Kungl. Maj.ts proposition nr 141.
1
Sr 141.
Knngl. Maj:ts proposition till riksdagen angående bemyndigande
för Kungl. Maj. t att tillerkänna Luossavaara-Kiirunavaara
aktiebolag samt Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund
rätt till viss malmbrytning utöver
i gällande malmavtal medgivna kvantiteter; given
Stockholms slott den 27 februari 1948.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:
GUSTAF ADOLF.
Ernst Wigforss.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
27 februari 1948.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg,
Nilsson, Sträng, Ericsson, Weijne, Kock.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler efter gemensam
beredning med cheferna för kommunikations-, handels- och folkhushållningsdepartementen
fråga angående medgivande för LuossavaaraKiirunavaara
aktiebolag (LKAB) samt Trafikaktiebolaget Grängesberg
Oxelösund (TGO) till viss malmbrytning utöver i gällande malmavtal medgivna
kvantiteter samt anför därvid följande.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr Hl -
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 141.
De olika rättsliga och ekonomiska förhållanden, som bero av samgående
mellan staten och enskilda i fråga om utnyttjandet av de norrbottniska
malmfälten, ha reglerats genom avtal den 29 juni 1927 — jämte därtill sedermera
gjorda tillägg — mellan svenska staten, å ena sidan, samt LKAB
och TGO, vilket sistnämnda bolag äger halva aktiestocken i LKAB, å andra
sidan. I avtalets § 3 föreskrives, att LKAB är berättigat att från gruvfälten
Kiirunavaara, Gellivare och Luossavaara för varje bokslutsår bortfrakta
sammanlagt högst 9 miljoner ton järnmalm, dock att den sålunda fastställda
årskvantiteten kan överskridas med intill 10 procent under iakttagande
av att de under en period av tre på varandra följande bokslutsår bortfraktade
kvantiteterna icke må sammanlagt överstiga 27 miljoner ton. Enligt
samma avtal har TGO förbundit sig att begränsa exporten av malm från de
Grängesbergs gruvaktiebolag tillhöriga gruvorna i Grängesberg, så att densamma
ej överstiger en miljon ton årligen. I proposition nr 241 till 1927 års
riksdag, vari förslag till nämnda avtal framlades, anförde föredragande departementschefen
bland annat, att malmtillgången i Kiruna kunde beräknas
till inemot 1 100 miljoner ton, varför det med hänsyn till en klok hushållning
vore fullt försvarligt att medgiva en årlig brytning av 9 miljoner
ton, vilken kvantitet svarade mot det förefintliga köpbehovet hos malmbolagets
avnämare. Enligt 1938 års malmavtal (prop. nr 74; r. skr. 193) tillerkändes
LKAB med anledning av den då rådande, speciellt gynnsamma exportkonjunkturen
rätt att intill den 1 oktober 1940 utöver de i 1927 års
malmavtal medgivna maximikvantiteterna bortfrakta ytterligare högst 6 miljoner
ton malm från de norrländska gruvfälten. Vidare skulle TGO intill
utgången av år 1940 äga öka exporten av malm från Grängesbergsgruvorna
med sammanlagt högst 0,6 miljon ton utöver i 1927 års avtal fastställt
maximum. För tiden därefter ha åter bestämmelserna i 1927 års malmavtal
om maximikvantiteter varit gällande. Vidare är att märka, att den malmkvantitet
om 0,5—0,8 miljoner ton malm, som LKAB förbundit sig att årligen
från den 1 januari 1950 leverera till Norrbottens järnverk aktiebolag,
enligt avtal (prop. 1947: nr 117; r. skr. 159) icke skall inräknas i den till
9 miljoner ton bestämda årliga maximikvantiteten.
Från LKAB:s sida har nu under hand meddelats följande. LKAB:s export
av malm under år 1948 beräknas komma att något överstiga 9 miljoner
ton under förutsättning att produktion och skeppning ostört kunna fortgå.
Några försäljningar av malm för leverans under år 1949 ha ännu icke ägt
rum, men förhandlingar därom komma att efter hand upptagas under innevarande
år och torde i stort sett vara fullföljda före årets utgång. Resultatet
av dessa förhandlingar kan, såvitt angår leveranskvantiteterna, givetvis
icke nu förutsägas. Det är emellertid ingalunda uteslutet, att det skall
visa sig möjligt att under 1949 försälja än större kvantiteter. Det överskridande
av maximikvantiteten, som exporten under innevarande år kan komma
att innebära, torde täckas av vid årets början befintliga, relativt obetydliga
lager i hamnarna. Någon dylik lagertillgång är icke att räkna med under
påföljande år. Den maximikvantitet malm, som LKAB med hänsyn till
Kungl. Maj:ts proposition nr 141.
3
föreliggande begränsningar av teknisk natur är i stånd att producera och
skeppa under de närmaste åren, kan beräknas till högst 11 miljoner ton
per år. Vad beträffar de Grängesbergs gruvaktiebolag tillhöriga gruvorna
torde TGO under år 1948 icke till fullo kunna utnyttja den medgivna exporträtten
om 1 miljon ton, men det är icke uteslutet att genom fortlöpande
rationaliseringsåtgärder och ökad tillgång på arbetskraft produktionen under
de närmast kommande åren skulle kunna uppnå och överskrida nämnda
siffra. Den tekniskt möjliga maximikvantiteten torde för dessa gruvor
ligga vid 1,2 miljoner ton.
Departementschefen. Avsättningsmöjligheterna för den svenska järnmalmen
äro f. n. goda. Det är sålunda icke uteslutet att LKAB under de närmaste
åren skulle kunna för export sälja malmkvantiteter, som överstiga
vad bolaget enligt gällande avtal har rätt att bortfrakta från malmfälten.
I rådande valutasituation synes det angeläget att ej lägga hinder i vägen
för en möjlig exportökning, som kan väntas lämna ett väsentligt bidrag
till Sveriges inkomster i hårda valutor. Jag vill därför förorda, att LKAB
berättigas bortfrakta en malmkvantitet om 11 miljoner ton under vartdera
av bokslutsåren 1948/1949 och 1949/1950. Av samma skäl torde TGO böra
berättigas att öka exporten av malm från de Grängesbergs gruvaktiebolag
tillhöriga gruvorna till 1,2 miljoner ton under vartdera av åren 1949 och
1950.
Då en på angivet sätt ökad malmbrytning innebär en ändring av bestämmelserna
i 1927 års malmavtal bör frågan underställas riksdagens prövning.
Hos riksdagen torde böra inhämtas bemyndigande för Kungl. Maj :t
att å statens vägnar medgiva att LKAB resp. TGO öka malmbrytningen till
nyss nämnda maximikvantiteter.
Det förordade medgivandet har intet inflytande på sättet för regleringen
av de ekonomiska mellanhavandena mellan staten och bolaget.
Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj :t
måtte föreslå riksdagen
att bemyndiga Kungl. Maj :t att å statens vägnar medgiva
att Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag och Trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund erhålla utvidgad rätt till
malmbrytning i den omfattning nu föreslagits.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen
att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Per Ihrfelt.