Kungl. Maj:ts proposition nr 156.
1
Nr 156.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa avlönings-
och pensionsjörbättringar för präster m. m.;
given Stockholms slott den 5 mars 1948.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande statsrådet
hemställt.
Under Hans Maj:ts,
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:
GUSTAF ADOLF.
N. Quensel.
Sammanfattning.
De provisoriska lönetillägg ur kyrkofonden åt präster, som beviljades
av 1947 års riksdag för tiden den 1 juli 1947—den 30 juni 1948, föreslås
skola utgå även för tiden den 1 juli 1948—den 30 juni 1949 med allenast
viss jämkning, som föranledes av ökningen av det rörliga tillägget för civilstatstjänstemän.
Förlängning på ett år föreslås för de tidsbegränsade provisoriska
förmåner åt präster och deras efterlevande, som infördes i fjol i
form av gottgörelse i vissa fall för bränslekostnad, provisorisk förbättring
av semesterkostnadsbidrag samt provisorisk reglering av emeritilöner och
familjepensioner. Biskoparna föreslås skola erhålla ett provisoriskt representationsbidrag
å 2 000 kronor vardera för tiden den 1 juli 1948—den 30
juni 1949. Hyresersättningen åt biskopen i Stockholms stift föreslås höjd
till det belopp som motsvarar grundhyran för hans bostadsvåning.
1 — Bihang till riksdagens protokoll 19/t8. 1 samt Nr 156.
2
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 156.
TJtdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 5 mars 1948.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Votjgt,
Zetterberg, Nilsson, Sträng, Mossberg, Weijne, Kock.
Statsrådet Quensel anmäler följande frågor, avseende anslag för skilda
ändamål ur kyrkofonden, nämligen
dels, efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet,
fråga om
1:° provisoriskt lönetillägg åt vissa präster för tiden den 1 juli 1948—den
30 juni 1949;
2:o särskild gottgörelse åt vissa prästgårdsinnehavare för bränslekostnad
under tiden den 1 juli 1948—den 30 juni 1949;
3ro provisorisk reglering för tiden den 1 juli 1948—den 30 juni 1949 av
vissa prästerskapets emeritilöner och familjepensioner;
4:o semesterkostnadsbidrag åt vissa präster för kalenderåret 1949;
5:o provisoriskt representationsbidrag åt biskoparna för tiden den 1 juli
1948—den 30 juni 1949; samt
6:o förhöjd hyresersättning m. m. åt biskopen i Stockholms stift;
dels, efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena och
chefen för finansdepartementet, fråga om
7:o vissa anslag till särskild prästerlig verksamhet utom riket för tiden
den 1 juli 1948—den 30 juni 1949;
dels ock fråga om
8:o anslag för anlitande av biträde vid handläggning av boställsärenden
och vad därmed äger samband inom ecklesiastikdepartementet under tiden
den 1 juli 1948—den 30 juni 1949.
Föredraganden anför härvid följande.
1. Provisoriskt lönetillägg ur kyrkofonden åt vissa präster
för tiden den 1 juli 1948—den 30 juni 1949.
Gällande bestämmelser.
De för det ordinarie prästerskapet (domprostar och övriga kyrkoherdar
och komministrar) samt för extra ordinarie präster (kyrkoadjunkter och
pastoratsadjunkter) i rikets territoriella församlingar — med undantag av
Karlsborgs delvis militära församling — för närvarande gällande grund
-
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 156.
läggande avlöningsbestämmelsema äro meddelade i lagen den 9 december
1910 (nr 141 s. 27) om reglering av prästerskapets avlöning. Till dessa
huvudbestämmelser ansluta sig ett antal senare tillkomna bestämmelser
i särskilda avlöningslagar och andra författningar, varigenom ifrågavarande
präster tillerkänts åtskilliga, mer eller mindre speciella, ännu bestående
tilläggsförmåner. I reglementet den 15 februari 1935 (nr 17) för prästerskapets
avlöning återfinnes en — genom däri efter hand, senast genom
kungörelser den 13 juni 1947, nr 309, och den 25 augusti 1947, nr 665,
gjorda kompletteringar — allt intill innevarande tid så gott som fullständig
sammanställning över församlingsprästernas ävensom stifts- och kontraktsadjunkters
samtliga ordinarie avlöningsförmåner. En närmare redogörelse
för de dessa samt biskoparna och övriga i allmän tjänst inom riket
anställda präster tillkommande huvudsakliga avlöningsförmånerna lämnades
till statsrådsprotokollet den 16 maj 1947 vid min anmälan av förslag
till propositionen nr 295 till 1947 års riksdag.
Sedan fråga uppkommit om revidering av de för prästerskapet sålunda
gällande avlöningsbestämmelsema och vad därmed sammanhör, erhöll jag
genom Kungl. Maj:ts beslut den 1 mars 1946 bemyndigande att tillkalla
särskilda sakkunniga för att inom ecklesiastikdepartementet biträda med
härför erforderlig utredning och avgiva förslag till dylik revision. Med
stöd härav tillkallade jag samma dag såsom sakkunniga landshövdingen
Axel Westling, tillika ordförande, kyrkoherden Åke Berger, professorn Dick
Helander, ledamöterna av riksdagens II kammare J. W. Mårtensson och
Axel Rubbestad samt kammarrådet Tom Wohlin (194-6 års prästlönekommitté).
I avvaktan på resultatet av den sålunda anbefallda utredningen och
genomförandet av en därav föranledd avlöningsreglering ha samtliga härförut
omförmälda prästerliga befattningshavare jämlikt beslut av 1947 års
riksdag (propositionen nr 295, punkt 1, riksdagens skrivelse nr 408) tillerkänts,
utöver förberörda dem tillkommande, mera bestående avlöningsförmåner,
ett särskilt provisoriskt lönetillägg för tiden den
1 juli 1947—den 30 juni 1948. Den närmare regleringen härav finnes meddelad
i kungörelse den 10 juli 1947, nr 510. Enligt vad däri stadgas tillkommer
för angivna tid provisoriskt lönetillägg ej blott de omförmälda
prästerliga befattningshavarna utan även extra ordinarie präst, som på
grund av sjukdom eller militär beredskapstjänstgöring då kan ha beviljats
ledighet från prästerligt förordnande och därvid får uppbära för dylikt fall
bestämt särskilt prästerligt arvode, ävensom pastor vid svensk församling
i utlandet och — efter Kungl. Maj:ts särskilda bestämmande — vissa sjömanspräster.
Enligt bestämmelsenia i kungörelsen utgår lönetillägget till
biskoparna och domprostarna samt ifrågakommande präster i våra militära
församlingar och i Boden liksom till utlandspastorerna och sjömansprästerna
med ett för alla lika belopp av 55 kronor för månad (660 kronor för år).
4
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 156.
Till det egentliga församlingsprästerskapet och stifts- och kontraktsadjunkterna
utgår lönetillägget med ett efter löneställning växlande belopp, för
kyrkoherdar och komministrar uppgående lägst till 55 kronor för månad
(660 kronor för år) för de högst avlönade samt högst till 140 respektive 115
kronor för månad (1 680 respektive 1 380 kronor för år) för de lägst avlönade
samt för de extra ordinarie prästerna av skilda kategorier lägst till
37 och högst till 150 kronor för månad (444 respektive 1 800 kronor för år).
194 6 års prästlöneko mmitt és förslag.
I en av ett antal komministrar i riket den 29 november 1947 till Kungl.
Maj :t ingiven petition ha dessa hemställt, att komministrarna måtte i fråga
om provisoriskt lönetillägg för tiden efter den 30 juni 1948 jämställas med
kyrkoherdarna. Enahanda framställning har i underdånig skrivelse den
17 januari 1948 jämväl gjorts av Sveriges yngre prästers förbund (SYPF),
som därvid tillika påyrkat höjning av lönetillägget för de lägst avlönade
komministrarna med upp till — i avrundat tal — 1 000 kronor. SYPF har
i samma skrivelse därjämte anhållit, dels att samtliga präster för tiden
den 1 juli 1948—den 30 juni 1949 måtte tillerkännas ett ytterligare lönetillägg
av 900 kronor för år, dels att de till de ordinarie församlingsprästerna
enligt prästlöneregleringslagen utgående bidragen till tjänstebostadens
uppvärmning måtte höjas för kyrkoherde från 200 till 600 kronor för år
och för komminister från 160 till 480 kronor för år. Sedan dessa framställningar
remitterats till 1946 års prästlönekommitté, har nämnda kommitté
med underdånig skrivelse den 13 februari 1948 framlagt förslag i fråga om,
bland annat, provisoriskt lönetillägg åt prästerna för tiden den 1 juli 1948—
den 30 juni 1949.
Prästlönekommittén har härvid, närmast med avseende å det egentliga
församlingsprästerskapet, anfört i huvudsak följande.
Nu gällande bestämmelser om provisoriskt lönetillägg åt prästerna äro
grundade på det förslag i ämnet, som prästlönekommittén framlade i sin
skrivelse till ecklesiastikdepartementet den 7 mars 1947. Kommittén utgick
i detta förslag från en jämförelse mellan här ifrågavarande prästers dåvarande
sammanlagda löneförmåner och den årslön enligt statens löneplansförordning,
som skolat tillkomma dessa, därest de från och med den 1 juli
1947 genom allmän lönereglering i enlighet med de för flertalet civila och
militära statstjänstemän in. fl. gällande grunder — vad angår ordinarie
präster — inplacerades i vissa enligt en preliminär arbetshypotes tänkbara
lönegrader å löneplan 1 och — vad angår extra ordinarie präster — underkastades
s.k. reglerad befordringsgång enligt de grunder som fastställts
för amanuenser och likställda.
Vid bestämmande av de lönegrader, som för ordinarie präster togos till
utgångspunkt för denna jämförelse, liksom vid den differentiering av
befattningarna inom de olika tjänstegraderna, som ingick i arbetshypotesen,
måste kommittén självfallet — för att säkerställa en prövningsfrihet i första
hand för kommittén i dess fortsatta utredningsarbete och ståndpunktsta
-
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 156.
gande och i andra hand för statsmakterna vid ett kommande avgörande i
löneregleringsärendet — iakttaga sådan försiktighet, att man enligt kommitténs
bedömande icke skulle behöva befara ett föregripande av frågans
slutliga lösning. Med hänsyn till löneregleringsfrågans komplicerade beskaffenhet
och den mångfald ännu icke överblickbara faktorer, som kunna
inverka på avlöningsförmånernas definitiva avvägning i olika hänseenden,
håller kommittén före, att det icke är försvarligt att nu vidtaga någon
ändring i grunderna för den provisoriska avlöningsförbättringen. Härav
följer, att kommittén nu liksom föregående år icke finner möjlighet att
biträda det i komministrarnas petition och av SYPF framförda yrkandet,
att de provisoriska lönetilläggen åt komministrar skola höjas till paritet
med lönetilläggen åt kyrkoherdar i motsvarande nuvarande lönelägen. Ett
bifall till detta yrkande i avseende å den nu förestående provisoriska regleringen
skulle på ett försvårande sätt föregripa kommitténs ställningstagande
och statsmakternas slutliga beslut med avseende å den definitiva lönegradsplaceringen
av ifrågavarande befattningshavare.
I sin skrivelse den 7 mars 1947 framhöll prästlönekommittén med avseende
å den då för prästerna föreslagna avlöningsförbättringen, att denna
innefattade en förstärkning — i den omfattning en sådan då var påkallad
och genomförbar — av samtliga vid den prästerliga tjänsten utgående
avlöningsposter, av vilken karaktär dessa än vore, samt att förbättringen
fördenskull innefattade ersättning jämväl för fall att viss för särskilda
omkostnader anvisad avlöningspost eventuellt i det förhandenvarande
dyrtidsläget befunnes mer eller mindre otillräcklig. Kommittén omnämnde
härvid särskilt det bidrag å 200 respektive 160 kronor till uppvärmningen
av tjänstebostad, som enligt prästlöneregleringslagen 11 § 4 mom. tillkommer
kyrkoherde och komminister, och förklarade sig med hänsyn till
vad sålunda framhållits icke kunna finna det befogat med någon förstärkning
— utöver vad det föreslagna provisoriska lönetillägget innebure — av
vare sig denna eller annan liknande avlöningspost, varom SYPF jämväl då
ifrågasatt. Vad av prästlönekommittén här anförts äger helt naturligt sin
fulla tillämplighet även med avseende å det provisoriska lönetillägget för
tiden den 1 juli 1948—30 juni 1949, därest detta, såsom kommittén anser
riktigt, utmätes på grundval av i det väsentliga enahanda förutsättningar
som det nuvarande. Detta har även giltighet beträffande inom kommittén
vid ärendets behandling i år framfört uppslag om slopande av nu gällande
familjepensionsavdrag för prästerna.
Med hänsyn till vad sålunda framhållits kan prästlönekommittén icke
biträda något förslag om speciell höjning av ifrågavarande lönetillägg till
kompenserande av någon av här omnämnda eller därmed jämförliga ''orättvisor’
beträffande den prästerliga avlöningens utmätande.
Om kommittén sålunda icke i närvarande läge kan principiellt förorda
någon generell extra höjning av det provisoriska lönetillägget åt prästerna
för tiden den 1 juli 1948—30 juni 1949, föreligger emellertid en speciell
omständighet, som torde kunna föranleda cn viss mindre uppräkning av
de belopp, vartill lönetilläggen för närvarande iiro bestämda. Vid avvägningen
av lönetilläggen i fråga utgick nämligen kommittén från de förhållanden
med avseende å de rörliga tilläggsförmånerna, som då — i början
av år 1947 — voro för handen. Kommittén räknade fördenskull med att
det rörliga tilliiggel å den nya civila årslönen skulle komma att utgå med
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 156.
6 procent. Såsom känt är har denna förutsättning inte hållit streck. Det rörliga
tillägget har under hela innevarande avlöningsår utgått efter 12 procent.
För prästerna har visserligen kristillägget också i motsvarande grad
höjts. Men som prästerna icke erhålla dyrtids- och kristillägg å det provisoriska
lönetillägget liksom ej heller, för ordinarie präst, å det i löneförmånerna
inräknade bostadsvärdet å prästgården eller, för extra ordinarie präst, å
bostads- och vivreersättning eller därmed likställt värde å sådan förmån
in natura, ha ifrågavarande präster under detta år ej kommit fullt upp
i den lönenivå, som vid det provisoriska lönetilläggets utmätande förutsattes.
Vad här påpekats borde alltså, enligt kommitténs mening, kunna
utgöra en skälig grund för en höjning av lönetilläggen för ifrågavarande
präster.
I enlighet med vad kommittén sålunda ansett sig kunna förorda och i
anslutning till av kommittén verkställda uträkningar rörande storleken av
de differenser, som för ifrågavarande präster uppstått i följd av höjningen
av det ''rörliga tillägget’ å civilstatstjänstemännens löner från 6 till 12 procent,
har prästlönekommittén uppgjort följande förslag till provisoriskt
lönetillägg åt församlingsprästerna för tiden den 1 juli 1948—den
30 juni 1949.
Innehava |
re av |
kyrkoherde- |
komministers- |
tjänst |
tjänst |
||
med grundavlöning |
|||
överstigande, ej |
överstigande |
||
— |
2 600 |
— |
1 560 |
2 600 |
2 900 |
— |
1 320 |
2 900 |
3 500 |
— |
1 140 |
3 500 |
3 900 |
1 860 |
900 |
3 900 |
4 200 |
1 560 |
720 |
4 200 |
5 000 |
1320 |
720 |
5 000 |
5 900 |
1 020 |
— |
5 900 |
6 300 |
780 |
— |
6 300 |
— |
720 |
— |
Innehav |
are av |
kyrkoad j unktst j änst |
|
med grundavlöning |
med följande |
||
ålderst illägg |
|||
uppgående till eller |
understi- |
||
överstigande |
gande |
||
— |
4 600 |
0 |
900 |
1 |
1 260 |
||
2—3 |
1 500 |
||
4 600 |
5 400 |
0 |
560 |
1 |
960 |
||
2—3 |
1 200 |
||
5 400 |
— |
0 |
560 |
1 |
780 |
||
2—3 |
1 020 |
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 156.
Innehavare med grundavlöning |
a v |
uppgående till eller |
understi- |
överstigande |
gande |
— |
3 700 |
3 700 |
4 200 |
4 200 |
förordnande såsom pastoratsadjunkt
med följande
ålderstillägg
0 |
1 320 |
1 |
1 800 |
2—3 |
1 980 |
0 |
1 140 |
1 |
1 680 |
2—3 |
1 920 |
0 |
1 080 |
1 |
1 560 |
2—3 |
1 800 |
För extra ordinarie präst, som åtnjuter sjukledighetsarvode eller motsvarande
arvode vid viss militärtjänstgöring, har prästlönekommittén föreslagit,
att det provisoriska lönetillägget för samma tid höjes till 1 080
kronor för år då han ej åtnjuter ålderstillägg samt till 1 440 kronor för år
då han uppbär ett och till 1 560 kronor för år då han uppbär 2—3 ålderstillägg.
Prästlönekommittén har i förevarande sammanhang dessutom framhållit,
att, därest det ''rörliga tillägget’ för civilstatstjänstemännen enligt statens
löneplansförordning höjes utöver 12 procent för tiden närmast efter den 30
juni 1948, för prästerna nu föreslaget lönetillägg skäligen borde i motsvarande
grad ytterligare höjas.
Beträffande biskoparna och övriga prästerliga befattningshavare,
vilka för närvarande åtnjuta provisoriskt lönetillägg, har prästlönekommittén
föreslagit, att de även för tiden den 1 juli 1948—den 30 juni 1949
skola erhålla dylikt lönetillägg men för befattningshavarna i gemen förhöjt
lika som för de högst avlönade församlingskyrkoherdarna föreslagits,
eller till 720 kronor för år.
Med avseende på vad prästlönekommittén i denna fråga sålunda förordat
ha kommittéledamöterna kyrkoherden Berger och professorn Helander uttalat
skiljaktig mening och därvid anfört följande.
Trots de år 1947 beslutade provisoriska lönetilläggen åt prästerna är
för närvarande ingen kår med liknande ansvar och motsvarande akademisk
utbildning ens tillnärmelsevis så lågt avlönad som prästerskapet.
Av rikets 874 komministrar ha 406 en kontantlön, inräknat alla tillägg,
av mellan 7 889 och 9 363 kronor. Av de 1 349 kyrkoherdarna ha 572 en
lön mellan 10 073 och 11 776 kronor. Härtill kommer visserligen fri bostad,
men då prästgårdarna i allmänhet äro för stora efter nuvarande förhållanden,
blir deras uppvärmning en tunga, som i väsentlig grad drar ned lönen.
De tillägg, som beslötos föregående år, voro låga i jämförelse med vad
liknande befattningshavare erhöllo. Av tilläggen för de ordinarie prästerna
utgör 660 kronor det tillägg, som riksdagen 1946 beviljade samtliga befattningshavare
i statens tjänst. För att i någon mån förbättra prästernas
8
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 156.
ekonomiska ställning, vore det riktigast att nu väsentligt höja de provisoriska
tilläggen utöver den ytterst obetydliga justering uppåt, som prästlönekommittén
föreslår.
För det fall att en sådan höjning likväl ej befunnes möjlig föreslå emellertid
reservanterna, på här anförda skäl, bland annat, följande provisoriska
avlöningsförbättringar för prästerna.
Prästerna befrias i likhet med civilstatens befattningshavare från erläggande
av familjepensionsavgift. Detta borde gälla även biskoparna, som
hittills icke erhållit något provisoriskt lönetillägg utöver förenämnda 660
kronor.
Den reducering med 3 procent å prästernas dyrtidstillägg, som nu sker,
bör upphöra. Prästernas dyrtidstillägg utgår som bekant med 3 procent lägre
belopp än för övriga befattningshavare med s. k. reglerad lön. Denna bestämmelse
tillkom år 1918 på grunder, som numera sakna varje som helst
berättigande. Motiveringen var de förmåner, som de ordinarie prästerna
då i allmänhet åtnjöt i form av lägre pris å vissa naturaprodukter vid
inköp från arrendator av löneboställe. Dessa förmåner ha dock för länge
sedan upphört. Genom borttagandet av denna reducering skulle en nu
förefintlig och uppenbar orättvisa, bestående i att prästerna icke fått
samma dyrtidskompensation som andra befattningshavare, delvis bortfalla.
Att prästerna, såsom åtnjutande nettolön, icke fått samma dyrtidskompensation
som de, vilka åtnjuta bruttolön, framgår nämligen ytterligare av en
efter uppdrag av prästlönekommittén företagen utredning, enligt vilken
levnadskostnadsindex i 1935 års serie skulle per 1 september 1947 utgöra
vid bruttolön 168 och vid nettolön 179. Levnadskostnadsindex har enligt
denna utredning under senare år varit alldeles för lågt för en nettolön, och
följaktligen dyrtidskompensationen mindre än vid bruttolön.
Det till kyrkoherde och komminister utgående uppvärmningsbidraget för
tjänstebostad å respektive 200 och 160 kronor bör höjas till respektive 400
och 320 kronor.
I anslutning till de sålunda framförda förslagen om ytterligare avlöningsförbättringar
för prästerna ha reservanterna ansett sig till sist böra framhålla
följande.
Prästerskapets låga löneställning har på ett ytterst betänkligt sätt påverkat
nyrekryteringen av präster. Enligt senaste biskopsmötets uttalande
är faran för prästbrist överhängande. Snabba åtgärder äro därför av nöden
för att, då genomförandet av den nya löneregleringen ännu torde dröja,
omedelbart i någon män förbättra prästerskapets avlöningsförhållanden.
Föredraganden.
Som något förslag till generell och definitiv lönereglering för prästerna
ännu ej kunnat framläggas och frågan härom följaktligen icke kan bliva
löst före den 1 juli 1949, lärer det få anses naturligt, att ifrågavarande befattningshavare
för tiden intill nämnda datum nu erhålla en provisorisk
avlöningsförbättring, som i varje fall icke bör understiga den som för närvarande
tillkommer dem. I likhet med vad jag föregående år vid fram
-
9
Kungl. Maj:ts •proposition nr 156.
läggandet av förslaget till provisoriskt lönetillägg åt prästerna uttalade,
har jag ej heller nu ansett mig böra frångå de av prästlönekommittén
för de nuvarande lönetilläggens avvägning tillämpade grunderna. Jag kan
följaktligen i nuvarande läge icke biträda något av de förslag till ändringar
i lönetilläggsregleringen eller yrkanden om speciella utbyggnader av densamma,
som i den förut omnämnda petitionen samt av SYPF i dess framställning
i ämnet och av vissa ledamöter i prästlönekommittén särskilt
framförts.
De av prästlönekommittén anförda skälen för en viss förhöjning av det
nuvarande provisoriska lönetillägget åt församlingsprästerna finner jag
bärande, varför jag anser mig böra biträda vad kommittén härutinnan föreslagit.
I överensstämmelse härmed finner jag även biskoparna och samtliga
övriga enligt kungörelsen 1947: 510 ifrågakommande präster böra erhålla
samma förbättring av sina lönetillägg som den, som av kommittén föreslagits
för församlingskyrkoherdarna i de högsta lönelägena.
Prästlönekommittén har funnit skäligt, att lönetilläggen åt prästerna
ytterligare höjas, därest rörligt tillägg å lön enligt statens löneplansförordning
för tiden närmast efter den 30 juni 1948 kommer att utgå efter ett
högre procenttal än 12. Jag ansluter mig till denna uppfattning. På grund
härav och med beaktande av det prästerliga lönesystemets egenartade utformning
biträder jag kommitténs förslag. Det torde fördenskull böra få
ankomma på Kungl. Maj:t att, därest prästlönekommitténs här i övrigt av
mig tillstyrkta förslag vinner riksdagens bifall, ej blott meddela de särskilda
för regleringen erforderliga bestämmelserna utan även, där så, av
nyssnämnda skäl påkallas, omräkna de av kommittén föreslagna lönetilläggsbeloppen
till överensstämmelse med ett eventuellt förhöjt procenttal.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen att
medgiva, att provisoriskt lönetillägg åt präster må för
tiden den 1 juli 1948—den 30 juni 1949 utgå ur kyrkofonden
i huvudsaklig överensstämmelse med av mig i det
föregående förordade grunder.
2. Särskild gottgörelse ur kyrkofonden åt vissa prästgårdsinnehavare
för bränslekostnad under tiden den
1 juli 1948—den 30 juni 1949.
Jämlikt beslut av 1947 års riksdag (propositionen nr 295, punkt 2, riksdagens
skrivelse nr 408) ha åt innehavare av onormalt stora prästgårdar
medgivits viss begränsad gottgörelse för av dem bestridd bränslekostnad
under eldningssäsongerna 1946/47 och 1947/48. De närmare bestämmelserna
i ämnet finnas meddelade i kungörelse den 10 juli 1947, nr 498.
10
Kungi. Maj:ts ''proposition nr 156.
Enligt dessa bestämmelser utgår här ifrågakomna gottgörelse, efter stiftsnämndens
beprövande, med högst 50 kronor per eldningssäsong för varje
boningsrum utöver, för kyrkoherde sju och för komminister fem samt i
båda fallen till och med femton.
Sveriges yngre prästers förbund har framställt yrkande om höjning av
den ifrågavarande gottgörelsen till 100 kronor per rum.
Prästlönekommittén har i häröver avgivet utlåtande funnit vad till stöd
för yrkandet anförts icke utgöra tillräcklig grund för att för tiden den
1 juli 1948—den 30 juni 1949 göra ändring i detta provisoriskt fastställda
och av naturliga skäl schablonmässigt avvägda bidrag. Kommittén har
fördenskull föreslagit, att den härutinnan gällande regleringen måtte förnyas
oförändrad.
Från kommitténs ställningstagande i denna fråga voro dess prästerliga
ledamöter skiljaktiga och anförda huvudsakligen följande.
Genom den från 1 januari 1948 inträffade starka stegringen å vedbränsle
är läget nu ett annat än föregående ar. Denna nya omständighet motiverar
starkt en omprövning av storleken av utgående gottgörelse för bränslekostnaderna.
Gottgörelsen i enlighet med föregående års bestämmelser för
överskjutande rum (i onormalt stora prästgårdar) bör höjas från 50 kronor
till 75 kronor.
Föredraganden. I likhet med prästlönekommitténs majoritet finner jag
icke tillräckliga skäl föreligga för att frångå nu gällande grunder för ifrågavarande
provisoriskt utgående bidrag. Jag hemställer därför, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen att
medgiva, att ur kyrkofonden må i enlighet med vad jag
här förordat utgå gottgörelse åt prästgårdsinnehavare för
bränslekostnad under tiden den 1 juli 1948—den 30 juni
1949.
3. Provisorisk reglering för tiden den 1 juli 1948—den 30 juni 1949
av vissa prästerskapets ur kyrkofonden utgående
emeritilöner och familj epensioner.
Tjänstepensioneringen av prästerskapet i de territoriella församlingarna
i riket — med undantag för Karlsborgs församling — samt av stifts- och
kontraktsadjunkter och av pastorerna i de svenska församlingarna i utlandet
är för närvarande reglerad genom lagen den 9 december 1910 (nr 141
s. 35) om emeritilöner för präster. Biskoparnas tjänstepensionering åter är
efter i huvudsak samma bestämmelser, som i detta hänseende gälla för församlingsprästerskapet,
ordnad i biskopsavlöningsförordningen den 27 november
1936 (nr 578). Familjepensioneringen för såväl biskoparna och
övriga förenämnda präster som flertalet präster i de särskilda militära församlingarna
och garnisonspastorn i Boden är numera enhetligt ordnad
11
Kungl. Maj.ts proposition nr 156.
genom reglementet den 28 november 1941 (nr 904) angående familjepension
för efterlevande till präster samt de i anslutning därtill i kungörelse samma
dag (nr 910) meddelade särskilda familjepensionsbestämmelserna för prästerskapet.
Beträffande innehållet i de för de här angivna prästerliga befattningshavarna
sålunda gällande tjänste- och familjepensionsbestämmelserna
lämnades en närmare redogörelse till statsrådsprotokollet den 16 maj 1947
vid min anmälan av förslag till propositionen nr 295 till 1947 års riksdag
rörande, bland annat, viss provisorisk nyreglering för tiden den 1 juli 1947
—den 30 juni 1948 av ifrågavarande prästerskaps emeritilöner och familjepensioner.
Sedan omförmälda förslag till nyreglering av emeritilöner och
familjepensioner, vilket efter erhållet särskilt uppdrag uppgjorts av 1946
års prästlönekommitté, blivit av Kungl. Maj:t framlagt och av riksdagen
godkänt (riksdagens skrivelse 1947:467), meddelades bestämmelser därom
i kungörelse den 25 augusti 1947, nr 664. Den för prästerskapet härmed
genomförda provisoriska pensionsregleringen bygger i det väsentliga och
så långt kunnat ske på den motsvarande nyreglering inom pensionsväsendet
för civilstatstjänstemännen in. fl. som samma år av riksdagen beslutades
för tiden från och med den 1 juli 1947.
Med underdånig skrivelse den 13 februari 1948 har nu 191+6 års prästlönekommitté
framlagt förslag till provisorisk pensionsreglering för prästerna
jämväl för tiden efter den 30 juni 1948, varvid kommittén anfört
följande.
I avseende å den år 1947 genomförda provisoriska förbättringen av tjänsteoch
familjepensioneringen för prästerna lärer det vara självfallet att denna
bör förnyas för tiden den 1 juli 1948—30 juni 1949. Med den inställning
prästlönekommittén har i fråga om den provisoriska avlöningsförbättringen
åt prästerna för samma tid finnes det ej heller anledning att nu företaga
några ändringar i den provisoriska pensionsregleringen. De speciella jämkningar
kommittén föreslagit beträffande lönetilläggen åt _ församlingsprästerna
innebära, såsom förut framhållits, icke någon ruckning av grunderna
för tilläggens avvägning. Dessa jämkningar kunna följaktligen ej heller
påverka grunderna för de provisoriskt förbättrade pensionsbeloppens bestämmande.
Kommittén får alltså föreslå, att den provisoriska tjänste- och
familj epensioneringen för prästerna förlänges på oförändrade villkor ytterligare
ett år.
Föredraganden. I likhet med 1946 års prästlönekommitté finner jag behovet
av fortsatt provisorisk förbättring av prästernas emeritilöner och
familjepensioner påtagligt. Genomföres av mig under punkten 1 i det föregående
förordad provisorisk lönetilläggsreglering för prästerna, lärer det
val — såsom kommittén framhållit — få anses självfallet, att även nuvarande
provisoriska reglering av prästernas pensioner förnyas. Liksom kommittén
finner jag ej heller några sakliga ändringar i regleringsbestämmelserna
påkallade för den nya regleringsperioden.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 156.
Under åberopande härav hemställer jag alltså, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att
bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse
med härutinnan nu gällande grunder meddela bestämmelser
angående provisorisk reglering av prästerskapets
emeritilöner och familjepensioner för tiden den 1 juli
1948—den 30 juni 1949.
4. Semesterkostnadsbidrag ur kyrkofonden åt vissa
präster för kalenderåret 1949.
Jämlikt beslut av 1947 års riksdag (propositionen nr 295, punkt 5, riksdagens
skrivelse nr 408) ha ordinarie och extra ordinarie präster i de territoiiella
församlingarna inom riket — utom i Karlsborgs församling —
samt stifts- och kontraktsadjunkter medgivits semesterkostnadsbidrag ur
kyrkofonden för kalenderaren 1947 och 1948, utgående för de ordinarie
prästerna med förhöjda belopp i förhållande till vad tidigare gällt. De för
bidragen för nämnda år gällande bestämmelserna finnas meddelade i kungörelse
den 10 juli 1947, nr 499. Enligt dessa bestämmelser må semesterkostnadsbidrag,
efter domkapitlets beprövande, utgå till ordinarie präst
och vakansvikarie för sadan under högst 30 dagar och till övriga ifrågakommande
extra ordinarie präster under högst 20 dagar. För ordinarie präst
och kyrkoadjunkt samt s. k. vakansvikarie utgör semesterkostnadsbidraget,
efter särskilda betingelser, 5 kronor eller 2 kronor 50 öre per dag. För
pastorats-, stifts- och kontraktsadjunkterna innebär regleringen i det hela
att de under semesterledigheten ej skola behöva vidkännas minskning i
sina löneförmåner.
Sveriges yngre prästers förbund har framställt yrkande om en kraftig
höjning av här omförmälda bidrag.
Prästlönekommitten har i avgivet utlåtande över nämnda framställning
funnit vad till stöd för densamma anförts icke utgöra tillräcklig grund för
att för kalenderåret 1949 göra ändring i dessa provisoriskt fastställda bidrag.
Kommittén har fördenskull föreslagit, att den ifrågavarande regleringen
förnyas oförändrad.
Till kommitténs ställningstagande i denna fråga ha de prästerliga ledamöterna
i kommittén, kyrkoherden Berger och professorn Helander framfört
skiljaktig mening med följande yrkande.
Vid framläggandet, för riksdagen av förslag till nu gällande semesterlag
uttalade Kungl. Maj:t, att prästernas semesterfråga snarast borde lösas,
vilket uttalande av riksdagen lämnades utan erinran. Vid 1947 års riksdag
beslöts på förslag av Kungl. Maj:t vissa semesterkostnadsbidrag dock så
utmätta, att prästerskapet alltfort i olikhet med alla andra befattningshavare
måste vidkännas betydande kostnader för ersättningar åt semestervikarie.
För att eliminera denna uppenbara sociala orättvisa föreslå vi att
13
Kungl. May.ts proposition nr 156.
till ordinarie präst, som ordnar sin semester genom tjänstebyte, må utgå
semesterkostnadsbidrag med 150 kronor för 30 dagars semester, vilken ersättning
åtminstone delvis bör kunna täcka kostnaderna för predikobiträde
och resor. Där semester ordnas med extra ordinarie eller annan ordinarie
präst som vikarie bör under 30 dagar utgå ersättning för vivre enligt av
vederbörande domkapitel fastställda grunder jämte vikariearvode. Extra
ordinarie präst bör åtnjuta 21 dagars semester med bibehållen lön och vivreersättning.
— Dessa åtgärder kunna genomföras utan att på något som helst
sätt semesterfrågans slutliga lösning föregripes.
Föredraganden. I likhet med prästlönekommitténs majoritet finner jag
icke tillräckliga skäl föreligga för att frångå nu gällande grunder för ifrågavarande
provisoriskt utgående bidrag. Då kommittéreservanterna göra gällande,
att de ekonomiska uppoffringar, som i viss omfattning drabba församlingsprästerna
vid semesterledighet och för vilka semesterkostnadsbidragen
äro avsedda att utgöra en viss kompensation, skulle innebära en
speciell och markerad orättvisa, får jag, vad särskilt angår de ordinarie prästerna
och kyrkoadjunktema, framhålla, att denna fråga icke kan bedömas
fristående utan måste ses i samband med de för de ifrågavarande befattningshavarna
för närvarande gällande allmänna bestämmelserna rörande
vad de vid tjänstledighet överhuvudtaget ha att vidkännas i avlöningsminskning.
I sådant hänseende äro dessa nämligen i flertalet fall förmånligare
ställda än andra befattningshavare i allmän tjänst.
Jag hemställer därför, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att
medgiva, att semesterkostnadsbidrag må för kalenderåret
1949 utgå ur kyrkofonden i huvudsaklig överensstämmelse
med de för innevarande kalenderår gällande och av mig här
för fortsatt tillämpning förordade grunder.
5. Provisoriskt representationsbidrag ur kyrkofonden åt
biskoparna för tiden den 1 juli 1948—den 30 juni 1949.
I en inom ecklesiastikdepartementet upprättad, den 27 februari 1948 dagtecknad
promemoria har anförts följande.
Avvägningen av biskoparnas löneförmåner har skett med anknytning till
landshövdingarnas. Vid senaste lönereglering för biskoparna, år 193G, bestämdes
sålunda kontantlönen för flertalet av dem till samma belopp som
då gällde för de flesta landshövdingarna. Ärkebiskopen och biskopen i Lunds
stift tillerkändes något högre löner än övriga biskopar.
Utvecklingen har sedermera medfört, att biskoparnas löner kommit att
sacka efter landshövdingarnas. De förra ha sålunda hittills icke kommit i åtnjutande
av löneregleringar motsvarande dem varav landshövdingarna erhållit
del senast i samband med 1947 års allmänna lönereglering för civilstatstjänstemän.
Vidare är att märka att biskoparna i motsats till vad fallet
numera är beträffande landshövdingarna icke äro befriade från utgifter för
uppvärmning av sina tjänstebostäder.
14
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 156.
I detta sammanhang må även framhållas, att biskoparna i allmänhet i
motsats till landshövdingarna icke åtnjuta representationsbidrag i annan
form än att de genom det allmännas försorg kunna förses med möblering
till högst fyra för representation avsedda rum.
Representanter för rikets biskopar ha nu — under erinran om här angivna
förhållanden — framhållit, hurusom den ekonomiska utvecklingen sedan
1936 års lönereglering medfört så stora svårigheter för dem, att eu snar översyn
av för dem gällande lönereglering vore påkallad. Tillika ha de ifrågasatt,
huruvida icke i avvaktan på resultatet av denna översyn kunde vidtagas
provisoriska åtgärder, exempelvis därigenom, att redan från och med den
1 juli 1948 åt dem beviljades särskilda kontanta representationsbidrag.
I häröver avgivet underdånigt utlåtande har 1946 års prästlönekommitté
anfört följande.
Prästlönekommittén har vid sin hittillsvarande behandling av lönefrågan
för biskoparna preliminärt kommit till den uppfattningen, att biskoparna
vid en definitiv lönereglering böra — såsom skedde vid 1936 års lönereglering
— i avseende å lön och bostadsförmån likställas med landshövdingarna
samt att därjämte ett visst representationsbidrag skäligen bör tillerkännas
dem. Med denna utgångspunkt och med beaktande av de svårigheter, som
otvivelaktigt särskilt till följd av de senaste årens prisutveckling uppstått
för biskoparna på grund av utgifter av representationskaraktär, har kommittén
ansett sig böra tillstyrka, att redan nu ett kontant representationsbidrag
beviljas dem. För att icke föregripa ett slutligt ställningstagande
till denna fråga i samband med den kommande definitiva regleringen har
kommittén funnit sig böra förorda, att bidraget provisoriskt begränsas till
ett för alla biskopar lika belopp av 2 000 kronor för år.
Föredraganden. Jag biträder prästlönekommitténs enhälligt omfattade
mening, att fog föreligger för att tillerkänna innehavarna av rikets biskopsämbeten
ett kontant representationsbidrag. Mot kommitténs förslag att ett
sådant bidrag, i avvaktan på en definitiv reglering av biskoparnas avlöning,
provisoriskt begränsas till ett för alla biskopar lika belopp av 2 000 kronor
för år har jag intet att erinra. Representationsbidraget bör givetvis utgå
ur kyrkofonden. Det torde, i händelse detta förslag godkännes, böra få ankomma
på Kungl. Maj:t att meddela närmare bestämmelser rörande representationsbidragets
utbetalande m. m. Jag hemställer därför, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen att
medgiva, att ett särskilt representationsbidrag åt rikets
biskopar må för tiden den 1 juli 1948—den 30 juni 1949
utgå ur kyrkofonden i överensstämmelse med vad jag här
förordat.
6. Anslag ur kyrkofonden till förhöjd hyresersättning m. m.
åt biskopen i Stockholms stift.
Avlöningsförmånerna för biskoparna i riket äro i huvudsak fastställda i
förordningen den 27 november 1936 (nr 578) med ändrade bestämmelser
för biskoparnas avlönande jämte nya grunder för dispositionen av därtill
avsedda medel. Enligt dessa bestämmelser gäller, bland annat, följande.
15
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 156.
Biskop äger åtnjuta kontant lön jämte förmån av hyresfri tjänstebostad.
Tjänstebostad skall beredas biskop enligt Kungl. Maj:ts bestämmande å för
ändamålet anvisad publik fastighet. Där särskilda förhållanden därtill föranleda,
må dock Kungl. Maj:t i stället tilldela biskop antingen åt honom förhyrd
tjänstebostad eller hyresersättning till belopp, som för varje gång bestämmes
med hänsyn till förekommande omständigheter. Åt biskop upplåten
tjänstebostad må, i den ordning och omfattning Kungl. Majrt föreskriver,
genom det allmännas försorg förses med möblering för högst fyra
till representation avsedda rum. Vidare äger biskop, i den ordning och omfattning
Kungl. Maj:t bestämmer, för uppvärmning av åt biskop upplåten
tjänstebostad samt för bränsle, som i sådan bostad eljest användes för hushållsändamål,
erhålla bidrag intill tre fjärdedelar av kostnaderna. Jämlikt
föreskrift i Kungl. Maj:ts cirkulär den 30 april 1937 angående biskopsgårds
förvaltning m. m. utgår för dylika uppvärmnings- och övriga bränslekostnader
årligt bidrag ur kyrkofonden med särskilt uträknade belopp, för närvarande
varierande från 59 procent till 75 procent av kostnaderna.
Enligt 1936 års förordning må åt biskop upplåten tjänstebostad genom
det allmännas försorg förses med rikstelefonförbindelse i enlighet med de
närmare föreskrifter, som av Kungl. Maj:t meddelas. I förenämnda cirkulär
angående biskopsgårds förvaltning föreskrives därjämte, att åt biskop
i tjänsten upplåten bostadslägenhet skall, i den mån rikstelefonförbindelse
till densamma ej redan finnes, på kyrkofondens bekostnad förses med sådan
förbindelse ävensom, där så erfordras, med anknytningsapparat. För en
sådan till biskopens bostadslägenhet anordnad eller redan befintlig telefonförbindelse
utgående abonnemangsavgifter och biskopen påförda särskilda
avgifter för telefonsamtal i tjänsten skola av stiftsnämnden ersättas biskopen.
För installation uppkommande särskild kostnad och i samband därmed
utgående engångsavgifter skola likaledes gäldas av stiftsnämnden.
Jämlikt beslut av 1942 års riksdag (propositionen nr 13, riksdagens skrivelse
nr 64) äger innehavaren av biskopsämbetet i Stockholms stift tillsvidare,
intill dess tjänstebostad för honom, jämlikt vad därom är stadgat,
må bliva anordnad, åtnjuta hyresersättning med ett belopp av högst 6 000
kronor för år. Närmare bestämmelser rörande ifrågavarande ersättning ha
meddelats i Kungl. Maj:ts brev till statskontoret den 30 juni 1942.
Till grund för statsmakternas beslut beträffande den nuvarande regleringen
av biskopens i Stockholms stift bostadsförhållanden låg ett av byggnadsstyrelsen
i skrivelse den 29 september 1941 avgivet förslag. Styrelsen diskuterade
däri vissa tänkbara alternativ till lösning på längre sikt av frågan
om lokaler åt domkapitlet i Stockholms stift och till tjänstebostad åt stiftets
biskop. Emellertid fann styrelsen det erforderligt att för tiden närmast
efter inrättandet av Stockholms stift den 1 juli 1942 provisoriskt ordna
sagda lokalfrågor. Vad speciellt anginge biskopens bostadsförhållanden un
-
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 156.
der provisorietiden fann styrelsen det lämpligast, att denna fråga ordnades
genom att biskopen under denna tid tillerkändes hyresersättning. Denna
ersättning syntes enligt styrelsens mening skäligen kunna bestämmas till
cirka 6 000 kronor, för vilket belopp det syntes styrelsen möjligt att förhyra
en för ändamålet lämplig lägenhet.
I underdånig skrivelse den 22 december 1947 har domkapitlet i Stoekholm
anfört, bland annat.
Det av byggnadsstyrelsen på sin tid föreslagna samt av Ivungl. Maj:t och
riksdagen bestämda hyresersättningsbeloppet har i praktiken visat sig vara
otillräckligt. Den av biskopen sedan den 1 april 1943 förhyrda våningen,
belägen fyra trappor upp Birgerjarlsgatan 18, betingar en grundhyra av
7 800 kronor, vartill kommer bränsletillägg, vilket för åren 1943—1947 uppgått
till respektive 514 kronor 80 öre, 817 kronor 5 öre, 694 kronor 20 öre,
826 kronor 80 öre och 825 kronor 83 öre. Den totala hyreskostnaden utgjorde
alltså 6 364 kronor 80 öre år 1943, 8 617 kronor 5 öre år 1944,
8 494 kronor 20 öre år 1945 och 8 626 kronor 80 öre år 1946 samt torde år
1947 uppgå till 8 625 kronor 83 öre. Våningen omfattar tre stora rum, nämligen
matsal, salong och herrum, det sistnämnda uppkommet genom sammanslagning
av två rum redan före biskopens inflyttande, samt tre sovrum,
två jungfrukammare och kök.
Biskopens verkliga hyreskostnader hava sålunda alltsedan år 1944 avsevärt
överstigit beloppet av hans hyresersättning.
Beträffande möjligheten att inom ramen för hyresersättningens belopp
erhålla en lämplig lägenhet har biskopen uppgivit, att det hösten 1942 visade
sig vara förenat med mycket stora svårigheter att överhuvud erhålla en
lämplig lägenhet och att han, då möjlighet yppade sig att erhålla den
nämnda lägenheten Birgerjarlsgatan 18, icke hade annat val än att omedelbart
förhyra densamma. Ännu mindre torde i nuvarande stund möjlighet
förefinnas att i hyresmarknaden erhålla en lämplig lägenhet till mindre
kostnad än den som den nuvarande bostaden betingar.
Rådande förhållanden på bostadsmarknaden i Stockholm ha alltså medfört
att biskopens bostadskostnader kommit att väsentligt överstiga vad som
förutsattes vid bestämmandet av hyresersättningsbeloppet. En jämförelse
mellan biskopens i Stockholms stift och övriga biskopars bostadsförhållanden
giver vid handen, att den förre vad beträffar bostadsförhållandena är
vida oförmånligare ställd än övriga biskopar i riket. Med anledning härav
får domkapitlet, som finner det skäligt, att en sådan lösning av biskopens
i Stockholms stift bostadsfråga åvägabringas, att denna olikhet i avlöningsförmåner
i möjligaste mån försvinner, hemställa, att biskopens bostadsförhållanden
i fortsättningen måtte ordnas antingen — i första hand — på så
sätt att hyresfri tjänstebostad upplåtes åt biskopen eller genom att han
erhåller dels full ersättning för sina kostnader för förhyrd bostad av den storlek
som kan anses motsvara övriga biskopars tjänstebostäder, dels ersättning
för uppvärmnings- och bränslekostnader efter motsvarande bestämmelser
som gälla för övriga biskopar och dels ersättning för kostnader för telefon
i likhet med övriga biskopar.
Slutligen får domkapitlet hemställa, att biskopen måtte erhålla ersättning
ur kyrkofonden dels för vad han erlagt utöver hyresersättningens belopp,
6 000 kronor, under tiden från och med den 1 april 1943 för hyra, nämligen
17
Kungl. Maj:ts proposition nr 156.
7 050 kronor, dels ersättning för bränsletillägg med belopp, som anses skäligt,
och dels ersättning för installation av en telefonapparat samt abonnemangsavgifter
för samma apparat med tillhopa 784 kronor.
Över domkapitlets framställning ha utlåtanden avgivits av byggnadsstyrelsen,
kammarkollegiet och statskontoret.
Byggnadsstyrelsen har anfört.
På grund av vad i ärendet förekommit finner även byggnadsstyrelsen
skäligt, att biskopen tillerkännes dels en engångsersättning för de merkostnader
i jämförelse med övriga biskopars avlöningsvillkor han själv bestritt
sedan den 1 april 1943 och dels från den 1 januari 1948 en förhöjd årlig
hyresersättning.
Beträffande frågan om ett framtida iordningställande av tjänstebostad
även för biskopen i Stockholms stift får byggnadsstyrelsen erinra om sitt
förslag i skrivelse den 29 september 1941 till statsrådet och chefen för
ecklesiastikdepartementet att inreda sådan bostad i Oxenstiernska huset
(Storkyrkobrinken 2), som äges av statsverket. Ett bättre förslag torde icke
kunna framläggas, om önskemålet att tjänstebostaden helst skall ligga inom
Storkyrkoförsamlingen skall tillgodoses. Möjligheten att genomföra detta
förslag är med hänsyn till bristen å lokaler av alla slag, byggnadsmaterial
och förhållandena å arbetsmarknaden nu svår att bedöma. Utsikt torde dock
förefinnas att genomföra förslaget i samband med, att statsverket övertager
stadens fastigheter i kv. Mercurius, vilket under vissa förutsättningar kan
komma att ske den 1 juli 1949. I avvaktan härå torde biskopen fortfarande
vara nödsakad att förhyra bostadslägenhet.
Byggnadsstyrelsen har intet att erinra emot de av domkapitlet föreslagna
beloppen för engångsersättning till biskopen och har beräknat den del av
erlagda bränsletillägg, som bör ersättas biskopen, till 3 350 kronor. Styrelsen
tillstyrker sålunda, att biskopen beredes ersättning med (7 050 + 3 350 +
-j- 784 =) 11 184 kronor för tiden till den 1 januari 1948 och föreslår, att
hyresersättningen från samma dag höjes till 8 200 kronor.
Kammarkollegiet har yttrat i huvudsak följande.
Kollegiet, som icke har något att erinra mot att biskopen i Stockholms
stift må erhålla full ersättning för den grundhyra å 7 800 kronor för år som
av honom erlagts från och med den 1 april 1943, tillstyrker att från kyrkofonden
må till honom få utbetalas ett belopp av 7 050 kronor, motsvarande
vad han för tiden den 1 april 1943 — den 31 december 1947 utgivit utöver
den honom tillerkända hyresersättningen 6 000 kronor för år.
Däremot ifrågasätter kollegiet, om biskopen bör erhålla ersättning för
vad han under samma tid utgivit i bränsletillägg.
Kollegiet har från domkapitlen i Strängnäs, Västerås och Linköping under
hand begärt uppgifter om de belopp biskoparna där under budgetåren
1945/46 och 1946/47 själva fått vidkännas för sina bränslekostnader. Enligt
de lämnade uppgifterna har biskopen i Strängnäs själv fått betala 912 kronor
respektive 1 133 kronor, biskopen i Västerås 810 kronor respektive 990
kronor för uppvärmning samt 170 kronor respektive 190 kronor för hushållsändamål,
och biskopen i Linköping 903 kronor respektive 917 kronor.
Om biskopen i Stockholm själv skulle få betala bränsletillägget, skulle
han visserligen, eftersom enligt uppgift av byggnadsstyrelsen den i grund2
— 7lihang till riksdagens protokoll 19$8. 1 samt. Nr 156.
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 156.
hyran ingående ersättningen för bränslekostnaden utgör 500 kronor, komma
att få vidkännas en något större procentuell andel av bränslekostnaderna än
övriga biskopar. Vad han själv skulle få erlägga kommer doek att understiga
vad de andra biskoparna själva få utgiva för sina lägenheters uppvärmning.
Kollegiet tillstyrker, att den ur kyrkofonden till biskopen utgående hyresersättningen
må från och med den 1 januari 1948 höjas till 7 800 kronor
för år.
I likhet med övriga biskopar torde biskopen i Stockholm böra erhålla ersättning
för kostnaden för installerandet i bostaden av en rikstelefonförbindelse
och för de abonnemangsavgifter, han hittills fått vidkännas för
denna. Utgifterna härför uppgå till 784 kronor. Vidare torde böra medgivas,
att biskopen må från den 1 januari 1948 från kyrkofonden utfå ersättning för
de för telefonförbindelsen utgående abonnemangsavgifterna och de särskilda
avgifterna för telefonsamtal i tjänsten.
Statskontoret slutligen har i ärendet anfört.
Frågan om anordnande av bostad och övriga erforderliga lokaler åt biskopen
i Stockholms stift har vid ett flertal tillfällen varit föremål för överväganden.
Statskontoret vill betona angelägenheten av att denna fråga
bringas till sin lösning. I avvaktan på att särskild tjänstebostad anvisas, vill
statskontoret icke motsätta sig, att den till biskopen från och med den 1
januari 1948 och tills vidare under tre år utgående hyresersättningen fastställes
till ett belopp av högst 7 800 kronor för år. Härför lärer emellertid
riksdagens medverkan vara erforderlig.
Ämbetsverket anser sig däremot icke kunna tillstyrka, att biskopen erhåller
ersättning för vad han under tiden den 1 april 1943—den 31 december
1947 erlagt i grundhyra utöver den honom tillerkända hyresersättningen,
(i 000 kronor för år, då han såväl vid tillträdandet av ämbetet som vid förhyrandet
av våningen ägt kännedom om storleken av den hyresersättning
han ägt uppbära.
Statskontoret kan slutligen på av kammarkollegiet anförda skäl icke förorda,
att biskopen erhåller ersättning för bränsletillägg.
I övrigt har framställningen icke givit statskontoret anledning till erinran.
Föredraganden. Utredningen i ärendet synes mig ha klarlagt, att den
provisoriska regleringen av bostadsförhållandena för biskopen i Stockholm
i vissa hänseenden för honom medfört ekonomiska konsekvenser, som icke
kunna anses skäliga. Jag tillstyrker, att biskopen tillsvidare, räknat från
1 januari 1948, tillerkännes hyresersättning med ett belopp av 7 800 kronor
för år samt ersättning för abonnemangsavgifter och avgifter för samtal i tjänsten
för i bostaden anordnad tjänstetelefon. Tillika föreslår jag, att biskopen
för de merutgifter, som han hittills under provisorietiden fått vidkännas för
hyra m. m., erhåller gottgörelse med ett belopp av 5 000 kronor i ett för allt.
Jag vill i detta sammanhang framhålla, att jag finner angeläget att frågan
om tjänstebostad åt biskopen löses så snart ske kan. Jag förutsätter att byggnadsstyrelsen
alltjämt uppmärksammar detta spörsmål. Det torde dock få
anses ovisst, om denna fråga kan lösas inom de närmaste åren.
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 156.
Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att
medgiva, att till förhöjning av hyresersättning m. m. åt
biskopen i Stockholms stift må ur kyrkofonden utgå anslag
i enlighet med vad jag i det föregående förordat.
7. Vissa anslag ur kyrkofonden till särskild prästerlig verksamhet
utom riket för tiden den 1 juli 1948—den SO juni 1949.
I proposition (nr 295, punkt 6) till 1947 års riksdag framlade Kungl. Maj:t
förslag angående grunderna för anslag ur kyrkofonden under budgetåret
1947/48 till avlöning av pastorerna i de svenska församlingarna i Köpenhamn,
Berlin, Paris, Helsingfors, Oslo och London ävensom till avlöning av
pastor vid en nyinrättad församling i Buenos Aires. Riksdagen (skrivelse
1947:408) biföll Kungl. Maj:ts förslag.
I anledning av riksdagens beslut meddelade Kungl. Maj:t den 10 juli 1947
bestämmelser i ämnet. Dessa bestämmelser överensstämde med den reglering,
som för utlandspastorerna varit gällande för närmast föregående budgetår.
En redogörelse för avlöningsregleringen lämnades till statsrådsprotokollet
vid min anmälan av motsvarande fråga den 16 maj 1947 (proposition
nr 295).
Jämlikt nämnda bestämmelser av den 10 juli 1947 utgår till utlandspastorerna
provisoriskt lönetillägg. Frågan om fortsatt sådant tillägg för ifrågavarande
präster har — i samband med behandlingen av motsvarande fråga
för övriga kategorier av präster — av mig anmälts härförut under punkt 1.
Genom förutnämnda beslut av den 10 juli 1947 anbefallde Kungl. Maj:t
domkapitlet i Uppsala att, efter samråd med Kungl. Maj:ts vederbörande
minister i utlandet samt efter hörande av vederbörande utlandspastor, inkomma
med erforderlig redogörelse för de ekonomiska förhållanden på utlandspastorernas
stationeringsorter, som kunde vara av betydelse för avvägningen
av utlandspastorernas avlöningsförmåner under tiden närmast
efter budgetåret 1947/48.
Domkapitlet i Uppsala har i anledning härav i skrivelse den 2 oktober 1947
dels meddelat, att av de inkomna utlåtandena framginge, att den nuvarande
höga prisnivån på utlandspastorernas tjänstgöringsorter torde komma att
ytterligare stegras, dels framhållit nödvändigheten av att utlandspastorernas
löneförmåner under nästa budgetår fastställdes till belopp, som motsvarade
eventuellt ökade levnadskostnader.
Föredraganden. Grunderna för regleringen av de avlöningsförmåner åt
pastorer vid svenska församlingar i utlandet, varom nu är fråga, äga giltighet
endast för ett år i sänder. Jag ifrågasätter icke för nästkommande budgetår
någon ändring i dessa grunder, vilka således torde böra gälla ännu ett år.
I detta sammanhang erinrar jag, att svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse
20
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 156.
anhållit, dels att de ur kyrkofonden utgående löneförmånerna åt vissa i utlandet
stationerade svenska sjömanspräster måtte generellt höjas, dels ock
att anslag ur kyrkofonden måtte beviljas åt tre under år 1947 nyinrättade
befattningar av ifrågavarande slag (i Narvik, New York och Stettin). Kammarkollegiet
har ifrågasatt, om den föreslagna löneförbättringen borde medgivas
under nuvarande förhållanden, och beträffande framställningen i övrigt
framhållit, att det ekonomiska läget motiverade största återhållsamhet, särskilt
när fråga vore om nya tjänster, vilkas varaktiga behov ej vore fullt konstaterat.
Med beaktande av vad kammarkollegiet sålunda anfört anser jag
mig icke för närvarande böra tillstyrka bifall till sjömansvårdsstyrelsens förslag.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att
medgiva, att anslag ur kyrkofonden för prästerlig verksamhet
utom riket må för tiden den 1 juli 1948—den 30 juni
1949 utgå i enlighet med vad jag här förordat.
8. Anslag ur kyrkofonden för anlitande av biträde vid handläggning
av boställsärenden och vad därmed äger samband.
Jämlikt stadgande i 6 § kyrkofondslagen skall ur kyrkofonden gäldas
bland annat anslag, som Kungl. Maj:t och riksdagen finna skäligt ställa
till vederbörande statsdepartements förfogande för anlitande av biträde vid
handläggning av boställsärenden och vad därmed äger samband. Under en
följd av år ha inom ecklesiastikdepartementet särskilda experter varit sysselsatta
med sådana arbetsuppgifter. På förslag av Kungl. Maj:t har riksdagen
medgivit, att anslag ur kyrkofonden för ifrågavarande ändamål finge
för vart och ett av nedannämnda budgetår utgå med högst de belopp, som
angivas i följande sammanställning, vilken även utvisar medelsåtgången i
avrundade tal enligt av statskontoret under hand lämnade uppgifter:
Budgetår Anslag Medels&tgång
kronor kronor
1942/43 .................. 12 000 11 400
1943/44 .................. 7 000 5 200
1944/45 .................. 7000 6 000
1945/46 .................. 7 000 6 800
1946/47 .................. 7 000 6 000
1947/48 .................. 15 000
Minskningen av anslaget från och med budgetåret 1943/44 berodde på
att en av ifrågavarande experter erhållit en för ändamålet nyinrättad tjänst
i ecklesiastikdepartementet. Höjningen för innevarande budgetår har i första
hand föranletts av en åt särskild tillkallad expert uppdragen utredning rörande
det ecklesiastika arrendeväsendet.
21
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 156.
Föredraganden. För ifrågavarande ändamål torde för nästa budgetår böra
beräknas samma belopp som för innevarande budgetår. Jag hemställer alltså,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att
medgiva, att för anlitande av biträde vid handläggning
inom ecklesiastikdepartementet av boställsärenden och vad
därmed äger samband må för tiden den 1 juli 1948—den 30
juni 1949 i enlighet med Kungl. Maj:ts beprövande ur
kyrkofonden utgå högst 15 000 kronor.
Vad föredragande statsrådet sålunda under punkterna
1—8 hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,
bifaller Hans Maj:t Konungen samt förordnar, att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Åke Bruhn-Möller.