Kungl. Maj.ts proposition nr 182.
1
Nr 182.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående bidrag till utbildningskurs
för sysselsättnings- och arbetsterapeuter;
given Stockholms slott den 10 mars 19^8.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen alt
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Eije Mossberg.
Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Ilans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 10 mars 19''t8.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Qlensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson,
Ericsson, Mossberg, Kock.
Efter gemensam beredning med t. f. chefen för socialdepartementet, statsrådet
Danielson, chefen för finansdepartementet samt t. f. chefen för ecklesiastikdepartementet,
statsrådet Quensel anmäler chefen för inrikesdepartementet,
statsrådet Mossberg, fråga om bidrag till utbildningskurs för sysselsättnings-
och arbetsterapeuter samt anför.
I skrivelse den 18 februari 1948 har Stockholms stads sjukhusdirektion
hemställt om statsbidrag till en utbildningskurs för sysselsättnings- och
arbetsterapeuter.
I sin skrivelse framhåller sjukhusdirektionen inledningsvis, att sysselsättnings-
och arbetsterapiens stora betydelse som komplement till den
Rihang till riksdagens protokoll 19M. 1 samt. AV 182.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 182.
medicinska vården vitsordats från många håll. Direktionen hänvisar härvid
särskilt till de uttalanden därom, som gjorts av kommittén för partiellt
arbetsföra och statens sjukhusutredning av år 1943 i deras den 3 juli 1947
gemensamt avgivna betänkande med utredningar och förslag angående sysselsättnings-
och arbetsterapi vid vissa sjukhus och vårdanstalter in. in.
(SOU 1947: 44).
Ifrågavarande behandlingsform representerade enligt sjukhusdirektionen
en av de många sociala uppgifter, som ännu icke fått en tillfredsställande
lösning. Den väsentligaste orsaken härtill syntes vara brist på för verksamhetens
ledande kompetent personal, d. v. s. utbildade arbetsterapeuter. För
lösande av utbildningsfrågan hade i förutnämnda betänkande framlagts förslag
till anordnande av ett statligt arbetsterapeutinstitut i anslutning till
Slöjdföreningens skola i Göteborg.
Utbildningen skulle enligt detta förslag vara tvåårig, därvid varje läsår
skulle omfatta 32 veckor. Av den sammanlagda utbildningstiden om 64
veckor beräknades cirka 50 veckor (1 500 lektionstimmar) till undervisning
och övning i teckning, målning, konsthantverk, slöjd in. in. samt återstående
14 veckor (400 lektionstimmar) till social-medicinsk utbildning. Utbildningen
skulle kompletteras med en nio månaders assistenttjänstgöring på
sjukhus eller vårdanstalt, där terapeut funnes. Beträffande inträdesfordringarna
till utbildningskursen förordades bl. a., att sökande skulle äga
normalskolekompetens eller realexamen eller två kurser vid folkhögskola
eller därmed jämförliga kunskaper.
Tillsynen över utbildade och utövande arbetsterapeuter skulle enligt
kommittéernas förslag handhavas av medicinalstyrelsen, vilken skulle ha
att utfärda legitimation för dem, som med goda vitsord genomgått den föreskrivna
utbildningen. Styrelsen skulle även kunna medgiva dispens för
personer, som utan att ha genomgått den föreskrivna utbildningen likväl
styrkte sig äga kompetens och lämplighet att verka som terapeuter.
Sjukhusdirektionen framhåller härefter att den föreslagna terapeututhildningen,
även om densamma komme till stånd genom beslut av 1948 års
riksdag, icke bleve tillräcklig för att tillgodose behovet av terapeuter vid
huvudstadens sjukvårdsanstalter. Särskild terapeututbildning för stadens
behov hade därför ifrågasatts.
Rörande de närmare skälen för anordnandet av den
föreslagna kursen samt densammas uppläggning anför
direktionen.
Under förutsättning att kommittéernas förslag godkännes av 1948 års
riksdag skulle sannolikt den första årskursen terapeuter kunna var färdigutbildad
vid 1952 års ingång. På grund av det begränsade utrymmet vid
skolan kunna icke mer än 20 elever antagas i varje årskurs. Det torde
kunna förväntas, att av dessa allenast ett fåtal komma att söka sin verksamhet
vid huvudstadens sjukhus.
Kungl. Maj.ts proposition nr 182. 3
Då Stockholms stads sjukhusdirektion icke ansett det vara försvarligt
att under så lång tid låta anstå med arbetsterapins utbyggnad vid stadens
sjukhus och anstalter, har direktionen i skrivelse till Stockholms stadsfullmäktige
framlagt en preliminär plan för verksamheten samt för möjliggörande
av verksamhetens igångsättande redan under år 1948 föreslagit anordnande
av en i stadens egen regi bedriven »snabbutbildning» av arbetsterapeuter.
Kursplanen har utarbetats i samråd med vederbörande i medicinalstyrelsen
och därvid givits en sådan utformning, att de vid kursen utbildade
terapeuterna kunna erhålla föreslagen legitimation av styrelsen. Genom
att inträdesfordringarna satts avsevärt högre än vad föreslagits för
den statliga utbildningskursen förutsättes, att utbildningen kan koncentreras
till meddelande av undervisning i social-medicinska ämnen samt praktisk
utbildning under cirka 10 månader. Den utbildning som ligger på det
tekniska planet måste då vara helt undangjord, d. v. s. eleverna måste i
allmänhet äga sådana tekniska färdigheter, som krävas av en vid det statliga
institutet utbildad terapeut. Elevantalet beräknas till 22.
Av handlingar, som bifogats sjukhusdirektionens skrivelse, framgår beträffande
den planerade kursen ytterligare, att man för tillträde till kursen
avsett att uppställa kravet att eleven förbunde sig alt, om staden så
påfordrade, efter genomgången utbildning tjänstgöra minst tre år vid någon
av stadens anstalter. Kursen, som skulle börja under våren 1948, avsåges
omfatta dels socialmedicinsk undervisning under tillhopa 350 timmar med
förläggning till södersjukhuset och dels praktiktjänstgöring vid olika sjukhus.
Under deltagandet i kursen skulle elev erhålla fri bostad eller bostadsersättning
med 50 kronor per månad, fri kost, värderad till 85 kronor per
månad, samt eleversättning med 30 kronor under var och en av kursens
första fem månader och 50 kronor en var av återstående fem månader.
Beträffande kostnaderna för kursens genomföra n d e
anför sjukhusdirektionen följande.
Av direktionen verkställda kostnadsberäkningar, delvis justerade av stadens
centrala finansmyndighet, framgår, att undervisningskostnaderna
uppgå till 21 000 kronor eller 954 kronor per elev. Den till varje elev utgående
ersättningen under hela utbildningstiden (bostadsersättning, fri kost
och clevarvodc) har beräknats till 1 750 kronor. Enligt kursplanen torde
den teoretiska undervisningen omfatta cirka 20 procent av kurstiden (350
timmar av 1 850). Under den återstående kurstiden kominer eleverna genom
sin praktiska tjänstgöring vid stadens olika sjukhus att utföra en viss
arbetsinsats för staden. Då administrationskostnaden motsvarar 954 kronor
per elev, framkommer från här angivna utgångspunkter en kostnad av i
runt tal 1 300 kronor per elev eller för 22 elever totalt 28 600 kronor, som
icke motsvaras av någon arbetsinsats till förmån för staden.
I anslutning till dessa beräkningar hemställer sjukhusdirektionen om
statsbidrag med 28 600 kronor till kostnaderna för kursens anordnande.
Härvid åberopar direktionen, att de förutnämnda båda statliga kommittéerna
i sitt betänkande utgått från att utbildning av sysselsättnings- och
arbetsterapeuter vore eu statlig angelägenhet samt att kostnaderna därför
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 182.
borde bestridas av statsmedel. Härjämte hade förutsatts att eleverna vid
den genom statens försorg anordnade utbildningen skulle kunna påräkna
stipendier enligt samma grunder som gällde för elever vid vissa godkända
yrkesutbildningsanstalter. Värdefulla erfarenheter för planerandet av driften
av ett statligt arbetsterapeutinstitut skulle vinnas genom den av staden
anordnade kursen. Sjukhusdirektionen anför härom.
Kurser av liknande slag ha tidigare icke varit anordnade inom landet.
Erfarenheter från utlandet, där verksamhet på området redan framgångsiikt
bedrivits, inhämtas och göras tillämpbara på de inom landet rådande
forhållandena inom sjukvårds- och utbildningsväsendet. Den på kursens
genomförande baserade arbetsterapiorganisationen vid sjukhus och anstalter
tår av naturliga skäl till att börja med karaktär av en försöksverksamhet.
De därvid förvärvade erfarenheterna kunna säkerligen berika kunskapen
om arbetsterapiverksamhetens framtida lämpliga bedrivande vid
sjukhus och anstalter och få betydelse för landet i dess helhet.
Av de vid sjukhusdirektionens skrivelse fogade handlingarna framgår,
att direktionen i framställning till Stockholms stadsfullmäktige den 14
januari 1948 angående ifrågavarande kurs utgått från att statsbidrag skulle
begäras med allenast hälften av undervisningskostnaderna eller 10 500
kronor.
Av de 22 eleverna i kursen avsåges enligt vad sjukhusdirektionen vidare
anför 14 komma att få sin framtida verksamhet förlagd till direktionen
underställda sjukhus och anstalter, 3 till stadens fattigvårdsnämnd underlydande
anstalter, 2 till karolinska sjukhuset och 3 till anstalter under
Stockholms läns landsting. Karolinska sjukhusets direktion och landstinget
hade framställt önskemål att få sända angivna antal elever till kursen.
Över sjukhusdirektionens framställning ha, efter remiss, yttranden avgivits
av medicinalstyrelsen och statskontoret.
Medicinalstyrelsen framhåller, att det kunde synas tveksamt om statsbidrag
borde beviljas till den föreslagna kursen, enär statsmakterna ännu
icke tagit ställning till de föreliggande kommittéförslagen. De föreslagna
fordringarna för inträde vid kursen syntes emellertid ställa garanti för att
de terapeuter, som genomginge kursen, med avseende på yrkesskicklighet
och psykologisk-pedagogisk kunskap bleve likvärdiga med dem, som kunde
komma att utbildas i statlig regi. Kursen vore vidare ägnad att på kort tid
ställa terapeuter till förfogande för vissa trängande behov samt kunde därutöver
tänkas ge erfarenheter av värde för utbildningen av terapeuter eller
— som styrelsen anser att dessa borde benämnas — instruktörer. Mot kursplanen
vore i stort sett intet att erinra. Då eleverna skäligen syntes böra
jämställas med sista årets elever i sjuksköterskeskolorna borde någon reduktion
av eleversättningen under kursens första del icke ske. Styrelsen
tillstyrkte att statsbidrag utginge med hälften av kostnaderna för kursen
dock med högst 10 500 kronor.
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 182.
Statskontoret erinrar om sina i remissyttrandet över kommittéförslagen
uttalade betänkligheter mot att vid nuvarande rekryteringssvårighetcr inrätta
nya befattningshavargrupper vid sjukhusen. Därest emellertid utbildning
av personal för terapeut- och sysselsättningsverksamhet vid sjukhusen
komme att i enlighet med föreliggande kommittéförslag på statens bekostnad
igångsättas, ville statskontoret icke motsätta sig, alt Stockholms stad
redan nu erhölle bidrag av statsmedel till en utbildningskurs för terapeuter.
För en dylik åtgärd syntes jämväl kunna anföras, att det kunde tjäna till
ledning för statsmakterna vid frågans fortsatta behandling, om någon erfarenhet
dessförinnan kunnat vinnas av dylik verksamhet. Ur skilda synpunkter
— icke minst principiella — borde emellertid statens bidrag ej
utgå med hela kostnaden för utbildningskursen. Statskontoret kunde för
sin del icke förorda bidrag till högre belopp än vad sjukhusdirektionen ursprungligen
tänkt sig, nämligen med omkring hälften av sagda kostnader
eller sålunda 10 500 kronor. För ändamålet syntes särskilt anslag böra äskas
av riksdagen.
Departementschefen. Vad angår det i ärendet omförmälda gemensamma
betänkandet av kommittén för partiellt arbetsföra och statens sjukhusutredning
av år 1943 vill jag nämna, att det vid den preliminära behandlingen
av betänkandet inom inrikesdepartementet icke befunnits lämpligt att till
innevarande års riksdag framlägga förslag om genomförande av en utvidgad
sysselsättnings- och arbetsterapi vid sjukhus och vårdanstalter samt av
lerapeututbildning enligt av kommittéerna förordade riktlinjer. Den närmaste
anledningen härtill är, att frågan om sysselsättnings- och arbetsterapi
vid sinnessjukhusen, vilka representera eu betydande del av behovet av
denna vårdform, icke behandlats i betänkandet. Förslag i detta hänseende
kommer att framläggas särskilt av sjukhusutredningen. Först sedan så skett
föreligga förutsättningar att bedöma verksamhetens hela omfattning och
därav följande kostnader och krav på personal. Framhållas må vidare
såsom ock påpekats i ett flertal över kommittéförslagen avgivna yttranden
— atl rådande rekryteringssvårigheter beträffande sjukvårdspersonal mana
till försiktighet vid utbyggande av nya vårdformer.
Även om av nu anförda skäl en avvaktande hållning kan anses motiverad
i fråga om en mera allmän utbyggnad av sysselsättnings- och arbetsterapien
inom landet, finner jag dock ur flera synpunkter lämpligt att på sätt föreslagits
en utbildningskurs för blivande terapeuter anordnas av Stockholms
stad med början redan innevarande år. Oaktat den planerade kursen avses
bli åtskilligt förkortad i förhållande till de av kommittéerna föreslagna,
torde de erfarenheter som därvid vinnas bli av stort värde för bedömandet
av den lämpligaste formen för terapeututbildning. Sedan de utbildade sysselsättnings-
och arbetsterapeuterna utplacerats på sjukhus och andra vårdanstalter
böra härjämte nyttiga rön kunna påräknas beträffande ifråga
-
® Kungl. Maj:ts proposition nr 182.
\ åt ande \årdforms praktiska utformning. Icke minst värdefullt synes mig
vara, att den föreslagna utbildningen närmast tar sikte på terapeuter för
kroppssjukhusen, där erfarenhet av sysselsättnings- och arbetsterapi under
specialutbildad personals ledning i stor utsträckning saknas inom landet.
Dessa fördelar synas mig vara så stora att bidrag av statsmedel bör utgå
till den av Stockholms stad planerade utbildningskursen. Då de utbildade
terapeuterna till övervägande del avses för staden tillhöriga sjukhus och
andra anstalter, är jag emellertid icke beredd förorda bidrag med högre
belopp än som ursprungligen ifrågasatts av sjukhusdirektionen vid framställning
till stadsfullmäktige i ärendet eller med 10 500 kronor, utgörande
hälften av undervisningskostnaderna.
Som villkor för bidragets utgående torde böra ställas att. såsom ock förutsatts,
tillfälle beredes direktionen för karolinska sjukhuset och Stockholms
läns landsting att disponera två resp. tre platser vid kursen. Jag förutsätter
härvid att särskilda kostnader för utbildningen av staden icke debiteras
för de elever, som av direktionen för karolinska sjukhuset hänvisas
till kursen. Kostnaden för bostadsersättning, fri kost och eleversättning
torde däremot böra gäldas av direktionen från vederbörande anslag till
verksamheten vid karolinska sjukhuset resp. serafimerlasarettet.
Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen
att för budgetåret 1948/49 under elfte huvudtiteln till Bidrag
till utbildningskurs för sgsselsättnings- och arbetsterapeuter
anvisa ett anslag av kronor 10 500.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten, att proposition av
den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall
avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Bengt Söderqvist.
Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1918
816474