Kungl. Maj:ts proposition nr 29.

11

Nr 29.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående avskrivning
av visst i flottledsf onden ingående fordring sbelopp;
given Stockholms slott den 9 januari 1948.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
9 januari 1948.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg,
Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, anför efter gemensam
beredning med chefen för finansdepartementet.

Vid flera tillfällen före 1919 anvisades av riksdagen medel till domänstyrelsens
förfogande för flottledsbyggnader. De från statens sida i anslutning
härtill vidtagna åtgärderna för vattendrags flottbargörande avsågo i
vissa fall vattendrags reglering och upplåtande i enlighet med vederbörande
författningar till allmän flottning, men hänförde sig i andra fall till flottleder,
vilka på grund av särskilda förhållanden icke reglerats i dylik ordning
(kronans enskilda flottleder). I de förstnämnda fallen tillerkändes
kronan i vederbörande regleringsutslag rätt att av de flottande såsom ersättning
för havda regleringskostnader utfå vissa årliga amorterings- och
räntebelopp. Jämväl i de senare fallen ha av de flottande för användande
av kronans flottleder uttagits vissa avgifter; detta huvudsakligen i samband
med försäljning av virke, avverkat invid sådana flottleder. De i såväl ena
som andra fallet inflytande avgifterna för flottningen fingo disponeras för
samma ändamål som de av riksdagen anvisade flottledsanslagen.

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 29.

I fråga om domänstyrelsens räkenskaper m. in. över till flottleders inrättande
anvisade medel och till statsverket inflytande avgifter för flottleder
förklarade Kungl. Maj :t den 30 augusti 1912, bland annat, att det skulle
åligga domänstyrelsen alt underställa Kungl. Maj :ts prövning frågor såväl
om avskrivning av i styrelsens räkenskaper uppförda kostnader för reglering
av flottleder, som ock — i förekommande fall och för särskilda
vattendrag — om befrielse för flottande att erlägga amorteringsavgift för
från kronans skogar inköpt virke, som framflottades i vattendrag, vilkas
flottbargörande bekostats av statsmedel, utan att reglering av desamma efter
syn jämlikt gällande flottningsstadga kommit till stånd.

I proposition den 9 januari 1919, nr 62, angående driftkostnader under
1920 för statens domäners fond föreslog Kungl. Maj :t, att riksdagen måtte
besluta, att det belopp av kronans fordringar för anläggningskostnader för
flottleder jämte beräknade räntor därå, vilket efter närmare utredning funnes
kunna med säkerhet väntas bliva inbetalat, skulle vid 1920 års ingång
överföras till statens domäners fond såsom tillgång i denna fond. I skrivelse
den 11 juni 1919, nr 323, biföll riksdagen det i nämnda proposition framställda
förslaget, varefter Kungl. Maj :t — sedan domänstyrelsen inkommit
med utredning om det belopp av kronans fordringar den 31 december 1919
för anläggningskostnader för flottleder jämte beräknade räntor därå, vilket
kunde väntas med säkerhet bliva inbetalat (flotiledsfonden) — den 19 juni
1919 förklarade, bland annat, att kronans kostnader för nybyggnad och
underhåll av flottleder skulle från och med 1920 bestridas av domänfondens
medel.

Den 13 april 1922 föreskrev Kungl. Maj :t dels att flottledsfonden vid utgången
av år 1919 skulle fastställas till ett belopp av 2 794 915 kronor
33 öre, dels ock att för de kronans enskilda flottleder, vilkas värden inginge

1 flottledsfonden, skulle av domänstyrelsen fastställas amorteringsplaner
och utgå amorteringsavgifter.

Sedermera har i anledning av framställningar i ämnet från domänstyrelsen
vid ett flertal tillfällen under åren 1923—1944 medgivits, att nedskrivningar
med vissa belopp finge företagas av i flottledsfonden ingående fordringar.
I enlighet med de uttalanden i avskrivningsfrågan, som gjordes av
1919 års riksdag, har därvid beslut om avskrivning meddelats av Kungl.
Maj :t utan riksdagens hörande, såvitt angår fordringar, uppkomna före
flottledsfondens inrättande. I fråga om sådana fordringar däremot, som
uppstått efter sagda tidpunkt och sålunda icke uttryckligen omfattas av
nämnda riksdagsuttalande, har Kungl. Maj :t innan avskrivningsbeslut meddelats
inhämtat medgivande därtill av riksdagen i varje särskilt fall. Riksdagen
har nämligen — sedan Kungl. Maj :t i proposition nr 28 till 1932 års
riksdag hemställt om medgivande för Kungl. Maj :t att besluta om avskrivning
jämväl i avseende å fordringar av sistnämnda slag — i skrivelse den

2 mars 1932, nr 64, förklarat sig icke vilja för framtiden frånhända sig
beslutanderätten i fråga om avskrivningar av flottledsfonden efter dess uppläggning
tillgodokomna fordringar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 29.

13

I skrivelse den 8 augusti 1947 har domänstijrelsen hemställt om avskrivning
av ett i flottledsfonden ingående fordringsbelopp av 25 240 kronor 70
öre, avseende flottläggningsplats i Öreälven. Styrelsen har härvid anfört i
huvudsak följande.

Konkurrensen om kronans skogstillgångar utefter öre älvs allmänna flottled
var på sin tid svag, i väsentlig grad beroende på att tvenne virkesköpare,
som ensamma disponerade det område vid flottledens mynning som
lämpade sig för flottläggning av virket, kunde utestänga övriga köpare från
möjligheten att tillvarataga sitt utflottade virke. Efter ansökning av domänstyrelsen
insynade vattendomstolen genom utslag den 30 december 1932
ett område innanför Skarsta holmar till allmän flottläggningsplats. Under
målets handläggning yrkade domänstyrelsen, att jämväl de två förenämnda
virkesköparnas enskilda flottläggningsplatser skulle ingå i det till allmän
flottläggningsplats insynade området, men detta yrkande bifölls icke av
vattendomstolen. Domänstyrelsen överklagade domstolens utslag i denna
del, men Kungl. Maj :t fastställde detsamma genom dom den 22 oktober
1935. Till följd härav kommo avsevärda mängder av det i Öreälven utflottade
virket att även i fortsättningen flottläggas på enskilt område.

Genom länsstyrelsens i Västerbottens län utslag den 16 november 1936
föreskrevs, att den till 29 930 kronor 80 öre fastställda anläggningskostnaden
för den allmänna flottläggningsplatsen, vilken kostnad förskotterats
av domänverket, skulle jämte fem procent ränta amorteras på 10 år genom
en avgift av 0,12 öre per flottningskubikfot flottlagt virke. Till grund
för denna amorteringsplan lades hela den i Öre älv beräknade årliga flottlagda
kvantiteten, 3 000 000 flottningskubikfot, trots att såsom nyss anförts
avsevärda kvantiteter flottgods alltjämt flottlades på de enskilda flottläggningsplatserna.
På grund härav har amorteringsplanen för den allmänna
flottläggningsplatsen icke medfört avsett resultat utan vid amorteringstidens
slut den 31 oktober 1946 återstodo alltjämt — sedan hänsyn
tagits jämväl till underhållskostnader — icke mindre än 25 246 kronor 76
öre oamorterade.

Trots att amorteringsplanen således icke kunnat genomföras, anser domänstyrelsen,
att anläggningen varit fördelaktig genom de höjda virkespriser,
som uppstått till följd av den ökade konkurrensen om virket.

Sedan den fastställda amorteringstiden numera utgått, måste antingen
jämlikt § 31 flottningslagen utsträckt amorteringstid utverkas hos länsstyrelsen
eller oamorterade kostnader avskrivas. Vid valet mellan dessa
alternativ bör beaktas, att det virke som i fortsättningen kan bliva flottlagt
på den allmänna flottläggningsplatsen huvudsakligen härrör från kronans
skogar. Då det sålunda främst blir domänverket som kommer att
drabbas av anläggningskostnaderna om amorteringstiden utsträckes, är det
tämligen betydelselöst, vilket av alternativen som väljes.

Det bör emellertid beaktas, att, om amorteringstiden utsträckes, amorteringsavgälden
måste höjas avsevärt över hittillsvarande 0,i2 öre per flottningskubikfot.
Vid en årlig flottlagd kvantitet av 500 000 flottningskubikfot,
vilken är den högsta man vågar räkna med, blir flottningsavgälden efter
fem procents räntefot 0,65 öre per flottningskubikfot. Det kan befaras att
en avgäld av denna storlek kommer att verka avskräckande och minska
konkurrensen om kronans virke.

Med hänsyn till det anförda har domänstyrelsen ansett, att en avskrivning
av ifrågavarande fordran vore fördelaktigare än en utsträckning av
amorteringstiden.

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 29.

I ärendet har remissyttrande den 5 september 1947 avgivits av statskontoret,
som tillika överlämnat yttrande från statskontorets ombudsman. Såväl
statskontoret som ombudsmannen ha förklarat, att intet syntes vara att
erinra mot bifall till domänstyrelsens förevarande framställning.

Departementschefen. Av utredningen i ärendet framgår, att av anläggningskostnaderna
för ifrågavarande flottläggningsplats, 29 930 kronor, vilka
kostnader av domänstyrelsen förskotterats från flottledsfonden, ett belopp
av icke mindre än 25 246 kronor kvarstår oguldet vid amorteringstidens
utgång. Att så blivit fallet synes främst ha berott på att den för anläggningen
fastställda amorteringsplanen förutsatt en avsevärt större kvantitet
årligen flottlagt virke än som blivit fallet. Vid bedömandet av frågan,
huru med flottledsfondens ifrågavarande fordran nu bör förfaras, äro två
alternativ möjliga, nämligen antingen förlängning av amorteringstiden eller
ock avskrivning av fordringen. Såsom domänstyrelsen i sin framställning
framhållit, torde emellertid det virke, som för framtiden kan förväntas bliva
flottlagt på platsen, till huvudsaklig del härröra från kronans skogar. De
oguldna anläggningskostnaderna synas därför, vilket alternativ som än väljes,
komma att belasta domänverket. Med hänsyn härtill och då en förlängning
av amorteringstiden torde förutsätta en avsevärd höjning av arnorteringsavgälden
för flottlagt virke, som kan befaras verka avskräckande
och minska efterfrågan på kronans virke, synes enligt min mening övervägande
skäl tala för att fordringen avskrives. Jag vill därför i likhet med
statskontoret tillstyrka domänstyrelsens förevarande framställning. Då
fråga är om en fordran, som uppkommit efter flottledsfondens inrättande,
torde ärendet böra underställas riksdagens prövning. Jag vill i detta sammanhang
framhålla, att det torde böra övervägas, om ej bemyndigande
kunde lämnas Kungl. Maj :t att avgöra ärenden av denna art i framtiden.
Förslag härom torde i så fall i särskild ordning få underställas riksdagen.

Under åberopande av det anförda he‘mställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen medgiva

att Kungl. Maj :t må äga besluta om avskrivning av ett
belopp av 25 246 kronor 76 öre jämte ränta, utgörande kronans
fordring för anläggande av allmän flottläggningsplats
i Öreälven.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall och förordnar,
att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga
till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Hanns Otto Diiselius.

478/38. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1948.