Kungl. Maj:ts proposition nr 260.
1
Nr 260.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag
till statens biltrafiknämnd för budgetåret 1948149;
given Stockholms slott den 8 maj 1948.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Torsten Nilsson.
1—957 48 Bihang till riksdagens protokoll 1948.
1 sand. Nr 260.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 260.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i
statsrådet å Stockholms slott den 8 maj 1948.
Närvarande:
Statsministern Eelandeb, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigfoess, Möllee, Sköld, Gjöees, Danielson, Vougt, Zetteebeeg,
Nilsson, Steäng, Eeicsson, Mossbeeg, Weijne.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför
chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Nilsson.
Inledning.
Antagandet vid 1940 års riksdag av det författningsförslag, som sedermera
resulterade i förordningen den 25 oktober 1940 (nr 910) angående yrkesmässig
automobiltrafik m. m., innebar tillskapandet av ett nytt organ — statens biltrafiknämnd
— för handläggning av vissa viktigare frågor om tillstånd till
yrkesmässig trafik och för ett ändamålsenligt ordnande i övrigt av den yrkesmässiga
trafiken. Enligt förordningens 3 § skall biltrafiknämnden bestå av
minst fem och högst sju ledamöter, vilka förordnas av Konungen för viss tid.
Konungen utser en av ledamöterna till ordförande samt en till ställföreträdare
för denne. För annan ledamot än ordförande förordnar Konungen ersättare.
Till ledamöter och ersättare skola utses personer med insikt eller erfarenhet
i fråga om de viktigaste trafik-, yrkes- eller näringsintressen, som beröras av
den yrkesmässiga trafiken. Av ledamöterna skall en vara lagkunnig. — Antalet
ledamöter i nämnden är f. n. sju.
Den organisation, som sålunda fastställdes i 1940 års förordning, var icke
avsedd att vara definitiv. I den proposition i ämnet, som förelädes 1940 års
riksdag, uttalade dåvarande chefen för kommunikationsdepartementet att man,
sedan några års erfarenhet av myndighetens verksamhet vunnits, torde äga
goda hållpunkter för bedömande av frågan, huruvida myndigheten borde bestå
såsom en särskild nämnd eller ombildas till ett ämbetsverk eller ingå i ett
redan befintligt sådant. Med anledning härav erhöll jag genom Kungl. Maj:ts
beslut den 30 juni 1947 bemyndigande att tillkalla fem utredningsmän för att
inom kommunikationsdepartementet biträda med utredning rörande statens
biltrafiknämnds organisation. I avbidan på det förslag i ämnet, som på grundval
därav senare syntes kunna föreläggas riksdagen, ha i årets statsverksproposition
(sjätte huvudtiteln, punkterna 38 och 39) anslagen till avlöningar och
omkostnader för statens biltrafiknämnd upptagits med allenast beräknade
belopp.
3
Kungl. Maj.ts proposition nr 260.
Utredningsmännen, vilka antagit benämningen biltrafiknämndsutredningens
ba numera framlagt ett den 26 januari 1948 dagtecknat betänkande, vilket
utmynnar i förslag om viss ändring av nämndens kompetensområde och
arbetsformer samt ett därav föranlett förslag till viss omorganisation av
nämnden. Frågan om omfattningen av nämndens arbetsuppgifter har emellertid
även upptagits av decentraliseringsutredningen, som i ärendet avgivit en
P. M. nr 10 den 27 januari 1948, samt av 1944 års trafikutredning i dess betänkande
med förslag rörande vissa frågor avseende det inrikes trafikväsendet
den 27 november 1947 (SOU 1947: 85).
Över biltrafiknämndsutredningens betänkande ha utlåtanden avgivits av
statskontoret, järnvägsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, statens biltrafiknämnd,
kommerskollegium, statens lönenämnd, statens trafikkommission,
statens priskontrollnämnd och samtliga länsstyrelser ävensom av ett flertal
riks- och lokalorganisationer.
Samtliga de tre föreliggande kommittéförslagen beträffande biltrafiknämndens
kompetensområde åsyfta en överflyttning av arbetsuppgifter från nämnden
till länsstyrelserna men förete sinsemellan betydande olikheter med avseende
på de föreslagna decentraliseringsåtgärdernas räckvidd.
Med hänsyn till den oklarhet rörande decentraliseringens lämpliga omfattning,
som kommit till uttryck redan genom skiljaktigheterna i kommittéernas
uppfattning och i ännu högre grad återspeglas i de avgivna remissyttrandena
över förslagen, har jag funnit övervägande skäl tala för att hela denna fråga
bör få mogna ytterligare något, innan den upptages till slutligt avgörande. Jag
vill härvid understryka att spörsmålet icke enbart begränsar sig till sättet för
genomförande av en i och för sig önskvärd arbetsorganisatorisk förenkling utan
att det framför allt gäller att bedöma de konsekvenser, som en mer eller
mindre långtgående decentralisering kan medföra med avseende på biltrafiknämndens
möjligheter att utöva den trafikpolitiska funktion, för vilken den
tillkommit. Därjämte må framhållas att decentraliseringsfrågan i nuvarande
läge förlorat något av sin omedelbara aktualitet med hänsyn till den återhållsamhet
i tillståndsgivningen beträffande den yrkesmässiga biltrafiken, som kan
förutses för den närmaste framtiden såsom en följd av den numera genomförda
drivmedelsransoneringen. Av delvis samma skäl som här anförts har jag också
ansett, att det slutliga ställningstagandet till biltrafiknämndsutredningens förslag
om omorganisation av nämnden till ett centralt ämbetsverk bör få anstå
tills vidare. Jag torde därför få inskränka mig till att nu anmäla i huvudsak
endast frågan om beräkningen av nämndens anslag för nästa budgetår.
1 Biltrafiknämndsutredningen utgjordes av trafikpolisintendenten E. J. E. Forsselius,
ordförande, kanslirådet II. Berglund, ledamoten av riksdagens första kammare, godsägaren
G. A. ITeiding samt ledamöterna av riksdagens andra kammare, borgmästaren A. O. E.
Iiylander och trämassearbetaren E. O. Åkerström, av vilka emellertid Berglund —- på
grund av uppdrag utom riket — endast i mindre utsträckning kunde deltaga i utredningsarbetet.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 260.
Biltrafiknämndens avlöningsanslag är för budgetåret 1947/48 anvisat med
167 000 kronor. Genom beslut den 17 och den 31 oktober 1947 har Kungl.
Maj:t medgivit, att den i avlöningsstaten upptagna posten till avlöningar till
övrig icke-ordinarie personal finge under budgetåret 1947/48 överskridas med
sammanlagt högst 32 000 kronor. Då därjämte det rörliga tillägget utgår efter
högre procenttal än det vid budgetbehandlingen beräknade, torde nämndens
sammanlagda avlöningskostnader för budgetåret 1947/48 kunna beräknas till
219 600 kronor.
I skrivelse den 29 augusti 1947 har biltrafiknämnden äskat anslag till avlöningar
för budgetåret 1948/49 med 264 381 kronor.
Vid fullgörandet av sitt uppdrag har biltrafiknämndsutredningen tagitunder
övervägande ifrågavarande framställning, vilken remitterats till utredningen.
Utredningens beräkning av avlöningskostnaderna för den föreslagna
biltrafikstyrelsen slutar på 202 500 kronor.
I årets statsverksproposition (sjätte huvudtiteln, punkten 38) har avlöningsanslaget
upptagits med ett beräknat belopp av 211 500 kronor.
Till biltrafiknämndens kansli äro f. n. knutna 22 befattningshavare, därav
20 extra ordinarie och 2 tillfälligt anställda.
Jag övergår nu närmast till att redogöra för det förslag till personalorganisation,
som framlagts av biltrafiknämndsutredningen.
Biltraflkuämndsutredningen.
Utredningen, som i sitt betänkande sammanställt vissa uppgifter angående
den praxis, vilken följes vid ärendenas behandling inom biltrafiknämnden,
har gjort vissa uttalanden rörande arbetsmetoderna inom nämnden, samt
därvid, under erinran om ett uttalande av chefen för kommunikationsdepartementet
i 1946 års statsverksproposition, att allenast mera betydelsefulla ärenden
borde avgöras av nämnden in pleno — vilket uttalande även föranlett
erforderlig ändring i instruktionen för nämnden — framhållit, att detta uttalande
icke blivit beaktat i avsedd utsträckning. Utredningen säger sig visserligen
förstå, att det kunnat vara förenat med svårigheter att avgränsa pleniärendena
i enlighet med departementschefens uttalande, men finner det uppenbart,
att i vart fall rutinärenden bort kunna handläggas utan hörande av
nämnden in pleno, varigenom nämndens arbetsuppgifter kunnat avsevärt begränsas.
Beträffande personalorganisationen påpekar utredningen, att nämndens
personalstyrka måst utökas betydligt efter krigsslutet till följd av den kraftiga
ansvällningen av arbetsbördan. Utredningen utgår emellertid från att arbetsmängden
återigen kommer att minska. Härom anför utredningen följande.
Man måste dock utgå från att de sistförflutna årens stora anhopning av
antalet ansökningsärenden berott på de exceptionella förhållandena; säkerligen
kommer ärendenas antal att återigen minska, även om nuvarande kompetensfördelning
mellan nämnden och länsstyrelserna skulle bibehållas. Genomföres
den av utredningen föreslagna ändringen i 5 § förordningen angående
yrkesmässig trafik, kommer antalet på nämnden ankommande ärenden angående
Kungl. May.ts proposition nr 260.
5
beställningstrafik för godsbefordran att minskas högst väsentligt. Om den av
utredningen nu föreslagna kompetensfördelningen gällt 1946 och 1947, skulle
sålunda antalet beställningstrafikärenden ha minskat med omkring 4 000
per år.
Därtill kommer, att det nuvarande systemet med avgöranden av en väsentlig
del av ärendena vid plenisammanträden var fjortonde dag för med sig
mycket skrivarbete omedelbart efter sammanträdena. För att icke expedieringen
av besluten skall fördröjas, synes nämnden nämligen ha varit nödsakad
att anställa relativt stor kontorspersonal. I viss utsträckning har nämnden
ändå måst anlita tillfällig skrivhjälp vid toppbelastning. Om utredningens
organisationsförslag genomföres, komma ärendena att avgöras i jämnare takt
än f. n. Därvid torde också kontors- och skrivbiträdena kunna utnyttjas mera
rationellt.
Av dessa skäl föreslår utredningen en minskning av den personal, som
är anställd huvudsakligen för mera rutinbetonat arbete, men framhåller samtidigt
svårigheten att nu uppskatta det framtida personalbehovet. Utredningen
finner sig vid en försiktig bedömning kunna förorda indragning av 2
amanuens- och 2 skrivbiträdestjänster. Vidare föreslås en överflyttning av
visst statistiskt rutinarbete, som nu utföres av en tillfällig befattningshavare,-på ett av kontorsbiträdena. Därjämte ifrågasattes en minskning av utgifterna
för tillfälliga biträden i övrigt.
I fråga om de befintliga befattningarna såsom byråchef samt såsom förste
byråsekreterare i 29 lönegraden utgår utredningen från att behov av dessa
tjänster även framdeles kommer att föreligga och föreslår därför, att de
uppföras å ordinarie stat i lönegraderna Ca 33 resp. Ca 29.
I sin framställning angående anslag för budgetåret 1948/49 har biltrafiknämnden
framhållit, att tjänster, varmed är förenad föredragningsskyldighef
av den art, som f. n. förekommer för nämndens båda förste amanuenser, icke
böra vara placerade i lägre lönegrad än 24. Utredningen, som delar denna
uppfattning, föreslår att ytterligare en byråsekreterartjänst inrättas utöver
den vakanta befattning i lönegraden Ce 24 för vilken medel nu finnes. Den
ene byråsekreteraren skulle därvid uppföras å ordinarie stat. Vid bifall till
detta utredningens förslag skulle medel behöva beräknas endast till en amanuens
hos biltrafikstyrelsen.
Utredningen behandlar därefter vissa av biltrafiknämnden framförda förslag
om inrättande av en byråinspektörsbefattning och om tillförande av viss taxeexpertis
till nämnden.
Beträffande byråinspektörsbefattningen, som av nämnden i första hand
motiverats med en föreslagen överflyttning av vissa arbetsuppgifter från statens
trafikkommission, framhåller utredningen att en sådan överflyttning f. n.
icke torde vara lämplig. Därjämte påpekar utredningen att biltrafikorganets
inspekterande verksamhet, med hänsyn till föreslagen minskning av rutinärendena
samt inrättandet av en post som verkschef, borde kunna fullgöras
utan ytterligare förstärkning av den av utredningen föreslagna personalorganisationen.
Utredningen avstyrker sålunda biltrafiknämndens förslag om inrättande
av en byråinspektörstjänst.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 260.
Vid såväl 1946 som 1947 års riksdagar har frågan om knytande av viss taxeexpertis
till biltrafiknämnden behandlats.
Enligt 29 § 4 mom. förordningen angående yrkesmässig automobiltrafik
åligger det biltrafiknämnden att efter länsstyrelsernas hörande fastställa allmänna
grunder för uppställning av biltaxor. Yidare har tillståndsbeviljande
myndighet att fastställa taxor för sådan trafik, vartill myndigheten meddelat
tillstånd.
Ett uttalande av mig i 1947 års statsverksproposition (sjätte huvudtiteln,
punkten 40) att — därest priskontrollnämndens transportsektion skulle komma
att avvecklas under budgetåret 1947/48 — biltrafiknämndens avlöningsanslag
borde få överskridas för att möjliggöra anställande hos nämnden av två
arvodesavlönade taxeexperter, därav en förste byråsekreterare och en byråsekreterare,
föranledde ingen erinran från riksdagens sida.
I sina petita för budgetåret 1948/49 har biltrafiknämnden återkommit till
frågan om taxeexpertis hos nämnden och föreslagit inrättande av en befattning
såsom förste byråsekreterare i lönegraden Ce 29 och en såsom byråsekreterare
i lönegraden Ce 24 för taxeärenden ävensom ett kontorsbiträde.
Biltrafiknämndsutredningen påpekar att en avveckling av priskontrollnämndens
transportsektion icke torde vara aktuell f. n. Utredningen har emellertid
funnit, att den yrkesmässiga biltrafikens taxefrågor i betydande utsträckning
borde kunna med fördel handläggas inom den föreslagna biltrafikstyrelsen.
Utredningen föreslår därför, att huvuddelen av ifrågavarande taxeärenden
överflyttas till styrelsen, och framhåller som ett särskilt skäl härför
att verksamheten kan förmodas bli ännu viktigare framdeles. Så länge priskontrollnämndens
transportsektion finnes kvar, bör dock nämnden enligt utredningens
mening avgöra frågor av principiell räckvidd, eller i vart fall höras,
innan beslut fattas av styrelsen. Utredningen anser att överenskommelse bör
kunna träffas mellan de båda myndigheterna angående uppdelningen av arbetsuppgifterna.
I den mån så påfordras, torde Kungl. Maj:t utfärda erforderliga
föreskrifter härutinnan.
Vad beträffar det av statsmakterna år 1947 i princip godtagna personalbehovet
för ifrågavarande arbetsuppgifter, en förste byråsekreterare och en
byråsekreterare, anser utredningen att det i varje fall i början är tillräckligt
att inrätta förstnämnda befattning. Utredningen föreslår att befattningen placeras
i lönegraden Ce 27.
Det ökade kontorsarbete, som en överflyttning av taxeärenden till den
centrala bilmyndigheten kommer att medföra, synes, anför utredningen, med
hänsyn till den i annat sammanhang förordade avlastningen av ett stort antal
ärenden från myndigheten, kunna bemästras med den i det föregående föreslagna
kontorspersonalen. Utredningen har utgått från att avlastningen från
priskontrollnämndens transportsektion kommer att medföra vissa personalbesparingar
inom sektionen.
Den av utredningen föreslagna avlöningsstaten slutar, såsom förut nämnts,
på 202 500 kronor.
7
Kungl. May.ts proposition nr 260.
Beträffande utredningens anslagsberäkningar torde här böra nämnas följande.
För budgetåret 1947/48 disponerar biltrafiknämnden 2 000 kronor för
ersättning åt sakkunniga. För nästa budgetår har nämnden äskat 6 000 kronor
för detta ändamål. Utredningen föreslår för sin del att beloppet bestämmes
till 3 000 kronor.
Biltrafiknämndens omkostnadsanslag är för budgetåret 1947/48 anvisat
med 26 000 kronor.
Nämnden har för budgetåret 1948/49 äskat 37 500 kronor. I 1948 års statsverksproposition
(sjätte huvudtiteln, punkten 39) har uppförts ett beräknat
belopp av 35 000 kronor. Den av utredningen uppgjorda omkostnadsstaten
slutar på 33 000 kronor.
Beträffande sina beräkningar anför utredningen bl. a. följande.
Nämnden äskar för budgetåret 1948/49 7 000 kronor till reseersättningar
mot 6 000 kronor innevarande budgetår. Med hänsyn till den ökade inspektionsverksamhet,
som torde kunna förutses efter omorganisationen, vill utredningen
tillstyrka denna höjning. Posten Expenser uppgår för budgetåret
1947/48 till 19 000 kronor. Nämnden föreslår för nästa budgetår en höjning
till 29 500 kronor. Utredningen vill dock för sin del ifrågasätta, om icke
25 000 kronor torde vara tillräckligt för ändamålet, med hänsyn till den
väntade minskningen av antalet handlagda ärenden.
Yttranden.
Vad biltrafiknämndsutredningen anfört om nämndens arbetsmetoder har
föranlett bl. a. följande uttalande från biltrafiknämndens sida.
Nämnden vill i detta avseende till en början erinra om att under åren 1946
och 1947 försiggått en stark expansion av biltrafiken, såväl den yrkesmässiga
som den icke yrkesmässiga. Det synes nämnden ha varit välbetänkt att under
denna övergångstid, som tillika utgjort den första tid, då det i yrkesmässig
godstrafik befintliga fordonsbeståndets omfattning verkligen reglerats av
myndigheternas tillståndsgivning, en förhållandevis stor del av antalet ansökningar
om tillstånd till beställningstrafik handlagts av nämnden in pleno. Härigenom
har dels nämnden kunnat erhålla en mera ingående kännedom om
ärendenas art och beskaffenhet, och i samband med ärendenas avgörande kunnat
genomdiskutera principiella synpunkter på frågorna, dels ock nämndens
kansli kunnat tillgodogöra sig de erfarenheter från näringslivet, trafikutövare,
företrädare för övriga kommunikationsmedel och arbetstagarparten, som finnas
representerade i nämnden. I detta sammanhang kan nämnas, att under år 1947
i runt tal 3 000 ärenden avgjorts av nämnden in pleno, medan ca 4 000 ärenden
avgjorts efter föredragning för ordföranden, vice ordföranden eller byråchefen.
Antalet ärenden, som avgjorts annorledes än av nämnden in pleno skulle förvisso
ha varit än större om icke utöver de omständigheter för vilka nämnden
härförut redogjort jämväl tillkommit, att nämnden alltsedan årsskiftet 1946/47
av flera orsaker varit hänvisad att tillämpa en successivt skärpt restriktiv tillståndsgivning.
Nämnden har ansett det vara av särskild betydelse att i ett
dylikt läge en förhållandevis stor andel av ärendena avgjorts av nämnden in
pleno. Emellertid avser nämnden att allt eftersom man kan börja räkna med
mera stabiliserade förhållanden, åtminstone försöksvis överföra en förhållandevis
större andel av ärendena angående beställningstrafik med lastbil från
prövning av nämnden in pleno till avgörande på annat sätt.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 260.
Huvudparten av de från plenumföredragning överförda ärendena ha hittills
avgjorts efter föredragning inför ordföranden. Med hänsyn till den ställning
av den ende ledamot i nämnden, som förutsatts skola vara helt fristående från
partsintressen, och det avseende, som under förarbetena till 1940 års förordning
fästs vid detta förhållande, låter sig emellertid ej gärna göra att å ordföranden
överflytta ärenden, som kunna antagas föranleda besvär. Det kan
nämligen icke anses innefatta en ur administrativ synpunkt godtagbar ordning
att, när en med undantag för ordföranden uteslutande av företrädare för
partsintressen sammansatt nämnd har att avgiva utlåtande i anledning av besvär
över nämndens beslut, ordföranden, till följd därav att han å nämndens
vägnar ensam fattat det överklagade beslutet, redan tagit ståndpunkt i saken.
En överflyttning till avgörande i ämbetsmannamässig ordning av större del
av de till nämnden inkommande ärendena än f. n. är fallet förutsätter därför
enligt nämndens mening, att beslutanderätten uppdrages åt tjänsteman i
nämndens kansli, i första hand byråchefen. En sådan överflyttning, som hittills
icke lämpligen bort vidtagas, har ej heller kunnat vidtagas av den anledningen
att nämndens tjänstemän haft mer än full sysselsättning redan med
de uppgifter, som hittills tillagts dem. Därest emellertid på sätt nu antytts viss
större andel av de på nämndens prövning ankommande ärendena överflyttas
till att avgöras av befattningshavare hos nämnden skulle det av biltrafiknämndsutredningen
framförda önskemålet om ämbetsmannamässigt avgörande
av vissa ärenden kunna nås, men samtidigt skulle såväl byråchefen som de i
ärendena föredragande genom nämndens sammanträden erhålla den direkta
kontakten med den i nämnden företrädda sakkunskapen. Ett dylikt ändrat
förfaringssätt i fråga om handläggningen av ärenden kan emellertid ske utan
att någon ändring sker i förordningen angående yrkesmässig automobiltrafik
eller den för nämnden utfärdade instruktionen.
Biltrafiknämndsutredningens uttalanden och förslag beträffande personalorganisationen
i allmänhet ha behandlats i yttrandena av biltrafiknämnden,
lönenämnden, länsstyrelsen i Kristianstads län, föreningen kvinnor i statens
tjänst och Sveriges juristförbund.
Biltrafiknämnden uttalar, att det icke finnes någon anledning att förmoda
att man vid en decentralisering av tillståndsgivningen skall kunna skära ned
kanslipersonalen i den omfattning, utredningen föreslagit. En decentralisering
skulle komma att i vissa avseenden öka nämndens arbetsbörda, bl. a. i fråga
om den rådgivande verksamheten.
Nämnden anser vidare, att ordinarie tjänster böra inrättas vid nämnden
även i dess nuvarande organisationsform, och påpekar, att i årets statsverksproposition
förslag framlagts om inrättande av ordinarie tjänster vid lönenämnden,
i vilken liksom i biltrafiknämnden såväl ordföranden som ledamöterna
äro förordnade allenast på viss tid. Nämnden föreslår följande ordinarie
tjänster, nämligen 1 byråchef i Ca 33, 1 förste byråsekreterare i Ca 29,
1 förste byråsekreterare i Ca 27, 2 byråsekreterare i Ca 24 samt 4 kontorsbiträden
i Ca 8.
Lönenämnden avstyrker däremot utredningsförslaget om inrättande av
ordinarie befattningar.
Länsstyrelsen i Kristianstads län föreslår, att det centrala organet erhåller
en befattningshavare, som minst en gång varje år kan träda i personlig kon
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 260. 9
takt med länsstyrelserna för diskussion och samråd rörande gemensamma
spörsmål. Yidare påpekas behovet av en vägsakkunnig.
Juristförbundet har gjort erinringar mot den föreslagna minskningen av
antalet juristbefattningar samt hemställt om ordinariesättning av vissa befattningar
och om uppflyttning i lönegrad i en del fall.
Slutligen hemställer föreningen kvinnor i statens tjänst att frågan om lönegradsplaceringen
av biträdespersonalen hänskjutes till 1947 års biträdesutredning.
Utredningsförslaget angående taxeexpertis hos det centrala biltrafikorganet
tillstyrkes av bl. a. järnvägsstyrelsen, länsstyrelserna i Kristianstads,
Malmöhus, Kopparbergs och Västernorrlands län samt av järnvägsföreningen
och järnvägarnas samarbetsnämnd. Däremot tager handelskammaren i Norrköping
bestämt avstånd från tanken att överföra en del av priskontrollnämndens
uppgifter till ett permanent ämbetsverk.
Biltrafiknämnden betonar, att befattningen med taxefrågor är ur det allmännas
synpunkt utomordentligt betydelsefullt. Om man uppskattar den
årliga omsättningen inom den yrkesmässiga biltrafiken till inemot 300 milj.
kronor för lastbilarna, 250 milj. kronor för bussarna och 200 milj.
kronor för droskbilarna, finner man, yttrar nämnden, att den totala årliga
omsättningen inom den yrkesmässiga biltrafiken uppgår till i runt tal 750
milj. kronor. Dessa siffror utvisa enligt nämnden, att ett rationellt och efter
prisnivån anpassat taxesystem har en utomordentligt stor ekonomisk betydelse.
Nämnden anser för sin del, att en taxeavdelning, som skall äga möjlighet
att utföra ett effektivt arbete, bör vara organiserad åtminstone med den
personal som i 1947 års statsverksproposition angivits, nämligen med en förste
byråsekreterare, en byråsekreterare och ett kontorsbiträde.
Briskomtrollnämnden redogör till en början för det arbete med transporttaxor,
som förekommer inom nämnden, samt anför därefter bl. a. följande.
En biltrafikstyrelse bör enligt priskontrollnämndens mening ej blott fastställa
allmänna grunder för uppställande av taxa utan även meddela föreskrifter
angående de avgifter, som skola tillämpas genom att utfärda normaliserande
taxor. För att bereda en biltrafikstyrelse ett tillräckligt inflytande
över taxebildningen bör dock, då priskontrollnämndens transportsektion upphör,
länsstyrelserna och polismyndigheterna åläggas att från biltrafikstyrelsen
inhämta yttrande i fråga om taxor. Införes ej sådan remisskyldighet kommer
den ifrågasatta biltrafikstyrelsens möjligheter att tillfredsställande lösa biltrafikens
taxefrågor att bliva begränsade och viss risk föreligger för att den
vunna enhetligheten skulle kunna gå förlorad.
Priskontrollnämnden anser sig till sist böra nämna, att införande av nämnda
remisskyldighet redan vid en tidpunkt då priskontrollnämndens transportsektion
iinnu är verksam, skulle möjliggöra överflyttande från priskontrollnämnden
till en biltrafikstyrelse av även ett relativt stort antal ärenden rörande
linjetrafik, som länsstyrelserna nu remittera till priskontrollnämnden.
I fråga om biltrafikstyrelsens behov av taxeexpertis ansluter sig priskontrollnämnden
till det av biltrafiknämnden framlagda och av statsmakterna
år 1947 i princip godtagna förslaget om inrättande av tjänster för en förste
2—957 is Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 saml. Nr 260.
10
Kungl. Maj. ts proposition nr 260.
byråsekreterare, en byråsekreterare och ett kontorsbiträde. För såvitt det av
priskontrollnämnden förordade överflyttandet till en biltrafikstyrelse av vissa
av priskontrollnämnden nu behandlade ärenden rörande linjetrafiken icke
kommer till stånd, anser priskontrollnämnden att endast förstnämnda befattning,
placerad i 29 lönegraden, bör inrättas. Nämnden motiverar detta sitt
ställningstagande med att det i biltrafikens nuvarande utvecklingsskede är
viktigt att redan från början väl kvalificerad kraft anställes och att enligt
nämndens mening föredraganden i taxefrågor bör vara jämställd med föredraganden
i ärenden rörande trafiktillstånd, vilken bör befrias från handläggningen
av taxefrågor. Däremot är priskontrollnämnden tveksam huruvida utredningens
komjDromissförslag om inrättande av endast en befattning i lönegraden
Ce 27 möjliggör övertagande av kvalificerad tjänsteman från nämndens
transportsektion.
Lönenämnden uttalar i förevarande sammanhang att klarhet icke synes råda om
vilka uppgifter, som skulle överflyttas från priskontrollnämnden, varför underlag
saknas för bedömande av taxeexpertens löneställning.
Departementschefen.
Med anledning av biltrafiknämndsutredningens uttalande angående nämndens
arbetsmetoder vill jag ånyo understryka, att nämnden in pleno
endast bör avgöra frågor av principiell räckvidd eller eljest av större betydelse.
I övrigt böra ärendena avgöras av ordföranden ensam efter vederbörlig
föredragning eller, enligt föreskrifter i instruktion eller arbetsordning, av
byråchefen eller annan tjänsteman. Dessa principer för ärendenas handläggning
återfinnas i stort sett redan i nämndens nuvarande instruktion, men det
oaktat har en mycket stor del av förekommande ärenden hittills avgjorts av
nämnden in pleno, något som knappast kan ha varit ägnat att tillgodose önskemålen
om snabbhet och smidighet i nämndens arbetsformer.
Därest, såsom jag förutsatt, den av biltrafiknämndsutredningen förordade
decentraliseringen icke nu genomföres, lärer en personalindragning av den omfattning
som utredningen föreslagit icke lämpligen kunna ske. Jag förordar
därför, att medel beräknas även för de två amanuens- och två skrivbiträdestjänster,
vilka enligt utredningens förslag skulle indragas. Med hänsyn till den
minskning av det rutinmässiga arbetet, som kan väntas uppkomma dels till
följd av den förutsedda minskningen av tillståndsärendena, dels såsom resultat
av den av mig förordade omläggningen av nämndens arbetsformer, anser jag
emellertid, att medelstilldelningen för anställande av tillfällig personal bör
kunna begränsas till vad utredningen i sådant hänseende föreslagit.
Förslag föreligga om inrättande av en byråinspektörstjänst och vissa byråsekreterarbefattningar
hos nämnden samt om överförande av vissa tjänster
till ordinarie stat. Till en del synas dessa förslag böra ställas i beroende av
frågan om nämndens definitiva omorganisation. Jag anser också, att ytterligare
erfarenhet bör avvaktas rörande utvecklingen av nämndens arbetsuppgifter,
innan man tager ställning till ifrågavarande förslag.
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 260.
Ett uttalande från min sida i 1947 års statsverksproposition, att biltrafiknämndens
avlöningsanslag borde få överskridas för att möjliggöra anställande
hos nämnden av en förste byråsekreterare och en byråsekreterare, därest
priskontrollnämndens transportsektion skulle komma att avvecklas under
budgetåret 1947/48, föranledde icke någon riksdagens erinran. En avveckling
av transportsektionen torde emellertid icke vara aktuell f. n. Såväl
biltrafiknämndsutredningen som flera remissinstanser framhålla likväl, att biltrafiknämnden
redan före avvecklingen av transportsektionen bör tillföras viss
taxeexpertis. Utredningen föreslår sålunda, att en förste byråsekreterarbefattning
i lönegraden Ce 27 inrättas för detta ändamål. För egen del vill jag ansluta
mig till de i förevarande sammanhang framförda önskemålen att
nämndens verksamhet i ökad utsträckning inriktas på de allmänna taxepolitiska
problemen inom den yrkesmässiga biltrafiken och jag är därför
beredd att tillstyrka att nämnden redan nu tillföres viss taxeexpertis.
Liksom utredningen utgår jag från att en befattning såsom förste byråsekreterare
i lönegraden Ce 27 tills vidare bör vara tillräcklig för ändamålet.
Erforderliga föreskrifter om kompetensreglering mellan biltrafiknämnden och
priskontrollnämnden torde få utfärdas av Kungl. Maj:t.
Enligt principerna för den reglerade befordringsgången för biträdespersonal
torde 2 kontorsbiträdestjänster i Ca 8 böra uppföras i nämndens personalförteckning.
Några särskilda anslagsmedel för dessa tjänster erfordras
emellertid icke enär vederbörande befattningshavare äro innehavare av extraordinarie
tjänster i högre lönegrader.
Jag övergår nu till beräkningen av nämndens anslagsbehov för budgetåret
1948/49.
Posten Arvoden m. m., vilken liksom hittills synes böra betecknas förslagsvis,
torde beräknas till 19 400 kronor, därvid beloppet till sakkunniga, i
enlighet med utredningsförslaget, bör ökas från 2 000 till 3 000 kronor.
Avlöningskostnaderna för nämndens icke-ordinarie personal, uppgå, enligt
mitt förslag till personalorganisation, till 165 660 kronor. För löneklassuppflyttningar
erfordras 954 kronor och för uppflyttningar enligt reglerad befordringsgång
1 715 kronor. Till vikariats- och övertidsersättningar samt till
tillfälliga arbetsbiträden synes böra beräknas ett belopp av 8 000 kronor.
I överensstämmelse härmed bör posten Avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal upptagas med avrundat 176 400 kronor. Posten torde liksom hittills
böra betecknas förslagsvis.
Posten Rörligt tillägg beräknas till 21 200 kronor.
Biltrafiknämndens avlöningsanslag skulle i enlighet med det anförda böra
anvisas med 217 000 kronor.
Beträffande nämndens omkostnadsanslag ansluter jag mig helt till utredningsförslaget
och föreslår sålunda ett anslag med 33 000 kronor, varav 1 000
kronor till sjukvård m. m, 7 000 kronor till reseersättningar och 25 000 kronor
till expenser.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 260.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
dels föreslå riksdagen att
a) bemyndiga Kungl. Maj:t att i personalförteckningen för
statens biltrafiknämnd uppföra följande ytterligare befattningar,
nämligen 2 kontorsbiträden i Ca 8 och 1 förste byråsekreterare
i Ce 27;
b) godkänna följande avlöningsstat för statens biltrafiknämnd,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1948/49:
Avlöningsstat. Kronor
1. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av
Kungl. Maj :t, förslagsvis .................................... 19 400
2. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, förslagsvis
............................................................ 176 400
3. Rörligt tillägg, förslagsvis .................................... 21 200
Summa kronor 217 000;
c) till Statens biltrafiknämnd: Avlöningar för budgetåret
1948/49 anvisa ett förslagsanslag av 217 000 kronor, att avräknas
mot automobilskattemedlen;
d) till Statens biltrafiknämnd: Omkostnader för budgetåret
1948/49 anvisa ett förslagsanslag av 33 000 kronor, att avräknas
mot automobilskattemedlen.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition av den
lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas till
riksdagen.
Ur protokollet:
Sven G. Karlson.
Stockholm 1948. K. L. Beckmans Boktryckeri.