Kungl. Maj:ts proposition nr 139.
1
>Tr 139.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående utgivande
av livränta till Elisabeth Kjellbing m. m.;
given Stockholms slott den 5 mars 1948.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:
GUSTAF ADOLF.
Allan Vougt.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans May.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 5 mars 1948.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg,
Nilsson, Sträng, Mossberg, Weijne, Kock.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler
chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Vougt, fråga om utgivande av
livränta till Elisabeth Kjellbing m. m. och anför därvid följande.
Under militär nattövning vid 401. övningskompaniet inom Oregrunds
stads område den 21 juli 1944 vådasköt värnpliktige löjtnanten 78—55—20
Carl Gustav Högberg med ett pistolskott värnpliktige nr 141—46—33 Karl
Herbert Elof Kjellbing med påföljd att denne avled. De närmare omständigheterna
voro följande.
<«8 48 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 139.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 139.
Kompaniet var för övningen uppdelat i en anfallande och en försvarande
styrka. Högberg, som tjänstgjorde såsom plutonchef vid kompaniet, hade
befälet över den anfallande styrkan. Före övningens början visiterade Högberg
manskapets vapen men däremot icke sin egen pistol. Under övningen
ryckte Högberg med sin avdelning fram mot en bergshöjd för att erövra ett
på höjden befintligt värn. För att göra stormningen mera levande tog han
upp sin pistol som han trodde vara oladdad. Under framryckningen gick
plötsligt ett skott från Högbergs pistol och träffade Kjellbing som uppehöll
sig vid värnet. Kjellbing föll omkull och avled inom kort.
Vid utredningen uppgav Högberg bland annat följande. Före olyckan
hade han icke använt pistolen utan hela tiden haft den sådan den var när
han fick ut den från vapenförrådet. Vid ett tillfälle tre veckor tidigare hade
han tagit magasinet ur pistolen och sett, att det var tomt. Han hade haft
pistolen förvarad i en skrivbordslåda på kompaniexpeditionen. Den kväll
olyckan inträffade hade han undersökt sin pistol i skogen under ett tidigare
övningsmoment innan han kommit fram till bergshöjden. Han hade först
gjort eu mantelrörelse varvid manteln troligen stannat i tillbakafört läge.
Han tyckte sig komma ihåg, att han därefter fört ut magasinet eu aning
för att manteln skulle kunna föras fram. Därefter hade han gjort eu avfyring
med pistolmynningen riktad mot marken. Han hade för sig, att han
gjort ännu eu mantelrörelse men kunde icke erinra sig om han gjort någon
ytterligare avfyring. Han hade icke tagit ut magasinet för att kontrollera,
huruvida det innehöll några skarpa patroner.
Enligt utfärdad order var Högberg skyldig att under den beredskapsgrad
som rådde vid tiden för olyckan bära oladdad pistol samt i pistolfodralet
två magasin fyllda med sju patroner vardera.
Vid undersökning framkom, att den till Högberg utlämnade pistolen var
behäftad med felaktigheter såtillvida att det var svårt att draga tillbaka
manteln samt att, om denna rörelse utfördes långsamt, manteln kunde
haka upp sig till följd av att en inneliggande patron kom i kläm med översidan
mot innerkanten av patronläget varvid man kunde göra blindavfyring.
Vid en sedermera av statens kriminaltekniska anstalt företagen undersökning
rörande händelseförloppet vid Kjellbings död konstaterades, att den
kula, som träffat Kjellbing, genom rikoscliettering eu eller liera gånger ändrat
riktning samt att Högberg därför i skottlossningsögonblicket icke kunde
haft pistolens mynning riktad mot Kjellbing.
Sedan i anledning av det inträffade mot Högberg förts ansvarstalan ävensom
skadeståndstalan av riksförsäkringsanstalten och Kjellbings efterlevande,
utlät sig fältkrigsrätten nr 5 genom utslag den 18 januari 1945 i ansvarsfrågan
sålunda:
Högberg har icke på sätt som det måste anses ha ålegat honom före
ifrågavarande övnings början visiterat sitt eget vapen.
Det har beträffande pistolens beskaffenhet icke förekommit sådana omständigheter,
att det kan antagas att vid en reglementsenligt utförd visitering
det icke skulle upptäckas förefintligheten av patroner i pistolen.
På grund härav måste Högberg anses ha gjort sig skyldig till tjänstefel''-
Kungl. Maj:ts proposition nr 169.
3
summelse, eu försummelse som i sin tur vållat Kjellbings död, samt prövar
fältkrigsrätten, som finner omständigheterna för Högberg mildrande, förty
rättvist att med tillämpning av 34 § 2 stycket strafflagen för krigsmakten
döma Högberg dels jämlikt 14 kap. 9 § allmänna strafflagen att böta tio
dagsböter ä fyra kronor till kronan, dels ock jämlikt 130 § strafflagen för
krigsmakten att hållas i vaktarrest i sex dagar.
Fältkrigsrätten förpliktade därjämte Högberg att ersätta riksförsäkringsanstalten
dels i begravningshjälp 150 kronor, dels för från anstalten utgående
livräntor, nämligen till den avlidnes hustru Elisabeth Kjellbing 600
kronor för år från den 22 juli 1944 så länge hon lever ogift samt till barnen
Kurt Herbert, född den 7 mars 1938, och Mait Elisabeth, född den 6 december
1940, 400 kronor om året för vartdera barnet räknat från den 22
juli 1944 till dess det uppnått sexton år, jämte för åren 1944 och 1945 40 %
dyrtidstillägg å livräntorna. Därjämte skulle Högberg ersätta riksförsäkringsanstalten
dess rättegångskostnader med 20 kronor. Högberg förpliktades
jämväl att i livränta till Elisabeth Kjellbing utgiva för hennes egen del 100
kronor per månad så länge hon lever ogift och för vartdera barnet 50 kronor
per månad till dess det fyllt sexton år, med avdrag likväl för de belopp som
kunde komma att utgå från riksförsäkringsanstalten och familjebidragsnämnden.
Tillika ålades Högberg att ersätta Elisabeth Kjellbing för begravningskostnaderna
med sammanlagt 419 kronor 90 öre.
Sedan Högberg anfört besvär, har krigshovrätten genom utslag den 5
mars 1946 — med motivering att Högberg underlåtit att före den avfyring
av pistolen, som orsakade Kjellbings död, förvissa sig om att i pistolen icke
fanns något skarpt skott samt Högberg förty icke kunde undgå ansvar för
tjänsteförsummelse och vållande till annans död — fastställt krigsrättens
utslag.
Kungl. Maj:t har efter besvär av Högberg genom utslag den 23 november
1946 ej funnit skäl att göra ändring i krigshovrättens utslag.
Sedermera har Högberg till Kungl. Maj:t ingivit eu den 22 januari 1947
dagtecknad nådeansökan. I denna har Högberg anhållit att bliva befriad
från honom ådömda bötes- och arreststraff. Härjämte har Högberg hemställt,
att Kungl. Maj:t måtte dels befria honom från ersättningsskyldighet till
riksförsäkringsanstalten och dels förordna att jämväl övriga ersättningsbelopp
som enligt domstolarnas utslag ålagts honom skola utgivas av kronan
utan återbäringsskyldigliet för honom. Ansökningen har i vad den avser
befrielse från straff lämnats utan bifall.
Såvitt gäller ersättningsfrågan har Högberg framhållit följande. Den försummelse
som lagts Högberg till last och som föranlett skadeståndsskyldigheten
hade endast på grund av ett flertal olyckliga omständigheter kunnat
få till följd att Kjellbing dödats. Skadeståndsbeloppen, ehuru i och för sig
icke oskäliga, äro för Högberg med hans små inkomster och synnerligen
obetydliga tillgångar oöverkomliga. Om ersättningsskyldigheten för honom
kvarstår, kommer han under resten av sin levnad att förbli gäldenär i förhållande
till Kjellbings efterlevande med flera och kan aldrig betala skulden.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 139.
I verkligheten skulle detta komma att verka som ett straff utsträckt att gälla
under resten av hans livstid.
Vid ansökningen har Högberg fogat intyg från militära befattningshavare,
under vilkas befäl Högberg stått under beredskapstiden. I intygen framhållas
Högbergs noggrannhet, arbetsamhet och starka pliktkänsla.
Högberg har uppgivit, att han icke kunnat fullgöra någon del av den ersättningsskyldighet
som ålagts honom gentemot Kjellbings efterlevande.
Riksförsäkringsanstalten har i utlåtande den 1 oktober 1947 under hänvisning
till av anstalten införskaffad utredning rörande Högbergs ekonomiska
förhållanden förklarat sig för sin del icke vilja motsätta sig att Högberg
befrias från all ersättningsskyldighet gentemot riksförsäkringsanstalten i
före varande fall.
Av utredningen rörande Högbergs ekonomiska förhållanden framgår bl. a.,
att Högberg, som är gift, sedan år 1936 är anställd som försäljare hos en
firma i Knivsta mot fast lön, 200 kronor per månad, och provision. Högbergs
hustru har endast obetydlig inkomst. Högbergs till statlig inkomstoch
förmögenhetsskatt taxerade belopp utgjorde för år 1946 3 500 kronor.
Enligt Högbergs år 1947 avgivna självdeklaration utgjorde hans efter samma
grunder beräknade inkomst 7 800 kronor. Med hänsyn till rådande importsvårigheter
äro inkomsterna emellertid enligt Högbergs uppgifter numera
lägre. Högberg har försörjningsplikt mot sin 78-årige fader, till vilkens
underhåll han erlägger 500 kronor om året.
Statskontoret har i utlåtande den 29 oktober 1947 förklarat, att statskontoret
med hänsyn till föreliggande omständigheter icke vill motsätta sig, att
Högberg på sätt riksförsäkringsanstalten hemställt i ärendet befrias från all
honom åvilande ersättningsskyldighet gentemot anstalten.
Försvarets civilförvaltning, som i ärendet inhämtat yttrande från försvarets
skaderegleringsnämnd, har i utlåtande den 10 februari 1948 anslutit sig till
följande av nämnden den 6 februari 1948 avgivna yttrande.
»Försvarets skaderegleringsnämnd, som utgår från att, därest målsägandena
anhängiggjort talan mot kronan om ersättning i anledning av Kjellbings
död, kronan icke kunnat undgå skyldighet att utgiva sådan ersättning,
anser de utdömda beloppen skäliga.
På grund härav samt med hänsyn till såväl omständigheterna i samband
med dödsfallet som Högbergs svaga ekonomiska ställning och hälsotillstånd
ävensom hans väl vitsordade militära tjänstgöring, anser nämnden den underdåniga
ansökningen böra bifallas.»
Civilförvaltningen har i sitt utlåtande förklarat sig tillstyrka, att kronan
övertager den skadeståndsskyldigliet, som enligt Kungl. Maj:ts ifrågavarande
utslag åvilar Högberg, samt att Högberg befrias från återbetalningsskvldighet
till kronan.
Departementschefen. Het synes uppenbart att, såsom försvarets skaderegleringsnämnd
utgått från, kronan enligt allmänna skadeståndsregler är
ersättningsskyldig till Kjellbings efterlevande utöver vad som följer av militärersättningsförordningen.
På grund härav torde kronan böra övertaga
0
Kungl. Maj:ts proposition nr 189.
den skadeståndsskyldighet som enligt ifrågavarande utslag åvilar Högberg.
Med hänsyn till den provisoriska karaktären av nuvarande dyrtidstillägg å
ersättningar från riksförsäkringsanstalten synes det vidare motiverat, att
avdrag för sådant dyrtidstillägg till Kjellbings efterlevande icke göres vid
bestämmande av vad kronan i Högbergs ställe skall utgiva. Såsom framgår
av domstolsutslagen ha omständigheterna vid olyckan för Högberg
befunnits mildrande. Med hänsyn härtill samt med beaktande av Högbergs
begränsade ekonomiska möjligheter och goda vitsord från militärtjänstgöringen
anser jag mig i likhet med civilförvaltningen och skaderegleringsnämnden
vidare böra föreslå, att Högberg befrias från all honom enligt
omförmälda utslag åvilande återbetalningsskyldighet till kronan. Av riksdagen
bör utverkas medgivande att livräntorna må gäldas av anslaget till
diverse pensioner och understöd m. m. På sätt tidigare i likartade fall ägt
rum bör föreskrift meddelas därom, att å ersättningsbelopp icke må åtnjutas
någon sådan tilläggsförmån som enligt gällande bestämmelser tillkommer
pensionstagare.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
dels att kronan övertager den skadeståndsskyldighet, som
på grund av förutnämnda olyckshändelse och med beaktande
av vad i det föregående anförts åvilar Carl Gustav Högberg,
och att i anledning därav må från och med den 22 juli 1944
från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. utbetalas
årlig livränta till Elisabeth Kjellbing så länge hon
lever ogift med 1 200 kronor samt till barnen Kurt Herbert
Kjellbing, född den 7 mars 1938, och Mait Elisabeth Kjellbing,
född den 6 december 1940, med 600 kronor till vartdera
barnet till dess det uppnått 16 år — dock med avdrag
för vad Elisabeth Kjellbing och barnen Kjellbing på grund
av dödsfallet uppburit eller kunna komma att uppbära i livränta
från riksförsäkringsanstalten, därå utgående dyrtidstillägg
ej medräknat — med iakttagande att å de sålunda bestämda
livräntorna icke må åtnjutas någon sådan tilläggsförmån, som
enligt gällande bestämmelser eljest tillkommer pensionstagare,
dels ock att Carl Gustav Högberg må befrias från all honom
på grund av omförmälda olyckshändelse enligt domstols utslag
åvilande återbetalningsskyldighet till kronan.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Gösta af Sandeberg.