Kungl. Maj.ts proposition nr 27.

1

NT 27.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående arrendelindring
för vissa kronoegendomar; given Stockholms
slott den 9 januari 1948.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
9 januari 1948.

N ärvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg,
Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler framställningar
i fråga om arrendelindring för kronoegendomarna Knopängen eller
Bränninge l1 i Allhelgona socken, Östergötlands län, och Smedsta l1 i Björnlunda
socken, Södermanlands län, samt anför därvid.

1 :o

Knopängen eller Bränninge l1 i Östergötlands län.

I ansökning den 29 november 1946 har G. Lewander i Bränna, Skänninge,
hemställt, att Kungl. Maj :t måtte, räknat från den 14 mars 1946,
bevilja honom nedsättning av arrendeavgiften för den av honom för tiden
den 14 mars 1944—den 14 mars 1954 arrenderade kronoegendomen Knop 1

Bihang till riksdagens protokoll 1948. / Sam

27 ’9

“ Kungl. Maj:ts proposition nr 27.

ängen eller Bränninge l1 i Allhelgona socken, Östergötlands län. Såsom skäl
lör sin framställning har Lewander anfört, att ifrågavarande arrendeavgift
12 300 kronor per år — måste anses vara för hög. Över framställningen
ha infordrade utlåtanden avgivits av domänstyrelsen den 8 februari 1947
och av statskontoret den 7 mars 1947. Domänstyrelsen har tillika överlämnat
yttrande av vederbörande domänintendent. Vid statskontorets utlåtande
har fogats yttrande av ämbetsverkets ombudsman ävensom viss genom
dennes försorg införskaffad utredning rörande sökandens ekonomiska förhållanden.

Av handlingarna i ärendet inhämtas följande.

Lewander började 1938 att såsom underarrendator sköta ifrågavarande
kronoegendom. Sedan huvudarrendatorn avlidit och dödsboet efter honom
visat underskott, nödgades Lewander, som jämte andra gått i borgen för
huvudarrendatorns fullgörande av arrendevillkoren, att på grund av borgensförbindelsen
utgiva ett belopp av omkring 3 300 kronor. Härefter tillträdde
Lewander egendomen såsom arrendator för tiden den 14 mars 1942
—den 14 mars 1944. I kontraktet var stadgat att Lewander såsom arrendator
icke skulle äga optionsrätt vid förnyad utarrendering från sistnämnda
dag. I anslutning härtill och med tillämpning av bestämmelserna i förordningen
den 22 juni 1934 (nr 320) angående grunder för förvaltning av viss
kronoegendom förrättades den 16 november 1943 inför vederbörande domänintendent
offentlig auktion för fortsatt utarrendering av egendomen,
därvid densamma utbjöds alternativt med en arrendetid av 5 respektive
10 år. Vid båda utbuden stannade Lewander för högsta anbuden, eller 20 600
respektive 12 300 kronor. Sedan Lewander förklarat sig önska den 10-åriga
arrendetiden, utfärdade domänstyrelsen arrendekontrakt rörande egendomen
för tiden intill den 14 mars 1954, vilket kontrakt av Lewander godkändes.
I enlighet med de kungjorda auktionsvillkoren fastställdes det årliga
arrendet sålunda, att hälften eller 6 150 kronor skulle erläggas kontant,
medan återstående del omvandlat i föreskrivna markegångspersedlar
skulle lösas i penningar efter arrendeårets priser enligt litt. A i markegångstaxan.
Med tillämpning härav uppgick arrendet för tiden den 14 mars
1946—,den 14 mars 1947 till sammanlagt 12 129 kronor 14 öre, vilket, då
ifrågavarande kronoegendom omfattar cirka 66 hektar åker, tomt och trädgård
samt åsatts ett taxeringsvärde av 112 500 kronor jordbruksvärde, motsvarar
omkring 183 kronor per hektar av åkerarealen och 10,75 procent å
taxeringsvärdet.

Beträffande Lewanders ekonomiska förhållanden har bland annat upplysts,
att han under åren 1944—1946 haft en nettoinkomst av jordbruksrörelse
å respektive omkring 4 500, 5 100 och 7 500 kronor. Enligt Lewanders
självdeklaration utgjordes hans tillgångar vid utgången av år 1946
av lösöre 30 000 kronor, kontanter omkring 12 000 kronor samt andelar i
mejeri- och slakteriförening cirka 3 800 kronor, eller tillhopa omkring
45 800 kronor. Skulderna uppgingo till 17 000 kronor, därvid dock hänsyn
icke tagits till den 14 mars 1947 förfallande arrendeavgift för arrende -

Kungl. Maj:ts proposition nr 27. 3

året 1946/47, vilken avgift såsom förut nämnts beräknats till 12 129 kronor
14 öre.

Domänintendenten har uttalat, att den för ifrågavarande kronoegendom
utgående arrendeavgiften onekligen måste anses för hög och att han ansåge
skäligt att densamma sänktes. I anslutning härtill har domänintendenten
föreslagit, att avgiften under återstoden av arrendeperioden nedsattes till
9 500 kronor, motsvarande omkring 144 kronor per hektar samt 8,44 procent
å taxeringsvärdet. En arrendeavgift av sådan storlek vore enligt domänintendentens
mening hög men icke oskälig.

Domänstyr elsen har yttrat i huvudsak följande.

I sak kan styrelsen i likhet med domänintendenten vitsorda, att nuvarande
för egendomen utgående arrendeavgift måste anses för hög. Uppenbart
torde sålunda vara att genom arrenderättens utbjudande å auktion —
ett förfaringssätt, som numera med hänsyn till konjunkturerna på senaste
tiden icke utnyttjats av domänstyrelsen — arrendeavgiften för egendomen
kommit att ställa sig onormalt hög. Vidare vill styrelsen framhålla, att genom
förordningen den 29 mars 1946 (nr 110) en uppmjukning numera
skett av tidigare bestämmelser i så måtto att domänstyrelsen må, när skäl
därtill äro, medgiva att hembud skall göras även för det fall att arrendatorn
icke innehaft arrende av egendom så lång tid, att denna tillsammans med
återstående delen av arrendetiden uppgår till fem år. Av angivna och övriga
omständigheter i ärendet synes det styrelsen kunna ifrågasättas, huruvida
icke kronan såsom jordägare i förevarande fall bör medverka till en lindring
i arrendevillkoren för egendomen.

Styrelsen saknar befogenhet att medgiva någon nedsättning av arrendeavgiften.
Tidigare ha statsmakterna på grund av särskilda förhållanden
genom specialförfattningar öppnat möjligheter till lindring av tyngande
arrendevillkor vid kronoegendomar. I sådant hänseende må erinras om
kungörelserna den 18 juni 1926 (nr 261) angående allmänna grunder för
lindring i arrendevillkoren för vissa arrendatorer av kronans jordbruksdomäner
och den 10 mars 1933 (nr 79) med särskilda föreskrifter om
lindring i arrendevillkoren för vissa arrendatorer av kronan tillhöriga jordbruksegendomar.
Som förutsättning för lindrings medgivande har därvid
föreskrivits bland annat, att de kontraherade arrendevillkoren med hänsyn
till rådande förhållanden skulle befinnas oskäligt tyngande och arrendatorn
på grund därav kunde befaras bliva urståndsatt att fullgöra sina förbindelser
enligt avtalet, samt att arrendatorn gjort vad av honom skäligen
kunde påfordras för hållande av den arrenderade fastigheten i god hävd.
Därest för åstadkommande av nödig utredning prövades erforderligt, att
ny arrendeuppskattning verkställdes,"hade vederbörande myndighet att föranstalta
därom. Enligt 1926 års kungörelse finge nedsättning beviljas med
högst en tredjedel av arrendeavgiften. I en särskild kungörelse den 18
juni 1926 (nr 262) med tillämpningsföreskrifter till 1926 "års kungörelse
föreskrevs, att det skulle åligga värderingsmän vid arrendeuppskattningen,

att i penningar uppskatta det arrendevärde, som den arrenderade fastigheten
vid upplåtelse på i övrigt oförändrade villkor efter rådande förhållanden
skäligen skulle kunna betinga,

att utreda, om och i vilken mån arrendatorn kunde anses ha genom
ändrade konjunkturer eller till följd av andra förhållanden vunnit ekonomisk
lättnad i avseende å kontraherade skyldigheter särskilt så vitt anginge
nybyggnad,

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 27.

att undersöka, huruvida arrendatorn hållit fastigheten i god hävd, samt
att på grundval av den vunna utredningen yttra sig i ärendet.

I anslutning till det anförda har domänstyrelsen föreslagit, att styrelsen
måtte bemyndigas att med ledning av de i nyss angivna författningsföreskrifter
meddelade grunder verkställa närmare utredning i ärendet och
att, därest förutsättningar vore för handen, medgiva skälig nedsättning av
arrendeavgiften, dock tidigast från och med arrendeåret 1947/48. För meddelande
av dylikt bemyndigande erfordrades emellertid riksdagens medverkan.

Statskontoret ävensom statskontorets ombudsman ha biträtt vad domänstyrelsen
i ärendet föreslagit.

2:o

Smedsta l1 i Södermanlands län.

Efter auktion den 6 november 1939 inför vederbörande domänintendent
utarrenderades kronoegendomen s/4 mantal Smedsta l1 i Björnlunda socken,
Södermanlands län, för tiden den 14 mars 1940—den 14 mars 1960 till
Ivar Jönsson och hans hustru Gerty Jönsson, Smedsta, Björnlunda.

Vid den uppskattningsförrättning, som föregick utarrenderingen och som
förrättades den 24 maj 1938, beräknades egendomens arrendevärde till 1 320
kronor. Vid auktionen avgavs högsta anbudet å arrendet av makarna Jönsson
med 2 500 kronor. Den 25 november 1939 utfärdade domänstyrelsen
arrendekontrakt rörande egendomen för makarna Jönsson, vilket av dem
godkändes. I enlighet med de kungjorda auktionsvillkoren fastställdes därvid
det årliga arrendet för egendomen, som i areal innehåller 32,52 hektar
tomt och åker med ett taxeringsvärde av 39 500 kronor jordbruksvärde, varvid
föreskrevs att hälften eller 1 250 kronor skulle erläggas kontant, medan
återstoden av det bjudna beloppet omvandlat i föreskrivna markegångspersedlar
skulle lösas i penningar efter arrendeårets markegångspriser
enligt litt. A i markegångstaxan. Kontantarrendet höjdes enligt beslut av
styrelsen dels från och med den 14 mars 1940 med 15 kronor i anledning
av genomförande av ett egendomen berörande torrläggningsföretag och dels
från och med den 14 mars 1943 med 220 kronor i samband med uppförande
av ett arbetarbostadshus. Arrendet för egendomen utgjorde för arrendeåret
1946/47 tillhopa 3 345 kronor 18 öre, motsvarande cirka 103 kronor för
hektar av åkerarealen samt 8,5 procent å taxeringsvärdet. Arrendeliltviderna
ha hittills av makarna fullgjorts till kronan, såvitt avser avgifterna för tiden
den 14 mars 1941—den 14 mars 1946 dock först sedan de av domänstyrelsen
erhållit anstånd med delbelopp varierande mellan 1 600 och 2 500 kronor
för arrendeår.

Med utlåtande den 20 februari 1947 har nu domänstyrelsen underställt
Kungl. Maj :ts prövning en framställning från makarna Jönsson, däri dessa
under framhållande bland annat av att arrendeavgiften för ifrågavarande

Kungi. Maj.ts proposition nr 27.

5

egendom måste anses för hög hemställt, att denna avgift måtte fastställas
till 2 500 kronor för år och att sålunda föreskriften i arrendekontraktet om
utgörande av en del av avgiften i naturapersedlar liksom senare verkställda
arrendeförhöjningar skulle borttagas. Domänstyrelsen har tillika överlämnat
yttrande från vederbörande domänintendent. I ärendet har statskontoret
den 7 mars 1947 avgivit infordrat utlåtande.

Domänintendenten har framhållit, att ifrågavarande arrendeavgift måste
anses vara mycket hög. Oaktat arrendatorerna hävdade egendomen väl,
räckte sålunda avkastningen från densamma icke till för utförande av de
förbättringar, främst täckdikning, som måste vidtagas på egendomen. Med
anledning härav har domänintendenten föreslagit, att arrendeavgiften nedsattes
med 500 kronor under villkor, att arrendatorerna förbunde sig att
före arrendeperiodens utgång täckdika de 10 hektar åker, som återstode att
täckdika på egendomen.

Domänstijrelsen har på grund av omständigheterna i förevarande fall
ansett det kunna frågasättas, huruvida icke kronan borde medverka till en
lindring i arrendevillkoren för ifrågavarande kronoegendom. Med hänsyn
härtill har domänstyrelsen under åberopande av sitt under 1 :o återgivna
utlåtande den 8 februari 1947 föreslagit, att styrelsen skulle bemyndigas
att med ledning av grunderna för de i sagda utlåtande intagna författningsföreskrifterna
verkställa närmare utredning i ärendet och att, därest förhållandena
därtill föranledde, medgiva skälig nedsättning av arrendeavgiften,
dock tidigast från och med arrendeåret 1947/48.

Statskontoret har biträtt vad domänstyrelsen i ärendet föreslagit.

Departementschefen. Av det förut anförda framgår att ifrågavarande båda
kronoegendomar utarrenderats efter arrenderättens utbjudande å offentlig
auktion. En följd härav har, såsom domänstyrelsen anfört, i förevarande fall
blivit, att arrendeavgifterna uppenbarligen kommit att bestämmas till onormalt
höga belopp. Enligt vad styrelsen framhållit har nämnda förfaringssätt
numera i betraktande av konjunkturerna på senaste tiden heller icke
utnyttjats av styrelsen. På grund av det anförda samt med hänsyn till vad
i övrigt i ärendena upplysts finner jag i likhet med de hörda myndigheterna
böra övervägas, huruvida icke en nedsättning av arrendeavgifterna i förevarande
fall bör medgivas. Emellertid torde dessförinnan böra verkställas
en närmare utredning rörande dessa förhållanden i enlighet med de riktlinjer,
som angivits av domänstyrelsen i dess utlåtanden. Jag förordar därför,
att domänstyrelsen erhåller bemyndigande att ulföra sådan utredning
och att därefter, där så befinnes motiverat, medgiva skälig nedsättning av
arrendeavgifterna. Styrelsen bör därvid äga föreskriva eventuella villkor
för åtnjutande av dylik arrendelindring. För meddelande av det av mig nu
ifrågasatta bemyndigandet torde riksdagens medgivande böra inhämtas.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen medgiva

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 27.

att domänstyrelsen må bemyndigas medgiva nedsättning
i arrendeavgifterna för kronoegendomarna Knopängen eller
Bränninge l1 i Östergötlands län samt Smedsta l1 i Södermanlands
län.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,
att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Hanns Otto Duselius.