Kungl. Maj ts proposition nr 196.

1

Nr 196.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag
till svenska farmakopékommittén in. in.; given
Stockholms slott den 10 mars 1948.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla det
förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Eije Mossberg.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås att farmakopéarbetet skall återupptagas och i fortsättningen
bedrivas kontinuerligt genom en permanent farmakopékommitté
om fyra ledamöter. Kommittén skall för det löpande dagliga arbetet få till sitt
förfogande en halvtidsanställd befattningshavare jämte biträde med placering
vid statens farmacevtiska laboratorium. Det svenska farmakopéarbetet
skall anknytas till en internordisk verksamhet på detta område. Härför planeras
en nordisk farmakopénämnd med ett verkställande organ.

1—609 48 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt Nr 196.

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 10 mars 1948.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson,
Ericsson, Mossberg, Kock.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen
för inrikesdepartementet, statsrådet Mossberg.

I skrivelse den 8 oktober 1947 har medicinalstyrelsen framlagt förslag om
anvisande av medel till det fortsatta farmakopéarbetet.

Över denna framställning ha utlåtanden avgivits av statskontoret och 1946
års läkemedelsutredning, varefter medicinalstyrelsen ånyo yttrat sig i ärendet
samt därvid jämväl överlämnat ett av föreståndaren för statens farmacevtiska
laboratorium avgivet yttrande.

Innan jag ingår på en redogörelse för innehållet i nämnda framställning
och yttranden, torde jag till att börja med få lämna en översikt över det under
senare år bedrivna farmakopéarbetet samt en redogörelse för det nordiska
samarbetet på detta område.

Farmakopéarbetet under seuare är.

År 1925 utkom den tionde upplagan av den svenska farmakopén och erhöll
giltighet fr. o. m. den 1 januari 1926. Sedan behov av kompletteringar och
ändringar i denna edition ganska snart gjort sig gällande, utgavs år 1946 den
nu gällande elfte upplagan av farmakopén, vilken gavs giltighet fr. o. m. den
1 juli 1947.

Yad angår organisationen av farmakopéarbetet under senare år
må till en början framhållas, att den tionde farmakopéupplagan hade utarbetats
av en den 21 februari 1902 av medicinalstyrelsen tillsatt farmakopékommitté
om sex ledamöter jämte sekreterare. Denna kommitté upptog omkring år 1930
arbetet med att förbereda ett supplement till tionde upplagan. Kommittén
erhöll under år 1932, utan ändring av antalet ledamöter, delvis ny sammansättning.

Under åren 1930—1935 pågick ifrågavarande arbete med att förbereda ett
supplement till den gällande farmakopén. Under arbetets gång blev emellertid
uppenbart, att det med farmaciens och läkemedelsindustriens snabba utveckling
icke skulle vara möjligt att inom ramen för ett supplement tillgodose de
nya kraven, och förberedelserna inriktades därför på utgivandet av en ny farmakopéupplaga.

I samband med denna nya inriktning av verksamheten utökades genom
beslut av medicinalstyrelsen den 29 maj 1936 antalet ledamöter av farmakopé -

3

Kungl. Maj ds proposition nr 196.

kommittén till tio. Med ingången av budgetåret 1937/38 vidtogs emellertid den
förändringen, att kommitténs ledamöter utsågos av Kungl. Maj:t. Genom beslut
den 11 juni 1937 förordnade sålunda Kungl. Maj:t tio personer att för tiden
1 juli 1937—30 juni 1939 vara ledamöter av farmakopékommittén, varav en
såsom ordförande. Samtidigt uppdrogs åt medicinalstyrelsen att förordna
rörande sekreterare åt kommittén. Jämlikt särskilda beslut förlängdes sedermera
ledamöternas förordnande för tiden t. o. in. den 30 juni 1946, då förslag
till elfte upplagan av svenska farmakopén förelåg. Efter sistnämnda tidpunkt
har ny farmakopékommitté icke förordnats.

Arbetet inom den senast verksamma farmakopékommittén bedrevs sålunda, att
det vid sammanträden planlagda och beslutade arbetet fördelades mellan ledamöterna,
vilka till största delen utförde detsamma mellan sammanträdena. För
olika huvudgrupper av ärenden tillsattes subkommittéer, vilka förberedde
ärendena. Utpräglade specialområden bearbetades i samråd med experter
utanför kommittén. Det slutliga avgörandet träffades därefter på plenarsammanträden.

För bestridandet av kostnaderna för farmakopéarbetet saknades
före budgetåret 1937/38 särskilt anslag å riksstaten. I viss utsträckning disponerades
medel, som influtit i samband med utgivandet av den tionde farmakopéupplagan,
och i övrigt togos i anspråk under femte huvudtiteln anvisade
kommittéanslag och anslag till extra utgifter. Yad angår ersättningarna till
kommitténs ledamöter och sekreterare skedde reglering i efterhand för ett
flertal år. Sålunda ställde Kungl. Maj:t genom beslut den 13 maj 1937 från
femte huvudtitelns reservationsanslag till extra utgifter till medicinalstyrelsens
förfogande högst 6 350 kronor till bestridande av utgifter i samband
med farmakopékommitténs verksamhet under tiden 1 januari 1930—30 juni
1937. I samband härmed föreskrevs bl. a., att ordföranden och en var av de
övriga ledamöterna av kommittén ävensom sekreteraren skulle åtnjuta ett
arvode av 25 kronor för varje dag han deltagit i plenarsammanträde med kommittén.

För ett vart av budgetåren 1937/38—1940/41 anvisades under femte huvudtiteln
under rubriken Svenska farmakopékommittén ett anslag å 10 000 kronor
till bestridande av utgifterna för kommitténs verksamhet. Av Kungl. Maj:t
meddelades för varje budgetår bestämmelser angående anslagets användning,
vilka inneburo bl. a., att kommitténs ordförande, övriga ledamöter och sekreterare
skulle äga uppbära fasta arvoden, ordföranden med 1 000 kronor och
en var av de övriga ledamöterna ävensom sekreteraren med 500 kronor för år.
Samtliga skulle dessutom åtnjuta ett arvode av 20 kronor för sammanträdesdag.
Föreskrifter meddelades tillika om särskild rese- och traktamentsersättning i
vissa fall.

Efter utgången av budgetåret 1940/41 har särskilt anslag till farmakopékommittén
icke funnits uppfört på riksstaten. För tiden intill den 1 juli 1946, då
förordnandena för kommittéledamötema utgingo, tillgodosågs farmakopékommitténs
behov av medel till rese- och traktamentskostnader samt expenser från

4

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 196.

femte huvudtitelns kommittéanslag. Yad angår arvodeskostnadema tilllämpades,
liksom före den 1 juli 1937, det tillvägagångssättet, att reglering
skedde i efterhand för ett flertal år. Först den 27 september 1945, i samband
med meddelandet av bestämmelser angående tryckning av elfte farmakopéupplagan,
bemyndigade sålunda Kungl. Maj:t medicinalstyrelsen att av under
hand varande medel använda 21 000 kronor för utgivande av ersättning i överensstämmelse
med ett av styrelsen framlagt förslag till ledamöterna av farrnakopékommittén
och dess sekreterare jämte en särskilt tillkallad expert för
av dem nedlagt arbete å elfte upplagan av farmakopén. Samtidigt föreskrevs
att av medicinalstyrelsen sålunda förskotterade kostnader skulle, så snart ske
kunde, täckas genom inflytande försäljningsmedel.

Genom samma beslut den 27 september 1945 bemyndigade Kungl. Maj:t
tillika medicinalstyrelsen att av under hand varande medel använda erforderligt
belopp till bestridande av uppkommande kostnader för tryckning
och bindning av den elfte farmakopéupplagan att täckas på motsvarande
sätt genom försäljningsmedel. Härjämte förordnades att nämnda
upplaga skulle försäljas till ett pris per exemplar av 25 kronor jämte omsättningsskatt
därå. Av den till 6 849 exemplar uppgående upplagan hade den 4
september 1947 försålts 3 550 exemplar.

Nordiskt samarbete.

Sedan lång tid tillbaka har samarbete ägt rum mellan de nordiska länderna
i syfte att så långt möjligt förenhetliga ländernas farmakopéer. Som mål för
detta samarbete har uppställts att åstadkomma en gemensam nordisk farmakopé.

Hittillsvarande samverkan på detta område, som bl. a. fått formen
av gemensamma konferenser — de senaste åren 1936 och 1946 — bär redan
avsatt vissa resultat. Sålunda har överensstämmelse åvägabringats i fråga om
benämningen av ämnen och former av läkemedelsberedningar, definitioner och
maximaldoser. Särskilt har på detta sätt likformighet i många hänseenden
kunnat vinnas mellan de danska och svenska farmakopéema.

Vid de båda senaste konferenserna väcktes förslag om åtgärder för utvidgning
av samarbetet. Redan de till 1936 års konferens utsedda delegerade uttalade
sig för bildandet av ett centralt organ med uppgift att förmedla och
organisera samarbetet mellan de nordiska farmakopékommittéerna. De med
det andra världskriget sammanhängande förhållandena gjorde emellertid, att
frågan måste tills vidare ställas på framtiden.

Vid 1946 års konferens återupptogos de tidigare planerna och mera konkreta
förslag framkommo. De skäl för ett utvidgat samarbete, som därvid
anfördes, voro dels sådana, som betingades av kulturgemenskapen, grannskapet
och kommunikationerna, och dels sådana av ekonomisk art. Beträffande
de förra pekades bl. a. på att i de nordiska länderna användes gemensamma
läroböcker och facktidskrifter, vilket krävde entydiga benämningar på ämnen,

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

beredningar, reagenser o. d., samma bestämningar beträffande renhet och
styrka m. m. Yidare framhölls, att recept, som utfärdats av läkare i ett av
de nordiska länderna, borde kunna expedieras på apotek i de andra länderna,
vilket f. n. ej vore möjligt bl. a. på grund av olikheter i benämningar, styrka och
sammansättning av läkemedlen. Vad angår de ekonomiska fördelarna framhöllos
de vinster i form av minskat dubbelarbete, som kunde påräknas vid fördelning
mellan de olika länderna av det omfattande och mångskiftande arbete,
som sammanhängde med utgivandet av farmakopéer.

Enligt av 1946 års konferens utarbetat förslag — vilket i juni samma år
i form av en promemoria tillställts i Sverige medicinalstyrelsen och i övriga i
konferensen deltagande länder (Danmark, Finland och Norge) motsvarande
myndigheter — skulle en nordisk farmakopénämnd organiseras med
uppgift att dels samordna de nordiska farmakopékommittéernas arbete med
en gemensam nordisk farmakopé som mål och dels, innan detta mål nåtts,
söka åstadkomma största möjliga överensstämmelse mellan de nordiska ländernas
farmakopéer och formelsamlingar eller tillägg till dessa. Nämnden
föreslogs skola vid fullgörandet av den förstnämnda uppgiften utöva beslutanderätt
men i det senare hänseendet endast erhålla rådgivande och försiagsställande
funktion. I fråga om fastställandet av officiella namn på läkemedel
och läkemedelsformer skulle dock avgörandet ankomma på nämnden.

Nämnden skulle enligt förslaget bestå av tre medlemmar från varje lands
farmakopékommitté, utsedda på fem år. Nämnden skulle inom sig utse ordförande
och vice ordförande samt tillsätta chef och anställa annan erforderlig
personal för ett verkställande organ, benämnt nordiska farmakopébyrån. Som
chef för byrån ansågs böra stå en högt kvalificerad person, specialutbildad
läkare eller apotekare, vilken borde bestrida denna befattning som uppdrag
vid sidan av tjänst och härför erhålla ett relativt högt arvode.

Beträffande kostnaderna för den föreslagna samarbetsorganisationen
föreslogs vid 1946 års konferens, att rese- och traktamentskostnader, beräknade
efter fyra plenarsammanträden årligen till 4 800 kronor för år för varje
land, skulle bestridas av medel, som ställts till resp. farmakopékommittéers förfogande.
För övriga kostnader, som vore dels engångskostnader och dels
årliga kostnader, skulle i varje fall till en början den nordiska farmakopénämnden
erhålla ett särskilt anslag genom tillskott från de i nämnden representerade
länderna i proportion till ländernas invånarantal. Engångskostnaderna
beräknades till 7 552 kronor, avseende kontorsinredning för farmakopébyrån,
under det att de årliga kostnaderna uppskattades till 32 100 kronor, varav till
hyra för byråns lokaler 1 200 kronor, till arvode till föreståndaren för byrån
12 000 kronor, till föreståndarens resor 2 400 kronor, till expenser 10 000 och
till arvoden till nämndens ledamöter 6 500 kronor. Sistnämnda arvoden beräknades
härvid skola för år utgå med 1 000 kronor till ordföranden och 500
kronor till övrig ledamot.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

Medicinalstyrelsens förslag.

I sin skrivelse den 8 oktober 1947, vid vilken fogats den förut omförmälda
framställningen från delegerade vid 1946 års farmakopékonferens, har
medicinalstyrelsen till en början anfört sina synpunkter på det allmänna
behovet av en farmakopé. Efter påpekande av att dylikt behov sedan
lång tid tillbaka varit vitsordat i vårt land anför medicinalstyrelsen härvid
bl. a. följande.

Den farmakopémässiga beskrivningen av läkemedlen måste vara så noggrann,
att säker identifiering av en föreliggande vara kan ske, och samtidigt
bör prövningen av läkemedlens art kunna ske med så enkla medel, att varje
apotekare snabbt kan utnyttja dem för att förvissa sig om att beskrivningen
stämmer. Beskrivningen måste vidare i regel innehålla uppgift om det mått
av föroreningar, som kan tillåtas i ett läkemedel, anvisningar om hur läkemedlens
tillredning skall ske, bestämningsmetoder, så att ett läkemedel kan
inställas på konstant verkan, förvaringsföreskrifter, så att största möjliga
hållbarhet hos läkemedlen uppnås, samt kompositionsformler, i vilka de enkla
läkemedlens helande verkan kommer bäst till sin rätt. Det framgår av arbetsuppgifternas
art-, att ett fortlöpande arbete i alla dessa hänseenden måste
bedrivas för tillgodogörande av nya upptäckter på läkemedelsområdet och
för skapande av bättre och pålitligare arbetssätt vid läkemedlens tillredning
och prövning. På detta sätt har farmakopéarbetet också pågått genom sekler
i alla kulturländer. Det har alltid uppfattats som eu nödvändig förutsättning
för att de sjuka skola bliva delaktiga av vetenskapens landvinningar på läkemedelsområdet.

I vår tid ingå i farmakopéarbetet även andra uppgifter. Det kan sålunda
medföra ekonomiska konsekvenser av stor omfattning såsom en regulator för
kvalitetsurvalet beträffande läkemedlen. Å ena sidan skola nämligen underhaltiga
kvaliteter utestängas, medan det å andra sidan gäller att tillse, att
onödigt höga och dyrbara kvaliteter icke komma till användning, vilket eljest
lätt kan bliva fallet. Likaså måste ett snabbt utnyttjande av icke sällan uppkommande
möjligheter att utbyta ett gott men dyrt preparat mot ett likvärdigt
men billigare ersättningsmedel genom att tillföra detta till den officiella
läkemedelsskatten medföra stora besparingar. Det är därför ett starkt önskemål,
att farmakopén vid varje tidpunkt i möjligaste mån upptager alla aktuella
preparat av större betydenhet. Endast därigenom kunna läkemedelskostnaderna
hållas vid en rimlig nivå.

Under erinran att förordnandena för den senaste farmakopékommitténs
ledamöter utlöpt den 30 iuni 1946 utan att förnyas framlägger medicinalstyrelsen
härefter förslag om farmakopéarbetets återupptagande
samt formerna för detta arbete. Härvid framhåller styrelsen, att det
vore av synnerligen stor vikt, att något avbrott av längre varaktighet ej
uppstode i farmakopéarbetet, då därigenom möjligheterna att fullt tillgodogöra
landet nya vetenskapliga framsteg försuttes. Medicinalstyrelsen yttrar
i detta sammanhang.

Utvecklingen inom de medicinska och farmacevtiska vetenskapernas områden
går f. n. synnerligen snabbt. I alltmera ökad takt berikas läkemedelsskatten
med nya värdefulla medel. Forskningen finner vägar att uppnå förbättrade
kvaliteter av eller förfinade undersökningsmetoder för redan befintliga
terapevtika. Nya administreringsformer med förhöjd verkan införas.

7

Eungl. May.ts proposition nr 196.

Allt detta medför, att samlingsverk inom till området hörande discipliner
mycket snabbt bliva föråldrade. I särskilt hög grad gäller detta farmakopéerna.
Som ett exempel härpå kan anföras, att den nyligen utkomna elfte upplagan
av svenska farmakopén icke upptager något av de f. n. högaktuella, till
antibiotikagruppen hörande läkemedlen penicillin och streptomycin.

På grund av utvecklingens snabbhet är det icke längre till fyllest, att nya
farmakopéupplagor utkomma vartannat eller ens vart decennium. Farmakopéarbetet
måste oavbrutet fortgå för att vår farmakopé skall kunna hålla jämna
steg med utvecklingen. Detta arbete synes med korta mellanrum böra resultera
i komplettering av den gällande farmakopéupplagan. En sådan ordning
har sedan länge tillämpats i bl. a. England och Amerikas förenta stater
genom utgivande av supplement och måste i någon form införas även här i
riket, om Sverige på ett tillfredsställande sätt skall kunna tillgodogöra sig i
utlandet vunna erfarenheter för att lösa våra hithörande problem under beaktande
av deras nationella egenart.

Enligt vad medicinalstyrelsen vidare anför vore det nödvändigt att vidtaga
genomgripande förändringar i formerna för farmakopéarbetet i förhållande
till vad tidigare tillämpats. Det förut använda tillvägagångssättet lede av
väsentliga brister och kunde icke längre anses motsvara tidens krav på effektivitet.
Ärendenas handläggning bleve omständlig och tidsödande och de
långa uppehållen mellan sammanträdena verkade i samma riktning. Enligt
medicinalstyrelsens mening borde den snabba utvecklingen på läkemedelsområdet
fortlöpande följas av ett sakkunnigt organ, som skulle ha att verka
för att i samhällets och de sjukas intresse endast finge föras i handeln sådana
läkemedel, som vore beprövade, rationella och av god läkeverkan, resp. sådana,
som på grund av vunna erfarenheter syntes väl värda fortsatt prövning.
För att kunna fullgöra sina uppgifter måste organet vidare givas en i
den meningen permanent karaktär, att det vore i daglig verksamhet på sådant
sätt att det vore åtkomligt för hänvändelser från myndigheter och andra
samt i stånd att, om så skulle erfordras, på kort tid verkställa utredningar
eller fatta och tillkännagiva en definitiv ståndpunkt i ärenden, som hänskötes
till detsamma.

Medicinalstyrelsen framlägger i enlighet med det anförda förslag till ett
vid styrelsens sida ställt permanent organ för farmakopéarbetet
med uppgift att noggrant följa utvecklingen på området, att föranstalta om
prövning av nya läkemedel, att utarbeta tillägg till och ändringar i gällande
farmakopé samt framdeles avgiva förslag till ny farmakopé. Styrelsen påpekar,
att permanenta organ för farmakopéarbetet sedan länge varit inrättade
i ett flertal länder. Sålunda funnes i både Danmark och Norge permanenta
farmakopékommissioner.

Den permanenta organisationen skulle enligt medicinalstyrelsens förslag
bestå av dels en farmakopékommitté, dels en till kommittén knuten befattningshavare
i medicinalstyrelsen, vilken skulle verka som en sammanhållande
kraft i kommittéarbetet och med hjälp av ett kvalificerat biträde för skriv- och
registreringsgöromål handha det löpande arbetet.

Rörande den till medicinalstyrelsen knutna befattningshavaren
anför medicinalstyrelsen.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

Denne befattningshavare — på vars kompetens samt organisations- och
arbetsförmåga höga krav finge ställas — skulle fungera som kommitténs ständige
sekreterare och bl. a. ha att utföra följande arbetsuppgifter, nämligen
att insamla material för arbetet genom fortlöpande studium av tidskrifter
och nyutkommen litteratur,

att upprätthålla intim kontakt med inom läkemedelsområdet särskilt förfarna
läkare och apotekare samt deras organisationer ävensom med företrädare
för läkemedelsindustri och annan kemisk industri m. m.,

att jJå grundval av genom litteraturstudier eller annorledes inhämtade upplysningar
sammanställa utkast till monografier och andra artiklar för farmakopén
samt föredraga dessa i farmakopékommittén,

att på uppdrag av farmakopékommittén ombesörja nödiga remisser av
utav densamma godkända farmakopéartiklar,

att i farmakopékommittén föredraga remissvaren och framlägga förslag till
de ändringar, som kunna föranledas därav,

att på uppdrag av farmakopékommittén handha utredningen av utav kommittéledamöter
väckta förslag,

att ombesörja sammanställning och tryckning av fannakopé och supplement
därtill,

att i medicinalstyrelsen föredraga ärenden rörande farmakopén,
att besvara inkomna förfrågningar samt handlägga och meddela beslut i
andra löpande ärenden dels självständigt, dels i samråd med farmakopékommittén,

att deltaga i samarbetet mellan de nordiska länderna på farmakopéområdet
och

att handha utarbetande av publikationen »Samling av benämningar, vilka
må jämlikt § 10 i apoteksvarustadgan åsättas apoteksvara för angivande av
dess art och sammansättning».

Befattningshavaren, i det följande benämnd sekreteraren, skulle äga en
grundlig kännedom om praktiskt apoteksarbete samt gedigna och vidsträckta
kunskaper inom området för teoretisk farmaci. På grund av kemiens dominerande
betydelse inom arbetsområdet framstode det ock som särskilt angeläget,
att han besutte goda kunskaper i kemi. Vidare borde sekreteraren äga
viss kännedom om medicinalväsendet i dess helhet och ha förmåga att för
farmakopéarbetet inleda och underhålla erforderligt samarbete med organisationer
och enskilda. Han skulle även ha stilistisk förmåga och äga erfarenhet
av administrativt arbete samt kunna självständigt organisera och utföra det
löpande arbetet.

I avvaktan på erfarenhet rörande arbetets omfattning borde sekreterarbefattningen
inrättas som en arvodesbefattning med skyldighet för innehavaren
av densamma att fullgöra halvtidstjänstgöring. På grund av sekreterarens ansvar
och hans arbetsuppgifters kvalificerade natur syntes han icke böra
komma i åtnjutande av lägre arvode än 7 500 kronor för år, motsvarande
hälften av det arvode, som nu tillkomme läkemedelsföredraganden i medicinalstyrelsen.
Vissa förhållanden, framför allt nödvändigheten av tillgång till
fackvetenskaplig litteratur och tidskrifter, medförde, att sekreterarens arbete
delvis borde förläggas till statens farmacevtiska laboratorium. Detta vore
också ur en annan synpunkt önskvärt. Sekreteraren syntes nämligen, även
om han på grund av omfattningen av övriga arbetsuppgifter komme att få

9

Kungl. Maj-.ts proposition nr 196.

mycket ringa tid över till eget praktiskt forskningsarbete eller konsekvent
genomprövning av tilltänkta föreskrifter, mången gång ha stor nytta av att
experimentellt kunna bekräfta en given uppgift.

Såsom förut antytts anses sekreteraren böra ha ett biträde för utförande
av skriv- och registreringsgöromål. Biträdet skulle äga tillräcklig erfarenhet
i laboratoriearbete för att kunna under överinseende verkställa enklare
kemiska kontrollprov.

Vad härefter angår den permanenta farmakopékommittén anser medicinalstyrelsen,
med hänsyn till att en stor del av de arbetsuppgifter, som tidigare
åvilat farmakopékommittén, avsåges att fullgöras av sekreteraren, att antalet
ledamöter i den permanenta kommittén åtminstone till en början
bör begränsas till sex (varav en tillika ordförande) nämligen en representant
för vartdera av forskningsområdena farmakodynamik, praktisk medicin,
farmacevtisk kemi och farmacevtisk teknologi, en inom praktiskt apoteksarbete
verksam apotekare samt en representant för den kemiska inaustrien.
Ledamöterna föreslås förordnade av Kungl. Maj:t för en tid av högst sex
år. Vidare föreslås att farmakopékommitténs ordförande och övriga ledamöter
skola erhålla årliga fasta arvoden med 1 000 kronor för ordföranden
och 500 kronor för envar av övriga ledamöter, samt att kommittén på grund
av formen för det övriga farmakopéarbetets bedrivande knytes till medicinalstyrelsen.
Därvid förutsättes, att statliga institutioner och laboratorier liksom
tidigare varit fallet av medicinalstyrelsen kunna anlitas för utförande av
arbetsuppgifter rörande farmakopén. Klinisk prövning och andra liknande
speciella uppgifter anses dock mot ersättning böra anförtros specialister på
resp. områden.

Medicinalstyrelsen behandlar i förevarande sammanhang frågan om det
nordiska samarbetet på farmakopéområdet. Styrelsen ansluter sig
härvid till de synpunkter, som enligt vad förut anförts, framhållits av 1940
års nordiska farmakopékonferens. Under erinran om de betydande besparingar
och vinster, som det nordiska samarbetet syntes komma att medföra,
uttalar styrelsen, att Sverige icke rimligen kunde undandraga sig ett deltagande
däri. Det vore ännu icke möjligt att avgöra, när ett organiserat samarbete
komme att kunna helt upptagas. Medel borde emellertid ställas till
förfogande i den utsträckning, som påfordrades för att vårt land skulle kunna
åtaga sig sin del av kostnaderna, när planerna realiserades.

Slutligen framlägger medicinalstyrelsen förslag rörande beräknandet av
kostnaderna för ett enligt förordade riktlinjer bedrivet farmakopéarbete
samt sättet för bestridande av desamma.

Styrelsen riktar i sistnämnda hänseende uppmärksamheten på de intäkter,
som erhållas vid försäljning av nya farmakopéupplagor. Vid utgivandet av
elfte farmakopéupplagan hade förutsatts, att den genom försäljning uppkommande
vinsten skulle, efter betalning av resterande arvoden för det då ej avslutade
farmakopéarbetet, fonderas för att framdeles tagas i anspråk vid förberedelserna
till och utarbetandet av nästa farmakopéupplaga. Inkomsterna

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

av försäljningen av elfte upplagan hade i september 1947 överstigit kostnaderna
för nämnda återstående arvoden samt tryckning, bindning och distribution
med i runt tal 6 000 kronor. Försäljningen av de återstående exemplaren
av upplagan komme att medföra väsentligt ökade intäkter. Kostnaderna för
farmakopéarbetets fortsatta bedrivande kunde därför till stor del täckas
genom farmakopéns försäljning. Då priset per farmakopéexemplar, 25 kronor,
vore lågt och för en kommande upplaga mycket väl syntes kunna höjas,
funnes möjlighet att genom en prisförhöjning ytterligare nedbringa statsverkets
utgifter för berörda arbete. Inkomsterna av försäljningen kunde
lämpligen tagas till uppbörd under vederbörande utgiftstitel.

Kostnaderna för den svenska farmakopékommitténs verksamhet under budgetåret
1948/49 beräknar medicinalstyrelsen på följande sätt. Arvoden till
ordförande och ledamöter i kommittén skulle enligt föreslagna grunder draga
en kostnad av 3 500 kronor. Till arvoden åt sekreteraren samt dennes biträde,
avlönat med arvode motsvarande lönegrad Cg 11, beräknas 7 500 resp. 6 200
kronor. Till ersättningar för kliniska prövningar och andra specialundersökningar
föreslås ett belopp av 2 000 kronor. Kostnaderna för ledamöternas
resor uppskattas till 2 000 kronor samt utgifterna för expenser till likaledes
2 000 kronor. Såvitt gäller kostnaderna för svenskt deltagande i det nordiska
farmakopéarbetet framhåller medicinalstyrelsen, att det ännu vore
ovisst, i vad omfattning detta samarbete kunde komma att genomföras under
budgetåret 1948/49, varför ej heller kostnaderna kunde exakt beräknas. Styrelsen
förordar emellertid, att ett belopp av 5 000 kronor upptages för ändamålet.

Sammanlagt uppskattar sålunda medicinalstyrelsen medelsbehovet för
farmakopéarbetets fortsatta bedrivande för budgetåret 1948/49 till (3 500 +
7 500 + 6 200 + 2 000 + 2 000 + 2 000 + 5 000) 28 200 eller avrundat 28 000
kronor, vilket föreslås anvisat såsom förslagsanslag.

Yttrandena över medicinalstyrelsens förslag.

1946 års läkemedelsntredning finner i likhet med medicinalstyrelsen b ehovet
av fortsatt farmakopéarbete styrkt och anför härvid synpunkter
liknande dem styrelsen i sin skrivelse framhållit.

I likhet med medicinalstyrelsen anser utredningen, att en ny svensk farmakopékommitté
bör tillsättas så snart ske kan. Som ett särskilt skäl härför
anför utredningen, att den nyss ikraftträdda upplagan av svenska farmakopén
endast gällde läkemedlens förvaring på apoteksinrättning. Med den
viktiga roll, som läkemedelsindustrien och droghandeln spelade såsom led i
läkemedelsförsörjningen, syntes det utredningen vara av stor betydelse, att
farmakopén i tillämpliga delar komme att lända till efterrättelse även för
industrien och droghandeln. Handläggandet av denna aktuella fråga förutsatte
förhandenvaron av en svensk farmakopékommitté.

Beträffande utformningen av ett permanent organ för farmakopéarbetet
anmäler emellertid läkemedelsutredningen en i väsentliga hänseenden
från medicinalstyrelsen avvikande mening. Skiljaktighetema gälla så -

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

val antalet ledamöter i kommittén och dennas ställning till medicinalstyrelsen
som behovet av att i medicinalstyrelsen anställa särskilda befattningshavare för
det löpande arbetet. Utredningen anför härom.

För att redan från början i möjligaste mån nedbringa kostnaderna för det
svenska farmakopéarbetet vill läkemedelsutredningen för sin del föreslå, att
farmakopékommittén under den första tiden skall bestå av endast tre ledamöter
samt en sekreterare. Detta antal ledamöter kommer även att motsvara
det föreslagna antalet svenska representanter i den nordiska farmakopénämnden.
Av ledamöterna bör en representera den praktiska (interna)
medicinen, en iärmakologien och en farmacien. Kommitténs sekreterare bör
ha farmacevtisk utbildning. Ledamöterna och sekreteraren böra förordnas
av Kungl. Maj:t för en tid av sex år. Det bör understrykas, att en farmakopékommitté
bestående av tre ledamöter och en sekreterare representerar
ett minimum samt att man måste räkna med nödvändigheten av en framtida
utökning av antalet ledamöter till åtminstone sex. Om antalet nu bestämmes
till tre, bör det lämpligen få ankomma på kommittén att framdeles föreslå
den utökning av kommittén, som anses påkallad av omständigheterna. Farmakopékommittén
bör enligt läkemedelsutredningens mening i princip beredas
en så långt möjligt självständig ställning, framför allt när det gäller det betydelsefulla
samarbetet med hithörande statliga institutioner såsom statens
farmacevtiska och bakteriologiska laboratorier samt institutet för folkhälsan.
De särskilda föreskrifter, som härutinnan äro erforderliga, torde kunna meddelas
av Kungl. Maj:t i samband med fastställandet av instruktionen för farmakopékommittén.

Av det sålunda anförda torde redan ha framgått, att läkemedelsutredningen
icke anser sig kunna biträda medicinalstyrelsens förslag om anvisande av
medel till bestridande av kostnaderna för anställande hos styrelsen av två
särskilda befattningshavare, av vilka den ene såsom farmakopékommitténs
sekreterare skulle ha att fullgöra »en stor del av de arbetsuppgifter, som
tidigare åvilat farmakopékommittén». Yilka dessa uppgifter äro, angives närmare
i medicinalstyrelsens skrivelse. Läkemedelsutredningen kan för sin del
ej finna, att några bärande skäl anförts för tillskapande inom medicinalstyrelsen
av ett särskilt organ för det Löpande arbetet inom farmakopékommitténs
verksamhetsområde. Tvärtom synes det utredningen, att goda skäl tala
i motsatt riktning. Enligt gällande instruktion tillkommer det medicinalstyrelsen
att »granska gällande farmakopé och i avseende å densamma företaga
de ändringar, vilka tid efter annan må finnas nödiga». Ärenden angående
den svenska farmakopén handläggas inom medicinalstyrelsen av dess
apoteksbyrå, till vilken numera äro knutna ej endast ett medicinalråd såsom
chef för byrån samt en byråapotekare och en byråassistent, vilka samtliga
äro legitimerade apotekare, utan även en heltidsanställd föredragande i läkemedelsärenden.
Vidare har personalbeståndet vid det under medicinalstyrelsen
lydande farmacevtiska laboratoriet numera utökats, bl. a. genom inrättande
av två nya laboratorstjänster. Läkemedelsutredningen anser, således,
att flera av de uppgifter, som skulle ankomma på den av medicinalstyrelsen
lbreslagne särskilde befattningshavaren och hans medhjälpare,
utan olägenhet kunna utföras av medicinalstyrelsens och farmacevtiska, laboratoriets
nuvarande arbetskrafter. Den ökning i laboratoriets arbetsbörda,
som kan komma att förorsakas av samarbetet med farmakopékommittén, bör
enligt läkemedelsutredningens uppfattning kunna kompenseras genom att
vissa, icke laboratoriemässiga utredningar överflyttas från laboratoriet till
den särskilde föredraganden i läkemedelsärenden. Ett särskilt skäl för läkemedelsutredningen
att avstyrka bifall till nu ifrågavarande förslag är vidare,
att ett genomförande av detsamma, enligt utredningens åsikt,.skulle.— för
den händelse förslaget om ett internordiskt farmakopéarbete förverkligas —

12

Kungl. Maj ds proposition nr 196.

medföra just en sådan, icke minst med hänsyn till nuvarande statsfinansiella
läge överflödig, dubbelorganisation, som förslaget om inrättande av en gemensam
nordisk farmakopébyrå avser att förebygga. Om man går in för att samordna
det nordiska farmakopéarbetet, kan det således enligt läkemedelsutredningens
bestämda, uppfattning icke vara motiverat att dessutom inrätta ett
svenskt organ med i stort sett samma arbetsuppgifter, som den föreslagna
nordiska farmakopébyrån.

Den framlagda planen för ett nordiskt samarbete på farmakopéområdet
förklarar sig läkemedelsutredningen på det livligaste tillstyrka. Initiativet
till ett dylikt samarbete hade ju ursprungligen tagits av Sverige, och ett
genomförande av förslaget komme med största sannolikhet att bespara de
deltagande länderna mycket arbete och åtskilliga utgifter. Enligt vad utredningen
under hand erfarit hade frågan om ett samarbete i Danmark och Norge
fortskridit lika och i Finland i det närmaste lika långt som i Sverige. Om
de svenska statsmakterna nu fattade positivt beslut i ärendet, vore det att
förvänta, att motsvarande avgöranden komme att träffas snabbare i de övriga
länderna. Utredningen framhåller i detta sammanhang, att förslaget till organisation
av en nordisk farmakopénämnd innebure ett speciellt skäl för att
— oavsett de uppgifter med avseende på farmakopéarbetet, som enligt gällande
instruktion tillkomme medicinalstyrelsen — en ny svensk farmakopékommitté
borde tillsättas samt för att denna kommitté borde bestå av minst
tre ledamöter och givas en i så måtto permanent karaktär, att den tillsattes
för sex år i sänder.

Vad slutligen angår beräkningen av kostnaderna för farmakopéarbetet
innebär läkemedelsutredningens förslag vissa avvikelser från det av
medicinalstyrelsen framlagda. Beroende på om nordiskt samarbete kommer
till stånd eller icke uppskattar utredningen de årliga kostnaderna enligt följande
sammanställning:

Ändamål

Årliga kostnader, om
det nordiska samarbetet
kommer till stånd

kronor

Ärliga kostnader, om
det nordiska samarbetet
icke kommer till stånd

kronor

A. Svenska kostnader.

1. Arvoden.

Ordföranden i den svenska farmakopé-

kommittén ................

2 500

2 000

Två ledamöter ..................

3 000

2 000

Sekreterare.........................

1500

1000

2. Resor.

Nordiska resor ..........

4 800

_

Resor i Sverige......................

2 000

2 000

3. Ersättning åt experter................

2 000

2 000

4. Expenser ..........................

2 000 17 soo

2 000 ii 000

B. Andel i nordiska kostnader.

1. Vs av 32 100—6 000 ...............

10 440

_

2. Vs av 7 552.................

3 020 i3 4fi0

—

Summa kronor

31260

11000

Anm. Posten B 2, som avser andel i utrustningskostnader, bortfaller efter första året.

13

Kungl. May.ts proposition nr 196.

Beträffande de föreslagna arvodena samt övriga poster yttrar utredningen

bl. a. följande.

Till jämförelse må anföras följande uppgifter om årliga arvoden m. m. till
medlemmarna av den nuvarande danska farmakopékommissionen, vilka uppgifter
under hand tillställts läkemedelsutredningen. Ordföranden i kommissionen
åtnjuter ett arvode av 3 000 kronor. Envar av ledamöterna (17 å 18
stycken) erhåller i arvode 500 kronor, varjämte en ledamot, som tillika fungerar
såsom ordförande i en subkommitté, därutöver åtnjuter gottgörelse med 1 000
kronor. Kommissionens båda sekreterare erhålla vardera ett arvode av 1 200
kronor om året. På samtliga nu nämnda arvoden utgår f. n. ett indextillägg av
40 %. I egenskap av redaktionssekreterare åt kommissionen åtnjuter dessutom
den ene av sekreterarna ett årsarvode av 1 200 kronor.

Mot bakgrunden av storleken av tidigare arvoden samt motsvarande förhållanden
i Danmark vill utredningen för sin del föreslå, att arvodena bestämmas
till högre belopp än de av medicinalstyrelsen förordade. I dessa högre arvoden
har då inräknats Sveriges efter invånarantalet beräknade andel i de särskilda
ersättningar (2/s X 6 000 kronor) för ledamotskap i den nordiska farmakopénämnden,
som i promemorian angående det nordiska samarbetet upptagits till
ett belopp av 6 500 kronor, varvid ersättningen åt ordföranden beräknats till
1 000 kronor. Läkemedelsutredningen anser för sin del riktigast att, liksom
i fråga om de i promemorian omförmälda kostnaderna för resor (4 800 kronor),
även arvodena åt nämndens ledamöter bekostas av varje land för sig. Däremot
synes tilläggsarvodet på 500 kronor åt ordföranden i nämnden böra fördelas
mellan de deltagande länderna enligt nyss angivna grunder. Det beräknade
beloppet för nyssnämnda resor torde för övrigt vara så rikligt tilltaget, att det
kommer att förslå till bestridande av kostnaderna även för sekreterarens resor
för den nordiska farmakopénämndens räkning. Den av medicinalstyrelsen föreslagna
posten på 2 000 kronor för kliniska undersökningar m. m. har ej motiverats.
Läkemedelsutredningen kan för sin del ej finna, att under budgetåret
1948/49 något behov av medel för detta ändamål kommer att föreligga. Enär
emellertid enligt utredningens förslag farmakopékommittén till en början skall
bestå av endast tre ledamöter och en sekreterare, är det ej uteslutet att viss
expertis kan komma att behöva anlitas, och föreslår utredningen därför, att
förenämnda anslagspost avseende kliniska undersökningar utbytes mot en post
på samma belopp för ersättning åt eventuellt erforderlig expertis.

Läkemedelsutredningen beräknar sålunda de arliga kostnaderna för farmakopéarbetet
till 31 200 kronor, därest nordiskt samarbete kommer till stånd,
och till 11 000 kronor, därest sådant samarbete icke upptages.

Statskontoret har anfört följande.

Ett heltidsanställt skrivbiträde synes, såvitt statskontoret kan bedöma,
knappast kunna få full sysselsättning för farmakopékommitténs räkning. Det
förefaller därför lämpligast, att medicinalstyrelsen tillhandahåller kommittén
erforderlig skrivhjälp. Laboratorieförsök och dylika arbeten torde, som styrelsen
förutsatt, böra utföras av olika statliga laboratorier, främst statens
famacevtiska laboratorium. Beräkningarna av kostnaderna för kommittén föranleda
i övrigt icke någon erinran från statskontorets sida. Statskontoret kan
emellertid icke tillstyrka, att ett särskilt anslag upptages i budgeten för ändamålet.
. Enligt ämbetsverkets mening böra nämligen utgifterna för farmakopéarbotot
helt täckas av do inkomster, som erhållas genom försäljning av farmakopén
och eventuella supplement till denna. Framställningen utvisar, att renan
eu behållning a (1 000\kronor föreligger. Den fortsatta försäljningen av farmakopéns
11 :e upplaga kommer att avsevärt öka detta belopp. I den man till -

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

räckliga medel icke inflyta för kommitténs verksamhet, torde medicinalstyrelsen
böra förskottera erforderliga belopp av under hand havande medel.
Prissättningen av kommande upplagor av farmakopén och supplement bör
sedermera ske på sådant sätt, att styrelsen erhåller full ersättning för dessa
utlägg. Statskontoret, som förutsätter, att även kostnaderna för det nordiska
farmakopéarbetet skall kunna bestridas på nu angivet sätt, saknar i samarbetsfrågans
nuvarande läge anledning att ingå å ett närmare bedömande av kostnadskalkylerna
för denna verksamhet.

Medicinalstyrelsens förnyade utlåtande.

Såsom förut nämnts har vid medicinalstyrelsens förnyade utlåtande fogats
av föreståndaren för statens farmacevtiska laboratorium avgivet yttrande. I
sitt yttrande understryker föreståndaren behovet av ett organ för det löpande
dagliga farmakopéarbetet men anser, i olikhet med medicinalstyrelsen, att
nämnda organ bör anslutas till farmacevtiska laboratoriet. Föreståndaren sammanfattar
sin ståndpunkt på följande sätt.

1) Pen snabba utvecklingen på läkemedelsområdet i förening med det nuvarande
farmakopéarbetets karaktär och stora omfattning nödvändiggör att en
permanent farmakopékommitté kommer till stånd ävensom att möjligheter till
ett dagligt löpande farmakopéarbete med det snaraste åstadkommas. 2) Ett
nordiskt samarbete bör kunna effektivisera arbetet samt medföra besparing av
arbetskraft och omkostnader. 3) Kommitténs arbete bör med hänsyn till
rådande förhållanden begränsas huvudsakligen till åstadkommande av erforderliga
ändringar i och tillägg till gällande farmakopé. 4) Det löpande dagliga
arbetet bör fördelas efter den huvudprincipen, att föredragningen av
farmakopéärenden i medicinalstyrelsen handhaves av apoteksbyrån medan det
övriga arbetet övertages av farmacevtiska laboratoriet. Som huvudskäl för
detta förslag, som avviker från medicinalstyrelsens, må särskilt framhållas nödvändigheten
av intim samverkan mellan litteraturstudier, laboratoriearbete och
sammanställande av provningsföreskrifter, vilka tre huvudmoment i farmakopéarbetet
böra handhavas av en och samma person. Denne bör helst även vara
sekreterare åt kommittén. 5) Ökningen av laboratoriets arbetsbörda bör kompenseras
genom erforderlig ökning av laboratoriets personal. Läkemedelsutredningens
förslag att i stället som kompensation överföra vissa icke-laboratoriemässiga
utredningar från laboratoriet till medicinalstyrelsen, torde styrelsen
icke kunna godtaga med nuvarande personalstat. Skall laboratoriet utföra
det föreslagna farmakopéarbetet med nuvarande arbetskraft och utan
minskning av övriga arbetsuppgifter, medför detta en icke önskvärd minskning
i kontrollarbetet med farmacevtiska specialiteterna. 6) Laboratoriet ifrågasätter
huruvida det icke är möjligt att helt eller delvis täcka utgifterna för
farmakopéarbetet genom medel från fonden för reglering av läkemedelspriserna.

Medicinalstyrelsen uttalar för sin del, i anledning av vad av läkemedelsutredningen
anförts rörande organisationen av en farmakopékommitté, att
utredningens förslag, bortsett från det nordiska samarbetet, ginge ut på att
arbetet skulle bedrivas efter i stort sett samma riktlinjer som hittills. Den
senaste farmakopéupplagan hade emellertid visat sig vara behäftad med talrika
icke oväsentliga brister av såväl formell som materiell natur, enligt styrelsens
mening främst beroende på otillräcklig samordning av arbetet. En fortsatt
verksamhet i samma form syntes styrelsen därför böra undvikas. Med

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

sitt förslag hade styrelsen bl. a. avsett att ett samordnande organ av administrativ
karaktär skulle tillskapas, vilket skulle vara ansvarigt för det löpande
arbetet, redaktionell utformning och formell kontroll.

Beträffande av läkemedelsutredningen uttryckta farhågor för dubbelorganisation
vid upprättandet av ett nordiskt farmakopéorgan yttrar medicinalstyrelsen.

Läkemedelsutredningen hyser farhågor för att ett genomförande av medicinalstyrelsens
förslag skulle medföra en dubbelorganisation. Som sin bestämda
mening vill styrelsen framhålla, att så icke blir fallet förrän vid övergången
till en gemensam nordisk farmakopé. En så radikal omläggning torde
emellertid förutsätta avsevärd tids förberedande sammanjämkningar. Så länge
varje land utgiver egen farmakopé, måste farmakopéarbete bedrivas av varje
land enskilt och med tillhjälp av egna organ.

Läkemedelsutredningens förslag om att sammansätta farmakopékommittén
av allenast tre ledamöter biträdes icke av medicinalstyrelsen, som anser sakkunskapen
därvid icke bli tillräckligt mångsidig ens för begynnelsearbetet.
Styrelsen vore ej heller övertygad om lämpligheten av att den svenska farmakopékommittén
skulle bestå av allenast de svenska representanterna i den
tilltänkta nordiska farmakopénämnden. Den mest angelägna frågan i det nuvarande
läget vore att tillskapa ett funktionsdugligt nationellt organ för
farmakopéarbetet; det nordiska samarbetet vore en till tiden sekundär fråga.
Emellertid förordar medicinalstyrelsen den ändringen i förhållande till sitt
tidigare förslag angående farmakopekommitténs sammansättning, att representanten
för den kemiska industrien ersättes med en representant för ämnesområdet
farmakognosi. De av utredningen föreslagna högre arvodena till ordföranden
och ledamöterna i farmakopékommittén tillstyrkas av medicinalstyrelsen.

Förslaget att överflytta en del av farmakopéarbetet på statens farmacevtiska
laboratorium och medicinalstyrelsens apoteksbyrå har bemötts av medicinalstyrelsen,
som därvid anfört följande.

Från laboratoriets sida har vid flera tillfällen framhållits att en personalökning
utgjorde förutsättningen för att laboratoriet skulle kunna utföra farmakopéarbete
av mera väsentlig omfattning. Yad apoteksbyrån beträffar är dess
arbetsbörda så stor, att ytterligare arbetsuppgifter icke kunna påläggas bvrån
utan förstärkning av dess arbetskrafter. Det må erinras om att byråns kvalificerade
personal icke utökades vid den nyligen genomförda omorganisationen
av medicinalstyrelsen och att byråns arbetsuppgifter äro synnerligen omfattande
och stadigt visa ökning.

I anledning av det av föreståndaren för statens farmacevtiska laboratorium
avgivna yttrandet anför styrelsen vidare.

Föreståndaren för statens farmacevtiska laboratorium synes i huvudsak
vara ense med medicinalstyrelsen. Han anser dock, att den befattningshavare,
som enligt styrelsens förslag skulle handha det löpande farmakopéarbetet, bör
placeras vid laboratoriet, och framhåller »nödvändigheten av intim samverkan
mellan litteraturstudier, laboratoriearbete och sammanställande av provningsföreskrifter,
vilka tre huvudmoment i farmakopéarbetet böra handhas av en
och samma person». Denna person föreslås även som sekreterare åt farma -

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

kopékommittén. Medicinalstyrelsen vill icke motsätta sig, att frågan om det
experimentella arbetet tills vidare löses på detta sätt, om så skulle visa sig
lämpligt med hänsyn bl. a. till kompetensen hos den för uppgifterna i fråga
förvärvade befattningshavaren. Då därigenom arbetsbördan för befattningshavaren
skulle ökas, skulle dock en sådan ordning medföra risk för att de
redaktionella och administrativa arbetsuppgifterna bliva eftersatta. I längden
måste bättre möjligheter beredas för fullgörande av dessa arbetsuppgifter.
Under den tid, då ny farmakopéupplaga utarbetas, torde det i varje fall vara
nödvändigt att anställa särskild arbetskraft för fullgörande av sådana uppgifter.
Ett förverkligande av medicinalstyrelsens ursprungliga förslag kräver å andra
sidan under tiden för utarbetande av ny farmakopéupplaga utökning av laboratoriets
personal. Erågan om sekreterarens placering är emellertid väsentligen
en praktisk fråga, som får lösas efter omständigheterna och icke behöver rubba
hans ställning som kommitténs sekreterare.

Yad slutligen angår kostnaderna för farmakopéarbetet uttalar
medicinalstyrelsen, att statskontorets förslag till täckande av kostnaderna för
farmakopéarbetet vore svårt att genomföra på grund av inkomsternas ojämna
fördelning, vanskligheten av att på förhand beräkna en hållbar prissättning och
önskemålet att i största möjliga utsträckning minska de studerandes kostnader
för studiematerial. Emellertid borde vid beräkningen av ett särskilt anslag å
riksstaten hänsyn tagas till inkomster, som komme att inflyta av försålda
exemplar av farmakopén. Dessa beräknades uppgå till 5 000 kronor under nästa
budgetår, med vilket belopp anslaget alltså kunde nedräknas. Detta förutsatte
dock, att anslaget, efter framställning hos Kungl. Maj:t, finge överskridas.
Därest bestämda hinder skulle möta att i nuvarande läge uppföra ett anslag
för ändamålet å riksstaten, syntes den av föreståndaren för statens färmacevtiska
laboratorum framförda tanken att för samma ändamål anlita medel ur
fonden för reglering av läkemedelsprisen vara förtjänt av närmare övervägande.

Departementschefen.

Farmakopéarbetet, som vilat sedan förordnandena för ledamöterna i den
tidigare farmakopékommittén utgått den 30 juni 1946, bör enligt medicinalstyrelsens
mening snarast återupptagas. Styrelsen har tillika förordat, att
denna verksamhet, som tidigare i huvudsak koncentrerats till tiden närmast
före utgivandet av ny farmakopéupplaga, i fortsättningen skall bedrivas
kontinuerligt. I enlighet härmed föreslås att ett permanent farmakopéorgan
skall upprättas.

Den snabba utvecklingen på läkemedelsområdet medför även enligt min
mening krav på att farmakopén fortlöpande hålles aktuell, i mån av behov
genom utgivandet av supplement. Därigenom torde sjukvården på bästa sätt
tillgodogöras nya upptäckter och förbättringar i fråga om läkemedlen. Under
remissbehandlingen av medicinalstyrelsens förslag har ej heller erinran framställts
mot den föreslagna allmänna uppläggningen av farmakopéarbetet.

Olika meningar ha emellertid givit sig till känna i fråga om den lämpligaste
organisationsformen. Principiellt skiljaktiga uppfattningar ha framförts av

IT

Kungl. Maj.ts proposition nr 196.

medicinalstyrelsen och 1946 års läkemedelsutredning. Särskilda synpunkter
på frågan ha framförts av föreståndaren för statens farmacevtiska laboratorium.
De olika meningarna sammanhänga i väsentlig mån med spörsmålet
om ett utvidgat nordiskt samarbete på detta område och de konsekvenser
detta samarbete kan tänkas få för utformningen av de interna svenska åtgärderna.

Förslag om ett intensifierat nordiskt samarbete framlades vid en år 1946 på
svenskt initiativ sammankallad farmakopékonferens, vid vilken — förutom Sverige
— Danmark, Norge och Finland voro representerade. Förslaget innebär
tillsättandet av en nordisk farmakopénämnd med tre representanter från varje
lands farmakopékommitté och med ett verkställande organ, nordiska farmakopébyrån.
Samarbetet skulle ha som mål att åstadkomma en gemensam
nordisk farmakopé. Härigenom skulle bl. a. vissa besparingar kunna göras
genom att på de olika, länderna fördela de mångskiftande uppgifter, som sammanhänga
med utarbetandet av farmakopéer. Även andra mera väsentliga fördelar
skulle vinnas genom en sådan intemordisk samordning av farmakopéarbetet,
Rörande den närmare innebörden härav torde jag få hänvisa till den
tidigare redogörelsen.

Jag ansluter mig till tanken på en vidgad nordisk samverkan på detta därför
väl lämpade arbetsfält, under förutsättning av att eu dylik samverkan
även från övriga berörda länders sida anses böra genomföras. Härav följer
att jag anser organisationen av det svenska farmakopéarbetet böra utformas
under hänsynstagande till vad ett samarbete kan komma att innebära. Emellertid
är ännu ovisst, vid vilken tidpunkt de föreliggande förslagen om bl. a.
gemensamma organ för farmakopéarbetet kunna förverkligas. Det synes därför
nödvändigt att sörja för ett funktionsdugligt, självständigt svenskt organ
för farmakopéarbetet, som, oberoende av det nordiska samarbetets utbyggnad,
kan gripa sig an med den närmast aktuella uppgiften att utarbeta ett
supplement till farmakopéns senaste upplaga.

Medicinalstyrelsen och läkemedelsutredningen äro ense om behovet av en
svensk farmakopékommitté. De skiljaktiga uppfattningarna gälla kommitténs
sammansättning och ställning i förhållande till medicinalstyrelsen ävensom
behovet av befattningshavare. Medicinalstyrelsen anser för sin del, att kommittén
bör anknjdas till styrelsen och bestå av sex ledamöter. För det
löpande arbetet skulle i medicinalstyrelsen anställas en halvtidstjänstgörande
befattningshavare, tillika fungerande som kommitténs sekreterare, jämte ett
heltidsanställt biträde. Läkemedelsutredningen håller däremot före att kommittén
bör givas en så långt möjligt självständig ställning och bestå av allenast
tre ledamöter, motsvarande den svenska representationen i den föreslagna
nordiska farmakopénämnden. Till kommitténs förfogande skulle stå
en sammanträdessekreterare. Utredningen anser däremot icke erforderligt,
att särskilda befattningshavare för det löpande arbetet anställas, enär flera
av de för dessa befattningshavare avsedda uppgifterna utan olägenhet kunde
utföras av medicinalstyrelsens och farmacevtiska laboratoriets nuvarande ar -

2—60» M Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 196.

18

Kungi. Maj ds proposition nr 196.

betskrafter. Ett bifall till styrelsens förslag i denna del skulle, enligt utredningens
mening, medföra just en sådan dubbelorganisation, som inrättandet
av en gemensam nordisk farmakopébyrå avsåge att förebygga. Föreståndaren
för statens farmacevtiska laboratorium förordar, att det löpande farmakopéarbetet,
inbegripande såväl laboratoriearbete som litteraturstudier och
sammanställande av provningsföreskrifter, sammanföres till farmacevtiska
laboratoriet. Den för detta arbete avsedda befattningshavaren borde därvid
placeras vid laboratoriet. Medicinalstyrelsen har i senare utlåtande förklarat
sig icke vilja motsätta sig, att frågan om det experimentella arbetet tills
vidare löses på nyss angivet sätt, om så skulle visa sig lämpligt med hänsyn
bl. a. till kompetensen hos den för uppgifterna förvärvade befattningshavaren.
Frågan om befattningshavarens placering vore emellertid väsentligen
en praktisk fråga, som finge lösas efter omständigheterna och icke behövde
rubba hans ställning som kommitténs sekreterare.

För egen del har jag kommit till den uppfattningen, att ett effektivt bedrivande
av farmakopéarbetet förutsätter såväl en permanent farmakopékommitté
som en till kommittén knuten kvalificerad befattningshavare för de
löpande, dagliga uppgifterna. Behovet av en sådan befattningshavare torde
ha visat sig redan under det tidigare farmakopéarbetet och synes än mera
framträdande, därest arbetet i fortsättningen skall bedrivas kontinuerligt.

Kommittén synes böra tills vidare sammansättas av fyra ledamöter, förslagsvis
representerande ämnesområdena intern medicin, farmokologi, farmacevtisk
kemi och farmacevtisk teknologi samt förordnade av Kungl. Maj:t för en tid
av högst sex år. Kommittén bör bedriva sitt arbete under så långt möjligt självständiga
former men självfallet stå under det överinseende från medicinalsty
relsens sida, som påkallas av styrelsens ställning som central myndighet på
hälso- och sjukvårdens område. Samarbetet med medicinalstyrelsen och övriga
berörda institutioner bör regleras i för kommittén utfärdad instruktion.

Med hänsyn till farmakopéarbetets kontinuerliga karaktär torde fasta årsarvoden
böra utgå till kommitténs ledamöter. Jag förordar, att dessa arvoden
bestämmas till 2 000 kronor för ordföranden och 1 000 kronor för övriga
ledamöter. Sedan en nordisk farmakopénämnd trätt i verksamhet, synas tre
av ledamöterna för deltagande som svenska representanter i denna nämnd
böra tillerkännas förhöjning av arvodena med en var 500 kronor för år.

Den befattningshavare, som bör anställas för det löpande farmakopéarbetet,
torde lämpligen böra få sin tjänstgöring förlagd till statens farmacevtiska
laboratorium. Han bör äga farmacevtisk utbildning och tillika besitta
sådana kvalifikationer, att han kan fungera som farmakopékommitténs
sekreterare. Mot det föreslagna årsarvodet, 7 500 kronor, motsvarande halvtidstjänstgöring,
har jag intet att erinra. Till sekreterarens förfogande bör
ställas ett biträde för skriv- och laboratoriegöromål med arvode motsvarande
lönegrad Cg 11. Laboratoriet torde böra tillhandahålla den personal, som i
övrigt kan komma att erfordras för det löpande kontors- och laboratoriearbetet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 196. 19

Den föreslagna organisationen av farmakopéarbetet bör genomföras med
ingången av budgetåret 1948/49.

Kostnaderna torde böra bestridas från ett särskilt under elfte huvudtiteln
uppfört anslag med rubrik Svenska farmakopékommittén in. m. I anledning
av vad statskontoret anfört vill jag framhålla, att den ojämna fördelningen
av inkomsterna från försäljningen av nya farmakopéupplagor eller
supplement synes tala mot att kostnaderna bestridas av försäljningsmedel.
Nämnda inkomster böra i stället fr. o. m. nästa budgetår tillgodoföras den på
riksstatens inkomstsida uppförda titeln Övriga diverse inkomster. Denna
inkomsttitel torde även böra tillgodoföras vid utgången av budgetåret 1947/48
förefintlig behållning från försäljningen av gällande farmakopéupplaga.

För budgetåret 1948/49 torde anslagsbehovet böra beräknas med utgångspunkt
från att nordiskt samarbete på farmakopéområdet kan komma att
genomföras under budgetåret. Därvid bör beräknas till arvoden till farmakopékommitténs
ordförande och övriga ledamöter 6 500 kronor, till sekreteraren
7 500 kronor, till biträdet 6 200 kronor, till reseersättningar 6 800 kronor,
till expenser 2 000 kronor samt till undersökningar genom särskilda experter
2 000 kronor. Jag förutsätter därvid, att förhöjningarna av arvodena till
tre av ledamöterna icke böra ske samt att de för nordiska resor avsedda
medlen icke skola tagas i anspråk, förrän det nordiska samarbetet kommit
till stånd. Slutligen bör för andel i gemensamma nordiska kostnader upptagas
visst belopp. Jag beräknar härför tills vidare ett belopp av förslagsvis
5 000 kronor samt utgår därvid från att det skall få ankomma på Kungl.
Maj:t att sedermera närmare bestämma den svenska andelen i de nordiska
kostnaderna i huvudsaklig anslutning till läkemedelsutredningens förslag.

Sammanlagt bör alltså för budgetåret 1948/49 till Svenska farmakopékommittén
in. in. anvisas (6 500 + 7 500 + 6 200 -f 6 800 + 2 000 + 2 000 +
5 000) 36 000 kronor, vilket belopp med hänsyn till osäkerheten angående kostnaderna
för nordiskt samarbete bör upptagas såsom förslagsanslag.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen

att för budgetåret 1948/49 under elfte huvudtiteln till Svenska
farmakopékommittén m. m. anvisa ett förslagsanslag
av ......................................................... kronor 36 000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,
att proposition av den lydelse, bilaga
till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Bengt, Söderqvist.