Kungl. Maj.ts proposition nr 146.

Nr 146.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anställningsoch
avlöningsförhållanden för viss icke-ordinarie
personal vid domstolarna; given Stockholms slott den
5 mars 1948.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över justitiedepartementsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Herman Zetterberg.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 5 mars 1948.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg,
Nilsson, Sträng, Mossberg, Weijne, Kock.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler
chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, fråga om anställnings-
och avlöningsförhållanden för viss icke-ordinarie personal vid domstolarna
samt anför följande.

I propositionen nr 268 till 1947 års riksdag uttalade jag mig för att en
höjning av hovrättsfiskalernas löneställning borde komma till stånd. I anslutning
därtill anförde jag, att det kunde vara föremål för tvekan, huruvida
höjningen borde, i likhet med vad som vid 1947 års riksdag beslutats

1 Dihang till riksdagens protokoll 19i8. 1 samt. Nr 146.

Kunpl. Maj:ts proposition nr 146.

för amanuenser inom statsförvaltningen, ske med fastställande av viss tidsbestämd
befordringsgång för hovrätternas domaraspiranter. Innan detta och
därmed sammanhängande spörsmål närmare utretts, var jag icke beredd att
upptaga frågan om en allmän omreglering av fiskalernas — och därmed
tingssekreterarnas — löneställning. Då emellertid de extra fiskalernas löneställning
i jämförelse med den lönegradsplacering, som beslutats för de
yngre amanuenserna inom statsförvaltningen, framstod såsom särskilt
ogynnsam, fann jag det synnerligen önskvärt att utan tidsutdräkt åvägabringa
en förbättring för dessa befattningshavare. En lämplig avvägning
kunde ernås genom att de extra fiskalerna uppflyttades från dåvarande
lönegrad Ex 20 till lönegrad Ex 22 (nuvarande Cg 23).

Mot vad sålunda anförts framställdes ej erinran från riksdagens sida (rd.
skr. nr 449).

Genom beslut den 1 augusti 1947 har Kungl. Maj :t sedermera uppdragit
åt 1944 års personalutredning att verkställa utredning i fråga om befordringsgången
för fiskaler i hovrätterna och motsvarande personal i kammarrätten
samt att till Kungl. Maj :t inkomma med de förslag, vartill den verkställda
utredningen kunde giva anledning. Till fullgörande av uppdraget
har personalutredningen den 29 november 1947 avgivit förslag i ämnet.

Sedan förslagen varit föremål för remissbehandling, anhåller jag, i enlighet
med vad som uttalats i årets statsverksproposition (II ht s. 52), att nu
få anmäla detta ärende såvitt avser hovrätternas fiskalspersonal.

Översikt över nuvarande förhållanden.

Befordringsgång. Efter avlagd juris kandidatexamen och fullgjord tingstjänstgöring
(2l/2 år) anställes aspirant på domaranställning såsom f i skalsaspirant
i hovrätt och undergår i denna egenskap prövning under
V2—1 år. Om han godkännes, d. v. s. finnes lämplig att erhålla domarförordnande,
anställes han, under förutsättning att plats finnes, såsom extra
fiskal. Efter omkring l1/, års tjänstgöring i sistnämnda egenskap, delvis
under fortsatt prövning, kan i allmänhet anställning i domsaga såsom e xtra
ordinarie tingssekreterare påräknas. Efter omkring 3
års dylik tjänst återinträder vederbörande i hovrätten, nu regelmässigt såsom
extra ordinarie fiskal, varefter han så småningom erhåller
förordnande såsom adjungerad ledamot och senare befordras till
assessor. Avvikelser från nämnda normala befordringsgång förekomma
i större eller mindre utsträckning. Särskilt må nämnas, att jämte anställning
såsom tingssekreterare förekommer anställning såsom s. k. fiskalskompetent
biträde i domsaga samt såsom vattenrättssekreterare.

Löneställning. Fiskalsaspirant åtnjuter arvode med belopp motsvarande
de kontanta avlöningsförmåner, som skulle tillkomma honom, om han vore
extra tjänsteman tillhörande ortsgrupp 5 i lönegraden Cg 19, löneklass 19,
dock att fiskalsaspirant i hovrätten för Övre Norrland åtnjuter arvode med
600 kronor högre belopp. För fiskalsaspirant skall i övrigt i tillämpliga delar

Kungl. Maj:ts proposition nr 146.

gälla vad som för extra befattning tillhörande nämnda lönegrad och löneklass
är föreskrivet beträffande semester och semesterersättning, tjänstledighet,
vikariatsersättning, reseersättning och tjänstgöringstraktamente,
sjukvård, begravningshjälp samt beräkning och utbetalning av kontanta
löneförmåner.

Extra fiskal tillhör i egenskap av extra tjänsteman lönegrad Cg 23.

Tingssekreterare samt extra ordinarie fiskaler äro i egenskap av extra
ordinarie tjänstemän placerade i lönegrad Ce 25. Extra fiskal, som tjänstgör
såsom fiskalskompetent biträde i domsaga och uppfyller de formella villkoren
för förordnande såsom tingssekreterare, skola åtnjuta samma lön
som nytillträdande tingssekreterare.

Fiskal i hovrätt, som förordnats att tjänstgöra såsom adjungerad ledamot,
åtnjuter för varje dag dylikt förordnande varar vikariatsersättning motsvarande
skillnaden mellan lön i egen löneklass och lönen i 29 löneklassen.
Den som under minst tre månader utan avbrott innehaft förordnande som
adjungerad ledamot äger vid därefter inträffande semestertid vara bibehållen
vid adjunktionsersättningen, om han under sistnämnda tid kunnat påräkna
dylikt förordnande, därest han varit i tjänstgöring.

Assessor i hovrätt tillhör lönegrad Ce eller Ca 32.

Nedanstående tablå åskådliggör löneställningen för omförmälda personal.

Tjänsteställning	Lönegrad, Löneklass	Månadslön, inkl. 12 %, å
3-ort	5-ort
Fiskalsaspirant..................................	19 lkl	—	726
Extra fiskal ....................................	Cg 23:23	831	904
Tingssekreterare, extra ordinarie fiskal--..........	Ce 25:25	932	1008
Adjungerad ledamot ............................	29 lkl	1158	1234
Assessor........................................	Ce, Ca 32:32	1326	1396

Antalet befattningar. Under första halvåret 1948 finnas inrättade 51 extra
ordinarie fiskalsbefattningar. Rätten att anställa extra fiskaler är bestämd
så, att sammanlagda antalet som fiskaler tjänstgörande må uppgå till
högst 72.

Antalet tingssekreterarbefattningar utgör 39. Härutöver ha medel beräknats
för 9 fiskal skompetenta biträden i domsagor.

Assessorstjänsterna ha bestämts till 67, därav 21 ordinarie.

Fiskalernas tjänstgöringsförhållanden. I 1943 års domarutrednings betänkande
angående vissa organisations-, utbildnings- och tjänstgöringsfrågor
vid domstolarna (SOU 1946: 57) har ägnats en utförlig behandling åt
frågan om tjänstgöringsförhållandena på domarbanan. Domarutredningen
har därvid bland annat uttalat sig beträffande den första fiskalsljänstgöringen,
tingssekreterartjänstgöringen, den fortsatta tjänstgöringen i hovrätt
före assessorsförordnande samt turberäkning till dylikt förordnande.
Till den i domarutredningens betänkande sålunda föreliggande utredningen
torde här få hänvisas.

Beträffande de arbetsuppgifter, som åvila fiskalerna efter ikraftträdan -

Kungl. Maj.ts proposition nr 146.

det den 1 januari 1948 av rättegångsreformen, må här framhållas, att fiskalerna
även under den nya rättegångsordningen få ägna sig åt föredragning,
ehuru i mindre utsträckning än förut, samt att denna föredragning i vissa
fall kan bli av mera kvalificerad art än tidigare. Å andra sidan skola fiskalerna
i brottmål biträda den ledamot, åt vilken målet tilldelats (referenten),
med målets förberedande, varvid det bland annat framhållits, att ledamoten
själv måste ingående deltaga i det förberedande arbetet och ständigt
utöva ledningen av detta. Sammanfattningsvis synes böra konstateras,
att det för närvarande icke låter sig med bestämdhet avgöra, huruvida fiskalernas
arbetsuppgifter efter rättegångsreformens genomförande såsom helhet
betraktade få anses mera eller mindre kvalificerade än dessförinnan.

Personalutredningen.

Inledningsvis har utredningen erinrat, att utredningen vid utarbetandet
av sitt betänkande 1946: 66, vari förslag framlades angående befordringsgång
bland annat för amanuenser och därmed jämförliga personalgrupper
inom statsförvaltningen, vägleddes av en strävan att i viss utsträckning
utjämna den då förefintliga, markerade skillnaden i löneställning mellan
amanuenspersonal hos verk och myndigheter i allmänhet å ena sidan och
rekryteringspersonal till domarbefattningar å den andra. I detta hänseende
har utredningen hänvisat till sina uttalanden å s. 62 i nämnda betänkande.
Vid bedömandet av frågan om de åtgärder, som böra vidtagas beträffande
hovrättsfiskalernas anställnings- och avlöningsförhållanden, har utredningen
ansett sig böra utgå från den ståndpunkt, som godkänts av statsmakterna
i fråga om löneställning och befordringsgång för förvaltningsverkens
juridiskt utbildade rekryteringspersonal. Utredningen har sålunda funnit,
att de åtgärder, som kunde komma i fråga beträffande hovrättspersonalen,
icke borde erhålla sådan räckvidd, att de kunde föranleda krav på ändring
i löneställningen för förvaltningsjuristerna. En ytterligare omständighet att
i detta sammanhang beakta vore, att frågan om arten av hovrättsfiskalernas
arbetsuppgifter efter rättegångsreformens genomförande icke för närvarande
läte sig med full säkerhet bedöma.

Efter granskning av fiskalernas nuvarande befordringsgång konstaterar
utredningen, att anställningsformen till en början vore arvodesanställning
och därefter anställning såsom extra tjänsteman, att väntetiden till extra
ordinarie tjänst icke vore underkastad automatiskt verkande regler samt att
garanti icke funnes för att vunnen anställning såsom extra ordinarie tjänsteman
finge vid fortsatt tjänstgöring behållas. De nu anförda omständigheterna
innebure avvikelser från vad som numera inom vissa andra delar
av statsförvaltningen innefattades i begreppet reglerad befordringsgång.
Med hänsyn härtill har personalutredningen ansett det ligga nära till hands
för utredningen att uttala sig beträffande dessa förhållanden.

Vad först beträffar arvodesanställningen (såsom fiskalsaspirant) skulle

Kungl. Maj:ts proposition nr 146.

det enligt utredningens mening med hänsyn till grunderna lör 1947 års allmänna
lönereglering framstå såsom naturligt, att nämnda anställningsform
ersattes av anställningsformen aspirant, vilken medför placering i viss lönegrad
och är en av de i statens allmänna avlöningsreglemente angivna
huvudanställningsformerna. På grund av att dylik åtgärd skulle medföra
en lägre kontantlön för fiskalsaspiranter i hovrätter tillhörande lägre ortsgrupp
än ortsgrupp 5 och sålunda måhända skulle kunna menligt påverka
rekryteringsförhållandena vid sådana hovrätter, har personalutredningen
emellertid ansett sig icke höra framställa förslag av angiven innebörd.

Vad härefter angår väntetiden till extra ordinarie tjänst, har utredningen
erinrat, att denna tid i allmänhet utgjordes av aspiranttiden ökad med
tjänstetiden såsom extra fiskal, eller sammanlagt omkring 2—2 V, år. Motsvarande
väntetid utgjorde för en tingsmeriterad amanuens 1 år, d. v. s.
aspiranttiden. Fiskalsaspiranterna finge alltså vänta avsevärt längre på
extra ordinarie anställning än amanuensaspiranterna, Å andra sidan vore
lägsta lönegraden såsom extra ordinarie tjänsteman betydligt högre för
hovrättsjurister (Ce 25) än för amanuenser (Ce 22). En till synes nära till
hands liggande åtgärd skulle vara att bereda fiskalsaspiranterna efter aspiranttidens
slut extra ordinarie i stället för extra anställning. Personalutredningen
har emellertid ansett sig icke böra framställa förslag av denna innebörd.
Utredningen har härvid särskilt tagit hänsyn till den omständigheten
att det ur hovrätternas synpunkt framstår såsom ett önskemål, att tjänstgöringstiden
i befattning såsom extra fiskal markeras såsom en fortsatt
prövotid. Utredningen har likväl ansett sig icke kunna underlåta att framhålla,
att väntetiden till extra ordinarie tjänst för extra fiskaler, vilka
skulle fortsätta på domarbanan, i normala fall icke syntes böra vara längre
än den som för närvarande gällde för dem, vilka efter vunnen anställning
såsom extra fiskal befordrades till extra ordinarie tingssekreterare. Det
vore därför enligt utredningens mening önskvärt, att sådana åtgärder beträffande
personalförteckningar och avlöningsstater vidtoges, att extra ordinarie
anställning kunde beredas extra fiskal efter omkring 11/2 års tjänst
i denna egenskap även vid annan statlig domstolstjänstgöring än såsom
tingssekreterare, sålunda också i de fall då tjänstemannen tills vidare kvarstode
i tjänstgöring inom hovrätten eller fullgjorde tjänstgöring såsom
fiskalskompetent biträde i domsaga eller såsom vattenrättssekreterare.

Beträffande frågan om garanti för bibehållande av vunnen extra ordinarie
anställning har utredningen framhållit att, enär extra ordinarie lingssekreterare
förordnades för viss tid, hans ställning såsom extra ordinarie
tjänsteman upphörde vid sekreterartidens slut, om han icke i omedelbar
följd kunde erhålla anställning såsom extra ordinarie fiskal i hovrätt. I regel
torde emellertid detta kunna ske. I första hand stode härvid till förfogande
de fiskalstjänster i lönegrad Ce 25, som funnes uppförda på de
olika hovrätternas personalförteckningar. Därjämte hade Kungl. Maj :t föreskrivit,
alt hovrätt finge för beredande av extra ordinarie anställning åt
befattningshavare, som innehaft förordnande såsom tingssekreterare eller

Kungl. Maj:ts proposition nr 146.

såsom vikarie för häradshövding eller tingsdomare, efter medgivande av
Kungl. Maj :t i varje särskilt fall förordna extra ordinarie fiskaler utöver
vad som angivits i personalförteckningen. Såsom förutsättning för sådant
medgivande gällde enligt nuvarande bestämmelser, att detta ej kunde väntas
medföra att flera extra ordinarie fiskaler än det för varje hovrätt fastställda
antalet komme att samtidigt syssla med fiskalsgöromål. Personalutredningen
komme att i det följande framställa förslag om inrättande av
visst antal extra ordinarie fiskalstjänster i lönegrad Ce 27. Därest detta förslag
genomfördes, torde i normala fall en tjänsteman efter tingssekreterartidens
slut kunna påräkna fortsatt extra ordinarie anställning vid hovrätt
inom ramen av det antal fiskalstjänster i sistnämnda lönegrad, som
enligt personalförteckningen skulle stå till förfogande. Kungl. Maj :t syntes
emellertid alltjämt böra ha möjlighet att — under förutsättning att behov
av fiskalskompetent arbetskraft förelåge — medge anställning såsom extra
ordinarie fiskal vid sidan av personalförteckningen i sådana fall, då så påkallades
för att bereda tjänsteman, som innehaft extra ordinarie anställning
inom domstolsväsendet, fortsatt sådan anställning. Dylikt medgivande
syntes vid bifall till utredningens förslag böra avse anställning i lönegrad
Ce 27, därest tjänstemannen vore behörig att erhålla tjänst i denna lönegrad,
och eljest i lönegrad Ce 25.

I anslutning härtill har personalutredningen uttalat, att utredningen haft
anledning att särskilt uppmärksamma löneställningen under det befordringsstadium,
som representerades av anställning såsom extra ordinarie hovrättsfiskal
efter det att tingssekreterar- eller motsvarande tjänstgöring fullgjorts.
Utredningen ville erinra, att tingsmeriterade amanuenser uppnådde befordringsstadiet
Ce 24 (slutstadiet) efter 5 års tjänstgöring. I enlighet med sin
inledningsvis angivna uppfattning har utredningen ansett sig icke böra —
bortsett från förut återgivna uttalanden i fråga om vinnande och bibehållande
av extra ordinarie anställning — föreslå någon ändring beträffande löneställningen
för hovrättsfiskalerna under den tid i befordringsgången, som
ungefärligen motsvarade de tingsmeriterade amanuensernas väntetid till
slutstadiet i det för dem gällande reglerade befordringsschemat. Förstnämnda
tid kunde för hovrättsjuristernas del genomsnittligt angivas till (3/4 +
iy« -f- 3 =) 51/, år. Vad däremot anginge den därefter liggande tiden i befordringsgången
syntes skäl föreligga för en viss jämkning i nuvarande förhållanden.
De tjänstemän, som efter avslutad tingssekreterar- eller motsvarande
tjänstgöring återinträdde i hovrätten för fullgörande av fiskalsgöromål
i avvaktan på vidare befordran till assessorer, hade enligt utredningens
mening förvärvat sådan erfarenhet och förfarenhet i domarvärv, att fog
funnes för deras uppflyttning till högre lönegrad än den som tillkommit
dem under deras dittillsvarande tjänstgöring. Ur allmän befordringssynpunkt
framstode en dylik uppflyttning såsom försvarlig med hänsyn till det stora
avstånd som nu förelåge mellan fiskalernas och assessorernas lönegrader. I
regel torde också fiskalstjänstgöringen på detta stadium vara av den ansvarsfulla
natur, att en lönegradsuppflyttning jämväl ur denna synpunkt finge

Kungl. Maj:ts proposition nr 146.

anses motiverad. Utredningen förordade, att ett visst antal tjänster såsom
extra ordinarie fiskal i lönegraden Ce 27 inrättades. Såsom villkor för erhållande
av dylik tjänst syntes det utredningen böra uppställas, att tjänstemannen
under minst 3 år innehaft befattning såsom tingssekreterare eller
därmed likvärdig anställning. Utredningen har övervägt, om därjämte borde
uppställas någon förutsättning beträffande kvalificerad tjänstgöring inom
hovrätt. Detta skulle kunna ske exempelvis genom ett villkor, att tjänstemannen
innehaft förordnande såsom adjungerad ledamot i hovrätt under
viss minsta tid, förslagsvis 90 eller 120 dagar. Utredningen har emellertid
icke ansett sig böra föreslå, att villkor av sistnämnt slag föreskrives, detta
bland annat med hänsyn till att en dylik föreskrift skulle kunna medföra
ojämna verkningar vid den praktiska tillämpningen.

Vid bifall till utredningens nyssnämnda förslag bör enligt utredningens
mening ändring vidtagas i nuvarande bestämmelser angående ersättning åt
extra ordinarie fiskal under förordnande såsom adjungerad ledamot. Medan
dylik ersättning, i egen lön jämte vikariatsersättning, för närvarande svarar
mot lön enligt 29 löneklassen, ifrågasätter utredningen om icke vikariatsersättning
i ifrågavarande fall borde beräknas enligt de allmänna vikariatsersättningsbestämmelserna
såsom vid förordnande å tjänst i lönegrad
Ce 32 eller Ca 32 (assessorstjänst).

Personalutredningen har slutligen erinrat, att utredningen i sitt betänkande
1947:58 (s. 38) i fråga om ingenjörspersonal förutsatt, att en utökning
av Kungl. Maj :ts nyligen erhållna befogenhet att utan riksdagens
hörande inrätta extra ordinarie tjänster i lönegrad Ce 24 till att avse ännu
högre grader icke vore att påräkna. I enlighet härmed har utredningen utgått
från att, därest utredningens nyssnämnda förslag om inrättande av
visst antal fiskalstjänster i lönegrad Ce 27 vinner bifall, behovet av dylika
tjänster skall uppmärksammas i samband med den årliga anslagsberäkningen
och föranleda den framställning till riksdagen, som i anledning härav
befinnes påkallad. Angående fortsatt bemyndigande för Kungl. Maj :t
att i vissa fall bereda tjänsteman extra ordinarie anställning vid sidan av
de å personalförteckningen upptagna tjänsterna har utredningen hänvisat
till vad i det föregående anförts.

Därest vid något tillfälle hela det å personalförteckningen upptagna antalet
fiskalstjänster i lönegrad Ce 27 icke skulle kunna besättas med därtill
behöriga tjänstemän, bör enligt utredningens mening fiskalstjänst, som
icke kan besättas, tills vidare hållas vakant och vikarie icke få förordnas
på tjänsten.

Yttrandena.

Utlåtanden över personalutredningens förslag ha, efter remiss, avgivits
av Svea hovrätt, Göta hovrätt, hovrätten över Skåne och Blekinge, hovrätten
för övre Norrland, presidenterna i hovrätterna för Västra Sverige
och Nedre Norrland, statskontoret, statens lönenämnd och Sveriges juristförbund.

Kungi. Maj.ts proposition nr 146.

Allmänna synpunkter. Svea hovrätt, Göta hovrätt, presidenten i
hovrätten för Nedre Norrland och Sveriges juristförbund ha givit uttryck åt
den uppfattningen, att fiskalernas arbetsuppgifter måste anses vara av mera
kvalificerad natur än förvaltningsjuristernas i motsvarande ställning. Det
vore därför angeläget, att den för de senare fastställda befordringsgången
icke bleve normerande för hovrättsjuristerna, vilka med hänsyn till vikten
av en lullgod rekrytering till domarbanan borde komma i åtnjutande av
förmånligare lönevillkor. Göta hovrätt och juristförbundet ha tillika uttalat,
att enligt deras mening anledning saknades till antagande att fiskalernas
åligganden enligt nya rättegångsordningen skulle bliva mindre kvalificerade
eller mindre omfattande än tidigare. Vidare har Svea hovrätt
framhållit den nackdel vid konkurrensen om arbetskraften, som hovrätterna
tinge vidkännas på grund av den omfattande flyttningsskyldigheten
för de yngre hovrättsjuristerna. Sistnämnda förhållande har jämväl påtalats
av hovrätten över Skåne och Blekinge, som ansett det uppenbart, att
de av utredningen föreslagna löneförbättringarna icke vore av den storleksordning,
att de komme att leda till förbättrade rekryteringsmöjligheter. I
hovrätten förefunnes för närvarande en betydande personalbrist. Härom
anföres bl. a.:

Såvitt nu kan bedömas står vid början av vårsessionen 1948 ej mer än
högst åtta personer (tre fiskaler och fem aspiranter) till förfogande att
uppehålla de i Kungl. brevet den 14 november 1947 för hovrätten avsedda
sju fiskals- och sju fiskalsaspiranttjänsterna och då har ändock för att
fylla ledamotsplatserna adjungerats en hovrättens assessor, som egentligen
skolat tjänstgöra i nedre justitierevisionen och en assessor från rådhusrätten
i Malmö. Särskilt betänklig är den stora avgången. Sålunda ha
sedan den 1 oktober 1946 ej mindre än nio befattningshavare (en assessor
och åtta fiskaler, av vilka en adjungerad) lämnat sina anställningar vid
hovrätten för att övergå till kommunal eller enskild tjänst. Dessa förhållanden
äro särskilt oroande nu inför ikraftträdandet av nya rättegångsbalken
med dess ökade krav. Genom personalbristen har under senare år
ej heller kunnat lämnas häradshövdingar i domsagor utan tingssekreterare
biträde med det ur bl. a. rationaliseringssynpunkt i hög grad angelägna
arbetet med uppläggande av nya fastighetsböcker, varför detta icke
kunnat bedrivas i önskvärd omfattning. Hovrätten står nu inför valet att
antingen sänka kraven på dem som godkännas för domarbanan eller också
dragas med en än mera besvärande arbetskraftbrist.

Enligt uttalanden av Svea och Göta hovrätter föreligger personalbrist
även i dessa hovrätter.

Presidenten i hovrätten för Västra Sverige har ansett, att de av personalutredningen
förordade löneförbättringarna vore välmotiverade och utan
uppskov borde genomföras. Med hänsyn till att fiskalernas tjänsteuppgifter
enligt den nya rättegångsordningen ännu icke kunde i allo konkret
fastställas, vore det dock nu icke möjligt att slutgiltigt taga ställning i
frågan.

Statskontoret har anmärkt, att genom kungörelsen om reglerad befordringsgång
hade för tingsmeriterade jurister såsom rekryteringspersonal i
förvaltningstjänst fastställts vissa bestämda löneförmåner, vilka utginge

Kungi. Maj:ts proposition nr 146.

oavsett kvaliteten å de arbetsuppgifter, som ålades dem i denna deras
egenskap. Vid sådant förhållande kunde statskontoret svårligen finna, att
skäl kunde föreligga att för tingsmeriterade jurister, vilka såsom rekryteringspersonal
toge anställning vid hovrätterna, tillämpa en annan löneställning.
Statskontoret ansåge således, att samma befordringsgång borde
tillämpas för båda nu berörda kategorier rekryteringspersonal. Olikheterna
i löneställning vore icke mer framträdande än att en sammanjämkning
till en enhetlig lönegradsserie syntes möjlig, utan att detta skulle behöva
medföra större olägenheter. En överarbetning av nuvarande bestämmelser
om reglerad befordringsgång vore emellertid enligt statskontorets mening
påkallad. Tre av de i statskontorets beslut deltagande ledamöterna ha såtillvida
anfört avvikande mening som de väl ansett en enhetligt ordnad
befordringsgång för tingsmeriterade jurister i såväl förvaltnings- som domstolstjänst
önskvärd och ägnad att medföra betydande fördelar bl. a. för
underlättande av övergång från domstolskarriären till förvaltningstjänst men
likväl icke funnit möjligt att utan närmare undersökning av tjänstgöringsförhållandena
inom de relativt artskilda verksamhetsgrenarna förorda samma
befordringsschemata för båda kategorierna. Däremot funne de sannolikt,
att i vart fall lönegradsserien på rekryteringsstadiet lämpligen skulle
kunna jämkas att omfatta samma lönegrader för både förvaltnings- och
domstolsjurister.

Statens lönenämnd har uttalat, att nämnden betraktade ett eventuellt
genomförande av utredningens förslag såsom ett provisorium i avbidan på
resultatet av en allmän undersökning av tingsmeriterade juristers befordringsgång
inom domstolar och förvaltning. En dylik undersökning, som snarast
borde igångsättas, syntes även böra avse frågan om förändring av de
för amanuenspersonal fastställda befordringsgångarna på grundval av vunna
erfarenheter.

Mot de föreslagna anställningsformerna ha erinringar i allmänhet
ej framställts i remissyttrandena. Statskontoret har dock ej funnit
några bärande skäl anförda för att för fiskalsaspiranter tillämpa annan
anställningsform än den för aspirantpersonal i allmänna avlöningsreglementet
förutsatta huvudanställningsformen. Fiskalsaspiranterna borde därför
enligt statskontorets mening hänföras till lönegrad Cf. Statens lönenämnd
har ansett, att vid en definitiv reglering framdeles av befordringsförhållandena
för fiskalerna borde för dessa utnyttjas samma anställningsformer
som för amanuenser eller aspirantanställning under en första anställningsperiod
och därefter extra ordinarie anställning.

I fråga om väntetiden för erhållande av extra ordinarie
anställning ha de remissinstanser, som yttrat sig härom, i
likhet med utredningen uttalat sig för en efter viss tjänstgöringstid automatiskt
verkande befordringsregel. De hörda hovrätterna och presidenterna
ha sålunda understött det av utredningen framförda önskemålet om beredande
av extra ordinarie anställning åt extra fiskal efter omkring V/2 års
tjänstgöring i denna egenskap. Svea hovrätt anför härom:

K ti nr/l. Maj:ts proposition nr 146.

Längden av den tjänstgöring såsom extra fiskal, vilken hör fordras för
vinnande av ställning som extra ordinarie, kan naturligen diskuteras. Hovrätten
känner väl till att det inom fiskalskåren är ett önskemål, att tiden
icke sättes längre än till ett år. I princip skulle hovrätten kunna dela denna
uppfattning. Med hänsyn till den ständiga och för närvarande särskilt svårartade
personalbristen måste emellertid hovrätten ofta för olika ändamål
anlita även nyförordnade extra fiskaler för olika nödvändiga uppgifter i
underrätterna, och det blir då mycket svårt att inom en tidsrymd av endast
ett år inlägga erforderlig sysselsättning med rena fiskalsgöromål. Hovrätten
anser sig därför böra förorda, att tiden sättes till den av utredningen
föreslagna längden eller V/2 år, motsvarande vad som nu minst fordras för
förordnande såsom tingssekreterare eller e. o. fiskal.

I detta sammanhang har från hovrätternas sida anmärkts, att för erhållande
av extra ordinarie anställning borde gälla samma förutsättningar som
i 66 § 2 mom. arbetsordningen för rikets hovrätter (nr 960/1947) stadgats
såsom villkor för att erhålla förordnande som extra ordinarie fiskal. Enligt
angivna författningsrum likställes med fiskaltjänstgöring icke blott statlig
domstolstjänstgöring utan även viss annan efter första fiskalsförordnandet
infallande tjänstgöring vid större rådhusrätt eller hos statsåklagare eller
advokat. Extra ordinarie anställning borde ej förhindras därav att den extra
fiskalen tillfälligt fullgjorde dylik tjänstgöring utom det statliga domstolsväsendet.
Sveriges juristförbund har såsom sin mening uttalat, att det icke
vore erforderligt med så lång prövotid för fiskalspersonalen som föreslagits.
Förbundet hävdade därför, att extra ordinarie anställning borde beredas
1''iskalerna senast ett år efter antagandet till fiskal.

Förslaget att skapa garanti för bibehållande av vunnen
extra ordinarie anställning har genomgående tillstvrkts eller
lämnats utan erinran i yttrandena.

Det av utredningen i detta sammanhang framlagda förslaget om inrättande
inom ramen av befordringsgången av vissa högre extra
ordinarie tjänster har likaledes vunnit allmän anslutning. Statskontoret
har dock förklarat sig förutsätta, att behov av sådana tjänster
kunde anses ådagalagt med hänsyn till arbetsuppgifternas natur och att
förslaget alltså icke allenast avsåge införandet av ett nytt led i en automatiskt
verkande befordringsgång.

Från vissa håll ha erinringar framställts mot vad som föreslagits beträffande
tjänsternas inplacering i befordringsgången liksom beträffande deras
lönegradsplacering. I förstnämnda hänseende har Svea hovrätt gjort gällande,
att en löneförhöjning i första hand borde premiera det större ansvar,
som vore förbundet med fiskalens självständiga tjänstgöring i underrätt.
Om vidare mellantiden mellan underrättstjänstgöringen och adjunktionen
bleve kort eller såsom för närvarande på grund av personalbrist alldeles
fölle bort, bleve en vid den föreslagna tidpunkten inträffande löneförbättring
tämligen betydelselös; samma eller högre lön åtnjötes redan på grund
av adjunktionsersättningen. Hovrätten anför bl. a.:

Förordnande såsom tingssekreterare har förutsatts i regel icke skola gi%as
för längre tid än tre år, och längre förordnande torde ej heller ifrågakomma
för vattenrättssekreterare eller fiskalsutbildat biträde till härads -

Kungl. Maj.ts proposition nr 146.

hövding. När dessa år äro förlidna, kan i normala tall icke förordnande som
adjungerad ledamot i hovrätten omedelbart följa. Möjligheterna till adjunk*
tion äro helt beroende på antalet i tjänst varande ordinarie ledamöter och
e. o. assessorer. Vanligen uppkommer en mellantid av växlande längd, då
den från tjänstgöring i underrätt återkommande sysselsättes med vanlig
fiskalstj änstgöring. Denna förnyade fiskalstjänstgöring har personalutredningen
ansett så värdefull, att den föreslagit, att en uppflyttning i lönegrad
vid denna tidpunkt skulle kunna ifrågakomma. Hovrätten kan instämma
i att den senare fiskalstjänstgöringen är värdefull för hovrätten. Det är tydligt,
att den mognad och erfarenhet, som fiskalen förvärvat under sin tjänstgöring
utom hovrätten, göra honom skickad att utföra ett mera genomtänkt
och gediget arbete än då han var nybliven fiskal. Hovrätten kan därför
lita mera på den äldre än på den yngre fiskalen och åtskilligt kontrollarbete
besparas. Men man måste hålla i minnet, att f iskalstj änstgöringen
i princip är densamma för den äldre som för den yngre. L nder tiden i underrätten
fungerade fiskalen som ensamdomare och chef för kansliarbetet med
den självständighet och det större ansvar, som därmed voro förenade, men
vid återkomsten till hovrätten får han den mindre självständiga uppgiften
såsom biträde till ett domarkollegium, i vilket han icke själv är ledamot. Den
återvändande fiskalen känner därför den förnyade fiskalstj änstgöringen såsom
en tillbakagång, och i viss mån har han rätt.

För ögonblicket skiljer sig utvecklingen väsentligt från vad som ovan angivits
som det normala. På grund av de oerhörda påfrestningar i personalavseende,
som blivit följden av tvånget att avsta arbetskraft till en ny hovrätt
och att tillhandahålla vikarier på icke besatta tingsdomarämbeten såväl
i Svea hovrätt som i de båda norrländska hovrätterna, har hovrätten
kommit i det läge, att en från tjänstgöring i underrätt eller vattendomstol
återkommande fiskal omedelbart förordnas till adjungerad ledamot. Hovrätten
har t. o. m. blivit nödsakad att återkalla åtskilliga förordnanden såsom
tingssekreterare för att tillgodose behovet av adjungerade ledamöter.
Någon »mellantid» behöver sålunda icke uppstå för närvarande. Detta förhållande
får dock betraktas såsom ett relativt kortvarigt undantag; ett bakslag
kan snart nog inträffa.

I anslutning härtill har hovrätten förklarat sig helst se, att extra fiskal
efter l1/, års tjänstgöring i Cg 23 omedelbart såsom extra ordinarie uppflyttades
i Ce 27. I sistnämnda lönegrad skulle vederbörande stanna tre år.
Därunder kunde den huvudsakliga underrättstjänstgöringen, vare sig såsom
tingssekreterare eller i annan befattning, beräknas infalla. Därefter skulle
uppflyttning kunna ske till särskild tjänst i Ce 29. Man kunde tänka sig den
modifikationen, att ställningen såsom extra ordinarie började i Ce 25 såsom
nu men att efter ett år uppflyttning skedde till Ce 27 och efter ytterligare
två år till tjänst i Ce 29. Därigenom skulle en löneförhöjning inträda under
pågående underrättstjänstgöring, vilket i viss mån kunde motiveras med
att vederbörande då kunde antagas ha förvärvat den grundläggande rutinen.
Skulle Kungl. Maj :t anse, att från det ställning såsom extra ordinarie
i Ce 25 och fram til! vinnande av assessorsskap löneförhöjning borde ske
endast en gång och då i Ce 27, måste hovrätten pa det livligaste förorda, att
denna löncplacering under alla omständigheter finge inträda senast 1 ’/, år
efter det ställningen som extra ordinarie vunnits, d. v. s. tre ar efter första
fiskal sförordnandet, och då automatiskt och icke knutet lill särskild befattning.
lvu uppflyttning i 27 lönegraden betydde ej så mycket om man — så -

Kungl. Maj.ts proposition nr 146.

som utredningen föreslagit -— först skulle i tre år ha åtnjutit lön enligt 25
lönegraden, tv då hade redan rätt till uppflyttning i 26 löneklassen vunnits.
Vad anginge det av utredningen föreslagna behörighetsvillkoret för erhållande
av tjänst i Ce 27 vore det oklart, vad som åsyftades med anställning
likvärdig med befattning såsom tingssekreterare. Under de närmaste tre åren
efter vunnen extra ordinarie anställning kunde sysselsättning komma i
fråga både som fiskal och tingssekreterare men därutöver med alla de uppgifter,
som enligt arbetsordningen för hovrätterna finge tillgodoräknas, varförutom
av Kungl. Maj:t givna offentliga uppdrag komme i betraktande.
Kvalifikationskravet borde följaktligen formuleras i enlighet därmed.

Göta hovrätt har för sin del uttalat, att de arbetsuppgifter, som åvilade
tingssekreterarna, vore av så ansvarsfylld, självständig och krävande natur,
att en löneförbättring borde komma till stånd för dessa befattningshavare.
Förhållandet mellan de till tingssekreterare och tingsnotarier utgående lönerna
kunde ej heller anses tillfredsställande. Hovrätten har därför föreslagit,
att tingssekreterartjänsterna placerades i Ce 27. Såsom en följd av detta
förslag har hovrätten vidare hemställt, att de av utredningen till nyinrättande
föreslagna tjänsterna måtte placeras i Ce 29. Fn dylik åtgärd vore
även motiverad därav att, medan vissa av nu ifrågavarande befattningshavare
erhölle stadigvarande adjunktion tämligen kort tid efter återvändandet
till hovrätten, väntetiden för andra kunde bliva avsevärd.

Hovrätten över Skåne och Blekinge har i likhet med Svea hovrätt anmärkt,
att en placering av de föreslagna nya tjänsterna i Ce 27 med hänsyn
till allmänna lönetursbestämmelser innebure en endast obetydlig förbättring
av löneställningen för fiskal, som i tre år uppburit avlöning enligt
Ce 25. Vidare erhölle i hovrätten för närvarande fiskal efter tingssekreterartjänstgöringen
inom kort tid — några månader — adjunktion. På grund härav
har hovrätten föreslagit, att de nya tjänsterna placerades i Ce 28. Hovrätten
har vidare uttalat, att det syntes hovrätten uppenbart, att varje form
av tjänstgöring som befattningshavaren ägde tillgodoräkna sig för fortsatt
befordran pa domarbanan borde likställas med tingssekreterartjänstgöring
vid beräkning av meriter för uppflyttning till den föreslagna nya tjänsten.
Med den ojämnhet i befordringsmöjligheterna och i tillgången på personal
i olika åldersgrupper, som från tid till annan förelåge, måste det anses önskvärt
att uppflyttning kunde äga rum, oavsett om befattningshavaren tre år
efter erhållandet av förordnande som extra ordinarie fiskal återvänt till
hovrätten eller om han även därefter någon tid komme att tjänstgöra såsom
tingssekreterare. Hovrätten har vidare förklarat sig ej kunna dela utredningens
uttalande om att, för den händelse vissa av fiskalstjänsterna i
den högre lönegraden icke skulle kunna besättas med därtill behöriga tjänstemän,
dessa tjänster skulle hållas vakanta. Riktigare syntes vara, att i
dylikt fall tjänsten tillfälligtvis degraderades till en lägre fiskal stjänst.

Presidenten i hovrätten för Nedre Norrland har anmärkt, att en följd av
utredningens förslag bleve, att fiskal, som kunde komma i fråga till ledig
fiskalstjänst i Ce 27, icke kunde förordnas såsom tingssekreterare, då tings -

Kungl. Maj:ts proposition nr 146.

sekreterarbefattningen vore placerad i Ce 25. Såsom behörighetsvillkor för
erhållande av den föreslagna högre extra ordinarie fiskalsbefattningen har
presidenten föreslagit, att vederbörande skulle under minst tre år från första
förordnandet som extra ordinarie fiskal ha fullgjort fiskalstjänstgöring
eller uppehållit annan tjänst, som hovrätten tillerkände minst samma värde.

Sveriges juristförbund har framfört i huvudsak samma synpunkter som
Svea hovrätt i fråga om den tjänstgöring som av fiskal fullgöres i hovrätt
resp. underrätt. Vad angår den föreslagna löneställningen har juristförbundet
gjort gällande, att de extra fiskalernas nuvarande placering i Cg 23 vore
en provisorisk anordning i avbidan på en reglering av befordringsgången.
Utifrån förbundets uppfattning, att fiskalerna borde vara anställda som extra
under endast ett år, tillmätte förbundet icke lönegradsplaceringen för
de extra fiskalerna alltför stor betydelse men ville påpeka, att denna fråga
icke finge förbises och att den borde lösas med hänsyn till lönegradsplaceringen
för de extra ordinarie fiskalerna. Dessa borde enligt förbundets mening
placeras i Ce 29, varigenom de skulle bliva jämställda med sådana befattningshavare
i förvaltningstjänst, åt vilka kvalificerat föredragningsarbete
anförtroddes. Skulle personalutredningens förslag användas som utgångspunkt
för ett beslut, borde den uppflyttning till Ce 27, som utredningen föreslagit,
inträda från och med förordnandet till tingssekreterare.

Den av utredningen ifrågasatta ändringen beträffande beräkningen av v ikariatsersättning
för adjungerade fiskaler har, med ett
undantag, lämnats utan erinran i samtliga avgivna yttranden. Endast presidenten
i hovrätten för Nedre Norrland har, i syfte att bibehålla den adjungerade
fiskalen vid sin högre gottgörelse under semester och ledighet på
grund av sjukdom, uttalat sig för vikariatslön i stället för vikariatsersättning
vid stadigvarande adjunktion. Svea hovrätt har förutsatt, att den som
utan avbrott innehaft förordnande som adjungerad ledamot under minst
tre månader vid därefter inträffande semestertid finge liksom för närvarande
anses som adjungerad ledamot, om han under sistnämnda tid kunnat
påräkna dylikt förordnande, därest han varit i tjänstgöring. Hovrätten har
ock uttalat önskvärdheten av att motsvarande regel finge gälla även under
ledighet på grund av sjukdom. Även Sveriges juristförbund har vid biträdandet
av utredningens förslag utgått från att de bestämmelser som hittills gällt
för adjunktionsersättningarna i övrigt skulle gälla oförändrade. Under erinran
att ersättning vid s. k. stänkadjunktion endast utginge för den dag eller
de dagar, vederbörande sutte i session, har förbundet vidare yrkat, att ersättning
skulle utgå för hela den tid han ägnade sig åt ledamotsuppgifter.
I de hittills gällande bestämmelserna borde därför inrymmas en rätt för
hovrätten att från fall till fall bestämma det antal dagar förordnandet med
hänsyn därtill skulle anses omfatta. Möjlighet till dubblering av tjänsterna
borde härvidlag givas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 146.

Departementschefen.

Personalutredningens förslag avser att åvägabringa viss reglering av befordringsförhållandena
för domstolarnas lägre juristpersonal, delvis i anslutning
till den befordringsgång, som enligt kungörelsen den 30 juni 1947,
nr 436, gäller för motsvarande personal vid den civila statsförvaltningen.
Genom att en reglering av befordringsgången för domstolspersonalens del
saknas, framstå för närvarande befordringsförhållandena på domarbanan i
vissa hänseenden såsom särskilt ogynnsamma. Domaraspirant, som efter
prövning befunnits lämplig att fortsätta på domarbanan, kan sålunda ofta
ej inom skälig tid erhålla extra ordinarie anställning, och den som vunnit
sådan anställning kan av formella skäl gå densamma förlustig. Automatiskt
verkande regler i nämnda hänseenden skulle undanröja dessa olägenheter
och det är därför angeläget, att sådana fastställas utan uppskov.
Några meningsskiljaktigheter härom ha ej yppats.

Såväl personalutredningen som alla remissinstanserna, med undantag av
statskontoret, ha ansett skäl föreligga att beträffande den tillämnade befordringsgången
för domstolsjuristerna tillämpa i viss mån förmånligare
grunder än som gälla i fråga om förvaltningsjuristerna. Personalutredningen
har för sin del utgått från att de åtgärder som kunde komma i fråga beträffande
de förra icke borde erhålla sådan räckvidd, att de kunde föranleda
krav på ändring i löneställningen för de senare. Från denna utgångspunkt
har utredningen — bortsett från de förbättringar som enligt vad nyss nämnts
följa av extra ordinarie anställning inom viss bestämd tid och bibehållandet
av sådan anställning —- ansett sig icke böra föreslå någon ändring beträffande
den tid av ungefär fem år, som motsvarar de tingsmeriterade förvaltningsjuristernas
väntetid till sluttjänst enligt den för dem gällande reglerade
befordringsgången. Efter denna tid föreslås i fråga om fiskalerna, att
befordran skall kunna ske till tjänst i 27 lönegraden.

För egen del vill jag understryka att tjänstgöringsförhållandena på domarbanan
å ena och inom den civila statsförvaltningen å andra sidan i väsentliga
avseenden äro olikartade och svåra att väga mot varandra. Domaraspiranterna
skulle enligt förslaget såtillvida bliva sämre ställda än förvaltningsjuristerna,
som väntetiden till extra ordinarie anställning liksom för
närvarande skulle bliva mer än dubbelt så lång för de förra. Häremot synes
emellertid icke vara något att erinra, ty det har visat sig oundgängligen nödvändigt
att domaraspiranterna underkastas prövning under en längre tid.
Denna långa prövotid i förening med en strängare gallring är ett av skälen
för att i övrigt tillämpa förmånligare befordringsgrunder för domaraspiranterna
än för förvaltningsjuristerna. Ett annat i praktiken mycket viktigt
skäl är att domstolsjuristerna äro underkastade flyttningsskyldighet av
sådan omfattning, att motsvarighet därtill torde saknas inom den civila
statsförvaltningen. De ständiga flyttningarna, vilka för befattningshavarna
framstå såsom synnerligen betungande, äro en följd av att utbildningen

Kungl. Maj:ts proposition nr 146.

på domarbanan måste ske genom tjänstgöring växelvis vid över- och underrätter.
I detta sammanhang hör även beaktas, att domstolarnas personal
i allmänhet har lättare att vinna anställning i kommunal eller enskild tjänst
än förvaltningsjuristerna. Under senare år har personal med domarutbildning
varit mycket eftersökt och för hovrätterna bär den konkurrens om
arbetskraften som härigenom uppstått medfört en betydande personalbrist.
Oberoende av nu angivna omständigheter föreligger skäl att tillämpa förmånligare
grunder i befordringshänseende för domstolspersonalen av den
anledningen att domstolstjänstgöringen, särskilt tjänstgöringen i underrätt,
under den period varom nu är fråga regelmässigt är förenad med större
ansvar än vad som är fallet med tjänstgöringen under motsvarande skede
i den administrativa befordringsgången.

Den av personalutredningen uttalade uppfattningen att en löneförbättring
för juristpersonalen vid domstolarna icke bör ges sådan räckvidd att
den kan föranleda nya lönekrav från förvaltningsjuristernas sida måste givetvis
beaktas. På grund av vad nyss anförts synas emellertid sådana krav
icke skäligen kunna framföras även om den av utredningen föreslagna uppflyftningen
till tjänst i lönegraden Ce 27 får ske på ett något tidigare stadium
i befordringsgången än utredningen föreslagit. Med hänsyn härtill och
då en tidigare uppflyttning i betraktande av arbetsuppgifternas art och det
därmed förenade ansvaret framstår såsom i och för sig välgrundad vill jag
för egen del förorda den jämkningen i utredningens förslag — motsvarande
ett av Svea hovrätt framfört alternativ — att befordran till Ce 27 må
kunna äga rum ett och ett halvt år efter det extra ordinarie anställning
vunnits eller alltså sammanlagt omkring tre år från det befattningshavaren
antagits till extra fiskal. För befordran till såväl den lägre som den högre
extra ordinarie lönegraden för liskaler bör all sådan tjänstgöring få tillgodoräknas
som enligt 66 § 2 mom. arbetsordningen för rikets hovrätter
må tillgodoräknas för vinnande av anställning såsom extra ordinarie fiskal.
Huruvida även annat arbete, t. ex. fullgörande av offentligt uppdrag, bör få
tillgodoräknas, torde få avgöras med hänsyn till omständigheterna i
särskilt fall.

Vad utredningen ifrågasatt rörande avlöningsförmånerna under adjunktion,
innebärande att vid förordnande såsom adjungerad ledamot skola
tillämpas vanliga regler om vikariatsersättning såsom vid förordnande å
assessorstjänst, finner jag mig böra tillstyrka. Detta medför å ena sidan,
att nu gällande särbestämmelse om rätt för adjungerad ledamot att uppbära
vikariatsersättning under semester bör slopas men å andra sidan att
stadigvarande adjunktion bör medföra rätt till vikariatslön, därest de allmänna
förutsättningarna härför äro för handen. Vid adjunktionsförordnande
enstaka dagar bör vikariatsersättning utgå för hela den tid varunder den
förordnade har att fullgöra ledamotsuppgifter i anledning av förordnandet.

Den kostnadsökning, som skulle uppstå vid bifall till de av mig nu
framställda förslagen fördelar sig på ett flertal förslagsvis upptagna poster
under hovrätternas och häradsrätternas avlöningsanslag. Utgiftsökning -

Kungl. Maj:ts proposition nr 146.

arna under de olika posterna torde icke nu behöva föranleda omräkning av
de belopp, vartill dessa poster upptagits i årets statsverksproposition.

Befattningarna såsom extra ordinarie fiskal och tingssekreterare böra vid
bifall till de i det föregående framlagda förslagen hänföras alternativt till
lönegraderna Ce 27 och Ce 25. Någon ändring beträffande antalet dylika befattningar
i hovrätternas och häradsrätternas personalförteckningar bör ej
vidtagas men i anmärkning till förteckningarna bör föreskrift meddelas, att
befattningarna må tillsättas endast i den mån förutsättningar härför föreligga
enligt de av riksdagen godkända grunderna för reglering av befordringsgången.
Genom anmärkning till hovrätternas personalförteckning bör
vidare Kungl. Maj :t bemyndigas att besluta ökning av antalet extra ordinarie
fiskalsbefattningar i den mån så erfordras för befordran av domaraspirant
som enligt nyssnämnda grunder är därtill berättigad. På grund
av den omfattning i vilken hovrätternas befattningshavare för närvarande
tagas i anspråk för tjänstgöring utom hovrätterna kan den sålunda erforderliga
ökningen beräknas till ett tjugufemtal befattningar för samtliga
hovrätter.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj :t
måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna de grunder för reglering av befordringsgången
beträffande viss icke-ordinarie personal vid domstolarna,
som angivits i det föregåeende;

dels besluta, att i hovrätternas personalförteckning skall
tills vidare från och med budgetåret 1948/49 upptagas extra
ordinarie fiskaler med placering i någon av lönegraderna
Ce 27 och Ce 25 till följande antal, nämligen 20 i Svea hovrätt,
7 i Göta hovrätt, 7 i hovrätten över Skåne och Blekinge,
7 i hovrätten för Västra Sverige, 5 i hovrätten för Nedre
Norrland samt 5 i hovrätten för Övre Norrland, ävensom att
Anmärkning 2 till personalförteckningen skall tills vidare
frän och med den 1 juli 1948 hava följande ändrade lydelse:

Befattning såsom extra ordinarie fiskal må tillsättas endast i den
mån förutsättningar härför föreligga enligt av riksdagen godkända
grunder för reglering av befordringsgången beträffande viss icke-ordinarie
personal vid domstolarna.

I den mån så erfordras för befordran av domaraspirant. som enligt
nyssnämnda grunder är därtill berättigad, må Kungl. Maj :t besluta
ökning av antalet extra ordinarie fiskalsbefattningar;

dels besluta, att i häradsrätternas personalförteckning
skall tills vidare från och med budgetåret 1948/49 upptagas
39 tingssekreterare med placering i någon av lönegraderna
Ce 27 och Ce 25 samt att till personalförteckningen skall
fogas en Anmärkning av följande lydelse:

Kungl. Maj:ts proposition nr 146.

Befattning såsom tingssekreterare må tillsättas endast i den mån
förutsättningar härför föreligga enligt av riksdagen godkända grunder
för reglering av befordringsgången beträffande viss icke-ordinarie personal
vid domstolarna;

dels och bemyndiga Kungl. Maj :t att utfärda de bestämmelser,
som föranledas av vad i det föregående anförts.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt
behagar Hans Maj:t Konungen bifalla.

Ur protokollet:

Åke Mossler.

Bihang till riksdagens protokoll 1948. t sand. Nr 146.