Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

Nr 200.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående statsbidrag
till byggande av fiskehamnar m. m.; given
Stockholms slott den 5 mars 1948.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Torsten Nilsson.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen lämnas en redogörelse för 1944 års fiskehamnsutrednings
undersökningar rörande behovet av nyanläggning och förbättring av fiskehamnar
och en därpå grundad plan för ifrågavarande utbyggnadsverksamhets
bedrivande ävensom härför erforderlig medelsanvisning.

Därjämte anmälas vissa förslag till ändrade bestämmelser rörande statsbidrag
till byggande av fiskehamnar m. m.

1—5i5 ds Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 sand. Nr 200.

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 5 mars 1948.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg,
Nilsson, Sträng, Mossberg, Weijne, Kock.

Efter gemensam beredning med cbeferna för jordbruks- och folkhushållningsdepartementen
anför chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet
Nilsson.

Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 3 december 1943 uppdrog dåvarande
chefen för kommunikationsdepartementet den 4 januari 1944 åt sakkunniga
att i enlighet med angivna riktlinjer inom departementet biträda med
utredning rörande planläggning av statliga och statsunderstödda fiskehamnsanläggningar.
De sakkunniga, som antagit benämningen 1944 års fiskehamnsutredning,
ha utgjorts av f. landshövdingen i Norrbottens län D. Hansén, tilllika
ordförande, byrådirektören i lantbruksstyrelsen Chr. W. Hessle, riksdagsmannen
E. W. Hällgren, f. byråchefen i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
S. J. Stenberg samt riksdagsmannen B. Utbult. — Utredningen har den 1
november 1947 avgivit betänkande med förslag till byggande av fiskehamnar
m. m. (SOU 1947:63).

I anslutning till i nämnda betänkande framförda förslag har i årets statsverksproposition
(bilaga 8, punkt 27) Kungl. Maj:t på min hemställan föreslagit
riksdagen, dels att ersätta de båda reservationsanslag, under vilka medel tidigare
anvisats till byggande, utvidgning och förbättring av fiskehamnar, nämligen
Utvidgning och förbättring av statens fiskehamnar och farleder samt
Bidrag till byggande och underhåll av statsunderstödda fiskehamnar, med ett
gemensamt reservationsanslag, benämnt Byggande av fiskehamnar, dels att
under sistnämnda nya anslag anvisa 1 500 000 kronor. Sedan numera beredningen
av de sakkunnigas förslag avslutats, får jag nu även i övriga delar anmäla
däri upptagna frågor.

över fiskehamnsutredningens betänkande ha utlåtanden avgivits av väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen, lantbruksstyrelsen, lotsstyrelsen, kommerskollegium,
statskontoret, riksräkenskapsverket, chefen för marinen, länsstyrelserna i Stockholms,
Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kalmar, Gotlands,
Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs,
Värmlands, Örebro, Gävleborgs, Västernorrlands, Västerbottens och
Norrbottens län, Svenska ostkustfiskarenas centralförbund, Svenska västkustfiskarnas
centralförbund, Vänerns fiskareförbund samt Svenska teknologföreningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

Lantbruksstyrelsen har till sitt remissvar fogat yttranden från vederbörande
fiskeriintendenter ävensom en till styrelsen ingiven skrivelse i ärendet från
Östergötlands kustfiskareförbund och Östergötlands fiskförsäljningsförening.
Till lotsstyrelsens utlåtande ha fogats yttranden från samtliga lotsdirektörer.
Länsstyrelserna ha bifogat inskaffade yttranden från vederbörande hushållningssällskaps
förvaltningsutskott och därjämte i vissa fall från landstingens
förvaltningsutskott, från lokala myndigheter och fiskeriorganisationer m. fl.

Beträffande såväl de i betänkandet meddelade redogörelserna för statens
hittillsvarande medverkan till byggande av fiskehamnar — genom vilken hittills
drygt ett 30-tal hamnar, statens fiskehamnar, anlagts och underhållits helt
med statsmedel och därjämte omkring 145 s. k. statsunderstödda fiskehamnar
anlagts eller förbättrats med statsbidrag på upp till 90 % av kostnaden -—
som den däri intagna översikten över fiskets utveckling under den senaste
25-årsperioden får jag i huvudsak hänvisa till betänkandet. I det följande
kommer jag sålunda väsentligen endast att lämna en summarisk redogörelse
för de sakkunnigas utredning rörande behovet av fiskehamnar och deras med
anledning härav framställda förslag.

1944 års fiskehamnsutredning.

1. Det aktuella behovet av fiskehamnar.

Om behovet av fortsatta åtgärder till en förbättring av fiskets hamnförhållanden
anföra de sakkunniga allmänt bl. a. följande:

I Sveriges officiella statistik över fisket redovisas ej mindre än omkring
500 utmed kusterna belägna orter, å vilka minst 10 fiskare äro bosatta
och å vilka samtidigt endera det sammanlagda båt- och redskapsvärdet
eller det årliga fångstvärdet överstiger 25 000 kronor. Även smärre fiskelägen,
vilka icke redovisas i den officiella statistiken, finnas i betydande antal. Även
om åtskilliga av dessa fiskelägen ha hamnplatser, som äro naturligt skyddade
mot sjögång och i övrigt så beskaffade, att förbättring av hamnförhållandena
icke erfordras, så är detta tyvärr icke någon regel.

För ett rationellt utövande av fiske är det nödvändigt för fiskarna att hålla
fullgoda båtar, vilkas storlek och utrustning är anpassad efter de fiskevatten,
där fisket äger rum, och efter de fångstmetoder, som användas. Denna båtmateriel
är dyrbar och måste därför vårdas och skyddas effektivt. Fiskelägena
sakna emellertid för närvarande i mycket stor omfattning hamnar, som giva
skydd mot sjögången. Utredningen har sålunda konstaterat att fiskarna alltjämt
vid ett stort antal fiskelägen icke ha andra möjligheter att vid hamnplatserna
skydda sina båtar mot havet än att draga upp dem på land. Detta
är över huvud taget möjligt endast om båtarna äro små och lätta, men även
där så är fallet, är båtarnas ständiga upphalning och sjösättning tidsödande
och besvärlig och medför avsevärt slitage å materielen. Vid många hamnplatser,
där båtarna vid lugnt väder kunna ligga förtöjda vid bryggor, måste
fiskarna vid oväder dag och natt anordna bevakning för att i tid kunna påbörja
båtarnas upphalning eller förflyttning till närmaste användbara hamn,
som ofta är långt avlägsen. Frånvaron av effektivt skydd mot sjögång vid
åtskilliga fiskelägen innebär sålunda icke endast allvarliga risker för haverier
utan även en extra arbetsbörda., som på många orter är synnerligen betungande
för fiskarna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

Ett annat förhållande, som vid många fiskelägen medför stora svårigheter
och förhindrar fiskets rationalisering, är avsaknaden av tillräckligt vatten
djup i hamnarna och farlederna. En successiv övergång från mindre till större
fiskebåtar har länge ägt rum och pågår alltjämt, och detta har medfört vidgade
möjligheter till fiskets ändamålsenliga bedrivande. De nyare båtarna äro sjövärdigare,
varigenom de skänka ökad säkerhet mot haverier och redskapsförluster.
De äro även försedda med sådan inredning, att de giva fiskarna tillbörligt
skydd ombord mot regn och köld och alltså möjliggöra arbetets fullgörande
under drägligare förhållanden. Emellertid kräva dessa större båtar
också ökat vattendjup vid hamnplatserna och i farlederna. Där djupet är otillräckligt
utgör detta ett hinder för utbyte av de omoderna båtarna mot mera
tidsenliga.

På åtskilliga orter erfordras emellertid fördjupning av hamnarna även av
andra skäl. Sålunda har landhöjningen under tidernas lopp medfört att
speciellt utmed Norrlandskusten ett flertal hamnar, vilka av ålder använts
av fiskarna, numera äro så grunda, att de icke alls eller endast med stora
svårigheter kunna nyttjas. Yidare förekomma särskilt i Skåne och Halland
hamnar, vilka uppgrundats av sand eller tång, som vid stormtillfällen kommer
i drift och avlagrar sig i hamnbassänger och segelleder.

Även om ett effektivt skydd mot sjögång och ett tillräckligt vattendjup äro
de primära krav, som måste ställas på hamnarna, så finnas åtskilliga andra
faktorer, som medverka till att göra behovet av fiskehamnsbyggande stort.
Nödvändigheten för fiskarna att sörja för erforderligt skydd för sina båtar
samt att följa med i den pågående rationaliseringen synes ha tvingat dem,
som därtill haft möjlighet, att flytta sina båtar från fiskelägen utan tillfredsställande
hamn till sådana, där hamnförhållandena varit bättre, även om de
därvid nödgats finna sig i de olägenheter, som långa avstånd mellan bostadsorten
och hamnen i regel medföra. Såväl detta som den tidigare omnämnda
övergången till större båttyper har medfört, att åtskilliga hamnar nu behöva
utvidgas. Härtill bidrager också, att fisket numera är väsentligt rörligare än
tidigare, varför åtskilliga hamnar numera anlitas förutom av där hemmahörande
fiskare, även av fiskare från andra, ofta långt avlägsna orter. Manga
exempel finnas sålunda på hamnar, vilka äro så fullbelagda, då fiskeflottan
ligger inne, att navigeringen besväras, lastning och lossning hindras och
skötseln av båtar och redskap försvåras, allt medförande tidsspillan och extra
arbete. Erforderliga utvidgningsarbeten utgöras ej alltid av anläggning avnya
hamnbassänger utan kunna ofta bestå av utförande av nya kajer eller
bryggor, kajplaner och andra upplagsplatser, iordningställande av garntorkningsplatser,
utökning av hamnområdena o. s. v. Utredningen har kunnat
konstatera, att trängseln i vissa hamnar är så svår, att den tenderar till att
bliva olidlig.

Utmed vissa kuststräckor är avståndet mellan befintliga hamnar så stort,
att fiskare, vilka utöva sin näring i utanförliggande fiskevatten, ofta måste
färdas mycket långa sträckor då det gäller att föra i land fångsterna eller att
söka nödhamn vid inträffande storm eller av andra skäl. Den avsevärda tid,
som åtgår för färderna till och från fiskeplatserna, förkortar fiskarnas effektiva
arbetstid och försämrar därigenom deras ekonomiska utbyte av arbetet.
Åtskilliga olyckor och tillbud därtill ha också inträffat till följd därav,
att nödhamn icke kunnat nås tillräckligt snabbt vid annalkande oväder. Det
föreligger därför på sådana kuststräckor samt på öar i skärgårdarna behov
av nöd- och stödhamnar även om de där hemmahörande fiskarna äro få eller
inga.

Byggandet av statsunderstödda fiskehamnar påbörjades redan under slutet
av 1800-talet, ehuru det först efter år 1920 kom igång i större utsträckning; an -

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

läggningen av statens fiskehamnar påbörjades år 1911. Då åtskilliga av dessa
hamnar alltså äro relativt gamla kräva de nu hel eller partiell förnyelse genom
ombyggnad. Det är sålunda icke ovanligt, att i dessa hamnar utförda konstruktioner,
vare sig de utförts i trä, järn, sten eller betong, numera äro i så dåligt
skick, att faran för deras bestånd är uppenbar.

Slutligen har utredningen i vissa hamnar iakttagit skador, vilka uppkommit
vid stormtillfällen och kräva reparationer, som icke kunna hänföras till normalt
underhåll. I vissa fall kunna dylika reparationer icke uppskjutas någon
längre tid, därest hamnen icke helt skall spolieras.

Dör en närmare bedömning av behovet ha de sakkunniga föranstaltat om en
genomgång av sådana framställningar om statsbidrag till byggande av fiskehamnar
som, enär tillgängliga anslag icke medgivit omedelbar medelsanvisning,
blivit vilande hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ävensom till styrelsen
ingivna ansökningar om upprättande genom styrelsens försorg av arbetsplaner
för motsvarande hamnarbeten. De sakkunniga ha därefter hos vederbörande
länsstyrelser anhållit om utlåtande över de sålunda anmälda projekten,
deras angelägenhet m. m. samt om statistiska uppgifter om fiskets omfattning
på respektive orter, yrkes- och binäringsfiskarnas antal, båtbeståndets
storlek och beskaffenhet o. s. v. Det sålunda hopbragta materialet — omfattande
inalles 334 projekt, varav 22 avse utvidgnings- och förbättringsarbeten
vid statens fiskehamnar, 75 motsvarande arbeten vid statsunderstödda fiskehamnar
och återstoden eller 237 företag nyanläggningar (hamn- och farledsarbeten
å orter, där sådana arbeten icke tidigare utförts med statsbidrag) —
har sedan granskats av de sakkunniga, vilka därvid jämlikt bemyndigande av
Kungl. Maj:t föranstaltat om upprättande av preliminära arbetsplaner med
kostnadsberäkningar för sådana arbeten, som enligt de sakkunnigas mening
kunde komma till utförande. På grundval av denna granskning, vid vilken de
sakkunniga sökt bedöma icke endast, huruvida ifrågasatta arbeten över huvud
vore motiverade ur näringsekonomiska synpunkter, utan även huruvida dessa
arbeten kunde åtminstone tills vidare begränsas, ha de sakkunniga utarbetat
sina förslag till fortsatt fiskehamnsbyggande.

2. Förslag till fortsatt fiskehamnsbyggande.

Yid sin prövning av de genomgångna arbetsprojekten ha de sakkunniga i
stort sett utgått från följande allmänna grunder.

Endast sådana företag ha synts böra komma till utförande, vilka helt eller
i varje fall till övervägande delen kunna anses komma fiskets utövare till godo.
Arbeten som väsentligen avse handelssjöf artens behov eller rena kommunikationsändamål
ha icke förordats utom i fråga om vissa av statens fiskehamnar,
vilka i större utsträckning kommit att användas för handelssjöf art och för
vilka erforderliga förbättringar i fortsättningen liksom hittills synts böra bekostas
av för fiskehamnsändamål anvisade medel.

Andra arbeten än sådana, vilkas omfattning och kostnad varit anpassade
efter nu föreliggande behov och, som regel, efter nuvarande antal fiskare och
båtbestånd, ha ej ansetts böra komma till utförande. I. fråga om vattendjup

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

och utrymme ha föreslagna arbeten dock synts böra dimensioneras med viss
hänsyn till den övergång till större båttyper, som kan förväntas.

För att komma till utförande bör ett hamnprojekts belägenhet vara sådan,
att en snabb och rationell transport av ilandförda fångster till konsumtionsoch
beredningsorter är möjlig.

Vid utarbetandet av de sakkunnigas förslag har beaktats icke endast behovet
av hamnar å fiskarnas bosättningsorter utan även behovet av stöd- och
nödhamnar inom sådana områden, där ett mera omfattande fiske äger rum.

Utifrån angivna utgångspunkter ha de sakkunniga förordat en förbättring
av 16 statens fiskehamnar för en beräknad kostnad av 4 098 500 kronor samt
nyanläggning av 121 och förbättring av 53 statsunderstödda fiskehamnar för
en kostnad av 21 489 100 kronor. Därjämte ha de sakkunniga förordat ett
mindre antal som »smärre arbeten» betecknade företag, vart och ett kostnadsberäknat
till högst 10 000 kronor. Kostnaden för sådana nu och under de
närmaste åren erforderliga smärre arbeten har uppskattats till omkring 10 %
av kostnaden för övriga fiskehamnsarbeten eller till 2 567 400 kronor, varför
ett genomförande av de sakkunnigas förslag beräknats draga en kostnad av
sammanlagt 28 155 000 kronor.

Enligt sina direktiv ha de sakkunniga haft att sammanföra resultaten av
sin prövning av föreliggande hamnbyggnadsbehov i en plan, ägnad att tjäna
till ledning för medelsanvisningen under en tidsperiod av lämplig utsträckning.
Med hänsyn till att de förordade arbetena ansetts motsvara det omedelbara
behov av fiskehamnsarbeten, som bör tillgodoses utan oskälig tidsutdräkt,
ha de sakkunniga funnit sig böra begränsa denna tidsperiod till 5 år.
Inom denna tidsperiod ha de sakkunniga fördelat de förordade hamnbyggnadsprojekten
efter deras angelägenhet, varvid i första hand av länsstyrelserna
avgivna förslag legat till grund för fördelningen. Nämnda angelägenhetsgradering
har begränsats till att avse en prövning av ordningsföljden mellan företagen
inom varje särskilt län, varvid dock Skaraborgs och Värmlands läns
fiskehamnar vid Vänern prövats gemensamt. De sakkunniga ha sålunda föreslagit,
att till grund för utförandet av de förordade hamnbyggnadsprojekten
och för beräkning av medelsanvisningen härför lägges en 5-årsplan för byggande
av fiskehamnar, beträffande vars närmare innehåll jag torde få hänvisa
till en såsom bilaga till statsrådsprotokollet fogad förteckning samt till de
sakkunnigas betänkande, däri även lämnas redogörelser för de olika i planen
upptagna arbetsprojekten.

De sakkunniga ha icke ansett sig böra förorda anläggning av nya statliga
fiskehamnar men föreslå, dels att förbättring av redan befintliga, staten tillhöriga
fiskehamnar även i fortsättningen skall bestridas helt med statsmedel,
dels ock att gällande bestämmelser om statsbidrag till statsunderstödda fiskehamnar
uppmjukas så, att bidrag må beviljas med högst 90 % av verkliga
byggnadskostnaden, där ej på grund av särskilda skäl högre bidrag prövas böra
beviljas. Med utgångspunkt från nämnda förslag och med hänsyn därjämte

Kungl. Maj-.ts proposition nr 200.

tagen till att medel böra göras tillgängliga icke endast för hamnarbeten å i
planen upptagna orter och för nyssnämnda förutsedda smärre arbeten utan
även i någon omfattning för brådskande, nu oförutsedda arbeten, ha de sakkunniga
beräknat det totala behovet av statsmedel för 5-årsperioden till
21 000 000 kronor. Under hänvisning till att för budgetåret 1947/48 redan anvisats
sammanlagt 1 500 000 kronor för fiskehamnsarbeten förorda de sakkunniga,
att för budgetåret 1948/49 anvisas 3 900 000 kronor och för vart och ett
av de fyra därpå följande budgetåren 5 400 000 kronor till bidrag till byggande
av fiskehamnar.

Den uppgjorda utbyggnadsplanen jämte däröver avgivna remissyttranden
torde kunna tjäna som ledning för bedömandet av ifrågavarande arbetsprojekts
angelägenhet och den ordningsföljd, i vilken olika projekt böra komma till utförande
och — inom ramen för de anslag för ändamålet, som riksdagen kommer
att anvisa — tilldelas statsbidrag. Eftersom riksdagen endast anvisar
medel för ett budgetår i taget och Kungl. Maj :t som nämnt i årets statsverksproposition
(bilaga 8, punkt 27) på min hemställan redan för riksdagen framlagt
sitt förslag till medelsanvisning för här ifrågavarande ändamål för budgetåret
1948/49, saknar jag anledning att i detta sammanhang upptaga denna fråga.
Jag torde här få hänvisa till de uttalanden, som anfördes under nämnda punkt
i statsverkspropositionen. Eftersom det vidare ankommer på Kungl. Maj:t att i
de enskilda fallen bevilja eller förordna om beviljandet av statsbidrag till
fiskehamnsarbeten, varom ansökningar i förutsedd ordning ingivits eller
komma att ingivas, torde jag ävenledes sakna anledning att i detta sammanhang
anmäla de sakkunnigas förslag för de enskilda orterna och däröver avgivna
remissyttranden. Jag torde under sådana förhållanden i fortsättningen
kunna begränsa mig till att upptaga de sakkunnigas förslag till statsbidragsbestämmelser
m. m. och, vad gäller redovisningen av i ärendet inkomna remissyttranden,
till de delar av dessa, som avse sistnämnda frågor eller mera allmänt
beröra de sakkunnigas förslag.

3. Förslag till statsbidragsbestämmelser m. m.

De sakkunniga ha framlagt vissa förslag, som förutsätta ändringar i gällande
bestämmelser angående byggande av fiskehamnar, givna i Kungl. Maj ds
kungörelse den 10 augusti 1928 angående statsbidrag till byggande, förbättring
och underhåll av allmänna hamnar och farleder (nr 328) med däri den
17 maj 1935 (nr 188) gjorda ändringar. Nämnda kungörelse avser icke endast
statens och statsunderstödda fiskehamnar utan jämväl handelshamnar och
farleder.

Med hänsyn till att de sakkunniga icke ansett sig böra förorda nyanläggning
av någon ytterligare statens fiskehamn, ha skäl icke längre synts föreligga att
i en författning angående statsbidrag till byggande av hamnar bibehålla bestämmelser
angående statens fiskehamnar. För handläggningen av ärenden
rörande förbättring av redan existerande sådana hamnar, vilka äro underställda

Kungl. Maj-.ts proposition nr 200.

det statliga väg- och vattenbyggnadsverkets vård och förvaltning, förutsätta
de sakkunniga, att erforderliga bestämmelser komma att av Kungl. Maj:t meddelas
verket.

Då vad gäller handelshamnar f. n. en särskild utredning pågår, 1944 års
hamnutredning, som torde komma att framlägga förslag till ändrade bestämmelser
för åtnjutande av statsbidrag till handelshamnar och farleder, i avvaktan
på vilka nu gällande bestämmelser för dessa hamnar torde böra bibehållas,
ha de sakkunniga funnit, att erforderliga nya bestämmelser rörande
statsunderstödda fiskehamnar böra meddelas i en särskild, enbart för dessa
hamnar tillämplig ny kungörelse. De sakkunniga ha uppgjort förslag till sådana
nya bestämmelser. Jag kommer i det följande att redogöra för detta förslag
på de punkter, i vilka det innebär mera väsentliga ändringar av eller avvikelser
från nu gällande bestämmelser.

I syfte att möjliggöra en decentralisering av statsbidragsärendenas handläggning
ha de sakkunniga föreslagit, att statsbidrag till byggande av fiskehamn
skall kunna beviljas av Kungl. Maj:t »eller, där Konungen så förordnar,
av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen». Enligt de sakkunnigas mening bör denna
åtminstone i fråga om smärre arbeten anförtros att inom ramen av de varje
län tilldelade anslagsmedlen bevilja bidrag, där styrelsen är av samma mening
som vederbörande länsstyrelse och lantbruksstyrelsen.

I fråga om statsbidragets storlek ha nuvarande bestämmelser, vilka medge
ett bidrag av intill 90 % av verkliga kostnaden, av de sakkunniga föreslagits
bli kompletterade så, att Kungl. Maj:t, där särskilda skäl därtill föreligga, må
kunna fastställa högre bidrag. De sakkunniga ha avsett, att högre bidrag än
90 % skulle kunna komma i fråga för hamnar, vilka kunna förväntas komma
att i betydande utsträckning användas av andra än ortens egna fiskare, eller
för hamnar, där arbetena på grund av särskilt ogynnsamma naturförhållanden
komma att draga exceptionellt höga kostnader.

I nu gällande bestämmelser angående statsunderstödda fiskehamnar stadgas,
att vid av storm eller annan naturhändelse vållad skada å sådan hamn iståndsättandet
skall ske genom väg- och vattenbyggnadsstyrelsens försorg och kostnaden
härför fördelas å staten och hamnens ägare eller innehavare efter samma
grunder, som tillämpats beträffande anläggningskostnaden. Enligt de sakkunniga
har detta stadgande vid flera tillfällen missförståtts därhän, att staten
ansetts vara skyldig att för all framtid hålla i stånd hamn, som anlagts med
statsunderstöd, även om hamnen förlorat så mycket i betydelse, att kostnaderna
för dess hållande i stånd icke kunna anses motsvara dess nytta. De sakkunniga
föreslå för den skull, att nämnda stadgande slopas och att som en
konsekvens därav statsbidrag för reparation av skador, som ej äro att hänföra
till normalt underhåll, skall beviljas endast efter i vanlig ordning ingiven
ansökan.

Enligt nu gällande bestämmelser skall för varje statsunderstödd fiskehamn
årligen efter väg- och vattenbyggnadsstyrelsens beprövande viss del av bruttoinkomsten
från hamnrörelsen avsättas till en underhållsfond, ur vilken medel

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

till hamnens underhåll och förbättring må användas endast i den man väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen det medgiver. De sakkunniga ha funnit, att hamninkomsterna
i fiskehamnarna oftast äro så begränsade, att de i sin helhet erfordras
för täckande av utgifterna för normalt årligt underhåll och drift. 1
sådana fall nödgas hamnintressenterna verkställa uttaxering av medel för
normalt hamnunderhåll, samtidigt som de till följd av förutnämnda, bestämmelse
måste avsätta medel för arbeten, varom man icke vet, om och när arbetena
bli erforderliga. Till de sakkunniga ha från olika håll framförts önskemål
om att nämnda föreskrift om avsättning till underhållsfonder slopas, vilket
de sakkunniga även föreslå.

För genomförande för fiskehamnsändamål av sådana smärre arbeten, vilkas
beräknade kostnad ej överstiger 10 000 kronor, föreslå de sakkunniga, att statsbidrag
skall kunna åtnjutas på enklare villkor än då fråga är om övriga arbeten.
Medan de sakkunniga i fråga om dessa senare arbeten såsom villkor för erhållande
av statsbidrag förorda föreskrift, att särskilt hamnområde skall vara
avstyckat och lagfart därå beviljad samt att hamnavgifter obligatoriskt skola
upptagas, föreslås att dessa villkor icke skola uppställas som förutsättning
för statsbidrag till nämnda smärre arbeten på orter, där statsunderstödd fiskehamn
ej förut finnes.

Remissyttranden.

De instanser, som yttrat sig över de sakkunnigas förslag, ha så framt de
haft anledning att befatta sig med förslagen i dess helhet i stort sett lämnat
dem utan erinran. Huvudtanken att lägga en på grundval av den företagna
inventeringen av behovet av fiskehamnsanläggningar och -förbättringar uppgjord
5-årsplan till grund för en upprustning av fiskerinäringens hamnbestånd
och för de kommande årens medelsanvisning för ändamålet har allmänt
godtagits av de hörda remissinstanserna, som likaledes i stort sett
accepterat de sakkunnigas allmänna utgångspunkter för den företagna bedömningen
av de föreliggande behoven. Endast i ett par avgivna yttranden
ha uttalanden av från de sakkunnigas uppläggning av frågan principiellt
avvikande innebörd gjorts. Däremot ha i flera fall erinringar framförts
beträffande sådana punkter i den företagna behovsinventeringen
och de länsvis uppgjorda utbyggnadsplanerna, som avse den inbördes angelägenhetsgraderingen
av anmälda och undersökta hamnprojekt, dimensionering
och utförande av föreslagna arbeten etc. I ett antal fall ha av de sakkunniga
föreslagna hamnanläggningar och -förbättringar även helt avstyrkts
av remissinstanserna under hänvisning till sådana skäl som fiskets tillbakagång
på de ifrågavarande orterna, båtbeståndets otillräcklighet, fiskarbefolkningens
minskning genom avflyttning och övergång till andra sysselsättningar,
dess bristande förmåga att bära don med de ifrågasatta hamnarbetena föiutsatta
egna andelen av kostnaderna o. s. v. I det följande redovisas remissyttrandena
icke i de delar, som nu berörts, då de torde få anses vara av den
natur, att de icke behöva föreläggas riksdagen utan fastmera böra tagas

Eungl. Maj:ts proposition nr 200.

under övervägande och beaktas vid den slutliga prövningen i samband med
ingivna statsbidragsansökningar, av frågan om föreslagna projekts förverkligande
och utformning.

De av de sakkunniga föreslagna ändrade bestämmelserna rörande statsbidrag
till byggande av fiskehamnar och därmed sammanhängande frågor ha
av de hörda remissinstanserna allmänt lämnats utan erinran.

I övrigt må beträffande innehållet i de avgivna yttrandena framhållas
följande.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen säger sig intet ha att erinra mot den
föreslagna utbyggnadsplanen i principiellt avseende eller mot grunderna för
dess uppbyggnad. Styrelsen förutsätter dock, att planen närmast avses att
tjäna som underlag för ett bedömande av den erforderliga anslagsanvisningen
för byggande av fiskehamnar liksom för planerandet av ifrågavarande
^FSS^äds verksamhet. Styrelsen räknar med nödvändigheten av jämkningar i
vad avser planens detaljer såväl beträffande arbetsprojektens utformning och
omfattning som deras inbördes gradering ur angelägenhetssynpunkt. Styrelsen
påpekar, att det statistiska material, som legat till grund för de sakkunnigas
behovsbedömning, hänför sig till 1943, efter vilket år förhållandena
kunna ha väsentligt ändrats eller komma att ändras, innan förverkligandet
av enskilda, föreslagna projekt aktualiseras. Yissa i planen upptagna arbetsprojekt
kunna framdeles därför befinnas icke böra komma till utförande. Därtill
kommer enligt styrelsens mening, att det nuvarande bristläget i fråga om
arbetskraft och materialtillgångar kan medföra en nödvändig justering av den
förutsatta tidsplanen och över huvud taget motivera en elastisk tillämpning
av den föreslagna utbyggnadsplanen.

Med hänsyn till önskvärdheten att minska såväl byggnads- som underhållsoch
driftskostnader finner styrelsen det önskvärt, att antalet fiskehamnar
inom varje fångstområde i möjligaste mån begränsas och att en koncentration
av fisket till färre hamnar eftersträvas. I och med fiskets fortgående
rationalisering torde fiskarnas hittillsvarande obenägenhet att flytta från nuvarande
hemorter allt mer giva vika; möjligheten att erbjuda hamnar med
fördelaktigare läge och bättre anordningar bör medverka härtill. Detta förhållande
synes styrelsen därför böra beaktas, när framdeles en omprövning
från fall till fall skall verkställas av de sakkunnigas förslag till hamnbyggnader,
särskilt nya sådana.

Lantbniksstyrelsen, som i stort sett finner sig kunna tillstyrka såväl de
sakkunnigas 5-årsplan för fiskehamnsbyggande som deras förslag till bestämmelser
rörande statsbidrag m. m., fäster uppmärksamheten på en av de sakkunniga
icke upptagen fråga, nämligen handläggningen av ärenden rörande
bidrag av statsmedel till kostnaderna för undersökningar och upprättande av
arbetsplaner för fiskehamnar. Styrelsen finner det mindre lämpligt, att sådana
undersökningsarbeten, som nu kan ske, komma till stånd utan att yttrande
från fiskerisakkunnig myndighet eller tjänsteman dessförinnan inhämtats,
varigenom riskeras, att arbete och kostnader nedläggas på undersök -

Kungl. Alaj:ts proposition nr 200.

ningar och arbetsplaner rörande hamnprojekt, som nr allmän fiskensynpunkt
äro att anse som mindre nödvändiga, till förfång för andra, angelägnare
företag.

Kotsstyr elsen föreslår med hänsyn till att styrelsen har vissa intressen att
bevaka i samband med inrättande eller förbättring av fiskehamnar, att i bestämmelser
rörande fiskehamnsfrågors handläggning intages en föreskrift av
innehåll, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen före dylik frågas slutbehandling
skall inhämta lotsstyrelsens yttrande över det förslag, som är i fråga.

Kommerskollegium anser, att de flesta av de föreslagna hamnarbetena ur
handelssjöf artens synpunkt äro av allt för ringa betydelse för att man vid
ståndpunkttagandet till frågan om anvisande av statsmedel för deras utförande
har anledning att taga hänsyn till denna sjöfarts behov. Beträffande vissa
angivna hamnar gäller emellertid enligt kollegium, att de böra komma till
utförande även med hänsyn till handelssjöfartens behov. I anslutning till de
sakkunnigas uttalanden rörande fördelningen av kostnaderna för dylika hamnar
framhåller kollegium, att den omständigheten, att ifrågavarande arbeten
kunna bliva till gagn jämväl ur andra synpunkter än fiskeriintressets, icke
bör föranleda, att lägre statsbidrag utgår för arbetena än vad som kan ifrågakomma,
därest hänsyn tages endast till fiskets behov.

Statskontoret kan till följd av budgetläget och förhållandena på arbetsmarknaden
icke tillstyrka genomförandet av ett sa kostnadskrävande byggnadsprogram,
som den föreslagna 5-årsplanen omfattar. De sakkunniga ha
enligt statskontorets mening i några fall förordat anläggande av fiskehamnar
å platser, där fiskarbefolkningens ringa antal knappast ingiver grundade förhoppningar
om att den blivande nyttan av dessa hamnar skall komma att motsvara
de högst betydande anläggningskostnaderna. Ämbetsverket finner det
vidare icke tillfredsställande, att staten även i fortsättningen förutsättes ensam
skola svara för erforderliga förbättringsarbeten vid statens fiskehamnai,
och vill icke medverka till att statsbidrag till byggande av statsunderstödda
fiskehamnar i vissa fall skulle kunna utgå med mera än 90 % av verkliga kostnaden.
Enligt ämbetsverkets mening bör en ingående granskning och revidering
av de sakkunnigas förslag verkställas, innan man skrider till anläggning
av nva eller kostsammare förbättringar av redan befintliga hamnar.

Riksräkenskapsverket förordar, med hänsyn till önskvärdheten av att utgifter
för statens egen verksamhet i riksstaten särskiljas från bidrag eller
understöd till ioke-statlig verksamhet, att medel till förbättring av statliga
fiskehamnar icke i enlighet med utredningens förslag anvisas under samma
anslag som medel till bidrag till byggande av statsunderstödda fiskehamnar
utan i stället även i fortsättningen tillsammans med medel till utvidgning och
förbättring av statens farleder anvisas under ett för ändamålet särskilt uppfört
anslag i riksstaten.

Av do länsstyrelser, som avgivit yttrande i ärendet, har flertalet framfört
erinringar mot detaljer i de sakkunnigas plan för fiskehamnarnas utbyggande
samt mot den ordningsföljd i vilken däri upptagna projekt föreslagits skola

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

komma till utförande m. m., medan däremot ingen framfört allmännare eller
principiella invändningar mot de sakkunnigas förslag utom länsstyrelsen i
Malmöhus län. Denna förklarar, att därest de av de sakkunniga anlagda synpunkterna
skola läggas till grund för bedömandet av behovet av fiskehamnar,
länsstyrelsen i princip intet har att invända mot förslaget. Länsstyrelsen
anför emellertid därefter bl. a. följande.

Vid planläggningen av så betydande kapitalinvesteringar, som nu ifrågasättes,
synes det vara av väsentlig betydelse, att man förvissar sig om att investeringen
göres endast där sådan på lång sikt är mest lämplig. Det hade
därför varit önskvärt, att en ingående analys gjorts beträffande fiskehamnarnas
mest lämpliga placering med hänsyn till samtliga faktorer, till vilka hänjsyn
bör tagas i sådant sammanhang. Uppenbarligen måste hänsyn tagas till
en mångfald olika förhållanden, som gå långt vidare än t. ex. frågor om beskaffenheten
av befintliga hamnar och möjligheten av deras iståndsättande,
om antalet fiskare på platsen just nu och beskaffenheten av deras båtmaterial.
Betydelsen av denna fråga framgår av att 1945 års fiskeriutredning funnit
det synnerligen önskvärt, att en rationalisering och sanering inom fiskerinäringen
skulle kunna ske genom förflyttning av fiskare från ur näringens
synpunkt illa belägna platser till sådana, som erbjuda bättre villkor för näringen.
Nämnda fiskeriutredning bär funnit, att det i tveksamma fall vore
lämpligt att, i stället för statsbidrag till för intressenterna betungande hamnbygge,
kunna lämna dessa ekonomisk hjälp för överflyttning till en plats,
där lämplig hamn redan finnes eller för mindre kostnad kunde anläggas. —
Länsstyrelsen anser, att det anförda närmast pekar därhän, att frågorna om
byggande av fiskehamnar och om förflyttning av fiskare äro väsentligen beroende
av varandra och att de, för att en rationell lösning skall vinnas, samtidigt
böra insättas i ett större samhällsekonomiskt sammanhang.

Beträffande de sakkunnigas förslag till bestämmelser rörande statsbidrag
till byggande av fiskehamnar anför länsstyrelsen, att den inte finner den omständigheten,
att fiskarna vanligen skola bidraga med minst 10 % av byggnadskostnaden,
utgöra någon garanti för en god skötsel av hamnarna. Den
egna insatsen torde vara för liten för att effektivt sporra det enskilda vårdnadsintresset.
Länsstyrelsen anser för sin del, att om staten erlägger nästan
hela kostnaden för byggande av en hamn, staten själv har det största intresset
av att tillse, att vården av hamnbyggnaden blir effektiv. Om staten svarar
för hela byggnadskapitalet, finnes större möjlighet att rationellt och oberoende
av lokala hänsyn ordna byggandet av fiskehamnar efter av länsstyrelsen
i det föregående anförda synpunkter. Länsstyrelsen förordar därför, att frågorna
huruvida statsverket helt bör övertaga kostnaden för såväl byggande
som underhåll av fiskehamnarna förutsättningslöst utredas.

Därest fiskehamnsfrågan i båda nu nämnda avseenden göres till föremål för
en fortsatt utredning, bör enligt länsstyrelsens mening i avvaktan på ett slutligt
ställningstagande till frågan ett provisoriskt arbetsprogram uppgöras, avseende

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

sådana underhållsarbeten å redan befintliga fiskeliamnsanläggningar, som icke
lämpligen kunna uppskjutas, ävensom sådana smärre arbeten, som kunna vara
av väsentlig nytta för främjande av lokala fiskeriintressen, men som samtidigt
icke kunna befaras föregripa de av länsstyrelsen föreslagna utredningarna.

Av övriga länsstyrelser har länsstyrelsen i Kristianstads län funnit det
böra i samband med statsbidragsbestämmelserna föreskrivas, att innan ansökning
om statsbidrag till byggande av fiskehamn överlämnas till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
länsstyrelse har att, där så prövas lämpligt, vid sammanträde
med yrkesfiskare och andra av frågan berörda personer eller meniglieter
eller på annat lämpligt sätt inhämta yttrande i frågan.

Svenska ostkustfiskarenas centralförbund tillstyrker genomförandet av den
föreslagna planen för fiskehamnarnas utbyggande liksom grunderna för bestämmelser
rörande statsbidrag m. m. Centralförbundet ifrågasätter emellertid
huruvida icke fiskehamnar borde få byggas med statsbidrag, utan att inlösen
av mark ovillkorligen behövde ske; upprättade arrendekontrakt mellan
markägare och fiskehamnsförening borde enligt centralförbundet vara till
fyllest.

Vänerns fiskar ef örbund anför bl. a., att de av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
uppgjorda förslagen till utbyggande av hamnarna vid Vänern enligt förbundets
mening blivit allt för dyrbara och omfattande.

Departementschefen.

I likhet med de sakkunniga finner jag det riktigt och rationellt, att samhällets
strävanden att öka och förbättra tillgången på lämpliga hamnar för
fiskets behov baseras på en flerårsplan. Man torde därigenom dels kunna
ernå gynnsammare betingelser för utbyggnadsarbetets genomförande och den
härför erforderliga arbetsorganisationens lämpliga avpassning och dels få en
grund för bedömandet av i vilken ordning olika projekt böra komma till utförande
med hänsyn tagen till deras angelägenhet liksom för den nödvändiga
avvägningen mellan olika lokala intressen. Den plan, som i detta syfte
framlagts av de sakkunniga, liksom den föregående utredning och inventering
av de aktuella behoven, varpå den grundats, synes mig också i stort sett
kunna giva en ledning för den fortsatta administrativa handläggningen av
utbyggnadsverksamheten liksom för bedömande av den erforderliga medelsanvisningen
härför. I likhet med vad bl. a. väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
i sitt remissyttrande anfört, och såsom de sakkunniga själva torde ha avsett,
förutsätter jag dock, att det kan bli nödvändigt att i olika avseenden företaga
jämkningar i planen i vad gäller såväl arbetsprojektens utformning och omfattning
som deras inbördes gradering ur angelägenhetssynpunkt. Icke minst
i länsstyrelsernas remissyttranden i de delar dessa berört de för de enskilda
orterna föreslagna projekten ha framkommit invändningar i dessa avseenden,
vilka — ehuru de såsom närmast hänförliga till den fortsatta administrativa

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

handläggningen av frågan icke närmare redovisats i det föregående — synas
böra tagas under övervägande i samband med prövningen av statsbidragsansökningar
i de enskilda fallen. Remisshandlingarna torde i sådant syfte böra
överlämnas till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Andra skäl, som enligt min mening likaledes kunna nödvändiggöra jämkningar
i varje fall i tidsplanen för det ifrågavarande utbyggnadsprogrammets
genomförande, ha samband med det rådande tidsläget, nämligen med såväl den
nuvarande bristen på arbetskraft och byggnadsmaterial som nödvändigheten att
hålla tillbaka investeringsverksamheten. Såsom framgår av mitt anförande
till statsrådsprotokollet i samband med Kungl. Maj:ts avlåtande till riksdagen
av årets statsverksproposition (bilaga 8, punkt 27), har jag med hänsyn härtill
icke ansett mig för budgetåret 1948/49 kunna förorda anvisande av anslag
till byggande av fiskehamnar med fulla det belopp, som de sakkunniga föreslagit,
och även om det är mig angeläget, att den behövliga upprustningen av
vårt fiskehamnsbestånd snarast möjligt kommer till stånd, torde det vara
ofrånkomligt, att vid utbyggnadsverksamhetens genomförande hänsyn tages
till den fortsatta utvecklingen av det ekonomiska läget.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och länsstyrelsen i Malmöhus län ha anfört
vissa synpunkter på önskvärdheten av en koncentration av fisket till färre
fiskehamnar samt på behovet av att fiskets lokaliseringsfrågor prövas i ett
vidare sammanhang. I viss män synas mig även dessa synpunkter vara av
den vikt, att de förtjäna att bedömas i samband med det slutliga ställningstagandet
till planens detaljer och att de därvid kunna föranleda jämkningar
i denna. Det torde vara uppenbart, såsom nu senast också 1945 års
fiskeriutredning påpekat, att fiskerinäringens lokalisering, vad gäller
fiskarnas bosättningsplatser, icke alltid är den ur olika synpunkter gvnnsammaste
och att en viss koncentration av fisket till färre fiskelägen i
och för sig kunde vara fördelaktig. Det torde förhålla sig så, att fiskare flerstädes
utmed våra kuster äro bosatta på platser, som få anses olämpliga med
hänsyn till betingelserna såväl för själva fisket som för avsättningen av fångsterna,
och det torde likaledes vara obestridligt, att många fiskelägen äro för
små och ha ett för litet antal yrkesutövande fiskare för att det skall vara ekonomiskt
möjligt att förse dem med de hamnar och anläggningar i övrigt, som
numera te sig önskvärda. En koncentration av fisket skulle otvivelaktigt i
dessa avseenden medföra väsentliga fördelar. Det skulle bli lättare i ekonomiskt
hänseende att förse fiskelägena med tillräckligt stora, djupa och välutrustade
hamnar, det skulle bli lättare att rationellt ordna avsättning och tillvaratagande
av fångsterna, och det skulle skapa förutsättningar för bättre samhällsbildningar
för fiskarbefolkningen, t. ex. i fråga om tillgång till affärer,
skolor, inrättningar för hälso- och sjukvård etc. Emellertid torde det vara
lika uppenbart, att mycket stora svårigheter föreligga att med direkta åtgärder
och över huvud taget på annat än mycket lång sikt åvägabringa en dylik koncentration
av fisket. Omkring 40 % av våra saltsjöfiskare äro binäringäfiskare,

Kungl. Maj-.ts proposition nr 200.

vilkas möjligheter att byta bosättningsort begränsas av att de äro bundna
till även andra sysselsättningar än fisket. En övervägande del av fiskarbefolkningen
har kapital investerat i bostads- och andra fastigheter, tillgångar
vilka svårligen skulle kunna frigöras vid en allmän avflyttning. Därtill
kommer — förutom det att fiskarbefolkningens nuvarande bosättning bygger
på gamla och starka traditioner, som icke utan vidare vare sig böra eller
kunna brytas — att tillgång till ett relativt stort antal hamnar är av värde
med hänsyn till intresset att vidmakthålla fiskets rörlighet, till behovet av
replihamnar och nödhamnar samt med hänsyn till den allmänna trafikens intressen.

Även om jag under sådana förhållanden icke funnit tillräckliga skäl föreligga
för att nu förorda genomförandet av sådana särskilda utredningar angående
fiskets lämpligaste lokalisering, som länsstyrelsen i Malmöhus län föreslagit,
och därmed fördröja framläggandet av fiskehamnsutredningens förslag,
finner jag det ändock möjligt och riktigt, att i samband med den efterföljande
administrativa handläggningen av frågorna rörande fiskehamnarnas utbyggande
en viss ytterligare prövning av ärendena utifrån här åsyftade synpunkter
verkställes. Jag avser i detta sammanhang framför allt en bedömning av den
för den närmaste framtiden sannolika utvecklingen av de olika orternas befolkning
och, i den mån den låter sig göra, av den lokala yrkesutövande
fiskarbefolkningens troliga utveckling. Det torde, såsom bl. a. vissa av 1945
års skärgårdsutredning redovisade uppgifter ge vid handen och såsom för
övrigt olika remissyttranden synas bekräfta, förhålla sig så, att beträffande
flera av särskilt de mindre och sämst belägna fiskelägena en avflyttning av
den yngre befolkningen sedan länge pågått. Denna avflyttning har resulterat
i en mycket ogynnsam ålderssammansättning av den nuvarande yrkesutövande
fiskarbefolkningen, och den kan, som på många håll redan förmärkts, antagas
inom kort komma att leda till en påtaglig minskning av även dess antal
och följaktligen därmed till eu avgörande tillbakagång, i vissa fall kanhända
ett totalt nedläggande, av fisket på orterna i fråga. Det synes mig ofrånkomligt,
att vid ställningstagandet till föreslagna fiskehamnsprojekt hänsyn tages
till sådana omständigheter som dessa — icke så att orter med goda betingelser
för fiskets bedrivande enbart på grund av en konstaterad avflyttningstendens
berövas de fiskehamnsanläggningar, som kunna vara en förutsättning
för avflyttningens upphörande, men så att orter, som på grund av dåliga betingelser
för fisket under alla förhållanden kunna antagas sakna förutsättningar
att behålla sin yrkesutövande befolkning, icke förses med dyrbara anläggningar,
vilka bättre behövas på andra håll.

Under de förutsättningar, som jag nu angivit, är jag beredd att förorda,
att en allmän utbyggnadsverksamhet avseende fiskehamnarna kommer till
stånd och att den av de sakkunniga uppgjorda planen härför får tjäna som
ledning för dess genomförande.

Yad sedan gäller de sakkunnigas förslag till ändrade bestämmelser rörande
statsbidrag till byggande av fiskehamnar m. m., biträder jag de sakkunnigas

Kungl. Maj-.ts proposition nr 200.

mening, att kostnader för förbättring av redan befintliga statliga fiskehamnar
må bestridas helt av statsmedel, men att anläggning arv nya, statliga fiskehamnar
icke vidare bör komma till stånd. Att staten skulle svara för hela
byggnadskostnaden för alla fiskehamnar, såsom ifrågasatts i ett remissyttrande,
är jag sålunda icke beredd att förorda, då jag finner en viss ekonomisk
prestation från fiskarnas egen sida vara av värde, icke endast för att därmed
deras intresse för hamnarnas underhåll skall engageras, utan jämväl och främst
för att jag däri ser en omständighet, som kan verka återhållande på överdrivna
krav i fråga om hamnarnas utförande och dimensionering. Jag är
emellertid beredd att biträda de sakkunnigas förslag, att statsbidrag till statsunderstödda
fiskehamnar skall kunna beviljas med mera än 90 % av verkliga
byggnadskostnaden, där detta kan föranledas av särskilda skäl sådana som
dem de sakkunniga angivit.

Jag biträder likaledes de sakkunnigas förslag i syfte att möjliggöra en decentralisering
av statsbidragsärendenas handläggning.

Ej heller har jag någon erinran att anföra mot de sakkunnigas förslag om
slopande av de i nu gällande statsbidragskungörelse intagna, på statsunderstödda
fiskehamnar tillämpliga stadgandena om avsättning av hamninkomster
till särskilda underhållsfonder och om iståndsättande av vid storm eller annan
naturhändelse vållade skador.

De föreslagna särskilda bestämmelserna rörande statsbidrag till sådana
smärre arbeten, vilkas kostnad icke överstiger 10 000 kronor, å orter, där statsunderstödd
fiskehamn ej förut finnes, synas mig godtagbara. Däremot kan
jag icke biträda det i ett remissyttrande framförda förslaget, att den som
statsbidragsvillkor för övriga arbeten föreslagna bestämmelsen, att område
för hamn skall vara avstyckat och lagfart därå beviljad, ersättes enbart med
föreskrift, att arrendekontrakt skall vara upprättat.

I detta sammanhang torde jag få erinra om att under nionde huvudtiteln
brukat upptagas ett mot automobilskattemedlen avräknat reservationsanslag,
benämnt Gottgörelse till fiskerinäringen för av dess utövare erlagd bensinskatt,
från vilket medel anvisas bl. a. till bidrag för anläggande av fiske båtsbryggor
m. m., alltså sådana smärre arbeten som enligt de sakkunnigas förslag
skulle kunna få bidrag från anslaget till byggande av fiskehamnar. I
samband med avlämnande av 1947 års statsverksproposition anförde vederbörande
föredragande, att därest 1944 års fiskehamnsutrednings då väntade
förslag skulle föranleda, att kostnaderna för dylika anläggningar komme att
bestridas från annat anslag, borde övervägas, huruvida sålunda anvisade belopp
skulle betraktas som en restitution av bensinskattemedel till fiskerinäringen
och alltså i framtiden tagas i beräkning vid bestämmandet av det
nämnda, under nionde huvudtiteln upptagna anslaget. Med hänsyn till att
förslag redan framlagts om anvisande av ifrågavarande anslag för nästa
budgetår med från föregående år oförändrat belopp och jämväl med hänsyn
till att jag för budgetåret 1948/49 icke ansett mig kunna förorda anvisande av
större anslag än 1 500 000 kronor till byggande av fiskehamnar, vill jag för

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

nämnda budgetår icke ifrågasätta någon ändring av den tidigare tillämpade
ordningen för ifrågavarande anslagsdisposition. Sedan därtill årets riksdag
nu begärt en allmän utredning av frågan om restitution av bensinskatt till
jordbruket och fiskerinäringen, synes ett ställningstagande till frågan för
kommande budgetår få bli beroende av de resultat den begärda utredningen
kommer till.

Lantbruksstyrelsens och lotsstyrelsens förslag om inhämtande i vissa fall
av deras yttranden vid handläggningen av fiskehamnsfrågor synas mig icke behöva
föranleda särskilda stadganden, då jag förutsätter, att samråd med dessa
ämbetsverk — vid bifall till den till årets riksdag avlämnade propositionen
om inrättande av en särskild fiskeristyrelse, med denna och lotsstyrölsen —
ändock skall äga rum i erforderlig utsträckning. Ej heller synas särskilda
ytterligare föreskrifter vara erforderliga beträffande länsstyrelsernas inhämtande
av fiskarbefolkningens och övriga berörda personers eller menigheters
yttrande över hos länsstyrelserna prövade fisikehamnsfrågor.

Den i remissyttrandet från riksräkenskapsverket upptagna frågan om sammanläggning
av de båda tidigare anslag, under vilka medel anvisats till statliga
resp. statsunderstödda fiskehamnar, har jag i samband med avlåtandet
av årets statsverksproposition som nämnt redan tagit ställning till. I detta
sammanhang önskar jag endast erinra om att riksdagen redan tidigare anvisat
medel under ett och samma anslag -— t. ex. de under sjätte huvudtiteln
upptagna anslagen Byggande av broar och Stensättning av vägar — att användas
såväl för statliga ändamål som för bidrag. Ehuru jag sålunda ansett,
att fiskehamnsanslagen kunna sammanläggas till ett anslag, finner jag det
lämpligt, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i sin bokföring redovisar medelsförbrukningen
på ett sådant sätt, att förbrukningen för statliga och icke
statliga ändamål kan särskiljas.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte

dels bereda riksdagen tillfälle att avgiva yttrande i anledning
av de av 1944 års fiskehamnsutredning uppdragna riktlinjerna
för fiskehamnslbyggandet,

dels och föreslå riksdagen att godkänna de av mig förordade
ändringarna i gällande bestämmelser rörande statsbidrag till
byggande av fiskehamnar.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall
samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Dagmar .lägerstad.

2—sir. 4k Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 sand. Nr 200.

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

5-Årspliui för byggande ar fiskehamnar.

Bilaga.

	Fi	ske li ämnens		Beräknat	kostn	a d
					Delkostnad under
nr	benämning	Totalt	l:sta året	2: dra året	3:dje året	4: de året	5:te året
			Kronor	Kronor	Kronor	Kronor	Kronor	Kronor
		Norrbottens län. BD
BD	1	Nikkala................	163 000	163 000	—	—	—	—
BD	2	Seskarö . .	58 000	58 000	—	—	—	—
BD	3	Påläugeviken ..........	160 000	42 000	118 000	—	—	—
BD	4	Himlersön..............	140 000	—	140 000	—	—	—
BD	5	Rånön. .	76 000	—	5 000	71000	—	—
BD	6	Bitidholm sskatan........	66 000	''~L	—	66 000	—	—
BD	7	Ytterbyn-Slussen ......	121 000	—	—	121 000	—	—
BD:	8	Vuono..................	135 000	—	—	5 000	130 000	—
BD:	9	Hastaskärsgrundet......	109 000	—	—	—	109 000	—
BD:	10	Stor-Brändön ..........	67 000	—	—	—	24 000	43 000
BD:	11	J unkön ................	75 000	—	—	—	—	75 000
BD:	12	Siknäs ...............	54 000	—	—	—	—	54 000
BD:	13	Ytterbyn-Revet ........	92 000	—	—	—	—	92 000
		Smärre arbeten m. m. . .	134 000	27 000	27 000	27 000	27 000	26 000
		Summa	1450 000	290 000	290 000	290 000	290 000	290 000
		Beräknat statsbidrag	1305 000	261 000	261 000	261 000	261 (HM)	261 000
		Västerbottens län. (AC)
AC	1	Täftrtå ................	134 000	134 000	—	—	—	—
AC	2	Burvik ................	132 000	—	132 000	—	—	—
AC	3	Norrbyn......	117 000	—	—	117 000	—	—
AC	4	Snöan ..................	65 000	—	—	15 000	50 000	—
AC	5	Kågnä sudden ..........	168 000	—	—		82 000	86 000
AC	6	Hör ne fors..............	45 000	—	—	—	—	45 000
		Smärre arbeten in. m.	69 000	12 000	14 000	14 000	14 000	15 000
		Summa	730 000	146 000	146 000	146 (HM)	146 000	146 000
		Beräknat statsbidrag	057 000	131400	131 400	131 400	131 400	131 400
		Västernorrland3 län, (Y)
Y	i	Trysunda ..............	11000	11000	—	—	—	—
Y	2	Bremö-kalv ............	68 000	66 000	2 000	—	—	—
Y	3	Långskär ..............	50 000	—	50 000	—	—	—
Y	4	Bremön................	88 000	—	25 000	63 000	—	—
Y	5	Bönhamn ..............	38 000	—	—	14 000	24 000	—
Y	(5	Sörfällsviken ..........	61000	—	—		53 000	8 000
Y	7	Häggviken och Sund....	13 500	—	—	—	—	13 500
Y	8.	Ultrå ..................	55 000	—	—	—	—	55 000
		Smärre arbeten m. m. . .	40 500	8 000	8 000	8 000	8 000	8 500
		Summa	425 000	85 000	85 000	85000	85 000	85 000
		Beräknat statsbidrag	382 500	76 500	76 500	76 500	76 500	76 500
		Gävleborgs län. (X)
X:	1	Härte..................	146 000	126 000	20 000	—	—	—
X:	2	Norrfjärden............	130 000	—	107 000	23 000	—	—
X:	3	Skärså ................	49 000	—	—	49 000	—	—
X:	4	Hölick1................	23 000	—		23 000	—	—
1 Statens	fiskehamn.

Kungl. Maj.ts proposition nr 200.

Fiskehamnens		Be	räknad	kostnad
			Delkostnad under
nr	benämning	Totalt	l:sta året	2:dra året	3:dje året	4:de året	Öde året
		Kronor	Kronor	Kronor	Kronor	Kronor	Kronor
X: 5 X: 6		56 000			31 000	25 000
	37 000	_	_	—	37 000	—
				41 500
X: 7	Bergö1 ................	41 500	—	—	—	—
X: 8 X: 9		50 000	—	—	—	23 000	27 000
	100 000	_	—	—	—	100 000
Smärre arbeten in. m. . .	62 500	13 000	12 000	13 000	12 500	12 000
	Summa	695 000	139000	139000	139000	139000	139000
	Beräknat statsbidrag	631 900	125100	125 100	127 400	129 200	125100
	Uppsala län. (C)
C: 1	Gårdskär 1..............	121 000	121 000	—	—	—	—
C: 2	Upplandsbodarna ......	80 000	30 000	50 000	—	—	—
C: 3	Fågelsundet 1 ..........	191 000	—	101 000	90 000		—
C: 4 C: 5	Sikhjälma.............. Klungsten..............	160 000 102 000	—	_	60 000	100 000 52 000	50 000
C: 6 C: 7		55 000	—	—	—	—	55 000
	47 000	_	—	—	—	47 000
Smärre arbeten m.m. ..	74 000	15 000	15 000	16 000	14 000	14 000
	Summa	830 000	166 000	166 000	166 000	166 000	166 000
	Beräknat statsbidrag	778200	161 500	159 500	158 400	149 400	149 400
	Stockholms län. (B)
B: 1	Svartlöga ..............	72 000	72 000	—	—	—	—
B: 2	Grisslehamn............	117 000	62 000	55 000	—	—	—
B: 3	Nothamn ..............	125 000	—	80 000	45 000		—
B: 4	Huvudskär ............	41 000		—	41000	—	—
B: 5	Ramsmora..............	62 000	—	—	48 000	14 000	—
B: 6 B: 7	By le ................	39 000	—	—	—	39 000	—
Oregrund ..............	128 000	—	—		82 000	46 000
B: 8	Gamla Grisslehamn . . . .	45 000	—	—	—	—	45 000
B: 9	Örskärssund............	43 000	—	—	—	—	43 000
	Smärre arbeten m. m. . .	68 000	14 000	13 000	14 000	13 000	14 000
	Summa	740000	148 000	148 000	148 000	148 000	148 000
	Beräknat statsbidrag	666 000	133 300	133 200	133 200	133 200	133 200
	Södermanlands län. (D)
D: 1	Studsvik ..............	55 000	55 000	—	—	—	—
D: 2	Stora Uttervik..........	51 000	51 000	—	—	—	—
r>: 3	Källskären ............	41 000	20 000	21 000	—	—	—
I): 4	Trosa ..................	108 000	—	105 000	3 000	—	—
D: 5	Hävringe ..............	335 000		—	123 000	126 000	86 000
1): 6	Isskären................	40 000	—		—		40 000
	Smärre arbeten in. in. . .	60 000	12 000	12 000	12 000	12 000	12 000
	Summa	690 000	138 000	138 (KM)	188 000	138 000	138 000
	Beräknat statsbidrag	621 000	124 200	124 200	124 200	124200	1124 200
1 Statens fiskehamn.

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

Fiskehamnens		Bc	räknar	kostnad
			Delkostnad under

			l:sta året	2:dra året	3:dje året	4:de året	5:te året
		Kronor	Kronor	Kronor	Kronor	Kronor	Kronor
	Östergötlands län. (E)
E: 1	Fyrudden ..............	90 000	33 000	34 000	23 000	_	_
E: 2	Aspö ja ................	78 000	—	—	10 000	34 000	34 000
	Smärre arbeten m. m. . .	17 000	4 000	3 000	4 000	3 000	3 000
	Summa	185 000	37 000	37 000	37 000	37 000	37 000
	Beräknat statsbidrag	106 500	33 300	33 300	33 300	33 300	33 300
	Kalmar län. (H;
H: 1	Revsudden .......	166 000	166 000	_
H: 2	Häudelöp ............	100 000	100 000	—	_	_	_
H: 3	Djup vik................	192 000	192 000	—	—	_
H: 4	Kårebamn..............	204 000	60 000	144 000	—	_	_
H: 5	Yållö ................	77 000	—	77 000	_	_	_
H: 3	Skärlöv ..............	84 000	_	84 000		_	_
H: 7	Sladö ............	56 000	—	56 000	_	_	_
H: 8	Bläsinge..............	100 000	—	100 000	_	_	_
H: 9	Värskär........	123 000	—	57 000	66 000	_	_
H: 10	Böda ................	92 000	—	—	92 000	_
H: 11	Grindö ........	58 000	—		58 000	_	_
H: 12	Källa ...............	40 000	—	—	40 000	_	_
H: 13	Ängs (Kalmar)........	100100	—	—	100 100	—	_
H: 14	Horns udde (Öland) .	341 000	—	—	161 000	180 000	___
H: 15	Stensö (Kalmar)......	104 000		—	_	104 000	_
H: 16	Norra Kvinneby........	129 000	—	—	—	129 000
H: 17	Flatholmen .	27 000	—	—	_	27 000
H: 18	Östra Eknö.........	56 000	—	—	_	56 000	_
H: 19	Sike (Kapelludden)......	90 000	—	—	—	22 000	68 000
H:20	Byxelkrok 1 .......	87 000	—	—	—	_	87 000
H: 21	Idö................	47 000	—	—	—	_	47 000
H: 22	Gräsgård ..............	28 000	—	—	—	—	28 000
H: 23	Bergkvara.............	86 000	—	—	__	_	86 000
H: 24	Aleklinta .........	150 000	—	—	_	___	150 000
H: 25	Flatvarp...............	52 000	—	—	—	—	52 000
	Smärre arbeten m. m. ..	260 900	52 000	52 000	52 900	52 000	52 000
	Summa	2 850 000	570 000	570000	570 000	570 000	570000
	Beräknat statsbidrag	2 573 700	513 000	513 000	513000	513 000	521 700
	Gotlands län. (I)
I: 1	Lauters............	148 000	148 000	_	_
I: 2	Sysne ...........	214 000	214 000	—	_	_	_
I: 3	Skälsö .......	90 000	65 000	25 000	__	__	_
I: 4	Lickershamn...........	31000	—	31000	_	_	_
I: 5	Hallsbuk .........	235 000	—	235 000	_	_	_
I: 6	Kapelludden........	176 000	—	136 000	40 000	_	_
I: 7	Klintehamn ............	127 000	—	—	127 000	_	_
I: 8	År ............	148 000	—	—	148 000	_	_
I: 9	Hangrebystrand.......	111 000	—	—	in ooo	_	_
I: 10	Botvald a vik.........	117 000	—	—	1000	116 000	_
1:11	Herta...........	11000	—	_	_	11000	_
I: 12	Gnisvärd 1..............	79 000		—	—	79 000	—
1 Statens fiskehamn.

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

Fiskehamnens		Beräknad	kostnad
			Delkostnad under
nr	benämning	Totalt	l:sta året	2:dra året	3:dje året	4:de året	5:te året
		Kronor	Kronor	Kronor	Kronor	Kronor	Kronor
I: 13	Vändburg..............	50 000		_	_	50 000	_
1:14	Slite ..................	53 000	—	—	—	53 000	—
1:15	Y ästergarn ............	28 000	—	—	—	28 000	—
I: 16	Djupdya................	99 000	—	—	—	90 000	9 000
1:17	Ljugarn................	26 000	—	—	—	—	26 000
1:18	Kyllej..................	93 000	—	—	—	—	93 000
I: 19	Brissund ..............	173 000	—	—	—	—	173 000
1:20	Nisseviken ............	126 000	—	—	—	—	126 000
	Smärre arbeten m. m. . .	215 000	43 000	43 000	43 000	43 000	43 000
	Summa	2 350 000	470 000	470 000	470000	470 000	470000
	Beräknat statsbidrag	2 122 900	423 000	423 000	423 000	430900	423 000
	Blekinge län. (K)
K: 1	Nogersund 2............	140 000	140 000	—	—	—	—
K: 2	Krokås ................	156 000	156 000	—	—	—	—
K: 3	Garpaviken ............	91000	91000		—	—	—
K: 4	Tärnö..................	260 000	16 000	244 000	—	—	—
K: 5	Kristianopel............	277 000	—	15S 000	119 000	—	—
K: 6	Västra Näs ............	180 000	—	—	180 000	—	—
K: 7	Hallarna ..............	140 000	—	—	104 000	36 000
K: 8	Inlängan ..............	150 000	—	—	—	150 000	—
K: 9	Finskan ................	121 000	—	—	—	121 000	—
K: 10	Södra Maren ..........	54 000	—	—	—	54 000	—
K: 11	Joggesö................	84 000	—	—	—	41000	43 000
K: 12	Hallo ..................	17 000	—	—	—	—	17 000
K: 13	Mulö ..................	26 000	—	—	—	—	26 000
K: 14	Torhamn ..............	36 000	—	—	—	—	36 000
K: 15	Svanhalla..............	22 000	—	—	—	—	22 000
K: 16	Hörvik ................	92 000	—	—	—	—	92 000
K: 17	Hanö1..................	32 000	—	—	—	—	32 000
K: 18	Drottningskär..........	32 000	—	—	—	—	32 000
K: 19	Eko....................	103 000	—	—	—	—	103 000
	Smärre arbeten m. m. ..	202 000	40 000	41000	40 000	41000	40 000
	Summa	2 215000	443 000	443 000	443 000	443 000	443 000
	Beräknat statsbidrag	2 010 700	412 700	398 700	398 700	398 700	401 900
	Kristianstads län. (L
L: 1	Torekov1 ..............	213 000	213 000	—	—	—	—
L: 2	Vik....................	270 000	55 000	215 000	—	—	—
L: 3	Vitemölla ..............	28 000	—	28 000	—	—	—
L: 4	Landön ................	80 000	—	25 000	55 000	—	—
L: 5	Kåseberga..............	287 000	—	~	212 000	75 000	—
L: 6	Skillinge ..............	297 000	—	—	—	192 000	105 000
L: 7	Brantevik..............	125 000	—	—		—	125 000
L: 8	Kivik 1 ................	38 000	—	—	—		38 000
	Smärre arbeten m. m. . .	132 000	26 000	26 000	27 000	27 000	26 000
	Summa	1 470 000	294 0t(0	294 000	294 000	294 000	294 000
	Beräknat statsbidrag	1 348 100	285 IKK»	204 000	264 600	264 600	268 400
1 Statens fiskehamn. — 2 Statens fiskehamn.	Färdigställ	ande av påbörjat företag.

Kungl. Maj ris proposition nr 200.

9S>

Fiskehamnens		11 c	räknad	k o s t n	d
				Delkostnad under
nr
				l:sta året	2: dra året	3:dje året	4:de året	öde året
			Kronor	Kronor	Kronor	Kronor	Kronor	Kronor
		Malmöhus län. (M)
M	1	Vikhög ................	88 000	88 000	_	_	_	_
M	: 2	Arild ..................	135 000	58 000	77 000	_	_	_
M	3	Gislöv 1................	93 000	—	68 000	25 000	—	—
M	4	Kämpinge..............	no 000	—	—	no 000	—	—
M	5	Hörte..................	34 000	—	—	11 000	23 000	—
M	6	Östra Torp 1............	143 000	—	—	—	122 000	21 000
M	7	Svanshall ..............	90 000	—	—	_	_	90 000
M	8	Abbekås................	35 000	—	—	—	—	35 000
		Smärre arbeten m. m. ..	72 000	14 000	15 000	14 000	15 000	14 000
		Summa	800 000	160 000	160 000	160 000	160 000	160 000
		Beräknat statsbidrag	743 600	144 000	150 800	146 500	156 200	146100
		Hallands län. (N)
N	1	Träslöv2................	322 000	87 000	87 000	87 000	61 000	_
N	2	Lerkil..................	62 000	—	—	—	26 000	36 000
N	3	Grötvik ................	50 000	—	—	—	—	50 000
		Smärre arbeten m. m. ..	46 000	9 000	9 000	9 000	9 000	10 000
		Summa	480 000	96 000	96 000	96000	96000	96 000
		Beräknat statsbidrag	464 200	95 100	95100	95100	92 500	86 400
		Göteborgs och Bobus
		län. (0)
0:	1	Öckerö ................	1 523 000	450 000	450 000	450 000	173 000	_
0:	2	Hönö-Klåva1 ..........	1 600 000	400 000	400 000	400 000	400 000	_
0:	3	Grundsund 1............	625 000	225 000	225 000	175 000	—	—
O:	4	Hönö-Röd..............	530 000	280 000	250 000		—	_
0:	5	Källö-Knipplan ........	210 000	210 000	—	—	—	_
0:	6	Styrsö-Tången..........	Öl 000	51 000	—	—	—	—
0:	7	Strömsundet......	20 000	20 000	—	—	_	_
0:	8	Fotö ..................	305 000	150 000	155 000	—	—	_
0:	9	Marstrand (ön)..........	333 000	183 000	150 000	—	—	_
0:	10	Smögen1 ..............	350 000	100 000	250 000	—	—	—
0:	11	Gravarne ..............	525 000	109 000	298 000	118 000	—	_
O:	12	Klädesholmen..........	190 000	—	—	190 000	_	_
0:	13	Fiskebäck..............	582 000	—	—	350 000	232 000	_
0:	14	Donsö..................	475 000	—	—	300 000	175 000	_
0:	15	Norra Astol............	342 000	—	—	192 000	150 000	_
0:	16	Stora Dyrön............	130 000	—	—	3 000	127 000	_
0:	17	Rönnäng ............	260 000	—	—	—	260 000	_
0:	18	Hovenäset............	no 000	—	—	_	110 000	_
O:	19	Rörö ............	340 000	—	—	_	340 000	_
O:	20	Kyrkesund ............	156 000	—	—	__	156 000	_
O:	21	Edshultshall........	190 000	—	—	_	55 000	135 000
0:	22	Holmestrand..........	250 000	—	_	_	_	250 000
0:	23	Stensvik................	120 000	—	—	_	_	120 000
O:	24	Seläter ............	117 000	—	—	_	_	117 000
O:	25	Asperö ................	243 500	—	—	—	—	243 500
0:	26	V rångö ................	200 000	—	—	—	_	200 000
0:	27	Hunnebostrand ........	152 000	—	—	—	—	152 000
1	Staten	8 fiskehamn. — 8 Statens fiskehamn. Färdigställande av påbörjat företag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

Fiskehamnens		Be	räknad	kostnad
				Dolkostnad under
nr	benämning	Totalt Kronor	l:sta året Kronor	2:dra året Kronor	3:djc året Kronor	4:de året Kronor	5:te året Kronor
0: 2»	Bovallsstrand ..........	150 000		_	_	_	150 000
O: 29	Hyppeln................	83 000	—	—	—	—	83 000
0:30	Skärhamn..............	107 000	—	—	—	—	107 000
O: 31	V äj ern ................	20 000	—	—	—	—	20 000
0:32	Stora Kornö............	100 000	—	—	—	—	100 000
0:33	Dyngö ................	50 000	—	—	—	—	50 000
0:34	Marstrand (Koön) ......	6G 000	—	—	—	—	66 000
0:35	Kampers vik............	75 000	—	—	—	—	75 000
0:36	Hälleviksstrand ........	50 000	—	—	—	—	50 000
O: 37	Brattön................	80 000	—	—	—	—	80 000
0:38	Hasselösund............	43 000	—	—	—	—	43 000
0:39	Ramsvik ..............	45 000	—	—	—	—	45 000
0:40	Havstensund ..........	38 000	—	—	—	—	38 000
0:41	Hällsö..................	50 000	—	—	—	—	50 000
	Smärre arbeten in. m. . .	1 088 500	217 000	217 000	217 000	217 000	220 500
	Summa	11975000	2 395 000	2 395 000	2 395 000	2 395 000	2 395 000
	Beräknat statsbidrag Vänern. (R, S)	11 035 000	2 228 000	2 243 000	2 213 000	2 195 500	2155 500
S: 1	Hamnudden............	15 000	15 000	—	—	—	—
R: 1	Spiken ................	17 000	17 000	—	—	—	—
R: 2	Sandviken..............	13 000	13 000	—	—	—	—
S: 2	Rud....................	73 000	3 000	49 000	21000	—	—
S: 3	Laholmen (Rosenborg) . .	95 000	—	—	28 000	49 000	18 000
S: 4	Härö ..................	31 000	—	—	—	—	31 000
	Smärre arbeten m. m. . .	26 000	6 000	5 000	5 000	5 000	5 000
	Summa	270 000	54 000	54 000	54 000	54 000	54 000
	Beräknat, statsbidrag	243 000	48 600	48 600	48 600	48 600	48 600