Kungl. Maj:ts proposition nr 154.
1
Nr 154.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag
till statens utlänning skommission; given Stockholms
slott den 5 mars 1948.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande statsrådet hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allemådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:
GUSTAF ADOLF.
Eije Mossberg.
Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 5 mars 1948.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg,
Nilsson, Sträng, Mossberg, Weijne, Kock.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför
chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Mossberg.
I årets statsverksproposition, elfte huvudtiteln, punkterna 179 och 180,
upptogos anslagen till statens utlänningskommission: avlöningar och till statens
utlänningskommission: omkostnader med allenast preliminärt upp
skattade
belopp, 1 500 000 kronor resp. 252 000 kronor. Anledningen härtill
var, att ordföranden i utlänningskommissionen, N. Hagelin, som den 26 september
1947 tillkallats att såsom sakkunnig inom inrikesdepartementet verkställa
en allsidig utredning beträffande organisationen för utlänningsfrågornas
handläggning, väntades slutföra sitt uppdrag inom den närmaste tiden
och att förslag i ärendet syntes böra underställas 1948 års riksdag.
1—46i 48 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 sand. Nr 154.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 154.
Sedan beredningen av nämnda anslagsfrågor numera avslutats, får jag
ånyo anmäla desamma.
Sammanfattning.
Utredningsmannen har beträffande den centrala utlänningsmyndighetens
organisation bl. a. föreslagit, att den nuvarande utlänningskommissionen skall
omvandlas till en styrelse för utlänningsärenden under chefskap av en överdirektör.
Vidare har förslag framlagts om vissa ändringar i utlänningskungörelsen
av huvudsaklig innebörd, 1) att danska, isländska och norska medborgare
skola befrias från skyldighet att under vistelse här i riket inneha
uppehållstillstånd, 2) att den tid, för vilken lokal myndighet må bevilja
uppehålls- och arbetstillstånd, skall förlängas från 2 till 5 år, 3) att länsarbetsnämnd
skall kunna medgivas rätt att till prövning upptaga ansökan om arbetstillstånd.
Om dessa ändringar kunde, såsom utredningsmannen förordat,
genomföras före ingången av nästa budgetår, skulle under samma budgetår icke
oväsentliga besparingar kunna vinnas.
Jag föreslår i det följande, att utlänningskommissionen — i avbidan på
att den framtida utformningen av utlänningskontrollen blir föremål för utredning
i samband med förestående allmän översyn av utlänningslagstiftningen
— bibehålies såsom ett icke permanent organ. Med hänsyn bl. a. härtill
anser jag, att kommissionens nuvarande organisation bör i stort sett bibehållas
oförändrad. Jag förordar dock, att den avdelning inom kommissionens
kontrollbyrå, som handhar utlänningsstatistiken, överflyttas till den
fristående kansliavdelningen inom kommissionen. Vidare tillstyrker jag, att
den personal hos kommissionen, som icke har extra ordinarie ställning, anställes
såsom extra tjänstemän.
Utredningsmannens förslag till vissa ändringar i utlänningskungörelsen
finner jag — såsom av det följande framgår — omedelbart kunna genomföras
allenast i vad de avse rätt för länsarbetsnämnd att bevilja arbetstillstånd. I
övrigt böra de ifrågasatta ändringarna göras till föremål för fortsatta överväganden.
Härtill har hänsyn måst tagas vid beräkningen av kommissionens
medelsbehov för nästa budgetår.
Utlänningskommissionens avlönings- och omkostnadsanslag äro i riksstaten
för löpande budgetår upptagna med 1 632 000 kronor resp. 280 000 kronor.
För nästa budgetår föreslår jag, att anslagen uppföras med 1 780 000
kronor resp. 225 000 kronor, ökningen av avlöningsanslaget föranledes dels
av att vid den nu gjorda beräkningen av avlöningskostnaderna för den extra
ordinarie personalen hänsyn tagits till den faktiska löneklassplaceringen,
medan lönerna i vederbörande lönegraders lägsta löneklasser genomgående
lades till grund för motsvarande beräkning för budgetåret 1947/48, dels av att
nu men ej för sistnämnda budgetår medräknats ersättningar för övertidsarbete
och till vikarier, dels ock av stegrade kostnader för rörligt tillägg i följd av
förslaget om övergång till extra anställning för den arvodesanställda personalen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 154.
3
Utredningens tillkomst.
Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 26 september 1947 tillkallade
jag samma dag ordföranden och chefen för statens utlänningskommission,
N. Hagelin, att såsom sakkunnig inom inrikesdepartementet verkställa
en allsidig utredning beträffande organisationen för utlänningsfrågornas handläggning.
Den sakkunnige har den 27 januari 1948 avgivit en i ämnet upprättad
promemoria.
över promemorian ha yttranden avgivits av chefen för försvarsstaben,
socialstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, överståthållarämbetet, länsstyrelserna
i Stockholms, Kristianstads, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Värmlands,
Örebro, Kopparbergs, Jämtlands och Norrbottens län, biträdande kriminalpolisintendenten
vid statspolisintendentens expedition, statens kriminaltekniska
anstalt, statens utlänningskommission, utlänningsnämnden, statskontoret,
riksräkenskapsverket, statens lönenämnd, överrevisionen för krisförvaltningen,
landsorganisationen i Sverige, tjänstemännens centralorganisation,
civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund, Sveriges juristförbund samt
decentraliseringsutredningen. Därjämte ha yttranden överlämnats av överståthållarämbetet
från poliskammaren och kriminalpolisintendenten i Stockholm,
av länsstyrelsen i Stockholms län från landsfogden i länet och Stockholms
länsavdelning av föreningen Sveriges landsfiskaler, av länsstyrelsen i
Kristianstads län från landsfogden i länet, av länsstyrelsen i Malmöhus län
från landsfogden i länet och poliskamrarna i Malmö och Hälsingborg, av
länsstyrelsen i Värmlands län från poliskammaren i Karlstad, länsarbetsnämnden
i länet och Värmlands länsavdelning av föreningen Sveriges landsfiskaler,
av länsstyrelsen i Örebro län från landsfogden i länet samt av utlänningskommissionen
från kommissionens personalförening och civilförvaltningens
personalförbund.
Utlänningskoimnissionens nuvarande organisation m. in.
Utlänningskommissionen, som började sin verksamhet den 1 juli 1944, bildades
enligt beslut av 1944 års riksdag genom sammanslagning av utrikesdepartementets
expedition för utländska passärenden med socialstyrelsens
utlänningsbyrå och avdelning för utlänningsförläggningar. Den nya centrala
utlänningsmyndighet, som sålunda tillkom under pågående världskrig, ansågs
— i avbidan på erfarenheter från mera normala förhållanden — böra erhålla
karaktär av provisorium och därför organiseras som en kommission. Denna
skulle bestå av en ordförande och chef samt högst åtta ledamöter. Inom kommissionen
skulle finnas tre byråer, nämligen passbyrån, kontrollbyrån och
sociala byrån, samt en fristående kansliavdelning.
Genom beslut den 15 november 1946 tillkallades ordföranden i utlänningskommissionen,
N. Hagelin, att inom socialdepartementet verkställa översyn
av bl. a. kommissionens verksamhet och organisation, vilken översyn skulle
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 154.
syfta till att skapa en efter fredsmässiga förhållanden anpassad ordning för
handläggningen av utlänningsfrågorna. Till fullföljande av detta uppdrag
avlämnade utredningsmannen bl. a. dels den 31 januari 1947 en promemoria
med förslag om inrättande av en utlänningsstyrelse och dels den 11 februari
1947 en promemoria med förslag till omedelbar avveckling av utlänningskommissionens
sociala verksamhet m. m.
I huvudsaklig överensstämmelse med ett av utredningsmannen i sistnämnda
promemoria framfört förslag förordnade Kungl. Maj:t genom beslut
den 25 april 1947, att vissa av utlänningskommissionens, speciellt dess sociala
byrås, dåvarande uppgifter skulle överföras till medicinalstyrelsen, socialstyrelsen
och arbetsmarknadskommissionen.
Förslaget om inrättande av en utlänningsstyrelse upptogs till behandling
i propositionen nr 270/1947. Utredningsmannen hade föreslagit, att ett fristående
centralt organ, organiserat som ett ämbetsverk, skulle inrättas fr. o. m.
den 1 juli 1947 för utlänningsärendenas handhavande. Som skäl härför hade
utredningsmannen bl. a. anfört, att utlänningskontrollen icke vore att beteckna
som en krisuppgift i den meningen, att den i största utsträckning
kunde avvecklas i och med återgången till fredsförhållanden. Tvärtom nödgades
man förutsäga, att behov av utlänningskontroll skulle föreligga under
överskådlig tid. Yi hade att räkna med, att ett stort antal utlänningar under
avsevärd tid framåt komme att vistas i Sverige och att bland dem skulle
finnas sådana, som ur olika synpunkter icke vore önskvärda här. De omständigheter,
som inverkade på frågan om den allmänna utlänningspolitikens
fastställande och dennas tillämpande på de enskilda utlänningarna, växlade
från tid till annan. Huvudprinciperna i vår första egentliga utlänningslag av
den 17 november 1927 hade visserligen sedan dess ägt bestånd och låge även
till grund för den gällande utlänningslagen. Däremot hade de olika intressen,
som lagstiftningen skulle tillgodose, framträtt med skiftande styrka
under olika tidsperioder. Vid tillkomsten av 1927 års lag hade sålunda i
första hand betonats vikten av att skydda den svenska arbetsmarknaden mot
oreglerad invandring. Yidare hade behovet av kontroll över utlänningarna
ur ordnings- och säkerhetssynpunkt framhållits. Hänsyn skulle vidare tagas
till bl. a. nödvändigheten att garantera tillgängliga bostäder åt den svenska
befolkningen. Under det senaste stora kriget hade därav betingade speciella
säkerhetssynpunkter trätt i förgrunden, varjämte de allmänna utrikespolitiska
avvägandena hade fått stor praktisk betydelse. Asylrättsprincipens upprätthållande
hade påverkat även utlänningspolitiken i allmänhet. Återgången
till fredsförhållanden hade föranlett omvärderingar av huvudsynpunkterna
för utlänningspolitiken. Arbetsmarknads- och befolkningspolitiska ävensom
humanitära synpunkter hade fått ett dominerande inflytande. Även läget på
bostadsmarknaden hade kommit att åter inverka på utlänningsfrågornas bedömande.
De vanliga ordnings- och säkerhetssynpunkterna gjorde sig åter
gällande — t. o. m. avsevärt starkare än före kriget på grund av den ökade
kriminalitet och asocialitet, som blivit en följd av detta. Utvecklingen visade
5
Kungl. Maj.ts proposition nr 154.
alltså, att en allmän utlänningspolitik aldrig kunde fastställas med permanent
giltighet. Politiken måste ständigt anpassas efter växlingarna i det
aktuella läget med hänsyn till förhållandena såväl inom landet som i Europa
och världen i övrigt. Det centrala organ, som erfordrades för beredning av
de allmänna utlänningspolitiska frågorna, borde även handha och ansvara
för tillämpningen av de allmänna riktlinjerna. Då det för kontinuiteten av
verksamheten icke kunde vara lämpligt att överföra utlänningsärendena från
ett verk till ett annat allt efter som olika intressen dominerade, borde dessa
ärenden hänskjutas till ett fristående centralt organ. En uppdelning av utlänningsärendena
mellan de olika centrala myndigheter, som berördes av
desamma, skulle säkerligen innebära en tillbakagång, i första hand beträffande
möjligheterna att kontinuerligt ha en samlad överblick över utlänningsfrågans
växlingar och därav påkallade ändringar av den allmänna utlänningspolitiken.
En dylik splittring av ärendenas handläggning skulle
emellertid betyda ökade svårigheter även för utlänningarna. Ur arbetstekniska
och organisatoriska synpunkter skulle vidare en försämring inträda,
om de hos kommissionen förvarade handlingarna uppdelades på flera myndigheter
eller skulle få tillhandahållas vederbörande myndighet varje gång
ett ärende komme under prövning av någon av dem. Till stöd för förslaget,
att den fristående centrala utlänningsmyndigheten skulle organiseras som ett
ämbetsverk, talade även den särskilda betydelse detta skulle få för personalen.
Det till nyinrättande föreslagna ämbetsverket borde enligt utredningsmannens
mening ställas under ledning av en överdirektör samt även efter avvecklingen
av de sociala ärendena organiseras på tre byråer, nämligen pass-,
kontroll- och kanslibyrån. Den i utlänningskommissionen rådande ordningen
med en styrelse, bestående av intresserepresentanter och lekmän, borde bibehållas.
Dock borde antalet ledamöter minskas från åtta till sju, varjämte
emellertid de tre byråcheferna skulle ingå i styrelsen. Den fastare anställda
personalen, vilken betecknades som stommen eller minimibehovet för framtiden,
föreslogs erhålla befattningar på ordinarie eller extra ordinarie stat,
medan den övriga icke-ordinarie personalen skulle erhålla extra anställning.
Vid anmälan av ärendet i statsrådet den 9 maj 1947 uttalade jag bl. a.,
att det icke syntes lämpligt att binda utlänningsmyndighetens organisation,
förrän frågan om utlänningskontrollens framtida utformning och bedrivande
blivit slutligt avgjord. Jag förordade därför, att frågan om inrättandet av ett
permanent ämbetsverk för utlänningsärenden finge vila i avbidan på den
översyn av utlänningslagstiftningen, som chefen för justitiedepartementet i
annat sammanhang samma dag funnit böra företagas. Med anslutning härtill
tillstyrkte jag, att kommissionen skulle tills vidare bibehållas i oförändrad
form av en särskild styrelse under ordförandeskap av kommissionens chef.
Under sådana förhållanden saknades anledning att utbyta befattningen som
ordförande och chef för kommissionen mot en överdirektörsbefattning. Beträffande
byråindelningen ansåg jag, att den dåvarande ordningen med en
pass- och en kontrollbyrå samt en fristående avdelning borde bibehållas.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 154.
Kansliavdelningen borde förestås av en förste byråsekreterare i lönegrad
Ce 29. Jag fann vidare skäligt, att den mera fast anställda personalen erhölle
extra ordinarie anställning; för personalen i övrigt borde arvodesanställningsformen
tills vidare bibehållas. Vid beräkningen av medelsbehovet
för budgetåret 1947/48 utgick jag från dels att kommissionens personal den
1 juli 1947 skulle bestå av 136 extra ordinarie och 141 arvodesanställda tjänstemän
och dels att den sistnämnda personalgruppen kunde antagas komma
att under budgetåret något nedgå i antal som följd av det inom kommissionen
pågående rationaliseringsarbetet.
Yad jag sålunda förordat föranledde ej erinran från Kungl. Maj:ts eller
riksdagens sida (skrivelse nr 414/1947).
Utlänningskommissionens arbetsuppgifter, pågående rationalisering
av ärendenas handläggning m. in.
I propositionen nr 270/1947, s. 6—11, har lämnats en utförlig redogörelse
för kommissionens arbetsuppgifter, till vilken jag får hänvisa. Med hänsyn
till den senaste utvecklingen på området torde redogörelsen dock böra kompletteras
med följande upplysningar.
Den centrala administrationsapparatens omfattning och utveckling framgår
i viss mån av kommissionens personalstyrka vid olika tidpunkter. Då kommissionen
startade sin verksamhet uppgick sammanlagda antalet tjänstemän
till 194. Ett år senare hade det stigit till 548 och efter ytterligare ett år till
587. Därefter har det sjunkit så att det den 1 juli 1947 utgjorde 452 och den
31 december samma år 349.
Sedan kommissionens sociala verksamhet med utgången av budgetåret
1946/47 i stort sett avvecklats, kunna arbetsuppgifterna sägas vara i huvudsak
helt bestämda av gällande utlänningslagstiftning.
För belysande av omfattningen av kommissionens verksamhet må anföras
följande uppgifter, hämtade ur utredningsmannens promemoria av den 27
januari 1948. Antalet utlänningar uppgick enligt socialstyrelsens och utlänningskommissionens
officiella statistik år
1939 till cirka 20 000
1943 » » 49 000
1945(7?) » » 93 000
1947 (Vio) » » 98 300
1948 (4/i) » » 101200
I dessa siffror ha icke inräknats tillfälligt omhändertagna finska barn eller
från norra Finland till Sverige tillfälligt evakuerad civilbefolkning. Barn
under 16 år ha medräknats endast i den mån de inneha uppehållstillstånd.
Utöver det angivna antalet utlänningar per den 1 oktober 1947 vistades
nämnda dag här i riket dels cirka 30 000 barn utan individuella uppehållstillstånd
och dels cirka 36 700 vuxna utlänningar, för vilka uppehållstillstånd icke
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 154.
erfordrades. Antalet utlänningar i arbete utgjorde vid samma tidpunkt omkring
70 000, huvudsakligen danskar, norrmän, finnar och balter. Antalet av
kommissionen handlagda viserings- samt uppehålls- och arbetstillståndsärenden
under de tre senaste åren framgår av följande tablå.
År |
Yiserings- ärendcn |
Uppehålls-och arbetstill-ståndsärenden |
1945 |
20 630 |
138 476 |
1946 |
33 701 |
133 920 |
1947 |
39 304 |
127 735 |
Omsättningen inom utlänningsstocken framgår i någon mån av antalet
under olika år meddelade förstagångsuppehållstillstånd. År 1943 utgjorde
detta antal 14 663, steg därefter till 28 911 år 1945 och uppgick år 1947 till
26 587.
Under år 1947 påbörjades inom kommissionen en verksamhet, som åsyftade
att inom ramen för gällande utlänningslag förenkla och göra handläggningen
av utlänningsärendena smidigare, dels genom inre rationalisering och dels
genom en decentralisering av ärendena till lokala myndigheter.
Yad först decentraliseringen beträffar har kommissionen — med stöd av
Kungl. Maj:ts kungörelse den 10 januari 1947 (nr 20) — fr. o. m. andra kvartalet
1947 i viss utsträckning tagit i anspråk lokala organ för mottagande av
ansökningar, instämpling av beviljade tillstånd i utlänningarnas legitimationshandlingar
m. m. Verkningarna av denna decentralisering kunna i viss mån utläsas
av, att totalsumman av stämpelavgifter, som uttagits av kommissionen
och som under år 1946 uppgick till 776 184 kronor, under år 1947 sjönk till
384 880 kronor. Men även avgörandet i vissa ärenden har numera delegerats
till lokal myndighet. Med stöd av Kungl. Maj:ts kungörelser den 20 juni och
21 november 1947 (nr 313 och 764) har kommissionen sålunda till lokala
polismyndigheter delegerat beslutanderätten i vissa ärenden avseende uppehålls-
och arbetstillstånd, förlängning av dylika tillstånd, förlängning av
svenskt främlingspass, återresetillstånd och s. k. permission. Det har därvid
ansetts, att det för polismyndigheterna mycket tidskrävande utredningsarbetet
genom en överflyttning av beslutanderätten borde kunna nedbringas.
I ett mycket stort antal fall torde polismyndigheten omedelbart kunna fatta
beslut i ett tillståndsärende. Tidigare måste däremot varje förhållande, som
kunde inverka på beslutet, utförligt redovisas, då ärendet överlämnades till
kommissionen. Vissa allmänna regler för polismyndigheternas behandling av
ärendena ha uppställts och kommissionen har därvid förbehållit sig beslutanderätten
i tveksamma fall. Polismyndighet äger sålunda icke avslå en ansökan
utan måste, om skäl därtill föreligga, överlämna ärendet till kommissio
-
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 154.
nens avgörande. Vid reglernas utformning har hänsyn tagits till att arbetsmarknadsmyndigheterna
skola erhålla ett avgörande inflytande på arbetstillståndsärendenas
handläggning. Länsarbetsnämnds yttrande skall i sådant
ärende vara obligatoriskt och bindande för polismyndigheten.
Genomförandet av angivna decentraliseringsåtgärder har av olika anledningar
blivit fördröjt. Ännu i mitten av februari 1948 handlade sålunda —
enligt vad kommissionen upplyst -—• de lokala organen endast omkring 25 %
av tillståndsärendena. Till denna försening hade främst bidragit svårigheten
att få vissa kommunala myndigheter att åtaga sig i samband med decentraliseringen
uppkommande utgifter. Sedan denna svårighet numera i det närmaste
övervunnits hade man anledning att räkna med, att systemet omkring
den 1 juli 1948 skulle ha hunnit helt återverka på kommissionens arbetsbörda.
Om det inre rationaliseringsarbetet må följande framhållas.
Inom passbyrån har fr. o. m. den 15 januari 1948 påbörjats en sammanslagning
av byråns inrese- och uppehållsavdelningar, varigenom väsentliga
fördelar torde kunna vinnas såväl ur personalbesparings- som registertekniska
synpunkter. Ärendesfördelningen inom inreseavdelningen har tidigare i huvudsak
varit så uppgjord, att de enskilda föredragandena fått sig ålagt att handlägga
ansökningsärendena från vissa bestämda utlandsmyndigheter, oberoende
av sökandenas nationalitet. Hädanefter skola ärendena uppdelas på
passbyråns samtliga föredragande efter sökandenas nationalitet. Förutom att
arbetsfördelningen blir jämnare kommer därigenom samme tjänsteman, som
handlagt ett inreseärende för en utlänning, att i förekommande fall få handlägga
även uppehållstillståndsärenden för denne. Det hos inreseavdelningen
förda specialregistret, omfattande cirka 105 000 kort, och avdelningens dossiermaterial
skall successivt sammanföras med kommissionens centralregister resp.
dossierregister.
För kontrollbyråns del har under år 1947 en betydelsefull förenkling beträffande
utlänningskontrollen genomförts i och med att bostadsupplåtares
skyldighet att göra anmälan angående utlännings avflyttning upphört genom
ändring i utlänningskungörelsen. Det beräknas, att kommissionens centralregister
därigenom erhållit ungefär 400 000 färre bostadsanmälningar än vad
eljest skulle blivit fallet enbart under sista halvåret 1947. En annan förenkling
har genomförts beträffande kontrollregistret. Detta, som innehåller uppgifter
om sådana omständigheter, som kunna inverka på frågan om förlängt
uppehållstillstånd eller inresevisering för utlänning, har självfallet stor betydelse
vid kommissionens handläggning av utlänningsärenden. Tidigare ha
samtliga ansökningshandlingar passerat detta register men under år 1947 har
kommissionens huvuddiarium — centralregistret — försetts med uppgifter
om, huruvida utlänningen förekommer i kontrollregistret. Endast förstagångsansökningar
och ansökningar från utlänningar, som enligt centralregistret
förekomma i kontrollregistret, passera därför numera sistnämnda register.
Ytterligare må framhållas, att den under kontrollbyrån lydande statistiska
avdelningen, vilken vid årsskiftet 1947/48 sysselsatte en förste aktuarie, en
9
Kungl. Maj-.ts proposition nr 15i.
amanuens (halvtid) och 23 biträden, efter viss omläggning av statistiken beräknas
giva sysselsättning åt endast 8—9 biträden under ledning av förste
aktuarien. I samband med den antydda omläggningen av statistiken har det
nationsvis upplagda registret över utlänningar med uppehållstillstånd
nationalitetsregistret — helt nedlagts.
De vidtagna decentraliserings- och rationaliseringsåtgärderna ha medverkat
till att kommissionens tidigare mycket omfattande arbetsbalans kunnat betydligt
reduceras.
Utredningsmannens förslag angående utlänningsärendenas handläggning.
I föreliggande promemoria har utredningsmannen framlagt förslag, vilka
i korthet kunna sägas innebära, dels att utlänningskommissionen skall omvandlas
till ett ämbetsverk under namn av styrelsen för utlänningsärenden,
dels ock att vissa ändringar skola göras i utlänningskungörelsen.
Det nya ämbetsverket skulle ställas under chefskap av en överdirektör.
Styrelsen för verket skulle bestå — förutom av överdirektören såsom ordförande
— av sex ledamöter, varav fyra skulle vara i verket icke anställda
personer och representera lekmannasynpunkterna samt de två återstående utgöras
av verkets byråchefer. För lebmannarepresentanterna skulle utses peisonliga
suppleanter. Styrelsen borde vara beslutför om ordföranden samt
minst tre av de övriga ledamöterna eller deras suppleanter vore närvarande.
Såsom styrelsens beslut borde gälla den mening, varom flertalet förenade
sig, eller, vid lika röstetal för olika meningar, den mening, som ordföranden
biträdde. Till styrelsens överläggningar borde vid föredragning och avgörande
av ärenden, som berörde annan central myndighets verksamhetsområde,
kunna kallas representant för denna myndighet, varvid denne borde
äga att till protokollet anteckna avvikande mening. Å utlänningsmyndighetens
styrelse syntes böra ankomma att uppdraga riktlinjerna för dess verksamhet,
att avgöra viktigare individuella ärenden och större frågor rörande
myndighetens organisation samt i övrigt de slag av ärenden, som enligt instruktionen
för utlänningskommissionen skola avgöras av kommissionen in
pleno. överdirektören borde, såvitt möjligt, deltaga i handläggningen av
alla större och viktigare ärenden. Han borde ensam äga beslutanderätt i alla
de ärenden, i vilkas handläggning han deltoge, med undantag av pleniärenden.
Då antalet ärenden komme att bliva stort, syntes det dock lämpligt att
hålla möjligheten öppen för delegation av beslutanderätten i enskilda ärenden
till byråchef eller annan befattningshavare inom verket. Byråerna skulle
vara två, passbyrån och kontrollbyrån. Kommissionens fristående kansliavdelning
skulle inordnas under passbyrån såsom en administrativ avdelning,
till vilken även de statistiska arbetsuppgifterna borde hänföras. Förutom av
överdirektören, vilken skulle placeras i lönegrad Cpl7, skulle verkets personalstomme
utgöras av det antal extra ordinarie tjänstemän, som enligt beslut
av 1947 års riksdag funnes hos kommissionen. Dock skulle i samband
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 154.
med kansliavdelningens och den statistiska avdelningens uppgående i passbyrån
en förste byråsekreterartjänst i lönegrad Ce 29 utbytas mot en liknande
tjänst i lönegrad Ce 27 och förste aktuarietjänsten i lönegrad Ce 27
ersättas med en aktuarietjänst i lönegrad Ce 24. Den mera tillfälligt anställda
personalen skulle slutligen — i olikhet med vad som gäller vid kommissionen,
där sådan personal f. n. är anställd mot arvode — erhålla anställning
såsom extra tjänstemän. Under förutsättning av bl. a. bifall till utredningsmannens
i det följande behandlade förslag om hävande av uppehållstillståndsskyldigheten
för skandinaviska medborgare kunde det erforderliga antalet sådana
tjänstemän beräknas till 100.
För förslaget om inrättande av en styrelse för utlänningsärenden har utredningsmannen
framfört i huvudsak samma motivering, som i förut omförmälda
promemoria av den 31 januari 1947 förebragtes till stöd för ett då
framlagt liknande förslag. Han bär emellertid nu givit en utförlig historik
över utvecklingen av utlänningslagstiftningen i Sverige och de därav betingade
organisatoriska åtgärderna under olika tidsperioder. Därigenom har
han främst velat visa, att utlänningskontrollen är en verksamhet, som åtminstone
under de senaste tjugu åren haft en relativt bestämd organisationsform
i vad avser det på olika myndigheter ankommande detaljarbetet. Att
utlänningsfrågan icke ens från början bedömts som en fackfråga för ett visst
ämbetsverk illustrerades enligt utredningsmannens mening tydligt av den ursprungligen
genomförda uppdelningen av utlänningsärendena på resp. fackorgan.
Men utvecklingen visade också de strävanden, grundade på olägenheten
av den splittrade kompetensfördelningen, vilka kontinuerligt gjort sig
gällande i riktning mot en enhetlig behandling av frågorna. Kampen mellan
önskvärdheten av att låta varje fackmyndighet svara för sitt område beträffande
utlänningsfrågorna och ändamålsenligheten i en enhetlig handläggning
av dessa kunde sägas redan tidigt ha avgjorts till förmån för den senare
linjen. Det kunde med fog antagas, att en nu företagen uppdelning av utlänningsärendena
mellan de olika fackmyndigheter, som berördes av desamma,
skulle innebära en tillbakagång, som skulle spoliera den vid varje tillfälle
så gott som enhälligt förordade enhetlighet i administrationen, som
successivt åstadkommits. Allmänt kunde sägas, att den från tid till annan
växlande inställningen till utlänningsfrågorna gjorde det nära nog omöjligt
för en för andra facksynpunkter upprättad myndighet att svara för utlänningspolitikens
beredning och tillämpning. Den alltmer märkbara tendensen
till specialisering av de olika ämbetsverkens kompetensområden medförde
också, att det numera vore betydligt svårare än tidigare att finna ett ämbetsverk,
vars ordinarie uppgift inrymde så vida aspekter, att de flesta av de
synpunkter, som borde läggas på utlänningsfrågorna, funnes representerade
inom verket. Därmed kunde även sägas, att varken det centrala arbetsmarknadsorganet
eller ett eventuellt i framtiden tillskapat centralt polisiärt organ
torde kunna förordas som centralt utlänningsorgan. Uppenbart vore visserligen,
att arbetsmarknadsmyndigheten — liksom f. n. — borde ha ett av
-
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 154.
görande inflytande vid ärendenas bedömande ur ren arbetsmarknadssynpunkt
och att de polisiära organens synpunkter inhämtades och vunne beaktande.
Då det emellertid kunde förekomma, att avsteg från det resultat,
vartill ett ärendes bedömande ur enbart arbetsmarknadssynpunkt kunde leda,
av humanitära, polisiära eller andra skäl måste göras, syntes det önskvärt,
att beslutanderätten förlädes till ett mera allmänt forum. Den ordning, som
nu tillämpades med ett omfattande lokalt inflytande från såväl polismyndigheter,
länsstyrelser och länsarbetsnämnder som svenska beskickningar och
konsulat, torde vidare bäst fungera, om uppgiften att vara central utlänningsmyndighet
icke överlätes åt något av centralorganen för dessa lokala myndigheter
utan bibehölles hos ett självständigt ämbetsverk för enbart utlänningsfrågor.
Det syntes nämligen lika litet lämpligt, att ett centralt polisiärt
organ meddelade länsarbetsnämnder och beskickningar direktiv som att
t. ex. arbetsmarknadsstyrelsen i sådant avseende dirigerade de övriga centrala
myndigheternas lokala representation. De starkaste skälen för ett självständigt
utlänningsorgan vore visserligen av kvalitativ art, d. v. s. betingade
av behovet av ett allsidigt och objektivt forum för utlänningslagens tilllämpning
och utlänningspolitikens utformning. Men ett dylikt organ vore
också motiverat med hänsyn till utlänningsfrågans kvantitativa sida. Även
om — vilket f. n. förefölle mindre troligt — antalet utlänningar i en framtid
skulle nedgå till förkrigsnivå och ansökningsfrekvensen underginge motsvarande
minskning, kunde det antagas, att en stab om minst ett 100-tal befattningshavare
under alla omständigheter komme att erfordras för den centrala
handläggningen av ärendena.
Yad angår frågan om det föreslagna ämbetsverkets styrelse har utredningsmannen
till en början framhållit, att den nuvarande kommissionens sammansättning
visat sig mycket lämplig och möjliggjort en allsidig bedömning av
frågorna. Med hänsyn till att de förhållanden, som påverkade utlänningspolitikens
gestaltning, framträdde med växlande styrka, ansåges det dock icke
nödvändigt, att numera direkt föreskriva, att representanter för vissa facksynpunkter
skulle vara representerade. Under normala förhållanden borde
dylika synpunkter som regel inhämtas genom ett remissförfarande. Nuvarande
ordning medförde ofta en dubbelbedömning av ärendena, i det att en
representant för facksynpunkt först hade att i utlänningsmyndighetens plenum
fatta principiell ståndpunkt i en fråga och sedan genom remiss att taga
ställning till samma fråga eller vice versa. Byråcheferna, som i stor utsträckning
bure ansvaret för de av styrelsen uppdragna riktlinjernas praktiska tilllämpning
och genomförande, kunde utgöra ett värdefullt komplement till och
stöd för de övriga styrelseledamöterna. I synnerhet bleve så fallet, om facksynpunkternas
direkta inflytande minskades.
Förslaget, att kansliavdelningen skulle sammanslås med passbyrån, har utredningsmannen
funnit motiverat med hänsyn till att den decentralisering och
rationalisering, som kommissionens verksamhet undergått, huvudsakligen påverkat
passbyråns arbetsuppgifter. Fn sådan sammanslagning skulle emel
-
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 154.
lertid även medföra fördelar ur rationaliseringssynpunkt, varjämte de på
kansliavdelningen handlagda ärendena komme under överinseende av en
byråchef.
Yad slutligen beträffar de föreslagna ändringarna i utlänningskungörelsen,
gå dessa ut på, att uppehållstillståndsskyldigheten för danska, isländska och
norska medborgare skall hävas, att polismyndigheterna, som f. n. av utlänningsmyndigheten
kunna bemyndigas att bevilja uppehålls- och arbetstillstånd
för en tid av högst 2 år, skola kunna medgivas rätt att bevilja dylika tillstånd
för en tid av upp till 5 år samt att länsarbetsnämnd skall kunna av utlänningsmyndigheten
bemyndigas att till prövning upptaga ansökan om arbetstillstånd.
Beträffande förslaget att häva uppehållstillståndsskyldigheten för
skandinaviska medborgare har framhållits, att detta skulle medföra avsevärda
lättnader för polismyndigheterna men även för den centrala utlänningsmyndigheten,
som därigenom skulle kunna minska sitt centralregister med cirka
40 000 kort.
Yttranden.
Liksom fallet var då frågan om inrättande av en permanent utlänningsstyrelse
behandlades vid 1947 års riksdag, har det av utredningsmannen nu framförda
förslaget till en särskild styrelse för utlänningsärenden i
remissvaren blivit föremål för starka meningsmotsättningar.
Tillstyrkande yttranden ha avgivits av chefen för försvarsstaben, socialstyrelsen,
arbetsmarknadsstyrelsen, länsstyrelsen i Malmöhus län, länsarbetsnämnden
i Värmlands län, länsstyrelserna i Örebro och Jämtlands län, biträdande
kriminalpolisintendenten vid statspolisintendentens expedition, utlänningskommissionens
personalförening, tjänstemännens centralorganisation och
civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund. Länsstyrelserna i Värmlands,
Kopparbergs och Norrbottens län ha lämnat förslaget utan erinran.
Utlänningsnämnden har efter att ha erinrat bl. a. om innebörden av 1947
års riksdags beslut uttalat, att, därest tidpunkten för inrättande av en permanent
utlänningsmyndighet nu skulle finnas vara inne, nämnden ur de synpunkter,
som nämnden hade att beakta, icke hade något att erinra mot utredningsmannens
förslag i denna del. Även utlänningskommissionen har intagit en
tveksam hållning. Kommissionen anför sålunda.
Sedan nu tre utredningar kommit till samma resultat, nämligen att förslag
framlagts om inrättande av ett centralt ämbetsverk för utlänningsärenden,
måste behovet av ett sådant anses fastslaget. Med hänsyn till 1947 års riksdags
beslut är kommissionen emellertid tveksam att nu oreserverat tillstyrka
utredningsmannens förslag. Det hade varit önskvärt, att utlänningslagstiftningen
blivit föremål för en allmän översyn i samband med denna utredning.
Kommissionen vill därför föreslå, att en sådan översyn med det snaraste måtte
komma till stånd, så att i vart fall myndighetens organisationsfråga kan erhålla
en slutlig lösning. Det nu rådande tillståndet med ständiga omorganisationer
befrämjar icke den arbetsro och trivsel hos personalen, som är en förutsättning
för ett gott arbete.
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 154.
Kommissionens bibehållande tills vidare såsom central utlänningsmyndighet
har förordats av bl. a. öv er ståthållar ämbetet. Ämbetet har därvid framhållit,
att kommissionen f. n. befunne sig i ett skede av organisatoriska förändringar,
föranledda dels av decentralisering av handläggningen av vissa
ärendegrupper, dels av inre rationaliseringsarbete. Därtill komme, att en
allmän översyn av utlänningslagstiftningen och därmed ett förnyat övervägande
av utlänningskontrollens omfattning vore förestående. Ställning till
utlänningsmyndighetens organisationsfråga borde dessutom enligt ämbetets
mening tagas först vid en tidpunkt, då någorlunda säkra hållpunkter funnes
för att bedöma den mera konstanta och av krigsförhållanden mera oberoende
utlänningsnumerär, varmed vi framdeles kunde ha att räkna. Denna tidpunkt
vore emellertid uppenbarligen ännu icke inne, och det vore därför för tidigt
att redan nu åter aktualisera denna för endast ett år sedan senast prövade
fråga.
Liknande synpunkter ha framförts av länsstyrelserna i Stockholms, Kristianstads
och Göteborgs och Bohus län, kriminaltekniska anstalten och landsorganisationen.
Statskontoret, riksräkenskapsverket, överrevisionen för krisförvaltningen,
decentraliseringsutredningen och civilförvaltningens personalförbund ha icke
funnit några nya omständigheter ha tillkommit, som böra föranleda, att denna
organisationsfråga redan nu upptages till förnyad prövning. Riksräkenskapsverket
har därvid understrukit, att beslut i organisationsfrågan icke borde
fattas förrän förhållandena blivit normala och det faktiska personalbehovet
lättare kunde bedömas. Det funnes sa mycket mindre anledning att forcera
avgörandet som de olägenheter i personalavseende, vilka tidigare varit förbundna
med utlänningskommissionens karaktär av krisorgan, numeia maste
anses vara i huvudsak eliminerade.
Enligt kriminalpolisintendentens i Stockholm mening bör med upprättandet
av en permanent central myndighet för utlänningsärenden anstå, till dess
att frågan om inrättandet av en central polismyndighet blivit slutligt prövad
och avgjord. En sådan central polismyndighet skulle nämligen vara mera
skickad och lämplig att handha utlänningsärendena än en för ändamålet särskilt
inrättad myndighet.
Utredningsmannens förslag rörande det tilltänkta ämbetsverkets organisation
m. m. har berörts endast i ett fåtal yttranden.
Vad först angår namnfrågan har socialstyrelsen, länsstyrelsen i Jämtlands
län och utlänningskommissionen uttalat sig för »utlänningsstyrelsen» i stället
för det tyngre »styrelsen för utlänningsärenden».
Beträffande styrelsens sammansättning ha chefen för försvarsstaben,
kriminalpolisintendenten i Stockholm och utlänningskommissionen framhållit,
att kommissionens nuvarande organisation visat sig lämplig och att den icke
med fördel kunde ersättas av remissförfarande eller dylikt. Nämnda myndigheter
ha därför föreslagit, att det nya verkets styrelse skulle få enahanda sammansättning
som kommissionen. Arbetsmarknadsstyrelsen och länsstyrelsen
14
Kungl. Maj.ts proposition nr 154.
i Örebro län ha ansett, att en representant för förstnämnda ämbetsverk borde
ingå i utlänningsstyrelsen. Enligt länsstyrelsen i Jämtlands län bör det tagas
under övervägande, om icke med hänsyn till försvarsintresset en av ledamöterna
borde vara representant för försvarets ledning. I övrigt syntes det
enligt samma länsstyrelses mening angeläget, att representanter för såväl
arbetsmarknadsmyndigheten som polisväsendet inginge i utlänningsstyrelsen.
Slutligen har länsstyrelsen i Malmö framhållit, att enligt dess mening byråcheferna
icke borde tillerkännas ledamotskap. Dessa skulle i stället i likhet
med andra tjänstemän, som föredroge ärenden inför utlänningsstyrelsen, ha
rätt och skyldighet att till protokollet anteckna från styrelsens beslut avvikande
mening. Vidare borde åtminstone någon av de fyra i verket icke anställda
ledamöterna, vilka skulle representera lekmannasynpunkterna, vara
en i allmänna värv förfaren jurist, som innehade eller innehaft ordinarie domarbefattning.
Sveriges juristförbund har i fråga om byråindelningen framhållit, att
det stora antalet befattningshavare inom kommissionens olika byråer syntes
medföra en viss tungroddhet i handläggningen av ärendena samtidigt som
byiåchefemas arbetsbörda bleve alltför stor och byråcheferna icke medhunne
att i önskvärd utsträckning följa de enskilda ärendenas handläggning. Det
borde därför i det allmännas intresse övervägas, om det icke vore önskvärt
och fördelaktigt att dela upp dessa byråer på flera olika byråer med var sin
byråchef.
Socialstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, utlänningskommissionen, kommissionens
personalförening, civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund,
tjänstemännens centralorganisation och Sveriges juristförbund ha ansett!
att kommissionens kansliavdelning bör bibehållas som en fristående
avdelning. Efter att ha erinrat, att kansliavdelningens arbetsuppgifter
omfatta omhänderhavande av kommissionens medelsförvaltning,
handläggande av ärenden angående kommissionens personal, ekonomi in. m.,
förande av protokoll vid kommissionens plenarsammanträden samt uppsättande
av förslag till besvarande av remisser m. m. har utlänningskommissionen
anfört bl. a.
Kansliavdelningens arbetsuppgifter äro av sådan speciell natur, att de icke
lämpligen böra hänföras till någon av byråerna. Personalfrågor överhuvudtaget
aro så viktiga och svårbemästrade att deras handläggning icke får eftersättas.
Det torde vara uteslutet, att chefen för passbyrån vid sidan av sin egentliga
uppgift skulle ha tid att i erforderlig utsträckning sätta sig in i personalforhailanden
avlöningsförfattningars tolkning m. m. Kommissionens personalorening
har framhållit, att större garanti nås för personalärendenas opartiska
handläggning, om de anförtros en oavhängig avdelning än om de behandlas
på en av byråerna. Även om så icke i verkligheten skulle vara fallet,
kan man dock icke bortse från personalens inställning i denna fråga. Kommissionen
har alltså^ den bestämda uppfattningen, att kansliavdelningen bör
kvarstå som en fristående avdelning under ledning av en kvalificerad tjänsteman.
Kommissionen har däremot icke något att erinra mot, att kontrollbyråns
statistiska avdelning överflyttas till kansliavdelningen.
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 154.
överrevisionen för krisför vattningen har däremot tillstyrkt, att kansliavdelningen
fr. o. m. den 1 juli 1948 inordnas under någon av byråerna.
Beträffande överdirektörens lönegradsplacering har statens lönenämnd
ifrågasatt om icke med hänsyn till bl. a. kommissionens minskade arbetsuppgifter
lönegraden Cp 15 kunde vara till fyllest.
Vad angår de kvalificerade tjänsterna i allmänhet har Sveriges
juristförbund — under erinran om ett av försvarets tjänsteförteckningssakkunniga
gjort och av chefen för finansdepartementet vitsordat uttalande
rörande bl. a. lönegradsplacering av föredragandetjänster (SOU 1946: 94, s.
43; propositionen nr 246/1947) — framhållit, att tjänsteman med i huvudsak
sådana arbetsuppgifter, som avsåges i nämnda uttalande, borde placeras i lönegrad
29, tjänsteman, som utan att intaga byråchefs ställning dock hade mera
kvalificerade uppgifter, i lönegrad 31 samt övriga tjänstemän med någon föredragningsskyldighet,
viss beslutanderätt eller arbetsledande funktioner av
mindre omfattning i lönegrad 27. Lönegrad 24 borde avses för övrig personal,
som lämnat rekryteringsstadiet.
Utlänningskommissionens per sonal förening, civila statsförvaltningens
tjänstemannaförbund och tjänstemännens centralorganisation ha funnit motiverat,
att den nuvarande extra ordinarie personalen uppföres på ordinarie
stat. Enligt civilförvaltningens personalförbund bör ett ökat antal extra
ordinarie befattningar inrättas.
Förslaget att förste byråsekreterartjänsten på kansliavdelningen
och förste aktuarietjänsten nedflyttas från lönegrad Ce 29 till
lönegrad Ce 27 resp. från Ce 27 till Ce 24 avstyrkes av utlänningskommissionen,
kommissionens personalförening, civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund,
tjänstemännens centralorganisation och Sveriges juristförbund. I fråga
om lönegradsplaceringen för aktuarietjänsten anför kommissionen
följande.
Genom de nu genomförda omläggningarna beträffande det statistiska materialets
hopsamlande och bearbetande har avsevärd personalbesparing vunnits,
speciellt genom nedläggandet av arbetet med det s. k. nationalitetsregistret.
Hade detta register färdigställts, hade erforderliga statistiska uppgifter
relativt lätt kunnat utläsas därav med följd att ledningen av det statistiska
arbetet blivit enklare. Som det nu är kvarstår enligt kommissionens
mening svårigheterna att statistiskt sammanställa kommissionens arbetsmaterial.
Även om man utgår från att som hittills specialstatistik varken behöver
eller kan lämnas i fortsättningen, anser kommissionen, att arbetet med den
ordinarie statistiken likväl är av sådan svårighetsgrad, att det motiverar ett
bibehållande av den nuvarande förste aktuarietjänsten.
Med utgångspunkt från att den nu pågående rationaliseringen och decentraliseringen
av handläggningen av utlänningsärendena skall ha hunnit genomföras
och helt återverka på kommissionens arbetsbörda omkring den 1 juli
1948 ävensom från att dispens för skandinaviska medborgare från uppehållstillståndsskyldigheten
icke kommer att medgivas har utlänningskommissionen
uppskattat behovet av extra personal till 124 tjänstemän. Kommis
-
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 154.
sionens personalförening, civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund och.
tjänstemännens centralorganisation ha ansett, att — i avvaktan på resultatet
av bl. a. den nu pågående decentraliseringen av kommissionens verksamhet —
antalet extra tjänstemän under nästa budgetår försiktigtvis icke bör i genomsnitt
beräknas lägre än för löpande budgetår. Vid den föreslagna personalreduceringen
bör enligt nämnda personalsammanslutningars mening under alla
förhållanden den nuvarande arvodesbefattningen som sekreterare för inreseärenden
bibehållas. Sveriges juristförbund avstyrker indragande av befattningar
som förste byråsekreterare eller notarie.
Beträffande de av utredningsmannen förordade ändringarna i utlänningskungörelsen
har förslaget, att länsarbetsnämnd skall kunna till
provning upptaga ansökan om arbetstillstånd, så gott som undantagslöst tillstyrkts
eller lämnats utan erinran. Förslagen i övrigt ha däremot väckt betänkligheter
hos ett stort antal myndigheter. Vad särskilt angår frågan om befrielse
för danska, isländska och norska medborgare från skyldigheten att inneha
uppehållstillstånd har framhållits, att det icke borde komma i fråga att utan
noggrant övervägande av konsekvenserna av ett sådant beslut upphäva den
hittillsvarande tremånadersgränsen för skandinavernas rätt att utan tillstånd
vistas här i riket. Under inga omständigheter borde åtgärder i sådan riktning
vidtagas utan överenskommelse med vederbörande grannländer och endast
under förutsättning att fullständig ömsesidighet åstadkommes mellan de
berörda länderna. Arbetsmarknadsstyrelsen har erinrat, att ett förslag till
konvention mellan de nordiska länderna om åvägabringande av en gemensam
nordisk arbetsmarknad utarbetades vid den nordiska socialministerkonferensen
i Köpenhamn i september 1945 och att detta förslag ännu icke lett
till avtal i vidare mån än att Sverige och Danmark den 18 november 1946
överenskommit om förmedling av arbetskraft m. m. Denna överenskommelse
hade dock ännu icke på avsett sätt trätt i kraft. Med hänsyn härtill och till
de i vissa fall mindre goda erfarenheter, som den i vårt land sedan år 1943 tilllämpade
arbetstillståndsbefrielsen för de nordiska folken givit vid handen,
funne styrelsen den av utredningsmannen väckta frågan icke böra tills vidare
föranleda någon åtgärd. I första hand borde konventionsförslaget genomföras,
men enligt vad styrelsen hade sig bekant förelåge icke f. n. förutsättningar
därför.
Departementschefen.
Jag vill inledningsvis erinra, att jag i samband med beräkningen av utlänningskommissionens
medelsbehov för innevarande budgetår beträffande frågan
om kommissionens fortbestånd bl. a. uttalade, att behov av någon form
av utlänningskontroll komme att föreligga under tid, som då kunde överblickas.
För sammanhållningen och tillämpningen av en efter tidsläget anpassad
utlänningspolitik syntes mig även framdeles erfordras en central utlänningsmyndighet.
Det förhållandet, att reglering av invandringen till
Sverige vore erforderlig, innebar emellertid enligt min mening icke, att det
nuvarande systemet och formerna därför vore de mest lämpliga. Jag hade
17
Kungl. Maj:ts proposition nr 154.
kommit till den uppfattningen, att det rådande systemet för utlänningskontroll
i 1''lera avseenden kunde förenklas och göras smidigare utan att syftet
med detsamma eftersattes. Vissa förenklingar, som varit möjliga inom ramen
för gällande lag, hade genomförts av kommissionen. Förändringar av mera
genomgripande art förutsatte ytterligare undersökningar och överväganden.
Frågan om revidering av utlänningskontrollen syntes lämpligen böra upp
tagas i samband med den översyn av utlänningslagstiftningen, som chefen för
justitiedepartementet i annat sammanhang hade funnit böra företagas. V ad
gällde den även då aktuella frågan om inrättande av ett permanent ämbetsverk
för utlänningsärendena framhöll jag, att det syntes mig icke lämpligt att
binda organisationen förrän frågan om utlänningskontrollens framtida utformning
och bedrivande blivit slutligt avgjord. Jag förordade därför, att
detta organisationsspörsmål finge vila i avbidan på nämnda översyn av utlänningslagstiftningen
och att kommissionen tills vidare bibehölles. Vad sålunda
förordats föranledde icke erinran från riksdagens sida.
Någon översyn av utlänningslagstiftningen har ännu icke påbörjats. Enligt
vad jag inhämtat kommer emellertid chefen för justitiedepartementet att
inom den närmaste tiden hos Kungl. Maj:t hemställa om bemyndigande att
tillkalla sakkunniga för detta ändamål.
Jag har visserligen av vad utredningsmannen anfört funnit, att skäl
kan anföras för att frågan om inrättandet av en särskild utlänningsstyrelse
icke längre bör skjutas på framtiden. Med hänsyn till att den
utredning, varvid riktlinjerna för den framtida utlänningskontrollen skola
närmare övervägas, nu är omedelbart förestående, finner jag det dock välbetänkt
att — i avbidan på resultatet av denna utredning — låta med avgörandet
av detta spörsmål tills vidare anstå, i synnerhet som det kan antagas att över
synen av utlänningslagstiftningen kan komma att påkalla vissa ytterligare
organisatoriska förändringar, vilkas genomförande i så fall böra samordnas
med tillämpliga delar av den nu föreliggande utredningen. Utlänningsmyndigheten
bör därför enligt min mening tills vidare i stort sett bibehållas
vid sin nuvarande form. Jag tillstyrker alltså, att kommissionen
alltjämt skall utgöras av en särskild styrelse under ordförandeskap av
kommissionens chef och med särskilda intresserepresentanter och lekmän
såsom ledamöter. Med bibehållande tills vidare av kommissionsformen
följer vidare, att myndighetens namn icke bör ändras. Likaså torde
under sådana förhållanden anledning saknas att utbyta den nuvarande chefs
befattningen mot eu överdirektörsbefattning. Beträffande byråindelningen
föreslår jag icke annan ändring än att den under kontrollbyrån lydande
statistiska avdelningen inordnas under den fristående kansliavdelningen.
Förutom en jämnare fördelning av göromålen mellan de båda byråerna synes
genom denna åtgärd en viss rationalisering av kommissionens arbete kunna
vinnas, ej minst med tanke på möjligheterna att effektivt utnyttja personalen
på den statistiska avdelningen, där arbetsuppgifterna under senare tid väsentligt
avtagit i omfattning.
2—ibi 48 flihavg till riksdagens protokoll 1948. 1 sand. Nr 154.
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 154.
I fråga om kommissionens på extra ordinarie stat anställda personal föreslår
jag icke någon förändring. Antalet sådana befattningshavare skulle alltså
liksom f. n. utgöra 136. Jag vill dock beträffande den å statistiska avdelningen
placerade förste aktuarietjkristen i lönegrad Ce 27 icke underlåta att
framhålla, att jag med hänsyn till bl. a. den avtagande omfattningen av de
statistiska arbetsuppgifterna hyst viss tveksamhet om behovet av en så högt
placerad befattningshavare för dessa arbetsuppgifter. Enär enligt vad jag inhämtat
göromålen emellertid äro av den art, att det är önskvärt, att innehavaren
av tjänsten är utrustad med sådan kompetens, som i allmänhet fordras
av förste aktuarier, vill jag icke föreslå något utbyte av tjänsten mot lägre
befattning. Jag förutsätter dock därvid, att kommissionen, i den mån befatt
ningshavaren icke kan beredas full sysselsättning med statistiska uppgifter,
åt honom uppdrager att fullgöra andra likvärdiga åligganden inom kommissionen.
Att till antalet närmare bestämma den övriga icke-ordinarie personalen
har jag bl. a. med hänsyn till det inom kommissionen pågående rationaliseringsarbetet
icke funnit möjligt. Dock synes anledning f. n. saknas att vid
ingången av nästa budgetår behöva räkna med större antal än som angivits
av kommissionen i dess yttrande, d. v. s. 124. Förslaget att denna personal
fr. o. m. nästa budgetår skall erhålla anställning såsom extra tjänstemän vill
jag tillstyrka, helst som detta torde stå i överensstämmelse med de av 1947
års riksdag godkända principerna för användningen av de olika anställningsformerna
(jfr Kungl. Maj:ts cirkulär till statsmyndigheterna den 30 juni
1947, SFS nr 542, angående vissa anställnings- och tjänstgöringsförhållanden
inom statsförvaltningen). Härtill kommer emellertid, att kostnadsskillnaden
vid övergång från arvodesanställning till anställning som extra tjänstemän
torde bliva obetydlig. Kommissionens löneplan för arvodister medgiver sålunda
enligt vad jag inhämtat utbetalning av arvoden med belopp motsvarande
vad som vid extra anställning skulle utgå i lön jämte rörligt tillägg i
praktiskt taget alla för vederbörande tjänstemän beräkneliga löneklassplaceringar.
Endast beträffande amanuenserna, för vilka arvodet i kommissionens
löneplan är maximerat till 900 kronor, skulle — vid tillämpning analogivis
av befordringskungörelsens bestämmelser (SFS nr 436/1947) — fall kunna
förekomma, där befattningshavaren såsom extra tjänsteman skulle erhålla
ökade kontanta löneförmåner. Vidare skulle vid extra anställning av personalen
den anledning till irritation hos personalen försvinna, som ligger däri,
att de nu tillämpade båda reglementena — statens allmänna avlöningsregleniente
och krisavlöningsreglementet — innehålla olika bestämmelser i fråga
om bl. a. semestertid och övertidsersättning.
Enligt under förra året genomförda ändringar i utlänningskungörelsen äger
utlänningskommissionen rätt att bemyndiga lokal polismyndighet att bevilja
uppehålls- och arbetstillstånd för en tid av högst 2 år. I syfte att åstadkomma
eu lättnad i utlänningskommissionens arbetsbörda har utredningsmannen nu
Kungl. Maj:ts proposition nr 154. 19
föreslagit, att denna delegationsrätt skall i vad avser arbetstillståndsärenden
utvidgas att omfatta även länsarbetsnämnd. Detta förslag föranleder icke erinran
från min sida. Jag bär därför för avsikt att inom den närmaste tiden
underställa förslag därom Kungl. Maj ds prövning. Med de övriga av utredningsmannen
i samma syfte förordade åtgärderna — förlängning av den tid,
för vilken lokal myndighet skall kunna bevilja uppehålls- och arbetstillstånd,
samt dispens för skandinaviska medborgare från skyldigheten att inneha
uppehållstillstånd — synas däremot tills vidare böra anstå. Yad angår
den förstnämnda av dessa åtgärder böra erfarenheter av den nuvarande ordningen
med tillstånd för högst 2 år avvaktas, innan bemyndigandet ökas till
att avse femårstillstånd, i synnerhet som en nu genomförd utvidgning icke
torde få någon omedelbar praktisk betydelse. Ett upphävande av uppehållstillståndsskyldigheten
för danskar, islänningar och norrmän skulle visserligen
— såsom utredningsmannen betonat — medföra icke oväsentliga besparingar.
I likhet med åtskilliga myndigheter anser jag dock, att slutlig ställning till
denna fråga icke bör tagas utan att konsekvenserna av en sådan åtgärd först
noggrant övervägts och garantier erhållits för att motsvarande förmån tillförsäkras
svenska medborgare under vistelse i Danmark, Island eller Norge.
Då några förhandlingar härom ännu icke upptagits med de berörda länderna,
saknas emellertid f. n. upplysning om den inställning, man där har till detta
svårbedömbara problem.
Anslagsberäkningar för budgetaret 1948/49.
l:o) Statens utlänningskommission: Avlöningar, förslagsanslag.
Budgetår
1944/45 .........
1945/46 .........
1946/47 .........
1947/48 .........
1948/49 (förslag)
Anslag Nettoutgifter
700 000 1 614 286
700 000 2 654 156
1 500 000 2 442 381
1 632 000 —
1 780 000 —
Kungl. Maj:t har den 30 juni 1947 fastställt avlöningsstat för kommissionen
(statsliggaren, s. 374).
Avlöningskostnadema för den föreslagna styrelsen för utlänningsärenden
ha av utredningsmannen — med utgångspunkt från att danska, isländska och
norska medborgare under budgetåret 1948/49 dispenseras från uppehållstil 1-ståndskravet — beräknats till 1 627 900 kronor enligt följande fördelning.
A. Styrelsen för utlänningsärenden.
1. Avlöning till överdirektören .............................. kronor 21 900
2. Avlöningar till extra ordinarie personal ................ » 910 000
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal ............ » 490 000
4. Rörligt tillägg .............................................. » 170 000
5. Arvoden till ledamöter och suppleanter i styrelsen — » 7 000
6. Ersättningar till av styrelsen anlitade sakkunniga...... » 1 000
20
Kungl. Maj.ts proposition nr 154.
B. Utlänningsnämnden.
1. Arvoden till ledamöter och suppleanter i utlännings
nämnden
.................................................. > 8 000
2. Avlöningar till kanslipersonal hos utlänningsnämnden » 20 000
Summa kronor 1 627 900
Med anslutning härtill har utredningsmannen bl. a. uttalat.
Beräkningen av avlöningskostnaderna för styrelsens personal har skett
under hänsynstagande till envar nuvarande tjänstemans väntade löneklassplacering
under budgetåret 1948/49. Jämfört med motsvarande kostnader
under innevarande budgetår måste med hänsyn till avlöningsförfattningarnas
föreskrifter om befordringsgång och löneklassuppflyttningar lönekostnaderna
för samma tjänstemän bliva högre under budgetåret 1948/49. Som oundgängligt
minimibehov för att styrelsen skall på ett tillfredsställande sätt kunna
lösa sina arbetsuppgifter har utredningsmannen för budgetåret 1948/49 räknat
med en genomsnittlig personalstyrka på sammanlagt 237 tjänstemän mot
f. n. 349. En ofrånkomlig förutsättning för att personalen till den 1 juli 1948
skall ha kunnat nedbringas i beräknad omfattning är givetvis, att den minskning
i styrelsens arbetsuppgifter, som väntas bliva följden av de av utredningsmannen
föreslagna åtgärderna, inträder i så god tid, att nedskärningen
av tjänstemännens antal under hänsynstagande till gällande uppsägningstid
— flertalet åtnjuta tre månaders uppsägningstid — kommer att kunna genomföras
till den 1 juli 1948. Därest så icke skulle bliva fallet och alltså viss personal
utöver den beräknade måste kvarbliva i tjänst efter nämnda tidpunkt,
kommer detta givetvis att öka avlöningskostnaderna.
Utlänningskommissionen har i sitt yttrande över promemorian förklarat sig
icke ha något att erinra mot beräkningen av de i utredningsmannens kostnadsfördelning
upptagna posterna till avlöning till överdirektören, till ersättningar
till av styrelsen anlitade sakkunniga, till arvoden till ledamöter och
suppleanter i utlänningsnämnden samt till avlöningar till kanslipersonal hos
utlänningsnämnden. Beträffande de övriga posterna har kommissionen anfört
bl. a. följande.
Posten till avlöningar till extra ordinarie personal föreslås höjd till 915 000
kronor. Kommissionen har därvid tagit hänsyn till den ökning med i runt tal
3 000 kronor, som ett bibehållande av en förste byråsekreterartjänst i Ce 29
och en förste aktuarietjänst i Ce 27 innebär. Därjämte har räknats med kostnader
för övertid och vikarier i samband med ledigheter för sjukdom och barnsbörd.
Posten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal beräknas till 655 000
kronor, i vilken summa de beräknade lönekostnaderna för 124 tjänstemän samt
kostnader för övertidsarbete och vikarier ingå.
Kostnaderna för rörligt tillägg beräknar kommissionen till 190 000 kronor.
För arvoden till ledamöter och suppleanter i styrelsen föreslår kommissionen
ett belopp av 9 000 kronor.
De sammanlagda avlöningskostnaderna för den föreslagna styrelsen för utlänningsärenden
uppgå sålunda enligt kommissionens beräkningar till 1 819 900
kronor. Motsvarande kostnader för utlänningskommissionen under innevarande
budgetår ha i jämförelse härmed uppskattats till 2 050 000 kronor. I
21
Kungl. Maj ds proposition nr 154.
detta belopp ingå beräknade utgifter för övertidsersättningar och för vikarier
i samband med havandeskap, långvarig sjukdom och semester med tillhopa
126 000 kronor.
Departementschefen. Vid bibehållande av kommissionsformen för den
centrala utlänningsmyndigheten böra medel under avlöningsanslaget beräknas
för följande ändamål, nämligen till ersättning till ordföranden för mistade
avlöningsförmåner, till arvoden åt ordförande, vice ordförande och ledamöter,
till ersättningar till av kommissionen anlitade sakkunniga, till arvoden till
ledamöter och suppleanter i utlänningsnämnden, till avlöningar till ickeordinarie
personal samt till rörligt tillägg. Ersättningar till utlänningsnämndens
kanslipersonal förutsättas härvid fortfarande skola utgå från den till
kommissionen för motsvarande ändamål anvisade posten.
För ersättning till ordföranden för mistade avlöningsförmåner,
för arvoden åt ordförande, vice ordförande och ledamöter,
för ersättningar till av kommissionen anlitade sakkunniga
samt för arvoden till ledamöter och suppleanter i utlänningsnämnden
torde liksom för löpande budgetår böra avses 15 000,
20 000, 2 000 resp. 10 000 kronor.
Såsom av det föregående framgår bör beräkningen av kostnaderna för
avlöningar åt kommissionens personal ske med utgångspunkt från
att någon lättnad i kommissionens arbetsbörda icke kommer att inträda som
följd av ändrade bestämmelser om uppehållstillståndsskyldighet för utländska
medborgare. Under denna förutsättning har kommissionen räknat med en
sammanlagd personalstyrka för nästa budgetår av 260 tjänstemän, varav 136
extra ordinarie och 124 extra.
Vid sin beräkning av medelsbehovet för avlöningar åt den extra ordinarie
personalen har kommissionen utgått från att denna personal skulle liksom f. n.
utgöras av 2 byråchefer i lönegrad Ce 33, 3 förste byråsekreterare i lönegrad
Ce 29, 4 förste byråsekreterare i lönegrad Ce 27, 1 förste aktuarie i lönegrad
Ce 27, 6 byråsekreterare i lönegrad Ce 24, 11 amanuenser i lönegraderna
Cf 17—Ce 24, 1 registrator och kassör i lönegrad Ce 18, 2 kansliskrivare i lönegrad
Ce 15, 8 kontorister i lönegrad Ce 13, 14 kanslibiträden i lönegrad Ce 11,
1 förste expeditionsvakt i lönegrad Ce 11, 3 expeditionsvakter i lönegrad Ce 9
samt 80 kontors- och skrivbiträden i lönegraderna Cf 4—Ce 8. Enligt upplysningar,
som jag inhämtat under hand, har kommissionen — med utgångspunkt
från befattningshavarnas nuvarande löneklassplaceringar — uppskattat de
sammanlagda grundlönerna för dessa befattningshavare till 884 000 kronor.
Vidare har ett belopp av 31 000 kronor ansetts erforderligt för att bestrida
kostnaderna för övertidsarbete samt för vikarier vid sjukdom, havandeskap
och semester. Kostnaderna för löneklassuppflyttningar ha slutligen beräknats
skola täckas av de besparingar, som i ett fåtal fall förväntas uppstå, då extra
ordinarie befattningshavare icke själv uppehåller sin tjänst. De samman
lagda kostnaderna för denna personalkategori skulle alltså enligt kommissio
nens beräkningar uppgå till 915 000 kronor.
22
■Kungl. Maj:ts proposition nr löd.
Enligt vad som vidare upplysts har kommissionen utgått från att de extra
tjänstemännen nästa budgetår skola vara fördelade på följande lönegrader:
1 förste byråsekreterare i Cg 27, 4 amanuenser i Cg IT—24, 3 assistenter i
Cg 19, 2 kontorister i Cg 13, 10 kanslibiträden i Cg 11 samt 104 kontorsbiträden
i Cg 8. Grundlönerna till denna personal har kommissionen beräknat till
634 000 kronor. Därvid har i regel räknats med lön enligt lägsta löneklassen
inom vederbörande lönegrader. De tjänstemän i skriv- och kontorsbiträdesställning,
som beräknas kvarstanna efter personalreduceringen, ha varit anställda
hos kommissionen så länge, att de redan nu uppnått arvode motsvarande
minst lön enligt löneklass 8. Ersättningarna för övertidsarbete och till
vikarier ha för denna personalgrupp beräknats till 21 000 kronor. Avlöningskostnaderna
för extra tjänstemän skulle alltså uppgå till sammanlagt 655 000
kronor.
Kommissionens sålunda gjorda beräkningar, enligt vilka de sammanlagda
kostnaderna för avlöningar till den icke-ordinarie personalen skulle uppgå
till (915 000 + 655 000) 1 570 000 kronor, föranleda i och för sig icke erinran
från min sida. Jag vill dock föreslå, att beloppet avrundas till 1550 000
kronor, vilket belopp i enlighet med vad jag förut framhållit bör avses för
avlöningar åt jämväl utlänningsnämndens kanslipersonal.
Till rörligt tillägg beräknar jag 183 000 kronor.
Kommissionens avlöningsstat för budgetåret 1948/49 skulle alltså upptaga
följande poster:
1. Ersättning till ordföranden för mistade avlöningsför
måner
...................................................... kronor 15 000
2. Arvoden åt ordförande, vice ordförande och ledamöter » 20 000
3. Ersättningar till av kommissionen anlitade sakkunniga » 2 000
4. Arvoden till ledamöter och suppleanter i utlännings
nämnden
.................................................. 10 000
5. Avlöningar till icke-ordinarie personal .................. » 1 550 000
6. Rörligt tillägg ...................................... » 183 000
Summa kronor 1 780000
I förhållande till det för budgetåret 1947/48 för motsvarande ändamål anvisade
beloppet innebär detta en ökning med 148 000 kronor. Denna ökning
förklaras dels av att vid de nu gjorda beräkningarna hänsyn tagits till de
extra ordinarie befattningshavarnas faktiska löneklassplacering, medan man
vid anslagsberäkningarna för löpande budgetår — vid vars ingång nämnda
befattningshavare övergingo från arvodesanställning till extra ordinarie anställning
— utgick från lönerna i lägsta löneklassen inom vederbörande lönegrader,
dels av att nu men ej för budgetåret 1947/48 räknats med övertidsersättningar
och kostnader för vikarier, dels ock av den stegring av kostnaderna
för rörligt tillägg, som inträder som följd av att den mindre fast anställda
personalen erhåller extra anställning.
23
Kungl. Maj:ts proposition nr lod.
2:o) Statens utlänningskommission: Omkostnader, förslagsanslag.
Budgetår |
Anslag |
Nettoutgifter |
1944/45 ................... |
......... 150 000 |
552 958 |
1945/46 ................... |
......... 150 000 |
504 621 |
1946/47 .................. |
......... 150 000 |
353 119 |
1947/48 ................... |
......... 280 000 |
— |
1948/49 (förslag) ......... |
......... 225 000 |
— |
Kungl. Maj:t har den 30 juni 1947 fastställt följande omkostnadsstat för
kommissionen, att tillämpas under budgetåret 1947/48.
Om/costnadsstat.
1. Sjukvård in. m., förslagsvis.................................. kronor 15 000
2. Reseersättningar, förslagsvis ................................ » 15 000
3. Expenser, förslagsvis.......................................... » 250000
Summa kronor 280 000
Vtredningsmapmen har uppskattat medelsbehovet för nästa budgetår till
225 000 kronor, varav 15 000 kronor till sjukvård m. m., 15 000 kronor till
reseersättningar och 195 000 kronor till expenser.
Vtlänningskommissionen har förklarat sig icke ha något att erinra mot
utredningsmannens beräkningar.
Departementschefen. Jag föreslår, att anslaget för nästa budgetår i enlighet
med utredningsmannens förslag upptages till 225 000 kronor.
Hemställan.
På grund av vad jag i det föregående anfört får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen
att för budgetåret 1948/49 under elfte huvudtiteln anvisa
l:o) till Statens utlänningskommission: Avlöningar ett för -
slagsanslag av .......................................... kronor 1 780 000
2:o) till Statens utlänningskommission: Omkostnader ett
förslagsanslag av .......................................... kronor 225 000
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att proposition
skall avlåtas till riksdagen av den lvdelse, bilaga
till detta protokoll utvisar.
ör protokollet:
K. A. Åkerberg.