Kungl. Maj:ts proposition nr 220.
1
Nr 220.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa anslag till
fångvården in. m.; given Stockholms slott den 23
april 1948.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över justitiedepartementsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Herman Zetterberg.
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i
statsrådet å Stockholms slott den 23 april 1948.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
jtj Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg,
Nilsson, Sträng, Ericsson, Weijne.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen
för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg.
Genom beslut den 22 februari 1946 uppdrog Kungl. Maj :t åt fångvårdsstyrelsen
att med beaktande av principerna i den nya lagen om verkställighet
av frihetsstraff och på grundval av strafflagberedningens förslag i ämnet,
utarbeta en plan för omorganisation av fångvårdens anstaltsväsende jämte
1 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 220.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 220.
därtill knuten personal, avsedd att tjäna till ledning vid bedömandet av uppkommande
frågor om anskaffande och inrättande av nya anstalter, nedläggande
eller modernisering av befintliga anstalter samt anstalternas personalbehov.
Sedan fångvårdsstyrelsen den 12 juli 1946 överlämnat utredning i
ämnet, remitterades denna till bl. a. statens organisationsnämnd. Organisationsnämnden,
som med anledning härav verkställt en ingående organisationsundersökning
vid fångvårdens anstalter, har med skrivelse den 31 december
1947 överlämnat yttrande med vissa förslag rörande det framtida ordnandet
av driften vid anstalterna. Vid anmälan i årets statsverksproposition
av frågan om fångvårdsanstalternas anslagsbehov under nästa budgetår anförde
jag, att denna fråga borde bedömas med hänsyn till vad organisationsnämnden
sålunda föreslagit. Enär nämndens förslag vid tiden för statsverkspropositionens
avlåtande var föremål för remissbehandling, upptogos därför
anslagen till avlöningar och omkostnader för fångvårdsanstalterna i avbidan
på särskild proposition i ämnet med allenast beräknade belopp, motsvarande
de i gällande riksstat för sådant ändamål uppförda anslagen. Av samma
anledning upptogs även ett av fångvårdsstyrelsen begärt engångsanslag till
maskin- och verktygsutrustning för vissa fångvårdsanstalter med beräknat
belopp, motsvarande vad styrelsen äskat. Jag anhåller nu att få ånyo anmäla
dessa anslagsfrågor.
Översikt över fångvårdens organisationsfrågor.
I 1945 års fångvårdsproposilion (nr 225) lämnades en sammanfattande
översikt rörande dels den dåvarande organisationen av fångvårdens anstalter
och dels den framtida anstaltsorganisationen sådan den skulle komma att
te sig enligt strafflagberedningens förslag i ämnet (s. 5 ff.). Den framtida
organisationen förutsätter en genomgripande omdaning av anstaltsväsendet.
Enligt strafflagberedningens förslag skulle sålunda elva äldre fängelser nedläggas,
åtta anstalter nyuppföras och fångvårdens kolonisystem utbyggas i
betydande omfattning. Vidare skulle de äldre anstalter, som vore avsedda
att bibehållas, undergå modernisering. För omorganisationens genomförande
erfordras, särskilt till följd av det omfattande nybyggnadsprogrammet, en
relativt lång övergångstid. Fångvårdsstyrelsens förut berörda utredning med
plan för fångvårdens framtida organisation har tillkommit i syfte att tjäna
till ledning vid den förestående omorganisationen. Över utredningen, som
avser såväl anstaltsväsendet som den därtill knutna personalen, ha yttranden
avgivits av strafflagberedningen samt av statens sakrevision i samråd
med statens organisationsnämnd.
Såvitt avser organisationen av anstaltsväsendet hade begärda
utlåtanden avgivits redan vid tiden för avlåtandet av föregående års
statsverksproposition. Vid anmälan i denna proposition av frågan om fångvårdsanstalternas
anslagsbehov uttalade jag, att det ej syntes erforderligt
eller lämpligt att då i ett sammanhang taga ställning till de förslag rörande
Kungl. Maj.ts proposition nr 220.
3
anstaltsorganisationen, som framlagts i fångvårdsstyrelsens organisationsplan
och de däröver avgivna yttrandena. Förslagen borde prövas i den mån
de aktualiserades, t. ex. då frågor uppkomme om nedläggande, nybyggnad
eller ändrad disposition av anstalter. I överensstämmelse härmed ha hittills
genomförda förändringar beträffande anstaltsväsendet skett på grundval av
det sålunda tillgängliga utredningsmaterialet.
I sitt utlåtande över fångvårdsstyrelsens förslag rörande anstaltsorganisationen
anförde statens sakrevision, att ett bedömande av styrelsens förslag
beträffande personalorganisationen icke läte sig med tillräcklig
noggrannhet göra utan en ingående organisationsundersökning vid olika
fångvårdsanstalter. Fn sådan undersökning, som måste bliva förhållandevis
tidsödande och som icke före avgivandet av utlåtandet kunnat utföras, borde
företagas av statens organisationsnämnd. En organisationsundersökning har
numera, såsom redan nämnts, utförts av nämnden. I samband därmed har
nämnden även, enligt särskilt uppdrag av Kungl. Maj :t verkställt en översyn
av fångvårdens jordbruksdrift ur vissa av riksdagen anförda synpunkter
(rd. skr. nr 212/1946; jfr statsutsk. uti. nr 155/1946 s. 1 ff.). För ändamålet
har nämnden såsom sakkunnig anlitat professor emeritus vid lantbrukshögskolan
L. Nannesson. Resultatet av de sålunda verkställda undersökningarna
föreligger i form av tvenne promemorior, över dessa ha yttranden
inhämtats från därav berörda myndigheter och organisationer in. fl.
Organisationsnänmdens förslag.
Vid framläggandet av sina förslag har organisationsnämnden utgått från
den plan för anstaltsorganisationen, som enligt vad förut berörts förordats
av statens sakrevision, dock med vissa av senare inträffade förhållanden
betingade jämkningar. Bland annat räknar organisationsnämnden med att
anstalten å Långholmen, som framdeles skall ersättas med en nybyggd
mindre anstalt, fortfarande under åtskilliga år måste övergångsvis användas
för cirka 325 intagna. Vidare förutsättas vissa förändringar beträffande
kvinnoanstalternas organisation. Fortsatt utbyggnad av den öppna fångvården
föreslås skola åstadkommas genom upprättande av ej permanenta
kolonier, där sysselsättningen består av skogsarbete, väg- eller andra anläggningsarbeten
och icke av jordbruksarbete.
Organisationsnänmdens förslag i övrigt syftar i stort sett till att enligt de
grunder, som konnnit till uttryck i nya verkställighetslagen, åstadkomma en
rationalisering av fångvårdsanstalternas skötsel och nämnden lägger därvid
särskild vikt vid eu effektivisering av arbetsdriften inom anstalterna. Sålunda
föreslås att arbetsdugliga intagna vid slutna anstalter beredas sysselsättning
i verkstäder, där arbetet bedrives under huvudsakligen samma former
som inom näringslivet. I sådant sytte föreslår nämnden uppförande av
ett flertal nya verkstadsbyggnader, inredande av arbetslokaler i redan befintliga
an st al t sbyggnader samt förstärkning av arbetsledarpersonalen. Där
-
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 220.
till rekommenderar nämnden en begränsning av yrkesgrenarna till ett fåtal,
var och en med tämligen ensartad produktion (verkstäder vid ungdomsanstalterna
undantagna). Härigenom skulle vinnas åtskilliga organisatoriska
fördelar och underlättas uppnående av ökad produktion. Med
hänsyn bl. a. till att de intagna komma från vitt skilda yrken och till att
de vid frigivandet —- trots fångvårdens nuvarande mångsidiga arbetsdrift
— icke i särskilt stor utsträckning erhålla anställning i samma yrkesgren,
som den i vilken de arbetat under anstaltsvistelsen, anses förslaget ur fångvårdssynpunkt
icke behöva medföra större olägenheter.
De yrkesgrenar, som i första hand anses böra ifrågakomma, äro snickeri
och mekaniskt verkstadsarbete. Bland yrkesgrenar, som skulle nedläggas,
må nämnas skrädderi, skomakeri och mössmakeri. Fångvårdens mindre
tvätterier föreslås skola nedläggas och tvätten ombesörjas av försvarets
tvätterier. I några fall föreslås att fångvårdens trädgårdar utarrenderas,
varvid förutsättes att de intagna likväl skola kunna beredas arbete i trädgårdarna
eller utomhusarbete på annat sätt. Mindre arbetsföra intagna
skola beredas sysselsättning med arbetsterapeutisk inriktning under ledning
av därför särskilt utbildad personal.
Avlöningssystemet för de intagna skall enligt nämndens förslag omläggas
enligt ackordssystem så konstruerat, att arbetspremien växer progressivt.
Beträffande personalens tjänstgöring föreslås vissa ändringar i gällande
tjänstgöringsschema bl. a. innefattande nya tjänstekombinationer. Bevakningen
skall underlättas genom att bostadscellavdelningarna, så långt det är
möjligt, hållas avfolkade under arbetstid samt genom anordnande av tekniska
hjälpmedel såsom alarmsignalanordningar och förbättrade telefonförbindelser.
Portvaktsarbetet skall förenklas genom mindre ombyggnader
av anstalternas entréer, införande av elektriska portlås m. in.
Den nuvarande undervisningen genom lärareassistenter föreslår nämnden
skola ersättas med korrespondensundervisning och andra former för självstudier.
Där så erfordras skall för undervisningen anlitas timavlönade, för
varje enskilt fall tillfälligt engagerade lärarkrafter, bosatta i respektive anstalters
närhet.
Kontorsgöromålen, särskilt redogörararbetet, skall enligt nämndens förslag
rationaliseras och förenklas, likaså fångregistreringen. Vidare skall arbetsdriftens
redovisning omläggas så att driftens verkliga ekonomiska resultat
kan bedömas.
Handräckningsgöromålen skola begränsas och de intagna skola icke givas
enklare handräckningsarbeten såsom enda sysselsättning. Städning och, såvitt
möjligt, även andra handräckningsarbeten skola utföras på beting.
Genom de sålunda föreslagna rationaliseringsåtgärderna, beträffande vilkas
detaljer torde få hänvisas till organisationsnämndens promemoria, anser
nämnden det möjligt att genomföra vissa personalbegränsningar. Detaljerade
förslag till personalorganisation framläggas beträffande de anstalter,
vilka äro avsedda att bibehållas för framtiden. Åtskilliga av nämndens för
-
Kungl. Mcij.ts proposition nr 220.
5
slag förutsättas emellertid kunna tillämpas även vid de till nedläggande
föreslagna anstalterna under den tid de, i avvaktan på nybyggnadsprogrammets
förverkligande, komma att vara i bruk. För anstalterna Skenäs, Hall,
Mariestad och Svartsjö äro de framlagda förslagen till personalorganisation
av provisorisk karaktär, enär de intagnas fördelning på olika sysselsättningar
samt personalens storlek är beroende av de förändringar i fråga om
jordbruksdriften vid dessa anstalter, som kunna föranledas av den särskilda
utredningen beträffande fångvårdens jordbruk. Nuvarande och föreslagna
personalstyrkor vid återstående av organisationsundersökningen berörda
anstalter framgå av följande tabell.
Anstalt |
Antal |
Antal intagna Vio 1947 |
Antal |
Antal bef.-ha- vare enligt förslag1 2 3 |
Antal intagna enligt förslag |
Antal |
||
Vio |
Va |
1/l0 |
Va |
|||||
Härianda............... |
•54 |
159 |
164 |
2''95 |
3-04 |
2 49 |
100 |
2-04 |
Malmö.................. |
266 |
117 |
130 |
1-78 |
1''97 |
2 53 |
115 |
2-17 |
Härnösand.............. |
2 50 |
85 |
91 |
1-70 |
1-82 |
2 48 |
100 |
2-08 |
Vänersborg............. |
15 |
31 |
34 |
2-07 |
2-27 |
16 |
50 |
313 |
Västerås................ |
18 |
43 |
49 |
2''39 |
2''73 |
15 |
40 |
2-67 |
Karlstad................ |
24 |
46 |
41 |
1-92 |
1-71 |
19 |
40 |
2-11 |
Kristianstad............. |
13 |
40 |
42 |
3-08 |
3''23 |
16 |
55 |
3-44 |
Uppsala................ |
22 |
52 |
48 |
2-37 |
2-18 |
17 |
45 |
2-65 |
Ystad................... |
17 |
50 |
44 |
2''94 |
2-59 |
16 |
40 |
2-50 |
Umeå................... |
9 |
17 |
12 |
1-89 |
1-34 |
9 |
20 |
2''23 |
Östersund............... |
7 |
16 |
13 |
2"29 |
1-86 |
9 |
20 |
2-23 ! |
Visby................... |
5 |
10 |
14 |
2''00 |
2-80 |
9 |
20 |
2-23 |
Växjö.................. |
34 |
47 |
54 |
1''39 |
1-59 |
28 |
57 |
2''04 |
Nyköping............... |
14 |
27 |
36 |
1-93 |
2''58 |
13 |
30 |
2-31 |
Norrköping............. |
55 |
99 |
92 |
1''80 |
1-68 |
51 |
95 |
187 |
Långholmen............ |
215 |
320 |
335 |
1-49 |
1-56 |
167 |
325 |
1-94 |
Summa |
618 |
1159 |
1199 |
1-88 |
1-94 |
535 |
1152 |
2-16 |
Summa exkl. Långholmen |
403 |
839 |
864 |
2''09 |
2''15 |
368 |
827 |
2-25 |
Den förhållandevis stora personalminskning som föreslagits vid Långholmen
kan, enligt vad nämnden uttalar, genomföras — förutom genom rationaliseringsåtgärder
av liknande art som vid övriga anstalter — på grund
av att personalen trots det komplicerade byggnadssystemet och därmed förknippade
svåra bevakningsförhållanden måste anses överdimensionerad i
jämförelse med personalstyrkorna vid övriga anstalter.
Den av särskild sakkunnig verkställda undersökningen beträffande fångvårdens
jordbruksdrift har omfattat en driftsekonomisk analys rörande tre
av fångvårdens jordbruk, nämligen Marieholms kungsgård, Skenäs och
Singeshult. I anslutning till den sålunda verkställda driftsekonomiska under
1
Utan sinnessjukavdelning.
2 Med sinnessjukavdelning.
3 Exkl. personalbehov för semester- och sjukvikariat.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 220.
sökningen konstaterar den sakkunnige att endast en relativt obetydlig del
av fångvårdens klientel, eller omkring 14 procent, härrör från jordbruksyrket
inedan antalet i fångvårdens jordbruk och skogsbruk sysselsatta intagna
regelmässigt är betydligt större. Den 1 november 1947 sysselsattes sålunda
i jordbruket 480 intagna eller omkring 22 procent av det dåvarande
till 2 153 uppgående totala manliga fångantalet. I avvaktan på resultatet av
de rationaliseringsåtgärder, som organisationsnämnden föreslagit beträffande
fångvårdens verkstadsdrift, anser den sakkunnige att ett vidare utbyggande
av fångvårdens jordbruksverksamhet tills vidare bör helt inställas.
I betraktande av de framlagda resultaten rörande de särskilt undersökta
jordbruken synes det nämligen den sakkunnige vara sannolikt, att ett
mera tillfredsställande ekonomiskt resultat borde kunna ernås vid de andra
verksamhetsformerna. Beträffande omhändertagandet av det klientel, som
anses böra sysselsättas i huvudsak med arbete i fria luften och som icke
lämpligen kan hänvisas till arbete i verkstadskolonier, kunde det enligt den
sakkunniges mening starkt ifrågasättas, om icke tillfälligt upprättade kolonier
för allmänna arbeten (väg- och flygfältsbyggen, avdikningar o. s. v.)
vore lämpligare än jordbrukskoloniformen. Man borde nämligen i dylika
kolonier kunna räkna med avsevärt lägre relativa kapitalkostnader och antagligen
även lägre bevakningskostnader än i jordbrukskolonierna. Men
framför allt borde man kunna åstadkomma en effektivare sysselsättning av
klientelet än i de, såsom ofta nu vore fallet, allt för överbelagda jordbruken.
Ett ytterligare utbyggande av övriga koloniformer syntes därför förtjäna
särskild uppmärksamhet. I den mån denna väg visade sig framkomlig och
ändamålsenlig syntes det också vara lämpligt att avsevärt inskränka jordbrukskoloniverksamheten.
Vid den fortsatta jordbruksverksamnetens planläggning vore det, enligt
vad den sakkunnige vidare uttalar, för uppnående av ett ur ekonomisk synpunkt
tillfredsställande resultat av särskild betydelse att det till varje jordbruk
avdelade klientelet stode i rimligt förhållande till den förhandenvarande
tillgången på produktivt arbete. Även ur fångvårdssynpunkt syntes detta
vara av vikt. Utan en effektiv sysselsättning av klientelet torde nämligen
den moderna fångvårdens syften näppeligen uppnås.
Beträffande kontrollen och redovisningen av jordbruksdriftens resultat
föreslår den sakkunnige en omläggning i syfte att möjliggöra jämförelser
med de fortlöpande undersökningar över lantbrukets ekonomiska förhållanden,
som utföras genom statsmakternas försorg. Härigenom skulle vinnas
ett bättre underlag för en rationell avvägning av de olika koloniformernas
relativa omfattning än vad för närvarande stode till buds.
Över organisationsnämndens förslag ha yttranden, efter remiss, avgivits
av fångvårdsstyrelsen, strafflagberedningen, statskontoret, statens
sakrevision, svenska fångvårdssällskapet, föreningen direktörer och assistenter
vid fångvårdsstaten, Sveriges fångvårdsmannaförbund och Sveriges arbetsledareförbund.
I särskilda hänseenden ha yttranden över förslagen av
-
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 220.
givits jämväl av interneringsnämnden (anstalterna för förvaring och internering),
ungdomsfängelsenämnden (ungdomsanstalterna), medicinalstyrelsen
(fångvårdens sjukavdelningar), riksräkenskapsverket (redovisningsarbete
in. in.), lantbruksstyrelsen (jordbruksdriften) och försvarets fabriksstyrelse
(utnyttjande av försvarets tvätterier). Av de sålunda avgivna yttrandena,
vilka delvis äro mycket omfångsrika och mer eller mindre utförligt behandla
förslagens detaljer, återgivas i det följande allenast mera allmänna synpunkter
av större vikt.
Organisationsnämndens förslag ha ur de synpunkter respektive myndigheter
företräda i huvudsak tillstyrkts eller lämnats utan erinran av statskontoret,
statens sakrevision, medicinalstyrelsen, riksräkenskapsverket,
lantbruksstyrelsen och försvarets fabriksstyrelse. Statskontoret har dock
ställt sig tveksam beträffande det föreslagna systemet för utbetalning av
arbetspremier åt de intagna. Lantbruksstyrelsen har särskilt uppmärksammat
frågan om jordbruksdriftens omfattning och uttalat sig för att fångvårdsanstalterna
i huvudsak icke skola bedriva jordbruk i större utsträckning
än som är behövligt för att bereda full sysselsättning för sådana intagna
med lång strafftid, vilka äro vana vid jordbruksarbete eller eljest visat särskild
fallenhet härför. Styrelsen anför härom bl. a.:
Beträffande jordbruksarbetet må framhållas, att detta arbete är lika konditionsfrämjande
som andra kroppsarbeten. För dem som äro vana att arbeta
i jordbruk eller eljest ha fallenhet härför torde jordbruksarbetet med
dess mångskiftande uppgifter även i andra avseenden vara av stort värde för
arbetsduglighetens allmänna befrämjande. Där sådan vana eller fallenhet
saknas, torde andra utearbeten såsom trädgårds-, skogs- och vägarbeten däremot
i regel vara att föredraga. Då dylika arbeten även lämpa sig för vana
jordbruksarbetare, torde det knappast föreligga något för fångvården speciellt
behov av jordbrukskolonier endast avsedda för intagna med kort
strafftid.
I detta sammanhang må även erinras därom, att jordbrukets kapitalbehov
är jämförelsevis stort i förhållande till arbetsåtgången. Vissa arbetsuppgifter
inom jordbruket kunna vidare icke lämpligen anförtros åt sådana intagna,
som sakna vana vid jordbruk. Detta gäller särskilt skötseln av husdjur
och maskiner, vilken ställer stora anspråk på personalens yrkesskicklighet
och ansvarskänsla. Även med hänsyn till värdet av de intagnas arbetsprestationer
i förhållande till utgifterna för bevakning in. in. synes jordbruket
erbjuda en mindre lämplig form av sysselsättning för de omhändertagna.
I övriga avgivna yttranden ha framställts åtskilliga erinringar mot organisationsnämndens
förslag.
Fångvårdsstyrelsen, som inhämtat yttranden av styresmännen vid de av
undersökningen berörda fångvårdsanstalterna, bar sammanfattningsvis uttalat,
att åtskilliga av organisationsnämndens förslag innebure väsentliga
förbättringar. Detta gällde främst vissa tekniska anordningar samt förslagen
beträffande arbetsdriften. I vad det gällde anstaltsorganisationen, de
intagnas fördelning på anstalterna och de intagnas behandling, nödgades styrelsen
göra invändningar i åtskilliga avseenden. Så mycket vore uppenbart,
att förslaget icke kunde läggas till grund för en omedelbar omstöpning av
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 220.
anstalt sorganisationen och ej heller för ett slutligt fixerande av anstaltsorganisationen
eller personaluppsättningen. Härför behövdes tid till närmare
överväganden och till att pröva genomförbarheten av förslagen.
Styrelsen vänder sig i sitt utlåtande i synnerhet mot de föreslagna personalbegränsningarna.
I detta hänseende åberopas verkningarna av de pågående
ändringarna inom straffsystemet — särskilt ökad tillämpning av villkorlig
dom och minskad tillämpning av straffriförklaringar — i förening
med de nya reglerna rörande straffverkställigheten. Bl. a. anföres:
Som en följd av att ett större antal tilltalade nu dömes villkorligt, minskas
de mera godartade fallen på fångvårdsanstalterna. De ändrade reglerna beträffande
straffriförklaring medföra, att fångvårdsanstalterna nu få mottaga
ett ur prognostisk och disciplinär synpunkt ogynnsammare klientel än
tidigare. Principiellt är intet att invända mot en sådan utveckling, men den
ställer fångvården inför en råd nya och svårbemästrade problem och måste
särskilt beaktas, när frågan om bevakningens storlek skall upptagas till
behandling. Den förut omtalade försämringen hos klientelet har inträtt ungefär
samtidigt med att verkställigheten ändrade karaktär, även i vad avser
slutna anstalter. Att lagen medgiver i vissa fall långtgående restriktioner
mot opålitliga eller mot sådana som öva menlig påverkan på andra förändrar
icke det förhållandet, att lagens syfte är sådant, att dessa inskränkningar
i den intagnes frihet icke böra vidtagas annat än då det är oundvikligt.
Under sådana förhållanden måste tjänstemännen söka pröva friare behandlingsformer
så långt detta är möjligt. Men härför fordras ovillkorligen tillräckligt
stor personal.
Genom den individualiserande behandlingen av de intagna ha arbetsuppgifterna
för anstaltspersonalen ökats väsentligt. Piesultatet har blivit, att
personalen — särskilt vid större, slutna anstalter — är hårt ansträngd eller
överansträngd. Detta faktum, som styrelsen haft tillfälle att iakttaga på
många håll, utgör belägg för styrelsens uppfattning att en personalreducering
i enlighet med vad nämnden föreslagit icke är möjlig för närvarande.
Huruvida de omläggningar av t. ex. tjänstgöringsschema för befattningshavare,
som organisationsnämnden föreslår, skulle möjliggöra personalminskning,
kan icke bedömas förrän en ändrad tjänstgöringsordning närmare
prövats vid var anstalt för sig. Härvid måste också undersökas om det
föreslagna tjänstgöringsschemat står i överensstämmelse med personalens
berättigade krav på att erhålla tillräcklig tid mellan tjänstgöringspassen för
avspänning och vila.
Även i övrigt är att märka att den föreslagna reduceringen bygger på
förutsättningar av sådan art, att det i innevarande stund i allmänhet icke
kan med någon säkerhet sägas om de äro möjliga att förverkliga. I varje
fall är det uppenbart, att förverkligandet kominer att kräva avsevärd tid
och rätt stora anslag. Organisationsnämnden utgår exempelvis ifrån att
portvaktssysslan vid fångvårdsanstalterna skall kunna omorganiseras. Detta
förutsätter emellertid ombyggnader, men fråga är om man ens med ombyggnader
kan uppnå vad som åsyftas. Förslaget om en reducering av
personalen bygger även på den förutsättningen att man bland annat till förhindrande
av rymningar skulle nyttja elektriska alarmanordningar utefter
anstalternas ytterväggar. Men dessa anordningar äro ännu icke utprovade,
varför det är i högsta grad ovisst, om de kunna ge avsedd effekt. På samma
sätt förhåller det sig med åtskilliga andra tekniska åtgärder.
Styrelsen tillägger, att styrelsen såsom den för fångvården ansvariga
myndigheten måste beakta de krav som säkerheten och ordningen ställde.
9
Kungl. Maj.ts proposition nr 220.
Att eftersätta dessa krav genom att anvisa otillräckliga medel å avlöningsanslagen
skulle icke blott försvåra rekryteringen av personal utan därjämte
äventyra fångvårdsreformens genomförande.
De synpunkter, som kommit till uttryck i de till fångvårdsstyrelsen a^
givna yttrandena från anstalternas styresmän, har styrelsen sammanfattat
på följande sätt.
I flera av de avgivna yttrandena framhålles, att promemorian innehåller
berikande synpunkter och goda uppslag samt att omorganisation i vissa
avseenden vore påkallad, samtidigt som det papekas, att de ekonomiska synpunkterna
ej må dominera när det gäller fångvården. Nämndens förslag
hade i för hög grad tagit sikte på besparingar och indragningar. Önskade
man humanisera fångvården, finge man också ta de ekonomiska konsekvenserna.
Förslaget toge för lätt på flera speciella fångvårdsproblem
och komme enligt flera uttalanden delvis i strid med både den nya verkställighetslagen
och praxis i fråga om individuell behandling av de intagna,
varigenom vården av de intagna bleve lidande. Ett fängelse vore ej att
jämställa med en fabrik. De intagna finge ej behandlas som brickor, som
kunde flyttas mer eller mindre godtyckligt. Om arbetsdriften på anstalterna
gjordes alltför tempobetonad, löpte man risk för att återvända till den
monotona tillvaro, som utgör en fara för allt anstaltsliv.
I ett yttrande anföres att man av flera av organisationsnämndens förslag
finge det intrycket, att nämnden räknat med att man å fångvårdsanstalterna
hade att göra med ett mycket fogligt klientel. I flera yttranden betonas,
att nämnden ej tillräckligt beaktat att anstalterna hade att taga hand om
människor med psykiska defekter, karaktärssvaga, opålitliga, partiellt arbetsföra
o. s. v. Det göres också gällande att promemorian ej tagit tillräcklig
hänsyn till de risker som personalen vid anstalterna utsättes för. Den
stora frihet som de intagna nu åtnjöte, bland annat genom en avsevärd
gemensamhet, gjorde personalens arbete med upprätthållandet av ordning
och disciplin svårt och enerverande. Många tecken på överansträngning
bland tjänstemännen hade förmärkts. Befattningshavarna finge ej bli så
betungade att de ej hade tid att höra på vad de intagna hade att andraga.
I flera fall uttalas, att remisstiden varit för kort. Det föreslås vidare i vissa
yttranden att representanter för fångvårdsanstalterna finge överlägga
angående organisationsproblemen med fångvårdsstyrelsen och nämnden
samt att erfarna fångvårdsmän borde få tillfälle att i detalj bearbeta förslaget
och därefter föreslå praktiskt genomförbara rationaliseringar.
Strafflagberedningen har med föranledande av organisationsnämndens
förslag till jämkningar beträffande organisationen av anstaltsväsendet föreslagit,
att omedelbar utredning verkställes angående avveckling av anstalten
å Långholmen samt angående det framtida ordnandet av anstaltsorganisationen
för det kvinnliga fångvårdsklientelet. I samband därmed förordar
beredningen utredning även rörande de organisationsproblem, som sammanhänga
med behandlingen av personer dömda till förvaring eller internering.
Beträffande de av organisationsnämnden i olika hänseenden föreslagna
rationaliseringsåtgärderna uttalar beredningen sammanfattningsvis, att tendensen
i nämndens promemoria i stort sett överensstämde med beredningens
intentioner men att den detaljutformning som förslagen erhållit varslade
om att den föreslagna organisationen skulle komma att innebära en icke
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 220.
i allo önskvärd industrialisering av anstaltsväsendet, kunna tendera till en
exploatering av fångarbetskraften och ej i tillräcklig grad beakta de människovårdande
momenten i anstaltsarbetet. I ekonomiserande syfte syntes
nämnden vidare vara benägen att i viss utsträckning förbise de krav på
ljus, luft och motion, som strafflagberedningen velat tillgodose genom att
rekommendera vidgande av tomtutrymmena för slutna anstalter, tillvaratagande
av befintliga trädgårdars arbetsmöjligheter, uppförande av gymnastiksalar
och anläggande av idrottsplatser. Nämnden syntes vidare — om
man bortsåge från vissa arbetshämmade, för vilka särskild arbetsterapeutisk
behandling planerades — icke till fullo ha beaktat de vanskliga beteendeanomalier,
som ofta karakteriserade anstaltsklientelet. Den viktiga
frågan om fångvårdstjänstemännens rekrytering och utbildning hade icke
berörts i nämndens förslag.
Strafflagberedningen, som icke sett sig i stånd att inom den för remissvarets
avgivande bestämda liden så intränga i det mycket omfattande ämnet
alt beredningen kunde framlägga någon detalj granskning av nämndens förslag,
hemställer att åt fångvårdsstyrelsen uppdrages att med ledning av
utredningen och i samråd med organisationsnämnden samt representanter
för anstalterna i olika tjänstegrader undersöka vilka rationaliseringsåtgärder
som låta sig genomföra samt, i den mån styrelsen ej själv äger besluta
härom, till Kungl. Maj:t inkomma med förslag i ämnet.
Interneringsnämnden finner det ur icke blott ekonomisk synpunkt utan
även behandlingssynpunkt synnerligen önskvärt, att en rationell ordning
åstadkommes beträffande de praktiskt organisatoriska detaljerna i fråga
om de nya formerna för straffverkställighet. Särskilt med hänsyn till beskaffenheten
av det klientel, varom för interneringsnämndens del är fråga,
vore, enligt vad nämnden uttalar, en ändamålsenlig vård och behandling av
de intagna av stor betydelse. Nämnden ansåge dock att ändringar av det
rådande bevakningssystemet, som innebure indragningar av personalen för
bevakningsuppgifter, borde företagas med största försiktighet samt att
icke alltför krävande uppgifter finge påläggas vederbörande anstaltspersonal.
Hänsyn måste härvid jämväl tagas till det förhållandet att i- bevakningspersonalens
arbete inginge uppgiften att vårda och att i gynnsam
riktning söka påverka de intagna. Personalens rätt till viss trygghet när
det gällde nattbevakning borde ej heller få eftersättas genom att personalen
gjordes för otillräcklig.
Med avseende å de intagnas sysselsättning uttalar interneringsnämnden,
bland annat, att nämnden ansåge det vara av stor betydelse att vid arbetstilldelning,
i den mån det ur tekniska och ekonomiska synpunkter vore
möjligt, kunna taga hänsyn till den intagnes håg och fallenhet samt kommande
utkomstmöjligheter och ville därför icke biträda organisationsnämndens
förslag om att inskränka antalet yrkesgrenar till ett fåtal. Likaså ansåge
interneringsnämnden det ur behandlingssynpunkt vara av stort värde
att möjligheterna att bereda de intagna arbete utom murarna icke förminskades.
Erfarenheten hade visat att sådant arbete ofta haft gynnsam
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 220.
inverkan på oroliga och överspända element eller vid fall av psykisk depression.
Ungdomsfängelsenämnden har uttalat, att organisationsnämnden vid sin
undersökning icke syntes ha i tillräcklig grad beaktat ungdomsanstaltemas
särskilda uppgifter och därför förbisett vissa speciella krav som måste ställas
på dessa anstalter. Ungdomsfängelsenämnden framhåller särskilt angelägenheten
av att undervisningsarbetet vid ungdomsanstalterna ordnas på
ett tillfredsställande sätt. I sådant hänseende åberopar nämnden vad därom
anförts i ett av nämnden tidigare avgivet yttrande till riksdagens justitieombudsman
(JO:s ämbetsberättelse till 1947 års riksdag s. 179 f.) samt
upprepar vad i detta yttrande anförts därom att det icke borde tillatas att
ekonomiska hänsyn ledde till att, såsom förut skett, fastställda undervisningsplaner
frånginges eller den teoretiska undervisningen eftersattes.
Nämnden underkänner organisationsnämndens förslag att indraga en lärareassistenttjänst
vid ungdomsanstalten i Uppsala samt uttalar önskemålet
att sociala kuratorer anställas vid samtliga ungdomsanstalter. Vidare understryker
nämnden starkt behovet av mekanisk verkstad vid Uppsalaanstalten
samt motsätter sig att trädgårdsdriften vid denna anstalt slopas.
Trädgårdsarbetet och den därmed förenade undervisningen hade, enligt vad
nämnden anför, visat sig vara av värde då det gällde sådana intagna som
icke lämpade sig för verkstadsarbete. Trädgården gjorde att anstalten för
närvarande kunde betecknas såsom halvöppen, dess indragning skulle medföra
att anstalten återfinge sin gamla karaktär av helt sluten anstalt.
Från de hörda personalorganisationernas sida ha organisationsnämnden?
förslag blivit föremål för delvis stark kritik. Särskilt gäller detta nämndens
förslag till personalbegränsningar. I den mån nämndens förslag innebära
ökning av personalen, förenklingar av det rutinmässiga arbetet och förbättrade
tekniska anordningar ha de dock i stort sett vunnit gillande. Svenska
arbetsledareförbundet har förklarat sig icke ha några erinringar mot de
allmänna synpunkter på verkstadsdriftens framtida organisation, åt vilka
organisationsnämnden givit uttryck. Förbundet säger sig därvid särskilt
ha tagit fasta på uttalandet, att den ifrågasatta avvecklingen av vissa verksamhetsgrenar
borde ske successivt under hänsynstagande till bland annat
möjligheten att omplacera arbetsledarpersonalen. I övrigt ha i organisationernas
yttranden väsentligen samma synpunkter kommit till uttryck som
i de till fångvårdsstyrelsen avgivna yttrandena från anstalternas styresmän.
Svenska fångvårdsmannasällskapet och föreningen direktörer och assistenter
vid fångvårdsstaten föreslå, att organisationsnämndens förslag göres till
föremål för en allmän överarbetning under medverkan av fångvårdsmän.
DEP A RTEMENTSCHEFEN.
Det är uppenbart, att fångvårdens omdaning i den nya verkställighetslagens
anda måste ske successivt under en tämligen lang övergångstid. Beträffande
själva anstalt sorganisationen har tidigare vid flera tillfällen framhållits,
att dess förnyelse är beroende av ett omfattande nybyggnadsprogram
12
Kunol. Maj:ts proposition nr 220.
som nästan helt måst ställas på framtiden. Även vissa andra omständigheter
verka i samma riktning. Tillräckliga erfarenheter ha ännu icke vunnits
rörande verkningarna av vare sig verkställighetsreformen eller de förändringar
i straffsystemet som genomförts under senare år. Såvitt nu
kan bedömas, måste de beräkningar som legat till grund för de hittills
avgivna organisationsförslagen i vissa hänseenden korrigeras. Bl. a. har
det befunnits svårt att i den utsträckning som förutsatts nedbringa beläggningen
på anstalter i större städer, t. ex. Härianda- och Malmöanstalterna.
Och frågan om kvinnoanstalternas organisation har såtillvida kommit
i annat läge som det kvinnliga anstaltsklientelet sjunkit avsevärt och
för närvarande utgör endast omkring hälften av det beräknade. Som nämnts
är det emellertid för tidigt att på grundval av hittills gjorda erfarenheter
bilda sig en bestämd uppfattning om hur förhållandena slutligen
komma att gestalta sig. Detta gäller så mycket mera som straffsystemet alltjämt
är föremål för ett genomgripande nydaningsarbete. Mot bakgrunden
av dessa omständigheter måste även de av organisationsnämnden framlagda
förslagen bedömas.
Straff verkställighetsreformen har medfört en icke oväsentlig ökning av
fångvårdens löpande kostnader. De huvudprinciper på vilka reformen bygger
— en långt driven differentiering av klientelet samt ökad frihet och mera
individuell omvårdnad — ha framför allt gjort fångvården mera personalkrävande
än tidigare men man har även att räkna med betydligt ökade utgifter
för olika omkostnadsändamål. Det är på grund härav angeläget, att den pågående
omorganisationen sker på sådant sätt, att förefintliga möjligheter att
rationalisera driften tillvaratagas. Det material, som framkommit vid den av
organisationsnämnden verkställda undersökningen, är därför av stort värde
och detta har också kommit till uttryck i de över utredningen avgivna yttrandena.
Från fångvårdshåll har emellertid samtidigt farhågor uttalats
för att de ekonomiska synpunkterna i sådan grad fått dominera organisationsnämndens
ställningstaganden, att förslagens genomförande i obearbetat
skick skulle i väsentliga delar äventyra verkställighetsreformen. Jag vill i
anslutning härtill understryka, att vårdsynpunkterna måste sättas i främsta
rummet vid denna omorganisation och att man därvid också måste räkna
med beskaffenheten av fångvårdens klientel, som i olika hänseenden avviker
från det normala.
Såsom förut framhållits blir det en ganska lång övergångstid innan fångvårdsorganisationen
blivit helt anpassad efter den nya verkställighetslagens
krav. Vad särskilt de av organisationsnämnden framlagda förslagen
angår är det i åtskilliga avseenden nödvändigt att pröva sig fram. Den verkställda
undersökningen giver emellertid även vid handen att utrymme finnes
för omedelbara åtgärder i syfte att åstadkomma en mera rationell ordning
beträffande fångvårdsanstalternas skötsel. Så synes vara fallet beträffande
de flesta områden, som varit föremål för nämndens uppmärksamhet.
Kungl. Maj :t har därför anbefallt fångvårdsstyrelsen att på grundval av det
föreliggande utredningsmaterialet och i samråd med statens organisations
-
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 220.
nämnd skyndsamt vidtaga de rationaliseringsåtgärder, vilkas genomförande
låter sig förena med principerna i gällande verkställighetslag och beträffande
vilka större meningsskiljaktigheter icke yppats; i den mån styrelsen ej själv
äger besluta därom har det ålagts styrelsen att till Kungl. Maj :t inkomma
med förslag i ämnet i samband med styrelsens anslagsäskanden till 1949
års riksdag. Jämsides härmed kommer inom justitiedepartementet att verkställas
en allmän översyn av organisationsnämndenis förslag under hänsynstagande
till de synpunkter som kommit till uttryck i de avgivna yttrandena.
Uppmärksamhet skall därvid bl. a. ägnas de problem rörande anstaltsväsendet
vilka närmast påfordra sin lösning. De av strafflagberedningen berörda
frågorna om Långholmsanstaltens avveckling samt om organisationen av
kvinnoanstalterna och anstalterna för förvaring och internering äro de i
sådant hänseende mest aktuella spörsmålen. Frågorna om kolonisystemets
fortsatta utbyggande samt jordbruksdriftens omfattning böra även särskilt
uppmärksammas.
Den sålunda påbörjade överarbetningen av de föreliggande organisationsförslagen
är avsedd att resultera i en tre- eller fyraårsplan med tidsangivelser
för de i planen upptagna åtgärderna. För den angivna tiden — tre eller
fyra år — torde man utan alltför stora felkällor kunna bedöma vad man har
att räkna med beträffande det statsfinansiella läget samt i fråga om byggnadsmarknad,
materialtillgång, kriminalitet, strafflagstiftning m. in. Mot bakgrunden
av en sådan plan blir det möjligt att bedöma uppkommande organisatoriska
problem och medelsbehov såsom ingående i planen eller såsom
oförutsedda anledningar till revidering av densamma. Trots den mångfald
faktorer, som påverka fångvårdens organisation, torde planen för den begränsade
tid varom är fråga kunna ges erforderlig stadga på grundval av
de erfarenheter som vunnits under verkställighetslagens giltighetstid, de föreliggande
i många avseenden föga divergerande förslagen till anstaltsorganisation
samt de av organisationsnämnden framlagda förslag, vilka anses böra
genomföras eller prövas.
Med hänsyn till de ytterligare överväganden, som sålunda befunnits erforderliga
beträffande fångvårdens organisationsfrågor, är jag ej beredd att
nu föreslå någon begränsning beträffande medelsanvisningen till fångvården.
Fångvårdsanstalternas anslagsbehov för nästa budgetår torde alltså böra bedömas
från huvudsakligen samma utgångspunkter som tidigare.
Anslagsäskanden lör budgetåret 1948/49.
[ 1.] Fångvårdsanstalterna: Avlöningar, förslagsanslag (statsliggaren s. 40).
f.947/48 7 539 .300 kronor; 1948/49 förslag 8 090 000 (+ 550 200) kronor.
Omorganisationen av fångvårdens anstaltsväsende har under år 1947 fortsatt
efter de riktlinjer som uppdragits av strafflagberedningen. Nybyggnadsprogrammet
har dock, som redan nämnts, tills vidare måst ställas på tram
-
14
Kungi. Maj:ts proposition nr 220-
tiden. I stället har fångvårdens kolonisystem utbyggts i sådan omfattning
att antalet platser på kolonier numera överstiger det antal dylika platser
som avsetts skola ingå i den framtida organisationen. En redogörelse för
den dittills verkställda utbyggnaden lämnades i fjolårets statsverksproposition
(II ht. s. G2 f.). Under tiden därefter ha tillkommit två kolonier för
män, Halmsjön i Stockholms län, anknuten till anstalten å Långholmen, och
Tygels jo i Malmöhus län, anknuten till anstalten i Malmö. Å andra sidan har
kolonien Åby i Södermanlands län, anknuten till anstalten å Hall, nedlagts.
För kvinnor har det öppna vårdutrymmet ökats genom att, såsom anmälts i
årets statsverksproposition (II ht. s. 107), ytterligare två hem vid anstalten
å Viebäck i Jönköpings län tagits i anspråk för fångvårdsändamål i samband
med att denna anstalt avvecklats som uppfostringsanstalt. Efter
de sålunda genomförda förändringarna kan det öppna vårdutrymmet uppskattas
till omkring 325 platser för män och omkring 60 platser för kvinnor.
Härtill komma 125—150 öppna platser för män som ådömts ungdomsfängelse.
Nedläggandet av äldre anstalter är beroende bland annat av att nybyggnader
komma till stånd. Trots att några nya anstalter ej kunnat uppföras
ha emellertid en del mindre anstalter kunnat nedläggas eller stängas, nämligen
anstalterna i Linköping, Sundsvall och Haparanda. Ytterligare avses
att nedlägga anstalten i Kalmar (prop. 225/1945 s. 14, 16) samt att stänga
anstalten i Hudiksvall.
De anstalter, som skola bibehållas för framtiden, äro föremål för en delvis
genomgripande modernisering (jfr II ht. 1947 s. 61). I
I skrivelse den 25 augusti 1947 har fångvårdsstyrelsen avgivit förslag till
anslagsäskanden beträffande fångvårdsanstalterna för nästa budgetår.
Med uppgift att det genomsnittliga fångantalet under budgetåret 1946/47
uppgått till 2 098, har styrelsen inledningsvis uttalat, att man för budgetåret
1948/49 borde räkna med samma utrymmesbehov å fångvårdsanstalterna,
inberäknat reservutrymme, som för innevarande budgetår eller 2 300
platser. Vissa omständigheter, som sammanhängde med den nya verkställighetslagen,
vore emellertid, enligt vad styrelsen vidare framhåller, även
med oförändrat utrymmesbehov ägnade att öka behovet av personal vid
fångvården, bland annat de friare behandlingsformerna och differentieringen
av de intagna ävensom observationsundersökningarna enligt 43 och
63 §§ nämnda lag. Vidare krävdes mera personal till följd av att fångtransporterna
icke längre skulle företagas i fångvagnar. Beträffande personalbehovet
har styrelsen ytterligare framhållit, att fångklientelet för närvarande
vore sammansatt av ett större antal svårbehandlade intagna än
förut. Detta berodde hland annat på den ändrade gränsdragningen mellan
otillräknelighet och andra abnormtillstånd samt på det förhållandet att
det inom anstalterna funnes ett ej ringa antal utlänningar, som visat sig
kräva särskild och noggrann tillsyn. På grund därav hade personalen måst
tid efter annan ganska avsevärt förstärkas vid vissa anstalter, och det vore
anledning antaga, att dessa förhållanden konnne att fortsätta.
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 220.
I sin skrivelse har fångvårdsstyrelsen upptagit vissa lönereglering sfrågor,
vilka styrelsen anser böra föranleda förslag till årets riksdag.
Beträffande direktörer och assistenter vid fångvårdsstaten
har styrelsen anmält, att vederbörande personalförening hos styrelsen
upprepat sin i fjolårets statsverksproposition (II ht. s. 57) anmälda
framställning om förbättrad löneställning för nämnda befattningshavare.
Styrelsen har med anledning härav framhållit angelägenheten av att denna
lönefråga snarast får sin lösning samt åberopat vad styrelsen därom
anfört och föreslagit i sin den 12 juli 1946 överlämnade utredning med
plan för omorganisation av fångvårdens anstaltsväsende in. m. (jfr II ht.
1947 s. 59). Enligt styrelsens mening bör emellertid även löneställningen
för de mindre anstalternas och koloniernas styresmän samtidigt tagas under
omprövning.
Beträffande löneställningen för styresmannen vid anstalten i Örebro
har fångvårdsstyrelsen avgivit särskilt förslag. Sålunda har styrelsen, under
åberopande av att nämnda anstalt hade lika hög, ibland högre, beläggning
än anstalter med direktörstjänst i lönegrad Ca 27, hemställt om uppflyttning
av föreståndarebefattningen vid anstalten till befattning såsom
direktör i sagda lönegrad. Förslaget vore påkallat också av den omständigheten,
att det enligt styrelsens mening vore nödvändigt — för att fångvårdens
styresmansbefattningar skulle kunna tillfredsställande rekryteras
— att antalet befordringstjänster ökades. Då enligt styrelsens erfarenhet
ingen tvekan kunde råda om att en fångvårdsanstalt vore behövlig för
Mellan-Sverige i eller invid Örebro och då med uppförandet av sådan ny
anstalt torde komma att dröja, ansåge styrelsen, att ett beslut i enlighet
med styrelsens förslag icke skulle vara ägnat att föregripa organisationsutredningens
resultat. Kostnaderna för ifrågavarande uppflyttning ha beräknats
till 2 300 kronor, varifrån böra dragas 800 kronor, motsvarande till
anstalt sföreståndaren för närvarande utgående tillfälligt arvode.
Styrelsen har vidare hemställt om uppflyttning i lönegrad av befattningarna
såsom överläkare vid fångvårdens sinnessjuk avdelningar.
Detta motiveras med att ifrågavarande läkare enligt styrelsens
mening böra vara bättre ställda i lönehänseende än motsvarande läkare
vid sinnessjukvårdens undersökningsstationer. 1 ill stöd för sin sålunda uttalade
uppfattning åberopar styrelsen särskilt en av svenska psykiatriska
föreningen till styrelsen gjord framställning i ämnet. Styrelsen föreslår, att
överläkarna vid fångvårdens sinnessjukavdelningar placeras en lönegrad
högre än överläkarna vid sinnessjukvårdens undersökningsstationer. Med
nuvarande lönegradsplacering skulle detta innebära, att av överläkarna vid
fångvården två placeras i Ca 32 och fyra i Ca 31. Detta skulle medföra en
kostnadsökning med 3 400 kronor. Styrelsen har därjämte med hänsyn till
att nuvarande ersättningar för tjänstebostad icke kunde anses innebära
full kompensation hemställt, att frågan om ersättningsbeloppens storlek
måtte tagas under förnyat övervägande.
Härjämte har styrelsen föreslagit inplacering på extra ordinarie stat av
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 220.
fångvårdens kokerskebiträden. Dessa åtnjuta för närvarande arvoden
bestämda i överensstämmelse med V-planen i kungörelsen den 19
juni 1942, nr 637 (jfr II ht. 1945 s. 102). Styrelsen anför i denna del:
Vid fångvårdsstaten finnas för närvarande 12 kokerskebiträden, vilka icke
blivit inplacerade i löneplan. De åtnjuta arvoden, fastställda av fångvårdsstyrelsen,
för vilka medel finnas beräknade under icke-ordinarieposten. Förslag
till lönereglering för viss statsanställd sjukvårds- och ekonomipersonal
in. in. avgavs av sakkunniga (se statsverkspropositionen 1947, Bilaga 2, Gemensamma
frågor s. 46). I yttrande över de sakkunnigas förslag uttalade
fångvårdsstyrelsen, att fångvårdens kokerskebiträden måtte bli delaktiga av
ifrågavarande löneförbättring. Nämnda sakkunnigas förslag har antagits
av riksdagen men omfattar ej fångvårdens kokerskebiträden. Fångvårdsstyrelsen
får starkt understryka, att kokerskebiträdena lika väl som den ekonomipersonal
som avsågs i de sakkunnigas betänkande äro förtjänta av en
löneförbättring. Den senaste tidens erfarenhet har visat, att det med rådande
läge på arbetsmarknaden är svårt att rekrytera kokerskebiträdena.
Styrelsen föreslår, att ifrågavarande kokerskebiträden placeras såsom ekonomibiträden
i Ce 7. Merkostnaden därför, bortsett från tillägg, beräknar
styrelsen till 12 800 kronor.
Ytterligare har styrelsen begärt lönegradsuppflyttning av några e nstaka
tjänster, nämligen dels en befattning som första vaktfru, vars
innehavare förestår kvinnoavdelningen vid anstalten å Långholmen, dels en
vaktkonstapelsbefattning, vars innehavare tjänstgör såsom trädgårdsmästare
vid anstalten å Skenäs och dels en vaktkonstapelstjänst, vars innehavare
föreslås skola tjänstgöra såsom arbetsledare. Beträffande förstnämnda
tjänst anföres:
Antalet å ifrågavarande avdelning intagna kvinnor brukar hålla sig vid
omkring åtta, med växlingar uppåt och nedåt. Högsta antalet intagna under
innevarande år har varit tretton, lägsta fem. De kvinnor som äro intagna
där utgöras huvudsakligen av för brott eller lösdriveri häktade, häktade
som undergå sinnesundersökning, straffriförklarade samt straffångar och
fängelsefångar. Det åligger första vaktfrun att leda och övervaka avdelningen
och de där anställda — i regel tre vaktfruar — samt att ansvara för
behandling och sjukvård av de intagna. Tjänsten är av mycket självständig
natur; befattningshavaren har att fullgöra uppgifter som annorstädes åvila
assistent eller kurator. Det må framhållas att första vaktfrun beträffande
undersökningspatienter och sinnessjuka för fortlöpande anteckningar. Vid
undersökning enligt 43 § verkställighetslagen utför hon vidare de utredningar
som ankomma på styresmannen.
Den nuvarande innehavaren av befattningen har en mer än 40-årig tjänstgöring
i fångvården bakom sig och har som första vaktfru på Långholmens
ltvinnoavdelning nedlagt ett arbete som förtjänar högt vitsord. Till den skrivelse,
vari hon hos fångvårdsstyrelsen hemställt om uppflyttning i lönegrad,
finnas fogade intyg från bland annat styresmannen å fångvårdsanstalten
samt överläkaren vid sinnessjukavdelningen och kroppssjukläkaren därstädes.
Samtliga ge oreserverat erkännande åt hennes kapacitet och hennes
utomordentliga handlag vid behandlingen av intagna. I sistnämnda hänseende
framhåller överläkaren vid sinnessjukavdelningen bland annat att hon
genom sitt levande personliga intresse för de intagna lyckats utföra ett eftervårdsarbete,
sedan de intagna utskrivits från avdelningen, som ur samhällsnyttans
synpunkt varit av utomordentligt värde.
17
Kungi. Maj.ts proposition nr 220.
Styrelsen kan för sin del bestyrka riktigheten av vad som sålunda anförts
och vill varmt understödja förslaget om hennes uppflyttning i lönegrad.
Styrelsen hemställer, att ifrågavarande befattning såsom första vaktfru
uppflyttas från Ca 11 till Ca 13 med tjänsteställning såsom uppsyningsman.
Merkostnaden härför beräknas till 600 kronor.
1 fråga om den till uppflyttning föreslagna vaktkonstapelstjänsten vid
Skenäsanstalten åberopar styrelsen, att trädgårdsdriften vid Skenäsanstalten
är av stor omfattning och att den såsom trädgårdsmästare tjänstgörande
arbetsledaren i vaktkonstapelsgrad har att meddela såväl praktisk som teoretisk
undervisning åt de intagna. Styrelsen hemställer därför, att denne arbetsledare
som nu är placerad i Ce 11 måtte erhålla ställning såsom yrkesmästare
i Ce 13. Kostnaden härför beräknas till 480 kronor.
Beträffande den andra till uppflyttning föreslagna vaktkonstapelstjänsten
återkommer jag i det följande.
Personalökningar begäras av styrelsen i första hand för att tillgodose
ökat behov av arbetsledare i samband med den omläggning
av fångvårdens arbetsdrift, som påkallas av straffverkställighetsreformen.
Av arbetsgrenarna inom verkstadsdriften hörde, enligt vad
styrelsen anför, skrädderi, skomakeri, mössmakeri, sadelmakeri och pappersarbeten
till de sysselsättningar, vilka vore stadda pa avskrivning. Den
arbetskraft som frigjordes genom dessa åtgärder och genom rationalisering
av handräckningsarbetet vore avsedd att hänvisas till i första hand mekaniska
arbeten men därjämte till snickeri- och tapetserararbeten, byggnadsarbeten,
sågningsarbeten, cementvaruarbeten m. m. Under det sistförflutna
budgetåret hade tre skrädderiverkstäder (vid anstalterna å Långholmen, i
Malmö och i Gävle) samt en kombinerad skomakeri- och sadelmakeriverkstad
(i Kristianstad) nedlagts, varjämte ytterligare en skrädderiverkstad
(å Härianda) beräknades komma att nedläggas under innevarande budgetår.
Av de tre skrädderiverkstäder och två skomakeriverkstäder, över vilka
fångvården därefter förfogade, vore en skrädderiverkstad (Ystad) och en
skomakeriverkstad (Långholmen) avsedda att avvecklas inom några år.
Mekaniska verkstäder funnes för närvarande endast vid fangvardsanstalten
å Svartsjö och ungdomsanstalten å Skenäs. Utom vid dessa verkstäder förekomrne
mekaniskt arbete i begränsad omfattning (enkelt tempoarbete) vid
fångvårdsanstalterna i Malmö och Kalmar. Enligt den organisationsplan som
vore avsedd att följas avsåge styrelsen att inrätta mekaniska verkstäder vid
anstalterna i Nyköping, Kalmar (eller anstalt i dess ställe) och Malmö, å
Härianda samt vid säkerhetsanstalten i Karlstad. I fråga om andra yrken
planerades en ny tapetserarverkstad vid fangvardsanstalten i Malmö i anslutning
till snickeriet därstädes samt cementvarutillverkning vid kolonien
Skogsgård i syfte att utnyttja där förefintliga grusförekomster. I övrigt avsåge
styrelsen att i ökad utsträckning sysselsätta de intagna med byggnadsarbeten
m. m. och räknade därvid med att kunna med fångarbetskraft utföra
flertalet av de ombyggnads- och nybyggnadsarbeten, som aktualiserats
genom den nya verkställighetslagen. Byggnadsprogrammet skulle alltså kun
2
Bihang till riksdagens protokoll 1948. i samt. År 220.
18
Kungl. Maj.ts proposition nr 220.
na i huvudsak genomföras utan att inkräkta på det fria näringslivets behov
av arbetskraft.
Rörande möjligheterna att genomföra den planerade omläggningen av
arbetsdriften anföres i styrelsens skrivelse:
Den nya mekaniska verkstaden vid fångvårdsanstalten å Härianda är avsedd
att inrymmas i de lokaler i verkstadsbyggnaden därstädes, som bli lediga
i samband med skrädderidriftens nedläggande. Endast obetydliga ändringsarbeten
behöva vidtagas å byggnaden. Särskilt anslag för anskaffning
av maskinell utrustning är däremot erforderligt och styrelsen gör framställning
härom i särskild skrivelse denna dag. För de mekaniska arbeten,
som avses att bedrivas i Malmö, kommer utrymme att beredas i de lokaler
som blivit lediga genom skrädderiets nedläggande. Särskilt anslag för maskiner
och inventarier erfordras icke utan kostnaden för de mindre nyanskaffningar
som behöva göras torde kunna bestridas av verkstadsdriftens
ordinarie medel till maskiner m. m. Jämväl den nya tapetserareverkstaden
i Malmö är avsedd att inrymmas i verkstadsbyggnaden i lokaler, som tidigare
disponerats av skrädderiet. För mekaniska arbeten, som komma att
^^ngsättas i Karlstad, disponeras en verkstadsbyggnad, som på senare år
stått oanvänd. Lokaler för mekaniskt arbete vid ungdomsanstalten i Nyköping
avses att anordnas i anstaltens bottenvåning genom sammanslagning
av ett antal celler. För den cementvarutillverkning som planeras på kolonien
Skogsgård erfordras endast enklare byggnader (skjul), som torde
komma att, i den mån tillverkningen kommer i gång, uppföras med anlitande
av driftsmedel.
En förutsättning för att arbetsdriften skulle kunna fylla sin uppgift vore,
enligt vad fångvårdsstyrelsen vidare uttalar, att arbetsdriften hade tillgång
till erforderligt antal väl kvalificerade arbetsledare. De planerade nya
verkstäderna gjorde en utökning av denna personal nödvändig. Den arbetsledarpersonal,
som frigjorts genom att vissa skrädderi- och skomakeriverkstäder
under 1946/47 nedlagts, hade disponerats så att personal i yrkesmästares
grad överflyttats till ännu kvarvarande skrädderi- resp. skomakeriverkstäder,
under det att personal i vaktkonstapelsgrad överförts från
arbetsdriften till allmän bevakningstjänst. Antalet sålunda överförda befattningshavare
i vaktkonstapelsgrad uppginge till sammanlagt sju. Det hade
icke varit möjligt att placera dessa befattningshavare såsom arbetsledare
inom andra yrken, emedan en helt annan yrkesutbildning erfordrades där.
För de planerade nya verkstäderna anser styrelsen erforderligt att inrätta
följande nya tjänster i yrkesmästares grad: en i Ce 17 för mekaniska
arbeten vid anstalten å Härianda, 3 i Ce 15 för mekaniska arbeten vid anstalten
i Karlstad, tapetserararbeten vid anstalten i Malmö och cementvarutillverkning
vid kolonien å Skogsgård samt 3 i Ce 13 för mekaniska
arbeten vid anstalterna i Nyköping, Malmö och Karlstad. Kostnaderna för
ifrågavarande tjänster — bortsett från den för anstalten i Malmö föreslagna
yrkesmästaretjänsten i Ce 13 — har styrelsen beräknat till 35 724 kronor,
frånsett tillägg. Vad angår sistnämnda tjänst har styrelsen endast begärt
medel, 480 kronor, för uppflyttning av en vaktkonstapel till yrkesmästare
i Ce 13.
I detta sammanhang har fångvårdsstyrelsen vidare begärt medel för
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 220.
att tillgodose behovet av arbetsledare vid fångvårdens sinnessjukavdelningar.
Styrelsen hänvisar i detta hänseende till att
särskild personal avdelats för att ge de å sinnessjukavdelningarna intagna
handledning i deras arbete samt att styrelsen på tillstyrkan av allmänna
lönenämnden tillerkänt sådan befattningshavare som tjänstgjorde vid var
och en av sinnessjukavdelningarna å Långholmen, Håga, Malmö, Härianda
och Härnösand särskild vikariatsersättning beräknad efter lönegraden 13.
Vidare anför styrelsen:
Sysselsättnings- och arbetsterapien på anstalter av olika slag har under
de senaste åren varit föremål för stor uppmärksamhet och stort intresse. I
sådant avseende må nämnas, att kommittén för partiellt arbetsföra och statens
sjukhusutredning år 1947 avgivit ett gemensamt förslag (SOU 1947:
44) angående sysselsättnings- och arbetsterapi vid vissa sjukhus och vårdanstalter
in. m. Det är vidare för fångvårdsstyrelsen känt att statens sjukhusutredning
i ett betänkande, som avlämnas under den närmaste tiden,
kommer att föreslå omfattande åtgärder, syftande till bl. a. en utvidgning
och intensifiering av arbetsterapien på sinnessjukhusen. Det är högst angeläget
att i god tid möjligheter till en förbättrad arbetsterapi beredas även
på fångvårdens sinnessjukavdelningar.
Arbetsterapeuter på dessa avdelningar skulle fylla en viktig och ansvarsfull
uppgift inom fångvården. Vid sidan av sjukvårdsutbildning måste de
vara väl hemmastadda i ett flertal arbetsgrenar (trä-, metall- och pappslöjd,
vävning, stickning, bokbinderi m. in.), som kunna lämpa sig såsom sysselsättning
på en sinnessjukavdelning. Vidare måste de ha goda arbetsledaregenskaper
och dessutom äga förmåga att självständigt anskaffa och organisera
arbetena på avdelningen.
På grund av det anförda har fångvårdsstyrelsen föreslagit, att fem tjänster
såsom arbetsterapeuter i Ce 13 måtte inrättas från och med budgetåret
1948/49. Kostnaderna därför ha beräknats till 29 220 kronor, frånsett
tillägg.
Utöver de sålunda begärda personalförstärkningarna har fångvårdsstyrelsen
hemställt, att medel anvisas för ytterligare två vaktkonstapels- och
två biträdestjänster. I förstnämnda hänseende åberopas, att anslaget för
innevarande budgetår uppräknats för utbyte av två vaktkonstapelstjänster
mot två befattningar såsom yrkesmästare, avsedda att tjänstgöra såsom
byggnad sledare, (II ht. 1947 s. 65) men att något sådant utbyte ej kunnat
verkställas, enär några för befordran till byggnadsledare lämpade vaktkonstaplar
icke funnits disponibla. De nya biträdestjänsterna äro avsedda
för två biträden, vilka tjänstgöra såsom telefonister vid anstalterna å Hall
och Håga och i sådan egenskap nu åtnjuta arvoden efter 175 kronor for
månad jämte 5 % indextillägg. Dessa biträden ha, enligt vad styrelsen upplyser,
anställts utan att medel därtill funnits tillgängliga.
Vad angår anslagsbehovet till arvoden och särskilda ersättningar
(statsliggaren s. 42), har fångvårdsstyrelsen begärt ökad mcdelsanvisning
för ett flertal olika ändamål.
För sinnesundersökningar och observationsunde rsökningar
begäras sålunda ytterligare sammanlagt 18 000 kronor. 1
detta hänseende har styrelsen erinrat om de åtgärder, som under år 1947
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 220.
måst vidtagas för att förebygga dröjsmål med avgivande av utlåtande rörande
häktade personers sinnesbeskaffenhet och för vilka utförlig redogörelse
lämnats i justitieombudsmannens ämbetsberättelse till årets riksdag
(s. 126 tf). Enligt Kungl. Maj :ts beslut den 24 september 1947 gäller tills
vidare bl. a. följande.
1. Därest antalet sinnesundersökningar, som ankomma på sinnessjukavdelning
inom fångvården, ökas så att det kan förutses att undersökningarna
icke komma att medhinnas inom den i lag stadgade tiden, åligger det
vederbörande överläkare att snarast anmäla förhållandet till fångvårdsstyrelsen.
Senast skall sådan anmälan göras, då överläkaren hos domstol gör
framställning om anstånd med utlåtande över sinnesundersökning och skälet
härtill huvudsakligen är avdelningens arbetsbelastning.
2. Då anmälan enligt 1. inkommer till fångvårdsstyrelsen, har styrelsen
att ofördröj ligen undersöka läget och, om överbelastningen icke är endast
tillfällig, vidtaga erforderliga åtgärder för dess avhjälpande. Efter vad som
finnes lämpligast i olika fall bör styrelsen antingen bemyndiga överläkaren
att för sinnesundersökning av den som är intagen på avdelningen anlita
annan psykiater än vid avdelningen heltidsanställd läkare eller ock förordna
om överflyttning av undersökningsklientel till andra, mindre arbetsbelastade
avdelningar.
3. Bemyndigande som nyss sagts skall avse visst antal undersökningar
och gälla begränsad tid. För varje sådan undersökning må utgå ersättning
med 150 kronor jämte gottgörelse för kostnad för utskrift av utlåtandet. Om
lämnat bemyndigande skall styrelsen underrätta justitiedepartementet.
4. Sedan fångvårdsstyrelsen vidtagit åtgärder enligt 2., åligger det styrelsen
att med uppmärksamhet följa hur åtgärderna verka. Finner styrelsen
åtgärder av detta slag omöjliga att genomföra eller otillräckliga för att
snabbt avhjälpa uppkommen arbetsbalans, har styrelsen alt ofördröjligeri
göra anmälan därom till justitiedepartementet.
5. Om vid månadsskifte det på sinnessjukavdelning inom fångvården finnes
någon för sinnesundersökning intagen, i fråga om vilken utlåtande icke
hunnit avgivas inom 6 veckor från det handlingarna i målet inkommit till
avdelningen, åligger det överläkaren att snarast efter månadsskiftet meddela
fångvårdsstyrelsen antalet personer, om vilka detta gäller. Inkommande
sådana uppgifter skola av styrelsen ofördröj ligen sammanställas och vidarebefordras
till justitiedepartementet.
6. Erfordras för att undvika arbetsbalans i fråga om sinnesundersökningar
vid viss sinnessjukavdelning inom fångvården, att avdelningens läkare
befrias från att medverka vid undersökningar enligt 43 § lagen om
verkställighet av frihetsstraff m. in., må fångvårdsstyrelsen i behövlig omfattning
härför anlita annan än vid anstalten heltidsanställd läkare. För
sådan medverkan må utgå ersättning med 30 kronor.
7. För sinnesundersökningar, som enligt gällande ordning utföras av sinnessjukläkaren
vid fångvårdsanstalten i Växjö eller av läkare vid S:t Olofs
sjukhus i Visby, skall utgå ersättning enligt vad som sägs under 3.
I förhållande till vad som gällde, då frågan om anslag till fångvården senast
underställdes riksdagens prövning, innebära dessa bestämmelser bl. a.,
att sinnesundersökningar och observationsundersökningar nu i större utsträckning
än tidigare verkställas av läkare utom fångvården samt att ersättningen
för sinnesundersökning i dylika fall — tidigare avseende endast
undersökningar vid anstalterna i Växjö och Visby — höjts från 125 kro
-
21
Kungl. Maj.ts proposition nr 220.
nor till 150 kronor (jfr prop. 240/1945 s. 11; prop. 225/1946 s. 81, 89, 93).
Rörande anslagsbehovet i förevarande hänseende anföres i fångvårdsstyrelsens
skrivelse:
Vad först observationsfallen beträffa torde dessa komina att uppgå till
emellan 1 200 och 1 300 per år. Vid vissa tider, då antalet sinnesundersökningsfall
är lågt, lärer heltidsanställd läkare kunna medhinna vissa av observationsunder
sökningarna; vid andra tidpunkter åter med större arbetsanhopning
måste samtliga fall avlastas på utomstående läkare. Det är för
närvarande nära nog omöjligt att förutse i vilken utsträckning posten kommer
att belastas med ytterligare utgifter. Maximalt skulle detta uppgå till
(1 300 X 30) 39 000 kronor. Härvid är emellertid att märka, att från posten
för närvarande jämväl bestrides arvode till en extra läkare. Styrelsen finner
sig i nuvarande läge böra föreslå, att posten uppföres med ett med 8 000
kronor till 30 000 kronor förhöjt belopp, betecknat förslagsvis.
I fråga om antalet sinnesundersökningar inom fångvården är att meddela,
att dessa under 1945 uppgingo till sammanlagt 689 och år 1946 till 541. Man
torde kunna utgå från ett normalt antal undersökningsfall av omkring 600.
Om man genomsnittligt räknar med att envar av överläkare och förste
läkare kunna medhinna 48 utlåtanden per år skulle ifrågavarande 12 läkare
årligen kunna avverka 576 undersökningar. Återstående undersökningsfall
skulle då uppgå till 24. Nu är emellertid att märka, att hittills endast
undantagsvis inträffat att samtliga överläkare och förste läkare varit
i tjänst. Man torde därför böra räkna med att antalet personer, soin^ undersökas
av utomstående läkare, kan komma att uppgå till omkring 75. Med
en ersättning av 150 kronor för varje undersökning skulle detta draga en
kostnad av (75 X 150) 11 250 kronor. Härtill komma så kostnaderna för
renskrivning, beräknade till 3 750 kronor, eller tillhopa 15 000 kronor.
Vid bedömande av denna utgift har man emellertid anledning räkna med
att vissa tjänster endast tidvis äro besatta, varigenom besparingar uppstå å
anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän.
Enligt styrelsens förslag skulle alltså det till ersättning för observationsundersökningar
för närvarande anvisade beloppet, förslagsvis 22 000 kronor,
höjas med 8 000 kronor till 30 000 kronor. Vidare skulle — i stället
för den nuvarande posten å förslagsvis 5 000 kronor till ersättning åt sinnessjukläkaren
vid anstalten i Växjö och åt läkare vid S:t Olofs sjukhus
i Visby för sinnesundersökning av personer, som äro intagna å fångvårdsanstalt
— upptagas en förslagsvis betecknad post å 15 000 kronor till ersättning
åt annan än vid fångvården heltidsanställd läkare för sådana sinnesundersökningar.
För teoretisk yrkesundervisning vid ungdomsanstalterna samt
för yrkesrådgivning beträffande personer, som ådömts ungdomsfängelse,
begäres anslagshöjning med 5 000 kronor resp. 4 000 kronor:
Till ersättning för undervisning i skolämnen, för utbildning i hantverk,
industriella yrken och jordbruk samt för handledning i gymnastik och
idrott vid företrädesvis ungdomsanstalter ävensom för yrkesrådgivning åt
ungdomsfängelse ådömda personer finnes i regleringsbrevet under arvodesposten
upptaget ett belopp av högst 7 000 kronor.
Huvudparten av anslagsposten kommer att förbrukas till ersättning för
yrkesrådgivning. Det belopp, som återstår, sedan denna ersättning utbetalats,
beräknas uppgå till 3 000 kronor, vilket sålunda skall räcka till de
22
Kungl. Maj.ts proposition nr 220.
övriga, uppräknade ändamålen. Det är icke möjligt att inom denna kostnadsram
anordna en tillfredsställande teoretisk yrkesundervisning och yrkesutbildning
i enlighet med bestämmelserna i straffverkställighetslagen.
Vid riksdagens justitieombudsmans inspektion av ungdomsanstalterna å
Skenäs, i Uppsala och i Ystad under våren 1946 uppmärksammades bland
annat att den teoretiska undervisningen icke vore tillfredsställande.
I sitt med anledning av inspektionsprotokollet avgivna yttrande den 22
oktober 1946 anförde fångvårdsstyrelsen bland annat såsom en synnerligen
önskvärd angelägenhet att för ernående av en allsidig undervisning lärarkrafter
utanför fångvården borde få anlitas i viss omfattning, att det tillgängliga
anslaget icke medgåve en sådan ordning men att styrelsen till ett
kommande år ämnade föreslå en avsevärd böjning av anslaget.
I den begränsade omfattning, som nuvarande ekonomiska resurser medge,
pågår för närvarande teoretisk yrkesundervisning vid ungdomsanstalten
å Skenäs i snickeri, mekaniska arbeten, jordbruk och trädgårdsskötsel, vid
ungdomsanstalten i Uppsala i snickeri och trädgårdsskötsel samt vid ungdomsanstalten
i Ystad i skrädderi och trädgårdsskötsel. Denna undervisning
bedrives helt av anstalternas egna befattningshavare. Fångvårdsstyrelsen
avser att under nästkommande budgetår utvidga undervisningen och
genom att i viss utsträckning engagera utomstående lärarkrafter göra den
mera allsidig och kvalificerad. Avsikten är därvid att taga de egna befattningshavarna
i anspråk för ungefär halva antalet undervisningstimmar —
denna del inordnas i den ordinarie arbetstiden och kommer således ej att
draga några extra kostnader i form av ersättning till personalen — under
det att återstoden anförtros åt utomstående lärare. Den sammanlagda kostnaden
för ersättning till sistnämnda lärarkrafter beräknas uppgå till cirka
5 000 kronor. På grund av vad sålunda anförts föreslår styrelsen att under
arvoden upptagen post till ersättning för undervisning i skolämnen m. m.
för budgetåret 1948/49 höjes med 5 000 kronor.
Under arvodesposten finnas medel beräknade till bland annat yrkes rådgivning
beträffande personer, som ådömts ungdomsfängelse. För detta ändamål
beräknades för vart och ett av budgetåren 1945/46 och 1946/47 ett
belopp av 800 kronor. För budgetåret 1947/48 hemställde styrelsen att ett
belopp av 6 000 kronor måtte upptagas för ändamålet. Styrelsen utgick
härvid från att psykotekniska institutet vid Stockholms högskola skulle betinga
sig ersättning efter samma grunder som vid undersökningar åt andra
myndigheter och institutioner eller efter 20 kronor per undersökningsperson.
Då antalet till ungdomsfängelse dömda män beräknades till 180 per
år, ansågs kostnaden bli 3 600 kronor, vartill komme resekostnads- och
traktamentsersättning 2 400 kronor eller tillhopa 6 000 kronor. På departementschefens
tillstyrkan föreslogs emellertid för ändamålet i statsverkspropositionen
ett belopp av 4 000 kronor, vilket av riksdagen lämnades
utan erinran.
Nu har emellertid direktionen för psykotekniska institutet hos fångvårdsstyrelsen
anmält, att de anslag, institutet hos Kungl. Maj :t begärt för
sin verksamhet under 1947/48, endast delvis beviljats, varför institutet höjt
de ersättningstaxor, vilka hittills tillämpats för institutets konsultativa
medverkan på personalrekryteringens och yrkesrådgivningens områden. Institutet
har meddelat, att taxan för individuella anlagsundersökningar för
bland annat statliga myndigheter från och med den 1 maj 1947 komme att
höjas till 60 kronor.
På grund härav skulle ersättningen, därest undersökningarna skulle avse
samtliga till 130 beräknade nykomna elever, uppgå till (130 >< 60) 7 800
kronor jämte resekostnads- och traktamentsersättning 2 400 eller tillhopa
Kungl. Maj.ts proposition nr 220.
23
10 200 kronor per år. Då styrelsen emellertid skall till kostnadens nedbringande
söka undantaga vissa elever, anser styrelsen att sammanlagda
beloppet kan sättas något lägre eller till 8 000 kronor. Detta innebär er
ökning med (8 000 — 4 000) 4 000 kronor.
Utöver vad nu sagts begäres ett belopp av 3 000 kronor för att tillgodose
eventuella krav på höjning av nu utgående arvoden åt kroppssjukläkare
(statsliggaren s. 42), vidare 300 kronor för höjning av nuvarande
arvode å 1 200 kronor till predikanten vid anstalten i Norrköping samt 400
kronor för höjning av ett vid samma anstalt utgående arvode å 600 kronor
för passning av anstaltens port och grind.
Vid anslagsberäkningen har fångvårdsstyrelsen räknat om anslaget
enligt de nya avlöningsbestämmelserna endast såvitt avser medelsbehovet
till icke-ordinarie personal. Enligt styrelsens slutgiltiga beräkning
av detta anslagsbehov — vilken överlämnats i samband med styrelsens yttrande
över organisationsnämndens promemoria — har icke-ordinarieposten
i fångvårdsanstalternas avlöningsstat av nämnda anledning räknats upp
från 3 116 900 kronor i gällande stat till 3 337 600 kronor. Häri ingår en
uppräkning med 6 700 kronor på grund av bestämmelserna om reglerad
befordringsgång för biträdespersonal. Beträffande övriga anslagsposter har
styrelsen utgått från posternas nuvarande belopp.
Med iakttagande av vad i det föregående i skilda hänseenden föreslagits
har styrelsen beräknat de olika anslagsposterna i avlöningsstaten till följande
belopp:
avlöningar till ordinarie tjänstemän 3 828 200 (+ 6 300)
kronor;
arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av
Kungl. Maj : t, 214 600 (+ 29 900) kronor;
avlöningar till övrig icke-ordinarie personal 3 434 000
(+ 317 100) kronor;
rörligt tillägg 760 000 (+ 343 700) kronor.
Anslaget i dess helhet har alltså upptagits med (3 828 200 kronor -f214
600 kronor + 3 434 000 kronor + 760 000 kronor) 8 236 800 ( +
697 000) kronor. I
I detta sammanhang torde få anmälas en av svenska psykiatriska föreningen
i skrivelse den 20 juni 1947 gjord framställning om löneförbättring
för bl. a. fångvårdens sinnessjukläkare. Föreningen framhåller bland
annat den otillräckliga tillgången på kompetenta rättspsykiater samt anhopningen
av arbetsuppgifter för främst läkarna inom fångvården. För en förbättring
av förhållandena krävdes enligt föreningens mening en omprövning
av ifrågavarande läkares löneställning. Därvid borde överläkarna placeras
lägst i Ca 33. Fångvårdens läkare måste vidare erhålla full kompensation för
nuvarande naturaförmåner och särskild ersättning för alla uppdrag utanför
den anstalt (sinnessjukavdelning), där de vore placerade. Med hänsyn till
de stora krav, som undersökningar jämlikt 43 och 63 §§ verkställighetsla
-
24
Kunyl. Maj-.ts proposition nr 220.
gen ställde på erfarenhet och ingående kännedom om olika fångvårdsanstalters
resurser och ledning, ansåge föreningen det olämpligt att för sådana
undersökningar anlita läkare utanför fångvården. I stället borde undersökningarna
anförtros åt särskilda vid sinnessjukavdelningarna anställda högt
kvalificerade och erfarna fängelsepsykiater.
Utlåtanden över fångvårdsstyrelsens anslagsäskanden ha, efter remiss, avgivits
av statskontoret och statens lönenämnd. Därjämte har medicinalstyrelsen
hörts såvitt angår fångvårdsstyrelsens förslag i vad de beröra fångvårdens
sinnessjukavdelningar samt beträffande svenska psykiatriska föreningens
framställning.
Statskontoret har uttalat, att med uppflyttning av styresmansbefattningen
vid fångvårdsanstalten i Örebro till direktörstjänst borde tills vidare anstå
i avvaktan på resultatet av statens organisationsnämnds undersökning.
Ämbetsverket kan ej heller förorda, att överläkarna vid undersökningsstationerna
inom fångvården erhålla en förmånligare löneställning än motsvarande
överläkare vid sinnessjukvården.
I anledning av fångvårdsstyrelsens förslag om inplacering å löneplan av
tolv vid fångvårdsstaten arvodesavlönade kokerskebiträden har statskontoret
från styrelsen införskaffat uppgifter beträffande biträdenas arbetsuppgifter
och nuvarande löneförmåner ävensom upplysning vid vilka anstalter
de vore anställda. Med ledning därav har statskontoret uttalat, att det förefölle,
som om en befattningshavare vid var och en av nio anstalter vore att
betrakta som kokerska och sålunda borde i enlighet med föredragande departementschefens
i samband med anmälan av 1947 års statsverksproposition
(för flera huvudtitlar gemensamma frågor rörande utgifter å driftbudgeten)
gjorda uttalande angående löneställningen för viss statsanställd
sjukvårds- och ekonomipersonal inplaceras i nuvarande Ce 6. De återstående
tre befattningshavarna, samtliga anställda vid anstalten å Hall, vore
enligt ämbetsverkets mening närmast att jämföra med köksbiträden i Ce 2.
Vad beträffar fångvårdsstyrelsens hemställan om uppflyttning av befattningen
som första vaktfru vid kvinnoavdelningen å Långholmen till Ce 13
har statskontoret ej funnit skäl anförda för avvikelse från den av 1946 års
riksdag beslutade löneregleringen för vakt- och arbetsledarpersonal vid fångvården,
varvid ifrågavarande tjänst uppflyttades från A 6 till A 7 (Ca 11).
Statskontoret har vidare förklarat, att ämbetsverket icke motsatte sig
att fångvårdsstyrelsen även i fortsättningen erhölle bemyndigande att för
avarbetande av uppkommen balans å sinnesundersökningsfall anlita utanför
fångvården stående läkare för sinnes- och observationsundersökningar.
Under erinran att särskild gottgörelse icke utginge för renskrivning av utlåtande
rörande sinnesbeskaffenheten hos tilltalad, som icke vore häktad —
sådant utlåtande renskrives inom sinnessjukhusens rättspsykiatriska avdelningar
utan särskild kostnad för vederbörande läkare — har statskontoret
emellertid ifrågasatt, huruvida icke samma anordning beträffande renskrivningen
borde vidtagas inom fångvården och ersättningsgrunderna sålunda
göras fullt lika.
25
Kungl. Maj:ts proposition nr 220.
Härjämte har statskontoret ifrågasatt, huruvida en ytterligare uppräkning
av delposten till ersättning för undervisning i skolämnen m. m. nu borde
ske. Likaså har statskontoret ifrågasatt, huruvida en så kostnadskrävande
omläggning av arbetsdriften, som den fångvårdsstyrelsen föreslagit,
borde genomföras i nuvarande läge. Yrkesmästare, som genom omläggningen
frigjordes, borde i varje fall enligt ämbetsverkets mening överflyttas
till likvärdig tjänst inom fångvården eller annat område inom statsförvaltningen
eller — om så icke kunde ske — i den mån de vore ickeordinarie
sägas upp för att i stället vinna sysselsättning på den allmänna
arbetsmarknaden.
Statens lönenämnd har beträffande den föreslagna löneförbättringen för
överläkarna vid fångvårdsanstalternas rättspsykiatriska undersökningsstationer
uttalat, att någon ändring i nuvarande jämställdhet med motsvarande
läkare vid sinnessjukhusens undersökningsstationer icke borde vidtagas
utan en närmare utredning rörande tjänstgöringsförhållanden in. in.
för båda kategorierna av överläkare.
Vidkommande fångvårdsstyrelsens hemställan om befordran av de arvodesavlönade
kokerskebiträdena till extra ordinarie ekonomibiträden framhåller
lönenämnden, att enligt inhämtade upplysningar vissa av kokerskebiträdena
tjänstgjorde vid anstalter, där särskild köksföreståndare funnes,
och där stode under förmansskap av denne befattningshavare. Andra åter
vore placerade vid mindre kolonier och bure där mera självständigt ansvar
för matlagningen. Beträffande den sistnämnda gruppen hade vidare
upplysts, att kokerskebiträdena i viss utsträckning måste tagas i anspråk
för göromål, som eljest ankomme på vaktfru. I anslutning till de principer,
som tillämpats vid den nyligen genomförda allmänna löneregleringen for
vård- och ekonomipersonal, har lönenämnden förklarat sig icke kunna tillstyrka
en inplacering i högre lönegrad än Ce 6, såvitt anginge den första här
ovan angivna gruppen. Beträffande övriga biträden har lönenämnden intet
att erinra mot den i framställningen föreslagna placeringen i Ce 7.
Till fångvårdsstyrelsens förslag om uppflyttning i lönegrad av befattningen
såsom första vaktfru vid fångvårdsanstalten å Långholmen har
lönenämnden förklarat sig icke kunna tillstyrka bifall.
Av vad styrelsen anfört synes framgå, att de göromål som ålagts innehavaren
av ifrågavarande befattning, delvis äro av mera kvalificerad art
än de, som vanligen ankomma på tjänsteman i 11 lönegraden vid fångvårdsstaten.
Lönenämnden får emellertid erinra, att allmänna lönenämnden
den 13 juni 1947 avgivit utlåtande över en framställning om medgivande
att till första vaktfrun å Långholmen utbetala vikariatsersättning,
beräknad efter dåvarande 9 lönegraden. Vid jämförelse med motsvarande
befattningshavare vid centralfängelset i Växjö, vilken var placerad såsom
uppsyningsman i sistberörda lönegrad, fann sig allmänna lönenämnden med
hänsyn till den väsentliga skillnaden i arbetsuppgifternas omfattning icke
kunna tillstyrka, att den begärda vikariatsersättningen finge utgå. Lonenämnden
tilläde emellertid, alt lönegradsplaceringen för den i framställningen
avsedda första vaktfrun kunde bliva föremål för omprövning med
anledning av pågående utredning rörande likalönsprincipens genomforande
26
Kungl. Maj.ts proposition nr 220.
i statsförvaltningen. Med hänsyn till vad allmänna lönenämnden sålunda
antorde finner sig statens lönenämnd icke kunna tillstyrka bifall till den
nu förevarande framställningen.
Med anledning av förslaget om inrättande vid fångvårdens sinnessjukavdelningar
av fem tjänster såsom arbetsterapeut i Ce 13 har lönenämnden
erinrat om att i innevarande års regleringsbrev för fjärde huvudtiteln upptagits
en tjänst som sysselsättningsterapeut vid vardera garnisonssjukhuset
i Boden och Karolinska sjukhusets garnisonsavdelningar, vilka båda
tjänster icke placerats i högre lönegrad än Ce 12. I betraktande av att dessa
tjänster vore avsedda för kroppssjukhus och med hänsyn jämväl till att
12 lönegraden icke inrymdes i den för fångvårdspersonal i bevakning och
arbetsdrift gällande löneskalan, har lönenämnden dock icke velat framstalla
erinran mot den av fångvårdsstyrelsen begärda högre lönegradsplaceringen.
En ledamot av lönenämnden har ansett, att nämnden bort tillstyrka fångvårdsstyrelsens
förslag om uppflvttning av första vaktfrubefattningen vid
anstalten å Långholmen.
Medicinalstyrelsen har i likhet med fångvårdsstyrelsen ansett, att överlakarna
vid fångvårdens sinnessjukavdelningar vore för lågt avlönade för
att tjänsterna med hänsyn till den bristande tillgången på psykiatriskt
utbildade läkare under överskådlig tid skulle te sig lockande för kompetenta
aspiranter. Då emellertid detsamma i lika hög grad gällde överläkartjänsterna
vid sinnessjukhusens rättspsykiatriska avdelningar, funnes
enligt medicinalstyrelsens mening icke tillräckliga skäl att placera fångvårdens
överläkare i högre lönegrad än sinnessjukvårdens. Härom anför styrelsen
vidare:
Undersökning av de å fri fot varande tilltalade är i och för sig av lika
stor vikt och lika ansvarsfull som undersökning av häktade. Undersökning
a\ a fri fot varande tilltalad är dessutom ofta förenad med mycket
större omgång än undersökning av häktad. Den terapi, som utövas vid fångvårdens
sinnessjukavdelningar kan icke anses vara av den omfattning, att
den motiverar en högre löneställning för fångvårdens överläkare. I sin skrift
synes också svenska psykiatriska föreningen ha frånfallit sin tidigare ståndpunkt
härutinnan och påyrkat en placering i lönegrad Ca 33 för alla rättspsykiatriker
i överläkarställning. Om man undantar överläkartjänsten på
Håga, finnes enligt medicinalstyrelsens mening icke heller tillräcklig anledning
att gradera löneställningen mellan fångvårdens överläkare inbördes.
I anslutning härtill har medicinalstyrelsen föreslagit, att fångvårdens
samtliga överläkare placeras i Ca 32 samt att överläkaren på Håga tillerkännes
särskild kompensation för sin ställning som styresman. Därigenom
skulle överensstämmelse vinnas med vad styrelsen i annat sammanhang
föreslagit beträffande löneställningen för motsvarande läkare inom sinnessjukvården.
Beträffande frågan om ersättning åt annan än vid fångvården heltidsanställd
läkare, som verkställer sinnesundersökning av häktad, har medicinalstyrelsen
instämt i fångvårdsstyrelsens framställning. Vad angår er
-
27
Kungl. Maj:ts proposition nr 220.
sättning för observationsundersökningar har medicinalstyrelsen ansett sig
kunna biträda framställningen endast under förutsättning, att dessa undersökningar
anförtroddes åt psykiatriskt väl skolade läkare, som samtidigt
ägde god kännedom om fångvårdens olika differentieringsmöjligheter.
I skrivelse den 1 april 1948 har fångvårdsstyrelsen sedermera gjort framställning
om inrättande av en tillfällig undersök ning savdelning
å Håg a. Såsom skäl åberopas behovet av ytterligare åtgärder
för utjämnande av föreliggande balans beträffande sinnesundersökningar
av personer, som förvaras å fångvårdens sinnessjukavdelningar. Styrelsen
har därvid hänvisat till en av överläkaren vid Hågaanstalten den 9 mars 1948
hos styrelsen gjord framställning i ämnet, enligt vilken antalet rättspsykiatriska
undersökningar, som numera utföras å Håga, till följd av brist på
läkare icke uppgå till hälften av de undersökningar som tidigare utförts vid
anstalten. Av de tre läkartjänsterna vid anstalten, en överläkar- och två
förste läkartjänster, vore, enligt vad styrelsen meddelar, de båda sistnämnda
obesatta. Å den ena funnes visserligen för närvarande en tillfällig vikarie,
men då denne icke vore legitimerad läkare hade han icke kompetens
att avgiva utlåtanden över sinnesundersökningar. Stora ansträngningar hade
förgäves gjorts för att till ifrågavarande tjänster förvärva läkare med föreskriven
kompetens.
För att avhjälpa den situation, som sålunda inträtt, har fångvårdsstyrelsen
såsom en tillfällig lösning föreslagit, att anstalten å Håga under budgetåret
1948/49 organiseras på två avdelningar, en vård- och en undersökningsavdelning.
Den nuvarande överläkaren skulle huvudsakligen ägna sig åt
arbetet på vårdavdelningen. För ombesörjande av de rättspsykiatriska undersökningarna
åter borde en extra överläkare förordnas, i samband varmed
en befattning som förste läkare skulle hållas vakant och ej heller uppehållas
av vikarie. Den tillfälligt förordnade överläkaren borde uppbära arvode motsvarande
de kontanta avlöningsförmånerna i lönegrad Ce 30 löneklass 30
jämte hyresersättning med 2 300 kronor för år. Det vid den föreslagna anordningen
mest väsentliga för en sökande vore, att vederbörande finge tillgodoräkna
tjänstetid såsom överläkare i stället för såsom förste läkare.
Medicinalstyrelsen har, efter remiss, tillstyrkt bifall till fångvårdsstyrelsens
framställning.
Statskontoret däremot föreslår åtgärder i syfte att i större utsträckning
anlita läkare utom fångvården:
Svårigheten att erhålla befattningshavare till de vakanta försteläkartjänsterna
vid sinnessjukavdelningen å Håga synes ha sin grund i den allmänna
brist på psykiater, som för närvarande råder. På grund härav och med hänsyn
till att flertalet psykiater torde vara anställda i allmän tjänst, kommer
ett inrättande av en ytterligare överläkartjänst vid Håga-anstalten — om
kompetent sökande anmäler sig — förmodligen att medföra en lika kännbar
personalbrist på annat håll. Statskontoret måste därför avstyrka bifall till
fångvårdsstyrelsens förslag.
Enligt ämbetsverkets åsikt bär i stället i första hand undersökas huruvida
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 220.
det icke är möjligt att inskränka den vid sinnessjukavdelningen bedrivna
rättspsykiatriska undersökningsverksamheten till vad den tillgängliga läkarpersonalen
kan medhinna och att utföra sinnesundersökningar i större
utsträckning å anstalter, där bättre möjligheter föreligga att begagna Kungl.
Maj :ts medgivande att mot ett arvode av 150 kronor för sinnesundersökningar
anlita läkare utanför de rättspsykiatriska stationerna.
I andra hand synes böra övervägas att för Håga-anstaltens del genom
tiliägg till nyssnämnda arvode å 150 kronor bereda läkare skälig gottgörelse
för de kostnader och den tidsspillan, som förorsakas av resorna till och
från anstalten.
I förevarande sammanhang torde slutligen få anmälas frågan om anställningsförhållandena
för övertalig personal vid statens uppfostringsanstalt
å Bona. Sedan 1946 års riksdag i princip beslutat,
att anstalten skulle överföras till den statliga sinnessjuk- eller sinnesslövården,
har Kungl. Maj :t i propositionen nr 145 till innevarande års
riksdag föreslagit, att anstalten från och med nästa budgetår tages i anspråk
såsom sjukhus för asociala imbecilla män. Enligt det i samband
därmed avgivna förslaget till personalorganisation för sjukhuset kommer
flertalet av de vid uppfostringsanstalten anställda befattningshavarna att
övergå i sjukhusets tjänst. Av anstaltens ordinarie tjänstemän ha dock ej
alla kunnat beredas dylik fortsatt anställning.
I skrivelser den 17 november 1947 och den 25 mars 1948 har styrelsen
för statens uppfostringsanstalt å Bona avgivit förslag rörande de åtgärder,
som betingas av Bonaanstaltens avveckling såsom uppfostringsanstalt. Styrelsen
har härvid anmält att — efter vakanssättning från och med 1946
av ledigblivna tjänster och överflyttning, på sätt i propositionen nr 145/
1948 föreslagits, av befattningar till det nya sjukhuset å Bona — återstående
å anstaltens personalförteckning nu upptagna tjänster å ordinarie
stat utgjordes av 1 direktör (Ca 30), 1 arbetsledare, tillika avdelningsföreståndare
(Ca 22), 2 lärare, tillika avdelningsföreståndare (Ca 22), 1 uppsyningsman
(Ca 15), 1 förste förman (Ca 13), 1 yrkesmästare (Ca 13) och
1 förman (Ca 11). Beträffande innehavarna av den ena lärartjänsten
och yrkesinästartjänsten, Simon Gustavsson och Elof Göransson, har styrelsen
uppgivit, att de vore födda 1883 resp. 1886, alt de varit i statens
tjänst sedan 1906 resp. 1925 samt att de vore berättigade att avgå med ålderspension
den 1 oktober 1948 resp. den 1 september 1949. Med hänsyn
härtill har styrelsen föreslagit, att nämnda befattningshavare överföras på
indragningsstat. Vad angår de övriga övertaliga tjänstemännen har styrelsen
ansett en förflyttning böra ske till andra statliga befattningar, närmast
inom fångvården.
Statskontoret har i infordrat yttrande förklarat sig icke ha något att
erinra mot att Gustavsson och Göransson överföras på indragningsstat.
DEP A R TEMEN T SCHEFEN.
I och med genomförandet av straffverkställighetsreformen, som syftar till
en fångvård av fostrande och utbildande karaktär, ha ökade krav ställts på
fångvårdstjänstemännens insikter och omdöme. Med hänsyn härtill ha ock
29
Kungl. Maj:ts proposition nr 220.
efter särskild utredning statsmakterna år 1946 beslutat om förbättrad löneställning
för det stora flertalet av fångvårdens befattningshavare i lägre
lönegrader. Frågan om lönereglering för den högre fångvårdspersonalen
berördes i fjolårets statsverksproposition (II ht. s. 64) utan att likväl något
förslag då kunde framläggas för riksdagen. Fångvårdsstyrelsen har nu understrukit
angelägenheten av att styresmännens och assistenternas lönefråga
snarast möjligt får sin lösning. Såsom jag i nämnda proposition uttalade,
är även enligt min mening en översyn av ifrågavarande befattningshavares
löneställning behövlig men ett slutligt ställningstagande till därmed sammanhängande
frågor är icke möjligt förrän anstaltsorganisationen vunnit
en fastare utformning. Enär detta kommer att draga längre ut på tiden
än som tidigare förutsetts, framstår det emellertid — icke minst med hänsyn
till rekryteringen av styresmannaposterna, vilkas innehavare komma
att öva ett avgörande inflytande på fångvårdens praktiska utformning —
såsom angeläget, att en åtminstone provisorisk löneförbättring kommer till
stånd för nu avsedd personal. Jag är dock icke beredd att för närvarande avgiva
förslag härom, men det är min avsikt att skyndsamt låta verkställa erforderlig
ytterligare utredning i ämnet, så att frågan såvitt möjligt skall kunna
underställas nästa års riksdag. I samband därmed bör även frågan om löneställningen
för styresmannen vid anstalten i Örebro tagas under omprövning.
Skulle antalet intagna vid denna anstalt under nästkommande budgetår
icke lämpligen böra begränsas, synes föreståndaren efter prövning av
Kungl. Maj :t böra få bibehållas vid nu utgående tillfälligt arvode.
Med anledning av de förslag, som framförts om lönegradsuppflyttning av
överläkarna vid fångvårdens sinnessjukavdelningar må erinras, att en liknande
av medicinalstyrelsen för nästa budgetår gjord hemställan beträffande
motsvarande läkare vid sinnessjukhusens rättspsykiatriska undersökningsavdelningar
icke föranlett något Kungl. Maj :ts förslag till riksdagen
(se prop. nr 145/1948 s. 30). Då jag i likhet med de hörda myndigheterna
icke anser tillräckliga skäl anförda för någon ändring i nuvarande
jämställdhet mellan de båda kategorierna läkare, finner jag mig icke för
närvarande kunna förorda en löneförbättring för fångvårdens sinnessjukläkare.
Frågan om storleken av de till överläkarna utgående hyresersättningarna
torde såsom hörande under Kungl. Maj :ts beslutanderätt böra upptagas
i annat sammanhang.
Däremot torde icke vara något att erinra mot förslaget att bereda de tolv
vid fångvårdsstaten arvodesavlönade kokerskebiträdena extra ordinarie anställning
såsom ekonomibiträden. Fångvårdsstyrelsen har ansett, att samtliga
böra placeras i Ce 7. Enligt inhämtade upplysningar kunna de emellertid,
på sätt lönenämnden framhållit, med hänsyn till det med arbetet förenade
ansvaret särskiljas i två grupper. Under det att fem av biträdena (fyra
vid Hall och en å Skenas) tjänstgöra under förmanskap av särskild köksföreståndare,
bära de övriga sju mera självständigt ansvar för matlagningen
och måste även i viss utsträckning tagas i anspråk för göromål, som eljest
ankomma på vaktfru. Liksom lönenämnden har jag beträffande den sistnämnda
gruppen intet alt erinra mot den av styrelsen föreslagna löneställ
-
30
Kungl. Maj.ts proposition nr 220.
ningen. Övriga biträden åter torde i enlighet med vad nämnden anfört böra
placeras i Ce 6.
För uppflyttning i högre lönegrad av befattningen såsom första vaktfru
vid kvinnoavdelningen på fångvårdsanstalten å Långholmen finner jag i
likhet med statskontoret och lönenämndens majoritet tillräckliga skäl icke
föreligga. Med hänsyn till vad som blivit upplyst angående de kvalificerade
uppgifter, som kunnat anförtros den nuvarande innehavaren av tjänsten,
synes mig emellertid befogat att tillerkänna henne ett personligt lönetillägg,
förslagsvis bestämt till 600 kronor för år.
Styrelsens hemställan om lönegradsuppflyttning beträffande en för trädgårdsskötsel
avsedd vaktkonstapelstjänst vid ungdomsanstalten å Skenäs
anser jag mig med hänsyn till vad jag under hand inhämtat rörande trädgårdsdriftens
omfattning m. m. icke kunna för närvarande tillstyrka.
Med hänsyn till de alltjämt föreliggande svårigheterna att inom rimlig
tid få rättspsykiatriska undersökningar utförda vid fångvårdens sinnessjukavdelningar
har fångvårdsstyrelsen föreslagit — förutom ökad medelsanvisning
för anlitande av undersökningsläkare utom fångvården — inrättande
under budgetåret 1948/49 av en tillfällig undersökningsavdelning vid
Håga. För en dylik anordning tala starka skäl. Enligt vad jag inhämtat
förekommer uppskov med avgivande av utlåtanden över sinnesundersökningar
fortfarande i rätt stor utsträckning. Det måste anses synnerligen
angeläget, att åtgärder vidtagas för att förebygga uppkomsten av större
balans, och det är osäkert, huruvida läkare utom fångvården vid en ansvällning
av antalet undersökningar finnas att tillgå i erforderlig utsträckning.
Genom den föreslagna avdelningen skulle vidare Hågaanstalten, som
är fångvårdens modernaste och bäst utrustade i sitt slag, kunna bättre
utnyttjas. Jag finner mig fördenskull i likhet med medicinalstyrelsen böra
biträda fångvårdsstyrelsens förslag. Såsom föreståndare för den tillfälliga
avdelningen torde böra anställas en extra överläkare med lön enligt Cg
30 jämte hyresersättning. Härvid förutsättes, att en vakant förste läkartjänst
i Ca 31 under tiden icke återbesättes med ordinarie innehavare eller
uppehälles på förordnande.
I samband med viss omläggning av fångvårdens arbetsdrift har styrelsen
begärt medel för sju extra ordinarie yrkesmästaretjänster. Dessa skulle
avses för sex planerade nya verkstäder, fyra för mekaniska arbeten (Härlanda,
Karlstad [2 befattningar], Malmö, Nyköping), en för tapetserararbeten
(Malmö) och en för cementvarutillverkning (kolonien Skogsgård). Enligt
vad styrelsen i samband härmed uppgivit ha under budgetåret 1946/
47 tre skrädderiverkstäder (Långholmen, Malmö, Gävle) och en skomakeri-
och sadelmakeriverkstad (Kristianstad) nedlagts, varjämte ytterligare
en skrädderiverkstad (Härianda) beräknas bliva nedlagd under innevarande
budgetår. En dylik omorganisation av arbetsdriften i riktning mot lämpligare
och mera produktiva sysselsättningar bör så mycket mindre föranleda
erinran som den i princip överensstämmer med de riktlinjer för arbetsdriftens
ordnande som enligt vad tidigare nämnts förordats av statens or
-
Kungi. Maj:ts proposition nr 220.
3]
ganisationsnämnd. Med hänsyn till frigörandet av personal vid de verkstäder
som nedläggas kommer omorganisationen icke att vara förknippad
med några större personalkostnader. För de fem verkstäder, som skulle
ersättas med nya, upptager sålunda den från och med den 1 juli 1946 fastställda
personalorganisationen (jfr prop. 225/1946 s. 46) — vilken med
obetydliga jämkningar alltjämt ligger till grund för anslagsberäkningen
— sammanlagt 18 befattningshavare, därav 7 i yrkesmästargrad och 11 i
vaktkonstapelsgrad. I den mån dessa kunna överflyttas till andra befattningar
inom fångvården eller avgå ur fångvårdens tjänst uppkommer er
besparing som bör tillgodogöras för de nya verkstädernas behov. Rörande
dessa verkstäder saknas ännu tillräckligt underlag för bedömande av personalbehovet,
personalens löneställning m. m. Med hänsyn till lokal- och utrustningsförhållandena
är vidare tidpunkten för inrättandet av de olika nyplanerade
verkstäderna oviss. På grund av dessa förhållanden är det ej
möjligt att nu bedöma hur omorganisationen kommer att påverka anslagsbehovet
under nästa budgetår. Då det är synnerligen angeläget, att kompetent
arbetsledarpersonal kan anställas i samband med att de nya verkstäderna
inrättas, torde emellertid medel till dylik personal böra beräknas i
enlighet med fångvårdsstyrelsens förslag. Medlen böra dock ej ställas till
förfogande förrän efter särskild prövning, vilken lämpligen bör ske i samband
med den översyn av organisationsnämndens förslag rörande bl. a. arbetsdriftens
ordnande som, enligt vad förut nämnts (s. 13), skall äga rum
inom justitiedepartementet. Därvid bör även uppmärksamhet ägnas frågan
om placeringen av den personal, som frigjorts genom äldre verkstäders nedläggande.
Vad härefter angår förslaget om inrättande vid fångvårdens sinnessjukavdelningar
av fem tjänster såsom arbetsterapeuter vill jag på de av styrelsen
anförda skälen tillstyrka, att medel beräknas för ändamålet. Mot en
placering av de nya tjänsterna i Ce 13 har jag i likhet med lönenämnden
intet att erinra. Då emellertid enligt vad styrelsen anfört särskild personal
redan finnes avdelad för ifrågavarande arbetsuppgifter, bör vid bifall till
förslaget indragning ske av fem vaktkonstapelsbefattningar (två extra ordinarie
och tre extra). Den erforderliga anslagshöjningen begränsas härigenom
till cirka 4 000 kronor.
Fångvårdsstyrelsen har vidare hemställt att medel måtte anvisas för
ytterligare två vaktkonstapels- och två biträdestjänster. Till stöd för sitt
yrkande i förstnämnda hänseende har styrelsen anfört att såsom byggnadsledare
lämpade vaktkonstaplar icke funnits disponibla för befordran till
två föregående år för sådant ändamål inrättade yrkesmästartjänster. Såsom
framgår av föregående års statsverksproposition (II ht. s. 65) avsåg emellertid
beslutet härom att i samband med indragning av två vaktkonstapelstjänster
tillföra fångvården kvalificerad byggnadssakkunnig personal från
den allmänna arbetsmarknaden. .lag kan därför icke biträda styrelsens förslag
i denna del. För täckande av kostnaderna för två telefonister vid anstalterna
å Hall och Håga torde däremot medel få anvisas. I avvaktan på den
32
Kungl. Maj.ts skriuelse nr 220.
översyn rörande anstalternas personalorganisation, som är avsedd att komma
till stånd, torde befattningarna böra uppföras på extra stat.
I fråga om anslagsbehovet till arvoden och särskilda ersättningar torde på
sätt fångvårdsstyrelsen framhållit det stora antalet undersökningsfält vid
sinnessjukavdelningarna påkalla ökad medelsanvisning för observationsoch
sinnesundersökningar. Med hänsyn till angelägenheten att förebygga
dröjsmål med avgivande av utlåtande rörande häktade personers sinnesbeskaffenhet
synes sålunda erforderligt, att de bemyndiganden, som enligt
Kungl. Maj:ts förut i huvudsakliga delar återgivna beslut den 24 september
1947 lämnats angående utnyttjande i större omfattning av undersökningsläkare
utom fångvården, erhålla fortsatt giltighet under nästa budgetår.
Styrelsens beräkning av därmed förenade kostnader ha icke givit anledning
till annan erinran än att läkare å plats, där sinnessjukavdelning
finnes, torde kunna erhålla kostnadsfri renskrivning av utlåtandena genom
avdelningens försorg. I enlighet härmed tillstyrker jag, att till ersättning
för observationsundersökningar anvisas ett med 8 000 kronor till förslagsvis
30 000 kronor förhöjt belopp samt att till ersättning för sinnesundersökningar
av personer, som äro intagna å fångvårdsanstalt, jämte gottgörelse i
vissa fall för utskrift av utlåtande över undersökningen anvisas förslagsvis
13 000 kronor, innebärande en anslagshöjning med likaledes 8 000 kronor.
Med understrykande av den stora betydelsen av en allsidig och kvalificerad
teoretisk undervisning vid ungdomsanstalterna biträder jag den föreslagna
höjningen med 5 000 kronor av de för sådant ändamål för närvarande
beräknade medlen. Vidare finner jag mig till följd av höjningen av psykotekniska
institutets ersättningstaxor böra förorda att i enlighet med styrelsens
förslag det nu anvisade beloppet till yrkesrådgivning beträffande personer,
som ådömts ungdomsfängelse, höjes till 8 000 kronor. Det bör tillses,
att undersökningarna icke företagas i större omfattning än nödvändigt.
Övriga av styrelsen föreslagna ökningar under arvodesposten kan jag ej
tillstyrka. Beträffande de till kroppssjukläkare utgående arvodena saknas
med hänsyn till den i samband med kolonisystemets utbyggande minskade
beläggningen å de slutna anstalterna anledning att nu räkna med någon
höjning av dessa arvoden. Vad angår den för passning av port och grind vid
anstalten i Norrköping utgående ersättningen må erinras, att ersättningsbeloppet
så sent som år 1946 höjdes från 400 till 600 kronor.
Såsom av den föregående redogörelsen framgår kommer vid omändring
av statens uppfostringsanstalt å Bona till sinnessjukhus en del av den vid
anstalten anställda personalen att bliva övertalig. De befattningshavare,
som på grund härav böra överflyttas till andra statliga tjänster, synas i
enlighet med vad anstaltsstyrelsen anfört lämpligen böra beredas anställning
inom fångvården. Mot ett överförande på indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet
av läraren, tillika avdelningsföreståndaren, S. Gustavsson
och yrkesmästaren E. Göransson finner jag i likhet med statskontoret
ej anledning till erinran.
33
Kungl. Maj.ts proposition nr 220.
Vad angår övrig övertalig personal — en direktör, två avdelningsföreståndare,
en uppsyningsman, en förste förman och en förman bör enligt
vad jag under hand inhämtat förmannen i Ca 11 kunna överföras till
en obesatt ordinarie vaktkonstapelsbefattning i samma lönegrad. I avsaknad
av andra vakanta befattningar å ordinarie stat vid fångvården, till vilka
överflyttning kan komma i fråga, torde återstående personal bora uppföras
på övergångsstat vid fångvårdsanstalterna. Beträffande direktören å
Bona må härvid erinras, att denne av Kungl. Maj :t förordnats att från och
med den 1 juli 1948 till vidare såsom vikarie uppehålla en byråchefsbefattning
i fångvårdsstyrelsen. I samband med uppförandet på övergångsstat
av de övriga fyra tjänsterna böra följande vakanta extra ordinarie befattningar
indragas, nämligen två tjänster såsom uppsyningsman i Ce 15 och
en överkonstapelstjänst i Ce 13. Genom överflyttningen torde härutöver
ännu en icke-ordinarie befattningshavare i lägst 15 lönegraden bliva överflödig,
vartill hänsyn bör tagas vid anslagsberäkningen. I den mån innehavarna
av de tjänster, som föreslås överförda till övergångsstat, erhalla
annan ordinarie befattning eller eljest avgå från nämnda tjänster, torde
motsvarande till indragning nu förordade icke-ordinarie befattningar ånyo
få inrättas. Så länge någon befattningshavare i Ca 22 kvarstår a övergångsstat
bör frågan om återbesättande av ledigblivande tjänst å ordinarie stat
1 samma lönegrad göras beroende av Kungl. Maj :ts prövning.
Beträffande anslagsberäkningen ha detaljerade uppgifter infordrats från
fångvårdsstyrelsen. Anslaget torde böra bestämmas på följande sätt:
avlöningar till ordinarie t j ä n s t e m ä n 3 700 000 (—
121 900) kronor. Detta belopp är betydligt lägre än det 4 253 900 kronor
vartill fångvårdsstyrelsen kommit vid en av styrelsen, efter anmodan, under
hand verkställd omräkning av posten. Då emellertid belastningen å posten
under de tre första kvartalen av innevarande budgetår stannat vid omkring
2 700 000 kronor, torde postens belopp icke behöva upptagas högre än som
angivits. Därvid har inräknats ett belopp av 34 500 kronor till avlöningar åt
viss personal från statens uppfostringsanstalt å Bona, som skulle uppforas
på fångvårdens övergångsstat;
arvoden och särskilda ersättningar, be stamd a av
Kungl. Maj : t, 210 300 (+ 25 600) kronor. Höjningen motsvarar de
ökade kostnaderna för observationsundersökningar, 8 000 kronor, sinnesundersökningar,
8 000 kronor, teoretisk yrkesundervisning, 5 000 kronor, och
yrkesrådgivning, 4 000 kronor, jämte det föreslagna lönetillägget till första
vaktfrun vid kvinnoavdelningen å Långholmen, 600 kronor;
avlöningar till övrig icke-ordinarie per so na 1
3 350 000 (+ 233 100) kronor. Häri ingå kostnaderna för uppflyttning av
arvodesavlönade kokerskebiträden till extra ordinarie ekonomibiträden,
19 600 kronor, samt för inrättande av en extra överläkartjänst vid anstalten
å Håga, 15 300 kronor, sju yrkesmästaretjänster vid verkstadsdnften, 36 200
kronor, fem tjänster såsom arbetsterapeuter vid sinnessjukavdelningarna,
4 000 kronor, och två biträdestjänster (telefonister) vid anstalterna å Hall
3 Bihang till riksdagens protokoll ID^S. 1 sand. Nr 220.
34
Kungl. Mai:ts proposition nr 220.
och Håga, 7 300 kronor. Vid bestämmandet av postens belopp har å andra
sidan räknats med en nedsättning å 26 400 kronor, motsvarande kostnaderna
för icke-ordinarie personal som indragits i samband med att vissa befattningar
från Bonaanstalten uppförts på fångvårdens övergångsstat. Ökningen
i övrigt av förevarande post, 177 100 kronor, beror på den av de nya avlöningsbestämmelserna
föranledda omräkningen av posten, som enligt vad
fångvårdsstyrelsen uppger tidigare varit för lågt beräknad. I det belopp,
vartill posten nu föreslås uppförd, ingår en medelsreserv, som är avsedd att
ställas till förfogande endast i den mån behov därav uppstår på grund av
kolonisystemets utbyggande (prop. 225/1945 s. 91) eller verkstadsdriftens
omläggning (det föregående s. 31);
rörligt tillägg 829 700 (+ 413 400) kronor.
Hela anslaget bestämmes i enlighet härmed till (3 700 000 + 210 300 +
3 350 000 -j- 829 700) 8 090 000 (-(- 550 200) kronor.
I personalförteckningen böra bland tjänstemän å övergångsstat uppföras
1 direktör i Ca 30, 1 arbetsledare i Ca 22, 1 lärare i Ca 22, 1 uppsyningsman
i Ca 15 och 1 överkonstapel (förste förman) i Ca 13. Den nu å övergångsstat
uppförda befattningen såsom kronohäktesföreståndare i Ca 20
kan, enligt vad jag inhämtat, avföras ur förteckningen.
På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att
dels besluta, att läraren, tillika avdelningsföreståndaren
vid statens uppfostringsanstalt å Bona S. Gustavsson och yrkesmästaren
vid samma anstalt E. Göransson skola från och
med den 1 juli 1948 överföras å indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet;
dels
bemyndiga Kungl. Maj:t att i fångvårdsanstalternas
personalförteckning vidtaga de ändringar, som nyss angivits;
dels fastställa följande avlöningsstat för fångvårdsanstalterna,
att tillämpas under budgetåret 1948/49:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,
förslagsvis ...................... kronor 3 700 000
2. Arvoden och särskilda ersättningar, be
stämda
av Kungl. Maj:t, förslagsvis » 210 300
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie per
sonal,
förslagsvis ................ » 3 350 000
4. Rörligt tillägg, förslagsvis .......... » 829 700
Summa kronor 8 090 000;
dels ock till Fångvårdsanstalterna: Avlöningar
för budgetåret 1948/49 anvisa
ett förslagsanslag av .................. kronor 8 090 000.
Kungl. Maj:ts proposition nr 220. 35
[2.] Fångvårdsanstalterna: Omkostnader, förslagsanslag (statsliggaren
s. 44).
1947/48 2 857 000 kronor; 1948/49 förslag 3 365 000 (+ 508 000) kronor.
Gällande omkostnadsstat för fångvårdsanstalterna är av följande lydelse.
Omkostnadsstat.
1. Sjukvård m. m. för personal, förslagsvis .......... kronor 17 000
2. Reseersättningar, förslagsvis ..................... » 65 000
3. Expenser, förslagsvis ............................ » 865 000
4. Övriga utgifter:
a) Inköp och underhåll av inventarier,
högst.................. kronor 110 000
b) Renhållning av fängelseområden
och fängelselokaler, förslagsvis » 70 000
c) Utspisning, förslagsvis ........ » 850 000
d) Beklädnad och sängkläder, förslagsvis
...................... » 200 000
e) Hälso- och sjukvård, förslagsvis
.......................... » 200 000
f) Undervisning och fritidssysselsättning,
förslagsvis ............ » 50 000
g) Omkostnader för permitterade,
frigivna och utskrivna, förslagsvis
.......................... » 100 000
h) Diverse utgifter, högst ........ » 60 000
i) Fångtransport, förslagsvis .... » 200 000
j) Tjänstedräkt åt befattningshavare,
förslagsvis ................ » 20 000
k) Understöd åt intagnas familjer,
högst ........................ » 50 000 kronor 1 910 000
Summa kronor 2 857 000.
I samband med omkostnadsstatens fastställande har Kungl. Maj :t föreskrivit,
bland annat, att av anslagsposten till expenser förslagsvis 800 000
kronor finge tagas i anspråk för bränsle, lyse och vatten samt högst 65 000
kronor för övriga expenser. Med hänsyn till ovissheten rörande fångantalets
utveckling har vidare medelsanvisningen beträffande de poster, vilka mera
direkt påverkas av fångantalet, begränsats halvårsvis (II ht. 1947 s. 73).
I sin skrivelse den 25 augusti 1947 med anslagsäskanden för fångvårdsanstalterna
har fångvårdsstyrelsen hemställt om ökad medelsanvisning till
följande sex utgiftsändamål, nämligen reseersättningar, övriga expenser,
inköp och underhåll av inventarier, beklädnad och sängkläder, omkostnader
för permitterade, frigivna och utskrivna samt fångtransport. Vid bedömandet
av anslagsbehovet har styrelsen utgått från samma fångantal
36
Kungl. Mcij:ts proposition nr 220.
som för innevarande budgetår, 2 000. Beträffande den närmare beräkningen
av nyssnämnda poster i omkostnadsstaten anföres:
Posten till reseersättningar, för 1946/47 liksom för 1947/48 upptagen
med 65 000 kronor, är för förstnämnda budgetår överskriden med 81 100 kronor.
I särskild underdånig skrivelse den 9 april 1947 sökte fångvårdsstyrelsen
utförligt angiva orsakerna till överskridandet. Här må endast framhållas,
att den nya straffverkställighetslagen med dess omorganisation av
fångvårdens anstaltsväsende medför en betydande omplacering av befattningshavarna
bl. a. från anstalter som stängas eller där verkstadsdriften nedlägges
till nya anstalter eller till anstalter, där verkstadsdriften nyorganiseras.
De nuvarande förhållandena på arbetsmarknaden göra att flertalet av de
omändrings- och reparationsarbeten vid fångvårdsanstalterna, vartill anslag
beviljats, ej kunna utföras med arbetskraft i fria marknaden utan måste
verkställas med fångarbetskraft. Härvid fordras som regel att en i byggnadsbranschen
kunnig befattningshavare förflyttas för att leda arbetena.
Allt detta medför kostnader för tjänstgöringstraktamenten och flyttningskostnadsersättningar
samt numera i vissa fall även omplaceringstraktamenten.
Några medel till sistnämnda slag av traktamenten ha ej beviljats liksom
ej heller till de förhöjningar av traktamentsersättningar enligt allmänna resereglementet
samt av tjänstgöringstraktamenten som beviljats från och
med den 1 januari 1947.
På nu angivna grunder och för att posten skall lämna tillgång till kostnader
för studieresor för fångvårdsmän i främmande länder — för vilket
ändamål beräknats 2 500 kronor — finner fångvårdsstyrelsen det nödvändigt,
att posten till reseersättningar för budgetåret 1948/49 höjes — för att
någorlunda motsvara belastningen — från 65 000 kronor till minst 110 000
kronor.
Även delposten till övriga expenser har påverkats av den nya verkställighetslagen
och den utvidgning av fångvårdsorganisationen som denna medfört.
Kostnaderna för kontorsutrustning (sinnessjukavdelningarna ha omorganiserats
med genomgående heltidsanställda läkare, nya sinnessjukavdelningar
ha inrättats å Härianda och i Härnösand) och blankettryck (t. ex.
för observationsundersökningarna) ha stigit. Styrelsen har måst tillmötesgå
krav på nya telefonförbindelser för bl. a. kolonier, de sociala kuratorerna,
gamla och nya sinnessjukläkare samt till följd av omorganisation av
avdelningar inom verkstadsdriften. Posten till övriga expenser måste enligt
styrelsens mening höjas från nu 65 000 kronor till 90 000 kronor.
Posten till inköp och underhåll av inventarier är mycket ansträngd. Bilar
måste anskaffas i viss utsträckning i och med kolonisystemets utbyggnad;
härigenom belastas inventarieposten av kostnader för bilreparationer.
Nya radioapparater och förnyad köksutrustning äro andra inventarieinköp
som kräva betydande medelsanvisningar. Det må nämnas att justitieombudsmannen
vid ett inspektionstillfälle pekat på att inventarieutrustningen
i anstaltsköket behövde överses. Till medicinsk utrustning vid sinnessjukavdelningarna
har visserligen särskilt anslag beviljats men till vanliga
inventarier för dessa avdelningar kräves av oinkostnadsstatens inventariepost
betydande belopp.
Kungl. Maj :t har anbefallt fångvårdsstyrelsen att tillse, att till handräckning
icke uttages större antal intagna än vad som är oundgängligen nödvändigt.
I anledning härav har styrelsen genom sin arbetsbyrå verkställt
utredning i syfte att minska behovet av handräckningsarbete av fångarna.
Ett första medel att åstadkomma detta är att skaffa arbetsbesparande ma
-
37
Kungl. Maj.ts proposition nr 220.
skiner, såsom dammsugare, golvbonare, vedkapsågar m. m. Enligt en inom
styrelsen uppgjord beräkning skulle för en i sådant avseende erforderlig
komplettering av inventarieutrustningen erfordras 12 000 kronor.
Styrelsen anser sig med stöd av anförda förhållanden böra hemställa, att
inventarieposten, som för budgetåret 1946/47 höjts från 85 000 till 000
kronor, måtte från och med budgetåret 1948/49 ökas med ytterligare 10 000
kronor till 120 000 kronor.
Posten till beklädnad och sängkläder är jämte reseersättningsposten den
post beträffande vilken ett betydande överskridande förekommit. Orsakerna
till överskridandet kunna sammanfattningsvis angivas sålunda: anordnandet
av nya kolonier kräver nyutrustning av klädespersedlar aven om
förråden vid nedlagda anstalter noggrant utnyttjas. Vid de öppna anstalterna
krävas mera skyddspersedlar än vid slutna anstalter. Arbetena vid
nämnda anstalter samt vid byggnadsarbeten äro mer klädslitande än vid
andra arbeten. Det förhåller sig överhuvud så att någon jämförelse icke
kan göras mellan förr och nu beträffande behovet av klädespersedlar. När
den intagne arbetade i cell och endast sparsamt vistades ute kunde anspråken
på hans kläder hållas nere. Nu däremot, när han är ute i tungt,
slitsamt arbete, måste han utrustas efter i huvudsak samma principer som
gälla för fria arbetare. Kvalitetsförsämringen å textilvaror har vidare bidragit
till en snabbare förslitning än tidigare. Styrelsen har funnit, att
utvecklingen på straffverkställighetens område kräver att nya modeller
fastställas för de intagnas beklädnad. Ett annat av styrelsen fattat beslut,
nämligen om koncentration av fångarnas tvätt och reparation av kläder
till vissa anstalter kräver övergångsvis ökat behov av klädespersedlar men
blir i längden medelsbesparande även beträffande förevarande post. Posten
till beklädnad och sängkläder, nu å 200 000 kronor, torde med hansyn till
det anförda för budgetåret 1948/49 böra upptagas med 37o 000 kronor.
Utgifterna å posten omkostnader för permitterade, frigivna och utskrivna
ha avsevärt stegrats i och med den nya verkställighetslagen. För 1946/47
har posten överskridits med 56 000 kronor. Detta sammanhanger med att
efter den nya lagen dels hjälp till utrustning vid de intagnas frigivning
eller utskrivning beviljas i större utsträckning än tidigare nödig i stället
för tidigare nödtorftig utrustning — och dels att de intagna, då de beviljas
permission, ofta begära hjälp till utrustning och resekostnader i samband
med permissionen. Fångvårdsstyrelsen hemställer, att posten, med hänsyn
till senaste belastningen, för budgetåret 1948/49 upptages med 135 000 kro
-
Posten till fångtransport å 200 000 kronor har under det gångna budgetåret
överskridits med 104 000 kronor, vilket framför allt torde sammanhänga
med den nya verkställighetslagens föreskrifter. Den nya lagens syfte att, i
vissa fall efter särskild undersökning, differentiera de intagna så att olämplig
påverkan de intagna emellan i möjligaste mån förebygges medför okat
antal transporter emellan anstalterna. Den omständigheten att vissa anstalter
nedlagts eller stängts har också, såsom i det föregående framhållits,
särskilt i de''nordliga delarna av landet haft till följd att transportresorna
ökat. Slutligen och framför allt har det ändrade sättet lör fångliansporteinas
verkställande föranlett ökade kostnader. Förut gällde att fångtransporterna
till övervägande del verkställdes i särskilda fångvagnar, som gjoide
regelbundna turer. I stället för detta transportsätt befordras nu de intagna
i vanliga personvagnar.
Styrelsen anser att posten till fångtransport bör okas från
nor med 75 000 kronor till 275 000 kronor.
200 000 kro -
38
Kungl. Maj.ts proposition nr 220.
Vidare har fångvårdsstyrelsen föreslagit, att ett belopp av 5 000 kronor
måtte uppföras å omkostnadsstaten under rubriken inackorderingsavgift
för ungdomsfängelse ådömda. Styrelsen anför härom:
Från ungdomsfängelsenämndens sida har uttalats, att erfarenheten visat,
att det vore synnerligen lämpligt att ha möjlighet att — innan beslut fattas
om utskrivning av den som ådömts ungdomsfängelse — på allmän bekostnad
inackordera honom hos privat person i syfte att utbilda den dömde i
något yrke eller fack. Möjlighet att tillåta den intagne att sålunda vistas
utom anstalten är öppnad genom bestämmelsen i 59 § verkställighetslagen.
Vid uppfostringsanstalten å Bona har man under flera år praktiserat ett
dylikt system, och det synes synnerligen önskvärt att en liknande behandlmgstorm
kunde tillämpas jämväl vid fångvårdens ungdomsanstalter.
I skrivelse den 31 mars 1948 har fångvårdsstyrelsen sedermera under åberopande
av stegrade bensinpriser hemställt, att delposten till diverse utgifter,
varifrån kostnader av ifrågavarande slag bestridas, måtte höjas från
00 000 kronor till 70 000 kronor.
I enlighet med det anförda skulle anstalternas omkostnadsanslag för nästkommande
budgetår höjas med (45 000 reseersättningar + 25 000 övriga
expenser + 10 000 inventarier + 175 000 beklädnad och sängkläder + 35 000
omkostnader för permitterade, frigivna och utskrivna + 10 000 diverse utgifter
+ 75 000 fångtransport + 5 000 inackorderingsavgift för ungdomsfängelseelever)
380 000 kronor till 3 237 000 kronor.
Statskontoret har, efter remiss, icke funnit anledning till annat yttrande
än att ämbetsverket i nuvarande läge icke ansåge sig kunna tillstyrka fångvårdsstyrelsens
förslag om uppförande å omkostnadsstaten av särskilda medel
för bestridande av inackorderingsavgifter för ungdomsfängelse ådömda.
Såsom inledningsvis nämnts har för innevarande budgetår medelsanvisningen
beträffande vissa poster i omkostnadsstaten, begränsats
halvårsvis. Sedan de sålunda för första hälften av budgetåret anvisade beloppen
delvis visat sig icke förslå, har Kungl. Maj :t ålagt fångvårdsstyrelsen
att, därest de enligt omkostnadsstaten för hela budgetåret anvisade beloppen
kunde väntas bliva otillräckliga, i god tid innan behov att överskrida
någon post förelåge göra anmälan därom till Kungl. Maj:t, innefattande
uppgift om de för helt år erforderliga beloppen. Med anledning härav har
fångvårdsstyrelsen i skrivelse den 15 april 1948 gjort anmälan rörande de beräknade
utgifterna under innevarande budgetår. Enligt skrivelsen föreligger
behov att överskrida flertalet poster, delvis i betydande omfattning. Utgifterna
beräknas sålunda uppgå till följande belopp (inom parentes angivas
de belopp varmed posterna skulle överskridas): sjukvård in. in. för personal
22 000 (+ 5 000) kronor, reseersättningar 170 000 (+ 105 000) kronor, bränsle
in. in. 900 000 (+ 100 000) kronor, övriga expenser 90 000 (+ 25 000 kronor,
inventarier 119 000 (+ 9 000) kronor, renhållning 85 000 (+ 15 000)
kronor, utspisning 1 010 000 (+ 160 000) kronor, beklädnad och sängkläder
355 000 (+ 155 000) kronor, hälso- och sjukvård 260 000 (+ 60 000) kronor,
undervisning in. in. 50 000 (—) kronor, omkostnader för permitterade in. fl.
Kungl. Maj.ts proposition nr 220.
39
165 000 (+ 65 000) kronor, diverse utgifter 68 000 (-f- 8 000) kronor, fångtransport
335 000 (+ 135 000) kronor, tjänstedräkt 25 000 (+ 5 000) kronor,
understöd åt intagnas familjer 50 000 (—) kronor.
Såsom skäl för att de beräknade beloppen visat sig otillräckliga anges
i fråga om de sju poster — reseersättningar, övriga expenser, inventarier,
beklädnad och sängkläder, omkostnader för permitterade m. fl., fångtransport,
diverse utgifter — beträffande vilka tidigare förhöjning begärts för
budgetåret 1948/49, i huvudsak samma omständigheter som därvid åberopats.
Härutöver hänvisas till de höjda tåg- och bussbiljettpriserna (reseersättningar,
omkostnader för permitterade in. fl., fångtransport), de höjda telefonavgifterna
(övriga expenser) samt ökade kostnader — upp till tredubblade
timarvoden — för lärare vid utbildningskurser (diverse utgifter). I
fråga om inventarieposten anför styrelsen, att denna post förslår till de
normala utgifterna men att den efter underhandsmedgivande från justitiedepartementet
belastats med vissa oförutsedda engångskostnader (diktafonapparater
till sinnessjukavdelningar och möbler till rannsakningslokaler)
till ett belopp av 9 695 kronor. Beträffande vissa andra poster, som visat sig
otillräckliga, anföres bl. a.:
Utgifterna för renhållning av fängelseområden och fängelselokaler ha sedan
senare halvåret 1946 visat en markant stegring. För budgetåret 1946/
47, då posten var upptagen med samma belopp som för budgetåret 1947/48,
70 000 kronor, kunde utgifterna hållas inom anslagsbeloppets ram. För innevarande
budgetår räknar styrelsen med ett överskridande å 15 000 kronor.
Orsakerna äro att finna främst i att utgifterna för renhållningen vid
kolonierna — vägar och koloniområden — uppgått till högre belopp än som
vid verkställighetsreformens genomförande kunnat beräknas, men även i
prisstegring på renhållningsmaterialier.
Posten till utspisning var för budgetåret 1946/47 upptagen med 950 000
kronor och belastades med 889 066 kronor 33 öre. För innevarande budgetår
har medelsanvisningen sänkts till 850 000 kronor (se II ht. 1947 s. 72).
Belastningen under posten kommer att för 1947/48 överstiga den för 1946/
47. Detta beror på den prisstegring, som inträtt å livsmedel. Till belysande
av detta förhållande får styrelsen angiva nettoutgifterna för tiden augusti
1947—februari 1948:
Augusti 1947 ............ 62 848:09 November 1947.......... 87 426:18
September 1947.......... 66 111:84 December 1947 .......... 90 749:02
Oktober 1947 ........... 83 186: 21 Januari 1948 ............ 91 742: 73
Februari 1948 .......... 87 463: 18
Den uppkomna utgiftsstegringen beror på omständigheter varöver fångvårdsstyrelsen
icke råder. Det vid skilda tillfällen framförda förslaget om
en förbättring av kosten är för närvarande föremål för prövning av statens
institut för folkhälsan.
Styrelsen beräknar utgifterna för budgetåret 1947/48 till 1 010 000 kronor,
innebärande ett överskridande av 160 000 kronor.
Posten till hälso- och sjukvård å 200 000 kronor belastades för budgetåret
1946/47 med 204 074 kronor 35 öre. För innevarande budgetår räknar
styrelsen med en belastning av 260 000 kronor. Utgifterna under denna
post ligga till övervägande delen utanför styrelsens prövning; de intagna äro
tillförsäkrade erforderlig vård under sjukdom. Kostnadsökningen samman
-
40
Kungl. Maj.ts skrivelse nr 220.
hänger även på denna punkt med den allmänna prisstegringen. Den främsta
utgiftsgrupp, som prövas av fångvårdsstyrelsen, är tandvården. Utgifterna
härför uppgingo för budgetåret 1946/47 till 23 930 kronor 16 öre, motsvarande
ca 12 % av belastningen å hälso- och sjukvårdsposten.
Fångvårdsstyrelsens skrivelse utmynnar i en hemställan att få överskrida
de av Kungl. Maj :t maximerade posterna i omkostnadsstaten i enlighet med
de sålunda framlagda beräkningarna.
DEP A R TEMENTSCHEFEN.
Ehuru man för närvarande har att räkna med ett avsevärt lägre fångantal
än under krigsåren — budgetåret 1944/45 beräknades anslaget för 3 200
fångar mot 2 000 fångar innevarande budgetår — har förevarande anslag
bibehållits i stort sett oförändrat. Mot ett anslagsbelopp av 2 965 400 kronor
för förstnämnda budgetår svarar ett belopp av (2 857 000 + 140 0001)
2 997 000 kronor i gällande riksstat. Den betydande relativa kostnadsökning,
varmed sålunda räknats, beror icke blott på ökade kostnader i anledning
av straffverkställighetsreformen utan i väsentlig omfattning även på
utgifter, vilka oavsett reformen varit av förhållandena påkallade.
De erfarenheter, som vunnits angående utgifterna för olika omkostnadsändamål
under tiden efter verkställighetslagens ikraftträdande, giva vid
handen att anslaget trots fångantalets nedgång är otillräckligt. Under sistförflutna
budgetår överskreds anslaget med 451 600 kronor och enligt fångvårdsstyrelsens
nu framlagda beräkning rörande utgifterna för innevarande
budgetår skulle dessa komma att överstiga anvisade beloppet med icke
mindre än 847 000 kronor. Med hänsyn till vad styrelsen anfört rörande
orsakerna till det sålunda ökade anslagsbehovet torde styrelsen — under förutsättning
att riksdagen icke framställer erinran häremot — böra erhålla
bemyndigande att i den utsträckning som befunnits erforderlig överskrida
maximerade poster i omkostnadsstaten.
Beräkningen av anslagsbehovet för nästa budgetår torde böra ske med
hänsyn till vad som i fångvårdsstyrelsens skrivelse den 15 april 1948 upplysts
angående den nuvarande medelsåtgången. Detta måste medföra uppräkning
av anslaget i större omfattning än som begärts i styrelsens anslagsframställning.
De olika posterna torde böra beräknas på följande sätt:
sjukvård in. m. för personal 20 000 (+ 3 000) kronor, reseersättningar
110 000 (+ 45 000) kronor, bränsle m. m. 800 000 (—) kronor, övriga
expenser 90 000 (+ 25 000) kronor, inventarier 110 000 (—) kronor, renhållning
70 000 (—) kronor, utspisning 975 000 (+ 125 000) kronor, beklädnad
och sängkläder 350 000 (+ 150 000) kronor, hälso- och sjukvård
225 000 (+ 25 000) kronor, undervisning m. m. 50 000 (—-) kronor,
omkostnader för permitterade m. fl. 150 000 (+ 50 000) kronor, diverse
utgifter 70 000 (+ 10 000) kronor, fångtransport 275 000 (+ 75 000) kro
-
1 Ersättning för vård av fångar å anstalter, som ej tillhöra fångvården.
41
Kungl. Maj:ts proposition nr 220.
nor, tjänstedräkt 20 000 (-—) kronor, understöd åt intagnas familjer 50 000
(—) kronor.
Med avseende å de sålunda föreslagna beloppen må anföras följande. Med
uppräkning av vissa poster bär ansetts böra anstå i avvaktan på ytterligare
erfarenheter rörande utgifterna. Av samma anledning har uppräkningen
beträffande andra poster begränsats. Inventarieposten har upptagits med
oförändrat belopp, enär den för innevarande budgetår beräknade överbelastningen
å denna post helt beror på engångskostnader och posten dessutom
torde lämna viss marginal för dylika kostnader. Höjningen av posten
till utspisning beror på att medelportionspriset per intagen och dag,
vilket då anslaget senast beräknades utgjorde kronor 1: 12 (II ht. 1947 s.
70), stigit till kronor 1:29. Posten till undervisning och fritidssysselsättning
har i enlighet med fångvårdsstyrelsens förslag upptagits utan förhöjning.
Med avseende å denna post må emellertid framhållas, att frågan
om ett ändamålsenligt ordnande av de intagnas undervisning och fritidssysselsättning
framstår såsom ett av de för närvarande mest angelägna
spörsmålen inom fångvården. Denna fråga bör utan dröjsmål bringas till
sin lösning.
Fångvårdsstyrelsens förslag om anvisande av visst belopp till bestridande
av inackorderingsavgifter för personer som ådömts ungdomsfängelse torde
böra tillgodoses. Detta kan lämpligen ske på det sätt att för ändamålet
anvisas ett belopp av högst 5 000 kronor från det särskilda anslaget till ersättning
för vård av fångar å anstalter, som ej tillhöra fångvården. Detta
anslag, vars rubrik samtidigt bör något jämkas,1 torde lämna tillgång härtill
utan förhöjning av anslagsbeloppet. Någon uppräkning av förevarande
anslag skulle alltså icke erfordras för ändamålet.
I detta sammanhang torde få anmälas, att jag icke ansett mig böra för
närvarande upptaga ett av decentraliseringsutredningen framlagt förslag
— vilket beräknas medföra en årlig utgiftsökning för statsverket å 25 000
kronor — att dömda personer, som erhållit föreläggande att för undergående
av straff eller skyddsåtgärd inställa sig vid fångvårdsanstalt, skola
utan behovsprövning erhålla ersättning för den med inställelsen förenade
resekostnaden. Förslag av sådan innebörd har tidigare avvisats av statsmakterna
i samband med behandlingen vid 1945 års riksdag av propositionen
med förslag till ny verkställighetslag (jfr prop. 342/1945 s. 139).
Vid bifall till vad i det föregående föreslagits skulle förevarande anslag
för nästa budgetår upptagas med 3 365 000 kronor, vilket innebär en höjning
av anslagets nuvarande belopp med 508 000 kronor.
Jag hemställer, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen
att till Fångvårdsanstalterna: Omkostnader
för budgetåret 1948/49 anvisa ett
förslagsanslag av .................... kronor 3 365 000.
1 Ersättning för värd av fångar å anstalter, som ej tillhöra fångvården, m. m. 4
4 Iiihany till riksdagens protokoll 1948. 1 sand. Å r 220.
42
Kungl. Maj.ts proposition nr 220.
[3.] Maskin- och verktygsutrustning för vissa fångvårdsanstalter, reservationsanslag.
Engångsanslag förslag 114 000 kronor.
Såsom framgår av det föregående (s. 17) avser fångvårdsstyrelsen att genomföra
en omorganisation av fångvårdens arbetsdrift, varvid vissa på avskrivning
stadda sysselsättningar, såsom skrädderi, skomakeri, mössmakeri
och sadelmakeri, skola ersättas med mera lämpligt och produktivt arbete.
Bland annat ämnar styrelsen nedlägga den nuvarande skrädderiverkstaden
vid anstalten å Härianda och i de därigenom ledigblivna lokalerna inrätta
en mekanisk verkstad. Ytterligare mekaniska verkstäder skola inrättas vid
eif flertal anstalter.
I skrivelse den 28 augusti 1947 har fångvårdsstyrelsen hemställt om ett
anslag å 114 000 kronor till maskin- och verktygsutrustning vid vissa fångvårdsanstalter.
Av beloppet beräknas enligt utförliga specifikationer 84 000
kronor för utrustning av den planerade mekaniska verkstaden vid anstalten
å Härianda samt 30 000 kronor för utrustning av en ny verkstadsbyggnad
vid anstalten i Uppsala, vartill styrelsen begärt medel å kapitalbudgeten. I de
sålunda föreslagna nyanskaffningarna ingå, enligt vad styrelsen framhåller,
icke några dyrbarare specialmaskiner utan endast maskiner, som äro oundgängligen
erforderliga för en rationell verkstadsdrift av ordinär beskaffenhet.
Med anledning av att styrelsens framställning om anslag till ny verkstadsbyggnad
vid anstalten i Uppsala icke föranlett något Kungl. Maj :ts förslag
till riksdagen (jfr statsverksprop. 1948 bil. 24), har styrelsen sedermera
i samband med sitt yttrande över organisationsnämndens promemoria
hemställt, att det för utrustning av denna verkstad beräknade beloppet,
30 000 kronor, i stället måtte få disponeras till verktyg och maskinell utrustning
vid andra mekaniska verkstäder och vid avdelningar för arbetsterapi.
Statskontoret har, efter remiss, allenast hänvisat till att ämbetsverket i
utlåtande över fångvårdsstyrelsens framställning om anslag till fångvårdsanstalterna
för budgetåret 1948/49 ifrågasatt, huruvida en så kostnadskrävande
omläggning av arbetsdriften, som den styrelsen föreslagit, borde genomföras
i nuvarande läge. I * * * * 6
I detta sammanhang torde få anmälas en fråga om disposition av
ett äldre inventarieanslag, nämligen det å tilläggsstat I till riks
staten
för budgetåret 1945/46 anvisade reservationsanslaget å 30 000 kronor
till inköp av möbler m. m. för fångvårdens sinnessjukavdelningar (jfr prop.
^34/1945 s. 8 f.). Av detta anslag hade 16 000 kronor beräknats till inventarier
för läkarpersonal, 8 000 kronor till inventarier för kanslipersonal och
6 000 kronor till kirurgisk utrustning. I samband med att anslaget den 4
januari 1946 ställdes till fångvårdsstyrelsens förfogande anbefalldes styrelsen
att, efter samråd med medicinalstyrelsen, avgiva förslag rörande anslagets
disposition.
43
Kungl. Maj:ts proposition nr 220.
I skrivelse den 31 januari 1948 har fångvårdsstyrelsen anmält, att styrelsen
dittills av anslaget disponerat 15 868 kronor för inköp av inventarier
för läkar- och kanslipersonal, 4 245 kronor för inköp av kirurgisk utrustning
samt 3 714 kronor för inköp av sängar och sängutrustning för intagna.
Styrelsen hemställer, att de sålunda verkställda inköpen måtte godkännas
samt att styrelsen av återstoden å anslaget måtte få disponera visst
belopp bl. a. till möblering av de intagnas matrum och dagrum m. m. vid
sinnessjukavdelningen i Härnösand. I skrivelsen anföres, att styrelsen a\
olika skäl icke funnit det möjligt att på förhand uppgöra plan för de redan
verkställda inköpen, vilka varit av brådskande natur och i regel skett efter
tillstyrkan av styrelsens sakkunniga biträde i hälsovårdsärenden.
Medicinalstyrelsen, som på anmodan av fångvårdsstyrelsen yttrat sig över
framställningen, har därvid meddelat, att styrelsen icke hade något att erinra
mot den av fångvårdsstyrelsen sålunda verkställda resp. föreslagna
dispositionen av anslaget i de delar styrelsen ansett sig ha anledning pröva
densamma.
Statskontoret har, efter remiss, påtalat att anslaget delvis disponerats på
annat sätt än som varit avsett samt att förslag rörande anslagsdispositionen
ej avgivits:
Av det vid proposition nr 334 till 1945 års riksdag fogade statsrådsprotokollet
(s. 8—9) framgår att ifrågavarande anslag avsetts för anskaffande
av inventarier för läkar- och kanslipersonal samt kirurgisk utrustning. Framställningen
bilagda sammanställningar rörande hittills verkställda inköp
utvisa emellertid, att anslaget disponerats även för förvärv av sängar för
patienter samt madrasser och kuddar, vilka inventarier svårligen kunna
hänföras till sådan utrustning, för vilken anslaget avsetts. Detsamma synes
vara förhållandet i fråga om den möbelanskaffning för de intagnas matrum
och dagrum in. m. vid fångvårdsanstalten i Härnösand, vilken styrelsen
tänkt sig skola bekostas av återstående medel å anslaget. Kostnaderna för
dessa inventarier böra i vanlig ordning bestridas från omkostnadsstaten för
fångvårdsanstalterna.
I övrigt föranleder framställningen icke annat uttalande från statskontorets
sida än att ämbetsverket måste finna det anmärkningsvärt, att fångvårdsstyrelsen
icke ställt sig Kungl. Maj :ts beslut den 4 januari 1946 till
efterrättelse.
DEP A R TEMENTSCHEFEN.
Den föreslagna omläggningen av fångvårdens arbetsdrift har jag i annat
sammanhang redan tillstyrkt. Den påkallas av straffverkställighetsreformen
och överensstämmer med de riktlinjer för arbetsdriftens organisation som
förordats av statens organisationsnämnd. Då det nu begärda anslaget till
maskin- och verktygsutrustning torde vara nödvändigt för omorganisationens
genomförande, tillstyrker jag, att det yrkade beloppet anvisas.
Ehuru förslag bort avgivas rörande dispositionen av anslaget till inköp
av möbler in. in. för fångvårdens sinnessjukavdelningar, synes den av fångvårdsstyrelsen
gjorda inventarieanskaffningen böra godkännas av Kungl.
Maj :t om riksdagen ej framställer erinran häremot. Vad som återstår å
anslaget hör emellertid ej användas för annat ändamål än som varit avsett.
44
Kungl. Maj:ts proposition nr 220.
Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att till Maskin- och verktygsutrustning
för vissa fångvårdsanstalter för budgetåret
1948/49 anvisa ett reservationsanslag
av .................................... kronor 114 000.
Vad föredragande departementschefen sålunda, med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt,
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten bifalla.
Ur protokollet:
Georg Dahlin.
487528. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1948.