Kungl. Maj:ts proposition nr 172.
1
Nr 172.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till
lantmäteristyrelsen och lantmäterikontoren i länen
för budgetåret 1948/49; given Stockholms slott den
27 februari 1948.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:
GUSTAF ADOLF.
Per Edvin Sköld.
Sammanfattning.
Från och med den 1 januari 1948 har enligt beslut vid 1947 års riksdag
lantmäteriets distriktsorganisation omorganiserats, varigenom dess arbetskapacitet
väsentligt utökats. Den ökade lantmäteriverksamheten i distrikten
liksom de nya och vidgade arbetsuppgifterna för lantmäteriet i samband
med jordbrukets rationalisering samt beslutade ändringar i jorddelningsoch
byggnadslagstiftningen påkalla förstärkningar jämväl i lantmäteristyrelsens
och framför allt länskontorens organisation.
För lantmäteristyrelsens del föreslås icke några större förändringar i
organisationen utan huvudsakligen viss förstärkning av biträdespersonalen,
till vilken kvalificerat arbete överföres i större utsträckning.
I fråga om lantmäterikontoren i länen har en viss förstärkning av den
högskoleutbildade personalen ansetts erforderlig. Sålunda förordas att nio
befattningar som biträdande överlantmätare i lönegrad Ca 32 och tolv lantmätarbefattningar
i lönegrad Ca 29 inrättas. Då det befunnits nödvändigt
att frigöra lantmätarpersonalen från alla göromål, vilkas handhavande
icke erfordrar högskoleutbildning, föreslås vidare en betydande ökning av
biträdespersonalen. Bland annat innebära förslagen i denna del, att 28
kansliskrivar- och 35 kontoristtjänster skulle inrättas.
I avvaktan på en översyn av byråchefers och andra chefstjänstemäns löneställning
föreslås icke annan ändring i fråga om överlantmätarnas lönegradsplacering
än att de 15 överlantmätartjänster, som nu äro placerade i
lönegrad Ca 32, uppflyttas i lönegrad Ca 33.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 172.
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 172.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
27 februari 1948.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg,
Nilsson, Sträng, Ericsson, Weijne, Kock.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler
chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, fråga angående anslag
till lantinäteristyrelsen och lantmäterikontoren i länen för budgetåret 1948/49
samt anför därvid följande.
Inledning.
I årets statsverksproposition (IX. H.T. p. 149) har Kungl. Maj :t på
min hemställan föreslagit riksdagen att i avbidan på särskild proposition
för budgetåret 1948/49 beräkna dels till Lantinäteristyrelsen: Avlöningar,
Omkostnader och Kartlagningsarbeten två förslagsanslag å 630 000 respektive
98 500 kronor samt ett reservationsanslag å 35 000 kronor, dels ock till
Lantmäterikontoren i länen: Avlöningar, Omkostnader och Utbildningskurser
två förslagsanslag å 2 521 000 respektive 334 000 kronor samt ett reservationsanslag
å 31 000 kronor. Jag får nu återkomma till dessa anslagsfrågor.
Jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 14 mars 1947 tillkallade statsrådet
Sträng sakkunniga att verkställa utredning och avgiva förslag rörande
organisationen samt avlöningsförhållandena vid lantmäteristyrelsen och
lantmäterikontoren i länen. De sakkunniga, som antagit benämningen 1947
års lantmäterikommitté, ha utgjorts av ledamoten av riksdagens andra kammare,
landshövdingen i Kopparbergs län G. H. Andersson, tillika ordförande,
f. d. kanslirådet A. Carlsson, överlantmätaren i Örebro län G. B. Lindkvist
och byråchefen i lantmäteristyrelsen B. A. Nordenstam.
Kommittén har den 27 december 1947 avgivit betänkande med förslag
rörande organisation och avlöningsförhållanden in. m. vid lantmäteristyrelsen
och länslantmäterikontoren (SOU 1948: 1).
över kommitténs förslag ha yttranden avgivits av statskontoret, lantinäteristyrelsen,
lantbruksstyrelsen, statens lönenämnd, rikets länsstyrelser,
Sveriges lantmätareförening, Statsverkens ingenjörsförbund, Civilförvaltningens
personalförbund, Föreningen kvinnliga befattningshavare inom
lantmäteristaten och Föreningen kvinnor i statens tjänst. Vid lantmäteristyrelsens
utlåtande ha fogats yttranden från samtliga överlantmätare utom
överlantmätarna i Uppsala och Örebro län.
Kungl. Maj ds proposition nr 172.
3
I det följande kominer jag att under de olika rubrikerna i regel endast lämna
en sammanfattning av vad kommittén anfört och föreslagit. I övrigt får
jag hänvisa till kommitténs betänkande.
I. Frågor angående lantmäteristyrelsen.
Nuvarande förhållanden.
Lantmäteristyrelsen utgöres av en generaldirektör och chef samt såsom
ledamöter fyra byråchefer. De senare förestå var sin av styrelsens byråer,
administrativa byrån, landsbyrån, stadsbyrån och utredningsbyrån. På varje
byrå tjänstgör en ordinarie byrådirektör samt på vardera landsbyrån och
stadsbyrån dessutom en extra ordinarie byrådirektör. Vid administrativa
byrån samt envar av de båda sistnämnda byråerna finnes en byråingenjör
och på samtliga byråer extra ordinarie lantmätare, som förordnats att tillfälligt
tjänstgöra hos styrelsen. Från och med den 1 januari 1948 har kassakontorets
personal förstärkts. Såsom föreståndare för kontoret tjänstgör
en kamrerare, vilken biträdes av en amanuens. Hos styrelsen äro vidare anställda
en kassör och bokhållare, två kansliskrivare, ett arkivbiträde, en
förste expeditionsvakt ävensom kanslibiträden, expeditionsvakter, kontorsbiträden,
biträdespersonal i rekryteringsgraderna samt tillfälligt anställd
personal.
Generaldirektörsbefattningen är hänförd till lönegrad Co 19. Byråcheferna
äro placerade i lönegrad Ca 33. De ordinarie byrådirektörerna ha från och
med den 1 januari 1948 uppflyttats från lönegrad Ca 29 till lönegrad Ca 31,
medan de extra ordinarie byrådirektörerna, vilkas löneställning ansetts böra
prövas först i samband med utredningen rörande lantmäteristyrelsens och
länslantmäterikontorens organisation, alltjämt äro hänförda till 29 lönegraden.
Den nytillkomna kamrerarbefattningen är placerad i lönegrad Ce 27
och byråingenjörerna tillhöra lönegrad Ca 24. Befattningen som kassör och
bokhållare är hänförd till lönegrad Ca 18 och arkivbiträdestjänsten till lönegrad
Ca 14. Kansliskrivare, förste expeditionsvakt, kanslibiträden, expeditionsvakter
och kontorsbiträden åtnjuta lön efter de grunder, som i allmänhet
gälla inom den centrala statsförvaltningen.
Vad beträffar arbetsuppgifternas beskaffenhet och ärendenas fördelning
mellan byråerna samt kompetensfordringar m. in. hänvisas till redogörelsen
i betänkandet å s. 19—27.
Kommitténs förslag.
Kommittén har framhållit, att den nya distriktsorganisationen, som möjliggjorde
en ökad lantmäteriverksamhet, i vissa avseenden komme att medföra
en större arbetsmängd vid lantmäteristyrelsen. Vidare har kommittén
räknat med att såväl arbetsuppgifter som arbetsmängd i viss utsträckning
komme att öka genom lantmäteriets medverkan i jordbrukets yttre rationalisering
och genom de ändringar i jorddelningslagen in. in. samt den
nya byggnadslagstiftning, vilka genomförts enligt beslut vid 1947 års riksdag.
På grund härav bar kommittén, som dock icke funnit några mera
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 172.
genomgripande förändringar i lantmäteristyrelsens organisation påkallade,
förordat vissa personalförstärkningar vid styrelsen. Kommittén har föreslagit,
förutom att en ledamot i lantmäteristyrelsen skulle förordnas att
vara generaldirektörens ställföreträdare och därvid åtnjuta ett ställföreträdararvode
om 1 200 kronor för år, att de nuvarande ordinarie byråingenjörsbefattningarna
på administrativa byrån och på landsbyrån icke vidare
skulle bibehållas, varemot en ny extra ordinarie dylik befattning skulle
inrättas på stadsbyrån för de arbetsuppgifter, som hittills utförts av högskoleutbildad
personal emot arvode. Kommittén har nämligen funnit det
lämpligt och önskvärt, att högskoleutbildad personal inom städernas mätningsväsen
liksom hittills bereddes möjlighet att alternativt med lantmätarpersonal
vinna anställning vid styrelsens stadsbyrå. Med hänsyn till arbetsuppgifternas
art och för att dugande personer skulle kunna förvärvas
till den ordinarie byråingenjörsbefattningen på stadsbyrån har kommittén
förordat, att befattningen uppflyttades från lönegrad Ca 24 till lönegrad
Ca 27. Den föreslagna extra ordinarie befattningen borde inplaceras i lönegrad
Ce 24. De uppgifter, som hittills åvilat byråingenjörerna på administrativa
byrån och landsbyrån skulle fullgöras av lantmätare i distriktsorganisationen,
vilka förordnades tjänstgöra hos styrelsen. Då kommittén räknat
med att antalet dylika lantmätare skulle kunna begränsas till hittillsvarande
sju, innebär kommitténs förslag en minskning med en högskoleutbildad
befattningshavare. Härvid har kommittén emellertid förutsatt att
kvalificerat arbete i ökad omfattning skulle överföras på personal med lägre
utbildning. Med hänsyn härtill har kommittén föreslagit inrättande av ett
antal nya ordinarie tjänster, avsedda för biträdespersonal med kvalificerade
arbetsuppgifter, nämligen två kansliskrivar-, en arkivbiträdes- och två kontoristtjänster.
Sålunda har kommittén ansett, att den granskning av den
årliga redovisningen beträffande förändringarna i fastighetsindelningen i
rikets städer och vissa samhällen, som verkställdes på stadsbyrån, till stor
del kunde utföras självständigt av biträdespersonal och icke behövde i
större utsträckning belasta den högskoleutbildade personalen. Härför erfordrades
emellertid ett biträde med goda personliga förutsättningar och med
ingående erfarenhet och kunskap rörande fastighetsregistrering. Vidare
har kommittén funnit nödvändigt att tillföra utredningsbyrån ett väl kvalificerat
biträde, som självständigt kunde utföra enklare utredningsarbeten,
för att arbetet på byrån skulle kunna fortgå utan anhopning av göromål
och utan utökning av den högskoleutbildade personalen. Under lång tid
framåt komme nämligen byrån att utöver det vanliga arbetet belastas med
ett stort antal utredningar för åstadkommande av rättelser och kompletteringar
i jordregistret. Det vore nämligen angeläget, att förekommande brister
i fråga om fastighetsredovisningen i största möjliga utsträckning avhjälptes,
innan den ekonomiska kartan utgåves. Av biträdet borde krävas
ej blott en ganska omfattande allmänbildning utan även viss kännedom
om fastighetsbildningens historiska sammanhang, bland annat för att biträdet
på egen hand skulle kunna bedöma vilka delar av ett tillgängligt arkivmaterial,
som hade betydelse i ett ärende. För nämnda arbetsuppgifter
Kungl. Maj:ts proposition nr 172.
5
på stadsbyrån och utredningsbyrån har kommittén med hänsyn till uppgifternas
svårighetsgrad och det med arbetet förenade ansvaret förordat, att
två kansliskrivartjänster i lönegrad Ca 15 skulle inrättas. För att avlasta
arkivgöromål från byrådirektören på utredningsbyrån, vilken numera, sedan
år 1945 en tidigare befintlig arkivarietjänst hos styrelsen indragits, anförtrotts
vården av arkivet, har kommittén vidare ansett en särskild biträdesbefattning
böra inrättas för vissa mera kvalificerade göromål vid arkivet.
Befattningen borde under benämningen arkivbiträde uppföras i lönegrad
Ca 14. På grund av den betydande utökningen av distriktspersonalen
med åtföljande stegring av antalet personalärenden har kommittén funnit
administrativa byrån böra tillföras ett kvalificerat biträde med uppgift särskilt
att förbereda personalärenden. Detta biträde borde enligt kommitténs
mening erhålla en något högre löneställning än kanslibiträde och därför
upptagas som kontorist i lönegrad Ca 13. Med hänsyn till det stora antalet
statsbidragsärenden, vilka i åtskilliga fall erfordrade kompletterande
utredning innan de kunde upptagas till slutligt avgörande, har kommittén
för den befattningshavare, som närmast biträder föredragande tjänstemannen
med ärendenas beredning, upptagit en kontoristbefattning i lönegrad
Ca 13 även för landsbyrån.
Vissa dyrbarare instrument, som icke behövde användas dagligen i ett
lantmäteridistrikt, komme att förvaras centralt hos lantmäteristyrelsen för
att efter rekvisition ställas till distriktspersonalens förfogande och distriktens
behov av förbrukningsmateriel av olika slag komme delvis att tillgodoses
från centrala förråd hos lantmäteristyrelsen. För de härav föranledda
göromålen har kommittén föreslagit uppförande å styrelsens stat av
ytterligare en befattning som förste expeditionsvakt i lönegrad Ca 11.
Kommittén har slutligen förordat att fyra av styrelsens extra ordinarie
kanslibiträden skulle överföras å ordinarie stat.
Kommitténs förslag innebär en utökning av lantmäteristyrelsens ordinarie
biträdespersonal med tio personer. Då samtidigt en minskning beräknats
kunna ske av den icke-ordinarie personalen, motsvarande sammanlagt
omkring åtta personer med full tjänstgöring, inskränker sig emellertid
den föreslagna ökningen av biträdespersonalen till omkring två personer
med full tjänstgöring.
Beträffande löneläget för byråcheferna i lantmäteristyrelsen har kommittén
uttalat, att detta enligt kommitténs åsikt vore uppenbart för lågt.
Enär emellertid löneställningen enligt en allmänt utbredd mening vore
otillfredsställande även för övriga byråchefer i statsförvaltningen, som äro
hänförda till lönegrad Ca 33, har kommittén utgått ifrån att en allmän
förbättring av byråchefernas löner med hänsyn till omständigheterna måste
ske inom kort.
Kommittén har föreslagit, att de extra-ordinarie byrådirektörerna vid
lantmäteristyrelsen skulle uppflyttas till 31 lönegraden, då dessa enligt
kommitténs uppfattning med avseende på arbetsuppgifternas svårighetsgrad
och tjänsteansvar kunde fullt jämställas med styrelsens ordinarie
byrådirektörer.
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 172.
Yttrandena.
Lantmäterikommitténs förslag beträffande lantmäteristyrelsen ha i stort
sett tillstyrkts i remissyttrandena.
Lantmäteristyrelsen har funnit det tveksamt, huruvida den av kommittén
föreslagna organisationen vore tillräcklig. Styrelsen hoppades dock att
genom vissa rationaliseringar kunna fullgöra arbetsuppgifterna i huvudsak
inom den föreslagna organisationens ram. Styrelsen har anfört, att genom
inrättande av de nya kansliskrivar-, kontorist- och kanslibiträdestjänsterna
skulle ett viktigt steg kunna tagas i riktning att avlasta kvalificerat arbete
på biträdespersonal, vilket styrelsen oavlåtligt strävat efter. Styrelsen hemställde
emellertid, att ytterligare en befattning som kansliskrivare i 15 lönegraden
måtte inrättas på utredningsbyrån. Denna befattning borde lämpligen
göras extra ordinarie.
Lantmäteristyrelsen har vidare ansett byråchefernas löneställning vara
uppenbart för låg. Även i fråga om byrådirektörerna vore en omprövning
av löneförmånerna påkallad, bland annat med hänsyn till den löneställning
som tillerkänts distriktslantmätarna.
Statens lönenämnd har med anledning av lantmäterikommitténs förslag
om kansliskrivartjänster på stadsbyrån och utredningsbyrån framhållit,
att på innehavarna av de tilltänkta tjänsterna syntes ha ställts krav på
högre kvalifikationer än som regelmässigt fordrades av en befattningshavare
i 15 lönegraden. De uppställda kvalifikationskraven syntes närmast
motsvara vad som i allmänhet fordrades av kontorsskrivare i lönegrad Ca
19. De arbetsuppgifter, som skulle ankomma på arkivbiträdet vid styrelsens
arkiv motiverade en kansliskrivarbefattning i Ca 15. Ledamoten i lönenämnden
J. Andersson, som ansett skäl icke föreligga att frångå de av
kommittén föreslagna lönegradsplaceringarna för nämnda befattningar, har
reserverat sig mot nämndens yttrande i denna del.
Jämväl Föreningen kvinnor i statens tjänst och Föreningen kvinnliga befattningshavare
inom lantmäteristaten ha i gemensamt yttrande anfört
vissa erinringar mot de i detta sammanhang föreslagna lönegradsplaceringarna.
Departementschefen.
Genom lantmäteriets nya distriktsorganisation, som trätt i kraft den 1
januari 1948, ha möjligheter skapats för en erforderlig stegring i effektiviteten
av lantmäteriverksamheten i distrikten. Såsom en följd härav torde
en ökning av arbetets omfattning vid lantmäteristyrelsen icke kunna
undvikas. Härtill torde också komma att bidraga de nya uppgifter för lantmäteriet
soin främjandet av jordbrukets rationaliseringsverksamhet och
beslutade ändringar i jorddelnings- och byggnadslagstiftningen kunna medföra.
De av lantmäterikommittén med hänsyn härtill förordade åtgärderna
för förstärkning av lantmäteristyrelsens organisation anser jag mig därför
i stort sett kunna biträda.
Kungl. Maj:ts proposition nr 172.
7
För att underlätta en vidgad inspektionsvei-ksamhet av generaldirektören
tillstyrker jag, att en av styrelsens ledamöter förordnas som generaldirektörens
ställföreträdare med befogenhet att under dennes frånvaro övertaga
ledning och beslutanderätt i styrelsen. Till ställföreträdaren torde såsom
kommittén föreslagit böra utgå ett årligt arvode utöver lönen å 1 200 kronor.
Då byråingenjörsbefattningarna vid styrelsen ha karaktär av genoingångstjänster,
som innehavas blott några få år, finner jag i likhet med
kommittén att de uppgifter, som åvila innehavarna av dessa tjänster på
administrativa byrån och landsbyrån, böra överföras å lantmätare i distriktsorganisationen,
vilka förordnas att tillfälligt tjänstgöra vid styrelsen.
Den ena av dessa byråingenjörstjänster är vakant. Den andra torde
böra föras å övergångsstat. För att högskoleutbildad personal inom städernas
mätningsväsen alternativt med lantmätarpersonal skall kunna vinna
anställning å styrelsens stadsbyrå anser jag, att den nuvarande ordinarie
byråingenjörsbefattningen på denna byrå bör bibehållas. Jag förordar därjämte,
att för de arbetsuppgifter å denna byrå, som för närvarande utföras
av en tillfälligt förordnad civilingenjör eller lantmätare, inrättas en
extra ordinarie byråingenjör stjänst i lönegrad Ce 24. Den ordinarie byråingenjörstjänsten
torde för att kunna besättas med en dugande kraft i enlighet
med kommitténs förslag böra uppflyttas i 27 lönegraden.
Då antalet tillfälligt förordnade lantmätare enligt förevarande förslag
skall begränsas till hittillsvarande sju, minskas den högskoleutbildade
personalen med en befattningshavare. Den nödvändiga höjningen av styrelsens
arbetskapacitet avses skola åstadkommas genom att kvalificerat
arbete anförtros åt biträdespersonal i större utsträckning än nu är fallet.
Detta förutsätter vissa ökningar av sistnämnda personal. Jag tillstyrker
sålunda att två nya kansliskrivarbefattningar i lönegrad Ca 15 inrättas å
stadsbyrån och utredningsbyrån, varigenom vissa utredningsarbeten kunna
avlastas högskoleutbildad personal. Likaså biträder jag förslaget, att en
arkivbiträdestjänst i lönegrad Ca 14 upptages för vissa mera kvalificerade
göromål vid arkivet. Jämväl å administrativa byrån och landsbyrån synes
viss personalförstärkning nödvändig för att bemästra det ökade antalet
personalärenden liksom också det med statsbidragsärenden förenade utredningsarbetet.
Jag kan dock icke tillstyrka kommitténs förslag att för
dessa göromål inrätta två kontoristtjänster. Det torde vara till fyllest om
dessa byråer förstärkas med var sitt kanslibiträde. För tillsynen av de
dyrbarare instrument, som förvaras centralt hos styrelsen för att efter
rekvisition ställas till distriktspersonalens förfogande, ävensom för handhavande
av viss förbrukningsmateriel synes såsom kommittén föreslagit
böra inrättas ytterligare en befattning som förste expeditionsvakt i lönegrad
Ca It. Slutligen vill jag förorda, att två av de nuvarande extra ordinarie
kanslibiträdena överföras å ordinarie stat. Den ordinarie biträdespersonalen
skulle vid bifall till mina förslag öka med åtta personer, men
samtidigt skulle antalet icke-ordinarie befattningshavare minskas så, att
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 172.
den verkliga ökningen av biträdespersonalen begränsas till två personer
med full tjänstgöring.
Vad beträffar löneställningen för de extra ordinarie byrådirektörerna
vill jag slutligen, med hänsyn till vad som anförts rörande deras arbetsuppgifter
och tjänsteansvar, föreslå, att de uppflyttas till 31 lönegraden, i
vilken de ordinarie byrådirektörerna äro placerade.
II. Frågor rörande lantmäterikontoren i länen.
Nuvarande förhållanden.
I varje län finnes ett till residensstaden förlagt länslantmäterikontor, vilket
förestås av överlantmätaren. På länskontoren tjänstgöra förutom överlantmätarna
högskoleutbildade förste assistenter och assistenter samt i övrigt
förste kontorister, kanslibiträden, expeditionsvakter, kontorsbiträden
och i viss utsträckning mera tillfälligt anställd personal.
I Kopparbergs och Norrbottens län tjänstgöra för närvarande förutom
överlantmätare även s. k. biträdande överlantmätare.
Förste assistent finnes anställd på länslantmäterikontoren i de nio största
länen och assistenter med helårsförordnande tjänstgöra för närvarande i
växlande antal på alla länskontor utom i de fyra minsta länen. Dessutom
förordnas inom åtskilliga län i distrikten verksamma lantmätare att under
kortare tider tjänstgöra vid länslantmäterikontoren som assistenter i den
mån arbetskrafter kunna frigöras härför.
Överlantmätarna i de nio största länen äro placerade i lönegrad Ca 33 och
övriga överlantmätare i lönegrad Ca 32. Därjämte åtnjuter överlantmätaren
i Kopparbergs län viss avlöningsförstärkning. De lantmätare, som tjänstgöra
som biträdande överlantmätare, åtnjuta lön i egna befattningar jämte
visst arvode.
Förste assistenterna, nio till antalet, äro placerade i lönegrad Ce 27. De i
personalförteckningen upptagna 22 assistenterna äro placerade i lönegrad
Ce 24. Av dessa befattningar må för närvarande 20 tillsättas. Två ordinarie
assistenter äro uppförda på övergångsstat. De lantmätare, som förordnas
att under kortare tider tjänstgöra å länslantmäterikontor, bibehålla därvid
från och med den 1 januari 1948 sin löneställning och tjänstebenämning.
Av den övriga personalen äro förste kontoristerna inplacerade i lönegrad
Ca 14. Kanslibiträden, expeditionsvakter och kontorsbiträden åtnjuta lön
efter de grunder, som gälla inom statsförvaltningen i allmänhet.
I vad gäller arbetsuppgifterna och dessas fördelning å de olika befattningshavarna
vid länslantmäterikontoren samt kompetensfordringar m. m.
hänvisas till den redogörelse härför, som lämnats å s. 39—44 i betänkandet.
Personalens storlek och sammansättning framgå av följande sammanställning,
avseende förhållandena den 1 september 1947.
Kungl. Maj:ts proposition nr 172.
9
Lönegrad |
Antal befatt-ningshavare |
|
Ca 33 |
9 |
|
Ca 32 |
15 |
|
_ |
2 |
|
Ce 27 |
9 |
|
— |
2 |
|
Ce 24 |
20 |
|
Extra assistent med förordnande för helt arbetsår... |
Ca 14 |
7 6 |
Ca 11 |
35 |
|
Ce 11 |
56 |
|
Ca 8 |
6 |
|
Rekryteringspersonal i kontorstjänst: |
Ce 8 |
43 |
Ce 6 |
10 |
|
{g» Ca 9 |
32 |
|
10 |
||
Ce 9 |
6 |
|
Cg 7 |
1 |
|
Summa |
269 |
Utöver ovanstående personal finnas vid länskontoren omkring 20 personer anställda mot
arvode eller timpenning.
Huvuddragen av organisationen enligt kommitténs förslag.
Kommittén har i betänkandet (s. 46—47) påpekat vissa brister, som känneteckna
den nuvarande organisationen, och i anslutning därtill anfört, att
länskontoren med nuvarande organisation icke förmått att på ett helt tillfredsställande
sätt lösa sina uppgifter. En eftersläpning i det löpande arbetet
hade uppstått, och särskilt på överlantmätarna personligen hade belastningen,
till men för betydelsefulla arbetsuppgifter inom deras verksamhetsområde,
i många fall blivit alltför stor. Även i övrigt syntes viktiga göromål
ha fått eftersättas eller helt skjutas på framtiden.
Den beslutade förstärkningen av lantmäteriets distriktsorganisation medförde
en väsentlig ökning av länskontorens arbetsmängd. Genom ny eller
förändrad lagstiftning, berörande lantmäteriets arbetsfält, och genom de beslutade
åtgärderna för jordbrukets rationalisering komine länskontoren
också att tillföras ökat arbete och delvis nya arbetsuppgifter, som till stor
del krävde högt kvalificerad personal.
Kommittén har på grund av dessa förhållanden uttalat, att en avsevärd
förstärkning av länslantmäterikontorens organisation vore ofrånkomlig. Med
hänsyn till att tillgången på lantmätare beräknades under överskådlig tid
vara mycket knapp, har kommittén ansett en sådan arbetsfördelning böra
genomföras, att den högskoleutbildade personalen i största möjliga utsträckning
frigjordes från arbetsuppgifter, som icke ovillkorligen krävde högre utbildning.
Härigenom skulle en relativt måttlig utökning av antalet lantmätare
vid länskontoren bli tillräcklig. Förstärkningen av lantmätarpersonalen
har huvudsakligen avsetts skola åstadkommas i form av en kvalitativ
förstärkning på så sätt, att erfarna lantmätare delvis skulle ersätta yngre
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 172.
lantmätarpersonal. Kommittén har sålunda föreslagit, att vid de större länskontoren
skulle inrättas befattningar som biträdande överlantmätare och
vid flertalet övriga länskontor samt vid de två största länskontoren ordinarie
befattningar för s. k. kontorslantmätare. För de förra befattningarna
skulle krävas samma kompetens som för distriktslantmätartjänst och för
de senare samma kompetens som för de s. k. förfogandelantmätarna. Vid de
minsta länskontoren har i stället för inrättande av ordinarie lantmätarbefattningar
ansetts böra beredas möjlighet att för kortare tider förordna lantmätare
med motsvarande kompetens, då behov härav uppstode för mera
omfattande arbetsuppgifter. Utöver den föreslagna ordinarie lantmätarpersonalen
koinme vid flertalet länskontor att erfordras ytterligare personal
med lantmäteriexamen. Detta personalbehov borde tillgodoses genom att
företrädesvis yngre lantmätare, för vilka sådan tjänstgöring för övrigt utgjorde
ett nödvändigt led i utbildningen, förordnades att biträda vid vederbörande
länskontor.
I fråga om biträdespersonalen har kommittén funnit en avsevärd förstärkning
nödvändig såväl i kvalitativt som kvantitativt hänseende. Kommittén
bär räknat med att mängden högt kvalificerade göromål inom det arbetsonnåde,
som omfattade biträde vid granskning av förrättningar före fastställelse,
fastighetsutredningar av skilda slag samt upprättande av översiktskartor
vore sa stor, att härför vid varje länskontor erfordrades en befattningshavare,
vilken med hänsyn till arbetsuppgifter och ansvar måste motsvara
högt ställda anspråk i fråga om kunnighet, erfarenhet och personliga
egenskaper. Dessa befattningshavare ha föreslagits placerade i lönegrad
Ca 15. Vid de två största länskontoren har kommittén ansett mängden av
högt kvalificerat arbete komma att helt taga i anspråk åtminstone två befattnings!^
are. Den ena av dessa borde vara kompetent att självständigt utföra
förhållandevis krävande utredningar och även kunna framlägga utredningsresultaten
i godtagbar stilistisk utformning. Denna befattningshavare, åt
vilken även skulle anförtros viss arbetsledning, borde enligt kommitténs mening
placeras lägst i lönegrad Ca 19. Vid flertalet länskontor bar kommittén
funnit en befattningshavare erforderlig för de kvalificerade göromålen vid
fastighetsregistreringen. Särskilt med hänsyn till de utredningar i jordregisterärenden,
som borde innefattas bland de mest ansvarsfulla uppgifterna, har
kommittén ansett denna befattningshavare vid de två största länskontoren
böra hänföras till lönegrad Ca 15. Arbetsuppgifterna för övriga här avsedda
befattningar ha ansetts närmast motivera placering i lönegrad Ca 13. Med
hänsyn till arbetets omfattning vid de tva största länskontoren har vid dessa
förutom nämnda befattning i Ca 15 jämväl en befattning i Ca 13 befunnits
erforderlig.
Vid flertalet länskontor har kommittén ansett ett starkt behov föreligga
av en särskild befattningshavare för de mest ansvarsfulla registratorsgöroinålen.
Samma person borde med hjälp av annan personal kunna svara för
biträde vid granskning av statsbidragsansökningar och distriktspersonalens
reseräkningar. Med hänsyn till det härmed förenade ansvaret borde befattningen
placeras i lönegrad Ca 13. Vid de mindre länskontoren finge den be
-
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 172.
fattningshavare i lönegrad Ca 15, som avsetts för hl. a. de mest kvalificerade
biträdesgöromålen i samband med granskning av förrättningar före fastställelse,
åläggas att svara också för nyssnämnda göroinål och vid de minsta
länskontoren därjämte för fastighetsregistreringen. För återstående biträdesgöromål
har kommittén räknat med kanslibiträden och expeditionsvakter i
lönegrad Ca 11 samt rekryteringspersonal. Expeditionsvaktspersonalen har
därvid beräknats utföra vissa arkivgöromål och maskinskrivningsgöromål
samt expeditionsgöromål m. in. Kartritning och kopiering samt återstående
maskinskrivningsgöromål komme i huvudsak att utföras av rekiyteringspersonalen.
Yttrandena.
Lantmäteristyrelsen har uttalat, att en omedelbar omorganisation av länslantmäterikontoren
syntes ofrånkomlig, och har i anslutning därtill anfört
bland annat följande.
Lantmäteriverksamheten har under de senaste årtiondena fått allt större
omfång. Genom ny eller ändrad lagstiftning har den efter hand också fått
ökad betydelse i strävandena att åstadkomma en ur jordpolitisk synpunkt
lämplig fastighetsindelning och planmässig bebyggelse. Senaste ledet i denna
utveckling markeras av de ändringar i jorddelningslagstiftnmgen, som
nyligen trätt i kraft, de beslut, som statsmakterna fattat i fråga om den
framtida jordbrukspolitiken och därmed sammanhängande åtgärder för
jordbruksnäringens främjande ävensom av den nya byggnadslagstiftningen.
Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt den arbetsinsats, som måste kravas
från lantmäteriets sida då det gäller att genomföra åtgärderna för jordbruksrationaliseringen.
„
Lantmäteripersonalen i orterna arbetar från och med innevarande ar i
en ny distriktsorganisation och denna förväntas, sedan den beslutade och
planenligt fortgående utbyggnaden fullföljts, uppnå en avsevärt okad arbetskapacitet.
Huruvida denna kapacitet kommer att visa sig tillräcklig
för de växande arbetsuppgifterna torde icke kunna säkert bedömas, innan
omfattningen av verksamheten för jordbrukets yttre rationalisering kan näimare
överblickas. För att lantmäteriorganisationen skall kunna fylla sina
uppgifter och för att de fördelar, som vinnas genom den besluLide förstärkningen
av distriktsorganisationen, skola kunna tillvaratagas måste emellertid,
oberoende härav, länslantmäterikontoren erhålla en sådan organisation,
att de delar av lantmäteriarbetet, som ankomma på dem, kunna fullgöras
snabbt och säkert. Länskontoren ha emellertid på grund av otillräcklig
personal under senare år varit nödsakade att på ett i längden ohållbart
sätt uppskjuta eller eftersätta viktiga delar av sina uppgifter för att nödtorftigt
kunna hålla undan det löpande arbetet. Trots detta ha for allmänheten''
besvärande arbetsanbopningar och fördröjningar icke kunnat undvikas.
Allt eftersom arbetsresultaten från distrikten öka i omfattning måste
också anspråken på länskontorens arbetskapacitet stiga. Om dessa anspråk
icke tillgodoses, blir följden alt vad man genom omorganisationen av distriktspersonalen
velat vinna i fråga om effektivitet och snabbhet i förrättningsverksamheten
till stor del går till spillo genom dröjsmål vid ärendenas''
behandling i överinstansen. Nya arbetsuppgifter skola därtill anförtros
åt överlantmätaren och övrig personal vid länskontoren. De nya anställnings-
och avlöningsförhållandena i distriktsorganisationen pakalla anslut
-
12
Kungl. Afaj.ts proposition nr 172.
ning inom lantmäteriets övriga verksamhetsgrenar. En omedelbar omorganisation
av länskontoren synes därför ofrånkomlig.
De av kommittén uppdragna riktlinjerna för länslantmäterikontorens
organisation ha i stort sett icke föranlett några erinringar i de avgivna
remissyttrandena.
Lantmätcristyrelsen har förordat att länskontoren organiseras efter de
föreslagna riktlinjerna och i fråga om huvuddragen av organisationen anfört
bland annat följande.
Inom distrikt sorganisationen erfordras utöver för närvarande befintlig
personal flera tiotal lantmätare för att den vid omorganisationen avsedda
personal sammansättningen skall uppnås. Styrelsen finner det därtill sannolikt,
att i en nära framtid ytterligare utökningar av lantmätarpersonalen
i distrikten komma att visa sig nödvändiga för att möta den fortgående ökningen
i förrättningsverksamheten och icke minst för att rationaliseringsverksamheten
inom jordbruket skall kunna fortgå i avsedd takt och omfattning.
Efterfrågan på lantmätare till andra statliga befattningar samt
till kommunal eller enskild tjänst synes dessutom alltjämt vara oförminskad.
Den ökning av antalet studerande vid Tekniska högskolans avdelningför
lantmäteri, som under senaste åren kunnat åstadkommas, kan på grund
av utbildningstidens längd först så småningom förväntas tillföra lantmäteriet
ökad tillgång på lantmätare. Med hänsyn till nämnda omständigheter
torde, såvitt styrelsen kan finna, den av kommittén valda linjen vara den
enda, efter vilken i nuvarande läge en godtagbar lösning av länskontorens
organisationsfråga kan vinnas. Den av kommittén skisserade arbetsfördelningen
mellan lantmätarpersonal och biträdespersonal finner sig lantmäteristyrelsen
alltså kunna tillstyrka. Styrelsen vill emellertid i detta sammanhang
kraftigt understryka, att funktionsdugligheten hos en på detta sätt
uPPbyggd organisation i hög grad blir beroende på de arbetsprestationer,
som utföras av personal med lägre utbildning.
Lantmäteristyrelsen vill livligt tillstyrka förslaget om inrättande vid
flertalet länskontor av ordinarie kvalificerade lantmätarbefattningar som
biträdande överlantmätare eller som s. k. kontorslantmätare. I fråga om
ovng lantmätarpersonal eller sådan, som avses erhålla tillfälliga förordnanden
att tjänstgöra vid länskontor, vill styrelsen understryka,'' att stora
svårigheter måste uppstå för överlantmätarna i de fyra minsta länskontoren,
för vilka räknats med att biträdande lantmätare i genomsnitt kommer
att förordnas endast under halva året. Vid dessa länskontor torde överlantmätaren
icke i större utsträckning kunna påräkna biträde av lantmätare
for de dagliga arbetsuppgifterna. Detta kommer att försvåra överlantmätarens
arbete och medföra olägenheter särskilt i de fall, då överlantmataren
i sin tjänsteutövning under längre tid i följd måste vara frånvarande
från länskontoret. Med hänsyn till vad tidigare anförts om bristen
på lantmätarpersonal synas dessa olägenheter dock för närvarande knappast
kunna undanröjas.
Överlantmätarna ha i stort sett anslutit sig till kommitténs uttalanden i
fråga om arbetsuppgifterna vid länslantmäterikontoren och även godtagit
den föreslagna arbetsfördelningen mellan personal av olika slag. I åtskilliga
fall har emellertid anförts, att personaluppsättningen genomgående tilltagits
alltför mycket i underkant.
Statskontoret har helt anslutit sig till kommitténs förslag att genom änd -
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 172.
rad arbetsfördelning begränsa behovet av högre lantmäteritekniskt utbildad
personal och i stället i vidgad omfattning utnyttja specialutbildad biträdespersonal
för de enklare och mera rutinmässiga arbetsmomenten. Statskontoret
har även funnit den allmänna organisationsplanen för länslantmäterikontoren,
i den mån denna kunde bedömas från ämbetsverkets sida,
i sina huvuddrag väl avvägd.
Statens lönenämnd har anfört, att av den lämnade redogörelsen ville det
förefalla lönenämnden, som om det vore motiverat med någon ökning utöver
vad kommittén förordat av befattningar i de högre biträdesgraderna
med hänsyn till de kvalificerade arbetsuppgifter, som skulle komma att
åvila biträdespersonalen.
Styrelsen för Sveriges lantmätareförening har icke framställt någon erinran
mot förslagets huvuddrag. I fråga om överlantmätarnas verksamhet och
länskontorens organisation har bland annat anförts följande.
Det är av största betydelse, att överlantmätarens arbetstid i framtiden i
större utsträckning än hittills frigöres för de mera väsentliga uppgifter, som
redan nu åvila honom i hans egenskap av chef för lantmäteriet i länet och
som med visshet komma att påläggas honom, främst i samband med jordbruksrationaliseringen.
Huvuduppgiften bör vara att följa utvecklingen inom
länet på fastighetsbildningens område och att i samarbete med andra länsorgan
och förrättningsmännen leda utvecklingen efter de linjer, som statsmakterna
utstakat. Föreningsstyrelsen finner i likhet med lantmäterikommittén
skäl föreligga att i varje fall på de större länskontoren inrätta
tjänster som biträdande överlantmätare.
Den av kommittén föreslagna ökningen av antalet lantmätare på länskontoren
är blygsam och kommittéförslaget bygger på en förstärkning av
den icke högskoleutbildade personalen såväl kvantitativt som kvalitativt.
Detta är en rationell anordning och förslaget i denna del tillstyrkes.
Kommitténs förslag till personalorganisation vid de olika lantmäterikonto
ren
i länen.
Kommittén har bedömt arbetskraftsbehovet vid de olika länskontoren i
första hand med ledning av den arbetsmängd som utföres av personalen i
lantmäteridistrikten inom respektive län. Därjämte ha tagits i betraktande
vissa andra för arbetsmängden vid kontoren betydelsefulla faktorer såsom
sammansättningen av arbetsprodukten från distrikten, svårighetsgraden i
fråga om de i förrättningsarbetet erforderliga fastighetsutredningarna samt
den omfattning, i vilken överlantmätaren har att föra fastighetsregister av
stadstyp för samhällen på landet. Med beaktande av dessa förhållanden och
den personalstyrka, som i medeltal för åren 1942—1946 tjänstgjort vid de
olika länskontoren, har kommittén på sätt framgår av tabellen å s. 14 indelat
kontoren i fem grupper, vardera med någorlunda likartat arbetskraftsbehov.
Med ledning av denna gruppering bar kommittén uppgjort förslag till
personalorganisation för de olika länslantmäterikontoren. Kommittén har
ansett, att befattningar som biträdande överlantmätare i första hand erfordrades
vid de till grupperna I och II hänförda kontoren. Med hänsyn till
14
Kungl. Maj.ts proposition nr 172.
1 Länslantmäterikontor |
Antal distrikts-enheter i länet |
Personalbehov enligt lantmäteri-kommitténs bedömning |
|
Lantmätar- personal |
Biträdespersonal |
||
Grupp I ............. |
13—11,5 |
5-6 |
16-20 |
Kopparbergs.......... |
113 |
||
Västernorrlands....... |
14,5 |
||
Grupp II............... |
8—10 |
omkring 4 |
13—14 |
Stockholms.......... |
9 |
||
Västerbottens......... |
9 |
||
Värmlands ........... |
10 |
||
Älvsborgs ............ |
9 |
||
Norrbottens.......... |
8,5 |
||
Gävleborgs ....... |
8 |
||
Grupp III.............. |
6,5—7 |
omkring 3 |
11—12 |
Göteborgs och Bohus .. |
7 |
||
Jämtlands...... |
7 |
||
Kristianstads.......... |
7 |
||
Kalmar.............. |
6,5 |
||
Grupo IV............. |
4—5 |
2 5 3 |
|
Skaraborgs............ |
5 |
||
Jönköpings............ |
5 |
||
Östergötlands ......... |
5 |
||
Malmöhus........ |
4 |
||
Kronobergs......... |
5 |
||
Örebro............... |
5 |
||
Hallands............. |
4 |
||
Grupp V............ |
2-3 |
1,5—2 |
3- 5 |
Södermanlands........ |
3 |
||
Västmanlands ...... |
2 |
||
Blekinge.............. |
3 |
||
Uppsala.............. |
2 |
||
Gotlands.............. |
2 |
1 Skiftesorganisationen i Kopparbergs län har antagits motsvara 3 normala distriktsenheter.
det omfattande samarbete, som komme att bli nödvändigt mellan överlantmätare
och lantbruksnämnd, och till den ökning av överlantmätarens arbetsbörda,
som följde av att två lantbruksnämnder komme att vara verksamma
inom Kalmar län, har kommittén vidare förordat, att vid lantmäterikontoret
i detta län skulle inrättas en befattning som biträdande överlantmätare.
Beträffande de återstående länskontoren i grupp III har kommittén
funnit den vidare utvecklingen i fråga om jordbrukets yttre rationalisering
böra avvaktas, innan befattningar som biträdande överlantmätare inrättades.
Vid länskontoren i grupperna III och IV utom i Kalmar län samt vid de
två största länskontoren (i Kopparbergs och Västernorrlands län) har kommittén
föreslagit inrättande av andra ordinarie lantmätarbefattningar. Då
behovet av tillfälligt förordnade lantmätare vid länskontoren ständigt växlade,
har kommittén icke funnit det möjligt att uppställa några bestämda
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 172.
normer för fördelningen av tjänstgöringstiden för denna personal mellan
de olika länskontoren.
Vad beträffar den icke högskoleutbildade personalen har kommittén med
utgångspunkt från de förut redovisade allmänna principerna för organisationen
upptagit en kanslistbefattning i lönegrad Ca 19 vid vardera av länskontoren
i Kopparbergs och Västernorrlands län, två kansliskrivarbefattningar
i lönegrad Ca 15 vid dessa länskontor och en dylik befattning vid
övriga länskontor, två kontoristbefattningar i lönegrad Ca 13 vid länskontoren
i grupperna I—III och vid kontoren i Skaraborgs, Jönköpings, Östergötlands
och Malmöhus län samt en dylik befattning vid kontoren i Kronobergs,
Örebro och Hallands län. Antalet kanslibiträdesbefattningar och befattningar
för rekryteringspersonal hade avpassats så att det beräknade personalbehovet
vid respektive länskontor fyllts. För samtliga länskontor i
grupperna I—IV samt för kontoret i Västmanlands län ha föreslagits befattningar
som förste expeditionsvakt i lönegrad Ca 11. Behovet av en sådan
befattning vid sistnämnda länskontor sammanhängde med att detta disponerade
egen byggnad. Redan nu funnes ordinarie expeditionsvakt anställd
där.
Den av kommittén föreslagna personalorganisationen vid lantmäterikontoren
i länen framgår i detalj av den å s. 16 intagna tabellen.
Yttrandena.
I fråga om den av lantmäterikommittén föreslagna personalorganisationen
vid lantmäterikontoren i de olika länen ha länsstyrelserna och överlantmåtarna
i åtskilliga fall funnit den för vederbörande län beräknade personalstyrkan
otillräcklig och därför påyrkat förstärkningar såväl i vad avser lantmätarna
som framför allt beträffande biträdespersonalen. Lantmäteristyrelsen
har uttalat, att den föreslagna lantmätarpersonalen måhända konnne att
visa sig för knappt tilltagen. Då styrelsen jämväl hade att beakta personalbehovet
inom distriktsorganisationen funne sig styrelsen dock för närvarande
icke böra ifrågasätta annan förändring i förhållande till kommitténs förslag
än att antalet tillfälligt förordnade lantmätare tills vidare ökades med
två för att bereda möjlighet till förstärkningar vid de länskontor, där behovet
framdeles visade sig vara starkast. Beträffande personal med lägre
utbildning har lantmäteristyrelsen med hänsyn till den återhållsamhet, som
påkallades av rådande ekonomiska läge, ansett sig endast böra föreslå en
ökning utöver kommitténs förslag av rekryteringspersonalens antal med tio
personer.
Rörande personalbehovet vid länskontoren har styrelsen i detta sammanhang
i övrigt anfört bland annat följande.
Lantmäteristyrelsen vill betona angelägenheten av att den nu inneliggande
balansen av förrättningar vid länskontoren — vid senaste årsskiftet över
13 000 ärenden eller större antal än någonsin tidigare — så snabbt som möjligt
nedbringas till mera normal storlek. I all synnerhet beträffande mera
vidlyftiga och invecklade förrättningar är i många län sedan lång lid till
-
Kommitténs förslag till personalorganisation vid lantmäterikontoren i lönen.
Län |
Personal med lantmäteriexamen |
Personal med lägre utbildning |
Förste expe- ditions- vakter Ca 11 |
Summa |
|||||||
överlant- mätare Ca 37 |
bitr. överlant- mätare C 32 |
lant- mätare Ca 29 |
tillf, för |
kans- lister Ca 19 |
kansli- skrivare Ca 15 |
konto- rister Ca 13 |
kansli- biträden Ca 11 |
Rekryterings- personal Cf 6—Ce 11 |
|||
Stockholms............ |
1 |
1 |
2 |
1 |
2 |
5 |
5 |
1 |
14 |
||
Uppsala................... |
1 |
— |
— |
V* |
— |
1 |
_ |
2 |
2 |
5 |
|
Södermanlands.............. |
1 |
— |
— |
1 |
_ |
1 |
_ |
2 |
2 |
5 |
|
Östergötlands............ |
1 |
— |
1 |
vä |
_ |
1 |
2 |
3 |
2 |
1 |
9 |
Jönköpings................. |
1 |
— |
1 |
1 |
— |
1 |
2 |
3 |
3 |
1 |
10 |
Kronobergs............ |
1 |
— |
1 |
Va |
— |
1 |
1 |
3 |
2 |
1 |
8 |
Kalmar.................... |
1 |
1 |
— |
1 |
— |
1 |
2 |
4 |
3 |
1 |
11 |
Gotlands..................... |
1 |
— |
— |
Vä |
— |
1 |
— |
1 |
1 |
_ |
3 |
Blekinge................... |
1 |
— |
— |
Vä |
— |
1 |
_ |
1 |
2 |
4 |
|
Kristianstads............. |
1 |
— |
1 |
1 |
— |
1 |
2 |
4 |
3 |
1 |
11 |
Malmöhus......... |
1 |
— |
1 |
Vä |
— |
1 |
2 |
3 |
2 |
1 |
9 |
Hallands................... |
1 |
— |
1 |
V» |
— |
1 |
1 |
3 |
2 |
1 |
8 |
Göteborgs och Bohus .......... |
1 |
— |
1 |
1 |
— |
1 |
2 |
4 |
4 |
1 |
12 |
Älvsborgs..................... |
1 |
x |
— |
2 |
— |
1 |
2 |
4 |
5 |
1 |
13 |
Skaraborgs .................... |
1 |
— |
1 |
Va |
— |
1 |
2 |
3 |
3 |
1 |
10 |
Värmlands..................... |
1 |
1 |
— |
2 |
_ |
1 |
2 |
4 |
5 |
1 |
13 |
Örebro........................ |
1 |
— |
1 |
Vi |
— |
1 |
1 |
3 |
2 |
1 |
8 |
Västmanlands.................. |
1 |
— |
— |
Vä |
_ |
1 |
_ |
2 |
1 |
1 |
5 |
Kopparbergs................... |
1 |
1 |
1 |
2 Va |
1 |
2 |
2 |
6 |
7 |
1 |
19 |
Gävleborgs..................... |
1 |
1 |
— |
2 |
— |
1 |
2 |
4 |
5 |
1 |
13 |
Västernorrlands................ |
1 |
1 |
1 |
2 Va |
1 |
2 |
2 |
4 |
6 |
1 |
16 |
Jämtlands..................... |
1 |
— |
1 |
1 |
— |
1 |
2 |
3 |
4 |
1 |
11 |
Västerbottens.................. |
1 |
1 |
— |
2 |
— |
1 |
2 |
5 |
5 |
1 |
14 |
Norrbottens.................... |
1 |
1 |
— |
2 |
— |
1 |
2 |
4 |
5 |
1 |
13 |
Summa |
24 |
9 |
12 |
c:a 28 |
o |
26 | |
35 |
SO |
81 |
20 |
244 |
1 Uppgifterna i denna kolumn avse endast en ungefärlig fördelning mellan länskontoren av den personal, som beräknas kunna disponeras
för ändamålet.
Kungl. Maj:ts proposition nr 172.
Kungl. Maj:ts proposition nr 172.
17
baka väntetiden anmärkningsvärt lång och härigenom åsamkas berörda sakägare
avsevärda olägenheter. Vidare kommer utförandet av vissa för närvarande
eftersatta arbeten, som delvis ha karaktär av engångsåtgärder, att
sett på längre sikt medföra stora besparingar, icke minst i form av nedbringad
tidsåtgång och ökad effektivitet. Det vore missriktad sparsamhet att
tillmäta personalen på sådant sätt, att dessa nödvändiga arbeten icke kunde
utföras inom rimlig tid.
Lantmäteristyrelsen måste i detta sammanhang uttryckligen framhålla, att
därest från lantbruksnämndernas sida kommer att begäras medverkan i
hela den omfattning, som 1947 års centrala lantbrukskommitté synes ha
räknat med, kunna länslantmäterikontoren icke anses vara rustade att lösa
förelagda uppgifter med mindre ytterligare personalökningar komma till
stånd.
Beträffande de av överlantmätarna och länsstyrelserna begärda personalökningarna
må återgivas följande.
Överlantmätarna i Kristianstads, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs och
Jämtlands län samt länsstyrelserna i de tre sistnämnda länen ha yrkat att
befattningar som biträdande överlantmätare skulle inrättas vid lantmäterikontoret
i vederbörande län. Överlantmätaren i Göteborgs och Bohus län
har ansett det helt uteslutet att kontoret med den föreslagna lantmätarpersonalen
skulle kunna hålla den nuvarande arbetsbalansen nere vid önskvärd
nivå och dessutom kunna påtaga sig en väsentligt ökad arbetsmängd
med alla de nya högt kvalificerade göromålen. överlantmätaren i Jämtlands
län har funnit det nödvändigt att en biträdande överlantmätare anställdes
på länskontoret för att överlantmätaren skulle få avlastning från en
del av de mest maktpåliggande uppgifterna samt för att det löpande arbetet
på kontoret skulle kunna fortgå obehindrat under överlantmätarens bortovaro.
Överlantmätarna i Södermanlands, Blekinge, Älvsborgs och Norrbottens
län ha föreslagit, att lantmätarbefattningar i lönegrad Ca 29 skulle inrättas
vid lantmäterikontoren i nämnda län. Överlantmätaren i Älvsborgs län
har anfört att länet i lantmäterihänseende stode närmast efter Kopparbergs
och Västernorrlands län och att länet, som också bleve uppdelat på två
lantbruksnämnder, i rationaliseringshänseende motsvarade mer än två vanliga
medelstora och medelsvåra län. Länskontoret borde liksom de två
största utrustas med, förutom föreslagen lantmäteriutbildad personal, en
lantmätare i lönegrad Ca 29. Länsstyrelsen i Malmöhus län har ansett det
behövligt att å länskontoret hela året funnes två lantmätare till hjälp åt
överlantmätaren. Länsstyrelserna i Uppsala, Gotlands, Blekinge och Västmanlands
län ha uttalat, att en lantmätare erfordrades hela året vid lantmäterikontoret
i respektive län. Även länsstyrelsen i Hallands län har begärt
utökning av lantmätarpersonalen för länets vidkommande.
Utökning av antalet tillfälligt förordnade lantmätare har begärts av överlantmätarna
i Gotlands, Hallands och Skaraborgs län, och andra överlantmätare
ha framhållit, att en utökning av denna personal framdeles bleve
nödvändig.
överlantmätarna i Stockholms, Kristianstads, Älvsborgs, Jämtlands och
Norrbottens län ha — med instämmande i regel av vederbörande länsstyrelse
— för respektive länskontor föreslagit befattningar som kanslister i
lönegrad Ca 19 och därjämte har för skilda länskontor begärts bland annat
ökat antal befattningar som kansliskrivare och kontorister i lönegraderna
Ca 15 och Ga 13.
2 liihaag till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 172.
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 172.
Kommitténs förslag rörande personalens löneställning m. m.
I fråga om överlantmätarnas löneställning har kommittén anfört,
att sedan denna senast prövades av statsmakterna, inträtt betydelsefulla
förändringar, som påverkade överlantmätarnas ställning och arbetsuppgifter.
Genom den jorddelningslag, som trätt i kraft år 1928, hade införts
restriktioner beträffande fastighetsbildningen av stor betydelse såväl för
jordägarna som ur allmän synpunkt, och ansvaret för en riktig tillämpning
av de jordpolitiska reglerna hade i stor utsträckning kommit att vila på
överlantmätarna. Av de erfarenheter, som numera vunnits, framginge att
överlantmätarnas uppgifter som prövande och fastställande myndighet vore
av mycket krävande natur. Lantmäteriverksamheten i distrikten hade
därtill under den tid nämnda lag tillämpats så gott som oavbrutet ökat i
omfång. Jämsides härmed hade länslantinäterikontorens arbetsmängd tilltagit
i sådan omfattning, att personalen vid länskontoren nu blivit omkring
dubbelt så stor som år 1926. Genom beslut vid 1947 års riksdag hade lantmäteriets
distriktspersonal erhållit en ny och förstärkt organisation, varigenom
den överlantmätarna underställda personalen inom länen avsevärt
utökats. I verksamheten för jordbrukets rationalisering konime överlantmätarna
att erhålla nya betydelsefulla arbetsuppgifter och även genom den
nya byggnadslagen och beslutade ändringar i jorddelningslagstiftningen underströkes
de krav, som måste ställas på överlantmätarna. Utvecklingen
hade alltså sedan år 1926 medfört en fortgående ökning av arbetsmängden
och samtidigt en förskjutning i verksamhetens art mot alltmera krävande
och ur allmän synpunkt betydelsefulla uppgifter.
Kommittén har uttalat, att med hänsyn till karaktären hos åtminstone
vissa av arbetsuppgifterna en fast anställningsform syntes vara mest naturlig.
De möjligheter till en friare lönesättning, som skulle erbjuda sig om
befattningshavarna tillsattes medelst förordnande, syntes icke i och för sig
utgöra tillräckligt motiv för en förändring av den nuvarande anställningsformen.
Enligt kommitténs mening borde därför överlantmätarna liksom
hittills tillsättas med fullmakt. Icke heller funnes anledning att inplacera
dem på löneplan 2. Då denna löneplan saknade dyrortsgradering, skulle
uppkomma icke motiverade skillnader i reallön mellan överlantmätarna.
Beträffande frågan huruvida en differentiering av överlantmätarnas löneställning
borde företagas med hänsyn till inbördes olikheter mellan de skilda
länen har kommittén anfört, att arbetsuppgifterna kvalitativt ställde
samma krav på överlantmätaren oavsett länets storlek. Därtill komme, att
för överlantmätarnas vidkommande olikheterna mellan länen i avsevärd
grad utjämnades genom att de större länskontoren komme att tillföras
bättre kvalificerad biträdande personal än de mindre. Kommittén ansåge
därför, i likhet med 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga (SOU 1942: 30,
s. 114), att samtliga överlantmätare borde hänföras till samma lönegrad.
Då överlantmätarna i de två ur lantmäterisynpunkt största länen, Kopparbergs
och Västernorrlands län, i viss mån intoge en särställning och sär
-
Kangl. Maj.ts proposition nr 172.
19
skilda krav måste ställas på dem, förordade kommittén dock, att ifrågavarande
överlantmätarbefattningar förenades med rätt till avlöningsförstärkning
med 1 008 kronor för år.
Kommittén har framhållit, att överlantmätarna hade att i sin verksamhet
självständigt träffa betydelsefulla avgöranden, i många fall av stor
räckvidd både för det allmänna och för enskilda personer och företag. Delvis
hade verksamheten samma karaktär som domarens. Såsom chefer för
lantmäteriet i länen utövade överlantmätarna överinseendet över den starkt
utökade distriktspersonalens verksamhet. Distriktslantmätarna hade inplacerats
i lönegraden Ca 32. Med hänsyn till de krav, som arbetsuppgifterna
ställde på överlantmätarna, och det med tjänsten förenade ansvaret borde
enligt kommitténs mening överlantmätarna i lönehänseende jämställas med
avdelningscheferna vid länsstyrelserna och sålunda placeras i lönegraden
Ca 37.
Kommittéledamoten, f. d. kanslirådet Carlsson har i särskilt yttrande förklarat
sig icke kunna biträda förslaget, att överlantmätarna skulle uppflyttas
till lönegrad Ca 37. Carlsson har för sin del förordat, att i avvaktan på
en snar allmän omprövning av byråchefers och därmed i lönehänseende
jämförbara befattningshavares lönegradsplacering de 15 överlantmätarbefattningar,
som för närvarande tillhörde lönegrad Ca 32, från och med den
1 juli 1948 skulle uppflyttas till lönegrad Ca 33. Vidare har Carlsson funnit
vägande skäl tala för att å överlantmätarbefattningen i Västernorrlands län
finge utgå avlöningsförstärkning med samma belopp som vore bestämt beträffande
överlantmätartjänsten i Kopparbergs län. Carlsson har framhållit,
att den av kommittén föreslagna lönegradsplaceringen skulle innebära, att
överlantmätargruppen utbrötes ur dess hittillsvarande lönetekniska sammanhang
med andra i lönehänseende jämställda befattningshavargrupper.
På grund härav har Carlsson framställt vissa erinringar mot kommitténs
motivering för överlantmätarnas lönegradsuppflyttning och därvid anfört
bl. a. följande.
Det förhållandet att en viss grupp befattningshavare under utvecklingens
gång erhållit vidgade arbetsuppgifter såväl i kvalitativt som kvantitativt
hänseende kan enligt min mening i och för sig icke utan vidare motivera en
lönestegring i den utsträckning, varom här är fråga. Med den starka utveckling
som kännetecknar verksamheten på hart när alla statsförvaltningens
områden under senare år till följd av lagstiftnings- eller andra åtgärder,
skulle liknande uttalanden om ökad arbetsbörda och ökat tjänsteansvar med
fog kunna göras även beträffande andra tjänstemannagrupper, med vilka
överlantmätarna hittills varit i lönehänseende ungefärligen likställda. En
mera avsevärd rubbning i en befattningshavargrupps löneställning kan följaktligen
med nu gällande lönesystem knappast företagas, utan att samtidigt
eu översyn i övrigt sker av lönegradsplaceringarna, därest rättvisesynpunkten
skall kunna komma till sin rätt inom lönesystemet.
Då kommittémajoriteten såsom ett av motiven för sitt förslag framhållit
de allmera krävande arbetsuppgifter, som under årens lopp tillförts överlantmätarna
på grund av 192(i års jorddelningslagstiftning, synes mig fördenskull
detta skäl knappast vara tillräckligt bärande för ett genomförande
av kommittémajoritetens nu framlagda förslag. I varje fall ha såsom redan
20
Kungl. Maj.ts proposition nr 172.
anförts 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga så sent soin år 1942 uppenbarligen
ansett en dylik omständighet icke vara av natur att påkalla en löneställning
högre än den som tillkommer fullmaktsutnämnd byråchef.
Däremot förtjäna givetvis de övriga av kommittémajoriteten anförda, nytillkommande
omständigheterna beaktande vid bedömande av frågan om en
förbättrad löneställning för överlantmätarna. Uppenbart är, att den förstärkning
av lantmäteriets distriktsorganisation, som genomföres den 1 januari
1948, kommer att tillföra länskontoren och deras chefstjänstemän en ökad
arbetsbörda såväl i avseende å arbetet med granskning av i distrikten utförda
förrättningar som genom behovet av ökad inspektion och övervakning
av förrättningsarbetet ute å distrikten. Närmast synes dock denna ökning
kunna bli mera av kvantitativ än av kvalitativ art. Vad den kvantitativa
sidan av arbetsökningen angår, lärer man icke böra bortse från att kommittén
föreslagit viss upprustning av länskontoren med kvalificerad högskoleutbildad
lantmätarpersonal (biträdande överlantmätare, kontorslantmätare).
Även om kommitténs förslag i denna del nödvändiggjorts jämväl
på grund av överlantmätarnas ianspråktagande för jordbruksrationaliseringen,
är det tydligt, att den förordade förstärkningen av länskontorens personalorganisation
kommer att i hög grad underlätta överlantmätarnas strävanden
att bemästra de på grund av distriktens omorganisation förutsebara
ökade arbetsuppgifterna.
I vilken omfattning överlantmätarna komma att engageras för de planerade
rationaliseringsåtgärderna på jordbrukets område lärer på förhand
svårligen kunna till fullo bedömas. Såsom framgår av den i betänkandet
citerade skrivelsen från 1947 års centrala lantbrukskommitté ha i detta hänseende
vissa beräkningar verkställts av nämnda kommitté. Att märka är
emellertid, att överlantmätarnas uppgift inom de av statsmakterna beslutade
lantbruksnämnderna avses skola — i likhet med länsjägmästares m. fl.
— vara att deltaga i överläggningarna men icke i besluten (prop. 1947: 75,
s. 318). Överlantmätarens roll härvidlag torde sålunda närmast bli rådgivarens.
därvid han har att vid rationaliseringsärendenas behandling inom
nämnden ställa sin allmänna förfarenhet på lantmäteriets område och sin
kännedom om jorddelningsväsendet inom sitt län till nämndens förfogande.
Ansvaret för rationaliseringens målmedvetna bedrivande torde i första hand
komma att åvila lantbruksnämnden som sådan och inom denna dess ledamot
och verkställande tjänsteman, lantbruksdirektören. Enligt nämnda proposition
avses lantbruksdirektören skola äga åtnjuta löneförmåner motsvarande
lönegrad Ca 32.
Samma svårigheter synas föreligga att i förväg bedöma den inverkan på
överlantmätarnas arbetsuppgifter, som följa av den vid årets riksdag antagna
byggnadslagen och de beslutade ändringarna i jorddelningslagen. Vad
särskilt den nya byggnadslagstiftningen angår torde denna komma att i
lika hög grad beröra en annan grupp chefstjänstemän i länen, nämligen
länsarkitekterna. I detta sammanhang må ock erinras om att jorddelningslagstiftningen
för närvarande är föremål för översyn inom fastighetsbildningssakkunniga.
Om eller i vad mån ett resultat av denna översyn kan komma
°att inverka på överlantmätarnas arbetsuppgifter, om i skärpande eller
i motsatt riktning, kan i dagens läge icke förutses eller överblickas.
Vid bedömandet av de nya eller vidgade tjänsteåligganden, som beräknas
komma att inom den närmaste tiden tillföras överlantmätarna, har jag sålunda
för min del icke kunnat finna dessa vara av den kvalitativa art, att
de omedelbart påkalla en avlöningsförbättring i den omfattning, som kommittémajoriteten
föreslagit. Och såsom framhållits i proposition nr 246 till
21
Kungl. Maj.ts proposition nr 172.
1947 års riksdag (s. 25) bör vid avvägningen av befattningshavarnas löneställningar
den främsta bedömningsgrunden vara de med tjänsten förenade
arbetsuppgifternas art och kvalitativa beskaffenhet men icke arbetskvantiteten
som sådan. Såsom mindre lämpligt måste jag betrakta kommittémajoritetens
lönegradsplacering även ur den synpunkten, att densamma med
all säkerhet skulle i praktiken omöjliggöra ett besättande av ledigvorden
byråchefsbefattning i lantmäteristyrelsen med dugande överlantmätare. För
närvarande innehaves en av styrelsens byråchefstjänster av en förutvarande
överlantmätare.
Med det nu anförda har jag ingalunda velat göra gällande, att överlantmätarnas
löneställning för närvarande är tillfredsställande. Tvärtom är jag
av den uppfattningen, att den viktiga uppgift inom statsförvaltningen, dessa
tjänstemän redan fylla och framdeles komma att fylla, kräver en snar och
genomgående löneförbättring. Men jag håller före, att överlantmätarnas lönefråga
icke bör ses som ett isolerat lönespörsmål utan behandlas och prövas
i sitt allmänna sammanhang med andra i lönehänseende jämförbara befattningshavares,
såsom byråchefer, innehavare av rådstjänster, länsarkitekter,
förste provinsialläkare in. fl.
Kommittén har föreslagit, att de biträdande överlantmätarna
skulle placeras i lönegrad Ca 32. Kommittén har därvid framhållit, att den
biträdande överlantmätaren i stort sett skulle utföra de uppgifter, som överlantmätaren
icke personligen hunne med. Stora krav komme därför att ställas
på biträdande överlantmätaren och hans ansvar komme att bli betydande.
Endast väl kvalificerade och erfarna lantmätare borde ifrågakomma till
förevarande tjänster. Såsom kompetensfordring syntes därför böra gälla
samma krav som för erhållande av distriktslantmätartjänst. Med hänsyn till
arbetsuppgifternas art borde vederbörandes tjänsteålder icke i främsta rummet
fälla utslaget då det gällde att utvälja den för tjänsten mest skickade.
Kommittén har därför ifrågasatt om icke tjänstetillsättningen liksom vid
tillsättande av överlantmätare lämpligen borde ske utan ledigförklarande
efter anmälan av lantmäteristyrelsen.
De övriga ordinarie lantmätarna, de s. k. kontorslantmätarna,
har kommittén ansett med hänsyn till arbetsuppgifter och tjänsteansvar böra
jämställas med de s. k. förfogandelantmätarna. Kommittén har förklarat, att
kontorslantmätarna komme att i stor utsträckning med överlantmätares befogenhet
handlägga olika slag av ärenden. I fråga om vissa grupper av ärenden
borde generell beslutanderätt tillkomma dessa lantmätare. Samma kompetensfordringar
borde gälla för kontorslantmätarna som för förfogandelantmätarna.
Enligt kommitténs mening borde kontorslantmätarna placeras
i lönegrad Ca 29.
Kommitténs förslag innebär icke någon ändring i nuvarande anordning,
att lantmätare, som tillfälligt tjänstgöra vid länslcontoren, bibehålla sin löneställning
och tjänstebenämning. Kommittén har emellertid understrukit, att
vid de minsta länskontoren, som enligt förslaget icke skulle erhålla ordinarie
biträdande lantmätare, i viss utsträckning komme att erfordras tillfälliga
förordnanden för lantmätare med kompetens och erfarenhet motsvarande
den, som krävdes av förfogandelantmätarna.
22
Kungl. Maj.ts proposition nr 172.
Beträffande den löneställning, som kommittén förordat för den ordinarie
biträdespersonalen hänvisas till den tidigare lämnade redogörelsen
för kommitténs förslag rörande länskontorens organisation. Kommittén har
uttalat, att innan ordinarie anställning erhålles, vederbörande liksom hittills
i regel borde ha fullgjort viss tjänstgöring hos lantmäteristyrelsen eller vid
länskontor. Sådan tjänstgöring borde även kunna fullgöras vid lantmäteriets
distriktsorganisation. Till befattningar i högre lönegrad än Ca It borde för
framtiden företrädesvis ifrågakomma sökande, som genomgått utbildningskurser,
varom kommittén framlagt förslag. I fråga om de föreslagna befattningarna
i Ca 11 har kommittén utgått ifrån att endast fullt kvalificerade
sökande komme att utnämnas. Skulle vid första ledigförklarandet antalet
sådana sökande icke vara tillräckligt stor har kommittén alltså förutsatt, att
överskjutande befattningar tills vidare skulle hållas obesatta. Kommittén har
vidare förutsatt, att 1944 års personalutrednings förslag till befordringsgång
för kartritningspersonal skulle tillämpas å rekryteringspersonalen. Enligt
detta förslag skulle vederbörande efter att under ett och ett halvt år ha varit
aspirant i lönegrad Cf 6 placeras i lönegrad Ce 8 och därpå efter ett år
uppflyttas till lönegrad Ce 11.
För expeditionsvakterna, som för närvarande äro placerade i
lönegrad Ca 9, har kommittén förordat en uppflyttning till lönegrad Ca 11,
därvid tjänstebenämningen skulle ändras till förste expeditionsvakt. Kommittén
har till motivering härför anfört, att kommittén komme att föreslå,
att expeditionsvaktpersonalen efter erforderlig praktisk utbildning skulle
anförtros den lagning och konservering av kartmaterialet, som lämpligen
kunde utföras vid respektive länskontor. Ifrågavarande personal komme
sålunda att utföra mera kvalificerade göromål än som i allmänhet åvilade
expeditionsvakterna inom statsförvaltningen.
Yttrandena.
Remissinstanserna ha i allmänhet icke framställt några erinringar mot de
av lantmäterikommittén föreslagna lönegradsplaceringarna utom i vad avser
överlantmätarna, på vilken punkt meningarna varit delade. Lantmäteristyrelsen,
länsstyrelserna i Uppsala, Kronobergs, Hallands och Västernorrlands
län samt Statsverkens ingenjör sförbund ha anslutit sig till kommitténs
uppfattning, att överlantmätarna borde placeras i lönegrad Ca 37. Flertalet
överlantmätare och styrelsen för Sveriges lantmätareförening ha ansett,
att överlantmätarna i allmänhet borde hänföras till lönegrad Co 13 och överlantmätarna
i de mest arbetstyngda länen till Co 14. Därest löneplan 1 skulle
föredragas, ha de ansett att lägre placering än i 37 lönegraden icke borde
ifrågakomma. Däremot ha statskontoret samt länsstyrelserna i Östergötlands,
Jönköpings, Kristianstads, Skaraborgs och Västmanlands län förklarat sig
dela den åsikt som uttalats av reservanten, kanslirådet Carlsson, nämligen
att överlantmätarna i avvaktan på en snar allmän omprövning av byråchefers
och därmed i lönehänseende jämförbara befattningshavares löneställning,
borde placeras i 33 lönegraden. Statens lönenämnd har uttalat, att
23
Kungl. Maj.ts proposition nr 172.
därest kommitténs förslag skulle läggas till grund för en lösning av överlantmätarnas
lönefråga, överlantmätarna icke borde erhålla högre löneställning
än Ca 35. Lönenämnden har emellertid icke funnit detta lämpligt utan
i första hand anslutit sig till reservantens förslag att överlantmätarna provisoriskt
skulle placeras i 33 lönegraden.
Beträffande det närmare innehållet i yttrandena i vad avser överlantmätarnas
löneläge må vidare nämnas.
Statskontoret har såsom motivering för sin ståndpunkt anfört bland annat
följande.
Genom statsmakternas år 1947 fattade beslut om distriktslantmätarnas
hänförande till lönegrad Ca 32 har lantmäteripersonalens iönefråga tyvärr
helt snedvridits. Denna placering, som ytterst torde vara en konsekvens av
det tidigare fattade beslutet att placera lantbruksingenjörerna i samma lönegrad,
har otvivelaktigt skapat betydande svårigheter, då det gäller att söka
åstadkomma en rättvis löneavvägning mellan å ena sidan distriktslantmätare
och överlantmätare och å andra sidan mellan båda dessa grupper och chetspersonalen
i den centrala lantmäteristyrelsen. Kommitténs majoritet har vid
lösningen av detta spörsmål valt att helt bortse från det senare jämförelseledet
och föreslagit överlantmätarnas placering i lönegrad Ca 37, d. v. s. icke
mindre än fyra lönegrader över byråcheferna i lantmäteristyrelsen. Mot sådant
förslag måste statskontoret redan av principiella skäl ställa sig helt
avvisande.
Föredraganden, statskommissarien Norberg, har vid ärendets handläggning
uttalat skiljaktig mening och därvid anfört följande.
Ehuru jag i likhet med statskontorets majoritet och reservanten inom
kommittén anser principiellt felaktigt att placera överlantmätarna i högre
lönegrad än byråcheferna i lantmäteristyrelsen, finner jag det lika felaktigt
att tillmäta lönen åt de förstnämnda på sådant sätt, att löneskillnaden mellan
överlantmätare och distriktslantmätare skulle begränsas till en lönegrad.
Överlantmätarens kontrollerande och granskande uppgifter i förhållande till
de honom underställda distriktslantmätarna och det ökade ansvar, som följer
av hans ställning som lantmäteriets främste företrädare inom länet,
kunna svårligen värderas till ett belopp, som med allenast ca 500 kronor
överstiger avlöningen för en distriktslantmätare. I det tvångsläge, vari man
råkat genom riksdagens redan fattade beslut att hänföra distriktslantmätarna
till lönegrad Ca 32, torde man, i avbidan på den allmänna omprövning
av byråchefers m. fl. befattningshavares löneställning, som numera lärer få
anses ofrånkomlig, tillsvidare böra åtnöjas med en allenast provisorisk lösning
av överlantmätarnas lönefråga. Enligt min mening bör en dylik lösning
kunna med minsta möjliga föregripande av en större löneutredning kunna
ernås genom att tillerkänna överlantmätarna lön enligt lönegrad Ca 33 +
viss avlöningsförstärkning. Denna avlöningsförstärkning torde kunna bestämmas
till 1 200 kronor i Kopparbergs och Västernorrlands län och 000
kronor i övriga län.
Statens löncnämnd har anfört, att vid bedömande av frågan om löncgradsplaceringen
för överlantmätarna stor betydelse givetvis måste tillmätas
den omständigheten, att distriktslantmätarna numera inplacerats i Ca
32. Såsom närmare utvecklats av den kommittéledamot, som uttalat avvikande
mening i frågan om överlantmätarnas lönegradsplacering, stode emel
-
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 172.
lertid spörsmålet om lönesättningen för överlantmätarna i intimt samband
med problemet om byråchefers m. fl. befattningshavares lönegradsplacering.
Lönenämnden funne det i princip icke lämpligt att en reglering i lönehänseende
genomfördes för en befattningshavargrupp, för vilken lönesättningen
borde avvägas i ett vidare sammanhang. Därest emellertid den föreliggande
sakkunnigutredningen skulle läggas till grund för ett definitivt ställningstagande
till frågan om överlantmätarnas lönegradsplacering, ansåge
lönenämnden för sin del, att i nuvarande läge löneställningen för överlantmätarbefattningarna
icke borde bliva högre än Ca 35. Vid ett provisoriskt
ordnande av överlantmätarnas avlöningsförhållanden anslöte sig lönenämnden
till det reservationsvis framförda förslaget, att för närvarande
endast de i Ca 32 inplacerade överlantmätarna uppflyttades till Ca 33, medan
lönegradsplaceringen för övriga överlantmätare tills vidare bibehölles
oförändrad. Lönenämnden ville tillägga, att nämnden funne det vara angeläget
att frågan om löneställningen för byråchefer och med dem i avlöningshänseende
likställda tjänstemän bringades till en snar lösning.
Mot kommitténs förslag om avlöningsförstärkning jämväl till överlantmätaren
i Västernorrlands län ville lönenämnden icke framställa någon
erinran. Lönenämnden ansåge sig jämväl böra godtaga det från majoritetens
sida framförda förslaget, att avlöningsförstärkningen till denne överlantmätare
och till överlantmätaren i Kopparbergs län bestämdes till 1 008
kronor.
Ledamoten i lönenämnden J. Andersson har i särskilt yttrande anslutit
sig till vad kommittéledamoten Carlsson reservationsvis anfört. Det förhållandet
att riksdagen vid en gemensam votering bifallit ett förslag om lönegradsplacering
för distriktslantmätarna, som — i jämförelse med vad som
gällde för andra statsanställda — vore onormalt hög, ansåge Andersson
icke utgöra skäl för liknande åtgärd även för överlantmätarna. Skulle ifrågavarande
beslut tillmätas betydelse, så måste detta gälla även verkschefs-,
byråchefs- och rådstjänster samt professorer in. fl. Han ansåge följaktligen
starka skäl tala för en samtidig omprövning av lönegradsplaceringen för
samtliga dessa tjänster, varvid lönegradsplaceringen för distriktslantmätarna
borde omprövas.
Lantmäteristyrelsen har i sin motivering anfört följande.
Lantmäteriväsendet genomgår för närvarande det första skedet i en ur
olika synpunkter genomgripande omvandling. Resultaten härav komma att
i hög grad bero på de insatser, som överlantmätarna i egenskap av lokala
verkschefer kunna prestera. Det är därför utomordentligt betydelsefullt att
dessa poster kunna besättas med de främsta förmågorna. Genom en undervärdering
vid lönesättningen skulle stora värden äventyras, ty därigenom
skulle möjligheterna minska att på lämpligaste sätt besätta dessa tjänster,
som i fråga om ansvar och arbetsbörda torde ha få motsvarigheter inom den
lokala förvaltningen. För distriktslantmätarna, som placerats i lönegrad
Ca 32, måste en befordran till överlantmätare te sig föga lockande om icke
lönen i den senare befattningen avsevärt överstiger distriktslantmätarlönen.
Lantbruksstijrelsen har anfört, att det vore uppenbart att överlantmätarnas
arbetsuppgifter komme att bliva mycket maktpåliggande och krävande.
Styrelsen ville icke ifrågasätta skäligheten av den föreslagna löneställning
-
25
Kungl. Maj:ts proposition nr 172.
en. Denna fråga måste emellertid ses i samband med frågan om löneställningen
för andra chefstjänstemän inom statsförvaltningen, framför allt för
byråcheferna inom den centrala förvaltningen. Genomfördes den föreslagna
regleringen, aktualiserades ytterligare frågan om en förbättrad löneställning
för dessa andra chefstjänstemän.
Styrelsen för Sveriges lantmätareförening har i sitt utlåtande anfört vissa
skäl mot den ståndpunkt, som intagits av kommittéledamoten Carlsson, och
förklarat, att enligt dess mening överlantmätarnas lönefråga måste tillfredsställande
ordnas i samband med länskontorens omorganisation.
I fråga om den föreslagna lönegradsplaceringen för den biträdande
lantmätarper sonalen är det i stort sett endast statskontoret som
framställt någon erinran. Ämbetsverket har sålunda i konsekvens med
vad det förordat beträffande överlantmätarna ansett de biträdande överlantmätarna
böra hänföras till 31 lönegraden. Härigenom skulle bland annat
undgås den lönetekniska oegentlighet som låge i att placera befattningshavare
tillhörande samma lönegradsserie i intilliggande lönegrader.
Lantmäteristyrelsen har uttalat, att de föreslagna lönegradsplaceringarna
för biträdande överlantmätare och s. k. kontorslantmätare enligt styrelsens
mening på ett naturligt sätt anslöte sig till förhållandena inom distriktsorganisationen
och gåve möjligheter till en ur tjänstesynpunkt synnerligen
värdefull växling av personal mellan distriktsorganisationen och länslantmäterikontoren.
I fråga om tjänstetillsättningen har styrelsen ansett att
befattning som biträdande överlantmätare bör tillsättas utan ledigförklarande
efter anmälan av styrelsen.
Styrelsen för Sveriges lantmätareförening har däremot ansett, att sistnämnda
befattningar borde ledigförklaras i vanlig ordning. Någon större
olägenhet kunde icke vara förenad härmed och det vore skäligt, att alla som
önskade ifrågakomma vid tillsättningen kunde få sin kompetens prövad
i enlighet med gängse regler om förtjänst och skicklighet.
Vad angår biträdespersonalen har statskontoret, som förklarat
sig icke kunna ingå på någon prövning av själva personalbehovet vid länskontoren,
framhållit, att nytillkommande befattningar på lämpligt sätt borde
fördelas på ordinarie och extra ordinarie tjänster för att skapa nödig
elasticitet åt organisationen. De expeditionsvakter, som utöver vanlig expeditionstjänst
skulle anförtros visst lagnings- och konserveringsarbete för
iståndsättande av kartmaterialet, borde i analogi med den för expeditionsvakterna
vid landsarkiven fastställda löneställningen hänföras till lönegrad
Ca 10. Beträffande befordringsgången för biträdespersonalen har statskontoret
hänvisat till vad ämbetsverket i avgivet utlåtande anfört angående
1944 års personalutrednings förslag om ett särskilt befordringsschema för
kartritningspersonal. Statskontoret förordade därvid på anförda skäl, att
för ifrågavarande personal skulle tillämpas samma befordringsgång som
gällde för skriv- och kontorsbiträden. Detta uttalande ägde motsvarande
tillämpning å lanlmäterikontorens biträdespersonal.
Statens lönenämnd har, utöver tidigare återgivet uttalande rörande antalet
befattningar i de högre biträdesgraderna, icke funnit anledning till särskilt
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 172.
uttalande rörande de föreslagna ordinarie befattningarna. I fråga om biträdespersonalen
i rekryteringsgraderna bär lönenämnden hållit före, att i avbidan
på statsmakternas prövning av personalutredningens förslag rörande
befordringsgång för kartritningspersonal, en av lantmäteristyrelsen tillämpad
befordringsgång tills vidare borde få gälla för kartritningspersonalen
vid lantmäterikontoren. Lönenämnden utginge från att för befattningshavare,
som vore sysselsatta med skriv- och kontorsgöromål, den för biträden
med dylika göromål fastställda befordringsgången komme att tillämpas.
Lantmäteristyrelsen har ansett den av kommittén föreslagna fördelningen
av ordinarie biträdesbefattningar mellan tjänster i lönegraderna Ca 19,
Ca 15, Ca 13 och Ca 11 vara avvägd på ett godtagbart sätt med tillbörligt
beaktande av svårighetsgraden hos de olika förekommande arbetsuppgifterna.
Styrelsen ville starkt framhålla, att en minskning i fråga om dessa
befattningars antal eller en sänkning av deras kvalitet måste befaras allvarligt
undergräva organisationens funktionsduglighet. Styrelsen funne med
tillfredsställelse, att kommittén beträffande expeditionsvaktspersonalen föreslagit
en uppflyttning till lönegraden Ca It, och vitsordade, att denna personalgrupp
vid länskontoren redan nu till stor del fullgjorde avsevärt mera
kvalificerade göromål än som i allmänhet inom statsförvaltningen torde
anförtros åt sådan personal. Genom de nytillkommande uppgifterna i samband
med arkivvården komme detta förhållande att ytterligare markeras.
Rörande rekryteringsförhållandena vid länskontoren har lantmäteristyrelsen
i huvudsak anfört följande.
Innan föregående års riksdag bifallit av Kungl. Maj :t framlagt förslag
angående lantmäteripersonalens organisation och avlöningsförhållanden
(prop. 210/1947), nyanställdes personal vid länskontoren regelmässigt i dåvarande
lönegrad Ex 4, motsvarande nuvarande lönegrad Cf 6. I nämnda
proposition uttalade emellertid föredragande statsrådet i fråga om nyanställning
av kontorspersonal i distriktsorganisationen (s. 39), att för den
avsedda personalen tills vidare borde tillämpas samma befordringsgång,
som av 1947 års riksdag fastställts för biträdespersonal i allmänhet inom
statsförvaltningen. Ehuru detta uttalande som nämnt avsåg biträdespersonal611
i distrikten, har lantmäteristyrelsen ansett sig nödsakad att frångå
tidigare vid länskontoren tillämpad praxis och fortsättningsvis nyanställa
Personal i den lägre lönegraden, Cf 4. Härigenom ha emellertid betydande
svårigheter uppstått för rekryteringen till länskontoren, desto mera förklarligt
som andra myndigheter, enligt vad styrelsen erfarit, alltjämt anse sig
oförhindrade att nyanställa personal med likartade arbetsuppgifter i lönegrad
Cf eller Cg 6.
För sådan personal vid länskontoren, som visat sig kompetent att utföra
kvalificerat arbete, har styrelsen under senare tid regelmässigt företagit
uppflyttning till lönegrad Ce It efter omkring 21/, års väl vitsordad tjänstgöring
i lönegrad Ce 8. Enligt den för biträdespersonal i allmänhet gällande
befordringsgången uppnås numera sistnämnda lönegrad efter 2''A års tjänstgöring.
Styrelsens praxis medför alltså, att lönegrad Ce It kan uppnås efter
sammanlagt omkring 5 års tjänstgöring. En försämring av denna faktiska
befordringsgång måste anses helt utesluten om möjligheter skola finnas att
tillföra länskontoren rekryteringspersonal med förutsättningar att på ett
tillfredsställande sätt fullgöra de avsedda arbetsuppgifterna.
Även i distriktsorganisationen ha samma svårigheter som vid länskon -
27
Kungl. Maj:ts proposition nr 172.
toren gjort sig gällande i fråga om nyrekrytering av kontorspersonal. Bl a.
har nyanställd personal, som genomgått de av styrelsen anordnade utbildningskurserna,
lämnat sin anställning och övergått till andra verk, som kunnat
erbjuda anställning i 6 lönegraden. .
Givetvis måste nyanställning i distrikt och pa lanskontor ske efter samma
grunder. I avvaktan på det resultat, vartill personalutredningens förslag
kan föranleda, anser sig styrelsen för närvarande icke bora ifragasatta annan
förändring i nu tillämpad befordringsgång an beträffande forsta anställningsåren.
Styrelsen hemställer, att kontorspersonal saval i distriktsorganisationen
som vid länskontoren må nyanställas i lönegrad Cf 6 och etter 1 /=
års tjänstgöring uppflyttas till lönegrad Ce 8. I varje fall är det oundgängligen
nödvändigt, att hinder ej resas för styrelsen att efter provning! varje
särskilt fall uppflytta kompetent personal vid lanskontoren till lönegrad
Ce 11 efter sammanlagt minst 5 års tjänstgöring. Såsom förut nämnts sker
sådan uppflyttning regelmässigt redan för närvarande.
Länsstyrelserna och överlantmätarna ha i stort sett icke haft några in
vändningar mot de av kommittén föreslagna lönegradsplaceringarna för biträdespersonalen.
Länsstyrelsen i Östergötlands län har dock icke ansett
bärande skäl tala för att expeditionsvakt hos länskontor skall aga bättre
löneställning än vid statsförvaltningen i övrigt. Överlantmätaren i Jämtlands
län har i fråga om länskontoret därstädes anfört, att den mest krävande
befattningen (granskning av jorddelningsförrättningar, fastighetsutredningar)
borde placeras i Ca 19 samt att var och en av de tre befattningshavare,
som ombesörjde jordregistrets förande, fastighetsregistrets förande
jämte granskning av fastighetsbildningsförrättningar samt arkivets vård och
skötsel, borde placeras i Ca 15.
Föreningen kvinnor i statens tjänst och Föreningen kvinnliga befattningshavare
inom lantmäteristaten ha i gemensamt yttrande framhållit, att på
varje länslantmäterikontor borde finnas en befattningshavare i lönegrad Ca
19. Mängden högt kvalificerat arbete motiverade vid de två största lanskontoren
två befattningshavare i denna lönegrad. Beträffande de av kommittén
föreslagna befattningarna i lönegrad Ca 13 har uttalats, att samtliga de befattningshavare,
som skulle vara ansvariga för förande av fastighetsregister,
förande av jordregister, registratorsgöromål och arkivgöromål, borde placeras
i lönegrad Ca 15.
Civilförvaltningens personalförbund har helt anslutit sig till kommitténs
förslag om inrättande av förste expeditionsvaktsbefattningar vid lanslant
-
mäterikontoren.
Departementschefen.
Den utökade lantmäteriverksamheten i distrikten kommer att medföra
en väsentlig ökning av arbetsmängden vid länslantmäterikontoren. I samband
med planläggning och genomförande av åtgärder för jordbruksrationaliseringen
komma överlantmätarna och länskontoren att ställas inlör delvis
nya arbetsuppgifter. De beslutade ändringarna i jorddelningslagstiftningen
och den nya byggnadslagen komma också att verka i samma riktning och
medföra anspråk på ökade arbetsinsatser från länskontorens sida. Redan
med hittillsvarande arbetsuppgifter och arbetsmängd har emellertid den
28
Kungl. Maj.ts proposition nr 172.
nuvarande organisationen av lantmäterikontoren i länen visat sig otillräcklig.
De löpande arbetena ha delvis blivit fördröjda, och tillräcklig tid har ej
kunnat ägnas åt åtgärder, som sett på längre sikt åstadkomma arbetsbesparingar
och ökad effektivitet i arbetet. Det framstår därför som en synnerligen
angelägen uppgift att utan uppskov anpassa länskontorens organisation
efter utvecklingens krav.
Det organisationsförslag, som 1947 års lantmäterikommitté framlagt och
som i stort sett tillstyrkts i remissyttrandena, bygger på en sådan arbetsfördelning
mellan högskoleutbildad personal och biträdespersonal, att den förra
i största möjliga utsträckning frigöres från arbetsuppgifter, som icke
ovillkorligen kräva högre utbildning. Härigenom kan ökningen av lantmätarpersonalen
åtminstone tills vidare hållas inom en mycket snäv ram.
Däremot måste en kvalitativ förstärkning ske genom att erfarna lantmätare
delvis ersätta den nu tjänstgörande yngre lantmätarpersonalen. I fråga om
personal med lägre utbildning fordras en avsevärd förstärkning såväl kvalitativt
som kvantitativt. Jag har funnit den föreslagna lösningen av länslantmäterikontorens
organisationsfråga i stort sett lämplig och förordar
att förslaget efter vissa jämkningar genomföres.
Överlantmätarna böra, såsom kommittén anfört, i olika avseenden verka
för en samordning mellan fastighetsbildningsverksamheten och de åtgärder,
som på angränsande områden planläggas och utföras genom andra länsmyndigheter
och organ. Det är av vikt att överlantmätarna framdeles icke i
den utsträckning som hittills varit fallet bindas till tjänsterummet utan
beredes möjlighet att nära följa utvecklingen ute i orterna. Bland annat
med hänsyn härtill torde de föreslagna ordinarie lantmätarbefattningarna —
9 biträdande överlantmätare och 12 s. k. kontorslantmätare — icke kunna
undvaras. Om och i vad mån en utökning av denna eller annan lantmätarpersonal
vid vissa länskontor framdeles kan erfordras torde i hög grad sammanhänga
med den takt, varmed arbetena för jordbrukets yttre rationalisering
komma att bedrivas. — Kommitténs förslag att vid de två största länskontoren
inrätta kanslisttjänster i lönegrad Ca 19 kan jag icke förorda. Tillräcklig
anledning synes icke föreligga att i organisationen införa befattningar
i denna lönegrad. För de göromål, som skulle ha ankommit på dessa befattningshavare,
bör i stället antalet tjänster som kansliskrivare ökas i motsvarande
grad. I övrigt biträder jag den fördelning av biträdespersonalen på
kansliskrivar-, kontorist- och kanslibiträdesbefattningar, som kommittén
med beaktande av göromålens art och svårighetsgrad föreslagit. Icke heller
i fråga om rekryteringspersonalens storlek finner jag anledning frångå kommittéförslaget.
Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande,
lantmäteristyrelsen att fördela personalen på de olika länskontoren.
Då jag nu övergår till frågan om personalens löneställning m. m. vill jag
först beträffande överlantmätarna såsom min mening uttala, att den nuvarande
lönegradsplaceringen är låg redan med hänsyn till de tjänsteåligganden
som för närvarande särskilt efter omorganisationen av lantmäteri
-
29
Kungl. Maj:ts proposition nr 172.
distrikten åvila dessa befattningshavare såsom lantmäteriväsendets främsta
företrädare i länen. Ännu mindre tillfredsställande synes mig denna löneställning
i betraktande av de arbetsuppgifter och det ansvar som överlantmätarna
framdeles komma att ställas inför i samband med planläggningen
av rationaliseringsverksamheten i jordbruket och till följd av beslutade ändringar
i jorddelnings- och byggnadslagstiftningen. Hur önskvärt det än vore
att få till stånd en definitiv lösning av frågan om överlantmätarnas löneställning
med det snaraste synes detta emellertid icke möjligt i nuvarande
läge. Av i huvudsak samma skäl som utvecklats av reservanten inom kommittén,
och som även anförts av statskontoret och statens lönenämnd, finner
jag det icke rimligt att detta spörsmål löses fristående utan jag anser
frågan böra prövas i samband med en allmän översyn av löneställningen
för byråchefs- och rådstjänster samt med dem jämförliga befattningar. På
grund av att 1947 års riksdag placerat distriktslantmätarna i 32 lönegraden
anser jag det emellertid oundvikligt att de femton nu i denna lönegrad placerade
överlantmätarna uppflyttas till 33 lönegraden. Då jag sålunda icke
kunnat föreslå någon slutlig lönereglering har jag dock såsom ett provisorium
ansett mig i annat sammanhang denna dag böra förorda att överlantmätarna
för sin medverkan i lantbruksnämnderna skola åtnjuta ett årligt
arvode av 1 200 kronor från nämndernas anslag. Denna anordning avses, såsom
uttryckligen angivits, endast skola gälla intill dess överlantmätarnas
lönefråga blivit definitivt löst. Enär överlantmätarnas arbete i de två ur lantmäterisynpunkt
största länen, Kopparbergs och Västernorrlands, erbjuder
särskilda svårigheter, har jag intet att erinra mot kommitténs förslag om
att dessa överlantmätare tillerkännas en avlöningsförstärkning å 1 008 kronor
om året.
Då för de biträdande överlantmätarna och de s. k. kontorslantmätarna
böra gälla samma kompetensfordringar som för distriktslantmätarna respektive
de s. k. förfogandelantmätarna, böra de placeras i motsvarande lönegrader,
dvs. de biträdande överlantmätarna i lönegrad Ca 32 och kontorslantmätarna
i lönegrad Ca 29. Jag anser, att befattningarna som biträdande
överlantmätare böra tillsättas efter ledigförklarande i vanlig ordning. Vid
tillsättandet av dessa befattningar bör emellertid sökandes skicklighet för
uppgiften tillmätas avgörande betydelse i jämförelse med tjänsteåldein.
Vad angår biträdespersonalen framgår av vad jag anfört rörande lanskontorens
organisation att jag tillstyrker inrättande av 28 kansliskrivar- och
35 kontoristtjänster. Kommittén har upptagit samtliga dylika befattningar
såsom ordinarie, men enligt min mening torde befattningarna böra fördelas
med cirka två tredjedelar å ordinarie och cirka en tredjedel å extra ordinarie
stat. Jag föreslår alltså, att 18 kansliskrivar- och 22 kontoristtjänstei
uppföras som ordinarie och återstående antal, eller 10 respektive 13, å extra
ordinarie stat. Vidare torde å ordinarie stat böra upptagas 52 kanslibiträdestjänster
samt medel beräknas för 28 extra ordinarie kanslibiträden. Då innehavarna
av de nuvarande ordinarie befattningarna som törsle kontorist och
som kontorsbiträde kunna antagas bliva befordrade till högre tjänster, torde
nämnda befattningar kunna indragas.
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 172.
Vad angår befordringsgången för biträdespersonalen på rekryteringsstadiet
torde jag få erinra, att chefen för finansdepartementet i årets statsverksproposition
vid anmälan av för flera huvudtitlar gemensamma frågor
anfört, att beredningen av 1944 års personalutrednings förslag angående
reglering av anställningsförhållandena för viss personal med teknisk utbildning
icke hinner slutföras så tidigt, att förslag i ärendet kan föreläggas
årets riksdag. I avvaktan på slutligt ställningstagande till detta spörsmål
anser jag mig icke för biträdespersonalen vid lantmäterikontoren böra påkalla
någon ändring i den nu tillämpade för biträdespersonalen i allmänhet
fastställda befordringsgången.
Då expeditionsvaktpersonalen vid länskontoren, såsom jag i det följande
kommer att föreslå, i viss utsträckning kommer att sysselsättas med kartlagnings-
och konserveringsarbete, vill jag icke motsätta mig att denna personal
placeras i lönegrad Ca 11.
III. Anordnande av viss kompletterande utbildning för biträdespersonal
vid lantmäterikontoren i länen.
Kommittén har framhållit, att för de göromål, som ankomme på biträdespersonalen
vid länskontoren, erfordrades kunnighet och rutin i flertalet
av de arbetsuppgifter, som fullgjordes av kontorspersonalen i lantmäteridistrikten.
En rätt förståelse av innebörden i de olika arbetsmomenten vid
länskontoren underlättades avsevärt, om befattningshavaren tillägnat sig
praktisk erfarenhet rörande förrättningsverksamheten i ett lantmäteridistrikt.
För framtiden borde därför — liksom hittills i regel skett — länskontorens
biträdespersonal i största möjliga utsträckning rekryteras från
distriktsorganisationens kontorspersonal. Det finge anses önskvärt, att
tjänstgöringstiden på distriktskontor i regel uppginge till minst omkring
två år.
Kommittén har anfört, att för att tillgodose behovet av grundläggande
utbildning för länskontorens biträdespersonal syntes icke erfordras några
ytterligare anordningar utöver dem, som vidtagits eller föreslagits för distriktens
kontorspersonal. Däremot förelåge enligt kommitténs mening behov av
en komplettering av utbildningen i vissa avseenden, vilken lämpligast kunde
ske vid en särskild för ändamålet avpassad kompletteringskurs. Deltagarna
i denna borde utgöras av personer, som under åtminstone några års tjänstgöring
vid länskontor vunnit viss praktisk erfarenhet rörande länskontorens
arbetssätt och arbetsuppgifter, varigenom kursen kunde ges en koncentrerad
utformning.
Kommittén har i fråga om syftet med och omfattningen av den undervisning,
som borde meddelas, anfört i huvudsak följande.
Beträffande fastighetsregistrering bör undervisningen i första hand syfta
till att bibringa kursdeltagarna förmåga att tillämpa gällande bestämmelser
om hur jordregister, i förekommande fall jämte tomtbok, samt fastighetsregister
för stad skola föras. Vidare bör även meddelas viss undervisning
för att ge kursdeltagarna förutsättningar att nöjaktigt behärska även
mera krävande uppgifter inom arbetsområdet. Detta avsnitt av kursen be
-
31
Kungl. Maj.ts proposition nr 172.
räknas kräva 40 lektionstimmar och 100 övningstimmar. I fråga om fastighetsutredningar
och upprättande av översiktskartor bör undervisningen ha
till mål att ge kursdeltagarna färdighet i att klarlägga den aktuella fastighetsindelningen
inom ett givet område och att framskaffa de upplysningar
rörande fastigheternas sammansättning samt beträffande gränsfrågor,
samfälligheter, servitut in. in., som kunna vinnas ur förrättningsakter och
andra handlingar, som förvaras i länskontoren. Tiden härtör beräknas till
60 timmar. I undervisningen beträffande de göromål, som förekomma i
samband med granskning av förrättningar före fastställelse, bör bland annat
särskild uppmärksamhet ägnas åt de lag- och författningsföreskrifter
av formell innebörd, som skola iakttagas i förrättningsverksamheten, och
vidare belysas ändamålet med de kontroller, som anses erforderliga, och
meddelas praktiska anvisningar ifråga om utförandet av dessa. Den erforderliga
undervisningstiden beräknas till 30 timmar. För undervisning rörande
de registratorsgöromål, som förekomma vid länskontoren, räknas med
20 timmar. Med nämnda uppläggning kan kursen enligt kommitténs mening
genomföras på omkring 6 veckor.
För att tillgodose det omedelbara utbildningsbehovet vid länskontoren
böra under budgetåret 1948/49 omkring 30 biträden beredas tillfälle att
komplettera sin utbildning. Det är givetvis tänkbart att i en kurs medtaga
så många elever. Det föreslagna kursprogrammet är emellertid starkt koncentrerat.
För att det avsedda utbildningsresultatet skall uppnås måste övningarna
bedrivas mycket intensivt och på grund av uppgifternas karaktär
erfordras i stor utsträckning individuell handledning av kursdeltagarna.
Med hänsyn härtill kan ett" bättre utbildningsresultat förväntas, om i
stället två kurser med vardera 15 deltagare anordnas. Ehuru kostnaderna
för utbildningen härigenom bli något högre, förordar kommittén en sådan
lösning.
Lantmäteristyrelsen disponerar tills vidare lokaler i Stockholm för utbildningen
av mätningstekniker och kontorspersonal för distriktsorganisationen.
Under hösten 1948 synas möjligheter finnas att jämsides med då
pågående kursverksamhet i dessa lokaler inrymma även de av kommittén
föreslagna kurserna. Härigenom skulle särskild kostnad för hyra, inredning
och möbelutrustning kunna undvikas. Länslantmäterikontoret i Stockholm
synes vara ur skilda synpunkter lämpligt för vissa i utbildningen ingående
övningar, som måste försiggå på något av länskontoren, varjämte
möjligheterna att erhålla lämpliga lärarkrafter för undervisningen äro
större i Stockholm än på någon annan ort. Med hänsyn till vad som sålunda
anförts föreslår kommittén, att två kompletteringskurser, vardera
omfattande 15 deltagare, anordnas i Stockholm under september—november
1948.
Det bör ankomma på lantmäteristyrelsen att låta utarbeta detaljerad
läroplan för kurserna, träffa övriga erforderliga förberedelser för dessa,
utse kursdeltagare samt handhava den direkta ledningen av kursverksamheten.
Om erfarenheterna från de första utbildningskurserna bleve gynnsamma,
borde framdeles med lämpliga mellanrum anordnas ytterligare
kompletteringskurser i samma syfte.
Lantmäteristyrelsen har i sitt remissutlåtande uttalat, att den föreslagna
kursverksamheten borde kunna ge ett gott utbyte och verksamt stimulera
personalens intresse till förkovran i arbetet. Den skulle härigenom
i sin mån medverka till att hiträdespersonalen snabbt växte in i de nya
tjänstgöringsförhållandena och därmed underlätta övergången till den nya
organisationen. Kursprogrammets omfattning och utformning syntes i hu
-
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 172.
vudsak lämpliga. De för budg.etåret 1948/49 föreslagna kurserna kunde
enligt styrelsens mening genomföras inom den av kommittén beräknade
kostnadsramen.
Länsstyrelsen i Kronobergs län har understrukit nödvändigheten av att
viss kompletterande utbildning anordnades för biträdespersonalen vid länslantmäterikontoren.
Därest icke skyndsamma åtgärder vidtoges för anskaffande
av fackkunnig personal vore svårigheter att förvänta för ett snabbt
genomförande av den nya Iantmäteriorganisationen.
Åtskilliga överlantmätare ha livligt tillstyrkt förslaget, överlantmätarna
i Göteborgs och Bohus, Skaraborgs och Västerbottens län ha uttalat sig för
ett större antal kursdeltagare under år 1948 än de föreslagna 30.
Statskontoret har förutsatt, att de föreslagna kurserna anordnades på
sådant sätt, att de befattningshavare inom lantmäteristaten, vilka anlitades
som lärare, i regel kunde fullgöra undervisningen såsom ett vanligt
tjänsteuppdrag utan rätt till särskild ersättning.
Departementschefen.
Det av mig förordade organisationsförslaget bygger till stor del på att
relativt kvalificerat arbete vid länskontoren skall utföras av biträdespersonal.
Denna personal torde liksom hittills i huvudsak få rekryteras från distriktsorganisationens
kontorspersonal. Vid länskontoren möta emellertid delvis
nya arbetsuppgifter, särskilt vid arbeten, som sammanhänga med fastighetsregistrering
och granskning av förrättningar före fastställelse, samt
vid fastighetsutredningar.
Det är angeläget att den åsyftade kvalitativa förstärkningen beträffande
biträdespersonalen uppnås snarast möjligt. Den föreslagna kursverksamheten
synes enligt min mening verksamt kunna bidraga härtill. Jag förordar
därför, att för budgetåret 1948/49 medel anvisas för två kurser,
vardera med 15 deltagare. Undervisningen vid kurserna bör vara kostnadsfri.
Kursdeltagarna, vilka böra utses bland sådana befattningshavare vid
länskontoren, som synas ha förutsättningar att framdeles utföra mera kvalificerade
göromål, böra av statsmedel åtnjuta resekostnadsersättning samt
tjänstgöringstraktamente. Närmare bestämmelser om kursernas anordnande
torde böra meddelas av Kungl. Maj :t.
Till beräkningen av kostnaderna för kursverksamheten återkommer jag
i samband med behandlingen av kostnaderna för den nya organisationen.
IV. Åtgärder för iståndsättande av kartmaterialet vid lantmäterikontoren i
länen.
Lantmäterikommittén har anfört, att vid länslantmäterikontoren funnes
ett synnerligen rikt och till stora delar oersättligt arkivmaterial. Innehållet
i de äldre förrättningsakterna hade bland annat i stor utsträckning en
avgörande betydelse, då det gällde att utreda fastighetsrättsliga frågor. Med
hänsyn till rättssäkerheten på detta område vore det ett oavvisligt krav
33
Kunql. Maj:ts proposition nr 172.
att arkivalierna bevarades för framtiden, och att de förvarades på sådant
sätt, att de kunde utnyttjas utan risk för förstörelse. Även ur kulturhistorisk
synpunkt hade länskontorens arkiv ett betydande värde och arkiven
utnyttjades därför också i stigande omfattning för vetenskaplig forskning.
De i arkiven förvarade förrättningsakterna omfattade i regel både kartor
och handlingar. Handlingarna vore i allmänhet väl bibehållna. Mera omfattande
konserveringsåtgärder erfordrades därför endast undantagsvis beträffande
dem. I ett ganska stort antal fall behövde dock handlingarna inbindas
eller ombindas. Beträffande kartmaterialet vore däremot tillståndet
i hög grad oroväckande. Särskilt de äldre kartorna vore i stor utsträckning
sönderrivna och förslitna.
Kommittén har framhållit att, ehuru behovet av genomgripande åtgärder
varit trängande under senare år, endast vid några få länskontor förekommit
kartlagning i större utsträckning. Dessa lagningsarbeten hade emellertid
icke alltid givit fullt tillfredsställande resultat. Anledningen till att
trots behovet en omfattande konservering av kartmaterialet icke kommit
till stånd vore framför allt dels att med hänsyn till den rådande arbetsbelastningen
vid länskontoren personal icke kunnat i nämnvärd utsträckning
avdelas för sådana arbeten, dels att tillförlitliga arbetsmetoder icke
funnits utarbetade för de mera komplicerade uppgifterna. Om icke effektiva
motåtgärder vidtoges, bleve emellertid mycket snart ett stort och oersättligt
kartmaterial tillspillogivet.
Kommittén har erinrat, att å riksstaten för budgetåret 1946/47 efter framställning
av lantmäteristyrelsen uppförts ett reservationsanslag till kartlagningsarbeten
å 25 000 kronor. Å riksstaten för budgetåret 1947/48 hade
upptagits ett reservationsanslag till kartlagningsarbeten av 35 000 kronor.
Styrelsens avsikt hade varit att med dessa medel bland annat försöksvis
anordna en centralt bedriven kartlagningsverksamhet för de mera genomgripande
konserveringar, som borde komma till stånd beträffande de svårast
skadade kartorna i länskontorens arkiv. Kartlagningsverksamheten hade
emellertid hittills icke kunnat bedrivas i avsedd omfattning.
Kommittén har för egen del ansett enklare iståndsättningsarbeten kunna
utföras med tillhjälp av en icke alltför omfattande utrustning. Vid länskontoren
måste under alla omständigheter finnas personal för den fortlöpande
arkivvården. I denna borde bland annat ingå daglig översyn och
lagning, där sådan erfordrades, av de förrättningsakter, som använts. Den
personal, som hade att svara för framtagning och inläggning av arkivakterna,
borde därför alltid besitta de kunskaper och erfarenheter, som erfordrades
för enklare kartlagningsarbeten. Enligt kommitténs mening talade
skäl för att även de erforderliga engångsåtgärderna för kartkonservering
i stor utsträckning förlädes till respektive länskontor. Dessa uppgifter
borde i regel anförtros åt expeditionsvaktspersonalen.
Med hänsyn till att kartmaterialets tillstånd snåbbt förvärrades, borde
de åsyftade engångsarbetena slutföras så snart som möjligt. Expeditionsvakterna
kunde i allmänhet icke ens under kortare tider ägna mer än en
Ilihanij till riksdagens protokoll 1948. 1 sand. Nr 172.
34
Kungi. Maj.ts proposition nr 172.
mindre del av sin arbetstid åt kartlagningen. Det syntes kommittén därför
erforderligt, att expeditionsvakterna erhölle visst tillfälligt biträde med
denna uppgift.
För iståndsättande av svårt skadade kartor erfordrades enligt kommitténs
mening en relativt omfattande utrustning och sådan komplicerad kartkonservering
krävde också specialutbildad personal. Med hänsyn härtill
syntes det kommittén naturligt, att för dessa arbetsuppgifter inrättades
några särskilda kartlagningsavdelningar, lämpligen i anslutning till länskontor,
där de svårare arbetsuppgifterna kunde beräknas få stort omfång.
Detta syntes bli fallet särskilt vid länskontoren i Falun, Gävle och Luleå.
Innan resultat vunnits från de undersökningar, som lantmäteristyrelsen
igångsatt rörande lämpliga konserveringsmetoder, kunde arbetets omfattning
och organisation icke närmare bedömas. Det syntes lämpligen böra
ankomma på lantmäteristyrelsen att efter samråd med riksarkivet snarast
möjligt inkomma med förslag i ämnet.
Kommittén har vidare föreslagit, att för att i största möjliga utsträckning
skona kartmaterialet vid länskontoren snarast möjligt skulle framställas
arbetsexemplar av sådana konceptkartor, som vore antingen mycket ömtåliga
eller också utsatta för särskilt stark förslitning. Dylika arbetskartor
syntes kunna utnyttjas i det dagliga arbetet vid länskontoren i sådan utsträckning,
att motsvarande konceptexemplar endast undantagsvis behövde
framtagas. Arbetskartorna kunde lämpligen framställas vid statens reproduktionsanstalt
antingen genom s. k. direktkopiering eller genom fotografisk
kopiering.
Enligt kommitténs mening borde de åtgärder fullföljas, som lantmäteristyrelsen
vidtagit för att bereda erforderlig utbildning i kartlagning åt därför
avsedd personal. Därjämte borde länskontorens utrustning för enklare
kartlagning snarast kompletteras i önskvärd omfattning. För dessa ändamål
torde de till lantmäteristyrelsens förfogande ställda reservationsanslagen
kunna disponeras. Emellertid syntes tillfällig personal så snart detta
befunnes möjligt böra anlitas för biträde vid den kartlagning, som skulle
bedrivas vid respektive länskontor. Lantmäteristyrelsen hade begärt, att å
riksstaten för budgetåret 1948/49 skulle upptagas ett nytt reservationsanslag
till kartlagningsarbeten om 35 000 kronor. Kommittén har funnit det
angeläget, att ett sådant anslag beviljades, och förutsatt, att även avlöningar
till nyssnämnda tillfälliga arbetskrafter och kostnader för de angivna arbetskartorna
finge bestridas från detta anslag.
Departementschefen.
Lantmäterikontorens kartmaterial, som i stor utsträckning har avgörande
betydelse vid utredningar rörande fastighetsrättsliga spörsmål och som under
senaste årtiondena kommit att utnyttjas i verksamheten i avsevärt högre
grad än tidigare, befimier sig till stor del i ett synnerligen otillfredsställande
skick. Snara åtgärder synas påkallade för att förhindra att skadorna bli
obotliga och för att så långt möjligt förebygga att nya skador uppstå vid
Kungl. Maj:ts proposition nr 172.
35
den intensiva användning, som viss del av kartmaterialet numera fått. Enligt
min mening bör, såsom kommittén föreslagit, vissa enklare iståndsättningsarbeten
omedelbart igångsättas och utföras vid respektive länslantmäterikontor
i den utsträckning, som befinnes lämplig och möjlig med hänsyn
till arbetenas svårighetsgrad. Jag förordar att expeditionsvaktspersonalen
i första hand anförtros detta lagnings- och konserveringsarbete. De
åsyftade engångsåtgärderna böra emellertid slutföras så snart som möjligt
med hänsyn till att kartmaterialets tillstånd snabbt förvärras. Tillfällig
personal bör därför i viss utsträckning få anlitas för att biträda vid detta
arbete. Kostnaderna härför liksom kostnaderna för de arbetskartor, som
kommittén förordat, böra få bestridas från de anvisade reservationsanslagen
för kartlagningsarbeten.
V. Kostnadsberäkningar och anslagsfrågor.
Lantmäteristyrelsen.
Å riksstaten för innevarande budgetår ha uppförts tre anslag till lantmäteristyrelsen,
nämligen ett förslagsanslag av 551 000 kronor till avlöningar,
ett förslagsanslag av 100 000 kronor till omkostnader och ett reservationsanslag
av 35 000 kronor till kartlagningsarbeten. Kungl. Maj :t har den 30
juni 1947 för lantmäteristyrelsen fastställt dels personalförteckning (statsliggaren
s. 830), dels ock avlönings- och omkostnadsstater. Avlöningsstaten
har följande utseende.
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis ...... kronor 311 400
2. Avlöningar till icke-ordinarie personal .............. » 211 000
3. Rörligt tillägg, förslagsvis ................... * 28 600
Summa kronor 551 000.
Genom beslut den 31 oktober 1947 har Kungl. Maj :t med stöd av riksdagens
i skrivelse den 5 mars 1947, nr 56, lämnade bemyndigande medgivit,
att anslagsposten avlöningar till icke-ordinarie personal finge överskridas
med högst 6 000 kronor.
I skrivelse den 9 september 1947 har lantmäteristyrelsen hemställt, att styrelsens
avlöningsanslag för nästa budgetår måtte höjas med 56 900
kronor till 607 900 kronor. Styrelsen har därvid endast beaktat automatiska
utgiftsstegringar och icke upptagit organisatoriska spörsmål, som vore beroende
av lantmäterikommitténs arbete. Den begärda anslagsökningen har huvudsakligen
föranletts av ökat medelsbehov dels under icke-ordinarieposten
på grund av att för innevarande budgetår avlöningar till tillfälligt förordnade
lantmätare och den utökade personalen på kassakontoret endast beräknats
för senare halvåret och dels under posten rörligt tillägg.
Lantmåterikommittén har beräknat att vid bifall till de av kommittén
väckta förslagen lantmäteristyrelsens avlöningsanslag för budgetåret 1948/
36
Kungl. Maj.ts proposition nr 172.
49 borde upptagas med 634 000 kronor. Av detta belopp avse 340 000 kronor
avlöningar till ordinarie tjänstemän, 1 200 kronor arvode, bestämt av Kungl.
Maj :t, 231 000 kronor avlöningar till icke-ordinarie personal samt 61 800
kronor rörligt tillägg. Den tillfälligt förordnade lantmätarpersonalen har
antagits i genomsnitt komma att tillhöra 28 löneklassen. Under icke-ordinarieposten
ha beräknats 4 000 kronor för bestridande av vikariats- och övertidsersättningar
samt liksom för innevarande budgetår 29 000 kronor för
tillfällig förstärkning av styrelsens personal. Beträffande behovet av en
dylik förstärkning har kommittén framhållit, att om dess förslag bifölles
en översyn erfordrades av lantmäteriinstruktionen i de delar som rörde styrelsen
och länskontoren, varjämte snarast nya arbetsordningar borde utfärdas.
Ytterligare krävdes föreskrifter för distriktsorganisationen i den mån
sådana icke hunne utarbetas under innevarande budgetår, anvisningar i anslutning
till bestämmelserna i 1947 års byggnadsstadga om grundkarta till
stadsplan och byggnadsplan samt utredningar angående statsbidrag till lantmäteriförrättningar
och angående publik renovation av förrättningsakter.
Även arbete med uppläggande av en modern tjänstematrikel komme att erfordra
extra arbetskrafter.
Lantmäteristyrelsen har i sitt utlåtande över lantmäterikommitténs betänkande
understrukit betydelsen av att det av kommittén föreslagna beloppet
för tillfällig personalförstärkning vid styrelsen beviljades. Styrelsen
har framhållit, att om icke styrelsen erhållit medel för dylikt ändamål under
budgetåret 1947/48 hade det varit omöjligt för styrelsen att fullfölja
sina uppgifter vid omorganisationen. Av denna föranledd verksamhet komme
att fortgå i oförminskad utsträckning även under nästa budgetår. Därjämte
väntade viktiga specialfrågor på sin lösning. Utöver de arbetsuppgifter,
som kommittén nämnt, ville styrelsen erinra om arbetet med upprättande
av förslag till ny definitiv lantmäteritaxa.
I sin förenämnda skrivelse den 9 september 1947 har lantmäteristyrelsen
hemställt, att omkostnadsanslaget måtte uppföras med 97 500 kronor.
Posten sjukvård m. m. har med hänsyn till medelsåtgången, som under
budgetåret 1946/47 utgjorde 4 890 kronor, och personalökning uppräknats
med 1 500 kronor till 5 000 kronor. Posten reseersättningar har föreslagits
höjd med 5 000 kronor till 15 000 kronor. Därvid har framhållits, att inspektionsresorna
under de senast förflutna budgetåren i stor utsträckning måst
uppskjutas på grund av brist på arbetskraft, och att denna framflyttning av
inspektionsverksamheten och vid omorganisationen erforderlig ökning av
inspektionerna medförde ett avsevärt ökat medelsbehov under posten reseersättningar.
För övriga expenser, vartill för innevarande budgetår anvisats
59 000 kronor, har styrelsen uppskattat medelsbehovet till 50 000 kronor.
Då i förstnämnda belopp inräknats 17 000 kronor för vissa engångsutgifter,
innebär styrelsens förslag en ökning av 8 000 kronor. Denna har motiverats
med att personalökningen å kassakontoret och den nya distriktsorganisationen
medförde ökat behov av kontorsmateriel m. in. och att städningskostnaderna
avsevärt höjts från ingången av år 1947. Vidare komme städnings
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 172. 37
arbetets omfattning att bli större, sedan styrelsen erhållit begärda utvidgade
lokaler.
Lantmäterikommittén har förklarat, att vad kommittén föreslagit i fråga
om lantmäteristyrelsen allenast påkallade den ändringen i jämförelse med
styrelsens anslagsäskande, att för nästa budgetår i likhet med vad som vore
fallet för löpande budgetår ett belopp av 1 000 kronor inräknades i posten
övriga expenser för utgifter föranledda av tillfällig personalförstärkning vid
styrelsen. I enlighet härmed har kommittén föreslagit, att styrelsens omkostnadsanslag
för budgetåret 1948/49 skulle uppföras med 98 500 kronor.
Såsom av den tidigare redogörelsen framgår, har lantmäteristyrelsen hemställt
om ett oförändrat anslag av 35 000 kronor till kartlagningsarbeten
för nästa budgetår.
Lantmåterikontoren i länen.
För innevarande budgetår äro till avlöningar och omkostnader vid lantmäterikontoren
i länen uppförda två förslagsanslag av 1 984 300 respektive
277 500 kronor. Kungl. Maj :t har den 30 juni 1947 för lantmåterikontoren
i länen fastställt personalförteckning samt avlönings- och omkostnadsstater
(statsliggaren s. 833—835).
Avlöningsstaten upptager under posterna avlöningar till tjänstemän å
ordinarie stat, avlöningar till tjänstemän å övergångsstat och avlöningar
till icke-ordinarie personal samt rörligt tillägg, samtliga förslagsvis, respektive
745 600, 22 600, 1 109 600 och 106 500 kronor.
Genom beslut den 31 oktober 1947 har Kungl. Maj :t förklarat, att ickeordinarieposten
icke finge utan Kungl. Maj :ts medgivande överskridas.
I skrivelse den 9 september 1947 har lantmäteristyrelsen hemställt, att till
avlöningar vid lantmåterikontoren i länen måtte för nästa budgetår
anvisas ett anslag av 2 161 700 kronor. Den begärda anslagsökningen är
huvudsakligen av automatisk karaktär.
Lantmäterikommittén har beräknat, att därest dess förslag bifölles avlöningsanslaget
för budgetåret 1948/49 borde upptagas med 2 520 000 kronor.
Av detta belopp avse 1 610 000 kronor avlöningar till tjänstemän å ordinarie
stat, 23 400 kronor avlöningar till tjänstemän å övergångsstat,
627 000 kronor avlöningar till icke-ordinarie personal samt 259 600 kronor
rörligt tillägg. Beträffande kommitténs anslagsberäkningar må följande
nämnas.
Kommittén har i sin beräkning av lönekostnaderna vid länslantmäterikontoren
utgått från rådande provisoriska fördelning av residensstäderna
mellan ortsgrupperna i gällande löneplan. Beträffande överlantmätarna har
beräkningen utförts individuellt med beaktande av nuvarande placering i
lönegrad och löneklass. De vid länskontoren tillfälligt förordnade lantmätarna
ha antagits i genomsnitt komma att tillhöra 25 löneklassen. Med hänsyn
till nuvarande lönegrads- och löneklassplaceringar för personalen vid
länskontoren ha de blivande innehavarna av kontoristbefattningarna antagits
i genomsnitt komma att tillhöra lönegradens näst lägsta löneklass och förste
38
Kungl. Maj-As proposition nr 172.
expeditionsvakterna i genomsnitt lönegradens näst högsta löneklass. Lönekostnaderna
för Övriga befattningshavare ha beräknats efter lägsta löneklass
inom respektive lönegrader. Kallortstillägg har beräknats för de residensstäder,
där sådant tillägg utgår.
Posten avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat har med angivna utgångspunkter
av kommittén beräknats till 1 610 000 kronor.
I fråga om posten avlöningar till tjänstemän å övergångsstat har lantmäteristyrelsen
funnit en höjning med 800 kronor till 23 400 kronor erforderlig.
Kommittén, som med sina förslag icke åsyftat någon förändring beträffande
dessa ordinarie tjänstemän, har beaktat nämnda av styrelsen beräknade ökning
i anslagsbehovet.
Kommitténs förslag inrymmer icke de i gällande personalförteckning
upptagna befattningarna såsom förste kontorist i lönegrad Ca 14 och kontorsbiträde
i lönegrad Ca 8. Då innehavarna av dessa tjänster beräknas med
ingången av budgetåret 1948/49 vinna befordran till högre ordinarie biträdestjänst,
ha särskilda övergångsanordningar beträffande dem ansetts icke
vara påkallade.
Icke-ordinarieposten bör enligt kommitténs beräkningar upptagas till
627 000 kronor och posten rörligt tillägg, som beräknats efter 12 procent och
bland annat på grund härav ökat starkt, till 259 600 kronor.
I sin förenämnda skrivelse den 9 september 1947 har lantmäteristyrelsen
hemställt, att omkostnadsanslaget för nästa budgetår måtte uppföras
med 281 500 kronor, vilket i förhållande till medelsanvisningen för
innevarande budgetår innebär en ökning med 4 000 kronor. Beträffande styrelsens
anslagsberäkningar må följande anföras.
Styrelsen har anfört, att belastningen av anslagsposten till reseersättningar
de tre senast förflutna budgetåren utgjort respektive 24 276, 29 633 och
28 800 kronor, varav å inspektionsresor, för vilka kostnaderna vore maximerade
till 8 000 kronor, belöpt respektive 5 331, 5 935 och 5 839 kronor. Besparingen
å den för inspektionsresor avsedda delen av anslagsposten sammanhängde
närmast med att på grund av de alltjämt ökade göromålen
överlantmätarna icke haft möjlighet att inspektera lantmäteriverksamheten
å distrikten i föreskriven omfattning. Den totala medelsåtgången visade en
stigande tendens och traktamentsbeloppen vore höjda från och med innevarande
budgetår. Med hänsyn härtill och till betydelsen av inspektionsverksamhet
i större utsträckning än kunnat ske under de senare åren har styrelsen
ansett sig böra begära en uppräkning av ifrågavarande anslagspost
från 20 000 kronor till 30 000 kronor, varvid den maximerade delen föreslagits
höjd till 10 000 kronor.
Enär medelsåtgången för bränsle, lyse och vatten under de sex senast
gångna budgetåren hållit sig omkring 60 000 kronor har styrelsen föreslagit
att delposten höjdes från 50 000 kronor till 60 000 kronor.
Av det till övriga expenser för innevarande budgetår anvisade beloppet,
198 500 kronor, hänföra sig 58 500 kronor till engångskostnader och 140 000
kronor till löpande utgifter. För nästa budgetår har styrelsen räknat med
oförändrat belopp till löpande utgifter. Dessutom har styrelsen ansett 42 500
kronor behövas för att bestrida kostnader för omläggning av arkivet inom
Kungl. Maj:ts proposition nr 172
39
lantmäterikontoret i Östergötlands län och för nyanskaffning av viss kontorsutrustning
därstädes, vilka anskaffningar styrelsen vid företagen inspektion
funnit nödvändiga. Kostnaderna avsåge inköp av 35 handlingsskåp och
24 kartskåp av stål för ett beräknat belopp av 37 500 kronor samt av kontorsutrustning
för 5 000 kronor.
Lantmäterikommittén har utgått från de av lantmäteristyrelsen föreslagna
beloppen. Kommittén har emellertid uttalat, att ett genomförande av dess
förslag komme att föranleda vissa uppräkningar. Med hänsyn till personalökningen
vid länskontoren och till medelsåtgången under de senaste åren
borde för sjukvård m. m. beräknas ytterligare 5 000 kronor. Den ökning av
överlantmätarnas verksamhet utom tjänsterummet, som kunde emotses, samt
de kostnader för flyttningsersättningar, som uppkomme i samband med omorganisationen,
motiverade, att posten reseersättningar ökades med 30 000
kronor. Kommittén har tillika föreslagit, att den nuvarande maximeringen
av kostnaderna för överlantmätarnas inspektionsresor icke skulle bibehållas
för framtiden. Slutligen har kommittén förordat en uppräkning av delposten
till övriga expenser med 17 500 kronor för att viss av personalökningen föranledd
nyanskaffning av möbler och kontorsmaskiner skulle kunna ske.
Kommittén har sålunda föreslagit, att omkostnadsanslaget för nästa budgetår
skulle upptagas med 334 000 kronor.
I sitt utlåtande över betänkandet har lantmäteristyrelsen livligt tillstyrkt
förslaget, att den nuvarande maximeringen av kostnaderna för överlantmätarnas
inspektionsresor skulle slopas. I fråga om storleken av posten reseersättningar
har styrelsen endast framhållit, att en någorlunda säker beräkning
icke kunde utföras, innan närmare erfarenhet vunnits rörande den
omfattning, i vilken överlantmätarnas tjänstgöring komme att förläggas
utom tjänsterummet. Ehuru den av kommittén föreslagna uppräkningen av
posten övriga expenser med 17 500 kronor till nyanskaffning av möbler och
kontorsmaskiner med anledning av personalutökningen förefölle styrelsen
väl låg, hade styrelsen icke heller på denna punkt ansett sig böra påyrka
någon ändring.
Såsom i det föregående angivits har lantmäterikommittén förordat, att
under nästa budgetår skulle anordnas två kompletteringskurser
för biträdespersonal vid länslantmäterikontoren. Kommittén har
uppskattat kostnaderna för dessa kurser till sammanlagt 31 000 kronor.
Beträffande kostnadsberäkningarna har kommittén anfört bland annat följande.
Det synes lämpligt, att undervisningen vid kurserna meddelas i anslutning
till ett särskilt för ändamålet utarbetat kompendium. Kostnaderna
härför torde icke behöva överstiga 2 000 kronor. Undervisningen vid kurserna
förutsättes skola meddelas av lämpliga personer inom lantmäteristaten
i huvudsak vid sidan av deras ordinarie tjänstgöring. Till arvoden
åt lärare och assistenter erfordras enligt en utförd överslagsberäkning 4 500
kronor per kurs. Vid undervisningen åtgår förutom vanlig rit- och skrivmateriel
även skriv- och karlpapper samt åtskilliga blanketter och formu
-
40
Kungl. Maj:ts proposition nr 172.
lär, varjämte för övningar avseende fastighetsregistrering kräves ett ganska
omfattande, i förväg iordningställt material. Sammanlagt beräknas kostnaden
per kurs för dessa ändamål till 500 kronor. För värme, lyse och städning
uppskattas kostnaden till 300 kronor per kurs. Den personal, som
blir utsedd att deltaga i utbildningskurs och erhåller tjänstledighet för att
bevista denna, kommer i fråga om löneavdrag vid ledigheten att tillhöra
grupp 3 enligt statens allmänna avlöningsreglemente och är alltså enligt
gällande bestämmelser berättigad att vid genomgång av utbildningskurs
vid verket åtnjuta oavkortad lön. Emellertid böra kursdeltagarna av statsmedel
jämväl åtnjuta resekostnadsersättning samt tjänstgöringstraktamente.
För varje kurs om 15 deltagare beräknas kostnaderna för sistnämnda
ersättningar uppgå till 9 000 kronor.
Den av kommittén föreslagna kursverksamheten, vilken bör helt bekostas
av statsmedel, skulle alltså draga följande kostnader.
Kompendium ........................................ kronor 2 000
Varje kurs:
Arvoden till lärare och assistenter ...................... kronor 4 500
Förbrukningsmateriel ................................ » 500
Värme, lyse, städning ................................ » 300
Resekostnadsersättning och tjänstgöringstraktamente för
kursdeltagarna ............................ » 9 000
Oförutsedda utgifter .................................. » 200
Summa kronor 14 500.
Det totala anslagsbehovet för budgetåret 1948/49 skulle sålunda uppgå
till (2 000 + 2 X 14 500 =) 31 000 kronor.
Departementschefen.
I det föregående har jag i huvudsak förordat lantmäterikommitténs förslag
rörande lantmäteristyrelsens personal. Jag anser mig vidare böra tillstyrka,
att styrelsen jämväl under nästa budgetår får disponera ett belopp
av 29 000 kronor för tillfällig personalförstärkning. Kommittén har uppskattat
styrelsens lönekostnader för nästa budgetår till 634 000 kronor.
Kommitténs anslagsberäkningar anser jag kunna godtagas.
Det förhållandet att jag icke tillstyrkt kommitténs förslag om inrättande
av två kontoristtjänster föranleder emellertid, att ordinarieposten bör upptagas
med 328 000 kronor mot av kommittén beräknade 340 000 kronor. Å
andra sidan torde icke-ordinarieposten böra uppräknas med 12 000 kronor
motsvarande avlöningar till två extra-ordinarie kanslibiträden och sålunda
uppföras med 243 000 kronor. Arvodesposten och posten rörligt tilllägg
böra upptagas med de av kommittén beräknade beloppen, 1 200 respektive
61 800 kronor. Avlöningsstaten skulle sålunda sluta å 634 000 kronor.
Riksdagens medgivande torde böra inhämtas att i personalförteckningen
för lantmäteristyrelsen vidtaga de ändringar, som föranledas av de av mig
i det föregående förordade förslagen.
Under styrelsens omkostnadsanslag har begärts höjning av posten sjukvård
m. m. med 1 500 kronor, av posten reseersättningar med 5 000 kronor
Kungl. Maj:ts proposition nr 172.
41
och av posten övriga expenser — om hänsyn tages till att av det för innevarande
budgetår upptagna beloppet 17 000 kronor avsetts för engångsutgifter
-—• med 9 000 kronor. Jag anser mig kunna tillstyrka dessa anslagsökningar.
Styrelsens omkostnadsanslag torde sålunda för nästa budgetår
böra upptagas med (100 000 -f- 1 500 -j- 5 000 -j- 9 000 — 17 000 =) 98 500
kronor.
Jag har tidigare förordat, att vissa av kommittén föreslagna åtgärder för
iståndsättande av länskontorens kartmaterial skulle genomföras och kostnaderna
härför bestridas från anslag till kartlagningsarbeten. Då emellertid
en betydande reservation å de till kartlagningsarbeten för innevarande
budgetår anvisade anslaget kan väntas föreligga vid ingången av budgetåret
1948/49 torde vara till fyllest om anslaget för sistnämnda budgetår
upptages med 10 000 kronor.
Enligt mina i det föregående framlagda förslag skulle i personalförteckningen
för lantmäterikontoren i länen upptagas följande ordinarie befattningar,
nämligen 24 överlantmätartjänster i lönegrad Ca 33, 9 befattningar
som biträdande överlantmätare i Ca 32, 12 lantmätarbefattningar i
Ca 29, 18 kansliskrivar-, 22 kontorist- och 52 kanslibiträdestjänster i respektive
Ca 15, 13 och 11 samt 20 befattningar som förste expeditionsvakt
1 Ca 11. Medelsbehovet under ordinarieposten uppskattar jag med hänsyn
härtill till 1 290 000 kronor. Posten avlöningar till tjänstemän å övergångsstat,
vilken icke beröres av omorganisationen, torde böra uppföras med
23 400 kronor.
Vid bifall till vad jag tidigare förordat torde medel böra beräknas för
avlönande av följande icke-ordinarie befattningshavare, nämligen 26 tillfälligt
förordnade lantmätare, 10 kansliskrivare, 13 kontorister, 28 kanslibiträden
samt 81 befattningshavare tillhörande kontors- och skrivbiträdespersonalen.
Medelsbehovet härför under icke-ordinarieposten kan uppskattas
till 892 000 kronor. För rörligt tillägg torde böra beräknas 259 600
kronor.
Avlöningsanslaget till lantmäterikontoren i länen för nästa budgetår torde
sålunda böra uppföras med (1 290 000 -f- 23 400 -f- 892 000 -f- 259 600 =)
2 465 000 kronor.
Riksdagens medgivande torde böra inhämtas att fastställa ny personalförteckning
för lantmäterikontoren i länen upptagande de tjänster jag
i det föregående förordat.
Vad angår omkostnadsanslaget torde på grund av den av mig förordade
personalökningen posten sjukvård m. m. böra höjas med 5 000 kronor till
14 000 kronor. Posten reseersättningar har av lantmäterikommittén föreslagits
höjd till tre gånger det nuvarande beloppet eller till 60 000 kronor.
Även om medelsbehovet för detta ändamål kan väntas starkt öka på grund
av att överlantmätarnas nya tjänsteuppgifter tvinga dem alt resa i stor utsträckning
och omorganisationen föranleder flyttningsersättningar, anser
jag till fyllest om posten upptages med 40 000 kronor. Jag är icke beredd
att nu föreslå, att den nuvarande maximeringen av kostnaderna för över
4
Bihang till riksdagens protokoll 1948. t samt. Nr 172.
42
Kungl. Maj:ts proposition nr 172.
lantmätarnas inspektionsresor slopas. Däremot vill jag förorda, att det
maximerade beloppet höjes till 12 000 kronor. I betraktande av medelsåtgången
för bränsle, lyse och vatten under de senaste budgetåren har jag
intet att erinra mot att delposten för nämnda ändamål höjes med 10 000
kronor till 60 000 kronor. Av det till övriga expenser äskade beloppet avses
60 000 kronor för engångsutgifter och oförändrat 140 000 kronor för
löpande utgifter. Av förstnämnda belopp ha 42 500 kronor begärts för bestridande
av kostnaderna för anskaffande av viss utrustning till arkivet
inom lantmäterikontoret i Östergötlands län medan återstoden 17 500 kronor
beräknats för viss i anledning av personalökningen erforderlig nyanskaffning
av möbler och kontorsmaskiner för kontoren i allmänhet. Då
jag anser önskvärt, att dessa nyanskaffningar skola kunna komma till
stånd, vill jag förorda att för övriga expenser anvisas det begärda beloppet.
Vid bifall till vad jag sålunda tillstyrkt skulle ifrågavarande omkostnadsanslag
för nästa budgetår behöva upptagas med (14 000 + 40 000 -|- 60 000
-(- 200 000 =) 314 000 kronor.
Då jag icke har något att erinra mot de av lantmäterikommittén beräknade
kostnaderna för meddelande av viss kompletterande utbildning för
biträdespersonalen vid länskontoren, tillstyrker jag, att till Lantmäterikontoren
i länen: Utbildningskurser för budgetåret 1948/49 anvisas ett reservationsanslag
av 31 000 kronor.
VI. Hemställan.
Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att
Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att
1) bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de ändringar i
lantmäteristyrelsens personalförteckning som påkallas av
mina i det föregående återgivna förslag om uppflyttning av
en byråingenjörsbefattning från lönegrad Ca 24 till löneT
grad Ca 27, överföring å övergångsstat av en och indragning
av en byråingenjörsbefattning i lönegrad Ca 24, inrättande
av två kansliskrivartjänster i lönegrad Ca 15, en arkivbiträdestjänst
i lönegrad Ca 14, fyra kanslibiträdestjänster
och en befattning som förste expeditionsvakt i lönegrad
Ca 11 samt uppflyttning av två extra ordinarie byrådirektör
stjänster från lönegrad Ce 29 till lönegrad Ca 31;
2) godkänna följande avlöningsstat för lantmäteristyrelsen,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1948/
49:
Kungl. Maj.ts proposition nr 172.
43
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för -
slagsvis .......................... kronor 328 000
2. Arvode, bestämt av Kungl. Maj :t . .. . » 1 200
3. Avlöningar till icke-ordinarie personal » 243 000
4. Rörligt tillägg, förslagsvis ............ » 61 800
Summa kronor 634 000;
3) å riksstaten för budgetåret 1948/49 under nionde huvudtiteln
anvisa
a) till Lantmäteristgrelsen: Avlöningar ett förslagsanslag
av 634 000 kronor,
b) till Lantmäteristgrelsen: Omkostnader ett förslagsanslag
av 98 500 kronor,
c) till Lantmäteristgrelsen: Kartlagningsarbeten ett reservationsanslag
av 10 000 kronor;
4) bemyndiga Kungl. Maj :t att för lantmäterikontoren i
länen fastställa personalförteckning, upptagande följande
befattningshavare:
24 överlantmätare .............................. Ca 33
9 biträdande överlantmätare .................. Ca 32
12 lantmätare ............ Ca 29
18 kansliskrivare .............................. Ca 15
22 kontorister ................................ Ca 13
20 förste expeditionsvakter .................... Ca 11
52 kanslibiträden .............................. Ca 11;
5) godkänna följande avlöningsstat för lantmäterikontoren
i länen, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1948/49:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie
stat, förslagsvis .................. kronor 1 290 000
2. Avlöningar till tjänstemän å över
gångsstat,
förslagsvis ............ » 23 400
Lön |
Tjänstgö- ringspen- ningar |
Ortstill- lägg |
Titel |
Antal |
Kronor |
2 200 |
1500 |
150 |
Assistent i Västernorr-lands län............ |
1 |
3 850 |
2 200 |
1500 |
Annan assistent........ |
1 |
3 700 |
|
Summa |
cronor |
7 550 |
Amu. Assistent åtnjuter tre ålderstillägg till lönen å 500 kronor efter respektive
5, 10 och 15 år.
44
Kungl. Maj:ts proposition nr 172.
3. Avlöningar till icke-ordinarie perso -
nal, förslagsvis .................. kronor 892 000
4. Rörligt tillägg, förslagsvis .......... » 259 600
Summa kronor 2 465 000;
6) å riksstaten för budgetåret 1948/49 under nionde huvudtiteln
anvisa
a) till Lantmåterikontoren i lånen: Avlöningar ett förslagsanslag
av 2 465 000 kronor,
b) till Lantmåterikontoren i länen: Omkostnader ett förslagsanslag
av 314 000 kronor,
c) till Lantmåterikontoren i länen: Utbildningskurser ett
reservationsanslag av 31 000 kronor.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall och förordnar,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Benno Gårdsten.
487339. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1948.