Kungi. Maj:ts proposition nr 215-
l
Nr 215.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om pappersskatt; qiven Stockholms slott den
16 april 1948.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogat förslag till förordning om pappersskatt.
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Ernst Wigforss.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
I propositionen föreslås uttagandet av en tillverkningsskatt å papp och
papper i obearbetat skick som inom riket tillverkas för avsalu eller hit införes.
Skattesatsen föreslås till 15 öre per kilogram. Från beskattningen
undantages tidningspapper som är avsett för tryckning av allmän nyhetstidning.
Beskattningen, som föreslås träda i kraft den 1 juli 1948, beräknas
tillföra statsverket intäkter under nästkommande budgetår med omkring
48 miljoner kronor.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 215.
2
Kungl. Maj:ts proposition, nr 215.
Förslag
till
förordning om pappersskatt.
Härigenom förordnas som följer.
Skattskyldighetens omfattning.
1 §•
1 mom. För följande slag av varor skall enligt vad nedan sägs till staten
erläggas särskild skatt (pappersskatt), nämligen
a) för papp och papper i obearbetat skick (med undantag av träfiberplattor),
i gällande tulltaxa med statistisk varuförteckning hänförliga till
statistiska numren 828—834, 835:2, 836, 837, 843—846 och 848—857:2,
där varan tillverkas yrkesmässigt inom riket för avsalu eller vidare bearbetning
eller ock införes till riket,
b) för papp och papper i bearbetat skick samt arbeten av papp och papper,
i gällande tulltaxa med statistisk varuförteckning hänförliga till statistiska
numren 827—877, 968—975, 978—990, 998, 1009, 1061—1071, 1129
—1130 och 2048, där varan införes till riket för återförsäljning eller eljest
för att användas i förvärvssyfte, samt
c) för tryckalster av papp eller papper, i gällande tulltaxa med statistisk
varuförteckning hänförliga till statistiska numren 878—891, där varan införes
till riket och det tillika är uppenbart, att varan framställts huvudsakligen
för avsättning i Sverige.
2 mom. Skatt skall icke utgå för ofärgat eller färgat tidningspapper som
användes för tryckning av allmän nyhetstidning (ur statistiska numren 837
och 857:2).
Ej heller skall skatt utgå för i 1 mom. avsedd vara vilken såsom postförsändelse
införes till riket.
2 §•
1 mom. Skatten skall för vara, som tillverkas inom riket, erläggas av
tillverkaren och för vara, som införes till riket, av den för vars räkning införseln
äger rum.
2 mom. Har tidningspapper, som inköpts för tryckning av allmän nyhetstidning,
av köparen använts för annat ändamål, skall skatten erläggas av
köparen.
3 §■
1 mom. Skyldighet att erlägga skatt enligt denna förordning inträder
a) beträffande vara, som tillverkats inom riket, då varan av tillverkaren
eller för hans räkning levereras till köpare eller av tillverkaren tages i anspråk
för vidare bearbetning, samt
Kungl. Maj.ts proposition nr 215. 3
b) beträffande vara, som är avsedd att införas till riket, då införseln
äger rum.
2 mom. Där tidningspapper, som tillverkare levererat till köpare eller av
denne införts till riket för att användas till tryckning av allmän nyhetstidning,
tages i anspråk för annat ändamål, inträder skattskyldigheten då sådant
ianspråktagande sker.
4 §•
Skatten utgår med femton öre för kilogram.
Beträffande till riket införd tullpliktig vara, för vilken skatt skall utgå
enligt denna förordning, skall skatten beräknas efter samma vikt som lägges
till grund för beräkning av tullen. I andra fall skall skatten beräknas
efter den skattepliktiga varans nettovikt.
5 §.
Kontrollen över skattens behöriga utgörande utövas av kontrollstyrelsen,
dock att beträffande skattepliktig införsel kontrollen handhaves av generaltullstyrelsen
och kontrollstyrelsen gemensamt.
6 §•
Kungl. Maj :t äger, då synnerliga skäl därtill äro, medgiva befrielse från
eller återbäring av pappersskatt.
Bestämmelser avseende tillverkning inom riket.
7 §•
1 mom. Den som ämnar bedriva tillverkning, som avses i 1 § 1 mom. a),
skall därom göra skriftlig anmälan till kontrollstyrelsen minst fjorton dagar
före tillverkningens påbörjande med angivande av företagets namn och
belägenhet, tillverkarens fullständiga namn och postadress, det eller de
varuslag, tillverkningen är avsedd att omfatta, samt dagen för dess påbörjande.
2 mom. Har tidningspapper inköpts för tryckning av allmän nyhetstidning
åligger det köparen, där denne ämnar använda dylikt papper för annat
ändamål, att i förväg göra skriftlig anmälan därom till kontrollstyrelsen.
Sådan anmälan skall innehålla uppgift om köparens fullständiga namn och
postadress.
3 mom. Inträder ändring i förhållande, varom uppgift lämnats i anmälan
enligt 1 eller 2 mom., skall underrättelse därom snarast lämnas till kontrollstyrelsen.
8 §•
Önskar skattskyldig göra avbrott i rörelsen under minst en månad, skall
han i förväg göra skriftlig anmälan därom till kontrollstyrelsen. Anmälan
bör innehålla uppgift om den tid avbrottet avser; kan sådan uppgift icke
lämnas, skall tillverkaren, då han ämnar återupptaga rörelsen, i förväg
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 215.
göra skriftlig anmälan därom till kontrollstyrelsen. Under tid för vilken
avbrott är anmält eller, då tid för avbrottet ej angivits, innan anmälan om
rörelsens återupptagande gjorts, må rörelsen icke bedrivas.
Ämnar skattskyldig helt nedlägga rörelsen, skall han i förväg göra anmälan
därom till kontrollstyrelsen med uppgift om dagen, då nedläggandet
kommer att ske.
9 §•
För utövande av kontrollen över skattens behöriga utgörande äger
kontrollstyrelsen anlita biträde av särskilda kontrolltjänstemän.
Kontrolltjänsteman äger när som helst erhålla tillträde till samtliga lokaler
och utrymmen, som användas för tillverkning, lagerhållning eller försäljning
av skattepliktiga varor eller produkter av sådana varor.
10 §.
Skattskyldig är pliktig att ordna sin bokföring på sådant sätt, att den enligt
kontrollstyrelsens beprövande möjliggör kontroll över tillverkning, inköp
och försäljning i rörelsen, samt att vid anfordran tillhandahålla kontrollstyrelsen
eller kontrolltjänsteman sina handelsböcker med tillhörande
handlingar.
Skattskyldig skall ställa sig till efterrättelse de särskilda föreskrifter,
som kontrollstyrelsen kan komma att meddela för att erhålla betryggande
kontroll över skattens behöriga utgörande, ävensom de anvisningar kontrolltjänsteman
i enlighet med kontrollstyrelsens föreskrifter kan komma
att lämna.
11 §•
Den som i sin rörelse förbrukar skattepliktig vara eller produkter därav så
ock den som bedriver eller förmedlar försäljning av sådana varor är skyldig
att på anfordran lämna sådana uppgifter om sin rörelse, som kontrollstyrelsen
eller kontrolltjänsteman finner erforderliga för skattekontrollen,
ävensom ordna sin bokföring på sätt kontrollstyrelsen finner erforderligt
för kontrollens utövande.
Jämväl den, som idkar handel med vara vilken användes för framställning
av skattepliktig vara, är uppgiftsskyldig på sätt i första stycket sägs.
12 §.
Skattskyldig skall för kontrollen utan ersättning tillhandahålla kontrollstyrelsen
eller kontrolltjänsteman erforderliga prov å varan samt i förekommande
fall beskrivning över densamma ävensom ställa för kontrollen
nödiga hjälpmedel till förfogande och lämna behövlig handräckning.
13 §.
1 mom. Den som bedriver tillverkning, som avses i 1 § 1 mom. a), skall
för varje kalenderkvartal till kontrollstyrelsen avlämna en på tro och
heder upprättad deklaration angående den myckenhet skattepliktiga varor
Rungl. Maj.ts proposition nr 215.
5
som av honom eller för hans räkning levererats till köpare eller tagits i
anspråk för vidare bearbetning med angivande tillika av varornas vikt
ävensom den å varorna belöpande skatten.
Deklaration, varom i första stycket förmäles, skall vara till riktigheten
styrkt av två trovärdiga personer samt insändas till kontrollstyrelsen senast
inom en månad efter utgången av det kvartal deklarationen avser.
Om särskilda skäl därtill äro äger kontrollstyrelsen föreskriva, att deklaration
skall avse kalendermånad i stället för kalenderkvartal, i vilket fall
deklaration skall insändas inom en månad efter varje kalendermånads
utgång. Kontrollstyrelsen må ock, om särskilda skäl därtill äro, föreskriva
att deklaration skall insändas inom annan tid än i det föregående är sagt,
dock tidigast inom femton dagar och senast inom två månader efter utgången
av den månad eller det kvartal deklarationen avser.
2 mom. I fall som avses i 2 § 2 mom. skall deklaration avgivas i enlighet
med de föreskrifter kontrollstyrelsen meddelar.
14 §.
I deklaration som avses i 13 § må avdrag göras för den myckenhet skattepliktiga
varor, som
a) utlämnats från tillverkningsstället för att i befintligt skick eller efter
bearbetning utföras ur riket eller
b) enligt bevis av tullmyndighet påförts skatt vid införsel till riket.
På särskild prövning av kontrollstyrelsen ankommer, huruvida och i vad
mån avdrag jämväl må göras för varor, vilka återtagits av den skattskyldige
eller vilkas försäljning förorsakat honom förlust på grund av bristande
betalning från köparen.
15 §.
Underlåter skattskyldig att avgiva deklaration som avses i 13 § eller befinnes
avgiven deklaration oriktig, ägier kontrollstyrelsen fastställa den
skatt, som rätteligen skall utgå.
I fall av underlåtenhet att avgiva deklaration må kontrollstyrelsen jämväl,
då särskilda skäl därtill äro, meddela den skattskyldige förbud tills
vidare, till dess deklaration avgivits, att förfoga över skattepliktig vara.
16 §.
Skattskyldig skall samtidigt med avlämnande av deklaration, som avses
i 13 §, erlägga enligt deklarationen upplupen skatt genom insättning å
kontrollstyrelsens postgirokonto.
I fall som avses i 15 § första stycket, ankommer det på kontrollstyrelsen
att bestämma och meddela tid, inom vilken skatten skall erläggas.
Erlägges icke skatten inom tid, som angives i första stycket eller som kontrollstyrelsen
med stöd av andra stycket föreskrivit, må kontrollstyrelsen
meddela den skattskyldige förbud tills vidare, till dess skatten guldits, att
förfoga över skattepliktig vara.
6
Kungl. Maj. ts proposition nr 215.
17 §.
Skattskyldig är pliktig att, då kontrollstyrelsen det påfordrar, hos styrelsen
ställa säkerhet för skattens behöriga erläggande till belopp, som styrelsen
finner erforderligt.
Ställes ej vid anfordran sådan säkerhet, skall vad i 16 § tredje stycket
sägs äga motsvarande tillämpning.
18 §.
Försummar någon att inbetala skatt, som det enligt denna förordning
åligger honom att erlägga, må skatten på framställning av kontrollstyrelsen
omedelbart utmätas.
Bestämmelser avseende införsel till riket.
19 §•
För skattepliktig vara, som införes till riket, skall skatten erläggas till
tullverket vid införseln. Vad i fråga om tull finnes stadgat rörande betalningsanstånd,
ställande av säkerhet samt påföljd för fördröjd eller utebliven
betalning skall äga motsvarande tillämpning beträffande skatten.
20 §.
Där vara, som avses i 1 § 1 mom. b), införes till riket för annat ändamål
än för återförsäljning eller eljest för att användas i förvärvssyfte, skall den,
för vars räkning införseln äger rum, till tullmyndigheten avlämna skriftlig
försäkran i två exemplar rörande ändamålet med införseln.
Försäkran som avses i första stycket är icke erforderlig, därest det är
uppenbart, att varan införes för annat ändamål än för återförsäljning eller
eljest för att användas i förvärvssyfte.
Vad i första och andra styckena stadgas skall äga motsvarande tillämpning
i fråga om tidningspapper, som införes hit till riket för att användas
för tryckning av allmän nyhetstidning.
21 §.
För vara, som införts till riket men sedermera utförts ur riket eller till
svensk frihamn, må åtnjutas restitution av skatt i den ordning och omfattning
Kungl. Maj :t bestämmer.
Skatt utgår icke för vara, som införes under sådan omständigheter, att
för densamma åtnjutes tullfrihet enligt 5, 6 eller 8 § tulltaxeförordningen
eller i fråga om tullfri vara skulle hava åtnjutits, därest varan varit tullbelagd.
Skatt utgår ej heller för vara, som införes under sådana omständigheter
att för densamma åtnjutes tullindring enligt 9 § tulltaxeförordningen,
eller i fråga om tullfri vara skulle hava åtnjutits, därest varan varit tullbelagd.
Skattskyldighet föreligger dock vid återinförsel av vara, för vilken
skatt icke erlagts eller för vilken erlagd skatt restituerats.
Kungl. Maj. ts proposition nr 215.
7
Ansvarsbestämmelser m. m.
22 §.
Den som utan föreskriven anmälan bedriver tillverkning, som avses i 1 §
1 mom. a), eller tager i anspråk tidningspapper på sätt i 2 § 2 mom. sägs
eller efter anmälan om avbrott i rörelsen fortsätter densamma i strid mot
bestämmelserna i 8 § första stycket, straffes med dagsböter, ej under
tjugu.
Den som i strid mot förbud, varom i 15 § andra stycket eller 16 § tredje
stycket stadgas, förfogar över skattepliktig vara, straffes med dagsböter, ej
under fyrtio, eller, där omständigheterna äro synnerligen försvårande, med
fängelse i högst sex månader.
Underlåter någon i andra fall än nu sagts att fullgöra vad honom åligger
enligt denna förordning eller med stöd av densamma meddelade föreskrifter,
straffes med böter, högst trehundra kronor.
23 §.
Kontrollstyrelsen må vid vite förelägga skattskyldig att fullgöra vad honom
åligger enligt denna förordning eller med stöd av densamma meddelade
föreskrifter.
24 §.
Om ansvar i vissa fall för den, som i deklaration eller försäkran lämnat
oriktig uppgift, stadgas i skattestrafflagen.
25 §.
Den som utan behörig tullangivning till riket inför eller söker införa tullfri
vara, som enligt denna förordning är skattepliktig, straffes med dagsböter.
Har någon olovligen infört eller sökt införa sådan vara, skall denna dömas
förverkad jämte emballage, vari den förvaras.
26 §.
Den som har eller haft att taga befattning med kontroll enligt denna
förordning må ej i vidare mån än hans tjänsteutövning fordrar yppa affärsförhållande,
varom han därvid erhållit kännedom. Tjänsteman, som häremot
bryter, vare underkastad ansvar såsom för tjänstefel. Gör annan än
tjänsteman sig skyldig till förseelse, som nu sagts, straffes med dagsböter.
27 §.
Polismyndighet åligger att tillhandagå kontrollstyrelsen eller kontrolltjänsteman
med begärd upplysning om person eller företag, som kan antagas
bedriva enligt denna förordning skattepliktig rörelse.
28 §.
Förseelse, som avses i 22 §, må åtalas, förutom vid laga domstol i brottmål,
vid den rätt, där rörelseidkaren skall svara i tvistemål i allmänhet,
eller vid rätten i den ort, där rörelsen bedrives.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 215.
29 §.
Förseelse, som avses i 22 § tredje stycket, må av allmän åklagare åtalas
allenast efter angivelse av kontrollstyrelsen.
30 §.
I fråga om åtal för förseelse, som avses i 25 §, och beslag av vara, som
anses förverkad, ävensom angående förfarandet med i beslag tagen vara
samt påföljd vid förskingring av vara, som skolat dömas förverkad, skola
de bestämmelser, som gälla olovlig införsel av tullpliktig vara, äga motsvarande
tillämpning.
31 §.
Böter och viten, som utdömas enligt denna förordning, tillfalla kronan.
32 §.
Kungl. Maj :t äger utfärda för tillämpningen av denna förordning erforderliga
föreskrifter.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1948 och gäller till och med
den 30 juni 1949.
I samband med förordningens ikraftträdande skall följande iakttagas.
1. Där i förordningen avsedd tillverkning bedrives vid tiden för förordningens
ikraftträdande, skall den i 7 § första stycket föreskrivna anmälningsskyldigheten
fullgöras senast den 10 juli 1948.
2. För papper, som använts till tryckning av tidning eller tidskrift för
vilken prenumerationsavgift erlagts på en gång för kalenderåret 1948, åtnjutes
restitution av erlagd skatt för sista hälften av nämnda år i enlighet
med de närmare föreskrifter kontrollstyrelsen meddelar.
Kungl. Maj:ts proposition nr 215.
9
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 16 april 1958.
Närvarande:
Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Wigforss, Möller, Sköld,
Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson,
Mossberg, Weijne.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om införande av
en särskild beskattning av papp och papper. Föredraganden anför härvid
följande.
Inledning.
På sätt framgår av propositionen nr 5 till innevarande års riksdag har
1947 års konsumtionsskatteberedning i skrivelse den 20 december 1947
framlagt ett flertal förslag till skärpning av den indirekta beskattningen. Sedan
nämnda förslag, med viss jämkning, förelagts innevarande års riksdag
i propositionerna nr 5—10, ha förslagen i huvudsakliga delar antagits av
riksdagen (se bevillningsutskottets betänkande nr 1—3, 6, 8 och 9 samt
memorial nr 14 ävensom riksdagens skrivelser nr 15—17, 26, 50 och 61).
I en den 18 mars 1948 dagtecknad skrivelse har konsumtionsskatteberedningen
framlagt förslag om införandet av en särskild beskattning av papper
(och papp). I anslutning därtill har beredningen omnämnt, att beredningen
under sitt fortsatta utredningsarbete behandlat frågan om införandet av
en särskild, tillfällig beskattning icke endast av papper utan även av åtskilliga
andra varor och varugrupper än de i beredningens skrivelse den
20 december 1947 angivna. Vid närmare undersökningar hade det emellertid
visat sig — såvitt anginge andra varor än papper — att betydande svårigheter
skulle uppkomma att genomföra en sådan beskattning, varom nu
vore fråga, eller att utbytet av beskattningen skulle bliva förhållandevis
ringa.
Vidare har beredningen i skrivelsen den 18 mars 1948 anfört, att det
kunde antagas, att statsverket under nästkommande budgetår till följd av
den utav beredningen förordade indirekta beskattningen på olika områden
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 215.
komme att tillföras ökade skatteintäkter i ungefär den omfattning som förutsatts
i de för beredningen utfärdade direktiven. Med hänsyn därtill hade
beredningen funnit sig sakna anledning att fullfölja Övriga av beredningen
diskuterade uppslag till skärpt indirekt beskattning. Beredningen ansåge
sig därför genom nämnda skrivelse ha fullgjort sitt utredningsuppdrag.
Över skrivelsen den 18 mars 1948 ha, efter remiss, utlåtanden avgivits av
kontrollstyrelsen, generaltullstyrelsen, statskontoret, kommerskollegium,
statens priskontrollnämnd och statens bränslekommission. Vid utlåtandet av
kommerskollegium ha fogats yttranden från Stockholms och Skånes handelskammare,
handelskammaren i Göteborg, Sveriges grossistförbund, Sveriges
köpmannaförbund, svenska pappersbruksföreningen, Sveriges grafiska
industriförbund, landsorganisationen i Sverige, kooperativa förbundet,
svenska tidningsutgivaref öreningen och lantbruks förbundets tidskriftsaktiebolag.
Vid landsorganisationens yttrande har fogats en skrivelse från svenska
typografförbundet, svenska bokbindareförbundet och svenska litografförbundet.
Vidare ha yttranden i ärendet inkommit till finansdepartementet
från Sveriges industriförbund, föreningen svensk fackpress samt baptistförbundet
m. fl. ideella organisationer.
Beredningens förslag om införandet av en särskild beskattning av papp
och papper har härefter varit föremål för fortsatta överväganden inom finansdepartementet.
Innan jag går närmare in på nämnda förslag, torde jag
emellertid få redovisa vad beredningen i sin senaste skrivelse anfört rörande
storleken av de inkomstökningar, som kunna antagas uppkomma under
nästfoljande budgetår i anledning av de utav beredningen tidigare förordade
skärpningarna i den indirekta beskattningen.
Inkomstökningarna genom skärpt indirekt beskattning under
budgetåret 1948/49.
Konsumtionsskatteberedningen har i sin skrivelse den 18 mars 1948 erinrat
om att av de utav beredningen tidigare förordade skatteskärpningarna
hade höjningarna i fråga om beskattningen av tobaksvaror, spritdrycker,
vin, maltdrycker och läskedrycker samt skärpningen av nöjesskatten
trätt i kraft redan den 1 resp. den 2 februari 1948. Vidare hade skärpningarna
i beskattningen av choklad- och konfityrvaror samt kemisk-tekniska
preparat trätt i kraft den 1 mars 1948, och höjningarna i beskattningen av
drivmedel komme att tillämpas från och med den 1 april 1948.
Beredningen har vidare anfört.
Beredningens beräkningar i skrivelsen den 20 december 1947 angående
ökningen av maltdrycks- och läskedrycksskatterna ha verkställts under antagande
att en viss sänkning av konsumtionen skulle inträda i anledning av
skatteskärpningarna. Emellertid synes det med ledning av konsumtionssiffrorna
för februari månad 1948 kunna antagas, att någon dylik konsum
-
11
Kungl. Maj-.ts proposition nr 215.
tionsnedgång icke kommer att inträffa. I enlighet härmed skulle skatteintäkterna
i dessa hänseenden kunna beräknas efter de aktuella konsumtionssiffrorna,
vilka för år räknat utgöra beträffande maltdrycker 167 miljoner
liter och beträffande läskedrycker 160 miljoner liter. Den inkomstökning
för statsverket, som svarar mot den högre skattesatsen, synes till följd härav
böra uppskattas i fråga om maltdrycker till 15,o miljoner kronor och i
fråga om läskedrycker till 9,6 miljoner kronor eller till 7,o resp. 2,6 miljoner
kronor mer än enligt beredningens tidigare beräkningar.
I fråga om varuskatten å choklad- och konfityrvaror har numera tillkommit
den omständigheten, att statens priskontrollnämnd medgivit vissa, framför
allt av ökade råvarukostnader betingade prishöjningar. Dessa innebära
att det försäljningsvärde, å vilket varuskatten beräknas, bör höjas med 13,i
procent eller från beräknade 150 miljoner kronor till 170 miljoner kronor.
Den mot sistnämnda belopp svarande skatteintäkt, som kan komma att tillföras
statsverket till följd av beredningens förslag om höjning av skattesatsen
från 40 till 60 procent, utgör 34 miljoner kronor eller alltså 4 miljoner
kronor mer än beredningen tidigare räknat med. Vad angår varuskatten
å kemisk-tekniska preparat ha på förslag av 1948 års bevillningsutskott
vidtagits vissa utvidgningar av det varuskattepliktiga området, varigenom
statsverket skulle komma att tillföras ytterligare omkring 1 miljon kronor.
Vad härefter angår beskattningen av drivmedel till motorfordon ha de
av beredningen verkställda beräkningarna rörande inkomsterna av tilläggsskatten
å bensin grundats på en antagen bensinförbrukning under nästkommande
budgetår av 650 000 kubikmeter. Enligt upplysningar, som numera
erhållits från statens bränslekommission, torde möjligheter föreligga att i
viss utsträckning öka importen av bensin från svagvalutaländer; och med
anledning härav torde skatteintäkterna i förevarande hänseende i stället
böra beräknas med utgångspunkt från en årskonsumtion av 725 000 kubikmeter
bensin. Den inkomstökning för statsverket av bensinbeskattningen,
som kan antagas uppkomma av nu nämnda anledning, kan därför beräknas
till ett totalbelopp om (75 000 X 0,45 =) 33,75 miljoner kronor och inkomstökningen
genom enbart tilläggsskatten till (75 000 X 0,27 =) 20,25 miljoner
kronor.
Vid uppskattningen av inkomstökningen till följd av tilläggsskatten å
vissa för drivande av automobil använda brännoljor har beredningen i sin
skrivelse den 20 december 1947 räknat med en årskonsumtion av 25 miljoner
liter. Denna kvantitet torde, bland annat med hänsyn till att lastbilar och
omnibussar under år 1947 i ej obetydlig utsträckning övergått från bensintill
oljedrift, komma att stiga avsevärt under nästkommande budgetår; enligt
uppgift från statens trafikkommission kan det sålunda antagas, att
konsumtionen under berörda tid kommer att uppgå till 75 miljoner liter.
Den totala inkomstökningen för statsverket i anledning av nämnda ökning
torde kunna beräknas till (50 000 X 34 =) 17 miljoner kronor, därav enbart
i tilläggsskatt (50 000 X 20 ==) 10 miljoner kronor.
Under hänvisning härtill har beredningen ansett, att inkomstökningarna
för statsverket genom beskattningen av sådana varor in. in., beträffande
vilka beredningen i sin skrivelse den 20 december 1947 förordat vissa skatteskärpningar,
kunde beräknas på sätt angåves i följande tablå.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 215.
Varuslag m. m.
1. Tobaksvaror ...............
2. Spritdrycker ...............
3. Vin........................
4. Maltdrycker................
5. Läskedrycker...............
6. Nöjesskatt..................
7. Varuskatt
a) choklad- och konfityrvaror
b) kemisk-tekniska preparat
8. Beskattning av motorfordon
och drivmedel
a) skatt å personbilar.......
b) bensinskatt..............
c) brännolja................
9. Totalisatormedel............
10. Tipsmedel..................
11. Lotterimedel ...............
Summa
Inkomstökningar
enligt
bevillningsutskottets
beräkningar
(betänk.
nr
1—3, 6, 8,
9 och 14)
(milj. kr.)
Ytterligare inkomstökningar, vilka framkommit
vid senare verkställda beräkningar
hänförliga till
50
50
6
9
7
25
30
3-5
175-5
3-5
6 5
10-0
25-0
4010
den äldre ordinarie
beskattningen
(milj.
kr.)
3
8-0
4f x 33-75 = 13-5
H x 17-0 = 7
28-5
den av beredningen
föreslagna tillfälliga
beskattningen
(milj. kr.)
Summa
(av kol.
3 och 4)
(milj. kr.)
7-0
2-6
5-0
H x 33-75 = 20-25
fj x 17.0 = 10-0
44-85
7-0
2-6
13-0
33-75
17-0
73-35
I anslutning till denna tablå har beredningen framhållit, att de inkomstökningar,
vilka vore direkt föranledda av de utav beredningen i skrivelsen
den 20 december 1947 förordade skatteskärpningarna uppginge till — i stället
för det tidigare beräknade beloppet om 401 miljoner kronor — sammanlagt
omkring 445 miljoner kronor. I jämförelse med inkomstberäkningarna
i statsverkspropositionen till innevarande års riksdag måste det emellertid
anses, att de i tablån redovisade inkomstbeloppen — vare sig de berodde
på större förbrukning av nu ifrågavarande varuslag m. m. än vad tidigare
antagits eller höjda priser på desamma eller sammanhängde med de av beredningen
föreslagna skatteskärpningarna — bidroge till en ökning av
statsverkets inkomster under nästföljande budgetår med tillhopa omkring
475 miljoner kronor; och hela sistnämnda belopp komme, i den mån det
ej toges i anspråk för täckande av utgifter å driftbudgeten, att medföra
den åsyftade överbalanseringen av budgeten.
I remissyttrandena över beredningens skrivelse den 18 mars 1948 har beredningens
förevarande beräkningar rörande inkomstökningarna för nästkommande
budgetår icke föranlett annat uttalande än att kontrollstyrelsen
vitsordat riktigheten av dessa beräkningar såvitt desamma avsåge skatter
inom styrelsens förvaltningsområde.
Kungl. Maj.ts proposition nr 215.
13
Departementschefen. Såsom framgår av statsverkspropositionen till innevarande
års riksdag har jag beräknat, att den skärpta indirekta beskattningen
skulle för budgetåret 1948/49 medföra en samlad inkomstsumma på omkring
500 miljoner kronor. Enligt konsumtionsskatteberedningens beräkningar
i skrivelsen den 18 mars 1948 kunde de inkomstökningar, vilka vore
direkt föranledda av de utav beredningen tidigare förordade skärpningarna,
beräknas uppgå till sammanlagt omkring 445 miljoner kronor. Skillnaden
mellan dessa två belopp skulle enligt beredningens nu framlagda förslag
i stort sett kunna täckas genom en särskild beskattning av papp och papper.
För egen del har jag icke för avsikt att i detta sammanhang taga slutlig ställning
till frågan om storleken av nu ifrågavarande inkomstökningar; denna
fråga torde jag få anledning återkomma till vid framläggandet för riksdagen
av förslag till slutlig reglering av bland annat driftbudgeten för budgetåret
1948/49.
Beskattningen av papp och papper.
Historik, konsumtionsutvecklingen m. m.
Konsumtions skatt eb er edning en har inledningsvis erinrat om att frågan
rörande en särskild beskattning av papper tidigare varit föremål för utredning
inom finansdepartementet. Sålunda hade i en den 14 maj 1941 dagtecknad
departementspromemoria framlagts förslag om införandet av en
pappersaccis, vilken emellertid skulle träffa endast papper till tidningar
och tidskrifter. Denna pappersaccis avsågs skola utgöra ett komplement till
den allmänna omsättningsskatten, vilken av tekniska skäl icke ansågs böra
omfatta tidningar och tidskrifter. Förslaget blev av olika skäl icke genomfört.
Beträffande konsumtionsutvecklingen inom pappersbranschen
har beredningen anfört, att denna utveckling under senare år karakteriserats
av en starkt ökad efterfrågan på den inhemska marknaden utan en
däremot svarande ökning av tillverkningen. Sålunda hade under senaste tioårsperiod
den för den inhemska förbrukningen levererade myckenheten av
papper och papp ökat från 225 212 ton (år 1936) till 528 969 ton (år 1946)
samtidigt som tillverkningen ökat allenast från 830 518 ton (år 1936) till
974 310 ton (år 1946). För ernående av en av penningpolitiska skäl och ur
allmän försörjningssynpunkt önskvärd ökning av exporten av papper och
pappersmassa hade eu minskning av leveranserna till hemmamarknaden
ansetts erforderlig. En betydande nedgång av den inhemska konsumtionen
av papper och papp hade åstadkommits genom det våren 1947 genomförda
beslaget å papper och papp samt vissa därav tillverkade varor (kungörelsen
den 14 mars 1947, nr 119) och den därmed sammanhängande regleringen
av handeln med dessa varor (statens bränslekommissions cirkulär nr 532).
Enligt inhämtade uppgifter hade leveranserna av papper och papp för inhemsk
konsumtion under år 1947 uppgått till omkring 456 000 ton. För år
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 215.
1948 vore det avsett, att den inhemska förbrukningen skulle beskäras utöver
vad som skett enligt planen för år 1947.
Beredningen har vidare anfört.
En önskvärd ytterligare minskning av den inhemska förbrukningen av
papper och papp skulle emellertid kunna ernås, därest förenämnda regleringsåtgärder
kompletterades med en särskild skatt å nu angivna varor. Genom
en dylik skatt skulle därjämte den nuvarande prisspänningen mellan
exportpriser och hemmamarknadspriser — de förra äro föremål för fri prisbildning
och de senare äro stoppriser —- i viss omfattning utjämnas. En allmän
beskattning av papper och papp skulle kunna anses vara desto mera
berättigad som det i vårt land, enligt vad bränslekommissionen i anslutning
till genomförandet av pappersregleringen framhållit, måste anses äga rum
ett uppenbart slöseri med omslagspapper och annat emballage. Även i fråga
om papper för tryckning av tidningar, tidskrifter och böcker torde den fria
tillgången på papper och de relativt låga priserna ha medfört en större ökning
av pappersförbrukningen än som är oundgängligen nödvändig. I sistnämnda
hänseende åsyftas icke den utmönstring av mindre önskvärda publikationer,
som i olika sammanhang varit föremål för övervägande, utan
den minskning av pappersåtgången, i vikt och yta räknat, som i åtskilliga
fall skulle kunna ernås genom en allmän och rationellt genomförd övergång
till tunnare och därmed i allmänhet lättare papperssorter och till mindre
tryckstilar. En eventuell papper sbeskattning synes av praktiska skäl böra
inskränkas att omfatta allenast papper och papp i obearbetat skick. Därest
under en dylik beskattning indrages jämväl av papper framställda färdigfabrikat
såsom påsar, kuvert, kartonger eller tapeter, skulle nämligen betydande
vanskligheter uppkomma i fråga om beskattningsområdets avgränsning,
samtidigt som kontrollsvårigheterna avsevärt skulle öka genom att
antalet skattskyldiga skulle mångdubblas och skattesystemet kompliceras
utan att likväl intäkterna skulle undergå en mot det ökade kontrollarbetet
ens tillnärmelsevis svarande höjning.
Enligt vad beredningen erinrat hade en särskild beskattning av papper och
PaPP genomförts i Danmark. Enligt gällande bestämmelser utginge å inom
landet tillverkat papper och papp i rullar, ark, plattor, skivor in. in. ävensom
å till riket införda sådana varor en särskild avgift med 20 öre per kilogram
för papper och med 2 öre per kilogram för papp, därvid gränsen mellan
de båda varuslagen satts till 250 gram per kvadratmeter. Vid införsel till
riket av arbeten av papper eller papp, hänförliga till viss varugrupp i tullstadgan,
utginge likaså en avgift av 20 öre per kilogram. Avgiften uttoges
beträffande inom landet tillverkad vara hos tillverkaren -— därvid avgiftsplikten
ansåges inträda vid varans leverans från tillverkningsstället — och
beträffande importerad vara enligt de för erläggande av tull gällande reglerna.
Undantagna från avgiftsplikt vore bl. a. för tryckning av dagliga tidningar
avsett tidningspapper.
I anslutning härtill må nämnas, att den 9 mars 1948 för danska folketinget
framlagts ett regeringsförslag om höjningen av skatten å papp och
papper — med undantag för tidningspapper — med respektive 3 öre och
10 öre per kilogram.
I Norge uttages ingen särskild skatt å papp eller papper.
Kungl. Maj:ts proposition nr 215.
15
Tillverkning och handel inom pappersbranschen.
I fråga om tillverk ningsför hållandena har beredningen anfört
följande.
Det utgångsmaterial, som huvudsakligen användes vid pappersf ram ställning,
utgöres av lump, halm, trämassa samt pappersavfall. Med papper förstås
i det följande, där ej annat framgår av sammanhanget, även papp. Den
trämassa som kan komma till användning vid pappersframställningen benämnes
mekanisk trämassa (slipmassa) eller kemisk trämassa, beroende
på om de för papperstillverkningen avsedda träfibrerna frigjorts genom mekanisk
eller kemisk bearbetning. Den kemiska trämassan framställes efter
två metoder, den sura metoden, vilken ger sulfitcellulosa, eller den alkaliska
metoden, vilken alltefter använda lösningsmedel ger natron- eller sulfatcellulosa.
Papperets pris bestämmes i väsentlig grad av utgångsmaterialet, och alltefter
detta skiljer man på finpapper, medelfina papper och ordinära papper.
Såsom finpapper betecknas papper, som äro framställda av blekta lumpfibrer
eller av de högsta kvaliteterna av blekt sulfitcellulosa eller av en blandning
av dessa råvaror. För framställning av de medelfina papperskvaliteterna användes
blekt cellulosa enbart eller i blandning med oblekt cellulosa. Förekommer
mekanisk trämassa i papperet, hänföres detsamma till de ordinära
papperskvaliteterna.
Papper kan jämväl, oavsett utgångsmaterialet, indelas efter användningsområde.
För skrift, tryck och bildframställning avsedda papper kunna indelas i
dels skrivpapper (normal- och dokumentpapper, bokpapper, biljettpapper,
skrivmaskins- och postpapper, koncept- och notpapper), dels tryckpapper
(papper för koppartryck, boktryckpapper, fjäderlätta papper, bibelpapper,
illustrationstryckpapper, konsttryckpapper, gravyrtryckpapper, ljustryckpapper,
kromopapper, offsetpapper, tidningspapper, affischpapper) och dels ritpapper
(akvarellpapper, ritpapper för tekniska ändamål eller för kol-, kriteller
tuschteckningar).
Bland olika slag av papper för omslagsändainål märkas kraftpapper, påspapper,
kuvertpapper, pergamyn, silkespapper, kräppapper och transparenta
papper.
Därjämte finnas papper och papp för vissa särskilda ändamål, såsom läskpapper,
dupliceringspapper, kopieringspapper, maskinkartong, papp och kartong
av olika slag, s. k. japanpapper samt kinesiskt rispapper ävensom vulkanfiberprodukter.
I tulltaxan skiljes i första hand på papp (stat. nr 827—835) och papper
(stat. nr 836—857). Enligt särskild anmärkning till tulltaxan bestämmes
skillnaden mellan papp och papper sålunda, att, därest varan väger under
350 gram per kvadratmeter, hänföres den till papper, eljest till papp. Papp
indelas enligt tulltaxan i huvudsak i asfalttakpapp och liknande papp, förhydningspapp
utan impregnering, grålumppapp utan impregnering, på särskilt
sätt impregnerad, bestruken eller överdragen annan papp, vulkanfiber
och annan kemiskt beredd fiberpapp i plattor samt andra slag av papp.
Papper indelas enligt tulltaxan huvudsakligen i grovt omslagspapper, tidningspapper
samt andra slag av papper, cellulosavadd härunder inbegripen.
Papper tillhörande gruppen andra slag av papper äro i tulltaxan fördelade
på ett tjugutal statistiska nummer. Denna fördelning bar skett med beaktande
av såväl kvalitet som användningsområde.
16
Kungi. Maj:ts proposition nr 215.
Papper och papp tillverkas inom riket vid 67 bruk. Av dessa äro 61 anslutna
till svenska pappersbruksföreningen.
Vad härefter angår handeln inom papper sbranschen har
beredningen uttalat, att hemmamarknadens behov av papp och papper givetvis
täcktes huvudsakligen av inom riket tillverkade varor; endast beträffande
vissa speciella slag av papper förkomme någon import av betydenhet.
Beredningen har vidare anfört.
Övervägande delen av den för konsumtion inom riket avsedda produktionen
av papp samt annat papper än tidningspapper avsättes genom förmedling
av särskilda agenter, vilka i allmänhet bedriva sin verksamhet inom
bestämda distrikt. Större delen av produkterna levereras till industrier, tryckerier
och liknande för förbrukning eller vidare bearbetning. Återstoden finner
i oförändrat skick vidare avsättning genom grossister till smärre förbrukare
och förädlare samt ytterligare via detaljhandlare till enskilda konsumenter.
Av grossister finnas två kategorier, vilka åtnjuta olika rabatter
alltefter storleken av deras normala årsomsättning. Vissa grossister ha samtidigt
ställning av agent.
Såväl den industrielle förbrukarens som grossistens, detaljistens och den
enskilde konsumentens inköpspris för viss vara är beroende av storleken av
varje särskilt inköp. På grund av nu angivna förhållanden kunna icke för
samma vara — frånsett vissa standardiserade produkter av mindre betydelse
— angivas enhetliga priser vare sig från fabrik, i grosshandeln eller i detaljhandeln.
Försäljningen av tidningspapper på den svenska marknaden ombesörjes
sedan ett par årtionden av svenska tidningspappersbrukens förening u. p.a.,
till vilken förening samtliga framställare av tidningspapper äro anslutna. Försäljningen
tillgår så, att föreningen årligen överenskommer om ett slags ramavtal
med tidningsutgivareföreningen, till vilken praktiskt taget samtliga
svenska dagstidningar äro anslutna. Ramavtalet innehåller bestämmelser om
kvantiteter, priser, rabatter och övriga leveransvillkor, och i anslutning till
detsamma upprättas därefter särskilda leveranskontrakt mellan tidningspappersbrukens
förening och varje särskilt tidningsföretag. En mindre kvantitet
tidningspapper brukar också försäljas till grossister för användning till
skilda ändamål, såsom tryckning av programblad m. in. Priset är generellt
fastställt till visst öretal per kilogram fritt pappersbruket, varifrån dragas
rabatter enligt en särskild skala anpassad till årsuttagens storlek. Rabatterna
äro dock mycket obetydliga i förhållande till det fastställda priset per kilogram.
Beredningens förslag.
Beredningens överläggningar med vissa branschrepresentanter.
Till en början har beredningen omnämnt, att beredningen
ansett sig böra lämna olika branschorganisationer tillfälle att inför
beredningen framlägga sina synpunkter på en särskild beskattning av papper
(inklusive papp). Sålunda hade sammanträden hållits med representanter
för svenska pappersbruksföreningen, Sveriges grafiska industriförbund
(representerande bl. a. boktryckerier, litografiska tryckerier, bokbinderier,
kartongfabriker, påsfabriker, wellpappfabriker, tapetfabriker och
övriga pappersförädlingsindustrier), svenska tidningsutgivareföreningen
Kunql. Maj:ts proposition nr 215.
17
samt Sveriges köpmannaförbund och Sveriges grossistförbund. Vad från
dessa representanters sida anförts hade i huvudsakliga delar sammanställts
i en vid beredningens skrivelse fogad promemoria. I denna promemoria
hade jämväl redovisats de preliminära riktlinjer för utformningen av en
pappersbeskattning vilka före sammanträdena delgivits branschrepresentanterna.
Vidare hade beredningen under sitt utredningsarbete haft fortlöpande
kontakt med kontrollstyrelsen, vilken myndighet, därest en pappersbeskattning
genomfördes, syntes böra anförtros uppgiften att handhava
kontrollen över beskattningen.
Nyssnämnda promemoria torde såsom Bilaga A få fogas vid statsrådsprotokollet
för denna dag.
Allmänna synpunkter. I sin skrivelse den 18 mars 1948 har beredningen
erinrat om sitt uttalande i skrivelsen den 20 december 1947, att beredningen
inriktat sitt arbete på att genom undersökningar av olika varugrupper,
varuområden och särskilda inkomsttitlar i statsverkets driftbudget
utröna, i vilka hänseenden en skärpt indirekt beskattning — avsedd
att under en mera begränsad tidsperiod bidraga till överbalanseringen av
budgeten — borde genomföras. Jämväl under det fortsatta utredningsarbetet
hade beredningen genomfört sina undersökningar efter sagda linje.
Beredningen har framhållit, att det för beredningen legat nära till hands
att göra frågan om införandet av en pappersbeskattning till föremål för närmare
prövning, särskilt med hänsyn till att 1940 års urtima riksdag hemställt
om undersökning rörande möjligheterna att införa en pappersaccis,
vilken hemställan ännu icke föranlett någon lagstiftning på berörda område.
Ett ytterligare skäl för beredningen att ägna uppmärksamhet åt pappersbranschen
hade beredningen ansett vara det förhållandet, att inom riksdagen
tid efter annan påyrkats att tidskrifter, särskilt den s. k. veckopressen,
borde i någon form underkastas statlig beskattning.
Beredningen har vidare anfört alt såsom framginge av skrivelsen den 20
december 1947 hade beredningen i samband med framläggandet av förslaget
om en skärpt beskattning av vissa motorfordon och drivmedel till dessa
fordon uttalat, att en skärpning härutinnan - -i motsats till andra av beredningen
tillstyrkta skatteskärpningar — i viss mån kunde komma att
drabba även icke umbärliga varor och därjämte givetvis koinme att få återverkningar
på stora delar av näringslivet. Dessa beredningens uttalanden
vore i stort sett tillämpliga jämväl beträffande den nu ifrågasatta pappersbeskattningen.
Ehuru betydelsen av nämnda olägenheter uppenbarligen
icke borde underskattas, hade beredningen i allt fall funnit desamma icke
vara ett avgörande hinder mot genomförandet av en pappersbeskattning.
Beredningen hade vid sitt ståndpunktstagande i förevarande hänseende ansett
sig böra särskilt åberopa, att riksdagen genom att godtaga eu skärpning
i beskattningen av drivmedel till motorfordon trots de invändningar
som gjorts mot densamma —- ansett olägenheterna av sistnämnda skatte
lliliung
till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. Nr 21S.
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 215.
skärpning vara mindre än den fördel som vunnes genom att budgeten överbalanserades
med den genom skatteskärpningen uppnådda inkomstökningen.
Det vore uppenbart, att en pappersbeskattning liksom den skärpta beskattningen
i övrigt skulle i sin mån bidraga till en begränsning av förefintligt
köpkraftsöverskott.
Enligt beredningens mening kunde de invändningar, som från branschrepresentanternas
sida anförts mot införandet av en pappersbeskattning,
icke tillmätas så stor betydelse, att på grund därav tanken på en dylik beskattning
borde avvisas. I anslutning härtill borde framhållas, att den av
branschrepresentanterna framförda kritiken avsett det i bilaga A omnämnda
preliminära utkastet till pappersbeskattning, däri föreslagits en så hög
accis som 30 öre per kilogram.
Beredningen har härefter uttalat, att på sålunda anförda skäl och då
några allvarligare tekniska hinder för genomförandet av en pappersbeskattning
icke syntes föreligga, hade beredningen ansett sig böra i princip förorda
införandet av en sådan beskattning. I anslutning härtill ville emellertid beredningen
understryka, att denna beskattning, med hänsyn till syftet med
densamma, icke borde erhålla permanent karaktär utan i likhet med övriga
av beredningen förordade skatteskärpningar göras tillfällig. Vidare borde
givetvis den merkostnad, som drabbade pappersbranschen genom en ny beskattning,
slå igenom i konsumentpriserna.
Detalj spörsmål. Beträffande vissa mera betydelsefulla detalj spörsmål,
som berörde utformningen av pappersbeskattningen, har beredningen
anfört.
Vad först angår frågan om beskattningsområdets avgrånsning har i det
föregående rent allmänt framhållits, att beskattningen borde begränsas till
papper och papp och att av papper eller papp framställda produkter sålunda
icke borde träffas av särskild skatt utöver skatten å råvaran. En dylik
gränsdragning torde i stort sett icke erbjuda några svårigheter. I vissa fall
kan emellertid tveksamhet uppstå, huruvida viss vara ur skattesynpunkt
bör betraktas såsom papper eller papp respektive såsom produkt, framställd
av dessa varuslag. Detta gäller särskilt sådana varor, som varit föremål
för efterbehandling av den art, att varan fortfarande bibehållit sin karaktär
av papper eller papp, exempelvis kräppat, plisserat, pressat, impregnerat,
lackerat, förgyllt eller annorledes än i massan färgat papper eller
papp. Framställning av dylik vara bedrives huvudsakligen vid samma bruk,
som tillverkat det för ändamålet erforderliga råpapperet. Det förekommer
emellertid även, att kräppning, plissering etc. verkställes vid särskilda pappersförädlingsindustrier.
På grund härav skulle vid en beskattning av jämväl
på nu angivet sätt behandlat papper, förutom de egentliga pappersbruken,
även ett antal pappersförädlingsfabriker komma att bliva skattskyldiga.
Av kontrolltekniska skäl är det emellertid önskvärt, att skattskyldigheten
begränsas på sådant sätt att skatten uttages endast vid pappersbruken.
Då vidare en sådan bearbetning av papper som förut sagts i vissa fall
medför en icke obetydlig viktökning, synas — med hänsyn till att skatten såsom
i det följande närmare framhålles lämpligen bör utformas som en
viktskatt — starka skäl tala för att begränsa det skattepliktiga varuområdet
Kungl. Maj:ts proposition nr 215.
19
att avse allenast papper och papp i obearbetat skick. Härigenom skulle skyldigheten
att erlägga skatt komma att åvila pappersbruken för all av dem
verkställd utlämning av papper och papp i obearbetat eller bearbetat skick.
Fristående pappersförädlingsindustrier skulle komma att få erlägga skatt
redan vid inköp av erforderlig råvara. I fall där fortsatt bearbetning verkställes
vid samma pappersbruk, som framställt råvaran, torde genom särskilda
regler för beskattningen en likformig skattebelastning kunna ernås.
Beredningen har härefter uttalat, att vissa skäl kunde föreligga att från
beskattning undantaga papper, avsett för tryckning av allmänna nyhetstidningar.
Ett undantagande från skatteplikt av sådant papper syntes icke
medföra särskilda kontrollsvårigheter, då tidningspapper distribuerades uteslutande
genom en särskild organisation och därjämte tillverkades i bestämda,
från annat papper artskilda kvaliteter. I den mån tidningspapper
avsåges att användas för annat ändamål än för tryckning av allmänna nyhetstidningar,
t. ex. för veckotidningar, dragningslistor och liknande, borde
detsamma emellertid vara underkastat beskattning. Beredningen ansåge sig
böra föreslå, att tidningspapper som användes för tryckning av mera allmänna
nyhetstidningar (d. v. s. vad som i dagligt tal benämnes dagspressen)
undantoges från beskattning. Inom beredningen hade diskuterats, huruvida
icke jämväl sådant tidningspapper, som användes för tryckning av
facktidningar och facktidskrifter, skulle kunna undantagas från beskattning.
Emellertid hade beredningen med hänsyn till de praktiska svårigheterna
att verkställa en gränsdragning i detta hänseende icke ansett sig
kunna förorda, att tidningspapper som användes för nu angivet ändamål
fritoges från pappersbeskattningen.
Beredningen har vidare anfört.
Bland de varuslag, som i tulltaxan hänföras till varugruppen papp, märkas
s. k. träfiberplattor. Dylika plattor äro dock i tillverkningshänseende
icke att betrakta såsom papp och framställas icke vid pappersbruk utan
huvudsakligen inom sågverks- och pappersmasseindustrierna. En skattebeläggning
jämväl av dylika plattor skulle fördenskull komma att medföra,
att antalet skattskyldiga icke oväsentligt skulle öka. Även i fråga om användningsområden
föreligger en bestämd skillnad mellan plattor av förevarande
art samt papp. Det synes på grund härav motiverat att undantaga
träfiberplattor från skatteplikt.
Beskattningen av papper och papp bör givetvis omfatta jämväl till riket
införda varor. Med hänsyn härtill bör vid beskattningsområdets avgränsning
anknytning ske till gällande tulltaxa med statistisk varuförteckning.
För att icke inhemska tillverkare av bearbetat papper och papp eller avprodukter,
i vilka papper eller papp ingår såsom en mera väsentlig beståndsdel,
skola missgynnas, torde det vara erforderligt att vid import skattebelägga
även papper och papp i bearbetat skick samt vissa produkter avpapper
eller papp, såsom böcker, tidskrifter, pappersemballage av olika slag
och papeterier. Skatten torde i dylika fall dock lämpligen böra uttagas allenast,
dä den importerade varan skall återförsäljas.
Beträffande beskattningsformen torde en beskattning av papper och
papp kunna genomföras såsom värdebeskattning eller såsom viktbeskattning.
På sätt förut angivits kunna på grund av de inom pappersbranschen
förekommande avansförhållandena icke fastställas sådana fixerade varu
-
20
Kungl. Maj.ts proposition nr 215.
värden, som kunna vara ägnade att läggas till grund för en skatteberäkning.
Den enda framkomliga vägen synes fördenskull vara att anordna beskattningen
såsom en viktbeskattning. En viktbeskattning erbjuder också
beaktansvärda företräden framför en värdebeskattning i det hänseendet, att
kontrollmyndigheten med enkla kontrollåtgärder kan ernå fullt skatteutbyte.
En efter vikt beräknad skatt å papper och papp synes lämpligast böra
uttagas hos tillverkaren. Pappersbrukens antal utgör såsom förut angivits
endast 67. Med hänsyn till det ringa antalet skattskyldiga skulle kontrollmyndighetens
bestyr med pappersbeskattningen vid nu föreslagen skatteutformning
komma att i hög grad underlättas. Å importerat papper — obearbetat
såväl som bearbetat — ävensom å sådana importerade produkter
av papper, som enligt vad förut sagts kunna komma att skattebeläggas,
synes skatten böra påföras vid införseln och alltså erläggas samtidigt med
eventuell tullavgift.
Den i det föregående förordade beskattningen synes i väsentliga delar
vara att jämställa med den skatt å vissa konfityrer och tekniska preparat,
som regleras genom 1941 års varuskatteförordning. Med hänsyn till att
varuskatten är en värdeskatt och pappersskatten lämpligen synes böra utformas
såsom en viktskatt, kan pappersbeskattningen dock icke med fördel
inrymmas i varuskatteförordningen. Pappersbeskattningen bör fördenskull
regleras genom en särskild författning, vilken dock i stora delar kan givas
enahanda utformning som varuskatteförordningen.
Vad angår tidpunkten för skattskyldighetens inträdande synes denna
skyldighet, i likhet med vad fallet är beträffande varuskatten, böra inträda,
då den skattepliktiga varan av tillverkare antingen levereras till köpare eller
tages i anspråk för vidare bearbetning. Det senare skulle gälla i de fall,
då en fortsatt behandling av skattepliktig vara av egen tillverkning äger
rum. En sådan fortsatt behandling förekommer, såsom förut antytts, i relativt
stor utsträckning vid flera bruk och omfattar exempelvis impregnering,
fernissning, lackering och förgyllning av papper samt tillverkning av
påsar, kuvert och papeterier.
Enär skatten enligt beredningens åsikt beträffande inom riket tillverkad
vara i princip skulle utgå allenast å papper och papp i obearbetat skick,
torde det vara erforderligt, att beskattningsmyndigheten erhåller befogenhet
att bestämma de närmare beräkningsgrunder, efter vilka skatt skall utgå
i fall, där skattskyldig jämväl verkställer fortsatt bearbetning av papper
eller papp av egen tillverkning.
Beträffande skattepliktiga varor, som införas till riket, bör skattskyldigheten
inträda vid införseltillfället.
I fråga om skattesatsen må omnämnas att priserna för olika slag av papper
vid leverans från pappersbruk äro relativt varierande. Sålunda betingar
exempelvis omslagspapper, beroende på kvaliteten, priser från 49—85 öre
per kilogram och smörpapper priser från 75—95 öre per kilogram. Dessa
priser gälla vid leveranser om minst 10 ton. I fråga om papper för tryckerioch
skrivändamål gälla vid leveranser om minst 1 ton priser som variera
mellan omkring 80 öre och omkring 1 krona per kilogram. För
papp gälla vid leveranser om minst 1 ton priser varierande mellan 47 och
73 öre per kilogram. Det skulle med hänsyn till att priserna å finpapper
genomsnittligt ligga icke oväsentligt högre än priserna å de flesta andra slag
av papper, t. ex. omslagspapper, kunna ifrågasättas att införa skilda skattesatser
för å ena sidan finpapper och å andra sidan övriga till beskattning
föreslagna pappersslag. Av kontrolltekniska och tulltekniska skäl — till ett
21
Kungl. Maj:ts proposition nr 215.
och samma iullstatistiska nummer hänföras i vissa fall både finpapper och
andra papperssorter — synes emellertid beskattning efter enhetlig skattesats
erbjuda enda framkomliga vägen. Det må härvid även framhållas, att
prisskalorna för å ena sidan finpapper och å andra sidan övriga slag av
papper delvis täcka varandra. Med hänsyn till fördelarna ur kontrollsynpunkt
och då prisskillnaden mellan papp och vissa papperssorter icke är
större än skillnaden mellan priserna för vissa slag av papper bör gemensam
skattesats föreskrivas för såväl papper som papp.
Till vilket belopp denna enhetliga skattesats bör bestämmas är beroende
på flera olika faktorer. Å ena sidan är det angeläget, att statsverket för ernående
av den såsom önskvärd ansedda överbalanseringen av budgeten för
nästkommande budgetår tillföres ett skattebelopp av mera betydande storlek.
Å andra sidan bör skatten icke utgå efter en så hög skattesats, att
strukturförändringar inträda inom de branscher som direkt beröras av beskattningen,
och vidare bör särskilt beaktas — såsom från pappersbruksföreningens
sida framhållits — att beskattningen icke medför några rubbningar
i export- och importförhållandena såvitt angår papper och papp.
Beträffande storleken av papperskonsumtionen på den inhemska marknaden
må här nämnas, att denna konsumtion under år 1947 uppgick till fol
-
jade kvantiteter:
Kvalitet Ton
Kraftpapper .................................... 77 692
Sulfitpapper .............. 41 228
Greaseproof och pergamyn ...................... 6 836
Tidningspapper inkl. smärre kvantiteter makulatur . . 121 630
Journalpapper .................................. 26 603
Finpapper ...................................... 60 450
Papper av övriga slag inkl. cellulosavadd .......... 42 511
Papp och kartong ........................:_78 991
Summa: 455 941
1 anslutning härtill har beredningen anfört, att det kunde antagas, att
förbrukningen av papper och papp på den inhemska marknaden under tiden
den 1 juli 1948—den 30 juni 1949 komme att — på grund av rådande försörjningsläge
— understiga 1947 års konsumtion. Med ledning av tillgängliga
uppgifter hade beredningen antagit, att förbrukningen under nästkommande
budgetår stannade vid 420 000 ton. Under förutsättning att en likformig
nedskärning komme att ske av förbrukningen av tidningspapper samt
annat papper och papp, kunde förbrukningen av tidningspapper under sagda
tid beräknas till cirka 110 000 ton samt av annat papper och papp till
cirka 310 000 ton. En enhetlig skattesats av 15 öre per kilogram för papper,
som användes för andra ändamål än till tryckning av allmänna nyhetstidningar,
samt för papp skulle i enlighet härmed medföra nya skatteintäkter
för statsverket under nästföljande budgetår med omkring 48 miljoner kronor.
Beredningen, som ansåge att några mera allvarliga skadeverkningar av
en skattesats av nyssnämnda storleksordning icke behövde befaras, förordade
att vid beskattningen av papper och papp skattesatsen fastställdes till
15 öre per kilogram. Såsom framginge av vad förut anförts understege denna
skattesats avsevärt vad som föreslogs i beredningens preliminära utkast
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 215-
till pappersbeskattning och som legat till grund för branschrepresentanternas
yttranden till beredningen. Jämväl vid import borde såvitt angår obearbetat
papper och papp skatten uttagas efter förenämnda skattesats. Denna
skattesats borde tillämpas även vid införsel av papper och papp i bearbetat
skick, däri inbegripna arbeten av papper och papp.
Beredningen har anfört ytterligare följande.
Vad angår frågan om gränsdragningen mellan skattepliktigt tidningspapper
och sådant tidningspapper, som användes för tryckning av allmänna nyhetstidningar,
torde det böra ankomma på kontrollmyndigheten — d. v. s.
kontrollstyrelsen - att träffa avgöranden härutinnan. Inom beredningen
har diskuterats inrättandet av ett särskilt rådgivande organ vid sidan av
kontrollstyrelsen med uppgift att biträda vid avgörande av frågan huruvida
en viss tidning borde hänföras till kategorien allmän nyhetstidning eller
icke. I detta rådgivande organ skulle givetvis ingå representanter för tidningspressen
och pappersbranschen samt annan helt fristående sakkunskap.
Emellertid har beredningen icke ansett sig böra tillstyrka en sådan
anordning, bland annat med hänsyn till att kontrollstyrelsen under alla
förhållanden måste få fria händer att i särskilda fall anlita den expertis
som styrelsen finner erforderligt tillkalla.
Inom beredningen har framhållits, att gränsdragningen mellan allmänna
nyhetstidningar och facktidningar i vissa fall kunna vålla svårigheter och
även stundom verka orättvis; och såsom exempel har anförts att sådana
facktidningar som Köpmannen och Jordbrukarnas föreningsblad, vilka delvis
i samarbete med statens livsmedelskommission och andra krisorgan förmedlade
aktuella nyheter beträffande ransoneringar och regleringar, borde
anses såsom allmänna nyhetstidningar. Beredningen har i denna fråga
icke funnit sig böra göra annat uttalande än att den omständigheten, att
vissa aktuella ransoneringsmeddelanden in. in. införas i en fackpublikation
icke i och för sig kan medföra att publikationen i fråga skall hänföras till
gruppen allmän nyhetstidning. En annan lösning kan tänkas ske sålunda,
att därest krismyndigheterna finna det angeläget, att dylika meddelanden
publiceras i vederbörande fackorgan, krismyndigheterna utbetala ersättning
av statsmedel för sådan publicering.
Beträffande frågan om beskattningens genomförande är det uppenbart,
att alltefter den växlande lagerhållningen hos olika företagare, vilka nyttja
papper eller papp i sin rörelse, skulle pappersbeskattningens genomförande
kunna komma att medföra vissa ojämnheter i konkurrenshänseende.
Sålunda skulle eu företagare, exempelvis en tapetfabrik, som vid tiden för
skattens ikraftträdande måhända kan ligga inne med ett i jämförelse med
andra företag i branschen ovanligt stort papperslager, under en viss övergångsperiod
kunna göra en häremot svarande större vinst i sin rörelse. Det
skulle med hänsyn härtill vara påkallat att genomföra en beskattning
av lager av papper och papp annorstädes än vid pappersbruk, till den del
dylika lager äro större än normalt. Å andra sidan skulle införandet av en
dylik lagerbeskattning bliva förenat med vissa kontrollsvårigheter. Härtill
kommer att lagerhållning av papper och papp i nu rådande försörj ningsläge
snarare får anses mindre än större än normalt. Vid sina överväganden
i denna fråga har beredningen funnit sig böra föreslå, att en lagerbeskattning
genomföres åtminstone såvitt angår större lager av papper och
papp. Beredningen har icke tagit ställning till frågan om den närmare utformningen
av en dylik lagerskatt.
Vad angår tiden för ikraftträdandet av pappersbeskattningen förordar
23
Kungl. Maj.ts proposition nr 215.
beredningen, att denna beskattning träder i tillämpning från och med den
1 juli 1948. I anslutning härtill må framhållas, att i sådana fall då helårsprenumeration
för år 1948 verkställts å periodisk publikation, som tryckes
å skattebelagt papper, restitution bör medgivas för skatt som belöper å
nämnda del av upplagan i den mån kompensation för skatten icke kan erhållas
i annan ordning.
Reservation m. in. Mot beredningens förslag anfördes reservation
av ledamoten herr Öhman. Denna reservation torde såsom Bilaga B få
fogas vid statsrådsprotokollet.
I samband härmed må omnämnas, att beredningens ledamot herr Henriksson
i särskilt yttrande anfört, att den indirekta beskattning, till vilken
beredningen haft i uppdrag att framlägga förslag, motiverats av penningpolitiska
skäl. Såsom en isolerad åtgärd kunde denna beskattning dock icke
få erforderlig penningpolitisk effekt. Den måste infogas såsom ett led i
samordnade åtgärder för den samhällsekonomiska balansens återställande.
Då denne ledamot anslutit sig till beredningens förslag om en beskattning
av papper och papp med 15 öre per kilogram, hade detta skett under de
förutsättningar, som angivits dels i dennes särskilda yttrande till beredningens
skrivelse den 20 december 1947 och dels i motionerna I: 175 och
IT: 237 till innevarande års riksdag.
Remissyttrandena.
3 Beredningens förslag om införandet av en särskild beskattning av papp
och papper har i princip tillstyrkts av kontrollstyrelsen, kommerskollegium
och statens priskontrollnämnd.
Ä andra sidan har beredningens förslag avstyrkts av statskontoret och
samtliga enskilda organisationer vilka avgivit yttranden i ärendet, dock har
kooperativa förbundet förordat en mera begränsad pappersbeskattning. Statens
bränslekommission har anfört, att de försörjningsuppgifter i fråga om
papper, vilka anförtrotts kommissionen, kunde genomföras utan den föreslagna
beskattningen.
I remissyttrandena från de enskilda organisationerna har i flera fall hänvisats
till de uttalanden, som framförts vid de i beredningens skrivelse den
18 mars 1948 omnämnda sammanträdena inför beredningen med representanter
för svenska pappersbruksföreningen in. fl. Beträffande innehållet i
övrigt i remissyttrandena må här omnämnas följande.
Allmänna synpunkter. Av de remissinstanser, som tillstyrkt
beredningens förslag, har kontrollstyrelsen anfört följande.
Frågan om införandet av särskild skatt å papper (och papp) har tidigare
varit föremål för utredningar i olika sammanhang utan att ha föranlett
någon lagstiftning på området. Det måste även nu av olika anledningar
förefalla i viss mån tveksamt, huruvida en beskattning av papper bör komma
till stånd. Beträffande de med den föreslagna beskattningen förenade
olägenheterna har sålunda från branschorganisationernas sida bland annat
24
Kungi. Maj:ts proposition nr 215.
framhållits, att beskattningen skulle komma att drabba böcker och tidskrifter
samt emballage för alla slag av varor, däribland livsmedel. Då med
den föreslagna relativt låga skattesatsen, 15 öre för kilogram, skatten allenast
obetydligt skulle komma att påverka prissättningen, torde de påtalade
olägenheterna emellertid icke böra tillmätas avgörande betydelse. Kontrollstyrelsen
förutsätter härvid, att skatten medgives slå genom i konsumentpriserna
och att densamma sålunda icke skall bäras av näringslivet. — Beredningen
har för sin del till frågan om skattens verkningar framhållit, att
en beskattning av papper skulle medföra en önskvärd minskning av den
inhemska förbrukningen av denna vara, varigenom ytterligare kvantiteter
papper skulle frigöras för export. Detta skulle givetvis vara till gagn såväl
för landet som — då världsmarknadspriserna betydligt överstiga priserna
på hemmamarknaden — för den enskilde pappersfabrikanten. En måttlig
pappersskatt synes sålunda icke verka rubbande på avsättningsförhållandena
inom branschen, så länge full avsättning kan erhållas till tillfredsställande
exportpriser. Därest mera väsentliga förändringar i dessa förhållanden
skulle inträda, bör fördenskull frågan om beskattningens bibehållande
ofördröjligen upptagas till behandling. Med hänsyn till vad sålunda anförts
och då en pappersskatt, jämfört med övriga av kontrollstyrelsen handhavda
skatter, icke torde komma att erbjuda större svårigheter av skatteteknisk
art, finner kontrollstyrelsen sig kunna tillstyrka den föreslagna pappersbeskattningen.
Denna bör givas klart provisorisk karaktär, lämpligen såsom
i betänkandet föreslagits genom att beslutas för ett år i sänder. Då
skattens fortbestånd på sätt angivits bland annat bör bedömas med beaktande
av de vid varje tidpunkt aktuella exportpriserna, torde Kungl. Maj :t
därjämte — i analogi med vad som gäller i fråga om margarinaccisen
böra erhålla riksdagens bemyndigande att, då anledning därtill föreligger,
sänka skattesatsen eller suspendera skatten. — Pappersskatten skulle enligt
beredningens beräkningar giva en intäkt av 48 miljoner kronor årligen.
Kontrollstyrelsen finner det för sin del vara av värde, om en skatteintäkt
av denna storleksordning kan erhållas genom beskattning av en enda varugrupp.
Ett uttagande av indirekt skatt till motsvarande belopp inom annat
varuområde skulle nödvändiggöra indragande under beskattning av ett flertal
varugrupper — därav sannolikt åtskilliga, som kunde betecknas såsom
mera oumbärliga. Genom en dylik utvidgning av det skattepliktiga varuområdet
skulle skattekontrollen för visso i hög grad försvåras.
Kommerskollegium har erinrat om att i den finansplan, som fogats vid
statsverkspropositionen till innevarande års riksdag hade en överbalansering
av driftbudgeten för budgetåret 1948/49 med 500 miljoner kronor
framhållits såsom önskvärd. Den nu föreslagna beskattningen av papper
och papp utgjorde — jämte de redan fastställda skatterna på vissa särskilda
varor och tjänster — led i strävandena att åstadkomma en sådan
överbalansering. Det förtjänade i detta sammanhang framhållas, att det inflatoriska
trycket icke syntes minska i den omfattning som konsumtionsskatteberedningen
avsett. Köpkraftsminskningen syntes nämligen genom
statens egen pappersförbrukning och genom svårigheten att i alla fall övervältra
den föreslagna skatten på konsumenterna icke komma att bli av beräknad
omfattning. Emellertid syntes inkomstökningen av redan beslutade
konsumtionsskatter icke vara tillräcklig utan nödvändiggöra uttagande av
ytterligare skatt å konsumtionen. Ehuru kollegium funnit mycket vägande
25
Kungl. Maj:ts proposition nr 215.
invändningar ha framförts mot den föreslagna beskattningen, ansåge sig
kollegium med hänsyn till nu rådande allvarliga ekonomiska läge ej kunna
motsätta sig en beskattning av föreslagen art, därvid kollegium fäst särskilt
avseende vid dess tillfälliga karaktär och vid den omständigheten att
införandet av en allmän lågprocentig omsättningsskatt — vilket i och för
sig syntes ha varit att föredraga — med hänsyn till redan beslutade konsumtionsskatter
svårligen kunde för närvarande vidtagas.
Statens priskontrollnämnd, som tillstyrkt beredningens förslag, har funnit
sig böra fästa särskild vikt vid möjligheterna att genom den föreslagna
beskattningen ernå besparingar i papperskonsumtionen. Nämnden ville emellertid
ifrågasätta om icke med stöd av gällande pappersreglering ytterligare
begränsningar i förbrukningen av papper skulle kunna åstadkommas på åtskilliga
områden.
Såsom motivering för avstyrkandena av beredningens förslag om en pappersbeskattning
ha olika skäl anförts. Sålunda har invänts bl. a., att en
dylik beskattning icke komme att — såsom beredningen antagit — vare sig
uppsuga befintligt köpkraftsöverskott eller minska papperskonsumtionen.
I dessa hänseenden har Sveriges grossistförbund anfört.
Motivet för den föreslagna skatten anges vara dels att i likhet med övriga
nyligen beslutade varuskatter bidraga till en begränsning av köpkraftsöverskottet,
dels att minska konsumtionen av papper. Vad sistnämnda
motiv beträffar må framhållas, att den förut i år beslutade skärpningen
av ransoneringen av papper, vilken i de flesta fall blir mycket kännbar för
förbrukarna av papper, knappast ger utrymme för ytterligare besparing
därav. Det får därför antagas, att den enda verkan av skatten blir ökade utgifter
för dem som använda papper. I den mån dessa ökade utgifter övervältras
på allmänheten leder detta givetvis till en motsvarande minskning
av köpkraft söverskottet. Att märka är emellertid dels att statens egen pappersförbrukning
torde motsvara minst Va av den totala konsumtionen av
finpapper inom landet, och dels att en icke obetydlig del av kostnadsökningen
av praktiska skäl icke torde kunna övervältras på allmänheten.
På goda grunder kan man därför utgå från att köpkraftsminskningen endast
blir en mindre del av de 48 milj. kr., som skatten beräknas inbringa,
alltså ett relativt obetydligt belopp. I förhållande till det av Kungl. Maj :t
nämnda totalbeloppet för de intäkter, som de ökade indirekta skatterna
skulle giva, blir sålunda verkan av en eventuell pappersskatt synnerligen
obetydlig.
Svenska pappcrsbruksföreningen har framhållit att beredningens uttalande,
att en önskvärd ytterligare minskning av den inhemska förbrukningen
av papper och papp skulle kunna ernås genom den föreslagna accisen,
vore såtillvida en missuppfattning, som storleken av leveransen på
svenska marknaden redan för närvarande reglerades genom statliga åtgärder
och det i anslutning därtill träffade avtalet mellan bränslekommissionen
och föreningen. Av denna anledning funnes sålunda icke något som
helst skäl att tillgripa eu skatt som ett instrument för att ytterligare begränsa
konsumtionen, eftersom alla behövliga regleringsåtgärder kunde
vidtagas på redan etablerade vägar. Beredningen uttalade vidare, att ge
-
26
Kungl. Maj.ts proposition nr 215.
nom en dylik skatt den nuvarande prisspänningen mellan export- och hemmamarknadspriserna
i viss omfattning skulle utjämnas. Det vore beklämmande
att konstatera, att en prisspänning, som uppstått till följd av myndigheternas
egen politik, vilken inneburit ett upprätthållande i stort sett
av 1941 års prisnivå för papper och papp genom en däremot svarande uppoffring
från pappersindustriens sida och som sålunda direkt skapat denna
spänning, nu av konsumtionsskatteberedningen användes som argument
för införandet av en skatt. Logiskt sett borde väl resultatet i stället ha blivit
ett lörordande från beredningens sida av en frigivning av inlandspriserna
för papper och papp, varigenom de ökade intäkter, som därigenom
kunde tillföras industrien, automatiskt bleve föremål för beskattning och
sterilisering genom gällande skatteförfattningar och den ifrågasatta nya
lagen om allmän vinststerilisering. Genom att gå den väg som beredningen
nu valt hade beredningen i själva verket ifrågasatt en diskriminering av
pappersindustrien i förhållande till andra industrier på ett sätt, som måste
framstå som direkt stötande mot all sund rättskänsla.
Statskontoret har ansett, att det icke vore möjligt att på den av beredningen
föreslagna vägen nå en eftersträvad indragning av överflödig köpkraft;
resultatet av den föreslagna skatten syntes i stället bliva en inflationsfrämjande
prisökning, som ytterst komme att drabba den minst penningstarka
delen av befolkningen. Statskontoret har därjämte — såvitt angår
skattens återverkningar på staten såsom förbrukare av papper — åberopat
att om inköpsvärdet av det av staten förbrukade papperet uppskattningsvis
beräknades till cirka 20 miljoner kronor per år, kunde merkostnaderna
på grund av skatten beräknas till omkring 3,5 miljoner kronor; av
sistnämnda belopp återginge dock 3 miljoner kronor till statsverket i form
av skatteinkomster och 0,5 miljoner kronor komme att utgöra verklig kostnadsstegring
på grund av ökade lagringskostnader in. in. för förädlingsindustrien.
Vidare har mot beredningens förslag invänts, att eu pappersbeskattning
— som enligt beredningens förslag skulle slå igenom i konsumentpriserna
— komme att i stor utsträckning drabba oumbärliga varor. I denna fråga
har handelskammaren i Göteborg framhållit, att finansministerns uttalande
i samband med planläggningen av den konsumtionsbeskattning, som nu
hölle på att genomföras, gåve vid handen, att en beskattning av livsmedel
och vissa andra oumbärliga varor icke borde tillgripas. Handelskammaren
kunde icke finna annat än att det nu föreliggande skatteförslaget i väsentliga
delar strede mot detta finansministerns uttalande. Såsom framginge
av de vid förslaget fogade utredningarna skulle en skatt av det slag som
utredningen förordat omedelbart komma att påverka livsmedelspriserna
och priserna å en mängd oumbärliga varor som hade papper eller papp till
utgångsmaterial. Beredningen hade också med tanke härpå i sin skrivelse
åberopat riksdagens ställningstagande till drivmedelsbeskattningen såsom
ett skäl för frångående av principen att konsumtionsbeskattningen endast
Kungl. Maj.ts proposition nr 215
27
skulle drabba umbärliga varor. Att man beträffande ett viktigt område
frångått principen om beskattningens läggande endast å umbärliga varor,
syntes handelskammaren icke utgöra något skäl för att utvidga beskattningen
till nya områden, där den utan tvekan konmie att medföra prisförhöjningar
på en mångfald oumbärliga varor. Med användandet av en dylik
argumentering skulle man ju kunna motivera en konsumtionsbeskattning
på snart sagt vilka viktiga varor som helst.
Skånes handelskammare har anfört.
Mot den föreslagna accisen talar enligt handelskammarens mening särskilt
den omständigheten, att papper och papp användes som råvara eller
förpackning för en stor mångfald varor. Accisen kan till följd härav, trots
att den drabbar endast två varuslag, papper och papp, knappast anses utgöra
en form för punktbeskattning. Den kommer nämligen att verka kostnadsfördyrande
inom praktiskt taget varje område av näringslivet inom såväl
produktionen som distributionen. Handelskammaren inskränker sig till att
peka på vissa mera betydelsefulla områden, där sådana verkningar komma
att uppstå, bl. a. träffas jordbruket. Sålunda distribueras sådana förnödenheter
som spannmål, fodermedel, utsäde, rotfrukter och gödning merendels
förpackade i pappersemballage och påverkas därför av skatten. Kostnadsökningarna
för dessa varuslag, som för övrigt även drabbar skördegarn, komma
självfallet att belasta jordbrukets priskalkyl, varigenom skatten kommer
att influera å jordbrukets prissättning. De största verkningarna komma
emellertid att framträda i fråga om rena konsumtionsvaror, särskilt inom
livsmedelsområdet, där pappersemballage i stor utsträckning användes som
förpackning. Som av pappersbruksföreningen påpekats hänför sig icke
mindre än närmare en tredjedel av hela papperskonsumtionen till livsmedelsemballage
eller sådant emballage, där en kostnadsökning direkt eller indirekt
kommer att påverka livsmedelspriserna. Även priserna å andra konsumtionsvaror
än livsmedel komma att påverkas. Exempel härpå erbjuder skodon
ävensom tvättmedel. Särskild uppmärksamhet förtjänar det förhållande, att
åtskilliga byggnadsmaterial komma att drabbas av skatten såsom cement,
takpapp, tapeter och linoleum. Den ökning av byggnadskostnaderna, som
accisen kommer att förorsaka, står i dålig överensstämmelse med den politik,
som statsmakterna eljest tillämpa på detta område, vilken går ut på subventionering
av bostadsproduktionen. Handelskammaren vill i detta sammanhang
erinra om, att den statliga bostadspolitiken å sin tid ansågs motivera
att impregnerat byggnadspapp, inklusive takpapp, undantogs från den allmänna
omsättningsskatten. Det kan nämnas, att även skördegarn och papperssäckar
voro befriade från omsättningsskatt.
Handelskammaren har sökt från ett antal ledande industriföretag införskaffa
uppgifter om, vad aecisens införande skulle för respektive företag
betyda i kostnadshänseende. Därvid har inhämtats, att exempelvis cementindustrien,
som använder papperssäekar som förpackning till eu sammanlagd
kvantitet av ca (i 700 ton om året, skulle få vidkännas en kostnadsökning
om ca 1 miljon kronor. För sockerindustrien, vars årliga papperskonsumtion
belöper sig till ca <S 000 ton, skulle motsvarande kostnadsökning uppgå till
ca 1,2 miljoner kronor. För superfosfatindustrien, som har en pappersförbrukning
av 4 500 ton, skulle kostnadsökningen komma all uppgå till närmare
700 000 kronor. För skördegarnstillverkningen, vilken svarar för en
kvantitet av 0 000 lon, blir kostnadsökningen 900 000 kronor. För takpappsindustrien
kommer skatten att nödvändiggöra en prisböjning av ca 1
krona per rulle takpapp, vilket innebär eu böjning med 4 å 5 procent. Mot
-
28
Kungi. Maj:ts proposition nr 215.
svarande prishöjningar skulle bli för skördegarn 10 procent och för rotfruktssäckar
av spinnpapper 7 å 8 procent.
Sveriges grossistförbund har uttalat, att den obetydliga köpkraftssterilisering,
som en pappersskatt skulle innebära, givetvis borde vägas mot de
olägenheter, som pappersskatten kunde komma att medföra. Att dessa bleve
mycket betydande vore uppenbart. Papper hade numera blivit en oumbärlig
vara i det dagliga livet och intoge en nyckelposition i både produktion och
distribution. Bristfälligt emballage ledde lätt till varuförstörelse. En försämring
av emballaget för transportförpackningar vore för övrigt icke genomförbar
med hänsyn till järnvägens ansvarsbestämmelser. Ur hygienisk synpunkt
spelade ordentligt emballage en stor roll. Över huvud syntes det egendomligt
att dessa och andra skadeverkningar på distributionen icke av beredningen
gjorts till föremål för närmare utredning. Till mycket betydande
del användes papper såsom emballage för livsmedel. Skulle de ökade kostnaderna
härför belasta livsmedlen, fördyrades desamma med ca 20 miljoner
kronor. En inom Sveriges kolonialvaru-engrossisters riksförbund gjord uppskattning
gåve vid handen att om pappersskatten genomfördes komme enbart
sådana varor som mjöl, socker och kaffe att fördyras med flera miljoner
kronor.
Landsorganisationen i Sverige har framhållit, att landsorganisationen icke
önskade resa några principiella invändningar mot en skärpt beskattning
av umbärliga varor och tjänster. Det syntes uppenbart, att en beskattning av
papper även skulle drabba en lång rad varor, som måste anses som ur olika
synpunkter oumbärliga. Återverkningarna på livsmedelspriserna syntes bli
ofrånkomliga även om en viss sänkning av den nuvarande emballagestandarden
kunde genomföras utan allvarligare olägenheter.
Svenska typograf förbundet m. fl. ha anfört, att beredningen syntes anse
att trycksaker och pappersemballage hörde till umbärliga varor, vilket emellertid
vore en fullständig missuppfattning, ty näringslivet och samhället
kunde icke i vår tid undvara dessa varor. Hur skulle t. ex. den direkta beskattningen
kunna klaras utan deklarationsblanketter och debetsedlar? Givetvis
funnes det trycksaker av större eller mindre angelägenhetsgrad. Och
om förslaget avsåge att lägga skatt på mera umbärliga trycksaker, så hade
måhända icke starkare erinringar kunnat göras, men att lägga skatt på
papper till facklitteratur, vetenskapliga tidskrifter, facktidningar, läroböcker
för undervisning och böcker för folkbildningsarbetet innebure ett uppenbart
hämmande av den kulturella utvecklingen, som staten borde stödja
och icke stjälpa. Böckerna vore redan nu i allmänhet så dyra, att flertalet
arbetare icke hade råd att köpa dem. Folket i Bilds och ändra bokförlags
berömvärda strävan att genom billiga bokserier få ut goda böcker i arbetar-
och småfolkshemmen hade avsevärt hämmats genom pappersransoneringen,
och om den föreslagna skatten genomfördes, restes nya hinder för
denna kulturfrämjande verksamhet.
29
Kungl. Maj:ts proposition nr 21ö.
Vad särskilt angår frågan, huruvida den genom en pappersbeskattning
uppkommande merkostnaden borde slå igenom i konsumentpriserna, har
Stockholms handelskammare anfört.
Beredningen har förordat, att den merkostnad, som drabbar pappersbranschen
genom en beskattning, skulle slå igenom i konsumentpriserna.
Handelskammaren anser sig böra särskilt påpeka, att kostnadsstegringarna
måste bli större än vad som direkt svarar mot en skatt av 15 öre per kilogram.
Vid bearbetning av det skattepliktiga, obearbetade papperet uppstår
betydande spill — när det gäller böcker inträffar det ju dessutom ofta, att
stora delar av upplagorna bli osålda — varjämte den prishöjning, som direkt
svarar mot skattens storlek, i sin tur föranleder ökade kostnader, t. ex.
för lagring, krediter och försäkringar. Härtill kommer, att det måste bli
utomordentligt vanskligt att bestämma, med vilka belopp priserna i anledning
av papper sskatten skola få höjas för olika artiklar, i vilka papper
ingår direkt eller såsom emballage. Att misstag och ojämnheter härvidlag
äro ofrånkomliga är med ledning av erfarenheterna från annat priskontrollarbete
uppenbart.
I åtskilliga fall torde det knappast kunna påräknas, att skatten kommer
att slå igenom. Det finns företag, som använda 100-tals ton papper om året
för internt bruk: för egna blanketter, reklamtryck, fraktsedlar etc. Det
torde icke kunna förväntas, att prismyndigheterna alltid komma att godtaga
prisförhöjningar genom dylika till företagens allmänna omkostnadskonto
hänförliga kostnadsökningar. Icke heller torde skatten kunna slå
igenom, när det gäller sådana trycksaker som spårvagnskvitton, entrébiljetter
av olika slag, fraktsedlar och paragonnotor etc.
Det torde därför utan överdrift kunna påstås, att de 48 miljoner kronor,
som skatten beräknas komma att ge, ingalunda komma att helt och
hållet tagas ut av den köpande allmänheten och sålunda icke till hela sitt
belopp verka uppsugande på köpkraften. En icke ringa del av beloppet
kommer säkerligen att få betalas genom minskning av företagens rörelseresultat.
Skånes handelskammare har framhållit, att beredningen utgått ifrån, att
merkostnaderna för pappersbeskattningen skulle slå igenom i konsumentpriserna.
I många fall komme så otvivelaktigt att bli fallet. I stor utsträckning
komme accisens prishöjande verkan t. o. in. att bli icke oväsentligt
större än vad som motsvarade skattebeloppet. Sålunda komme accisen —
på sätt alltid vore fallet när det gällde varuskatter, som uttoges å ett tidigt
fabrikantled — att bli starkt ackumulativ, då den slutligen träffade
den, som avsåges att ytterst svara för densamma, nämligen konsumenten.
Därtill komme att när skatten lades till andra kostnadsökningar, vilka hittills
icke varit av den storleksordning, att de var för sig eller tillhopa
kunnat åberopas till stöd för krav på prishöjning och därför ännu icke kommit
till uttryck i höjda priser, det kunde förväntas, att skatten komme att
utlösa å samtliga kostnad sfaktorer grundade aktioner för ökade priser,
vilka icke kunde av priskontrollnämnden avvisas. Å andra sidan vore emellertid
att märka, att accisen i ett icke ringa antal fall, där kostnadsökningen
för den enskilde företagaren icke bleve av den storleksordning, att den
bleve av omedelbar betydelse för priset, icke komme att slå igenom i kon
-
30
Kungl. Maj.ts proposition nr 215.
sumentpriserna, i varje fall icke annat än på lång sikt. Handelskammaren
tänkte härvid på den accis, som komme att vila på omslagspapper inom
detaljhandeln och skrivpapper för kontorsändamål. I dessa fall måste accisen
bäras av vederbörande näringsföretag själva och bleve då en skatt icke
på konsumtionen utan på näringslivet.
Vidare har handelskammaren i Göteborg framhållit, att i de fall då t. ex.
papper användes för förpackning av dyrbara industrivaror, där alltså emballagekostnaden
utgjorde endast en bråkdel av varans slutliga pris, vore
en omräkning av priset med hänsyn till pappersskatten utesluten. I dessa
fall bleve alltså resultatet, att skatten komme att uttagas hos tillverkaren
av industrivarorna som på grund därav finge sin vinst minskad. Detta i
sin tur komme att medföra en minskning i de ordinarie skatteintäkterna
från de företag som på så sätt komme att erlägga pappersaccisen.
Sveriges grafiska industriförbund har understrukit, att hänsyn måste tagas
till samtliga med skatten förenade kostnader, alltså — förutom skattebeloppet
på det i den färdiga varan ingående papperet — även till skatten
på vid produktionen uppkommande pappersspill, till ökade lagrings-, ränte-,
försäkrings-, provisions-, rabatt- och kreditkostnader och dylikt samt till
förluster genom att delar av upplagor, t. ex. av böcker, tapeter och dylikt
ej bleve sålda. Att därvid kalkyltekniska svårigheter komme att uppstå vore
givet.
Sveriges köpmannaförbund har anfört, att förbundet förutsatte dels att
de av beskattningen föranledda och detaljhandeln drabbande prisökningarna
finge helt slå igenom i konsumentpriserna dels ock att på sätt förbundet
tidigare framhållit — den del av detaljhandeln som saluförde papper
och papp samt varor av papper och papp finge efter beskattningens
genomförande behålla oförändrad handelsmarginal.
Sveriges grossistförbund har ansett, att det vore nödvändigt att klara
direktiv lämnades priskontrollnämnden att de av skatten föranledda ökade
kostnaderna finge, i den utsträckning praktiska skäl gjorde det möjligt,
helt övervältras på allmänheten. Utan sådana direktiv syntes, att döma av
hittillsvarande erfarenheter från priskontrollnämndens verksamhet, risk
föreligga att skatten eljest komme att i viss utsträckning belasta näringslivet.
Slutligen har statens priskontrollnämnd gjort följande uttalande.
Nämnden ansluter sig till beredningens ståndpunkt att den merkostnad
som till följd av beskattningen drabbar pappersbranschen bör slå igenom i
priserna. De av ds höjda priserna å papper föranledda kostnadsökningarna
synas vidare normalt böra slå igenom i priserna till konsument. Nämnden
vill på denna punkt hänvisa till vad bevillningsutskottet i sitt den It) februari
1948 dagtecknade betänkande (nr 8) med anledning av Kungl. Maj :ts
proposition nr 5 med förslag till förordning om särskild automobilskatt
m. m. uttalat. Utskottet underströk därvid att, därest de ifrågavarande skatteskärpningarna
genomfördes, de ökade kostnaderna för transportväsendet,
handeln och näringslivet i övrigt givetvis borde slå igenom i konsumentpriserna.
Utskottet förutsatte sålunda att statens priskontrollnämnd beaktade
detta och endast i sådana fall där vinstmarginalen i något led inom
Kungl. Maj:ts proposition nr 215.
31
produktionen eller distributionen vore större än vad som kunde anses skäligt
borde övervältringen av skatteskärpningarna begränsas.
Utskottet har sålunda avsett att de av skatteskärpningarna direkt föranledda
kostnadsökningarna böra slå igenom i konsumentpriserna. Av uttalandet
framgår emellertid att något hinder icke uppställts mot att beskära
vinstmarginalen i de fall då densamma befinnes större än vad som kan anses
skäligt. Enligt nämndens mening synes den av utskottet angivna principen
böra gälla även vid genomförandet av en beskattning av papper.
Vad beträffar bestämmandet av handelns marginaler efter genomförandet
av en pappersbeskattning synes denna fråga böra behandlas enligt av
nämnden tidigare angivna riktlinjer. Sålunda bör i princip höjning av priserna
i de olika handelsleden medgivas med högst de belopp som svara mot
skatteökningen i varje särskilt fall. Detta innebär således att skatteskärpningarna
icke i och för sig föranleda tillstånd till ökning av handelsmarginalerna
uträknade i kronor och ören. Därest i särskilda fall marginalförbättring
på grund av otillräcklig kostnadstäckning anses nödvändig, bör
frågan därom bedömas med beaktande av de speciella förhållandena i varje
särskilt fall.
Vad beträffar den ökning av emballagekostnaderna som skulle inträda
vid en pappersbeskattning framgår av det föreliggande utredningsmaterialet
att en beskattning enligt beredningens förslag skulle betyda en ökning
av livsmedelshandelns kostnader för emballage med 15—20 procent. Inom
speceri- och mjölkhandeln uppgår emballagekostnadernas ökning i förhållande
till omsättningen till omkring 0,i procent. Även inom andra branscher
torde kostnadsökningen på denna punkt vara relativt obetydlig. Den angivna
kostnadsökningen är emellertid beräknad under förutsättning av oförändrad
förbrukning av emballage. Med hänsyn till rådande uppenbara slöseri
med omslagspapper och annat emballage, vilket av beredningen också
understrykes som ett skäl för genomförandet av en pappersbeskattning, anser
nämnden emellertid att kompensation för ökade emballagekostnader
över huvud icke bör lämnas utan den inträdda prisfördyringen bör kunna
motvägas av en minskning i förbrukade kvantiteter. Beskattningen kommer
därigenom att medverka till att sparsamhet iakttages beträffande emballage.
Denna princip synes böra tillämpas på alla de områden — sålunda även
inom industrien — där möjlighet till besparingar i emballageförbrukningen
föreligger.
Mot beredningens förslag har vidare invänts, att en beskattning av papper
skulle verka ojämnt samt medföra rubbningar i avsättningsförhållandena
och åstadkomma snedvridningar inom produktionen. I detta avseende
har Stockholms handelskammare anfört, att en viktbeskattning av papper
och papp komme att verka mycket ojämnt med hänsyn till de skattepliktiga
varornas högst varierande värde och olika användningsändamål. Papperspriset
vore ofta av dominerande betydelse för slutproduktens pris, medan i
andra fall för vissa högförädlade produkter papperspriset representerade eu
relativt ringa del. För framställning av vissa enklare emballage och trycksaker
komme skatten att verka direkt prohibitivt. I en billig bok representerade
papperskostnaden eu väsentlig del av priset; i eu dyr bok vore papperskostnaden
däremot av mindre betydelse. Skatten komme att särskilt tynga
de billigare böckerna, såsom läroböcker och för den breda publiken avsedda
verk. Priset på böcker, som inginge i av vissa förlag utgivna billiga serier,
32
Kungi. Maj:ts proposition nr 215.
måste enligt uppgift icke oväsentligt höjas. All erfarenhet visade, att en
prissättning, som icke vore ekonomiskt riktig, ledde till snedvridningar
inom produktion och distribution. Om en pappersskatt infördes med ett efter
vikt utgående enhetligt belopp, koinme detta att leda till en mycket
hård belastning av papper för vissa användningsändamål, medan skattetrycket
bleve väsentligt mindre i andra fall. Detta förhållande komme säkerligen
att föranleda åtgärder, vilka komme att i sin mån ytterligare markera
den snedvridning av det ekonomiska livet, som föranletts av priskontrollen
och andra vidtagna regleringsåtgärder.
Skånes handelskammare har uttalat att en punktbeskattning av olika, tämligen
på en slump utvalda nödvändighetsvaror omöjligen kunde låta sig väl
förena med en rationell beskattning. Verkningarna av sålunda lagda konsumtionsskatter
kunde nämligen ofta icke på förhand bedömas. Sannolikheten
talade för att införandet av dylika skatter komme att medverka till en ökad
snedvridning av såväl konsumtion som produktion och därigenom få skadliga
följder för näringslivet. De prisstegringar, som komme att bli följden
av sådana skatter komme dessutom i sin tur att ge upphov till inflatoriska
impulser över ett vidsträckt fält och därmed motverka sitt eget syfte. Vidare
komme en pappersaccis att medföra en ensidig och kännbar kostnadsbelastning
å papper och papp i den konkurrens, som rådde mellan dessa produkter
å ena sidan och andra icke skattebelagda material å andra sidan vilka användes
för samma ändamål. Sådan konkurrens förelåge exempelvis mellan
takpapp och andra takbeläggningsmaterial såsom eternit, tegel och plåt och
mellan pappers- och pappemballage och emballage av jute, trä eller plåt.
Liknande konkurrens rådde mellan tapeter och målning. Det vore att märka,
att den ofta påtalade stegringen av pappersförbrukningen på många områden
medfört kostnadsbesparingar för näringslivet och för folkhushållet
och även gjort överflödig en eljest erforderlig import av utländska råvaror,
vilken skulle ha tärt på vår knappa behållning av utländska valutor. Den
starkt ökade papperskonsumtionen i landet vore sålunda ingalunda uteslutande
ett uttryck för slöseri utan tillgodosåge i stor utsträckning ändamål,
mot vilka ur nationalekonomisk synpunkt befogade invändningar icke kunde
göras. Slutligen medförde skattens utformning som viktskatt att den komme
att drabba ytterst ojämnt, då tyngre och billigare sorter belastades hårdare
än bättre kvaliteter. I vissa fall komme skatten att belöpa sig till ej mindre
än närmare 50 procent av varupriset.
Landsorganisationen i Sverige har understrukit, att en generell pappersbeskattning
drabbade olika papperssorter med ojämna procentbelopp och
hade en tendens att missgynna de billiga standardsorterna. Vissa konsekvenser
för produktionens sammansättning kunde sålunda befaras.
Kooperativa förbundet har framhållit, att en skattesats av 15 öre per kilogram
vore av sådan storleksordning, att det funnes anledning att noggrant
överväga verkningarna av densamma. Genom att skatten skulle tagas ut såsom
viktskatt och icke såsom värdeskatt drabbades olika slag av papper
och papp på ett synnerligen olikartat sätt. Prisökningen för wellpapp skulle
Kungl. Maj:ts proposition nr 215.
33
uppgå till närmare 50 %, för 60 g journalpapper till ca 35 %, för påspapper
till ca 30 %, för oblekt kraftpapper till drygt 25 % och för behandlad
hårdpapp till ca 15 %. Skattesatserna vore sålunda procentuellt sett mycket
skiftande och i allmänhet förhållandevis höga. Redan det förhållandet att
en dylik högt tilltagen skatt drabbade de billiga produkterna hårdare än
de dyrare borde inge betänkligheter. Man kunde heller icke utesluta möjligheten
av att sådana förskjutningar i efterfrågan kunde inträda, vilka icke
vore önskvärda i nuvarande försörjningsläge. Priset på träfiberplattor skulle
exempelvis bli relativt förmånligare i jämförelse med de närmast konkurrerande
papprodukterna förhydningspapp och grålumppapp, vilka skulle undergå
en rätt avsevärd procentuell prisstegring. För att helt eliminera eller
i varje fall avsevärt mildra de ogynnsamma biverkningarna av en accis på
papper och papp, vore det i själva verket nödvändigt att accisen sattes till
ett avsevärt lägre belopp än beredningen föreslagit, enligt förbundets mening
högst 5 öre per kilogram.
I vissa remissyttranden har särskilt framhållits, att en pappersbeskattning
skulle kunna leda till svårigheter för exporten av papper.
Stockholms handelskammare har i denna del anfört, att då Sverige upprätthölle
en viss traditionell import av papper — t. ex. från England, Holland
och Belgien, som samtidigt vore stora avnämarländer för svenskt papper
— kunde det antagas, att avgiftsbeläggningen av importen till Sverige kornine
att utlösa motåtgärder med avseende å export till ifrågavarande länder,
över huvud taget syntes det olämpligt, att ett land, som vore så utpräglat
pappersexporterande som Sverige, vidtoge beskattningsåtgärder i fråga om
den inhemska konsumtionen av papper, vilka logiskt krävde en beskattning
jämväl av importen av denna vara.
Skånes handelskammare har ansett det vara en i och för sig absurd tanke,
att vårt land — en av världens ledande exportländer i fråga om papper -—
skulle på den egna hemmamarknaden gå i spetsen med att beskatta konsumtionen
av denna vara. Det vore nämligen fara värt, att exemplet manade till
efterföljd i våra avnämarländer och att pappersaccis infördes även där med
den påföljd, att förbrukningen av papper i dessa länder minskades. Detta
skulle i sin tur leda till menliga verkningar för vår pappersexport och bli
till skada för vårt land. Den omständigheten, att utredningen till stöd för
förslaget åberopade, att man i Danmark beskattade papper och papp, vore
ett talande uttryck för, hur i ett land införda skatteformer kunde i andra
länder tagas till intäkt för införande av samma skatter därstädes. Exemplet
från Danmark funne handelskammaren för övrigt mindre lyckligt valt, då
Danmark i motsats till Sverige vore för sin försörjning med hithörande produkter
väsentligen beroende av importen utifrån.
Vidare har svenska pappersbruksföreningen anfört.
Den viktiga omständigheten, alt Sverige är ett pappersexporterande land
av betydelse, har icke uppmärksammats av beredningen. På annat sätt kan
ej förklaras den likgiltighet, med vilken beredningen omnämner de invändningar,
som framförts från branschhåll. Förhållandet framgår även ge
3
Bihann till riksdagens protokoll 1948. t samt. Nr 215.
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 215.
nom omnämnandet av våra grannländer. Sålunda framhålles, att Danmark
infört beskattning på papper och papp, medan Norge icke uttager någon
dylik skatt. Man förbiser emellertid att härav draga den självklara
slutsatsen, att Norge som ett pappersexporterande land icke funnit det förenligt
med sina intressen att beskatta papper och papp, under det att Danmark,
som ej är självförsörjande på området utan tvingas importera stora
kvantiteter, gått den andra vägen.
Enligt föreningens mening vore det ytterligt betänkligt att ensidigt utsätta
en för Sveriges utrikeshandel så viktig bransch som pappersindustrien
för de konsekvenser, som eventuellt kunna bli en följd av en pappersaccis.
Sverige intager f. n. en förgrundsställning som papperskonsumerande land
och upprätthåller därjämte en betydande export, som enbart under fjolåret
tillfört landet närmare 450 miljoner kronor i utländska valutor. Erfarenheten
torde ha givit vid handen, att åtgärder av tullpolitisk och liknande
art, som vidtagas i ett land, sällan bliva ensidiga utan giva upphov till
liknande motåtgärder i utlandet. Den föreslagna pappersaccisen är just
en sådan åtgärd, som kommer att uppmärksammas på våra exportmarknader
och som mycket lätt kan stimulera till införandet av importavgifter
på svenskt papper och papp, vilket kan medföra förödande verkningar
för vår framtida export. Det torde vara tillfyllest att erinra om
de importkontingenter för papper resp. pappersvaror till Sverige, som
förefinnas i löpande handelsavtal med England, Holland och Belgien. En
pappersaccis i Sverige skulle i dessa länder säkerligen direkt utlösa liknande
åtgärder. De tre länderna i fråga togo före kriget närmare hälften
av Sveriges totala export av papper och papp och tillhöra alltjämt våra
mest betydande avnämare.
Statens bränslekommission har uttalat, att man säkerligen icke, därest
accis lades på importerat papper, borde förringa faran av en reciprok behandling
i utlandet av svensk pappersexport.
I yttrandet från svenska typograf förbundet m. fl. har framhållits risken
för skadliga återverkningar på arbetsmarknaden genom en pappersbeskattning.
Enligt vad i yttrandet omnämnts hade de grafiska facken tidigare fått
vidkännas pappersransonering, som vidtagits för att genom ökad export
av papper och pappersmassa skaffa landet dollarvaluta. Genom pappersransoneringen
hade pappers- och papptilldelningen till de grafiska facken
nedbringats till I 2/s av 1946 års förbrukning. Härigenom hade redan över
600 personer fått lämna sina anställningar på grafiska företag. Ytterligare
avskedanden torde komma att äga rum när de vid ransoneringens början
inneliggande papperslagren blivit förbrukade. En så stor fördyring av trycksaker,
som den föreslagna pappersaccisen skulle medföra, komme att avsevärt
minska produktionen och medföra ytterligare driftsinskränkningar
inom typograf-, bokbindare- och litografförbunden.
I vissa remissyttranden har framhållits, att de ytterligare statsintäkter
som erfordrades för budgetens överbalansering lämpligare kunde anskaffas
på annat sätt. Sålunda har i flera fall från de enskilda organisationernas
sida ifrågasatts ett återinförande av den allmänna omsättningsskatten i
oförändrad eller modifierad form. Stockholms handelskammare har anfört
i denna fråga.
Kungl. Maj:ts proposition nr 215.
35
Handelskammaren har vid olika tillfällen av principiella skäl avvisat tanken
på särskilda skatter på vissa speciella varor och i stället föreslagit att
den indirekta varubeskattningen utformas som en allmän omsättningsskatt
å detaljhandeln med så få undantag som möjligt och utgående efter en
måttlig, enhetlig skattesats. Det nu föreliggande förslaget till särskild skatt
å papper och papp har ytterligare bestyrkt handelskammaren i dess principiella
uppfattning. Den föreslagna pappersskatten är till sina verkningar
ytterst svåröverskådlig och den kommer — hur den än utformas — att i
praktiken leda till ojämnheter och rubbningar av olika slag. Möjligheterna
för övervältring av skatten te sig också i nuvarande prisbundna
samhälle ytterst varierande. Den kan med andra ord aldrig fylla kravet
på en rättvis skatt. En måttlig, allmän omsättningsskatt å detaljhandeln
medför icke några sådana konsekvenser, som här anförts. En dylik
skatt fyller bättre än varje annan form av beskattning syftet att suga
upp köpkraftsöverskottet. En punktbeskattning innebär endast en omväg
för uppnående av målet, vilken aldrig kan bli effektiv och alltid måste medföra
olägenheter av olika slag.
Vidare har kooperativa förbundet anfört följande.
Den av förbundet ifrågasatta 5-öresskatten, som totalt skulle ge drygt 20
miljoner kr., vore ur kontrollsynpunkt enklare än den av beredningen föreslagna
och skulle därtill medföra väsentligt mindre olägenheter med hänsyn
till produktions- och avsättningsförhållanden. Den skulle heller icke,
till skillnad från den av beredningen föreslagna utformningen, te sig stötande
ur rättvisesynpunkt.
Därmed skulle emellertid mindre än hälften av de skatteintäkter ernås,
som ytterligare fordras utöver redan beslutade konsumtionsskatter. Eftersom
en konsumtionsbeskattning av den erforderliga storleksordningen under
alla förhållanden måste i betydande grad drabba även icke umbärliga
livsmedel, och eftersom det ur konsumentsynpunkt icke kan ha någon avgörande
betydelse vilka livsmedel som drabbas, så länge det icke är fråga
om ur folkhälsosynpunkt viktiga varor, vill förbundet föreslå att återstående
belopp tages ut genom en sockerskatt. En skatt, uppgående till 10
öre per kg socker, skulle ge ca 22 miljoner kr. Eftersom sockret tillhör
de billigare livsmedlen och eftersom en mindre begränsning av sockerkonsumtionen
— som eventuellt skulle kunna bli följden av en beskattning —
icke har någon skadlig effekt för folkhälsan, lär några principiella betänkligheter
knappast kunna resas mot en dylik beskattning i nuvarande läge.
Å andra sidan vore en sådan skatt utomordentligt lätt att administrera; den
skulle i själva verket icke medföra några egentliga kontrollkostnader, därest
den toges ut på tillverkningsstadiet resp. vid införseln. Möjligen kan invändas,
att en dylik skatt på allt socker, skulle innebära en dubbelbeskattning
av konfektyrer. Någon avgörande betydelse synes emellertid en sådan
invändning icke kunna ha eftersom dubbelbeskattningen skulle träffa eu
lyxkonsumtion utan värde ur folkhälsosynpunkt.
Förbundet vill därjämte framföra ett mer principiellt önskemål beträffande
konsumtionsbeskattningen. Den nu tillämpade punktbeskattningen
är utan tvivel en form för indirekt beskattning, som utan mer vägande invändningar
kan accepteras, så länge det är möjligt att inskränka den till
lyxkonsumtionens område. Då den emellertid måste utsträckas till så viktiga
varor som drivmedel och papper för att via dessa drabba icke umbärliga
livsmedel och andra konsumtionsvaror medför den allvarliga olägenheter.
Såsom förbundet framhöll i sill yttrande över drivinedelsbeskatt
-
36
Kungi. Maj.ts proposition nr 215.
ningen kommer den att drabba olika varor och olika konsumtionsorter på
ett ojämnt och i vissa avseenden ganska godtyckligt sätt. Verkningarna av
en dylik beskattning på produktions- och avsättningsförhållandena äro synnerligen
svåra att överblicka; det synes emellertid klart att icke önskvärda
rubbningar inom produktion och distribution svårligen kunna undvikas.
Då sannolikheten talar för att en betydande överbalansering av driftbudgeten
kommer att krävas under flera år framåt vill förbundet därför allvarligt
ifrågasätta, huruvida det icke vore lämpligare att till ett kommande
år delvis ersätta punktbeskattningen på nödvändighetsvaror med en svnlig,
lågprocentig omsättningsskatt lagd på produktionen och i vissa fall på
partihandeln. Redan då den allmänna omsättningsskatten infördes framhöll
förbundet att dess uttagande av detaljhandeln skulle komma att medföra
stora svårigheter ur kontrollsynpunkt. Erfarenheten bekräftade riktigheten
av denna förutsägelse. Förbundet framhöll såväl vid detta tillfälle som
i senare skrivelser att ett förläggande av skatten till tidigare led inom produktions-
och distributionskedjan vore att föredra, bl. a. med hänsyn till
att det färre antalet skattskyldiga måste komma att underlätta en tillfredsställande
kontroll. Denna uppfattning hyser förbundet alltjämt. Det är
emellertid uppenbart, att införandet av en dylik skatt bör föregås av en
utredning, avsedd att inge förslag beträffande skattens utformning och omfattning
samt formerna för kontrollen. Då en sådan utredning kan bli tidskrävande
förefaller det lämpligt att redan nu, såsom en beredskapsåtgärd,
tillsätta en kommitté för att utreda formerna för en eventuell framtida omsättningsskatt
av här antytt slag.
Statens priskonlrollnämnd har framhållit, att nämnden särskilt tagit
fasta på den föreslagna beskattningens pappersbesparande syfte. Från denna
utgångspunkt ville nämnden ifragasätta huruvida icke en beskattning av
annonser skulle kunna genomföras jämsides med den föreslagna pappersbeskattningen.
Nämnden, som icke ansåge sig böra närmare ingå på utformningen
av en dylik beskattning, ville här endast framhålla att en sådan
skatt i sin mån skulle kunna leda till en begränsning av det utrymme som
för narvarande i tidningar och tidskrifter upptoges av annonser och därmed
till besparingar i konsumtionen av papper, samtidigt som den ur statsfinansietl
synpunkt skulle verka som kompensation för undantagandet av
vissa periodiska publikationer från området för pappersbeskattning.
Slutligen må nämnas, att svenska pappersbruksföreningen i sitt remissyttrande
lämnat vissa upplysningar rörande leveranserna av pappersmassa,
papp och papper till den inhemska marknaden samt angående den inverkan
en pappersbeskattning kunde komma att få på dessa leveranser. Föreningen
har i detta hänseende anfört följande.
Med hänsyn till den mångfald viktiga behov, som nödvändigtvis måste
täckas, ha synnerligen ingående utredningar och förhandlingar pågått sedan
tidigt under hösten 1946 i syfte att säkerställa en så rättvis reglering
som över huvud taget är möjlig. Frågan har även varit föremål för en särskild
utredning inom folkhushållningsdepartementet. Förhandlingar ha
därefter upptagits mellan bränslekommissionen och föreningen, och mycket
ingående regleringar på olika områden av papperskonsumtionen ligga redan
praktiskt taget färdiga. Då beredningens förslag enligt föreningens
Kungi. Maj:ts proposition nr 215.
37
uppfattning innebär ett allvarligt hot mot industriens framtida avsättningsmöjligheter,
har föreningen sett sig nödsakad meddela Kungl. Maj :t, att
föreningens biträdande av regleringsavtalet med bränslekommissionen förutsätter,
att någon pappersaccis icke blir införd. Skulle så ske, anser sig
föreningen följaktligen obunden av avtalet och berättigad träffa däremot
svarande dispositioner. Därutöver må tilläggas, att cellulosa- och trämasseföreningarna,
vilka anse, att det icke längre förefinnes någon anledning
för dem att taga på sig stora ekonomiska uppoffringar för att säkerställa
den nuvarande pappersprisnivån på svenska marknaden, i händelse en
accis skulle införas, ävenledes i sitt nu föreliggande avtalsförslag med
pappersbruken förbehållit sig fria händer. Ett införande av en accis skulle
i sådant fall kunna skapa ett fullkomligt kaos på produktions- och försörjningsområdet
i Sverige. Det torde vara överflödigt att orda närmare om
de konsekvenser, som kunna uppstå, och vi skulle föreställa oss, att bränslekommissionen
på denna punkt skulle kunna giva mycket ingående och
klara besked med dess kännedom om de förhandlingar, som föregått nu
föreliggande avtalsförslag och dess kunskap om alla de svårigheter, man har
måst lösa för att komma till detta resultat.
Statens bränslekommission har anfört, att kommissionen och pappersbruksföreningen
i avtal den 31 mars 1947 träffat överenskommelse om att
utleveranserna för hemmamarknaden under år 1947 icke finge överskrida
465 000 ton. Såsom förutsättning för avtalet gällde, att tidigare fastställda
stoppriser för dylika leveranser skulle bibehållas och att industrien skulle
få uttaga fria exportpriser. De faktiska utleveranserna för hemmamarknaden
uppgingo under året till 456 000 ton. Kommissionen hade år 1948 fört
förhandlingar med pappersbruksföreningen om att utleveranserna under
år 1948 skulle ytterligare begränsas. Kommissionen hade lyckats genomföra
en begränsning av utleveranserna av papper för hemmamarknaden
från ca 530 000 ton år 1946 till 456 000 ton år 1947, och kommissionen
hade skäl antaga, att de under år 1948 förda förhandlingarna, som de dittills
bedrivits, skulle leda till avtal, varigenom utleveranserna under år
1948 skulle kunna nedbringas till cirka 400 000 ton. Kommissionen kunde
sålunda rent erfarenhetsmässigt framhålla, att de åtgärder kommissionen
dittills vidtagit i konsumtionsbegränsande syfte visat sig effektiva. I detta
sammanhang funne kommissionen sig icke kunna underlåta att omnämna,
att vid de nyssnämnda förhandlingarna under hand av pappersbruksföreningen
antytts för kommissionen, att, om avtal skulle komma till stånd,
innan frågan om beredningens förslag slutligen avgjorts av riksdagen, föreningen
måste reservera sig för en omprövning av avtalsfrågan i händelse
förslaget antoges. Konsekvensen av en dylik omprövning kunde kommissionen
för närvarande icke bedöma.
Detaljspörsmål. I remissyttrandena har närmare behandlats frågan
huruvida från beskattningen borde undantagas dels allmänna nyhetstidningar
och dels den s. k. fackpressen.
Kontrollstijrelsen och statens priskontrollnåmnd ha tillstyrkt vad beredningen
i detta hänseende anfört, därvid priskontrollnämnden dock tillagt,
38
Kungl. Maj:ts proposition nr 215.
att starka skäl måste anses föreligga att dispensvägen från beskattning undantaga
jämväl papper till vissa tidskrifter in. fl. periodiska publikationer,
vilka vore av särskild betydelse för folkupplysningen.
Generaltullstijrelsen har anfört, att mot förslaget, att papper för tryckning
av allmänna nyhetstidningar skulle undantagas från beskattningen, kunde
självfallet göras den invändningen, att det i vissa fall bleve svårt för en konsument
av papper, lämpat för nämnda ändamål, att redan vid inköpet eller
importen bestämma, huruvida varan skulle användas till dylika tidningar
eller till andra tryckalster. Styrelsen hyste dock, vad beträffar införseln, för
sin del inga större betänkligheter i denna punkt, enär någon import av
papper för tryckning av tidningar under nu rådande förhållanden knappast
koinme i fråga.
Kommerskollegium har anslutit sig till beredningens ståndpunkt att allmänna
nyhetstidningar borde undantagas från beskattning. Emellertid syntes
med hänsyn till olika publikationers innehåll den från skatt fritagna
pressen väl snävt begränsad. Enligt kollegii förmenande kunde det ifrågasättas,
om icke jämväl sådana facktidningar och tidskrifter, vilka icke hade
underhållnings- eller förströelsekaraktär, borde undantagas. Därvid syntes
viss vikt kunna fästas vid om tidningarna och tidskrifterna trycktes å
tidningspapper.
Stockholms handelskammare har ansett att skälen för att från en pappersbeskattning
undantaga de dagliga tidningarna vore mycket starka. Men även
andra publikationer än de allmänna nyhetstidningarna kunde ur nyhets-,
upplysnings-, kulturell och andra synpunkter ha en sådan betydelse, att en
gränsdragning mellan å ena sidan dagspressen och å andra sidan annan
press förefölle föga rationell. Varje gränsdragning på detta område måste
bli mer eller mindre godtycklig. Enligt handelskammarens mening visade
detta blott, hur illa papper lämpade sig för en punktbeskattning.
Sveriges grossistförbund har framhållit, att de skäl som talade för att
papper för allmänna nyhetstidningar undantoges från beskattning i lika hög
grad gällde av näringsorganisationerna och folkrörelserna utgivna facktidskrifter
och medlemsblad. Dessa finge nämligen anses vara minst lika viktiga
som vanliga nyhetstidningar. Skulle pappersaccisen genomföras, borde
därför även av näringsorganisationerna och folkrörelserna utgivna tidskrifter,
hland dem grossistförbundets egen tidskrift »Svensk Handel», undantagas
från skatten.
Sveriges köpmannaförbund har anfört.
Något argument för den ingripande åtgärden, att en del av pressen skulle
beskattas medan en annan del skulle undantagas från beskattning, har beredningen,
såvitt förbundet kunnat finna, icke anfört. Detta synes så mycket
mer anmärkningsvärt som det här ifrågasättes en uppenbar diskriminering
av en avsevärd del av pressen. Skulle gränsdragningen vara betingad
av en värdesättning, innebärande att dagstidningen enligt beredningens
mening är värdefullare och mer oumbärlig än fackpublikationen eller veckotidningen,
vill förbundet framhålla, att en sådan generell värdering näppeligen
kan göras med anspråk på tillförlitlighet och rättvisa. En periodisk
39
Kungl. Maj.ts proposition nr 215.
publikation är ofta oumbärlig för sin läsekrets och förmedlar även i stor
omfattning underrättelser av rent nyhetsvärde, vilka på grund av deras
speciella natur icke återfinnas i dagspressen. Som ett förbundet närliggande
exempel kan anföras dess organ Köpmannen, vilken under hela krisen
delgivit handels utövare aktuella meddelanden rörande ransoneringar, reglering,
prissättning o. d. En betydande del av fack- och veckopressen har
i likhet med dagspressen en stor opinionsbildande och upplysande funktion.
Det synes därför förbundet orättvist, att organ med betydelsefulla
uppgifter skulle behandlas på ett ogynnsammare sätt än en annan del av
pressen. De skäl, som tidigare anförts för de periodiska publikationernas
undantagande från allmän omsättningsskatt, äga full giltighet även i detta
sammanhang.
En diskriminerande behandling av en viss del av pressen skulle säkerligen
i vissa fall komma att utgöra ett hinder för dess fortsatta utgivande.
Alldeles särskilt skulle svårigheterna drabba de fackorgan och veckotidningar
etc., som utges av och helt eller delvis ekonomiseras av ideella och
näringsorganisationer samt utgöra en väsentlig del av deras upplysningsverksamhet.
Dessa organ äro i stor omfattning medlemsblad, de betalas
alltså icke av mottagarna utan av organisationen och den av beskattningen
föranledda kostnadsökningen skulle — då medlemsavgifterna i allmänhet
äro stadgeenligt fastställda — icke slå ut i konsumentledet utan direkt
drabba organisationerna. Uppenbarligen är detta i strid med de för beskattningen
lämnade direktiven.
Då beredningen ifrågasätter, huruvida icke vissa tidningsorgan kunde
för sin publicering av ransonerings- och liknande meddelanden erhålla ersättning
av statsmedel, vill förbundet — i den mån sådan ersättning är
avsedd att utgå för annat än annonser — anföra starka betänkligheter
mot en sådan anordning. Att upplåta textutrymme mot betalning är helt
främmande för varje vederhäftigt och efter vedertagna publicistiska regler
skött tidning eller tidskrift och innebär ett tillvägagångssätt, som principiellt
kan vara svårt att förena med den ansvarige utgivarens i lag tillförsäkrade
uteslutande bestämmanderätt över innehållet.
Landsorganisationen i Sverige har framhållit, att om en pappersbeskattning
mot landsorganisationens avstyrkan skulle komma till stånd, ville
landsorganisationen med eftertryck påyrka, att organisationspressen i skattehänseende
jämställdes med dagspressen. Beredningen hade efter diskussion
funnit, att praktiska svårigheter lade hinder i vägen för att frita tidningspapper,
som användes för tryckning av facktidningar och tidskrifter, från
beskattningen. Landsorganisationen ansåge, att starka skäl talade för ett
dylikt undantag. Folkrörelsernas medlemsorgan fyllde uppgifter, som knappast
kunde anses vara mindre betydelsefulla än dagspressens. I synnerhet
i kristider som den nuvarande vore deras uppgift att lämna informationer
samt att verka opinionsbildande av omistligt värde. Härtill konune, att dessa
tidningar i regel tillställdes medlemmarna utan särskild prenuinerationsavgift
och att en beskattning sålunda i första hand skulle drabba organisationerna.
Någon minskning av upplagorna skulle vidare svårligen kunna
framtvingas enär medlemsantal bleve bestämmande för upplagans storlek.
Landsorganisationen,ville sålunda föreslå, att av ideella och ekonomiska organisationer
ägda tidningar och tidskrifter, som huvudsakligen tillställdes
medlemmarna, friloges från pappersskatten. Vissa svårigheter att dra gränser
40
Kungl. Maj:ts proposition nr 215.
mellan organisationspressen och övrig press samt att förebygga missbruk
skulle otvivelaktigt uppkomma. Erfarenheterna från gränsdragningen i
samband med pappersransoneringen hade dock visat, att svårigheterna kunde
övervinnas.
Baptistförbundet in. fl. ha instämt i de av landsorganisationen framförda
synpunkterna.
Kooperativa förbundet har yrkat, att tidningar och tidskrifter som ägdes
och helt eller delvis bekostades av ideella och ekonomiska organisationer och
som distribuerades till dessas medlemmar såsom ett väsentligt led i organisationernas
upplysningsverksamhet i skattehänseende jämställdes med dagspressen.
Svenska tidningsutgivareföreningen har uttalat, att föreningen, som för
sin del ansåge att avgörande skäl talade mot införandet över huvud taget
av en pappersaccis, ville framhålla betydelsen av att papper för allmänna
nyhetstidningar icke avsåges bliva beskattat. Emellertid önskade föreningen
samtidigt uttrycka den meningen, att den övriga delen av den periodiska
pressen — liksom tryckta skrifter i allmänhet — finge anses höra till ett
demokratiskt samhälles väsentliga tillgångar. En accis på papper måste
självfallet göra denna litteratur mer svårtillgänglig för allmänheten genom
den fördyring, som inträdde. Om en skatt skulle beslutas i enlighet med
beredningens förslag, uppstode frågan om gränsdragningen mellan skattepliktigt
papper och sådant papper, som användes av allmänna nyhetstidningar.
Enligt föreningens uppfattning syntes det icke bereda några svårigheter
att göra denna gränsdragning; däremot syntes någon gränsdragning
icke kunna göras mellan å ena sidan periodiska publikationer av förströelsekaraktär
och å andra sidan ideella tidskrifter, fackorgan, föreningstidningar
och dylika publikationer.
Föreningen svensk fackpress har anfört följande.
Föreningen har verkat i det närmaste 20 år, och enbart det faktum att
en sådan förening existerar, borde ju vara ett bevis för att den ifrågavarande
gränsdragningen mellan facktidskrifter och övriga tidskrifter icke
erbjuder några större svårigheter. Som namnet anger, står föreningen öppen
endast för facktidskrifter, och enligt stadgarna avses därmed »tidskrift med
hög redaktionell standard, som behandlar näringslivets tekniska och ekonomiska
frågor, huvudsakligen genom originalartiklar». Hittills har det aldrig
vållat föreningen några som helst svårigheter att avgöra om en inträdesansökande
fyller de föreskrivna villkoren eller icke. För styrelsen framstår
därför beredningens uttalande som helt verklighetsfrämmande.
Som skäl för förslaget att fritaga dagspressen från den föreslagna accisen
anför beredningen dagstidningarnas nyhetsförmedlande verksamhet.
Fackpressens huvuduppgift är att främja den tekniska utvecklingen och
därmed vårt näringslivs produktionsförmåga och konkurrenskraft, en uppgift
som är av alldeles särskild betydelse i landets nuvarande beträngda
ekonomiska läge. Denna sin uppgift söker fackpressen fylla genom att tjäna
som ett forum för vårt lands vetenskapligt verksamma tekniker och forskare
och förmedla produktionstekniska nyheter och framsteg såväl här hemma
som i utlandet. Den strävar dessutom efter att hålla vårt näringsliv underrättat
om i andra länder vunna erfarenheter och gjorda landvinningar på
41
Kungl. Maj:ts proposition nr 215.
teknikens och organisationens områden. Härför fordras en intim kontakt
med utlandets teknik och forskningsarbete, och ett av de effektivaste medlen
härför är den s. k. dokumentationstjänsten, som allt fler tidningar tagit
upp på senare år. Fackpressen lämnar vidare den svenska handeln och
industrien sitt stöd i form av upplysningar till de utländska köparna om
våra leveransmöjligheter.
Det är alltså här fråga om verklig nyhetsförmedling. Fackpressen har
därvid den fördelen framför dagstidningarna, att den inte till varje pris behöver
servera dagsaktuella nyheter, vilkas värde går förlorat om de kommer
en dag för sent. För fackpressens vidkommande är det i stället fråga
om nyheter av mera bestående värde. Fackpressens nyhetsförmedlande verksamhet
kan dessutom icke rimligtvis missbrukas genom ocker på skandalhungern
och sensationslystnaden till förmån för lösnummerförsäljningen.
Det finns alltså icke något som helst skäl att skattebelägga den nyhetsförmedlande
fackpressen och fria den nyhetsförmedlande dagspressen.
Enligt bevillningsutskottets betänkande nr 10/1944 beräknas pappersskatten
ge något mer än 4 miljoner kronor årligen för den periodiska pressens
del. För den rena fackpressen skulle det alltså bli fråga om ett vida
mindre belopp. I varje fall kan det inte bli tal om belopp av sådan storleksordning
att de skulle kunna bli av någon som helst betydelse, då det gäller
att sanera rikets finanser. För de enskilda facktidskrifterna däremot skulle
den av beredningen föreslagna pappersaccisen bli en hörda, som avsevärt
skulle minska deras förmåga att fullgöra sin samhällsgagnande verksamhet.
Det är nämligen i nuvarande läge stora utsikter till att ett försök att
på läsarna och annonsörerna övervältra genom skatten ökade kostnader
skulle leda till för facktidskrifternas bestånd och utveckling allt annat än
önskvärda konsekvenser.
Lantbruksförbundets tidskriftsaktiebolag har uttalat sina betänkligheter
mot att en ur bildnings-, upplysnings- och allmänt kulturell synpunkt så
betydelsefull vara som för böcker, tidningar och tidskrifter avsett papper
belastades med en generell skatt. Det syntes icke rimligt — i varje fall
om man anlade andra synpunkter än de trångt skattemässiga och uppbördspraktiska
— att uppbyggelselitteratur, skolböcker, vetenskapliga verk och
klassisk litteratur och musik i beskattningshänseende jämställdes med den
kolorerade veckopressen, affärskataloger och dragningslistor.
Tidskriftsbolaget har vidare anfört.
En prishöjning med 15 öre per kg för det papper, som åtgår för Jordbrukarnas
Föreningsblad skulle förorsaka en årlig merkostnad om ca
200 000 kronor. För den i flera avseenden likartade RLF-tidningen bär merkostnaden
beräknats till inemot 50 000 kronor. Ingen av dessa tidningar är
föremål för lösnummerförsäljning. Prenumeration sker, när det gäller Jordbrukarnas
Föreningsblad, i form av samprenumeration genom jordbrukets
ekonomiska föreningar och tidningen tillställes jordbrukarna såsom ett
medlemsblad och utan kostnad för mottagaren. Även RLF-tidningen utdelas
till organisationens medlemmar.
Redan härav synes framgå, att den föreslagna skatten, när det gäller
dessa båda publikationer, liksom flertalet andra organ för folkrörelser och
näringsorganisationerna, komme att helt förfela ett av de syften, som av
beredningen åberopas såsom skäl för dess införande, nämligen att minska
den inhemska pappersförbrukningen. Eftersom dessa organ ha karaktären
av rena medlemsblad och en eventuell prishöjning på dem icke komme att
42
Kungl. Maj:ts proposition nr 215.
belasta deras läsare, kan någon minskning av upplagan icke påräknas med
anledning av beskattningens införande.
Ett annat huvudsyfte med samtliga de av beredningen föreslagna skatterna
har angivits vara att indraga överskottsköpkraft. Icke heller detta
syfte torde komma att vinnas genom en beskattning av papperet till de tidningar,
som utdelas gratis till medlemmarna i exempelvis jordbrukets organisationer.
Merkostnaden kommer nämligen här helt att belasta de olika
organisationer, för vilka tidningarna utgöra medlemsblad. Organisationerna
kunna icke på grund härav höja medlemsavgifterna, som i regel äro fastställda
i föreningens stadgar i relation till medlemmens åkerareal, antalet
mjölkkor o. s. v. I regel torde därför kostnadsökningen för organisationerna
endast komma att föranleda minskade fonderingar.
Enligt bolagets mening måste gränsdragningen mellan »skattefria» tidningar
och sådana tidningar, vilkas papper skall vara föremål för beskattning,
ske icke med hänsyn till utgivningsperiod eller andra yttre kriterier
utan med hänsyn till publikationens syfte, innehåll och betydelse för sin
läsekrets. Rimligt synes vara att till skattefria tidningar räknas sådana
publikationer, som huvudsakligen ha till uppgift att informera sina läsare
genom att förmedla nyheter och andra sakuppgifter och icke främst syfta
till underhållning och förströelse. Genom Jordbrukarnas Föreningsblad hålles
inemot 400 000 jordbrukare fortlöpande underrättade om nyheter av
betydelse eller intresse ur jordbrukets synpunkt. Varje nummer innehåller
viktiga meddelanden om jordbrukets marknader och om prisnoteringar för
jordbrukets produkter, om sammnträden och övrig verksamhet inom de
ekonomiska föreningarna, om den allmänna och näringspolitiska diskussionen
i landet in. in. Jordbrukarnas Föreningsblad torde för landets jordbrukare
vara en minst lika oumbärlig nyhetsförmedlare som de allmänna
dagliga nyhetstidningarna. Jämväl RLF-tidningen synes med hänsyn till
sitt innehåll böra undantagas från beskattning. Då dessutom båda tryckas
på ett papper av alldeles samma slag som de dagliga nyhetstidningarna,
synes det bolaget icke behöva medföra några svårigheter av teknisk art att
i beskattningsavseende hänföra dem till den skattefria pressen.
Sammanfattningsvis får bolaget alltså, utan att taga ställning till frågan
om pappersbeskattningens nödvändighet eller berättigande i och för sig,
dels förorda att gränsdragningen mellan skattefritt och skattebelagt tryckpapper
göres mindre schematisk än den föreslagna och dels bestämt hävda
att bl. a. Jordbrukarnas Föreningsblad bör hänföras till den kategori av
tryckalster, vars papper icke beskattas.
Vad angår den omfattning, i vilken pappersskatt bör utgå för importerade
varor, ha vissa erinringar framförts mot beredningens förslag i denna del.
Sålunda har kontrollstijrelsen anfört.
Kontrollstyrelsen kan icke helt biträda beredningens förslag rörande beskattningens
omfattning vid införsel till riket. Enligt förslaget skulle nämligen
skatt utgå — förutom för papp och papper i obearbetat och bearbetat
skick — jämväl för vissa produkter av papp eller papper, däribland böcker,
tidningar och tidskrifter. Härmed har beredningen avsett att skydda inhemska
tillverkare av bearbetat papper eller av produkter, i vilka papper
ingår såsom mera väsentlig beståndsdel. Kontrollstyrelsen delar i huvudsak
beredningens uppfattning i förevarande hänseende utom vad angår tryckalster.
Beträffande dessa är emellertid att märka, att importvarorna i allmänhet
icke konkurrera med svenska tryckalster. Enligt inhämtade uppgifter
lära emellertid svenska förlag i viss omfattning av olika skäl låta
43
Kunffl. Maj:ts proposition nr 215.
verkställa tryckning i utlandet av böcker och vissa slag av tidningar in. in.,
vilka alster huvudsakligen äro avsedda för avsättning på den inhemska
marknaden. Det synes på grund av vad nu anförts vara påkallat, att inskränka
beskattningen å importerade tryckalster att avse allenast dylika
alster, beträffande vilka det är uppenbart, att desamma framställts väsentligen
för avsättning i Sverige. Ett införande av undantagslös beskattning
vid införsel till riket av tryckalster skulle medföra vissa olägenheter och
bland annat även kunna verka hindrande för de kulturella förbindelserna
med utlandet. Sålunda skulle icke blott vetenskapliga verk, avsedda för den
internationella forskningen, utan även skönlitterära arbeten och — frånsett
dagspressen — dagsaktuellt nyhets- och bildmaterial tyngas av den
föreslagna skatten. Genom utformning av reglerna rörande beskattningen å
importvaror på sätt styrelsen förordat skulle tryckalster av nu angiven art
helt fritagas från skatt. Sålunda skulle exempelvis i Finland tryckta böcker
av finlandssvenska författare icke bliva beskattade vid införsel till riket.
Även till riket införda läroböcker, vilka väsentligen äro avsedda för undervisning
vid utländska läroanstalter men jämväl komma till användning vid
svenska högskolor eller andra läroanstalter, skulle härigenom bliva obeskattade.
Vad angår till riket inkommande postförsändelser, innehållande
papp eller papper, arbeten därav eller tryckalster, torde ett uttagande av
skatt komma att medföra stora svårigheter för beskattningsmyndigheten,
tullverket, varjämte viss tidsutdräkt skulle uppstå vid tullbehandlingen av
dylik post. Då det med hänsyn till gällande posttaxor icke torde vara ekonomiskt
att för undgående av pappersskatten till riket införa skattepliktiga
varor såsom postförsändelser, torde skattefrihet för sådana försändelser
kunna medgivas. Nu omhandlade fall, för vilka skattefrihet föreslås, sakna
betydelse ur inkomstsynpunkt för statsverket.
Generaltullstijrelsen har anfört, att det med hänsyn till att priset å pappersprodukter
i de flesta främmande länder låge väsentligt över priset å
dylika produkter i Sverige kunde ifrågasättas, huruvida skatten verkligen
skulle behöva utsträckas till att omfatta jämväl varor av papp eller papper,
som infördes till riket. Beskattningen av dessa varor syntes icke komma att
lämna stort utbyte, i varje fall icke i förhållande till det arbete, som måste
bliva förenat med uttagandet av skatten. Det framstode vidare som ett
starkt önskemål, att tryckalster, såvitt möjligt, undantoges från beskattningen.
Styrelsen ville i detta sammanhang erinra om att importen av
papp- och pappersvaror med undantag av vissa tryckalster för närvarande
vore underkastad reglering.
Stockholms handelskammare har erinrat om att avsikten vore att skatt
skulle uttagas även vid import av papper och produkter av papper. Detta
förhållande — som i och för sig vore fullt naturligt, om den inhemska tillverkningen
beskattades — innebure ur utlandets synpunkt i stort sett detsamma
som en tullbeläggning. Handelskammaren veterligt funnes det icke
något annat europeiskt land, som uttoge avgift vid import av böcker; i Amerikas
Förenta Stater utginge visserligen tull vid införsel av böcker, men
endast om de vore tryckta på engelska språket utanför landet. För det nordiskt
kulturella samarbetet skulle det vara synnerligen olyckligt med en
importavgift i Sverige för danska och norska böcker samt för böcker, tryckta
på svenska språket i Finland, över huvud taget syntes det olämpligt att
44
Kungl. Maj:ts proposition nr 215.
vid en punktbeskattning utvälja och skattelägga en vara, som spelade en
så stor roll i vårt kulturella liv som papper och papp. Som exempel på konsekvenserna
av en beskattning av bokimporten kunde ytterligare nämnas,
att eftersom annan import än för återförsäljning skulle'' bli fri från skatt,
det låge nära till hands antaga, att vetenskapliga institutioner, bibliotek etc.
skulle söka att, med förbigående av den hittills anlitade vägen via bokhandeln,
själva verkställa importen för alt därigenom undgå skatt och slippa
belasta sina knappa anslag med denna utgift. Detta skulle alltså rubba de
ordinarie och naturliga förmedlingsvägarna. I den mån som institutionerna
icke hade erforderlig kommersiell sakkunskap för att själva ombesörja
importen, komme förslaget att minska institutionernas möjligheter att följa
den utländska litteraturen på respektive områden.
Vidare har Sveriges köpmannaförbund anfört, att enligt praxis hade utbytet
av böcker länderna emellan befriats från extra pålagor, en uppfattning,
varåt givits uttryck i Sverige så sent som vid importplanernas upprättande,
varvid import av utländska böcker tillåtits utan särskild valutalicens.
En beskattning även av importerade utländska böcker skulle i anledning
av den försvårade bokimporten kunna medföra icke avsedd och beklaglig
kulturell skada. Dessutom borde antydas de problem som vid en
beskattning av dessa böcker skulle möta bokhandelns utövare. Dessa erhölle
under nuvarande förhållanden en betydande del av importerade utländska
böcker i små postsändningar, vilka skulle behöva undergå tullbehandling
var för sig. En skatt under sådana förhållanden skulle icke blott
bli arbetskrävande för bokhandeln utan även verka särskilt fördyrande genom
de av förpackningarna föranledda höjningarna i viktsiffrorna, varpå
skattens storlek skulle grundas. Prissättningen inom bokhandeln anslöte
sig vidare vad gällde ifrågavarande böcker nära till gällande valutakurser
men skulle efter den tilltänkta beskattningen bli förhållandevis högre ju
billigare boken i fråga vore. Det sagda syntes tillräckligt motivera att importerade
utländska böcker borde befrias från den tilltänkta pappersskatten.
Vad angår den närmare omfattning, i vilken skattskyldighet bör föreligga
för importerade varor av papp och papper, har generaltullstijrelsen anfört.
De varuslag, som sålunda skulle bliva föremål för särskild beskattning,
falla huvudsakligen under tulltaxans avdelning X, vilken omfattar pappersmassa,
papp och papper, arbeten därav samt tryckalster. Importen av till
denna avdelning hänförliga varor, som skulle drabbas av skatten, redovisas
under nr 827—834, 835:2, 836 och 838—891 i den till tulltaxan anslutna
statistiska varuförteckningen. Till de angivna numren hänföras emellertid
även vissa varor, som icke skulle beläggas med skatt, nämligen s. k. asfaltoch
tjärfilt (ur statistiskt nr 827), vissa träfiberplattor (ur nr 831), vissa
slag av tidningspapper (ur nr 857: 2), arbeten av träfiberplattor (ur nr 873,
874 och 877) samt glober av annat ämne än papp eller papper (ur nr 886).
Om det befinnes icke vara möjligt att med avseende å importen från beskattningen
utesluta varor av papp eller papper, bör uppmärksammas, att
åtskilliga varor, som helt eller till huvudsaklig del bestå av nämnda material,
finnas upptagna under andra avdelningar i tulltaxan än den förut nämnda.
Kungl. Maj:ts proposition nr 215.
45
Av dessa varor må i främsta rummet nämnas pappersgarn (ur statistiska
nr 968—975), linor och bindgarn av papper (ur nr 978—990), mattor, vävnader
och säckar av pappersgarn (ur nr 1009, ur nr 1061—1071 och ur nr
1129—1130), mattor av papp (ur nr 998) samt askar av papp eller papper
(ur nr 2048). Under angiven förutsättning synas även dessa varuslag böra
medtagas i förteckningen över de varor, för vilka skatt skall utgå.
Statistiskt nr 827 upptager bland annat asfalttakpapp och annan med
asfalt, beck, tjära eller tjärolja bestruken eller impregnerad papp. Enligt
förslaget skulle vid tillverkning inom landet av dylik papp endast själva råpappen
skattebeläggas. Det synes då icke vara rimligt, att skatten vid import
skall utgå efter vikten å den genom bestrykningen eller impregneringen förtyngda
varan. En föreskrift om viss reduktion av skatten torde här vara
påkallad. Till belysande av importens storlek må nämnas, att hela införseln
av varor, hänförliga till statistiskt nr 827, d. v. s. papp av nyss angivna
slag samt s. k. asfalt- och tjärfilt, år 1947 uppgick till 2 365 ton med ett
värde av 1 115 000 kronor; den huvudsakliga importen nämnda år ägde rum
från U.S.A. och Belgien.
Beträffande frågan om behandlingen i skattehänseende av papp och papper,
avsedda för export, har kontrollstyrelsen anfört.
Enligt hittills utfärdade författningar rörande skatter, som handhavas av
kontrollstyrelsen, medgives avdrag för skatt, som åvilar exportvaror. För
erhållande av sådant avdrag erfordras regelmässigt av vederbörande tullmyndighet
utfärdat bevis därom, att varan utförts ur riket eller till svensk
frihamn. Även i fråga om papp och papper, som i obearbetat skick utföres
ur riket, bör skatteavdrag medgivas. För att den inhemska pappersförädlingsindustriens
konkurrenskraft på världsmarknaden icke skall minskas, synes
skatteavdrag jämväl böra medgivas vid export av papp och papper i bearbetat
skick ävensom produkter därav, som skola bliva föremål för beskattning
vid import. Beträffande formen för erhållande av dylikt skatteavdrag får
kontrollstyrelsen med hänsyn till pappersindustriens karaktär av exportindustri
förorda, att papp och papper, som utlämnas från tillverkningsställe för
utförsel ur riket såväl i obearbetat som i bearbetat skick, icke av tillverkaren
uppgives för beskattning. En tillfredsställande kontroll vid en dylik anordning
är för närvarande möjlig att genomföra, då handeln med papp och papper
är föremål för statlig reglering. Kontrollarbetet kommer vidare att underlättas
därigenom, att världsmarknadspriserna åtminstone för det nuvarande
betydligt överstiga hemmamarknadspriserna. Tillverkaren bör sålunda i skatteredovisningen
till kontrollstyrelsen för fritagande från beskattning angiva
de myckenheter papp eller papper, som från tillverkningsstället utlämnats
för export eller till inhemsk förädlingsindustri för export efter vidare bearbetning
till exempelvis wellpappemballage, tapeter och asfaltpapp. I båda fallen
sker för närvarande försäljning från tillverkaren enligt uppgift till exportpriser.
Stockholms handelskammare har framhållit, alt enligt förslaget allt papper,
som försåldes för bearbetning inom landet, skulle beläggas med skatt.
Skatt skulle sålunda utgå även på papper och papp, som användes för framställning
av exempelvis tapeter och wellpapp för export. Detta syntes icke
rimligt. Förslaget måste fördenskull, om det skulle realiseras, kompletteras
med bestämmelser, som möjliggjorde restitution av erlagd skatt för sådant
papper och papp, som ingår i varor, vilka exporterades.
46
Kungl. Maj:ts proposition nr 215.
Vad angår beredningens uttalanden rörande en eventuell lagerbeskattning
i samband med ikraftträdandet av pappersskatten har kontrollstyrelsen anfört,
att en dylik lagerbeskattning i och för sig vore motiverad, men ansåge
sig för sin del med hänsyn till svårigheterna att hos det stora antalet företag,
vid vilka lagerbeskattning skulle äga rum, kunna anordna erforderlig kontroll
icke kunna förorda ett genomförande av sådan beskattning. Såsom beredningen
framhållit torde lagerhållningen av papp och papper för närvarande
vara relativt begränsad, varför pappersbeskattningen även med hänsyn
härtill utan alltför stora olägenheter för näringslivet skulle kunna genomföras
utan anordnande av särskild lagerbeskattning.
Kommerskollegium har ifrågasatt — med hänsyn till nödvändigheten
att vid beskattningens upphörande verkställa restitution av skatt på då inneliggande
lager — om icke beskattning av lager skulle kunna undvikas. Genom
ett sådant förfaringssätt skulle beskattningsområdet enklare kunna avgränsas
samtidigt som utformningen av särskilda regler för skattens införande
resp. upphävande väsentligt skulle underlättas.
Samma ståndpunkt har intagits av åtskilliga näringsorganisationer.
I fråga om tiden för beskattningens ikraftträdande har svenska tidningsutgivareföreningen
ansett sig böra fästa uppmärksamheten på att statsmakterna
beträffande ikraftträdandet av de höjda postavgifterna beslutat, att
dessa, såvitt de avsåge tidningsavgifterna, icke skulle träda i tillämpning
förrän den 1 januari 1949, varvid såsom skäl för dylikt senare ikraftträdande
framhållits det förhållandet, att tidningsrekvisitionerna för året till väsentlig
del redan vore gjorda. Genom att företagen vore bundna av prenumerationsavtal
syntes det ur skilda synpunkter rimligt att en beskattning, därest den
trots allt icke ansåges kunna undgås, beträffande den periodiska pressen trädde
i kraft först från den 1 januari 1949.
Kommerskollegium har anslutit sig till nyssnämnda uttalande av tidningsutgivaref
öreningen.
Departementschefen.
I propositionerna nr 5—10 till innevarande års riksdag har Kungl. Maj :t
— på min föredragning — framlagt förslag till vissa skärpningar av den
indirekta beskattningen. Såsom motivering för dessa skatteskärpningar
hänvisade jag till bl. a. mitt anförande till statsrådsprotokollet den 28 november
1947 vid utverkandet av bemyndigande att tillkalla särskilda sakkunniga
för utredning av frågan om skärpning av den indirekta beskattningen.
I nämnda anförande underströk jag, att det nu rådande läget påkallade
åtgärder, som kunde leda till en uppsugning av köpkraft, och att
härvid syntes främst böra ifrågakomma en överbalansering av budgeten
genom bl. a. skärpt indirekt beskattning av mera umbärliga varor.
De sålunda tillkallade sakkunniga — 1947 års konsumtionsskatteberedning
— ha i skrivelse den 20 december 1947 framlagt vissa förslag till änd
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 215.
47
ringar i den indirekta beskattningen, vilka förslag lagts till grund för nyssnämnda
propositioner nr 5—10.
I fråga om innehållet i berörda propositioner må här erinras om, att i
desamma förordats nedan angivna skatteskärpningar, nämligen t
i propositionen nr 5 en skärpning i beskattningen av personautomobiler
och vissa motorcyklar samt av drivmedel till motorfordon,
i propositionen nr 6 en skärpning av tobaksbeskattningen,
i propositionen nr 7 en ökad beskattning av spritdrycker, vin, maltdrycker
av andra och tredje klassen samt läskedrycker ävensom införandet av
en särskild beskattning av viss maltdryck av första klassen,
i propositionen nr 8 en skärpning av nöjesskatten för biograf föreställningar,
i propositionen nr 9 en ökning av statsverkets andel i totalisator-, tipsoch
lotterimedel, samt
i propositionen nr 10 — bland annat — vissa skärpningar i beskattningen
av choklad- och konfityrvaror, essenser för beredning av alkoholhaltiga
drycker samt kemisk-tekniska preparat.
Nu ifrågavarande propositioner ha i huvudsakliga delar antagits av riksdagen
dock med vissa ändringar i fråga om den föreslagna skärpta beskattningen
av motorfordon och drivmedel till sådana fordon. (Se bevillningsutskottets
betänkanden nr 1—3, 6, 8 och 9 samt memorial nr 14; riksdagens
skrivelser nr 15—17, 26, 50 och 61.) Vad angår de inkomstökningar,
som till följd av den skärpta indirekta beskattningen kunna beräknas uppkomma
för statsverket under nästfoljande budgetår, ha desamma — enligt
vad som framgår av bevillningsutskottets beräkningar — uppskattats
till 401 miljoner kronor.
Konsumtionsskatteberedningen har numera i en den 18 mars 1948 dagtecknad
skrivelse framlagt förslag till särskild beskattning av papp och
papper. I denna skrivelse — däri beredningen anmäler att beredningen anser
sig ha fullgjort sitt utredningsuppdrag — har tillika lämnats en redogörelse
för storleken av de inkomstökningar, vilka enligt beredningens
uppfattning kunna beräknas uppkomma i anledning av nu berörda skärpningar
i den indirekta beskattningen.
Beträffande det närmare innehållet i beredningens skrivelse den 18 mars
1948 må här omnämnas, såvitt angår nyssnämnda inkomstökningar, att
beredningen vid förnyad undersökning rörande inkomstökningarnas storlek
kommit till den slutsatsen, att de redan genomförda skatteskärpningarna
borde beräknas till — i stället för det tidigare angivna beloppet om
401 miljoner kronor — 445 miljoner kronor (se tablån ovan å s. 12, i
vilken tablå summan av kolumnerna 2 och 4 utgör 445,85 miljoner kronor).
Syftet med skärpningarna av den indirekta beskattningen har i direktiven
för beredningen angivits vara att genom uppsugning av förefintligt köpkraftsöverskott
åstadkomma en överbalansering av budgeten i sådan omfattning,
att utgifterna å kapitalbudgeten — som beräknades till omkring
500 miljoner kronor — därigenom täcktes; och har i följd härav beredning
-
48
Kungi. Maj.ts proposition nr 215.
ens uppgift under senare delen av utredningsarbetet varit inriktad på att
framlägga förslag till sådana åtgärder på den indirekta beskattningens område,
alt statsverket för nästkommande budgetår tillföres omkring 55 miljoner
kronor i statsintäkter.
Såsom framgår av beredningens skrivelse den 18 mars 1948 har beredningen
räknat med att den nu föreslagna beskattningen av papp och papper
skulle tillföra statsverket en skatteintäkt av omkring 48 miljoner kronor
per år. I anslutning härtill har beredningen uttalat, att statsverket genom
en dylik pappersbeskattning och genom de av beredningen tidigare
framlagda förslagen komme att erhålla ökade skatteintäkter i ungefär den
omfattning som förutsatts i de för beredningen utfärdade direktiven.
I fråga om det närmare innehållet i beredningens förslag angående införandet
av en särskild skatt å papp och papper må här omnämnas följande.
Denna skatt skall enligt förslaget utgå såsom en tillverkningsskatt å inom
riket tillverkat papp och papper. Skatten,som uttages vid pappersbruken, skall
utgå efter vikt, och skattesatsen har föreslagits till 15 öre per kilogram
för papp och papper av alla slag. Emellertid skall från beskattningen undantagas
sådant tidningspapper som är avsett att användas till tryckning
av allmän nyhetstidning d. v. s. dagspressen. Skattskyldigheten skall inträda,
då den obearbetade varan levereras från tillverkaren eller av denne tages
i anspråk för vidare bearbetning. Vid import av papp eller papper för
försäljning skall enligt förslaget skatt utgå efter nyssnämnda grunder,
dock att skatt härvid skall uttagas även för bearbetad vara. Nu ifrågavarande
beskattning, som skall stå under tillsyn av kontrollstyrelsen, skall
enligt förslaget träda i kraft den 1 juli 1948.
Det av beredningen framlagda förslaget om införandet av en beskattning
av papp och papper har varit föremål för delade meningar från remissinstansernas
sida. Sålunda ha flertalet myndigheter, vilka yttrat sig över
förslaget, i huvudsak tillstyrkt detsamma. Däremot ha statskontoret och
samtliga enskilda organisationer som hörts i ärendet av kommerskollegium
— dock med undantag av kooperativa förbundet — ställt sig helt avvisande
till beredningens förslag. Samtidigt med sina avstyrkanden ha dessa organisationer
i vissa fall framfört förslag om andra åtgärder för ernående av den
såsom önskvärd ansedda överbalanseringen av budgeten; sålunda har föreslagits
återinförande av den allmänna omsättningsskatten i oförändrad eller
i modifierad form eller införandet av en allmän skatt i produktionsstadiet.
Vidare ha förslag framförts om uttagande av skatt å socker och å annonser.
För egen del vill jag understryka, att det numera — med hänsyn till utvecklingen
på det ekonomiska området under de senaste månaderna liksom
till de utgifter för det allmännas räkning, vilka icke förutsetts i statsverkspropositionen
men som därefter visat sig ofrånkomliga — torde vara
mer angeläget än tidigare att eftersträva en överbalansering av budgeten
för nästkommande budgetår. Vad hittills uppnåtts i detta hänseende genom
de av riksdagen redan beslutade skärpningarna i den indirekta beskattningen
är därför enligt min mening icke tillräckligt.
49
Kungl. Maj:ts proposition nr 215.
Såsom förut antytts har från vissa remissinstansers sida förordats, att de
ökade skatteintäkter, som alltjämt äro erforderliga, skola uttagas på annat
sätt än genom en pappersbeskattning. Häremot torde dock böra framhållas,
att riksdagen vid behandlingen av de tidigare framlagda förslagen till skärpning
av den indirekta beskattningen diskuterat jämväl alternativen att återinföra
den allmänna omsättningsskatten eller genomföra en särskild omsättningsskatt
i produktionsstadiet men att riksdagen avvisat dessa utvägar.
Jag kan sålunda icke ansluta mig till nyssnämnda alternativa förslag.
Ej heller förslagen om införandet av skatt å socker och å annonser, vilka
förslag diskuterats även inom beredningen, är jag beredd att nu förorda.
Mot beredningens förslag om en pappersbeskattning ha de näringsorganisationer,
som skulle komma att beröras av densamma, framfört åtskilliga
erinringar såväl vid sammanträden inför beredningen som i remissyttrandena
över det framlagda förslaget. Enligt vad beredningen anförde
kunde invändningarna i fråga icke tillmätas så stor betydelse, att på grund
därav tanken på en pappersbeskattning borde avvisas.
I det följande torde jag få närmare beröra de från näringsorganisationernas
sida framförda erinringarna mot beredningens förslag.
Vad först angår den från flera håll framförda åsikten att en pappersbeskattning
icke skulle medföra någon begränsning av köpkraftsöverskottet
torde endast få hänvisas till den allmänna motiveringen för de skatteförslag,
som tidigare förelagts innevarande års riksdag, nämligen strävandena
att minska köpkraftsöverskottet genom en ökad överbalansering av budgeten.
Pappersbeskattningen intager i detta hänseende icke någon särställning.
På sätt från remissinstansernas sida framhållits har den statliga regleringen
av handeln med papper medfört en begränsning av konsumtionen
på den inhemska marknaden. Härigenom har visserligen den tidigare mycket
stora förbrukningen av papper i någon mån begränsats, men ytterligare
besparingar i pappersförbrukningen torde vara önskvärda och möjliga att
uppnå. En beskattning av papper skulle självfallet bidraga till sådana besparingar.
Av de mera väsentliga invändningarna mot beredningens föreliggande
förslag må här nämnas, att från åtskilliga remissinstansers sida understrukits,
att en beskattning av papper — vilken enligt vad beredningen förutsatt
sknlle få slå igenom i konsumentpriserna — skulle i stor utsträckning
drabba oumbärliga varor, framför allt livsmedel; och samtidigt har framhållits
att en på detta sätt anordnad beskattning skulle stå i strid med de
direktiv som lämnats beredningen. I anledning härav torde jag — i likhet
med beredningen — få hänvisa till att riksdagen, med giltighet från och
med den 1 april 1948, genomfört en avsevärd skärpning i beskattningen av
bensin och andra flytande drivmedel till motorfordon. Den principen får
sålunda anses ha godtagits, att en skärpt indirekt beskattning med sådant
syfte, varom här är fråga, är motiverad även om skatteskärpningen till en
del kommer att träffa oumbärliga varor. Härtill kommer, åt! en pappersbe
4
liihancj till riksdcipcns protokoll 19i8. 1 samt. AV 215.
50
Kungl. Maj:ts proposition nr 215.
skattning av den förhållandevis ringa storleksordning som förordats av beredningen
i dess slutliga förslag torde komma att i ganska obetydlig utsträckning
återverka på konsumentpriserna. Ej heller såvitt angår byggnadskostnaderna
kan det antagas, att en pappersbeskattning skulle komma
att medföra några allvarliga olägenheter. Jag anser följaktligen, att invändningen
därom, att en skatt å papper skulle drabba oumbärliga varor,
icke i nuvarande läge utgör något avgörande hinder mot genomförandet av
en sådan beskattning.
De under remissbehandlingen uppmärksammade frågorna, huruvida en
pappersbeskattning kan komma att verka ojämn samt medföra rubbningar
eller snedvridningar inom näringslivet, äro givetvis i främsta rummet beroende
på storleken av den skatt å papp och papper som kan komma att
utgå. Den av beredningen föreslagna tillverkningsskatten om 15 öre per
kilogram för obearbetad vara måste enligt min mening anses så ringa, att
den endast obetydligt kan inverka på prissättningen på de färdiga produkterna.
Vid sådant förhållande torde de anmärkta olägenheterna bliva
utan större praktisk betydelse. Risken för rubbningar eller snedvridningar
inom näringslivet torde dessutom reduceras än mera därest beskattningen
redan från början — såsom beredningen förutsatt -— angives vara av tillfällig
natur.
Från svenska pappersbruksföreningens sida har gjorts gällande, att införandet
av en pappersbeskattning i Sverige, som självfallet komme att
uppmärksammas på våra exportmarknader, lätt skulle kunna stimulera till
införandet av importavgifter på svenskt papp och papper, vilket i sin tur
komme att medföra förödande verkningar för vår framtida export. Dessa
farhågor äro enligt min mening överdrivna. Därest ett pappersimporterande
land skulle finna det med sina egna intressen förenligt att införa
importavgifter på papp och papper, skulle en sådan åtgärd säkerligen vidtagas
oberoende av om en pappersbeskattning är gällande i Sverige eller
icke.
Vad angår de från arbetarorganisationerna påpekade riskerna för ytterligare
driftsinskränkningar inom de grafiska facken, bör i detta hänseende
framhållas, att om de utav organisationerna omnämnda driftsinskränkningarna
komma att fortsätta, anledningen härtill huvudsakligen bör tillskrivas
den omständigheten, att papperskonsumtionen inom landet alltjämt
anses för hög och därför bör ytterligare skäras ned; däremot torde införandet
av eu pappersbeskattning komma att i mycket ringa utsträckning
inverka på tillgången på arbete inom de grafiska facken.
Såsom förut omnämnts har beredningen föreslagit, att skattesatsen för
såväl papp som papper skulle utgå med 15 öre per kilogram. I fråga om
storleken av denna skattesats har inom beredningen — med ett undantag
— rått enighet. Under remissbehandlingen av beredningens förslag har icke
anförts någon argumentering som speciellt riktat sig mot den sålunda föreslagna
skattesatsen, dock med undantag för kooperativa förbundet som
Kungi. Maj-.ts proposition nr 215.
51
i samband med förslaget om skatt å socker tillstyrkt en nedsättning av nyssnämnda
skattesats till 5 öre per kilogram.
1 fråga om kontrollen över en eventuell pappersbeskattning har beredningen
föreslagit, att denna kontroll skulle utövas centralt samt omhänderhavas
av kontrollstyrelsen. Enligt vad kontrollstyrelsen vitsordat skulle
några tekniska svårigheter icke vara för handen att anordna en betryggande
kontroll över beskattningen, därest densamma utformades i huvudsaklig
överensstämmelse med det föreliggande förslaget. Från övriga remissinstansers
sida har icke framförts någon erinran mot beredningens förslag
i förevarande hänseende.
Det av svenska pappersbruksföreningen omnämnda ståndpunktstägandet
från branschorganisationernas sida vid de aktuella avtalsförhandlingarna
med statens bränslekommission är icke av beskaffenhet att inverka på
frågan, huruvida en pappersbeskattning bör införas eller icke.
Med hänsyn till det nu anförda och under erinran, att varken kontrollstyrelsen
eller kommerskollegium ansett sig böra avstyrka den föreslagna
beskattningen av papp och papper, förordar jag att en dylik beskattning
genomföres i huvudsaklig överensstämmelse med beredningens förslag.
Denna nya beskattning torde sålunda böra utformas såsom en tillverkningsskatt,
och skatten bör utgå med 15 öre per kilogram. I likhet med
beredningen anser jag lämpligt, att beskattningen träder i kraft den 1 juli
1948.
Storleken av det inkomslbelopp, som under nästkommande budgetår
kan komma att tillföras statsverket därest pappersbeskattningen genomföres,
är givetvis beroende av hur hög papperskonsumtionen inom landet
kommer att bliva under nämnda tid. Jag saknar anledning att i detta sammanhang
räkna med annat inkomstbelopp än det av beredningen angivna
eller alltså 48 miljoner kronor.
På sätt beredningen föreslagit och under remissbehandlingen understrukits,
särskilt av kommerskollegium, bör beskattningen av papp och papper
—- som ju förordas i syfte att därigenom åstadkomma en överbalansering
av budgeten och icke för att täcka löpande statsutgifter — vara av endast
tillfällig natur. För att ytterligare understryka detta förhållande anser jag
mig böra föreslå, alt i författningen i ämnet uttryckligen angives, att skatten
skall utgå för endast ett år, räknat från och med den 1 juli 1948. Genom
en sådan tidsbegränsning uteslutes dock icke det alternativet, att frågan
om skattens fortbestånd efter nyssnämnda dag upptages till prövning av
1949 års riksdag.
Vad angår kontrollstyrelsens förslag om bemyndigande för Kungl. Maj:t
att, då anledning därtill förelåge, sänka skattesatsen eller suspendera skatten
vill jag framhålla, att det knappast kan antagas att några större fluktuationer
i fråga om exportpriserna uppkomma under tiden intill dess 1949
års riksdag tager sin början. Vid sådant förhållande synes det av kontrollstyrelsen
förordade bemyndigandet icke vara erforderligt.
52
Kungl. Maj:ts proposition nr 215.
I samband med att beredningen tillstyrkte införandet av en pappersbeskattning
framhöll beredningen jämväl den synpunkten, att sådana merkostnader
som i följd härav komme att drabba pappersbranschen borde slå
igenom i konsumentpriserna. Remissinstanserna ha i flertalet fall intagit
samma ståndpunkt som beredningen i föreliggande fråga. En häremot avvikande
mening har emellertid anförts av priskontrollnämnden. Sålunda
har nämnden — under hänvisning till 1948 års bevillningsutskotts betänkande
nr 8 i anledning av Kungl. Maj :ts proposition nr 5 med förslag till
förordning om särskild automobilskatt, in. in. — åberopat att sådana kostnadsökningar,
som direkt föranleddes av skatteskärpningar, borde slå igenom
i konsumentpriserna men att något hinder icke syntes föreligga att
beskära vinstmarginalen i de fall då densamma befunnes större än vad
som kunde anses skäligt. Enligt vad nämnden vidare anfört borde skatteskärpningar
icke i och för sig föranleda tillstånd till ökning av handelsinarginalerna,
uträknade i kronor och ören, och kompensation för ökade
emballagekostnader borde icke lämnas av den anledningen, att en eventuell
prisfördyring av papp och papper borde kunna motvägas av en minskning
i förbrukade kvantiteter. För egen del vill jag uttala, att — vad angår
frågan om eventuell övervältring på konsumenterna av en pappersskatt
— sådana förhållanden icke torde vara för handen att priskontrollnämnden
vid en kommande prövning härutinnan bör avvika från de principer som
nämnden i andra liknande ärenden tillämpat och som vunnit statsmakternas
godkännande. I övrigt anser jag mig böra framhålla, att det icke lämpligen
låter sig göra att redan innan en pappersbeskattning genomförts lämna
bindande direktiv angående de prisförändringar som motiveras av beskattningen;
vad priskontrollnämnden framdeles kommer att besluta i nu
berörda hänseende kan givetvis i vanlig ordning underställas Kungl. Maj :ts
prövning.
Jag torde härefter få övergå till att behandla vissa detaljfrågor av mera
allmän räckvidd.
Enligt beredningens förslag skulle papper, som användes för tryckning
av allmänna nyhetstidningar d. v. s. vad som i dagligt tal benämndes dagspressen,
undantagas från pappersbeskattningen. I anslutning härtill har beredningen
omnämnt, att inom beredningen diskuterats huruvida jämväl
sådant papper, som användes för tryckning av facktidningar och facktidskrifter,
skulle kunna undantagas från beskattningen men att beredningen
— med hänsyn till de praktiska svårigheterna att verkställa en gränsdragning
i detta hänseende — icke ansett sig kunna förorda, att papper som användes
för nu angivet ändamål fritoges från pappersbeskattningen. Från
remissinstansernas sida har denna gränsdragning i flera fall kritiserats;
sålunda har hemställts, att fackpressen och tidskrifter, vilka icke hade underhållnings-
eller förströelsekaraktär, måtte jämställas med allmänna nyhetstidningar.
För ett riktigt bedömande av möjligheterna att undantaga
vissa slag av tidningar eller tidskrifter från pappersbeskattning bör emel
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 215.
53
lertid beaktas, att skatten å papper är avsedd att uttagas redan i det handelsled
då den obearbetade varan lämnar tillverkningsstället. Vid denna tidpunkt
kan det uppenbarligen icke avgöras, huruvida den levererade varan
kominer att användas till tryckning av facktidskrifter eller exempelvis
veckotidningar av förströelsekaraktär. Att en gränsdragning mellan sådant
papper, som användes till tryckning av dagspressen, och annat papper kan
göras beror därpå, att tidningspapper tillverkas vid endast ett fåtal pappersbruk
och att leveranserna av papper till dagspressen fullgöres av pappersbruken
i samarbete med svenska tidningsutgivareföreningen. Då i ett
av remissyttrandena hänvisas till att skattebefrielse skulle kunna genomföras
på så sätt att restitution medgåves för papper, som användes för
tryckning av facktidskrifter, må häremot erinras, att en riktig gränsdragning
mellan å ena sidan tidskrifter vilka kunna betecknas såsom rena facktidskrifter
samt å andra sidan facktidskrifter med blandat innehåll och
andra närstående tidskrifter icke är praktiskt genomförbar. Därest restitutionsrätt
skulle införas för facktidskrifter, borde samma rätt gälla för
papper, som användes till tryckning av politiska, religiösa och andra ideella
tidskrifter; och vidare borde övervägas att undantaga papper till böcker
av uppbyggelsekaraktär o. dyl. från beskattningen. För genomförandet av
en dylik restitutionsrätt skulle erfordras en omfattande administrativ apparat
och någon rättvis gränsdragning mellan skattepliktigt och skattefritt
papper skulle likväl aldrig kunna ernås. I enlighet härmed har jag funnit
mig böra förorda att från pappersbeskattningen icke göres annat undantag
än såvitt angår papper som användes till tryckning av allmän nyhetstidning.
Vid detta ståndpunktstagande har jag ansett det vara av väsentlig
betydelse att skattesatsen icke föreslås till högre belopp än 15 öre per kilogram,
varför återverkningarna av skatten för varje särskild tidskrift av sådan
karaktär, att det i och för sig varit rimligt att befria densamma från
ökade utgifter till följd av pappersbeskattningen, icke torde bliva alltför
betungande.
Vad härefter angår frågan i vilken omfattning skatt bör uttagas för importerade
varor har beredningen föreslagit, att skattskyldigheten skulle omfatta
— förutom obearbetat papp och papper — jämväl papp och papper i
bearbetat skick, inklusive vissa produkter därav såsom böcker, tidskrifter,
pappersemballage och papeterier, dock endast i den mån den importerade
varan skulle återförsäljas. Såsom framgår av kontrollstyrelsens remissyttrande
har styrelsen förordat den jämkningen i beredningens förslag, att
skatt icke skulle uttagas för importerade tryckalster med undantag för sådana
vilka framställts väsentligen för avsättning i Sverige. Härigenom skulle
bl. a. utländsk vetenskaplig litteratur undgå att drabbas av beskattningen.
Vidare skulle enligt kontrollstyrelsens förslag skattefrihet medgivas för
postförsändelser, innehållande papp eller papper, arbeten därav eller tryckalster.
Generaltullstyrelsen har ifrågasatt om importerade varor borde beskattas
i större utsträckning än inom landet tillverkade. Styrelsen har därvid
såsom motivering för sill förslag åberopat, att priset på pappersprodukter
54
Kungl. Maj:ts proposition nr 215.
utomlands låge väsentligt över priset i Sverige, att importen av papp- och
pappersvaror med undantag av vissa tryckalster för närvarande vore underkastad
reglering och att beskattningen av papp och papper i bearbetat
skick, som infördes hit till riket, icke komme att lämna stort utbyte, i varje
fall icke i förhållande till det arbete som måste bliva förenat med uttagandet
av skatten. Med hänsyn till de risker för ett kringgående av beskattningen
som föreligga därest gränsdragningen göres på sätt generaltullstyrelsen
ifrågasatt — möjlighet skulle sålunda öppnas för svenska företag att
kringgå beskattningen genom att trycka exempelvis veckotidskrifter av
varjehanda slag utomlands — anser jag mig icke kunna biträda detsamma.
I stället torde kontrollstyrelsens förslag till gränsdragning, vilken synes
vara lämpligare än beredningens motsvarande förslag, böra genomföras. I
enlighet härmed skall skatt icke uttagas för andra importerade tryckalster
(böcker, kartor m. in.) än sådana, vilka framställts huvudsakligen för avsättning
i Sverige.
Kontrollstyrelsen har förordat, att tillverkare vid skatteredovisningen
skulle fritagas från beskattning av sådana myckenheter papp eller papper,
som från tillverkningsstället utlämnats för export eller till inhemsk förädlingsindustri
för export efter vidare bearbetning exempelvis till wellpappemballage,
tapeter och asfaltpapp. Med hänsyn till den förenkling i beskattningsförfarandet
som härigenom skulle vinnas utan att kontrollen behöver
eftersättas tillstyrker jag kontrollstyrelsens förslag i nu berörda hänseende.
Såsom jag förut omnämnt bör pappersbeskattningen träda i kraft den
1 juli 1948. Enligt vad beredningen uttalat borde härvid iakttagas, att i sådana
fall då helårsprenumeration för år 1948 verkställts å periodisk publikation,
som trycktes å skattebelagt papper, borde restitution medgivas för
skatt som belöpte ä nämnda del av upplagan i den mån kompensation för
skatten icke kunde erhållas i annan ordning. Enligt min mening är det
skäligt att restitution beviljas i dylika fall. På grund härav och då, enligt
vad jag inhämtat från kontrollstyrelsen, några tekniska svårigheter icke
föreligga att genomföra beredningens förslag i denna del tillstyrker jag
att en restitutionsrätt införes i de fall varom här är fråga.
Beredningen har anfört, att i samband med beskattningens genomförande
borde uttagas en lagerskatt, åtminstone såvitt anginge större lager av
papp och papper, dock hade beredningen icke tagit ställning till frågan
om den närmare utformningen av en dylik lagerskatt. Vad beredningen i
denna del föreslagit har av olika skäl avvisats av remissmyndigheterna. Sålunda
har invänts att förefintliga lager av papp och papper hos andra än
pappersbruken på grund av pappersransoneringen vore förhållandevis obetydliga,
varför en lagerbeskattning vore obehövlig. Vidare har framhållits
att därest beredningens förslag genomfördes, restitution borde beviljas för
skatten å inneliggande lager vid tiden för beskattningens upphörande. Även
för egen del är jag av den uppfattningen att några allvarligare olägenheter
Kungl. Maj.ts proposition nr 215.
55
icke skulle uppkomma därest en lagerskatt icke uttoges vid beskattningens
ikraftträdande. Jag ämnar därför icke förorda införandet av en dylik lagerskatt.
Samtidigt vill jag emellertid framhålla att om tendenser till onormal
lagerhållning skulle framträda under de närmaste månaderna en lagerbeskattning
i så fall torde kunna beslutas på riksdagens eget initiativ.
Med beaktande av nu anförda synpunkter har inom finansdepartementet
upprättats förslag till förordning om pappersskatt.
Beträffande detta författningsförslag må till en början omnämnas, att
vid förslagets upprättande i huvudsak beaktats vad kontrollstyrelsen och
generaltullstyrelsen i sina remissyttranden anfört med avseende å den
tekniska utformningen av pappersskatten. I det följande kommer att lämnas
en redogörelse för det närmare innehållet i vissa paragrafer i författningsförslaget.
I 1 § 1 mom. a) har upptagits den grundläggande bestämmelsen rörande
skattskyldighetens omfattning. Liksom i fråga om vissa andra slag av indirekta
skatter har skattskyldigheten avgränsats genom en hänvisning till
vissa statistiska nummer i den vid tulltaxan fogade statistiska varuförteclcningen.
De statistiska numren 828—834 samt 835: 2 avse olika slag av
papp, dock icke asfalttakpapp och annan med asfalt, beck, tjära eller tjärolja
bestruken eller impregnerad papp. Sistnämnda slag av papp, som redovisas
under statistiskt nummer 827, förekommer icke — i motsats till övriga
slag av papp — i obearbetat skick. Under statistiskt nummer 835: 1
upptagas träfiberplattor, vilken vara, på sätt beredningen föreslagit, bör
falla utanför beskattningen. Vidare må nämnas, att under statistiskt nummer
832 redovisas bl. a. vulkanfiber. För papp som ingår i denna vara
— vilken enligt uppgift tillverkas av endast ett företag inom landet —• bör
däremot skatt utgå. Under statistiskt nummer 836 redovisas vissa slag av
papper, nämligen gult halm-, grålump- och annat naturfärgat eller i massan
grå- eller brunfärgat, grovt omslagspapper, även bestrulcet med asfalt
eller liknande ämne. Tidningspapper hänföres till statistiskt nummer
837. Emellertid må anmärkas, att tidningar, tillhörande dagspressen, i undantagsfall
tryckas å annat papper än sådant som enligt tulltaxan betecknas
såsom tidningspapper. Ifrågavarande papper är hänförligt till statistiskt
nummer 857:2 (annat papper). De under statistiska numren 838—
842 samt 847 upptagna slagen av papper förekomma icke i obearbetat skick.
Beträffande papper, som redovisas under statistiska numren 843—846 samt
848—857, må särskilt nämnas cellulosavadd, som upptages under statistiskt
nummer 857: 1. Skattskyldighet föreslås sålunda för sistnämnda vara.
Genom bestämmelserna i 1 § 1 mom. b) och c) regleras skattskyldigheten
för varor av papp eller papper som införas till riket. Såsom framgår av
vad jag förut anfört har jag icke kunnat ansluta mig till generaltullstyrelsens
förslag att helt undantaga importerade varor från beskattning utan
56 Kungl. Maj:ts proposition nr 215.
i stället har jag förordat den av kontrollstyrelsen förordade gränsdragningen.
Vad angår generaltullstyrelsens detaljerinringar rörande skattskyldighetens
omfattning har styrelsen ansett, att en viss reduktion av skatten för
de till statistiskt nummer 827 hänförliga varorna (asfalttakpapp in. in.)
vore påkallad. Emellertid kan det antagas, att importen av dessa varor
under nästföljande budgetår kommer att bliva av ganska ringa omfattning.
Vid sådant förhållande torde tillräcklig anledning icke föreligga att på
grund av de utav generaltullstyrelsen i förevarande fall åberopade omständigheterna
avstå från den fördel som en enhetlig skattesats otvivelaktigt
innebär.
Beträffande stadgandena i 1 § 2 mom. må erinras om, att tidningspapper
i tulltaxan redovisas under statistiskt nummer 837. Såsom förut anmärkts
tryckas emellertid allmänna nyhetstidningar i enstaka fall på annat papper
än sådant som tulltekniskt betecknas såsom tidningspapper. Detta andra
papper är i tulltaxan hänförligt till statistiskt nummer 857: 2.
Med allmän nyhetstidning bör likställas löpsedel till sådan tidning.
Utöver vad som stadgas i 1 g 2 mom. första stycket ha särskilda föreskrifter
rörande papper, som användes för tryckning av allmän nyhetstidning,
i författningsförslaget upptagits i 2 § 2 mom., 3 § 2 inom., 7 § 2 mom.
och 13 § 2 mom.
I 5 § angives i första stycket, att skattesatsen utgör 15 öre per kilogram.
I anslutning till nämnda stadgande har i andra stycket reglerats sättet för
beräknandet av den skattepliktiga vikten.
Av 5 § framgår, att kontrollstyrelsen är beskattningsmyndighet såvitt
angår inom riket tillverkad vara, för vilken pappersskatt skall utgå. Beträffande
hit till riket införd vara äro generaltullstyrelsen och kontrollstyrelsen
gemensamt sådan myndighet.
De i i—13, 15—18 samt 22—32 §§ upptagna stadgandena äro i stort sett
överensstämmande med motsvarande föreskrifter i bl. a. 1941 års förordning
om varuskatt och 1948 års förordning om försäljningsskatt.
I 15 § regleras den avdragsrätt som föreligger vid upprättandet av deklaration
enligt 13 §. Såsom framgår av 14 § a) medgives avdrag för skattepliktig
vara som utlämnats från tillverkningsstället för export antingen direkt
eller först efter det varan vidare bearbetats. För åtnjutande av sådan
avdragsrätt är skattskyldig givetvis pliktig att följa de kontrollföreskrifter
som kontrollstyrelsen kan finna erforderliga för att hindra att icke skattebelagd
vara försäljes å den inhemska marknaden.
Stadgandena i 19—21 §§ rörande införsel till riket äro utformade i överensstämmelse
med vad generaltullstyrelsen föreslagit.
Enligt ikraftträdandebestämmelsen skall förordningen, på sätt förut
framhållits, träda i kraft den 1 juli 1948 och gälla till och med den 30 juni
1949.
Slutligen har i övergångsbestämmelsen under punkt 2 upptagits en föreskrift,
enligt vilken restitution medgives av erlagd skatt för sista halvåret
57
Kungl Maj-.ts proposition nr 215.
1948 för papper som använts till tryckning av sådan tidning eller tidskrift
för vilken prenumerationsavgift erlagts på en gång för hela kalenderåret
1948. Det torde böra ankonnna på kontrollstyrelsen att utfärda erforderliga
tillämpningsföreskrifter i nu berörda hänseende.
Departementschefens hemställan.
Föredragande departementschefen hemställer, att förenämnda förslag till
förordning om pappersskatt måtte genom proposition föreläggas riksdagen
till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
att till riksdagen skall avlåtas proposition av
den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Bengt Ericsson.
58
Kungl. Maj.ts proposition nr 215.
Bilaga A.
PM
angående uttalanden från branschorganisationer i anledning
av en ifrågasatt pappersbeskattning.
Till ledning för beredningens överläggningar med vissa branschorganisationer
överlämnades till dessa organisationer en den 2 mars 1948 dagtecknad
promemoria, däri angavs att enligt ett inom beredningen upprättat preliminärt
utkast en beskattning av papper och papp kunde anordnas på följande
sätt:
1) En accis uttages för papper och papp såsom en tillverkningsskatt hos
pappersbruken.
2) Accisen utgår efter vikt.
3) Accisen uttages för den obearbetade varan, då denna av tillverkaren
levereras till köparen eller av tillverkaren tages i anspråk för vidare bearbetning.
4) Accisen uttages dels för papp, ej bearbetad (ur stat. nr 828—834 och
835: 2) dels ock för papper (ur stat. nr 836, 843—846 samt 848—857) med
undantag för sådant tidningspapper, som är avsett att användas till tryckning
av allmän nyhetstidning d. v. s. dagspressen. Alternativt har övervägts
att uttaga accis jämväl för dylikt papper.
5) Accisen utgår med följande belopp, nämligen för papp med 20 öre
per kg, för papper med undantag av tidningspapper som förut nämnts med
30 öre per kg samt (eventuellt) för tidningspapper som förut nämnts med
5 eller 10 öre per kg.
6.) Vid import för försäljning uttagas motsvarande skattebelopp. I sådant
fall utgår skatt även å bearbetad vara.
7) Beskattning skall stå under tillsyn av kontrollstyrelsen.
Från branschorganisationernas sida har anförts och åberopats i huvudsak
följande.
Svenska pappersbruksföreningen har till en början framhållit, att i det
preliminära utkastet ingen begränsning vidtagits med avseende på skattens
ifrågasatta tillämpning, vare sig till tiden eller beträffande avsättningsområdet.
Föreningen utginge emellertid ifrån att den föreslagna skatten endast
avsåges vara av temporär natur och omfatta papper och papp för konsumtion
inom Sverige.
Sedan föreningen hänvisat till de för beredningen gällande direktiven,
har föreningen yttrat:
»Mot bakgrunden av finansministerns uttalande angående de varor, som
skulle kunna tänkas bli föremål för konsumtionsskatter, synes det icke
vara möjligt att ifrågasätta en beskattning av papper och papp i Sverige
med hänsyn till den viktiga roll, som papper och papp numera spelar i vårt
kulturella och ekonomiska liv. Den allra största delen av de varor, som
direkt eller indirekt bygga på papper och papp, torde nämligen falla under
kategorien oumbärliga. Pressens betydelse i vårt samhälle torde icke
närmare behöva utvecklas. Vikten av att skolböcker, vetenskaplig littera
-
Kungl. Maj.ts proposition nr ''215.
59
tur, facklitteratur etc. kan tillhandahållas torde vara uppenbar. Som material
för emballage av alla slags varor, där livsmedelsområdet är det viktigaste,
är papper och papp helt oundgängligt.»
Föreningen har vidare redogjort för konsumtionsutvecklingen på den
svenska marknaden samt leveransplanen för år 1948 beträffande pappei
och papp för svensk konsumtion. 1 anslutning härtill har föreningen framhållit,
att en analys av denna leveransplan gåve vid handen att en mycket
betydande del av hela papperskonsumtionen — nära en tredjedel — avsåge
livsmedelsemballage eller i varje fall (såsom i fråga om säckar för foderämnen,
gödningsämnen etc.) direkt påverkade livsmedelspriserna. En sedan
många år tillbaka fortgående rationalisering på förpackningsområdet, innebärande
bl. a. övergång i stor utsträckning till automatiska förpackningsformer
samtidigt med en markant övergång från emballagematerial av trä,
plåt eller textilier till papper och papp hade kraftigt bidragit till etablerandet
av delta förhållande. På basis av beredningens preliminära skatteförslag
skulle detta innebära en fördyring enbart på livsmedel med ej mindre
än omkring 40 milj. kronor eller ca 45 procent av hela den ifrågasatta skatteintäkten.
Föreningen har vidare anfört:
»På en hel del områden inom papperstillverkningen, exempelvis wellpapper,
testboard och kraftliner, vilka utgöra råvaran för wellpapp och
solid papp, är konsumtionen till stor del betingad av övergång från dyrare
andra material, t. ex. jute, plåt och trä. En abnorm prishöjning, orsakad
genom den föreslagna accisen, vilken enligt beredningens uppläggning skulle
innebära en prisstegring för här omnämnda varor med 83 till 95 procent,
skulle sannolikt medföra en återgång till de tidigare dyrare, delvis
importerade materialen. Exportländerna äro i allmänhet självförsörjande
på här berörda pappersområden, varför en hel del pappersbruk skulle
tvingas upphöra med dessa tillverkningar. Liknande förhållanden kunna
förväntas exempelvis i fråga om spinnpapper (ersättning för sisal, jute
och hampa) samt papperssäckar.
I tillverkningen av wellpapper, testboard och vissa andra pappkvaliteter
ingår i varierande utsträckning den kvistmassa, som normalt framkommer
som biprodukt vid framställningen av pappersbrukets behov av
kemisk pappersmassa. Den föreslagna accisen kan befaras omöjliggöra
upprätthållandet av denna produktion vid en hel del pappersbruk. Pappersbruken
sakna upptagningsanordningar för massa, och följden blir att ifrågavarande
kvistmassa icke längre kan tillvaratagas och nyttiggöras. Eu
annan konsekvens blir att ifrågavarande pappersmaskiner knappast komma
att kunna utnyttjas till full kapacitet, alldenstund fabrikernas egen massaproduktion
inklusive kvistmassa i allmänhet är anpassad till pappersmaskinkapaciteten.
Slutresultatet kan alltså i dessa fall befaras bli en direkt minskning
i produktionen av papper och papp.
En betydande del av papperskonsumtionen inom landet utgöres av papper
för tidningar och tidskrifter. Dessa tidningar och tidskrifter torde icke
ha några större möjligheter att i varje fall under löpande år övervältra en
skatt av här ifrågasatt storleksordning på sina kunder. Vi tro oss förstå
att denna uppfattning delas av beredningen. Resonemanget skulle följaktligen
kunna begränsas till de kvantiteter papper som icke influeras av ovan
berörda faktorer.»
Enligt vad föreningen framhållit komme eu pappersbeskattning att främst
drabba den kvantitativt betydelsefulla gruppen finpapper. I denna grupp
återfunnes eu oerhörd mängd olika användningsändamål. Närmare en Uedjedel
av kvantiteten användes för statliga ändamål, såsom riksdagstryck
60
Kungl. Maj.ts proposition nr 215.
och blankettväsen, ransoneringskort, statliga verks och militära förvaltningars
behov in. in. En skatt på sådana leveranser bleve ju verkningslös.
Under finpappersgruppen återfunnes vidare sådana viktiga ändamål som
skolböcker. Eftersom staten numera ställde skolböckerna gratis till förfogande,
torde en beskattning här ej heller leda till det önskade syftet. Av
finpapper levererades även betydande kvanta för tryckning av vetenskaplig
litteratur, facklitteratur, en mängd smärre tidskrifter av olika slag o. d. samt
för ett otal andra ändamål av större eller mindre betydelse.
Enligt föreningen framginge den ifrågasatta skattebelastningens konsekvenser
av följande beräkning av den prisökning, som föranleddes av beskattningen
:
Vara
Kraftpapper, oblekt .................
» , blekt ...................
» , » för offsettryck o. dyl
Sulfitpapper, oblekt
påspapper .........................
övrigt .............................
Sulfitpapper, blekt ...................
Smörpapper .........................
Wellpapper .........................
Kraftliner och testboard...............
Finpapper, därav
tryckpapper .......................
skriv & post etc....................
konceptpapper .....................
T. H. tryck klass III ...............
Cellulosavadd .......................
Papp, därav
vit trämassepapp...................
blekt duplex.......................
Hårdpapp
obehandlad .......................
behandlad .......................
Prisökning
i procent
ca. 55
. . . 48
. . . 44
. . . 59
. . . 56
.. . 50
. . . 46
. . 95
. . . 83
. . . 41
. . 35
. . . 63
. . 67
. . 35
. . . 48
. . 39
. . 36
. . 29
Föreningen har vidare anfört:
»Beträffande formen för accisens beräkning må för ordningens skull
nämnas, att denna vad papp beträffar icke kan anknytas enbart till de i
beredningsförslaget angivna statistiska numren. Enligt tulltaxan räknas
nämlingen 350 gram per in2 som minimigramvikt för papp med påföljd att
papp i tunnare substans tullstatistiskt hänföres under pappersnummer. I
realiteten innebär det ju emellertid ingen kvalitetsskillnad att leverera exempelvis
340 eller 350 grams vikt, och leveranser till en och samma kund
omfatta ofta en hel del olika gramvikter.
En inadvertens i det framlagda förslaget är även att — medan importerad
takpapp icke drabbas av accisen — den svenska råvaran härför och därigenom
även den färdiga svenska varan skulle belastats med accis. Tillverkarna
av förhydningspapp och grålumppapp (stat. nr 828) måste självfallet
anse det synnerligen betänkligt att införa en skatt på dessa varor,
vilka närmast konkurrera med träfiberplattor. En accis skulle i detta fall
sannolikt medföra en mer eller mindre fullständig utslagning av förhydningspapp
o. d. ur marknaden. Kvantiteten förhydningspapp och grålumppapp
kan uppskattas till ca 15 000 ton per år.
Kungl. Maj.ts proposition nr 215.
61
Tillgången på papper och papp liar gjort det möjligt att rationalisera distributionen
av de flesta varor inom landet, att ersätta bristen på viktiga
importerade material, att tillmötesgå statens mångfald av pappersbehov,
att upprätthålla nyhetsförmedlingen och den fria opinionsbildningen i dagsoch
veckopress in. in. in. in. Det måste emellertid understrykas att papperets
konkurrensförhållande till vissa andra material ävensom den allmänna
marknadsutvecklingen äro faktorer som starkt influera på papperskonsumtionen.
över huvud taget är pappersmarknaden mycket känslig och ett
ingrepp av här ifrågasatt slag mot en industri av sådan betydelse för landets
ekonomi som pappersindustrien kan därför komma att få oöverskådliga
följder och medföra obotliga skadeverkningar för framtiden. En snedvridning
av konsumtionen vore oundviklig vilket i sin tur skulle allvarligt
återverka på industriens avsättningsmöjligheter. Härtill kommer att den
ifrågasatta accisen kan äventyra hela den reglering av marknaden, som nu
är i huvudsak och med mycken möda genomförd.
Prispolitiken inom Sverige har medfört en abnormt låg prissättning av
papper och papp på den inhemska marknaden, en prissättning som icke
tillnärmelsevis täcker produktionskostnaderna men som hittills kunnat genomföras
tack vare det förhållandet att pappersindustrien upprätthåller eu
betydande export till förmånligare priser. Det säger sig självt att detta
system endast kan bestå under de exceptionella förhållanden som kriget
skapat. Det saknas icke symptom på att dessa förhållanden äro under utveckling
till det sämre; importrestriktioner på en hel del marknader, liksom
i vårt eget land, äro dåliga tecken. I det ögonblick den situationen inträder
att industrien, helt eller delvis, skulle bliva ur stånd att avsätta sin exportproduktion
rullas problemet upp i hela dess vidd och industrien ställes då
inför nödvändigheten att höja sina priser på den svenska marknaden samtidigt
med att efterfrågan minskar över hela avsättningslinjen. Detta är något
som mycket väl kan komma att inträffa redan under innevarande år.
En tillverkningsaccis skulle under sådana omständigheter, bortsett från alla
argument som här ovan anförts mot densamma, komma att få rent katastrofala
konsekvenser. Som en av landets viktigaste exportindustrier måste
pappersindustrien i stället förutsätta att myndigheterna göra allt vad i deras
förmåga står för att underlätta industriens för landet viktiga hantering.
Det finnes slutligen anledning befara, att genomförandet av en konsumtionsskatt
i Sverige kommer att uppmärksammas i utlandet och stimulera
till liknande beskattningsåtgärder på ett flertal håll, dit svenskt papper exporteras.
Detta skulle, såvitt man kan förstå, lända svensk pappersindustri
och Sverige till obotlig och allvarlig skada.
På anförda skäl vill föreningen sålunda bestämt avstyrka införandet av
en accis på papper och papp.»
Sveriges grafiska industriförbund har förklarat sig instämma i de uttalanden,
som gjorts av svenska pappersbruksföreningen, samt därutöver anfört
följande:
»Först torde kraftigt böra understrykas, att den grafiska industrien, vartill
räknas all pappersförädling, den må ske på boktryckerier, bokbinderier, kartonnage-,
pås-, kuvert-, wellpapp- eller tapetfabriker in. fl. industrier, redan
fått göra stora uppoffringar i landets intresse. Denna industri har nämligen
ensam fått hära hördan av de åtgärder, som vidtagits för att genom ökad
export av papper skaffa landet mer utländsk valuta. Sålunda bär den grafiska
industrien genom den därav föranledda pappersransoneringsåtgärden
tvingats att avstå från en mycket stor del — ej mindre än inemot ''/,-del i
förhållande till 1946 års konsumtion — av den råvara, papper och papp.
62
Kungl. Maj:ts proposition nr 21ö.
som av naturliga skäl helt avgör produktionens omfattning inom denna industri.
Den grafiska industrien har sålunda redan fått vidkännas en väsentlig
statlig reglering i landets intresse.
När de vid ransoneringens början tillgängliga papperslagren nu torde vara
tömda, kommer produktionen alltså att successivt gå ned och medföra förluster
för industrien. Att industrien hittills kunnat bära de sedan prisstoppet
starkt ökade arbetslönerna har nämligen berott på utvecklingen inom industrin
och på den höga sysselsättningsgraden. En sådan stor fördyring,
som den preliminärt föreslagna pappersaccisen skulle medföra, kommer
att än mer av lättförståeliga skäl minska produktionen och därför att innebära
en oskälig och i vissa fall förödande verkan för industrien.
I detta sammanhang bör även erinras om den kostnadsstegring, som uppstår
genom att skatt även skulle betalas på den del av varan, som vid tillverkningen
bortgår såsom spill, samt den, som uppkommer genom de ökade
lagringskostnaderna genom ränteförluster under lagringstiden på det kapital
som skatten representerar.
Det synes oss synnerligen orättvist, att, när staten genom olika åtgärder
för överbalansering av budgeten nu vill öka indragningen av medel från allmänheten,
detta skall ske genom att belägga den oumbärliga råvaran papper
och papp med en extra beskattning och att därigenom medverka till att
utsätta en bransch för alla de uppoffringar, som anses böra vidtagas antingen
det gäller anskaffandet av främmande valutor eller indragning av
medel till staten. Om det anses nödvändigt att öka statens inkomster, bör
detta i varje fall icke drabba en bransch, som redan pressats av en långt
driven råvarubegränsning.
Den framtvingade minskningen i produktionen kommer givetvis att till
mycket stor del drabba de inom industrien sysselsatta dels genom att industrien
därigenom icke skulle kunna bibehålla den nuvarande lönenivån
för dessa och dels genom att arbetslöshet uppstår, en arbetslöshet, som kan
bli synnerligen stor för vissa produktionsområden och företag. Att få den
därigenom friställda arbetskraften överflyttad till andra produktionsområden
torde med hänsyn till yrkesarbetarnas speciella utbildning och andra
förhållanden icke vara möjligt. Givet är, att dessa förhållanden starkt
komma att påverka de förhandlingar, som den 22 mars 1948 komma att inledas
rörande nya kollektivavtal inom den grafiska industrien, vilka avtal
av arbetarparterna uppsagts att utlöpa den 30 april 1948.
Att papperet är en av de råvaror, som det är mest oriktigt att välja för
punktbeskattning framgår även av att den grafiska industriens produkter
förutom att de till övervägande del äro oumbärliga även äro synnerligen
olikartade. I många fall är papperspriset av fullständigt dominerande betydelse
för slutproduktens pris, då i andra fall för vissa högförädlade produkter
papperspriset däremot representerar en relativt ringa del. Detta gör
att införandet av den föreslagna tillverkningsskatten får mycket olika
verkningar. I vissa fall kan den medföra en katastrofal höjning av en för
försörjningen viktig varas pris. Den föreslagna tillverkningsskatten kommer
att leda till att sådana varor, vari papperspriset är av underordnad betydelse,
kommer att kunna framställas i relativt oförändrad omfattning,
under det att sådana vari papperspriset är en avsevärd del av framställningskostnaden
måste inskränkas.
På grund av anförda skäl kommer vid införandet av en sådan beskattning
hela produktionen inom industrien att snedvridas, vilket för stora delar
därav och för i densamma anställda kommer att medföra skadeverkningar,
som knappast utan en omfattande, ingående och tidsödande undersökning
kunna överblickas. Av det sagda torde framgå, att på grund av
Kungl. Maj.ts proposition nr 215.
63
papperets mångskiftande användning det knappast torde finnas någon råvara,
som mindre lämpar sig för en tillverkningsskatt, och förbundet måste
därför betrakta det såsom oskäligt och mindre välbetänkt att införa pappersaccis
utan att följderna därav klarläggas.
Vidare vilja vi erinra om att en enda bransch genom den föreslagna pappersbeskattningen
skulle få bidraga med indirekta skatter uppgående till
ej mindre än till omkring ''A-del av vad som genom den allmänna omsättningsskatten
indrogs till staten. Även av andra skäl torde den ifrågasatta
beskattningen icke medföra av beredningen åsyftat resultat, och härvidlag
torde man endast behöva peka på några av den grafiska industriens viktigare
produkter, nämligen tryckta skrifter och emballage.
Beträffande de förstnämnda, för vilka praktiskt taget uteslutande finpapper
kommer till användning, torde minst Vs-del utgöras av sådana
tryckalster, som staten själv direkt eller indirekt betalar. Härvidlag behöver
man endast nämna betänkanden, riksdagstryck, blanketter av olika
slag, ransoneringstryck och övriga för myndigheterna, försvarsväsendet och
statens affärsdrivande verk nödvändiga tryckalster såsom kommunikationstryck
och dylikt. I dessa fall tillför den föreslagna pappersaccisen staten
icke några ökade inkomster. Liknande synpunkter torde även kunna
läggas på kommunernas tryck.
Av övriga tryckalster utgöras en mycket stor del av vetenskapligt tryck,
läroböcker och för undervisningen och folkbildningsarbetet nödvändiga alster.
De medel som äro tillgängliga för dessa ändamål, till vilka staten i många
fall ger anslag, äro med nödvändighet av olika skäl starkt begränsade. Detta
skulle medföra, att ett stort antal viktiga och för landets utveckling och
kulturella nivå nödvändiga tryckalster icke skulle kunna utkomma, om en
beskattning lades på papperet. Även av andra skäl torde det icke kunna försvaras
att staten söker skaffa sig ökade intäkter på bekostnad av dylika
alster. Därtill kommer, att genom den föreslagna beskattningen de av beredningen
avsedda resultaten i dessa avseenden knappast kunna uppnås.
En stor del av övriga tryckalster inom detta område utgöres av periodiska
publikationer för vetenskapliga samfund, för folkrörelserna, yrkesföreningar
och dylikt. Även härvidlag föreligger motsvarande synpunkter,
vartill kommer att någon rättvis gränsdragning mellan nyhetspressen och
de ifrågavarande periodiska publikationerna knappast kan åstadkommas.
Många av de sistnämnda äro av största värde för landets vetenskapliga och
kulturella utveckling och för allmän upplysning i den omfattning, som borde
sätta dem långt framför övriga periodiska publikationer. Vid den allmänna
omsättningsskatten undantogs också de flesta av här omnämnda
alster från beskattning av skäl, som då ansågos bärande. Någon ändring i
dessa skäl har icke skett.
Den andra stora varugruppen beträffande papper är emballageindustriens
alster, bland vilka livsmedelsförpackningar av olika slag intaga en dominerande
plats. Utöver vad pappersbruksföreningcn härvidlag anfört vill
förbundet med skärpa understryka, att en pappersaccis måste medföra en
ej ringa ökning av livsmedelspriserna. Att länka om distributionen är under
nuvarande lid omöjligt med hänsyn till detaljhandelns läge och skulle
dels medföra eu minskning av papperskonsumtionen, varigenom staten icke
tillfördes några ökade inkomster, och dels eu väsentlig ökning av arbetskraftsbehovet
inom handeln, vilket icke är lämpligt och för närvarande
knappast går att genomföra. Om pappersaccis infördes, skulle detta säkerligen
föranleda övergång i vissa fall till användandet av andra råvaror
för emballage, vilket även ur andra synpunkter och speciellt ur valutasynpunkt
icke kan vara ändamålsenligt.
64
Kungl. Maj.ts proposition nr 215.
Vi ha här begränsat oss till att påpeka några av de svåraste skadeverkningarna
och orättvisorna, som den föreslagna pappersaccisen skulle komma
att medföra, men det sagda torde i varje fall ha klarlagt, att det varken
för statens eller allmänhetens del kan vara lämpligt eller rätt att införa en
dylik beskattning.
Vi vilja starkt understryka finansminister Wigforss’ yttrande till statsrådsprotokollet
den 28 november 1947. Där säges bl. a., att en beskattning av
livsmedel och vissa andra oumbärliga varor icke kan förordas. Den skärpning
av konsumtionsskatterna, framhålles det, som framstår såsom nödvändig
bör därför i huvudsak drabba endast mer umbärliga varor. Att införandet
av en pappersaccis strider mot dessa direktiv är uppenbart, och
till belysande härav torde endast följande två skäl behöva anföras. För det
första har inom papperskonsumtionen redan den eventuellt umbärliga delen
nedskurits genom ransonering av industriens råvarutillgång. För det
andra skulle en pappersaccis direkt medföra en prisförhöjning på en mängd
av de mest betydelsefulla livsmedlen bl. a. de som direkt ingå i beräkningen
av levnadskostnadsindex.
I detta sammanhang kan man icke heller underlåta att uppställa den frågan,
varför skatteläggning skall ske på en inom landet producerad vara som
papper, under det att samtidigt konkurrerande hårdvalutakrävande utländska
råvaror t. ex. plåt skulle vara skattefria. Genom den ifrågavarande
pappersaccisen skulle säkerligen konsumenterna av prisskäl i många fall
tvingas att övergå till bleckburkar såsom ersättning för pappersburkar
samt till trälådor såsom ersättning för wellpappkartonger. Att detta bl. a.
ur valutasynpunkt icke kan vara önskvärt torde knappast behöva närmare
motiveras. Den nödvändiga rationaliseringen av distributionen och den
successivt fortgående utvecklingen mot användandet av förpackningar, tillverkade
av inhemska råvaror, skulle genom pappersaccisens införande förhindras,
en utveckling som det i stället bör ligga i statsmakternas intresse
att på allt sätt främja.
Mycket mer skulle kunna anföras mot införandet av en tillverkningsskatt
på papper, men vi förutsätta, att förslag ej framläggas, förrän erforderlig
allsidig utredning i ärendet sker.
Av de ovan anförda skälen finner grafiska industriförbundet sig nödsakat
att bestämt avstyrka och varna för införandet av en accis på papper och
papp.»
Grafiska industriförbundet bär vidare åberopat följande handling:
»De direkta merkostnaderna för till nedanstående varor åtgående papper
och papp till inner- och ytteremballage bliva vid föreslagen pappersaccis
följande:
Vetemjöl |
21/,, kg förpackning |
Havregryn |
1 kg förpackning |
Socker |
1 kg förpackning |
Spisbröd |
y4 kg paket |
Sirap |
0,7 kg burk |
Skurpulver |
V, burk |
Kaffe |
y, paket |
Mjukost |
125 gr kartong |
Messmör |
JA kg burk |
cirka 1 öre per kg.
1,5—2,5 öre per kg,
beroende på om pås- eller kartongförpackning
användes.
cirka 1,5 öre per kg.
2— 3 öre per kg.
cirka 3 öre per kg.
cirka 5 öre per kg.
3— 5 öre per kg, beroende på om
pås- eller kartongförpackning användes.
cirka 4 öre per kg.
4— 5 öre per kg.
Kungl. Maj ds proposition nr ''ilo. 65
Vid ifrågavarande uträkning har endast den direkta merkostnaden för
netto pappersåtgång i den färdiga förpackningen beräknats. Några som helst
tillägg för nödvändig spill vid fabrikationen (inom emballagetillverkningen
cirka 10 %) eller andra pålägg förekomma ej. Siffrorna variera givetvis
även beroende på att olika varutillverkare använda olika kvalitet på sina
förpackningar, vilka därför ha olika pappersåtgång.»
Svenska tidningsutgivareföreningen har anfört:
»1. Allmänna synpunkter.
a) Lämpligheten av en pappersaccis kan ifrågasättas, eftersom den representerar
en form av indirekt beskattning, som måste tagas ut av konsumenterna
genom förmedling av olika tillverkare respektive av olika handelsled,
vilken beskattning till sina priskonsekvenser i konsumentledet är av
svårbedömbar natur. Då staten är en stor pappersförbrukare måste vidare
vid intäktsberäkningen hänsyn tagas till det papper, som förbrukas av statliga
myndigheter.
b) Det är uppenbart, att en accis kommer att minska möjligheterna för
allmänheten att inköpa tryckta skrifter, såväl periodiska som andra. Detta
skulle i så fall gå stick i stäv emot tendensen att öka tillfällena för de breda
lagren till inköp av olika slag av litteratur. En pappersaccis innebär i
själva verket en beskattning av det tryckta ordet.
2. Speciella synpunkter.
a) Dagstidningar.
En accis på tidningspapper skulle direkt vara hindersam för den opinionsbildande
pressen. De allmänna upplageökningarna under de senaste åren
äro en följdverkan av den stigande levnadsstandarden. Den, som tidigare
köpt en tidning, köper nu två, och många läsa flera tidningar för att ta
del av åsikterna på olika håll. Det kan icke vara ett allmänt intresse att
minska just de ekonomiskt sämre ställdas möjligheter till information, vilket
emellertid en pappersaccis gör. Den politiska självstyrelsen — såväl den
kommunala som i övrigt — bygger bland annat på möjligheten till information
och åsiktsbyte genom pressdiskussion. Under sådana omständigheter
borde statsmakterna självfallet underlätta medborgarnas möjligheter till
opinionsbildning och information i stället för att försämra dessa möjligheter
genom att införa en pappersaccis.
De föreslagna skattesatserna, 5 respektive 10 öre, skulle innebära avsevärda
merkostnader för pressen, samtidigt som tidningarna kunna konstatera
vikande annonstillförsel och ökade utgifter — bland annat genom den
beslutade höjningen av postavgifterna med 20 %. Utgiftshöjningarna respektive
inkomstbortfallet kunna icke i full utsträckning av tidningarna uttagas
genom prishöjningar, bland annat emedan tidningarna samtidigt nödgas
vidtaga formatminskningar genom situationen på pappersmarknaden.
Hänsyn måste även tagas till det ekonomiska läget för olika tidningar.
Åtskilliga dagstidningsföretag äro redan beroende av ekonomiskt understöd.
Andra företag åler kunna karakteriseras såsom ekonomiskt bärkraftiga
företag. Mellan dessa två företagstyper finnas åter kategorier tidningar, för
vilka en pappersaccis skulle innebära en avsevärd ekonomisk belastning
med i några fall svårbedömbara följder.
I delta sammanhang påpekas, att bevillningsutskottet i sitt betänkande
nr 10/1044 i anledning av väckta motioner angående beskattning av tidskrifter
uttalade, att mot eu beskattning av tidningar kunna resas så vägande
skäl, alt utskottet i dåvarande läge icke fann skäl att förorda en sådan
beskattning, ehuru den allmänna omsättningsskatten då fortfarande gällde,
från vilken skatt som bekant den periodiska pressen då var undantagen.
5 Itilumij till riksdagens protokoll li)’iS. I samt. AV 2/5.
Kunyl. Maj.ts proposition nr 21ö.
<50
b) Veckopress.
I denna del hänvisas till den av publicistklubben, svenska tidningsutgivareföreningen
och svenska journalistföreningen till statsrådet och chefen för
Ivungl. Finansdepartementet den 31 augusti 1943 ingivna skrivelsen med
därvid fogade bilagor med yttrande över en av docenten Carsten Welinder
såsom tillkallad utredningsman den 28 maj 1943 avgiven P.M. angående
skatt å förströelsetidskrifter, vilket material ställdes till bevillningsutskottets
förfogande i anledning av vid 1944 års riksdag väckta motioner.
c) För såväl dagstidningar som veckopress gäller, att — därest en pappersaccis
mot förmodan skulle anses påkallad — en sådan accis icke kan
träda i kraft förrän tidigast vid årsskiftet 1948/49. Detta emedan dagstidningarna
till övervägande delen av sina upplagor och veckopressen till icke
obetydlig del äro bundna av prenumerationsavtal, gällande 1948. En accis,
införd tidigare än den ’/, 1949, skulle därför innebära en skatt på företagen,
vilka, då flertalet drivas i aktiebolagsform, genom de beträffande
aktiebolagen bebådade steriliseringsåtgärderna, ha att bära sin del.
d) Ur tryckfrihetssynpunkt är det särskilt betänkligt att införa en pappersaccis.
Har man nämligen en gång infört en dylik accis, kan den, teoretiskt
sett, göras så hög, att den kan bli prohibitiv i ett visst ögonblick.
Om de beslutande organen i ett visst utrikespolitiskt eller inrikespolitiskt
läge äro besvärade av tidningarnas verksamhet som opinionsbildande och
myndigheterna kontrollerande organ, skulle tryckfriheten kunna inskränkas
genom en på dylikt sätt en gång accepterad accis.»
Tidningsutgivareföreningen har vidare företett en förteckning över veckooch
facktidningar — till antalet 42 — vilka helt eller delvis trycktes på
genom föreningen inköpt tidningspapper. Enligt föreningens uppfattning
vore det möjligt att draga en gränslinje mellan allmän nyhetstidning och
annan publikation som trycktes på tidningspapper. Däremot syntes någon
gränsdragning icke kunna göras mellan fackpressen och andra tidskrifter
av förströelsekaraktär.
Sveriges köpmannaförbund har förklarat sig ej vilja direkt avråda från
en pappersbeskattning under förutsättning, att den härav föranledda prisökningen
finge helt slå igenom i konsumentpriserna och att handeln även
efter beskattningens genomförande finge behålla sin procentuella marginal
oförändrad.
Köpmannaförbundet har vidare åberopat en inom detaljhandelns utredningsinstitut
upprättad promemoria rörande beräkning i vad mån detaljhandelns
kostnader skulle påverkas av en föreslagen accis på papper och
papp. I promemorian har anförts följande:
»1. Enligt förslaget skulle accisen utgå med 30 öre för papper och 20
öre för papp allt per kilogram obearbetad vara, då denna tages i anspråk
för vidare bearbetning. Denna prishöjning i produktionsledet har i nedanstående
beräkningar förutsatts slå igenom i de följande distributionsleden
med samma öretal per kg. I praktiken torde emellertid prisstegringen inom
produktionsledet komma att medföra en ytterligare prisstegring inom senare
led, särskilt beträffande mer förädlade produkter på papper och papp.
(Svinn vid bearbetning.)
2. För detaljhandelns del komma de höjda papperspriserna att betyda
dels ökade emballagekostnader genom högre priser på omslagspapper, påsar
och kartonger, dels stegrade kontorsomkostnader för brevpapper, fakturor,
blanketter o. s. v. Dessutom komma de branscher, som saluhålla
varor, som drabbas av accisen, att träffas av kostnadsökningar därigenom
att vissa av handelns kostnader äro direkt proportionella mot varupriserna.
Kungi. Maj:ts proposition nr 215.
67
3. För en beräkning av prisstegringens inverkan på de olika detaljhandelsbranschernas
kostnader erfordras kännedom om de ovan nämnda kostnadernas
genomsnittliga storlek inom resp. bransch. Uppgift härom finnes
för närvarande endast att tillgå för ett fåtal branscher inom livsmedelshandeln.
4. Inom livsmedelshandeln kunna emballagekostnaderna genom den föreslagna
accisen beräknas stiga cirka 35—40 %. Denna siffra har beräknats
på grundval av prisuppgifter på omslagspapper och påsar, vilka uppgifter
erhållits från pappersgrossister. Dessa priser ha vägts samman till ett
medelpris med hjälp av uppgifter beträffande förbrukningen av omslagspapper
resp. påsar. Upplysning härom har erhållits dels från ett par grossister,
dels genom institutets tidigare utredning om försäljningens fördelning
på olika expeditionskvantiteter inom specerihandeln.
5. Med begagnande av priskontrollnämndens utredning beträffande specerihandelns
och mjölkhandelns ekonomi år 1946 kunna emballagekostnadernas
ökning i förhållande till omsättningen genom införande av accisen
beräknas enligt nedanstående uppställning:
Emballagekostna
Butikskategori
derna i % av för
säljningen
enl. PKN
Speceributiker (enkelbod)................. 0*7
» (dubbelbod med mjölkavd.) .. 0*5
Mjölkbutiker (enkelbod).................. 0.5
Stegring av emballagekostnaderna
i % av
försäljningen
0-3
0-2
0*2
6. Kostnaderna för brevpapper, fakturor, blanketter o. d. komma även
att stiga, dock ej relativt sett lika mycket som beträffande papper och påsar.
På grundval av uppgifter, som erhållits från leverantörer beträffande priser
på dylikt kontorsmaterial, kan stegringen i dessa kostnader beräknas
till omkring 10 %. Någon uppskattning vad dessa kostnadsökningar betyda
i relation till omsättningen kan institutet icke göra med de till buds stående
statistiska uppgifterna.»
Köpmannaförbundet har därjämte hänvisat till en promemoria rörande
inverkan på förbundets tidningsorgan av en föreslagen accis på papper av
följande innehåll:
»Köpmannaförbundet får med avseende på pappersaccisens inverkan på
denna del av dess verksamhet anföra följande.
1. Den föreslagna accisen av 30 öre för papper till tidning som icke är att
betrakta som dagstidning skulle för tidningen Köpmannen vålla en merkostnad
av ca 30 000 kronor per år och för tidningen Butikskultur en merkostnad
av ca 2 500 kronor. Då enligt förbundets stadgar Köpmannen tillhandahålles
medlemmarna kostnadsfritt skulle denna merkostnad komma att direkt belasta
det av förbundet ägda förlagsbolag som utger Köpmannen och indirekt
förbundet självt. Redan nu är Köpmannens utgivande möjligt endast genom
betydande tillskott av medel från förbundets sida.
2. Förbundet skulle i en sådan situation kunna nödgas överväga att i en
mot kostnadsökningen svarande mån få minska omfattningen särskilt av
Köpmannen och därmed också omfattningen av den information som förbundsorganet
lämnar till landets detaljhandlare. Denna informationsverksamhet
består f. n. till väsentlig del av underrättelser rörande ransoneringsoch
regleringsförhållanden, prissättningar och andra genom statliga myndigheter
vidtagna åtgärder. Genom att Köpmannen varje vecka delger detaljhandelns
företagare sådana underrättelser ha otvivelaktigt betydande besparingar
kunnat göras av statsverket; krismyndigheterna ha genom Köpmannen
en möjlighet, vilken av vad som ovan anförts framgår i stor utsträck
-
68
Kunyl. Maj:ts proposition nr 215.
ning också anlitats, till kontinuerlig kontakt med åtminstone huvudparten
av landets köpmannakår. Det förefaller icke rimligt att denna verksamhet
skall äventyras eller i vart fall ansenligt beskäras genom en pappersaccis.
3. Ur en allmännare synpunkt förefaller det förbundet icke rimligt att
fackpressen och i all synnerhet den fackpress som äges av och är organ för
allmännnyttiga organisationer skall på det sätt som här ifrågasattes ställas
i ett ogynnsammare läge än nyhetspressen. Denna fackpress förmedlar i
stor omfattning nyheter och underrättelser som för läsekretsen, dvs. organisationernas
medlemmar, har fullt ut lika stor betydelse som dagspressens
nyhetsförmedling till sina läsare. En av skatteförhållanden betingad uppdelning
av den svenska pressen i dels en gynnad och dels en missgynnad del
skulle enligt förbundets mening kunna leda till synnerligen allvarliga konsekvenser.
»
Sveriges grossistförbund har i första hand avstyrkt att en pappersbeskattning
infördes; en sådan skatt konnne att verka ojämnt och konsekvenserna
av densamma komme att bliva svåröverskådliga. I andra hand borde från
beskattningen undantagas sådant papper, som kunde betecknas såsom oumbärligt
material. Prisstegringen i anledningen av beskattningen borde slå igenom
i konsumentpriserna, och sistnämnda synpunkt borde särskilt understrykas
av beredningen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 215.
69
Bilaga B.
Särskilt yttrande av herr Öhman.
I mitt särskilda yttrande till konsumtionsskatteberedningens betänkande
den 20 december 1947 anfördes, att jag kunde ansluta mig till strävandena
att överbalansera driftbudgeten endast under den uttryckliga förutsättningen
att överbalanseringen skedde utan prisstegringar på nödvändighetsvaror
och utan att den sociala reformpolitiken åsidosattes.
Med utgångspunkt från denna förutsättning ansåg jag mig då inte kunna
biträda de förslag till nya och skärpta konsumtionsskatter som beredningens
majoritet förordade, utan framförde i stället förslag om uttagandet av en
engångsskatt på förmögenheter över 40 000 kr.
Den av beredningen nu föreslagna skatten på papper och papp kommer
— liksom den redan genomförda skatteskärpningen på drivmedel för motorfordon
— att verka prisstegrande på praktiskt taget alla varor och i synnerhet
på livsmedel. Det kan därför med starka skäl ifrågasättas huruvida en
sådan beskattning står i överensstämmelse med de direktiv som utfärdats
för beredningen. I sitt yttrande till statsrådsprotokollet den 28 november 1947
framhöll sålunda statsrådet och chefen för finansdepartementet bland annat
följande: »Beträffande denna beskattning kan jag icke förorda en beskattning
av livsmedel och vissa andra oumbärliga varor.»
En beskattning av papper, i enlighet med föreliggande förslag från beredningen,
kommer emellertid att till sina verkningar bli likartad med en indirekt
beskattning på livsmedel och andra oumbärliga varor, då det förutsättes
att de merkostnader som skatterna innebära för industri och handel
skola slå igenom i konsumentpriserna.
Enligt det utredningsmaterial som beredningen haft till förfogande uppgår
livsmedelsområdets pappersförbrukning till omkring en tredjedel av
hela papperskonsumtionen inom landet, eller till ca 130 000 ton. Den föreslagna
skatten på 15 öre per kg skulle således medföra en fördyring enbart
på livsmedel med i runt tal 20 miljoner kr.
Även beskattningen av papper och papp för andra ändamål, exempelvis
för böcker, vetenskapliga och kulturella tidskrifter och liknande kommer att
medföra prisstegringar som motverka det allmänna önskemålet att de breda
folklagren skola ges ökade möjligheter att genom det tryckta ordet bli delaktiga
i landets kulturella liv.
Av ovan anförda skäl har jag yrkat att beredningen inte skulle förorda beskattning
av papper.