Kungl. Maj:ts proposition nr 184.
1
Nr 184.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående inrättande av
en arbetarskyddsstyrelse och förstärkning av yrkesinspektionen
m. m.; given Stockholms slott den 5 mars
1948.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:
GUSTAF ADOLF.
Gustav Möller.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5 mars
1948.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson,
Votjgt, Zetterherg, Nilsson, Sträng, Mossberg, Weijne, Kock.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen
för socialdepartementet, statsrådet Möller.
I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t på min hemställan, under
femte huvudtiteln, punkterna 68, 6!), 73, 74, 79 och 80 föreslagit riksdagen
att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1948/49 såsom
förslagsanslag beräkna
1 —Dihang till riksdagens protokoll 1948. 1 sand. Nr 184.
2 Kungl. Maj:ts proposition nr 184.
till Arbetsrådet: Avlöningar ........................ kronor 785 000
» » Omkostnader ...................... » 80 000
» Yrkesinspektionen: Avlöningar .................. » 1 528 000
» » Omkostnader ............... » 339 000
» Bidrag till föreningen för arbetarskydd............ » 5 000
» Bidrag till undervisnings- och upplysningsverksamhet
rörande arbetarskydd ............. » 75 000
Jag anhåller nu att få upptaga hithörande spörsmål till fortsatt behandling.
Inledning.
Den 30 juni 1938 erhöll jag Kungl. Maj :ts bemyndigande att tillkalla
högst nio sakkunniga för att inom socialdepartementet verkställa en översyn
av den svenska arbetarskyddslagstiftningen och framlägga därav föranledda
förslag. Med stöd av detta bemyndigande tillkallades såsom sakkunniga
chefen för arbetsrådet, numera generaldirektören J. V. Nordin, tilllika
ordförande, ledamoten av riksdagens andra kammare nuvarande statsrådet
J. A. Ericsson i Kinna, yrkesinspektrisen Ida Fischer, direktören P.
E. Gummeson, direktören i svenska arbetsgivareföreningen I. O. Larson,
ledamoten av riksdagens första kammare lantbrukaren A. Löfvander i
Kvarnby, ledamoten av riksdagens andra kammare redaktören O. E. Olovson
i Västerås, andre ordföranden i svenska metallindustriarbetareförbundet
numera andre ordföranden i landsorganisationen i Sverige G. E. Vahlberg
och förste provinsialläkaren C. A. T. Yllner. De sakkunniga antogo
benämningen 1938 års arbetarskyddskommitté.
På därom gjorda framställningar ha följande ledamöter beviljats entledigande
från sakkunniguppdraget, nämligen:
Gummeson den 11 juni 1942, varvid i hans ställe utsågs direktören i
svenska arbetsgivareföreningen F. Söderbäck,
Larson den 20 november 1942 med direktören i pappersmasseförbundet
G. Hultman såsom ersättare,
Ericsson den 21 augusti 1945, varvid i hans ställe utsågs ledamoten av
riksdagens andra kammare pappersbruk sarbetaren G. L. Andersson samt
Söderbäck den 3 december 1946 med numera direktören i svenska arbetsgivareföreningen
A. Odholm såsom ersättare.
Genom beslut den 30 december 1939 förordnade Kungl. Maj :t, att med
fullföljande av kommitténs utredningsarbete skulle tills vidare anstå. Den
9 januari 1942 bemyndigades kommittén att återupptaga utredningsarbetet.
Med skrivelse den 27 juni 1946 har kommittén överlämnat betänkande
med förslag till lag om skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete in. m.
(SOU 1946: 60).
Kung!. Maj:Is proposition nr 1 Si. 8
Med skrivelse den 13 december 1940 liar kommittén vidare överlämnat
betänkande med förslag till organisation av tillsynen å arbetarskyddslagstiftningen
m. in. (SOU 1946: 88).
Över detta betänkande ha utlåtanden avgivits av följande myndigheter,
nämligen statskontoret, allmänna lönenämnden, arbetsrådet, kommerskollegium,
som bifogat yttranden från bl. a. bergmästarna och sprängämnesinspektören,
medicinalstyrelsen, riksförsäkringsanstalten efter hörande av
samtliga yrkesinspektörer, bergmästare och specialinspektörer inom yrkesinspektionen
samt yrkesinspektrisen jämte distriktsinspektriser, socialstyrelsen,
statens institut för folkhälsan, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
byggnadsstyrelsen, järnvägsstyrelsen, luftfartsstyrelsen, domänstyrelsen,
statens organisationsnäinnd, skogsstyrelsen, lantbruksstyrelsen samt länsstyrelserna
i Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Örebro och Västernorrlands
län. Nämnda länsstyrelser överlämnade med sina utlåtanden yttranden från
hälsovårdsnämnden i Malmö, förste provinsialläkaren i Göteborgs och Bohus
län, förste stadsläkaren i Göteborg, förste provinsialläkaren i Örebro
län, hälsovårdsnämnderna i Karlskoga och Örebro samt förste provinsialläkaren
i Västernorrlands län. Härjämte har 1946 års stuveriutredning avgivit
utlåtande i ämnet.
Vidare ha åtskilliga sammanslutningar efter remiss yttrat sig över betänkandet,
nämligen svenska arbetsgivareföreningen — vilken åberopat yttrande
från svenska gruvföreningen och de till föreningen anslutna stuvarförbunden
— landsorganisationen i Sverige — vilken i sin tur inhämtat yttrande
från vissa fackförbund — tjänstemännens centralorganisation (TCO)
— efter hörande av civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund — svenska
^^arbetsgivareföreningen, handelns arbetsgivareorganisation, Sveriges
läkarförbund, statsverkens ingenjörsförbund, yrkesinspektionens ingenjörsförening,
svenska järnvägarnas arbetsgivareförening, yrkeskvinnors samarbetsförbund,
Fredrika-Bremer-förbundet, föreningen socialarbetare inom
industri och affärsvärld (SAIA) och automobilbesiktningsmännens förening.
Sveriges läkarförbund har sedermera inkommit med ytterligare en
skrivelse.
Skrivelser i ämnet ha även inkommit från föreningen skogsarbeten, föreningen
diplomerade vid socialinstituten, socialdemokratiska elevgruppen
vid socialinstitutet i Stockholm samt Jönköpings socialdemokratiska kvinnoklubb.
Samtliga bergmästare ha ingivit en gemensam skrivelse angående
organisationen av tillsynen vid gruvor och stenbrott. Eu gemensam skrivelse
härom har tillika ingivits av jernkontorets gruvbyrå och svenska gruvindustriarbetareförbundet.
Slutligen har föreståndaren för radiofysiska institutionen
vid karolinska sjukhuset, professorn R. Sievert överlämnat eu
promemoria angående vissa forskningsfrågor inom arbetarskyddsområdet.
Det må nämnas, att vissa av förenämnda myndigheter och organisationer
även uttalat sig i organisationsfrågan vid avgivande av yttranden över kom
-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 18b.
mitténs lagförslag. Detsamma är fallet jämväl med en del andra myndigheter
och sammanslutningar, som haft att yttra sig över lagförslaget.
I det följande lämnas först en översikt över nuvarande organisation samt
över kommitténs förslag och de av mig förordade förslagen. Därefter kommer
jag att behandla den centrala arbetarskyddsorganisationen, den allmänna
yrkesinspektionen, den kommunala tillsynen och specialinspektionen
m. in. samt slutligen anslagsfrågorna.
Vid behandlingen av nämnda frågor kommer jag att lämna summariska
redogörelser för innehållet i det förut omnämnda betänkandet och i de häröver
avgivna yttrandena. I övrigt torde jag få hänvisa till handlingarna i
ärendet.
I. Översikt.
Nuvarande organisation.
Tillkomst och utveckling.
Yrkesinspektionen i vårt land upprättades år 1890. Den bestod till en början
av 3 yrkesinspektörer, vilka en var inom sitt distrikt hade att övervaka
efterlevnaden av den år 1889 antagna lagen angående skydd mot yrkesfara.
Fr. o. m. år 1895 ökades antalet yrkesinspektörer till 5, vartill kom 1 tillfällig
yrkesinspektör för sprängämnestillverkningen, och år 1901 till 8, sistnämnda
inspektör ej medräknad. Antalet inspektionsdistrikt ökades till
motsvarande antal.
Med ikraftträdandet av 1912 års lag om arbetarskydd utvidgades yrkesinspektionen
högst betydligt. Sålunda ökades fr. o. m. år 1913 antalet yrkesinspektörer
till 9, varjämte 1 yrkesinspektris, 11 yrkesinspektörsassistenter
och 18 underinspektörer tillsattes. Samma år togos även dåvarande 6 bergmästare
jämte 6 gruvingenjörer i anspråk för viss tillsyn å lagens efterlevnad.
Vidare förordnades, att tillsyn över arbetarskyddet vid tillverkning
av explosiva varor skulle utövas av en specialinspektör inom yrkesinspektionen
benämnd sprängämnesinspektör.
Yrkesinspektionen har sedermera ytterligare utbyggts. År 1918 förordnades
sålunda de elektriska inspektörerna såsom specialinspektörer inom
yrkesinspektionen för tillsyn å koncessionerade elektriska anläggningar, och
samma år uppdrogs åt vissa befattningshavare inom järnvägsstyrelsen och
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att i egenskap av specialinspektörer utöva
viss tillsyn å lagens efterlevnad vid järnvägsdrift. År 1919 anställdes
såsom biträden åt yrkesinspektrisen 2 kvinnliga assistenter. För tillsyn å
skogs- och flottningsarbetarnas bostadsförhållanden tillkom år 1919 i samband
med antagandet av skogs- och liottledshärbärgeslagarna 1 special
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 18i.
5
inspektör, skogshärbärgesinspektören. Denne bemyndigades år 1925 att såsom
specialinspektör inom yrkesinspektionen jämväl utöva tillsyn å arbetarskyddslagens
efterlevnad vid skogsavverknings-, kolnings-, flottningsoch
flottledsbyggnadsarbete. Hans titel ändrades samtidigt till skogs- och
flottledsinspektör. År 1930 erhöll denne såsom biträden 2 assistenter, den
ena med helårstjänstgöring. I samband med tillkomsten av 1937 års skogsbärbärgeslag
utökades den skogliga yrkesinspektionens personal med 1
skogsunderinspektör och 3 biträdande skogsunderinspektörer, de senare
med halvårstjänstgöring.
År 1939 förstärktes yrkesinspektionen ytterligare. Sålunda utökades antalet
yrkesinspektörer med 2. Vidare tillkommo 11 förste distriktsingenjörer,
varjämte yrkesinspektörsassistentbefattningarna ersattes med distriktsingenjörstjänster
och antalet sådana ökades med 4. Dessutom inrättades 2
aspirantbefattningar på distriktsingenjörstjänst. Antalet yrkesunderinspektörer
ökades med 14. Även den kvinnliga yrkesinspektionen, som vid tiden
före 1939 utgjordes av 1 yrkesinspektris och 2 yrkesinspektrisassistenter,
utvidgades, varvid 3 distriktsinspektriser tillsattes, medan 1 av assistentbefattningarna
överfördes på övergångsstat. Yrkesinspektrisen erhöll därjämte
som biträde 1 extra ordinarie befattningshavare.
Slutligen må nämnas, att i avvaktan på prövningen av frågan om omorganisation
av tillsynen å arbetarskyddslagstiftningen enligt arbetarskyddskommitténs
förslag den allmänna yrkesinspektionen fr. o. in. den 1
juli 1947 provisoriskt förstärkts med 3 förste distriktsingenjörer, 7 distriktsingenjörer
och 5 yrkesunderinspektörer. Den kvinnliga yrkesinspektionen
har samtidigt ökats med 3 assistenter, varjämte den nuvarande halvårsanställde
assistenten hos skogs- och flottledsinspektionen ersatts av en helårsanställd
assistent.
Vad beträffar den centrala ledningen av tillsynsverksamheten ställdes de
först tillsatta yrkesinspektörerna under inseende av kommerskollegium. De
arbetarskyddsärenden, som åvilade den centrala förvaltningen, handlades
därvid å kollegii industribyrå. Kollegium hade dock ej befogenhet att meddela
yrkesinspektörerna bindande föreskrifter. Fr. o. in. år 1913 uppdrogs
åt socialstyrelsen, som upprättades samma år, att utöva överinseende över
och ledningen av yrkesinspektionen samt att omhänderhava den centrala
handläggningen av arbetarskyddsärenden. Fullgörandet av dessa uppgifter
anförtroddes närmast åt en särskild byrå inom socialstyrelsen, byrån för
arbetarskyddsärenden. Frågan om ändrad förläggning av den centrala ledningen
av arbetarskyddet bär sedermera behandlats i olika sammanhang.
År 1937 bestämdes, att den centrala handläggningen av arbetarskyddsärendena
och chefskapet för yrkesinspektionen skulle fr. o. m. år 1938 ankomma
på riksförsäkringsanstalten och i följd härav överflyttades socialstyrelsens
byrå för arbetarskyddsärenden från styrelsen till anstalten.
6
Kungl. Maj.ts proposition nr IS i .
Centrala organ.
Riksförsäkringsanstalten. Det viktigaste av de organ, som handhava ledningen
av tillsynen över arbetarskyddslagstiftningens tillämpning och som
ha att följa utvecklingen på arbetarskyddets område, är f. n. riksförsäkringsanstalten,
som enligt vad nyss angivits sedan 1938 fungerar som
yrkesinspektionens chefsmyndighet. Fullgörandet av denna uppgift åligger
främst anstaltens arbetarskyddsbyrå.
Direkt under anstalten lyda den allmänna yrkesinspektionen, den kvinnliga
yrkesinspektionen samt skogs- och flottledsinspeklionen.
För tillsyn å arbetarskyddslagstiftningens efterlevnad finnas inom vissa
slag av verksamhet förordnade speciella tillsynsorgan, vilka fullgöra tillsynen
vid sidan av sin egentliga tjänst. De äro med avseende å nämnda
tillsyn underställda riksförsäkringsanstalten och dess arbetarskyddsbyrå
men sortera i övrigt under de myndigheter, till vilka de höra. Här åsyftade
myndigheter äro kommerskollegium, järnvägsstyrelsen samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
Kommerskollegium. Under denna myndighet lyda bl. a. bergmästarna
(jämte gruvingenjörerna), statsinspektörerna över elektriska starkströmsanläggningar
och sprängämnesinspektören. I den mån nämnda organs
verksamhet avser arbetarskyddsfrågor äro de dock underställda riksförsäkringsanstalten
— utom vad gäller bergmästarna i fråga om gruvlagens
och stenkolslagens arbetarskyddsföreskrifter. Under kollegium sorterar
vidare fartygsinspektionen, som även har att tillvarataga arbetarskyddsintressen.
I lagen om tillsyn å fartyg föreskrives, att denna tillsyn skall i
vissa avseenden utövas av fartygsinspektionens chefsmyndighet (kommerskollegium)
i samverkan med yrkesinspektionens chefsmyndighet. Beträffande
överinseendet över tillsynen å arbete med lastning och lossning av
fartyg (stuveriarbete), vilken tillsyn i huvudsak ankommer på yrkesinspektionen,
biträdes riksförsäkringsanstalten av chefen för kommerskollegii
sjöfartssociala avdelning i egenskap av specialinspektör för stuveriarbete.
Järnvägsstyrelsen. Vissa arbetsuppgifter med avseende å arbetarskyddslagstiftningens
genomförande utföras inom järnvägsstyrelsen, i det att två
av dess tjänstemän förordnats att i fråga om vissa arbeten vid statens järnvägar
utöva den tillsyn å lagstiftningens efterlevnad, som eljest ankommer
på yrkesinspektör.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Den hos styrelsen anställda järnvägsinspektören
utövar ifrågavarande tillsyn å vissa arbeten vid de enskilda
järnvägarna.
Medicinalstyrelsen. Jämlikt lagen om tillsyn å radiologiskt arbete m. in.
har radiofysiska institutionen att under medicinalstyrelsens överinseende
och ledning utöva tillsyn å efterlevnaden av denna lag och med stöd av
7
Kungl. Maj.ts proposition nr 184.
densamma meddelade föreskrifter. Då radiologiskt arbete i allmänhet faller
inom arbetarskyddslagens tillämpningsområde och då lagen om tillsyn
å sådant arbete till väsentlig del — med avseende å de därmed sysselsatta
arbetstagarna — utgör en specialreglering på arbetarskyddets område, följer
härav att vissa arbetarskyddsuppgifter ankomma på medicinalstyrelsen.
De uppgifter, som åvila styrelsen beträffande kontrollslakterier och under
offentlig kontroll ställda charkuterifabriker, anknyta likaså i viss utsträckning
till axbetarskyddet.
Förutom förenämnda myndigheter, till vilka tillsynsorgan äro knutna,
finnas vissa verk och myndigheter, vilka ha att handlägga frågor av arbetarskyddsnatui-,
ehuru de ej ha någon befattning med tillsynen å arbetarskyddslagstiftningens
efterlevnad. Sålunda ankommer det på statens institut
för folkhälsan att genom dess yrkeshygieniska avdelning behandla arbetarskyddsfrågor
av yrkeshygienisk art. Då dessa uppgifter nära sammanhänga
med yrkesinspektionens verksamhet, får nämnda avdelning ofta
fungera som ett medicinskt rådgivande organ åt yrkesinspektionens chefsmyndighet.
Arbetsrådet är likaledes ett ämbetsverk med arbetarskyddsuppgifter. På
arbetsrådet ankommer att träffa avgöranden och meddela utlåtanden i frågor
om arbetstidslagarnas tillämpning och att medgiva eftergifter från bestämmelserna
om arbetstidens längd. Tillsynen å efterlevnaden av arbetstidslagarnas
bestämmelser utövas däremot av yrkesinspektionens befattningshavare
samt kommunala tillsynsorgan.
Även vissa andra centrala organ finnas, vilka mer eller nxindre ha att
taga befattning med ärenden, som röra eller nära ansluta till arbetarskyddslagstiftningen.
Här må såsom exempel nämnas lantbruksstijrelsen, som har
att övervaka efterlevnaden av mejeristadgan. Särskilt denna stadgas 3 §
innehåller bestämmelser, som beröra arbetarskyddet.
Lokala organ.
Den direkta tillsynen å arbetarskyddslagstiftningens efterlevnad utövas
av jTkesinspektionen genom dess lokala organ, till vilka i första hand äro
att räkna yrkesinspektionens befattningshavare och kommunala tillsynsorgan.
Nämnda befattningshavare utgöras av yrkesinspektörer och dem
underställda tjänstemän för tillsynstjänsten i allmänhet (den allmänna
yrkesinspektionen) samt yrkesinspektrisen och henne underställda befattningshavare
för tillsyn företrädesvis å arbete, vartill kvinnor användas
(den kvinnliga yrkesinspektionen).
De kommunala tillsynsorganen, som ha att biträda vid utövandet av tillsynstjänsten
i allmänhet, utgöras av kommunernas hälsovårdsnämnder
eller, där särskild sådan nämnd ej tillsatts, av kommunalnämnden (den
kommunala tillsynen).
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 184.
Till de lokala tillsynsorganen äro vidare att hänföra bergmästare och
gruvingenjörer, som ha att utöva tillsyn företrädesvis å bergverksarbete och
därmed sammanhängande arbete. Dit kunna även räknas yrkesinspektionens
specialinspektörer, vilka i fråga om vissa slag av verksamhet utöva
den tillsyn, som eljest åligger yrkesinspektör. De utgöras av skogs- och
flottledsinspektören, specialinspektörerna för järnvägsdrift, sprängämnesinspektören,
specialinspektörerna för elektriska starkströmsanläggningar
samt specialinspektören för stuveriarbete (specialinspektionen).
Även länsstyrelserna ha f. n. vissa arbetsuppgifter, som anknyta till arbetarskyddet.
Sålunda äger länsstyrelse jämlikt arbetarskyddslagen att i visst
fall föreskriva om läkarbesiktning av minderåriga och att förordna besiktningsläkare
för minderåriga samt att enligt lagen angående förbud i vissa
fall mot arbetares användande till målningsarbete, vid vilket nyttjas blyfärg,
förordna om läkarundersökning av arbetstagare, som å visst arbetsställe
eller hos viss arbetsgivare sysselsättas med dylikt arbete.
På länsstyrelse ankommer vidare en annan arbetarskyddsuppgift, nämligen
att utöva tillsyn å efterlevnaden av 1919 års lag om skyldighet i vissa
tall att vid flottled anordna härbärgen åt flottningsarbetarna. Länsstyrelsen
äger härvid åtnjuta biträde av befattningshavare vid yrkesinspektionen
samt i det allmännas tjänst för skogsvård anställd personal.
För utförligare uppgifter om den nuvarande arbetarskyddsorganisationen
torde jag få hänvisa till betänkandet s. 15—21.
Kommitténs förslag.
Enligt det av kommittén framlagda förslaget skulle olika på arbetarskyddets
område verksamma organ sammanföras och ställas under en
gemensam central ledning. För detta ändamål föreslås, att det nuvarande
arbetsrådet och dess kansli ombildas och utbygges till ett särskilt ämbetsverk
för arbetarskyddsärenden, även detta benämnt arbetsrådet, och att till
detta verk förlägges chefskapet för yrkesinspektionen. Till ämbetsverket
skulle överflyttas bl. a. riksförsäkringsanstaltens arbetarskj^ddsbyrå, sprängämnesinspektionen
och yrkeshygieniska avdelningen vid statens institut
för folkhälsan. Beslutanderätten i arbetstidsärenden skulle fortfarande utövas
i den i arbetstidslagarna stadgade ordningen. Jämväl vissa arbetarskyddsärenden
skulle prövas i denna ordning. Arbetsrådets partsrepresentation
förutsättes bli oförändrad, dock att vid handläggning av arbetarskyddsärende,
som berör tjänstemannaförhållanden, en för tjänstemännen
utsedd representant skulle inträda i rådet i stället för en av arbetarrepresentanterna.
Ämbetsverket skulle stå under ledning av en generaldirektör och bestå
av sex byråer. Personalorganisationen skulle i förhållande till den personal
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 181.
med stadigvarande anställning, soin år 1946 fanns å de byråer oeh avdelningar
vilka beröras av förslaget, ökas med 71 befattningshavare. Med
undantag för arvodesanställd och extra personal skulle det totala antalet
befattningshavare inom verket uppgå till 112.
Den lokala tillsynsorganisationen, yrkesinspektionen, benämnes i förslaget
arbetsinspektionen. Den allmänna yrkesinspektionen föreslås utökad
med medicinsk-yrkeshygieniskt utbildad personal, varjämte den nuvarande
kvinnliga yrkesinspektionen föreslås ersatt av socialhygieniskt utbildade
befattningshavare, knutna till den allmänna arbetsinspektionen och
med uppgift att följa arbetsförhållandena för såväl manliga som kvinnliga
arbetare. I enlighet härmed skulle å varje yrkesinspektionsdistrikt inspektionen
företrädas av en yrkesinspektör, en yrkesläkare och en socialinspektör.
Som chef för distriktet skulle en av dessa tre befattningshavare förordnas.
Tillsynspersonalen i övrigt liksom kontorspersonalen å distriktsexpeditionerna
föreslås betydligt utökad.
Den kommunala tillsynen föreslås begränsad till sådana kommuner och
samhällen, där särskild hälsovårdsnämnd finnes, och inom dessa skulle
tillsynen anförtros åt särskilt utsedda, avlönade kommunala tillsynsinän.
Till ersättning åt dessa skulle kommun kunna erhålla statsbidrag.
För tillsyn å arbetarskyddet vid gruvor och stenbrott föreslås en särskild,
det nya ämbetsverket underställd gruvinspektion, fördelad på fyra distrikt,
motsvarande i stort sett de nuvarande bergmästardistrikten. Bergmästarna
och hos dem anställda gruvingenjörer skulle befrias från ifrågavarande
tillsyn.
Skogs- och flottledsinspektionen föreslås uppdelad på två distrikt, vardera
med en skogsyrkesinspektör soin chef. En av skogsyrkesinspektörerna
skulle tillika tjänstgöra som chef för en särskild skogsavdelning inom
ämbetsverket.
Tillsynen å arbetarskyddet vid trafikväsendet skulle uppdragas åt eu
särskild trafikinspektion, varvid samtidigt yrkesinspektionens nuvarande
specialinspektörer för järnvägsdrift skulle befrias från arbetarskyddstillsynen
vid statens och de enskilda järnvägarna.
Sprängämnesinspektionens tillsynsverksamhet föreslås utvidgad att omfatta
alla arbetsställen, där eldfarliga eller explosiva ämnen ifrågakomma.
Verksamheten skulle samtidigt begränsas att gälla blott de speciella yrkcsfaror,
som äro förbundna med dessa ämnen.
Enligt kommitténs förslag skulle antalet befattningshavare hos yrkesinspektionen
uppgå till 200. Motsvarande antal utgjorde år 1946 110, bortsett
från vissa befattningshavare som av kommittén föreslagits överflyttade
till centralmyndigheten.
Kommitténs förslag är icke enhälligt. Fem av kommitténs ledamöter ha
i vissa avseenden anfört reservationer mot förslaget.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 184.
Departementschefen.
Gällande lag om arbetarskydd tillkom år 1912. Den fortskridande industrialiseringen
och ökade krav på arbetarskyddets omfattning och effektivitet
ha sedermera tid efter annan föranlett ändringar i arbetarskyddslagstiftningen,
delvis av ganska omfattande karaktär. Frågan om en mera
genomgripande revision av lagstiftningen har emellertid sedan länge varit
aktuell. Redan 1938 tillkallade jag sålunda sakkunniga för att företaga en
tiversyn av lagstiftningen på området. Nämnda sakkunniga — 1938 års
arbetarskyddskommitté —- ha numera slutfört huvuddelen av sitt uppdrag.
Kommittén har, såsom nämnts, framlagt dels ett betänkande med
förslag till ny lagstiftning, dels ock betänkande med förslag till ändrad
organisation av tillsynen å lagstiftningens efterlevnad.
De i förstnämnda betänkande framlagda förslagen innefatta utvidgningar
och skärpningar av den nu gällande lagens bestämmelser. Ehuru jag i
åtskilliga avseenden icke kan acceptera de av kommittén framlagda förslagen,
delar jag kommitténs allmänna uppfattning rörande behovet av
eu revision i skärpande riktning av den gällande lagstiftningen. Det har
också varit min avsikt att föreslå Kungl. Maj :t att för den nu samlade
riksdagen framlägga proposition grundad på kommitténs lagstiftningsförslag.
Den genomgripande omarbetning av kommittéförslaget, vilken utförts
inom socialdepartementet, har emellertid icke kunnat fullföljas i sådan
tid att lagrådsgranskning av förslaget ännu medhunnits. Förslaget har tidigare
denna dag remitterats till lagrådet. Under sådana förhållanden anser
jag lämpligast, att framläggandet av propositionen uppskjutes.
Arbetarskyddskommitténs andra betänkande innefattar förslag till en
mycket betydande omorganisation och utbyggnad av den nuvarande tillsynsorganisationen.
Förslagen innebära dels en koncentration av den hittillsvarande,
i vissa avseenden splittrade organisationen, dels en utvidgning
av densamma. Förslagen ha varit föremål för en omfattande remiss. Det
råder en så gott som enhällig uppfattning om angelägenheten av en omläggning
och utvidgning av organisationen.
Läget är också sådant, att omfattande åtgärder till förbättring av skyddsverksamheten
äro motiverade. Jag vill erinra, att den starka stegring av
antalet olycksfall i arbete och antalet yrkessjukdomsfall, som ägt rum under
krigsåren, numera väl avtagit i hastighet men långtifrån avstannat. Det
totala antalet olycksfall under 1947 uppskattas enligt vad jag inhämtat till
omkring 282 000, dvs. över 900 olycksfall per arbetsdag.
För att den hittillsvarande utvecklingen skall kunna brytas och antalet
olycksfall bringas att minska i stället för att öka fordras i första hand en
ökad insats i skyddsarbetet av arbetsgivare och arbetstagare. Det är glädjande
att kunna konstatera, alt ett allt större intresse visats och ett allt
11
Knngl. Maj.ts proposition nr 1S''i.
bättre samarbete kommit till stånd inom näringslivet beträfiande arbetarskyddsuppgifter.
Även en fortsatt utveckling av lillsynsorganisationen torde
emellertid vara av grundläggande betydelse, icke endast i vad gäller den
rent kontrollerande delen. En mycket betydelsefull insats torde dessa organ
göra också därigenom att de tillhandahålla sakkunskap, främst i skyddstekniska
angelägenheter, samt genom att de tillvarataga och sprida kännedom
om vunna erfarenheter på arbetarskyddets område. Jag förordar därför,
att åtgärder nu vidtagas för att öka tillsynsorganisationens effektivitet.
Oen omständigheten, att förslag till ny arbetarskyddslagstiftning icke nu
förelägges riksdagen, utgör icke något hinder härför. Tvärtom torde det vara
en fördel att en omorganisation av tillsynsorganen är genomförd innan en
ny lagstiftning träder i kraft. Härigenom torde övergången underlättas.
Vad beträffar den av kommittén föreslagna utbyggnaden av organisationen
är att märka att 1947 års riksdag beslöt en provisorisk förstärkning av
personalorganisationen såväl hos riksförsäkringsanstaltens arbetarskyddsbyrå
som hos den lokala yrkesinspektionen. Denna förstärkning är att betrakta
som en första etapp i utbyggnaden. Nu rådande förhållanden föranleda
emellertid en viss återhållsamhet ifråga om kostnadskrävande administrationsreformer.
Även andra omständigheter göra att jag icke i detta
sammanhang kan förorda, att kommitténs utbyggnadsprogram nu helt genomföres.
Utbyggnaden torde även i fortsättningen böra ske etappvis. .lag
begränsar därför mina förslag till att avse vad som för ögonblicket förefaller
mest angeläget. Detta synes i stort sett vara dels att tillsvnsorganisalionen
erhåller en självständigare ställning och en mera enhetlig ledning
genom att en särskild centralmyndighet för arbetarskyddsfrågor inrättas,
dels ock att personalorganisationens utbyggnad fortsättes, om än i begränsad
utsträckning.
T enlighet härmed föreslår jag i det följande, att tr. o. in. den 1 januari
1949 skall inrättas en arbetarskyddsstyrelse, bildad i huvudsak genom sammanslagning
av det nuvarande arbetsrådet och riksförsäkringsanstaltens
arbetarskydd sbyrå. Styrelsen — med en generaldirektör som chef — föreslås
bestå av en arbetstidsbyrå, eu teknisk byrå, eu kanslibyrå, en skogsavdelning,
en trafikavdelning och en social avdelning. Antalet befattningar
föreslås ökat från 40 i den nuvarande organisationen till Öl. Däremot finner
jag mig icke kunna tillstyrka av kommittén föreslagen överflyttning
till det nya ämbetsverket av sprängämnesinspektionen och yrkeshygieniska
avdelningen vid statens institut för folkhälsan.
Senare denna dag kommer jag alt föreslå, att till lagrådet remitteras förslag
till lagstiftning om överflyttande å den nyinrättade arbetarskyddsstyrelsen
av de uppgifter och befogenheter som tillkomma arbetsradet. Någon
materiell ändring i nu gällande regler om partsrepresentation i arbetsrådet
åsyftas icke i annan mån än att särskild representation för tjänstemännen
i vissa mål förutsättes skola anordnas. I enlighet med arbetarskyddskom
-
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 18b.
mittens förslag, förordar jag, att även vissa arbetarskyddsärenden skola
handläggas i den ordning, som sålunda skall gälla för arbetstidsärenden.
Beträffande yrkesinspektionen föreslås i stort sett inga mera principiella
ändringar. Den nuvarande kvinnliga yrkesinspektionens befattningshavare
föreslås under benämningen socialinspektörer ingå i den allmänna yrkesinspektionen
men med bibehållande i huvudsak av sina nuvarande uppgifter.
Tillsynen å arbetarskyddet vid gruvor och stenbrott föreslås fortfarande
ankomma på bergmästarna, varvid doek förordas, att dessas tillsyn i samband
med ikraftträdandet av ny arbetarskyddslagstiftning begränsas till
arbete under jord. Skogs- och flottledsinspektionen föreslås uppdelad på
två distrikt. Antalet befattningar inom den lokala yrkesinspektionen föreslås
ökat från 128, varav tre halvårsbefattningar, till 158.
II. Den centrala organisationen.
Inrättandet av en arbetarskyddsstyrelse ni. ni.
Kommitténs förslag.
Om erfarenheterna av den nuvarande förläggningen av arbetarskyddets
centrala ledning anför kommittén bl. a., att de fördelar, som riksförsäkringsanstalten
såsom försäkringsinrättning möjligen vunnit av att vara
chefsmyndighet för yrkesinspektionen icke uppvägas av den arbetsbelastning
anstalten fått vidkännas genom handläggningen av en mängd därmed
förenade arbetarskydds-, personal- och administrativa ärenden. Å andra
sidan hade yrkesinspektionen, vars huvuduppgift vore att förebygga ohälsa
och olycksfall i arbete, icke haft någon uppenbar fördel av att vara underordnad
ett ämbetsverk, vars främsta uppgift vore att handlägga ärenden
rörande den efterhjälpande verksamheten på grund av inträffade sjukdomsoch
olycksfall i arbete. Kommittén anför i detta sammanhang, att yrkesinspektionen
i övriga europeiska länder i allmänhet i organisatoriskt hänseende
intar en från olycksfalls- och yrkessjukdomsförsäkringsverksamheten,
även där denna är statlig, skild och fullt självständig ställning.
Kommittén har (s. 11—13 och 24—25) redogjort för vissa tidigare framlagda
förslag angående den centrala ledningen av arbetarskyddet. Att frågan
om samordning under en central ledning av de olika arbetarskyddsorganen
icke tidigare lösts får enligt kommitténs mening bl. a. ses mot
bakgrunden av att hittills vanligen endast partiella reformer inom arbetarskyddslagstiftningen
kommit i fråga och att det därför icke varit lämpligt
eller möjligt att lösa detta spörsmål. I samband med den allmänna översyn
av arbetarskyddslagstiftningen, som kommittén hade att verkställa, syntes
det emellertid nödvändigt att frågan prövades. Kommittén har vidare i
denna de! anfört i huvudsak följande.
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 18''i.
Enligt kommitténs mening är en centralisering och rationalisering av
handläggningen av arbetarskyddsärendena i hög grad påkallad, därest arbetarskyddet
i dess alltmer vidgade omfattning skall bliva tillräckligt effektivt.
Men härför fordras, att den centrala ledningen av arbetarskyddet gives
en så självständig ställning som möjligt och att den helt får ägna sig åt
arbetarskyddet. Att såsom nu anförtro ledningen av yrkesinspektionens
verksamhet åt ett ämbetsverk, som redan förut har stora och omfattande
arbetsuppgifter, låt vara med nära anknytning till arbetarskyddet, synes
med hänsyn till arbetarskyddsfrågans utveckling och betydelse även vara
opraktiskt och föga rationellt. En sådan lösning torde ej heller kunna bestå
såsom ändamålsenlig. Den centrala ställning arbetarskyddsfrågan numera
intager i nutida arbetsliv kräver jämväl, att de organ, som skola
handha övervakningen av arbetarskyddet, sammanföras och ställas under
en gemensam och självständig ledning. Ett särskiljande av arbetarskyddet
och exempelvis olycksfallsförsäkringsfrågan bör emellertid icke innebära
ett förnekande eller underskattande av behovet eller önskvärdheten av ett
samarbete inom de nämnda sociala verksamhetsområdena.
Kommittén har anfört, att eu omorganisation i det av kommittén angivna
syftet av den centrala ledningen för arbetarskyddet berör icke blott riksförsäkringsanstalten
utan även vissa andra verk, vilka ha att taga befattning
med arbetarskyddsärenden i vidsträckt bemärkelse.
Kommittén har i detta sammanhang till en början behandlat arbetsrådet
och dess verksamhet samt härvid anfört i huvudsak följande.
Till arbetarskyddet i vidsträckt mening är även att räkna arbetstidslagstiftningen.
Ärenden angående tillämpningen av arbetstidslagarna och medgivande
av dispenser från de i dessa lagar meddelade bestämmelserna handläggas
av arbetsrådet. Tillsynen över bestämmelsernas efterlevnad utövas
däremot av yrkesinspektionen. I ärenden, som avse minderårigas användande
i vissa fall till övertidsarbete, inhämtar arbetsrådet ej sällan yttrande
från yrkesinspektionens chefsmyndighet. Med hänsyn till det nära samband
arbetarskyddslagens bestämmelser om natt- och veckovila samt raster
ha med frågor rörande arbetstiden i allmänhet, finnes i gällande arbetarskyddslag
också stadgat, att yrkesinspektionens chefsmyndighet skall vid
avgörande av ärende enligt nämnda bestämmelser, där så finnes lämpligt,
samråda med arbetsrådet. En viss samverkan mellan arbetsrådet och yrkesinspektionen
föreligger således enligt nämnda lagar. Starka skäl tala därför
för att de uppgifter, som åvila arbetsrådet, överflyttas till det tilltänkta
ämbetsverket. Hinder häremot synes ej föreligga, därest arbetsrådets nuvarande
organisation med partsrepresentanter får ingå i detta ämbetsverk.
Med hänsyn till det anförda och då det nuvarande arbetsrådet utgör ett
fristående självständigt ämbetsverk föreslår kommittén, att detta verk ombildas
och utbygges såsom ett särskilt verk för arbetarskyddsärenden. Det
nuvarande arbetsrådets kansli finge därvid ingå som en byrå i det nya
ämbetsverket. Till detta föreslås riksförsäkringsanstaltens arbetarskyddsbyrå
överflyttad. I samband med arbetarskyddsbyråns överflyttning skola
enligt förslaget till det nya verket jämväl överflyttas chefskapet för de när
-
14
Kungl. Maj:ts proposition nr ISA.
mast under denna hörande tillsynsorganen, nämligen den allmänna och
den kvinnliga yrkesinspektionen samt skogs- och flottledsinspektionen.
Kommittén föreslår, att det nya ämbetsverket skall övertaga benämningen
arbetsrådet.
För att vinna åsyftad enhetlighet i fråga om ledningen av arbetarskyddet
föreslår kommittén vidare, att till det nya verket överflyttas vissa tillsynsorgan,
som f. n. äro knutna till andra ämbetsverk. Sålunda föreslås, att tillsynen
över arbetarskyddet inom gruv- och stenindustrien överflyttas från
bergmästarna till särskilda gruvinspektörer, vilka skola lyda under en i del
nya ämbetsverket upprättad avdelning för gruvinspektion. Likaså förordas,
att sprängämnesinspektionen i sin helhet överflyttas från kommerskollegium
till ämbetsverket. De nuvarande till järnvägsstyrelsen samt väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen anknutna specialinspektörerna inom yrkesinspektionen
för statlig och enskild järnvägsdrift föreslås bli befriade från tillsynen
å arbetarskyddslagstiftningens efterlevnad. Denna tillsyn skall enligt
förslaget i stället anförtros åt särskilda trafikinspektörer inom arbetsrådet,
vilka därjämte skola bemyndigas att övervaka arbetarskyddet inom
trafikväsendet i övrigt. Slutligen föreslår kommittén, att yrkeshygieniska
avdelningen vid statens institut för folkhälsan överflyttas till det nya
verket.
Kommittén anför, att ett sammanförande under gemensam ledning av
samtliga på arbetarskyddets område verksamma tillsynsorgan skulle förutsätta
att även den elektriska inspektionen, bestående av kommerskollegii
elektriska byrå och statens elektriska inspektion, fartygsinspektionen, omfattande
kollegii fartygsinspektionsbyrå och fartygsinspektionens lokala
organ, samt kollegii sjöfartssociala avdelning liksom även en del av radiofysiska
institutionen (strålskyddsinspektionen) överflyttas från kommerskollegium
resp. karolinska sjukhuset till verket i fråga. Kommittén finner
emellertid icke anledning att föreslå ändring av den nuvarande organisationen
av den elektriska inspektionen och strålskyddsinspektionen. Beträffande
fartygsinspektionen anser kommittén, att frågan om dess överflyttning
till det nya ämbetsverket bör prövas i samband med frågan om arbetarskyddet
ombord å fartyg, i vilken fråga kommittén ännu icke framlagt
förslag.
Redogörelse för kommitténs förslag angående tillsynen å arbetarskyddet
vid gruvor och stenbrott, vilket förslag bl. a. avser inrättande av en särskild
gruvinspektion, torde få lämnas vid behandlingen av specialinspektionen
in. in. (s. 119).
Till stöd för förslaget om överflyttning av sprängämnesinspektionen har
kommittén främst åberopat den stora betydelse denna inspektionsverksamhet
har för arbetarskyddet och vikten av samordning mellan inspektionens
och övriga tillsynsorgans arbete.
15
Kungl. Maj:ts proposition nr ISi.
I detta sammanhang må nämnas, att kommittén även föreslår viss omläggning
av sprängämnesinspektionens verksamhet inom arbetarskyddet.
Redogörelse härför torde få lämnas senare (s. 121).
Vad angår tillsynen å arbetarskyddet inom trafikväsendet har kommittén
lämnat bl. a. följande uppgifter rörande den nuvarande ordningen för tillsynens
utövande vid järnvägarna.
För tillsyn å arbetarskyddslagstiftningens efterlevnad vid järnvägsdrift
ha förordnats särskilda tillsynsorgan. Sålunda har Kungl. Maj:t för tillsyn
å vissa arbeten vid statens järnvägar med stöd av 23 § lagen om arbetarskydd
genom kungörelse den 27 september 1945 (nr 640) föreskrivit, att
byrådirektören å järnvägsstyrelsens maskintekniska byrå och överinspektören
för säkerhetstjänsten hos samma styrelse skola, beträffande statens
järnvägar, i egenskap av specialinspektörer inom yrkesinspektionen utöva
den tillsyn å efterlevnaden av nämnda lag och med stöd av densamma meddelade
föreskrifter, som åligger yrkesinspektör. Härvid ankommer det på
byrådirektören att svara för tillsynen i vad den avser ban- och maskintjänsten
och på överinspektören att svara för densamma i vad den angår
säkerhets- och trafiktjänsten.
Vad beträffar tillsynen å arbetarskyddslagstiftningens efterlevnad vid
enskild järnvägsdrift har Kungl. Maj :t genom kungörelse den 26 januari
1940 (nr 108) föreskrivit, att järnvägsinspektören hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
skall, i vad angår ban-, maskin-, säkerhets- och trafiktjänsten
vid de enskilda järnvägarna, i egenskap av specialinspektör inom
yrkesinspektionen utöva den tillsyn å efterlevnaden av nämnda lag och
med stöd av densamma meddelade föreskrifter, som åligger yrkesinspektör.
För arbetarskyddstillsynen inom trafikväsendet i övrigt, bortsett från sjöfarten,
finnas icke några särskilda specialinspektörer förordnade, utan det
ankommer på yrkesinspektionens befattningshavare att härutinnan utöva
erforderlig tillsyn. Kommittén erinrar emellertid, att för tillsyn ur trafiksäkerhetssynpunkt
av motorfordon och luftfartyg finnas särskilda inspektionsorgan,
bilbesiktningsmännen (numera statens bilinspektion) och luftf
artsinspektionen.
Kommittén förklarar sig ha övervägt förslag om dels att till det nya
ämbetsverket knyta befattningshavare med järnvägsteknisk kunskap och
erfarenhet och dels att inom yrkesinspektionen tillsätta särskilda inspektörer
för arbetarskyddstillsynen vid järnvägsdrift. Som skäl härför har
särskilt framhållits, att det ur arbetarskyddssynpunkt vore mindre lämpligt
och välbetänkt, att tillsynen vid statens järnvägar omhänderhades av
vissa befattningshavare, tillhörande det verk under vilket järnvägarna
hörde. Även i fråga om den enskilda järnvägsdriften hade det ansetts
mindre tillfredsställande, att tillsynen å arbetarskyddet vid denna anförtrotts
befattningshavare, som icke odelat kunde ägna sig åt detta uppdrag
och som dessutom med hänsyn till sina övriga arbetsuppgifter vore underställda
ett ämbetsverk med väsentligt andra uppgifter än de som tillkomme
ett socialt verk.
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 184.
Under åberopande härav liksom även av arbetarskyddets vidgade omfattning
och betydelse föreslår kommittén, att det tillsynsuppdrag, som
jämlikt särskilt förordnande tilldelats vissa befattningshavare hos järnvägsstyrelsen,
överflyttas till särskilda tjänstemän knutna till det nya ämbetsverket.
En liknande överflyttning föreslås även beträffande det tillsynsuppdrag,
som givits åt järnvägsinspektören för de enskilda järnvägarna.
Då det emellertid vore att förmoda, att de på järnvägsavdelningen
hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ankommande arbetsuppgifterna genom
förstatligandet av de enskilda järnvägarna framdeles komme att
minskas och att befattningen såsom järnvägsinspektör hos styrelsen därigenom
skulle bli obehövlig, förordar kommittén, att nämnda befattning
överflyttas till det föreslagna ämbetsverket. I vilken omfattning de ärenden,
som nu ankomma på järnvägsavdelningen, böra handläggas av järnvägsinspektören
efter dennes överflyttning till ämbetsverket, anser kommittén
lämpligen böra avgöras av verket i samråd med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
I anslutning till detta förslag anför kommittén, att ökad uppmärksamhet
bör ägnas åt arbetarskyddet även inom andra grenar av trafikväsendet,
nämligen bil-, buss- och lufttrafiken. Med hänsyn till att säkerhetstillsynen
beträffande maskiner, redskap och andra tekniska anordningar numera är
allmängiltig och att denna förlagts till yrkesinspektionens chefsmyndighet,
har — uttalar kommittén — ansetts, att i denna tillsyn strängt taget inbegripes
även den särskilda kontroll, som bilbesiktningsmännen och luftfartsinspektionen
ha att utöva å motorfordon och luftfartyg. Det hade därför
framställts förslag om att dessa inspektionsorgan borde inordnas under det
nya ämbetsverket. Förslag i sådan riktning framlägges dock ej av kommittén,
som anför, att sistnämnda kontroll främst synes vara betingad av
hänsyn till den allmänna säkerheten (inbegripet även passagerarna), och
att frågan härom vore beträffande trafikmedlen mera dominerande än i
fråga om maskiner och andra tekniska anordningar för huvudsakligen stationärt
bruk. Arbetarskyddsfrågan vore i förevarande fall däremot väsentligen
begränsad till den eller de som framförde trafikmedlet eller eljest biträdde
vid begagnandet av detta. Kommittén uttalar vidare i denna fråga.
Givet är, att den kontroll som utövas genom bilbesiktningen och luftfartsinspektionen
syftar till vidtagande av åtgärder, som även tillgodose
arbetarskyddet. Att särskilja de arbetsuppgifter som åligga nämnda tillsynsmyndigheter
och de som i arbetarskyddshänseende böra ankomma på
den föreslagna trafikavdelningen torde av praktiska skäl icke låta sig göra.
Kommittén förutsätter därför, att samarbete i erforderlig utsträckning
etableras och upprätthålles mellan ifrågavarande myndigheter.
Såvitt avser de yrkeshygieniska ärendena har kommittén lämnat bl. a.
följande uppgifter.
Den centrala handläggningen av yrkeshygieniska ärenden, i vad de avse
tillämpningen av arbetarskyddslagen och med stöd av densamma med
-
17
Kungl. Maj:ts proposition nr 184.
delade föreskrifter, verkställes f. n. av riksförsäkringsanstaltens arbetarskyddsbyrå
med biträde av den till byrån knutna läkaren för arbetarskyddsärenden
samt i vissa fall yrkesinspektrisen. Som rådgivande instans åt
byrån vid beredning och handläggning av nämnda ärenden tjänstgör folkhälsoinstitutets
yrkeshygieniska avdelning. På byrån ankommer dessutom
att utarbeta anvisningar och andra föreskrifter till skydd mot ohälsa i
arbete liksom även att utöva det överinseende över tillämpningen i yrkeshygieniskt
hänseende av ovannämnda lag och föreskrifter, som är förenat
med anstaltens uppdrag att vara chefsmyndighet för yrkesinspektionen.
Med hänsyn til! den yrkeshygieniska verksamhet, som bedrives av statens
institut för folkhälsan, må här jämväl erinras om de arbetsuppgifter, som
enligt gällande instruktion särskilt åligga institutet, nämligen
att utföra undersökningar rörande skador och ohälsa, som uppkomma
genom ogynnsamma yttre inflytanden i samband med arbete, ävensom
rörande yrkesskador av infektiös natur,
att ägna noggrann uppmärksamhet åt arbetstidsproblemens samband
med hälsan, särskilt beträffande minderåriga och kvinnor,
att utarbeta förslag till såväl allmänna hygieniska anvisningar rörande
arbetslokalers anordnande och användande som speciella hygieniska föreskrifter
unaer anpassning till olika industriers särförhållanden,
att föreslå åtgärder, som ur medicinsk synpunkt finnas påkallade för att
minska risken för olycksfall och ohälsa i arbetet,
att föra ett för läkare och myndigheter avsett specialregister över preparat,
som komma till användning inom industrien eller annan verksamhet
och som kunna eller antagas kunna inverka menligt på hälsan, samt
att meddela undervisning i yrkeshygien åt bland annat tjänsteläkare och
hälsovårdstillsvningsmän ävensom åt personal inom yrkesinspektionen.
Fullgörandet av flertalet av dessa arbetsuppgifter förutsätter såväl undersöknings-
som forskningsverksamhet, och en betydande sådan verksamhet
utövas numera vid institutets yrkeshygieniska avdelning. Någon inspektionsskyldighet
åligger dock icke avdelningen. Under de år yrkeshygieniska
avdelningen varit i verksamhet, ha dess arbetsuppgifter ständigt ökat såväl
vad beträffar undersökningar och utredningar, utförda på uppdrag av myndigheter
och enskilda, som beträffande forskningsuppgifter.
Den väsentliga delen av arbetsuppgifterna har bestått i utredningar angående
yrkesförgiftningar eller yrkesdermatoser och i samband därmed mer
eller mindre rutinmässiga laboratoriearbeten samt utredningar rörande
skyddsåtgärder mot dylika yrkesskador. Fn betydande del av arbetet har
utgjorts av kombinerade medicinska och tekniska undersökningar beträffande
hälsorisken på olika arbetsplatser. Sådana undersökningar ha i allt
större omfattning begärts av industriföretag, arbetarorganisationer m. fl.
Ifrågavarande undersökningar, som verkställts i intimt samarbete mellan
läkare och kemisk-teknisk expertis, ha visat sig vara av mycket stort värde,
då det gällt att erhålla en på bred bas grundad uppfattning om hur de
hygieniska riskerna på olika arbetsplatser och i olika yrken bäst skola bekämpas.
De ha dessutom givit avdelningen ett för den vetenskapliga forskningen
värdefullt material. Från institutets sida har också framhållits, att
det tillämpade arbetssättet lär komma att bliva ett av de viktigaste vid lösandet
av avdelningens framtida arbetsuppgifter och då det gäller att inom
olika yrken frambringa effektiva skyddsåtgärder mot hälsoriskerna.
2 Mining till riksdagens protokoll I sand. Nr 184.
18
Kungl. Maj.ts proposition nr hHi.
Kommittén föreslår, att yrkeshygieniska avdelningen vid statens institut
lör folkhälsan överflyttas till det nya ämbetsverket och inordnas i detta
som en särskild byrå, benämnd arbetshygieniska byrån. I sin motivering
härför framhåller kommittén bl. a. följande.
Inom det nutida arbetarskyddet lägges allt större vikt på arbetet att förebygg''3
uppkomsten av yrkessjukdomar och andra hälsoskador till följd av
arbetet eller arbetsförhållandena. För att kunna bedriva ett effektivt och
rationellt arbetarskydd på detta område fordras tillgång till medicinsk sakkunskap
inom yrkesinspektionen. Denna tillgång är f. n. starkt begränsad,
och behovet av medicinsk rådgivning i arbetarskyddsfrågor tillgodoses
väsentligen blott genom det samarbete, som kommit till stånd mellan arbetarskyddsbyrån
och statens institut för folkhälsan, framför allt dess yrkeshygieniska
avdelning. Detta samarbete måste emellertid göras mera effektivt,
och därför fordras, att icke blott tekniska utan även yrkeshygieniska
och medicinska organ på arbetarskyddets område samordnas på ett ändainålsenligare
sätt än nu och ställas under en gemensam ledning.
Mot förslaget om överflyttning av yrkeshygieniska avdelningen ha fyra
av kommitténs ledamöter reserverat sig.
Ledamoten Yllner anför sålunda.
För min del kan jag icke biträda kommitténs uppfattning, att yrkeshygieniska
avdelningen vid institutet skall vara en del av arbetshygieniska
byrån. Det torde för arbetsrådet vara tillfyllest, om detta ämbetsverk har
fri tillgång till den sakkunskap, som yrkeshygieniska avdelningen rymmer,
och om denna avdelning har skyldighet att företaga de utredningar och avgiva
de yttranden, som av arbetsrådet begäres, och om dess chef och övriga
tjänstemän hava skyldighet att efter kallelse deltaga i detta ämbetsverks
överläggningar och föredragningar.
Förhållandet mellan arbetsrådet och yrkeshygieniska avdelningen vid
statens institut för folkhälsan torde i tillämpliga delar närmast böra likna
det som råder mellan medicinalstyrelsen och statens bakteriologiska laboratorium.
Såsom ett ytterligare skäl, varför en del av institutet för folkhälsan icke
bör inordnas under arbetsrådet, får anses det förhållandet, att institutet
delvis tillkommit genom donationsmedel, vid vilka äro fästade det villkoret,
att institutets uppgift skall vara vetenskaplig forskning och undervisning.
Ledamöterna Hultman, Löfvander och Odholm ansluta sig till den av
ledamoten Yllner uttalade meningen, att den yrkeshygieniska avdelningen
vid statens institut för folkhälsan icke bör ingå såsom en del av det nya
arbetsrådet.
Yttranden.
I en del yttranden över kommitténs såväl lag- som organisationsförslag
har frågan om tillsynen å arbetarskydd slagstiftningens efterlevnad gjorts
till föremål för vissa allmänna uttalanden.
Medicinalstyrelsen anför sålunda bl. a., att enligt dess mening samhällets
åtgärder till skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete icke få avsedd
Kungl. Maj.ts proposition nr 18k.
19
sjukdomsförebyggande och hälsobefordrande verkan utan att även de medicinska
myndigheterna tillförsäkras full möjlighet att övervaka och påverka
organisationen härför. Arbetarskyddet borde icke organiseras som en sluten
enhet utan så långt möjligt inlänkas som ett naturligt led i den allmänna
hygieniska organisationen för folkhälsans befordrande.
Länsstyrelsen i Malmöhus län anför, att kommitténs förslag till utbyggnad
och reformering av arbetarskydd slagstiftningen, därest det upphöjdes
till lag, torde komma att medföra en väsentlig ökning av de olika arbetarskyddsorganens
uppgifter och arbetsbörda. Följaktligen krävdes särskilda
åtgärder i organisatoriskt hänseende för att uppnå det åsyftade målet, nämligen
ett förbättrat arbetarskydd. En angelägenhet av största vikt härutinnan
borde vara att åstadkomma möjligast effektiva tillsyn å lagstiftningens
efterlevnad. Det torde sålunda föreligga ett starkt behov av utvidgning och
förstärkning av organisationen hos de olika organ, som skola handhava
denna tillsyn, i synnerhet i fråga om de lokala inspektionsorganen.
Landsorganisationen framhåller i sitt yttrande över lagförslaget, att lagstiftningen
komme att ställa de största anspråk på tillsynsorganisationen,
icke endast på grund av sitt vidsträckta tillämpningsområde utan framför
allt på grund av att lagreglernas tillämpning i så stor utsträckning förutsatte
en skälighetsprövning med beaktande av skyddsbehov och särskilda tekniska
och ekonomiska betingelser för skyddets genomförande. Det kunde
inte nog starkt understrykas, att om den nya lagen bättre än den gamla
skulle kunna motsvara sitt syfte, detta trots allt icke i första hand berodde
på de materiella reglernas innehåll utan på inspektionsorganens personaloch
befogenhetsutrustning och på de enskilda befattningshavarnas intresse,
skicklighet och auktoritet. Landsorganisationen anför vidare.
Att kampen mot yrkesfarorna för sin framgång är väsentligt beroende
av arbetsinspektionens effektivisering är ett omdöme, som i huvudsak äger
giltighet beträffande yrkesfaror, som kunna förebyggas genom teknisk prevention.
I fråga om faror, som undandraga sig sådan prevention därför att
de bero av oförstånd, ovarsamhet eller andra subjektiva orsaker, måste huvudansvaret
alltjämt ligga på den lokala säkerhetstjänsten, alltså på den
för varje arbetsställe organiserade samverkan mellan arbetsgivare, arbetsledare
och arbetare. Denna allmänna erinran är i förevarande sammanhang
på sin plats. Den är uttryck för en dyrköpt erfarenhet av lagstiftningens
ineffektivitet i fråga om just dessa yrkesfaror. Olycksfallsfrekvensens
skrämmande stegring under senare tid kan väl återföras på brister i såväl
lagstiftningen som i den statliga och kommunala tillsynsorganisationen.
Sneriges läkarförbund framhåller i sitt yttrande över lagförslaget, att i
den föreslagna organisationsplanen icke tagits hänsyn till flera frågor av
yrkesmedicinsk karaktär, vilka hade ett så intimt samband med tillsynsorganens
verksamhet, att dennas effektivitet kunde äventyras, om de ej
beaktades vid uppbyggandet av organisationen. Som exempel på sådana frågor
nämner förbundet bl. a. den kliniska yrkesmedicinen, yrkesväglednin
-
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 18A.
gens teoretiska grunder, psykofysisk undersökning för lämplighetsprövning
för vissa krävande yrken (t. ex. inom trafiktjänsten) och föreslagen organisation
av yrkesmedicinska öppna mottagningar vid landstingens sjukhus.
F örslaget att inrätta ett särskilt fristående ämbetsverk
för arbetar sky ddsärenden samt däri inordna rik sförsäkrin
g sanstaltens arbetarskyddsbyrå och det nuvarande
arbetsrådet har i de allra flesta remissyttrandena tillstyrkts
eller lämnats utan erinran.
Riksförsäkringsanstalten framhåller sålunda, att anstaltens hittillsvarande
ställning på arbetarskyddets område medfört icke obetydliga fördelar
ej blott för anstaltens försäkringsverksamhet utan även i viss mån för
yrkesinspektionen. De uppgifter, som åvila det nutida arbetarskyddet, vore
emellertid så omfattande och krävande, att det framdeles icke gärna borde
ifrågalcomma att inordna denna verksamhet under något centralt ämbetsverk,
som jämväl hade andra åligganden av betydande omfattning. Härtill
komme, att vid bedömandet av frågan om förläggningen av den centrala
ledningen av arbetarskyddet hänsyn måste tagas till önskvärdheten av att
den nuvarande splittringen i möjligaste mån undanröjdes. Anstalten ansluter
sig därför till kommitténs förslag.
Bland andra myndigheter och organisationer, som särskilt tillstyrkt kommitténs
förslag i denna del må nämnas kommerskollegium, medicinalstyrelsen,
socialstyrelsen, arbetsrådet, byggnadsstyrelsen, järnvägsstyrelsen, domänstyrelsen,
länsstyrelsen i Malmöhus län, svenska arbetsgivareföreningen,
landsorganisationen och tjänstemännens centralorganisation.
Statskontoret framhåller, att arbetarskyddsbyråns verksamhet är av administrativ
natur; arbetsrådet har däremot en i huvudsak dömande uppgift.
Det funnes därför skäl, som talade mot en samordning av byråns och
rådets uppgifter. Kommittén hade emellertid med stöd från såväl arbetsgivar-
som arbetstagarhåll föreslagit, att representanter för arbetsmarknadens
parter skulle deltaga icke blott, såsom f. n. inom arbetsrådet, vid handläggningen
av arbetstidsärenden utan även vid avgörandet av frågor om arbetarskydd
av mera allmän räckvidd. Härigenom skulle det bli möjligt att
tillgodogöra sig den allmänna erfarenhet på hithörande område, som arbetsrådet
i sin dömande verksamhet förvärvat. Den föreslagna anordningen
förutsatte dock, att rådet tillfördes sakkunskap från arbetarskyddsområdet.
Då det ur denna synpunkt kunde te sig ändamålsenligt att sammanföra
rådet och byrån under gemensam ledning, ville statskontoret icke motsätta
sig kommitténs förslag i denna del.
Helt avstyrkande till förslaget att tillskapa ett centralt arbetarskyddsverk
ställer sig länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. Länsstyrelsen anför, att
den närmare utveckling av organisationsspörsmålen, som blivit gjord i betänkandet,
övertygat länsstyrelsen om att samtidigt som kommittén underskattat
vikten av de lokala organens självständiga handlande, dess förslag
21
Kungl. Maj.ts proposition nr 184.
beträffande den centrala ledningen av arbetarskyddet innebär en kraftig
överorganisation. De ärendesgrupper, som jämlikt förslaget skulle sammanföras
till det centrala verket, vore så pass olikartade, att något tvingande
behov av att giva dem en gemensam överledning icke förelåge. En
betydande besparing av arbetskrafter och kostnader skulle vinnas genom
att i huvudsak bibehålla ett decentraliserat system för ledningen av arbetarskyddet.
Hälsovårdsnämnden i Örebro framhåller, att förslaget organisatoriskt
innebär en mycket kraftig centralisering av förvaltningen och att den föreslagna
organisationen säkerligen icke kommer att medföra åsyftad effekt
inom lokalförvaltningen, där den rådgivande verksamheten torde bli
lidande. Enligt nämndens mening borde organisationen lämpligen decentraliseras.
Härigenom skulle större möjligheter till samråd mellan berörda parter
kunna erhållas.
Riksförsäkringsanstalten, medicinalstyrelsen, samtliga yrkesinspektörer,
yrkesinspektionens specialinspektörer för järnvägsdrift, yrkesinspektionens
ingenjörsförening och statsverkens ingenjörsförbund ha föreslagit, att det
nya centrala ämbetsverket skall benämnas arbetarskyddsstyrelsen och
icke arbetsrådet.
Kommitténs förslag att överflytta arbetarskyddstillsynen vid gruvor
och stenbrott från bergsstaten till en särskild gruvinspektion, inordnad
under det nya ämbetsverket, avstyrkes av kommerskollegium, statskontoret,
statens organisationsnämnd, bergmästarna och svenska gruvföreningen.
Riksförsäkringsanstalten, som likaledes avstyrker förslaget, förordar,
att bergsstatens tillsyn å arbetarskyddet vid gruvor och stenbrott
begränsas att omfatta huvudsakligen under jordsarbete i gruvor. Jernkontorets
gruvbyrå, landsorganisationen och svenska gruvindustriarbetareförbundet
anse det önskvärt, att gruvinspektörerna knytas till bergmästarna,
så att samarbetet dem emellan underlättas.
En närmare redogörelse för utlåtandena lämnas i samband med behandlingen
av specialinspektionen (s. 122).
Förslaget att överflytta sprängämnesinspektionen från kommerskollegium
till det nya ämbetsverket tillstyrkes eller lämnas utan erinran
i flertalet remissyttranden. Förslaget avstyrkes emellertid av bl. a.
kommerskollegium, sprängämnesinspektionen och statskontoret.
Kommitténs förslag angående tillsynen över arbetarskyddet vid t r a f i kväsendet
har i vad det angår statens järnvägar tillstyrkts eller
lämnats ulan erinran i de flesta yttrandena.
Järnvägsstyrelsen framhåller, att organisationen av specialinspektionen
för järnvägsdrift ej kunde anses ordnad på ett för vidkommande parter helt
tillfredsställande sätt. Styrelsen förklarar sig därför icke ha något att erinra
mot förslaget att styrelsens befattningshavare befrias från tillsynen å
arbetarskyddslagstiftningens efterlevnad.
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 18i.
1 rkesinspektionens specialinspektörer för järnvägsdrift ha i gemensamt
yttrande till riksförsäkringsanstalten erinrat, att det anmärkts att den nu
i fråga om statens järnvägar tillämpade organisationen ej stode i överensstämmelse
med föreskriften i 28 § gällande arbetarskyddslag. Enligt denna
bestämmelse finge yrkesinspektör eller honom underordnad befattningshavare
ej ha anställning i företag, som vore underkastat hans tillsyn. Härom
uttala specialinspektörerna följande.
Anmärkningen synes ha visst fog, men det må dock erinras om att specialinspektörernas
åtgöranden i arbetarskyddsavseende ej rimligen kunna
tänkas ha något som helst inflytande på deras anställnings- eller löneförhållanden.
En viss intressekonflikt skulle kunna tänkas uppstå, därest en
tjänstehavare såsom specialinspektör anser sig böra påyrka åtgärder, vilka
draga kostnader, som skola bestridas av anslag eller å utgiftskonton, i fråga
om vilka han i sin tjänst vid SJ har att vara så sparsam eller restriktiv som
möjligt. Ingen av de tjänstehavare vid SJ, åt vilka uppdragits att tjänstgöra
såsom specialinspektör inom yrkesinspektionen, har numera att i sin huvudtjänst
direkt vaka över driftsekonomien.
Landsorganisationen hänvisar i ärendet till av svenska järnvägsmannaförbundet
avgivet yttrande. Förbundet uttalar bl. a., att ett sedan länge närt
önskemål skulle förverkligas genom att de nuvarande specialinspektörerna
vid statens järnvägar ersattes med en särskild trafikinspektion, sorterande
under det nya ämbetsverket.
Statskontoret har däremot avstyrkt kommittéförslaget under framhållande
av att det icke hade påvisats, att inspektionen av järnvägarna skulle
vara förbunden med några olägenheter genom det sätt på vilket den f. n.
är anordnad.
Kommitténs förslag att tillsynen över arbetarskyddet vid de enskilda
järnvägarna skall utövas av befattningshavare hos det nya arbetarskyddsverket
har tillstyrkts av väg- och vattenbgggnadsstgrelsen, järnvägsstyrelsen
och riksförsäkringsanstalten. Sistnämnda myndighet har dock ansett,
att icke blott arbetarskyddsuppgifterna utan även övriga på järnvägsavdelningen
hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ankommande uppgifter
— möjligen med vissa undantag — böra överflyttas. De av avdelningens
arbetsuppgifter, som icke avse arbetarskydd, vore nämligen i allmänhet så
intimt sammanknutna med arbetarskyddet, att en uppdelning måste fa
ogynnsamma verkningar. Samma mening har uttalats av yrkesinspektionens
specialinspektör vid de enskilda järnvägarna.
Svenska järnvägarnas arbetsgivareförening anför bl. a. följande.
Den tjänstehavare, som erhåller väg- och vattenbyggnadsstyrelsens uppdrag
att verkställa tillsynen av trafiksäkerheten vid de enskilda järnvägarna,
måste förutsättas äga sådana kvalifikationer, att han även kan utöva
tillsyn av arbetarskyddslagstiftningens efterlevnad. Det synes också
föreningen uppenbart, att befattningshavaren i fråga bör kunna få sin
tjänstgöring i verket så ordnad, att han kan disponera sin tid på för erfor
-
23
Kanyl. Maj.ts proposition nr t Hi.
derliga inspektioner lämpligt sätt. Föreningen har sig ej heller bekant, att
anmärkningar mot hittillsvarande anordning under den gångna tiden framförts
vare sig från riksförsäkringsanstalten eller från någon personalorganisation.
Därest det av praktiska skäl blir mera lämpligt, att inspektören för de
enskilda järnvägarna överföres från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen till
det nya ämbetsverket, är detta enligt föreningens förmenande av mindre
betydelse. Det väsentliga är, att han blir ensam tillsy ning sman för järnvägarna
i fråga. Han bör sålunda omhänderhava all tillsyn i trafiksäkerhetshänseende
samt å arbetarskyddsområdet, gällande detta senare ej blott
själva järnvägsdriften utan även den yrkesinspektörerna nu tillkommande
tillsynen beträffande verkstäderna ävensom banunderhålls- och nybyggnadsarbeten.
Föreningen framhåller tillika, att det syntes så mycket mera lämpligt att
lägga all inspektion i trafiksäkerhets- och arbetarskyddshänseende vid järnvägarna
i fråga i en hand som de enskilda järnvägarna efter genomförandet
av pågående järnvägsförstatligande endast komme att utgöras av ett
relativt litet antal mindre banor.
Statskontoret har avstyrkt kommittéförslaget även i vad det avser de enskilda
järnvägarna.
Riksförsäkringsanstalten har i sitt yttrande jämväl behandlat frågan om
b ilbesiktnings väsen de t. I denna del framhåller anstalten, att
den anser det böra tagas under förnyat övervägande, huruvida icke bilbesiktningen
bör inordnas under det nya ämbetsverket. Ett slutligt ståndpunktstagande
till denna fråga torde emellertid icke kunna ske utan en
närmare utredning i ämnet.
Antomobilbesiktningsmånnens förening hemställer, att frågan om besiktningsväsendets
inordnande under arbetsrådet måtte prövas i förevarande
sammanhang. Enligt föreningens mening borde besiktningsväsendet för motorfordon
givas den plats, där det bäst kunde utveckla sig med hänsyn till
sina tekniska och sociala arbetsuppgifter, och mest rationellt syntes då vara,
att besiktningsverksamheten samordnades med statens tekniska inspektionsorgan.
Beträffande tillsynen å arbetarskyddet inom lufttrafiken framhåller
riksförsäkringsanstalten, att kommittén tydligen ej avsett att tillsynen å
själva flygtrafiken skulle oinhänderhavas av den föreslagna trafikavdelningen
inom arbetsrådet. Enligt anstaltens uppfattning skulle jämlikt förslaget
den särskilda kontroll, som luftfartsinspektionen hade att utöva med
avseende å luftfartyg, fortfarande bestå även efter det nya ämbetsverkets
tillkomst. Däremot skulle tillsynen inom området i övrigt utövas av yrkesinspektionen.
Sistnämnda tillsyn skulle följaktligen omlatta flygväsendets
verkstäder, hangarer m. in. Anstalten kunde väsentligen ansluta sig till vad
kommittén sålunda åsyftat. Den närmare gränsdragningen mellan de båda
t ill synsområdena torde, tillägger anstalten, i första hand med stöd av vun
-
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 184.
nen erlarenhet få göras av de närmast berörda myndigheterna, arbetarskyddsverket
och luftfartsstyrelsen och. om dessa ej kunde åsämjas, av
Kungl. Maj:t.
Luftfartsstyrelsen anser, att det lämpligaste vore att uppdela arbetarskyddsärendena
inom luftfarten och därmed sammanhängande verksamhetsområden
på luftfartsstyrelsen och det föreslagna nya ämbetsverket.
Denna uppdelning syntes böra ske enligt i huvudsak följande linjer.
I nder det nya verket och dess arbetsinspektion bör utan olägenhet kunna
inrymmas tillsyn av arbetarskyddet inom flygplansfabrikerna. Arbetsförhållandena
inom dessa torde icke avsevärt skilja sig från förhållandena vid
annat likartat verkstadsarbete.
Vidare torde skyddsinspektionen inom den verkstadsdrift som är förenad
med luftfarten böra åligga det nya verket. Luftfartsstyrelsen förutsätter
samråd med luftfartsinspektionen i alla frågor som kräva ett flygtekniskt
bedömande.
Arbetet med anläggande av nya flygfält utföres i regel i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
regi och torde kunna jämställas med övriga större anläggningsarbeten
inom detta verks område, varför tillsvnen bör åligga den
allmänna yrkesinspektionen.
^ luftfart sstyrelsens egna från driftstjänsten fristående arbeten å flvgplatserna
angår, är styrelsen visserligen av den uppfattningen att övervakningen
med avseende å yrkesskyddssynpunkternas tillvaratagande borde
ahgga styrelsen, ehuru det är fråga om styrelsen underställd personal. Luftfai
tsstyrelsen vill dock icke motsätta sig att denna till synsuppgift anförtros
det nya verket därest så befinnes lämpligt och principen genomföres i fråga
om liknande verksamhetsområden inom andra ämbetsverk.
Tillsynen a''\ arbetarskyddet inom den del av luftfarten som omedelbart
berör flygverksamheten såväl inom som utom Sverige bör däremot obetingat
åvila luftfartsstyrelsen och dess organ. Denna verksamhet fordrar en
sådan speciell sakkunskap och anknyter så intimt till luftfartsinspektionens
ordinarie arbetsuppgifter och det internationella samarbetet på detta
område, att det synes otänkbart att här göra en uppdelning. De arbetsuppgifter
som sammanhänga med trafiken såväl beträffande den flygande personalen
som markpersonalen böra bedömas av specialister, och därvid måste
hänsyn tagas till speciella omständigheter beträffande exempelvis arbetstider,
arbetsförhållanden etc. Eu mångfald exempel på frågor där flygteknisk
och ^medicinsk sakkunskap är oundgänglig för ett rätt bedömande
ur yrkesskyddssynpunkt av arbetet inom lufttrafiken skulle kunna anföras.
Har må emellertid endast framhållas, att en yrkesinspektör utan flygmedicinsk
utbildning av naturliga skäl knappast kan vara lämpad att bedöma
exempelvis arbetstider för personal i långväga flygtrafik. — Såsom
ett särskilt skäl varför luftfartsstyrelsen bär handha tillsynen över den flygande
pei sonalens arbetsförhållanden må framhållas, att denna personal i
stor utsträckning fullgör sitt arbete ombord på svenska flygplan utanför
s\enskt territorium. Den svenska yrkesskyddslagstiftningen kan icke äga
tillämpning utanför svenskt territorium, medan däremot luftfartsstyrelsen
äger möjlighet att i enlighet med internationella föreskrifter och efter överenskommelse
med flygtrafikföretagen meddela bestämmelser om arbetsförhållandena
för svensk flygande personal utanför landets gränser.
Kungl. Maj:ts proposition nr J84.
25
Det må här anföras, att arbetsförhållandena inom luftfarten icke äro analoga
med exempelvis motsvarande förhållanden inom järnvägstrafiken, enär
järnvägsstyrelsen ju har att själv ombesörja driften och är ansvarig för anordningarna
för personalens säkerhet och hälsa, medan däremot flygverksamheten
omhänderhaves av företag, som äro fristående gentemot luftfartsstyrelsen.
Utanför det nya ämbetsverket bör vidare ligga den under Sveriges meteorologiska
och hydrologiska institut lydande flygväderlekstjänsten och den
under telegrafstyrelsen hörande radiotjänsten inom luftfarten. Dessa verksamhetsgrenar
äro mycket nära förbundna med själva flygtrafiken och dela
dess arbetstider och arbetsförhållanden.
Yrkesinspektionens specialinspektörer för järnvägsdrift och yrkesinspektören
i första distriktet anse, att lufttrafiken bör undantagas från det nya
ämbetsverkets uppgifter.
Yrkesinspektören i sjätte distriktet finner däremot önskvärt, att lufttrafiken
kommer under yrkesinspektionens tillsyn och åberopar som skäl härför
bl. a., att det hade inträffat svårartade olycksfall vid segelflygning, vilka
berott på bristande skyddsanordningar.
Kommitténs förslag att inordna folkhälsoinstitutets yrkeshy
gieniska avdelning såsom en byrå i det nya ämbetsverket avslyrkes
i de flesta remissyttrandena.
Styrelsen för statens institut för folkhälsan framhåller sålunda, att någon
mera ingående undersökning av frågan om den yrkeshygieniska avdelningens
utbrytande ur institutet och dess förläggning såsom en byrå i det
ifrågasatta arbetsrådet icke syntes ha föregått kommitténs ställningstagande
och att motiven till den förordade åtgärden i anmärkningsvärd knapphändighet
angivits av kommitténs majoritet. Det framstode tillika såsom särskilt
anmärkningsvärt, att kommittén helt avstått från att pröva det ifrågavarande
organisationsspörsmålet ur de allmänna och principiella synpunkter,
som ovillkorligen måste göra sig gällande vid ställningstagandet. Skäl
av mycket vägande beskaffenhet tala enligt styrelsens uppfattning med synnerlig
styrka för att den i vårt land konsekvent genomförda uppdelningen
av administration och forskningsuppgifter icke övergives.
Enligt institutsstyrelsens mening hade uppenbarligen organisationsproblemet
uteslutande prövats ur synpunkten att tillförsäkra det administrativa
organet tillgång till medicinsk expertis. Däremot syntes icke någon som
helst uppmärksamhet ha ägnats frågan, om eu ur institutet utbruten och
från dess övriga delar friställd yrkeshygienisk avdelning kunde förutsättas
fullgöra sina uppgifter under lika gynnsamma betingelser som under nuvarande
ordning.
Vid institutets planläggning, framhåller styrelsen, fastslogs efter ingående
överväganden, alt institutets verksamhet skulle omfatta allmänhygien,
framför allt bostadshygien, födoämneshygien och yrkeshygien. Härom anför
styrelsen vidare.
26
Kiingl. Maj.ts proposition ni'' t Hå.
Schematiskt sett kan det sägas, att verksamheten borde taga sikte särskilt
pa tre grundläggande sidor av samhällslivet, nämligen medborgarens bostad,
kost och arbete, därvid yrkeshygieniska avdelningen skulle närmast
inriktas på den sistnämnda uppgiften. Emellertid innesluter yrkeshygienen
en mängd problem, där allmänhygien och födoämneshygien komma in redan
i frågeställningen. Erinras må i sådant avseende om exempelvis den
pågående skiftarbetsundersökningen. Det vore med visshet att väsentligen
försvaga yrkeshygieniska avdelningens möjligheter att fullgöra denna och
en mångfald av dess övriga uppgifter, om den berövades det stöd, som ett
nära och kontinuerligt samarbete med institutets övriga avdelningar måste
skänka. Och vid undersökningarnas utförande inom laboratoriet ligger det
i sakens natur, att tillgången till stora och med personliga och materiella
resurser å grundläggande områden väl utrustade laboratorier måste utgöra
en ovärderlig tillgång för den yrkeshygieniska avdelningen. Om ungefärligen
samma yttre förutsättningar skola beredas inom den föreslagna byrån,
måste kostnaderna bli avsevärt stegrade. Styrelsen befarar, att behov omedelbart
skulle anmälas av experter på de områden, som stå till förfogande
inom institutet. Och en utvidgning av laboratorieresurserna ter sig lika
ofrånkomlig. Enahanda är förhållandet med djurstallet, som givetvis måste
dubbleras. Jämväl i fråga om böcker och tidskrifter skulle säkerligen behov
av dubblering inställa sig.
Uppenbart är också, att den vetenskapliga verksamheten vid de kvarstående
avdelningarna, den allmänhygieniska och den födoämneshygieniska,
skulle lida allvarligt men, därest dessa berövades förmånen av omedelbart
och kontinuerligt samarbete med yrkeshygienen vid handläggning av sina
problem, vilka ofta hava nära anknytning till arbetshygienen.
Vad nu anförts har närmast avseende å undersöknings- och forskningsverksamheten.
Institutets uppgifter å området för utbildning inom socialhygienen
skulle även de i hög grad ogynnsamt påverkas av en uppdelning.
Särskilt skulle måhända detta göra sig gällande i fråga om den fortsatta
utbildningen av läkare inom socialhygien och socialmedicin.
Styrelsen framhåller härefter, att den ansett sig böra och kunna utgå
ilrån att förslaget icke — annat än möjligen som ett mycket kortvarigt provisorium
— bygger på eu lokal förening av den ifrågasatta byrån och institutet.
Enligt styrelsens mening måste nämligen en ordning, enligt vilken
inom samma byggnad som en Kungl. Maj :t omedelbart underställd institution
med långt driven lokalgemenskap — laboratorier, bibliotek, djurstallar
och undervisningslokaler — skulle inrymmas en byrå av ett statligt ämbetsverk
med skild administration och ekonomi, egen personal osv., medtöra
så allvarliga svårigheter av administrativ och ekonomisk natur, att det
vore helt uteslutet att förutsätta en dylik ordning.
Den synpunkt reservanten Yllner anfört rörande donationen vid institutets
tillkomst delades även av styrelsen.
Slutligen borde icke, anför styrelsen, förloras ur sikte den ideella vinsten
av att den vetenskapliga eller vetenskapligt betonade verksamheten inom
yrkeshygienens område intoge en fullt fri och oberoende ställning i förhållande
ej blott till arbetsmarknadens parter utan även till det statliga tillsynsorganet.
Kungl. Maj:ts proposition nr 184.
o
i
Föreståndaren för folkhälsoinstitutets yrkeshygieniska avdelning, professorn
S. Forssman uttalar i eu promemoria till institutsstyrelsen, att kommitténs
förslag att överföra yrkeshygieniska avdelningen till det föreslagna
ämbetsverkets arbetshygieniska byrå torde av de framlagda organisationsförslagen
vara det lämpligaste med hänsyn till effektiviteten av landets arbetarskydd,
förutsatt att verksamheten förlägges till yrkeshygieniska avdelningens
lokaler.
Medicinalstyrelsen uttalar bl. a.
Även om förslaget skulle tillföra ämbetsverket den av alla intresserade
krävda tillgången på ökad medicinsk sakkunskap, skulle det enligt styrelsens
mening innebära ett sammanförande av administration och vetenskaplig
forskning, som vore till stort förfång för bådadera och enbart ägnat att
befordra den av styrelsen påtalade tendensen till en avsnörning av yrkeshygienen
från sitt naturliga och nödvändiga sammanhang med den allmänna
hygieniska forskningen och verksamheten. För den yrkeshygieniska
avdelningen skulle detta medföra en stark beskärning av dess ställning som
fritt och obundet organ för forskningen, och för institutet för folkhälsan,
som organiserats som en enhet med inriktning på allmänhygien, födoämneshygien
och yrkeshygien, en stympning, som väsentligen skulle minska institutets
möjligheter att fylla sina viktiga uppgifter.
Riksförsäkringsanstalten understryker behovet av tillgång till medicinsk
sakkunskap inom arbetsinspektionen men kan icke ansluta sig till förslaget
om överflyttning av yrkeshygieniska avdelningen. Anstalten anför härefter
bl. a.
I institutets verksamhet kunna särskiljas tvenne huvudlinjer, nämligen
en mera fristående, djupgående forskningsverksamhet och en praktisktvetenskaplig
undersökningsverksamhet. En överflyttning av institutets yrkeshygieniska
avdelning skulle sannolikt medföra, att forskningsverksamheten
bleve i viss mån åsidosatt till förmån för den mera praktiska delen.
Med hänsyn härtill samt till det förhållandet, att institutet delvis tillkommit
genom donationsmedel, vid vilka äro fästade villkoret, att institutets
uppgift skall vara vetenskaplig forskning och undervisning, synes det anstalten
knappast riktigt eller lämpligt att till den nya chefsmyndigheten
överflytta yrkeshygieniska avdelningen vid institutet. Det synes ej heller
lyckligt att genom en dylik överflyttning från institutet avskilja en viktig
del av dess verksamhetsområde.
Även socialstyrelsen, statskontoret, allmänna lönenämnden, statens organisationsnämnd,
länsstyrelsen i Örebro län, hälsovårdsnämnden i Malmö,
förste stadsläkaren i Göteborg, svenska arbetsgivareföreningen, svenska
lantarbetsgivareföreningen och handelns arbetsgivareorganisation avstyrka
förslaget om överflyttning av yrkeshygieniska avdelningen. Också landsorganisationen
uttrycker viss tvekan beträffande överflyttningen.
I detta sammanhang må nämnas, att föreståndaren för radiofysiska institutionen
vid karolinska sjukhuset, professorn R. Sievert anfört, att det
kunde ifrågasättas, om icke ett flertal av de verksamhetsområden, som
28
Kungl. Maj.ts proposition nr 18U.
skulle ligga under den planerade arbetsinspektionen, förutsatte omfattande
forskning, för vilken en annan organisation än den av kommittén föreslagna
syntes mera ändamålsenlig. En vida bättre form för organisation av det
ifrågavarande arbetet än den föreslagna syntes vara att inom arbetsrådet
ha en avdelning, vilkens huvuduppgift skulle vara att distribuera forskningsproblem
till olika sakkunniga institutioner inom landet och som kunde
ställa medel till förfogande för utredningar och undersökningar av sådana
arbetarskyddsfrågor, som för sitt bedömande fordrade vetenskaplig eller
teknisk forskning av speciell natur.
Även bergmästaren i norra distriktet anför, att den statliga organisationens
uppgifter förutsatte en grundläggande forskning, ett förhållande som
icke blivit tillräckligt beaktat i det föreliggande förslaget.
Departementschefen.
I likhet med kommittén finner jag de växande uppgifterna på arbetarskyddets
område motivera att ledningen av hithörande statliga angelägenheter
sammanföres i ett särskilt ämbetsverk. Jag erinrar om att jag, då
Irågan om överflyttningen av arbetarskyddsbyrån från socialstyrelsen till
riksförsäkringsanstalten behandlades i riksdagen år 1937, fann anledning uttala,
att tillräckliga motiv för att göra byrån till ett självständigt verk redan
då funnos. Jag finner nu tiden vara inne att föreslå, att ett särskilt ämbetsverk
för den centrala ledningen av tillsynen å arbetarskyddslagstiftningens
efterlevnad inrättas. Jag ansluter mig sålunda till kommitténs förslag, att
arbetarskyddsbyrån utbrytes ur riksförsäkringsanstalten och att denna tillsammans
med det nuvarande arbetsrådet kommer att bilda kärnan i det
nya ämbetsverket.
Då det här är fråga om ett verk med övervägande administrativa funktioner
finner jag det icke lämpligt att i enlighet med kommitténs förslag
benämna detsamma arbetsrådet, en beteckning som knappast är adekvat.
I anslutning till vad som förordats i vissa yttranden föreslår jag att verket
benämnes arbetarskyddsstyrelsen.
Jag föreslår, att arbetarskyddsstyrelsen skall inrättas fr. o. m. den I
januari 1949.
De lokala tillsynsorgan, som nu äro underställda arbetarskyddsbyrån i
riksförsäkringsanstalten, nämligen den allmänna och den kvinnliga yrkesinspektionen
samt skogs- och flottledsinspektionen böra i fortsättningen
sortera under det nya ämbetsverket. Kommittén har föreslagit, att även
vissa andra tillsynsorgan direkt underställas det nya verket. Jag anhåller
om att nu till behandling få upptaga härmed sammanhängande frågor.
Kommittén har föreslagit, att tillsynen å arbetarskyddslagstiftningen i
gruvor och stenbrott överflyttas från bergmästarna till särskilda gruvinspektörer,
underställda en inom det nya verket upprättad avdelning för
gruvinspektion. Av skäl, som jag närmare redogör för i det följande
(s. 125), föreslår jag, att bergmästarna efter den nya lagstiftningens
29
Kungl. Maj.ts proposition nr 18b.
ikraftträdande skola bibehålla sina arbetarskyddsuppgifter i vad avser
underjordsarbete i gruvorna. Bergmästarna böra därvid ha ställning som
specialinspektörer inom yrkesinspektionen och i denna egenskap vara
underställda arbetarskyddsstyrelsen. Någon särskild gruvinspektion anser
jag sålunda icke böra inrättas.
Till frågan om sprängämnesinspektionens överflyttning från kommerskollegium
till det nya ämbetsverket torde icke ställning böra tagas förrän
i samband med prövningen av ett nyligen avgivet förslag till förordning angående
explosiva varor.
Sedan länge har från arbetstagarhåll framförts uppfattningen att tillsynen
å arbetarskyddslagstiftningens efterlevnad vad beträffar ban-, maskin-,
säkerhets- och trafiktjänsten vid järnvägarna, vilken nu vid sidan
av andra tjänsteåligganden handhaves för statens järnvägars vidkommande
av två befattningshavare hos järnvägsstyrelsen och för de enskilda järnvägarnas
vidkommande av järnvägsinspektören hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
skulle organiseras som en självständig verksamhet. Kommittén
har föreslagit, att dessa tillsynsuppdrag överflyttas på befattningshavare i
det nya arbetarskyddsverket. De skäl, som kommittén anfört härför, finner
jag bärande. Jag tillstyrker därför kommitténs förslag att ifrågavarande
tillsynsverksamhet anförtros en särskild avdelning, benämnd trafikavdelningen,
i det nya verket. Jag kan däremot icke förorda, att övriga arbetsuppgifter,
som åvila järnvägsinspektören hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
överflyttas. Det kan nämligen icke vara lämpligt att det nya arbetarskyddsverket
skall svara jämväl för tillsynen i trafiksäkerhetshänseende
vid de enskilda järnvägarna. Vid bifall till det av mig förordade
förslaget torde befattningen som järnvägsinspektör tills vidare erfordras
hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
Av vissa remissinstanser har ifrågasatts om icke bilbesiktningsväsendet
bör inordnas under det nya arbetarskyddsverket. Då frågan om trafiksäkerhetsarbetets
framtida organisation är under behandling av 1945 års
trafiksäkerhetskommitté, torde med prövningen av denna fråga böra anstå.
I princip är jag dock av den uppfattningen att arbetarskyddsstyrelsens befattning
med motorfordonsfrågor bör begränsas till vad som rör arbetarskyddet.
Kommittén har föreslagit, att även tillsynen å arbetarskyddslagstiftningens
efterlevnad vid flygtrafik skall ankomma på arbetarskyddsverket
genom dess trafikavdelning. Riksförsäkringsanstalten har emellertid förordat
en viss uppdelning av tillsynen mellan de närmast berörda myndigheterna,
luftfartsstyrelsen och det nya ämbetsverket. Även luftfartsstyrelsen
finner en uppdelning nödvändig. Härvid borde tillsynen av arbetarskyddet
inom den del av luftfarten som omedelbart berör flygverksamheten,
såväl inom som ulan landet, åvila luftfartsstyrelsen och dess organ. I ett
par yttranden har förordats, alt tillsynen över lufttrafiken undantages från
del nya ämbetsverkets uppgifter.
30
Kungl. Maj.ts proposition nr 18i.
För egen del vill jag i denna fråga anföra följande. Inom flygväsendet är
den nuvarande arbetarskyddslagen tillämplig å all sådan verksamhet, som
är att anse såsom rörelse eller visst särskilt arbetsföretag i lagens mening,
lillsynen å lagens efterlevnad vid dylik verksamhet ankommer på den allmänna
yrkesinspektionen. Enligt vad jag inhämtat har inspektionen hittills
företrädesvis ägnat tillsyn åt flygväsendets verkstäder, hangarer samt byggnads-
och anläggningsarbeten. Den egentliga luftfartstjänsten däremot har
som regel ej varit föremål för yrkesinspektionens tillsyn. Jag vill i detta
sammanhang påpeka, att även arbetstidslagstiftningen gäller för luftfarten,
lillsynen å denna lagstiftnings efterlevnad inom luftfarten ankommer likaledes
på yrkesinspektionen, då något annat tillsynsorgan icke förordnats
härför.
Av det anförda framgår, att luftfarten redan nu till väsentlig del är inbegripen
under arbetarskyddslagstiftningen och således även underkastad
yrkesinspektionens tillsyn. Jag ansluter mig i princip till kommitténs förslag,
att uppgifter rörande arbetarskyddet vid luftfart jämväl skola åligga
den föreslagna trafikavdelningen inom arbetarskyddsstyrelsen. Jag är emellertid
ense med riksförsäkringsanstalten och luftfartsstyrelsen därom, att
en viss uppdelning av tillsynsverksamheten beträffande luftfarten bör ske.
Sålunda bör chefen för den i luftfartsstyrelsen ingående luftfartsinspektionen
(luftfartsinspektören) förordnas att såsom specialinspektör inom yrkesinspektionen
utöva tillsyn å arbetarskyddet vid den egentliga luftfarten.
Den närmare gränsdragningen synes i stort sett kunna ske i enlighet med
det av luftfartsstyrelsen framlagda förslaget.
\ ad slutligen angår kommitténs förslag att yrkeshygieniska avdelningen
vid statens institut för folkhälsan överflyttas till det nya verket vill jag
anföra följande.
\ id behandling av arbetarskyddsfrågor av yrkeshygienisk natur är det
givetvis av betydelse, att ett nära samarbete äger rum mellan yrkeshygieniska
avdelningen och yrkesinspektionens chefsmyndighet. Samarbetet
skulle givetvis underlättas om de båda institutionerna organisatoriskt sammanfördes.
De skäl, som anförts mot förslaget, anser jag emellertid vara
av utslagsgivande betydelse. Enligt min mening bör sålunda yrkeshygieniska
avdelningen bibehållas i sin nuvarande ställning vid institutet för
folkhälsan.
Byråindelning m. m.
Nuvarande organisation och kommitténs förslag.
Kommittén har föreslagit, att det nya ämbetsverket skall organiseras på
sex byråer, nämligen
arbetstidsbyrån, som i huvudsak skall övertaga det nuvarande arbetsrådets
uppgifter rörande arbetstidslagstiftningens tillämpning,
31
Kungl. Maj.ts proposition nr 184.
skyddstekniska byrån, å vilken skola handläggas de allmänna skyddstekniska
ärenden, som f. n. åligga riksförsäkringsanstaltens arbetarskyddsbyrå,
specialinspektionsbyrån, som skall ha att taga befattning med de ärendon
rörande vissa specialinspektionsorgan, som nu ankomma på nämnda arbetarskyddsbyrå,
arbetshygieniska byrån, som väsentligen motsvarar yrkeshygieniska avdelningen
vid folkhälsoinstitutet och viss del av den nuvarande kvinnliga
yrkesinspektionen,
upplysnings- och utbildningsbyrån, som huvudsakligen skall omhänderha
upplysnings- och utbildningsfrågor, samt
administrativa byrån, å vilken främst skola handläggas lagärenden och
administrativa frågor.
I det följande torde få lämnas en närmare redogörelse för nu tillämpad
organisation och kommitténs förslag.
Arbetstidsbyrän. På det nuvarande arbetsrådet ankommer främst den
centrala handläggningen av de arbetsuppgifter, som röra arbetstidslagarnas
tillämpning. För närmare uppgifter om arbetsrådets åligganden torde jag
få hänvisa till redogörelsen å s. 55—56 i betänkandet.
Kommittén föreslår, att de arbetsuppgifter som åvila det nuvarande arbetsrådet
— med undantag av vissa administrativa och kamerala ärenden
— överföras på en arbetstidsbyrå, i huvudsak motsvarande rådets kansli.
Kommittén föreslår därjämte, att till denna byrå överflyttas bl. a. sådana
ärenden, som avse tillämpning och tolkning av arbetarskyddslagens bestämmelser
om arbetstid, raster, arbetspauser samt natt- och veckovila och
som f. n. handläggas av riksförsäkringsanstaltens arbetarskyddsbyrå. På
byrån skall ankomma att utöva inseende över till synsorganens tillsyn å
arbetslidslagstiftningens efterlevnad.
Skyddstekniska byrån. Å riksförsäkringsanstaltens arbetarskyddsbyrå
handläggas de ärenden rörande arbetarskydd, som ankomma på anstalten
såsom chefsmyndighet för yrkesinspektionen (den allmänna och den kvinnliga
yrkesinspektionen, den kommunala tillsynen samt specialinspektionerna).
Byråns arbetsuppgifter kunna sägas vara av skyddsteknisk, yrkeshygienisk,
juridisk och administrativ art.
För närmare uppgifter rörande nämnda ärenden torde få hänvisas till
s. 58—61 i betänkandet.
Kommittén föreslår, att till den nya skyddstekniska byrån överflyttas de
arbetsuppgifter, som i stort sett ankomma på den nuvarande arbetarskyddsbyrån.
Dock skola ärenden, som avse tillämpningen av arbetarskyddslagens
bestämmelser om arbetstid in. in., såsom nyss angivits, överflyttas till byrån
för arbetstidsärenden. På byrån skola ej heller handläggas sådana skyddstekniska
och yrkeshygieniska ärenden, som falla inom den föreslagna spe
-
32
Kungl. Maj.ts proposition nr 1 Si.
cialinspektionsbyråns eller arbetshygieniska byråns särskilda arbetsområden.
Vidare skola sådana arbetsuppgifter, som avse meddelande av upplysning
och utbildning samt utarbetande av berättelser, rapporter in. m., huvudsakligen
ankomma på den av kommittén föreslagna upplysnings- och
utbildningsbyrån. Dessutom skola ärenden av juridisk och administrativ
natur till övervägande delen överflyttas till administrativa byrån. Den nya
skyddstekniska byrån borde handha den närmaste ledningen av tillsynsverksamheten
med avseende på de uppgifter, som falla inom byråns arbetsområde.
Rörande den närmare omfattningen och innebörden av förslaget i denna
del torde jag få hänvisa till den å s. 63—64 i betänkandet lämnade redogörelsen.
Specialinspektionsbyrån. Byrån föreslås uppdelad på fyra avdelningar,
nämligen gruvavdelningen, skogsavdelningen, trafikavdelningen och sprängämnesavdelningen.
Å gruvavdelningen skola enligt kommitténs förslag handläggas
ärenden rörande arbetarskyddet inom gruv- och stenindustrien. Handläggningen
av dessa ärenden ankommer f. n. på riksförsäkringsanstaltens arbetarskyddsbyrå
och — såvitt angår tillämpningen av gruv- och stenkolslagarna
— kommerskollegii bergsbyrå.
Ärenden, som gälla arbetarskyddet inom skogsbruket, inkl. flottning,
handläggas f. n. centralt av riksförsäkringsanstaltens arbetarskyddsbyrå.
De ökade arbetsuppgifter, med vilka kommittén räknar, anser kommittén
kräva, att den skogliga yrkesinspektionen avsevärt förstärkes. Kommittén
föreslår därför, att den nuvarande skogs- och flottledsinspektionen uppdelas
på två distrikt och att kansli och personal tillhörande det ena av
dessa (det södra) knytes till verket såsom en avdelning inom specialinspektionsbyrån,
förslagsvis benämnd skogsavdelningen. Rörande kommitténs
ytterligare motivering till detta förslag torde jag få hänvisa till den
å s. 167—169 i betänkandet lämnade redogörelsen.
På trafikavdelningen bör enligt kommitténs förslag företrädesvis
ankomma handläggningen av ärenden, som avse tillämpningen av
arbetarskyddslagen och med stöd av densamma meddelade föreskrifter i
den mån desamma äro tillämpliga å verksamhet avseende järnvägs-, spårvägs-,
bil-, buss- och flygtrafik. Viss fördelning av ifrågavarande ärenden
anser kommittén dock nödvändig och anför härom följande.
I analogi med den fördelning av tillsynen, som tillämpas mellan yrkesinspektör
och nuvarande specialinspektörer för järnvägsdrift, torde en viss
uppdelning av förevarande ärenden vara påkallad mellan avdelningen och
ämbetsverkets byråer. Det synes sålunda böra ankomma på trafikavdelningen
att handlägga arbetarskyddsärenden, som beröra tillverkning av fordon,
flygplan och andra trafikmedel, alltså ej skyddstekniska byrån. På denna
Kungl. Maj.ts proposition nr 18b.
33
torde åter böra handläggas ärenden rörande ångpannor och andra tryckkärl
samt hissar och andra lyftanordningar, även då dessa brukas i ovan angiven
verksamhet.
Å sprängämnesavdelningen skulle enligt förslaget ankomma
handläggningen av ärenden, som falla inom sprängämnesinspektionens
verksamhetsområde, däri inberäknat ärenden, som åligga sprängämnesinspektören
såsom specialinspektör inom yrkesinspektionen.
Arbetshygieniska byrån. Enligt kommittéförslaget skulle denna byrå bestå
av tre avdelningar, av vilka den medicinska och den kemisk-tekniska
skulle motsvara den medicinska resp. den kemisk-tekniska sektionen inom
folkhälsoinstitutets yrkeshygieniska avdelning. Inom den medicinska avdelningen
skulle dock handläggas även de ärenden, som handhas av den
nuvarande arbetarskyddsbyråns läkare. Härjämte skulle i den föreslagna
byrån ingå en socialhygienisk avdelning. Rörande denna avdelning har
kommittén anfört bl. a.
Till arbetarskyddet höra även socialhygieniska och vissa sociala uppgifter.
För den centrala handläggningen av dessa uppgifter finnes icke någon
socialhygieniskt utbildad befattningshavare inom yrkesinspektionens chefsmyndighet,
utan ifrågavarande ärenden handläggas vanligen i samråd med
eller uteslutande genom yrkesinspektrisen. Med hänsyn till de sociala frågornas
alltmera ökade betydelse och omfattning inom nutida arbetsliv böra
de inom det nya verket företrädas av särskilda befattningshavare med insikter
i dessa frågor. Kommittén finner därvid naturligast att knyta den
nuvarande kvinnliga yrkesinspektionen mera fast till chefsmyndigheten.
I detta syfte föreslås, att yrkesinspektrisen såsom chef för den kvinnliga
yrkesinspektionen (jämte kansli) överflyttas till ämbetsverket. Då de socialhygieniska
och sociala frågorna företrädesvis anknyta till de yrkeshygieniska
och liksom dessa gälla samtliga arbetsplatser, även de som falla under specialinspektionen,
anser kommittén, att de böra handläggas å arbetshygieniska
byrån och att för detta ändamål en särskild avdelning inrättas inom
byrån, förslagsvis benämnd socialhygieniska avdelningen.
Närmare motivering för detta förslag lämnar kommittén å s. 101—102
i sitt betänkande, till vilket jag torde få hänvisa.
Avdelningens arbetsuppgifter böra enligt kommitténs förslag i allt väsentligt
vara desamma, som f. n. tillhöra den kvinnliga yrkesinspektionens arbetsområde,
dock att uppgifterna ej skola såsom nu huvudsakligen begränsas
att gälla företrädesvis arbete, vartill kvinnor användas.
Upplysnings- och ntbilclningsbyrän. Rörande vissa på den nuvarande
arbetarskyddsbyrån ankommande uppgifter har kommittén lämnat följande
redogörelse.
I egenskap av yrkesinspektionens chefsmyndighet har riksförsäkringsanstalten
bl. a. att årligen till chefen för socialdepartementet avgiva berättelse
angående yrkesinspektionens verksamhet. Det åvilar anstaltens arbetarskyddsbyrå
att sammanställa och bearbeta de statistikuppgifter och redo
;j
— Bihang till riksdagens protokoll Wb8. 1 sand. Nr 18b.
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 184.
görelser över tillsynsverksamheten, som de skilda tillsynsorganen årligen
ha att ingiva till anstalten, samt ombesörja berättelsens tryckning och
distribution. För att kunna tillhandagå tillsynsorgan och allmänhet med
upplysningar, råd och anvisningar rörande arbetarskyddslagstiftningens
tillämpning äger anstalten att under iakttagande av härför meddelade föreskrifter
utgiva även andra publikationer än ovannämnda berättelse. Sålunda
utarbetas å byrån särskilda anvisningar angående skydd mot yrkesfara.
Ehuru dessa anvisningar närmast äro avsedda att för yrkesinspektionens
befattningshavare angiva, vad de i fråga om vissa maskiner, arbetsförfaranden
eller eljest ha att påfordra i skyddshänseende, ha desamma alltmera
fått karaktären av allmänna föreskrifter och därför kommit att bliva normgivande
även för andra än tillsynsorganen. På byrån utarbetas och befordras
till trycket också andra skyddsföreskrifter, råd t ill arbetare m. m. En
annan uppgift, som åvilar arbetarskyddsbyrån, är att sammanställa och
bearbeta de rapporter, som yrkesinspektörerna och specialinspektörerna avgiva
till byrån angående mera beaktansvärda olycksfall eller olyckstillbud.
Dessa rapporter publiceras numera i tidskriften Arbetarskyddet samt tillhandahållas
separat i form av särtryck.
För att behovet av upplysning och utbildning på arbetarskyddets område
bättre än nu skall kunna tillgodoses, föreslår kommittén, att inom det nya
ämbetsverket inrättas en särskild byrå för hithörande arbetsuppgifter.
Härom anför kommittén bl. a. följande.
För arbetarskyddets effektiva genomförande fordras icke blott vidtagande
av skyddstekniska, yrkeshygieniska och sociala åtgärder av olika slag utan
även rent personliga insatser, exempelvis genom iakttagande av skyddsföreskrifter,
ordning på arbetsplatsen samt omtanke och varsamhet i arbetet.
Det primära arbetet inom arbetarskyddet — lagstiftningsåtgärder, utfärdande
av anvisningar och andra skyddsföreskrifter, tillsyn m. in. — bör
därför kompletteras med en lämplig och rationellt bedriven upplysningsverksamhet
i syfte att sprida kunskap om arbetarskyddet, dess uppgift och
mål samt krav på intresse och medverkan från såväl samhällets som arbetsgivares
och arbetstagares sida. Av vikt är även, att tillsynsorganen utbildas
och fortbildas för sin uppgift.
Närmare redogörelse för den föreslagna byråns arbetsuppgifter lämnas å
s. 108—109 i betänkandet.
Administrativa byrån. Med hänsyn till det nya ämbetsverkets organisation
och storlek samt omfattningen av de verket underställda lokala tillsynsorganen
finner kommittén nödvändigt, att inom verket inrättas en särskild
byrå för handläggning av vissa lagärenden samt frågor av administrativ
och ekonomisk natur.
Kommittén föreslår, att på byrån skola handläggas följande ärenden.
Upprättande och granskning ur juridisk-administrativ synpunkt av förslag
till nya eller ändrade författningar eller andra föreskrifter på arbetarskyddets
område, för såvitt icke ärendet tillhör annan byrå,
avgivande av utlåtanden över förslag till författningar eller andra föreskrifter
inom sociallagstiftningen, i den mån ärendet ej skall handläggas å
annan byrå,
35
Kungl. Maj.ts proposition nr 18k.
avgivande av utlåtanden över konventionsförslag, rekommendationer o. d.
på det sociala området, i den mån ärendet ej skall handläggas å annan byrå,
granskning ur juridisk-administrativ synpunkt av på annan byrå utarbetade
förslag till anvisningar, promemorior och andra föreskrifter angående
skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete,
besvär över ämbetsverkets eller under dess inseende ställda tillsynsorgans
åtgärder eller beslut i fall, då ärendet ej skall handläggas å annan byrå,
ämbetsverkets och underlydande lokala tillsynsorgans kontorsorganisation,
register-, diarie- och protokollföring,
ämbetsverkets och underlydande lokala tillsynsorgans instruktion, arbetsordning
och tjänsteföreskrifter samt personalfrågor, i vad gäller anställning,
avlöning, semester, tjänstledighet, pension o. d.,
lokal, arkiv och inventarier,
avlönings-, expens- och resemedel samt
övriga administrativa och kamerala frågor.
Mot kommitténs förslag rörande byråindelningen ha reservationer avgivits
av fyra ledamöter.
Såsom förut omnämnts har ledamoten Yllner ansett, att yrkeshygieniska
avdelningen vid folkhälsoinstitutet icke bör överflyttas till det nya ämbetsverket.
Till denna uppfattning ha ledamöterna Hultman, Löfvander och
Odholm anslutit sig. Sistnämnda tre ledamöter ha vidare anfört bl. a. följande.
Det synes oss icke vara motiverat att såsom en särskild byrå upptaga den
föreslagna upplysnings- och utbildningsbyrån. Personalbehovet för denna
gren av verksamheten bör kunna beräknas mindre än vad kommittén gjort,
med hänsyn bl. a. till det frivilliga propagandaarbete som utföres av arbetsmarknadens
organisationer. Det må erinras om att svenska arbetsgivareföreningen
och landsorganisationen tillsatt ett gemensamt organ, arbetarskyddsnämnden,
med uppgift att särskilt propagera för ett förbättrat arbetarskydd.
Med hänsyn till vad ovan anförts och även till önskvärdheten av att handläggningen
av de allmänna arbetarskyddsärendena samordnas på bästa möjliga
sätt, synas byråerna för allmänna skyddstekniska ärenden, för arbetshygieniska
ärenden samt för upplysnings- och utbildningsärenden lämpligen
böra sammanslås till en byrå för allmänna arbetarskyddsärenden. I
denna byrå skulle finnas följande avdelningar: avdelningen för skyddstekniska
ärenden, medicinska avdelningen, avdelningen för den kvinnliga arbetsinspektionen
samt avdelningen för upplysnings- och utbildningsärenden.
De socialhygieniska ärendena synas vara av den beskaffenhet, att de
böra handläggas av dessa avdelningar i samverkan.
Yttranden.
Byggnadsstyrelsen, medicinalstyrelsen, socialstyrelsen, tjänstemännens
centralorganisation (TCO) och yrkeskvinnors samarbetsförbund uttala, att
de i princip intet ha att erinra mot förslaget till byråindelning, medicinalstyrelsen
dock med visst förbehåll beträffande förläggningen av upplysnings-
och utbildningsärenden och ärenden rörande den kvinnliga yrkesinspektionen.
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 18b.
Reservanternas förslag till byråindelning biträdes av länsstyrelserna i
Malmöhus och Örebro län, svenska arbetsgivareföreningen, svenska lantarbetsgivareföreningen
och handelns arbetsgivareorganisation.
I flera remissyttranden framläggas förslag till annan byråindelning än
den av kommittén föreslagna.
Sålunda föreslår riksförsäkringsanstalten fem byråer, benämnda arbetstidsbyrån,
skyddstekniska byrån, trafikbyrån, byrån för medicinska och
sociala ärenden samt administrativa byrån. Statskontoret anser, att det nya
ämbetsverket bör bestå av tre byråer: arbetstidsbyrån, skyddstekniska byrån
och administrativa byrån. Statens organisationsnämnd förordar, att
ämbetsverket skall bestå av, förutom verksledningen, arbetstidsbyrån och
arbetarskyddsbvrån samt ett kameralkontor. Yrkesinspektionens ingen jörsförening
föreslår nio byråer.
Jag behandlar härefter yttrandena i vad de avse de särskilda av kommittén
föreslagna byråerna.
Beträffande den föreslagna arbetstidsbyrån har erinran ej anförts
i utlåtandena.
Den av kommittén föreslagna organisationen av skyddstekniska
byrån har föranlett erinringar huvudsakligen av riksförsäkringsanstalten,
medicinalstyrelsen, statskontoret, statens organisationsnämnd och yrkesinspektionens
specialinspektörer för järnvägsdrift. I några remissyttranden
har, såsom nyss nämnts, förordats det av reservanterna i kommittén
framlagda förslaget.
Riksförsäkringsanstalten anför, att med den av anstalten föreslagna anordningen
i fråga om arbetarskyddet vid gruvor och stenbrott gruvavdelningen
å specialinspektionsbyrån bleve överflödig. I stället förordas, att en
särskild befattning för gruvärenden inrättas å skyddstekniska byrån. Vidare
borde enligt anstaltens mening skogs- och sprängämnesavdelningarna
inom specialinspektionsbyrån överflyttas till skyddstekniska byrån och inordnas
såsom avdelningar under denna byrå samt trafikavdelningen ombildas
till en självständig byrå, benämnd trafikbyrån. Upplysnings- och utbildningsfrågorna
borde likaledes handläggas av skyddstekniska byrån.
Genom ett sådant sammanförande borde ett bättre samordnande av förekommande
arbetsuppgifter vara att förvänta.
Medicinalstyrelsen finner kommitténs förslag innebära en föga rationell
uppdelning av upplysnings- och utbildningsverksamheten — vars
hela effekt torde avhänga av en intim samordning av medicinska,
tekniska och sociala aspekter på arbetarskyddet — mellan den särskilda
byrån för upplysnings- och utbildningsärenden samt den medicinska avdelningen
av arbetshygieniska byrån. Styrelsen anser goda skäl tala för
sammanslagning av de allmänna arbetarskyddsärendena till en gemensam
byrå för arbetarskyddsärenden med en avdelning för upplysnings- och utbildningsärenden
och jämväl en avdelning för den kvinnliga arbetsinspektionen.
37
Kungl. Maj:ts proposition nr 18b.
Statens organisalionsnämnd föreslår, att skyddstekniska byrån skall benämnas
arbetarskyddsbyrån och omfatta en allmän skyddsteknisk avdelning,
en skogsavdelning, en trafikavdelning, en sprängämnesavdelning, en
socialhygienisk avdelning samt en upplysnings- och utbildningsavdelning.
Skogs-, trafik- och sprängämnesavdelningarna kunna enligt nämndens mening
också givas fristående ställning utanför byråindelningen. Någon specialinspektionsbyrå
skulle sålunda icke erfordras.
Rörande den föreslagna specialinspektionsbyrån torde jag
få hänvisa till nyss återgivna yttranden. Härutöver må följande nämnas.
Statskontoret anser, att specialinspektionsbyrån bör sammanslås med
skyddstekniska byrån. Den särskilda avdelningen för arbetarskyddet inom
skogsbruket kunde eventuellt organiseras som en fristående sektion, direkt
underställd verkets chef.
Yrkesinspektören i nionde distriktet anser, att någon specialinspektionsbyrå
ej bör finnas. De avdelningar, som enligt kommittéförslaget skulle
ingå i en sådan, borde i stället lyda direkt under en utom och över byråerna
placerad överdirektör.
Yrkesinspektionens ingenjörsförening föreslår, att de olika avdelningarna
organiseras såsom byråer.
Domänstyrelsen anför, att med hänsyn till de ökade arbetsuppgifter, som
den av kommittén föreslagna vidgade tillämpningen av arbetarskyddslagstiftningen
komme att medföra för den skogliga yrkesinspektionen, styrelsen
funne en förstärkning av denna inspektion påkallad. Emot den föreslagna
organisationen med uppdelning på två inspektionsdistrikt m. m.
hade styrelsen intet att erinra. Skogsstyrelsen finner likaledes den föreslagna
uppdelningen välbetänkt. Skogs- och flottledsinspektören finner
lämpligast, att avdelningen direkt underställes en överdirektör.
Statsverkens ingenjörsförbund och yrkesinspektionens ingen jörsförening
föreslå, att i stället för den föreslagna trafikavdelningen skall finnas en
byrå för landtrafik.
Såsom förut anförts (s. 25) har kommitténs förslag om överflyttning av
folkhälsoinstitutets yrkeshygieniska avdelning till det nya ämbetsverket —
där avdelningen skulle ingå i arbets hygieniska byrån — avstyrkts
i de flesta remissyttranden. I vissa yttranden föreslås, att den arbetshygieniska
byrån ändock kommer till stånd. I andra yttranden föreslås en
medicinsk resp. en socialhygienisk avdelning utanför byråindelningen eller
anknuten till annan byrå.
Sålunda förordar medicinalstyrelsen, som bestämt avstyrker förslaget att
överflytta yrkeshygieniska avdelningen, att den föreslagna byrån för arbetshygieniska
ärenden organiseras som en från institutet för folkhälsan fristående
byrå under en medicinsk byråchef med enahanda ställning som
medicinalråden i medicinalstyrelsen. Styrelsen finner förslaget att göra den
socialhygieniska avdelningen till ett särorgan för att ersätta den kvinnliga
38
Kungl. Maj.ts proposition nr 184.
yrkesinspektionen icke stå i överensstämmelse med modern uppfattning om
vad socialhygienen avser. Den måste enligt styrelsens uppfattning i lika mån
taga sikte på både män och kvinnor, och i själva verket företrädde den intressen,
som omspände arbetarskyddet i dess helhet. Styrelsen anser, såsom
förut nämnts, vissa skäl tala för att en avdelning för den kvinnliga arbetsinspektionen
inrättas inom skyddstekniska byrån.
Även riks försäkringsans fält en anser, att arbetshygieniska byrån bör,
bortsett från folkhälsoinstitutets yrkeshygieniska avdelning, behållas som
en självständig byrå. Anstalten föreslår, att byrån ombildas att omfatta två
avdelningar, en medicinsk och en social, och att byråns namn med hänsyn
till den ändrade arten av arbetsuppgifterna ändras till byrån för medicinska
och sociala ärenden. Då ett intimt samarbete med yrkeshygieniska
avdelningen vid institutet vore nödvändigt, föreslår anstalten vidare, att
chefskapet för byrån förenas med tjänsten som föreståndare för avdelningen.
Härigenom borde man kunna räkna med att förekommande arbetsuppgifter
kunna i erforderlig utsträckning samordnas.
Yrkesinspektionens specialinspektörer för järnvägsdrift förorda likaledes
förslaget att inrätta en byrå för arbetshygieniska ärenden.
Statskontoret och statens organisationsnämnd anse, att den socialhygieniska
avdelningen bör kunna antingen inordnas under skyddstekniska byrån
eller utgöra en fristående avdelning, direkt underställd verkets chef.
Statskontoret tillägger, att inrättandet av en särskild sektion här dock svntes
vara mindre motiverat än i fråga om skogsinspektionen. Statskontoret
erinrar därjämte att enligt kommitténs förslag differentieringen av arbetarskyddsverksamheten
med hänsyn till huruvida å arbetsställena huvudsakligen
sysselsattes manliga eller kvinnliga arbetstagare vore avsedd att upphöra
och att de uppgifter, som skulle åvila ifrågavarandé befattningshavare,
därför skulle bli av allmänt socialhygienisk karaktär. Dylika uppgifter
borde enligt statskontorets mening förläggas till skyddstekniska byrån.
Även allmänna lönenämnden anför, att socialhygieniska avdelningen bör
kunna anslutas till annan byrå inom verket.
Svenska arbetsgivareföreningen, svenska lantarbetsgivareföreningen och
handelns arbetsgivareorganisation anse, i likhet med reservanterna inom
kommittén, att den medicinska avdelningen och en avdelning för den
kvinnliga arbetsinspektionen böra förläggas till byrån för allmänna skvddstekniska
ärenden.
Yrkesinspektörerna i sjätte och nionde distrikten anse, att socialhygieniska
avdelningen är obehövlig och lämpligen bör ersättas av en kvinnlig
byrådirektörsbefattning å byrån för allmänna skyddstekniska ärenden, förutsatt
dock att inom varje distrikt finnes en distriktschefen underställd
distriktsinspektris.
Yrlcesinspektören i åttonde distriktet framhåller med instämmande av
flera yrkesinspektörer, att socialhygieniska avdelningen borde benämnas
39
Kungl. Maj.ts proposition nr 18k.
sociala avdelningen. Yrkesinspektrisen uttalar däremot, att om avdelningen
benämndes Sociala avdelningen, det förelåge farhågor för att den kvinnliga
yrkesinspektionen skulle skjutas undan från dess hittillsvarande arbetsuppgifter
och endast anvisas uppgifter, som låge helt utanför arbetsplatsen.
Föreståndaren för folkhälsoinstitutets yrkeshijgieniska avdelning anför i
sin förutnämnda promemoria bl. a., att enligt kommitténs förslag den socialhygieniska
avdelningens verksamhetsområde icke vore tillräckligt väl avgränsat
och tillägger.
Då begreppet socialhygien f. n. icke kan anses ha någon allmänt erkänd
definition blir avdelningens arbetsuppgifter sålunda i viss mån svävande.
Detta kan ge anledning till meningsskiljaktigheter i fråga rörande till vilken
instans »socialhygieniska» frågor skola hänskjutas. Sådana meningsskiljaktigheter
ha förekommit inom det nuvarande arbetarskyddet t. ex. i
frågor rörande vem som skall utöva viss inspektion på arbetsstället. Enligt
min uppfattning bör därför avdelningens arbetsuppgifter närmare preciseras.
Innan en sådan avgränsning av avdelningens verksamhet är gjord, är
det svårt att uttala sig om avdelningens personalförteckning samt om skälen
för sammankoppling med arbetshygieniska byrån.
Yrkeskvinnors samarbetsförbund, Fredrika-Bremer-förbundet och föreningen
socialarbetare inom industri och affärsvärld (SAIA) tillstyrka livligt
förslaget om inrättande av en socialhygienisk avdelning inom arbetshygieniska
byrån och uttala, att de socialhygieniska frågorna härigenom
bleve centralt behandlade och intimare samarbete möjliggjordes mellan bl. a.
tekniker, medicinare och socialarbetare.
Kommitténs förslag att inrätta en upplysnings- och utbildningsbyrå
inom ämbetsverket tillstyrkes i några remissyttranden. I
vissa yttranden förordas det av reservanterna inom kommittén framlagda
förslaget.
Landsorganisationen tillstyrker i anslutning till den mening, som uttalas
av svenska grov- och fabriksarbetareförbundet i dess yttrande till landsorganisationen,
kommittéförslaget och tillägger.
Redan den omständigheten att arbetarskvddsnämndens direkta inflytande
är begränsat till svenska arbetsgivareföreningens organisationsområde
utgör ett avgörande argument mot den av kommitténs arbetsgivarerepresentanter
i denna del förfäktade uppfattningen. Men därtill kommer
att den upplysnings- och propagandaverksamhet, som arbetarskyddsnämnden
i varje fall hittills bedrivit, är av förhållandevis liten omfattning, och
någon nämnvärd utbildningsverksamhet har nämnden icke kunnat organisera.
Även efter den nya arbetarskyddslagens genomförande komma informations-
och utbildningsuppgifterna att kräva avsevärt större uppmärksamhet
från det allmännas sida än dessa uppgifter hittills ägnats. En annan
sak är att byråns verksamhet givetvis bör bedrivas i samverkan med
arbetarskyddsnämnden liksom med föreningen för arbetarskydd och andra
institutioner och sammanslutningar med motsvarande verksainhetsuppgifler.
40
Kungl. Maj.ts proposition nr 184.
Kommittéförslaget tillstyrkes vidare av samtliga yrkesinspektörer, specialinspektörerna
för järnvägsdrift, yrkeskvinnors samarbetsförbund och
föreningen socialarbetare inom industri- och affärsvärld (SAIA).
Riksförsäkringsanstalten finner välbetänkt, att särskild, välkvalificerad
personal avdelas för bedrivande av upplysnings-, propaganda- och undervisningsverksamhet,
publicering av årsberättelser, föreskrifter, råd och anvisningar
in. in., men anser liksom reservanterna inom kommittén, att den
föreslagna byrån bör ingå som en avdelning inom skyddstekniska byrån.
Även medicinalstyrelsen, svenska arbetsgivareföreningen, svenska lantarbetsgivareföreningen
och handelns arbetsgivareorganisation ansluta sig,
såsom förut nämnts, till reservanternas förslag.
Statskontoret yttrar, att de ärenden som skulle handläggas å upplysningsoch
utbildningsbyrän äro antingen av den natur, att de lämpligen böra ingå
bland de allmänna kansligöromålen, eller ock av sådan beskaffenhet, att
deras handläggning bör ankomma på de befattningshavare, vilka omedelbart
handha den centrala ledningen av yrkesinspektionen. Härom anför
statskontoret vidare.
Den förra gruppen av ärenden, till vilka kunna hänföras utarbetande,
sammanställande och publicering av verksamhetsberättelser och rapporter,
offentliggörande av nya eller ändrade lagbestämmelser o. d., sammanställning
och publicering av arbetsrådets viktigare beslut m. in., anskaffandé,
registrering och offentliggörande av litteratur och tidskriftsartiklar samt
ordnande av bibliotek, synes därför böra överflyttas till den föreslagna
administrativa byrån. Så torde även utan större olägenhet kunna ske med
övriga ifrågavarande ärenden, i den mån de befinnas icke kunna handläggas
å skyddstekniska byrån eller eventuellt arbetstidsbyrån.
Statens organisationsnämnd framhåller, att det icke torde råda något
tvivel om att de av kommittén för den föreslagna upplysnings- och utbildningsbyrån
angivna arbetsuppgifterna äro mycket betydelsefulla. Organisationsnämnden
ifrågasätter emellertid, om det icke vore lämpligt och till en
början tillfyllest att för utbildnings- och upplysningsverksamheten inrätta
en mindre avdelning ansluten till skyddstekniska byrån. Under alla förhållanden
vore det denna byrå och under densamma lydande regionala organ,
som i största utsträckning komme att ge material för verksamheten i fråga,
och ett nära samarbete med den måste följaktligen uppehållas. En annan
tänkbar lösning vore att avstå från att förlägga verksamheten till det nya
ämbetsverket och i stället genom beviljande av anslag möjliggöra för arbetarskyddsnämnden
eller föreningen för arbetarskydd att bedriva densamma.
Det vore icke osannolikt, att friare former och större effektivitet därigenom
skulle kunna åstadkommas.
Kommitténs förslag rörande en administrativ byrå har föranlett
erinringar huvudsakligen från statskontoret och statens organisationsnämnd.
Kiingl. Maj.ts proposition nr i8k.
41
Statskontoret yttrar, att av beskrivningen av byråns tillämnade arbetsuppgifter
att döma frågor om verkets organisation, personal, lokaler, arkiv
m. m., komma att bli dominerande. Rörande omfattningen av övriga ärenden
— bortsett från sådana, som avsåge förslag till anvisningar, promemorior
och andra föreskrifter rörande arbetarskydd — vore det svårt att bilda
sig en någorlunda bestämd uppfattning. Statskontoret hade därför övervägt,
huruvida icke i betraktande av göromålens omfattning och beskaffenhet det
skulle vara tillfyllest att inrätta en kansli- och (eller) kameralavdelning.
Med hänsyn dels till storleken av den verket underställda lokalorganisationen
och dels till statskontorets förslag om överflyttning av vissa ärenden
från upplysnings- och utbildningsbyrån ville statskontoret emellertid icke
motsätta sig inrättandet av en administrativ byrå.
Statens organisationsnämnd anför, att det givetvis är svårt att i förväg
bedöma omfattningen av ifrågavarande byrås arbetsuppgifter. Flertalet av
de juridiska ärendena syntes dock röra sådana frågor, som borde behandlas
på arbetstids- och arbetarskyddsbyråerna, och medelsförvaltningen
komme, såvitt av betänkandet kunde bedömas, i huvudsak att omfatta de
till verkets förfogande ställda avlönings- och omkostnadsanslagen. Det finge
därför ifrågasättas, om det icke — åtminstone till en början, till dess arbetsomfattningen
kunde bättre överblickas — vore tillräckligt, att verket
för de ifrågavarande arbetsuppgifterna utrustades med ett kameralkontor
e. d. Detta skulle såsom en fristående avdelning sortera direkt under verksledningen.
Riksförsäkringsanstalten anser nödvändigt, att det nya ämbetsverket förses
med en administrativ byrå för handläggning av de ärenden kommittén
angivit.
Yrkesinspektionens specialinspektörer för järnvägsdrift föreslå, att byrån
benämnes kanslibyrån.
Departementschefen.
Det torde vara lämpligt att i avbidan på närmare erfarenhet rörande den
för arbetarskyddsstyrelsen lämpliga organisationen begränsa antalet byråer
så starkt som möjligt. Jag är av detta skäl icke beredd att föreslå en så
omfattande byråorganisation som den av kommittén och även i vissa remissyttranden
föreslagna.
Jag behandlar i det följande de i kommittéförslaget angivna grupper av
ärenden, som skola ankomma på arbetarskyddsstyrelsen.
Kommittén har föreslagit, att för handläggningen av arbetstidsärendena
skall inrättas en särskild byrå, arbetstidsbyrån, i huvudsak motsvarande det
nuvarande arbetsrådets kansli. Enligt förslaget skulle på byrån dessutom
handläggas vissa ärenden, som nu handläggas av riksförsäkringsanstaltens
arbetarskyddsbyrå men som ha nära anknytning till arbetstidsärendena.
42
Kungl. Maj. ts proposition nr 18k.
Kommitténs förslag i denna del har icke mött någon erinran under remissbehandlingen.
Icke heller jag har någon erinran mot förslaget i denna del.
För de skyddstekniska ärendena, vilka innefatta huvuddelen av de ärenden
som nu handläggas å riksförsäkringsanstaltens arbetarskyddsbyrå, har
kommittén föreslagit en särskild byrå, kallad skyddstekniska byrån. Denna
byrå motsvarar sålunda närmast den nuvarande arbetarskydd sbyrån. En
byrå med i huvudsak de för skyddstekniska byrån föreslagna arbetsuppgifterna
erfordras uppenbarligen. Jag förordar, att denna byrå benämnes tekniska
byrån. På denna byrå böra, förutom de av kommittén föreslagna
ärendena, handläggas vissa ärenden som framgå av vad jag i det följande
anför.
Kommittén har vidare föreslagit, att uppgifter avseende tillsynen vid gruvor
och stenbrott, sprängämnesinspektionen, skogs- och flottledsinspektionen
samt tillsynen inom trafikväsendet skola sammanföras inom en av fyra
avdelningar bestående byrå, specialinspektionsbyrån. Vid bifall till vad jag
anfört rörande kommitténs förslag om inrättande av en gruvinspektion och
överflyttning av sprängämnesinspektionen erfordras icke de av kommittén
föreslagna gruv- och sprängämnesavdelningarna. De på arbetarskyddsstyrelsen
ankommande ärenden, som avse tillsynen vid gruvor och stenbrott
samt sprängämnesinspektionens verksamhetsområde, böra enligt min mening
kunna handläggas inom den av mig föreslagna tekniska byrån.
De två övriga av kommittén föreslagna avdelningarna inom specialinspektionsbyrån,
skogsavdelningen och trafikavdelningen, anser jag däremot
böra upprättas. Skogsavdelningen skall enligt kommitténs förslag fylla en
dubbel funktion, i det att avdelningen skall dels handlägga de centralt på
arbetarskyddsstyrelsen ankommande ärendena rörande arbetarskyddet
inom skogsbruket och vid flottning, dels ock utgöra inspektionsorgan för
tillsynen beträffande nämnda yrkesområden inom det ena av de två distrikt,
i vilka landet i ifrågavarande hänseende föreslås indelat. Den av kommittén
föreslagna organisationen innebär en förstärkning av tillsynsorganisationen
för nämnda yrkesområden. Då en sådan förstärkning enligt min mening
är starkt påkallad, tillstyrker jag den föreslagna organisationen. Inrättande
av en särskild trafikavdelning har jag redan i det föregående tillstyrkt.
Jag finner icke lämpligt, att nämnda båda avdelningar sammanföras till
eller inordnas under en byrå. Den av riksförsäkringsanstalten ifrågasatta
organisationen, nämligen att förlägga skogsavdelningen under tekniska
byrån och ombilda trafikavdelningen till en fristående trafikbyrå anser jag
ej heller godtagbar. I några remissyttranden har förordats, att avdelningarna
skola inrättas såsom fristående sektioner, direkt underställda verkets
chef. För en sådan lösning talar bl. a. det förhållandet, att de arbetsuppgifter,
som tillkomma nämnda avdelningar, äro till sin beskaffenhet speciella
och i övrigt tämligen väl avgränsade från de uppgifter, som skola
43
Kungl. Maj.ts proposition nr t8i.
åvila tekniska byrån. Därtill kommer, att avdelningarnas personal företrädesvis
är inspekterande, vilket som regel icke torde bli fallet med byråns
personal. Jag föreslår sålunda inrättande av fristående avdelningar för
skogsbrukets och för trafikväsendets arbetarskyddsfrågor, båda direkt
underställda verkets chef. Mot de föreslagna namnen på avdelningarna bär
jag intet att erinra.
I några remissyttranden har yrkats, att för handläggning av vissa medicinska
och sociala ärenden skall inrättas en särskild byrå även om yrkeshygieniska
avdelningen vid statens institut för folkhälsan icke flyttas över
till arbetarskyddsverket. Några remissinstanser ha biträtt reservanternas
förslag, d. v. s. att en medicinsk avdelning och en avdelning för den kvinnliga
yrkesinspektionen skola inrättas och anknytas till tekniska byrån.
Det har jämväl ifrågasatts, huruvida icke den socialhygieniska avdelningen
bör utgöra en fristående avdelning, direkt underställd verkets chef, eller
ock anknytas till annan byrå.
Den kvinnliga yrkesinspektionen har hittills i organisatoriskt avseende
intagit en fristående ställning i förhållande till den allmänna yrkesinspektionen.
Såsom jag närmare utvecklar i det följande delar jag kommitténs
uppfattning att den kvinnliga inspektionen på så sätt bör samordnas med
den allmänna, att på varje inspektionsdistrikt stationeras en befattningshavare
med uppgift att fullgöra de tillsynsuppgifter, som hittills ankommit
på den kvinnliga yrkesinspektionen. Dessa befattningshavare föreslås
få titeln socialinspektörer. Då emellertid deras verksamhet har en speciell
karaktär är det angeläget att den står under särskild central ledning. Detta
önskemål skulle kunna tillgodoses på så sätt att en särskild avdelning för
den centrala ledningen av socialinspektörernas verksamhet inrättas vid
ämbetsverket. Då ifrågavarande tillsynsuppgifter skilja sig från de tekniskt
betonade, som höra under tekniska byråns verksamhetsområde, finner jag
det icke ändamålsenligt att denna avdelning inordnas i den tekniska byrån.
Den bör enligt min mening vara direkt underställd arbetarskyddsstyrelsens
chef. Då arbetsuppgifterna icke äro strängt begränsade till de kvinnliga
arbetstagarnas angelägenheter, torde beteckningen »kvinnliga yrkesinspektionen»
icke böra upprätthållas. Avdelningen torde därför böra benämnas
sociala avdelningen. Någon fara för att denna beteckning skall vara ägnad
att medföra eu förskjutning av verksamhetsområdet anser jag icke föreligga.
Jag föreslår sålunda inrättandet av en tredje fristående avdelning,
den sociala avdelningen.
För handläggningen av de medicinska ärendena torde icke någon särskild
avdelning behöva inrättas. Läkarpersonalen bör enligt min mening stå
utanför byrå- och avdelningsindelningen och vara direkt underställd arbetarskyddsstyrelsens
chef.
Frågor, som avse upplysning och utbildning på arbetarskyddets område,
skola enligt kommitténs förslag handläggas å en särskild upplysnings- och
44
Knngl. Maj.ts proposition nr IXi.
utbildningsbyrå. Förenämnda reservanter inom kommittén ha förordat, att
byrån skall inordnas som en avdelning under skyddstekniska byrån. Kommittéförslaget
i denna del har tillstyrkts i några remissyttranden. Riksförsäkringsanstalten
har i likhet med ytterligare några remissinstanser förordat
det av reservanterna framlagda förslaget. Statskontoret har ifrågasatt,
huruvida icke en stor del av de ärenden, som skola ankomma på den
av kommittén föreslagna byrån, böra överflyttas till ämbetsverkets administrativa
byrå.
På arbetarskyddets område bedrives f. n. en värdefull upplysningsverksamhet
av arbetsmarknadens huvudorganisationer, bl. a. genom arbetarskyddsnämnden
men även genom andra sammanslutningar. Innan erfarenhet
vunnits av möjligheterna att ytterligare utveckla denna frivilliga verksamhet,
torde återhållsamhet böra iakttagas i fråga om utbyggandet av den
upplysningsverksamhet, som förutsättes vara knuten till verket. Jag kan
därför icke f. n. tillstyrka, att för här åsyftade ändamål inrättas en särskild
byrå eller avdelning. Viss särskild personal för nämnda arbetsuppgifter
synes mig dock erforderlig. Denna personal synes lämpligen, i överensstämmelse
med vad statskontoret förordat, böra ingå i den kanslibyrå jag
i det följande föreslår.
För fullgörande av administrativa och kamerala uppgifter har kommittén
föreslagit inrättande av en särskild administrativ byrå. Kommitténs förslag
i denna del har i allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Statens
organisationsnämnd har dock ifrågasatt, huruvida icke — åtminstone
til! en början — ett fristående kameralkontor, direkt underställt verkets
chef, är tillräckligt för ifrågavarande arbetsuppgifter.
Vid sidan av den tekniska tillsynsverksamhet, som är yrkesinspektionens
huvuduppgift, förekomma inom den nuvarande arbetar sk ydd sbyrån i icke
ringa utsträckning ärenden, som kräva juridiskt-administrativt skolad personal.
Vidare kommer en icke obetydlig lokal organisation att vara underställd
arbetarskyddsstyrelsen. Med hänsyn härtill synes det motiverat, att i
enlighet med kommitténs förslag en särskild byrå med administrativa och
kamerala uppgifter inrättas. Såsom nyss anförts anser jag lämpligt, att
denna byrå även svarar för ärenden avseende upplysnings- och undervisningsverksamhet
rörande arbetarskyddet.
Jag tillstyrker alltså, att för handläggningen av angivna ärenden tillskapas
en särskild byrå. Jag förordar, att denna benämnes kanslibyrån.
Enligt mitt förslag skall arbetarskyddsstyrelsen alltså bestå av tre byråer,
nämligen en arbetstidsbijrå, huvudsakligen för ärenden enligt arbetstidslagarna,
en teknisk byrå för skyddstekniska m. fl. ärenden samt en
kanslibyrå för administrativa och kamerala ärenden ävensom ärenden rörande
upplysnings- och utbildningsverksamhet. Vid sidan av byråerna skola
finnas en social avdelning, en skogsavdelning och en trafikavdelning. Utanför
byrå- och avdelningsindelningen skola styrelsens läkare stå.
Kungl. Maj:ts proposition nr 18''r.
45
Partsrepresentanter i arbetarskyddsstyrelsen in. m.
Kommitténs förslag.
Frågan om representation för arbetsmarknadens parter vid handläggning
av arbetarskyddsärenden har i vissa tidigare sammanhang varit föremål
för överväganden. En kort redogörelse härför lämnas av kommittén å s. 37
—38 i betänkandet.
Kommittén har föreslagit, att det nya arbetarskyddsverket i princip skall
organiseras som ett centralt ämbetsverk med en generaldirektör såsom chef
och såsom ledamöter cheferna för de av kommittén föreslagna sex byråerna.
Vissa ärenden skola emellertid enligt förslaget handläggas under medverkan
av representanter för arbetsgivare och arbetare. Härvid har kommittén
förutsatt, att arbetstidsärendena i samma omfattning som hittills skola
handläggas av arbetsrådet i dess i arbetstidslagarna föreskrivna sammansättning.
Vad angår arbetarskyddsärendena har kommittén ansett att vissa
dylika ärenden av större vikt eller mera allmänt intresse likaledes skulle
handläggas med partsrepresentanter. Kommittén har därvid ansett, att åt
det nuvarande arbetsrådet skulle uppdragas att jämväl pröva och avgöra
dessa ärenden.
Departementschefen.
Kommitténs förslag i här förevarande avseende har även samband
med vissa lagtekniska frågor. Jag kommer därför att upptaga detsamma till
särskild behandling i samband med framläggande av förslag till lagstiftning
om överflyttande å arbetarskyddsstyrelsen av arbetsrådets uppgifter
och befogenheter. I denna ordning vill jag endast anmäla, att jag
funnit kommitténs förslag om beredande av representation för arbetsmarknadens
parter vid avgörandet av vissa arbetarskyddsfrågor i sak vara
välmotiverat, ehuru den formella utformningen av förslaget företer åtskilliga
bristfälligheter. I huvudsaklig överensstämmelse med kommittén förordar
jag, att i vissa på arbetarskyddsstyrelsens prövning ankommande
ärenden styrelsen skall bestå av, förutom en eller flera befattningshavare
hos styrelsen, representanter för arbetsgivare och arbetstagare, utsedda i
enlighet med vad hittills gällt rörande utseende av sådana ledamöter i arbetsrådet.
Nuvarande regler angående arbetsrådets handläggning av ärende,
som ankommer på rådet att avgöra, skola vara normerande även för arbetarskyddsstyrelsens
prövning av frågor, som skola avgöras med partsrepresentanter.
1 ärendets avgörande skola sålunda deltaga högst sju ledamöter,
varav fyra partsrepresentanter. Styrelsen skall dock vara beslutför med
fem ledamöter eller, om alla äro ense om beslutet, med fyra ledamöter. Vid
besluts fattande skola dock alltid lika antal representanter för arbetsgivar
-
46
Kungl. Maj:ts proposition nr 184.
och arbetarsidan vara närvarande. Styrelsens chef skall intaga samma
ställning som nu tillkommer arbetsrådets chef och såsom ordinarie opartiska
ledamöter i rådet skola tjänstgöra den eller de befattningshavare
Konungen därtill utser. I enlighet med vad kommittén ansett förutsätter
jag vidare, att bland suppleanterna för arbetstagarrepresentanterna en ledamot
skall utses efter förslag av tjänstemännens centralorganisation för att
tillgodose tjänstemännens intresse av representation vid avgörandet av arbetstids-
och arbetarskyddsärenden.
Rörande den närmare utformningen av detta förslag och motiveringen
därför torde jag få hänvisa till vad jag anfört i samband med förenämnda
lagstiftningsfråga.
Vad beträffar frågan om ersättning åt partsrepresentanterna återkommer
jag därtill i det följande.
Chefstj änsterna.
Nuvarande organisation och kommitténs förslag.
Kommittén har i sitt betänkande använt de före den 1 juli 1947 tillämpade
löneplans- och lönegradsbeteckningarna. Dessa beteckningar användas
i det följande vid återgivande av kommitténs förslag och yttranden
däröver.
En av de s. k. opartiska ledamöter, som ingå i det nuvarande arbetsrådet,
skall vara rådets ordförande och chef. Befattningen innehaves f. n. av rådets
byråchef. Denne uppbär utöver lön såsom byråchef ett årsarvode av
4 008 kronor.
Kommittén föreslår, att generaldirektören för det nya ämbetsverket skall
vara placerad i lönegrad C 12 samt tillsättas medelst förordnande för högst
sex år i sänder.
Kommittén har vidare behandlat frågan om byråchefernas löneställning
och därvid övervägt, huruvida dessa borde upptagas i den för byråchefer
inom statsförvaltningen vanliga lönegraden A 30 — i vilken lönegrad arbetsrådets
byråchef och chefen för riksförsäkringsanstaltens arbetarskyddsbyrå
äro placerade — eller om de borde avlönas enligt C-planen.
Kommittén har ifrågasatt, om ej vissa byråchefsbefattningar lämpligen
borde placeras å C-planen. Med åberopande av bl. a. den omständigheten,
att statsmakterna ännu icke tagit ställning till byråchefs- och rådstjänsternas
lönefråga, föreslår kommittén emellertid, att ämbetsverkets byråchefsbefattningar
tills vidare upptagas i lönegrad A 30. Chefen för arbetshygieniska
byrån skulle dock därutöver erhålla visst tilläggsarvode.
Kungl. Maj:ts proposition nr 184.
47
Yttranden.
Kommitténs förslag angående generaldirektörsbefattningen
har icke mött erinran i remissyttrandena.
I vissa yttranden har föreslagits inrättande av en överdirektör sbefattning.
Riksförsäkringsanstalten, som anser att till den föreslagna skyddstekniska
byrån i stor utsträckning böra överflyttas de arbetsuppgifter vilka
enligt kommitténs förslag skulle åvila byrån för specialinspektion, har sålunda
bl. a. anfört.
För såväl arbetsgivare som arbetstagare är det självfallet av vikt, att tilllämpningen
av arbetarskyddslagstiftningen sker efter enhetliga linjer över
hela landet. Men det är även för tillsynsorganen och deras verksamhet av
stor betydelse, att tillämpningen blir så enhetlig och invändningsfri som
möjligt. För att nå detta mål torde enligt riksförsäkringsanstaltens mening
bliva nödvändigt, att tillsynsverksamheten ställes under enhetlig kontroll
och ledning inom chefsmyndigheten. Med hänsyn till de mångahanda och
krävande ämbetsuppgifter, som komma att åvila generaldirektören, kan
det icke förväntas, att denne kan ägna dessa uppgifter tid och krafter i
den utsträckning, som skulle erfordras. Med hänsyn härtill föreslår anstalten,
att chefen för skyddstekniska byrån erhåller ställning som överdirektör
och att han i denna egenskap har att utöva överinseende över arbetsinspektionen
i dess helhet. Härigenom skulle vinnas överensstämmelse med
den organisation, som genomförts i generalpost-, telegraf- och järnvägsstyrelserna,
där överdirektörerna samtidigt äro chefer för respektive styrelsers
viktigaste byråer.
Anstalten föreslår, att befattningen såsom överdirektör och chef för
skyddstekniska byrån placeras i lönegrad C 9.
Även yrkesinspektionens specialinspektörer för järnvägsdrift anse, att
skyddstekniska byråns chef bör vara överdirektör men föreslå, att befattningen
uppföres i lönegrad C 10. överdirektören borde vara generaldirektörens
ställföreträdare.
Samtliga yrkesinspektörer m. fl. befattningshavare hos yrkesinspektionen
biträda förslaget om inrättande av en överdirektörsbefattning, vilken dock
ej borde knytas till viss byrå. Befattningen borde placeras i lönegrad C 11.
Statsverkens ingenjörsförbund och yrkesinspektionens ingenjörsförening
ansluta sig till detta förslag.
Kommitténs förslag rörande byråchefstjänsterna har även i
övrigt föranlett erinringar i vissa yttranden.
Riksförsäkringsanstalten anser, att en höjning av de av kommittén föreslagna
lönerna är påkallad och att lönegradsplaceringarna inom statens
affärsdrivande verk därvid närmast böra tjäna som jämförelse.
Statens organisationsnåmnd biträder förslaget att såsom chef för arbetstidsbyrån
skall finnas en byråchef. Byrån för skyddstekniska ärenden, av
organisationsnämnden kallad arbetarskyddsbyrån, bör med hänsyn till
48
Kungl. Maj:ts proposition nr 18b.
arbetsområdets omfattning och vikten av att som chef för denna byrå förvärva
en väl kvalificerad kraft, enligt nämndens förslag förestås av en byråchef
(ev. överingenjör) i högre lönegrad än vad kommittén föreslagit.
Länsstyrelsen i Malmöhus län föreslår på av kommittén anförda skäl,
att byråchefsbefattningarna måtte uppföras å C-planen.
Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund anser, att de tekniska
byråcheferna inom verket böra vara placerade i lönegrad A 34, för såvitt
det icke skulle anses lämpligare att överföra dem på C-planen. Yrkesinspektörerna
m. fl. befattningshavare hos yrkesinspektionen, statsverkens
ingenjörsförbund samt yrkesinspektionens ingenjör sförening åberopa till
jämförelse de lönegradsplaceringar, som gälla för teknisk personal vid vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen, och uttala, att de tekniska byråcheferna å
skyddstekniska och landtrafikbyråerna böra vara placerade i lönegrad C 9
resp. C 7.
Departementschefen.
Vad till en början angår den av kommittén föreslagna generald irektörsbefattningen
torde jag få anföra följande. Det centrala
arbetarskyddsverket får vid bifall till mitt förslag en avsevärt mera begränsad
organisation än den av kommittén föreslagna. Verket bör enligt min mening
detta oaktat stå under ledning av en generaldirektör. Härför talar icke blott
arbetarskyddets allmänna betydelse utan även den särskilda omständigheten,
att verkets chef avses skola fungera som ordförande i motsvarigheten
till det nuvarande arbetsrådet. Med hänsyn till arten av de uppgifter, som i
denna egenskap ankomma på verkschefen, framstår det som speciellt angeläget,
att de rekryteringsmöjligheter, som en generaldirektörsbefattning erbjuder,
stå till förfogande. Befattningen bör placeras i den nuvarande motsvarigheten
till den av kommittén föreslagna lönegraden eller i lönegrad
Cp 19.
Det är givetvis angeläget, att yrkesinspektionens verksamhet följer enhetliga
linjer över hela landet. Det bör vara en viktig uppgift för generaldirektören
och byråcheferna att utöva tillsyn häröver. Denna uppgift torde
dock icke vara tillräcklig motivering för inrättande av en särskild överdirektörstj
änst vid arbetarslcyddsstyrelsen eller för att ge en av
byråcheferna en särställning i lönehänseende. De i några yttranden framlagda
förslagen av sådan innebörd kan jag alltså icke tillstyrka. Däremot
bör den av byråcheferna, vilken vid förfall för generaldirektören skall fungera
som ordförande i styrelsen vid kollegial behandling av arbetstids- m. fl.
ärenden, med sedvanligt arvode förordnas att vara ställföreträdare för generaldirektören.
Vad angår byråchefstjänsterna har kommittén övervägt att
föreslå placering å den tidigare C-planen med förordnande för viss tid
men har stannat för att föreslå placering i A 30 dvs. numera Ca 33. I några
40
Kungl. Maj:ts proposition nr 184.
yttranden har C-pianen förordats. .lag finner för min del icke tillräcklig
anledning föreligga för att beträffande någon av byråchefstjänsterna avvika
från den för sådana tjänster vanliga placeringen. Chefsbefattningarna
å arbetstids- och tekniska byråerna torde böra vara ordinarie tjänster
och sålunda uppföras i Ca 33. Befattningen som chef för kanslibyrån
bör däremot intill dess att viss erfarenhet av den nya organisationen
föreligger vara extra ordinarie och sålunda uppföras i Ce 33.
Personalorganisationen inom byråer och avdelningar m. m.
Allmänt rörande personalorganisationen.
Kommitténs förslag.
Kommittén har behandlat anställnings-, befordrings- och löneförhållandena
för de personalgrupper, som f. n. äro representerade inom arbetarskyddsbyrån
och yrkesinspektionen. Rörande den tekniska personalen har
kommittén härvid anfört bl. a. följande.
Det å arbetarskyddsbyrån och inom yrkesinspektionen förekommande
arbetet ställer på grund av sin art och omfattning höga fordringar på den
tekniska personalen såväl i fråga om teknisk kunskap och praktisk erfarenhet
som beträffande personliga egenskaper. Av den högskoleutbildade
ingenjörspersonalen fordras i allmänhet före anställning minst fyra års
praktisk erfarenhet inom sådan verksamhet, som kan anses ägnad att utgöra
lämplig förberedelse för tjänsten. Denna fordran i förening med de
relativt små möjligheter till löneförbättring och befordran, som kunna erbjudas
vederbörande vid nyanställning, har medfört, att det ej sällan uppstått
svårigheter att på tillfredsställande sätt rekrytera de tekniska befattningarna.
Dessa svårigheter ha särskilt under de senaste åren gjort sig
starkt kännbara, och för att över huvud taget kunna få vissa ingenjörsbefattningar
besatta, har det varit nödvändigt att avsevärt nedsätta eller helt
avskriva nämnda fordran på praktisk erfarenhet, vilket givetvis varit till
stor nackdel för arbetet. De ovissa och i övrigt relativt ogynnsamma befordringsmöjligheterna
för den högskoleutbildade ingenjörspersonalen ha
likaledes medfört, att det under de senaste åren varit mycket svårt att behålla
dugliga befattningshavare. EU icke obetydligt antal civilingenjörer
ha därför avgått ur tjänsten för att tillträda annan anställning utom arbetarskyddsbyrån
eller yrkesinspektionen.
Under åberopande av vad sålunda anförts yttrar kommittén.
För att möjliggöra eu tillfredsställande rekrytering av den tekniska arbetskraften
inom det nya ämbetsverket borde begynnelselönen följaktligen
bestämmas så, all den någorlunda överensstämmer med vad en i teoretiskt
och praktiskt hänseende lika kvalificerad högskoleutbildad ingenjör har
eller erhåller i lön i annan tjänst. Detta innebär, att om för anställning å
arbetsrådet eller inom arbetsinspektionen förutsättes 4 års praktisk erfarenhet,
begynnelselönen bör motsvara vad eu civilingenjör med denna praktiska
utbildning har i lön i den allmänna arbetsmarknaden.
4 Hihang till riksdagens protokoll 194-8. I sand. Nr 184.
50
Kungl. Maj.ts proposition nr 181.
Kommittén anför emellertid, att viss försiktighet bör iakttagas vid uppgörande
av ämbetsverkets personal- och avlöningsstat. Kommittén uttalar
sig därför för en relativt begränsad förbättring av personalens löneställning.
Närmare redogörelse härför lämnas vid behandlingen av personalorganisationen
å resp. byrå eller avdelning.
Kommittén understryker vikten av att den tekniska personalen tillförsäkras
en befordringsgång, som gör det möjligt för det nya ämbetsverket
att förvärva och behålla verkligt kvalificerad arbetskraft. Med hänvisning
till det utredningsuppdrag, som anförtrotts åt 1944 års personalutredning,
har kommittén dock ansett sig icke böra närmare ingå på frågan om den
högskoleutbildade ingenjör sper sonalens befordringsgång.
Kommittén berör också den möjlighet, som vissa ämbetsverk ha att
själva i fall av behov anställa icke-ordinarie personal upp till viss angiven
lönegrad. Kommittén anser, att det ur rekryteringssynpunkt vore av betydelse,
om sådan befogenhet kunde tillerkännas det nya ämbetsverket. Detta
finge därigenom viss möjlighet att anpassa anställningsvillkoren efter de
faktiska förhållandena på arbetsmarknaden. Även med hänsyn till svårigheten
att vid uppgörande av förslag till ämbetsverkets organisation bedöma
personalbehovet, i synnerhet som det vore svårt att nu fastställa omfattningen
av de arbetsuppgifter, som komme att åläggas verket genom tillkomsten
av den vidgade och skärpta skyddslagstiftningen, syntes det kommittén
önskvärt, att möjlighet bereddes verket att självt anställa det antal
icke-ordinarie befattningshavare, som prövades erforderligt. Dylik befogenhet
borde medgivas för lönegrader upp till Eo 24.
I övrigt torde jag i förevarande spörsmål få hänvisa till den å s. 51—55
i betänkandet lämnade redogörelsen.
Yttranden.
Kommitténs uttalanden och förslag rörande den tekniska personalens
anställnings- och löneförhållanden m. m. ha i
remissyttrandena föranlett följande erinringar.
Riksförsäkringsanstcilten anför bl. a.
Oaktat kommittén funnit, att löneförmånerna och befordringsmöjligheterna
för det nya verkets personal måste förbättras, så att de motsvara
vad som erbjudes i den allmänna marknaden, och även insett vikten av att
goda arbetskrafter tillföras ämbetsverket, har kommittén likväl föreslagit
endast en mindre uppflyttning av löneplaceringarna. Med hänsyn till de
kompetensfordringar, som ställas på ingenjörspersonalen inom det nya
verket, torde de av kommittén förordade lönegraderna, även sedan dessa
omplacerats enligt den nya löneskalan, dock icke komma att medföra löneförmåner
vilka någorlunda stå i nivå med löneförmånerna för ingenjörspersonal
med motsvarande kompetens inom civil verksamhet. Anstalten
anser därför, att en höjning av de föreslagna lönerna är påkallad och att
löneplaceringarna inom statens affärsdrivande verk därvid närmast böra
tjäna som jämförelse.
51
Kungl. Maj:ts proposition nr 18b.
Bl. a. med hänsyn till att resultatet av utredningen rörande avlöningsoch
rekryteringsförhållandena för teknisk personal i statens tjänst först
borde avvaktas har anstalten emellertid vid ställningstagande till kommittéförslaget
i allmänhet anslutit sig till de av kommittén föreslagna lönegradsplaceringarna.
Vissa personalorganisationer ha framlagt detaljerade förslag till befordringsgång
för den tekniska personalen.
I anslutning till kommitténs uttalande angående befogenhet för det nya
ämbetsverket att självt inrätta extra ordinarie befattningar
upp till lönegrad Eo 24 har allmänna lönenämnden framhållit, att enligt
lönenämndens förmenande anledning saknades att för den ifrågavarande
myndigheten göra undantag från den för de civila verken i övrigt gällande
bestämmelsen, nämligen att verken ägde inrätta befattningar upp till Eo 20.
En ledamot av lönenämnden anför i särskilt yttrande bl. a. följande.
Inrättandet av det nya arbetsrådet förutsätter en omedelbar fördubbling
av antalet anställda. Då det redan nu visat sig så gott som omöjligt att
med nuvarande löneförmåner till yrkesinspektionen knyta erforderlig teknisk
personal, synes en överarbetning av de av kommittén föreslagna lönegradsplaceringarna
bliva nödvändig, om tillräckliga förutsättningar skola
skapas för ett upporganiserande av det planerade nya ämbetsverket. I
I detta sammanhang må även omnämnas vissa allmänna uttalanden
rörande personalorganisationens omfattning.
Statens organisationsnåmnd anför sålunda bl. a., att det vore vanskligt
att i förväg bedöma behovet av personaluppsättning vid byråerna och avdelningarna.
En effektivisering av arbetarskyddet vore dock nödvändig
och en förstärkning av personalen därför erforderlig. Organisationsnämnden
anser emellertid den föreslagna personaluppsättningen otillfredsställande
motiverad och sannolikt väl högt tilltagen och vill för sin del tillråda,
att personalorganisationen uppbygges successivt, sedan behovet i
praktiken konstaterats. Därvid borde även möjligheterna till rationalisering
av arbetet noga undersökas.
Byggnadsstyrelsen och skogsstyrelsen ha, utan närmare granskning av
organisationsförslagets detaljer, ifrågasatt, huruvida icke organisationen
erhållit en alltför betydande omfattning.
Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller däremot, att såvitt länsstyrelsen
kunde bedöma kommitténs förslag till organisation syntes på ett tillfredsställande
sätt ha tillgodosett den centrala myndighetens behov av kvalificerad
personal.
Landsorganisationen finner kommitténs förslag om ämbetsverkets personalorganisation
i stort sett väl avvägt.
52
Kungl. Maj.ts proposition nr 18''i.
Departementschefen.
Kommittén har gjort vissa allmänna uttalanden angående anställningsoch
avlöningsförhållandena för främst viss teknisk personal. Härvid har
kommittén bl. a. framhållit, att avsevärda svårigheter mött att rekrytera
kvalificerad personal till den nuvarande arbetarskyddsorganisationen.
Nämnda rekryteringssvårigheter ha utan tvivel minskat organisationens
effektivitet. De ha emellertid sedan kommittébetänkandet framlades föranlett
vissa åtgärder för att förbättra löneställningen för den tekniska personalen
hos den nuvarande arbetarskyddsbyrån. Jag finner det angeläget,
att rekryteringen ytterligare underlättas. Jag kan dock icke nu förorda
några generella förbättringar i fråga om lönegradsplaceringen för de ifrågavarande
tjänsterna.
De från personalhåll framförda förslagen om reglering av befordringsgången
för viss ingenjörspersonal torde icke böra föranleda någon åtgärd
i avbidan på ställningstagande till 1944 års personalutrednings förslag i
ämnet (SOU 1947:58).
Såsom i allmänna lönenämndens yttrande framhållits bör nu ifrågavarande
verk icke tillerkännas vidsträcktare befogenhet att anställa ickeordinarie
befattningshavare än som tillkommer andra motsvarande verk.
I det följande behandlar jag omfattningen av personalorganisationen och
dennas utformning i övrigt — bortsett från byråchefsbefattningarna och
biträdespersonalen — inom de för arbetarskyddsstyrelsen av mig föreslagna
byråerna m. m. Frågan om behov av och löneställning för biträdespersonal
i nuvarande 15 lönegraden och lägre löneställning upptager jag till behandling
i ett sammanhang efter det byråernas och avdelningarnas personalorganisation
behandlats. En tablå över nuvarande och av mig föreslagen
personalorganisation fogas till detta protokoll (bil. 1).
Arbetstidsbyrån.
Nuvarande organisation.
Det nuvarande arbetsrådets kanslipersonal omfattar, bortsett från biträdespersonal
i kansliskrivares och lägre löneställning, följande befattningshavare.
(De före den 1 juli 1947 tillämpade lönegradsbeteckningarna angivas
inom parentes.)
1 byråchef1
1 förste byråsekreterare
1 » »
1 byråsekreterare
1 amanuens 1
Ca 33 (A 30)
Ca 29 (A 26)
Ce 29 (Eo 26)
Ca 24 (A 21)
1 Befattningen innehaves av ordföranden och chefen för arbetsiådet.
Kungl. Maj.ts proposition nr 184.
53
Kommitténs förslag.
Kommittén framhåller beträffande personalbehovet å arbetstidsbyrån,
att även med den av kommittén föreslagna utökningen av byråns arbetsuppgifter
i förhållande till det nuvarande arbetsrådets, det för beredning
och föredragning av ärenden syntes vara tillräckligt med den nuvarande
personalen, nämligen 2 förste byråsekreterare, 1 byråsekreterare och 1
amanuens.
Kommittén föreslår — med hänsyn till att i samband med den föreslagna
omorganisationen än flera arbetsuppgifter komme att åläggas arbetstidsbyrån
— att den extra ordinarie befattningen som förste byråsekreterare,
vilken tillkommit 1939, skall uppföras på ordinarie stat.
Enligt kommitténs förslag skulle arbetstidsbyråns personalbestånd
komma att bli följande förutom biträdespersonal.
1 byråchef ............................ A 30
2 förste byråsekreterare ................ A 26
1 byråsekreterare ...................... A21
1 amanuens
Yttranden.
Kommitténs förslag rörande personalorganisationen å arbetstidsbyrån
har i allmänhet lämnats utan erinran.
Arbetsrådet har sålunda intet att erinra mot förslaget.
Civila statsförvaltningens tjånstemannaförbund anser dock, att då enligt
kommitténs förslag åtskilliga nya arbetsuppgifter skola tillföras byrån
juristpersonalen behöver förstärkas. Sålunda måste, framhåller förbundet,
ytterligare en byråsekreterartjänst i lönegrad A 21 anses erforderlig.
Departementschefen.
Med hänsyn till att de uppgifter, som f. n. åvila arbetsrådets byråchef i
dennes egenskap av ordförande och chef för rådet, delvis torde komma att
överflyttas på arbetarskyddsstyrelsens chef samt att administrativa och
kamerala ärenden skola handläggas inom styrelsens kanslibyrå, anser jag,
att arbetstidsbyråns personalorganisation bör kunna minskas i förhållande
till det nuvarande arbetsrådets. Jag förordar därför, att den extra ordinarie
förste byråsekreterarbefattningen indrages. 1 övrigt tillstyrker jag kommitténs
förslag.
Vid bifall till den av mig föreslagna personalorganisationen för arbetstidsbyrån
skulle denna alltså bestå av 1 byråchef (Ca 33), 1 förste byråsekreterare
(Ca 29), 1 byråsekreterare (Ca 24) och 1 amanuens.
54
Kungl. Maj:ts proposition nr 184.
Tekniska byrån.
Nuvarande organisation.
Arbetarskyddsbyråns nuvarande personalbestånd omfattar, bortsett från
biträdespersonal i kansliskrivares |
och lägre löneställning, följande befatt- |
|
1 byråchef .................... |
Ca 33 |
(A 30) |
1 byrådirektör ................ |
.... Ca 31 |
(A 28) |
1 » |
Ce 31 |
(Eo 28) |
1 förste byråingenjör |
Ca 29 |
(A 26) |
1 » s> .......... |
Ce 29 |
(Eo 26) |
1 förste byråsekreterare ........ |
. Ca 29 |
(A 26) |
1 förste bvråingenjör .......... |
. Ca 27 |
(A 24) |
1 » |
.... Ce 27 |
(Eo 24) |
1 byråsekreterare .............. |
. . Ca 24 |
(A 21) |
1 byråingenjör ................ |
.... Ca 24 |
(A 21) |
1 » |
.... Ce 24 |
(Eo 21) |
3 byråingenjörer .............. |
Arvode motsv. Ce 24: 24 |
|
1 ritare ...................... |
» |
» Ce 20: 20 |
Till byråns personal höra dessutom en läkare för arbetarskyddsärenden
och en biträdande läkare för arbetarskyddsärenden.
På grund av såväl arbetarskyddsbyråns ökade arbetsbelastning som svårigheter
att rekrytera byråns ingenjörspersonal har enligt beslut av 1947
års riksdag — dvs. efter det att kommittébetänkandet avlämnats — personalen
å byrån fr. o. m. den 1 juli 1947 provisoriskt förstärkts med 2
förste byråingenjörer i lönegraderna Ce 29 (Eo 26) och Ce 27 (Eo 24),
2 byråingenjörer med arvode motsvarande nettolönen i lägsta löneklassen
av lönegrad Ce 24 (Eo 21), 1 ritare med arvode motsvarande nettolönen i
lägsta löneklassen i lönegrad Ce 20 (Eo 16) och 1 biträdande läkare för
arbetarskyddsärenden. Nämnda personal är inräknad vid redogörelsen för
nuvarande personal. Närmare redogörelse för denna personalförstärkning
lämnas i propositionen nr 209/1947, till vilken jag torde få hänvisa. Samtidigt
med att byrån tillförts denna personal ha 3 tekniska amanuenstjänster
indragits, enär det under de senaste åren icke eller blott under
kortare tider varit möjligt att rekrytera dessa tjänster.
Kommitténs förslag.
I sitt betänkande lämnar kommittén en redogörelse för arbetsförhållandena
å den nuvarande arbetarskyddsbyrån vid tiden för betänkandets avgivande
och anför därvid bl. a. följande.
Enligt vad kommittén erfarit har den snabba tekniska utvecklingen på
det industriella området och det ökade intresset för arbetarskyddet under
55
Kungl. Maj:ts proposition nr 18''i.
senare år medfört, att såväl arbetsgivare som arbetstagare i allt större utsträckning
bos arbetarskyddsbyrån anhålla om avgöranden och utlåtanden
i arbetarskyddsfrågor. Den skärpta lagstiftningen beträffande maskintillverkares
och -försäljares skyldigheter i skyddshänseende har likaledes föranlett
en väsentlig ökning av byråns arbetsbörda. Visserligen har byrån
tillförts ökad arbetskraft såväl år 1939 som 1944 och 1946 men till följd
av nämnda omständigheter har byråns arbetskraftsbehov ändock icke blivit
tillräckligt tillgodosett. Arbetsbelastningen å byrån i avseende på tekniska
ärenden är enligt vad som för kommittén uppgivits f. n. sådan, att
befattningshavarna måste huvudsakligen ägna sig åt handläggningen a^
löpande ärenden, medan andra för arbetarskyddet viktiga arbetsuppgifter
bliva i betänklig grad eftersatta eller tills vidare måste anstå. Sålunda har
utarbetandet av anvisningar och andra föreskrifter till skydd mot ohälsa
och olycksfall i arbete, av ritningar och principskisser över standardskydd
in. in. icke kunnat ske i erforderlig utsträckning. Sedan länge planerad
revision av äldre anvisningar angående skydd mot yrkesfara har även måst
uppskjutas. Vidare har den praktiska tillämpningen av 6a § i arbetarskyddslagen
blott i begränsad omfattning kunnat följas och övervakas.
Framställningar till arbetarskyddsbyrån om att medverka i vissa tekniska
utredningsarbeten, som vore av stor vikt ur arbetarskyddssynpunkt och
som borde utföras i samarbete med byrån, ha även måst avböjas på grund
av den föreliggande stora arbetsbelastningen på byrån. Till följd av den
otillräckliga arbetskraften har eu betydande anhopning av ärenden uppstått
på byrån och denna har ej sällan fått mottaga klagomål över den
långsamma behandlingen av ärenden, och detta icke blott från arbetsgivare,
tillverkare, organisationer och myndigheter utan även från tillsynsorganen,
vilkas verksamhet är beroende av byråns såväl ledning som stöd. Förhållandena
ha medfört, att ehuru byrån borde i största möjliga mån tillvarataga
arbetarskyddets intressen den i stället nödgas att i viss utsträckning
söka motverka, att arbetsbördan ytterligare ökas.
Kommittén har härefter till en början behandlat behovet av teknisk personal
å den av kommittén föreslagna skyddstekniska byrån.
För fullgörande av de arbetsuppgifter, som åligga arbetarskyddsbyrån,
biträdes byråchefen närmast av två byrådirektörer. På den ene av
dessa, den ordinarie byrådirektören, ankommer främst handläggning av
allmänna skyddstekniska och yrkeshygieniska ärenden samt ärenden rörande
ångpannor och andra tryckkärl, hissar, kranar och andra transportanordningar
samt svetsning. Denna byrådirektör är därjämte byråchefens
ställföreträdare såväl i fråga om det tekniska arbetet på byrån som beträffande
överinseendet över lillsynsorganens verksamhet. På den extra ordinarie
byrådirektören ankommer huvudsakligen handläggning av ärenden,
som avse tillverkare, försäljare ocli upplåtare av maskiner, redskap in. in.
(6 a §-ärenden).
Kommittén föreslår, att de arbetsuppgifter, som ankomma på den förstnämnda
byrådirektören, fördelas på ytterligare en byrådirektör, och att åt
denne lämpligen anförtros handläggningen av ärenden, som avse tryckkärl
och transportanordningar samt svetsning.
5G
Kungl. Maj:ts proposition nr 184.
Kommittén föreslår vidare, att de båda nuvarande byrådirektörsbefattningarna
med hänsyn till de med befattningarna förenade kvalificerade och
ansvarsfulla arbetsuppgifterna skola placeras i lönegrad A 29. Även den
nuvarande extra ordinarie befattningen föreslås alltså uppförd på ordinarie
stat. Placeringen i 29 lönegraden synes kommittén jämväl motiverad för
att förhindra, att innehavare av byrådirektörsbefattning vid första lägliga
tillfälle lämnar sin tjänst för en yrkesinspektörsbefattning, vilken av kommittén
likaledes föreslås böra uppflyttas till lönegrad A 29. För arbetets
effektivitet och kontinuitet är det, framhåller kommittén, av stor vikt att
byråns byrådirektörsbefattningar icke växla innehavare oftare än som är
oundgängligen påkallat. Den till nyinrättande föreslagna byrådirektörsbefattningen
föreslås placerad i A 28. Byrådirektörstjänsterna borde liksom
nu besättas med ingenjörer med minst samma kvalifikationer som erfordrades
för yrkesinspektörsbefattning.
Kommittén föreslår vidare, att å byrån skola finnas 8 förste byråingenjörer,
samtliga i A 26.
För tillgodoseende av yrkesinspektionens behov av eiektroteknisk sakkunskap
och samverkan med kommerskollegii elektriska byrå resp. statens
elektriska inspektion i frågor, som gälla säkerheten vid elektriska starkströmsanläggningar
i fabriker, verkstäder in. in. föreslår kommittén, att
til! skyddstekniska byrån knytes eu förste byråingenjör med speciell utbildning
och erfarenhet i dylika frågor. Detta förslag borde enligt kommitténs
mening beaktas vid tillsättandet av förenämnda förste byråingenjör
stjänster.
Kommittén föreslår, att antalet b yråingenjöre r skall utgöra 4,
vai av 2 ordinarie och 2 extra ordinarie. Befattningarna anses böra uppflyttas
till den tidigare 22 lönegraden. Vidare föreslår kommittén, att å
byrån sivola finnas 2 tekniska amanuensbefattnin g a r, placerade
i lönegrad Ex 20.
Kommittén föreslår härjämte, att å skyddstekniska byrån inrättas två
ritarbefattningar i Ko 18.
Kommittén har övervägt, huruvida icke den å arbetarskyddsbyrån sysselsatta
juridiskt utbildade personalen skulle kunna överflyttas till annan
byrå eller åtminstone minskas med hänsyn till att vissa ärenden av juridisk
innebörd ävensom vissa administrativa arbetsuppgifter enligt kommitténs
förslag skola överflyttas från arbetarskyddsbyrån till det nya ämbetsverkets
ai netstidsbyrå resp. administrativa byrå. Oaktat denna överflyttning
koinine dock att å den nya byrån finnas vissa ärenden, vilka borde
anföitros personal med juridisk-administrativ utbildning, såsom ärenden
rörande tolkning eller tillämpning av arbetarskyddslagen, angående arbetsgivaransvarets
överflyttning till särskild arbetsföreståndare samt beträffande
eftergifter från lagens bestämmelser om minimiålder för användande
i arbete. Juridiskt biträde erfordrades därjämte i vissa andra ärenden. Det
57
Kungl. Maj.ts proposition nr 184.
vore icke uteslutet att dessa ärenden komme att öka i antal. Då det emellertid
icke vore möjligt att bedöma omfattningen av nämnda ärenden, föreslår
kommittén, att befattningen som förste byråsekreterare bibehålies å
den skyddstekniska byrån och att byråsekreterarbefattningen överflyttas
till annan byrå inom verket.
Kommittén föreslår sålunda för skyddstekniska byrån, bortsett från biträdespersonal
i kansliskrivares och lägre löneställning, följande personal.
1 byråchef .................... |
A 30 |
2 byrådirektörer ............... |
A 29 |
1 byrådirektör ................ |
....... A 28 |
.''5 förste byråingenjörer |
A 26 |
1 förste byråsekreterare ......... |
A 26 |
2 byråingenjörer ............... |
A 22 |
2 » |
Eo 22 |
2 amanuenser (ingenjörer) ..... |
....... Ex 20 |
2 ritare ....................... |
Eo 18 |
Såsom förut omnämnts, ha tre ledamöter i kommittén reservationsvis
förordat en annan organisation av skyddstekniska byrån än den av kommittémajoriteten
föreslagna. Reservanterna ha dock icke framlagt något
särskilt förslag angående byråns personalorganisation.
För utförligare uppgifter rörande kommittéförslaget torde jag få hänvisa
till betänkandet s. 64—70.
I detta sammanhang torde få omnämnas, att kommittén för den gruvtekniska
avdelning, som enligt dess förslag skulle ingå i specialinspektionsbyrån,
beräknat 1 förste byråingenjör i A 26, 1 byråingenjör i Eo 22, 1
kansliskrivare i A 11 och 1 kontorsbiträde. Avdelningen skulle vara direkt
underställd byråchefen, som i regel skulle vara gruvtekniker.
Yttranden.
Först torde få behandlas de yttranden, som avse den föreslagna
skyddstekniska byrån.
Riksförsäkringsanstalten särskiljer vid bedömande av personalbehovet
på byrån tre avdelningar, nämligen den allmänna tekniska avdelningen,
maskinavdelningen samt avdelningen för tryckkärl och transportanordningar
och behandlar med avseende på den tekniska personalen varje avdelning
för sig.
Vad först angår den allmänna tekniska avdelningen anför anstalten, att
det icke syntes möjligt för den föreslagna personalen att medhinna handläggningen
av de på avdelningen ankommande ärendena, vilkas antal
säkerligen komme att avsevärt öka, sedan den nya arbetarskyddslagen
jämte följdförfattningar trätt i kraft och i samband därmed yrkesinspek
-
58
Kungl. Maj:ts proposition nr 184.
tionens personal utökats. Anstalten föreslår därför, att den av kommittén
angivna personaluppsättningen förstärkes, förslagsvis med 2 amanuenser.
Anstalten, som avstyrkt överflyttning till det nya ämbetsverket av folkhälsoinstitutets
yrkeshygieniska avdelning, föreslår, att för tillgodoseende
av det mera omedelbara behovet av kemisk-teknisk sakkunskap inom verket
en högskoleingenjör med kemisk-teknisk utbildning och erfarenhet knytes
till skyddstekniska byrån såsom förste byråingenjör.
Anstalten uttalar vidare, att det med hänsyn till omfattningen av de
arbetsuppgifter, som komme att åvila dels den av kommittén föreslagna
förste byråingenjören å avdelningen, dels ock den föreslagna ingenjören
med elektroteknisk utbildning, icke syntes möjligt att, såsom kommittén
förutsatt, kombinera dessa båda befattningar. Man måste därför räkna
med att en särskild förste byråingenjörsbefattning inrättas för den föreslagna
elektroingenjören.
Beträffande maskinavdelningen anför anstalten bl. a., att försäljare och
importörer alltmer funnit angeläget att begära granskning av såväl konstruktionsritningar
och hållfasthetsberäkningar som av färdigställda anordningar
ävensom skriftligt utlåtande över sådan granskning. Detta
granskningsarbete vore i regel krävande och fordrade avsevärd tid. Även
köpare av maskiner eller andra tekniska anordningar hade i allt större omfattning
vänt sig till anstaltens arbetarskydd sbyrå för erhållande av utlåtande
beträffande anordningar, som de avsåge att inköpa. Vidare framhåller
anstalten, att vid antagande av lagförslaget arbetsuppgifterna sannolikt
komme att i avsevärd mån ökas. Anstalten föreslår, att avdelningen
tillföres ytterligare en förste byråingenjörsbefattning.
Angående avdelningen för tryckkärl och transportanordningar anför anstalten
bl. a., att sedan bestämmelsen i 6 a § lagen om arbetarskydd tillkom,
tryckkärl särendenas antal starkt ökat till följd av att tillverkare och
försäljare i allt större utsträckning begärt anstaltens utlåtande, huruvida
av dem levererade tryckkärl kunde anses erbjuda sådan säkerhet, som
fordrades enligt nämnda lagrum. Arbetet med granskning av sådana konstruktioner
hade blivit allt mera omfattande och samtidigt ansvarsfullare.
Anstalten anser nödvändigt, att för handläggning av ärenden rörande tryckkärl
beräknas en förste byråingenjör utöver vad kommittén föreslagit.
Gentemot förslaget att å avdelningen skulle handläggas jämväl ärenden
rörande hissar, kranar och andra transportanordningar framhåller anstalten
bl. a., att under senare år två av arbetarskyddsbyråns byråingenjörer
till icke oväsentlig del av sin arbetstid biträtt byråchefen och den ordinarie
byrådirektören med handläggning av sådana ärenden. Trots den arbetskraft,
som sålunda använts för hithörande arbetsuppgifter, hade likväl en
betydande anhopning av dessa ärenden ägt rum. Anstalten, som anser, att
en fortgående kraftig stegring av antalet arbetsuppgifter rörande hissar
och andra transportanordningar är att förvänta, beräknar, att utöver vad
Kungl. Maj:ts proposition nr 184. 59
kommittén föreslagit en förste byråingenjör och en byråingenjör erfordras
för dessa ärenden.
Med hänsyn till de omfattande och krävande arbetsuppgifter, som komme
att åvila byrådirektören på denna avdelning och då det vore av stor betydelse
att en väl kvalificerad person under längre tid kvarstannade på befattningen,
borde enligt anstaltens mening ifrågavarande byrådirektör placeras
i samma lönegrad som föreslagits för byråns övriga tekniska byrådirektörer
eller i A 29.
I förhållande till kommitténs förslag skulle alltså enligt anstaltens mening
den skyddstekniska byråns tekniska personal böra ökas med 5 förste
byråingenjörer, 1 byråingenjör och 2 amanuenser.
Beträffande den juridiska personalen å skyddstekniska byrån framhåller
riksförsäkringsanstalten, att de enligt förslaget å byrån kvarvarande ärendena
kunde förväntas komma att öka i antal i den mån skyddslagstiftningen
skärptes och tillsynsverksamheten effektiviserades. Anstalten finner
nödvändigt, att den nuvarande byråsekreterartjänsten bibehålies å
byrån.
Kommerskollegium biträder förslaget att en av förste byråingenjör stjänsterna
på skyddstekniska byrån besättes med elektrotekniskt utbildad
person.
Statskontoret yttrar, att kommittén förordat förbättrad löneställning för
ett flertal befattningar, dock utan att därför anförts några, såvitt ämbetsverket
kunde finna, bärande skäl. Detta gällde främst byrådirektörsbefattningarna.
Dessa borde enligt statskontorets mening kvarstå i A (Eo) 28.
Rörande förslaget att uppflytta de i lönegrad A 21 resp. Eo 21 placerade
byråingenjörerna till 22 lönegraden anför statskontoret, att med hänsyn till
de konsekvenser, som ett dylikt beslut skulle medföra i avseende å statsanställd
ingenjörspersonal i allmänhet, det torde vara nödvändigt att avvakta
såväl statsmakternas ställningstagande till försvarets tjänsteförteckningssakkunnigas
principförslag i fråga om lönegradsplacering av ingenjörspersonal
(SOU 1946:94) som 1944 års personalutrednings förslag om ordnad
befordringsgång för dylik personal, innan åtgärder till förbättring av löneställningen
för här avsedda byråingenjörer vidtoges. Detsamma gällde frågan
om ingenjörsamanuenser och ritare.
Allmänna lönenämnden erinrar, att enligt kommitténs förslag byrådirektörsbefattningarna
skulle differentieras på 29 och 28 lönegraderna. Då inom
statsförvaltningen icke funnes någon byrådirektör med placering i 29 lönegraden,
vore det enligt lönenämndens förmenande förenat med olägenheter
att, såsom föreslagits, fördela befattningshavare med likartade arbetsuppgifter
på två intill varandra liggande lönegrader. Det innebure därjämte en
ur löneteknisk synpunkt föga ändamålsenlig anordning.
Frågan om uppflyttning i lönegrad av byråingenjörerna och byråingenjörsaspiranterna
bör enligt lönenämndens mening anstå i avvaktan på
60 Kungl. Mnj:ts proposition nr 184.
resultatet av 1944 års personalutrednings arbete. Med anledning av förslaget
om inrättande av två befattningar såsom ritare i Eo 18 påpekar lönenämnden,
att ritarbefattningar inom civilförvaltningen i övrigt regelmässigt
icke placerats högre än i 15 lönegraden. Befordringsgången för denna
personal torde jämväl falla under 1944 års personalutrednings prövning.
Samtliga yrkesinspektörer in. fl. befattningshavare hos yrkesinspektionen,
yrkesinspektionens ingenjörsförening och statsverkens ingenjörsförbund
anse såsom skälig lönegradsplacering för teknisk byrådirektör lönegrad
A 32, för förste byråingenjör och förste avdelningsingenjör A 28, för
byråingenjör och avdelningsingenjör A 26 samt för ritare, vilken benämning
borde utbytas mot ingenjör, A 18.
Yrkesinspektören i nionde distriktet anser, att kommittén beräknat behovet
av personal å skyddstekniska byrån för knappt med hänsyn till de
betydande arbetsuppgifter, som komme att tilldelas denna byrå vid det nya
lagförslagets genomförande. I detta uttalande instämma sex andra yrkesinspektörer.
Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund framhåller, att byrådirektörernas
lönegradsplacering bör vara avvägd med hänsyn till den av förbundet
förordade placeringen för byråcheferna. Vidare syntes böra övervägas,
om ej den nuvarande byråsekreterarbefattningen å arbetarskyddsbyrån
borde kvarstå å byråns stat.
Förslaget att inrätta en särskild gruvavdelning har, såsom tidigare
nämnts, avstyrkts av bl. a. riksförsäkringsanstalten, som i stället föreslagit,
att å skyddstekniska byrån skall tillsättas en kunnig och erfaren
gruvtekniker med uppgift att i första hand samordna och leda de tillsynsuppgifter
i arbetarskyddshänseende, som hänföra sig till ifrågavarande
område. Han borde sålunda även handha ärenden i fråga om ovanjordsarbete
vid gruvor samt arbete i stenbrott, varöver yrkesinspektörerna och
dem underlydande personal skulle utöva tillsyn. Nämnda befattningshavare,
som i tjänsteställning borde vara jämställd med bergmästarna, skulle
besitta samma teoretiska och praktiska kompetens som uppställts i fråga
om dessa. Han borde erhålla ställning som byrådirektör och i likhet med
bergmästarna vara placerad i lönegrad A 29.
Departementschefen.
Den av kommittén för skyddstekniska byrån föreslagna personalorganisationen
motsvarar i fråga om antalet befattningar ganska nära personalen
å den nuvarande arbetarskyddsbyrån hos riksförsäkringsanstalten, sedan
denna personal fr. o. m. den 1 juli 1947 provisoriskt förstärkts i avbidan
på ställningstagande till kommitténs förslag. Dock föreligger i nämnda hänseende
den skillnaden mellan den nuvarande personalstaten och kommittéförslagets,
att i det senare upptagits en byrådi rektorsbefattning i stället fölen
förste byråingenjörstjänst och två tekniska amanuensbefattningar i
61
Kungl. Maj:ls proposition nr 184.
stället för eu byråingenjörstjänst. I kommittéförslaget har därjämte upptagits
ytterligare en ritarbefattning. Däremot har en befattning som byråsekreterare
ej medtagits i förslaget.
Kommittén har starkt framhållit de otillfredsställande förhållanden, som
på grund av personalbrist rått å riksförsäkringsanstaltens arbetarskyddsbyrå.
Genom den vidtagna provisoriska förstärkningen av personalorganisationen
torde förhållandena numera ha förbättrats. I förevarande sammanhang
torde den provisoriska organisationen böra omprövas med hänsynstagande
till nu framlagda förslag i övrigt.
Å arbetarskyddsbyrån finnas f. n. två byrådirektörer i 31 lönegraden.
Kommittén har föreslagit, att för vissa av den ene byrådirektörens
arbetsuppgifter — ärenden som avse tryckkärl, transportanordningar och
svetsning — skall inrättas en ny befattning som byrådirektör. Riksförsäkringsanstalten
har anslutit sig till detta förslag och förordat, att byråns
arbetsuppgifter skola fördelas på tre avdelningar, nämligen den allmänna
tekniska avdelningen, maskinavdelningen samt avdelningen för tryckkärl
och transportanordningar ävensom att såsom chef för varje avdelning skall
finnas en byrådirektör.
Vad angår den föreslagna byrådirektörsbefattningen å avdelningen för
tryckkärl och transportanordningar får jag erinra, att riksförsäkringsanstalten
i sitt yttrande över det inom socialdepartementet år 1947 upprättade
förslaget till provisorisk förstärkning av byråns personal — avseende
bl. a. tillsättande av en förste byråingenjörstjänst med arvode motsvarande
lönegrad Eo 26 (Ce 29) — hemställt, att i stället för denna tjänst måtte
inrättas en byrådirektörsbefattning i lönegrad Eo 28 (Ce 31). I propositionen
nr 209/1947 föreslog Kungl. Maj:t inrättande av en förste byråingenjörstjänst
i Eo 26 (Ce 29). I två likalydande motioner 1:266 och 11:399
yrkades bifall till anstaltens hemställan. Då organisationen av tillsynen
över arbetarskyddslagstiftningens tillämpning skulle bli föremål för omprövning
redan påföljande år, ansåg riksdagen (skrivelse nr 298/1947) icke
tillräcklig anledning föreligga att frångå Kungl. Maj :ts förslag. Riksdagen
förutsatte, att löneställningen för ifrågavarande befattning ägnades ytterligare
överväganden i samband med nämnda omprövning.
Den nu nämnda tjänsten motsvarar den av kommittén föreslagna och
av anstalten tillstyrkta byrådirektörsbefattningen. Då de arbetsuppgifter,
som skola vara förenade med denna tjänst, äro såväl kvalitativt som kvantitativt
jämförbara med de uppgifter, som åvila de nuvarande byrådirektörerna
å arbetarskyddsbyrån, tillstyrker jag, att den extra ordinarie förste
byråingenjörsbefattningen i lönegrad Ce 29 ombildas till en byrådirektörsbefattning.
Riksförsäkringsanstalten, som ej ansett den av kommittén föreslagna
gruvavdelningen inom specialinspektionsbyrån erforderlig, bär föreslagit,
alt till skyddstekniska byrån skall knytas eu kunnig och erfaren gruvtek
-
62
Kungl. Maj.ts proposition nr 184.
niker med uppgift att handlägga ärenden rörande arbetarskyddet vid gruvor
och stenbrott samt att leda och samordna tillsynsverksamheten på dessa
arbetsområden. Denna befattningshavare borde i fråga om teoretisk och
praktisk kompetens vara jämställd med bergmästarna och erhålla byrådirektörs
ställning.
Enligt min mening bör tillsynen över arbetarskyddet vid gruvor och stenbrott
ägnas synnerlig uppmärksamhet. Såsom jag förut angivit kan jag
dock icke biträda kommitténs förslag om inrättande av en särskild gruvinspektion
under ledning av en gruvavdelning inom centralmyndigheten.
Det synes mig däremot lämpligt, att såsom riksförsäkringsanstalten föreslagit
en särskild tjänsteman med gruvteknisk kunskap och erfarenhet
knytes till tekniska byrån. Härigenom torde förutsättningar skapas för en
intensifierad tillsyn vid gruvor och stenbrott. Jag föreslår därför, att å
byrån tillsättes en byrådirektör med uppgift att. handlägga ärenden rörande
arbetarskyddet vid gruvor och stenbrott samt att biträda vid tillsynen
på ifrågavarande områden.
Enligt mitt förslag skulle sålunda å tekniska byrån finnas fyra byrådirektörstjänster,
varav två nyinrättade. Kommittén har föreslagit, att de
nuvarande två byrådirektör sbefattningarna skola placeras i lönegrad A 29
(Ca 32). Den nya bvrådirektörsbefattningen skulle enligt kommittéförslaget
placeras i A 28 (Ca 31). Riksförsäkringsanstalten har ansett, att även denna
befattning bör placeras i A 29. Samma lönegradsplacering har anstalten föreslagit
för den gruvtekniskt utbildade byrådirektören, enär han borde vara
jämställd med bergmästarna. I överensstämmelse med vad statskontoret
och allmänna lönenämnden uttalat anser jag mig icke kunna tillstyrka,
att ifrågavarande byrådirektörsbefattningar placeras i annan lönegrad än
den inom förvaltningen i övrigt för byrådirektörer vanliga. Jag föreslår
alltså, att de placeras i nuvarande 31 lönegraden. Byrådirektören för ärenden
rörande gruv- och stenindustrien anser jag tills vidare böra uppföras
å extra ordinarie stat. Övriga tre befattningar böra vara ordinarie.
F. n. finnas å arbetarskyddsbyrån fyra befattningar som förste byråingenjör,
varav två ordinarie (Ca 29 och Ca 27) och två extra ordinarie
(Ce 29 och Ce 27). De två sistnämnda ha inrättats fr. o. in. den 1 juli 1947.
Kommittén har föreslagit, att tre förste byråingenjörer, samtliga ordinarie,
skola finnas å byrån. Riksförsäkringsanstalten har uttalat, att byråns tekniska
personal bör förstärkas med ytterligare 5 förste byråingenjörer.
Jag har i det föregående föreslagit, att den nuvarande förste byråingenjören
i lönegrad Ce 29 skall uppflyttas till byrådirektör i Ca 31. I fråga om
antalet förste byråingenjör sbefattningar i övrigt finner jag mig icke nu
kunna föreslå någon ändring.
Vad angår löneställningen för förste byråingenjörerna har kommittén
föreslagit, att samtliga befattningar skola placeras i lönegrad A 26 (Ca 29).
Kungl. Maj:ts proposition nr 184.
6.8
Jag anser mig icke kunna föreslå annan ändring än att den extra ordinarie
förste byråingenjören i Ce 27 uppföres på ordinarie stat i samma lönegrad.
Å arbetarskyddsbyrån finnas f. n. anställda fem befattningshavare i
byråingenj örs ställning, därav en ordinarie och en extra ordinarie
befattning (Ca 24 resp. Ce 24) samt tre tjänster med arvode motsvarande
nettolönen i lägsta löneklassen av lönegrad Ce 24 (Eo 21). Två av de sistnämnda
tjänsterna ha tillförts byrån fr. o. in. den 1 juli 1947. Kommittén
har ansett behov föreligga av fyra byråingenjör sbefattningar och två tekniska
amanuensbefattningar. Riksförsäkringsanstalten har föreslagit ytterligare
en byråingenjör och två amanuenser. Jag är för min del icke beredd
att förorda någon ökning av det nuvarande antalet fayråingenjörsfaefattningar.
Kommittén har föreslagit, att löneställningen för byråingenjörerna förbättras
genom att de uppflyttas till den tidigare 22 dvs. nuvarande 25
lönegraden. De tekniska amanuensbefattningarna ha ansetts böra placeras
i lönegrad Ex 20.
Jag kan icke tillstyrka uppflyttning av ifrågavarande befattningar i högre
lönegrad. I avbidan på ställningstagande till det av 1944 års personalutredning
framlagda förslaget till befordringsgång för teknisk personal synes
icke böra vidtagas annan ändring beträffande dessa tjänster än att de tre
arvodesbefattningarna ändras till extra befattningar i högst Cg 24.
Sedan 1 juli 1947 finnes å arbetarskyddsbyrån anställd en ritare med
arvode motsvarande lönen i lägsta löneklassen i Ce 20. Kommittén har
föreslagit inrättande av två ritartjänster i Eo 18 (Ce 22). Jag kan icke nu
tillstyrka inrättande av ytterligare en befattning av ifrågavarande slag.
Innan lönefrågan för den redan befintliga tjänsten avgöres, bör statsmakternas
ställningstagande till 1944 års personalutrednings förenämnda förslag
avvaktas. Tills vidare bör därför enligt min mening icke vidtagas annan
ändring än att befattningen upptages som extra i Cg 20.
På arbetarskyddsbyrån finnas f. n. anställda en förste byråsekreterare
och en byråsekreterare i Ca 29 (A 26) och Ca 24 (A 21).
Kommittén har föreslagit, att sistnämnda befattning skall överflyttas till
annan byrå inom det nya ämbetsverket. Riksförsäkringsanstalten bar i sitt
remissvar anfört, att denna befattning måste bibehållas å byrån.
Jag har redan i del föregående förordat, att de ärenden angående minderårigas
och kvinnors arbetstid och nattvila, som f. n. handläggas på arbetarskyddsbyrån,
överföras till den nya arbetstidsbyrån liksom även att på
arbetarskyddsbyrån f. n. ankommande ärenden av administrativ natur
överflyttas till den föreslagna kanslibyrån. I likhet med kommittén är jag
av den uppfattningen, att för handläggningen av de övriga uppgifter å tekniska
byrån, som torde kräva juridisk kompetens, det åtminstone till en
början torde vara tillräckligt, att eu befattningshavare med juridisk ut
-
64
Kungl. Maj:ts proposition nr 184.
bildning och erfarenhet finnes å byrån. Jag föreslår dock, att förste byråsekreteraren
överflyttas till annan byrå (kanslibyrån) och att byråsekreteraren
behålles å tekniska byrån.
Vid bifall till vad jag sålunda förordat skulle å tekniska byrån finnas,
förutom biträdespersonal, följande befattningshavare, nämligen 1 byråchef
(Ca 33), 3 byrådirektörer (Ca 31), 1 byrådirektör (Ce 31), 1 förste byråingenjör
(Ca 29), 2 förste byråingenjörer (Ca 27), 1 byråingenjör (Ca 24),
1 byråingenjör (Ce 24), 3 byråingenjörer (Cg 24), 1 byråsekreterare (Ca
24) och 1 ritare (Cg 20).
Kanslibyrån.
Nuvarande organisation.
Någon personal, som uteslutande har att ägna sig åt handläggningen av
administrativa ärenden eller upplysnings- och utbildningsverksamhet finnes
f. n. ej hos arbetarskydd sbyrån eller arbetsrådet.
Kommitténs förslag.
Kommittén föreslår, att som närmaste biträde åt byråchefen å den föreslagna
administrativa byrån skall finnas en förste byråsekreterare i lönegrad
A 26 med uppgift att bereda mera omfattande författnings- och utredningsfrågor
samt löpande ärenden av särskild vikt. Det föreslås vidare, att
på byrån skall finnas en byråsekreterare i lönegrad A 21.
Då en relativt stor personal enligt kommitténs förslag komme att vara
knuten till ämbetsverket och till de under dess inseende ställda lokala tillsynsorganen,
finner kommittén erforderligt, att för handhavande av ämbetsverkets
medelsförvaltning inrättas en kamrerartjänst i förslagsvis lönegrad
A 22.
Vidare föreslås, att å byrån inrättas en kansliskrivartjänst. Då innehavaren
av denna tjänst jämväl skulle tjänstgöra som ämbetsverkets registrator,
föreslår kommittén, att tjänsten placeras i lönegrad A 14.
Kommittén föreslår, att som biträde åt byråchefen vid beredning och
handläggning av ärenden rörande inventarier, skrivmateriel och övrig kontorsutrustning
för såväl ämbetsverkets som de lokala tillsynsorganens lokaler
och personal inrättas en befattning som materialförvaltare. Denne borde
icke placeras lägre än i lönegrad Eo 12.
Enligt kommitténs förslag skulle administrativa byråns personal alltså
omfatta, förutom biträdespersonal, följande befattningshavare.
1 byråchef A 30
1 förste byråsekreterare A 26
1 kamrerare A 22
1 byråsekreterare .................... A 21
1 kansliskrivare och registrator A 14
1 materialförvaltare ............... Eo 12
Kungl. Maj.ts proposition nr 184. 65
För den av kommittén förordade upplysnings- och utbildningsbyrån föreslår
kommittén följande personaluppsättning förutom biträdespersonal.
1 byråchef ............................ A 30
1 förste byråingenjör .................. A 24
1 förste byråselxreterare ................ A 24
1 byråingenjör ........................ A 22
1 » ........................ Ko 22
Kommittén finner vidare önskvärt, att för att tillgodose kravet på en
ökad upplysningsverksamhet i arbetarskyddsfrågor, särskilt i press och
radio, en särskild pressombudsman (redaktör) knytes till upplysnings- och
utbildningsbyrån.
Kommitténs förslag i nu ifrågavarande del har närmare utvecklats å s.
107—113 i betänkandet.
Mot kommitténs förslag till personal för upplysnings- och utbildningsverksamhet
har reservation anförts av ledamöterna Hultman, Löfvander
och Odholm. De uttala, att personalbehovet för denna gren av verksamheten
bör kunna beräknas mindre än vad kommittén gjort.
Yttranden.
Rörande den föreslagna administrativa byråns personalorganisation
har i remissutlåtandena gjorts följande uttalanden.
Riksförsåkringsanstalten framhåller, att det med hänsyn till byråns arbetsuppgifter
ville synas, som om det av kommittén beräknade personalbeståndet
vore väl knappt tilltaget. Då behov alltid torde föreligga av en
materialförvaltare inom det nya verket, funnes icke något skäl för att
denna befattning skulle vara extra ordinarie. Anstalten föreslår, att den
uppföres i lönegrad A 12.
Statskontoret anser, att med hänsyn till den i förhållande till kommitténs
förslag begränsade omfattning, som det nya ämbetsverket enligt statskontorets
mening borde erhålla, de uppräknade göromålen varken till art
eller omfattning torde kunna motivera en särskild befattning som materialförvaltare.
Huvuddelen av dessa göromål torde lämpligen kunna fördelas
mellan registratorn och förste expeditionsvakten. Den föreslagna
kansliskrivartjänsten i A 14 borde upptagas under benämningen registrator
och kassör.
Allmänna lönenämnden yttrar, att om den föreslagna befattningen såsom
materialförvaltare ansåges böra inrättas, den icke borde placeras högre
än i 10 lönegraden, till vilken materialförvaltaren i pensionsstyrelsen vore
hänförd. Lönenämnden vill, om än med viss tvekan, icke motsätta sig att
befattningen som verksregistrator hänföres till A 14.
Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund anför, att den föreslagna
förste byråsekreterartjänsten borde vara placerad i lönegrad A 28 såsom
5—Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 sand. Nr 184.
66
Kungl. Maj:ts proposition nr 18b.
byrådirektör. Som närmaste man borde byrådirektören ha en förste byråsekreterare
i lönegrad A 26. Kamreraren borde placeras i 24 lönegraden.
Beträffande den föreslagna upplysnings- och utbildningsbyrån
anför allmänna lönenämnden, att i avvaktan på närmare erfarenheter
rörande utvecklingen av byråns verksamhet viss återhållsamhet borde
iakttagas med inrättandet av ordinarie tjänster å byrån. Behovet av en
pressombudsman vid verket säger sig lönenämnden sakna möjlighet att
bedöma.
Riksförsäkringsanstalten föreslår såsom chef för den av anstalten förordade
upplysnings- och utbildningsavdelningen, förlagd till skyddstekniska
byrån, en byrådirektör i lönegrad A 28. Den av kommittén i övrigt
föreslagna personalen vore tillräcklig.
Departementschefen.
På kanslibyrån skall enligt mitt förslag ankomma handläggningen av
administrativa och kamerala ärenden ävensom upplysnings- och utbildningsfrågor.
Å byrån bör placeras den å nuvarande arbetarskyddsbyrån
inrättade förste byråsekreterarbefattningen i Ca 29. I stället för den av
kommittén föreslagna ordinarie byråsekreterarbefattningen torde vidare
böra finnas en amanuens.
För upplysnings- och utbildningsärendena torde böra inrättas en byråingenjörsbefattning
i 24 lönegraden. Då någon tvekan om behovet av densamma
icke föreligger, förordar jag, att den uppföres på ordinarie stat.
Kommitténs förslag att vid ämbetsverket anställa en pressombudsman
(redaktör) för att medverka i förenämnda upplysningsverksamhet är jag
icke beredd att nu tillstyrka. Ehuru jag icke vill bestrida, att ett påtagligt
och stort behov av upplysning i arbetarskyddsfrågor föreligger, anser jag
det likväl lämpligt, att innan ett dylikt förslag genomföres någon tids
erfarenhet vinnes av arbetarskyddsstyrelsens verksamhet. I detta sammanhang
synes mig också böra avvaktas resultatet och utvecklingen av den
upplysningsverksamhet i arbetarskyddsfrågor, som nu bedrives av arbetsmarknadens
huvudorganisationer, främst genom arbetarskyddsnämnden.
Kommittén har föreslagit inrättande av en befattning som kamrerare.
Med hänsyn till att arbetarskyddsstyrelsens medelsförvaltning kan beräknas
få en relativt begränsad omfattning, anser jag mig icke kunna biträda detta
förslag.
Enligt kommitténs förslag skulle å förevarande byrå inrättas en kansliskrivartjänst
i A 14 (Ca 18) med uppgift att även tjänstgöra som ämbetsverkets
registrator och kassör. Av skäl, för vilka jag redogör vid behandlingen
av biträdespersonalen, kan jag icke tillstyrka att ifrågavarande befattning
placeras i högre lönegrad än nuvarande 15.
Kommitténs förslag om inrättande av en befattning som materialförvaltare
kan jag på de av statskontoret anförda grunderna icke tillstyrka.
67
Kungl. Maj:ts proposition nr 18b.
Vid bifall till vad jag sålunda förordat skulle kanslibyråns personal bestå
av, förutom biträdespersonal, följande befattningshavare: 1 byråchef (Ce
33), 1 förste byråsekreterare (Ca 29), 1 byråingenjör (Ca 24) och 1 amanuens.
Skogsavdelningen.
Nuvarande organisation.
Inom riksförsäkringsanstaltens arbetarskyddsbyrå finnes icke någon befattningshavare
med skogsteknisk utbildning och erfarenhet. Handläggning^
byrån av ärenden, som röra arbetarskyddet inom skogsbruket, sker
därför vanligen i samråd med skogs- och flottledsinspektören.
Skogs- och flottledsinspektionens nuvarande personalorganisation består,
bortsett från skrivpersonal, av följande befattningshavare.
1 skogs- och flottledsinspektör .....
1 assistent .......................
2 assistenter .....................
1 skogsunderinspektör ...........
3 bitr. skogsunderinspektörer (halv
årsanställda)
.................
2 konsulenter ...................
Ca 30 (A 27)
Ca 23 (A 20)
Arvode motsvarande Ce 23 (Eo 20)
Ce 18 (Eo14)
Arvode motsvarande Cell (Eo7)
Arvode 525 kr./mån.
Kommitténs förslag.
Kommittén föreslår, att chefen för skogsavdelningen skall vara byrådirektör
i lönegrad A 29 samt äga högre skogsteknisk eller däremot i huvudsak
svarande utbildning. Han bör tillika tjänstgöra som skogsyrkesinspektör
i det föreslagna södra distriktet.
Som biträden vid beredning och handläggning av ärenden, som ankomma
på skogsavdelningen, samt i tillsynsarbetet föreslås två ordinarie assistenter.
En av assistenterna, i förslaget upptagen som förste assistent, borde
tjänstgöra som avdelningschefens ställföreträdare och med hänsyn till det
ökade arbete och ansvar, som härigenom ålägges honom, placeras i A 26.
Den andra assistenttjänsten föreslås av kommittén placerad i A 22.
Assistent bör enligt förslaget äga samma kompetens som byrådirektören.
Kommittén anför, att de nuvarande halvårsanställda skogsunderinspektörerna
sysselsättas med att för inspektionens räkning inhämta uppgifter
angående skogsarbetarnas bostads-, levnads- och arbetsförhållanden vid
vinterdrivningarna. De utgöras vanligen av icke-ordinarie kronojägare från
domänverket. Dessa tjänster hade på senare tid varit mycket svåra att besätta,
enär kronojägarna vid befordran inom domänverket i allmänhet erhölle
sådan tjänstgöring, att domänverket icke längre kunde undvara dem
under vinterhalvåret. De personalbyten, som på grund härav ofta förekomine
å skogsunderinspektörstjänsterna, försvårade möjligheterna att
68
Kungl. Maj. ts proposition nr 18b.
rationellt utnyttja underinspektörerna för avsett ändamål. Kommittén föreslår,
att tjänsterna ombildas till helårsbefattningar, varvid ordinarie befattningar
skulle placeras i A 17 och extra ordinarie i Eo 14. En ordinarie
och en extra ordinarie befattning föreslås för skogsavdelningen. Skogsunderinspektör
borde som regel ha skogsmästarkompetens.
Kommittén anför vidare, att skogs- och flottledsinspektionen bedriver en
betydande konsulentverksamhet i vad avser förbättrande av skogsarbetarnas
mathållning och hygien i förläggningarna ute i skogen. För denna
verksamhet sysselsättas hos inspektionen f. n. två arvodesavlönade konsulenter.
Då det kunde förutsättas, att behovet av denna verksamhet bleve
stadigvarande, och då de nuvarande två konsulenterna beräknades komma
att ha full sysselsättning under hela året, föreslår kommittén, att en konsulentbefattning
inrättas på varje distrikt och placeras i lönegrad A 14.
För befattningarna borde fordras utbildning som lanthushållslärarinna
jämte praktik.
Enligt kommitténs förslag skulle å skogsavdelningen finnas följande
befattningshavare förutom skrivpersonal.
1 byrådirektör, tillika skogsyrkesinspektör i södra distriktet A 29
1 förste assistent ........................................ A 26
1 assistent .............................................. A 22
1 skogsunderinspektör .................................... A 17
1 » .................................... Eo 14
1 konsulent ............................................ A 14
Beträffande kommittéförslaget i denna del torde i övrigt få hänvisas till
s. 73—75 samt 167—172 i betänkandet.
Yttranden.
Behovet av förstärkning av personalorganisationen
för den nuvarande skogs- och flottledsinspektionen har vitsordats av skogsstyrelsen,
som anfört, att den föreslagna förstärkningen får anses välmotiverad
med hänsyn såväl till den av kommittén föreslagna och av skogsstyrelsen
tidigare tillstyrkta utvidgningen av arbetarskyddslagstiftningens giltighet
på skogsbrukets område som till det förhållandet, att personaluppsättningen
vid den nuvarande skogs- och flottledsinspektionen är förhållandevis
fåtalig. Styrelsen fortsätter.
Den fortgående mekaniseringen av skogsarbetet ställer också allt större
krav på skyddsarbetet i skogarna. Den betydelsefulla del av inspektionens
arbetsuppgift, som omfattar förebyggande olycksfallsskydd genom upplysning
och propaganda rörande riktiga arbetsmetoder och redskap, bör genom
den ökade organisationen kunna ägnas större uppmärksamhet. Skogsyrkesinspektionens
medverkan vid den redan pågående och, som det
väntas, starkt ökade yrkesutbildningen i skogsarbete är av stor betydelse
och enbart den utgör en omfattande uppgift för inspektionens personal.
69
Kungl. Maj.ts proposition nr 184.
Även riksförsäkringsanstalten, skogs- och flottledsinspcktören och föreningen
skogsarbeten uttala, att personalförstärkning är erforderlig.
Beträffande den föreslagna byrådirektör sbefattningen har
statskontoret funnit tveksamt om eu högre lönegradsplacering än A 27 är
motiverad. Då vissa skäl kunde åberopas för jämställdhet mellan nämnda
befattning och byrådirektörsbefattningarna å skyddstekniska byrån, vill
statskontoret dock icke motsätta sig den föreslagna placeringen. Skogs- och
flottledsinspektören anser, att det borde finnas eu befattning som skogsyrkesinspektör
i vardera distriktet och dessutom en chef för skogsavdelningen.
För den i A 26 föreslagna förste assistentbefattningen ansei
statskontoret placering högst i 24 lönegraden motiverad. Tjänstebenämningen
borde ändras till förste byråinspektör. Riksförsäkringsanstalten,
skogs- och flottledsinspektören och skogsstyrelsen föreslå benämningen
biträdande skogsyrkesinspektör för befattningen.
Den i A 22 föreslagna assistentbefattningen bör enligt statskontorets
mening icke placeras högre än i 21 lönegraden. Tjänstebenämningen
borde vara byråinspektör.
Beträffande den föreslagna ordinarie befattningen som
skogsunderinspektör anser allmänna lönenämnden, att då befattningen
funnits inrättad sedan ett tiotal år anledning ej funnes till erinran
mot ordinariesättning. Nämnden anser emellertid — under hänsynstagande
till löneställningen för andra jämställda befattningar inom det statliga och
statsunderstödda skogsväsendet — en placering i 15 lönegraden tillfyllest.
Statskontoret förordar samma placering. Domänstyrelsen förordar placering
i högst nämnda lönegrad.
Den extra ordinarie befattningen som sko g sund erinspektör
föreslås av statskontoret placerad i 13 lönegraden och av
domänstyrelsen i 12 lönegraden, medan riksförsäkringsanstalten förordar
lönegrad 16 för att rekryteringen skall underlättas. Även skogs- och flottledsinspektören
förordar 16 lönegraden.
Riksförsäkringsanstalten samt skogs- och flottledsinspektören föreslå, att
konsulentbefattningen placeras i A 16. Även skogsstyrelsen
ifrågasätter något högre löneställning än den föreslagna för befattningen.
Den utbildning som fordrades — lanthushållslärarinneexainen — och det
krävande och icke minst fysiskt påfrestande arbetet talade härför. Statskontoret
anser däremot, att befattningen bör placeras högst i 12 lönegraden.
Domänstyrelsen framhåller, att kommitténs formulering av k o in p et
e n s f o r d r a n för skogsyrkesinspektör och assistent synes oklar. Styrelsen
föreslår därför, att denna kompetensfordran preciseras och att därvid
för skogsyrkesinspektör och assistent uppställes samma fordran, som
70
Kungl. Maj:ts proposition nr 18k.
f. n. gäller för domänverkets jägmästare in. fl., nämligen examen från
skogsinstitutets högre kurs eller skogshögskolans jägmästarkurs. Sökande
med examen från skogsinstitutets lägre kurs eller skogshögskolans forstmästarekurs
borde dock efter särskilt Kungl. Maj :ts medgivande kunna
ifrågakomma för nämnda tjänster. Rörande kompetenskraven för skogsunderinspektör
ifrågasätter domänstyrelsen om icke även avgångsexamen
från statens eller därmed jämförlig skogsskola bör få gälla, varigenom
väsentligt ökad rekryteringsmöjlighet skulle erhållas.
Departementschefen.
Vid behandlingen av arbetarskyddsstyrelsens byråindelning har jag anslutit
mig till kommitténs förslag att för handläggning av arbetarskydd särenden
rörande skogsbruket skall inrättas en skogsavdelning, vilken även
skall utgöra kansli för det södra inspektionsdistriktet. För att vidga möjligheterna
till rekrytering av personal inom ifrågavarande inspektionsgren
förordar jag höjning av löneställningen för vissa befattningar inom skogsavdelningen.
Jag tillstyrker sålunda kommitténs förslag att skogsavdelningen skall
stå under ledning av en byrådirektör, tillika skogsyrkesinspektör i södra
distriktet. Befattningen torde böra placeras i Ca 31 (A 28).
Beträffande den av kommittén föreslagna befattningen som förste assistent
ansluter jag mig till vad statskontoret uttalat. Jag förordar sålunda,
att å avdelningen inrättas en befattning som förste byråinspektör i Ca 27
i stället för den nuvarande ordinarie assistentbefattningen.
Vidare tillstyrker jag, likaledes i enlighet med statskontorets förslag, att
i stället för den av kommittén förordade assistentbefattningen inrättas en
befattning som byråinspektör i nuvarande 24 lönegraden. Denna befattning
torde böra vara extra ordinarie.
I övrigt torde emellertid en utbyggnad av personalorganisationen inom
skogsavdelningen böra få anstå tills vidare. Jag anser sålunda, att den nuvarande
skogsunderinspektörsbefattningen i Ce 18 bör oförändrad överflyttas
till skogsavdelningen. Någon ny underinspektörstjänst kan jag ej tillstyrka.
Ej heller kan jag tillstyrka annan ändring av löneställningen för
konsulenten än att befattningen ombildas till extra tjänst i Cg 13.
Vad angår kompetensfordringarna för ifrågavarande befattningshavare
ger jag i princip min anslutning till vad domänstyrelsen anfört.
Vid bifall till vad jag sålunda föreslagit skulle skogsavdelningens personal
med undantag för biträden omfatta 1 byrådirektör, tillika skogsyrkesinspektör
(Ca 31), 1 förste byråinspektör (Ca 27), 1 byråinspektör (Ce 24),
1 skogsunderinspektör (Ce 18) och 1 extra tjänsteman (Cg 13).
Kungl. Maj:ts proposition nr 184.
71
Trafikavdelningen.
Nuvarande organisation.
A riksförsäkringsanstaltens arbetarskyddsbyrå finnes f. n. ej någon särskild
befattningshavare, som har att bereda och handlägga arbetarskyddsfrågor
rörande trafikväsendet. I allmänhet sker handläggningen i samråd
med yrkesinspektionens specialinspektörer för järnvägsdrift, vilka utgöras
av två hos järnvägsstyrelsen anställda befattningshavare för tillsyn å vissa
arbeten vid statens järnvägar samt av järnvägsinspektören hos väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen för tillsyn å vissa arbeten vid de enskilda järnvägarna.
Nämnda befattningshavare äro placerade i lönegrad Ca 31 (A 28).
De hos järnvägsstyrelsen anställda specialinspektörerna, som även ha
andra arbetsuppgifter inom styrelsen, biträdas enligt från styrelsen inhämtad
uppgift i sitt arbete av, förutom biträdespersonal, en ingenjörsutbildad
befattningshavare i lönegrad Ca 23 (A 20) och en kontorsskrivare
i Ca 19 (A 15). Järnvägsinspektören hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
biträdes av eu byråingenjör i Ca 24 (A 21) och ett biträde i Ca 8 (A 4).
Kommitténs förslag.
Kommittén föreslår, att chefen för trafikavdelningen skall vara byrådirektör
i lönegrad A 29. Då hans inspektionsverksamhet enligt förslaget skall
omfatta icke blott järnvägsdrift utan även vissa andra grenar av trafikväsendet,
anser kommittén, att titeln järnvägsinspektör bör ersättas med
benämningen trafikinspektör. Byrådirektören bör äga högre teknisk eller
däremot i huvudsak svarande utbildning.
Kommittén föreslår, att på- avdelningen skola finnas ytterligare tre
tjänstemän, nämligen en trafikinspektör i lönegrad A 28, en förste byråingenjör
i A 24 och en byråingenjör i Eo 22. Även för dessa tjänster bör
fordras teknisk högskoleutbildning eller annan däremot svarande utbildning.
Förste byråingenjören bör även kunna tagas i anspråk för tillsynsuppdrag
under trafikinspektörs ledning och överinseende.
Personalbeståndet å den föreslagna avdelningen skulle enligt förslaget
omfatta följande befattningshavare förutom biträdespersonal.
1 byrådirektör, tillika trafikinspektör . . A 29
1 trafikinspektör ..................... A 28
t förste byråingenjör .................. A 24
1 byråingenjör ........................ Eo 22
Yttranden.
Riksförsäkringsanstalten, som föreslår att trafikavdelningen organiseras
som en byrå, anser, att byråchefen på denna byrå bör placeras i lönegrad
C 6. Anstalten framhåller bl. a., att den inspektionsverksamhet, som utövas
av de vid järnvägsstyrelsen och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anställda
specialinspektörerna, kräver medverkan av en avsevärd personal förutom
72
Kungl. Maj.ts proposition nr i8k.
inspektörerna. Anstalten föreslår, att personalen för tillsynen över den
rälsgående trafiken upptages till, förutom byråchefen, 1 byrådirektör och
trafikinspektör (A 29), 2 förste byråingenjörer (A26resp. A24) samt2byråingenjörer
(A 22 resp. Eo22). Härutöver skulle för tillsynen över vägtrafiken
erfordras 1 förste byråingenjör i A 26 och 1 byråingenjör i A 22.
Järnvägsstyrelsen anser den föreslagna benämningen trafikinspektör
mindre väl funnen. Denna benämning förekomme sedan långt tillbaka vid
järnvägarna liksom även vid spårvägar i en helt annan betydelse. Erinran
mot förslaget i denna del göres även av yrkesinspektionens specialinspektörer
vid statens järnvägar. De förorda benämningen trafikyrkesinspektör.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, yrkesinspektionens specialinspektörer
vid statens järnvågar och yrkesinspeklören i första distriktet anse likaledes
den av kommittén beräknade personalen otillräcklig.
Även landsorganisationen, som åberopar svenska järnvägsmannaförbundets
utlåtande i ärendet, anser det böra prövas, huruvida icke avdelningen
bör utbyggas.
Statsverkens ingenjörsförbund anser, att byråchefen för den av förbundet
föreslagna landtrafikbyrån bör placeras i lönegrad C 7.
Departementschefen.
Å ifrågavarande avdelning erfordras enligt min mening en relativt stark
uppsättning av kvalificerade tjänster. Jag kan därför i stort sett tillstyrka
den av kommittén föreslagna personaluppsättningen men anser dock att
vissa avvikelser från förslaget måste göras beträffande befattningarnas
lönegradsplacering in. in. Någon förstärkning av personaluppsättningen
utöver vad kommittén föreslagit kan jag ej tillstyrka.
Kommitténs förslag att å trafikavdelningen skall inrättas en befattning
som byrådirektör biträder jag. Befattningen bör placeras i samma lönegrad
som övriga byrådirektörstjänster. Jag förordar, att den upptages i Ca 31.
Någon särskild beteckning å befattningen för att ange att med densamma
äro förenade inspekterande befogenheter synes icke erforderlig. Den av
kommittén föreslagna benämningen trafikinspektör bör därför utgå.
I stället för den av kommittén föreslagna trafikinspektörsbefattningen i
A 28 (Ca 31) torde å avdelningen böra inrättas en befattning som förste
byråingenjör i Ca 29. Vidare bör såsom kommittén föreslagit inrättas en
förste byråingenjör stjänst i nuvarande 27 lönegraden. Denna befattning
synes dock böra vara extra ordinarie och sålunda placeras i Ce 27. Även
en extra ordinarie byråingenjörsbefattning bör enligt min mening inrättas.
Liksom övriga byråingenjör stjänster inom verket bör den placeras i nuvarande
24 lönegraden (Ce 24).
Jag föreslår således följande befattningar å trafikavdelningen med undantag
av biträdespersonal, nämligen 1 byrådirektör (Ca 31), 1 förste byråingenjör
(Ca 29), 1 förste byråingenjör (Ce 27) och 1 byråingenjör (Ce 24).
Kungl. Maj.ts proposition nr JM.
73
Sociala avdelningen.
Nuvarande organisation.
Å riksförsäkringsanstaltens arbetarskydd sbyrå finnes f. n. icke anställd
någon i begränsad mening socialt utbildad befattningshavare. Ärenden avseende
den kvinnliga yrkesinspektionens verksamhetsområde och andra
likartade ärenden handläggas därför vanligtvis i samråd med eller uteslutande
genom yrkesinspektrisen.
På yrkesinspektrisen ankommer att företrädesvis å arbete, vartill kvinnor
användas, i den omfattning yrkesinspektionens chefsmyndighet närmare
bestämmer, utöva tillsyn över arbetarskyddslagstiftningens efterlevnad
samt att ordna, leda och övervaka den henne underställda personalens
tillsynsverksamhet samt bistå denna med råd och upplysningar beträffande
tjänsten. Härutöver har yrkesinspektrisen att verka för förbättring
av de kvinnliga arbetarnas levnadsförhållanden, såsom beträffande kost
och bostad samt hälso- och sjukvård, ävensom för utvecklande bland dem
av spar-, understöds- och försäkringsväsen samt utbildnings- och studiearbete.
Den nuvarande personaluppsättningen å yrkesinspektrisens kansli omfattar
följande befattningshavare förutom biträdespersonal.
Den extra ordinarie assistenten var intill den 1 juli 1947 placerad i Eo 16.
Kommitténs förslag.
Kommittén föreslår som chef för den socialhygieniska avdelning, som
enligt kommittémajoritetens förslag skulle inrättas inom den arbetshygieniska
byrån, en byrådirektör i lönegrad A 28. Denna borde äga kvalifikationer
motsvarande dem som ställas på sökande till yrkesinspektrisbefattningen
dvs. i regel akademisk examen in. in.
Vidare föreslås, att de hos yrkesinspektrisen f. n. inrättade assistentbefattningarna
överföras till den socialhygieniska avdelningen och å dess
personalstat upptagas såsom en förste byråsekreterartjänst i lönegrad A 24
och en assistenttjänst i Eo 20. Förste byråsekreteraren borde vara byrådirektörens
ställföreträdare och biträda vid fullgörande av på avdelningen
ankommande arbetsuppgifter. Någon inspektionsskyldighet borde ej åligga
förste byråsekreteraren och assistenten. Av sökande till sådan tjänst borde
fordras teoretisk och praktisk utbildning motsvarande fordringarna för
socialinspektörsbefattning (jfr s. 87).
Avdelningens personalbestånd skulle sålunda enligt förslaget omfatta
följande befattningshavare förutom biträdespersonal.
1 yrkesinspektris
1 yrkesinspektrisassistent
1 assistent ............
Ca 29 (A 26)
Ca 22 (A 18)
Ce 22 (Eo 18)
74
Kungl. Maj.ts proposition nr 184.
1 byrådirektör .......
1 förste byråsekreterare
1 assistent ...........
A 28
A 24
Eo 20
Mot kommitténs förslag till lönesättning för avdelningens personal har
reservation anförts av ledamoten Fischer, som efter att ha erinrat om kompetensfordringar
och lönegradsplacering för de av kommittén föreslagna
socialinspektörerna yttrat, att byrådirektören vid den socialhygieniska avdelningen,
som skulle bli socialinspektörernas närmaste chef, icke vid den
slutliga lönegradsplaceringen borde komma i lägre lönegrad än vad reservanten
påyrkat beträffande dessa inspektörer. Extra ordinarie assistentbefattningen
å avdelningen borde placeras i lönegrad Eo 22.
Yttranden.
Riksförsäkringsanstalten biträder förslaget att avdelningen bör förestås
av en byrådirektör i lönegrad A 28 och att denne bör äga samma kvalifikationer
som f. n. gälla för yrkesinspektrisen. I övrigt torde, framhåller anstalten,
personalen kunna begränsas till en befattningshavare i A 22 och en
assistent i Eo 20.
Statskontoret, som anser att yrkesinspektionens verksamhet av allmänt
socialhygienisk karaktär bör förläggas till skyddstekniska byrån, framhåller,
att högre löneställning än i 26 lönegraden icke borde ifrågakomma
för den tjänsteman, som har att å byrån handlägga ärenden av denna art.
De hos yrkesinspektrisen inrättade assistentbefattningarna i A 18 resp.
Eo 18 borde enligt statskontorets mening kvarstå i dessa lönegrader.
Yrkesinspektrisen framhåller, att det är ogörligt att nu bedöma, huruvida
personaluppsättningen på den socialhygieniska avdelningen är tillräcklig.
Storleken berodde på bl. a. omfattningen av de arbetsuppgifter
avdelningen finge sig anvisade.
Yrkeskvinnors samarbetsförbund erinrar, att två byrådirektörer, varav
en på socialhygieniska avdelningen, placerats i lönegrad A 28, medan Övriga
byrådirektörer i ämbetsverket uppförts i A 29. För förbundet framstode
placeringen i A 28 oförklarlig med tanke på att kommittén särskilt
uppmärksammat de socialhygieniska frågorna och understrukit arbetsgivarnas
skyldighet i fråga om de hygieniska och sociala anordningarna.
Kommittén har vidare dels framhållit behovet av råd och anvisningar av
socialhygieniker även för arbetsställen med enbart manlig arbetskraft, dels
ock understrukit betydelsen av att man vid handläggningen av olika arbetarskyddsfrågor
inom arbetsrådet hade möjlighet till samråd med socialbygieniskt
utbildade befattningshavare. Genom de utbildningskrav, som
ställdes på dessa befattningshavare, stode enligt förbundets mening byrådirektören
på socialhygieniska avdelningen i full paritet med övriga byrådirektörer
och detta borde även komma till synes i lönesättningen. Samtliga
75
Kungl. Maj:ts proposition nr 18b.
byrådirektörer borde därför placeras i A 29. Förbundet förordar tillika, att
assistenten på ifrågavarande avdelning uppflyttas från föreslagna Eo 20
till Eo 22.
Även Fredrika-Bremer-förbundet hemställer om samma lönegradsplacering
(A 29) för byrådirektören på socialhygieniska avdelningen.
Departementschefen.
Jag biträder kommitténs förslag att den nuvarande yrkesinspektrisbefattningen
skall ombildas till en befattning som byrådirektör i Ca 31 (A 28)
hos styrelsen. För denna befattning torde böra gälla samma kompetensfordringar
som jag i det följande föreslår för socialinspektör.
I 23 § gällande arbetarskyddslag föreskrives, att yrkesinspektionens befattningshavare
skola utgöras av bl. a. minst en yrkesinspektris för tillsyn
företrädesvis å arbete, vartill kvinnor användas. I det följande (s. 107) föreslår
jag vissa — huvudsakligen formella — ändringar beträffande den nuvarande
kvinnliga yrkesinspektionen. I överensstämmelse härmed har i
det denna dag till lagrådet remitterade förslaget till ny arbetarskyddslagstiftning
bestämmelsen angående yrkesinspektrisen icke medtagits. Intill
dess att den nya lagstiftningen träder i tillämpning torde få uppdragas åt
byrådirektören å sociala avdelningen att vara yrkesinspektris enligt arbetarskyddslagen.
Kommitténs förslag om inrättande av en förste byrasekreterarbefattning
för de sociala ärendena kan jag icke f. n. biträda. Däremot anser jag lämpligt,
att den nuvarande assistentbefattningen i Ca 22 ersättes med en såsom
rekryteringsbefattning avsedd amanuenstjänst. Assistentbefattningen
bör därvid föras på övergångsstat.
Personalen å sociala avdelningen skulle sålunda tills vidare utgöras av
en byrådirektör i Ca 31 och en amanuens.
Läkare.
Nuvarande organisation.
Vid handläggning å riksförsäkringsanstaltens arbetarskyddsbyrå av
ärenden av medicinsk-yrkeshygienisk natur biträder en läkare för arbetarskyddsärenden.
För denna tjänstgöring, som skall omfatta minst sex timmar
i veckan, utgår ersättning i form av arvode med 5 000 kronor för år.
Uppdraget innehaves f. n. av föreståndaren för folkhälsoinstitutets yrkeshygieniska
avdelning. Sedan den 1 juli 1947 finnes å byrån dessutom anställd
en biträdande läkare med en tjänstgöringstid av minst fem timmar i
veckan. Årsarvodet till denne läkare utgör 3 500 kronor. Uppdraget innehaves
f. n. av ordinarie laboratorn vid nyssnämnda avdelning.
76
Kungl. Maj:ts proposition nr 184.
Kommitténs förslag.
Kommittén har, såsom tidigare nämnts, föreslagit, att inom den av kommittén
förordade arbetshygieniska byrån skulle finnas en medicinsk avdelning,
narmast motsvarande den medicinska sektionen inom folkhälsoinstitutets
yrkeshygieniska avdelning. Till den medicinska avdelningen skulle personalen
å nämnda sektion överföras. Härjämte skulle å avdelningen inrättas
bl. a. tre nya läkartjänster, varav en byrådirektörsbefattning, tillika överläkartjänst,
i lönegrad A 29 och två avdelningsläkartjänster i A 28 resp.
Eo 28. Någon motsvarighet till de arvodesavlönade och deltidstjänstgörande
läkarna å den nuvarande arbetarskyddsbyrån föreslås icke.
Kommittén utgår från att de nyinrättade läkarbefattningarna skola avse
heltidsanställning. Denna fordran anser kommittén motiverad med hänsyn
till såväl de yrkeshygieniska arbetsuppgifternas omfattning som arbetseffektiviteten.
För berörda läkartjänster borde fordras god vetenskaplig
utbildning och erfarenhet i något av de ämnen, som skulle tillhöra den
medicinska avdelningens verksamhetsområde.
Kommittén anför, att förenämnda av kommittén föreslagna löneplacelingar
icke torde erbjuda tillfredsställande löneförmåner för läkare med
heltidstjänstgöring. Det syntes med hänsyn till chefstjänsternas löneställning
dock icke lämpligt att placera läkarbefattningarna i högre lönegrader
an de föreslagna, såvida ej de förstnämnda tjänsterna uppfördes på C-planen.
Kommittén ville icke bestrida, att rekryteringssvårigheter kunna uppkomma
beträffande nämnda läkartjänster. Då dessa skulle nyinrättas, syntes
det emellertid svårt att bilda sig en bestämd uppfattning i frågan. Kommittén
ansåge sig därför icke böra — såsom i fråga om chefstjänsten för
arbetshygieniska byrån — föreslå särskilt arvodestillägg. Denna möjlighet
borde dock stå öppen även för här berörda läkartjänster, därest det gällde
att till någon av dem förvärva och behålla en lämplig, väl kvalificerad
läkarkraft.
De läkarbefattningar (bortsett från chefstjänsten), som enligt kommitténs
förslag skulle överflyttas från yrkeshygieniska avdelningen, äro en
laboratorsbefattning i A 26 och ett antal arvodesbefattningar som läkarassistenter.
Kommittén har vidare behandlat frågan om läkarkonsulter å den medicinska
avdelningen och anför härom följande.
För rådgivning beträffande yrkessjukdomar och yrkesskador samt upprätthållande
av erforderlig kontakt med den kliniska verksamheten har
från institutets sida uttalats önskvärdheten av att särskilda läkarkonsulter
stå till yrkeshygieniska avdelningens förfogande. Vissa konsulter finnas
också redan nu knutna till avdelningen, såsom för konsultation beträffande
hudsjukdomar och invärtes medicin. Kommittén finner denna lösning av
behovet av speciell sakkunskap på det medicinskt-yrkeshygieniska området
ändamålsenlig och anser, att denna form för tillgodoseende av viss
sakkunskap och samordnande av klinisk och hygienisk forskning på
77
Kungl. Maj:ts proposition nr 18b.
nämnda område bör starkt stödjas. Behov av konsulttjänster föreligger
även på flera områden, såsom oftalmiatrik, ortopedi, otiatri och arbetsfysiologi.
Kommitténs förslag angående den medicinska avdelningen har närmare
utvecklats å s. 95—100 i betänkandet.
Yttranden.
Riksförsäkringsanstalten beräknar den läkarpersonal, som skulle erfordras
för den av anstalten föreslagna byrån för medicinska och sociala ärenden,
till, förutom byråchefen, en byrådirektör och överläkare samt fem
yrkesläkare, vilka anstalten föreslår skola tills vidare ersätta de av kommittén
föreslagna yrkesläkarna å inspektionsdistrikten.
Förslag att i stället för läkare inom lokalorganisationen ha ett mindre
antal läkare knutna till ämbetsverket framföras även av allmänna lönenåmnden,
länsstyrelsen i Malmöhus län, samtliga yrkesinspektörer, yrkesinspektionens
ingenjörsförening, handelskammaren i Göteborg och Sveriges
läkarförbund.
I några yttranden beröras även de föreslagna läkarnas anställningsförhållanden.
Sålunda anför förste stadsläkaren i Göteborg om förslaget att
inrätta läkartjänster som heltidstjänster, att det syntes honom i princip
felaktigt att helt frikoppla läkaren från den verksamhet, för vilken han
utbildats, och att göra honom helt till tjänsteman. Han borde genom tillfälle
till praktik eller annan tjänstgöring tillförsäkras möjlighet att följa
medicinens framsteg.
I detta sammanhang torde även få hänvisas till yttrandena över kommitténs
förslag om inrättande av yrkesläkarbefattningar inom lokalorganisationen
(s. 92—94).
Departementschefen.
Arbetarskyddskommittén har lagt stor vikt vid att utforma sitt förslag
så att arbetarskyddsorganisationens behov av läkarmedverkan blir tillgodosett
såväl centralt som lokalt. Enligt kommittéförslaget skulle centralmyndighetens
behov i denna del i huvudsak tillgodoses genom heltidsanställda
läkare inom den föreslagna arbetshygieniska byrån, i vilken yrkeshygieniska
avdelningen vid statens institut för folkhälsan skulle utgöra
huvudbeståndsdelen. Riksförsäkringsanstalten in. fl. ha förordat, att en
relativt stark läkar uppsättning skall finnas inom centralmyndigheten även
om yrkeshygieniska avdelningen icke överflyttas. Centralmyndighetens läkare
ha härvid avsetts ersätta även de yrkesläkare inom inspektionsdistrikten,
vilka föreslagits av kommittén.
Det kan enligt min mening icke råda tvivel om att arbetarskyddet i framtiden
kommer att behöva medverkan av läkare i betydande omfattning. I
vilka former läkarnas medverkan mera permanent skall ordnas, kan emel
-
78
Kungl. Maj.ts proposition nr t8k.
lertid icke nu med någon säkerhet bedömas. Vissa för det yrkesmedicinska
och yrkeshygieniska arbetet grundläggande spörsmål befinna sig ännu endast
på ett förberedande stadium. Jag vill här blott erinra om den försöksverksamhet
på yrkesmedicinens område, som fr. o. in. den 1 juli 1947 påbörjats
vid karolinska sjukhuset genom inrättande där av en central för
undersökning och behandling av samt forskning rörande yrkessjukdomar.
F. n. torde sålunda endast en tillfällig lösning av arbetarskyddets läkarfråga
kunna genomföras.
Då enligt mitt förslag yrkeshygieniska avdelningen icke skall ingå i arbetarskyddsstyrelsen,
bör samarbetet mellan styrelsen och avdelningen fortgå
enligt samma linjer som det hittillsvarande samarbetet mellan arbetarskyddsbyrån
och avdelningen. En huvuddel av arbetarskyddsstyrelsens behov
av medicinska expertutlåtanden kan på denna väg beräknas bli täckt.
Liksom nu är fallet fordras emellertid även att läkare äro direkt knutna
till den centrala arbetarskyddsmyndigheten. Ehuru fr. o. m. innevarande
budgetår arbetarskyddsbyrån tillförts en biträdande läkare, föreligger otvivelaktigt
ett visst behov av att ytterligare förstärka denna läkarpersonal.
Tills vidare torde härvid icke kunna komma i fråga att inrätta befattningar
avsedda för heltidsanställda läkare. Jag förordar i stället, att de arvoden,
som äro förenade med de nu befintliga befattningarna, höjas för att möjliggöra
ökning av tjänstgöringstiden. Sålunda böra finnas en överläkare
med arvode å högst 8 000 kronor för år samt en biträdande läkare med
arvode å högst 6 000 kronor för år. Närmare bestämmelser angående tjänstgöringstidens
omfattning, semester m. in. torde få meddelas av Kungl. Maj :t.
Till frågan om lokalorganisationens behov av läkarmedverkan och dess
tillgodoseende återkommer jag i ett senare sammanhang.
Biträdespersonal, expeditionsvakter m. fl.
Nuvarande organisation.
Hos det nuvarande arbetsrådet finnas anställda 1 kansliskrivare i lönegrad
Ca 15 (A 11), tillika rådets registrator, 1 kanslibiträde i Ca 11 (A 7),
1 kontorsbiträde i Ca 8 (A 4) och 2 extra ordinarie kontorsbiträden.
Biträdespersonalen å den nuvarande arbetarskyddsbyrån omfattar 1
kansliskrivare i lönegrad Ca 15 (A 11), som tjänstgör som byråns registrator,
1 kanslibiträde i Ca 11 (A 7), 2 kontorsbiträden i Ca 8 (A 4) och 4 extra
ordinarie biträden.
Å yrkesinspektrisens kansli finnas f. n. anställda 1 kanslibiträde i lönegrad
Ca 11 (A 7) och 1 biträdesaspirant.
Hos skogs- och flottledsinspektionen finnas anställda 1 kontorsbiträde i
lönegrad Ca 8 och 1 biträde med tjänstgöring 8 månader per år.
Förenämnda biträdespersonal skulle sålunda bestå av 2 kansliskrivare,
79
Kungl. Maj.ts proposition nr 184.
3 kanslibiträden, 4 kontorsbiträden och 8 biträden i lägre löneställning eller
tillhopa 17 befattningshavare.
Kommitténs förslag.
Kommitténs förslag till biträdespersonal å de byråer och avdelningar, som
enligt vad jag i det föregående förordat skola ingå i arbetarskyddsstyrelsen,
omfattar följande befattningar. |
A7 |
Kontors- och |
||
Byrå eller avdelning |
All |
Eo 11 |
skrivbiträden |
|
Arbetstidsbyrån .................... |
1 |
1 |
3 |
|
Skyddstekniska byrån ................ |
1 |
3 |
5 |
|
Administrativa byrån ................ |
1 |
2 |
||
Upplysnings- och utbildningsbyrån |
1 |
1 |
2 |
3 |
Skogsavdelningen .................... |
1 |
1 |
||
Trafikavdelningen .................. |
1 |
1 |
||
Socialhygieniska avdelningen |
1 |
1 |
||
Summa |
3 |
1 |
10 |
16 |
Den i lönegrad Eo 11 upptagna befattningen som kansliskrivare avses
främst för bibliotekariegöromål.
Förutom förenämnda biträdespersonal har kommittén räknat med 4 expeditionsvakter,
därav 1 förste expeditionsvakt, och 2 telefonister.
Yttranden.
Riksförsäkringsanstnlten framhåller, att med hänsyn till den av anstalten
föreslagna förstärkningen av den tekniska personalen på de avdelningar,
som motsvarade den av kommittén föreslagna skyddstekniska byrån, en
ökning av biträdespersonalen med 2 befattningshavare utöver kommitténs
förslag torde vara nödvändig. Anstalten anser, att trafikavdelningens biträdespersonal
bör utgöras av 1 kontorist i A 9, 1 kanslibiträde i A 7 och
2 kontorsbiträden.
Statskontoret föreslår, att personalorganisationen, bl. a. för vissa av de
uppgifter som skulle ankomma på den av kommittén föreslagna materialförvaltaren,
förstärkes med en kontoristbefattning i A 9. Därvid borde
emellertid ett av kommittén föreslaget kanslibiträde utgå. Rörande kommitténs
förslag om inrättande av ett stort antal kansliskrivartjänster, vilkas
innehavare bl. a. skulle ha att svara för å resp. byrå (eller expedition)
förekommande registreringsarbete, framhåller statskontoret, att dylikt arbete
torde kunna anförtros åt befattningshavare med kontorists eller
kanslibiträdes ställning.
Allmänna lönenänmden uttalar, att i den mån behov över huvud taget
kunde anses föreligga av särskilda registratorer å de olika byråerna, dessa
80
Kungl. Maj.ts proposition nr i8b.
befattningar borde placeras i högst 9 lönegraden. Mot förslaget att för
handhavandet av verkets bibliotek in. in. å upplysnings- och utbildningsbyrån
inrätta en befattning såsom kansliskrivare i Eo 11 hade lönenämnden
icke något att erinra, under förutsättning att på befattningens innehavare
ställdes krav på erforderlig biblioteksutbildning.
Statens organisationsnämnd anför, att ökningen av kontorspersonalen
vore särskilt framträdande, i det att den enligt förslaget skulle utgöra nära
tre gånger det nuvarande antalet. Nämnden, som särskilt fäst sig vid att
ifrågavarande personal utplacerats på de olika avdelningarna, anser, att
genom en centralisering av vissa arbetsuppgifter, exempelvis maskinskrivningsarbete,
bättre personalekonomi borde kunna vinnas. Vidare påpekas,
att icke mindre än 14 befattningshavare i lönegraderna A 7, All och A 14
till huvudsaklig del skulle syssla med diarieföring och registrering av
handlingar o. d. Genom användning av moderna diarieförings- och registreringssystem
kunde arbeten av dessa slag väsentligt förenklas.
Yrkeskvinnors samarbetsförbund anser, att den på upplysnings- och utbildningsbyrån
föreslagna extra ordinarie kansliskrivartjänsten (bibliotekarien)
borde placeras i lönegrad A 14.
Civila statsförvaltningens tjånstemannaförband framhåller, att kansliskrivarbefattningen
å skyddstekniska byrån borde omändras till kontorsskrivare
i A 15. Vidare borde ett av de föreslagna kanslibiträdena såsom
föreståndarinna för biträdespersonalen placeras som kansliskrivare i 11
lönegraden. Den å specialinspektionsbyråns skogsavdelning föreslagna
kanslibiträdestjänsten, vars innehavare även hade att utföra ritningar till
härbärgen och stall m. in., syntes jämväl böra erhålla en något högre löneställning
än A 7, förslagsvis A 9.
Rörande det kanslibiträde, som föreslås biträda kamreraren, uttalar förbundet,
att det måste vara uppenbart, att detta biträde kommer att få sig
anförtrott sådana arbetsuppgifter, bl. a. tidvis såsom ersättare för kamreraren,
att en placering som kansliskrivare i 11 lönegraden är den lägsta
som borde ifrågakomma.
Departementschefen.
Till en början vill jag erinra, att chefen för finansdepartementet jämlikt
bemyndigande den 17 januari 1947 tillkallat en utredningsman för att inom
departementet biträda med utredning angående anställningsförhållandena
för viss biträdespersonal i statens tjänst. Utredningsuppdraget avser i huvudsak
befattningarna som kansliskrivare, kontorist och kanslibiträde. I
avbidan på resultatet av denna utredning kan jag icke förorda inrättande
av nya ordinarie tjänster av nämnda slag.
Hos arbetsrådet och arbetarskyddsbyrån finnas f. n. två ordinarie kansliskrivarbefattningar
(Ca 15). Dessa befattningar torde böra
överflyttas till arbetstidsbvrån resp. tekniska byrån. Såsom omnämnts vid
81
Kanyl. Maj.ts proposition nr 184.
behandlingen av personalorganisationen för kanslibyrån har kommittén för
den av kommittén föreslagna administrativa byrån upptagit en befattning
under benämningen kansliskrivare och registrator i lönegrad A 14 (Ca 18).
Då registreringen av inkommande och avgående post, enligt vad som konstaterats
vid särskild på mitt föranstaltande gjord undersökning, torde böra
i huvudsak ske å de olika byråerna och avdelningarna och med hänsyn till
att arbetarskyddsstyrelsens medelsförvaltning torde bli av relativt ringa
omfång, kan jag icke förorda, att ifrågavarande befattning placeras högre
än som kansliskrivare i nuvarande 15 lönegraden. Befattningen bör tills
vidare vara extra ordinarie och sålunda tillhöra lönegrad Ce 15. I övrigt kan
jag icke tillstyrka inrättande av någon kansliskrivarbefattning hos arbetarskyddsstyrelsen.
Tre befattningar som kanslibiträde (Ca 11), samtliga ordinarie,
finnas f. n. hos arbetsrådet, arbetarskyddsbyrån och yrkesinspektrisen.
För de bibliotekarieuppgifter, som enligt kommittéförslaget skulle ankomma
på en kansliskrivare, beräknar jag en kanslibiträdesbefattning i
Ce 11. Härutöver beräknar jag ytterligare en befattning i sistnämnda lönegrad.
Antalet av mig föreslagna kanslibiträdesbefattningar skulle alltså utgöra
5.
Såsom förut angivits finnas hos arbetsrådet, arbetarskyddsbyrån, skogsoch
flottledsinspektionen samt yrkesinspektrisen sammanlagt 12 kontorsbiträden
och skrivbiträden, varav 4 ordinarie kontorsbiträden.
Kommittén har beräknat, att för de byråer och avdelningar, som
enligt mitt förslag skola ingå i arbetarskyddsstyrelsen, sammanlagt 18
befattningshavare i nämnda grader erfordras inberäknat telefonister. Jag
uppskattar för min del det erforderliga antalet kontors- och skrivbiträden
till 14, vari behovet av telefonist torde få inräknas. Antalet ordinarie kontorsbiträdesbefattningar
bör enligt vad jag inhämtat fortfarande utgöra 4.
Kommittén har föreslagit, att en befattning som förste expediti
o n s v a k t och 3 befattningar som expeditionsvakt skola inrättas.
Med den begränsning av organisationen som jag föreslår räknar
jag till en början med endast en befattning som ordinarie förste expeditionsvakt
i Ca 11 (A 7) och en befattning som extra ordinarie expeditionsvakt
i Ce 9 (Eo 5).
Med anledning av vad statens organisationsnämnd anfört i sitt yttrande
får jag framhålla, att arbetarskyddsstyrelsen självfallet bör beakta möjligheterna
till rationalisering av registrerings- och skrivarbetet och begränsning
av den härför avsedda personalen.
<» Bihnny till riksdagens protokoll 1948. t samt. Nr 184.
82
Kungl. Maj:ts proposition nr 184.
III. Den allmänna yrkesinspektionen.
Nuvarande organisation.
Yrkesinspektionens lokala organ kunna hänföras till den allmänna yrkesinspektionen,
den kvinnliga yrkesinspektionen, den kommunala tillsynen
samt specialinspektionen. I förevarande sammanhang behandlas med hänsyn
till innehållet i kommittéförslaget den allmänna och den kvinnliga
yrkesinspektionen.
Den allmänna yrkesinspektionen. För de tillsynsuppgifter, som f. n. ankomma
på den allmänna yrkesinspektionen, lämnar kommittén följande
sammanfattning.
Tillsyn i allmänhet å efterlevnaden av arbetarskyddslagen och med stöd
av densamma meddelade föreskrifter utövas, under överinseende och ledning
av yrkesinspektionens chefsmyndighet, av yrkesinspektionens befattningshavare
(samt kommunala tillsynsorgan). Vidare har åt yrkesinspektionen
uppdragits att övervaka efterlevnaden av lagen om arbetstidens begränsning,
lantarbetstidslagen, arbetstidslagen för detaljhandeln, arbetstidslagen
för hotell, restauranger och kaféer samt lagen om vissa inskränkningar
beträffande tiden för förläggande av bageri- och konditoriarbete.
Yrkesinspektionen har jämväl att öva tillsyn å efterlevnaden av lagen om
viktmärkning i vissa fall av gods, som skall inlastas å fartyg, lagen angående
förbud i vissa fall mot arbetares användande till målningsarbete,
vid vilket nyttjas blyfärg, samt kungörelsen om skyddsåtgärder, som vid
lastning och lossning av fartyg ankomma på arbetsgivaren m. fl. Det åligger
yrkesinspektionen därjämte att i visst avseende medverka vid tillsynen
å efterlevnaden av förordningen med vissa bestämmelser angående
biografer och filmförevisning, byggnadsstadgan, giftstadgan, kungörelsen
med vissa bestämmelser till skydd mot skada från gengasdrivet fordon
eller redskap samt eventuellt kungörelsen om skyddsåtgärder, som vid lastning
och lossning av fartyg ankomma på befälhavaren in. fl. I övrigt skall
yrkesinspektionen följa arbetarskyddsväsendets utveckling samt genom
upplysningsverksamhet främja strävandena att förekomma olycksfall och
ohälsa i arbetet.
För utövande av tillsynstjänsten i allmänhet är landet indelat i 11
distrikt, som omfatta
första distriktet: Stockholms stad och Gotlands län,
andra distriktet: Stockholms, Uppsala och Västmanlands län,
tredje distriktet: Södermanlands och Östergötlands län,
fjärde distriktet: Jönköpings, Kronobergs och Kalmar län,
femte distriktet: Blekinge, Kristianstads och Malmöhus län,
sjätte distriktet: Hallands samt Göteborgs och Bohus län,
sjunde distriktet: Skaraborgs län samt den i Västergötland liggande
delen av Älvsborgs län,
åttonde distriktet: Älvsborgs län med undantag av den till sjunde distriktet
hörande delen därav samt Värmlands och Örebro län,
nionde distriktet: Kopparbergs och Gävleborgs län,
tionde distriktet: Västernorrlands och Jämtlands län samt
83
Kungl. Maj:Is proposition nr 18''t.
elfte distriktet: Västerbottens och Norrbottens län.
Stationsorter för de olika distrikten äro resp. Stockholm (första och
andra distrikten), Linköping, Jönköping, Malmö, Göteborg, Borås, Karlstad,
Gävle, Härnösand och Umeå.
På varje distrikt tjänstgöra 1 yrkesinspektör i lönegrad Ca 31 (A 28),
1 förste distriktsingenjör i Ca 27 (A 24) samt distriktsingenjörer och yrkesunderinspektörer.
Vid tre distrikt finns dessutom en förste distriktsingenjör
i Ce 27. Härtill kommer biträdespersonal.
Enligt gällande instruktion är yrkesinspektören ansvarig för att tillsynstjänsten
i allmänhet på tillbörligt sätt fullgöres inom hans distrikt. Det
åligger honom för sådant ändamål att icke blott själv utöva tillsyn utan
även ordna, leda och övervaka hos honom anställda befattningshavares tillsynsverksamhet,
att ha inseende över de kommunala tillsynsorganens verksamhet
samt att histå tillsynsorganen med råd och upplysningar beträffande
tjänsten.
Den kvinnliga yrkesinspektionen utövar tillsyn å arbetarskyddslagstiftningens
efterlevnad företrädesvis beträffande arbete, vartill kvinnor användas.
Yrkesinspektionens chefsmyndighet äger meddela närmare bestämmelser
angående de arbetsställen och de arbetsuppgifter i övrigt, som den
kvinnliga yrkesinspektionens tillsyn skall avse.
För utövande av tillsyn företrädesvis å arbete, vartill kvinnor användas,
är landet indelat i 4 distrikt, som omfatta
östra distriktet: Stockholms stad samt Stockholms, Uppsala, Södermanlands,
Östergötlands, Gotlands, Örebro och Västmanlands län,
södra distriktet: Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Kristianstads,
Malmöhus och Hallands län,
västra distriktet: Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs och Värmlands
län samt
norra distriktet: Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands,
Västerbottens och Norrbottens län.
Stationsorter för de olika distrikten äro resp. Stockholm, Malmö, Göteborg
och Gävle.
Yrkesinspektrisen, som är ansvarig för och leder den kvinnliga yrkesinspektionens
arbete, utövar med biträde av 2 assistenter tillsynen i östra
distriktet. Å vart och elt av de tre övriga distrikten utövas tillsynen av en
distriktsinspeklris, som har sin tjänstelokal ansluten till den allmänna yrkesinspektionens
lokaler på resp. stationsorter.
Inspektionsfrekvens. Kommittén har (s. 117—119 i betänkandet) lämnat
vissa uppgifter rörande inspektionsfrekvensen inom yrkesinspektionen. Av
de lämnade uppgifterna framgår, att inspektionsfrekvensen (beräknad tid
i år mellan inspektionsbesök å samma arbetsställe) år 1945 utgjorde för
de hos yrkesinspektörerna registrerade arbetsställena 3,0, för de hos yrkesunderinspektörerna
registrerade arbetsställena 2,3 och för de hos den kvinnliga
yrkesinspektionen registrerade arbetsställena mellan 4 och 5.
84
Kungl. Maj.ts proposition nr 18i.
Personalorganisation. Det nuvarande personalbeståndet hos den allmänna
yrkesinspektionen omfattar följande befattningshavare
11 yrkesinspektörer
11 förste distriktsingenjörer
3 » »
13 distriktsingenjörer
9 » 1 .....
2 aspiranter till distriktsingenjörstjänst
22 yrkesunderinspektörer
10 » .....
5 > .....
15 kontorsbiträden
15 icke-ordinarie biträden
Ca 31 (A 28)
Ca 27 (A 24)
Ce 27 (Eo 24)
Ca 24 (A 21)
Arvode motsvarande Ce 24: 24
Arvode motsvarande Ce 24: 24
Ca 21 (A 17)
Ce 20 (Eo 16)
Arvode motsvarande Ce 20: 20
Ca 8 (A 4)
Den kvinnliga yrkesi
1 yrkesinspektris ..........
3 distriktsinspektriser
1 yrkesinspektrisassistent
1 assistent
3 assistenter
1 kanslibiträde
1 icke-ordinarie biträde
spektionen består f. n. av
Ca 29 (A 26)
Ce 25 (Eo 22)
Ca 22 (A 18)
Ce 22 (Eo 18)
Arvode motsvarande Ce 22: 22
Ca 11 (A 7)
Enligt beslut av 1947 års riksdag — dvs. efter det att kommittébetänkandet
avlämnats — har den allmänna yrkesinspektionen fr. o. m. den
1 juli 1947 provisoriskt förstärkts med 3 förste distriktsingenjörer i lönegrad
Ce 27 (Eo24), 7 distriktsingenjörer med arvode motsvarande nettolönen
i lägsta löneklassen i Ce 24 (Eo 21), 5 yrkesunderinspektörer med arvode
motsvarande nettolönen i lägsta löneklassen i Ce 20 (Eo 16) och 8
biträden för kontorsgöromål. I stället för lön å 2 befattningar som distriktsingenjör
i Ce 23 och 2 aspirantbefattningar (Ex 20) skulle vidare utgå arvode
motsvarande nettolönen i lägsta löneklassen av Ce 24 (Eo21). Vidare
har från samma tidpunkt den kvinnliga yrkesinspektionen provisoriskt förstärkts
med 3 assistenter med arvode motsvarande nettolönen i lägsta löneklassen
i Ce 22 (Eo 18) och 1 skrivbiträde. Samtidigt har en assistent i lönegrad
Ce 20 (Eo 16) uppflyttats till Ce 22 (Eo 18). De nytillkomna befattningarna
äro inräknade i sammanställningen över nuvarande personal. Närmare
redogörelse för den provisoriska personalförstärkningen lämnas i
propositionen nr 208/1947, till vilken jag torde få hänvisa.
Kommitténs förslag.
Kommittén föreslår, att i stället för benämningen yrkesinspektionen införes
namnet arbetsinspektionen.
85
Kungl. Maj:ts proposition nr 18k.
De tillsijnsuppgifter, som skola ankomma på den allmänna arbetsinspektionen,
föreslås av kommittén bli i huvudsak desamma, som nu åvila den
allmänna och den kvinnliga yrkesinspektionen.
Kommittén anför, att förslag och yrkanden om åtgärder för att höja
inspektionsfrekvensen för de hos yrkesinspektionen registrerade arbetsställena
framställts vid olika tillfällen. I anslutning härtill omnämner kommittén,
att den internationella arbetskonferensen i en rekommendation
1923 förordat, att varje arbetsställe besökes minst en gång om året och
detta oberoende av de besök, som kunde nödvändiggöras av särskilda
klagomål eller andra skäl. Kommittén anser visserligen icke så täta besök
i allmänhet vara av behovet påkallade, men finner dock, att den genomsnittliga
inspektionsfrekvensen avsevärt borde höjas. En dylik effektivisering
av det lokala tillsynsarbetet förutsatte dock att tillsynspersonalen
förstärktes, att dess kvalifikationer höjdes och att tillsynsuppgifterna
uppdelades.
Vad beträffar den allmänna yrkesinspektionens distriktsorganisation
finner kommittén icke anledning att föreslå ändring i den nuvarande indelningen
liksom ej heller i fråga om den nuvarande förläggningen av
distriktspersonalens stationsorter.
Kommittén framhåller, att de arbetsuppgifter, som jämlikt arbetarskyddslagstiftningen
skulle åligga den allmänna arbetsinspektionen, kunna
hänföras till skyddstekniska, yrkeshygieniska, medicinska och sociala uppgifter.
Samtliga dessa uppgifter torde numera få anses vara av sådan beskaffenhet
och omfattning, att de borde fördelas på särskilda befattningshavare
med teknisk, medicinsk och socialhygienisk utbildning och erfarenhet.
I enlighet härmed föreslår kommittén, att för utövande av den tillsyn,
som åligger den allmänna yrkesinspektionen, skola på varje distrikt tjänstgöra
en yrkesinspektör i lönegrad A 29, en yrkesläkare i samma lönegrad
och en socialinspektör i A 26 jämte övrig personal. I likhet med vad nu
gäller borde centralmyndigheten äga fördela befattningshavarna till tjänstgöring
inom olika distrikt, bestämma stationsorten för dem samt förflytta
befattningshavare från ett distrikt till ett annat.
Rörande de uppgifter, som skulle ankomma på nämnda tre personalgrupper
vilka enligt förslaget skulle ingå i den allmänna yrkesinspektionens
personalorganisation, må här anföras följande.
Teknisk personal. Kommittén föreslår, att den tekniskt utbildade
personalen hos den allmänna yrkesinspektionen bibehålies i stort sett
oförändrad. Yrkesinspektören skall enligt förslaget vara ansvarig för tillsynstjänstens
fullgörande i allmänhet utom i de avseenden tillsynen uppdragits
åt yrkesläkare och socialinspektör, och det skall därvid åligga honom
att särskilt uppmärksamma arbetarskyddslagstiftningens tillämpning
i skyddstekniskt och tekniskt-yrkeshygieniskt hänseende.
Sfi
Kungl. Maj.ts proposition nr 184.
Medicinsk personal. Kommittén anför, att i den mån yrkesinspektionen
vid tillsynstjänstens utövande behöver medverkan av läkare sådan
medverkan f. n. kan erhållas blott genom arbetarskyddsbyråns läkare
samt genom det biträde, som enligt arbetarskyddslagens 27 § i statens eller
kommuns tjänst anställda läkare äro pliktiga att lämna tillsynsorganen.
Kommittén föreslår, att på varje inspektionsdistrikt skall finnas en läkare,
benämnd yrkesläkare. På denne skall enligt förslaget ankomma att
övervaka arbetarskyddslagstiftningens tillämpning i medicinskt-yrkeshygieniskt
hänseende.
För yrkesläkartjänst bör enligt kommitténs mening fordras god utbildning
och erfarenhet på det medicinskt-yrkeshygieniska området. Vid läkarfrågans
behandling inom kommittén hade stått fullt klart för denna,
att det f. n. icke funnes tillgång till läkare med de erforderliga kvalifikationerna.
Befattningarna torde därför, anför kommittén, till en början få
rekryteras successivt, sedan vederbörande läkare fått tillfälle att skaffa
sig erforderlig utbildning.
Socialhygienis k personal. De socialt utbildade befattningshavare,
socialinspektörer, som enligt förslaget skola tillföras den allmänna
yrkesinspektionen, avses skola handha de arbetsuppgifter, som nu i huvudsak
ankomma på den kvinnliga yrkesinspektionen. Det skulle sålunda
åligga socialinspektör att övervaka arbetarskyddslagstiftningens tillämpning
i socialhygieniskt hänseende samt att verka för att nödiga sociala anordningar
vidtagas ävensom tillhandagå med upplysningar, råd och anvisningar
i sociala frågor. Socialinspektörens tillsynsverksamhet skulle dock
ej vara begränsad till företrädesvis arbetsställen med kvinnlig arbetskraft
utan omfatta även andra arbetsställen, där tillsyn eller råd och anvisningar
av socialt utbildade befattningshavare vore behövliga. Som en följd
härav skulle den kvinnliga yrkesinspektionen i sin nuvarande form upphöra.
Socialinspektör förutsättes kunna vara manlig eller kvinnlig.
Kommittén utgår från att även för socialinspektörerna samma distriktsindelning
skall tillämpas som för yrkesinspektörerna och yrkesläkarna.
Kommitténs förslag förutsätter, anför kommittén, att de arbetsuppgifter,
som enligt arbetarskyddslagstiftningen skola åligga den allmänna arbetsinspektionen,
i sakligt hänseende uppdelas mellan yrkesinspektören,
yrkesläkaren och socialinspektören med hänsyn tagen till deras speciella
utbildning och praktiska erfarenhet.
På varje distrikt borde emellertid finnas en distriktschef, som vore ansvarig
för tillsynens behöriga utövande inom distriktet och som samordnade
och övervakade tillsynsarbetet. Såsom distriktschef borde kunna förordnas
yrkesinspektör, yrkesläkare eller socialinspektör. Avgörande härvidlag
borde vara icke så mycket vederbörandes utbildning och erfarenhet
utan fastmer dennes personliga egenskaper samt förmåga att organisera
och samordna arbetet på distriktet. Distriktschefen skulle, efter förslag av
Kungl. Maj:ts proposition nr 184.
87
centralmyndigheten, förordnas av Kungl. Maj :t för en tid av högst sex år.
Till ställföreträdare för distriktschef borde även förste distriktsingenjör
kunna förordnas.
För uppdraget att vara distriktschef föreslås utgå särskilt arvode, förslagsvis
600 kronor för år. För socialinspektör, som förordnades till distriktschef,
skulle arvodet höjas med ett belopp motsvarande skillnaden
i lön mellan lönegraderna A 29 och A 26.
Beträffande kompetenskraven för yrkesinspektionens personal föreslår
kommittén, att liksom hittills skall fordras civilingenjörsexamen eller däremot
svarande utbildning för yrkesinspektör, förste distriktsingenjör och
de nuvarande distriktsingenjörerna. Vidare föreslås, att för yrkesunderinspektörerna
— vilka enligt kommitténs mening likaledes böra benämnas
distriktsingenjörer — skall fordras ingenjörsexamen från statligt tekniskt
läroverk eller annan därmed likvärdig utbildning i stället för såsom f. n.
övermaskinistkompetens. Kompetenskravet för de högre tjänsterna borde
icke hindra tjänsteman med lägre teknisk utbildning att efter dispens söka
och erhålla dylik befattning om vederbörande visat sig besitta stor duglighet
och lämplighet i övrigt.
För befattning som socialinspektör bör enligt förslaget fordras samma
kompetens som nu kräves för antagande till yrkesinspektris eller distriktsinspektris
(examen från universitet eller högskola in. in.). Härutöver borde
fordras, förutom praktik, att vederbörande genomgått fullständig kurs vid
socialinstitut eller förvärvat annan likvärdig utbildning.
Vad angår löneställningen för yrkesinspektörerna finner kommittén,
att såväl de ökade kvalifikationskrav utvecklingen ställde som
de vidgade arbetsuppgifter, som den nya arbetarskyddslagstiftningen medförde,
motiverade en uppflyttning från lönegrad A 28 till A 29. Förste
distriktsingenjörsbefattningarna föreslås uppflyttade från
lönegrad A 24 till A 26. För tre till inrättande föreslagna befattningar förordas
dock placering i lönegrad A 24. Bl. a. på grund av de rekryteringssvårigheter,
som yppat sig i fråga om distriktsingenjörsbefattningarna,
föreslås en uppflyttning av de ordinarie distriktsingenjörerna
från lönegrad A 21 till A 22. Vidare föreslås, att de extra ordinarie distriktsingenjörstjänsterna
i lönegrad Eo 20 uppflyttas till Eo 22 och aspiranttjänsterna
i Ex 18 tilI Ex 20. F. ö. hade sistnämnda lönegrad redan måst
tillämpas på grund av rekryteringssvårigheter.
Kommittén föreslår, såsom förut nämnts, att de nuvarande yrke su
n d e r i n s p e k t ö r e r n a skola benämnas distriktsingenjörer.
Genom den av kommittén föreslagna höjningen av kompetensvillkoren
torde, framhåller kommittén, möjlighet beredas att till ifrågavarande befattningshavare
i större omfattning än hittills överflytta arbetsuppgifter av
mera krävande art såväl i fråga om tillsynen som beträffande expeditionsarbetet.
Med hänsyn härtill finner kommittén motiverat, att yrkesunder
-
88
Kungl. Mnj.ts proposition nr 1 H''i.
inspektörstjänsterna givas något högre löneställning. Kommittén föreslår,
att tjänsterna uppflyttas från lönegraderna A 17 och Ko 10 till A 19
och Eo 19.
Enligt kommitténs mening böra yrkesläkarna vara heltidsanställda.
Befattningarna föreslås, som förut nämnts, placerade i A 29. Kommittén
föreslår, att med yrkesläkartjänst må kunna förenas uppdrag som besiktningsläkare
för minderåriga och för arbetstagare i hälsofarligt arbete. Hinder
borde ej heller föreligga att i särskilt fall medge yrkesläkare att vid
sidan av tjänsten inneha enskilt uppdrag. Privat läkarverksamhet skulle
yrkesläkare dock icke få utöva. Det borde slutligen icke vara helt uteslutet
att i visst fall genom särskilt arvodestillägg förbättra lönen.
Den föreslagna befattningen som socialinspektör skulle enligt
kommitténs förslag uppföras på ordinarie stat och placeras i samma lönegrad
som den nuvarande yrkesinspektrisen dvs. A 26. Som skäl härför
framhåller kommittén bl. a., att allt större anspråk komme att ställas på
de befattningshavare, som skulle utöva tillsyn å lagstiftningens tillämpning
i socialhygieniskt hänseende.
Kommittén har vidare föreslagit vissa befattningar som assistent
till socialinspektör. Dessa tjänster föreslås placerade i lönegrad Eo 20.
Kommittén framhåller, att med hänsyn till den relativt stora personal,
som enligt förslaget skulle komma att finnas på varje arbetsinspektionsdistrikt,
det syntes nödvändigt, att det på distriktsexpeditionerna funnes
en kvalificerad befattningshavare, som ansvarade för skriv- och registreringsarbetet
samt andra på expeditionen förekommande göroinål. Kommittén
föreslår för detta ändamål, att på varje distrikt inrättas en ordinarie
kanslis k rivartj än st i lönegrad All. Som närmaste biträde åt
kansliskrivaren borde finnas ett kanslibiträde i lönegrad A 7. Härtill
komme kontors- och skrivbiträden samt på vissa distrikt jämväl expeditionsvakter.
Vid beräkningen av personalorganisationens omfattning har kommittén
utgått från det antal registerförda arbetsställen och arbetstagare, som yrkesinspektörerna
uppgivit i verksamhetsberättelserna år 1944. Det har härvid
förutsatts, att arbetsställen med fler än 9 arbetare samt mindre arbetsställen
med stor olycksfalls- och hälsorisk böra inspekteras en gång om
året och övriga arbetsställen minst en gång vartannat år. Man har vidare
räknat med att en yrkesinspektör hinner besöka 250 arbetsställen per år,
en förste distriktsingenjör och distriktsingenjör, som vore obunden av expeditionsarbete,
400, annan distriktsingenjör 200 och yrkesunderinspektör
900 arbetsställen per år. Med denna utgångspunkt har kommittén bedömt
personalbehovet på följande sätt.
Kommittén föreslår ingen ändring i antalet yrkesinspektörsbefattningar.
Såsom f. n. skulle således finnas 11 ordinarie yrkesinspektörer,
motsvarande antalet yrkesinspektion sdistrikt.
Kungl. Mnj:ts proposition nr 184.
89
Vad angår behovet av förste distriktsingenjörer anser kommittén,
att med hänsyn till de arbetsuppgifter, som förutsättas tillkomma
genom den nya arbetarskyddslagen, särskilt vad gäller granskning av byggnadsförslag,
ytterligare en förste distriktsingenjörstjänst bör inrättas i de
yrkesinspektionsdistrikt där dessa arbetsuppgifter torde bli särskilt omfattande
och krävande, nämligen första, femte och sjätte distrikten. Antalet
dylika tjänster föreslås alltså böra ökas från 11 till 14, samtliga ordinarie.
De nyinrättade tjänsterna föreslås placerade i A 24.
Kommittén föreslår vidare, att antalet distriktsingenjörstjänst
er med teknisk högskoleutbildning eller annan därmed jämförlig utbildning
ökas från 17 till 34. Det oaktat, framhåller kommittén, måste det
föreslagna antalet befattningar med hänsyn till tillsynsverksamhetens utvidgning
och skyddsarbetets intensifiering anses relativt knappt. Enligt
förslaget skola 24 befattningar vara ordinarie, 8 extra ordinarie och 2
extra.
Kommittén beräknar behovet av yrkesund erinspektörer, av
kommittén benämnda distriktsingenjörer, till 44, vilket innebär, att 12 nya
befattningar skulle tillkomma. Av tjänsterna anses 32 böra vara ordinarie
och 12 extra ordinarie.
Kommittén avser, att 7 av de nya yrkesunderinspektörerna skola ha till
speciell uppgift att utöva tillsyn å byggnads- och stuveriverksamhet. Dessa
skulle vara placerade inom de distrikt, där nämnda slag av verksamhet
vore särskilt omfattande och där det därför vore motiverat med särskilda
befattningshavare för tillsynen å dessa arbetsområden. I enlighet härmed
föreslår kommittén, att å vart och ett av första, femte och sjätte yrkesinspektionsdistrikten
(med stationsorterna Stockholm, Malmö resp. Göteborg)
tillsättas, förutom det antal befattningshavare i distriktsingenjörs(yx-kesunderinspektörs-)
ställning som enligt angivna grunder beräknats erforderligt
för den allmänna tillsynen, jämväl en befattningshavare för tillsyn
å byggnadsverksamhet och en för stuveriarbete. För Stockholm beräknas
dessutom ytterligare en befattningshavare för byggnadsminnen.
För arbetarskyddstillsynen å byggnads- och stuveriverksamhet inom övriga
distrikt beräknar kommittén ej någon särskild personal. Tillsynen å
byggnadsverksamhet inom dessa distrikt synes kommittén lämpligen kunna
ordnas på det sätt, att det uppdrages åt varje befattningshavare inom
distriktet att vid sina tjänsteresor inspektera de byggnadsföretag, som
han därvid påträffar.
Såsom förut nämnts föreslår kommittén, att en yrkesläkarbefattning
inrättas å varje inspektionsdistrikt, således inalles 11 befattningar.
Enligt kommitténs förslag skulle bland tillsynspersonalen även ingå en
socialinspektör å varje distrikt. I anslutning härtill framhåller kommittén,
att inspektionsfrekvensen för de hos den kvinnliga yrkesinspektionen
registrerade arbetsställena vore mycket låg, men att kommittén likväl
90
Kungl. Maj.ts proposition nr 184.
icke ansåge sig kunna föreslå en sådan utbyggnad av denna inspektion,
att varje arbetsställe skulle hinna besökas en gång varje år. Detta torde
enligt kommitténs mening ej heller vara erforderligt annat än i vissa fall.
Kommittén har dock föreslagit, att inom första, femte och sjätte distrikten,
som omfatta bl. a. Stockholm, Malmö och Göteborg, tillsättas såsom biträde
åt socialinspektörerna 3 assistenter med socialhygienisk utbildning,
en i varje distrikt. Inom dessa funnes nämligen ett stort antal arbetsställen,
vid vilka tillsynen lämpligen borde och kunde uppdragas åt socialinspektör.
De föreslagna befattningarna finge även anses utgöra rekryteringstjänster
för socialinspektörsbefattningar.
Behovet av kontorspersonal uppskattar kommittén till 11 kansliskrivare,
It kanslibiträden samt 31 kontors- och skrivbiträden.
Kommittén föreslår slutligen inrättande av fyra befattningar som expeditionsvakt
i lönegrad Ko 5 för tjänstgöring å distriktsexpeditionerna
i Stockholm (2 expeditioner), Göteborg och Malmö, där antalet besökande
är stort.
Enligt kommitténs förslag skulle sålunda den allmänna arfaetsinspektionen
komma att omfatta följande befattningshavare.
11 |
yrkesinspektörer ............. |
A 29 |
11 |
yrkesläkare ................. |
A 29 |
11 |
socialinspektörer ............. |
A 26 |
11 |
förste distriktsingenjörer |
A 26 |
3 |
» » ..... |
A 24 |
24 |
distriktsingenjörer ........... |
A 22 |
8 |
» ........... |
Ko 22 |
3 |
assistenter (socialhygieniker) |
Eo 20 |
2 |
distriktsingenjörer (aspiranter) |
Ex 20 |
32 |
» ........... |
A 19 |
12 |
» ........... |
Eo 19 |
11 |
kansliskrivare ............... |
All |
11 |
kanslibiträden ............... |
A 7 |
14 |
kontorsbiträden |
A 4 |
4 17 |
expeditionsvakter |
Eo 5 |
Kommittén betonar, att den beräkning av behovet av inspektionspersonal,
som kommittén verkställt, måste betraktas som en minimiberäkning. För
närmare uppgifter rörande kommitténs förslag torde jag få hänvisa till
s. 127—145 i betänkandet.
Befattningshavarnas fördelning på yrkesinspektionsdistrikt upptages i en
å s. 196 o. f. i betänkandet införd sammanställning.
91
Kurigl. Maj:ts proposition nr 184.
Mot kommitténs förslag rörande den allmänna och den kvinnliga yrkesinspektionen
ha flera reservationer anförts.
Kommitténs förslag om inrättande av yr k esläkar befattningar
har sålunda föranlett fyra av kommitténs ledamöter att till betänkandet
foga särskilda yttranden.
Ledamoten Yllner har anfört, att tillkomsten av yrkesläkare visserligen
skulle ge yrkesinspektionen en sedan länge behövlig komplettering men
att dessa läkare icke kunna besöka varje arbetsställe. Den föreslagna organisationen
behövde därför en ytterligare utbyggnad med läkare, som kunde
verkställa en fortlöpande relativt ofta återkommande medicinsk-hygienisk
tillsyn på arbetsplatserna och som voro underställda yrkesläkarna. Härvid
kunde ifrågakomma antingen att yrkesläkarna erhölle heltidsanställda
assistenter eller att det inrättades en särskild, statligt bekostad kår av
fabriksläkare med uppgift att under yrkesläkarnas överinseende ägna sig
åt den sanitära tillsynen av arbetsställena eller att de nuvarande fabriksläkarna,
som handhava sjukvården vid arbetsställena, jämväl skulle handhava
den förebyggande vården.
Reservanten ansåg, att frågan om den förebyggande hälsovården för de
anställda och den perifera, fortlöpande medicinsk-hygieniska tillsynen av
arbetsställena genom särskilda, yrkesläkarna underställda läkare jämväl
hort av kommittén utredas.
Ledamöterna Hultman, Löfvander och Odholm anföra.
Enligt det föreliggande förslaget skulle arbetsrådet få avsevärt större tillgång
till läkarutbildad personal än som står den nuvarande chefsmyndigheten
till buds. Detta anse vi vara en riktig utveckling, men vi hålla före,
att man till en början bör låta nöja sig därmed och kunna därför icke
ansluta oss till förslaget om inrättande av särskilda yrkesläkartjänster
ute i distrikten.
Sistnämnda reservanter anföra vidare vissa synpunkter (betänkandet
s. 219—220), vilka enligt deras mening leda till att de föreslagna socialinspektör
sbefattningarna icke borde inrättas. I stället borde i
varje arbetsinspektionsdistrikt finnas en distriktsinspektris för tillsyn företrädesvis
av arbete, vartill kvinnor användas.
Ledamoten Fischer har föx-eslagit, att socialinspektör skall placeras i
samma lönegrad som föreslås för yrkesinspektör eller A 29 samt att assistent
hos socialinspektör skall placeras i A 22.
Mot kommitténs förslag beträffande distriktschefstjänsterna
ha ledamöterna Hultman, Löfvander och Odholm anmält avvikande mening
och anfört, att yrkesinspektören bör vara självskriven såsom chef
inom distriktet. Nämnda ledamöter ifrågasätta vidare, om man bör införa
titeln distriktschef. Den hävdvunna titeln yrkesinspektör vore att föredraga.
92
Kungl. Maj.ts proposition nr 184.
Yttranden.
Kommitténs förslag att ersätta benämningen yrkesinspektionen
med arbetsinspektionen har i remissyttrandena i allmänhet tillstyrkts eller
lämnats utan erinran. Socialstyrelsen erinrar emellertid, att den förra benämningen
hade en mer än 50-årig hävd i lagstiftning och språkbruk och
att kommittén hade godtagit beteckningen >yrkes» i tjänstetitlarna yrkesinspektör
och yrkesläkare.
Frågan om distriktsindelningen har i några remissyttranden
upptagits till behandling.
Sålunda anför statens organisationsnämnd, att sedan gällande distriktsindelning
bestämdes förutsättningarna för densamma torde ha ändrats i
vissa hänseenden, i det att utvecklingen av antalet registrerade arbetsställen
och antalet där anställda arbetare säkerligen varit olikformig. Då
distriktsindelningen vore av stor betydelse för den inspekterande personalens
effektiva utnyttjande, borde enligt organisationsnämndens mening
frågan om denna indelning övervägas, innan en så väsentlig utökning av
personalen som den av kommittén föreslagna genomfördes. Härvid borde
särskild hänsyn tagas till den regionala fördelningen av de nya arbetsställen,
som kommit att bli registrerade vid genomförande av kommitténs förslag
till ny arbetarskyddslag.
Landsorganisationen framhåller, att i ett par förbundsyttranden — från
svenska kommunalarbetareförbundet och svenska väg- och vattenbyggnadsarbetareförbundet
— förordats en ökning av antalet inspektionsdistrikt,
och uttalar i anledning härav, att med hänsyn å ena sidan till den nya
lagens utsträckta tillämpningsområde och tillsynsorganens vidgade uppgifter
och å andra sidan till angelägenheten av en ökad inspektionsfrekvens
landsorganisationen delar dessa förbunds tveksamhet, huruvida antalet
distrikt är tillräckligt. Särskilt gällde detta övre Norrland. Landsorganisationen
ansåge sig dock icke f. n. böra påyrka ett högre distriktsantal än
som nu funnes.
Förslaget att inrätta befattningar som yrkesläkare har i ett flertal
yttranden mött stark kritik.
Medicinalstyrelsen säger sig kunna vitsorda kommitténs mening att det
1. n. icke finnes tillgång till läkare med de kvalifikationer, som böra ställas
på en yrkesläkare. Även erforderliga utbildningsmöjligheter saknades
f. n. Med de krav, som måste ställas på yrkesläkarna, och med det i och
för sig alldeles berättigade anspråket på att de skola vara heltidsanställda,
kunde den föreslagna lönesättningen icke beräknas locka någon aspirant
med önskade kvalifikationer.
Den föreslagna organisationen löper därför enligt medicinalstyrelsens
mening risken att bli en rent teknisk organisation utan medicinska medhjälpare.
Härtill komme den viktiga förändring, som kunde förväntas inträda
på arbetsplatserna i och med ikraftträdande av beslutet om den
93
Kungl. Maj:ts proposition nr 184.
obligatoriska sjukförsäkringen. Då fritt läkarval därvid inträder för arbetarna
— varvid enligt medicinalstyrelsens uppfattning risk föreligger för
att många företag komma att draga in sina fabriksläkarbefattningar —
måste frågan om den omedelbara tillsynen av hygienen på arbetsplatserna
och den direkta personliga hälsokontrollen löpa fara att lämnas utanför.
De föreslagna yrkesläkarna kunde icke på något sätt förslå för denna
direkta tillsyn, och gjordes intet för att förekomma denna risk, skulle hälsovården
på arbetsplatserna riskera en väsentlig försämring. Medicinalstyrelsen
vore sysselsatt med detta problem. En anordning av arbetarskyddet,
som förbiginge denna fråga, måste bli otillfredsställande och betyda en reform
bakåt.
Riksförsåkringsanstalten anför.
Till en början må erinras om att yrkesinspektionens chefsmyndighet vid
skilda tillfällen framhållit behovet av att yrkesinspektionen för lösande av
de arbetshygieniska problemen erhölle tillgång till medicinsk sakkunskap
i betydligt större omfattning än vad nu är fallet. Denna fråga torde emellertid
f. n. icke kunna lösas genom tillsättande av en yrkesläkare på varje
distrikt. Även om dessa befattningar förenades med tillräckliga löneförmåner,
torde det åtminstone f. n. icke vara möjligt uppbringa erforderligt
antal kompetenta läkare. Vidare skulle en yrkesläkare på distrikt under
nuvarande förhållanden få vissa svårigheter att underhålla och förkovra
sina medicinska kunskaper. Anstalten anser därför lämpligare att till en
början centralt hos chefsmyndigheten placeras ett antal läkare med goda
kunskaper i arbets- och allmän hygien. Dessa läkare skulle under ledning
av chefen på byrån för arbetshygieniska ärenden och med vissa möjligheter
till fortlöpande studier bl. a. vid yrkessjukdomsklinik i Stockholm ha
förutsättningar att hålla sina arbetshygieniska och allmänna medicinska
kunskaper levande. Distriktens behov av medicinsk sakkunskap skulle härvid
tills vidare tillgodoses genom besök i erforderlig utsträckning av ifrågavarande
centralt placerade läkare.
Statskontoret anser icke tillrådligt, att de föreslagna yrkesläkarbefattningarna
inrättas. I den mån arbetsinspektionens befattningshavare behövde
rådfråga medicinsk expertis, borde de enligt statskontorets mening
i första hand vända sig till ortens tjänsteläkare. Om dennes sakkunskap i
det särskilda fallet befunnes otillräcklig, syntes vederbörande yrkesinspektör
böra äga befogenhet att anlita tillgängliga experter utan hänsyn till om
de vore i statlig eller kommunal tjänst eller privatpraktiserande.
Statens organisationsnämnd finner det lämpligt, att, åtminstone tills
vidare, i stället för yrkesläkare på distrikten ett lämpligt antal specialister
anställas vid folkhälsoinstitutets yrkeshygieniska avdelning, varifrån
de alltefter behov kunde tillkallas för uppdrag inom olika distrikt.
Anknytning till den föreslagna yrkessjukdomskliniken vid karolinska sjukhuset
vore också tänkbar.
Samtliga yrkesinspektörer in. fl. befattningshavare hos yrkesinspektionen
framhålla bl. a., att man med hänsyn till den industriella utvecklin
-
94
Kungl. Maj:ts proposition nr 1SA.
gen, särskilt på senare tid, icke kunde förvänta, att någon läkare skulle
kunna på tillfredsställande sätt behärska alla de medicinskt-hygieniska frågor,
som kunde uppstå inom ett distrikts olika verksamhetsfält, och än
mindre att, om en sådan »mångspecialist» verkligen funnes, denne skulle
vara villig att antaga befattning som yrkesläkare. Följden skulle bli, att
befattning som yrkesläkare komrne att sökas och skötas endast av unga
och oerfarna läkare. Det kunde ej heller vara riktigt, alt sådana läkare
skulle »öva inseende över och bistå» de erfarna läkare (förste provinsialläkare,
förste stadsläkare in. fl.), som i regel vore besiktningsläkare för
minderåriga, och de högt kvalificerade specialister, vilka utförde besiktning
av arbetstagare sysselsatta i hälsofarligt arbete.
Yrkesinspektörerna avstyrka sålunda förslaget att tillsätta en yrkesläkare
på varje yrkesinspektionsdistrikt och föreslå i stället att högt kvalificerade
specialyrkesläkare anställas på den medicinska avdelningen inom
chefsmyndigheten.
Yrkesinspektörerna förorda därjämte inrättande av yrkessjukdomskliniker
vid vissa centrallasarett och anföra härom.
Läkarna vid sådana kliniker skulle på ett helt annat sätt än de av kommittén
föreslagna yrkesläkarna kunna stå i ständig och intim kontakt med
inom klinikens verksamhetsområde inträffade yrkessjukdomsfall, varigenom
snabbare kännedom skulle erhållas om de nya fynd, som gjorts, och
fall, som inträffat på yrkessjukdomsområdet. Läkare vid dessa yrkessjukdomskliniker
skulle vara skyldiga att till vederbörande yrkesinspektör och
medicinska avdelningen i chefsmyndigheten inrapportera till deras kännedom
komna sjukdomsfall i yrkesarbete. Härigenom skulle åtgärder avseende
de medicinska och tekniska synpunkterna kunna samordnas på ett
för arbetet på området önskvärt och fördelaktigt sätt.
Sveriges läkarförbund anser de av kommittén för läkarna föreslagna
löneförmånerna otillfredsställande, och föreslår att till en början ett mindre
antal yrkeshygieniskt kunniga och i skilda industribranscher erfarna läkare,
direkt underställda chefsmyndigheten, få fullgöra den nödiga övervakningen
och rådgivningen. I mån av erfarenhet och läkartillgång skulle
organisationen därefter kunna byggas ut och på lämpligt sätt decentraliseras.
Förslaget om inrättande av yrkesläkarbefattningar har vidare, under åberopande
av liknande synpunkter som i förut återgivna yttranden, avstyrkts
av allmänna lönenämnden, länsstyrelserna i Malmöhus, Örebro och Västernorrlands
län, förste provinsialläkarna i sistnämnda län och Uppsala län,
förste stadsläkaren och hälsovårdsnämnden i Malmö, svenska arbetsgivareföreningen,
svenska lantarbetsgivareförenigen, handelns arbetsgivareorganisation,
handelskammaren i Göteborg och yrkesinspektionens ingen jörsförening.
Förslaget att inrätta en socialinspektörst jänst å varje yrkesinspektionsdistrikt
tillstyrkes av bl. a. yrkesinspektrisen och distriktsin
-
Kungl. Maj ris proposition nr 18h.
95
spektriserna, vilka dock som ett önskemål framhålla, att socialinspektörerna
böra givas självständighet gentemot distriktschefen, enär de i annat
fall bleve satta endast till sådant arbete, som ansåges mindre viktigt. Ett
skäl för bibehållande av den kvinnliga yrkesinspektionens hittillsvarande
självständighet vore även att socialinspektörerna skulle besöka arbetsplatser,
som stode under specialinspektörs tillsyn. Mot förslaget att socialinspektör
skulle kunna vara manlig befattningshavare hade yrkesinspektrisen
och distriktsinspektriserna ingen erinran att göra. Yrkesinspektrisen
har härjämte anfört följande.
Veterligen finns icke någon annan myndighet än yrkesinspektionen, där
befattningshavare med utgångspunkt från en inspektion på arbetsplatsen
kunna ge anvisningar beträffande sociala åtgärder såväl inom som utom
arbetsplatsen, såsom anställande av personalkonsulent, ordnande av bostäder
in. fl. anordningar, än mindre finns någon myndighet, som kan ge förelägganden
i något av dessa avseenden. Att däremot t. ex. redan befintliga
bostäder och barnkrubbor kunna bli föremål för inspektion av annan statlig
och kommunal myndighet och på grund av bristfällighet utdömas, är
en annan sida av saken, som icke berör socialinspektörens förebyggande
och initiativgivande verksamhet.
Förslaget tillstyrkes även av föreningen socialarbetare inom industri
och affärsvärld (SAIA), yrkeskvinnors samarbetsförbund och FredrikaBremer-förbundet.
Sistnämnda organisation framhåller, att det icke saknats
röster, som hävdat, att de befattningshavare som sysslade med socialhygieniska
frågor skulle dels vara underställda den tekniska inspektionen
och dels inskränka sin verksamhet till att avse sociala anordningar utanför
arbetsplatsen. En sådan arbetsfördelning skulle enligt förbundets uppfattning
vara synnerligen olycklig och troligen medföra, att de socialhygieniska
frågorna icke koiume alt ägnas det intresse, som arbetstagarna hade
rätt att fordra.
Förbundet ansluter sig till kommitténs förslag att socialinspektörerna
kunna vara antingen manliga eller kvinnliga men framhåller, att arbetet i
många fall torde ligga bättre till för kvinnor än för män, särskilt i distrikt,
där arbetarstammen till huvudsaklig eller övervägande del beslår av kvinnor.
Det vore därför ett önskemål, att utvecklingen icke komme att minska
utan tvärtom öka kvinnornas antal inom detta arbetsområde.
Förslaget i denna del avstyrkes av riksförsäkringsanstalten, som till en
början uttalar, att de förhållanden i hygieniskt avseende på arbetsplatserna
vilka kräva tillsyn och höra föranleda råd och anvisningar från arbetsinspektionens
sida äro av arbetshygienisk (yrkesliygienisk) natur. De vore
direkt betingade av arbetsförhållandena och avsåge t. ex. arbetslokaler,
anordningar vid maskiner och redskap, arbetsställningar, arbetstider, raster
och pauser i arbetet, förekommande hälsovådliga ämnen, ventilation,
belysning och uppvärmning, personalrum in. in. Spörsmål härom kunde
knappast betraktas som frågor av särskilt socialhygieniskt intresse.
9(i
Kungl. Maj:ts proposition nr 1S''i.
De arbetshygieniska förhållandena på arbetsplatserna vore enligt anstaltens
uppfattning av sådan art, att för lösande av därmed sammanhängande
frågor i allmänhet måste förutsättas kompetens motsvarande yrkesinspektörs
med erforderligt biträde av yrkesläkare. Enligt anstaltens mening fordrades
därför icke några särskilda befattningshavare inom arbetsinspektionen
vid sidan av yrkesinspektörer och yrkesläkare för behandling av arbetshygieniska
frågor. Däremot förelåge behov av kvinnliga befattningshavare
för att tillvarataga de kvinnliga arbetstagarnas särskilda intressen på arbetsplatserna.
Dessa befattningshavare borde emellertid allt efter utbildning
och kompetens kunna biträda även vid lösande av andra yrkeshygieniska
frågor på arbetsställena än dem som anginge de kvinnliga arbetarna.
Det borde vidare ej möta hinder att åt dem i viss utsträckning överlämna
uppdrag beträffande andra arbetsställen än sådana, där kvinnliga arbetstagare
sysselsattes. För att undvika dubbelinspektioner och kompetenstvister
torde det emellertid, framhåller anstalten, få anses påkallat, att de
kvinnliga befattningshavarna äro underordnade distriktschefen.
Med hänsyn till de arbetsuppgifter, som sålunda angivits för ifrågavarande
befattningshavare, förelåge enligt anstaltens mening icke någon anledning
att benämna dem socialinspektörer utan beteckningen distriktsinspektriser
syntes lämpligare. F. ö. kunde sägas, att samtliga inspekterande
vid arbetsinspektionen utövade social inspektion.
Riksförsäkringsanstalten anför vidare.
Emellertid finnas givetvis för arbetstagarnas vidkommande många sociala
problem, som äro betingade av förhållandena på arbetsplatsen eller
eljest direkt förbundna med den av arbetsgivaren bedrivna verksamheten,
ehuru dessa problem giva sig tillkänna utanför själva arbetsplatsen. Exempel
på frågor av här avsedd art lämnas av kommittén i betänkandet (s. 101)
i samband med redogörelse för den nuvarande kvinnliga yrkesinspektionens
arbetsuppgifter och verksamhet (kost, bostad, hälso- och sjukvård, spar-,
understöds- och försäkringsväsen, utbildnings- och studiearbete, hemgårdar,
ungdomshem och barnkrubbor). Såsom ytterligare exempel kunna
nämnas åtgärder för att bereda bostäder åt arbetstagare, framför allt minderåriga,
som söka sig till industriorter, medverkan till lämplig fritidssysselsättning,
särskilt för ungdom m. in. Även om det finnes statliga och kommunala
organ, som omhänderha vissa här åsyftade uppgifter utom arbetsställena,
vore det enligt riksförsäkringsanstaltens mening välbetänkt att
anförtro uppmärksammandet av dessa uppgifter åt en statlig myndighet
med tillgång till befattningshavare, som äro väl insatta i förhållandena på
arbetsplatserna. I denna myndighets åligganden skulle då bl. a. ingå att
verka för samordning av åtgärder, som ankomma på olika institutioner,
lämna hänvisning till organ, som närmast har att vidtaga viss åtgärd eller
fästa rätte vederbörandes uppmärksamhet på förefintligt missförhållande.
Sådan kompetens och erfarenhet, som här förutsättes, måste enligt anstaltens
mening anses vara tillfinnandes hos den kvinnliga yrkesinspektionen.
Det synes därför lämpligt, att det sociala arbetet för arbetstagarna utom
arbetsplatserna anförtros åt den myndighet, som har arbetarskyddet till
sitt verksamhetsområde. Att uppdraga bestämda gränser för denna verk
-
97
Kungl. Maj ds proposition nr 184.
samhet utanför arbetsplatsen torde icke låta sig göra och å andra sidan
synes det önskvärt, att viss anpassning kan ske med hänsyn till utveckling
och erfarenheter på området. Även med avseende å arbetet på detta område
torde liksom i fråga om de yrkeshygieniska åtgärderna på arbetsplatserna
överinseendet böra ligga hos distriktschefen bl. a. för ernående av
planmässighet i tjänsteresorna och för samordning av befattningshavarnas
olika arbetsuppgifter.
I anslutning härtill framhåller anstalten, att den i likhet med vissa reservanter
inom kommittén anser, att det icke förebragts några bärande skäl
för att den kvinnliga yrkesinspektionen, som uträttat ett betydelsefullt
arbete vilket varit till stort gagn för arbetarskyddet och rönt uppskattning
från skilda håll, nu skulle kunna avvaras. Den borde emellertid på ett bättre
satt än vad hittills varit fallet samordnas med den övriga tillsynsverksamheten.
Anstalten föreslår, att på varje yrkesinspektionsdistrikt inrättas en befattning
såsom distriktsinspektris för att under distriktschefens ledning
dels särskilt tillvarataga de kvinnliga arbetstagarnas arbetarskyddsintressen,
dels ägna sig åt arbetstagarnas sociala förhållanden utanför arbetsplatsen,
i den mån dessa förhållanden äro betingade av arbetet eller förbundna
med den av arbetsgivaren bedrivna verksamheten, dels ock i viss
utsträckning tagas i anspråk för andra tillsynsuppgifter.
Liknande synpunkter anföras av statskontoret, samtliga yrkesinspektörer
in. fl. befattningshavare hos yrkesinspektionen, yrkesinspektionens specialinspektörcr
för järnvägsdrift, förste provinsialläkaren i Örebro lån,
handelskammaren i Göteborg, svenska arbetsgivareföreningen, svenska
lantarbetsgivareföreningen, handelns arbetsgivareorganisation och yrkesinspektionens
ingen jörsförening.
Kommitténs förslag att såsom d istri k tsch ef skall kunna förordnas
endera av yrkesinspektör, yrkesläkare eller socialinspektör tillstyrkes
av yrkesinspektrisen, som anför, att för utförande av de uppgifter, vilka
enligt förslaget skulle åligga distriktschef, den av de tre inspektörerna
givetvis borde utses, som hade de största förutsättningarna för lösande
av detta uppdrag, dvs. de personliga kvalifikationerna måste vara utslagsgivande.
Yrkeskvinnors samarbetsförbnnd anser, att i arbetet ute på distrikten
yrkesinspektör, yrkesläkare och socialinspektör borde vara så självständiga
som möjligt och att distriktschefens åligganden skulle bestå i att vara
personalchef och ordförande. Samma synpunkt anföres av Frcdrika-Bremer-förbundet
och föreningen socialarbetare inom industri och affärsvärld
(SMÅ).
Riks för säkring sanstalten, samtliga yrkesinspek tärer, specialinspektörerna
för järnvägsdrift, kommerskollegium, bergmästaren i västra distriktet,
sprängämnesinspektören, allmänna lönenämnden, handelskammaren i
7 — Bihang till riksdagens protokoll 1048. 1 sand. Nr 184.
98
Kungl. Maj.ts proposition nr 18b.
Göteborg, Skånes handelskammare, förste stadsläkaren i Göteborg, svenska
arbetsgivareföreningen och tjänstemännens centralorganisation föreslå däremot,
att yrkesinspektören skall vara självskriven chef inom distriktet.
Vad härefter angår kommitténs förslag rörande kom petenskrav
och löneställning har i vissa yttranden gjorts allmänna uttalanden.
Riksförsäkringsanstalten anför bl. a. följande.
Den allmänna yrkesinspektionens verksamhetsområde är synnerligen omfattande
och ställer höga fordringar på de tekniska befattningshavarnas
kunskaper och erfarenheter. Lönerna vid yrkesinspektionen ha under
många år varit relativt låga, och möjligheterna att rekrytera ingenjörer
med erforderliga kvalifikationer ha därigenom varit otillfredsställande. På
grund av de ändringar i löneläget, som under senare år inträtt, har en
gynnsam rekrytering över huvud taget blivit omöjlig, då ingenjörer med
nöjaktiga kvalifikationer och erforderliga personliga egenskaper ej söka
så lågt avlönade platser, som erbjudas inom yrkesinspektionen. Sökande
till ledigförklarade befattningar ha i regel utgjorts av enstaka nyutexaminerade
ingenjörer eller ingenjörer med något års anställning av beskaffenhet,
som för verksamheten inom yrkesinspektionen varit av mindre värde.
Möjlighet till urval bland sökande har i regel ej förefunnits.
Ingenjörer med erforderliga kvalifikationer ha dock i vissa fall antagit
befattningar inom yrkesinspektionen, men av dessa har flertalet efter hand
slutat sin tjänst, då av dem väntad befordringsgång medförande skäliga
löner icke kunnat beredas dem och betydligt högre löner erbjudits såväl
inom andra statens verk som på den civila marknaden. Nämnda förhållanden
ha tyvärr satt sina spår inom yrkesinspektionen, vilka icke äro gynnsamma
för dess verksamhet.
Anstalten anser därför ofrånkomligt, att lönerna över lag höjas så att
de komma i nivå med lönerna inom verksamhetsområden, där ungefär likvärdiga
kvalifikationer erfordras.
Samtliga grkesinspektörer m. fl. befattningshavare hos yrkesinspektionen
anföra liknande synpunkter samt framlägga liksom vissa personalorganisationer
förslag till befordringsgång för den tekniska personalen.
Rörande yrkesinspektörstjänsterna må följande nämnas.
Statskontoret framhåller, att kommittén förordat förbättrad löneställning
för ett flertal befattningar dock utan att därför anförts några, såvitt ämbetsverket
kunde finna, bärande skäl. Detta gällde främst yrkesinspektörsbefattningarna.
Dessa borde kvarstå i lönegrad A 28. Allmänna lönenämnden
motsätter sig icke, att yrkesinspektörerna i egenskap av chefer för den
utökade inspektionspersonalen vid distrikten uppflyttas från A 28 till A 29.
Yrkesinspektionens specialinspektörer för järnvägsdrift föreslå, att yrkesinspektör
skall placeras i lönegrad A 30 eller C 6. Statsverkens ingen jörsförbund
och yrkesinspektionens ingenjörsförening anse, att yrkesinspektör
bör placeras i lönegrad A 34 samt att vissa av kommittén föreslagna förste
99
Kungl. Maj.ls proposition nr 184.
distriktsingenjörer under benämningen biträdande yrkesinspektörer böra
uppflyttas till lönegrad A 30. Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund
anför, att yrkesinspektör bör vara placerad i lägst lönegrad A 32.
Vad angår förste distriktsingenjörstjänsterna anser sig
statskontoret icke kunna godtaga kommitténs motivering -— huvudsakligen
rekryteringssvårigheter — för uppflyttning av dessa tjänster från 24
till 26 lönegraden. Allmänna lönenämnden framställer ingen erinran mot
förslaget att uppföra flertalet förste distriktsingenjörstjänster i lönegrad
A 26 och vissa i A 24. Statsverkens ingenjörsförbund och yrkesinspektionens
ingenjör sförening uttala, att de av kommittén föreslagna förste distriktsingenjörerna
i lönegrad A 24 böra placeras i A 28.
I fråga om de distriktsingenjörstjänster, för vilka fordras
högskoleutbildning, anser allmänna lönenämnden, att med ändring av
löneställningen borde anstå i avvaktan på resultatet av 1944 års personalutrednings
översyn av befordringsförhållandena för statsförvaltningens tekniska
personal. Statsverkens ingenjörsförbund och yrkesinspektionens ingenjörsförening
framhålla, att distriktsingenjör med högskolekompetens
icke bör placeras lägre än i lönegrad A 26.
Beträffande distriktsingenjörstjänsterna med lägre teknisk utbildning,
motsvarande de nuvarande yr k esunderinspektörs befattningar
na, framhåller statskontoret, att en höjning av kompetensfordringarna
finge anses motiverad allenast om synnerligen starka skäl därtill
förelåge. Då kommittén enligt statskontorets bedömande icke förebragt någon
sådan motivering, avstyrker statskontoret kommitténs förslag om höjning
av kompetensvillkoren för yrkesunderinspektörer samt uppflyttning i
lönegrad av dessa befattningar. Vidare syntes det statskontoret ej lämpligt
att använda benämningen distriktsingenjör i lönegrader under 21. Allmänna
lönenämnden anser, att med uppflyttning av yrkesunderinspektörerna
borde anstå i avvaktan på personalutredningens resultat. Statsverkens ingenjörsförbund
och yrkesinspektionens ingenjörsförening anse, att distriktsingenjör
med läroverksingenjörs- eller därmed jämförlig kompetens
ej bör placeras i lägre lönegrad än A 22.
Såvitt angår löneställningen för de föreslagna yrkesläkarna torde
få hänvisas till yttrandena rörande inrättandet av nämnda befattningar.
Kommitténs förslag rörande kompetenskrav, löneställning in. in. för
socialinspektörerna har föranlett följande erinringar.
Allmänna lönenämnden framhåller, att med hänsyn till erforderliga kvalifikationskrav
och arbetsgöromålens art eu inplacering av socialinspektörsbefattningarna
i 24 lönegraden är tillräcklig.
Riksförsäkringsanstalten anser, att såsom villkor för alt kunna antagas
till de av anstalten förordade befattningarna som distriktsinspektris bör
fordras att sökanden genomgått fullständig kurs vid socialinslitut eller förvärvat
annan därmed likvärdig utbildning. Härjämte borde uppställas krav
100
Kungl. Maj:ts proposition nr 18''i.
på praktisk erfarenhet, bl. a. lämpligen från anställning vid företag såsom
personalkonsulent. Önskvärt vore dessutom, att sökanden tjänstgjort inom
arbetsinspektionen eller dess chefsmyndighet. Med hänsyn till de betydelsefulla
arbetsuppgifter, som enligt anstaltens förslag skulle vara förenade
med distriktsinspektrisbefattning, borde sådan befattning icke placeras
i lägre lönegrad än A 24.
Flera yrkesinspektörer föreslå, att i stället för socialinspektör titeln
distriktsinspektris eller distriktskonsulent skall användas. De arbetsuppgifter,
som skulle åvila socialinspektör, anses icke motivera högre lönegradsplacering
än A 22. Även yrkesinspektionens ingenjörsförcning föreslår
denna lönegrad.
Yrkesinspektrisen framhåller bl. a., att de uppgifter, som en socialinspektör
skulle befatta sig med, icke kunde i lag preciseras. De kunde
lagfästas i princip, men var sak måste växa fram ur förefintligt behov och
anpassas efter tiden och utvecklingen. Att utöva inspektion, byggd på så
vaga lagbestämmelser, ställde stora krav på sin utövare i avseende på personliga
egenskaper och utbildning. Det vore nödvändigt, att vederbörande
genomgått socialinstitutet, men denna examen borde kompletteras med en
akademisk examen, t. ex. en fil. kand.-examen med psykologi som huvudämne,
Samt efterföljande flerårig praktik såsom personalkonsulent. Den
utbildning och erfarenhet, som sålunda krävdes, syntes yrkesinspektrisen
knappast stå yrkesinspektörernas och distriktsingenjörernas efter. Yrkesinspektrisen
föreslår, att socialinspektör i lönehänseende skall vara jämställd
med yrkesinspektör och yrkesläkare och således placeras i lönegrad
A 29. Häri instämma distriktsinspektriserna.
Medicinalstyrelsen förordar likaledes placering i A 29. För samma placering
uttalar sig även Fredrika-Bremer-förbundet, föreningen socialarbetare
inom industri och affärsvärld (SAIA) och Yrkeskvinnors samarbetsförbund.
Förbundet förordar emellertid, att de formella kraven på utbildning
icke göras alltför oelastiska.
Föreningen diplomerade vid socialinstituten och socialdemokratiska elevgruppen
vid socialinstitutet i Stockholm, som ifrågasätta värdet av en akademisk
examen för de för socialinspektör angivna arbetsuppgifterna, anhålla,
att som huvudkrav sättes examen från socialinstitut.
Statskontoret anser, att de såsom assistenter åt socialinspektörerna
föreslagna socialhygienikerna ej böra uppföras i högre lönegrad än
18. Yrkeskvinnors samarbetsförbund förordar däremot — i likhet med reservanten
Fischer -— att dessa assistenter placeras i A 22.
Kommitténs förslag beträffande arbetsuppgifter, löneställning in. in. för
arbetsinspektionens kontorspersonal har i vissa remissyttranden
föranlett erinringar. Sålunda anför statskontoret, att kommittén föreslagit
inrättande av ett stort antal kansliskrivartjänster för att å resp. expedition
svara för förekommande registreringsarbete. Dylikt arbete borde
101
Kungl. Maj.ts proposition nr 18b.
kunna anförtros åt befattningshavare med kontorists eller kanslibiträdes
ställning. Allmänna lönenämndcn framhåller, att de för kansliskrivartjänsterna
angivna arbetsuppgifterna kunde anses motivera inplacering i högst
9 lönegraden. I avvaktan på resultatet av utredningen rörande anställningsförhållandena
för viss biträdespersonal inom statsförvaltningen borde därjämte
viss återhållsamhet iakttagas i fråga om inrättande av högre biträdesbefattningar.
Vad angår kommitténs förslag rörande personalorganisationens
omfattning -— bortsett från yrkesläkar- och socialinspektörstjänsterna
— har den föreslagna förstärkningen av den allmänna
yrkesinspektionens personal i åtskilliga yttranden
tillstyrkts eller lämnats utan erinran. I några yttranden tillstyrkes en
större utbyggnad än kommittén föreslagit, medan i andra yttranden kommittéförslaget
anses innebära en alltför kraftig förstärkning. Personalbehovet
för tillsyn å byggnads- och stuveriarbete har behandlats i några utlåtanden.
Socialstyrelsen finner det framlagda förslaget till organisation av yrkesinspektionen
i stort sett väl motiverat men ifrågasätter, huruvida icke utökningen
av organisationen borde genomföras etappvis med hänsyn till svårigheterna
att få fram lämplig kvalificerad personal.
Länsstyrelsen i Malmöhus lån anser, att behovet av kvalificerad personal
knappast vore tillgodosett beträffande den lokala organisationen. Ett
förbättrat arbetarskydd krävde med nödvändighet en icke oväsentlig ökning
av den inspekterande personalen.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, som avstyrker inrättandet av
det föreslagna centrala ämbetsverket, hävdar att uppmärksamheten i första
hand måste inriktas på de perifera arbetarskyddsuppgifterna. Länsstyrelsen
åberopar vad i detta hänseende anförts av förste stadsläkaren i Göteborg,
vilken framhåller, att den väsentliga bristen i nuvarande tillsynsverksamhet
ligger perifert, å arbetsfältet, där på grund av för liten och icke
nog rörlig personal inom distriktet besöken å arbetsplatserna utföras alltför
sällan. Det syntes därför angeläget, att tillsynen å arbetsplatserna med
råd och kontroll, fältarbetet, finge komma i första hand när det gällde
reformer på detta viktiga arbetsområde och särskilt vid bedömandet av behovet
av nya tjänstemän.
Skånes handelskammare framhåller, att redan med de relativt begränsade
befogenheter, som enligt gällande arbetarskyddslag tillkommit yrkesinspektionen
i dennas egenskap av tillsynsorgan, organisationen uppenbarligen
saknat tillräcklig kvalificerad personal för att kunna på ett fullt
tillfredsställande sätt fylla sin uppgift. Åtgärder i effektiviseringssyfte hade
länge varit av behovet påkallade.
Landsorganisationen finner förslaget rörande yrkesinspektionens personalorganisation
i stort sett väl avvägt.
102
Kungl. Maj.ts proposition nr 184.
Tjänstemännens centralorganisation (TCO) framhåller, att åtskilliga av
de nya arbetsställen, som framdeles tillkomma, torde vara att hänföra till
kontors-, bank- och försäkringsverksamhet samt allmän förvaltningstjänst
och att dessa slag av verksamhet hittills endast i synnerligen begränsad
omfattning varit föremål för inspektion. Ur tjänstemannasynpunkt vore det
därför mycket önskvärt, att arbetsinspektionens organisation bleve så tillgodosedd
med personal, att den även kunde fullgöra sina arbetsuppgifter
på det ifrågavarande området.
Kommitténs förslag anses av riksförsäkringsanstalten icke medföra tillräcklig
förstärkning av personalorganisationen. Anstalten framhåller, att
anledningen till att strävandena inom arbetarskyddets område att ernå med
hänsyn till säkerhet och sundhet möjligast goda arbetsförhållanden icke
medfört önskad effekt och att således en effektivisering av arbetarskyddet
vore nödvändig, mindre torde vara brister i den nuvarande arbetarskyddslagstiftningen
än att tillsynsorganen icke haft tillräcklig personal till sitt
förfogande. Till kommitténs beräkning av personalbehovet, vilken grundats
på antalet hos yrkesinspektionen år 1944 registrerade arbetsställen i
jämförelse med av 1937 års arbetarskyddskommitté föreslagen önskvärd
inspektionsfrekvens, som i regel icke kunnat uppnås, ställde sig anstalten
tveksam. Vid beräkningen hade ej heller tagits hänsyn till den ökning av
arbetsinspektionens uppgifter, som den nya arbetarskyddslagen komme att
medföra. Det av kommittén föreslagna personalbeståndet för allmänna
arbetsinspektionen kunde således icke anses täcka behovet efter det den
nya arbetarskyddslagen trätt i kraft. Vidare komme den av anstalten föreslagna
överflyttningen av viss del av bergmästares tillsyn å arbetarskyddet
vid gruvor och stenbrott till allmänna yrkesinspektionen att öka dennas
arbetsuppgifter. En ökning av personaluppsättningen utöver vad kommittén
föreslagit måste därför anses påkallad. Anstalten ansåge emellertid,
att innan slutlig ställning toges till frågan om personalbehovet, för
vilket ändamål en grundlig utredning behövde företagas inom varje distrikt,
verkningarna av den nya organisationen borde avvaktas. För den första
verksamhetstiden fordrades dock, att personalbeståndet utöver kommitténs
förslag ökades med 27 distriktsingenjörer, varav 12 i yrkesunderinspektörs
ställning. I gengäld förutsätter anstalten, att de av kommittén föreslagna
11 yrkesläkar- och 3 socialinspektörsassistentbefattningarna icke inrättas.
Yrkesinspektionens kontorspersonal borde därjämte ökas med ytterligare
2 befattningshavare.
Samtliga yrkesinspektörer in. fl. befattningshavare hos yrkesinspektionen
anse, att den av kommittén föreslagna personalförstärkningen är otillräcklig,
och de föreslå, att distriktens tillsynspersonal förstärkes med
ytterligare 48 tekniskt utbildade befattningshavare, därav 18 med lägre teknisk
utbildning. Vidare borde kontorspersonalen ökas med 6 biträden ut
-
103
Kungl. Maj:ts proposition nr 18b.
över kommitténs förslag. Det förutsattes dock, att yrkesläkartjänsterna och
befattningarna som socialinspektörsassistent icke inrättas. Yrkesinspektionens
ingenjörsförening uttalar sig i samma riktning.
Statskontoret framhåller däremot, att då man bedömer behovet av en ökning
av inspektionspersonalen hänsyn bör tagas till att efterlevnaden på
arbetsgivarhåll av arbetarskyddslagstiftningens bestämmelser numera i
allmänhet kan anses tillfredsställande, icke minst på grund av att arbetstagarna
äga möjlighet att genom sina organisationer påkalla och genomdriva
nödiga skyddsåtgärder. Frågan om hur ofta reguljär inspektion företoges
eller kunde företagas förlorade jämväl i betydelse med ökade möjligheter
för arbetstagarna att vid behov tillkalla inspektör för att få en
förmenad brist i arbetarskyddet konstaterad.
Byggnadsstyrelsen ifrågasätter, huruvida icke yrkesinspektionens personalorganisation
erhållit en alltför betydande omfattning.
Statens organisationsnämnd yttrar, att då de arbetsställen, vilka företrädesvis
skulle inspekteras av socialinspektörerna, i stor utsträckning vore
sådana, som nu icke vore registrerade hos yrkesinspektionen men komme
att bli det, när den nya arbetarskyddslagen trätt i kraft, och då antalet
dylika arbetsställen svårligen kunde på förhand beräknas, det syntes välbetänkt
att icke bestämma antalet socialhygieniker och assistenter till dem
samt deras inplacering i distriktsorganisationen förrän de nytillkommande
arbetsställenas antal, storlek och regionala fördelning kunde överblickas.
Den av kommittén föreslagna ökningen av kontorspersonalen på yrkesinspektionsdistrikten
från 22 till 53 förefölle i förhållande til! ökningen
av övrig personal väl rikligt tilltagen.
I fråga om personalbehovet för tillsynen å byggnadsarbete har
uttalats följande.
Landsorganisationen hänvisar med avseende å byggnadsinspektionen till
samverkande byggnadsfackförbundens yttrande samt understryker behovet
av en intensifierad tillsyn på detta område. Huruvida detta behov kunde
tillgodoses genom en specialinspektion i den omfattning kommittén föreslagit
vore tveksamt. Även med skärpta speciella säkerhetsföreskrifter för
byggnadsindustrien och efter genomförandet av systemet med s. k. regionala
skyddsombud torde så stora anspråk komma att ställas på tillsynen,
att det i längden knappast torde bli möjligt att — i de åtta distrikt, för
vilka specialinspektör ej föresloges — lita enbart till den allmänna inspektionen.
Om särskilda inspektionsorgan icke skulle anses erforderliga för
byggnadsindustriens område, vore det nödvändigt, att här föreliggande behov
av en intensifierad tillsynsverksamhet beaktades vid den eljest påfordrade
förstärkningen av den allmänna tillsynspcrsonalen.
Samverkande byggnadsfackförbunden anföra, att ehuru föreliggande förslag
rörande tillsynsverksamheten inom näringslivet i allmänhet i stort sett
104
Kungl. Maj:ts proposition nr 18-1.
kunde anses vara tillfredsställande, förbunden måste konstatera, att så icke
vore förhållandet i vissa avseenden beträffande byggnadsindustrien. Därför
hemställes, att för tillsynen av byggnadsindustriens arbetarskydd det inom
ämbetsverket och vid varje distrikt anställas särskilda därför utbildade
befattningshavare.
Yrkcsinspektören i första distriktet anför, att om erforderlig tillsyn av
varje byggnadspiats i Stockholm skall kunna ske under byggnadstiden
flera befattningshavare behövas. Yrkcsinspektören i andra distriktet anser,
att å distriktet behöves en särskild befattningshavare för byggnadsarbete
och stuveri. Yrkcsinspektören i åttonde distriktet yttrar, att det skulle vara
lämpligt med en »flygande man», som kunde inspektera byggnadsarbeten
och andra liknande, ej registrerade arbetsställen.
Såvitt angår tillsynen vid stuver i arbete biträder riksförsäkringsanstaltcn
kommitténs förslag att å vart och ett av första, femte och sjätte
yrkesinspektionsdistrikten tillsättes en särskild befattningshavare för denna
tillsyn. Sådana befattningshavare borde jämväl beräknas för vart och ett
av de tre norrländska distrikten.
Flera grkesinspektörer och grkesunderinspektörer anse, att utöver den
förstärkning av stuveritillsynen som kommittén föreslagit, ytterligare 3
befattningshavare böra tillsättas för denna tillsyn, nämligen en i sjätte
distriktet, en i nionde distriktet och en för tionde och elfte distrikten.
Tillsynen inom sistnämnda distrikt vore på grund av stora avstånd in. m.
förenad med mera arbete än i de övriga distrikten.
Specialinspektören för stuveriarbete finner den effektivisering av tillsynen
över stuveriarbetet, som kommittén föreslagit, vara väl motiverad.
Enligt hans uppfattning borde särskilda befattningshavare tillsättas även
inom nionde och tionde yrkesinspektionsdistrikten samt därjämte en för
tredje och fjärde distrikten gemensam befattningshavare med Linköping
som stationsort. Tillsynen av stuveriarbetet i hamnar skulle härigenom vid
största delen av landets kuster komma att utövas av sammanlagt 6 tjänstemän.
Vidare syntes lämpligt, att befattningshavare som sysslar med sådan
tillsyn ålägges förrätta tillsyn även i vissa hamnar, som äro närbelägna
det distrikt inom vilket han har sin stationsort.
Landsorganisationen, som åberopar svenska transportarbetareförbundets
yttrande, framhåller, att behov av en befattningshavare för stuveritillsynen
föreligger åtminstone även i nionde distriktet.
Svenska transportarbetareförbundet säger sig ha förväntat, att kommittén
med stöd av olycksfallsstatistiken skulle ha föreslagit kraftigare åtgärder
för att nedbringa antalet olycksfall inom stuverifacket.
19i<> års stuveriutredning anser det angeläget, att tillsynen av arbetarskyddet
inom stuverinäringen effektiviseras och att för denna tillsyn tillsättas
särskilda befattningshavare med kompetens att bedöma de inom
denna näring rådande förhållandena, vilka vore av speciell och mycket
105
Kungl. Maj.ts proposition nr 18i.
komplicerad natur. Utredningen biträder kommitténs förslag om tillsättande
av särskilda befattningshavare för stuveritillsynen inom första, femte och
sjätte yrkesinspektionsdistrikten men ifrågasätter samtidigt, om detta antal
är tillräckligt. Denna fråga borde prövas, sedan befattningshavarna
tjänstgjort någon tid.
Departementschefen.
Mot bakgrunden av de uppgifter kommittén lämnat beträffande inspektionsfrekvensen
framträder med skärpa behovet av en förstärkning av den
lokala organisationen. Jag har tillåtit mig att ganska utförligt återge vad
i yttrandena härom anförts. Även i övrigt kunna enligt vad jag inhämtat
yrkesinspektionens arbetsuppgifter i vissa hänseenden f. n. icke fullgöras
på tillfredsställande sätt på grund av brist på kvalificerad personal. I den
mån arbetarskyddet ytterligare utvecklas och intresset för detsamma växer,
komma otvivelaktigt ökade anspråk att ställas på yrkesinspektionen. Av
stor betydelse är, att yrkesinspektionen utan oskälig tidsutdräkt kan lämna
arbetsgivare, skyddsombud in. fl. erforderliga upplysningar, råd och anvisningar
i arbetarskyddsfrågor. Särskilt angeläget är att den värdefulla
skyddsombudsinstitutionen stödes av yrkesinspektionen.
För egen del har jag genom den i ämnet förebragta utredningen och av
mig i övrigt kända förhållanden blivit övertygad om att yrkesinspektionen
är i behov av en icke obetydlig förstärkning. Såsom jag tidigare anfört torde
emellertid under nuvarande förhållanden endast en begränsad utbyggnad
kunna komma i fråga. Jag finner det också i och för sig lämpligt, att utbyggnaden
sker etappvis bl. a. med hänsyn till vikten av att organisationen
rekryteras med väl kvalificerad personal.
Jag behandlar i det följande de särskilda förslag, som kommittén framlagt
beträffande den lokala organisationen.
Kommittén har föreslagit, att benämningen yrkesinspektionen
skall ersättas med arbetsinspektionen. Enligt min mening föreligger icke
anledning att frångå det sedan länge använda namnet yrkesinspektionen
och jag föreslår således, att detta bibehålies.
Vad angår distri k tsin delningen för den allmänna yrkesinspektionen
har i några remissyttranden ifrågasatts, huruvida icke antalet distrikt
bör ökas. Jag finner för min del icke lämpligt att frågan om ändring i
denna indelning nu upptages till närmare prövning.
Vad angår den allmänna yrkesinspektionens arbetsuppgifter har
kommittén förutsatt, att de i huvudsak skola motsvara dem som nu åvila
den allmänna och den kvinnliga yrkesinspektionen. Kommittén har skilt på
skyddstekniska, yrkeshygieniska, medicinska och sociala uppgitter. Dessa
ha med hänsyn till sin art och omfattning ansetts böra uppdelas på särskilda
befattningshavare med teknisk, medicinsk och socialhygienisk ut
-
106
Kungl. Maj:ts proposition nr 181.
bildning och erfarenhet. I enlighet härmed skola enligt förslaget på varje
distrikt tjänstgöra en yrke sinspektör, en yrkesläkare och en socialinspektör.
Jag behandlar till en början kommitténs förslag i vad det avser inrättande
av befattningar som yrkesläkar e. Enligt förslaget skola dessa
läkare vara heltidsanställda och placerade i lönegrad Ca 32 (A 29). På dem
skulle främst ankomma att övervaka arbetarskyddslagstiftningens tillämpning
i medicinskt-yrkeshygieniskt hänseende. Kommitténs förslag har avstyrkts
av tre reservanter inom kommittén och har starkt kritiserats i flertalet
yttranden, som behandlat förslaget i denna del. Mot förslaget har
främst åberopats, att för uppdraget kvalificerade läkare över huvud taget ej
finnas att tillgå samt att i vart fall de av kommittén föreslagna löneförmånerna
icke kunna anses tillräckliga för att erhålla lämpliga sökande.
Även behovet av heltidsanställda läkare har ifrågasatts. Olika andra utvägar
för att tillgodose yrkesinspektionens läkarbehov ha anvisats. Sålunda
har föreslagits, att ett antal läkare skola knytas till centralmyndigheten
eller till yrkeshygieniska avdelningen vid folkhälsoinstitutet i stället för till
distrikten. Även utnyttjande av läkare vid yrkessjukdomskliniker, i den
mån sådana inrättas, samt anlitande av tjänsteläkare eller andra läkare i
orten har ansetts lämpligt.
Jag har tidigare förordat, att hos arbetarskyddsstyrelsen skola finnas två
läkare. Det torde enligt min mening stå utom allt tvivel, att om tillsynen
över arbetarskyddet skall bli effektiv, en viss medverkan av läkare även
är nödvändig vid den lokala tillsynstjänsten. Jag är därför ense med kommittén,
att möjlighet bör skapas för en vidgad läkarmedverkan inom yrkesinspektionen.
Av vad i yttrandena anförts synes emellertid klart framgå,
att den av kommittén föreslagna vägen icke f. n. är framkomlig. Heltidsbefattningar
för läkare torde sålunda icke nu böra inrättas.
Såsom jag anfört vid behandlingen av arbetarskyddsstyrelsens behov av
läkare, torde över huvud taget endast en tillfällig lösning av arbetarskyddets
läkarfråga f. n. kunna genomföras. Vad yrkesinspektionen angår, kan
det tänkas att dess läkarbehov till större eller mindre del skulle kunna tillgodoses
genom läkare vid yrkesmedicinska undersökningscentraler, därest
flera sådana komma att inrättas i framtiden. Det synes emellertid även
önskvärt att vinna erfarenhet av den av kommittén förordade organisationsformen
med inspektionsläkare direkt knutna till yrkesinspektionens distrikt.
I sådant syfte får jag förorda, att til! yrkesinspektionen försöksvis knytas
två läkare med uppgift att biträda vid tillsynens utövande samt verkställa
erforderliga utredningar. Då ifrågavarande försöksverksamhet bör ledas och
bedrivas i intim samverkan med arbetarskyddsstyrelsens läkare, föreslår
jag, att nämnda läkare under försökstiden placeras hos styrelsen. Jag finner
vidare lämpligt, att deras verksamhet företrädesvis förlägges till första
och andra yrkesinspektionsdistrikten, vilka båda ha stationsort i Stockholm.
Härigenom kunna erfarenheter om läkares medverkan i tillsynsarbe
-
107
Kungi. Maj:ts proposition nr 184.
tet vinnas dels frän ett stadsdistrikt och dels från ett distrikt av övervägande
landsbygdskaraktär. Förslaget att förlägga läkarnas verksamhet till
nämnda distrikt får dock ej utesluta möjlighet att anlita dem for uppgifter
även inom andra yrkesinspektionsdistrikt.
Ifrågavarande läkare torde böra anställas på deltid mot arvode.
.Tåg övergår härefter till frågan om de föreslagna socialinspektörerna.
På den kvinnliga yrkesinspektionens personal ankommer att övervaka
arbetarskyddslagstiftningens efterlevnad företrädesvis vid arbete, vax till
kvinnor användas, att verka för att nödiga sociala anordningar vidtagas
samt att tillhandagå med upplysning, råd och anvisningar i sociala frågor.
Kommittén har föreslagit, att den kvinnliga yrkesinspektionen skall inordnas
i den allmänna yrkesinspektionen och där ersättas av en manlig eller
kvinnlig socialinspektör på varje distrikt. Socialinspektör skulle utöva tillsyn
även vid arbetsställen med manlig arbetskraft. Tre av kommitténs ledamöter
ha reserverat sig mot förslaget, i det att de anse, att den nuvarande
kvinnliga yrkesinspektionen bör bibehållas med oförändrade arbetsuppgifter
och oförändrad ställning, ehuru utbyggd till att omfatta personal å
samtliga 11 inspektionsdistrikt.
Mot kommitténs förslag har främst åberopats, att den hygieniska tillsynen
å arbetsplatserna icke kan skiljas från den tekniska tillsynen samt
att kvinnlig inspektionspersonal fordras för de särskilda frågor som röra
kvinnliga arbetstagare samt för vissa frågor rörande arbetstagarnas sociala
förhållanden utanför arbetsplatsen. Dessa omständigheter ha ansetts
tala för att den kvinnliga yrkesinspektionen bör bibehållas, enligt vissa
yttranden dock med förstärkt personal.
För egen del får jag anföra följande. Kommitténs förslag att den nuvarande
kvinnliga yrkesinspektionens verksamhetsområde skall utsträckas att
avse även arbetsställen med helt eller övervägande manlig arbetskraft synes
mig i princip riktigt. Enligt min uppfattning är det önskvärt, att genom
yrkesinspektionens försorg vid sidan av den tekniskt inriktade inspektionen
sker en tillsyn också ur mera allmänt social synpunkt. Härvid bör särskild
uppmärksamhet liksom hittills ägnas åt frågor, som angå kvinnliga
arbetstagare. Tillsynen bör dock icke begränsas härtill utan avse aven de
hygieniska förhållandena på arbetsplatsen samt andra frågor, allt i den mån
behovet av teknisk sakkunskap hos den inspekterande är mindre framträdande.
En huvuduppgift för den sociala inspektionen bör även vara konsulterande
verksamhet beträffande för arbetstagarnas yrkesverksamhet betydelsefulla
frågor utanför arbetsplatserna, exempelvis spörsmål rörande
kost, bostad, hälso- och sjukvård samt daghem för barn.
Emellertid föreligga praktiska svårigheter alt uppdra eu tydlig gräns
mellan de arbetsuppgifter, som böra ankomma på den tekniska och på den
sociala personalen. Ett utsträckande av den sociala personalens tillsyn till
108
Kungl. Maj:Is proposition nr 18i.
samtliga arbetsställen, som nu äro föremål för tillsyn genom den tekniska
personalen, skulle innebära en sådan ökning av arbetsuppgifterna, att en
mycket betydande förstärkning av den sociala personalen skulle erfordras.
Den av kommittén föreslagna personaluppsättningen torde icke vara tillräcklig
i sådant fall. Vidare torde den fortgående tekniska utvecklingen
medföra, att allt flera arbetsställen fordra tillsyn genom teknisk personal.
Dessa överväganden synas leda fram till att den nu tillämpade fördelningen
av arbetsuppgifterna mellan den sociala och tekniska personalen i
stort sett bör bestå. Vissa arbetsställen, där de tekniska frågorna äro av
jämförelsevis begränsad betydelse och där arbetstagarna i särskilt stor omfattning
äro kvinnor, böra således kunna stå under tillsyn företrädesvis
av den sociala personalen. I mån av behov bör denna personal anlitas för
allmänt sociala spörsmål beträffande arbetsställen, som stå under den
tekniska personalens tillsyn och omvänt. Denna arbetsfördelning torde icke
behöva anses strida mot den i gällande arbetarskyddslag intagna avgränsningen
av den kvinnliga yrkesinspektionens arbetsområde till tillsyn företrädesvis
å arbete, vartill kvinnor användas.
Otvivelaktigt föreligger behov av social personal inom samtliga den allmänna
yrkesinspektionens distrikt. Jag föreslår därför inrättande av en beiattning
för den sociala tillsynen å varje sådant distrikt. Mot den av kommittén
föreslagna tjänstebenämningen socialinspektör har erinrats, att
samtliga yrkesinspektionens befattningshavare i en mening utöva social
inspektion. Då den föreslagna benämningen icke desto mindre synes ge en
god uppfattning om befattningshavarnas uppgifter, anser jag dock att benämningen
bör användas.
Enligt kommitténs förslag skall befattning som socialinspektör icke förbehållas
kvinna. Jag delar av principiella skäl i detta hänseende kommitténs
mening. Emellertid synes det antagligt, att kvinnor som regel komma
alt bekläda ifrågavarande tjänster. Det synes också vara ett önskemål, att
å varje distrikt finnes åtminstone en kvinna bland den inspekterande personalen.
Benämningen den kvinnliga yrkesinspektionen torde under nu angivna
förhållanden icke vidare böra användas.
Det synes vara nödvändigt, att en befattningshavare är chef inom varje
distrikt och har att fördela tillsynsuppgifterna mellan distriktets tjänstemän.
Med den uppläggning av distriktens personalorganisation, som jag
föreslår, synes det vara naturligt att yrkesinspektören är chef för distriktets
personal. Socialinspektörerna, vilka såsom jag förut framhållit skola stå
under särskild ledning av arbetarskyddsstyrelsens sociala avdelning, torde
böra intaga en mera fristående ställning än den tekniska personalen. Dock
bör yrkesinspektören sörja för den nödiga samordningen mellan deras verksamhet
och tillsynsverksamheten i övrigt.
I fråga om kompetenskraven för yrkesinspektionens tekniska
109
Kungl. Maj.ts proposition nr 184.
personal samt befattningshavarnas benämningar bär kommittén föreslagit
ändring vad gäller de nuvarande yrkesunderinspektörerna. Av sökande
till dessa befattningar fordras f. n. övermaskinistutbildning eller
däremot i huvudsak svarande teoretisk och praktisk utbildning. Kommittén
har föreslagit, att av sådan sökande skall fordras ingenjörsexamen
från statligt tekniskt läroverk eller annan därmed likvärdig utbildning. Därjämte
har föreslagits, att titeln yrkesunderinspektör ändras till distriktsingenjör.
Enligt vad kommittén upplyst finnas redan nu anställda vid yrkesinspektionen
ett flertal yrkesunderinspektörer, som enbart eller förutom övermaskinistexamen
ha utbildning motsvarande läroverksingenjörsexamen.
Den tekniska utvecklingen med maskinell drift i allt större omfattning
talar även för att befattningshavarna böra ha en mera allsidig utbildning
i tekniska ämnen. Med hänsyn härtill vill jag icke motsätta mig förslaget
i denna del. Som norm för kompetensen bör sålunda angivas ingenjörsexamen
från statligt tekniskt läroverk. Vad som förordats bör dock icke
hindra att som yrkesunderinspektör kan komma i fråga person, som
icke fyller sistnämnda krav men vars erfarenhet från industriellt eller
annat arbete kan göra honom skickad att fullgöra de uppgifter, som åvila
befattningshavaren.
Till förslaget att utbyta benämningen yrkesunderinspektör mot distriktsingenjör
ställer jag mig tveksam. Jag förordar, att den nuvarande benämningen
bibeliålles.
Kommitténs förslag att tjänsteman med lägre teknisk utbildning bör
äga möjlighet att söka och vinna befordran till de högre tjänsterna biträder
jag.
Beträffande de för socialinspektör förordade kompetenskraven, vilka
innebära fordran på akademisk examen jämte utbildning vid socialinstitut,
ställer jag mig betänksam. I likhet med vissa remissinstanser anser jag, att
det formella kompetenskravet bör begränsas till genomgång av fullständig
kurs vid socialinstitut. Den formella kompetensen bör dock kunna ersättas
av erfarenhet av skyddsarbete eller annan praktisk verksamhet på området.
Kommittén har föreslagit en viss höjning av löneställningen för
flertalet av yrkesinspektionens befattningshavare. Riksförsäkringsanstalten
har särskilt framhållit de betydande rekryteringssvårigheter, som under de
senaste åren yppat sig med avseende på de befattningar för vilka fordras
teknisk högskoleutbildning. För att minska dessa svårigheter vore det enligt
anstaltens mening ofrånkomligt, att personalens löner över lag höjdes.
Yrkesinspektörerna in. fl. ha framlagt förslag till såväl lönegradsplaceringar
som befordringsgång för yrkesinspektionens tekniska personal.
Jag vill i detta sammanhang erinra, att vid den provisoriska förstärkning
av yrkesinspektionens personal, som föregående år genomfördes, en
höjning av löneförmånerna för de för högskoleingenjörer avsedda lägre
no
Kungl. Maj.ts proposition nr 18b.
befattningarna måste vidtagas för att underlätta rekryteringen. Sålunda
fastställdes, att lönen för de nya distriktsingenjörstjänsterna och för aspirant
till sådan tjänst skulle utgå i form av arvode motsvarande nettolönen
i lägsta löneklassen av lönegrad Ce 24 (Eo 21). Oaktat denna löneförbättring
för nämnda tjänster har rekryteringen ej kunnat tryggas.
Givet är att de svårigheter, som nu föreligga beträffande rekryteringen
av yrkesinspektionens ingenjörspersonal, menligt inverka på inspektionens
arbetseffektivitet. Då enligt min mening de hittills eftersträvade fordringarna
vad beträffar personalens erfarenhet från industriell eller liknande
verksamhet icke utan synnerliga skäl böra eftergivas, anser jag i likhet med
riksförsäkringsanstalten angeläget, att löneförmånerna för ingenjörspersonalen
förbättras. Under nuvarande förhållanden kan jag icke ingå på
prövning av lönefrågan. En sådan prövning bör dock enligt min mening
snart komma till stånd. Vad angår lönefrågan för distriktsingenjörer och
vrkesunderinspektörer får jag erinra, att den jämväl sammanhänger med
prövningen av 1944 års personalutrednings förslag angående reglering av
anställningsförhållandena för teknisk personal.
Jag har förut föreslagit, att två arvodesavlönade biträdande läkare för
arbetarskyddsärenden anställas för att bistå yrkesinspektionen vid handläggning
av uppgifter, som kräva medicinsk bedömning och rådgivning. Jag
föreslår, att arvodena fastställas till 6 000 kronor för år. Föreskrifter angående
tjänstgöringens omfattning, semester och tjänstledighet, traktamentsersättning
in. in. torde få meddelas av Kungl. Maj :t.
För socialinspektör har kommittén föreslagit samma lönegradsplacering
som för den nuvarande yrkesinspektrisbefattningen, d. v. s. lönegrad Ca 29
(A 26). De nuvarande distriktsinspektriserna äro placerade i Ce 25 (Eo 22).
Annan lönegradsplacering för socialinspektör har föreslagits såväl i remissyttranden
som reservationsvis inom kommittén. Ej heller denna lönefråga
anser jag mig i nuvarande läge böra upptaga till närmare prövning. Jag
föreslår, att socialinspektör placeras i den för distriktsinspektris gällande
25 lönegraden. Då jag ej nu finner mig böra föreslå inrättande av några
assistentbefattningar till socialinspektörerna, upptages ej deras lönefråga
till behandling.
Vad angår yrkesinspektionens kontorspersonal har kommittén föreslagit,
att på varje distrikt inrättas en kansliskrivartjänst i lönegrad Ca 15 (All)
och som närmaste biträde ett kanslibiträde i Ca 11 (A 7). Enligt min uppfattning
ankommer på distriktens kontorspersonal ett kvalificerat arbete,
som onekligen torde motivera en lönegradsuppflyttning av åtminstone vissa
av de nuvarande kontorsbiträdena. Såsom jag framhållit vid behandlingen
av frågan om arbetarskyddsstyrelsens biträdespersonal pågår f. n. utredning
angående anställningsförhållandena för högre biträdespersonal i statens
tjänst. I avvaktan på resultatet av denna utredning anser jag mig
böra förorda, att ifrågavarande befattningar tills vidare kvarstå i nuvarande
löneställning.
in
Kungl. Maj:ts proposition nr 18b.
Vad beträffar personalorganisationens omfattning har
jag tidigare uttalat, att en utvidgning enligt min mening erfordras. Innan
jag övergår till att närmare behandla kommitténs förslag i denna del, vill
jag erinra om den provisoriska personalförstärkning, som — efter det kommittébetänkandet
avlämnats — tillerkänts yrkesinspektionen enligt det avriksdagen
år 1947 fattade beslutet. Detta innebar, att yrkesinspektionen
fr. o. in. den 1 juli 1947 förstärktes med 3 extra ordinarie förste distriktsingenjörer
i lönegrad Ce 27, 7 arvodesavlönade distriktsingenjörer, 5 arvodesavlönade
yrkesunderinspektörer och 8 biträden för kontorsgöromål. Samtidigt
tillfördes den kvinnliga yrkesinspektionen 3 arvodesavlönade assistenter
och 1 skrivbiträde. Med undantag av 4 distriktsingenjörstjänster ha
samtliga befattningar tillsatts.
Då jag i likhet med kommittén räknar med oförändrad distriktsindelning,
följer därav att antalet yrkesinspektörer blir såsom hittills 11.
Antalet förste distriktsingenjörer utgör f. n. 14, varav 11 ordinarie och
3 extra ordinarie. De sistnämnda, som upptagits i kommitténs förslag som
tre ordinarie befattningar, ha tillkommit vid nyss nämnda personalförstärkning.
Kommittén har uppskattat behovet av distriktsingenjörer till 34,
däri inberäknat 2 aspiranter till distriktsingenjörstjänst. Förstärkningen
fr. o. in. budgetåret 1947/48 avsåg 7 distriktsingenjörsbefattningar. F. n.
finnas alltså 24 distriktsingenjörer, varav 13 ordinarie i lönegrad Ca 24 och
11, därav 2 aspiranter, med lön i form av arvode motsvarande nettolönen
i lägsta löneklassen av lönegrad Ce 24. Riksförsäkringsanstalten och yrkesinspeklörerna
ha föreslagit en väsentlig ökning av antalet distriktsingenjörer
i förhållande till kommitténs förslag. Jag tillstyrker, att sammanlagt 11
befattningar för högskoleutbildade ingenjörer inrättas i nu ifrågavarande
utbyggnadsetapp. Med hänsyn till såväl befordringsmöjligheterna för
nämnda personal som vikten av att inom de mest arbetsbelastade distrikten
äga tillgång till mera kvalificerade befattningshavare för särskilt svårbedömda
arbetsuppgifter förordar jag, att två av de nya befattningarna
inrättas som förste distriktsingenjörstjänster i Ce 27. Antalet befattningar
som förste distriktsingenjör skulle alltså bli 16. Återstående nio befattningar
böra vara distriktsingenjörstjänster. Totala antalet distriktsingenjörer
skulle då utgöra 33. Jag föreslår, att 18 distriktsingenjörer uppföras som
ordinarie och 12 som extra ordinarie, medan 3 befattningar böra räknas
som rekryteringstjänster. Sistnämnda tjänster torde böra placeras i Cg 24.
Antalet yrkesunderinspektörer uppgår f. n. till 22 ordinarie och 10 extra
ordinarie. Härtill komma de 5 vid den förut angivna personalförstärkningen
inrättade befattningarna med lön i form av arvode motsvarande nettolönen
i lägsta löneklassen av lönegrad Ce 20. Jag vill erinra, att föregående års
riksdag vid behandlingen av förslaget till berörda personalförslärkning uttalade,
att den fåll uppmärksamheten riktad på det ökade tillsynsbehovet
beträffande byggnadsindustrien och att den förutsatte, att arbetarskyddsfrågan
inom denna industri ägnades fortsatt uppmärksamhet vid beredande
112
Kungl. Maj.ts proposition nr 184.
av förevarande förslag. Kommittén har föreslagit, att antalet yrkesunderinspektörsbefattningar
ökas med 12. Utöver de 5 redan tillsatta befattningarna
skulle således inrättas ytterligare 7 befattningar. Med beaktande
av vad riksdagen uttalat föreslår jag, att 4 nya befattningar inrättas i lönegrad
Ce 20. Av de år 1939 inrättade yrkesunderinspektörsbefattningarna anser
jag 10 böra uppföras på ordinarie stat. Ifrågavarande tjänster skulle
alltså utgöra tillhopa 41, varav 32 böra upptagas såsom ordinarie och de
övriga 9 såsom extra ordinarie.
I fråga om socialinspektörer räknar jag med 11, en befattning på varje
yrkesinspektionsdistrikt, därvid de nuvarande 3 distriktsinspektrisbefattningarna
böra överföras till ordinarie stat, medan de nyinrättade 8 befattningarna
upptagas som extra ordinarie. De av kommittén föreslagna 3
assistentbefattningarna åt socialinspektörerna anser jag ej nu böra inrättas.
Vad kontorspersonalen beträffar förordar jag, att 8 nya biträdestjänster
inrättas. Denna personal skulle således omfatta 38 befattningshavare.
Kommitténs förslag att inrätta 4 befattningar som expeditionsvakt å vissa
distriktsexpeditioner anser jag mig icke kunna biträda.
Vad angår fördelningen av den föreslagna ingenjörs- och biträdespersonalen
på de olika yrkesinspektionsdistrikten anser jag, att det bör ankomma
på arbetarskyddsstyrelsen att närmare bestämma härom.
Vid bifall till vad jag sålunda förordat skulle personalbeståndet för den
allmänna yrkesinspektionen omfatta: 11 yrkesinspektörer (Ca 31), 16 förste
distriktsingenjörer (Ca 27 och Ce 27), 11 socialinspektörer (Ca 25 och
Ce 25), 30 distriktsingenjörer (Ca 24 och Ce 24), 3 aspiranter till distriktsingenjörstjänst
(Cg 24), 41 yrkesunderinspektörer (Ca 21 och Ce 20) samt
38 biträden. Härtill skulle komma 2 arvodesavlönade läkare.
De av mig föreslagna ändringarna i personalorganisationen böra träda i
kraft fr. o. m. den 1 januari 1949.
En tablå över nuvarande och av mig föreslagna befattningar bifogas
(bil. 2).
IV. Den kommunala tillsynen.
Nuvarande organisation.
I egenskap av kommunala tillsynsorgan inom yrkesinspektionen ha hälsovårdsnämnderna
enligt 23 § arbetarskyddslagen att utöva tillsyn å efterlevnaden
av denna lag. Inom landskommun, där särskild hälsovårdsnämnd
ej tillsatts, fungerar salunda kommunalnämnden som kommunalt tillsynsorgan.
Rörande den nuvarande kommunala tillsynen har kommittén anfört
följande.
113
Kungi. Maj.ts proposition nr 18b.
Enligt gällande instruktion för yrkesinspektionen har hälsovårdsnämnd
att biträda med tillsyn å arbete, vilket bedrives utan användande av maskinella
hjälpmedel eller sådana ångpannor, kokare eller andra kärl under
tryck, som genom explosion kunna förorsaka olycksfall, och ej är underkastat
bergmästares tillsyn samt vari i regel användas färre än 10 arbetare.
Den kommunala tillsynen omfattar sålunda huvudsakligen mindre
arbetsställen utan maskinella hjälpmedel inom handel, hantverk, byggnadsverksamhet
och viss annan verksamhet, såsom hotell-, restaurang- och
kaférörelse, eller rörelse, som drives å rakstuga, frisersalong och fotografiateljé,
ävensom arbete i grustag eller å annat liknande arbetsställe.
Det åligger kommunalt tillsynsorgan att tillika utöva tillsyn å efterlevnaden
av lagen om arbetstidens begränsning, arbetstidslagen för detaljhandeln
och arbetstidslagen för hotell, restauranger och kaféer samt lagen om
vissa inskränkningar beträffande tiden för förläggande av bageri- och konditoriarbete
vid de arbetsställen, som omfattas av dessa lagar och som enligt
arbetarskyddslagen falla under kommunal tillsyn. Kommunalt tillsynsorgan
har därjämte att utöva tillsyn å lantarbetstfdslagens efterlevnad vid
sådana arbetsställen inom jordbruket, som omfattas av sistnämnda lag men
icke inbegripas under arbetarskyddslagen.
Kommunalt tillsynsorgan är vid utövandet av sin tillsynsverksamhet
jämlikt nämnda lagar underställt vederbörande yrkesinspektörs överinseende,
och enligt ovannämnda instruktion åligger det hälsovårdsnämnd att
noggrant beakta de anvisningar yrkesinspektören meddelat rörande tillsynens
utövande. Om den kommunala tillsynen avser ett större antal arbetsställen
eller tillsynen eljest kräver mer avsevärt arbete, äger hälsovårdsnämnden
på lämpligt sätt fördela tillsynens utövande mellan sina ledamöter
eller uppdraga åt särskild person inom eller utom nämnden att i större
eller mindre omfattning fullgöra den nämnden åliggande tillsynen. Hälsovårdsnämnd,
som beslutat fördela eller meddela uppdrag beträffande tillsynen
på sätt här nämnts, är dock fortfarande ansvarig för tillsynens behöriga
fullgörande, och den bör utöva kontroll över tillsynsverksamheten
samt, i den mån så erfordras, meddela föreskrifter angående tillsynens
omfattning och utövande.
Den kommunala tillsynen utövades år 1942 enligt av kommittén lämnad
uppgift i 368 kommuner av nämndens hälsovårdstillsyningsman eller annan
särskilt tillsatt person, i 984 kommuner av en eller flera av nämndens ledamöter
och i 912 kommuner av nämndens samtliga ledamöter. Det totala
antalet kommunala tillsynsorgan, som år 1942 vore registrerade hos yrkesinspektionen,
utgjorde 2 727.
Kommitténs förslag.
Kommittén föreslår, att den kommunala tillsynen behålles, oaktat den i
stor utsträckning visat sig brista i effektivitet. Om vad kommittén anfört
härutinnan torde jag få hänvisa till redogörelsen å s. 563 o. f. i betänkandet
med förslag till ny arbetarskyddslag (SOU 1946: 60). En viss begränsning
av tillsynen finner kommittén dock påkallad, i det alt dylik tillsyn anses
böra åläggas endast sådana kommuner och samhällen, som ha särskild
8 — Ilihang till riksdagens protokoll W''i8. t sand. Nr I8''i.
114
Kungl. Maj:ts proposition nr 184.
hälsovårdsnämnd. I fråga om övriga kommuner och samhällen förutsättes,
att tillsynen skall utövas helt av yrkesinspektionens befattningshavare.
Enligt förslaget skall vidare i kommun, där hälsovårdsnämnden tillsatt särskild
tillsynsman för allmänna hälsovården, den kommunala tillsynen jämlikt
arbetarskyddslagstiftningen uppdragas åt denne. Finnes ej sådan tillsynsman
anställd hos hälsovårdsnämnden eller föranleder annat särskilt
förhållande till undantag från nämnda regel, föreslår kommittén, att tillsynen
skall anförtros åt annan därtill lämplig av nämnden för viss tid utsedd
person.
Enligt kommitténs mening skall kommunal tillsynsman vid utövande av
tillsyn jämlikt arbetarskyddslagstiftningen vara underställd vederbörande
distriktschef inom yrkesinspektionen, ej såsom nu hälsovårdsnämnd.
I fråga om den kommunala tillsynens arbetsuppgifter finner kommittén
sig icke böra föreslå någon saklig ändring. Det bör sålunda åligga kommunal
tillsynsman att i den omfattning, som den kommunala tillsynen f. n.
avser, utöva tillsyn å efterlevnaden av de lagar och andra författningar på
arbetarskyddets område, beträffande vilka sådan tillsyn uppdragits åt arbetsinspektionen.
Härtill anför kommittén.
Ehuru kommittén sålunda icke föreslår någon ändring i fråga om den
kommunala tillsynens arbetsuppgifter, vill kommittén likväl framhålla, att
om den kommunala tillsynen anordnas på sätt ovan anförts, det icke bör
vara uteslutet att till kommunal tillsynsman överflytta tillsynen å vissa
arbetsställen med maskinella hjälpmedel eller tryckkärl av mera enkel beskaffenhet.
En sådan överflyttning torde kunna anses försvarbar med hänsyn
till bl. a., att maskiner och redskap numera skola redan vid avlämnande
vara försedda med nödiga skydd och i övrigt erbjuda betryggande säkerhet
mot ohälsa och olycksfall.
Rörande de fordringar på kompetens, som böra ställas på kommunal tillsynsman,
framhåller kommittén följande.
Att viss kompetens måste fordras av dessa tillsynsmän, synes kommittén
lika motiverat som beträffande arbetsinspektionens inspekterande befattningshavare.
Kommittén föreslår därför, att av kommunal tillsynsman
fordras, att han i regel skall ha genomgått vid statens institut för folkhälsan
anordnad kurs för hälsovårdstillsyningsmän eller annan därmed likvärdig
kurs. Dock bör i visst fall även annan person kunna godtagas såsom tillsynsman,
om distriktschef vid arbetsinspektionen förklarat honom vara
kompetent att utöva kommunal tillsynsverksamhet jämlikt arbetarskyddslagen.
Kommittén vill i detta sammanhang understryka betydelsen av att
lämpliga utbildnings- och fortbildningskurser anordnas för de kommunala
tillsynsmännen. Det bör ankomma på arbetsrådet att i samråd med vederbörande
distriktschef er och lämpligen även de lokala hälsovårdsmyndigheterna
föranstalta om sådana kurser.
I sitt förutnämnda betänkande (s. 565) framhåller kommittén, att erfarenheten
visat att resultatet av den kommunala tillsynen i allmänhet blivit
bäst där denna uppdragits åt särskilda avlönade tillsynsmän. Med be
-
115
Kungl. Maj:ts proposition nr 18''i.
aktande härav föreslår kommittén, att i arbetarskyddslagen föreskrives att
kommunal tillsynsman skall för sitt uppdrag äga åtnjuta skälig ersättning
av kommunala medel. Kommittén föreslår därjämte att kommun skall
kunna erhålla bidrag av statsmedel till ersättning åt kommunala tillsynsmän
med högst halva ersättningsbeloppet, dock högst 800 kronor för år.
Statsverkets kostnader för genomförande av denna bidragsform, som ansetts
i första hand böra få åtnjutas av kommuner och samhällen med lägre
invånarantal än 5 000, uppskattas av kommittén till omkring 130 000 kronor.
Yttranden.
Kommitténs förslag att behålla den kommunala tillsynen
å arbetarskyddslagstiftningens efterlevnad har i allmänhet ej föranlett
något särskilt uttalande i remissyttrandena. Det biträdes av bl. a. medicinalstyrelsen,
hälsovårdsnämnden i Örebro, svenska stadsförbundet och svenska
provinsialläkarföreningen. Överståthållarämbetet finner det av praktiska
och ekonomiska skäl nödvändigt, att den kommunala tillsynen behålles.
Länsstyrelsen i Malmöhus lån anser, att de kommunala tillsynsmännen utgöra
en nödvändig förstärkning av yrkesinspektionens personal. Även
samtliga yrkesinspektörer uttala sig för att den kommunala tillsynen behålles
med sina hittillsvarande arbetsuppgifter. De förutsätta dock, att
yrkesinspektör skall kunna, när han så finner lämpligt, överflytta visst
arbetsställe eller vissa grupper av arbetsställen med enkel maskinell utrustning
till kommunalt tillsynsorgan. Yrkesinspektören i nionde distriktet
yttrar, att det är ogörligt för yrkesinspektionen att utöva tillsyn över det
stora antal små arbetsställen, som falla under kommunal tillsyn. Det vore
dessutom missbruk av arbetskraft att sätta kvalificerade tjänstemän på tillsyn
av hemarbete, små kooperativa företag o. d.
I vissa yttranden ifrågasättes dock om icke den kommunala tillsynen
bör slopas och tillsynen i stället överflyttas på den statliga yrkesinspektionen.
För en sådan ändring uttalar sig riksförsäkringsanstalten, dock
utan att göra något yrkande. Den nuvarande svårigheten att för nämnda
tillsyn erhålla lämpliga, tillräckligt kompetenta och intresserade personer
skulle, framhåller anstalten, bättre och med mindre kostnader för stat och
kommun än enligt kommitténs förslag kunna bemästras, om för tillsynen
i fråga ett mindre antal inspektörer fast anställdes vid varje yrkesinspektionsdistrikt.
En förstärkning av yrkesinspektionens distriktspersonal framför
bibehållandet av de kommunala tillsynsmännen förordas även av länsstyrelsen
och förste provinsialläkaren i Göteborgs och Bohus län, förste
stadsläkaren i Göteborg och hälsovårdsnämnden i Karlskoga. Även landsorganisationen
ifrågasätter — dock utan att framställa något yrkande —
om ej samma eller bättre resultat kan vinnas genom att i stället förstärka
den allmänna inspektionens personalresurser. Kooperativa förbundet anser,
att den kommunala tillsynsverksamheten utan olägenhet kan undvaras.
116
Kungl. Maj:ts proposition nr 18i.
Förslaget att begränsa den kommunala tillsynen till
sådana kommuner och samhällen, där särskild hälsovårdsnämnd
finnes, har i de flesta yttranden lämnats utan erinran.
Samtliga yrkesinspektörer utom en, som anser att den kommunala tillsynen
bör behållas endast i de större städerna, förorda däremot att tillsynen
begränsas till sådana kommuner, som kunna fast anställa person med för
uppdraget lämplig kompetens.
Svenska landskommunernas förbund framhåller, att om det är ogörligt
att helt frigöra kommunerna från ifrågavarande tillsynsuppgift, denna
borde förbehållas stadskommunerna.
Kommitténs förslag att inom varje kommun och samhälle, där särskild
hälsovårdsnämnd finnes, nämnden skall för tillsynen utse
en särskild kommunal tillsynsman, har behandlats i några
yttranden.
. Sålunda finner överståthållarämbetet det ändamålsenligt, att det omedelbara
ansvaret för den kommunala tillsynen skall åvila vissa därtill förordnade
tillsynsmän. Förste provinsialläkarna i Uppsala, Malmöhus och
Västernorrlands län samt förste stadsläkaren i Malmö ifrågasätta däremot
behovet och lämpligheten av att tillsätta särskild kommunal tillsynsman.
Flertalet yrkesinspektörer uttala farhågor för att den kommunala tillsynen
icke blir nämnvärt bättre genom att särskild kommunal tillsynsman tillsättes
och att denne tillförsäkras viss ersättning för uppdraget.
Rörande förslaget att kommunal tillsynsman skall med avseende
å nämnda tillsyn vara underställd vederbörande
distriktschef framhåller medicinalstyrelsen bl. a., att även om
tjänsteläkare och hälsovårdsnämnd i många fall icke kunna anses besitta
den särskilda sakkunskap, som här avses, det ändock vore olämpligt att
helt ställa dem utanför kontrollen av eventuella sanitära olägenheter vid
ifrågavarande arbetsställen. Lämpligheten av att göra en av hälsovårdsnämnden
avlönad tjänsteman i viss del av sin verksamhet helt underställd
statlig myndighet kunde även ifrågasättas. Överståthållarämbetet anser, att
ansvaret för den kommunala tillsynen bör liksom hittills åvila hälsovårdsnämnderna,
enär man i annat fall knappast torde kunna räkna med att
nämnderna skola ägna något större intresse åt uppsikten över de förordnade
tillsynsmännen. Mot förslaget i förevarande del uttala sig också länsstyrelsen
i Västernorrlands län, förste provinsialläkarna i Uppsala och Våsternorrlands
län samt förste stadsläkaren och hälsovårdsnämnden i Malmö.
De anse det bl. a. vara olämpligt, att kommunal tillsynsman skall vara
underställd två myndigheter, dels hälsovårdsnämnden och dels distriktschefen.
Länsstyrelsen i Malmöhus län anser, att då de kommunala tillsynsmännen
vid tillsynens utövande skola vara underställda vederbörande distrikts
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 18b. 117
chef, de tillsynsman som avses skola vara heltidsanställda böra tillsättas
av distriktschefen i stället för av hälsovårdsnämnden.
Kommitténs förslag om statsbidrag till ersättning åt kommunala
tillsynsmän enligt arbetarskyddslagen avstyrkes av statskontoret utan närmare
motivering. Medicinalstyrelsen anser, att det saknas tillräckliga skäl
att f. n. ur sammanhanget utbryta frågan om statsbidrag till en mindre del
av hälsovårdsnämndernas verksamhet. Det föreslagna statsbidraget vore
dessutom så blygsamt, att det icke kunde motivera att vederbörande tjänsteman
i visst avseende helt ställdes under statlig myndighet. Även svenska
stadsförbundet anser, att tillräckliga skäl ej föreligga för införande av statsbidrag
till ersättning åt kommunala tillsynsmän.
Förste stadsläkaren i Göteborg, förste provinsialläkaren i Göteborg och
Bohus län och kooperativa förbundet uttala som sin uppfattning, att det
föreslagna statsbidraget icke kommer att effektivisera tillsynen.
Hälsovårdsnämnden i Karlskoga tillstyrker förslaget om statsbidrag,
därest den kommunala tillsynen är nödvändig. Statsbidraget borde dock
utgå oberoende av ett samhälles storlek. Vidare borde statsbidragets maximering
till 800 kronor bortfalla. Svenska provinsialläkarföreningen biträder
likaledes förslaget om statsbidrag åt de kommunala tillsynsmännen,
då dessa även skola sortera under distriktschefen.
Det må slutligen nämnas, att i några yttranden framhålles vikten av ett
intimt samarbete mellan de kommunala hälsovårdsmyndigheterna och
yrkesinspektionen. Vidare understrykes behovet av dels utbildning
och fortbildning av den kommunala tillsynspersonalen, dels en
kraftigare fortlöpande kontroll från distriktschefens och hälsovårdsnämndernas
sida över att den kommunala tillsynen verkligen utövas effektivare
och enhetligare än hittills varit fallet. Därjämte anses, att distriktschef
bör äga möjlighet att till lämplig plats inom distriktet inkalla kommunala
tillsynsorgan för överläggning och information rörande tillsynen.
Departementschefen.
Den av kommittén verkställda utredningen har bekräftat det redan förut
kända förhållandet att den kommunala tillsynen rörande arbetarskyddet
icke fungerar med tillräcklig effektivitet. Med hänsyn härtill har ifrågasatts,
om icke den kommunala tillsynen bör slopas och i stället överflyttas
på den statliga yrkesinspektionen. Riksförsäkringsanstalten och flera andra
remissinstanser ha också uttalat sig härför. För min del är jag av den uppfattningen,
att tillsynen å de talrika mindre arbetsställen, där yrkesriskerna
äro relativt små, av praktiska och ekonomiska skäl måste vara decentraliserad
till kommunala organ. Jag anser alltså — i likhet med kommittén —
att den kommunala tillsynen hör bibehållas.
Kommittén har emellertid föreslagit, all den kommunala tillsynen skall
begränsas till sådana kommuner och samhällen, som ha särskild hälsovårds
-
:
118 Kungl. Maj:ts proposition nr 18b.
nämnd. I övriga kommuner och samhällen skulle tillsynen åvila yrkesinspektionens
befattningshavare. Med hänsyn bl. a. till att efter den ändring
av kommunindelningen, som avses träda i tillämpning fr. o. in. år
1950, särskild hälsovårdsnämnd torde komma att finnas i praktiskt taget
alla kommuner, finner jag den av kommittén föreslagna begränsningen icke
böra införas. .lag förordar alltså, att den kommunala tillsynen rörande arbetarskyddet
skall såsom hittills åvila varje kommun. Tillsynen bör liksom
nu anknyta till hälsovårdsnämndernas verksamhet.
Då erfarenheten utvisar att den kommunala tillsynen fungerar bäst i
kommuner, där den anförtrotts särskild tillsynsman, torde denna form för
tillsynens utövande böra tillämpas över lag. Hälsovårdsnämnd bör sålunda
vara skyldig att utse en eller flera lämpliga personer att utöva tillsynen.
Har kommun antagit tillsynsman för den allmänna hälsovården, bör denne
vara pliktig åtaga sig tillsynen över arbetarskyddet.
Kommittén har föreslagit, att kommunal tillsynsman vid utövande av
tillsyn jämlikt arbetarskyddslagstiftningen skall vara underställd vederbörande
befattningshavare inom yrkesinspektionen. Jag delar kommitténs
uppfattning att tillsynsmannen skall ställa sig till efterrättelse de anvisningar
som utfärdas av yrkesinspektionen. Hälsovårdsnämnd bör dock enligt
min mening vara ansvarig såtillvida, att nämnden skall vara skyldig ingripa
om tillsynsmannen icke uppfyller sina åligganden.
Jag ansluter mig i princip till vad kommittén anfört rörande de kommunala
tillsynsorganens arbetsuppgifter samt beträffande kompetensfordringar
för kommunala lillsynsmän.
Kommittén har vidare, med åberopande av erfarenheter från den hittillsvarande
kommunala tillsynen, föreslagit, att kommunal tillsynsman skall
för tillsynsuppdraget äga åtnjuta skälig ersättning av kommunala medel.
Jag finner det vara nödvändigt att, om den kommunala tillsynen rörande
arbetarskyddet skall bli effektiv, skälig ersättning måste utgå för uppdraget.
Detta innebär dock icke, att särskild ersättning för en hälsovårdslillsynsmans
befattning med arbetarskyddsärendena skall behöva utgå, om
denne eljest av kommunala medel åtnjuter lön eller andra förmåner i skälig
omfattning.
Kommitténs förslag att kommun skall kunna erhålla statsbidrag till ersättning
åt tillsynsman kan jag däremot icke tillstyrka. De föreslagna bidragen
skulle enligt min mening icke spela sådan roll för kommunernas
ekonomi att införandet av en ny statsbidragsform kan anses motiverat.
Kommittén har i sitt betänkande understrukit betydelsen av att lämpliga
utbildnings- och fortbildningskurser anordnas för de kommunala tillsynsmännen.
Behovet härav har jämväl understrukits i remissutlåtanden. Jag
är övertygad om att en ökad upplysningsverksamhet från de statliga tillsynsorganens
sida vore av värde för att effektivisera den kommunala tillsynen.
Därest de centrala organen förstärkas på av mig föreslaget sätt, ut
-
119
Kungl. Maj:ts proposition nr 184.
går jag från att desamma skola bli i tillfälle att mera än vad som hittills
varit möjligt ägna uppmärksamhet åt denna fråga. I detta sammanhang
vill jag bl. a. erinra om mitt förslag att till arbetarskyddsstyrelsen anknyta
särskilda befattningshavare för upplysnings- och utbildningsärenden.
I det denna dag till lagrådet remitterade förslaget till ny arbetarskyddslagstiftning
har beträffande den kommunala tillsynen intagits bestämmelser
i överensstämmelse med de av mig i detta sammanhang framlagda förslagen.
Definitiv ställning till frågan om en sådan omorganisation av den kommunala
tillsynen torde få tagas i samband med behandlingen av lagstiftningsförslagen.
Intill dess att så skett torde nuvarande bestämmelser få
tillämpas. Vid min beräkning i det föregående av personalbehovet för yrkesinspektionen
har jag utgått från att den kommunala tillsynen skall bibehållas.
V. Specialinspektionen m. m.
Vid sidan av den allmänna yrkesinspektionen, omfattande yrkesinspektionens
befattningshavare i I—XI distrikten och kommunala tillsynsmän,
finnes ett flertal olika inspektionsorgan med speciella tillsynsuppgifter.
Dessa äro bergmästarna samt den s. k. specialinspektionen. Vissa av dem
utöva tillsynen å arbetarskyddslagstiftningens efterlevnad i sin helhet inom
det tillsynsområde, som tilldelats dem, såsom fallet är beträffande bergmästarna,
skogs- och flottledsinspektören, järnvägsinspektörerna och
sprängämnesinspektören, medan åter en del andra specialinspektionsorgan
blott ha vissa begränsade tillsynsuppgifter. Detta gäller särskilt specialinspektörerna
för elektriska starkströmsanläggningar.
Nuvarande organisation och kommitténs förslag.
Inspektionen vid gruvor och stenbrott. Tillsyn å efterlevnaden av gällande
bestämmelser om arbetarskydd vid gruvor och stenbrott utövas enligt
arbetarskyddslagen av bergmästarna under överinseende av yrkesinspektionens
chefsmyndighet samt enligt gruv- och stenkolslagarna av bergsstaten
under överinseende av kommerskollegium.
Med hänsyn till bergmästarnas tjänstgöring är landet uppdelat i fyra
distrikt, som omfatta
norra distriktet: Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens
län,
östra distriktet: Stockholms, Uppsala, Västmanlands, Kopparbergs och
Gävleborgs län samt Stockholms stad,
västra distriktet: Södermanlands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs,
Värmlands och Örebro län samt
södra distriktet: Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Gotlands,
Blekinge, Kristianstads, Malmöhus och Hallands län.
120 Kungl. Maj. ts proposition nr 184.
Stationsorter för de olika distrikten äro resp. Luleå, Falun, Nora och
Ramlösa.
På varje bergmästardistrikt tjänstgöra en bergmästare och en gruvingenjör
(utom i ett av distrikten) samt ett biträde.
Enligt kommitténs uppfattning är med hänsyn till den stora olycksfallsrisken
vid gruvarbete den genomsnittliga inspektionsfrekvensen låg. Den
har föreslagit, att för tillsynen å arbetarskyddslagstiftningens efterlevnad
vid gruvor och stenbrott inrättas ett särskilt för detta ändamål avsett tillsynsorgan,
benämnt gruvinspektionen. Befattningshavarna inom denna inspektion,
vilka föreslås erhålla titeln gruvinspektörer, förutsättas erhålla
samma befogenhet som distriktschef hos den allmänna arbetsinspektionen.
Kommittén har föreslagit, att de i gruv- och stenkolslagarna intagna
arbetarskyddsbestämmelserna skola utgå ur nämnda lagar. Arbetarskyddet
vid gruvor och stenbrott skall sålunda regleras uteslutande av den nya
arbetarskyddslagen samt tillsynen därå helt ankomma på det centrala
arbetarskyddsverket och detta underställd personal. Kommittén har avfattat
sina förslag till ny lagstiftning i överensstämmelse härmed.
Antalet gruvinspektörer föreslås av kommittén till 4, fördelade på 4
distrikt. På det mest arbetstyngda distriktet borde därjämte tillsättas en
assistent.
Gruvinspektörerna föreslås stationerade vid yrkesinspektionen i Stockholm,
Malmö, Göteborg och Umeå. De skulle dock icke vara underställda
vederbörande distriktschefer.
Enligt förslaget skall gruvinspektör placeras i lönegrad A 28. Assistentbefattningen
borde upptagas i samma lönegrad som gruvingenjör hos
bergsstaten (vid tiden för betänkandets avlämnande A 24). För utförande
av registrerings- och skrivarbete m. in. föreslås, att hos varje gruvinspektör
inrättas en kontorsbiträdestjänst.
Enligt kommitténs förslag skulle gruvinspektionen komma att bestå av
4 gruvinspektörer (A 28), 1 assistent (A 24) och 4 kontorsbiträden (Eo4).
Beträffande kommittéförslaget i denna del torde jag i övrigt få hänvisa till
s. 157—162 i betänkandet.
Skogs- och flottledsinspektionen. Beträffande skogs- och flottledsinspektionens
nuvarande arbetsuppgifter torde jag få hänvisa till den i betänkandet
(s. 162—167) lämnade redogörelsen. Uppgift om inspektionens nuvarande
personaluppsättning har lämnats i det föregående å s. 67.
Kommittén föreslår, att den nuvarande skogs- och flottledsinspektionen
bibehålies som en specialinspektion inom yrkesinspektionen med de tillsynsuppgifter,
som f. n. åligga inspektionen.
Kommittén har funnit en utökning av skogs- och flottledsinspektionens
personal nödvändig för att inspektionen på tillfredsställande sätt skall
kunna fullgöra sina uppgifter. Den föreslår, att inspektionen organiseras
på två distrikt, det ena (norra distriktet) omfattande ett område motsva
-
121
Kungl. Maj.ts proposition nr 18i.
rande X och XI yrkesinspektionsdistrikten, dvs. Västernorrlands, Jämtlands,
Västerbottens och Norrbottens län, och det andra (södra distriktet)
den övriga delen av landet. Som stationsorter för distrikten föreslås Umeå
och Stockholm. Det södra distriktets expedition skulle såsom förut nämnts
förläggas till skogsavdelningen inom centralmyndigheten.
Kommittén föreslår för norra distriktet följande personaluppsättning.
1 skogsyrkesinspektör |
....... A 28 |
1 förste assistent ........... |
....... A 24 |
1 skogsunderinspektör ....... |
....... A 17 |
1 » ....... |
Ko 11 |
1 konsulent |
A 14 |
1 kanslibiträde |
....... A 7 |
Beträffande motiveringen för kommitténs förslag torde jag få hänvisa
till vad som anförts vid behandlingen av skogsavdelningen inom centralmyndigheten
(s. 67—68) ävensom till s. 167—172 i betänkandet.
Sprängåmnesinspektionen. Såsom specialinspektör inom yrkesinspektionen
har sprängämnesinspektören att — med biträde av hos honom anställd
tekniskt utbildad befattningshavare — utöva tillsyn å arbetarskydd slagstiftningens
efterlevnad vid arbetsställen, där explosiva varor tillverkas
eller eldfarliga oljor framställas, raffineras eller förvaras i större upplag.
Sprängämnesinspektörens tillsyn vid dessa arbetsställen avser all tillsyn,
som ingår i yrkesinspektörs åligganden.
Med hänsyn till den omfattning arbetarskyddet numera har och till de
krav som allmänt ställas på dess effektivisering, anser kommittén, att
starka skäl tala för en ändrad fördelning av arbetarskyddstillsynen mellan
sprängämnesinspektören och yrkesinspektörerna. De erfarenheter yrkesinspektörerna
vunnit beträffande arbetarskyddslagstiftningens tillämpning
borde även komma de arbetsställen tillgodo, där explosiva varor tillverkas
eller eldfarliga oljor framställas och bearbetas. Ä andra sidan borde
den speciella erfarenhet som sprängämnesinspektionen förvärvat jämväl
tillföras andra arbetsställen, där sådana ämnen användas i arbetet eller
detta bedrives under sådana förhållanden, att eld- eller explosionsfara föreligger.
Sprängämnesinspektionens medverkan borde härvid gälla alla sådana
eldfarliga och explosiva ämnen, som avses i arbetarskyddslagen, ej
blott eldfarliga oljor och explosiva varor. I enlighet härmed föreslår kommittén,
att sprängämnesinspektionens tillsyn å arbetarskyddslagstiftningens
efterlevnad begränsas till sådana speciella yrkesfaror, som sammanhänga
med handhavandet av eldfarliga och explosiva ämnen. I gengäld
föreslås, alt tillsynen utsträckes att omfatta alla arbetsställen, där dylika
ämnen tillverkas, bearbetas eller handhavas. Arbetarskyddstillsynen i övrigt
vid dessa arbetsställen skulle åvila den allmänna yrkesinspektionen.
122
Kungl. Maj:ts proposition nr 18b.
Med hänsyn till den omfattning, vari eldfarliga och explosiva ämnen
användas, är det, framhåller kommittén, icke möjligt för sprängämnesinspektionen
att med nuvarande personaluppsättning inspektera alla arbetsställen,
där nämnda ämnen ifrågakomma. Kommittén föreslår därför,
att sprängämnesinspektören på eget initiativ skall utöva tillsyn vid arbetsställen,
där verksamheten uteslutande eller till större delen består i tillverkning
eller bearbetning av eldfarliga eller explosiva ämnen eller där sådana
ämnen eljest i större utsträckning användas. Vid andra arbetsställen,
där nämnda ämnen användas eller förekomma blott i ringa mängd,
borde sprängämnesinspektören företaga inspektion först då yrkesinspektör
gör framställning därom. Detsamma borde gälla beträffande arbetsställen,
där brännbara gaser framställas eller explosionsfarliga kemiska processer
förekomma. I övrigt torde jag i denna del få hänvisa till redogörelsen å s.
177—179 i betänkandet.
Övrig specialinspektion. Beträffande specialinspektionen i övrigt har
kommittén icke framlagt förslag om några ändringar av större vikt.
Yttranden.
Med anledning av kommitténs förslag beträffande tillsynen å arbetarskyddet
vid gruvor och stenbrott har kommerskollegium anfört,
att inspektionen av gruvbrytning är odelbar och att en uppdelning av inspektionsverksamheten
i gruvorna m. in. på bergsstaten och en nyskapad
gruvinspektion skulle komma att medföra betydande olägenheter. Effekti\isering
nom bibehållande av det nuvarande dubbla chefskapet — med arbetsrådet
satt i riksförsäkringsanstaltens ställe — och en relativt obetydlig ökning
av bergsstatens personal. Kollegium utvecklar sina synpunkter på i huvudsak
följande sätt.
Enligt gruvlagen har bergsstaten att sörja för så väl arbetarskyddet som
skyddet för tredje man och malmhushållningen i gruvorna. Det nu föreliggande
förslaget innebär, att dessa uppgifter skulle fördelas på bergsstaten
och de nya gruvinspektörerna, vilka senare skulle få arbetarskyddsuPP§ifterna,
varibland t. ex. befogenheter beträffande anordnandet av
arbetsrum, schakt och orter ävensom upptagandet av utrymningsvägar
från gruvan (12 § lagförslaget). Det avses alltså, att både bergsstaten och
gruvinspektörerna skola övervaka gruvbrytningen ur resp. gruvindustriella
och arbetarskyddssynpunkter. Med detta förslag avser kommittén att, i
anledning av de direktiv den vid sitt tillsättande fått och vari dess uppmärksamhet
fästs på de stora olycksfallsriskerna i gruvhanteringen, åstadkomma
ett förbättrat arbetarskydd inom gruvhanteringen. Någon bärande
motivering för ersättandet av bergsstaten med denna nya inspektion i vad
avser arbetarskyddet kan kollegium emellertid ej finna att kommittén
förebragt.
En uppdelning på föreslaget sätt kan enligt kollegii förmenande ej ske
utan de största olägenheter ej minst ur arbetarskyddssynpunkt. Skulle
123
Kungl. Maj:ts proposition nr 18h.
ett gruvras hota, kunde, om två särskilda inspektionsorgan hade rätt att
giva bindande föreskrifter, dessa bliva oförenliga och gruvinnehavaren
skulle ej veta efter vem han hade att rätta sig. I andra fall kunde motsatta
instruktioner föranledas av att inspektionsorganen se ett förhållande
ur olika synpunkter. Gruvinspektören komme kanske att förorda ett extra
schakt såsom utrymningsväg på en plats, som bergmästaren funne olämplig
med hänsyn till malmhushållningen och gruvrörelsens därav beroende
lönsamhet.
Det torde i dylika fall ej bliva möjligt att fastställa regler för hur konflikten
skulle lösas, om man vill bevara båda befattningshavarnas auktoritet.
Ur denna synpunkt vore det helt visst klokast att låta det nu rådande
förhållandet bestå, så att bergsstaten fortfarande finge ensam utöva den
här ifrågavarande tillsynen, därvid den likväl i arbetarskyddsfrågor kunde
vara underställd arbetsrådet.
Liknande synpunkter ha anförts av bergmästarna och svenska gruvföreningen,
vars yttrande åberopats av svenska arbetsgivareföreningen. Tre
bergmästare ha härjämte framhållit svårigheterna att fylla såväl bergsstatens
som yrkesinspektionens behov av arbetskraft. Det vore under sådana
omständigheter ett uppenbart slöseri att icke utnyttja bergsstaten för arbetarskyddet.
Riksförsäkringsanstalten framhåller, att det skulle medföra avsevärda
olägenheter, om en och samma gruva bleve föremål för inspektion av två
olika statliga tillsynsorgan, vilka var för sig ägde meddela anvisningar
och giva förelägganden om arbetsmetoder och brytningssätt, särskilt som
det kunde befaras, att sådana anvisningar och förelägganden understundom
komme att bli varandra motstridiga. Man kunde icke heller bortse från de
faktiskt föreliggande svårigheterna att besätta nu förefintliga befattningar
inom bergsstaten med fullt kompetenta och lämpliga innehavare. Motsvarande
svårigheter skulle givetvis uppstå vid tillsättande av de av kommittén
föreslagna gruvinspektörerna. Anstalten yttrar vidare bl. a. följande.
Med hänsyn till vad ovan anförts har anstalten övervägt ett förslag att
till arbetsinspektionen överflytta hela den nuvarande bergsstaten med uppgift
att i vad angår gruvor och stenbrott övervaka efterlevnaden av såväl
arbetarskyddslagen som gruvlagen och lagen om stenkolsfyndigheter. Häremot
talar emellertid, att arbetsinspektionen och dess chefsmyndighet därigenom
skulle få ett betydande tillskott av arbetsuppgifter liggande helt
vid sidan om verkets egentliga åligganden.
Anstalten föreslår därför, att tillsynen å arbetarskyddslagens efterlevnad
vid allt ovanjordsarbete vid gruvorna samt allt arbete i och invid
stenbrotten överflyttas till den allmänna arbetsinspektionen, som med anledning
härav hör erhålla eu härav betingad utökning av distriktspersonalen.
Den allmänna arbetsinspektionen skulle sålunda utöva tillsyn vid l. ex.
anriknings-, sintrings- och briketteringsverk samt krosshus, även om dessa
äro belägna invid gruva. Anmärkas må, att yrkesinspektörerna redan nu
utöva tillsyn över''anläggningar av ifrågavarande slag inom järnverken.
124
Kungl. Alaj.ts proposition nr 18b.
Bergmästare och gruvingenjörer skulle följaktligen bibehållas vid sin nuvarande
ställning under kommerskollegium men utöva tillsyn över arbetarskyddslagens
efterlevnad endast i fråga om underjordsarbete i gruvorna
samt tillträdesvägar, transportanordningar och transportleder från dagen
ned i gruvorna. I fråga om denna tillsyn skulle bergmästarna och gruvingenjörerna
i egenskap av specialinspektörer sortera under arbetsinspektionens
chefsmyndighet. Genom samråd mellan denna och kommerskollegiuin
borde emellertid såsom hittills jämkning av gränserna mellan bergmästares
och yrkesinspektörs tillsynsområde kunna ske. Sålunda borde
enligt anstaltens mening efter prövning i varje fall åt bergmästare kunna
uppdragas tillsyn över gruva med dagbrott liksom även tillsyn över vissa
arbeten med tunnlar och schakt (för kraftstationer) m. in., där arbetet
vore av samma natur som under jord i gruva.
Statskontoret anser, att den av kommittén föreslagna organisationen,
jämförd med nuvarande ordning, icke skulle innebära någon väsentlig förbättring
i avseende å tillsynens effektivitet. Statskontoret avstyrker därför
ifrågavarande förslag.
Statens organisationsnamnet förordar likaledes, att tillsynen över arbetarskyddet
inom gruv- och stenindustrierna bibehålies hos kommerskollegium
och dess lokala organ.
Jernkontorets gruvbgrå och gruvindustriarbetareförbundet framhålla i
en gemensam skrivelse bl. a., att en uppdelning av tillsynen på av kommittén
föreslaget sätt ej kunde ske utan allvarliga olägenheter, icke minst
ur arbetarskyddssynpunkt. En dubbelinspektion skulle komma till stånd,
vilken kunde leda till att gruvorna finge olika direktiv av bergmästaren
och gruvinspektören, eftersom dessa hade att bedöma ett och samma förhållande
ur olika synpunkter. Med hänsyn härtill hemställdes, att vid
varje berginästarämbete skulle såsom yrkesinspektör anställas en gruvingenjör
med uppgift att handhava yrkesinspektionen vid gruvorna inom
distriktet. Genom en dylik anordning skulle den önskvärda effektiviteten
av yrkesinspektionen kunna uppnås samtidigt som man skulle undvika
olägenheterna av motstridiga direktiv etc.
Såvitt angår skogs- och flottledsinspektionen har statskontoret
anfört, att skogsyrkesinspektören i norra distriktet icke bör placeras
i högre lönegrad än 26.
Den föreslagna förste assistenten bör enligt statskontorets mening under
benämningen byråinspektör uppföras i A 21. Riksförsäkringsanstalten
samt skogs- och flottledsinspektören anse, att han bör benämnas biträdande
skogsyrkesinspektör.
Länsstyrelsen i Västernorrlands län framhåller, att med den omorganisation
och samordning av tillsynen över arbetarskyddet, som i betänkandet
föresloges, länsstyrelsen ej kunde finna något giltigt skäl föreligga att bibe
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 18b. 125
hålla länsstyrelsernas tillsynsskyldighet över härbärgen åt flottningsarbetare.
I övrigt torde få hänvisas till de å s. 68—70 återgivna yttrandena beträffande
skogsavdelningen inom centralmyndigheten.
Mot kommitténs förslag till ändrad fördelning av arbetsuppgifterna mellan
sprängämnesinspektionen och den allmänna yrkesinspektionen
har riksförsäkringsanstalten icke funnit anledning till erinran.
Flera grkesinspektörer framhålla, att det borde hos sprängämnesinspektionen
finnas tillgång till en väl utbildad och tillräcklig inspektionspersonal,
som vid behov kunde biträda yrkesinspektionen, eller också måste sprängämnesinspektionen
utbyggas med en fältorganisation. Ej heller språngämnesinspektören
har något att erinra mot kommitténs förenämnda förslag.
Han ifrågasätter likaledes tillskapande av en fältorganisation. Denna
borde bestå av fyra specialutbildade inspektörer, placerade företrädesvis
vid sådana yrkesinspektionsdistrikt, där tillsynsuppgifter för sprängämnesinspektionen
förekomma i särskild utsträckning (första, andra, femte,
åttonde och tionde distrikten).
Departementschefen.
Vad till en början angår kommitténs förslag att tillsynen å arbetarskyddet
vid gruvor och stenbrott skall överflyttas från bergmästarna
till en nyinrättad gruvinspektion torde jag få anföra följande. Jag delar
kommitténs uppfattning att tillsynen i denna del bör ägnas ökad uppmärksamhet.
Ur den officiella olycksfallsstatistiken kan utläsas, att gruvarbetet
hör till de mest riskfyllda slagen av arbete, och icke någon yrkesgrupp torde
f. n. förete så hög olycksfallsfrekvens som gruvarbetarna. Såsom av remissytlrandena
framgår torde emellertid med hänsyn till de med gruvdriften
förknippade säregna förhållandena betydande praktiska svårigheter möta
mot att tillsynen delas mellan bergmästarna och en för arbetarskyddet tillsatt
inspektion. Härtill kommer, att enligt vad som upplysts det torde visa
sig svårt att rekrytera en gruvinspektion med kvalificerade gruvtekniker.
Jag kan av dessa skäl icke tillstyrka, att den föreslagna gruvinspektionen
inrättas.
Riksförsäkringsanstalten har föreslagit, att bergmästarnas tillsyn å arbetarskyddet
skall begränsas till arbete under jord i gruvorna samt tillträdesvägar,
transportanordningar och transportleder från dagen ned i gruvorna.
Den arbetar skyddstillsyn, som i övrigt ankommer på bergmästarna
enligt nu gällande bestämmelser, skulle överflyttas på den allmänna yrkesinspektionen.
Detta förslag synes mig väl grundat. Den lättnad, som härigenom
skulle beredas bergmästarna, torde ge förutsättningar för eu viss
intensifiering av den tillsyn, som fortfarande skulle ankomma på dem. Den
föreslagna anordningen medför dessutom den fördelen, att de vid gruvorna
126
Kungl. Maj.ts proposition nr 184.
ovan jord belägna industriella anläggningarna, såsom anriknings-, sintringsoch
briketteringsverk samt krosshus, komma att inspekteras av samma befattningshavare
som nu inspektera motsvarande anläggningar vid järnverken.
Jag förutsätter, att det efter prövning i varje fall bör kunna uppdragas
åt bergmästare att utöva tillsyn över arbetarskyddet vid gruva med dagbrott
liksom även vid arbeten med tunnlar och schakt för kraftstationer,
där arbetet är av samma natur som under jord i gruva.
Jag vill erinra, att jag i det föregående tillstyrkt att inom arbetarskyddsstyrelsens
tekniska byrå inrättas en byrådirektörsbefattning avsedd för en
gruvtekniker. Även denna åtgärd kan förväntas medföra en intensifierad
tillsyn vid gruvorna. Någon ytterligare förstärkning av tillsynsorganen finner
jag mig tills vidare icke böra föreslå.
Jag ansluter mig till förslaget att bergmästarna med avseende på den på
dem ankommande tillsynen böra förordnas såsom specialinspektörer inom
yrkesinspektionen.
Den av mig föreslagna ändringen beträffande bergmästarnas tillsynsuppgifter
å arbetarskyddet förutsätter ändring i nu enligt arbetarskyddslagen,
gruvlagen och stenkolslagen gällande bestämmelser. Det denna dag till lagrådet
remitterade förslaget till ny arbetarskyddslagstiftning har avfattats
i enlighet härmed. Intill dess att ny lagstiftning träder i kraft, torde bergmästarna
få behållas vid de tillsynsuppgifter, som nu ankomma på dem.
Vad angar skogs- och flottledsinspektionen har jag redan
i det föregående redogjort för kommitténs förslag till organisation av
denna. Då en effektivisering av arbetarskyddet är påkallad även inom skogsbruket,
finner jag i likhet med kommittén lämpligt, att landet med avseende
på denna inspektion indelas i två distrikt, södra och norra distrikten,
vart och ett med en skogsyrkesinspektör som chef. Mot förslaget till
distriktsindelning har jag intet att erinra. Jag biträder även kommitténs
förslag att bibehålla den nuvarande skogs- och flottledsinspektionen som
en specialinspektion inom yrkesinspektionen med dess nuvarande arbetsuppgifter.
Vad en länsstyrelse anfört beträffande länsstyrelsernas befattning
med tillsynen över härbärgen åt flottningsarbetare synes mig vara värt beaktande.
Jag förutsätter, att 1945 års skogshärbärgesutredning ägnar uppmärksamhet
åt denna fråga i samband med översynen av härbärgeslagstiftningen.
1 fråga om befattningshavarnas löneställning föreslår kommittén, att chefen
för norra distriktet placeras i Ca 31 (A 28). Statskontoret har ansett,
att befattningen ej bör placeras högre än i nuvarande 29 lönegraden. Jag
biträder statskontorets förslag i denna del.
Kommittén har föreslagit, att såsom närmaste biträde till skogsyrkesinspektören
skall finnas en förste assistent i lönegrad Ca 27 (A 24). Jag föreslår,
att befattningen tills vidare behålles som en assistenttjänst med placering
i lönegrad Cg 23.
127
Kungl. Maj:ts proposition nr 184.
Kommitténs förslag beträffande skogsunderinspektörsbefattningarna finner
jag mig böra biträda såtillvida, att jag förordar inrättande inom distriktet
av två skogsunderinspektörsbefattningar med heltidsanställning, varav
en ordinarie i lönegrad Ca 18 och en extra ordinarie i Ce 18.
Vad angår de till inspektionen knutna konsulenterna för förbättrande av
mathållning och hygien i skogsarbetarförläggningarna biträder jag kommitténs
förslag att placera en sådan konsulent vid inspektionens norra
distrikt. Jag föreslår, att befattningen uppföres i lönegrad Cg 13. Härjämte
bör finnas ett kontors- eller skrivbiträde.
Vid bifall till vad jag sålunda förordat skulle personaluppsättningen å
skogs- och flottledsinspektionens norra distrikt omfatta 1 skogsyrkesinspektör
(Ca 29), 1 assistent (Cg 23), 2 skogsunderinspektörer (Ca 18 och Ce 18),
1 extra tjänsteman (Cg 13) och 1 icke-ordinarie biträde.
Enligt särskilt förordnande åligger det sprängämnesinspektör
e n att såsom specialinspektör inom yrkesinspektionen utöva tillsyn å arbetarskyddslagens
tillämpning vid arbetsställen, där explosiva varor tillverkas
eller eldfarliga oljor framställas, raffineras eller förvaras i större upplag.
Kommittén har föreslagit viss ändring av detta uppdrag. Sålunda har ansetts,
att den allmänna tillsynen å lagstiftningens efterlevnad vid ifrågavarande
arbetsställen borde åvila yrkesinspektör, medan sprängämnesinspektörens
tillsyn borde begränsas till sådana speciella yrkesfaror, som
sammanhänga med handhavandet å arbetsstället av eldfarliga oljor och
explosiva varor. Men därjämte har förordats, att sprängämnesinspektörens
tillsyn skall utsträckas att omfatta även andra arbetsställen, där eldlarliga
eller explosiva ämnen i arbetarskyddslagens mening tillverkas, bearbetas
eller handhavas. Någon erinran mot kommitténs förslag i denna
del har icke framkommit vid remissbehandlingen. Då det otvivelaktigt
måste anses vara till fördel ur arbetarskyddssynpunkt, att den speciella
kunskap och erfarenhet, som sprängämnesinspektionen förvärvat, kommer
alla arbetsställen tillgodo, där eldfarliga eller explosiva ämnen tillverkas,
bearbetas, handhavas eller förvaras, tala starka skäl för kommitténs förslag.
Jag finner ock betydelsefullt, att de erfarenheter, som yrkesinspektörerna
vunnit vid utövandet av den allmänna tillsynstjänsten, tillföras de
arbetsställen, som hittills huvudsakligen stått under sprängämnesinspektörens
tillsyn. Jag tillstyrker således kommitténs ifrågavarande förslag. För
genomförande av detsamma förutsättes viss ändring i gällande kungörelse
angående förordnande av sprängämnesinspektören som specialinspektör
inom yrkesinspektionen.
Givet är, att sprängämnesinspektionen med nuvarande personal ej kan
hinna inspektera alla arbetsställen, där eldfarliga och explosiva ämnen
ifrågakomma. Kommittén har med beaktande härav angivit vissa regler för
tillsynens ordnande, till vilka jag i princip ansluter mig. Jag förutsätter här
-
128
Kungl. Maj:ts proposition nr 18i.
jämte, att arbetarskyddsstyrelsen efter samråd med kommerskollegium
skall, såsom f. n. riksförsäkringsanstalten, kunna besluta om erforderlig
jämkning av gränsen mellan yrkesinspektörs och sprängämnesinspektörens
tillsynsområden.
I några remissyttranden har uttalats önskemål om en lokal utbyggnad
av sprängämnesinspektionen, innebärande att ett antal specialutbildade inspektörer
skulle placeras å vissa yrkesinspektionsdistrikt. Kommittén har
ansett, att resultatet av den föreslagna uppdelningen av tillsynsuppgifterna
mellan sprängämnesinspektören och yrkesinspektör bör avvaktas, innan
personalfrågan upptages till behandling. Jag finner detta lämpligt. I den
män frågan om sprängämnesinspektionens ställning inom statsförvaltningen
göres till föremål för utredning, synes behovet av en fältorganisation
inom inspektionen lämpligen även böra prövas.
VI. Anslagsberäkningar.
Avlönings- och omkostnadsanslag.
Arbetsrådet: Avlöningar, förslagsanslag. Detta anslag har innevarande
budgetår anvisats med 142 400 kronor.
Kungl. Maj:t har den 30 juni 1947 fastställt personalförteckning för
arbetsrådet (statsliggaren s. 193).
Kungl. Maj :t har samma dag fastställt följande avlöningsstat för arbetsrådet,
att tillämpas tills vidare fr. o. in. budgetåret 1947/48.
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis kronor 62 600
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.
Maj :t, förslagsvis ................................ » 37 600
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal » 36 300
4. Rörligt tillägg, förslagsvis.......................... » 5 900
Summa förslagsanslag kronor 142 400
Posten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj :t,
må under budgetåret disponeras på sätt i statsliggaren (s. 193) närmare
angives.
Sedan anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal omräknats
med ledning av från arbetsrådet lämnade uppgifter, har Kungl.
Maj:t den 14 november 1947 föreskrivit, att under posten må disponeras
högst 34 100 kronor.
I skrivelse den 26 augusti 1947 har arbetsrådet hemställt, att anslaget till
avlöningar skall upptagas med ett belopp av 140 300 kronor, varav till
129
Kungl. Maj:ts proposition nr 184.
avlöningar till ordinarie tjänstemän 62 600 kronor, till arvoden och särskilda
ersättningar, bestämda av Kungl. Maj :t, 37 600 kronor, till avlöningar
till övrig icke-ordinarie personal 34 200 kronor och till rörligt tillägg 5 900
kronor.
Med hänsyn till vad jag i det föregående antört beträffande inrättande
fr. o. in. den 1 januari 1949 av ett centralt ämbetsverk för arbetarskyddsärenden
bör arbetsrådets avlöningsanslag beräknas endast för halvt år.
Anslagsposterna böra härvid beräknas med utgångspunkt från de för innevarande
budgetår fastställda beloppen. Dock bör anslagsposten till rörligt
tillägg uppräknas efter 12 procent och således utgöra 5 900 kronor för
halvt år. Jag beräknar sålunda det sammanlagda medelsbehovet för arbetsrådets
avlöningar till (31 300 + 18 800 + 17 100 + 5 900) 73 100 kronor.
Arbetsrådet: Omkostnader, förslagsanslag. Under denna rubrik har för
budgetåret 1947/48 anvisats ett förslagsanslag av 16 100 kronor.
Enligt av Kungl. Maj:t den 30 juni 1947 för arbetsrådet fastställd omkostnadsstat
ha för budgetåret utgifterna för sjukvård m. m. beräknats
till 200 kronor, utgifterna för reseersättningar till 7 500 kronor och utgifterna
för lyse till 400 kronor, medan för övriga expenser upptagits ett
belopp av 8 000 kronor.
I skrivelse den 26 augusti 1947 har arbetsrådet hemställt om anvisande
av oförändrat anslag för nästa budgetår.
Då jag föreslagit att det nya ämbetsverket för arbetarskyddsärenden inrättas
fr. o. in. den 1 januari 1949, skall arbetsrådets omkostnadsanslag
beräknas endast för halva budgetåret eller till i runt tal 8 100 kronor.
Arbetarskyddsstyrelsen: Avlöningar, förslagsanslag. Vid bifall till av mig
i det föregående förordade förslag och med beaktande av tillämpade regler
för befordringsgång för biträdespersonal skola å personalförteckning för
arbetarskyddsstyrelsen fr. o. m. den 1 januari 1949 uppföras följande befattningar.
Tjänstemän å ordinarie stat.
Befattning
1 generaldirektör
2 byråchefer
5 byrådirektörer
Lönegrad
Cp 19
Ca 33
Ca 31
1 byrådirektör, tillika skogsyrkesinspektör Ca 31
2 förste byråingenjörer
2 förste byråsekreterare
2 förste byråingenjörer
1 förste byråinspektör
2 byråingenjörer
Ca 29
Ca 29
Ca 27
Ca 27
Ca 24
9 — Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 184.
130
Kiingl. Maj:ts proposition nr IH''i.
2 byråsekreterare ....................... Ca 24
2 kansliskrivare .......................... Ca 15
1 förste expeditionsvakt .................. Ca 11
3 kanslibiträden ........................ Ca 11
4 kontorsbitradon .................... Ca 8
Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än Ce 24.
1 byråchef .............................. Ce 33
1 byrådirektör ............................ Ce 31
1 förste byråingenjör ..................... Ce 27
Härutöver skall personalen inom arbetarskyddsstyrelsen utgöras av 5
byråingenjörer (2 Ce 24 och 3 Cg 24), 1 byråinspektör (Ce 24), 3 amanuenser,
1 ritare (Cg 20), 1 skogsunderinspektör (Ce 18), 1 kansliskrivare (Ce
15), 1 extra tjänsteman (Cg 13), 2 kanslibiträden (Ce 11), 1 expeditionsvakt
(Ce 9), 10 icke-ordinarie kontors- och skrivbiträden. Vidare tillkomma
1 överläkare och 1 biträdande läkare. Det totala antalet befattningshavare
med stadigvarande anställning skulle alltså, oberäknat läkarna,
komma att uppgå till 59.
Jag förutsätter, att därest så skulle visa sig erforderligt för organisationens
genomförande generaldirektören skall kunna träda i tjänst tidigare
än den 1 januari 1949.
Enligt nu gällande grunder och med utgångspunkt från det av mig förordade
personalbeståndet beräknar jag årskostnaden till avlöningar
till ordinarie tjänstemän till 335 000 kronor.
Posten till arvoden och särskilda ersättningar, be -
stämda av K u n g I. M a j: t, beräknar jag sålunda:
Arvode till generaldirektörens ställföreträdare .......... kronor 1 200
Årsarvoden å 1 500 kronor till 12 ledamöter ............ » 18 000
Dagarvoden till ledamöter och suppleanter, förslagsvis » 10 000
Årsarvode till en överläkare, högst ...................... » 8 000
Årsarvode till en biträdande läkare, högst » 6 000
Ersättning åt vikarier för läkarna, högst ................ » 1 200
Ersättningar till på arbetarskyddsstyrelsens föranstaltande
vid allmän underrätt hörda vittnen och sakkunniga, förslagsvis
............................................ » 100
Ersättningar till andra sakkunniga och experter, högst » 1 000
Summa kronor 45 500
Till de ledamöter i det nuvarande arbetsrådet, som representera arbetsmarknadens
partsorganisationer, utgå f. n. årsarvoden om 1 500 kronor
jämte ett arvode per sammanträdesdag av 20 kronor, dock högst under
120 dagar av ett budgetår. Som jag förut nämnt skola partsrepresentan
-
131
Kungl. Maj.ts proposition nr 184.
terna jämväl deltaga i beslut rörande vissa arbetarskyddsärenden. Jag ulgår
emellertid från att de ökade arbetsuppgifterna för ledamöterna icke
bli av sådan storleksordning, att de påkalla en höjning av nu utgående årsarvoden.
Då jag ansluter mig till kommitténs förslag att arvode ej bör utgå
till opartisk ledamot, följer härav, att arvodesbeloppet bör beräknas endast
för 12 av rådets nuvarande ledamöter. 1 fråga om storlek och beräkning av
dagarvoden för ledamöterna och suppleanterna anser jag samma regler
böra gälla som för arbetsrådets nuvarande ledamöter (jfr statsliggaren s.
193). Medelsbehovet torde emellertid icke behöva beräknas till högre belopp
än 10 000 kronor. Frågan om arvoden till läkarna har jag förut behandlat.
För ersättning åt vikarier för läkarna under semester, som jag anser
böra utgå med 30 dagar för år, räknar jag med ett belopp av 1 200
kronor. Posten ersättningar till på arbetarskyddsstyrelsens föranstaltande
vid allmän underrätt hörda vittnen och sakkunniga sammanhänger med
den i lagen om arbetstidens begränsning intagna bestämmelsen om rätt till
ersättning åt sakkunnig, som arbetsrådet anlitat vid utredning av visst
ärende. Vid behandling av arbetarskyddsuppgifter föreligger stundom behov
av att anlita särskilda sakkunniga eller experter för närmare utredning.
Med hänsyn härtill föreslår jag, att under förevarande anslagspost upptages
en delpost, benämnd ersättningar till andra sakkunniga och experter.
Jag räknar för detta ändamål med ett högstbelopp av 1 000 kronor.
Kostnaderna för avlöningar till övrig icke-or dinar ie
personal beräknar jag till 230 000 kronor. Av detta belopp bör en summa
motsvarande den å posten fallande kostnaden för en amanuenstjänst icke
få av styrelsen disponeras så länge en befattning som yrkesinspektrisassistent,
vilken enligt mitt förslag skall uppföras på övergångsstat vid yrkesinspektionen,
uppehälles. Med hänsyn till svårigheten att i samband med
omorganisationen exakt beräkna i vilka löneklasser eller — såvitt angår
personal å vilken bestämmelser om reglerad befordringsgång äro tillämpliga
— vilka lönegrader vederbörande bli placerade, synes posten under nästa
budgetår böra uppföras med förslagsvis beräknat belopp.
Anslagsposten till rörligt tillägg torde böra beräknas till 63 500
kronor.
Avlöningskostnaderna för helt budgetår skulle sålunda utgöra (335 000 +
45 500 + 230 000 + 63 500) 674 000 kronor.
Då medel under budgetåret 1948/49 endast erfordras till avlöningskostnaderna
för senare hälften av budgetåret, torde förevarande anslag alltså
böra upptagas med (167 500 + 22 750 + 115 000 + 31 750) 337 000 kronor.
Arbetarskyddsstyrelsen: Omkostnader, förslagsanslag. Anslaget till omkostnader
för arbetarskyddsstyrelsen beräknar jag för helt år sålunda. Det
för sjukvård in. in. erforderliga beloppet uppskattar jag till 2 000 kronor.
Kostnaderna för reseersättningar uppskattar jag till 46 000
132
Kungl. Maj:ts proposition nr 18i.
kronor, varav ett belopp av 15 000 kronor beräknats för vardera av skogsoch
trafikavdelningarna. För expenser beräknar jag ett belopp av
26 000 kronor. För anskaffning av inventarier och annan kontorsutrustning
till tjänstelokaler för de nyinrättade befattningarna inom styrelsen
torde härjämte erfordras visst engångsanslag. Storleken av detta anslag är
emellertid svår att fastställa. Jag förordar, att ett belopp av 10 000 kronor
beräknas för nämnda ändamål.
Kommittén har föreslagit, att på omkostnadsstaten jämväl upptages en
post för publikationstryck. Från denna skulle bestridas kostnader för tryckning
av bl. a. yrkesinspektionens årligen utgivna verksamhetsberättelse,
upplysningsskrifter m. in. Jag har intet att erinra mot detta förslag. Posten
bör upptagas med 6 000 kronor.
Även medelsbehovet till omkostnader för nästa budgetår kommer att avse
endast senare hälften av budgetåret. Dock bör nämnda belopp å 10 000
kronor till inventarieanskaffning in. m. i sin helhet beräknas för nästa
budgetår. Expensposten skulle sålunda utgöra (13 000 + 10 000) 23 000
kronor.
Jag beräknar sålunda för halva budgetåret det sammanlagda medelsbehovet
under anslaget till (1 000 + 23 000 + 23 000 + 3 000) 50 000 kronor.
Yrkesinspektionen: Avlöningar, förslagsanslag.
1948/49 (förslag) ............ 1 463 000 —
Kungl. Maj:t har den 30 juni 1947 fastställt personalförteckning för
yrkesinspektionen (statsliggaren s. 215).
Kungl. Maj :t har samma dag fastställt följande avlöningsstat för yrkesinspektionen,
att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1947/48:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis kronor 720 000
2. Avlöningar till icke-ordinarie personal ............ > 520 000
3. Rörligt tillägg, förslagsvis ........................ » 70 000
Sedan anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal omräknats
med ledning av från riksförsäkringsanstalten lämnade uppgifter, har
Kungl. Maj :t den 14 november 1947 föreskrivit, att av posten må tagas i
anspråk högst 486 240 kronor.
Då den av mig förordade förstärkningen av yrkesinspektionen bör genomföras
först fr. o. m. ingången av nästa kalenderår, behöver någon änd
-
Budgetår
1946/47
1947/48
Anslag
728 000
1 310 000
Nettoutgifter
725 522
Summa förslagsanslag kronor 1 310 000
133
Kungl. Maj.ts proposition nr IHi.
ring i yrkesinspektionens personalförteckning icke vidtagas för tiden 1 juli
—31 december 1948. Vid bifall till vad jag i det föregående föreslagit och
med beaktande av tillämpade regler för befordringsgång för biträdespersonal
skola å förteckningen fr. o. m. den 1 januari 1949 uppföras följande
befattningar:
Tjänstemän å ordinarie stat.
Befattning Lönegrad
11 yrkesinspektörer Ca 31
1 skogsyrkesinspektör Ca 29
11 förste distriktsingenjörer .................. Ca 27
3 socialinspektörer Ca 25
18 distriktsingenjörer ........................ Ca 24
32 yrkesunderinspektörer Ca 21
1 skogsunderinspektör ...................... Ca 18
15 kontorsbiträden ............................ Ca 8
Tjänstemän å övergångsstat.
2 yrkesinspektrisassistenter .................. Ca 22
Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än Ce 24.
5 förste distriktsingenjörer ....................Ce 27
8 socialinspektörer .......................... Ce 25
Härutöver skall personalen inom yrkesinspektionen fr. o. m. nämnda tidpunkt
utgöras av 12 distriktsingenjörer (Ce 24), 3 aspiranter till distriktsingenjörstjänst
(Cg 24), 1 assistent (Cg 23), 9 yrkesunderinspektörer
(Ce 20), 1 skogsunderinspektör (Ce 18), 1 extra tjänsteman (Cg 13) och 24
biträden för kontorsgöromål. Det totala antalet befattningshavare med stadigvarande
anställning skulle alltså utgöra 156. Härtill skulle komma 2
arvodesanställda läkare.
Yrkesinspektionens avlöningsanslag torde för nästa budgetår böra beräknas
på följande sätt.
Kostnaderna under anslagsposten till avlöningar till ordinarie
tjänstemän torde för tiden 1 juli—31 december 1948 böra beräknas
till ungefär hälften av den för innevarande budgetår upptagna posten eller
till 360 000 kronor. För tiden 1 januari—30 juni 1949 uppskattar jag motsvarande
kostnader till 455 000 kronor. Sammanlagda beloppet skulle alltså
bli (360 000 + 455 000) 815 000 kronor.
För ersättning åt de av mig i det föregående förordade arvodesanställda
läkarna beräknar jag under en ny anslagspost till arvoden och särskilda
ersättningar, bestämda av Kungl. Maj : t, ett belopp
av 12 000 kronor för helt år. Till ersättning åt vikarier för nämnda läkare
134
Kungl. Maj.ts proposition nr 184.
under semester — vilken bör utgöra 30 dagar för år — beräknar jag likaledes
för helt år 1 000 kronor. Under ifrågavarande anslagspost skulle sålunda
för helt budgetår erfordras (12 000 + 1 000) 13 000 kronor. För nästa
budgetår beräknas halva detta belopp eller 6 500 kronor.
Under anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal torde för första hältten av nästa budgetår böra beräknas
ett belopp, motsvarande hälften av det belopp, vartill anslagsposten för
innevarande budgetår av Kungl. Maj:t bestämts, eller 243 120 kronor. För
senare hälften av nästa budgetår beräknar jag den sammanlagda lönekostnaden
under posten till 236 500 kronor. Härtill bör läggas ett belopp av
10 000 kronor för löneklassuppflyttningar samt ersättningar till vikarier,
tillfällig arbetskraft in. m. Tillhopa skulle sålunda under posten erfordras
(243 120 + 236 500 + 10 000) 489 620 kronor, vilket belopp torde böra avrundas
till 490 000 kronor.
Posten till rörligt tillägg torde böra upptagas med ett belopp av
151 500 kronor.
Det totala medelsbehovet till avlöningar för yrkesinspektionen under
budgetåret 1948/49 skulle enligt dessa beräkningar uppgå till (815 000 +
6 500 + 490 000 + 151 500) 1 463 000 kronor.
Yrkesinspektionen: Omkostnader, förslagsanslag.
Budgetår Anslag Nettoutgifter
1946/47 ...................... 218 500 261 938
1947/48 ...................... 305 000
1948/49 (förslag) ............ 338 000 —
Den 30 juni 1947 har Kungl. Maj :t fastställt följande omkostnadsstat
för yrkesinspektionen, att tillämpas under budgetåret 1947/48:
Omkostnadsstat.
1. Sjukvård in. in., förslagsvis ........................ kronor 3 500
2. Reseersättningar, förslagsvis........................ » 235 000
3. Expenser, förslagsvis .............................. » 66 500
Summa kronor 305 000
Av anslagsposten till expenser ha 2 500 kronor avsetts till bränsle, lyse
och vatten samt 64 000 kronor till övriga expenser.
För sjukvård in. m. har under budgetåret 1946/47 åtgått ca 3 900
kronor. Anslagsposten har för innevarande budgetår uppräknats från
2 000 till 3 500 kronor. Jag förordar, att posten för nästa budgetår upptages
med oförändrat belopp.
Posten till reseersättningar har för innevarande budgetår upp -
13f>
Kungl. Maj.ts proposition nr 184.
räknats från 165 000 kronor till 235 000 kronor. Belastningen å posten utgjorde
förra budgetåret ca 214 000 kronor. Givet är, att en ökad medelsanvisning
erfordras i den mån tillsynspersonalen förstärkes. Jag anser mig
emellertid f. n. icke böra föreslå större ökning av anslagsposten än från
235 000 till 260 000 kronor.
Under anslagsposten till expenser ha till bränsle, lyse och vatten
under budgetåret 1946/47 åtgått ca 3 000 kronor. För nästa budgetår torde
liksom för innevarande kunna upptagas 2 500 kronor. Belastningen å delposten
till övriga expenser utgjorde förra budgetåret ca 40 900 kronor. Av
det för innevarande budgetår upptagna beloppet 64 000 kronor ha 40 000
kronor avsetts till löpande expenser och 24 000 kronor för utgifter av engångskaraktär.
Jag föreslår, att för nästa budgetår beräknas för löpande
expenser 48 000 kronor och för engångsutgifter 24 000 kronor. Sammanlagt
skulle alltså till övriga expenser beräknas 72 000 kronor. Hela expensposten
skulle härvid utgöra (2 500 + 72 000) 74 500 kronor.
Yrkesinspektionens omkostnadsanslag torde således böra för nästa budgetår
bestämmas till (3 500 + 260 000 + 74 500) 338 000 kronor.
Anslag till undervisnings- och upplysningsverksamhet.
För innevarande budgetår har till Bidrag till föreningen för arbetarskydd
anvisats ett anslag av 5 000 kronor. Vidare har till Bidrag till undervisnings-
och upplysningsverksamhet rörande arbetarskydd anvisats ett anslag
av 235 000 kronor.
Beträffande riktlinjerna för den av föreningen för arbetarskydd bedrivna
verksamheten torde jag få hänvisa till den i 1943 års statsverksproposition
(V s. 54) lämnade redogörelsen.
Av anslaget till bidrag till undervisnings- och upplysningsverksamhet
rörande arbetarskydd har (prop. nr 262/1947; rd. skr. nr 360/1947) ett belopp
av 35 000 kronor avsetts för bidrag till arbetarnas bildningsförbund
för av förbundet anordnad kursverksamhet inom arbetarskyddets område.
Bidrag utgår med halva kurskostnaden. Återstående belopp, 200 000 kronor,
har avsetts som bidrag till arbetarskyddsnämnden för kostnader avseende
av nämnden anordnad propagandaverksamhet inom arbetarskyddets
område.
I skrivelse den 23 augusti 1947 har föreningen för arbetarskydd hemställt
om ett anslag å 5 000 kronor för budgetåret 1948/49. Av framställningen
och en därvid fogad redogörelse för föreningens verksamhet under år 1946
framgår, att denna verksamhet under sagda år fortgått efter i stort sel t
samma riktlinjer som tidigare. Föreningen hade deltagit vid arbetarskyddsutställningen
i Gävle 1946 med sina ambulerande montrar och annan propagandamateriel.
Besökarantalet uppskattades till ca 250 000. Den ambule
-
136
Kangl. Maj.ts proposition nr 184.
rande utställningen hade visats på ett stort antal platser i mellersta och
norra Sverige, varvid besökarantalet varit ca 72 700. Föreningen hade under
år 1946 erhållit bidrag med 2 000 kronor från envar av svenska arbetsgivareföreningen
och landsorganisationen i Sverige, med 2 250 kronor från vissa
försäkringsbolag och med 500 kronor från Stockholms stad.
I en den 17 juli 1947 till socialdepartementet inkommen skrivelse har
arbetarnas samaritförbund hemställt om ett statsbidrag å 75 000 kronor till
förbundets verksamhet år 1948. Föreningen anför, att under hösten 1946
en betydande uppslutning ägt rum kring förbundet, bl. a. från arbetsmarknadens
partsorganisationer, försäkringsföretag och enskilda. Härigenom
hade förbundet erhållit ekonomiska förutsättningar för att bygga ut sin
verksamhet. Denna avsåge främst att utbilda skyddsombud och ledamöter
i lokala säkerhetskommittéer samt arbetarsamariter, som hade till uppgift
att lämna skadade på arbetsplatserna förstahandsvård. Förbundet samarbetade
med bl. a. svenska arbetsgivareföreningen, landsorganisationen,
arbetarskyddsnämnden, svenska röda korset, civilförsvarsstyrelsen och
Sveriges läkarförbund. Med svenska röda korset hade träffats en överenskommelse
om arbetsfördelning i fråga om samarit- och sjukvård, enligt
vilken förbundet skulle svara för dessa uppgifter på arbetsmarknaden.
I ett bifogat statförslag för år 1948 hade upptagits anslag med 10 000
kronor från envar av svenska arbetsgivareföreningen och landsorganisationen,
med 21 500 kronor från olika försäkringsbolag samt med 33 500
kronor från andra organisationer och företag. Härtill korame årsavgifter
med 25 000 kronor. De beräknade inkomsterna utgjorde sålunda, bortsett
från statsbidrag, 100 000 kronor. Utgifterna beräknades enligt staten till
175 000 kronor.
I skrivelse den 28 november 1947 har arbetarnas bildningsförbund anhållit,
att även för nästa budgetår ett anslag å 35 000 kronor måtte ställas
till förbundets förfogande för kursverksamhet på arbetarskyddets område
på samma villkor som innevarande budgetår.
I avgivna utlåtanden har riksförsäkringsanstalien tillstyrkt bifall till de
av föreningen för arbetarskydd och arbetarnas bildningsförbund gjorda
framställningarna. Anstalten har vidare tillstyrkt, att anslag med skäligt
belopp lämnas arbetarnas samaritförbund.
Statskontoret har beträffande den av föreningen för arbetarskydd avgivna
framställningen erinrat, att statsunderstödet till föreningen innevarande
budgetår uppräknades från 3 000 till 5 000 kronor på grund av vissa engångsutgifter.
Statskontoret föreslår, att bidraget för nästa budgetår åter
upptages till 3 000 kronor. Beträffande framställningen om understöd till
arbetarnas samaritförbund har statskontoret framhållit, att ämbetsverket
hyser starka betänkligheter mot att i nuvarande läge medel anvisas till nya
ändamål. Med hänsyn till betydelsen av samaritförbundets arbetsuppgifter
syntes dock statsverket svårligen kunna undandraga sig att i likhet med
137
Kungi. Maj:ts proposition nr 184.
arbetsgivarnas och arbetarnas huvudorganisationer lämna förbundet visst
understöd. Detta borde emellertid lämpligen begränsas åtminstone till
20 000 kronor eller samma bidragsbelopp, som nyssnämnda organisationer
tillsammans utfäst sig att betala. Med hänsyn till vad arbetarnas bildningsförbund
anfört har statskontoret vidare förklarat sig icke vilja motsätta
sig att medel äskas jämväl för budgetåret 1948/49 såsom statsbidrag i föreslagen
utsträckning till den av bildningsförbundet anordnade kursverksamheten.
Departementschefen.
Sedan lång tid tillbaka har utgått ett årligt anslag till föreningen för
arbetarskydd. Anslaget har för innevarande budgetår anvisats med 5 000
kronor, sedan det tidigare under ett antal år utgått med 3 000 kronor. För
innevarande budgetår har härjämte anvisats ett anslag av 235 000 kronor
till undervisnings- och upplysningsverksamhet rörande arbetarskydd, av
vilket anslag 35 000 kronor avsetts till kursverksamhet och 200 000 kronor
till en av arbetarskyddsnämnden anordnad propagandakampanj rörande
de frågor som sammanhänga med ett effektivt arbetarskydd. Jag är av
den uppfattningen, att undervisnings- och upplysningsverksamhet rörande
arbetarskydd är en angelägenhet av stor betydelse, till vilken staten bör
lämna bidrag. Jag tillstyrker sålunda, att anslag även för nästa budgetår
anvisas som bidrag till den av föreningen för arbetarskydd bedrivna verksamheten.
Jag anser det önskvärt, att bidraget till föreningen även nästa
budgetår utgår med 5 000 kronor och förordar, att nämnda belopp anvisas.
Jag tillstyrker vidare, att anslag lämnas till kursverksamhet på arbetarskyddets
område för skyddsombud in. fl. Även den av arbetarnas samaritförbund
bedrivna verksamheten för att organisera samaritkårer in. in. synes
förtjänt av stöd. Jag förordar, att ett anslag av 75 000 kronor anvisas för
nästa budgetår till bidrag av ifrågavarande slag. Det synes lämpligt, att de
medel som ställas till förfogande av staten i framtiden få disponeras av
arbetarskyddsstyrelsen för att av denna fördelas mellan olika inom området
verksamma organisationer. För nästa budgetår torde dock anslaget
böra fördelas av Ivungl. Maj :t. Jag finner det lämpligt, att förenämnda
belopp, 75 000 kronor, fördelas med 30 000 kronor såsom bidrag till arbetarnas
samaritförbund för organisationskostnader medan återstående
45 000 kronor användas såsom bidrag till kursverksamhet genom arbetarnas
bildningsförbund eller annan organisation. Nu ifrågavarande anslag a
75 000 kronor synes böra anvisas under beteckningen Undervisnings- och
upplysningsverksamhet på arbetarskyddets område. Anslaget bör liksom
anslaget till bidrag till föreningen för arbetarskydd vara obetecknat.
138
Kungl. Maj.ts proposition nr 184.
VII. Hemställan.
Under åberopande av vad jag sålunda i olika hänseenden anfört hemställer
jag, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att
I. godkänna av mig i det föregående framlagda förslag
i fråga om inrättande fr. o. m. den 1 januari 1949 av en
arbetarskyddsstyrelse och förstärkning av yrkesinspektionen
in. m.;
II. bemyndiga Kungl. Maj:t att fastställa personalförteckning
för arbetarskyddsstyrelsen samt att vidtaga de
ändringar i yrkesinspektionens personalförteckning, som
påkallas av vad jag i det föregående förordat;
III. godkänna följande avlöningsstat för arbetsrådet, att
tillämpas under tiden 1 juli—31 december 1948:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,
förslagsvis kronor 31 300
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj:t, förslagsvis » 18 800
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal
............................. > 17 100
4. Rörligt tillägg, förslagsvis ............ » 5 900
Summa förslagsanslag kronor 73 100;
IV. godkänna följande avlöningsstat för arbetarskyddsstyrelsen,
att tillämpas under tiden 1 januari— 30 juni
1949:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,
förslagsvis kronor 167 500
2. Arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Maj :t, förslagsvis » 22 750
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal, förslagsvis » 115 000
4. Rörligt tillägg, förslagsvis .......... » 31 750
Summa förslagsanslag kronor 337 000;
V. godkänna följande avlöningsstat för yrkesinspektionen,
att tillämpas under budgetåret 1948/49:
Kungl. Maj:ts proposition nr 18 i.
139
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,
2. |
förslagsvis ...................... Arvoden och särskilda ersättningar, |
kronor |
815 000 |
3. |
bestämda av Kungl. Majrt Avlöningar till övrig icke-ordinarie |
6 500 |
|
personal |
490 000 |
||
4. |
Rörligt tillägg, förslagsvis ........ |
151 500 |
Summa förslagsanslag kronor 1 463 000;
VI. under femte huvudtiteln för budgetåret 1948/49
anvisa
1. |
till Arbetsrådet: Avlöningar ett för- |
||
slagsanslag av .................... |
kronor |
73 100 |
|
2. |
till Arbetsrådet: Omkostnader, ett |
||
förslagsanslag av ................ |
kronor |
8 100 |
|
3. |
till Arbetarskgddsstgrelsen: Avlöning- |
||
ar ett förslagsanslag av ............ |
kronor |
337 000 |
|
4. |
till Arbetarskgddsstgrelsen: Omkost- |
||
nader ett förslagsanslag av |
kronor |
50 000 |
|
5. |
till Yrkesinspektionen: Avlöningar ett |
||
förslagsanslag av.................. |
kronor |
1 463 000 |
|
6. |
till Yrkesinspektionen: Omkostnader |
||
ett förslagsanslag av .............. |
kronor |
338 000 |
|
n |
till Bidrag till föreningen för arbetar- |
||
skydd ett anslag av .............. |
kronor |
5 000 |
|
8. |
samt till Undervisnings- och upplys- |
||
ningsverksamhet på arbetarskyddets |
|||
område ett anslag av .............. |
kronor |
75 000. |
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t
Konungen, att proposition av den lydelse, bilaga
till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Lars Lemne.
Arbetarskyddsstyrelsens personalorganisation.
Bilaga 1.
A |
n |
a |
b |
e |
t a |
t |
n i n |
g a |
r |
i |
1 ö |
n |
e g |
r a |
d |
Arvodesav- lönad personal |
Totalsumma |
ökning (+) eller minsk- ning (—) |
|||||||||||
Cp 19 |
Ca 33 |
Ca 31 |
Ca 30 |
i Ca 29 |
Ca 27 |
Ca 24 |
Ca 23 |
Ca 22 | |
Ca 15 1 |
Ca 11 |
00 03 O |
Ce 33 |
Ce 31 | |
Ce 29 |
Ce 27 | |
Ce 24 |
Ce 21 |
! Ce 18 | |
Ce 15 |
Ce 11 |
O 0> U |
Ce 8 och lägre |
eg 24 |
eg 20 |
eg 13 |
||||
Generaldirektör.......... |
i |
1 |
+ 1 |
||||||||||||||||||||||||||
Arbetstidsbyrån: |
|||||||||||||||||||||||||||||
nuvarande organisation1 |
1 |
1 |
i |
1 |
1 |
5 |
|||||||||||||||||||||||
föreslagen » |
7 |
i |
7 |
i |
4 |
— 1 |
|||||||||||||||||||||||
Tekniska byrån: |
|||||||||||||||||||||||||||||
nuvarande organisation2 |
l |
1 |
2 |
1 |
2 |
1 |
1 |
1 |
1 |
4 |
15 |
||||||||||||||||||
föreslagen » |
J |
3 |
1 |
2 |
2 |
7 |
7 |
3 |
7 |
15 |
|||||||||||||||||||
Kanslibyrån: |
|||||||||||||||||||||||||||||
föreslagen organisation |
7 |
7 |
7 |
7 |
4 |
+ 4 |
|||||||||||||||||||||||
Skogsa vdelnin gen: |
|||||||||||||||||||||||||||||
nuvarande organisation3 |
1 |
1 |
i |
2 |
■ 5 |
||||||||||||||||||||||||
föreslagen * |
i |
7 |
1 |
1 |
1 |
5 |
|||||||||||||||||||||||
T rafikavdelningen: |
|||||||||||||||||||||||||||||
föreslagen organisation |
1 |
1 |
7 |
1 |
4 |
+ 4 |
|||||||||||||||||||||||
Sociala avdelningen: |
|||||||||||||||||||||||||||||
nuvarande organisation4 |
1 |
i |
2 |
||||||||||||||||||||||||||
föreslagen » |
1 |
7 |
2 |
||||||||||||||||||||||||||
Läkare: |
|||||||||||||||||||||||||||||
nuvarande organisation |
2 |
2 |
|||||||||||||||||||||||||||
föreslagen » |
2 |
2 |
|||||||||||||||||||||||||||
liiträdespersonal och expc- |
|||||||||||||||||||||||||||||
ditionsvakter: |
|||||||||||||||||||||||||||||
nuvarande organisation |
2 |
3 |
4 |
8 |
17 |
||||||||||||||||||||||||
föreslagen » |
2 |
4 |
4 |
7 |
2 |
7 |
10 |
24 |
+ 7 |
||||||||||||||||||||
Summa: |
|||||||||||||||||||||||||||||
nuvarande organisation |
2 |
1 |
1 |
4 |
1 |
3 |
1 |
i |
2 |
3 |
4 |
1 |
2 |
1 |
1 |
1 |
i |
u |
8 |
46 |
|||||||||
föreslagen » |
i |
2 |
6 |
4 |
3 |
4 |
2 |
4 |
4 |
1 |
1 |
1 |
3 |
3 |
i |
1 |
2 |
1 |
10 |
3 |
1 |
1 |
2 |
61 |
+ 15 |
||||
Ökning ( + ) el. minskn. (—) |
+i |
+ 5 |
—1 |
+ 2 |
+ 1 |
—1 |
—i |
+ 1 |
+ 1 |
—2 |
+ 2 |
+ 2 |
+ 1 |
+ 2 |
+ 1 |
+ 2 |
+ 3 |
+ 1 |
+ 1 |
—6 |
+ 15 |
||||||||
1 Motsvarar det nuvarande |
arbetsrådets |
kansli. |
|||||||||||||||||||||||||||
3 » riksförsäkringsanstaltens arbetarskyddsbyrå. |
|||||||||||||||||||||||||||||
d » en del av den |
nuVarande skogs |
och flottledslnspektionen (avlönas f. n. från yrkesinspektionens avlöningsanslag). |
|||||||||||||||||||||||||||
• » » » » |
» |
» |
kvinnliga yrkesinspektionen (avlönas f. |
n. från yrkesinspektionens avlöningsanslag). |
Kungl. Maj.ts proposition nr 18i.
Bilaga 2.
Personalorganisationen vid den allmänna yrkesinspektionen samt skogs- och flottledsinspektionens norra distrikt.
A n |
a 1 |
b e |
f a |
t n |
i n g a r |
i lön |
e g |
råd |
Arvodesav- lönad personal |
Totalsumma |
ökning (+) eller minsk- ning (—) |
|||||||||||
Ca 31 |
Ca 29 |
Ca 27 |
Ca 25 |
Ca 24 |
Ca 21 |
Ca 18 |
Ca 8 |
Ce 27 |
Ce 25 |
Ce 24 - |
Ce 22 |
Ce 20 |
Ce 18 |
Ce 11 |
Ce 8 och lägre |
Cg 24 |
Cg 23 |
Cg 13 |
||||
Den allmänna yrkesinspek- |
||||||||||||||||||||||
tionen: |
||||||||||||||||||||||
nuvarande organisation1 |
It |
11 |
13 |
22 |
15 |
3 |
3 |
1 |
10 |
15 |
4 19 |
123 |
||||||||||
föreslagen » |
11 |
11 |
3 |
IS |
32 |
15 |
5 |
8 |
12 |
9 |
23 |
3 |
150 |
+ 27 |
||||||||
Skogs- och flottledsinspek- |
||||||||||||||||||||||
tionen: |
||||||||||||||||||||||
nuvarande organisation1 |
63 |
2 |
5 |
|||||||||||||||||||
föreslagen » 3 |
1 |
1 |
1 |
1 |
1 |
1 |
6 |
+ 1 |
||||||||||||||
Läkare: |
||||||||||||||||||||||
Föreslagen organisation |
2 |
2 |
+ 2 |
|||||||||||||||||||
Summa: |
||||||||||||||||||||||
nuvarande organisation |
11 |
11 |
13 |
22 |
15 |
3 |
3 |
1 |
10 |
3 |
15 |
21 |
120 |
|||||||||
föreslagen » |
11 |
1 |
11 |
3 |
18 |
32 |
1 |
15 |
5 |
8 |
12 |
9 |
1 |
24 |
3 |
1 |
1 |
2 |
158 |
+ 30 |
||
Ökning ( + ) el. minskn. (—) |
+ 1 |
+ 3 |
+ 5 |
+ 10 |
+ 1 |
+ 2 |
+ 5 |
+ 12 |
— 1 |
— 1 |
+ 1 |
— 3 |
+ 9 |
+ 3 |
+ 1 |
+ 1 |
—19 |
+ 30 |
||||
1 Häri ingå 3 distriktsinspektriser och 4 |
assistenter tillhörande den nuvarande kvinnliga yrkesinspektionen. Dennas övriga personal |
|||||||||||||||||||||
har upptagits under arbetarskyddsstyrelsens sociala avdelning. |
||||||||||||||||||||||
2 Skogs- och flottledsinspektionens persona |
i övrigt har upptagits under arbetarskyddsstyrelsens skogsavdelning |
|||||||||||||||||||||
3 Avser endast det föreslagna norra distriktet. |
||||||||||||||||||||||
4 Denna personal omfattar 9 distriktsingenjörer och |
2 aspiranter till distriktsingenjörstjänst, |
5 yrkesunderinspektörer samt 3 distrikts- |
||||||||||||||||||||
inspektrisassistenter. |
||||||||||||||||||||||
5 Halvårsanställda. |
Kungl. Maj:ts proposition nr 184.
142
Kungl. Maj.ts proposition nr 18b.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
Sid.
Inledning........................................................ 2
I. Översikt.
Nuvarande organisation.......................................... 4
Tillkomst och utveckling s. 4. Centrala organ s. 6. I.okala organ s. 7.
Kommitténs förslag.............................................. 8
Departementschefen.............................................. 10
II. Den centrala organisationen.
Inrättandet av en arbetarskgddsslyrelse m. m......................... 12
Kommitténs förslag s. 12. Yttranden s. 18. Departementschefen s. 28.
Byråindelning m. in............................................. 30
Nuvarande organisation och kommitténs förslag s. 30. Yttranden s. 35. Departementschefen
s. 41.
Partsrepresentanter i arbetarskyddsstyrelsen m. m..................... 45
Kommitténs förslag s. 45. Departementschefen s. 45.
Chefstjänsterna ................................................ 46
Nuvarande organisation och kommitténs förslag s. 46. Yttranden s. 47. Departementschefen
s. 48.
Personalorganisationen inom byråer och avdelningar m. m.
Allmänt rörande personalorganisationen .......................... 49
Kommitténs förslag s. 49. Yttranden s. 50. Departementschefen s. 52.
Arbetstidsbyrån.............................................. 52
Nuvarande organisation s. 52. Kommitténs förslag s. 53. Yttranden s. 53. Departementschefen
s. 53.
Tekniska byrån............................................... 54
Nuvarande organisation s. 54. Kommitténs förslag s. 54. Yttranden s. 57. Departementschefen
s. 60.
Kanslibyrån ................................................ 64
Nuvarande organisation s. 64. Kommitténs förslag s. 64. Yttranden s. 65. Departementschefen
s. 66.
Skogsavdelningen ......... 67
Nuvarande organisation s. 67. Kommitténs förslag s. 67. Yttranden s. 68. Departementschefen
s. 70.
Kungl. Maj. ts proposition nr 18b. 143
Sid.
Trafikavdelningen ............................................ 71
Nuvarande organisation s. 71. Kommitténs förslag s. 71. Yttranden s. 71. Departementschefen
s. 72.
Sociala avdelningen .......................................... 73
Nuvarande organisation s. 73. Kommitténs förslag s. 73. Yttranden s. 74. Departementschefen
s. 75.
Läkare...................................................... 75
Nuvarande organisation s. 75. Kommitténs förslag s. 76. Yttranden s. 77. Departementschefen
s. 77.
Biträdespersonal, expeditionsvakter m. fl......................... 78
Nuvarande organisation s. 78. Kommitténs förslag s. 79. Yttranden s. 79. Departementschefen
s. 80.
III. Den allmänna yrkesinspektionen.............. 82
Nuvarande organisation s. 82. Kommitténs förslag s. 84. Yttranden s. 92. Departementschefen
s. 105.
IV. Den kommunala tillsynen................ 112
Nuvarande organisation s. 112. Kommitténs förslag s. 113. Yttranden s. 115.
Departementschefen s. 117.
V. Specialinspektionen m. m................. 119
Nuvarande organisation och kommitténs förslag s. 119. Yttranden s. 122. Departementschefen
s. 125.
VI. Anslagsberäkningar.
Avlönings- och omkostnadsanslag.................................. 128
Anslag till undervisnings- och upplysningsverksamhet.................. 135
VII. Hemställan.................................................. 138
Bilagor
140