Kungl. Maj.ts proposition nr 26.

9

Nr 26.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
rätt för arrendator att bortföra stråfoder; given Stockholms
slott den 9 januari 1948.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll
vill Kungl. Maj:t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen
att antaga härvid fogat förslag till lag om rätt för arrendator att bortföra
stråloder.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Förslag

till

Lag

om rätt för arrendator att bortföra stråfoder.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Arrendator må i enlighet med anvisningar, som lämnats av statens livsmedelskommission
eller efter dess bemyndigande av lokal kristidsmyndighet,
från den arrenderade fastigheten bortföra stråfoder utan hinder av
vad i arrendeavtalet eller eljest finnes stadgat rörande förbud mot sådant
bortförande.

2 §•

För tillämpning av denna lag erforderliga föreskrifter meddelas av Konungen
eller efter Konungens bemyndigande av livsmedelskommissionen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, samt gäller
till och med den 30 juni 1949.

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 26.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5
december 1947.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg,
Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och folkhushållningsdepartementen
samt med statsrådet Quensel anmäler chefen för jordbruksdepartementet,
statsrådet Sköld, fråga om lagstiftning rörande rätt för arrendator
att bortföra stråfoder samt anför därvid.

I 2 kap. 19 § lagen om nyttjanderätt till fast egendom stadgas, bland annat,
att arrendator icke utan jordägarens samtycke äger föra stråfoder från
fastigheten, innan arrendet upphör. Har arrendatorn, när han skall avflytta,
stråfoder kvar, är han pliktig överlåta det till jordägaren till pris,
motsvarande hälften av det i orten för dylikt foder gångbara. Kan ej överenskommelse
träffas om den ersättning, vilken sålunda bör utgå, skall frågan
därom avgöras av tre ojäviga skiljemän, bland vilka en utses av vardera
parten och de sålunda utsedda tillkalla den tredje. Tredskas någondera
parten att utse skiljeman, eller kunna de utsedda ej förena sig om
valet av den tredje, äger domaren eller utmätningsmannen i orten förordna
om valet. Den som ej nöjes med vad de flesta skiljemännen säga, äger
draga tvisten under rättens prövning, så framt han instämmer sin talan
inom tre månader från det skiljemännens beslut tillställdes honom.

I vissa andra författningar finnas upptagna bestämmelser rörande förbud
för arrendator att bortföra stråfoder från arrenderad ecklesiastik jord
och kronojord.

De svårigheter i fråga om foderförsörjningen, som uppstodo under det
senaste världskriget, föranledde införandet av en lagbestämmelse, enligt
vilken arrendator, utan hinder av vad i arrendeavtalet eller eljest funnes
stadgat rörande förbud mot att bortföra stråfoder från den arrenderade
fastigheten, ägde bortföra sådant foder i enlighet med anvisningar, som
lämnats av statens livsmedelskommission eller, efter dess bemyndigande,
av lokal kristidsmyndighet. Stadgande härom meddelades i en den 16 maj
1941 (nr 243) utfärdad lag om rätt för arrendator att bortföra stråfoder
in. m. Denna lag gällde ursprungligen endast till och med den 30 juni 1942.

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 26.

Den gavs emellertid successivt fortsatt giltighet, sista gången genom lag
den 16 februari 1945 (nr 28), enligt vilken giltighetstiden utsträcktes till
och med den 31 december 1946.

Statens livsmedelskommission har i skrivelse den 30 september 1947 hemställt,
att särskild lagbestämmelse angående arrendators rätt att bortföra
stråfoder åter måtte utfärdas av samma innehåll som det tidigare gällande
stadgandet i ämnet. Till motivering för sin framställning har kommissionen
anfört.

1947 års höskörd har blivit väsentligt mindre än normalt och en viss
knapphet torde, särskilt längre fram under regleringsåret, vara att befara
jämväl i fråga om halm för utfodringsändamål. Som ett led i strävandena
att bemästra härav föranledda svårigheter på stråfodermarknaden har
Kungl. Maj :t jämlikt kungörelse den 15 augusti 1947 (nr 601) förordnat
om beslag på och reglering av handeln med stråfoder. Genom nämnda kungörelse
-— med vilken närmast avsågs att skapa underlag för förbud mot
bränning av halm och för auktorisation av stråfoderhandlare — har livsmedelskommissionen
även erhållit möjlighet att, för tillgodoseende av aktuella
foderbehov, förfoga över hos arrendator förefintliga saluöverskott av
hö och halm jämväl i fall, där jordägare med stöd av stadgandet i 2 kap.
19 § nyttjanderättslagen eller av bestämmelse i arrendeavtal förbjuder försäljning
av stråfoder. Ett förfogande med stöd av gällande beslagsbestämmelser
är emellertid onödigt komplicerat och tidsödande jämfört med det
förfarande, vilket möjliggjordes genom den tidigare gällande lagstiftningen
om rätt för arrendator att bortföra stråfoder.

Livsmedelskommissionen har vidare anfört, att den föreslagna lagbestämmelsen
borde utfärdas snarast möjligt så att den kunde tillämpas redan
under vintern 1947—1948. Som skäl härför har kommissionen åberopat, att
man med all sannolikhet då hade att motse en skärpning av situationen på
stråfodermarknaden.

Över livsmedelskommissionens skrivelse ha efter remiss yttranden avgivits
av lantbruksstyrelsen, Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet
landsbygdens folk.

Lantbruksstyrelsen har anfört, att enligt en av statistiska centralbyrån
verkställd preliminär uppskattning av skörderesultatet år 1947 skörden av
hö sagda år uppgått till sammanlagt omkring 3 400 000 ton, medan den år
1946 utgjort i runt tal 5 700 000 ton. Motsvarande skördar under missväxtåren
1940 och 1941 hade varit respektive 3 400 000 och 2 400 000 ton. Beträffande
storleken av halmskörden år 1947 förelåge inga officiella uppgifter,
men densamma torde liksom under sistnämnda båda år ha blivit betydligt
under medelskörd. Kreatursstammen vore för närvarande i huvudsak
lika stor som under åren 1940 och 1941. Stråfoderförsörjningen under
vinterutfodringsperioden 1947—1948 kunde med hänsyn till dessa förhållanden
väntas komma att erbjuda samma svårigheter som de, vilka förelegat
under åren 1940 och 1941. De skäl, som tidigare åberopats för en lagstiftning
av det innehåll livsmedelskommissionen nu föreslagit, ägde enligt

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 26.

lantbruksstyrelsens mening full giltighet även i dagens läge. Styrelsen förordade
därför bifall till kommissionens framställning.

Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet landsbygdens folk ha förklarat
sig icke hava något att erinra mot livsmedelskommissionens förslag.

Departementschefen. Den svaga foderskörden år 1947 har medfört en
kännbar knapphet på fodermedel. Möjligheterna att genom import avhjälpa
denna knapphet äro begränsade. Det är därför angeläget, att befintliga förråd
av fodermedel tillvaratagas och användas på bästa sätt. För detta ändamål
har, såsom kommissionen erinrat, Kungl. Maj :t genom kungörelse den
15 augusti 1947 (nr 601) förordnat om beslag på och reglering av handeln
med stråfoder. I samma syfte har Kungl. Maj :t vidare genom kungörelse
den 26 september 1947 (nr 697) utfärdat förbud mot bränning av stråfoder.
Enligt 5 § nyssnämnda kungörelse den 15 augusti 1947 är innehavare av
beslagtaget stråfoder, vilken vägrar att på villkor, som bestämmas av livsmedelskommissionen,
sälja varan till av kommissionen anvisad köpare,
pliktig att, i den mån kommissionen det föreskriver, avstå varan till kronan
eller, där kommissionen så bestämmer, till Svenska spannmålsaktiebolaget

1 enlighet med bestämmelserna i allmänna förfogandelagen. Med stöd av
denna föreskrift kan kommissionen disponera över stråfoder å utarrenderade
fastigheter i sådana fall, där arrendatorn på grund av stadgandet i

2 kap. 19 § nyttjanderättslagen eller annan författningsbestämmelse eller
jämlikt bestämmelse i arrendeavtalet är förhindrad medgiva, att stråfoder
föres från den arrenderade fastigheten.

Såsom livsmedelskommissionen framhållit i sin skrivelse och även betonades
vid införandet av 1941 års lag, är det emellertid, om arrendatorn i
dylikt fall är villig att överlåta stråfodret, önskvärt, att detta skall kunna
bortföras utan att man behöver tillgripa det förhållandevis omständliga
förfarande, som en tillämpning av förfogandelagen innebär. Med hänsyn
härtill och till vad jag nyss anfört om försörjningsläget beträffande stråloder
finner jag det därför befogat, att bestämmelser skola införas om rätt
lör arrendator att bortföra stråfoder, av samma innehåll som de, vilka funnos
i 1941 års lag.

Jag förutsätter att livsmedelskommissionen och densamma underlydande
kristidsorgan skola begagna den dispensrätt, som i så fall kommer att läggas
i deras hand, med all erforderlig försiktighet. Bland annat bör hänsyn tagas
till den förpliktelse, som enligt arrendeavtal kan föreligga för arrendator
att i samband med frånträdande av arrendet till jordägaren överlämna
viss myckenhet stråfoder och som i och för sig ej beröres av de föreslagna
bestämmelserna.

Den nu förordade lagstiftningen bör givetvis ej bestå längre än som är
nödvändigt med hänsyn till försörjningsläget i fråga om stråfoder. Den bör
därför givas allenast provisorisk giltighet. Giltighetstiden synes lämpligen
nu kunna begränsas till och med den 30 juni 1949.

Kungl. Maj.ts proposition nr 26. 13

I anslutning till det anförda har inom jordbruksdepartementet upprättats
förslag till lag om rätt för arrendator att bortföra stråfoder, vilket lagförslag
torde få såsom bilaga1 fogas vid detta protokoll.

Föredraganden hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över lagförslaget
måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas
genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:
Greta Liizell.

1 Bilagan, som är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, liar här uteslutits.

14

Kungi. Maj:ts proposition nr 26.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj. ts lagråd den 7 januari
1948.

Närvarande:

justitieråden Lawski,

Gyllenswärd,

Nissen,

regeringsrådet Kuylenstierna.

Enligt lagrådet den 30 december 1947 tillhandakommet utdrag av protokoll
över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet
den 5 december 1947, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande
skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över
upprättat förslag till lag om rätt för arrendator att bortföra stråfoder.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
chefen för jordbruksdepartementets rättsavdelning hovrättsrådet C.-H.
Nordlander.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:
Åke Mossler.

Kungl. Maj:ts proposition nr 26.

15

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
9 januari 1948.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg,
Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och folkhushållningsdepartementen
samt med statsrådet Quensel anmäler chefen för jordbruksdepartementet,
statsrådet Sköld, lagrådets den 7 januari 1948 avgivna
utlåtande över det till lagrådet den 5 december 1947 remitterade förslaget
till lag om rätt för arrendator att bortföra stråfoder, därvid föredraganden
hemställer, att förslaget, som av lagrådet lämnats utan erinran, måtte jämlikt
§ 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Hanns Otto Duselius.