Kungl. Maj:ts proposition nr 174.
1
Nr 174.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående välfärdsanordningar
för sjöfolk i hamn; given Stockholms slott
den 10 mars 1948.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll
vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att
dels antaga härvid fogade förslag till lag om avgifter till välfärdsanordningar
för sjöfolk i hamn,
dels ock bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Axel Gjöres.
Sammanfattning.
Till välfärdsanordningar för sjöfolk i hamn begäras 300 000 kronor, vilka
skulle tillföras en särskild fond, handelsflottans välfärdsfond. Dessutom
föreslås, att en avgift till välfärdsanordningarna uttages av redare och
sjömän. Avgiften utgör enligt förslaget fyra öre för dag och sjöman att
utgivas till hälften av redaren och till hälften av sjömannen. Staten
skulle även bidraga med ett belopp motsvarande de influtna avgifterna.
Statens bidrag uppskattas för nästa budgetår till 150 000 kronor. Det föreslås
vidare, att avgiftsskyldigheten fastslås i allmän författning. Slutligen
framlägges förslag att för samordning av välfärdsarbetet skapas ett rådgivande
organ, handelsflottans välfärdsråd, bestående av en opartisk ordförande
och ett antal representanter för berörda parter.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 174.
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 174.
Förslag
till
Lag
om avgifter till välfärdsanordningar för sjöfolk i hamn.
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Till välfärdsanordningar för sjöfolk i hamn skall, förutom bidrag av allmänna
medel, i den omfattning nedan sägs utgå en avgift (välfärdsavgift)
från svenska sjömän och redare.
2 §.
Välfärdsavgiften utgör fyra öre för dag och sjöman under tid då sjömannen
varit för utrikes fart påmönstrad å svenskt handelsfartj^g. Semester
som infaller i omedelbar anslutning till avmönstring inräknas i nämnda
tid. Avgiften skall utgivas till hälften av sjömannen och till hälften av
redaren.
3 §■
Med sjöman förstås i denna lag envar som är inskriven vid sjömanshus.
Med handelsfartyg förstås i denna lag fartyg som nyttjas till handelssjöfart
eller resandes fortskaffande eller till annat ändamål som med handelssjöfarten
har gemenskap, såsom bogsering, isbrytning, bärgnings- och dykeriföretag.
4 §.
Närmare bestämmelser angående avgifternas beräknande och erläggande
meddelas av Konungen.
Denna lagdräder i kraft den 1 juli 1948.
Kungl. Maj.ts proposition nr 174.
3
Utdrag av protokollet över handelsärenden hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
27 februari 1948.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg,
Nilsson, Sträng, Ericsson, Weijne, Kock.
Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, social- och finansdepartementen
anför chefen för handelsdepartementet, statsrådet Gjöres.
Efter bemyndiganden av Kungl. Maj :t den 18 januari och den 1 februari
1946 tillkallade min företrädare i ämbetet sju utredningsmän för att verkställa
utredning och avgiva förslag i fråga om sjöfolkets levnads- och arbetsförhållanden.
1 Bland annat skulle utredningsmännen undersöka möjliga
utvägar att utvidga välfärdsanordningarna för sjöfolket i svenska och
utländska hamnar.
Utredningen, som antagit benämningen 1946 års sjömanskommitté, har
den 15 april 1947 avgivit betänkande angående välfärdsanordningar
för sjöfolk i hamn (SOU 1947:29). För närmare
kännedom om kommitténs förslag ber jag att få hänvisa till betänkandet.
över betänkandet ha infordrade utlåtanden avgivits av kommerskollegium
— efter hörande av samtliga sjömanshus i riket, stadsfullmäktige i
Stockholm och Göteborg, de föreningar som bedriva sjömanshemsverksamhet
i Härnösand, Landskrona, Luleå, Malmö, Norrköping, Oskarshamn och
Stockholm samt sjömansinstitutet i Stockholm —, socialstyrelsen, svenska
kyrkans sjömansvårdsstyrelse, Sveriges redareförening, Sveriges fartygsbefälsförening,
svenska maskinbefälsförbundet, svenska sjöfolksförbundet,
svenska avdelningen av föreningen för skandinaviska sjömanshem i utländska
hamnar samt chefen för byrån för arvs- och ersättningsärenden inom utrikesdepartemetet.
Välfärdsanordningar för sjöfolk i Sverige.
I vårt land finnas för närvarande 10 sjömanshem nämligen i Göteborg,
Stockholm, Hälsingborg, Malmö, Norrköping, Landskrona, Sundsvall, Luleå,
Härnösand och Oskarshamn, vilka ha till huvudsaklig uppgift att till billigt
pris bereda logi åt sjöfolk. I sjömanshemmen finnas i regel även läs- och
skrivrum samt smärre bibliotek, medan serveringsrörelse endast undantags
1
De sakkunniga voro fil. dr A. Björnberg, ordf., kommerserådet''G. Böös, direktören H. F.
Reuterskiöld, förbundsordföranden J. Svensson, direktören A. Söre, ombudsmannen E. Blomgren
och sjökaptenen Å. Strömberg.
4
Kungi. Maj.ts proposition nr 174.
vis förekommer. Sjömanshemmen i Göteborg och Oskarshamn äro rent
kommunala inrättningar. Kommunalt inflytande utövas även i fråga om
sjömanshemmen i Landskrona, Luleå och Malmö. Sjömanshemmet i Sundsvall
står under ledning av sjömanshusdirektionen därstädes, medan sjömanshemmen
i Hälsingborg, Härnösand och Norrköping stå under enskild
ledning. Stockholms sjömanshem står under tillsyn och förvaltning av en
särskild styrelse.
Skillnaden i standard mellan de olika sjömanshemmen är påtaglig. Medan
sjömanshemmen i Göteborg, Härnösand, Landskrona och Luleå kunna betecknas
som fullt moderna, äro flera av de andra sjömanshemmen icke
tidsenliga. Sjömanshemmens ekonomi har i många fall varit vacklande, och
detta har någon gång medfört, att rörelsen temporärt måst nedläggas. Statliga
bidrag ha i vissa fall utgått till sjömanshemmen. Vidare ha stadsfullmäktige
och andra kommunala myndigheter i viss utsträckning lämnat sjömanshemmen
ekonomiskt stöd.
Läs- och skrivrum för sjömännen funnos vid 1947 års ingång i 45 svenska
hamnar. I läsrummen tillhandahållas i regel ett flertal tidningar och tidskrifter.
Oftast äro lokalerna utrustade med radio och sällskapsspel samt
i vissa fall även med smärre bibliotek. Stundom förekommer mindre serveringsrörelse
särskilt i samband med samkväm. Vidare anordnas på sina
håll föreläsningar och filmförevisningar. I styrelserna för läsrummen sitta
i regel prästmän eller personer som intaga en ledande ställning inom frikyrkliga
samfund och verksamheten har ofta religiös prägel. Endast i enstaka
fall synas stadgarna för läsrumsstyrelserna innehålla bestämmelse om
att personer med kännedom om sjöfolk och deras levnadsvanor skola tillhöra
styrelsen.
Verksamheten finansieras väsentligen genom basarer, försäljningar av
syföreningars arbeten, insamlingar bland rederier och enskilda samt kollektinedel.
Statliga bidrag ha ej förekommit men kommunerna lämna i flera
fall årliga bidrag. Mindre bidrag utgå dessutom i vissa fall av sjömanshusmedel.
Sjömansinstitutet i Stockholm ombesörjer numera en väsentlig del av välfärdsarbetet
bland sjömännen i Stockholm. Institutet omfattar rymliga läsoch
skrivrum, bibliotek, lokaler för studiecirklar, gymnastiksal, duschrum
och tvättstuga samt rum för servering. Vidare har institutet en större föreläsningssal
samt verkstadslokaler där undervisning bedrives. Till institutet
utgick anslag av lotterimedel under åren 1937 och 1938.
Till välfärdsarbetet torde kunna räknas även det arbete, som utföres av
svenska sjömansbiblioteket i Göteborg samt den studieverksamhet som anordnas
av arbetarnas bildningsförbund i samarbete med svenska sjöfolksförbundet.
S jömanskommittén.
Kommittén framhåller, att behovet av sjömanshem, vilka böra få karaktären
av verkliga hotell, är framträdande. Det synes kommittén angeläget att
antalet sjömanshem väsentligt ökas. Kommittén har endast ansett sig kunna
Kungi. Maj.ts proposition nr 174.
5
göra beräkningar med vid marginal och har sammanfattat resultatet av beräkningarna
på följande sätt.
Grupp 1. (Sjöfartshotell med 50 eller flera bäddplatser). Sådana sjöfartshotell
böra finnas i Göteborg, Hälsingborg och Stockholm.
Grupp 2. (Sjöfartshotell med 30—50 bäddplatser). Sådana böra finnas i
Gävle, Norrköping och Sundsvall.
Grupp 3. (Sjöfartshotell med mindre än 30 bäddplatser). Sådana böra
finnas i Härnösand, Kalmar, Karlshamn, Landskrona, Luleå, Oskarshamn,
Oxelösund eller Nyköping, Uddevalla och Västerås.
På vissa av här nämnda platser är, framhåller kommittén, behovet av
sjöfartshotell redan täckt genom de sjömanshem som finnas.
Behovet av läs- och skrivrum, vilka böra få ökad prägel av klubbrum, har
även indelats i tre grupper. Såsom allmän grund för bedömningen av behovet
har kommittén använt tillgänglig statistik rörande mönstringsfrekvensen,
sjömansförmedlingarnas verksamhet samt fartygstrafiken i rikets
hamnar.
Grupp 1. Större klubbrum, s. k. sjömansinstitut, erfordras i Göteborg,
Hälsingborg och Stockholm.
Grupp 2. Medelstora klubbrum med plats för minst 50—75 sjömän böra
finnas i Gävle, Härnösand, Kalmar, Karlshamn, Landskrona, Luleå, Norrköping,
Oskarshamn, Oxelösund, Sundsvall, Uddevalla och Västerås. Behovet
av läsrum torde på dessa orter i regel kunna täckas på så sätt att
lämpliga klubblokaler inrymmas i sjöf artshotellens fastigheter, vilket redan
är fallet på flera håll.
Grupp 3. Dessutom föreligger behov av klubbrum i Halmstad, Holmsund,
Karlskrona, Limhamn, Nynäshamn, Skelleftehamn, Stugsund, Trelleborg,
Visby, Västervik och Örnsköldsvik. För närvarande finnas läsrum i samtliga
dessa hamnar utom Nynäshamn och Örnsköldsvik. De behöva emellertid
alla moderniseras.
Yttranden.
Sjömanskommitténs förslag har lämnats utan erinran av de hörda myndigheterna
och organisationerna. I vissa fall ha dock lokala behov av välfärdsanordningar
utöver de av sjömanskommittén föreslagna förts på tal.
Välfärdsanordningar för sjöfolk i utländska hamnar.
Välfärdsarbetet i främmande hamnar har sedan länge varit ordnat i skandinaviskt
samförstånd. I Europa tillhöra praktiskt taget alla skandinaviska
sjömanshem föreningen för skandinaviska sjömanshem i utländska hamnar.
Föreningen har sin centrala ledning, överstyrelsen, i Oslo och består av
en svensk, en norsk och cn dansk avdelning, vardera med sin särskilda styrelse.
Från handels- och sjöf artsfonden har den svenska avdelningen erhållit
bidrag för åren 1903—1938 samt 1945—1947. Avdelningen har dess
-
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 174.
utom vid skilda tillfällen erhållit bidrag av allmänna medel för att uppföra
sjömanshem eller för andra speciella ändamål.
De svenska sjömanshem, som finnas på den nordamerikanska kontinenten,
omhänderhas av svensk-amerikanska kyrkliga sammanslutningar.
I Buenos Aires har i början av år 1947 invigts ett nytt sjömanshem, som
bekostats av enskild person.
Läs- och skrivrummen, stundom kallade »sjömanskyrkor», ha i utlandet
väsentligen samma funktion som motsvarande anordningar i hemlandet. De
stå i flertalet fall under ledning av svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse.
»Sjömanskyrkornas» verksamhet avser, förutom att tillgodose rent religiösa
uppgifter, främst att inrätta och sköta läsrum för sjöfolk i utländska hamnar
samt att i anslutning härtill bereda sjömännen tillfälle att njuta av
god underhållning, erhålla råd och upplysningar i skilda angelägenheter
in. in. Föreståndarna för läsrummen, oftast sjömanspräster, besöka regelbundet
de svenska fartyg som anlöpa hamnar inom de distrikt där de äro
verksamma. För att leda verksamheten i de olika hamnarna hade styrelsen
under år 1945 i sin tjänst 16 sjömanspräster och 9 assistenter, varav 5
prästerliga, 1 lärare, 1 församlingssyster, och vidare ett antal vaktmästare.
Sjömansvårdsstyrelsen finansierar till övervägande del sin verksamhet genom
gåvor och kollekt etc. Från och med budgetåret 1942/43 anslås ur kyrkofonden
medel till avlöningar åt vissa sjömanspräster, för närvarande sammanlagt
9. Vissa statsbidrag ha även utgått.
Evangeliska fosterlandsstiftelsens sjömansmission omfattar stationer i
Grimsby, Immingham, Hamburg, Liverpool och Liibeck. I Boston finns ett
läs- och skrivrum, en s. k. sjömansklubb, Scandinavian Sailors Home, som
förestås av en svensk-amerikansk prästman, tillhörande svenska missionskyrkan
(svenska missionsförbundet).
Sjömanskommittén.
Kommittén har ansett behovet av sjöfartshotell i Europa för närvarande
vara mest framträdande i Antwerpen, Rotterdam och London. Åtgärder
böra vidare enligt kommitténs mening även vidtagas för att ordna sjömäns
inkvartering i New York och San Francisco.
I fråga om klubbrum för sjömän utomlands anser kommittén, att sådana
för närvarande behöva inrättas i Istanbul, Lissabon och Narvik. I en nära
framtid torde även kunna överblickas huruvida ett ytterligare antal klubblokaler
behöva inrättas i andra utländska hamnar, varvid i första hand
Amsterdam, Bombay, Haifa, Montevideo, Santos och Stettin böra komma i
fråga.
Yttranden.
Sjömanskommitténs förslag har i denna del i huvudsak lämnats utan erinran
av de hörda myndigheterna och organisationerna. Dock ha i flera fall
framhållits att något sjöfartshotell i London icke för närvarande behövde
uppföras.
Kungl. Maj:ts proposition nr 174.
7
Välfärdsarbetets organisation.
S jömanskommittén.
Kommittén finner, att det arbete som hittills bedrivits har varit av utomordentlig
betydelse och värt allt erkännande. Kommittén understryker emellertid
behovet av att verksamheten samordnas under enhetlig ledning. För
närvarande saknas i stort sett möjlighet att på mest ändamålsenliga sätt
avpassa välfärdsarbetet efter det på olika orter och inom olika verksamhetsområden
förekommande behovet.
I enlighet med sina direktiv har kommittén undersökt möjligheten att utbygga
verksamheten och därvid funnit, att detta kan förväntas ske endast
under långt större medverkan från det allmännas sida än som hittills varit
fallet. Det har icke utan skäl framhållits från de ombordanställdas sida, att
samhället icke i tillfredsställande grad tagit ansvar för att välfärdsanordningarna
för sjöfolk i hamn varit tillräckliga. Det är enligt kommitténs uppfattning
därför väl motiverat att det allmänna nu påtager sig ett ökat ansvar
för välfärdsarbetet bland sjöfolk. Om så icke blir fallet, kommer vårt
sjöfolk att känna sig försatt i en betydligt sämre ställning än sjöfolk i
andra länder, där välfärdsarbetet, särskilt under det senaste kriget, genom
medverkan från det allmänna effektiviserats och kommit att präglas av
moderna, under samverkan med sjömännen själva utformade principer. De
omfattande sociala välfärdsåtgärder, som statsmakterna vidtagit för arbetare
och andra anställda i land, ha icke i nämnvärd grad kunnat utnyttjas
av sjöfolket. Det får därför anses angeläget att i olika avseenden motsvarande
förmåner beredas sjöfolket. En möjlighet att skapa en sådan kompensation
för sjöfolket är att förbättra välfärdsanordningarna i hamnarna. I
överensstämmelse med de principer som kommit till uttryck vid välfärdsarbetets
omorganisation i Norge har kommittén funnit den lämpligaste organisatoriska
lösningen av förevarande problem vara att inrätta ett offentligen
erkänt organ med uppgift att leda och samordna verksamheten. Kommittén
föreslår sålunda, att ett statligt samarbetsorgan, ett handelsflottans
välfärdsråd, tillsättes.
Detta organ bör, framhåller kommittén, i främsta rummet omhänderha
planeringen på längre sikt av verksamheten och samordningen av de olika
intressen, som på detta område komma till uttryck. Välfärdsrådets allmänna
uppgifter skola enligt kommitténs mening vara av utredande och
rådgivande art. Rådet hör sålunda på grundval av en fördjupad kännedom
om välfärdsarbetets nuvarande organisation och det framtida behovet av
olika slag av anordningar uppdraga de principiella riktlinjerna för välfärdsarbetet
hland sjöfolk. Rådet bör avväga det förekommande och motsedda
behovet av sjöfartshotell, klubbrum för sjömän osv. Rådet bör därför självfallet
arbeta i nära kontakt med företrädare för olika lokala intressen. Genom
rådets sammansättning torde vidare garanti skapas för samarbete med
såväl de ombordanställdas som redarnas organisationer samt med de frivilliga
organisationer som äro verksamma på området. Det synes i varje fall
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 174.
tills vidare olämpligt, att välfärdsrådet bedriver någon egen hotellverksamhet,
åtminstone i hemlandet.
Det bör vidare enligt kommitténs mening ankomma på välfärdsrådet att
yttra sig över till Kungl. Maj :t inkomna framställningar om statsbidrag
till välfärdsanordningar för sjöfolk ävensom att föreslå fördelning av eventuellt
för dessa ändamål tillgängliga allmänna medel. Rådet skall även
självt kunna taga initiativ till nya anordningar samt till anslag till föreläsningsverksamhet
i utländska hamnar och annan mera speciell bildningsoch
upplysningsverksamhet.
Till välfärdsrådets uppgifter bör även enligt kommitténs uppfattning
höra att följa välfärdsfrågornas internationella behandling med särskild
hänsyn till den verksamhet, som bedrives inom internationella arbetsorganisationen.
Eftersom ett liknande välfärdsråd redan fungerar i Norge och
allt tyder på att ett dylikt organ kommer att skapas även i Danmark, hör
det svenska välfärdsrådet arbeta i nära kontakt med motsvarande organ
i de övriga skandinaviska länderna.
I välfärdsrådet böra, anser kommittén, de ombordanställda vara representerade
av tre personer samt redarna och de organisationer som bedriva
välfärdsarbete för sjöfolk genom vardera två personer. Till ordförande bör
förordnas en person som icke företräder något av de nämnda intressena,
och vidare bör i rådet ingå såsom självskriven ledamot chefen för kommerskollegii
sjöfartssociala avdelning.
Kommittén föreslår sålunda att välfärdsrådet skall bestå av åtta ledamöter
samt chefen för kommerskollegii sjöfartssociala avdelning. Med undantag
för den sistnämnde böra ledamöterna utses av Kungl. Maj :t för en
tid av tre år i sänder. Rådet bör utgöra ett självständigt arbetande organ
som är direkt underställt Kungl. Maj :t. Kommittén förutsätter att rådets
utredningar och förslag överlämnas till Kungl. Maj :t, som beslutar om frågornas
vidare handläggning. Den förutsätter även att Kungl. Maj :t därvid
i första hand kommer att uppdraga handläggningen åt kommerskollegium.
På så sätt förenklas och förbilligas rådets administration och undvikes att
något mera kostsamt kansli behöver upprättas. Därigenom torde även av
rådet önskade mera preliminära utredningar och undersökningar efter beslut
av Kungl. Maj :t kunna utföras inom kommerskollegium. Kommittén
framhåller dock att under denna förutsättning en viss personalförstärkning
torde bliva erforderlig på kommerskollegii sjöfartssociala avdelning.
Det lokala välfärdsarbetet är, framhåller kommittén vidare, i många mindre
och medelstora svenska hamnar enkelt och praktiskt organiserat. Sjömanshemmen
och de enskilda läsrummen stå under ledning av särskilda styrelser.
Kommittén finner att ytterligare organ för välfärdsarbetet icke bör
skapas på sådana orter. För att styrelserna skola få bättre kontakt med
sjöfolket och med de kommunala myndigheterna finner kommittén önskvärt
att de verksamma enskilda föreningarna komplettera sina styrelser
med representanter för sjömän och för kommuner. Redareintresset torde
redan på de flesta platser vara representerat. Där studiecirkelverksamhet
anordnas bör samarbete etableras med arbetarnas bildningsförbund.
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 174.
Välfärdsarbetets organisationsfråga i de mindre, svenska hamnarna torde
sålunda enligt kommitténs mening kunna lösas på ett effektivt och enkelt
sätt utan direkt statlig medverkan. I större sjöfartscentra såsom Göteborg,
Stockholm, Malmö, Hälsingborg samt Landskrona är däremot läget
ett annat. På dessa orter komma, framhåller kommittén, sannolikt även
i framtiden flera från varandra helt fristående välfärdsinstitutioner att bedriva
sin verksamhet. Sjöf artshotellen och klubbrummen äro av sådan storlek
att de icke utan stora svårigheter kunna förenas. Dessutom finnas i
Göteborg andra välfärdsföretag, såsom svenska sjömansbiblioteket och den
av arbetarnas bildningsförbund ledda verksamheten för att organisera studiecirklar
ombord å fartygen. De erfarenheter som vinnas inom en gren
av välfärdsarbetet böra tillgodogöras även de andra, och starka skäl tala
för att i de fem städerna särskilda lokala välfärdskommittéer bildas. Dylika
kommittéer böra utses av välfärdsrådet.
Välfärdskommittéernas uppgift blir, anför sjömanskommittén, att vara
samarbetsorgan för de skilda välfärdsinstitutionerna. Bland de spörsmål,
som kommittéerna komma att få taga ställning till, kunna nämnas ansökningar
om ekonomiskt stöd från stat och kommun. Inom välfärdskommittéerna
böra vidare dryftas större problem som de enskilda institutionerna
ha att taga ställning till. Välfärdskommittéerna kunna även få till uppgift
att uppdraga gränserna mellan olika institutioners arbetsfält.
Kommittén framhåller angelägenheten av att uppdelningen av välfärdsarbetet
icke leder till kraftödande splittring av arbetet eller till rivalitet
mellan organisationer och konkurrens om verksamhetsområdena. För att
skapa garantier för ett fruktbärande samarbete förordas att lokala välfärdskommittéer
utses av välfärdsrådet även i utländska hamnar. Redan avsikten
att i någon viss hamn inrätta välfärdsanordningar bör vara tillräckligt motiv
för att tillsätta en sådan kommitté. Vilka intressen som där böra vara
representerade torde i allmänhet tämligen lätt kunna avgöras.
Yttranden.
Förslaget om att upprätta ett handelsflottans välfärdsråd har tillstyrkts
eller lämnats utan erinran av samtliga hörda myndigheter och organisationer
med undantag av den svenska avdelningen av föreningen för skandinaviska
sjömanshem i utländska hamnar, som befarar att förslaget kommer att
innebära en stark överorganisation. Svenska sjöfolksförbundet tillstyrker
att ett välfärdsråd inrättas men önskar att detta erhåller en av kommerskollegium
mera oberoende ställning.
Kommerskollegium tillstyrker, att ett särskilt rådgivande organ upprättas,
men vill ifrågasätta huruvida icke rådet bör erhålla en efter svenska förhållanden
mera lämpad benämning, förslagsvis »Sjöfartssociala rådet». Kollegium
framhåller vidare, att det är av vikt, att de lokalt verksamma organens
handlingsfrihet icke i onödan kringskäres. — Kommerskollegium har
även anmält, att ämbetsverkets personal behövde ökas med två tjänstemän
om sjömanskommitténs förslag genomfördes. Dessutom syntes en viss ökning
av kollegii lokalutrymmen erfordras.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 174.
Svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse påyrkar att antalet ledamöter i
rådet skulle ökas, så att även generalsekreteraren i styrelsen i likhet med
chefen för kommerskollegii sjöfartssociala avdelning skulle få självskriven
plats i rådet. Socialstyrelsen har ifrågasatt huruvida icke de inom välfärdsai
betet redan verksamma organisationerna borde beredas ökad representation
i rådet.
Välfärdsarbetets finansiering.
Sjömanskommittén.
När det gäller välfärdsanordningar i Sverige, framhåller kommittén,
förutsättes kommunerna taga en betydande del i finansieringen. I första
hand böra dessa kunna ställa tomter till förfogande kostnadsfritt, på vilka
sjöf artshotell eller klubblokaler för sjömän kunna uppföras. De böra vidare
i viss utsträckning kunna bevilja räntefria lån till de olika välfärdsföretagen.
Kommittén anser emellertid välfärdsanordningar för sjöfolk i
hamnarna vara en angelägenhet av den omfattning och vikt att det allmänna
bör bidraga i större utsträckning än kommunerna kunna väntas
vara beredda att göra. Det bör därför ankomma på staten att bidraga till
nyanläggningar och omfattande renoveringar av sjöf artshotell och klubbrum
för sjömän i Sverige. Beträffande anordningarna i utlandet måste givetvis
staten i främsta rummet bära kostnaderna för dessas upprättande, ehuru
kommittén i detta liksom i föregående fall förutsätter att betydande bidrag
såsom hittills lämnas från enskilt håll. Den privata insamlingsverksamheten
torde även underlättas genom att staten kommer att bära huvudansvaret för
verksamhetens fortbestånd och anordningarnas kvalitet.
På grundval av de av kommittén utförda behovsundersökningarna har
kommittén beräknat att följande engångsanslag skulle vara erforderliga.
Sjöf artshotell i Sverige.
Grupp 1 ......................... kronor 1 600 000
GruPP 2 ......................... * 1 200 000
Grupp 3 ......................... » i 200 000 kronor 4 000 000
Klubbrum i Sverige
Grupp 1 ......................... kronor 300 000
Grupp 2 ......................... » _
Grupp 3 ........................ » 200 000 kronor 500 000
Sjöf artshotell i utlandet
Europa .......................... kronor 1 200 000
Förenta staterna ................. > 900 000 » 2 100 000
Klubbrum i utlandet................................ » 900 000
Tillhopa kronor 7 500 000.
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 174.
Förutom dessa nu beräknade, förutsedda engångskostnader för verksamhetens
igångsättande och upprustning synas, framhåller kommittén, ytterligare
500 000 kronor böra reserveras för vissa speciella ändamål. Särskilt
understryker kommittén att behovet av semesterhem för sjöfolk är framträdande
och att medel till dylika hem redan nu böra reserveras.
Kommittén föreslår att till täckande av dessa kostnader en särskild välfärdsfond
för sjöfolk om 8 miljoner kronor upprättas, ur vilken anslag under
den närmaste femårsperioden kan anvisas till ifrågavarande ändamål.
Kommittén är visserligen medveten om att svårigheter föreligga att under
den närmaste tiden få byggnadstillstånd för uppförande av de nya sjöfartshotellen
men vågar dock med hänsyn till det trängande behovet antaga, att
byggnaderna kunna uppföras under den närmaste femårsperioden. I detta
sammanhang pekar kommittén även på möjligheten att använda medel,
som uppkommit genom krigsförsäkringsnämndens verksamhet under det
andra världskriget, för detta ändamål.
Såvitt kommittén kan finna torde, yttrar kommittén, årliga bidrag till
driften vid sjöf artshotellen icke behöva utgå regelbundet. Däremot torde
under särskilda, extraordinära omständigheter mindre anslag behöva lämnas
till verksamheten. Verksamheten vid klubbrummen för sjömän åter kan
icke väntas på ett tillfredsställande sätt kunna upprätthållas utan att mindre
årliga bidrag lämnas till driften. Medelsbehovet härför kan emellertid icke
beräknas för närvarande, och kommittén föreslår att medel för detta ändamål
anvisas först sedan välfärdsrådet haft möjlighet utföra mera hållbara
beräkningar rörande behovet.
De årliga kostnaderna för välfärdsrådets verksamhet ha beräknats till
cirka 10 000 kronor.
Yttranden.
Kommitténs kostnadsberäkningar ha av de hörda myndigheterna och organisationerna
i stort sett lämnats utan erinran. I vissa fall har dock ifragasatts,
huruvida icke de för sjöf artshotellen avsedda kostnaderna beräknats
för lågt. Kommerskollegium har föreslagit en ökning av välfärdsfonden till
10 milj. kronor samt även ifrågasatt huruvida icke ett avgiftssystem borde
införas för finansiering av de löpande kostnaderna för väldfärdsanordningarna.
I en inom handelsdepartementet utarbetad, den 6 december 1947 dagtecknad
promemoria rörande finansieringen av de årliga kostnaderna för välfärdsanordningar
för sjöfolk i hamn har omnämnts, att de årliga kostnaderna
för välfärdsarbetet i Norge finansieras genom ett avgiftssystem samt
att en liknande lösning föreslagits för Danmarks vidkommande. Den norska
avgiften utgör 240 öre per sjöman och månad, av vilka 60 öre erläggas av
sjömannen, 60 öre av redaren samt 120 öre av staten. De medel som inflyta
jämte räntor å dessa må användas till att täcka välfärdsrådets fasta administrationsutgifter
samt till att främja välfärdsanordningarna. Medlen hänföras
till en driftsfond, som administreras av det norska välfärdsrådet. En
-
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 174.
ligl ett danskt kommittéförslag skulle välfärdsavgifter upptagas på danska
fartyg med 8 öre per man och dag, av vilka 2 öre skulle erläggas av sjömannen,
2 öre av redaren och 4 öre av staten. Såsom motivering för sitt
förslag anför den danska kommittén, att det vore naturligt att både redare
och sjofolk lämna bidrag till välfärdsanordningarna, vilka äro i hela sjöfartsnäringens
intresse. När välfärdsarbetet finansieras av staten, redarna
och de ombordanställda själva kommer, framhålles i promemorian, även
detta att bidraga till att utplåna det drag av välgörenhet som hittills vilat
över anordningar av denna art och som uppenbarligen avhållit många sjömän
från att draga nytta av de institutioner som funnits.
I promemorian hävdas, att vad som anförts av den danska kommittén med
fog syntes kunna åberopas jämväl för vårt lands vidkommande. Otvivelaktigt
kunde det också här anses skäligt och lämpligt att redarna och de sjöfarande
bidroge till täckande av kostnaderna för välfärdsarbetet. En välfärdsavgift
syntes enklast kunna beräknas per dag varvid beloppet lämpligen
kunde sättas lika med det i Danmark föreslagna eller 8 öre, att erläggas
med 2 öre av sjömannen, 2 öre av redaren och 4 öre av staten.
Över promemorian ha yttranden avgivits av 1946 års sjömanskommitté,
Sveriges redareförening, Sveriges segelfartygsförening, Sveriges fartygsbefälsförening,
svenska maskinbefälsförbundet och svenska sjöfolksförbundet,
vilka samtliga tillstyrkt förslaget eller lämnat detsamma utan erinran.
Departementschefen.
Sjöfolkets behov av välfärdsanordningar i hamnarna har hittills i väsentlig
omfattning tillgodosetts genom insatser från enskilt håll. I många fall
ha också betydelsefulla resultat nåtts utan medverkan av stat eller kommun.
Det behjärtade arbete, som sålunda utförts och alltjämt utföres, är
värt allt erkännande från det allmännas sida.
Det rådande tillståndet i fråga om välfärdsanordningarna är dock ingalunda
i alla avseenden tillfredsställande. Det förhållandet att olika organisationer
stå bakom välfärdsarbetet har medfört, att standarden och typen
på välfärdsanordningarna är ganska växlande. Och som helhetsomdöme
måste nog anses gälla att de nuvarande välfärdsanordningarna genomsnittligt
sett icke äro av den kvalitet och den omfattning, som sjöfolket med
hänsyn till yrkets påfrestningar och betydelse bör äga rätt att kräva.
Utomlands har särskilt under krigsåren mycket åtgjorts från statsmakternas
sida för att främja sjöfolkets välfärd. Den prägel av välgörenhet,
som verksamheten ofta haft, har därigenom försvunnit. Tiden synes nu
vara inne också för Sveriges del att staten tager ett ökat ansvar för välfärdsanordningarna
för sjöfolk i hamn. Detta bör kunna ske på ett sådant
sätt att de frivilliga insatserna icke hämmas utan att i stället det nuvarande
fruktbärande samarbetet mellan samhälleliga organ och enskilda skall
kunna fortsätta.
13
Kungl. Maj.ts proposition nr 174.
Sjömanskommittén har gjort en inventering av behovet av nya välfärdsanordningar
och har därvid kommit till att de viktigaste behoven under
den närmaste femårsperioden skulle kunna tillgodoses inom ramen för ett
belopp av 8 000 000 kronor. Kommittén pekar därvid på möjligheten att
täcka dessa kostnader ur de s. k. krigsförsäkringsmedlen. Enligt kommitténs
förslag skulle det erforderliga beloppet avsättas till en särskild välfärdsfond.
Kommitténs bedömning av behovet av nya välfärdsanordningar har i allt
väsentligt godtagits av alla i ärendet hörda myndigheter och organisationer.
För egen del finner jag det synnerligen önskvärt, att det av kommittén
skisserade programmet genomföres. Rådande läge gör det emellertid nödvändigt
att låta utbyggnaden ske långsammare än som i och för sig vore
önskvärt. Vad angår medelstilldelningen för nästa budgetår kan jag sålunda
endast förorda att ett mindre belopp, förslagsvis 300 000 kronor, anvisas
för nya välfärdsanordningar för sjöfolk i hamn. Det torde få ankomma
på Kungl. Maj :t att efter vederbörlig utredning besluta, till vilka särskilda
välfärdsanordningar medlen skola användas. Då frågan hur de s. k.
krigsförsäkringsmedlen skola disponeras icke kan lösas i detta sammanhang,
torde de för välfärdsarbetet för nästa budgetår erforderliga medlen
böra anvisas i vanlig ordning å rilcsstaten. Det må här anmärkas, att staten
åtminstone tills vidare icke bör äga eller driva välfärdsinrättningar för
sjöfolk. Det synes lämpligare att dessa inrättningar liksom hittills äro antingen
kommunala eller också skötta av föreningar eller sammanslutningar.
Då statsbidrag lämnas till verksamheten bör detta självfallet ske under
sådana villkor, att trygghet vinnes för att medlen på bästa sätt användas
till det ändamål, för vilka de avsetts.
De medel, som sålunda skulle anvisas, böra användas till nya byggnadsföretag,
tomtköp och andra större investeringar. Däremot böra underhållsoch
driftkostnader, smärre investeringar och andra utgifter, som mera äga
karaktär av löpande kostnader, bestridas i annan ordning. I den inom handelsdepartementet
upprättade promemorian har ifrågasatts, att bidrag till
täckande av sådana kostnader skulle, närmast efter danskt och norskt
mönster, utgå såväl från staten som från redarna och sjöfolket. Bidraget
skulle enligt promemorian utgå med 8 öre för dag och sjöman att erläggas
med 4 öre av staten, 2 öre av redaren och 2 öre av sjömannen. De sålunda
framlagda förslagen ha biträtts av redarnas och sjöfolkets organisationer.
Det är ännu för tidigt att bedöma hur stora belopp som komma att erfordras
för löpande kostnader i samband med att välfärdsanordningarna
utbyggas. Det i departementspromemorian framförda och av vederbörande
organisationer gillade förslaget synes emellertid innebära så stora fördelar
ur allmän synpunkt att staten bör biträda detsamma.
Avgifter böra erläggas för alla svenska sjömän, som äro påmönstrade
svenska fartyg på utrikes rulla. Det kan därjämte övervägas huruvida avgifter
böra uttagas även för utländska sjömän, som äro mönstrade på
svenska fartyg. Sålunda har den s. k. sjömanspensionsutredningen i sitt
den 17 januari 1948 avgivna betänkande föreslagit, att pensionsavgifter
14
Kungl. Maj.ts proposition nr 174.
skulle uttagas av såväl svenska som utländska sjömän. Kungl. Maj :t har
ännu icke tagit ställning till nämnda förslag, vilket är under remissbehandling.
Då frågan om skyldighet för utländska sjömän att erlägga pensionsavgifter
sålunda ännu icke prövats, synes det mig för närvarande riktigast
i öreslå, att välfärdsavgif terna tills vidare uttagas allenast för svenska sjömän.
Det kan vidare ifrågasättas, att avgifter borde uttagas även av sjömän
i inrikes fart. Då emellertid dessa sjömän till stor del icke äro mönstringspliktiga,
är det av redovisningstekniska skäl mindre lämpligt att av dem
uttaga avgifterna. Redarnas och sjöfolkets avgifter böra uppbäras hos sjömanshusen
och därifrån inlevereras till kommerskollegium. Närmare bestämmelser
om uppbörden torde få meddelas i administrativ ordning.
Vad angår frågan om storleken av statens bidrag till de löpande kostnaderna
må anmärkas, att beloppet kan till storleken slutligt fastställas först
i efterhand, då mönstringssiffrorna kunna redovisas. Det för nästa budgetår
erforderliga beloppet kan uppskattas till 150 000 kronor. Kommerskollegium
bör avsätta medlen till en särskild fond, handelsflottans \älfärdsfond.
Det synes också lämpligt att de statliga bidragen till anläggningskostnader
tillföras fonden, varvid dock bör iakttagas att anläggningsmedel
och medel avsedda för löpande kostnader böra räkenskapsmässigt
hållas skilda. De statsmedel, som enligt vad jag i det föregående tillstyrkt,
böra utgå till engångsutgifter och löpande utgifter för välfärdsverksamheten,
böra alltså anslagstekniskt upptagas såsom avsättning till handelsflottans
välfärdsfond. För nästa budgetår skulle avsättningen utgöra
(300 000 -f- 150 000 ==) 450 000 kronor. Enär det statliga beloppet för löpande
kostnader icke kan, såsom jag nyss erinrat, till summan fastställas
förrän i efterhand, torde avsättningsanslaget upptagas såsom förslagsanslag.
Redarnas och sjöfolkets bidragsplikt till välfärdsanordningar bör fastslås
i allmän författning. Med hänsyn härtill har inom handelsdepartementet
utarbetats förslag till lag om avgifter till välfärdsanordningar för sjöfolk
i hamn.
Kommitténs förslag om inrättande av ett handelsflottans välfärdsråd finner
jag välbetänkt. Särskilt sedan redare och sjöfolk förklarat sig villiga
att själva bidraga till kostnaderna för välfärdsanordningarna ter det sig
helt naturligt att de också erhålla tillfälle att taga del i handläggningen av
frågor rörande dessa anordningars utbyggnad. Rådet bör benämnas handelsflottans
välfärdsråd och bestå av en opartisk ordförande och ett antal representanter
för intresserade sammanslutningar och organisationer. Det
torde få ankomma på Kungl. Maj :t att pröva vilka som böra vara representerade
i rådet. De allmänna riktlinjer, som sjömanskommittén föreslagit
beträffande välfärdsrådets verksamhet, böra enligt min mening läggas till
grund för rådets arbete. Kostnaderna för rådets verksamhet böra bestridas
ur handelsflottans välfärdsfond.
Medan välfärdsrådets verksamhet främst bör vara av allmänt rådgivande
art, synes själva välfärdsadininistrationen böra förläggas till kommerskolle
-
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 174.
gium. Ämbetsverket har emellertid anmält, att den förordade utökningen av
välfärdsverksamheten komme att medföra behov av ökad arbetskraft inom
kollegium. Det torde ännu icke vara möjligt att avgöra i vilken utsträckning
sådan förstärkning kan komma att erfordras. Med hänsyn härtill anser
jag mig icke nu böra göra framställning om medel för ändamålet. Därest
riksdagen icke har något att erinra däremot, torde dock den personalförstärkning
inom kollegium, som under nästkommande budgetår tillfälligt
kan visa sig nödvändig, få avlönas med anlitande av medel ur välfärdsfonden.
Nu hemställer jag, under åberopande av det anförda, att lagrådets utlåtande
över lagförslaget av den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar
måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom
utdrag av protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj :t Konungen.
Ur protokollet:
G. Lindenbaum.
1 Denna bilaga, vilken är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har
här uteslutits.
16
Kungl. Maj.ts proposition nr 174.
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj. ts lagråd den 10 mars
1948.
Närvarande:
justitieråden Lawski,
Gyllenswärd,
Nissen,
regeringsrådet Kuylenstierna.
Enligt lagrådet den 8 mars 1948 tillhandakommet utdrag av protokoll
över handelsärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den
27 februari 1948, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande
skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över
upprättat förslag till lag om avgifter till välfärdsanordningar för sjöfolk i
hamn.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
förste kanslisekreteraren R. Arfwedson.
Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.
Ur protokollet:
Bengt Larson.
Kungl. Maj:ts proposition nr 174.
17
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 10 mars 1948.
Närvaran de:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson,
Ericsson, Mossberg, Kock.
Efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och finansdepartementen
samt tf. chefen för socialdepartementet, statsrådet Danielson, anmäler
chefen för handelsdepartementet, statsrådet Gjöres, lagrådets denna dag
avgivna utlåtande över det den 27 februari 1948 till lagrådet remitterade förslaget
till lag om avgifter till välfärdsanordningar för sjöfolk i hamn.
Föredraganden anför:
Lagförslaget har av lagrådet lämnats utan erinran. På sätt framgår av
vad jag anfört i samband med remissen av förslaget till lagrådet torde för
Avsättning till handelsflottans välfärdsfond å riksstaten för budgetåret
1948/49 under tionde huvudtiteln böra anvisas ett förslagsanslag å 450 000
kronor.
Föredraganden hemställer därefter,
1) att förenämnda lagförslag måtte jämlikt § 87 regeringsformen
föreläggas riksdagen till antagande; samt
2) att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att å rikssta
ten
för budgetåret 1948/49 under tionde huvudtiteln till Avsättning
till handelsflottans välfärdsfond anvisa ett förslagsanslag
av ......................... kronor 450 000.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten att till riksdagen skall avlåtas
proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
Carl Gustaf Gyllenhaal.
2 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 sand. Nr 174.