Kungl. Maj:ts proposition nr 228.
1
Nr 228.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pension åt
vissa justerare av mått och vikt m. fl.; given Stockholms
slott den 23 april 1948.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredraganden hemställt.
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
John Ericsson.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 23 april 19b8.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg,
Nilsson, Sträng, Ericsson, Weijne.
Statsrådet Ericsson anmäler uppkomna frågor om pension åt vissa justerare
av mått och vikt ävensom efterlevande till dylika justerare och anför
därvid till en början i fråga om anställnings- och avlöningsförhållandena
för justerarna ävensom dessas ställning i pensionshänseende följande.
De för justerarna för närvarande gällande anställnings- och avlöningsbestämmelserna
avvika väsentligt från de grunder, som tillämpas för statstjänstemän
i allmänhet. Justerarna — vilka förordnas av mynt- och justeringsverket
på viss tid, högst tre år i sänder — åtnjuta icke fast lön utan
ersättningen till dem utgår på sådant sätt, att de äga tillgodogöra sig viss
del av de avgifter, som för olika slag av förrättningar upptagas av allmänheten,
och de ha därvid att själva bestrida sina omkostnader i tjänsten.
På grund av att betydande skiljaktighet de särskilda justeringsdistrikten
1 Bihang till riksdagens protokoll 19i8. 1 saml. Nr 228.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 228.
emellan föreligger i avseende å verksamhetens omfattning ha inkomsterna
för olika justerare växlat i hög grad, samtidigt som för en och samma justerare
inkomsterna kunnat variera betydligt år från år alltefter växlingarna
i konjunkturer in. in.
Såsom följd av den hittills tillämpade anställningsformen för justerarna
ha dessa icke haft någon genom statens försorg ordnad pensionsrätt.
Det torde ha förutsatts, att justerarna med anlitande av sin inkomst av
avgiftsuppbörden själva skulle ordna sin ålderdomsför sörj ning och pensionering
av sina efterlevande. I samband härmed må nämnas, att förordnande
för justerare hittills i regel plägat meddelas till och med det år, under
vilket justeraren fyllt 70 år.
I en den 5 mars 1948 daglecknad proposition, nr 190, har framlagts förslag
angående omorganisation fr. o. m. den 1 januari 1949 av justeringsväsendet
m. in. Förslaget grundar sig på ett av särskilt tillkallade utredningsmän
den 31 december 1947 avgivet betänkande med förslag till omorganisation
av justeringsväsendet.
Enligt det i propositionen framlagda omorganisationsförslaget skulle den
nya organisationen — bortsett från biträdande justerare och hos mynt- och
justeringsverket anställd föreståndare för handelsjusteringsavdelningen —
omfatta följande i lönegrad enligt det allmänna statliga lönesystemet inordnade
befattningshavare, nämligen 4 förste justerare hänförda till lönegrad
Ce 26 samt 17 justerare, samtliga placerade i lönegrad Ce 24.
De justerare, som komma att bliva innehavare av lönegradsplacerad
tjänst inom den sålunda föreslagna nya organisationen, komma självfallet
i åtnjutande av pensionsrätt enligt för statstjänstemän i allmänhet gällande
regler. Det torde kunna förutsättas, att dylika befattningshavare
efter prövning av Kungl. Maj :t skola erhålla rätt att såsom tjänstår i
pensionshänseende tillgodoräkna viss del av tjänstgöring såsom justerare
före den nya organisationens ikraftträdande den 1 januari 1949, i den
mån justeraruppdraget utgjort deras huvudsakliga sysselsättning. Enär pensionsåldern
för befattningshavare, inplacerad i de lönegrader, som föreslagits
för justerarbefattningarna, såvida annat icke bestämmes är 65 år,
innebär detta emellertid, att av de nu förordnade justerarna endast de, som
icke fyllt 65 år vid tidpunkten för den nya organisationens ikraftträdande,
kunna uppnå extra ordinarie anställning. Därest f. n. i tjänst varande justerare,
vilka uppnått 65 års ålder, komma att kvarstå efter ikraftträdandet
av den nya organisationen, kunna de därför icke vinna anställning annat
än såsom extra tjänstemän och bliva följaktligen icke berättigade till pension.
Med särskild skrivelse den 10 mars 1948 ha utredningsmännen jämte
eget utlåtande till Kungl. Maj :t överlämnat ansökningar om erhållande av
pension dels från en förutvarande justerare, nämligen Oskar Fredrik Agaton
Arnberg, dels från tre i tjänst varande justerare, som redan uppnått
65 års ålder, nämligen Sven Henrik Arnberg, Anders Gustaf Palmqvist
och Malte Carl August öijmark, dels ock från fem efterlevande till förutvarande
justerare, nämligen Louise Bergwall, född af Klinteberg, Karin
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 228.
Hederstierna, född Albrecht, Maria Carolina Holmer, född Bernson, Ruth
Huldt, född Särenholm.samt Ester Vilhelmina Äkerhielm, född Thorberg.
Utredningsmännen ha i sitt nyssnämnda utlåtande anfört, att det enligt
deras mening vore skäligt, att de före den föreslagna omorganisationens
ikraftträdande avgångna eller därvid avgående justerarna liksom de justerare,
som komme att kvarstå efter sistnämnda tidpunkt men på grund
av sin ålder icke kunde erhålla pensionsberättigande anställning, erhölle
pensioner samt att efterlevande till tidigare avlidna justerare komme i åtnjutande
av understöd från staten. Utredningen har i detta sammanhang
erinrat, att 1947 års riksdag intagit en liknande ståndpunkt till de pensionsfrågor
rörande vissa förutvarande bilbesiktningsmän och deras efterlevande,
som uppkommit i samband med bilbesiktningsväsendets omorganisation
fr. o. in. den 1 januari 1948. Samma skäl, som låge till grund för besluten
härutinnan, kunde enligt utredningens mening åberopas jämväl i förevarande
fall. Kostnaderna för en sådan pensionering skulle dock bli avsevärt
lägre i fråga om justerarna av den anledningen, att såväl vissa tidigare
avgångna som nu tjänstgörande äldre justerare åtnjöte full militär
tjänstepension i anledning av beställningar i högre lönegrad än som föreslagits
för justerarna och för den skull ej kunde erhålla pensioner i anledning
av justeraruppdraget.
Beträffande de grunder, efter vilka tjänstepension borde bestämmas för
sålunda avsedda, icke pensionsberättigade justerare, har utredningen anfört
i huvudsak följande.
Såsom utgångspunkt vid avvägningen av pensionerna torde kunna tagas
antingen pensionsunderlaget för vanlig justerar tjänst eller genomsnittet
av justerarens behållna inkomster i tjänsten (efter inleverermg och återbäring)
för ett antal år. Beräkningarna med utgångspunkt från pensionsunderlaget
för en vanlig justerare böra lämpligen avse saval lönegrad Eo 21,
civila icke-ordinariereglementet, som lönegrad Ce 24: 27, statens allmänna
avlöningsreglemente (Saar). Grundbeloppet för pensionen skulle därvid
fastställas efter det antal tjänstår, motsvarande V» av den tid, justenngsarbetet
varit vederbörandes huvudsakliga sysselsättning (alternativ 1). Ut&a
man däremot från genomsnittet av justerarens behållna inkomster etter
inleverering och återbäring, torde genomsnittsinkomsten bora tagas tor ett
icke alltför ringa antal år, förslagsvis de fem sista tjänståren. Med ledning
av genomsnittsinkomsten fastställes den lönegrad på Eo-löneplanen i civila
icke-ordinariereglementet, i vilken beloppet i högsta löneklassen a
vederbörande stationeringsori närmast motsvarar nämnda genomsnitt (alternativ
II). Grundbeloppet för pensionen skulle i detta senare fall bestammas
efter pensionsunderlaget i den sålunda beräknade Eo-lönegraden och
det faktiska antal tjänstår, varunder arbetet varit vederbörandes huvudsakliga
sysselsättning, dock med sedvanlig tio procents reduktion av det sa
erhållna grundbeloppet med hänsyn till att vederbörande icke haft att vid
-
kännas pensionsavdrag.
I valet mellan de två nämnda alternativen kan en anknytning i enlighet
med alternativ I till den för justerarna i allmänhet föreslagna lönegraden
synas vara naturlig. En sådan anknytning torde ge resultat, som svarar mot
rättvisa och billighet, om man gör en jämförelse med de pensioner, som de
till den nya organisationen överförda justerarna skulle erhålla, i vissa fall
kanske efter endast relativt kort tjänstgöring efter omorganisationen. Till
Kungl. Maj:ts proposition nr 228.
förmån för en bestämning av pensionerna med utgångspunkt från vederbörandes
behållna inkomster efter inleverering och återbäring i enlighet
med alternativ II vilket ansluter sig till den vanliga beräkningsgrunden
vid bestämmande av riksdagspensioner åt arvodesavlönad personal — ta!?.
r a,a,I?jra sidan>..att pensionerna skulle ställas i relation till icke endast
tjänstetiden utan även omfattningen av den därunder utförda arbetsprestationen
Det bör emellertid observeras, att den principiella förutsättningen
tor en sådan beräkning är, alt justerarnas behållna inkomst, som ju närmast
har karaktaren av sportelinkomst, kan jämställas med av Kungl.
Maj:t eller underordnad myndighet fastställt arvode.
I följande sammanställning meddelas vissa uppgifter rörande de i utredningsmännens
utlåtande avsedda justerarna O. F. A. Arnberg, S. H.
Arnberg, Palmqvist och Öijmark. Av dessa har O. F. A. Arnberg avgått
med utgången av år 1943, under det att de övriga tre förutsättas komma
att avgå samtidigt med omorganisationens ikraftträdande. Kol. 1—3 i sammanställningen
upptaga justerarnas namn och senaste stationeringsort, födelsetid
samt den sammanlagda tjänstetid i jämna kvartal, varunder uppdraget
såsom justerare utgjort vederbörandes huvudsakliga sysselsättning
och förvärvskälla. Kol. 4 angiver genomsnittliga nettoinkomsten av uppdraget,
därvid räknats med ett genomsnitt av de behållna inkomsterna under
de fem sista tjänståren, för vilka uppgifter funnits tillgängliga (åren 1939
—1943 för O. F. A. Arnberg och 1942—1946 för S. H. Arnberg, Palmqvist
och Öijmark). I kol. 5 angives därefter den Eo-lönegrad, som nyssnämnda
genomsnittsinkomst motsvarar enligt av utredningsmännen angivna grunder.
Kol. 6—10 slutligen angiva pensionsbelopp (utom rörligt tillägg), uträknade
enligt de olika av utredningen omförmälda beräkningsgrunderna
med angivande i förekommande fall av beloppets storlek före och efter omräkning
jämlikt de grunder för omreglering av riksdagspensioner, som finnas
stadgade i kungöfelsen nr 657/1947 angående omreglerad tjänste- och
familjepension m. m.
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
! 7 |
8 |
9 |
1 10 |
Alternativ |
I |
Alternativ II |
|||||||
Namn och senaste |
Födelse- tid |
Tjänste-tid så-som för-ordnad |
Netto- in- komst |
Netto-ink. i |
Lönegrad Eo 21 |
Löne- klass 27 |
(ber. med ut-gångspunkt |
||
rare |
löne- grad |
före omreg- lering |
efter |
Saar |
före omreg- lering |
efter |
|||
Arnberg, O. F. A., |
*7» 1873 |
24 V* år |
8 789 |
20 |
2 604 |
3 480 |
4 092 |
3 276 |
4 380 |
Arnberg, S. H., |
26/6 1879 |
36 år |
9 962 |
20 |
3 840 |
5136 |
6 036 |
4 050 |
5 412 |
Palmqvist, A. G., |
«/« 1877 |
16 år |
10 012 |
21 |
1728 |
2 316 |
2 712 |
2 304 |
3 084 |
Öijmark, M. C. A., |
V» 1882 |
16 */* år |
7 990 |
15 |
1764 |
2 364 |
2 772 |
1752 |
2 340 |
Kungl. Maj:ts proposition nr 228. 5
Beträffande storleken av pensionsbeloppen ha utredningsmännen anfört
bl. a. följande.
Av sammanställningen framgår, att pensionerna enligt alternativ I med
utgångspunkt från löneklass 27, Saar, ligga avsevärt högre än de med utgångspunkt
från lönegrad Ko 21 beräknade, omreglerade pensionerna. De
enligt alternativ II beräknade, omreglerade pensionerna äro vid en jämförelse
med pensionsbeloppen enligt löneklass 27, Saar, mer gynnsamma
för O. F. A. Arnberg och Palmqvist men mindre gynnsamma för S. H.
Arnberg och Öijmark. De med utgångspunkt från Eo 21 beräknade, omreglerade
pensionerna ligga lägre än motsvarande pensioner enligt alternativ
II utom för Öijmark, för vilken beloppen äro praktiskt taget lika stora. För
en reglering enligt alternativ II, som torde kunna sägas närmast motsvara
de vanliga grunderna för utmätande av riksdagspensioner för arvodister
i statens tjänst, har utredningen ansett vissa skäl tala, dock under förutsättning
att därtill fogades ett förbehåll, att pensionen icke finge överstiga
det med utgångspunkt från löneklass 27, Saar, beräknade beloppet. Riksdagspensionen
kunde nämligen icke rimligen få göras gynnsammare än
pensionen för dem, som komma över i nya organisationen. Med beaktande
av de grunder, som tillämpades vid utmätande av pensionerna för bilbesiktningsmännen,
har utredningen dock icke ansett sig böra föreslå pensioner
beräknade vare sig enligt detta modifierade alternativ II eller med utgångspunkt
från löneklass 27, Saar, utan har stannat vid att föreslå, att
för ifrågavarande fyra justerare utverkas med utgångspunkt från lönegrad
Ep 21 beräknade, omreglerade pensioner. En sänkning av Eo-lönegraden —
såsom skedde för bilbesiktningsmännen — synes med hänsyn till justerarnas
inkomstläge icke påkallad.
Beträffande Palmqvist och öijmark må framhållas, att de på grund av
föregående verksamhet äro berättigade till pension av statsmedel, varför
fråga uppkommer om reduktion av de nyss föreslagna beloppen. Palmqvist,
vilken under tiden 22 maj 1911—31 december 1932 jämte justerarsysslan
innehaft anställning vid kemiska stationen i Visby, uppbär från och med den
4 juni 1942 från statens pensionsanstalt en årlig pension (uppskjuten tjänstepension),
som utgår med ett i förhållande till inbetalda pensionsavgifter
avvägt belopp och för närvarande uppgår till 1 872 kr. jämte 12 procents
rörligt tillägg. Utredningen har från pensionsanstalten inhämtat, att han,
om han kvarstått i kemiska stationens tjänst till 65 års ålder, enligt nu gällande
grunder skulle ha erhållit en pension av 7 644 kr. för år jämte 12 procents
rörligt tillägg. Då det sammanlagda beloppet av den från statens pensionsanstalt
nu utgående pensionen och den för justeraruppdraget ifrågasatta
pensionen understiger nyss angivna pensionsbelopp, 7 644 kr., torde
någon reduktion av justerarpensionen icke böra verkställas. Ett fördelaktigare
beräkningssätt av den sammanlagda pensionsförmånen synes å
andra sidan icke kunna ifrågakomma, även om Palmqvists sammanlagda
tjänstetid i statlig verksamhet överstiger 30 år, på den grund att han i förtid
lämnade sin pensionsberättigande tjänst för att ägna sig åt ett mera inkomstgivande
arbete utan reglerad pensionsrätt. Vad beträffar öijmark uppbär
han på grund av tidigare innehavd officersbeställning i reserven en årlig
pension av 1 200 kr. jämte 12 procents tillägg. Med hänsyn till denna pensions
karaktär av reservpension torde öijmark icke böra vidkännas någon
reducering i den pension, som ifrågasatts för honom på grund av hans
j usterarverksamhet.
I anslutning till vad sålunda anförts ha utredningsmännen hemställt, att
förre justeraren O. F. A. Arnberg samt justerarna S. H. Arnberg, Palmqvist
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 228.
och öijmark måtte från och med den 1 januari 1949 komma i åtnjutande
av årliga pensioner å resp. 3 480, 5 136, 2 316 och 2 364 kr.
Beträffande familjepension till efterlevande efter justerare, som avgått
ur tjänst före den kommande omorganisationen, ha utredningsmännen i
sin förberörda skrivelse den 10 mars 1948 anfört, att utredningen med hänsyn
till den restriktiva praxis, som av statsmakterna plägade iakttagas vid
beviljande av familj epensioner vid sidan av gällande bestämmelser, för
sin del utgått ifrån att i förevarande fall understöd endast kunde beviljas
efter behovsprövning enligt eljest tillämpade regler, innefattande relativt
stränga krav beträffande anställningstid, änkans ålder och arbetsoförmåga
samt ekonomiska förhållanden.
Vid granskning från nu angivna principiella utgångspunkt av de olika
fallen och efter övervägande av de särskilda omständigheterna ha utredningsmännen
avstyrkt utverkande av pension åt Karin Hederstierna, Maria
Carolina Holmer och Ruth Huldt. Beträffande dessa sökandes ekonomiska
förhållanden må nämnas, att enligt vad den verkställda utredningen utvisar
Karin Hederstierna äger en betydande förmögenhet samt att Maria
Carolina Holmer och Ruth Huldt åtnjuta livräntor eller änkepension å resp.
2 400 kr. och omkring 3 000 kr.
Däremot hava utredningsmännen förordat, att pension beredes Louise
Bergwall och Ester Vilhelmina Åkerhielm, att utgå från och med den 1
januari 1949. Av utredningen inhämtas
beträffande Louise Bergwall,
att hon är född den 18 augusti 1868;
att hon är änka efter justeraren Rustan Bergwall, vilken — född år 1856
— år 1931 avgick från innehavd justerarbefattning efter en tjänstetid av
något över 19 år samt avled år 1942;
samt att hon — bortsett från folkpension — icke äger annan nämnvärd
tillgång än ränta å omkring 550 kr. för år å av henne ägt kapital; och
beträffande Ester Vilhelmina Åkerhielm,
att hon är född den 3 november 1890;
att hon är änka efter justeraren Gunnar Väinö Åkerhielm, vilken var född
år 1880 och avled under oktober 1939 efter en tjänstetid såsom justerare av
nära 31 år;
att hon icke äger annan tillgång än ränteinkomst å närmare 500 kr.
för år;
samt att hennes arbetsförmåga är betydligt nedsatt på grund av sjukdom.
Av utredningen framgår tillika, att änkorna Bergwall och Åkerhielm icke
äga barn, som mera verksamt kunna bidraga till deras uppehälle.
Beträffande storleken av pensionerna åt änkorna Bergwall och Åkerhielm
ha utredningsmännen förordat, att pensionsbeloppet måtte bestämmas till
529 kr. för år jämte rörligt tillägg.
Mynt- och justeringsverket bär i utlåtande den 23 mars 1948 tillstyrkt
utredningsmännens förslag.
Kungl. Maj:ts proposition nr 228.
7
Statskontoret har i ärendet avgivit utlåtande den 6 april 1948 och därvid
förklarat sig — med hänsyn till 1947 års riksdags beslut om pension åt
vissa förutvarande bilbesiktningsmän ävensom åt efterlevande till dylika
besiktningsmän — icke vilja motsätta sig, att statsverket i den utsträckning,
som av utredningsmännen föreslagits, sörjde för en pensionering av
övertaliga juslerare jämte efterlevande efter sådana befattningshavare. Statskontoret
har i övrigt anfört i huvudsak följande.
I likhet med utredningsmännen anser statskontoret, att pensioneringen
av de övertaliga justerarna bör ske med tillämpning av de grunder, som
innefattas i det såsom alternativ I betecknade förslaget. Pensionsbeloppen
böra därvid bestämmas med utgångspunkt från pensionsunderlagen enligt
1941 års allmänna tjänstepensionsreglemente. Vidare bör, såsom utredningsmännen
föreslagit, omräkning ske av pensionerna jämlikt kungörelsen nr
657/1947 på sätt gäller i fråga om riksdagspensioner, innebärande en förhöjning
av de sammanlagda pensionsförmånerna med omkring tio procent.
Härigenom vinnes överensstämmelse med de huvudgrunder, som för närvarande
tillämpas för bestämmandet av riksdagspensioner. Anknytning till
de pensionsunderlag, som fastställts i 1947 års allmänna tjänstepensionsreglemente,
bör alltså icke ifrågakomma. Vid tillämpning av sist angivna
pensionsunderlag skulle för övrigt, då avvägningen av dessa underlag skett
under hänsynstagande till de nya folkpensionerna, pensionsberäkningen rätteligen
grundas på slutunderlagen i den mån pensionerna skola utgå efter
det vederbörande uppnått 67 års ålder, vilken åldersgräns redan passerats
av tre av de avsedda justerarna.
Enligt utredningsmännens förslag skulle de ifrågasatta pensionerna bestämmas
med tillämpning av det för befattning i lönegrad Eo 21 gällande
tjänstepensionsunderlaget. Statskontoret vill erinra, att ämbetsverket i sitt
utlåtande över utredningsmännens förslag till omorganisation av justeringsväsendet
m. m. icke ansett sig kunna förorda högre löneställning för justerarna
i den nya organisationen än lönegrad Ce 20, motsvarande alltså gamla
lönegraden Eo 16. För den händelse lönegradsplaeeringen för de nya justerarbefattningarna
skulle bliva lägre än vad utredningsmännen föreslagit,
bör häremot svarande jämkning ske av pensionsunderlaget. I varje fall bör
vid fastställandet av här ifrågavarande tjänstepensioner enligt statskontorets
mening icke tillämpas högre pensionsunderlag än det, som lagts till
grund för pensionerna åt de förutvarande bilbesiktningsmännen eller alltså
det för lönegrad Eo 20 gällande.
Utredningsmännens förslag till understöd åt efterlevande efter vissa avlidna
justerare kan statskontoret giva sin anslutning.
Föredraganden. För egen del anser jag mig böra tillstyrka, att — i huvudsaklig
överensstämmelse med den av utredningsmännen intagna principiella
ståndpunkten — pension av statsmedel beredes de i ärendet avsedda
justerarna, vilka samtliga under avsevärd tid fullgjort tjänstgöring såsom
justerare och för vilka denna tjänstgöring utgjort huvudsaklig sysselsättning
och förvärvskälla. 1 likhet med utredningen anser jag pensionerna
böra bestämmas enligt de grunder, som av utredningen betecknats såsom
alternativ I, dock att i överensstämmelse med statskontorets förslag till utgångspunkt
för pensionsberäkningen bör tagas tjänstepensionsunderlaget
enligt allmänna tjänstepensionsreglementet för lönegrad Eo 20 eller 4 500
kr. Efter dessa grunder uträknad pension utgör, omreglerad enligt kun
-
8
.Kungl. Maj:ts proposition nr 228.
görelsen nr 657/1947, för O. F. A. Arnberg 3 276 kr., för S. H. Arnberg
4 812 kr., för Palmqvist 2 172 kr. och för öijmark 2 220 kr.
Utredningsmännens förslag i anledning av ansökningarna från vissa änkor
efter justerare att komma i åtnjutande av pension av statsmedel finner
jag mig kunna biträda. Jag förordar alltså, att änkepensioner beviljas åt
Louise Bergwall och Ester Vilhelmina Åkerhielm med av utredningsmännen
föreslaget belopp.
Såväl tjänste- som familjepensionerna synas böra bestridas från anslaget
till diverse pensioner och understöd m. m. Pensionerna torde få åtnjutas
fr. o. m. den 1 januari 1949 eller — beträffande S. H. Arnberg, Palmqvist
och Öijmark — från den senare tidpunkt, vid vilken dessa kunna komma
att lämna sin anställning. Å pensionerna bör rörligt tillägg utgå enligt vanliga
grunder.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj :t
måtte föreslå riksdagen medgiva,
dels att förre justeraren Oskar Fredrik Agaton Arnberg
må från och med den 1 januari 1949 under återstående livstiden
från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m.
uppbära en årlig pension av 3 276 kr.,
dels att justerarna Sven Henrik Arnberg, Anders Gustaf
Palmqvist och Malte Carl August öijmark må från och med
månaden näst efter den, varunder de lämna sina anställningar,
dock tidigast från och med den 1 januari 1949, under
återstående livstiden från anslaget till diverse pensioner
och understöd m. m. uppbära årliga pensioner med följande
belopp, nämligen S. H. Arnberg 4 812 kr., Palmqvist 2 172
kr. och öijmark 2 220 kr.,
dels ock att envar av justeraren Rustan Bergwalls änka
Louise Bergwall, född af Klinteberg, och justeraren Gunnar
Väinö Åkerhielms änka Ester Vilhelmina Åkerhielm,
född Thorberg, må från och med den 1 januari 1949 under
sin återstående livstid, så länge hon förblir änka, från anslaget
till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära
en årlig pension av 529 kr.
Vad föredraganden sålunda hemställt, däri statsrådets
övriga ledamöter instämma, bifaller Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten samt förordnar, att proposition
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Folke Lyberg.
437601. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1948.