Kungl. Maj.ts proposition nr 25.
]
Nr 25.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 2 kap. 17 § lagen den 15
juni 1907 (nr 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom;
given Stockholms slott den 9 januari 1958.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll
vill Kungl. Maj:t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen
att antaga härvid fogat förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 kap.
17 § lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom.
GUSTAF.
Per Edvin Sköld.
Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 saml. Nr 25—26.
•2
Kungl. Maj:ts proposition nr 25.
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 2 kap. 17 § lagen den 14 juni 1907
(nr 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom.
Härigenom förordnas, att 2 kap. 17 § lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt
till fast egendom1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)
17 §• 17 §.
Låter arrendatorn efter plan, vilken
antingen blivit av jordägaren
godkänd eller ock uppgjorts av statens
lantbruksingenjör eller hos hushållningssällskap
anställd jordbrukskonsulent,
å fastigheten verkställa
täckdikning med användande av tegelrör
eller andra rör av lika varaktig
beskaffenhet eller anlägga cementerad
gödselstad, vare jordägaren
pliktig att till arrendatorn utgiva ersättning,
beträffande täckdikning, så
snart arbetet blivit behörigen utfört,
för så stor del av kostnaden, som
motsvarar värdet av rören, ävensom
när fastigheten avträdes, för vad arrendatorn
i övrigt kostat å täckdikningen
i den mån det varit nödigt,
samt beträffande gödselstad, så snart
arbetet blivit behörigen utfört, för
så stor del av kostnaden för gödselstadens
anläggande, som motsvarar
värdet av därvid använt material.
Från det belopp, som beräknats för
utförande av täckdikning utöver kostnaden
för rören, skall dock avdrag
1 Senaste lydelse, se SFS 1943: 883.
Låter arrendatorn efter plan, vilken
antingen blivit av jordägaren
godkänd eller ock uppgjorts av statens
lantbruksingenjör eller konsulent
hos lantbruksnämnd eller hos
hushållningssällskap anställd jordbrukskonsulent,
å fastigheten verkställa
täckdikning med användande
av tegelrör eller andra rör av lika
varaktig beskaffenhet eller anlägga
cementerad gödselstad, vare jordägaren
pliktig att till arrendatorn utgiva
ersättning, beträffande täckdikning,
så snart arbetet blivit behörigen utfört,
för så stor del av kostnaden, som
motsvarar värdet av rören, ävensom
när fastigheten avträdes, för vad arrendatorn
i övrigt kostat å täckdikningen
i den mån det varit nödigt,
samt beträffande gödselstad, så snart
arbetet blivit behörigen utfört, för så
stor del av kostnaden för gödselstadens
anläggande, som motsvarar värdet
av därvid använt material. Från
det belopp, som beräknats för utförande
av täckdikning utöver kostna
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 25.
3
(Gällande lydelse.)
ske ej mindre med en tjugufemtedel
för varje helt år, varunder arrendatorn
utan förhöjning av arrendet
dragit nytta av täckdikningen, än
även, därest å denna finnes brist,
med kostnaden för bristens avhjälpande.
Har arrendatorn anlagt markväg,
inrättat silo för konservering av foder
eller utfört annan varaktig, för
jordbruket nyttig anläggning, som ej
är att hänföra till åbyggnad eller
elektrisk anläggning, och har sådant
skett med jordägarens samtycke eller
efter godkännande av lantbruksingenjör
eller jordbrukskonsulent, som i
första stycket sägs, och av två andra
personer, vilka äro behöriga att vara
synemän, njute arrendatorn, när fastigheten
avträdes, ersättning av jordägaren
motsvarande det ökade värde,
fastigheten i följd av anläggningen
då kan anses äga, dock ej med högre
belopp än som svarar mot den nödiga
kostnaden för anläggningen.
Finnes när---- större omfatt
ning.
(Föreslagen lydelse.)
den för rören, skall dock avdrag ske
ej mindre med en tjugufemtedel för
varje helt år, varunder arrendatorn
utan förhöjning av arrendet dragit
nytta av täckdikningen, än även,
därest å denna finnes brist, med
kostnaden för bristens avhjälpande.
Har arrendatorn anlagt markväg,
inrättat silo för konservering av foder
eller utfört annan varaktig, för
jordbruket nyttig anläggning, som ej
är att hänföra till åbyggnad eller
elektrisk anläggning, och har sådant
skett med jordägarens samtycke eller
efter godkännande av lantbruksingenjör
eller konsulent, som i första stycket
sägs, och av två andra personer,
vilka äro behöriga att vara synemän,
njute arrendatorn, när fastigheten avträdes,
ersättning av jordägaren motsvarande
det ökade värde, fastigheten
i följd av anläggningen då kan anses
äga, dock ej med högre belopp än
som svarar mot den nödiga kostnaden
för anläggningen.
Finnes när---större omfatt
ning.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1948.
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 2ö.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
5 december 1947.
N ärvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg,
Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler efter gemensam
beredning med chefen för justitiedepartementet fråga om ändrad
lydelse av 2 kap. 17 § lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom
samt anför därvid.
Enligt 2 kap. 17 § första stycket lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt
till fast egendom äger arrendator, som å den av honom arrenderade fastigheten
verkställt täckdikning med användande av tegelrör eller andra rör av
lika varaktig beskaffenhet eller anlagt cementerad gödselstad, erhålla ersättning
av jordägaren för kostnaden för företaget eller viss del av denna
kostnad. En förutsättning härför är dock att arbetet utförts efter plan, vilken
antingen godkänts av jordägaren eller ock uppgjorts av statens lantbruksingenjör
eller hos hushållningssällskap anställd jordbrukskonsulent.
Enligt andra stycket i samma paragraf äger vidare arrendator, som anlagt
markväg, inrättat silo för konservering av foder eller utfört annan varaktig,
för jordbruket nyttig anläggning, som ej är att hänföra till åbyggnad
eller elektrisk anläggning, viss rätt till ersättning av jordägaren för därav
föranledd värdestegring å fastigheten, under förutsättning att anläggningen
utförts med jordägarens samtycke eller efter godkännande av sådan
lantbruksingenjör eller jordbrukskonsulent som nyss nämnts och av två
andra personer, vilka äro behöriga att vara synemän.
Hushållningssällskapen ha hittills i betydande omfattning tillhandagått
jordbrukarna med utarbetande av planer för sådana förbättringsåtgärder,
som avses i nyssnämnda lagrum. Sällskapen ha även av statsmedel erhållit
bidrag till avlönande av befattningshavare för detta ändamål samt förmedlat
lån och bidrag av statsmedel till dylika företag. Enligt det beslut angående
organisationen av verksamheten för jordbrukets rationalisering, som
fattats av 1947 års riksdag, kommer emellertid den statliga verksamheten
för främjande av mera permanenta förbättringsåtgärder beträffande brukningsdelarnas
jord och ekonomibyggnader, däri bland annat inbegripet
täckdikning, anläggning av cementerade gödselstäder och silos samt av
markvägar, från och med den 1 juli 1948 att omhänderhavas av de statliga
lantbruksnämnder, som då skola inrättas. Dessa lantbruksnämnder
Kungl. Maj.ts proposition nr 25. 5
skola övertaga hushållningssällskapens uppgifter i fråga om beviljande av
lån och bidrag av statsmedel till nu nämnda förbättringsåtgärder. Vid lantbruksnämnderna
komma även att finnas konsulenter, vilka bland annat
skola hava till uppgift att på begäran tillhandagå jordbrukarna med upprättande
av planer till dylika åtgärder. Däremot skola hushållningssällskapen
ej längre åtnjuta statsbidrag till avlönande av befattningshavare för
detta ändamål.
Den sålunda beslutade överföringen av arbetsuppgifter från hushållningssällskapen
till lantbruksnämnderna utesluter ej, att hos hushållningssällskap
anställd jordbrukskonsulent även efter lantbruksnämndernas inrättande
kan komma att upprätta plan till sådana förbättringsåtgärder, som
nu nämnts. Bland annat har det nämligen förutsatts, att hushållningssällskapen
skola biträda lantbruksnämnderna vid fullgörandet av nämndernas
arbetsuppgifter. Åtminstone de förbättringsåtgärder, för vilka erhålles
lån eller bidrag av statsmedel, torde emellertid i fortsättningen i regel
komma att utföras i enlighet med plan, som uppgjorts eller godkänts av en
hos lantbruksnämnd anställd konsulent. Uppenbarligen bör en av en sådan
befattningshavare uppgjord eller godkänd plan, då det gäller att avgöra
frågan om arrendators rätt till ersättning för nedlagda kostnader, kunna
tillmätas samma värde som en plan, vilken utarbetats eller godkänts av
en hos hushållningssällskap anställd jordbrukskonsulent. Vad i 2 kap. 17 §
lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom är stadgat om
plan, som uppgjorts eller godkänts av statens lantbruksingenjör eller hos
hushållningssällskap anställd jordbrukskonsulent, synes därför från och
med den 1 juli 1948 böra äga tillämpning jämväl å plan, som uppgjorts
eller godkänts av konsulent, vilken är anställd hos lantbruksnämnd.
I enlighet med vad sålunda anförts har inom jordbruksdepartementet
utarbetats förslag till lag om ändrad lydelse av 2 kap. 17 § lagen den 14
juni 1907 (nr 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom.
Föredraganden hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över förslaget,
av den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87
regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj :t Konungen.
Ur protokollet:
Greta Jmzell.
Bilagan, som är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här uteslutits.
6
Kungl. Maj:ts proposition, nr 25.
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 7 januari
1958.
Närvarande:
justitieråden Lawski,
Gyllenswärd,
Nissen,
regeringsrådet Kuylenstierna.
Enligl lagrådet den 30 december 1947 tillhandakommet utdrag av protokoll
över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet
den 5 december 1947, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande
skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över
upprättat förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 kap. 17 § lagen den
74 juni 1907 (nr 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
chefen för jordbruksdepartementets rättsavdelning hovrättsrådet C.-H.
Nordlander.
Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.
Ur protokollet:
Äke Mossler.
Kungl. Maj.ts proposition nr 25.
7
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 9
januari 1948.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg,
Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.
Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler
chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, lagrådets den 7 januari
1948 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 5 december 1947 remitterade
förslaget till lag angående ändrad lydelse av 2 kap. 11 § lagen den
14 juni 1907 (nr 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom, därvid föredraganden
hemställer, att förslaget, som av lagrådet lämnats utan erinran,
måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen
till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Hanns Otto Duselius.
■