Kungl. Maj:ts proposition nr 143.
1
Nr 143.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående löneklassplacering
av vissa fänrikar; given Stockholms slott
den 5 mars 19i8.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:
GUSTAF ADOLF.
Ernst Wigforss.
Utdrag av protokollet över finansårenden, hållet inför Hans Maj:t
Konunqen i statsrådet å Stockholms slott den 5 mars
19b8.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg,
Nilsson, Sträng, Mossberg, Weijne, Kock.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler efter gemensam
beredning med chefen för försvarsdepartementet fråga om löneklassplacering
av vissa fänrikar och anför därvid följande.
Jämlikt bestämmelserna i militära avlöningsreglementet 3 avdelningen,
i dess fr. o. m. den 1 juli 1942 gällande lydelse, skulle den, som vunne befordran
till icke-ordinarie fänrik, placeras i löneklass a av löneplan Oc,
dock att beställningshavare, som vunne sådan befordran, varom här är fråga,
från ordinarie beställning tillhörande löneplan UO, skulle placeras i
1 Piliang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 143.
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 143.
löneklass 2 av förstnämnda löneplan. Bestämmelsen innebar sålunda, att
underofficer, som efter den 1 juli 1942 befordrades till icke-ordinarie fänrik,
skulle placeras i löneklass Oc 1:2. Enligt bemyndigande av riksdagen
skulle emellertid även underofficer, som före den 1 juli 1942 befordrats till
icke-ordinarie fänrik, kunna efter särskild prövning av Kungl. Maj :t fr. o. in.
nämnda dag placeras i Oc 1: 2.
Genom beslut av 1945 års riksdag har sedermera sådan förmånligare
löneklassplacering, som nyss sagts, medgivits en beställningshavare vid försvaret,
som erhållit befordran till icke-ordinarie fänrik utan att dessförinnan
ha varit förordnad å ordinarie underofficersbeställning. Rörande behandlingen
av denna fråga torde få erinras följande.
Den 1 oktober 1942 förordnades dåvarande furiren vid Västerbottens regemente,
officersaspiranten vid Svea livgarde E. A. Hjukström till fänrik vid
Dalregementet. Hjukström hade innehaft fast anställning såsom manskap
sedan den 1 oktober 1933 och under år 1940 avlagt underofficersexamen och
begränsad studentexamen. Ehuru ledighet i underofficersbeställning uppkommit
vid Västerbottens regemente den 1 oktober 1941 och Hjukström
enligt vanligen tillämpad ordning då bort befordras till underofficer, erhöll
han likväl icke befordran. Anledningen härtill kan förmodas ha varit, att
förbandschefen icke ansåg skäl föreligga att befordra honom, då han var
tjänstledig från innehavande manskapsbeställning och inom kort tid kunde
beräknas erhålla befordran till officersbeställning.
Vid sin befordran till fänrik placerades Hjukström i enlighet med gällande
bestämmelser fr. o. in. den 1 oktober 1942 i löneklass Oc 1: a. Hade
Hjukström vid sin befordran till fänrik innehaft beställning såsom sergeant,
skulle han fr. o. m. samma dag ha placerats i löneklass Oc 1:2. Uteblivandet
av underofficersbefordran medförde sålunda för Hjukström en lägre
löneklassplacering i fänriksbeställningen än om han vid befordringstillfället
innehaft underofficersbeställning.
.1 skrivelse den 5 mars 1943 hemställde chefen för Dalregementet, att
Hjukström med hänsyn till anförda omständigheter måtte få placeras i
löneklass Oc 1:2. Kungl. Maj :t lämnade framställningen utan åtgärd.
I en vid 1945 års riksdag väckt motion, I: 121, hemställdes sedermera,
med hänsyn till de ekonomiska konsekvenserna för Hjukström av den uteblivna
underofficersbefordran, att riksdagen måtte besluta, att Hjukström
räknat från dagen för sin befordran till fänrik skulle äga åtnjuta de löneförmåner,
som skulle ha tillkommit honom, därest han den 1 oktober 1941
i vederbörlig ordning hade befordrats till sergeant på aktiv stat och alltså
vid sin officersbefordran övergått från löneplan UO till löneplan Oc i militära
avlöningsreglementet.
Efter tillstyrkan av statsutskottet, som i ärendet inhämtat yttrande från
försvarsväsendets lönenämnd, fann sig riksdagen, med hänsyn till de speciella
förhållanden, som i ärendet voro för handen, böra bifalla motionen
(statsutskottets utlåtande nr 95, riksdagens skrivelse nr 218).
I särskilda skrifter ha sedermera ett antal beställningshavare vid försvaret
• med förmälan att de i likhet med Hjukström bort före utnämning
till fänrik enligt vanligen tillämpad ordning befordras till sergeanter _
hemställt att Kungl. Maj :t måtte medgiva eller utverka riksdagens medgivande,
att de finge, räknat från dagen för befordringen till fänrik tillerkän
-
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 143.
nas de löneförmåner, som skulle ha tillkommit dem, därest de före utnämningen
till fänrik blivit i vederbörlig ordning befordrade till sergeanter på
aktiv stat.
I utlåtande över de föreliggande framställningarna har försvarsväsendets
lönenämnd erinrat om att de bestämmelser, som reglerade fänrikarnas löneställning,
varit föremål för ändringar i olika hänseenden under de senare
åren. Detta hade redan i och för sig föranlett ojämnheter i löneklassplaceringshänseende
mellan vid olika tidpunkter till fänrikar befordrade underofficerare.
Ytterligare ojämnheter hade emellertid förorsakats därav, att
i vissa fall befordran skett direkt från manskapsbeställning. Enligt lönenämndens
mening skulle det vara önskvärt, att löneställningen för officerare,
som tidigare innehaft fast anställning såsom manskap, kunde regleras
efter enhetliga grunder inom försvaret i dess helhet och på sådant sätt,
att rättvisa i löneklassplaceringshänseende skapades icke blott mellan sådana,
som i framtiden vunne dylik befordran, utan även för tidigare fall,
och detta oberoende av om vederbörande före utnämningen till fänrik blivit
befordrad till underofficer eller icke. Lönenämnden, som icke kunde
förorda, att särskilda åtgärder vidtoges beträffande sökandena i de nu remitterade
ärendena, ville därför föreslå, att utredning verkställdes i syfte
att åstadkomma en reglering av avlöningsförhållandena för till fänrikar befordrat
fast anställt manskap.
Försvarets civilförvaltning säger sig ha konstaterat, att i vissa av de föreliggande
fallen omständigheterna vore likartade med dem, som förelegat i
fråga om löjtnanten Hjukström. Med hänsyn härtill syntes skäl tala för att
vederbörande i dessa fall bereddes enahanda förbättrade löneställning, som
kommit Hj ukström till del. Emellertid syntes man icke helt böra bortse från
att en sådan åtgärd ledde till att fast anställda kadetter, utgångna från en
och samma officerskurs, kunde komma i olika lönelägen redan från tillträdandet
av första anställning såsom officer. Frågan om vederbörandes löneställning
vid befordran till officer bleve sålunda avhängig av omständigheter,
betingade av de sinsemellan skiftande konjunkturerna vid de truppförband,
vederbörande tillhört såsom fast anställt manskap, och lösgjordes
från sitt sammanhang med deras officersutbildning. Om också vissa ojämnheter
i löneställningen för elever i en och samma officerskurs uppstode redan
därigenom att den, vilken såsom fast anställd före antagningen till officer
vunnit befordran till sergeant på aktiv stat, jämlikt gällande bestämmelser
erhölle en förmånligare löneklassplacering än övriga kadetter, syntes
det dock kunna åtminstone principiellt ifrågasättas, om dessa bestämmelser
borde erhålla en vidgad tillämpning.
Departementschefen. Vid en granskning av föreliggande framställningar
framgår, att i ett mindre antal fall omständigheterna äro analoga med dem,
som förelegat i fråga om löjtnanten Hjukström. I övriga fall åter kan konstateras
avvikande förhållanden, antingen i så måtto, att vederbörande befordrats
till löjtnant före den 1 juli 1942, i vilket fall de åberopade bestäm
-
4
Kungl. \laj:ts proposition nr 143.
melserna om förmånligare löneklassplacering icke äga tillämpning, eller att
förutsättningar icke förefunnits för vederbörande att före fänriksutnämningen
erhålla befordran till ordinarie underofficersbeställning. Vad rör
sistnämnda fall må erinras, att 1946 års riksdag icke bifallit en inom riksdagen
väckt motion om placering av sådan beställningshavare i löneklass
Oc 1:2 (motion 11:161, statsutskottets utlåtande nr 138).
Enligt min mening synes det skäligt, att beställningshavare, vilkas befordringsförhållanden
överensstämma med löjtnanten Hjukströms, beredas
enahanda förbättrade löneställning, som kommit Hjukström till del. I andra
här avsedda fall åter synas mig tillräckliga skäl icke föreligga för vidtagande
av ändring. Det torde ej heller vara uteslutet att en sådan åtgärd skulle
kunna få återverkningar på andra områden inom statsförvaltningen. Med
hänsyn till att numera officersaspiranter, rekryterade från det fast anställda
manskapet, icke undergå underofficersexamen, och utnämning till underofficer
sålunda icke vidare kan förekomma före erhållande av officersbeställning,
synes det mig ej heller erforderligt, att den av lönenämnden
förordade utredningen verkställes.
Jag förordar sålunda, att sådan förmånligare löneklassplacering, varom
här är fråga, medgives i fall analoga med fallet Hjukström. Sådan löneklassplacering
synes jämväl vid i övrigt överensstämmande förhållanden
böra medgivas beställningshavare, som före den 1 juli 1942 vunnit befordran
till icke-ordinarie fänrik. Enär det av företagen undersökning synes
framgå, att de föreliggande framställningarna icke avse samtliga berörda beställningshavare,
torde Kungl. Maj:t böra föreslå riksdagen att bemyndiga
Kungl. Maj :t, att i här avsedda fall medgiva den högre löneklassplaceringen.
Någon retroaktiv utbetalning av lönemedel torde icke böra ifrågakomma.
Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att
Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen
att bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse
med vad jag i det föregående förordat och med
verkan från och med den 1 juli 1948 medgiva förbättrad
löneklassplacering för vissa fänrikar.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Ivar Löfqvist.
487357. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1948.