Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.

Nr 189.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med anhållan om riksdagens
yttrande angående vissa av Internationella
arbetsorganisationens allmänna konferens år 19b7 vid
dess trettionde sammanträde fattade beslut; given
Stockholms slott den 5 mars 19h8.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed anhålla om riksdagens
yttrande angående vissa i nämnda protokoll omförmälda, av Internationella
arbetsorganisationens allmänna konferens år 1947 vid dess trettionde
sammanträde fattade beslut.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Gustav Möller.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 19''i8. 1 saml. Nr 189.

Kungl. Maj:ts proposition nr 18!).

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5 mars
19i8.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg,
Nilsson, Sträng, Mossberg, Weijne, Kock.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena anmäler
chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, vissa av Internationella
arbetsorganisationens allmänna konferens år 19i7 vid dess trettionde sammanträde
fattade beslut samt anför i anslutning därtill följande.

Genom sin anslutning till Nationernas förbund den 9 mars 1920 inträdde
Sverige såsom medlem av Internationella arbetsorganisationen i Geneve.
För närmare upplysningar om Internationella arbetsorganisationen och dess
verksamhet må hänvisas till dels propositionen nr 361 till 1921 års riksdag,
dels propositionen nr 111 till 1947 års riksdag (avseende ändringar i
Internationella arbetsorganisationens stadga samt en mellan Förenta Nationerna
och Internationella arbetsorganisationen träffad överenskommelse
om organisationens anknytning till F. N.), dels den av delegationen för det
internationella socialpolitiska samarbetet på Kungl. Maj :ts uppdrag under
åren 1928—1947 utgivna publikationsserien »Internationella arbetsorganisationen»,
särskilt »I. Allmän del», dels ock de genom delegationens försorg
sedan år 1935 publicerade svenska översättningarna av generaldirektörens
för Internationella arbetsbyrån årsrapport. För förhandlingar och
beslut vid arbetskonferensens år 1946 hållna tjugonionde sammanträde har
redogörelse lämnats i propositionerna nr 111 och 240 till 1947 års riksdag.

Enligt bestämmelserna i arbetsorganisationens stadga skall organisationens
allmänna konferens sammanträda vid behov, dock minst en gång
varje år.

Enligt art. 19 i stadgan har organisationens beslutande församling, den
Internationella arbetskonferensen, att beträffande förslag, som äro uppförda
på dess dagordning, välja mellan två former för godtagande. Antingen
skall beslutet resultera i ett förslag till internationell konvention,
avsedd att ratificeras av organisationens medlemmar, eller ock skall det
utmynna i en rekommendation, avsedd att tagas under övervägande vid
lagstiftning eller annorledes, men utan den bindande karaktär, som tillkommer
en ratificerad konvention. Därest beslutet är av mindre räckvidd

Kungl. Maj.ts proposition nr 189.

eller av väsentligen formell innebörd, t. ex. då det gäller en begäran om
utredning, plägar det givas formen av en resolution.

I fråga om verkställighet av konferensens beslut stadgas, att varje medlem
av organisationen skall inom ett år från avslutandet av ett konferenssammanträde
underställa därå antagna rekommendationer och konventionsförslag
vederbörlig myndighet (i vårt land riksdagen) för vidtagande
av lagstiftnings- eller andra åtgärder. Om det till följd av exceptionella
omständigheter är omöjligt att fullgöra nyss berörda förpliktelse inom ett
år, skall den fullgöras snarast möjligt och i varje fall icke senare än 18
månader från sammanträdets avslutande.

Med avseende å konventionsförslags ratificering och därav härflytande
förpliktelser för medlemsstat ävensom medlemsstats förpliktelser beträffande
av Internationella arbetskonferensen antagna rekommendationer må
hänvisas till propositionen nr 234 till 1945 års riksdag, sid. 5. Dock må
framhållas, att enligt en vid arbetskonferensens tjugosjunde sammanträde
år 1945 antagen resolution arbetsbyråns generaldirektör erhållit bemyndigande
att tills vidare omhänderha registreringen av ratificerade konventioner.

De ändringar i Internationella arbetsorganisationens stadga, som antogos
vid arbetskonferensens tjugonionde sammanträde år 1946 och för vilka
redogörelse lämnats i förenämnda proposition nr 111 till 1947 års riksdag,
väntas träda i kraft inom den närmaste framtiden. Därigenom komma
medlemsstaternas förpliktelser med avseende å antagna konventioner och
rekommendationer att ändras och vidgas.

Beträffande konventionerna föreskrives sålunda numera i artikel 19
moment 5 c), att varje medlem skall underrätta Internationella arbetsbyråns
generaldirektör om de åtgärder, som vidtagits för att underställa konventionen
vederbörlig myndighet samt om av densamma vidtagna åtgärder.
Vidare föreskrives i samma artikels moment 5 e), att medlem som icke
ratificerat viss konvention tid efter annan har att till Internationella arbetsbyråns
generaldirektör avgiva redogörelse för såväl lagstiftning och
praxis med avseende å de i konventionen behandlade frågorna som den
omfattning, i vilken konventionens bestämmelser genomförts eller avses
att genomföras genom lagstiftning, administrativa åtgärder, kollektivavtal
eller annorledes, med angivande tillika av de omständigheter, som förhindra
eller fördröja ratificeringen av konventionen. Motsvarande föreskrifter
meddelas i fråga om rekommendationer (artikel 19 moment 6),
med tillägg, att redovisning skall lämnas även för sådana jämkningar i
rekommendationer som befunnits eller må befinnas erforderliga vid antagande
eller tillämpning av desamma. Uppenbarligen avses härigenom att
uppnå vidsträcktare kontrollmöjligheter med avseende å genomförandet
av arbetskonferensens beslut, varjämte förutsättningar skapats för ratifikation
av konventioner under andra villkor än för närvarande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 18D.

Generalsekreterarens i Nationernas förbund befattning med av Internationella
arbetsorganisationen beslutade konventioner och rekommendationer
övertages av generaldirektören för Internationella arbetsbyrån (artiklarna
20—21), varvid emellertid föreskrivits att ett av de två officiella
exemplaren av varje av Internationella arbetskonferensen antagen konvention
eller rekommendation skall deponeras hos Förenta Nationernas generalsekreterare
samt varje ratifikation av en sådan konvention delgivas Förenta
Nationernas generalsekreterare för registrering i enlighet med bestämmelsen
i artikel 102 av Förenta Nationernas stadga.

Internationella arbctskonferensens trettionde sammanträde hölls i Geneve
under tiden 19 juni—11 juli 1947. I sammanträdet deltogo representanter
för 48 medlemsstater, av vilka 40 sänt fullständiga delegationer, d. v. s.
två regeringsombud samt ett ombud från vardera av arbetare- och arbetsgivaresidorna.
Sverige deltog i sammanträdet med en fullständig delegation.
1

Dagordningen för detta konferenssammanträde omfattade följande överläggningsämnen: I.

Generaldirektörens för Internationella arbetsbyrån rapport.

II. Finansiella och budgetära frågor.

III. Socialpolitisk minimistandard i icke-självstyrande områden (bestämmelser
ägnade att intagas i en internationell konvention; andra behandling).

IV. Arbetsinspektionens organisation i industri- och handelsföretag.

V. Arbetsförmedlingens organisation; första behandling.

VI. Rapporter angående tillämpningen av konventioner i enlighet med
artikel 22 av Internationella arbetsorganisationens stadga.

VII. Föreningsfrihet och förhållandet mellan arbetsmarknadens parter
(industrial relations).

Under punkt II på dagordningen antog konferensen budget för Internationella
arbetsorganisationen avseende utgifterna under år 1948; budgeten
fastställdes till 19 042 983 schweiziska francs eller 4 449 295 U. S. dollars.

1 Genom Kungl. Maj:ts beslut den 16 maj 1947 hade att deltaga i konferensen från svensk
sida utsetts:

såsom regeringsombud generaldirektören och chefen för statskontoret Wilhelm Björck och
statssekreteraren i socialdepartementet Per Nyström samt såsom ersättare för regeringsombuden
rektorn Alva Myrdal ävensom såsom experter ordföranden och chefen för arbetsrådet,
generaldirektören John Nordin, byråchefen i statens arbetsmarknadskommission, numera
arbetsmarknadsstyrelsen, Sven Skogh och sekreteraren hos delegationen för det internationella
socialpolitiska samarbetet Sten-Eric Heinrici;

såsom arbetareombud andre ordföranden i landsorganisationen i Sverige Gustav Vahlberg
med landsorganisationens jurist advokaten Arnold Sölvén och direktören i tjänstemännens
centralorganisation, ledamoten av riksdagens första kammare Valter Åman såsom experter
samt redaktören Sven Backlund såsom språkexpert; samt

såsom arbetsgivareombud verkställande direktören i svenska arbetsgivareföreningen Bertil
Kugelberg med direktörerna i samma förening Matts Larsson och Alvar Odholm såsom
experter.

Därjämte utsågs Heinrici att under sammanträdet vara sekreterare åt den svenska konferensdelegationen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 189.

De av konferensen fattade beslut — samtliga hänförande sig till punkterna
III och IV på dagordningen — vilka äro av beskaffenhet att i enlighet
med förenämnda artikel 19 av Internationella arbetsorganisationens
stadga skola underställas riksdagen, äro följande:

1) Konvention (nr 81) angående arbetsinspektion inom industri och
handel.

2) Rekommendation (nr 81) angående arbetsinspektion.

3) Rekommendation (nr 82) angående arbetsinspektion vid gruv- och
transportföretag.

4) Konvention (nr 82) angående socialpolitik inom områden belägna
utanför moderlandet.

5) Konvention (nr 83) angående tillämpning av internationell arbetslagstiftning
på områden belägna utanför moderlandet.

6) Konvention (nr 84) angående föreningsrätt och biläggande av arbetstvister
inom områden belägna utanför moderlandet.

7) Konvention (nr 85) angående arbetsinspektion inom områden belägna
utanför moderlandet.

8) Konvention (nr 86) angående den längsta giltighetstiden av arbetsavtal
för infödda arbetare.

Texterna till dessa konventioner och rekommendationer torde få såsom
bilagor (Bil. A—H) fogas till detta protokoll.

Den under punkt V på dagordningen upptagna frågan om arbetsförmedlingens
organisation kommer att upptagas till slutlig behandling vid arbetskonferensens
nästkommande allmänna sammanträde i juni 1948.

Beträffande punkt VII på dagordningen antog konferensen en resolution
angående föreningsfrihet och skydd för organisationsrätten samt rätten att
föra kollektivavtalsförhandlingar, vilken angiver de grundläggande principerna
för föreningsfriheten. Vidare beslöt konferensen, med hänsyn till
vikten av att åtgärder snarast möjligt vidtoges för att utforma dessa principer
i en internationell text, att på dagordningen för nästa allmänna sammanträde
uppföra frågan om föreningsfrihet och skydd för organisationsrätten
i och för antagandet vid nämnda sammanträde av en eller flera konventioner.
Ytterligare beslöt konferensen att på dagordningen för nästa
allmänna sammanträde för första behandling upptaga frågan om tillämpningen
av principerna om organisationsrätten och rätten att föra kollektivavtalsförhandlingar,
kollektivavtal, förlikning och skiljedom samt samverkan
mellan offentliga myndigheter och arbetsgivarnas och arbetarnas organisationer.
Slutligen antog konferensen en resolution angående frågan om
upprättandet av ett internationellt organ för tryggandet av föreningsfriheten.

I särskild bilaga lämnas en förteckning över samtliga vid konferensen
antagna resolutioner (Bil. 1).

Jag övergår härefter till att behandla konventionen och rekommendationerna
angående arbetsinspektion var för sig.

6 Kungl. Maj.ts proposition nr 189.

Konvention (nr 81) angående arbetsinspektion inom industri och handel.

Huvudbestämmelserna i konventionen (Bil. A) äro uppdelade på två avdelningar,
vilka behandla arbetsinspektionen inom industri respektive handel.
Å ena sidan ansågs det, att en enda konvention för både industri och
handel icke skulle komma att erhålla så vidsträckt godkännande och tilllämpning
av däri intagna bestämmelser som vore önskvärt, medan man å
andra sidan hyste den uppfattningen, att antagandet av skilda konventioner
för industri och handel skulle medföra uppenbara olägenheter, då detta
möjligen skulle kunna tolkas som en anmodan till regeringarna att inrätta
skilda inspektionsorgan för industri och handel. Konferensen beslöt därför,
att konventionen skulle utformas på sådant sätt, att i stort sett samma
bestämmelser skulle tillämpas på både industri och handel samt att regeringarna
skulle givas möjlighet att för godkännande av konventionen utesluta
den del därav, som berör handeln. Möjlighet till uteslutning föreligger
däremot icke beträffande den del av konventionen, som hänför sig till
arbetsinspektion inom industrien.

Konventionen äger tillämpning på alla arbetsställen inom industrien, beträffande
vilka arbetsinspektörer ha att övervaka efterlevnaden av bestämmelser
(däri inbegripna kollektivavtalsbestämmelser och skiljedomar) rörande
arbetsförhållanden och skydd för arbetare under arbetet. Inspektionen
skall stå under tillsyn av en central myndighet och dess uppgifter
skola vara 1) att trygga tillämpningen av gällande bestämmelser med avseende
å arbetstid, löner, säkerhet, hygien och välfärd samt barns och
minderårigas användande i arbete, i den mån åtgärder härutinnan falla
inom arbetsinspektörs kompetensområde; 2) att bistå arbetsgivare och arbetare
med råd och anvisningar beträffande lämpligaste sättet att efterkomma
gällande bestämmelser; samt 3) att fästa vederbörande myndighets
uppmärksamhet på brister och missförhållanden, som icke äro särskilt beaktade
i meddelade föreskrifter. Konventionen innehåller bestämmelser
rörande arbetsinspektionens organisation samt angående dess förseende
med personal med allmänna och speciella kvalifikationer, befattningshavarnas
arbetsförhållanden, inspektörens rätt och plikt att vinna tillträde
till och inspektera arbetsställen i syfte att övervaka lagstiftningens tillämpning,
frekvensen av inspektionsbesöken samt förfarandet vid överträdelser.
Slutligen må framhållas, att förevarande konvention grundlägger internationella
förpliktelser med avseende å flera av de principer, som finnas
angivna i en år 1923 antagen rekommendation i ämnet.

Förevarande konvention antogs med 135 röster mot 0. Samtliga svenska
ombud vid konferensen röstade för konventionen.

Spörsmålet om arbetsinspektionens organisation i industri- och handelsföretag
hade upptagits för enkel diskussion på dagordningen för ifrågavarande
sammanträde, i anslutning till ett av arbetsbyråns styrelse vid dess
98 :e sammanträde (maj 1946) fattat beslut.

Kungl. Maj:ts proposition nr 189.

Styrelsen hade redan år 1939 uppfört förevarande fråga på dagordningen
för det konferenssammanträde, som skulle ha hållits år 1940. Samtidigt
hade styrelsen beslutat, att frågan skulle bli föremål för överväganden vid
en förberedande teknisk konferens. Denna konferens sammanträdde i
Geneve i maj—juni 1939 och godkände vissa punkter, vilka skulle tjäna
såsom grundval för utarbetandet av ett frågeformulär att tillställas regeringarna
såsom en förberedelse till 1940 års arbetskonferens.

I enlighet med konferensens arbetsordning utarbetade arbetsbyrån en
rapport i ärendet, vilken tillställdes regeringarna och som innehöll: 1) en
jämförande analys av lagstiftning och övriga bestämmelser rörande arbetsinspektionens
organisation i olika länder, 2) den av 1939 års förberedande
tekniska konferens antagna rapporten samt 3) ett frågeformulär, som utarbetats
under hänsynstagande till de av konferensen nådda slutsatserna.
Svenska regeringens svar å detta frågeformulär tillställdes arbetsbyrån
med skrivelse från socialdepartementet den 20 november 1939.

Till följd av beslutet att upptaga förevarande fråga på dagordningen för
konferensens 30 :e sammanträde undersökte arbetsbyrån på nytt lagstiftning
och praxis i olika länder och kom därvid till det resultatet, att förhållandena
å arbetsinspektionens område icke undergått sådan ändring,
att en mera vittgående omarbetning av det år 1939 utarbetade frågeformuläret
vore erforderlig. På grund härav utsände arbetsbyrån år 1946
ånyo det år 1939 utfärdade frågeformuläret, försett med allenast två
mindre ändringar. Frågeformuläret besvarades av svenska regeringen i
skrivelse den 18 november 1946 under hänvisning till ovan berörda år 1939
avgivna svar.

Samtliga till Internationella arbetsbyrån avgivna svar hade av arbetsbyrån
sammanfattats och analyserats i en rapport, som förelädes konferensen
vid dess nu ifrågavarande 30 :e sammanträde. Rapporten innehöll
även förslag till konventions- och rekommendationstexter, vilka lågo till
grund för de å konferensen förda diskussionerna i ämnet.

Över berörda förslag avgav delegationen för det internationella socialpolitiska
samarbetet efter hörande av socialstyrelsen, riksförsäkringsanstalten,
kommerskollegium, landsorganisationen i Sverige, svenska arbetsgivareföreningen
och tjänstemännens centralorganisation (T. C. O.) yttrande
den 3 juni 1947.

I det följande lämnas eu kortfattad redogörelse för delegationens nyssnämnda
yttrande över konventionsförslaget, varvid tillika angives i vad
mån de i yttrandet framställda anmärkningarna mot förslaget beaktats vid
konventionens slutliga utformning.

I likhet med samtliga hörda myndigheter och organisationer fann delegationen
det föreliggande konventionsförslaget i det hela väl ägnat att
läggas till grund för arbetskonferensens beslut. Del anslöte sig ock i bil -

Kungl. Maj:ts proposition nr 189.

vudsak till den ordning för arbetsinspelctionens organisation och verksamhet,
som vunnit tillämpning i vårt land. I vissa hänseenden syntes dock
anledning föreligga att påyrka jämkningar i förslaget.

Såsom en allmän anmärkning gentemot konventionsförslaget uttalade
delegationen, att enligt delegationens uppfattning tillräckliga skäl ej förelåge
för att uppdela konventionen i två avdelningar, av vilka den ena behandlade
arbetsinspektion i industriföretag och den andra arbetsinspektion
i handelsföretag.

Denna anmärkning kvarstår fortfarande. I den av konferensen slutligt
antagna texten är, på sätt inledningsvis anförts, konventionen uppdelad på
enahanda sätt som i förslaget.

Vad härefter angår vissa av de särskilda artiklarna i konventionen, gåvo
dessa anledning till följande anmärkningar från delegationens sida.

Artikel 3 1. a) i förslaget innehölle en detaljerad uppräkning av arbetsinspektörernas
uppgifter, »i den mån åtgärder härutinnan falla inom arbetsinspektörs
kompetensområde». Sålunda skulle arbetsinspektörerna
frygga efterlevnaden av bestämmelser i fråga om

1) arbetstid och viloperioder,

2) veck ovila,

3) allmänna helgdagar och övriga fridagar,

4) nattarbete,

5) förbud mot sysselsättande av vissa personer i farligt, ohälsosamt eller
fysiskt ansträngande arbete,

6) moderskapsskydd,

7) skydd åt unga arbetare,

8) hygien och säkerhet,

9) skydd för löner,

10) reglering av lönesatser och

11) arbetares rätt i händelse av avsked.

Delegationen funne, att punkterna 9)—11) borde såsom helt främmande
för arbetsinspektörernas uppgifter utgå ur uppräkningen.

I den slutliga utformningen av konventionen har detta moment av artikel
3 omredigerats. I momentet, sådant det av konferensen godkänts, föreskrives
sålunda, att arbetsinspektionen skall ha till uppgift att trygga tilllämpningen
av gällande bestämmelser rörande arbetsförhållanden och
skydd för arbetare under arbetet, avseende stadganden i fråga om arbetstid,
löner, säkerhet, hygien och välfärd, barns och minderårigas användande
i arbete samt andra därmed sammanhängande ämnen, »i den män
åtgärder härutinnan falla inom arbetsinspektörs kompetensområde».

I detta sammanhang må anmärkas, att till förevarande artikel fogats
ytterligare ett moment, moment c), vilket icke återfanns i förslaget. Häri
stadgas, att det åligger arbetsinspektionen att fästa vederbörande myndig -

Kungl. Maj:ts proposition nr 189.

hets uppmärksamhet på brister och missförhållanden, som icke äro särskilt
beaktade i meddelade föreskrifter.

Artikel 12. 2). Enligt delegationens uppfattning vore det värdefullt,
därest i konventionen intoges en föreskrift om skyldighet för arbetsinspektör
att, då inspektion företoges, underrätta icke blott arbetsgivaren eller
dennes representant utan även vid företaget verksamma skyddsombud och
säkerhetskommittéer om sin närvaro. En dylik skyldighet för arbetsinspektören
syntes ej böra begränsas på sätt i förslaget skett. Delegationen
hade därför föreslagit, att orden »såvida inspektören icke anser, att dylik
anmälan skulle vara till förfång för tjänstens fullgörande» skulle utgå
ur konventionstexten.

Förevarande moment av artikel 2 har emellertid i oförändrat skick upptagits
i den slutliga konventionstexten.

I fråga om artikel 15 c) hade delegationen med hänsyn till bestämmelserna
i lagen den 28 maj 1937 om inskränkning i rätten att utbekomma
allmänna handlingar föreslagit, att detta moment skulle utgå ur konventionstexten
och överflyttas till rekommendationen om arbetsinspektion.

Detta moment kvarstår i oförändrat skick i konventionen.

I artikel 16 i dess ursprungliga lydelse ingick ett moment a), vari stadgades
att, beträffande företag och arbetsplatser, i vilka farliga maskiner
eller hälsovådliga arbetsprocesser vore i bruk, inspektion skulle krävas
minst en gång varje år eller oftare, om så vore nödvändigt. Delegationen
fann, i likhet med riksförsäkringsanstalten, denna bestämmelse böra utgå
ur konventionstexten och överföras till rekommendationen angående arbetsinspektion.

Hela artikel 16 har omarbetats; de tidigare invändningarna synas därmed
undanröjda.

Slutligen hade delegationen föreslagit, att artikel 21 skulle utgå ur konventionstexten
och intagas i rekommendationen angående arbetsinspektion,
då det knappast kunde anses lämpligt att i en konvention meddela bindande
föreskrifter rörande innehållet i ett ämbetsverks årsredogörelser.

Denna artikel har emellertid influtit i huvudsak oförändrad i den slutliga
utformningen av konventionen.

Över konventionen i dess slutliga utformning har delegationen för det
internationella socialpolitiska samarbetet den 14 februari 1948 avgivit infordrat
utlåtande efter hörande av de i det föregående nämnda myndigheterna
— med undantag av kommerskollegium — ävensom förenämnda
organisationer.

I fråga om innehållet i de till delegationen avgivna yttrandena må följande
anföras.

Socialstyrelsen finner sig icke ha anledning till erinringar beträffande
konventionens innehåll och framhåller, att densamma bör beaktas i sam -

Kungl. Maj.ts proposition nr 189.

band med den nu pågående revisionen av den svenska arbetarskyddslagstiftningen.
Spörsmålet om ratifikation av konventionen från svensk sida
torde icke böra upptagas till prövning, förrän denna revision blivit slutförd.

Riksför säkring sanstalt en hänvisar till sitt tidigare till delegationen över
konventionsförslaget avgivna yttrande, vilket berörde artiklarna 15 c),
16 och 2 1 punkterna f)—g) och som beaktades i delegationens förut
nämnda yttrande den 3 juni 1947. Därutöver har anstalten icke några erinringar
att framföra.

Landsorganisationen framhåller, att 1938 års arbetarskyddskommittés
förslag till ny arbetarskyddslag respektive yrkesinspektionens organisation
för närvarande äro föremål för överarbetning inom socialdepartementet.
Frågan om ratificering vore tydligen beroende av vilket innehåll den nya
lagstiftningen slutligen komme att erhålla. Landsorganisationen utginge
emellertid från att några sådana ändringar i kommitténs förslag icke övervägdes,
vilka skulle för Sveriges del utgöra hinder mot ratificering av
konventionen.

Den omständigheten, att konventionen berättigade medlemsstaterna att
vid ratifikation göra undantag för kommersiella företag (artikel 2 5)
och att genom nationell lagstiftning undantaga gruv- och transportföretag
eller delar därav från konventionens tillämpning (artikel 2) hade av
landsorganisationen påtalats i det över förslaget till konvention avgivna
yttrandet; uppenbarligen utgjorde dock dessa inskränkningar icke något
hinder för ratifikation från svensk sida. Motsvarande gällde den omständigheten,
att i arbetsinspektionens uppgifter (artikel 3) innefattats
även översyn över tillämpningen av lönebestämmelser, enär denna uppgift
uttryckligen vore betingad av att arbetsinspektionen i annan ordning tilllagts
befogenhet att övervaka tillämpningen av sådana bestämmelser.

I anslutning till delegationens i det föregående omförmälda yrkande att
bestämmelsen i artikel 15 c) borde överflyttas från rekommendationen
angående arbetsinspektion anför landsorganisationen följande.

Att bestämmelsen kvarstode i konventionen ansåge landsorganisationen
för sin del icke böra utgöra hinder för ratificering. I sitt yttrande över förslaget
till konvention hade riksförsäkringsanstalten funnit en föreskrift
om konfidentiell behandling önskvärd. Landsorganisationen delade denna
mening. Skulle bestämmelsen likväl ej upptagas i den nya svenska arbetarskyddslagen,
syntes detta för övrigt ej utgöra ratifikationshinder, enär bestämmelserna
i artikel 15 enligt ingressen skulle gälla med förbehåll för
undantag, som kunde göras i den nationella lagstiftningen.

Svenska arbetsgivareföreningen yttrar i huvudsak följande.

Artikel 12, 1. a). Inspektionsförrättarens befogenhet att själv välja
tiden för inspektionen syntes i konventionen gå väl långt. I 17 § andra
stycket Kungl. Maj :ts instruktion för yrkesinspektionen stadgades, att in -

Kungl. Maj:ts proposition nr 189.

spektionsförrättning ej finge företagas nattetid, där ej skäl funnes antaga,
att arbetet då påginge. Något motsvarande förbehåll vore icke gjort i konventionen.
Under kommittébehandlingen på konferensen hade väckts ett
förslag om att före ordet »tid» införa ordet »rimlig» (reasonable). Detta
förslag hade emellertid avslagits av kommittén efter votering.

Artikel 12, 2. I 1938 års arbetarskyddskommittés förslag till ny
arbetarskyddslag 50 § stadgades, att den som hade att utöva tillsyn å
efterlevnaden av lagen skulle, när helst han så påfordrade, efter det vederbörande
underrättats om hans närvaro, äga tillträde till arbetsställe, som
vore underkastat hans tillsyn etc. Enligt konventionen kunde arbetsinspektören
underlåta att göra sådan anmälan, om han ansåge, att den skulle
vara till förfång för tjänstens fullgörande. Föreningen ansåge, att denna
undantagsbestämmelse icke bort inflyta i konventionen.

Det framginge klart av artikel 12 punkt 1. a), att arbetsinspektören
skulle äga tillträde till arbetsstället utan föregående anmälan. Häremot
hade föreningen icke gjort någon erinran. När emellertid arbetsinspektören
redan befunne sig på arbetsplatsen, vore det enligt föreningens mening
nödvändigt att arbetsinspektören gjorde anmälan till arbetsgivaren eller
dennes representant. Tydligt vore, att samarbetet mellan arbetsgivarna och
yrkesinspektörerna skulle allvarligt äventyras, om yrkesinspelctör icke anmälde
sin närvaro på en arbetsplats. Det torde icke kunna uppletas nagot
fall, då det med skäl kunde anses, att yrkesinspektörens anmälan av sin
närvaro skulle kunna vara till förfång för tjänstens fullgörande. Under
kommittébehandlingen vid konferensen yrkade den svenske arbetsgivarerepresentanten,
att detta undantag skulle utga. Detta förslag hade emellertid
avslagits efter votering.

Beträffande artikel 15, c) framhåller föreningen, att däri ingående
bestämmelse kunde komma i konflikt med den svenska lagstiftningen om
allmänna handlingars offentlighet. Föreningen tillägger, att även när ett
klagomål inkommit muntligen, det som regel saknas all anledning för
yrkesinspektören att behandla klagomålet konfidentiellt. Det kunde tvärtom
vara mycket lämpligt, att eu framförd anmärkning diskuterades mellan
yrkesinspektören, arbetsgivaren och den arbetare, det skyddsombud eller
den fackföreningsombudsman, som vänt sig till yrkesinspektören. Förhållandena
i vårt land mellan arbetsgivare och arbetare vore icke sådana, att
det funnes anledning till ett sådant hemlighetsmakeri, som bestämmelsen
förutsatte.

Artikel 17, 1. Den svenska arbetarskyddslagstiftningen förutsatte i
betydande utsträckning att, om vid ett arbetsställe rådde något missförhållande
i arbetarskyddshänseende, arbetsgivaren först skulle erhålla ett
föreläggande av yrkesinspektören att vidtaga rättelse, b örst sedan det visat
sig, att rättelse ej skett, kunde i sådana fall straff ådömas. Föreningen

Kungl. Maj:ts proposition nr 189.

förutsatte, att den svenska lagens konstruktion i detta hänseende icke
strede mot den förevarande punkten.

Under åberopande av vad som anförts beträffande artiklarna 12 och 15
avstyrker föreningen, att förevarande konvention ratificeras av Sverige.

Tjänstemännens centralorganisation har intet att erinra mot att ifrågavarande
regler godkännas för Sveriges vidkommande.

För egen del framhåller delegationen inledningsvis, att den av 1938 års
års arbetarskyddskommitté föreslagna revisionen av arbetarskyddslagstiftningen
f. n. är beroende av Kungl. Maj:ts prövning. Detaljutformningen
av de förslag, som kunde komma att föreläggas riksdagen, vore icke
känd för delegationen. Dock syntes av de till delegationen inkomna yttrandena
att döma konventionens allmänna riktlinjer i det hela stå i god
överensstämmelse med den svenska lagstiftningen på ifrågavarande område.

Ehuruväl de av delegationen framförda anmärkningarna gentemot konventionsförslaget
allenast på vissa punkter vunnit beaktande vid konventionens
slutliga utformning, vore dessa anmärkningar icke av beskaffenhet
att böra förhindra ratifikation för Sveriges vidkommande. Vad av svenska
arbetsgivareföreningen anförts såsom stöd för ett avstyrkande av ratifikation
kunde delegationen icke heller finna bärande.

Emellertid tilläte sig delegationen fästa uppmärksamheten vid två stadganden
i konventionen, som icke överensstämde med vare sig nu gällande
eller föreslagen lagstiftning. Delegationen åsyftade dels konventionens artikel
12, 1 a), vari stadgades, all »arbetsinspektör skall äga rätt att fritt

~ erhålla tillträde till samtliga företag eller arbetsställen, som äro
underkastade inspektion», dels ock artikel 12, 1 b), som föreskreve, att
inspektör skulle äga tillträde till varje lokal, som han hade rimlig anledning
antaga vara underkastad inspektion.

Gällande arbetarskyddslag medgåve enligt 29 § andra stycket arbetsgivare
rätt att för bevarande av yrkeshemlighet från inspektion undantaga
viss del av arbetsställe. I arbetarskyddskommitténs lagförslag 50 § tredje
stycket återfunnes en motsvarande bestämmelse.

Delegationen funne sig böra hemställa, att vid utformningen av den nya
arbetarskyddslagstiftningen ovan berörda bestämmelse i lagförslaget icke
inedtoges. Såväl enligt gällande som föreslagen arbetarskyddslagstiftning
kunde arbetsinspektör, som röjde yrkeshemlighet till egen eller annans fördel,
dömas till fängelse. Skulle vid den nya arbetarskyddslagens slutliga
utformning denna bestämmelse icke bibehållas, torde arbetsinspektör jämlikt
25 kap. 3 § strafflagen sådant detta lagrum lyder i det till lagrådet
den 10 maj 1946 remitterade förslaget angående ändrad lagstiftning om
brott mot staten och allmänheten likväl kunna ådömas fängelsestraff. Vid
sådant förhållande torde tillfredsställande säkerhet ha vunnits mot röjan -

Kungl. Maj:ts proposition nr 189.

det av yrkeshemlighet, och anledning att från inspektion undantaga viss
del av arbetsställe torde icke längre föreligga.

Därest på sätt delegationen sålunda hemställt, ifrågavarande bestämmelse
i 50 § tredje stycket i förslaget till lag om skydd mot ohälsa och
olycksfall i arbete finge utgå vid den slutliga utformningen av lagen, syntes,
såvitt delegationen kunde bedöma, ifrågavarande konvention kunna
ratificeras av Sverige.

Departementschefen.

I likhet med delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet
finner jag konventionens allmänna riktlinjer i det hela stå i god överensstämmelse
med den svenska arbetarskvddslagstiftningen.

Emellertid föreligga vissa skiljaktigheter mellan konventionens bestämmelser
å ena sidan och innehållet i gällande lag respektive det av arbetarskyddskommittén
avgivna förslaget till arbetarskyddslag. Jag åsyftar härvid
följande bestämmelser i artikel 12 av konventionen, nämligen dels moment
1 a), vari föreskrives att arbetsinspektör skall äga att fritt och utan
föregående anmälan vid varje tid av dygnet erhålla tillträde till varje företag
eller arbetsställe som är underkastat inspektion, dels moment 1 b), vari
stadgas att arbetsinspektör skall äga att under dagen erhålla tillträde till
varje lokal, som arbetsinspektören har skälig anledning antaga vara underkastad
inspektion, dels ock moment 2, vari bestämmes att arbetsinspektör
har att, då inspektion verkställes underrätta arbetsgivaren eller dennes ställföreträdare
om besöket, såvida inspektören icke finner, att dylik anmälan
skulle vara till förfång vid tjänstens utövande.

Vad förstnämnda föreskrift angår medgiver gällande arbetarskyddslag
29 § andra stycket arbetsgivaren rätt att för bevarande av yrkeshemlighet
från inspektion undantaga viss del av arbetsställe. 1 arbetarskyddskommitténs
förslag 50 § tredje stycket återfinnes en motsvarande bestämmelse.

I fråga om tillsynsorganens rätt att erhålla tillträde till arbetsställe stadgas
i 29 § första stycket gällande arbetarskyddslag, att tillsynsorganen skola
äga sådan rätt, närhelst de så påfordra, efter det vederbörande arbetsgivare
eller hans ställföreträdare å arbetsstället underrättats om deras närvaro.
I 50 § första stycket lagförslaget återfinnes en bestämmelse av motsvarande
innebörd.

I ett förut denna dag till lagrådet remitterat förslag till arbetarskyddslag
har jag framhållit, att ovannämnda föreskrifter i konventionen torde
hindra en eljest möjlig ratificering av densamma. Emellertid bar jag i detta
sammanhang uttalat i huvudsak följande. Då del vore synnerligen önskvärt
att vårt land i största möjliga utsträckning skänkte sitt stöd åt det internationella
samarbetet på arbetarskyddets område ansåge jag det böra
övervägas om icke dessa hinder mot en ratifikation kunde undanröjas. Kommittén
hade uttalat att den för bevarande av yrkeshemlighet gällande in -

Kungl. Maj. ts proposition nr 189.

skränkningen i inspektionsrätten icke torde ha någon större praktisk betydelse.
För min del ansåge jag att detta stadgande med hänsyn till de allvarliga
påtöljder, vilka drabbade yrkesinspektör som röjde yrkeshemlighet,
utan risk kunde slopas. Vad anginge föreskriften i kommittéförslaget
att arbetsgivare eller dennes ställföreträdare ovillkorligen skulle underrättas
om inspektörens närvaro syntes denna bestämmelse utan olägenhet kunna
utgå ur lagen och ersättas med en i överensstämmelse med konventionen
avfattad instruktionsföreskrift av innehåll att inspektören skulle underrätta
arbetsgivaren eller dennes representant om sin närvaro, såvida icke inspektören
ansage, att dylik anmälan skulle vara till förfång för tjänstens utövande.

Att såsom svenska arbetsgivareföreningen ifrågasatt begränsa rätten för
tillsynsorgan att erhålla tillträde till arbetsställe till att avse ordinarie arbetstid
borde uppenbarligen icke ifrågakomma. I instruktionen för yrkesinspektionen
torde emellertid liksom f. n. böra föreskrivas att inspektion
icke finge företagas nattetid, där ej skäl funnes antaga att arbetet då påginge.

Därest de av mig sålunda förordade ändringarna i arbetarskyddskommitténs
förslag godtagas av riksdagen, torde intet hinder möta för en ratifikation
från svensk sida av ifrågavarande konvention. Då en revision av arbetarskyddslagen
är aktuell, finner jag icke anledning föreligga att på detta
stadium föreslå de ändringar i gällande lagstiftning som skulle vara erforderliga
för en ratificering av konventionen. Jag anser mig därför böra föreslå,
att med ratificering från svensk sida får anstå, till dess riksdagen tagit
slutlig ställning till förenämnda förslag till arbetarskyddslag.

Rekommendationen (nr 81) angående arbetsinspektion.

Förevarande rekommendation (Bil. B) behandlar ett antal frågor, som
icke omfattas av vare sig den förut nämnda rekommendationen i ämnet
av år 1923 eller 1947 års konvention, såsom skyldighet för arbetsinspektörerna
att granska förslag till nya anläggningar, produktionsanordningar
och produktionsprocesser, i syfte att utröna deras inverkan på arbetarens
hälsa och säkerhet, metoder för samverkan mellan arbetsinspektörerna
samt arbetsgivare och arbetare i fråga om hälsa och säkerhet, arbetsinspektörernas
ställning vid arbetstvister samt slutligen vilka uppgifter som böra
redovisas i arbetsinspektionens årsberättelser.

Internationella arbetsbyrån hade till ifrågavarande konferenssammanträde
utarbetat förslag till rekommendation angående arbetsinspektion,
varöver delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet avgav
yttrande i förutnämnda skrivelse den 3 juni 1947.

Såsom allmänt omdöme om de i »Avdelning I. Arbetsinspektionens före -

Kungl. Maj:ts proposition nr 189.

byggande uppgifter» i rekommendationsförslaget förekommande bestämmelserna
om förhandsgranskning och förhandsanmälan uttalade delegationen,
att de borde begränsas till att omfatta, vad som kunde anses såsom
praktiskt erforderligt och genomförbart.

I fråga om »Avdelning II. Samverkan mellan arbetsgivare och arbetare
i frågor rörande hälsa och säkerhet» i förslaget till rekommendation framfördes
vissa erinringar från landsorganisationen och riksförsäkringsanstalten,
till vilka delegationen anslöt sig.

Sålunda föreslog delegationen beträffande punkt 4. 2), att såsom sainarbetsorgan
borde före säkerhetskommittéerna angivas även skyddsombud; punkt

5 att skyldighet borde stadgas för inspektionsförrättare att vid
inspektion träda i förbindelse med skyddsombud respektive representanter
för säkerhetskommitté;

punkt 6 att arbetsmarknadsparterna borde beredas representation i den
centrala tillsynsmyndigheten;

punkt 7 att den föreslagna undervisningsverksamheten icke borde knytas
till en bestämd skolform utan till yrkesundervisningen över huvud.

Slutligen framhölls, att den svenska statistiken icke skiljer på unga personer
och barn utan endast mellan män, kvinnor och minderåriga (punkt
9 c) iii) samt att statistik rörande inspektionsbesöken med hänsyn till om
de företagits på dagen eller natten ej ansetts erforderlig i vårt land (punkt
9 d) ii).

Den slutgiltiga utformningen av rekommendationen skiljer sig i sak icke
från förslaget, varför de av delegationen framförda erinringarna sålunda
icke vunnit beaktande.

Över rekommendationen sådan den antagits av konferensen avgav delegationen
utlåtande i sin skrivelse den 14 februari 1948. De av delegationen
inhämtade yttrandena innehöllo inga erinringar utöver dem som tidigare
anförts mot förslaget till rekommendation.

Delegationen hemställer, att den nya svenska lagstiftningen på arbetarskyddets
område i den mån så är möjligt och lämpligt beaktar de i rekommendationen
intagna bestämmelserna.

Departementschefen.

Bestämmelserna i här ifrågavarande rekommendation överensstämma i
stor utsträckning med vad som redan tillämpas i vårt land på förevarande
område. Till den del så ej är fallet — främst gäller detta i fråga om den
i punkt 1 i rekommendationen avsedda anmälningsskyldigheten — synas
vissa lämplighetsskäl tala mot att rekommendationen i allo följes vid den
nya arbetarskyddslagstiftningens utformande. Rekommendationen bör

Kungl. Maj:ts proposition nr 189.

emellertid skänkas beaktande vid framtida överväganden av de spörsmål
som däri behandlats.

Rekommendationen (nr 82) angående ar betsinspektion vid gruvoch
transportföretag.

Jämväl förevarande rekommendation har remitterats till delegationen
för det internationella socialpolitiska samarbetet för utlåtande.

Under erinran att såväl gruvdrift som transportföretag äro underkastade
arbetsinspektion i Sverige framhåller delegationen att förevarande rekommendation
(Bil. C) icke givit delegationen eller av densamma hörda myndigheter
eller organisationer anledning till särskilt uttalande.

Departementschefen.

Då såväl gruvdrift som transportföretag i Sverige äro underkastade arbetsinspektion,
torde någon åtgärd från svensk sida icke vara påkallad i
anledning av förevarande rekommendation.

Övriga vid sammanträdet antagna konventioner.

De övriga fem konventioner, som antogos vid arbetskonferensens ifrågavarande
sammanträde (Bil. E—-H), behandla samtliga ämnen, som sammanfattningsvis
kunna betecknas såsom socialpolitik i icke-självstyrande
områden.

Antagandet av dessa konventioner utgjorde avslutningen av tre års arbete
vid fyra på varandra följande konferenssammanträden. Vid 1944 och
1945 ars sammanträden hade två rekommendationer angående minimistandard
i icke-självständiga områden antagits. Vid 1946 års sammanträde
hade en första diskussion förekommit rörande de frågor, som vid 1947 års
sammanträde blivit föremål för slutligt beslut.

I avgivet utlåtande har delegationen för det internationella socialpolitiska
samarbetet uttalat, att dessa konventioner icke torde påkalla annan
åtgärd från svensk sida än en förklaring, att i konventionerna intagna
bestämmelser sakna tillämpning på svenska förhållanden.

Departementschefen.

Till vad delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet
sålunda anfört kan jag ansluta mig. I detta sammanhang vill jag erinra
därom, att jag i det såsom bilaga till propositionen nr 208 till 1946 års
riksdag fogade utdraget av statsrådsprotokollet beträffande en vid Internationella
arbetsorganisationens konferens år 1945 antagen rekommendation
angående socialpolitisk minimistandard i icke-självständiga områden

Kungl. Maj:ts proposition nr 189.

(tilläggsbestämmelser) uttalade, att rekommendationen givetvis saknade
omedelbart intresse för Sveriges vidkommande. Jag ansåg mig likväl böra
framhålla, att det icke vore utan sin moraliska betydelse, att Internationella
arbetsorganisationens strävanden på ifrågavarande betydelsefulla
område vunne stöd från alla organisationen tillhörande stater.

Vad jag sålunda uttalat äger tillämpning jämväl på nu ifrågavarande
konventioner. Det torde förtjäna framhållas, att de svenska regeringsombuden
vid konferenssammanträdet röstade för antagandet av förenämnda
konventioner.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört får jag hemställa,

att Kungl. Maj :t måtte till riksdagen avlåta proposition
med anhållan om riksdagens yttrande angående omförmälda,
av den Internationella arbetsorganisationens konfe•
rens år 1947 vid dess trettionde sammanträde antagna kon ventioner

och rekommendationer.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t
Konungen, att proposition i ämnet av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas till
riksdagen.

Ur protokollet:

Lars Lemne.

2 — Rihang till riksdagens protokoll 19''i8. 1 samt. Nr 189.

Kungi. Maj:ts proposition nr 189. (Bilagor).

Bilaga A.

Konvention (nr 81) angående arbetsinspektion inom industri och

handel.

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella arbetsbyrån sammankallats
till Geneve och där samlats den 19 juni 1947 till sitt trettionde sammanträde och

beslutat antaga vissa förslag angående organisationen av arbetsinspektion
inom industri och handel, vilken fråga utgör den fjärde
punkten på sammanträdets dagordning,

samt beslutat, att dessa förslag skola taga form av en internatic*-nell konvention,

antager denna den elfte dagen i juli månad år nittonhundrafyrtiosju följande
konvention, vilken skall benämnas »konventionen angående arbetsinspektion,
1947» (Labour Inspection Convention, 1947).

Del I. Arbetsinspektion inom industrien.

Artikel 1.

Varje medlem av Internationella arbetsorganisationen, för vilken denna
konvention är gällande, skall upprätthålla ett system för arbetsinspektion av
arbetsställen inom industri.

Artikel 2.

1. Arbetsinspektionen för arbetsställen inom industrien skall äga tilllämpning
å alla arbetsställen, beträffande vilka arbetsinspektörer ha att
övervaka efterlevnaden av bestämmelser rörande arbetsförhållanden och
skydd för arbetare under arbetet.

2. Genom nationell lagstiftning må gruv- och transportföretag eller delar
av sådana kunna undantagas från tillämpningen av denna konvention.

Artikel 3.

1. Arbetsinspektionen åligger:

a) att trygga tillämpningen av gällande bestämmelser rörande arbetsförhållanden
och skydd för arbetare under arbetet, avseende stadganden
i fråga om arbetstid, löner, säkerhet, hygien och välfärd, barns och minderårigas
användande i arbete samt andra därmed sammanhängande ämnen,
i den mån åtgärder härutinnan falla inom arbetsinspektörs kompetensområde; b)

att bistå arbetsgivare och arbetare med råd och anvisningar beträffande
lämpligaste sätt att efterkomma gällande bestämmelser;

c) att fästa vederbörande myndighets uppmärksamhet på brister och
missförhållanden, som icke äro särskilt beaktade i meddelade föreskrifter.

2. Uppgifter, som i övrigt må anförtros åt arbetsinspektör, få ej vara av
beskaffenhet att förhindra ett effektivt fullgörande av hans huvudsak -

Kungl. Maj:ts proposition nr 189. (Bilagor).

liga tjänståligganden eller menligt inverka på den opartiskhet, som kräves
av inspektör i hans förhållande till arbetsgivare och arbetare.

Artikel 4.

1. I den mån så är förenligt med medlems administrativa praxis, skall
arbetsinspektör vara underställd en central myndighets överinseende och
ledning.

2. I fråga om förbundsstat må uttrycket »central myndighet» kunna
avse antingen förbundsmyndighet eller central myndighet i delstat.

Artikel 5.

Vederbörande myndighet skall vidtaga lämpliga åtgärder för att främja

a) en effektiv samverkan mellan inspektionsorganen och andra statliga
myndigheter samt offentliga eller enskilda institutioner med motsvarande
uppgifter;

b) samverkan mellan arbetsinspektionens befattningshavare samt arbetsgivare
och arbetare eller deras organisationer.

Artikel 6.

Befattningshavare inom inspektionen skola vara anställda i offentlig
tjänst och i denna egenskap vara tillförsäkrade stadigvarande anställning
ävensom frihet från politisk eller eljest obehörig påverkan.

Artikel 7.

1. Med förbehåll för de med anställning i allmän tjänst förenade villkor,
som må föreskrivas i lag eller författning, skola arbetsinspektörerna
utses med hänsyn uteslutande till förefintliga kvalifikationer för fullgörande
av dem anförtrodda uppgifter.

2. Sådana kvalifikationer skola styrkas på sätt av vederbörande myndighet
bestämmes.

3. Arbetsinspektörerna skola erhålla lämplig utbildning för fullgörande
av sina uppgifter.

Artikel 8.

Såväl män som kvinnor skola kunna anställas som medlemmar av inspektionen;
där så är erforderligt må speciella uppgifter tilldelas manliga
eller kvinnliga inspektörer.

Artikel 9.

Medlem har att vidtaga erforderliga åtgärder för att vederbörligen kvalificerade
tekniska experter, särskilt i avseende å medicinska, maskintekniska,
elektriska och kemiska spörsmål, ställas till inspektionstjänstens förfogande
på sätt, som med hänsyn till föreliggande förhållanden kan anses
mest lämpligt för att trygga efterlevnaden av gällande bestämmelser rörande
arbetarnas skydd mot ohälsa och olycksfall i arbetet ävensom för att utröna
olika arbetsprocessers, arbetsmaterials och arbetsmetoders inverkan
på arbetarnas hälsa och säkerhet.

Artikel 10.

Arbetsinspektörer skola anställas i tillräckligt antal för att medgiva ett
effektivt fullgörande av inspektionens uppgifter; under skäligt beaktande av

a) vikten av föreliggande arbetsuppgifter, särskilt

Kungl. Maj:ts proposition nr 189. (Bilagor).

i) antal, art, storlek och belägenhet av de arbetsställen, som äro
underkastade inspektion;

ii) antalet av de på de olika arbetsställena sysselsatta arbetarna och
deras fördelning på olika kategorier; samt

iii) antal och beskaffenhet av de författningsbestämmelser, som skola
tillämpas;

b) inspektörerna tillhandahållna hjälpmedel; samt

c) de praktiska betingelserna för inspektionsarbetets effektiva utövande.

Artikel 11.

1. Vederbörande myndighet skall vidtaga erforderliga åtgärder för att
tillhandahålla arbetsinspektörerna:

a) kontorslokaler, lämpligt utrustade med hänsyn till tjänstens behov
och tillgängliga för alla vederbörande;

b) erforderliga transportmedel, för den händelse för tjänstens fullgörande
lämpliga allmänna färdmedel icke stå till buds.

2. Vederbörande myndighet skall vidtaga nödiga åtgärder för att arbetsinspektörerna
skola erhålla resekostnads- och traktamenisersättning vid
tjänstens utövande.

Artikel 12.

1. Med vederbörlig legitimation försedd arbetsinspektör skall äga:

a) att fritt och utan föregående anmälan vid varje tid av dygnet erhålla
tillträde till varje företag eller arbetsställe, som är underkastat inspektion;

b) att under dagen erhålla tillträde till varje lokal, som arbetsinspektören
har skälig anledning antaga vara underkastad inspektion; samt

c) att vidtaga åtgärder för undersökning, provtagning eller utredning,
som han kan finna erforderlig för fastställande av att gällande arbetslagstiftning
noga följes, särskilt:

i) att ensam eller i vittnens närvaro utfråga arbetsgivare och personal
beträffande alla i samband med tillämpningen av arbetslagstiftningen
stående förhållanden;

ii) att påkalla företeende av alla böcker, register eller andra handlingar,
vilka jämlikt gällande författningar rörande arbetsförhållandena
skola hållas tillgängliga för att kontrollera att nämnda
handlingar äro i författningsenligt skick samt kopiera dylika handlingar
eller göra utdrag ur dem;

iii) att påfordra uppsättandet av sådana anslag, som föreskrivas i
arbetslagstiftningen;

iv) att för analys taga och bortföra prov av material eller ämnen, som
användas eller bearbetas i företaget, dock att arbetsgivaren eller
hans ställföreträdare skall underrättas härom.

2. Då inspektion verkställes, har arbetsinspektör att underrätta arbetsgivaren
eller dennes ställföreträdare om besöket, såvida inspektören icke finner,
att dylik anmälan skulle vara till förfång vid tjänstens utövande.

Artikel 13.

1. Arbetsinspektör skall äga att vidtaga åtgärder i syfte att avhjälpa iakttagna
brister i anläggning, planering eller arbetsmetoder, vilka han skäligen
kan antaga utgöra fara för arbetarnas hälsa och säkerhet.

2. För att inspektör må kunna vidtaga sådana åtgärder skall han, med
förbehåll för den rätt till prövning av domstol eller administrativ myndighet
som må varda föreskriven i nationell lagstiftning, äga meddela eller låta
meddela förelägganden angående:

Kungl. Maj:ts proposition nr 189. (Bilagor).

a) vidtagande inom viss angiven tid av sådana förändringar i avseende å
utrustning eller anläggning, vilka jämlikt gällande föreskrifter rörande arbetarnas
hälsa och säkerhet prövas erforderliga; eller

b) åtgärder med omedelbar verkan i händelse av överhängande fara för
arbetarnas hälsa och säkerhet.

3. Därest i moment 2 angivna åtgärder icke äro förenliga med medlemmens
administrativa eller rättsliga praxis, skall inspektör äga att hos vederbörande
myndigheter påkalla föreläggande eller åtgärder med omedelbar
verkan.

Artikel li.

Till arbetsinspektionen skola anmälas inträffade olycksfall i arbete och
fall av yrkessjukdom i enlighet med vad i den nationella lagstiftningen därutinnan
stadgas.

Artikel 15.

Med förbehåll för undantag, som kunna göras i den nationella lagstiftningen,
skall arbetsinspektör:

a) vara förbjuden att äga direkt eller indirekt intresse i företag, som står
under hans tillsyn;

b) vid äventyr av ansvar eller disciplinär påföljd vara förpliktad att jämväl
sedan han lämnat tjänsten icke yppa fabriks- eller handelshemligheter
eller röja driftsmetoder, om vilka han må hava erhållit kännedom under
tjänstutövningen; och

c) behandla som strängt förtrolig varje anmälan rörande fel i driftsanordning
eller överträdelse av föreskrifter, och icke meddela arbetsgivaren
eller dennes ställföreträdare, att inspektionsbesök föranletts av inkommen
anmälan.

Artikel 16.

Arbetsställe skall inspekteras så ofta och så ingående som må erfordras
för en effektiv tillämpning av vederbörliga föreskrifter.

Artikel 17.

1. Mot den som överträder eller åsidosätter föreskrifter, vilkas efterföljd
det åligger arbetsinspektör att övervaka, skola laga åtgärder utan föregående
varning vidtagas, där icke på grund av föreskrifter i den nationella
lagstiftningen förbättringar eller förebyggande åtgärder i första hand skola
vidtagas.

2. Arbetsinspektör skall äga att själv avgöra, huruvida anvisningar och
råd skola lämnas eller om vidtagandet av laga åtgärder skall påkallas eller
förordas.

Artikel 18.

Lämpliga straffbestämmelser vid åsidosättande av gällande föreskrifter,
vilkas efterföljd inspektör har att övervaka, samt vid förhindrande av arbetsinspektörs
tjänstutövning skola meddelas i den nationella lagstiftningen
och noga upprätthållas.

Artikel 19.

1. Arbetsinspektör och lokal inspektionsmyndighet skola hava att till den
centrala inspektionsmyndigheten avgiva periodiska rapporter angående resultatet
av inspektionsverksamheten.

2. Sådan rapport skall avfattas i enlighet med vad därom föreskrives
av den centrala myndigheten och avgivas å tid som bestämmes av denna
myndighet, dock minst en gång årligen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 189. (Bilagor).

Artikel 20.

1. Den centrala inspektionsmyndigheten skall årligen offentliggöra en allmän
berättelse över underställda inspektionsorgans verksamhet.

2. Dylik årsberättelse skall offentliggöras inom skälig tid, dock senast
tolv månader efter redovisningsårets utgång.

3. Exemplar av årsberättelse skall tillställas Internationella arbetsbyråns
generaldirektör inom skälig tid och i varje fall inom tre månader efter offentliggörandet.

Artikel 21.

Den centrala inspektionsmyndighetens årsberättelse skall avse nedanstående
och med dessa sammanhängande ämnen inom myndighetens verksamhetsområde: a)

lagar och föreskrifter rörande inspektionens verksamhet;

b) inspektionens personal;

c) statistiska uppgifter rörande arbetsställen, som äro underkastade

inspektion, samt antalet vid desamma anställda arbetare;

d) statistiska uppgifter rörande förrättade inspektioner;

e) statistiska uppgifter rörande förseelser och påföljder;

f) statistiska uppgifter rörande olycksfall i arbete;

g) statistiska uppgifter rörande yrkessjukdomar.

Del II. Arbetsinspektion inom handeln.

Artikel 22.

Varje medlem av Internationella arbetsorganisationen, för vilken denna
del av förevarande konvention är gällande, skall upprätthålla ett system
för arbetsinspektion av arbetsställen inom handel.

Artikel 23.

Arbetsinspektionen för arbetsställen inom handel skall äga tillämpning
å alla arbetsställen, beträffande vilka arbetsinspektör har att övervaka efterlevnaden
av bestämmelser rörande arbetsförhållanden och skydd för
arbetare under arbetet.

Artikel 24.

Arbetsinspektionen för arbetsställen inom handel skall i tillämpliga delar
vara anordnad i enlighet med föreskrifterna i artiklarna 3—21 i denna
konvention.

Del III. Övriga bestämmelser.

Artikel 25.

1. Varje medlem av Internationella arbetsorganisationen, som ratificerar
denna konvention, kan genom en vid ratifikationen fogad förklaring
utesluta del II från sitt genom ratifikationen gjorda åtagande.

2. Medlem, som avgivit sådan förklaring, kan när helst han så önskar
återkalla densamma genom förnyad förklaring.

3. Medlem, för vilken förklaring, gjord enligt moment 1 av denna artikel,
är i kraft, skall årligen i sin rapport rörande tillämpningen av denna
konvention avgiva redogörelse för lagstiftning och praxis i fråga om bestämmelserna
i del II av denna konvention med angivande av den omfatt -

Kungl. Maj:ts proposition nr 189. (Bilagor).

ning, i vilken nämnda bestämmelser genomförts eller avses att genomföras.

Artikel 26.

Då tvekan kan råda, huruvida ett företag, del därav eller arbetsställe är
att anse såsom företag, del därav eller arbetsställe, pa vilka denna konvention
äger tillämpning, skall fråga härom avgöras av vederbörande myndighet.

Artikel 27.

I denna konvention inbegripas under uttrycket »gällande bestämmelser»
förutom lagar och förordningar även skiljedomar och kollektivavtalsbestämmelser,
som givits laga kraft och vilkas genomförande arbetsinspektör
har att övervaka.

Artikel 28.

De årliga redogörelser, som enligt artikel 22 av Internationella arbetsorganisationens
stadga skola avgivas, skola lämna detaljerade upplysningar
om alla lagar och förordningar, genom vilka bestämmelserna i denna konvention
förlänas kraft och verkan.

Artikel 29.

1. Då en medlems territorium omfattar stora områden, varest, på grund
av gles befolkning eller områdets utvecklingsstadium vederbörande myndighet
anser det ogörligt att genomföra bestämmelserna i denna konvention,
må myndigheten i "fråga utesluta dessa områden från tillämpningen av
konventionen, antingen helt eller beträffande de särskilda företag eller sysselsättningar
som den prövar erforderligt.

2. Varje medlem skall vid avgivandet av sin första årsredogörelse enligt
artikel 22 av Internationella arbetsorganisationens stadga angiva de
områden, i fråga om vilka medlemmen avser att tillämpa bestämmelserna
i förevarande artikel ävensom skälen härför. Ingen medlem må därefter
med åberopande av bestämmelserna i denna artikel medgiva undantag i
fråga om andra områden än de sålunda angivna.

3. Varje medlem, som tillämpat bestämmelserna i förevarande artikel,
skall i sina följande årsredogörelser lämna uppgift om de områden, i fråga
om vilka den avstår från rätten att tillämpa undantagsbestämmelserna.

Artikel 30.

1. Med avseende å sådana områden som omförmälas i artikel 35 av Internationella
arbetsorganisationens stadga i dess lydelse enligt Akt av år
1946 angående ändringar i nämnda stadga, med undantag för de i momenten
4 och 5 av berörda artikel avsedda områdena, skall varje medlem av
organisationen, vilken ratificerar denna konvention, snarast möjligt efter
ratifikationen tillställa Internationella arbetsbyråns generaldirektor en förklaring,
som angiver

a) de områden, med avseende å vilka medlemmen förbinder sig att utan
ändringar tillämpa bestämmelserna i konventionen;

b) de områden, med avseende å vilka medlemmen förbinder sig att tilllämpa
konventionens bestämmelser med vissa jämkningar samt innebörden
av dessa jämkningar;

c) de områden, med avseende å vilka konventionen icke skall tillampas
samt skälen härför;

Kungl. Maj.ts proposition nr 189. (Bilagor).

d) de områden, med avseende å vilka medlemmen förbehåller sig afl
framdeles fatta beslut.

2. De i moment 1 a) och b) av denna artikel omnämnda förbindelserna
skola anses som en integrerande del av ratifikationen och medföra med
densamma identiska verkningar.

3. Medlem må genom förnyad förklaring helt eller delvis återkalla förbehåll,
som inrymts i hans ursprungliga förklaring enligt moment 1 b),

c) och d) av denna artikel.

4. Medlem må, under den tidrymd, då förevarande konvention enligt
bestämmelserna i artikel 34 kan uppsägas, tillställa generaldirektören ny
förklaring, som i varje annat avseende ändrar lydelsen av tidigare avgiven
förklaring och klargör läget med hänsyn till de avsedda områdena.

Artikel 31.

1. Då det ämne, som behandlas i denna konvention faller inom kompetensen
för ett utanför moderlandet beläget områdes egna myndigheter kan
den medlem, som är ansvarig för ifrågavarande områdes internationella förbindelser,
i samförstånd med områdets egen regering, till Internationella
arbetsbyråns generaldirektör insända förklaring, i vilken de i denna konvention
intagna förpliktelserna godtagas på ifrågavarande områdes vägnar.

2. Förklaring, innebärande att de i denna konvention intagna förpliktelserna
godtagas, må tillställas Internationella arbetsbyråns generaldirektör

a) av två eller flera medlemmar av organisationen med avseende å område,
som står under deras gemensamma överhöghet; eller

b) av envar internationell myndighet med avseende å område, för vars
förvaltning den jämlikt Förenta Nationernas stadga eller annorledes är
ansvarig.

3. Förklaringar, som delgivits Internationella arbetsbyråns generaldirektör
i enlighet med momenten 1 och 2 av denna artikel, skola angiva, huruvida
konventionens bestämmelser skola tillämpas inom vederbörande område
utan ändring eller med vissa jämkningar; därest i förklaringen angives,
att konventionens bestämmelser skola tillämpas med vissa jämkningar,
skall förklaringen innehålla närmare uppgifter rörande dessa.

4. Vederbörande medlem, medlemmar eller internationella myndighet
må genom senare förklaring helt eller delvis avstå från rätten att åberopa
varje i en tidigare förklaring angiven jämkning.

5. Vederbörande medlem, medlemmar eller internationella myndighet
må under den tidrymd då denna konvention enligt bestämmelserna i artikel
34 kan uppsägas, tillställa Internationella arbetsbyråns generaldirektör
förklaring, som i varje annat avseende ändrar lydelsen av tidigare avgiven
förklaring och klargör läget med hänsyn till ifrågavarande konventions
tillämpning.

Del IV. Slutartiklar.

Artikel 32.

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola delgivas Internationella
arbetsbyråns generaldirektör och registreras av honom.

Artikel 33.

1. Denna konventioner bindande allenast för de medlemmar av Internationella
arbetsorganisationen, vilkas ratifikationer registrerats av generaldirektören.

Kungl. Maj:ts proposition nr 189. (Bilagor).

2. Den träder i kraft tolv månader efter det två medlemmars ratifikationer
registrerats av generaldirektören.

3. Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem tolv månader
efter den dag, då dess ratifikation registrerats.

Artikel 31.

1. Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år
förflutit från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga
densamma genom skrivelse, som delgives Internationella arbetsbyråns generaldirektör
för registrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän ett
år efter det den registrerats.

2. Varje medlem, som ratificerat denna konvention och icke inom ett år
efter utgången av den i föregående moment nämnda tioårsperioden gör
bruk av den i denna artikel stadgade uppsägningsrätten, skall vara bunden
för en ny period av tio år och kan därefter, med iakttagande av de i denna
artikel föreskrivna villkoren, uppsäga konventionen vid utgången av varje
följande tioårsperiod.

Artikel 35.

1. Internationella arbetsbyråns generaldirektör skall underrätta samtliga
medlemmar av Internationella arbetsorganisationen om registreringen av
alla ratifikationer, förklaringar och uppsägningar, som delgivits honom av
organisationens medlemmar.

2. Då generaldirektören underrättar organisationens medlemmar om registreringen
av den andra ratifikationen i ordningen, som delgivits honom,
har han att fästa medlemmarnas uppmärksamhet på den dag, då konventionen
träder i kraft.

Artikel 36.

Internationella arbetsbyråns generaldirektör skall, för registrering jämlikt
artikel 102 av Förenta Nationernas stadga, lämna Förenta Nationernas
generalsekreterare fullständiga upplysningar om varje ratifikation, förklaring
och uppsägning, som av honom registrerats i enlighet med bestämmelserna
i föregående artiklar.

Artikel 37.

Vid utgången av varje tidrymd av tio år, räknat från denna konventions
ikraftträdande, skall Internationella arbetsbyråns styrelse förelägga Internationella
arbetsorganisationens allmänna konferens en redogörelse för konventionens
tillämpning och taga under övervägande, huruvida anledning
föreligger att på konferensens dagordning uppföra frågan om dess revision,
helt eller delvis.

Artikel 38.

1. Därest konferensen skulle antaga en ny konvention, innebärande revision,
helt eller delvis, av förevarande konvention, och den nya konventionen
icke föreskriver annat,

a) skall en medlems ratifikation av den nya, reviderade konventionen,
för såvitt denna trätt i kraft, ipso jure medföra omedelbar uppsägning av
förevarande konvention, utan hinder av vad i artikel 34 här ovan stadgas;

b) skall från den dag, då den nya, reviderade konventionen träder i kraft,
förevarande konvention icke längre kunna ratificeras av medlemmarna.

2. Förevarande konvention skall likväl förbliva gällande till form och
innehåll för de medlemmar, som ratificerat densamma och icke ratificera
den nya, reviderade konventionen.

-6 Kungl. Maj:ts proposition nr 189. (Bilagor).

Artikel 39.

De engelska och franska texterna till denna konvention skola båda äga
vitsord.

Bilaga B.

Rekommendation (nr 81) angående arbetsinspektion.

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella arbetsbyrån sammankallats till
Geneve och där samlats den 19 juni 1947 till sitt trettionde sammanträde
och beslutat antaga vissa förslag angående organisationen av arbetsinspektion
inom industri och handel, vilken fråga utgör den fjärde
punkten på sammanträdets dagordning,

samt beslutat, att dessa förslag skola taga form av en rekommendation
utgörande supplement till rekommendationen angående arbetsinspektion
1923 och konventionen angående arbetsinspektion 1947,
antager denna den elfte dagen i juli månad år nittonhundrafyrtiosju följande
rekommendation, vilken skall benämnas »rekommendationen angående
arbetsinspektion, 1947» (Labour Inspection Recommendation, 1947).

Med hänsyn till att rekommendationen angående arbetsinspektion 1923
och konventionen angående arbetsinspektion 1947 lämna anvisningar för
organisationen av arbetsinspektion och bestämmelserna däri lämpligen böra
kompletteras genom ytterligare rekommendationer;

förordar konferensen, att varje medlem, så snart förhållandena i varje
enskilt land det medgiva, tillämpar följande bestämmelser samt till Internationella
arbetsbyrån, i enlighet med vad styrelsen därom må komma att
bestämma, insänder redogörelser angående de åtgärder, som vidtagits för
att genomföra desamma.

I. Arbetsinspektionens förebyggande uppgifter.

1. En var, som avser att igångsätta industri- eller handelsföretag, övertaga
sådant eller inom dylikt företag påbörja verksamhet, som vederbörande
myndighet funnit vara av väsentlig betydelse vid tillämpningen av de lagbestämmelser,
vilkas efterlevnad arbetsinspektör har att övervaka, bör åläggas
att ingiva förhandsanmälan till vederbörande arbetsinspektion, antingen
direkt eller genom annan därtill utsedd myndighet.

2. Medlemmarna böra vidtaga åtgärder, i syfte att förslag till nya anläggningar,
produktionsanordningar eller produktionsprocesser må kunna underställas
vederbörande arbetsinspektionsorgan för yttrande, huruvida förslagen
äro ägnade att försvåra eller omöjliggöra tillämpning av den nationella
lagstiftningen angående arbetshygien och säkerhet eller innebära en
möjlig fara för arbetarens hälsa eller säkerhet.

3. Med förbehåll för rätt till överklagande enligt lag bör förverkligandet
av förslag till nya anläggningar, produktionsanordningar eller produktionsprocesser,
som jämlikt gällande lagstiftning äro att betrakta såsom farliga
eller ohälsosamma, göras beroende av att de ändringar vidtagas, som av
arbetsinspektionen påkallas till skydd för arbetarnas hälsa och säkerhet.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 189. (Bilagor).

II. Samverkan mellan arbetsgivare och arbetare i frågor rörande

hälsa och säkerhet.

4 1) Anordningar för samverkan mellan arbetsgivare och arbetare i syfte
att förbättra förhållandena beträffande arbetarnas hälsa och säkerhet bora

främj^) samverkan må anordnas genom skyddskommittéer eller lik nande

organ, utsedda vid varje företag eller anläggning och inneslutande
representanter för arbetsgivaren och arbetarna.

5 Representanter för arbetarna och företagsledningen samt särskilt medlemmar‘av
skyddskommittéer eller motsvarande organ, där sådana finnas,
böra vara berättigade att på sätt och inom de gränser, som fastställts
av vederbörande myndighet, omedelbart samarbeta med befattningshavare
hos arbetsinspektionen vid av dem verkställda undersökningar i företag
eller på arbetsplatser och särskilt vid förhör rörande olycksfall i arbetet
eller yrkessjukdom.

6. Samverkan mellan arbetsinspektionens befattningshavare samt arbetsgivares
och arbetares organisationer bör främjas genom konferenser,
samarbetskommittéer eller liknande organ, där representanter för arbetsinspektionen
med representanter för arbetsgivarnas och arbetarnas organisationer
kunna dryfta frågor rörande tillämpningen av arbetslagstiftnmgen samt
rörande arbetarnas hälsa och säkerhet. . ,

7 Erforderliga åtgärder böra vidtagas i syfte att arbetsgivare och arbetare
må kunna erhålla råd och upplysningar angående arbetslagstiftnmgen
samt arbetshygien och säkerhet, såsom

a) föredrag, radioanföranden, anslag, broschyrer och film agnade att
klargöra bestämmelserna i arbetslagstiftnmgen och deras tillämpning
samt åtgärder till förebyggande av olycksfall i arbete och yrkessjukdomar; b)

arbetarskyddsutställningar; och

c) undervisning i yrkeshygien och säkerhet i tekniska läroanstalter.

III. Arbetstvister.

8. Arbetsinspektörernas uppgifter må icke innefatta uppdrag såsom förlikningsman
eller skiljedomare i arbetstvister.

IV. Årsberättelser angående inspektionsverksamheten.

9. De årsberättelser, som offentliggöras angående inspektionsverksamheten,
böra såvitt möjligt lämna detaljerade uppgifter i följande hänseenden:

a) lagar och föreskrifter rörande inspektionstjänsten, vilka ej omnämnts
i tidigare berättelser;

b) arbetsinspektionens personal, avseende:

i) antalet inspektörer;

ii) fördelning av inspektörerna efter ställning och arbetsuppgifter;

iii) antalet kvinnliga inspektörer; och

iv) den geografiska fördelningen av inspektionspersonalen;

c) statistiska uppgifter över arbetsställen, som äro underkastade inspektion,
samt över antalet där anställda personer, avseende:

i) antalet arbetsställen, som äro underkastade inspektion;

ii) det genomsnittliga antalet personer för år, som varit anställda vid
sagda arbetsställen;

Kungl. Maj-.ts proposition nr 189. (Bilagor).

iii) antalet anställda personer fördelade å män, kvinnor, minderåriga
och barn;

d) statistiska uppgifter över inspektionsbesök, avseende;

i) antalet besökta arbetsställen;

ii) antalet besök med fördelning å dag och natt;

iii) antalet personer anställda vid besökta arbetsställen;

iv) antalet arbetsställen, som besökts mer än en gång under året;

e) statistiska uppgifter angående förseelser och påföljder, avseende:

i) antalet förseelser, som rapporterats till vederbörande myndigheter;

ii) fördelningen av sådana förseelser med hänsyn till de författningsbestämmelser,
till vilka de äro att hänföra;

iii) antalet påföljder;

iv) arten av de straff, som av vederbörande myndighet utdömts i de
olika fallen (böter, fängelse, etc);

f) statistiska uppgifter över olycksfall i arbete, avseende antalet anmälda
olycksfall och fördelningen av desamma med hänsyn till

i) verksamhetsgren och yrke;

ii) orsak;

iii) följder (dödlig eller icke dödlig utgång);

g) statistiska uppgifter över yrkessjukdomar, avseende:

i) antalet anmälda fall av yrkessjukdom;

ii) fördelningen med hänsyn till verksamhetsgren och yrke;

iii) fördelningen med hänsyn till orsak eller beskaffenhet, såsom sjukdomens
natur och det giftämne eller den hälsovådliga arbetsprocess,
som föranlett sjukdomen.

Bilaga C.

Rekommendation (nr 82) angående arbetsinspektion vid gruv- och

transportföretag.

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella arbetsbyrån sammankallats
till Geneve och där samlats den 19 juni 1947 till sitt trettionde sammanträde och

beslutat antaga vissa förslag angående organisationen av arbetsmspektion
vid gruv- och transportföretag, vilken fråga utgör den fjärde
punkten på sammanträdets dagordning,

samt beslutat, att vissa av dessa förslag skola taga form av en rekommendation
avsedd att komplettera rekommendationen angående arbetsinspektion
1923 och konventionen angående arbetsinspektion 1947,
antager denna den elfte dagen i juli månad år nittonhundrafyrtiosju följande
rekommendation, vilken skall benämnas »rekommendationen angående
arbetsinspektion (gruvdrift och transport), 1947» [Labour Inspection (Mining
and Transport) Recommendation, 1947],

Med hänsyn till att konventionen angående arbetsinspektion 1947 lämnar
anvisningar för organisationen av arbetsinspektion och medgiver undantagande,
genom nationell lagstiftning, av gruv- och transportföretag från tilllämpningen
av nämnda konvention, och

med hänsyn till att det icke förty är av vikt att lämpliga föreskrifter med
avseende på gruv- och transportföretag utfärdas för att uppnå nöjaktig

Kungl. Maj:ts proposition nr 189. (Bilagor).

tillämpning av gällande bestämmelser, som hänföra sig till arbetsförhållanden
och skydd för arbetare, sysselsatta med arbete vid sådana företag,
förordar konferensen, att varje medlem, så snart förhållandena i varje
enskilt land det medgiva, tillämpar följande bestämmelser samt till Internationella
arbetsbyrån i enlighet med vad styrelsen därom må komma att
föreskriva insänder redogörelser angående de åtgärder, som vidtagits för att
genomföra desamma.

Varje medlem av Internationella arbetsorganisationen bör tillse, att företag,
vilka vederbörande myndighet finner vara att hänföra till gruv- eller
transportföretag, bliva föremål för övervakning av lämpliga arbetsinspektionsorgan
i syfte att trygga efterlevnaden av gällande författningsföreskrifter
angående arbetsförhållanden och skydd för arbetare i deras arbete.

Bilaga D.

Konvention (nr 82) angående socialpolitik inom områden belägna

utanför moderlandet.

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella arbetsbyrån sammankallats till Geneve
och där samlats den 19 juni 1947 till sitt trettionde sammanträde

och beslutat antaga vissa förslag angående socialpolitik inom områden belägna
utanför moderlandet, vilken fråga inbegripes under den tredje punkten
på sammanträdets dagordning,

samt beslutat, att dessa förslag skola taga form av en internationell konvention,

antager denna den elfte dagen i juli månad år nittonhundrafyrtiosju följande konvention,
vilken skall benämnas »konventionen angående socialpolitik (utanför moderlandet
belägna områden), 1947» [Social Policy (Non-Metropolitan ferritories)
Convention, 1947].

Del I. Av konventionen härflytande förpliktelser.

Artikel 1.

1. Varje medlem av Internationella arbetsorganisationen, som ratificerar denna
konvention, förbinder sig att tillämpa i konventionen angivna politik och åtgärder
på de områden belägna utanför moderlandet, beträffande vilka medlemmen bär
eller ikläder sig ansvar, däri inbegripet förvaltarskapsområde, vars förvaltning
medlemmen omhänderhar, med undantag för de i momenten 2 och 3 av denna
artikel berörda områdena, under förutsättning dock av samtycke av vederbörande
områdes regering i frågor, som ligga inom områdets självbestämningsrätt.

2. Då det ämne, som behandlas i denna konvention, helt eller i huvudsak faller
inom kompetensen för ett utanför moderlandet beläget områdes egna myndigheter,
kan den medlem som är ansvarig för ifrågavarande områdes internationella
förbindelser, i samförstånd med områdets regering till Internationella arbetsbyråns
generaldirektör insända förklaring, i vilken de i denna konvention intagna
förpliktelserna godtagas på ifrågavarande områdes vägnar.

3. Förklaring, innebärande att de i denna konvention intagna förpliktelserna
godtagas, må tillställas Internationella arbetsbyråns generaldirektör

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 189. (Bilagor).

a) av två eller flera medlemmar av organisationen med avseende å område, som
står under deras gemensamma överhöghet; eller

b) av envar internationell myndighet med avseende å område, för vars förvaltning
den jämlikt Förenta Nationernas stadga eller annorledes är ansvarig.

Del II. Allmänna principer.

Artikel 2.

1. Den politik, som är avsedd att tillämpas inom områden belägna utanför moderlandet,
skall i första hand syfta till befolkningens inom sådana områden välfärd
och utveckling och till stärkande av dess förhoppningar om sociala framsteg.

2. Den allmänna politiken skall utformas under vederbörligt hänsynstagande till
dess återverkningar på befolkningens välfärd.

Artikel 3.

1. För att befordra ekonomiskt framåtskridande och sålunda lägga grunden för
sociala framsteg skall allvarligt eftersträvas att på internationell, regional, nationell
eller territoriell bas lämna finansiellt och tekniskt stöd åt den lokala administrationen
i syfte att främja den ekonomiska utvecklingen av områden belägna utanför
moderlandet.

2. De med dylik stödverksamhet förbundna villkoren skola innefatta sådan
kontroll genom eller under samverkan med den lokala administrationen som är
nödvändig för tryggandet av befolkningens intressen, då det gäller uppdragandet
av riktlinjer för den ekonomiska utvecklingen och fastställandet av de förhållanden,
under vilka de i anslutning härtill vidtagna åtgärderna skola genomföras.

3. Målet för de ansvariga offentliga myndigheternas handlande skall vara att
sörja för att erforderliga medel ställas till förfogande för tillhandahållande av
offentligt eller privat kapital, eller bådadera, för sagda ändamål under villkor,
som för befolkningen inom områden belägna utanför moderlandet medför avsett
gagn.

4. Då så erfordras skola internationella, regionala eller nationella åtgärder vidtagas
för uppnående av sådana handelsvillkor, att produktion på en hög effektivitetsnivå
främjas och vidmakthållandet av en skälig levnadsstandard möjliggöres
inom områden belägna utanför moderlandet.

Artikel 4.

Åtgärder skola vidtagas för att på lämpligt sätt, internationellt, regionalt, nationellt
eller territoriellt, främja förbättringar beträffande allmän hälsovård, bostadsförsörjning,
folknäring, undervisning, barnavård, kvinnans ställning, arbetsvillkor,
ersättning till löntagare och självständiga företagare, skydd för migrerande arbetare,
social trygghet, förvaltningsverksamhet samt produktionsförhållandena i allmänhet.

Artikel 5.

Åtgärder skola vidtagas för att väcka befolkningens inom områden belägna utanför
moderlandet intresse för och vinna dess medverkan vid förberedandet och
genomförandet av socialt framstegsarbete, företrädesvis genom av befolkningen
valda ombud, där så är lämpligt och möjligt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 189. (Bilagor).

Del III. Höjande av levnadsstandarden.

Artikel 6.

Höjande av levnadsstandarden skall anses såsom främsta mål vid planläggningen
av den ekonomiska utvecklingen.

Artikel 7.

1. Lämpliga åtgärder skola vidtagas för att den ekonomiska utvecklingen skall
bringas i harmoni med berörda samfälligheters sunda framåtskridande.

2. Särskilt bör undvikas att splittra familjer och andra traditionella sociala enheter
genom

a) ingående studium av migrationens orsaker och verkningar samt lämpligt inskridande,
där så finnes påkallat;

b) främjande av stadsplanering i områden, där den ekonomiska utvecklingen
medför en koncentration av befolkningen;

c) förhindrande och avskaffande av en alltför stark befolkningsanhopning i

stadssamhällena;

d) förbättring av levnadsvillkoren på landsbygden och förläggande av lämpliga
industrier till sådana landsbygdsområden, där tillgången på arbetskraft så
medgiver.

Artikel 8.

I syfte att öka produktionskapaciteten och förbättra den jordbrukande befolkningens
levnadsstandard skola vederbörande myndigheter överväga följande åtgärder:
_

a) undanröjande i möjligaste mån av orsakerna till kronisk skuldsättning;

b) kontroll över att överlåtelse av jordbruk till icke-jordbrukare medgives endast
i sådana fall, då den överensstämmer med territoriets intresse;

c) kontroll genom lämplig lagstiftning över äganderätten till och brukandet av
jord och andra naturtillgångar för att trygga deras utnyttjande till befolkningens
fromma under vederbörligt beaktande av hävdvunna rättigheter,

d) övervakning av arrende- och arbetsvillkor för att tillförsäkra arrendatorei
och arbetare högsta möjliga levnadsstandard och skälig andel i den vinst, som må
föranledas av förbättringar i produktionsresultat eller prisnivå;

e) minskning av produktions- och distributionskostnader genom lämpliga åtgärder,
särskilt genom stöd vid grundandet och uppehållandet av producent- och
konsumentkooperativa sammanslutningar.

Artikel 9.

1. Åtgärder skola vidtagas för att tillförsäkra självständiga företagare och löntagare
sådana villkor, som sätta dem i stånd att genom egna insatser höja sin levnadsstandard
och som trygga uppehållandet av en minimilevnadsstandard, vilken
fastställts genom officiella, i samråd med de representativa arbetsgivar- och arbetarorganisationerna
utförda undersökningar av levnadsvillkoren.

2. Vid fastställandet av minimilevnadsstandarden skall hänsyn tagas till sådana
oundgängliga behov inom arbetarens familj som livsmedel och deras näringsvärde,
bostad, kläder, sjukvård och undervisning.

Del IV. Bestämmelser rörande migrerande arbetare.

Artikel 10.

Därest anställningsförhållandena påfordra, att arbetarna vistas utom hemorten,
skall vid anställningsvillkorens bestämmande hänsyn tagas till familjens normala
behov.

Kungi. Maj.ts proposition nr 189. (Bilagor).

Artikel 11.

Därest inom ett område av ett utanför moderlandet beläget territorium arbetskraft
från annat område tillfälligt utnyttjas, skola åtgärder vidtagas för att uppmuntra
överföring av en del av arbetarnas tillgodohavanden från förstnämnda
område till det område, som ställt arbetskraften till förfogande.

Artikel 12.

1. Därest arbetskraft från ett område utnyttjas inom ett område under annan
administration skola vederbörande myndigheter inom de berörda områdena, där
så finnes erforderligt eller önskvärt, avtala om reglering'' av frågor av gemensamt
intresse, vilka kunna uppkomma i samband med tillämpningen av denna konvention.

2. I sådant avtal skall föreskrivas, att arbetarna skola åtnjuta minst samma
skydd och förmåner, som tillkomma arbetare bosatta i anställningsområdet.

3. Avtalet skall vidare innehålla bestämmelser om lättnader för arbetaren vid
överförandet av en del av hans lön och besparingar till hemmet.

Artikel 13.

Då arbetarna och deras familjer flytta från ett område med låga levnadskostnader
till ett annat med högre sådana kostnader, skall hänsyn tagas till den ökning i
levnadskostnaderna, som överflyttningen medför.

Del V. Arbetarnas löner och därmed sammanhängande frågor.

Artikel 14.

1. Fastställandet av minimilöner genom kollektivavtal, fritt ingångna mellan
fackföreningar, som äro representativa för de berörda arbetarna, och arbetsgivarna
eller deras organisationer, skall främjas.

2. Där ett effektivt system för fastställande av minimilöner genom kollektivavtal
saknas, skola erforderliga åtgärder vidtagas för fastställande av minimilönesatser
i samråd med representanter för arbetsgivare och arbetare, däri inbegripna representanter
för deras respektive organisationer, där sådana finnas.

3. Erforderliga åtgärder skola vidtagas för att garantera såväl att därav berörda
arbetsgivare och arbetare erhålla kännedom om gällande minimilönesatser som
ock att utgående löner icke understiga tillämpliga lönesatser.

4. Varje arbetare, på vilken minimilönesatser äro tillämpliga, och som efter
deras ikraftträdande erhållit en lön, understigande dessa lönesatser, skall äga att
på rättslig väg eller genom annat lagenligt förfarande påkalla utbetalandet av resterande
belopp inom tid, som må vara bestämd i lag.

Artikel 15.

1. Erforderliga åtgärder skola vidtagas för att garantera, att intjänta löner vederbörligen
utbetalas, och skola arbetsgivarna åläggas att föra register över utbetalda
löner, att giva arbetarna intyg över utbetalda löner samt att i övrigt medverka
till erforderlig kontroll.

2. Lönen skall i regel utbetalas endast i lagligt betalningsmedel.

3. Lönen skall i regel utbetalas direkt till den enskilde arbetaren.

4. Ersättning för utfört arbete får icke, helt eller delvis, lämnas i form av
alkoholhaltiga eller andra rusdrycker.

5. Löneutbetalningar må icke äga rum på utskänkningsställen eller i butiker,
utom såvitt avser i sådana företag anställda arbetstagare.

Kungl. Maj:ts proposition nr 189. (Bilagor).

6. Så framt icke lokal sedvänja, som arbetarna enligt vederbörande myndighets
bedömande önska bibehålla, till annat föranleder, skall lönen utbetalas regelbundet
med sådana intervaller som äro ägnade att begränsa faran för löntagarnas
skuldsättning.

7. Därest kost, bostad, kläder och andra förnödenheter eller tjänster ingå i
lönen, skall vederbörande myndighet vidtaga alla lämpliga åtgärder för att övervaka
att de äro tillräckliga och att deras kontanta värde är riktigt uppskattat.

8. Lämpliga åtgärder skola vidtagas för att

a) upplysa arbetarna om deras rättigheter med avseende å lönen;

b) förhindra varje otillåtet avdrag å lönen; och

c) begränsa de belopp, som må avdragas från lönen såsom ersättning för däri
ingående förnödenheter och tjänster, till det faktiska värdet av desamma.

Artikel 16.

1. De högsta belopp av lönen, som må förskottsvis utbetalas, ävensom sättet
för gäldande av förskott skola bestämmas av vederbörande myndighet.

2. Vederbörande myndighet skall begränsa det löneförskott, som må utbetalas
till en arbetare för att förmå honom att antaga en anställning; beloppet av sådant
förskott skall noga angivas för arbetaren.

3. Därest utbetalat förskott överstiger det av vederbörande myndighet fastställda,
skall detsamma, icke kunna lagligen återfordras och får icke återtagas genom
innehållande av lönebelopp, som vid en senare tidpunkt förfaller till betalning.

Artikel 17.

1. Frivilligt sparande i skilda former bland löntagare och självständiga företagare
skall uppmuntras.

2. Lämpliga åtgärder skola vidtagas för att skydda löntagare och självständiga
företagare mot ocker, särskilt sådana åtgärder, som syfta till begränsning av låneräntorna,
genom kontroll av långivarnas verksamhet och vidgade möjligheter till
lån för legitima ändamål genom kooperativa kreditorganisationer eller andra institutioner
under offentlig kontroll.

Del VI. Förbud mot olika behandling på grund av ras, hudfärg, kön, trosbekännelse,
stamtillhörighet eller medlemskap i facklig organisation.

Artikel 18.

1. Ett av målen för socialpolitiken skall vara att avskaffa all slags olika behandling
av arbetare på grund av ras, hudfärg, kön, trosbekännelse, stamlillhörighet
eller medlemskap i facklig organisation med avsende å

a) arbetslagstiftning och avtal, vilka skola tillerkänna alla dem, som äro lagligen
bosatta och arbeta i området, rättvis ekonomisk behandling;

b) rätt till anställning i allmän eller enskild tjänst;

c) anställningsvillkor och befordran;

d) tillfällen till yrkesutbildning;

e) arbetsvillkor;

f) hälsovårds-, säkerhets- och välfärdsåtgärder;

g) disciplinära åtgärder;

h) deltagande i kollektivavtalsförhandlingar;

i) lönesatser, vilka skola bestämmas i enlighet med principen om lika lön för
likvärdigt arbete i en och samma arbetsprocess eller ett och samma företag, i den
utsträckning som denna princip erkännes inom moderlandet.

2. Med förbehåll för de i moment 1, punkt i) angivna bestämmelserna skola

3 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 189.

Kungi. Maj:ts proposition nr 189. (Bilagor).

lämpliga åtgärder vidtagas för att begränsa sådana skiljaktigheter i lönesatser,
vilka äro att hänföra till olika behandling av arbetare på grund av ras, hudfärg, kön,
trosbekännelse, stamtillhörighet eller medlemskap i facklig organisation, genom att
höja lönesatserna för de lägre betalda arbetarna.

3. Arbetare från ett område, som vinner anställning i ett annat, må utöver sin
lön kunna tillerkännas kontant- eller naturaförmåner för att bestrida av anställningen
utom hemorten föranledda skäliga utgifter för sig och sin familj.

4. Utan hinder av i denna artikel meddelade bestämmelser skall vederbörande
myndighet vidtaga de åtgärder, som må finnas erforderliga eller önskvärda till
skydd för kvinnliga arbetstagares moderskap, hälsa, säkerhet och välfärd.

Del VII. Undervisning och utbildning.

Artikel 19.

1. Inom områden belägna utanför moderlandet skola, i den utsträckning som de
lokala förhållandena medgiva, lämpliga åtgärder vidtagas för en successiv utveckling
av anordningar för undervisning, yrkesutbildning och lärlingsväsen, i syfte
att effektivt förbereda barn och minderåriga av båda könen för en nyttig sysselsättning.

2. För ifrågavarande områden gällande författningar skola innehålla föreskrifter
rörande åldersgränsen för skolpliktens upphörande ävensom minimiålder och övriga
villkor för arbetsanställning.

3. För att barnen skola kunna tillgodogöra sig förefintliga undervisningsmöjligheter
och för att skolväsendets utveckling icke skall hämmas av efterfrågan på
minderårig arbetskraft skall det vara förbjudet att använda barn i skolåldern under
tiden för skolarbetet till arbete inom område, där undervisningsmöjligheter beretts
flertalet barn i skolåldern.

Artikel 20.

1. I syfte att garantera en hög produktivitet genom främjande av yrkesskickligheten
inom områden belägna utanför moderlandet, skola möjligheter till utbildning
i nya produktionsmetoder, där så befinnes lämpligt, beredas såväl lokalt och
regionalt som i moderlandet.

2. Sådan utbildning skall anordnas eller övervakas av vederbörande myndigheter
i samråd med arbetsgivarnas och arbetarnas organisationer i det område,
från vilket eleven kommer, och i det land, där utbildningen äger rum.

Del VIII. Övriga bestämmelser.

Artikel 21.

1. Med avseende å sådana områden som omförmälas i artikel 1 moment 1 av
denna konvention skall varje medlem av organisationen, vilken ratificerar konventionen,
låta sin ratifikation åtföljas av eller snarast möjligt efter ratifikationen
tillställa Internationella arbetsbyråns generaldirektör en förklaring, som angiver:

a) de områden, med avseende å vilka medlemmen förbinder sig att utan ändringar
tillämpa bestämmelserna i konventionen;

b) de områden, med avseende å vilka medlemmen förbinder sig att tillämpa
konventionens bestämmelser med vissa jämkningar samt innebörden av dessa jämkningar; c)

de områden, med avseende å vilka konventionen icke skall tillämpas samt
skälen härför;

Kungl. Maj:ts proposition nr 189. (Bilagor). 35

d) de områden, med avseende å vilka medlemmen förbehåller sig att framdeles
fatta beslut.

2. De i moment 1 a) och b) av denna artikel omnämnda förbindelserna skola
anses såsom en integrerande del av ratifikationen och medföra med densamma
identiska verkningar.

3. Medlem må genom förnyad förklaring helt eller delvis återkalla förbehåll,
som inrymts i hans ursprungliga förklaring enligt moment 1 b), c) och d) av denna
artikel.

4. Medlem må, under den tidrymd, då förevarande konvention enligt bestämmelserna
i artikel 27 kan uppsägas, tillställa generaldirektören ny förklaring, som
i varje annat avseende ändrar lydelsen av tidigare avgiven förklaring och klargör
läget med hänsyn till de avsedda områdena.

Artikel 22.

1. Förklaringar, som delgivits Internationella arbetsbyråns generaldirektör i
enlighet med momenten 2 och 3 av artikel 1 av denna konvention, skola angiva,
huruvida konventionens bestämmelser skola tillämpas inom vederbörande område
utan ändring eller med vissa jämkningar; därest i förklaringen angives, att konventionens
bestämmelser skola tillämpas med vissa jämkningar, skall förklaringen
innehålla närmare uppgifter rörande dessa.

2. Vederbörande medlem, medlemmar eller internationella myndighet må genom
senare förklaring helt eller delvis avstå från rätten att åberopa varje i en
tidigare förklaring angiven jämkning.

3. Vederbörande medlem, medlemmar eller internationella myndighet må, under
den tidrymd, då denna konvention enligt bestämmelserna i artikel 27 kan uppsägas,
tillställa Internationella arbetsbyråns generaldirektör förklaring, som i varje
annat avseende ändrar lydelsen av tidigare avgiven förklaring och klargör läget
med hänsyn till ifrågavarande konventions tillämpning.

Artikel 23.

Med avseende å varje område, beträffande vilket en förklaring med angivande
av jämkningar i bestämmelserna i denna konvention är i kraft, skall i de årliga
redogörelserna för konventionens tillämpning angivas i vilken utsträckning framsteg
gjorts ägnade att möjliggöra ett avstående från rätten att åberopa nämnda jämkningar.

Artikel 24.

Därest i konvention, som sedermera må komma att antagas av konferensen rörande
något i denna konvention behandlat ämne så föreskrives, skola sådana bestämmelser
i förevarande konvention som må angivas i förstnämnda konvention
upphöra att äga tillämpning på område, med avseende å vilket Internationella arbetsbyråns
generaldirektör tillställts en förklaring

a) innehållande utfästelse, att bestämmelserna i förstnämnda konvention skola
tillämpas i enlighet med artikel 35 moment 2 av Internationella arbetsorganisationens
stadga i dess lydelse enligt Akt av år 1946 angående ändringar i nämnda
stadga, eller

b) innehållande ett godtagande av förpliktelserna i samma konvention i enlighet
med nämnda artikel 35 moment 5.

Del. IX. Slutartiklar.

Artiklar 25—32.

(Dessa artiklar äro likalgdande med artiklarna 32—3.9 av konventionen (nr 81)
angående arbetsinspektion inom industri och handel, med den jämkning alt, då i

Kungl. Maj:ts proposition nr 189. (Bilagor).

artikel 38 av sistnämnda konvention hänvisas till artikel 34, detta i förevarande
konvention motsvaras av en i artikel 31 upptagen hänvisning till artikel 27.)

Bilaga E.

Konvention (nr 83) angående tillämpning av internationell arbetslagstiftning
på områden belägna utanför moderlandet.

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella arbetsbyrån sammankallats i Geneve
och där samlats den 19 juni 1947 till sitt trettionde sammanträde

och beslutat antaga vissa förslag angående tillämpning av internationell arbetslagstiftning
på områden, belägna utanför moderlandet, vilken fråga inbegripes
under den tredje punkten på sammanträdets dagordning,

samt beslutat, att dessa förslag skola taga form av en internationell konvention,

antager denna den elfte dagen i juli månad år nittonhundrafyrtiosju följande konvention,
vilken skall benämnas »konventionen angående internationell arbetslagstiftning
(utanför moderlandet belägna områden), 1947» [Labour Standards (NonMetropolitan
Territories) Convention, 1947].

Artikel 1.

1. Varje medlem av Internationella arbetsorganisationen, som ratificerar denna
konvention, skall vid sin ratifikation foga en förklaring angivande i vilken utsträckning
medlemmen åtager sig att tillämpa i bifogade förteckning upptagna konventioners
bestämmelser å sådana områden, som omförmälas i artikel 35 av Internationella
arbetsorganisationens stadga i dess lydelse enligt Akt av år 1946 angående
ändringar i nämnda stadga, med undantag för de i momenten 4 och 5 av
berörda artikel avsedda områdena.

2. Nämnda förklaring skall beträffande var och en av de i förteckningen upptagna
konventionerna angiva

a) de områden, med avseende å vilka medlemmen förbinder sig att utan ändringar
tillämpa bestämmelserna i konventionen;

b) de områden, med avseende å vilka medlemmen förbinder sig att tillämpa konventionens
bestämmelser med vissa jämkningar samt innebörden av dessa jämkningar; c)

de områden, med avseende å vilka konventionen icke skall tillämpas samt
skälen härför;

d) de områden, med avseende å vilka medlemmen förbehåller sig att framdeles
fatta beslut.

3. De i moment 2 a) och b) av denna artikel omnämnda förbindelserna skola
anses såsom en integrerande del av ratifikationen och medföra med densamma
identiska verkningar.

4. Medlem må genom förnyad förklaring helt eller delvis återkalla förbehåll,
som inrymts i hans ursprungliga förklaring enligt moment 2 b), c) och d) av denna
artikel.

5. Medlem må, under den tidrymd, då förevarande konvention enligt bestämmelserna
i artikel 8 kan uppsägas, tillställa generaldirektören ny förklaring, som
i varje annat avseende ändrar lydelsen av tidigare avgiven förklaring och klargör
läget med hänsyn till de avsedda områdena.

Kungl. Maj.ts proposition nr 189. (Bilagor).

Artikel 2.

1. Förklaring, innebärande att de i denna konvention intagna förpliktelserna
godtagas i avseende å ett område beläget utanför moderlandet må, då det ämne som
behandlas i de i förteckningen upptagna konventionerna faller inom kompetensen
för områdets egna myndigheter, i samförstånd med områdets regering tillställas
Internationella arbetsbyråns generaldirektör av den medlem, som är ansvarig för
områdets internationella förbindelser.

2. Förklaring, innebärande att de i denna konvention intagna förpliktelserna
godtagas, må tillställas Internationella arbetsbyråns generaldirektör

a) av två eller flera medlemmar av organisationen med avseende å område, som
står under deras gemensamma överhöghet; eller

b) av envar internationell myndighet med avseende å område, för vars förvaltning
den jämlikt Förenta Nationernas stadga eller annorledes är ansvarig.

3. Förklaringar, som delgivits Internationella arbetsbyråns generaldirektör i
enlighet med moment 2 av denna artikel, skola innefatta ett åtagande att bestämmelserna
i de i förteckningen upptagna konventionerna skola tillämpas inom vederbörande
område utan ändring eller med vissa jämkningar; därest i förklaringen
angives, att bestämmelserna i en eller flera av nämnda konventioner skola tillämpas
med vissa jämkningar, skall förklaringen med avseende å varje sådan konvention
innehålla närmare uppgifter rörande dessa jämkningar.

4. Vederbörande medlem, medlemmar eller internationella myndighet må genom
senare förklaring helt eller delvis avstå från rätten att åberopa varje i en tidigare
förklaring angiven jämkning.

5. Vederbörande medlem, medlemmar eller internationella myndighet må, under
den tidrymd, då denna konvention enligt bestämmelserna i artikel 8 kan uppsägas,
tillställa Internationella arbetsbyråns generaldirektör förklaring, som i varje annat
avseende ändrar lydelsen av tidigare avgiven förklaring och klargör läget med
hänsyn till en eller flera av de i förteckningen upptagna konventionerna.

Artikel 3.

Vederbörande myndighet må genom i förväg utfärdade bestämmelser från tilllämpningen
av varje föreskrift angående genomförandet av någon av de i förteckningen
upptagna konventionerna undantaga företag eller fartyg, beträffande vilka
på grund av deras beskaffenhet eller storlek en tillfredsställande övervakning icke
är möjlig.

Artikel 4.

Med avseende å varje område, beträffande vilket en förklaring med angivande
av jämkningar av bestämmelserna i en eller flera av de i förteckningen upptagna
konventionerna är i kraft, skall i de årliga redogörelserna för denna konventions
tillämpning angivas i vilken utsträckning framsteg gjorts ägnade att möjliggöra
ett avstående från rätten att åberopa nämnda jämkningar.

Artikel 5.

1. Internationella arbctskonferensen må vid sammanträde, å vars dagordning
frågan finnes upptagen, med två tredjedelars majoritet antaga ändringar i den
förevarande konvention bifogade förteckning i syfte att i förteckningen infoga
bestämmelserna i nya konventioner eller utbyta bestämmelserna i en i förteckningen
upptagen konvention mot reviderade bestämmelser, vilka må ha antagits av
konferensen.

2. Medlem, beträffande vilken denna konvention är i kraft samt område, beträffande
vilket i enlighet med artikel 2 avgivits förklaring, innebärande, att de i
denna konvention intagna förpliktelserna godtagits, skall inom ett år eller under

Kungl. Maj:ts proposition nr 189. (Bilagor).

särskilda omständigheter aderton månader från avslutandet av konferensens sammanträde
underställa sådan ändring den eller de myndigheter, till vilkas kompetensområde
frågan hör, för stiftande av lag eller vidtagande av andra åtgärder.

3. Sådan ändring skall träda i kraft beträffande medlem, för vilken denna konvention
är gällande, då medlemmen godkänner densamma, samt beträffande område,
med avseende å vilket en förklaring gäller, innebärande ett godtagande av konventionens
förpliktelser i enlighet med artikel 2, så snart dessa förpliktelser godkänts
med avseende å området.

4. Då sådan ändring träder i kraft för medlem eller område, beträffande vilket
förpliktelserna i denna konvention godtagits i enlighet med artikel 2, skola vederbörande
medlem, medlemmar eller internationella myndighet tillställa Internationella
arbetsbyråns generaldirektör förklaring, innehållande de i artikel 1 moment 2
eller i förekommande fall artikel 2 moment 3 avsedda upplysningarna angående
den eller de konventioner, vilkas bestämmelser genom ändringen infogats i förteckningen.

5. Medlem, som ratificerar denna konvention efter den tidpunkt, då konferensen
antagit en sådan ändring, skall anses hava ratificerat konventionen i dess ändrade
lydelse och varje område, beträffande vilket konventionens förpliktelser godkänts
efter nämnda tidpunkt i enlighet med artikel 2, skall anses hava godkänt
konventionens förpliktelser i deras ändrade lydelse.

Artiklar 6—13.

(Dessa artiklar äro likalydande med artiklarna 32—39 av konventionen (nr 81)
angående arbetsinspektion inom industri och handel, med den jämkning att, då i
artikel 38 av sistnämnda konvention hänvisas till artikel 34, detta i förevarande
konvention motsvaras av en i artikel 12 upptagen hänvisning till artikel 8.)

Förteckning

över konventioner, som avses i artikel 1 moment 1 av konventionen (nr 83)
angående tillämpning av internationell arbetsiagstiftning på områden belägna
utanför moderlandet.

Konvention angående minimiålder för barns användande till industriellt arbete
(reviderad 1937) (Jfr proposition nr 45 till 1938 års riksdag).

Konvention angående fastställande av minimiålder för barns användande i arbete
till sjöss (reviderad 1936) (Jfr proposition nr 223 till 1938 års riksdag).

Konvention angående minimiålder för eldare och kollämpare ombord å fartyg,
1921 (Jfr proposition nr 198 till 1923 års riksdag).

Konvention angående läkarundersökning av barn och minderåriga för utrönande
av deras lämplighet för industriellt arbete, 194G (Jfr proposition nr 240 till 1947
års riksdag).

Konvention angående obligatorisk läkarundersökning av barn och unga personer,
som användas till arbete ombord å fartyg, 1921 (Jfr proposition nr 198 till
1923 års riksdag).

Konvention angående barns nattarbete inom industrien, 1919 (Jfr proposition
nr 361 till 1921 års riksdag).

Konvention angående kvinnors användande till arbete före och efter barnsbörd,
1919 (Jfr proposition nr 361 till 1921 års riksdag).

Konvention angående kvinnors nattarbete (reviderad 1934) (Jfr proposition
nr 84 till 1935 års riksdag).

Konvention angående användande av kvinnor till arbete under jord i gruvor
av alla slag, 1935 (Jfr proposition nr 15 till 1936 års riksdag).

Kungl. Maj.ts proposition nr 189. (Bilagor).

Konvention angående lika behandling av in- och utländska arbetare i avseende
å ersättning för olycksfall i arbete, 1925 (Jfr proposition nr 118 till 1926 års riksdag).
. .

Konvention angående ersättning för olycksfall i arbete, 1925 (Jfr proposition

nr 118 till 1926 års riksdag).

Konvention angående angivande av vikten å tyngre kollin, som transporteras å
fartyg, 1929 (Jfr proposition nr 71 till 1930 års riksdag).

Konvention angående tillämpning av veckovila i industriella företag, 1921 (Jfr
proposition nr 198 till 1923 års riksdag).

Bilaga F.

Konyention (nr 84) angående föreningsrätt och biläggande av arbetstvister
inom områden belägna utanför moderlandet.

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella arbetsbyrån sammankallats till Geneve
och där samlats den 19 juni 1947 till sitt trettionde sammanträde

och beslutat antaga vissa förslag angående föreningsrätt och biläggande av
arbetstvister i områden belägna utanför moderlandet, vilken fråga inbegripes
under den tredje punkten på sammanträdets dagordning,

samt beslutat, att dessa förslag skola taga form av en internationell konvention,
.

antager denna den elfte dagen i juli månad år nittonhundrafyrtiosju följande konvention,
vilken skall benämnas »konventionen angående föreningsrätt (utanför
moderlandet belägna områden), 1947» [Right of Association (Non-Metropolitan
Territories) Convention, 1947].

Artikel 1.

Denna konvention äger tillämpning på områden belägna utanför moderlandet.

Artikel 2.

Rätten för såväl arbetsgivare som arbetstagare att bilda sammanslutningar för
alla lagliga ändamål skall genom lämpliga åtgärder tryggas.

Artikel 3.

Lämpliga åtgärder skola vidtagas för att tillförsäkra fackföreningar, vilka äro
representativa för vederbörande arbetare, rätt att sluta kollektivavtal med arbetsgivare
eller organisationer av sådana.

Artikel 4.

Lämpliga åtgärder skola vidtagas för att åt arbetsgivar- och arbetarorganisationer
bereda tillfälle att medverka vid inrättandet av och arbetet i organ för arbetarskydd
och tillämpning av arbetslagstiftningen.

Artikel 5.

Alla åtgöranden för prövning av tvister mellan arbetsgivare och arbetare skola
präglas av största möjliga enkelhet och snabbhet.

™ Kungl. Maj:ts proposition nr 189. (Bilagor).

Artikel 6.

1. Arbetsgivare och arbetare skola uppmuntras att undvika tvister och, om sådana
likväl uppkomma, söka rättvisa avgöranden genom förlikning.

2. I detta syfte skola alla rimliga åtgärder vidtagas för att konsultera representanter
för arbetsgivarnas och arbetarnas organisationer samt knyta dem till förlikningsverksamheten.

3. Vid nu angivna ordning skall det ankomma på offentliga tjänstemän att
pröva tvisterna, söka främja förlikning samt förhjälpa parterna till ett rättvist
avgörande.

4. Om möjligt skola dessa tjänstemän vara särskilt utvalda för uppgifterna i
fråga.

Artikel 7.

1. Snarast möjligt skola organ upprättas för biläggande av tvister mellan arbetsgivare
och arbetare.

2. Representanter för vederbörande arbetsgivare och arbetare, däri inbegripna
representanter för respektive organisationer, där sådana finnas, skola om möjligt
sättas i tillfälle att medverka i dylika organ, på sätt och i den utsträckning — i
varje fall dock till lika antal och på samma villkor — som må bliva bestämt av
vederbörlig myndighet.

Artikel 8.

1. Med avseende å sådana områden som omförmälas i artikel 35 av Internationella
arbetsorganisationens stadga i dess lydelse enligt Akt av år 1946 angående
ändringar i nämnda stadga, med undantag för de i momenten 4 och 5 av berörda
artikel avsedda områdena, skall varje medlem av organisationen, vilken ratificerar
denna konvention, låta sin ratifikation åtföljas av eller snarast möjligt efter ratifikationen
tillställa Internationella arbetsbyråns generaldirektör en förklaring, som
angiver

a) de områden, med avseende å vilka medlemmen förbinder sig att utan ändringar
tillämpa bestämmelserna i konventionen;

b) de områden, med avseende å vilka medlemmen förbinder sig att tillämpa
konventionens bestämmelser med vissa jämkningar samt innebörden av dessa jämkningar; c)

de områden, med avseende å vilka konventionen icke skall tillämpas samt
skälen härför;

d) de områden, med avseende å vilka medlemmen förbehåller sig att framdeles
fatta beslut.

2. De i moment 1) a) och b) av denna artikel omnämnda förbindelserna skola
anses såsom en integrerande del av ratifikationen och medföra med densamma
identiska verkningar.

3. Medlem må genom förnyad förklaring helt eller delvis återkalla förbehåll, som
inrymts i hans ursprungliga förklaring enligt moment 1 b), c) och d) av denna
artikel.

4. Medlem må, under den tidrymd, då förevarande konvention enligt bestämmelserna
i artikel 14 kan uppsägas, tillställa generaldirektören ny förklaring, som
i varje annat avseende ändrar lydelsen av tidigare avgiven förklaring och klargör
läget med hänsyn till de avsedda områdena.

Artikel 9.

1. Då det ämne, som behandlas i denna konvention, faller inom kompetensen
för ett utanför moderlandet beläget områdes egna myndigheter, kan den medlem,
som är ansvarig för ifrågavarande områdes internationella förbindelser, i samförstånd
med områdets regering till Internationella arbetsbyråns generaldirektör in -

Kangl. Maj.ts proposition nr 189. (Bilagor).

sända förklaring, i vilken de i denna konvention intagna förpliktelserna godtagas
på ifrågavarande områdes vägnar.

2. Förklaring, innebärande att de i denna konvention intagna förpliktelserna
godtagas, må tillställas Internationella arbetsbyråns generaldirektör

a) av två eller flera medlemmar av organisationen med avseende å ett område,
som står under deras gemensamma överhöghet; eller

b) av envar internationell myndighet med avseende å område, för vars förvaltning
den jämlikt Förenta Nationernas stadga eller annorledes är ansvarig.

3 Förklaringar, som delgivits Internationella arbetsbyråns generaldirektör i
enlighet med momenten 1 och 2 av denna artikel, skola angiva huruvida konventionens
bestämmelser skola tillämpas inom vederbörande område utan ändring
eller med vissa jämkningar; därest i förklaringen angives att konventionens bestämmelser
skola tillämpas med vissa jämkningar, skall förklaringen innehålla
närmare uppgifter rörande dessa.

4 Vederbörande medlem, medlemmar eller internationella myndighet må genom
senare förklaring helt eller delvis avstå från rätten att åberopa varje i en tidigare
förklaring angiven jämkning.

5. Vederbörande medlem, medlemmar eller internationella myndighet ma, under
den tidrymd, då denna konvention enligt bestämmelserna i artikel 14 kan uppsägas,
tillställa Internationella arbetsbyråns generaldirektör förklaring, som i varje
annat avseende ändrar lydelsen av tidigare avgiven förklaring och klargör laget
med hänsyn till ifrågavarande konventions tillämpning.

Artikel 10.

Med avseende å varje område, beträffande vilket en förklaring med angivande av
jämkningar i bestämmelserna i denna konvention är i kraft, skall i de årliga redogörelserna
för konventionens tillämpning angivas i vilken utsträckning framsteg
gjorts, ägnade att möjliggöra ett avstående från rätten att åberopa nämnda jämkningar.

Artikel 11.

Därest i konvention, som sedermera må komma att antagas av konferensen rörande
något i denna konvention behandlat ämne, så föreskrives, skola sådana bestämmelser
i förevarande konvention som må angivas i förstnämnda konvention
upphöra att äga tillämpning på område, med avseende å vilket Internationella arbetsbyråns
generaldirektör tillställts en förklaring

b) innehållande ett godtagande av förpliktelserna i samma konvention i enlighet
med nämnda artikel 35 moment 5.

Artiklar 12—19.

(Dessa artiklar åro lika lydande med artiklarna 32—39 av konventionen (nr SI)
angående arbetsinspektion inom industri och handel, med den jämkning att, då i
artikel 38 av sistnämnda konvention hänvisas till artikel 34, detta i förevarande
konvention motsvaras av en i artikel IS upptagen hänvisning till artikel 14.)

Kungl. Maj.ts proposition nr 189. (Bilagor).

Bilaga G.

Konvention (nr 85) angående arbetsinspektion inom områden belägna

utanför moderlandet.

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella arbetsbyrån sammankallats till Geneve
och där samlats den 19 juni 1947 till sitt trettionde sammanträde

och beslutat antaga vissa förslag angående organisationen av arbetsinspektion
inom områden belägna utanför moderlandet, vilken fråga inbegripes
under den tredje punkten på sammanträdets dagordning,

samt beslutat, att dessa förslag skola taga form av en internationell konvention,

antager denna den elfte dagen i juli månad år nittonhundrafyrtiosju följande
konvention, vilken skall benämnas »konventionen angående arbetsinspektion (utanför
moderlandet belägna områden), 1947» [Labour Inspectorates Non-Metropolitan
Territories) Convention, 1947].

Artikel 1.

Arbetsinspektionsorgan, som uppfylla de i artiklarna 2—5 av denna konvention
angivna fordringarna, skola upprätthållas inom områden belägna utanför moderlandet.

Artikel 2.

Arbetsinspektionen skall bestå av på lämpligt sätt utbildade inspektörer.

Artikel 3.

Arbetarna och representanter för dem skola äga att fritt träda i förbindelse med
inspektörerna.

Artikel 4.

1. Det åligger av vederbörande myndighet utsedda och med legitimation försedda
inspektörer att med icke alltför långa mellanrum inspektera arbetsförhållandena.

2. Inspektör skall vara lagligen bemyndigad att för fullgörandet av sina uppgifter
utöva följande befogenheter

a) att fritt och utan föregående anmälan vid varje tid av dygnet erhålla tillträde
till varje arbetsställe, där han har skälig anledning antaga, att personer,
som åtnjuta lagligt skydd äro anställda, samt att inspektera sådana arbetsställen;

b) att under dagen erhålla tillträde till varje lokal, som han har skälig anledning
antaga vara underkastad inspektion; samt

c) att vidtaga åtgärder för undersökning, provtagning eller utredning, som han
kan finna erforderlig för fastställande av att gällande arbetslagstiftning noga efterföljes,
särskilt:

i) att ensam eller i vittnens närvaro utfråga arbetsgivare och personal beträffande
alla i samband med tillämpningen av arbetslagstiftningen stående
förhållanden eller begära upplysningar av annan person,, vars vitsord
må befinnas vara av betydelse;

ii) att påkalla företeende av alla böcker, register eller andra handlingar,
vilka jämlikt gällande författningar rörande arbetsförhållandena skola
hållas tillgängliga, för att kontrollera att nämnda handlingar äro i författningsenligt
skick samt kopiera dylika handlingar eller göra utdrag ur
dem;

Kungl. Maj.ts proposition nr 189. (Bilagor).

iii) att påfordra uppsättandet av sådana anslag, som föreskrivas i arbetslagstiftningen; iv)

att för analys taga och bortföra prov av material eller ämnen, som användas
eller bearbetas i företaget, dock att arbetsgivaren eller hans ställföreträdare
skall underrättas härom.

3. Då inspektion verkställes, har arbetsinspektören att ainderrätta arbetsgivaren
eller dennes ställföreträdare om sin närvaro, såvida inspektören icke finner, att
dylik anmälan skulle vara till förfång vid tjänstens utövande.

Artikel 5.

Med förbehåll för undantag, som kunna göras i den nationella lagstiftningen, skall
arbetsinspektör

a) vara förbjuden att äga direkt eller indirekt intresse i företag, som står under

hans tillsyn; , „ ......

b) vid äventyr av ansvar eller disciplinär påföljd vara förpliktad att jamval
sedan han lämnat tjänsten icke yppa fabriks- eller affärshemligheter eller röja
driftsmetoder, om vilka han må hava erhållit kännedom under tjänsteutövningen;

°Cch) behandla som strängt förtrolig varje anmälan rörande fel i driftsanordning
eller överträdelse av föreskrifter, och icke meddela arbetsgivaren eller dennes stallföreträdare,
att inspektionsbesök föranletts av inkommen anmälan.

Artikel 6.

1. Med avseende å sådana områden som omförmälas i artikel 35 av Internationella
arbetsorganisationens stadga i dess lydelse enligt Akt av år 1946 angående
ändringar i nämnda stadga, med undantag för de i momenten 4 och o av berörda
artikel avsedda områdena, skall varje medlem av organisationen, vilken ratificerar
denna konvention, låta sin ratifikation åtföljas av eller snarast möjligt efter
ratifikationen tillställa Internationella arbetsbyråns generaldirektör en förklaring,

som angiver „. , . , . .. . ...

a) de områden, med avseende å vilka medlemmen forbinder sig att utan andringar
tillämpa bestämmelserna i konventionen;

b) de områden, med avseende å vilka medlemmen förbinder sig att tillampa
konventionens bestämmelser med vissa jämkningar samt innebörden av dessa

^ c) de områden, med avseende å vilka konventionen icke skall tillämpas samt
skälen härfor *

d) de områden, med avseende å vilka medlemmen förbehåller sig att framdeles
fatta beslut.

2. De i moment 1 a) och b) av denna artikel omnämnda förbindelserna skola
anses som en integrerande del av ratifikationen och medföra med densamma identiska
verkningar.

3. Medlem må genom förnyad förklaring helt eller delvis återkalla förbehåll,
som inrymts i hans ursprungliga förklaring enligt moment 1 b), c) och d) av denna
artikel.

4. Medlem må, under den tidrymd, då förevarande konvention enligt bestämmelserna
i artikel 12 kan uppsägas, tillställa generaldirektören ny förklaring, som i
varje annat avseende ändrar lydelsen av tidigare avgiven förklaring och klargör
läget med hänsyn till de avsedda områdena.

Artikel 7.

1. Då det ämne, som behandlas i denna konvention faller inom kompetensen
för ett utanför moderlandet beläget områdes egna myndigheter kan den medlem,

Kungi. Maj:ts proposition nr 189. (Bilagor).

som är ansvarig för ifrågavarande områdes internationella förbindelser, i samförstånd
med områdets egen regering, till Internationella arbetsbyråns generaldirektör
insända förklaring, i vilken de i denna konvention intagna förpliktelserna godtagas
på ifrågavarade områdes vägnar.

Förklaring, innebärande att de i denna konvention intagna förpliktelserna
godtagas, må tillställas Internationella arbetsbyråns generaldirektör

a) av två eller flera medlemmar av organisationen med avseende å område, som
står under deras gemensamma överhöghet; eller

b) av envar internationell myndighet med avseende å område, för vars förvaltning
den jämlikt Förenta Nationernas stadga eller annorledes är ansvarig.

3. Förklaringar, som delgivits Internationella arbetsbyråns generaldirektör i
enlighet med momenten 1 och 2 av denna artikel, skola angiva, huruvida konventionens
bestämmelser skola tillämpas inom vederbörande område utan ändring
eller med vissa jämkningar; därest i förklaringen angives, att konventionens bestämmelser
skola tillämpas med vissa jämkningar skall förklaringen innehålla närmare
uppgifter rörande dessa.

4. Vederbörande medlem, medlemmar eller internationella myndighet må genom
senare förklaring helt eller delvis avstå från rätten att åberopa varje i en
tidigare förklaring angiven jämkning.

5. Vederbörande medlem, medlemmar eller internationella myndighet må under
den tidrymd då denna konvention enligt bestämmelserna i artikel 12 kan uppsägas,
tillställa Internationella arbetsbyråns generaldirektör förklaring, som i varje
annat avseende ändrar lydelsen av tidigare avgiven förklaring och klargör läget
med hänsyn till ifrågavarande konventions tillämpning.

Artikel 8.

Med avseende å varje område, beträffande vilket en förklaring med angivande
av jämkningar i bestämmelserna i denna konvention är i kraft skall i de årliga
redogörelserna för konventionens tillämpning angivas i vilken utsträckning framsteg
gjorts, ägnade att möjliggöra ett avstående från rätten att åberopa nämnda
jämkningar.

Artikel 9.

Då en förklaring innehållande utfästelse att bestämmelserna i konventionen angående
arbetsinspektion, 1947, skola tillämpas på ett område tillställts Internationella
arbetsbyråns generaldirektör i enlighet med artikel 30 av nämnda konvention
eller en förklaring innebärande att de i berörda konvention inrymda förpliktelserna
godtagas med avseende å ett område tillställts generaldirektören i enlighet
med artikel 31 i konventionen, skola bestämmelserna i denna konvention upphöra
att gälla med avseende å sådant område.

Artiklar 10—17.

(Dessa artiklar åro lika lydande med artiklarna 32—39 av konventionen (nr 81)
angående arbetsinspektion inom industri och handel, med den jämkning att, då i
artikel 38 av sistnämnda konvention hänvisas till artikel 34, detta i förevarande
konvention motsvaras av en i artikel 16 upptagen hänvisning till artikel 12.)

Kungl. Maj.ts proposition nr 189. (Bilagor).

Bilaga II.

Konvention (nr 86) angående den längsta giltighetstiden av arbetsavtal
för infödda arbetare.

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella arbetsbyrån sammankallats till Geneve
och där samlats den 19 juni 1947 till sitt trettionde sammanträde

och beslutat antaga vissa förslag angående den längsta giltighetstiden av
arbetsavtal för infödda arbetare, vilken fråga inbegripes under den tredje
punkten på sammanträdets dagordning,

samt beslutat, att dessa förslag skola taga form av en internationell konven antageTdenna

den elfte dagen i juli månad år nittonhundrafyrtiosju följande konvention,
vilken skall benämnas »konventionen angående arbetsavtal (infödda arbetare),
1947» [Contracts of Employment (Indigenous Workers) Convention, 1947].

Artikel 1.

I denna konvention

a) förstås med uttrycket »arbetare» en infödd arbetare, d. v. s. en arbetare,
som tillhör eller lever bland och under enahanda förhållanden som den infödda
befolkningen i ett område beläget utanför moderlandet;

b) inbegripes, där annorlunda icke angives, under uttrycket »arbetsgivare»
varje offentlig myndighet, person, bolag eller annan sammanslutning, utan åtskillnad
mellan infödda och övriga;

c) avser uttrycket »lagstiftning» lag och författning, gällande inom vederbörande
område;

d) avser uttrycket »avtal», där icke annorlunda angives, ett arbetsavtal, genom
vilket en arbetare tager anställning hos en arbetsgivare mot ersättning kontant
eller i annan form, dock med undantag för lärlingsavtal, som träffats i enlighet
med särskilda i lagstiftningen givna föreskrifter rörande lärlingskap.

Artikel 2.

1. Vederbörande myndighet äger från tillämpningen av denna konvention undantaga a)

avtal, varigenom en arbetare tager anställning hos en infödd arbetsgivare,
som icke sysselsätter mer än ett visst begränsat antal arbetare eller icke motsvarar
annat, i lagstiftningen angivet kännetecken;

b) avtal, enligt vilket den enda eller huvudsakliga ersättningen åt arbetaren
består i rätt att taga i besittning eller nyttja ett arbetsgivaren tillhörigt jordområde.

2. Vederbörande myndighet äger efter samråd med de av arbetsgivarnas och
arbetarnas organisationer, som företräda berörda parter, från tillämpningen av
denna konvention undantaga avtal, träffat mellan arbetsgivare samt arbetare,
som äro läs- och skrivkunniga och vilkas frihet att välja sysselsättning anses tillfredsställande
ådagalagd; sådant undantagande må avse samtliga arbetare inom
ett område, arbetare inom viss näringsgren eller visst företag ävensom särskilda
grupper av arbetare.

Kungl. Maj:ts proposition nr 189. (Bilagor).

Artikel 3.

1. I lagstiftningen skall angivas den längsta tjänstetid som må föreskrivas eller
förutsättas i varje skriftligt eller muntligt avtal.

2. I arbetsavtal, som kan fullgöras utan företagande av lång eller kostnadskrävande
färd skall den längsta tjänstetid, som må föreskrivas eller förutsättas, i
intet fall överstiga tolv månader, om arbetaren icke åtföljes av sin familj, eller två
år, om han åtföljes av familjen.

3. Den längsta tjänstetid som må föreskrivas eller förutsättas i arbetsavtal, vars
fullgörande kräver lång eller kostnadskrävande färd, skall i intet fall överstiga
två år, om arbetaren icke åtföljes av sin familj, eller tre år, om han åtföljes av
familjen.

Artikel 4.

1. När ett avtal, som träffats i ett område (i det följande benämnt ursprungsområdet)
medför anställning i område under annan förvaltning (i det följande benämnt
anställningsområdet), må den längsta tjänstetid, som fastställes eller förutsättes
i avtalet, icke överstiga den i ursprungs- eller anställningsområdets lagstiftning
stadgade längsta tiden för sådan anställning.

2. Vederbörande myndigheter i ursprungs- och anställningsområdena böra, så
ofta det är nödvändigt eller önskvärt, träffa överenskommelser om behandlingen
av angelägenheter av gemensamt intresse, vilka kunna uppkomma vid tillämpningen
av bestämmelserna i denna konvention.

Artikel 5.

Denna konvention äger icke tillämpning på avtal, som träffats före denna konventions
ikraftträdande i det område, där fråga om dess tillämpning uppstår.

Artikel 6.

1. Med avseende å sådana områden som omförmälas i artikel 35 av Internationella
arbetsorganisationens stadga i dess lydelse enligt Akt av år 1946 angående
ändringar i nämnda stadga, med undantag för de i momenten 4 och 5 av berörda
artikel avsedda områdena, skall varje medlem av organisationen, vilken ratificerar
denna konvention, låta sin ratifikation, åtföljas av eller snarast möjligt efter ratifikationen
tillställa Internationella arbetsbyråns generaldirektör en förklaring, som
angiver

a) de områden, med avseende å vilka medlemmen förbinder sig att utan ändringar
tillämpa bestämmelserna i konventionen;

b) de områden, med avseende å vilka medlemmen förbinder sig att tillämpa
konventionens bestämmelser med vissa jämkningar samt innebörden av dessa jämkningar; c)

de områden, med avseende å vilka konventionen icke skall tillämpas samt
skälen härför;

d) de områden, med avseende å vilka medlemmen förbehåller sig att framdeles
fatta beslut.

2. De i moment 1 a) och b) av denna artikel omnämnda förbindelserna skola
anses såsom en integrerande del av ratifikationen och medföra med densamma
identiska verkningar.

3. Medlem må genom förnyad förklaring helt eller delvis återkalla förbehåll,
som inrymts i hans ursprungliga förklaring enligt moment 1 b), c) och d) av
denna artikel.

4. Medlem må, under den tidrymd då förevarande konvention enligt bestämmelserna
i artikel It kan uppsägas, tillställa generaldirektören ny förklaring, som
i varje annat avseende ändrar lydelsen av tidigare avgiven förklaring och klargör
läget med hänsyn till de avsedda områdena.

Kungl. Maj.ts proposition nr 189. (Bilagor).

Artikel 7.

2. Förklaring, innebärande att de i denna konvention intagna förpliktelserna
godtagas, må tillställas Internationella arbetsbyråns generaldirektör

a) av två eller flera medlemmar av organisationen med avseende å område,
som står under deras gemensamma överhöghet; eller

b) av envar internationell myndighet med avseende å område, för vars förvaltning
den jämlikt Förenta Nationernas stadga eller annorledes är ansvarig.

3. Förklaringar, som delgivits Internationella arbetsbyråns generaldirektör i enlighet
med momenten 1 och 2 av denna artikel, skola angiva, huruvida konventionens
bestämmelser skola tillämpas inom vederbörande område utan ändring
eller med vissa jämkningar; därest i förklaringen angives att konventionens bestämmelser
skola tillämpas med vissa jämkningar, skall förklaringen innehålla närmare
uppgifter rörande dessa.

4 Vederbörande medlem, medlemmar eller internationella myndighet må genom
senare förklaring helt eller delvis avstå från rätten att åberopa varje i en
tidigare förklaring angiven jämkning.

5. Vederbörande medlem, medlemmar eller internationella myndighet må, under
den tidrymd, då denna konvention enligt bestämmelserna i artikel 11 kan uppsägas,
tillställa Internationella arbetsbyråns generaldirektör förklaring, som i varje
annat avseende ändrar lydelsen av tidigare avgiven förklaring och klargör laget
med hänsyn till ifrågavarande konventions tillämpning.

Artikel 8.

Med avseende å varje område, beträffande vilket en förklaring med angivande av
jämkningar i bestämmelserna i denna konvention är i kraft, skall i de årliga redogörelserna
för konventionens tillämpning angivas i vilken utsträckning framsteg
gjorts ägnade att möjliggöra ett avstående från rätten att åberopa nämnda jämkningar.

Artiklar 9—16.

(Dessa artiklar äro lika lydande med artiklarna 32—39 av konventionen (nr 81)
anqående arbetsinspektion inom industri och handel, med den jämkning att, då i
artikel 38 av sistnämnda konvention hänvisas till artikel 34, detta i förevarande
konvention motsvaras av en i artikel 15 upptagen hänvisning till artikel 11.)

Kungl. Maj.ts proposition nr 189. (Bilagor).

Bilaga I.

Resolutioner.

I. Resolution angående föreningsfrihet samt skydd för organisationsoch
förhandlingsrätt.

II. Resolution angående dagordningen för Internationella arbetskonferensens
allmänna sammanträde år 1948.

III. Resolution angående internationella organ för tryggande av föreningsfriheten.

IV. Resolution angående medgivande för Österrike att återinträda i Internationella
arbetsorganisationen.

V. Resolution angående de allmänna frågorna om socialförsäkring inom
områden, belägna utanför moderlandet.

VI. Resolution angående arbetsförmedlingens organisation.

VII. Resolution angaende arbetsinspektionens tillämpningsområde.

VIII. Resolution angående kvinnoarbete, framlagd av Förenta staternas regeringsdelegation.

IX. Resolution angående välfärdsåtgärder för arbetare, framlagd av Belgiens
regeringsdelegation.

X. Resolution angående vidmakthållande av migrerande arbetares socialförsäkringsrättigheter,
framlagd av Polens regeringsdelegation.

XI. Resolution angående återuppbyggande av Europa och övriga delar av
världen, framlagd av franska arbetarombudet Jouhaux.

XII. Resolution angående antagandet av budget för 30 :e budgetperioden
(1948) samt angående fördelningen mellan medlemsstaterna av utgifterna
för samma år.

XIII. Resolution angående de bidrag, som under år 1948 skola erläggas till
pensionsfonden.

XIV. Resolution angående val av medlemmar i styrelsen för personalens
pensionsfond.

XV. Resolution angående val av medlemmar i hjälpkommittén för Internationella
arbetsbyråns personal.

XVI. Resolution angående utseende av biträdande domare i den administrativa
domstolen.

XVII. Resolution angående driftkapitalfonden.

Stockholm 1948. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

480462