Kungl. Maj-.ts proposition nr 186.

1

Nr 186.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till
förordning om ändring i förordningen den 31 mars
1922 (nr 130) angående uppbörd av avgifter för
försäkringar i riksför säkring sanstalten jämlikt lagen
om försäkring för olycksfall i arbete; given Stockholms
slott den 5 mars 1948.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till förordning om ändring i förordningen den 31 mars
1922 (nr 130) angående uppbörd av avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten
jämlikt lagen om försäkring för olycksfall i arbete.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Gustav Möller.

•''*r. 4R IHliavfi till riksdagens protokoll 1848. / samt. Kr l8(>.

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

Förslag

till

Förordning

om ändring i förordningen den 31 mars 1922 (nr 130) angående uppbörd
av avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten jämlikt
lagen om försäkring för olycksfall i arbete.

Härigenom förordnas, att § 3 inom. 3 samt § 4 mom. 5 och G förordningen
den 31 mars 1922 (nr 130) angående uppbörd av avgifter för försäkringar i
riksförsäkringsanstalten jämlikt lagen om försäkring för olycksfall i arbete1
skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(N uv ar ande lydelse:)

§ 3.

Mom. 3. Sedan avgifterna antecknats
i arbetsgivarförteckningarna äger
riksförsäkringsanstalten från vederbörligt
anslag å riksstaten tillgodogöra
sig beloppet av de sålunda antecknade
avgifterna.

§ 4.

Mom. 5. Över de avgifter, vilka icke
erlagts i föreskriven ordning, uppgör
riksförsäkringsanstalten för perioder
av året, som av anstalten bestämmas,
särskilt för varje län förteckningar
samt överlämnar desamma till vederbörande
länsstyrelser, som hava att
i föreskriven ordning verkställa indrivning
av avgifterna.

Sedan de i första stycket omförmälda
förteckningarna uppgjorts, äger
riksförsäkringsanstalten från vederbörligt
anslag å riksstaten tillgodogöra
sig beloppet av de i förteckningarna
upptagna avgifterna.

(Föreslagen lydelse:)

§ 3.

Mom. 3. Sedan avgifterna antecknats
i arbetsgivarförteckningarna äger
riksförsäkringsanstalten från vederbörlig
inkomsttitel å riksstaten tillgodogöra
sig beloppet av de sålunda antecknade
avgifterna.

§4.

Mom. 5. Över de avgifter, vilka icke
erlagts i föreskriven ordning, uppgör
riksförsäkringsanstalten för perioder
av året, som av anstalten bestämmas,
särskilt för varje län och varje utmätningsmansdistrikt
inom länet förteckningar
samt överlämnar desamma till
vederbörande länsstyrelser, som hava
att verkställa indrivning av avgifterna
i den ordning, som om resterande skatt
är i uppbördsförordningen stadgat.

Sedan de i första stycket omförrnälda
förteckningarna uppgjorts, äger
riksförsäkringsanstalten från vederbörlig
inkomsttitel å riksstaten tillgodogöra
sig beloppet av de i förteckningarna
upptagna avgifterna.

1 Senaste lydelse se SFS 1946: 494.

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 186

(Nuvarande lydelse:)

Mom. 6. Arbetsgivare, som underlåtit
att inom för varje fall föreskriven
tid inbetala det avgiftsbelopp,
som då förfallit till betalning, skall
erlägga böter med tre procent av den
förfallna avgiftens belopp. Avgift och
böter skola indrivas i den ordning,
som om resterande skatt är i uppbördsförordningen
stadgat.

Av böterna skall en tredjedel, dock
ej mer än 100 kronor, tillfalla, för det
fall att avgiften påförts till betalning
i Stockholms stad och där indrivits,
stadens kassa, men i övriga fall den,
som verkställt indrivningen. Återstoden
av bötesbeloppet skall tillfalla
statsverket.

(Föreslagen lydelse:)

Mom. 6. Arbetsgivare, som underlåtit
att inom för varje fall föreskriven
tid inbetala det avgiftsbelopp,
som då förfallit till betalning, skall
erlägga restavgift, beräknad efter fyra
öre för varje full krona av det sålunda
icke erlagda avgiftsbeloppet, dock ej
mindre än tjugufem öre. Restavgift
skall indrivas i den ordning, som i
uppbördsförordningen är stadgat.

Restavgift skall för varje restförd
avgiftspost tillkomma utmätningsman
med en tredjedel, dock högst 100 kronor.
Har exékutionsbitråde anlitats
för indrivningen, äger dock denne uppbära
hälften av den utmätningsmannen
tillkommande restavgiften för medel,
med vilkas indrivning han tagit
befattning. Här i stad, med eller utan
magistrat, i övrigt finnas meddelade
särskilda föreskrifter rörande dispositionen
av restavgift, skola dessa
föreskrifter tillämpas jämväl beträffande
restavgift, som avses i denna förordning.

Restavgift, som enligt bestämmelserna
i andra stycket skulle hava tillkommit
landsfiskal, skall tillfalla statsverket.
Har landsfiskal anlitat exekutionsbiträde
för indrivningen, äger
dock denne uppbära den del av restavgiften,
som enligt vad i andra stycket
stadgas tillkommer honom. I övrigt
skall restavgift, som icke enligt bestämmelserna
i andra stycket tillkommer
befattningshavare eller enligt för
stad meddelade särskilda föreskrifter
stadens kassa, tillfalla statsverket.

Denna förordning träder i kraft den
1 juli 1948.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans May.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 5 mars 1948.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg,
Nilsson, Sträng, Mossberg, Weijne, Kock.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen
för socialdepartementet, statsrådet Möller.

Enligt föreskrifterna i förordningen den Öl mars 1922 (nr 130; ändrad
48/1930, 144/1933, 232/1937, 494/1946 och 517/1947) angående uppbörd av avgifter
för försäkringar i riksförsäkringsanstalten jämlikt lagen om försäkring
för olycksfall i arbete skola dylika försäkringsavgifter för s. k. mindre arbetsgivare
(d. v. s. arbetsgivare med i regel mindre än fem årsarbetare) uppbäras
i samband med skatteuppbörden. Så snart avgifterna för visst år av riksförsäkringsanstalten
antecknats i arbetsgivarförteckningarna för ifrågavarande
år äger emellertid anstalten tillgodogöra sig hela beloppet av avgifterna från
ett å riksstaten uppfört anslag. Större arbetsgivares försäkringsavgifter påföras
icke i arbetsgivarförteckningarna utan debiteras av riksförsäkringsanstalten
arbetsgivarna direkt. Anstalten äger från nämnda anslag tillgodogöra.
sig uppkommande restantier å dessa avgifter. Beträffande såväl mindre
som större arbetsgivares försäkringsavgifter, som icke erlagts i föreskriven
ordning, gäller att de skola indrivas på sätt i uppbördsförordningen stadgas.

Eörenämnda anslag har för innevarande budgetår uppförts under rubriken
Förskottering av olycksfallsförsäkringsavgifter m. m. Avgiftsbelopp, som förskotterats
från detta anslag, skola tillgodoföras anslaget när de inbetalats till
uppbördsmyndigheterna.

Riksräkenskapsverket har i skrivelse den 26 augusti 1947 föreslagit ändrat
förfarande för förskjutande av ifrågavarande försäkringsavgifter in. m. Verket
har därvid i huvudsak anfört följande.

Olycksfallsförsäkringsavgifterna för de mindre arbetsgivarna skola enligt
uppbördsförordningens bestämmelser debiteras och uppbäras tillsammans med
annan slutlig eller tillkommande skatt än fastighetsskatt och skogsvårdsavgifter.
Enligt grunderna för uppbördsförordningens hithörande bestämmelser
bör vid redovisningen av inflytande belopp av sådan slutlig eller tillkommande
skatt någon uppdelning icke ske av beloppen på olika skatter och avgifter.
Tillämpningen av anordningen med ett särskilt riksstatsanslag för förskjutande
av olycksfallsförsäkringsavgifter och för slutligt gäldande av avgifter, som- ej
kunna indrivas, skulle emellertid föra med sig, att uppbördsmyndigheterna
finge lämna specifik redovisning för alla olycksfallsförsäkringsavgifter, som
ej uppbäras genom riksförsäkringsanstaltens försorg. Härav skulle på grund
av det stora antal debetsedlar, varom här är fråga, föranledas ett mycket bety -

Kungl. Maj:ts proposition nr 186. o

(lande merarbete. Riksräkenskapsverket föreslår därför den ändringen, att beloppet
av de avgifter, som skola uppbäras eller indrivas på, sätt i uppbördsförordningen
stadgas, i sin helhet utbetalas till riksförsäkringsanstalten från
den i riksstaten uppförda inkomsttiteln Preliminär skatt å inkomst och förmögenhet
in. in. och att de inflytande avgifterna i gengäld tillgodoföras denna
titel, vilken alltså skall slutligt belastas med de avgiftsbelopp, som ej kunna
indrivas.

Den av riksräkenskapsverket föreslagna anordningen, vilken överensstämmer
med vad som tillämpas beträffande kommunerna tillkommande utskyldei,
innebär, anför verket, att något anslag för förskjutande av olycksfailsförsäkringsavgifter
fr. o. in. nästa budgetår icke vidare skall uppföras å riksstaten.
För budgetåret 1947/48 föreslår verket en övergångsanordning, innebärande att
det för detta budgetår anvisade anslaget till förskottering av olycksfallsförsäkringsavgifter
in. in. visserligen disponeras av riksförsäkringsanstalten enligt
utfärdade föreskrifter men sedan genom omföring från förenämnda inkomsttitel
tillgodoföres ett belopp motsvarande summan av de under budgetåret
i länsstyrelsernas räkenskaper uppdebiterade avgifterna samt att alla hos
länsstyrelserna inflytande avgifter tillgodoföras inkomsttiteln enligt förut angivna
grunder för vissa bestämmelser i uppbördsförordningen.

Riksförsäkringsanstalten har i yttrande över riksräkenskapsverkets skrivelse
förklarat sig intet ha att erinra mot angivna förslag. I skrivelse den G februari
1948 har anstalten vidare inkommit med förslag till av omläggningen föranledda
ändringar av § 3 mom. 3 och § 4 mom. 5 förenämnda förordning den 31
mars 1922 (nr 130). I samband härmed har anstalten föreslagit vissa redaktionella
ändringar i förordningen. Förslaget hade av anstalten underställts
riksräkenskapsverket, som förklarat, att detsamma icke givit verket anledning
till erinran.

Departementschefen. Riksräkenskapsverket har föreslagit en av arbets
besparingsskäl motiverad förenkling av nu föreskrivna förfarande för förskottering
till riksförsäkringsanstalten av olycksfallsförsäkringsavgifter, avseende
såväl avgifterna från mindre arbetsgivare som resterande avgifter från större
arbetsgivare. I stället för att avgifterna, såsom enligt nu gällande ordning
skall ske, förskotteras från ett å riksstaten anvisat anslag skola avgifterna
enligt förslaget förskotteras från en inkomsttitel för skattemedel. Avgifter,
som ej erläggas av de avgiftsskyldiga, skola stanna å denna inkomsttitel. Denna
ändring i det nu tillämpade förfarandet torde böra vidtagas. 1 enlighet härmed
har något anslag till förskottering av olycksfallsförsäkringsavgifter m. in.
icke äskats för nästa budgetår.

Omläggningen torde böra föranleda ändringar i § 3 mom. 3 och § 4 mom. 5
andra stycket förordningen den 31 mars 1922 (nr 130).

Riksräkenskapsverket har föreslagit en övergångsanordning för budgetåret
1947/48. Därest riksdagen icke har något att erinra mot den föreslagna anordningen,
torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda bestämmelser
i överensstämmelse med riksräkenskapsverkets förslag.

I samband med att nämnda förordning ändras av förut angivna anledning,

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

synas ytterligare vissa ändringar böra vidtagas. En den dl mars 1922 utfärdad
tillämpningskungörelse (nr 132) till förordningen erfordras icke längre sedan
den föreslagna ändringen i förskotteringsförfarandet genomförts. Det är min
avsikt att föreslå, att kungörelsen upphäves. Med anledning härav torde den
i § 4 inom. 5 första stycket förordningen intagna föreskriften att riksförsäkringsanstalten
skall särskilt för varje län avlämna förteckning över avgifter,
som icke i föreskriven ordning erlagts till anstalten, böra kompletteras med
en föreskrift att sådan förteckning skall avlämnas särskilt för varje utmätningsmansdistrikt
inom länet. Vidare bör en redaktionell ändring vidtagas i
samma stycke.

Slutligen torde i detta sammanhang § 4 inom. 6 böra ändras. I detta moment
meddelas föreskrift om påföljd vid försummad betalning av försäkringsavgift,
som debiteras arbetsgivare direkt av riksförsäkringsanstalten. Enligt denna
föreskrift skall arbetsgivare, som underlåtit att inom i varje fall föreskriven
tid inbetala det avgiftsbelopp, som då förfallit till betalning, erlägga böter
med tre procent av den förfallna avgiftens belopp. Avgift och böter skola indrivas
i den ordning, som om resterande skatt är i uppbördsförordningen
stadgat. I momentet meddelas vidare föreskrift om fördelningen av nämnda
böter. Enligt 66 § uppbördsförordningen utgår vid försummad skattebetalning
restavgift, beräknad efter fyra öre för varje full krona av den icke erlagda
skattens slutsumma, dock ej mindre än tjugufem öre. Uppbördsförordningens
bestämmelser bli tillämpliga beträffande de avgifter, som erläggas av mindre
arbetsgivare. Det synes icke föreligga något skäl för att olika påföljdsregler
skola gälla beträffande avgifter, som skola erläggas av större resp. mindre
arbetsgivare. Bestämmelserna i § 4 mom. 6 i 1922 års förordning torde därför
böra ändras i anslutning till uppbördsförordningens motsvarande bestämmelser.
Samtidigt torde den nuvarande bestämmelsen om fördelning av påföljdsavgiften
böra ändras till närmare överensstämmelse med eljest beträffande
dylika avgifter tillämpade regler.

Föredraganden hemställer härefter, att Kungl. Maj:t måtte genom proposition
föreslå riksdagen att antaga ett i enlighet med det anförda inom socialdepartementet
utarbetat förslag till förordning om ändring i förordningen
den 31 mars 1922 (nr 130) angående uppbörd av avgifter för försäkringar i
riksförsäkringsanstalten jämlikt lagen om försäkring för olycksfall i arbete.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar.

Stockholm 1948. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Ur protokollet:
Lars Lemne.