Kungi. Maj:ts proposition nr 138.
1
Nr 138.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående ändring i grunderna
för försäkring med statsbidrag mot förluster
på grund av smittsamma husdjurssjukdomar; given
Stockholms slott den 27 februari 1948.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:
GUSTAF ADOLF.
Per Edvin Sköld.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
27 februari 1948.
N ärva rande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg,
Nilsson, Sträng, Ericsson, Weijne, Kock.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför
chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, följande.
I en inom jordbruksdepartementet upprättad promemoria har föreslagits
viss jämkning av grunderna för beräknande av det statsbidrag, som enligt
nu gällande bestämmelser under vissa förutsättningar kan utgå till försäkringsbolag
med ändamål att meddela försäkring mot förluster på grund av
smittsamma husdjurssjukdomar.
Efter remiss ha yttranden över promemorian avgivits av statskontoret,
lantbruk sstyrelsen, försäkringsinspektionen, veterinärstyrelsen, Riksförbun
1
Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 138.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 138.
det Landsbygdens folk, Sveriges lantbruksförbund, Älvsborgs m. fl. läns hästoch
nötkreatursförsäkringsbolag, Skånes mindre jordbrukares ömsesidiga
kreatursförsäkringsförening och Försäkringsbolaget för smittsamma husdjurssjukdomar.
Jag torde nu få upptaga denna fråga.
Gällande bestämmelser.
Allmänna grunder angående försäkring med statsbidrag mot förluster på
grund av smittsamma husdjurssjukdomar ha meddelats genom kungörelse
den 26 juli 1926, nr 389, (ändrad 164/1932, 343/1941 och 153/1945).
Enligt dessa grunder kan ömsesidigt kreatursförsäkringsbolag med av
Kungl. Maj :t fastställd bolagsordning på därom gjord framställning av
Kungl. Maj :t antagas till försäkringsgivare med ändamål att meddela sådan
försäkring, varom nu är fråga. På grund av försäkringen skall enligt
i kungörelsen närmare angivna regler utgå ersättning för förlust av djur
till följd av smittsam mul- och klövsjuka, boskapspest, elakartad lungsjuka,
mjältbrand och svinpest samt följdsjukdom av mul- och klövsjuka, ävensom
förlust, som uppstått därigenom att djur till följd av annan sjukdom
dött eller enligt veterinärs föreskrift eller myndighets påbud nedslaktats
under tid, då djurbesättningen varit isolerad såsom misstänkt för någon
av de nämnda sjukdomarna.
Ersättning skall vidare utgå för förlust, som tillskyndats försäkringstagaren
därigenom, att för bekämpande av smittsam husdjurssjukdom utförsel
eller leverans av mjölk blivit av myndighet förbjuden eller på annat sätt
hindrad, ävensom därigenom, att mul- och klövsjuka förorsakat nedgång
i den försäkrade besättningens mjölkproduktion. Slutligen skall i princip
ersättning utgå för förlust, som uppkommit därigenom att betesmark, för
bekämpande av de angivna sjukdomarna, blivit av myndighet avlyst.
Bolag, som meddelat sådan försäkring, varom här är fråga, är skyldigt
att verkställa avsättning till en särskild reservfond. Avsättningen skall enligt
3 § i kungörelsen för varje år beräknas särskilt för varje län på grundval
av den totala försäkringssumman inom länet vid årets utgång och ske
med belopp, som minst motsvarar en utdebitering för 100 kronors försäkringssumma
av för Malmöhus län 10 öre, för Kristianstads län 4 öre och för
övriga län 2 öre (säkerhetstillägg), dock högst skillnaden mellan 30 öre
och nettopremien för länet för 100 kronors försäkringssumma. Uppgår nettopremien
för visst år och län till 30 öre eller mera, skall ingen avsättning
beräknas för sådant län. Med undantag för de fall, som angivas i det följande,
skall ränta å reservfonden föras till fonden.
Då reservfonden uppgår till belopp, som med hänsyn till fondens ändamål
kan anses tillräckligt, kan Kungl. Maj :t medgiva, att ytterligare avsättning
till fonden ej behöver verkställas. Med stöd av sistnämnda bemyndigande
har Kungl. Maj :t den 21 juni 1946 förordnat, att beträffande För
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 138.
3
säkringsbolaget för smittsamma husdjurssjukdomar ytterligare avsättning
till reservfond tills vidare icke erfordrades, sedan fonden uppnått ett belopp,
motsvarande en procent av försäkringssumman för Malmöhus län, 0,4 procent
av försäkringssumman för Kristianstads län samt 0,2 procent av försäkringssumman
för övriga län, dock minst 2 500 000 kronor. Villkoret har uppfyllts.
sedan bolaget i 1946 års bokslut verkställt en väsentligt större avsättning
till reservfonden än författningsföreskrifterna nödvändiggjorde.
Medel ur reservfonden få användas endast för att täcka utdebiteringsbehov
på grund av skadeersättningar under år, då skadorna inom ett eller
flera län varit mera betydande. I den mån nettopremien för visst år och län
överstiger 30 öre, skola — enligt 4 § i kungörelsen — i första hand reservfondens
ränteavkastning för året och till övriga län hänförliga säkerhetslillägg
användas, så långt ske kan, för att nedbringa utdebiteringsbehovet
för förstnämnda län intill 30 öre. Om för mer än ett län nettopremierna
överstiga 30 öre, fördelas ränteavkastning och säkerhetstillägg mellan dessa
län i förhållande till de överskjutande beloppen. Om utdebiteringsbehoven
för ett eller flera län därefter överstiga 30 öre, skola de delar av utdebiteringsbehoven,
som falla mellan 30 och 60 öre, intill hälften täckas genom
nedsättning med högst en fjärdedel av den vid årets början befintliga reservfonden
och överskjutande delar intill tre fjärdedelar täckas genom ytterligare
nedsättning av fonden, dock högst med sa stort belopp att därefter
återstår hälften av reservfonden vid årets början. Om vidare de belopp, varmed
nedsättning av reservfonden högst får ske, icke förslå till att i avsedd
utsträckning täcka utdebiteringsbehoven för två eller flera län, skola nämnda
belopp användas till att täcka nyss angivna delar av utdebiteringsbehoven
till den mindre, för samtliga dessa län lika del, vartill beloppen förslå.
Samtidigt med att reservfonden nedsättes enligt ovan nämnda regler inträder
rätt till statsbidrag. Enligt 6 § i kungörelsen utgår dylikt bidrag med
belopp, som motsvarar dels hälften av återstående utdebiteringsbehov mellan
30 och 60 öre, dels tre fjärdedelar av återstående utdebiteringsbehov
utöver 60 öre. Försäkringsbolaget är skyldigt att disponera statsbidraget så,
att det i form av minskad utdebitering kommer försäkringstagarna inom
det eller de län till godo, för vilka det avsetts (7 §).
Om antagande till försäkringsgivare återkallas eller bolaget upphör att
driva kreatursförsäkringsrörelse, får enligt 9 § i kungörelsen bolaget icke
disponera reservfonden. Medel till belopp, som motsvarar fonden, skola i
stället överlämnas till statskontoret. Kungl. Maj:t bestämmer därefter, huruvida
medlen skola i sin helhet användas till förstärkande av reservfond
i bolag, hos vilket försäkringstagare från den upphörda verksamheten erhållit
försäkringar, eller till annat lämpligt ändamål, som tillgodoser vederbörande
försäkringstagares gemensamma intresse, eller ock om någon del
av medlen skall återbäras till bolaget.
4
Kungi. Maj.ts proposition nr 138.
Departementspromemorian.
I promemorian har inledningsvis nämnts, att försäkring med statsbidrag
mot förluster på grund av smittsamma husdjurssjukdomar för närvarande
meddelades av tre ömsesidiga kreatursförsäkringsbolag, nämligen Försäkringsbolaget
för smittsamma husdjurssjukdomar, Älvsborgs in. fl. läns
häst- och nötkreatursförsäkringsbolag samt Skånes mindre jordbrukares
ömsesidiga kreatursförsäkringsförening. Härefter har anförts i huvudsak följande.
Såvitt framginge av förarbetena till kungörelsen den 26 juli 1926 hade
man vid fastställandet av grunderna för statsbidrag ej räknat med att inom
ett bolag fonderade medel vid sidan av reservfonden skulle stå till buds
för att täcka uppkommande utdebiteringsbehov.
Emellertid funnes sådana medel i relativt betydande omfattning, såväl
absolut som i förhållande till reservfondens storlek. Vart och ett av bolagen
hade nämligen förutom reservfonden en förhållandevis betydande
dispositionsfond. Reserv- och dispositionsfonderna hade vid utgången av
år 1946 uppgått till följande belopp:
Försäkr.bol. för
smittsamma husdjurssjukdomar
Reservfond.
................... 2 500 000
Dispositionsfond .............. 1 350 000
Så som bidragsbestämmelserna nu vore utformade, spelade dispositionsfondens
storlek icke någon roll vid bestämmandet av statsbidraget. Om reservfonden
ej försloge till att täcka så stor del av utdebiteringsbehovet,
som man i första hand räknat med i 4 § i kungörelsen, föranledde detta,
att statsbidraget höjdes, helt oberoende av om andra medel funnes tillgängliga,
vilka skulle kunna användas för att täcka utdebiteringsbehovet eller
en del av detta. En dylik ståndpunkt kunde emellertid, i vart fall i betraktande
av dispositionsfondernas nuvarande storlek, knappast anses motiverad,
och en ändring av bestämmelserna syntes därför påkallad. Ändringen
borde vidtagas i samband med de ändringar i bolagsordningarna för ifrågavarande
försäkringsbolag, som under alla förhållanden bleve nödvändiga,
därest det till årets riksdag framlagda förslaget till ny lag om försäkringsrörelse
antoges.
En tänkbar lösning av frågan vore, att bestämmelserna ändrades så, att
statsbidrag skulle utgå först sedan vederbörande bolags egna medel — reservfonden
dock endast till den gräns som angåves i 4 § i kungörelsen —
tagits i anspråk för att täcka utdebiteringsbehovet. Detta skulle betyda,
att statsbidrag över huvud ej skulle utgå, så länge någon del av dispositionsfonden
funnes kvar. En sådan utformning av bidragsreglerna syntes
dock kunna innebära risk att intresset för en fortgående konsolidering av
bolagens ställning minskades. Sakligt sett skulle väl ett bolag till en viss
Skånes mindre
jordbrukares
öms. kreatursförsäkr.
fören.
220 652
til 582
Älvsborgs m. fl.
läns häst- och nötkreatursförsäkr.
bol.
36151
83 254
5
Kungl. Maj.ts proposition nr 138.
«rad kunna bereda sig en gynnsammare ställning i bidragshänseende genom
att överföra övriga fonder till ifrågavarande reservfond. Även en dylik
överföring skulle emellertid ur bolagets och dess delägares synpunkt kunna
få vissa mindre lämpliga följder. Genom överföringen skulle bolaget nämligen
i viss utsträckning avhända sig möjligheten att täcka uppkommet utdebiteringsbehov
på annat sätt än genom utdebitering å delägarna.
Även en annan lösning syntes kunna ifrågakomma, vilken jämväl den
innebure en viss saklig ändring av nuvarande bestämmelser men närmare
anknöte till dessa än den förut skisserade. De i 6 § i kungörelsen angivna
reglerna om statsbidrag innebure att, om utdebiteringsbehov täcktes av
bolagets egna medel ända upp till den gräns, som angivits i 4 §, eller hälften
av utdebiteringsbehovet mellan 30 och 60 öre samt 3/4 av utdebiteringsbehovet
utöver 60 öre, komme statsbidraget att utgå med belopp, motsvarande
y4 av hela utdebiteringsbehovet mellan 30 och 60 öre samt 3/m av
utdebiteringsbehovet utöver 60 öre. Det låge med hänsyn till dispositionsfondernas
nuvarande storlek nära till hands att maximera statsbidraget till sistnämnda
andelar av utdebiteringsbehovet, varvid dock maximigränsen för
statsbidrag till täckande av utdebiteringsbehov över 60 öre för enkelhetens
skull borde bestämmas till V* av hela utdebiteringsbehovet.
I vissa fall borde dock en sådan maximigräns kunna överskridas. Man
kunde ej bortse från möjligheten av att ett försäkringsbolags egna fonder
och andra tillgängliga medel på grund av inträffade epizootier komme att
tagas i anspråk i så stor utsträckning, att bolaget ej på sådant sätt som angåves
i 4 § kunde täcka utdebiteringsbehovet upp till den gräns som där sades.
I dylika fall borde den nyss förordade maximiregeln träda ur funktion
och statsbidraget, i den mån så behövdes för att täcka bristen, kunna
höjas till högst det belopp, som skulle utgå enligt nu gällande bidragsregler.
Ett vid promemorian fogat, i enlighet med sistnämnda alternativ utarbetat
utkast till ändrad lydelse av 6 § kungörelsen den 26 juli 1926 torde såsom
bilaga få närslulas delta protokoll.
Yttrandena.
Den i departementspromemorian föreslagna ändringen har tillstyrkts av
statskontoret, försäkringsinspektionen och vetcrinärstgrelsen men avstyrkts
av övriga i ärendet hörda myndigheter och sammanslutningar.
V''eterinärstyrelsen har framhållit att, såvitt styrelsen kunde finna, den
ifrågasatta ändringen i bidragsreglerna stode i överensstämmelse med
de förutsättningar, som på sin tid legat till grund för införandet av statsunderstödd
försäkring på ifrågavarande område. Veterinärstyrelsen hade
jämväl ur de synpunkter styrelsen hade att beakta funnit den avsedda ändringen
i övrigt väl motiverad.
Av dem, som avstyrkt de i promemorian framlagda ändringsförslagen,
6
Kungi. Maj:ts proposition nr 138.
har lantbruksstyrelsen anfört, att de betydande avsättningar, som skett
till bolagens dispositionsfonder, inneburit en konsolidering av företagen,
vilken borde hälsas med tillfredsställelse. Därigenom hade det också blivit
möjligt för bolagen att tillämpa förhållandevis låga premier. Lantbruksstyrelsen
har vidare anfört.
Under förhandenvarande omständigheter torde en begränsning av statsbidragets
storlek på sätt föreslagits i promemorian icke komma att erhålla
någon nämnvärd praktisk betydelse. En svårare epizooti kommer emellertid
att medföra, att de förutsättningar, under vilka företagen under de
gångna åren konsoliderat sin ekonomiska ställning, väsentligen komma att
förändras, i det att dispositionsfonderna utöver ursprungligen avsedda ändamål
komma att tagas i anspråk jämväl för täckande av kostnader, för vilka
statsbidrag tidigare påräknats skola komma i fråga.
Då statsbidrag endast utgår till täckande av en mindre del av det sammanlagda
utdebiteringsbehovet, måste försäkringsföretagen utöver reservfonden
även taga i anspråk andra disponibla medel, varför företagens dispositionsfonder
icke kunna förväntas bliva opåverkade i händelse av en
epizooti. Det synes slutligen icke uteslutet, att ett genomförande av den
ifrågasatta ändringen av kungörelsen i viss mån kan komma att medföra
ett minskat intresse från berörda försäkringsföretags sida att framdeles
konsolidera sin ekonomiska ställning.
Försäkringsbolaget för smittsamma husdjurssjukdomar har i sitt ytti
ande erinrat om att den omfattande mul- och klövsjukeepizootien åren 1924
192o föranledde staten att ekonomiskt träda hjälpande emellan och att
1920 års kungörelse tillkommit under inverkan av dessa händelser. De
principer, som förordades av den utredning, vilken föregick antagandet av
grunderna för här ifrågavarande försäkringsform, innebure, bland annat,
att statsbidraget skulle vara förhållandevis större ju större de skador och
förluster vore, som skulle ersättas försäkringsvägen. Enligt bolagets mening
måste det därjämte lia stått klart för utredningsmännen, att en efter
sunda principer uppbyggd försäkringsverksamhet på ifrågavarande område
måste inriktas på att avsätta konsolideringsfonder vid sidan av reservfonden,
även om detta ej kommit till uttryck i utredningens betänkande.
Det hade över huvud taget saknats anledning att beröra denna fråga,
då det ju endast gällt att bedöma, under vilka förutsättningar och i vilken
utstiäckning staten skulle träda till med ekonomiskt stöd åt verksamheten.
Bolaget hade som bekant tills vidare befriats från skyldigheten att verkställa
avsättning till reservfonden. Därigenom hade betydande premiesänkningar
kunnat genomföras och premiefrihet för vissa försäkringar beviljats. Premiebefrielsen
hade emellertid främst möjliggjorts därav att bolaget lagt upp
en tillräckligt omfattande dispositionsfond, och behovet av en sådan fond
vore numera särskilt utpräglat.
Enligt bolagets mening innebure det i departementspromemorian framlagda
ändringsförslaget ett fullständigt frångående av den hittillsvarande
och helt naturliga principen om att statens stöd skulle öka i samma mån
som skadorna nådde större omfattning. Det förefölle bolaget, som om i promemorian
några principiella synpunkter ej lagts på den diskuterade frå
-
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 138.
gan. De förefintliga dispositionsfonderna syntes helt enkelt ha förefallit
vara av sådan storleksordning, att det hittills utfästa statsbidraget borde
skäras ned. Om en begränsning av statsbidraget — vilket bidrag för övrigt
hittills varit av mycket ringa betydelse såväl för statsverket som för bolagen
och dess försäkringstagare — ansåges skälig, borde den emellertid ske efter
andra linjer än som föreslagits i promemorian, exempelvis genom en
höjning av de gränsvärden i fråga om utdebiteringsbehovet, som vore normerande
för bidraget. Det hade dock icke påvisats — och torde svårligen
kunna påvisas — att försäkringsbolagens dispositionsfonder vore oskäligt
höga. Skulle några ogynnsamma år inträffa med mera omfattande utbrotl
av inul- och klövsjuka, skulle dessa fonder komma att förbrukas i mycket
snabb takt.
Till de synpunkter, som framförts av Försäkringsbolaget för smittsamma
husdjurssjukdomar, ha anslutit sig jämväl Älvsborgs m. fl. läns häst- och
nötkreatursförsäkringsbolag, Skånes mindre jordbrukares ömsesidiga kreatnr
sfär säkring sförening samt Sveriges lantbruksf örbund och Riksförbundet
Landsbygdens folk.
Skånes mindre jordbrukares ömsesidiga kreatursförsäkringsförening har
därvid särskilt påpekat, att föreningens verksamhetsområde omfattade de
två län, som vore mest utsatta vid en epizooti.
Slutligen kan nämnas, att försäkringsinspektionen ansett vissa förtydliganden
böra göras i det vid promemorian fogade kungörelseutkastet.
Departementschefen.
Innan jag ingår på den fråga, som behandlats i departementspromemorian,
torde jag fä erinra om att det, då beslut fattades om statligt stöd till
ifrågavarande försäkringsverksamhet, av dåvarande departementschefen
framhölls, att det borde ankomma på djurägarna att genom försäkring
skydda sig mot förluster på grund av smittsamma husdjurssjukdomar.
Statsmakternas uppgift borde endast vara att ingripa reglerande och ordnande,
så att djurägarna kunde få ett effektivt försäkringsskydd utan att
behöva vidkännas alltför betungande premier och utdebiteringar. Dessa synpunkter
böra enligt min uppfattning alltjämt vara vägledande för statsmakternas
verksamhet på ifrågavarande område.
I överensstämmelse med denna min uppfattning bar jag icke ansett mig
böra föreslå någon åtgärd i anledning av ett av epizootisakkunniga den 26
september 1947 framlagt förslag om att staten skulle åtaga sig att direkt ersätta
djurägarna sådana kostnader och förluster, som nu inrymdes under
den statsunderstödda försäkringsverksamheten. Med hänsyn till den konsolidering,
som numera skett inom försäkringsverksamheten på detta område,
synes det däremot befogat, att frågan om grunderna för det statliga
stödet omprövas. Att helt slopa detta stöd kan enligt min mening icke komma
i fråga, då eu mera omfattande epizooti uppenbarligen kan medföra så
-
8
Kungi. Maj:ts proposition nr 138.
dana utgifter, att försäkringstagarna trots storleken av de nu befintliga
fonderna i avsaknad av statsbidrag skulle kunna bliva belastade med alltför
betungande utdebiteringar. Däremot synes en jämkning av bidragsgrunderna
i enlighet med det senare av de i departementspromemorian angivna alternativen
befogad och väl överensstämmande med förut berörda synpunkter.
De farhågor, som i några yttranden uttalats för att en sådan jämkning
skulle försvaga bolagens intresse av att ytterligare ekonomiskt befästa sin
ställning eller försäjmra förutsättningarna för försäkringsverksamheten,
sakna enligt min uppfattning grund. Jag tillstyrker därför, att bestämmelserna
ändras på sätt angivits i nämnda alternativ.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.
Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva
att Kungl. Maj :t må i huvudsaklig överensstämmelse med
vad jag förut anfört vidtaga ändring i gällande grunder för
försäkring med statsbidrag mot förluster på grund av smittsamma
husdjurssjukdomar.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall samt
förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till
detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Benno Gårdsten.
Kunyl. Maj:ts proposition nr 138.
9
Bilaga.
Förslag
till
kungörelse angående ändrad lydelse av 6 § kungörelsen den 26
juli 1926 (nr 389) om allmänna grunder angående försäkring med
statsbidrag mot förluster på grund av smittsamma
husdjurssjukdomar.
Härigenom förordnas, att 6 § kungörelsen den 26 juli 1926 om allmänna
grunder angående försäkring med statsbidrag mot förluster på grund av
smittsamma husdjurssjukdomar skall erhålla följande ändrade lydelse.
6 §.
Bidrag av statsmedel utgår
dels med belopp motsvarande hälften av den del av utdebiteringsbehov
mellan 30 och 60 öre, som återstår, sedan ränteavkastning, säkerhetstillägg
och reservfond disponerats på sätt i 4 § 1 och 2 mom. sägs, dock högst med
en fjärdedel av hela sagda utdebiteringsbehov,
dels med belopp, motsvarande tre fjärdedelar av den del av utdebiteringsbehov
utöver 60 öre, som återstår, sedan ränteavkastning, säkerhetstillägg
och reservfond disponerats på sätt i 4 § 1 och 3 mom. sägs, dock högst med
en fjärdedel av hela sagda utdebiteringsbehov.
Vad i första stycket stadgas om begränsning av statsbidrag till högst en
fjärdedel av utdebiteringsbehov utöver 30 öre skall ej gälla, om och i den
mån övriga tre fjärdedelar av sagda utdebiteringsbehov ej kunna täckas
genom sådan disposition av ränteavkastning, säkerhetstillägg och reservfond,
som där angives, eller genom ianspråktagande av andra fonderade
eller befintliga till framtida förfogande avsatta medel.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1949. I fråga om statsbidrag
för verksamhet före sagda dag skola äldre bestämmelser alltjämt
gälla.
2 Rihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 138.