Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

19

Nr 180.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till åtgärder
mot skadegörelse av skogsinsekter; given Stockholms
slott den 5 mars 1948.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5
mars 1948.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg,
Nilsson, Sträng, Mossberg, Weijne, Kock.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen
för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, följande.

För närvarande föreligger icke någon skyldighet för skogsägare att företaga
åtgärder mot insektshärjning i skog.

I det förslag till skogsvårdslag, som framlagts för årets riksdag i propositionen
nr 34, ha emellertid bland annat intagits vissa bestämmelser rörande
åtgärder i sådant syfte. Dessa bestämmelser innebära, att därest i skog

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

insektshärjning av större omfattning förekommer eller överhängande fara
föreligger därför, skogsmarkens ägare är skyldig att inom tid, som skogsstyrelsen
bestämmer, vidtaga bekämpningsåtgärder, som skogsstyrelsen efter
hörande av statens skogsforskningsinstitut finner erforderligt föreskriva. Då
dylika åtgärder föreskrivits skall skäligt bidrag till täckande av kostnaderna
för åtgärderna utgå av allmänna medel efter beslut av Kungl. Maj :t. Beträffande
bidragets storlek uttalades i propositionen, att huvudprincipen borde
vara att detsamma skulle utgå till täckande av skillnaden mellan kostnaden
för åtgärderna och den fördel dessa medfört för skogsägaren, dock minst
med 50 procent av kostnaden.

Vidare har i propositionen nr 41 till årets riksdag angående lån och bidrag
till vissa skogsförbättringsåtgärder föreslagits, att av det i propositionen till
Skogsvård m. m.: Statens skogsförbättringsanslag för budgetåret 1948/49
äskade förslagsanslaget å 350 000 kronor ett belopp av 25 000 kronor skulle
disponeras för bidrag till åtgärder mot skadegörelse av skogsinsekter i enlighet
med de grunder, som angivits i förenämnda proposition nr 34.

I gemensam skrivelse den 28 februari 1948 ha skogsstyrelsen, lantbruksstyrelsen
och domänstyrelsen hemställt, att å tilläggsstat till riksstaten för innevarande
budgetår måtte anvisas ett anslag av 486 000 kronor till kostnaderna
för vidtagande av bekämpnings- och kontrollåtgärder mot skadegörelse
i vissa delar av landet av skogsinsekter. Vid framställningen har fogats viss
utredning i ämnet av statens skogsforskningsinstitut.

Ämbetsverken ha till en början i sin skrivelse närmare angivit inom vilka
delar av landet som bekämpnings- och kontrollåtgärder måste anses nödvändiga.
Härom ha ämbetsverken anfört följande.

Skogsforskningsinstitutets undersökningar utvisa att de på ett tidigt stadium
uttalade farhågorna om risk för omfattande härjningar av tallflyet
under innevarande år blivit besannade i en utsträckning, som knappast varit
väntad. De hemsökta områdena, för vilka exepertisen anser bekämpningsåtgärder
nödvändiga, äro följande:

Vittskövle, Kristianstads län........................ 1 025 ha

Vaneberga fure, Kristianstads län .................. 370 » 1 395 ha

Vassmolösa, Kalmar län........................... 210 »

Hökensås, Skaraborgs län.......................... 7 125 »

Summa 8 730 ha

Vittskövleområdet utgöres av bolags- och godsskog, Vaneberga fure av
godsskog, området vid Vassmolösa uteslutande av bondeskogar och Hökensåsområdet
slutligen av Hökensås häradsallmänning, gods- och bondeskogar
samt något kronoskogar.

Man torde emellertid även få räkna med att skadeinsekterna kunna ha
spritt sig till ytterligare områden, utan att detta ännu blivit känt. Erfarenheten
visar nämligen att vid omfattande insektshärjningar rapporter om nya
förökningshärdar i regel pläga inkomma.

Forskningsinstitutet har vidare framhållit såsom angeläget att förnyade
bekämpningsåtgärder vidtagas emot frostfjärilens härjningar på Visingsö.

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Tidigare företagen bepudring insattes nämligen på grund av olika omständigheter
alltför sent, varför ny härjning av fruktträdgårdar och lövskogsområden
— främst ekområden — kan befaras instundande sommar. Institutet
har därför ansett det vara ur organisatorisk, bekämpningsteknisk och
ekonomisk synpunkt av stor vikt, att Visingsö-aktionen kunde samordnas
med tallflykampanjen. Visingsöarealen beräknas till omkring 750 ha, varav
550 ha kronoskog och 200 ha" fruktträdgårdar och skogar i enskild ägo.

Enligt vad ämbetsverken uttalat vore det uppenbart, att den nästan lavinartade
massförökningen av särskilt tallflyet men även vad Visingsöområdet
beträffade frostfjärilen skulle medföra katastrofala skadeverkningar ej blott
inom nu inventerade områden utan senare måhända även inom nya ännu
större arealer, därest icke effektiva bekämpningsåtgärder nu sattes in. I anslutning
härtill har ämbetsverken påpekat, att de områden om sammanlagt
60 hektar, varå långtgående skadegörelse av tallflyet konstaterades år 1947,
tydligen kunnat utgöra spridningscentra för nu allvarligt hotade 8 730
hektar. Ämbetsverken ha i detta sammanhang vidare yttrat följande.

Skåneområdet och det öster därom belägna och direkt hotade Listerlandet
i Blekinge län kännetecknas av sina vidsträckta kulturskogar av tall, till
stor del uppdragna å för jordbruk mindre tjänliga jordmåner och med karaktär
av lä- och skyddsplanteringar. Skulle dessa skogar bliva totalhärjade
av tallflyet och därefter — vilket är att förvänta — även av andra, sekundärt
uppträdande insektsarter, särskilt märgborrar, kunna skadeverkningarna
bliva av oöverskådlig räckvidd och komma säkerligen ej att inskränka
sig till förluster enbart inom skogsbruket. Vassmolösaområdet är
mycket hårt angripet, vilket bäst belyses därav, att omkring 25 ha av härjningsområdet
helt nyligen måst kalavverkas, sedan träden inom området
befunnits döda eller döende. Hökensåsområdet har tidigare härjats av tallmätaren.
Denna härjning har visserligen kunnat hejdas genom giftbepudring,
men de till sin livskraft starkt försvagade träden kunna på många håll
sannolikt ej motstå ett förnyat angrepp på den förhållandevis ringa barrmassan.
Vad beträffar Visingsö torde fara föreligga för de värdefulla ekbestånden
och fruktodlingarna på ön. Det är att märka, att bekämpningen
där måste omfatta såväl skogsområden som trädgårdar för att icke några
förökningshärdar för frostfjärilen skola kvarstå som spridningscentra.

På grund av det anförda ha ämbetsverken funnit sig böra föreslå, att
bekämpningsåtgärder redan under löpande budgetår vidtagas inom de nuvarande
härdarna för ifrågavarande skadeinsekter. Kostnaderna för åtgärderna
ha av ämbetsverken uppskattats till i runt tal 486 000 kronor. Av
detta belopp ha — i runda tal — avsetts för området vid Vittskövle 46 600
kronor, för området vid Vaneberga fure 16 800 kronor, för området vid
Vassmolösa 9 600 kronor, för området vid Hökensås 324 200 kronor samt för
kontrolltaxering 15 000 kronor. För åtgärder inom sådana områden till
vilka skadeinsekterna kunna ba spritt sig utan att detta ännu blivit känt
ha beräknats 40 000 kronor. Slutligen ha för bekämpning av frostfjärilens
härjningar å Visingsö avsetts omkring 34 100 kronor.

De ifrågasatta bekämpnings- och kontrollåtgärderna ha med hänsyn till
skadegörelsens omfattning av ämbetsverken ansetts vara av extraordinär natur.
På grund bärav ba ämbetsverken funnit åtgärderna helt böra bekostas

22

Kungi. Maj.ts proposition nr 180.

av statsmedel. Då emellertid några särskilda medel för ändamålet icke stode
till förfogande för löpande budgetår och kostnadernas storlek omöjliggjorde
anlitande av nionde huvudtitelns anslag till extra utgifter, borde enligt vad
ämbetsverken föreslagit erforderliga medel anvisas å tilläggsstat.

Slutligen ha ämbetsverken uttalat, att ledningen av bekämpnings- och
kontrollåtgärderna borde uppdragas åt statens skogsforskningsinstitut under
samarbete i de olika fallen med vederbörande skogsvårdsstyrelser, hushållningssällskap
och överjägmästare.

Departementschefen. Såsom av den förut lämnade redogörelsen framgår
har på flera håll i landet uppstått skadegörelse å skog till följd av angrepp
från vissa skadeinsekter. Denna skadegörelse synes inom de berörda områdena
ha nått en mycket betydande omfattning och åsamkat vederbörande
skogsägare avsevärda förluster. Ännu mera betänkligt är emellertid, att stor
risk föreligger för att insekterna varom fråga är spridas till angränsande
områden som ännu icke utsatts för skadeverkan. Om detta obehindrat får
ske kan befaras, att ifrågavarande, åtminstone hittills begränsade, skadegörelse
kommer att nå en främst ur ekonomisk synpunkt katastrofal omfattning.
En sådan utveckling måste uppenbarligen i möjligaste mån förhindras.
Med hänsyn till det anförda anser jag i likhet med skogsstyrelsen,
lantbruksstyrelsen och domänstyrelsen nödvändigt att bekämpnings- och
kontrollåtgärder omedelbart vidtagas inom de områden och i den utsträckning
ämbetsverken föreslagit. Härvid synes lämpligt, att åtgärderna centralt
ledas av statens skogsforskningsinstitut, som dock givetvis bör samråda
med vederbörande lokala myndigheter.

Vad härefter angår frågan om vem som bör bestrida kostnaderna för de
föreslagna åtgärderna är jag enligt vad jag i förberörda propositioner nr 34
och 41 till årets riksdag närmare utvecklat rent principiellt av den uppfattningen,
att sådana kostnader åtminstone delvis böra stanna å skogsägaren.
Emellertid föreligger, såsom tidigare framhållits, för närvarande icke någon
skyldighet för skogsägare att vidtaga åtgärder av ifrågavarande art. Med
hänsyn härtill och då de förenämnda i propositionen nr 34 föreslagna bestämmelserna
avsetts att träda i kraft först vid ingången av 1949, torde
förutsättningen för att de nu aktuella bekämpnings- och kontrollåtgärderna
komma till utförande vara, att de antingen ske på frivillighetens väg eller
genom statsmakternas försorg. Då i förevarande fall risken för härjningar
av katastrofal natur måste bedömas såsom mycket stor och någon säkerhet
icke föreligger att erforderliga skyddsåtgärder på annat sätt vidtagas, anser
jag det motiverat att statsmakterna själva låta verkställa sådana åtgärder
och även helt bekosta desamma. Det må dock uttryckligen framhållas, att
detta icke får betraktas såsom prejudicerande för framdeles ifrågakommande
åtgärder av liknande slag. Mot de i ärendet verkställda kostnadsberäkningarna,
vilka sluta å i runt tal 486 000 kronor, torde icke vara något
att invända. Då bekämpnings- och kontrollåtgärderna böra komma till
stånd redan under löpande budgetår men några medel för ändamålet icke

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

stå till förfogande, synes ofrånkomligt att ett belopp av nyssnämnda storlek
äskas å tilläggsstat i form av ett särskilt anslag. Anslaget, som torde
böra givas karaktär av reservationsanslag, synes böra benämnas Skogsvård
m. in.: Kostnader för åtgärder mot skadegörelse av skogsinsekter. Det torde
få ankomma å Kungl. Maj :t att meddela de närmare föreskrifter rörande
anslagets disposition som må befinnas erforderliga.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen

att till Skogsvård m. m.: Kostnader för åtgärder mot skadegörelse
av skogsinsekter å tilläggsstat II till riksstaten för
budgetåret 1947/48 anvisa ett reservationsanslag
av ............................ kronor 486 000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall samt
förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga
till detta propokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

G. Liizell.