Kungi. Maj:ts proposition nr 251.

1

Nr 251.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående dgrtidstillägg
å vissa livräntor m. m. i anledning av olycksfall eller
yrkessjukdom; given Stockholms slott den 8 maj
1958.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 8 maj 1958.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg,
Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler efter gemensam
beredning med cheferna för försvars-, social- och kommunikationsdepartementen
fråga om dyrtidstillägg å vissa livräntor in. m. i anledning
av olycksfall eller yrkessjukdom samt anför därvid.

För flertalet av dem, som av statsmedel äga uppbära livränta eller annan
kontant ersättning på grund av olycksfall eller yrkessjukdom, regleras rät 1

Bihung till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 251.

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 251.

ten till dyrtidstillägg å sådan ersättning genom förordningen den 30 juni
1943 (nr 449) angående dyrtidstillägg åt vissa ersättningstagare enligt lagen
om försäkring för olycksfall i arbete, m. m. Förordningen trädde i kraft
den 1 januari 1944 — tidigare gällde förordningen den 19 december 1941
(nr 942) i samma ämne — och skulle gälla till och med den 31 december
1945 men har successivt givits fortsatt giltighet, senast genom förordning
den 28 mars 1947 (nr 108), varigenom giltighetstiden utsträckts till utgången
av år 1948.

Jämlikt förordningen den 30 juni 1943, nr 449, utgår under vissa förutsättningar
dyrtidstillägg till den som äger rätt till bland annat livränta enligt
någon av vissa i förordningen uppräknade lagar eller författningar. Har
Konungen förordnat, att ersättning skall utgå enligt grunderna i någon av
ifrågavarande lagar och författningar, skall dyrtidstillägg utgå även å sådan
ersättning. Såsom förutsättning för att dyrtidstillägg skall utgå gäller
—- utom beträffande vissa under militärtjänstgöring skadade eller deras
efterlevande — att livräntan föranletts av olycksfall som inträffat eller sjukdom
som yppats före den 1 januari 1941 och att den skadades arbetsförmåga
är nedsatt med minst tre tiondelar. Dyrtid stillägget utgår med 20 procent
av livräntans belopp; dock att vissa under militärtjänstgöring skadade
och efterlevande till dem äro berättigade till dyrtidstillägg med 40 procent.

Vid 1945 års riksdag upptogs till behandling frågan om dyrtidstillägg å
vissa av staten bekostade livräntor, beträffande vilka bestämmelser om sådant
tillägg då saknades. I skrivelse den 19 maj 1945 (nr 274) hemställde
sålunda riksdagen i anledning av en inom andra kammaren väckt motion
(nr 4) och under åberopande av vad som anförts i andra lagutskottets av
riksdagen godkända utlåtande (nr 44), att Kungl. Maj :t ville dels bemyndiga
järnvägsstyrelsen att av statens järnvägars trafikmedel i enlighet med grunder
som Kungl. Maj :t fastställde utbetala dyrtidskompensation åt personer,
som uppbure livräntor från staten enligt lagen den 12 mars 1886 angående
ansvarighet för skada i följd av järnvägs drift, dels ock föranstalta om utredning
angående beredande av sådan kompensation åt personer, som på
annan grund uppbure livräntor såsom skadestånd från staten, samt vidtaga
av utredningen påkallade åtgärder.

Vidkommande livräntetagare enligt 1886 års lag bemyndigade Kungl.
Maj :t järnvägsstyrelsen genom beslut den 26 oktober 1945 att, räknat från
och med den 1 juli 1945, tills vidare till och med den 31 december 1946 till
den, som uppbure livränta från staten enligt nämnda lag, av statens järnvägars
trafikmedel utbetala dyrtidstillägg med 20 procent av förmånens
belopp, dock icke å den del av livräntan som överstege 2 000 kronor. Härvid
skulle iakttagas att dyrtidstillägg icke finge utgå å livränta som föranletts
av skada, vilken inträffat efter den 31 december 1940 eller uppenbarligen
medfört mindre nedsättning i den skadades arbetsförmåga än med
tre tiondelar. Bemyndigandet avsåg icke livränta, som jämlikt 1886 års lag
utginge till förutvarande befattningshavare hos statens järnvägar eller till
änka eller barn efter sådan befattningshavare. Genom särskilda beslut, se -

Kungl. Maj:ts proposition nr 251.

3

nast den 30 juni 1947, har Kungl. Maj :t förlängt ifrågavarande bemyndigande
att gälla tills vidare till utgången av år 1948.

I fråga om övriga i förutnämnda riksdagsskrivelse avsedda livräntetagare
verkställdes inom finansdepartementet en utredning, som gav vid handen,
att staten —- bortsett från pensioner till vissa under militärtjänstgöring
skadade förutvarande beväringsmän, beträffande vilka frågan om dyrtidskompensation
icke ansågs vara av beskaffenhet att behöva underställas
riksdagens prövning — bekostade omkring sjuttio livräntor eller liknande
understöd på grund av olycksfall eller yrkessjukdom, för vilka bestämmelser
om dyrtidstillägg saknades. Av utredningen framgick vidare, att ifrågavarande
ersättningar vanligen utgingo på grund av laga kraftvunnen dom
eller sådan dom i förening med riksdagsbeslut eller enbart på grund av
riksdagsbeslut, stundom även på grund av avtal eller avtal i förening med
riksdagsbeslut. Såvitt kunnat utrönas hade vid fastställandet av ersättningsbeloppens
storlek icke i något fall hänsyn tagits till att penningvärdet i
en framtid kunde komma att undergå förändringar.

I proposition nr 252 till 1946 års riksdag hemställde Kungl. Maj :t därefter
om riksdagens bemyndigande att i huvudsaklig överensstämmelse med
ett i propositionen framlagt förslag utfärda bestämmelser angående dyrtidstillägg
å nu berörda livräntor och därmed jämförliga ersättningar att
utgå från och med den 1 juli 1946 tills vidare till och med den 31 december
1947. Förslaget innebar, att dyrtidstillägg å ersättningarna skulle utgå
med 20 procent av förmånens belopp. Ersättning, vilken fastställts att utgå på
grund av skada som inträffat eller sjukdom som yppats efter den 31 december
1940 eller uppenbarligen medfört mindre nedsättning i den skadades
eller sjukes arbetsförmåga än tre tiondelar, skulle emellertid icke berättiga
till dyrtidstillägg. Icke heller skulle sådant tillägg utgå, om ersättning på
grund av olycksfall som inträffat eller sjukdom som yppats före den 1 januari
1941 fastställts genom beslut efter sistnämnda dag och uppenbarligen
beräknats med hänsyn till levnadskostnaderna å fastställelsedagen. Vidare
skulle dyrtidstillägg icke utgå på den del av ersättningsbeloppet, som överstege
den livränta ersättningstagaren vid full invaliditet skulle ha uppburit,
om olycksfallsförsäkringslagen i dess lydelse före den 1 januari 1942 varit
tillämplig å honom, d. v. s. 2 000 kronor eller, när den skadades tillstånd
krävde särskild vård, 3 000 kronor. Sedan propositionen bifallits (statsutsk.
uti. nr 211; riksd. skr. nr 449), bemyndigade Kungl. Maj :t i särskilda brev
den 29 juni 1946 de ämbetsverk, vilka utgiva livräntor och andra ersättningar
av här ifrågavarande slag, att å ersättningarna utbetala dyrtidstilllägg
i enlighet med vad som föreslagits i propositionen.

I proposition nr 59 till 1947 års riksdag hemställde Kungl. Maj :t om förlängd
giltighet tills vidare till utgången av år 1948 av nyss angivna bemyndigande.
Efter det propositionen bifallits (statsutsk. uti. nr 50; riksd.
skr. nr 116) har Kungl. Maj :t i särskilda brev den 30 juni 1947 till nyssberörda
ämbetsverk meddelat föreskrifter i ämnet.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 251.

Departementschefen. Såsom av det förut anförda framgår, ha 1946 och
1947 års riksdagar bemyndigat Kungl. Maj:t att utfärda bestämmelser om
dyrtidstillägg å här avsedda livräntor och jämförliga ersättningar enligt
grunder, som nära ansluta sig till föreskrifterna i förordningen den 30 juni
1943, nr 449. Såväl bemyndigandet som förordningen gälla till utgången av
innevarande år. I en tidigare denna dag framlagd proposition har Kungl.
Maj :t på föredragning av chefen för socialdepartementet föreslagit, att förordningen
gives förlängd giltighet i oförändrad form under ytterligare ett
år. Med hänsyn härtill finner jag giltighetstiden för förenämnda bemyndigande
på motsvarande sätt böra utsträckas att omfatta ytterligare ett år.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen medgiva,

att det Kungl. Maj :t lämnade bemyndigandet att utfärda
bestämmelser angående dyrtidstillägg å vissa livräntor m. m.
i anledning av olycksfall eller yrkessjukdom, vilket gäller
till utgången av år 1948, må erhålla fortsatt giltighet tills
vidare till utgången av år 1949.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten, att till riksdagen skall avlåtas
proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar.

Ur protokollet:
Olof Särnmark.

487592. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1948.