Kungl. Maj.ts proposition nr 136.

1

Nr 136.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående lönereglering
för övningslärare m. m.; given Stockholms slott den
5 mars 1948.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Ernst W ig forss.

Sammanfattning.

1. Mycket skiftande anställnings- och tjänstgöringsförhållanden gälla f. n.
för övningslärarna vid olika statliga och kommunala skolformer. Lärarna
kunna endast i mindre omfattning beredas full tjänstgöring, varför avlöningsförhållandena
äro otillfredsställande. En lönereglering för övningslärarna,
syftande till att bereda dem en säkrare och genom möjligheten till
mer omfattande tjänstgöring i det stora hela bättre ekonomisk ställning,
föreslås skola genomföras tidigast fr. o. in. den 1 juli 1949. Det nu framlagda
förslaget innefattar principerna för löneregleringen, under det att
detalj förslagen avses skola föreläggas nästa års riksdag.

2. Löneregleringen bör t. v. omfatta folk- och småskoleseminarierna,
statens skolköksseminarium och hushållsskola, de allmänna läroverken,
läroanstalterna för blinda och dövstumma, vårdanstalten för blinda med
komplicerat lyte, de högre tekniska läroverken, de högre kommunala skolorna,
folkskolan och fortsättningsskolan samt avse övningslärarna i teckning,
musik, sång, gymnastik, manlig och kvinnlig slöjd samt hushållsgöromål.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 saml. Nr 136.

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

3. Undervisningsskyldigheten vid full tjänstgöring bör vara 30 veckotimmar.
Tre anställningsformer — ordinarie anställning, extra ordinarie
anställning och timläraranställning — anses till fyllest. Med ordinarie övningslärartjänst
bör alltid vara förenad full tjänstgöring och med extra
ordinarie tjänst minst halv tjänstgöring.

4. övningslärarna böra beredas ökad tjänstgöring genom att undervisningen
vid olika skolformer kombineras samt genom att undervisning vid
olika skolor, vare sig vid samma eller olika skolformer, förenas till enhetliga
tjänster. Tjänsternas ställning i förhållande till skolorna bör regleras genom
ett system med huvudtjänst och fyllnadstjänstgöring. För att stimulera intresset
för dubbel utbildning böra tjänster inrättas i ämneskombinationerna
teckning—manlig slöjd, teckning—kvinnlig slöjd och hushållsgöromål—
kvinnlig slöjd.

5. Frågan om övningslärarnas lönegradsplacering upptages till omprövning
i hela dess vidd. Trots lönegradssänkningar på vissa punkter medför
förslaget för det stora flertalet övningslärare icke oväsentliga avlöningsförbättringar.

6. Statsbidrag till övningslärarnas avlöning föreslås t. v. utgå med 78
procent vid de kommunala skolorna. Vid folkskolan och fortsättningsskolan,
där statsbidrag f. n. utgår endast i ämnena manlig och kvinnlig slöjd
samt hushållsgöromål, föreslås att bidrag skall utgå för avlönande av lärare
i samtlig’a övningsämnen.

Löneregleringen beräknas för statsverket medföra en kostnadsökning av
minst 7 milj. kr. årligen.

7. För innevarande budgetår utgår till övningslärarna provisoriskt
lönetillägg med vissa belopp. Det föreslås, att sådant tillägg skall utgå även
under budgetåret 1948/49, ehuru enligt ändrade grunder.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5 mars

1M8.

N ärvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg,
Nilsson, Sträng, Mossberg, Weijne, Kock.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler efter gemensam
beredning med chefen för ecklesiastikdepartementet fråga om lönereglering
för övningslärare m. m. samt anför därvid följande.

Inledning.

I bilaga 2 till årets statsverksproposition har jag i redogörelsen för det
pågående löneregleringsarbetet anmält, att jag ämnade föreslå, att för 1948
års riksdag framlades förslag till principbeslut rörande lönereglering för
övningslärare, beräknad att genomföras tidigast från och med den 1 juli
1949. Jag torde nu få anmäla detta ärende.

Frågan om lönereglering för övningslärarna vid folk- och småskolorna har
vid ett flertal tillfällen varit föremål för övervägande. Beträffande härutinnan
gjorda uttalanden må erinras, att 1936 års lärarlönesakkunniga framhöllo,
att otvivelaktigt behov av en reglering av dessa lärares löne- och anställningsvillkor
förelåge. Det syntes emellertid de sakkunniga nödvändigt
att vid en dylik reglering i ett sammanhang upptaga frågan om övningslärarnas
ställning vid samtliga statsunderstödda läroanstalter, varvid särskilt
måste uppmärksammas och närmare undersökas möjligheten att fast
anställa lärare i övningsämne för undervisning vid flera undervisningsanstalter
av olika slag. I propositionen nr 270 till 1937 års riksdag anslöt sig
dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet till de sakkunnigas uppfattning,
att spörsmålet om övningslärarnas anställnings- och avlöningsförhållanden
borde underkastas särskild utredning. Sedermera har 1939 års
lagtima riksdag (skrivelse nr 320) framhållit, att det syntes riksdagen naturligt,
om en utredning angående de kommunala övningslärarnas anställnings-
och avlöningsvillkor konime att beröra även de statsanställda övningslärarnas
förhållanden. Slutligen har 1941 års riksdag (skrivelse nr 284)
uttalat, att det enligt riksdagens mening vore befogat, att spörsmålet om
en tryggare ställning för övningslärarna gjordes till föremål för utredning.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

Vid anmälan den 13 juni 1941 av ärende angående bemyndigande att tillkalla
sakkunniga för utredning rörande revision av avlöningsbestämmelserna
för folk- och småskollärare in. in. — 194/ års lär arlö ne sakkunnig a —
anförde jag, att det syntes mig lämpligt att i anslutning till ifrågavarande
utredning till allmän omprövning även upptoges frågan om övningslärarnas
anställnings- och avlöningsförhållanden. Utredningen i denna del borde omfatta
icke blott övningslärarna vid de nyssberörda kommunala skolorna utan
även sådana lärare vid statliga läroanstalter, vid fortsättnings- och ersättningsskolor
in. in. Det syntes icke möjligt att närmare angiva, vilka undervisningsanstalter
utredningen borde omfatta, utan syntes detta få klarläggas
under utredningsarbetets fortgång.

Kungl. Maj :t anbefallde sedermera de sakkunniga att jämväl taga under
övervägande, vad 1942 års riksdag i skrivelse nr 444 anfört angående anställnings-
och avlöningsförhållanden för övningslärarna vid folkhögskolor.

Lärarlönesakkunniga — undervisningsrådet D. E. Andersson, ordförande,
byråchefen K. A. V. Arvidsson, undervisningsrådet K. G. E. Källquist, generaldirektören
A. E. V. Swartling och jägmästaren K. G. L. H. Tamm —
ha den 23 januari 1947 avgivit betänkande med förslag till lönereglering
för övningslärare (SOU 1947: 15).

Lärarlönesakkunniga ha under utredningsarbetets gång haft överläggningar
med representanter för övningslärarorganisationernas centralråd, svenska
gymnastikläraresällskapet, svenska skolkökslärarinnornas förening, Sveriges
slöjdlärarinneförening, musiklärarnas riksförbund, teckningslärarnas riksförbund
samt slöjd- och yrkeslärarnas riksförbund. Särskilda yttranden från
sagda personalrepresentanter finnas fogade vid betänkandet.

Över betänkandet ha yttranden avgivits av statskontoret, skolöverstyrelsen,
riksräkenskapsverket, allmänna lönenämnden, överstyrelsen för yrkesutbildning,
federationen Sveriges allmänna folkskollärarförening, svenska
seminarielärarföreningen, statsläroverkens rektorsförening, kommunala mellanskolornas
rektorsförening, praktiska mellanskolornas och högre folkskolornas
lärarförening, flick- och samskolelärarnas riksförbund, svenska stadsförbundet,
svenska landskommunernas förbund samt slöjd- och yrkeslärarnas
riksförbund. Skolöverstyrelsens utlåtande bygger bl. a. på av styrelsen
infordrade yttranden från statens folkskolinspektörer, av utredningsförslaget
berörda högre läroanstalter belägna på orter med någon av begynnelsebokstäverna
K—P samt vissa lärarföreningar. Sistnämnda yttranden ha i
den följande framställningen icke redovisats särskilt, varför härutinnan
torde få hänvisas till handlingarna.

I ärendet ha inkommit skrifter från svenska gymnastikläraresällskapet,
övningslärarnas centralråd, svenska skolkökslärarinnornas förening, Sveriges
slöjdlärarinneförening, styrelsen för Göteborgs skolköksseminarium,
teckningslärarnas riksförbund, Sveriges hortonomförbund, Mariestads folkskolestyrelse,
tjänstemännens centralorganisation, kommunalfullmäktige i
Högsby, gemensam skrift från Fredrika-Bremer-förbundet, Sveriges husmodersföreningars
riksförbund och yrkeskvinnors samarbetsförening samt li -

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

kaledes gemensamma skrifter från de till tjänstemännens centralorganisation
anslutna övningslärarorganisationerna (musiklärarnas riksförbund,
svenska gymnastikläraresällskapet, teckningslärarnas riksförbund, svenska
skolkökslärarinnornas förening, Sveriges slöjdlärarinneförening samt slöjdoch
yrkeslärarnas riksförbund). Innehållet i sistnämnda framställningar
återgives, i den mån så befunnits erforderligt, i det följande i samband
med redovisningen av yttrandena.

Innan jag övergår till behandlingen av de olika detalj förslagen i lärarlönesakkunnigas
betänkande torde jag, i anslutning till vissa av de sakkunniga
angivna allmänna synpunkter på föreliggande fråga, få lämna en
kortfattad redogörelse för huvuddragen i betänkandet samt för min principiella
inställning till genomförandet av den nu aktuella löneregleringen.

Huvuddragen i lärarlönesakkunnigas förslag.

De sakkunniga. Vid statliga och högre kommunala skolor äro övningslärarna
visserligen liksom övriga befattningshavare placerade i viss lönegrad,
men i motsats till ämneslärarna äro de icke ens som ordinarie tillförsäkrade
den löneinkomst, som eljest enligt gällande författningar följer med
lönegradsplaceringen. Lönen utgår nämligen i förhållande till det antal
veckotimmar de tjänstgöra, och detta antal kan på grund av organisatoriska
förhållanden växla avsevärt från det ena året till det andra. I många
fall motsvarar tjänstgöringen icke ens en halvtidstjänst. För att erhålla en
skälig inkomst måste därför många lärare söka anställning vid flera skolor
eller skaffa sig annat arbete vid sidan av lärarbefattningen. I många fall
har läraren endast anställning som timlärare vid en eller flera skolor. Vid
folkskolorna är övningslärarnas belägenhet bättre i det avseendet, att de, i
den mån deras tjänster där äro pensionsreglerade, ha tjänstgöringens omfattning
fastställd, men å andra sidan äro icke deras löne- och anställningsvillkor
generellt reglerade.

En väsentlig del av övningslärarkåren har alltså fått nöja sig med mycket
blygsamma inkomster. Å andra sidan ha de övningslärare, som vid de
högre skolformerna lyckats erhålla ordinarie anställning med 30 eller flera
veckotimmar, fått en relativt god löneställning. Skillnaden i löneförmåner
är bland övningslärarna större än inom övriga lärargrupper.

På grund av dessa omständigheter blir en reglering av övningslärarnas
löne- och anställningsförhållanden enligt de sakkunnigas mening i första
hand ett organisationsproblem, mindre en fråga om placering i viss lönegrad.
Det gäller att organisera betydligt flera tjänster, som giva vederbörande
innehavare full sysselsättning samt därmed full försörjning och bättre
pensionsförmåner.

De sakkunniga framhålla emellertid, att frågan om övningslärarnas anställnings-
och löneförhållanden innesluter en rad mycket svårlösta problem.
I den svenska skolan går gränsen skarp mellan de s. k. övningsämnena och
s. k. läroämnen, och mellan »övningslärare» och »ämneslärare». De speciella

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

övningslärarna ha, på några undantag när, helt skild utbildning, och vid
de allmänna läroverken är det för närvarande lika omöjligt att till en enhetlig
tjänst förena undervisning i två övningsämnen som det är omöjligt
att förena övningsämne och läroämne. Dessa skarpa gränsdragningar ha
enligt de sakkunnigas mening haft ogynnsamma verkningar. De ha sålunda
bidragit till att övningsämnena icke kommit att i skolan få en sådan ställning
och värdesättning, som motsvarar deras betydelse för ungdomens
fostran, och de ha lagt hinder i vägen för en mer rättvis värdering de
olika övningsämnena emellan. Icke minst ha de haft ödesdigra följder för
övningslärarnas anställningsförhållanden.

Åtskilliga tecken tyda enligt de sakkunniga på att övningsämnena komma
att spela en viktigare roll och röna större uppskattning i framtidens skola
än hittills. För att undvika skenet av deras mindervärdighet i förhållande
till övriga ämnen har också, påpeka de sakkunniga, föreslagits, att själva
termen övningsämne skall slopas. De sakkunniga uttala sin anslutning till
strävanden i denna riktning men ha dock ansett, att frågorna därom legat
utanför de sakkunnigas uppdrag. Därjämte förutsätta de sakkunniga, att
dessa frågor komma att bliva föremål för en ingående behandling av 1946
års skolkommission. De sakkunniga ha sålunda i sina egna utredningar
och förslag utgått från nuvarande förhållanden rörande övningsämnenas
ställning i skolorganisationen och ha av praktiska skäl bibehållit benämningen
övningslärare.

I det angivna syftet att organisera flera tjänster förorda de sakkunniga
följande åtgärder:

1. Tjänstgöring vid två eller flera skolor bör kunna förenas till en tjänst.

I större och medelstora städer har det statliga och statsunderstödda högre

kommunala undervisningsväsendet en sådan omfattning, att tillräckliga arbetsuppgifter
finnas för ett antal lärare i varje övningsämne. På mindre
orter med endast en eller ett par högre skolor är det givetvis värre att organisera
tjänster av tillfredsställande omfattning, men i många fall kunna
tjänster erhållas genom kombination av tjänstgöring å närbelägna orter.
De sakkunniga framhålla emellertid, att en sådan anordning kan vara förenad
med bl. a. schematekniska svårigheter och att det för lärarna nästan alltid
måste bli besvärande med en uppdelning av tjänstgöringen på flera skolor.
Kombinationer böra därför förekomma, endast då de icke medföra större
olägenheter för skolorna eller ställa sig alltför betungande för de enskilda
lärarna.

2. Tjänstgöring i två övningsämnen bör kunna förenas till en tjänst.

Möjligheterna till dylik förening äro beroende av lärarnas utbildning. Endast
i kombinationen hushållsgöromål-kvinnlig slöjd finns för närvarande
gemensam utbildning. I framtiden borde en sådan dubbel utbildning kunna
vinna större utbredning, även om man icke, bl. a. på grund av att övningsämnena
delvis kräva en ganska utpräglad specialbegåvning, kan räkna med att
övningslärarna på samma sätt som ämneslärarna regelmässigt skola förvärva
kompetens i mer än ett ämne. De sakkunniga föreslå, att tjänster i
mer än ett övningsämne inrättas, tills vidare dock endast i ett mindre antal
kombinationer. Särskilt å mindre orter, där övningslärarnas tjänstgöring
icke kan ordnas tillfredsställande på annat sätt, böra dylika kombinationer
vara av värde.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136. 7

3. Tjänstgöring i övningsämne och i läroämnen bör kunna förenas till en
tjänst.

Ur olika synpunkter skulle det enligt de sakkunniga ofta vara till fördel
för både lärare och lärjungar, om en lärare undervisade i såväl läroämnen
som övningsämnen. Uttalanden till förmån härför ha flerstädes gjorts av
skolöverstyrelsen och av sakkunnigkommittéer. Lärarbehörighet i ett eller
flera läroämnen skulle icke oväsentligt utvidga möjligheterna för övningslärarna
att erhålla mer omfattande tjänstgöring. Frågan om åtgärder i antydd
riktning har emellertid icke behandlats av de sakkunniga, som haft
anledning förmoda, att den i annan ordning komme att utredas.

4. Skolundervisning i musik och tjänstgöring som kyrkomusiker böra
kunna förenas till en tjänst.

De sakkunniga ansluta sig i detta hänseende i stort sett till av 1942 års
kyrkomusikerutredning (SOU 1945: 16 och 1946: 50) framlagda synpunkter
och förslag.

De sakkunniga framhålla, att av dem verkställda utredningar visa, att genom
kombination av tjänstgöring vid olika skolor och i viss mån även i
olika övningsämnen ett så stort antal tjänster med full tjänstgöring (heltidstjänster)
skulle kunna komma till stånd, att övningslärarna regelbundet
efter en icke alltför lång tjänstetid kunde erhålla en sådan tjänst.

Såsom orsak till de ofta mycket otillfredsställande avlöningsförmånerna
för övningslärarna ha de sakkunniga angivit vissa brister i anställningsförhållandena.
Däremot säga de sakkunniga sig knappast ha funnit övningslärarnas
placering i lönegrad särskilt låg. Tvärtom har den i en del fall förefallit
de sakkunniga påfallande hög i förhållande till lönegradsplaceringen
för vissa andra lärargrupper och för statligt och kommunalt anställda befattningshavare
i övrigt.

De sakkunniga ha fattat sitt uppdrag så, att de borde utarbeta förslag i
syfte att bereda övningslärarna en säkrare och genom möjligheten till mer
omfattande tjänstgöring i det stora hela bättre ekonomisk ställning. Detta
ha de sakkunniga funnit kunna ske framför allt genom förenämnda organisatoriska
åtgärder. I förhållande därtill har själva lönegradsplaceringen
synts vara av sekundär betydelse. De sakkunniga ha icke heller ansett sig
strängt bundna av tidigare lönegradsplacering. I vissa fall, där denna synts
otillräckligt motiverad, föreslå de sakkunniga ändring. Beträffande ordinarie
lärare föreslå de sakkunniga också en något mer differentierad löneskala
än den, som nu förekommer, medan de å andra sidan minska avståndet mellan
ordinarie och extra ordinarie lärare. För en del befattningar innebära
dessa förändringar viss lönesänkning eller mistning av vissa förmåner. De
sakkunniga understryka, att detta icke får tolkas som någon undervärdering
av övningsämnenas betydelse. De sakkunniga äro vidare övertygade om att
de reduceringar, som enligt de sakkunnigas mening i en del fall icke kunna
undvikas, mer än väl kompenseras av de förbättringar, som i andra avseenden
föreslagits för samma kategorier av övningslärare.

De sakkunnigas betänkande utmynnar i förslag innebärande utfärdande
av dels stadga för övningslärare, dels avlöningsreglemente för övningslärare.
I förslaget till stadga ha intagits bestämmelser rörande tjänstgöringsarter,

8

Kungi. Maj:ts proposition nr 136.

övningslärarnas åligganden, behörighetsvillkor och befordringsgrunder, bestämmelser
rörande inrättande, tillsättning in. in. av tjänster tillhörande
olika anställningsformer samt rörande formerna för fastställande av övningslärarnas
tjänstgöring in. in. Stadgan skulle således främst omfatta reglerande
bestämmelser på det organisatoriska området. I avlöningsreglementet
åter skulle, förutom lönetekniska föreskrifter i egentlig mening, intagas
tjänsteförteckning, angivande lönegrader för ordinarie och extra ordinarie
övningslärare, samt grunderna för bestämmande av timlärararvoden i övningsämnen.
De sakkunnigas förslag om lönereglering ansluter sig till det
statliga lönesystemet. Icke oväsentliga avvikelser ha dock visat sig nödvändiga
på grund av övningslärarnas speciella tjänstgöringsförhållanden. De
sakkunniga föreslå vidare, att statsbidrag till avlöning åt kommunalt anställda
övningslärare skall utgå enligt delvis nya grunder. Slutligen förordas
utredning angående tjänste- och familjepensionsbestämmelser för övningslärare
i anslutning till vissa av de sakkunniga framlagda riktlinjer.

Yttrandena. Lärarlönesakkunnigas förslag till organisatoriska åtgärder,
syftande till att genom förbättrade tjänstgöringsförhållanden bereda övningslärarna
bättre ekonomisk ställning, har i allt väsentligt tillstyrkts i remissyttrandena.
Vad åter rör de sakkunnigas förslag till lönegradsplacering
av övningslärarna, har detta i huvuddelen yttranden varit föremål för erinringar.
Främst har härvid, framför allt från personalhåll, riktats invändningar
mot de föreslagna lönegradsnedflyttningarna.

Departementschefen. Frågan om övningslärarnas anställnings- och löneförhållanden
innesluter såsom de sakkunniga framhållit en rad mycket svårlösta
problem. Dessa problem sammanhänga väsentligen med att övningsämnena
i allmänhet upptagas med låga timtal i undervisningsplanerna, varigenom,
då facklärare anlitas, dessa i allenast ringa utsträckning kunna erhålla full
sysselsättning i sitt ämne vid en läroanstalt. Lärarlönesakkunnigas förslag
innebär nu i huvudsak, att befattningar med full tjänstgöring skola inrättas
genom förening av tjänstgöring vid två eller flera skolor eller i två övningsämnen.
Dessa förslag hava i allt väsentligt godtagits av hörda myndigheter
och personal sammanslutningar. De sakkunnigas förslag innesluter emellertid
icke blott organisatoriska spörsmål utan innebär även relativt genomgripande
förändringar i fråga om bl. a. övningslärarnas löne- och pensionsförhållanden
samt gällande ordning beträffande statsbidrag till kommunalt
anställda övningslärare. I dessa frågor ha stundom meningarna gått starkt i
sär och i andra fall ha i yttrandena förutsatts överarbetningar av sakkunnigförslagen
eller ytterligare utredning på vissa områden. Särskilt frågan om
övningslärarnas lönegradsplacering har varit föremål för starka meningsskiljaktigheter.

I anledning av vad sålunda framkommit vid remissbehandlingen av lärarlönesakkunnigas
betänkande synes det kunna ifrågasättas om tiden ännu är
mogen för ett genomförande av löneregleringen. Frågan har emellertid se -

9

Kungi. Maj.ts proposition nr 136.

dan lång tid varit föremål för övervägande och har tidigare vid ett flertal
tillfällen ställts på framtiden. Sedan den 1 juli 1947 gälla vidare för de statligt
anställda övningslärarna endast provisoriska avlöningsbestämmelser,
varför önskemålen om en reglering göra sig gällande med alltmer ökad
styrka. Även skäligt hänsynstagande till personalens intressen synes mig
kräva att en fastare ordning åvägabringas. Trots de vanskligheter varmed
ett ställningstagande till de nu aktuella frågorna är förenat, är jag sålunda
beredd tillstyrka att vissa riktlinjer på grundval av lärarlönesakkunnigas
förslag nu uppdragas för en lönereglering för övningslärare.

Vad beträffar tidpunkten för ett genomförande av de sakkunnigas förslag,
i den mån de godtagas av riksdagen, anser jag löneregleringen om möjligt
böra träda i kraft vid ingången av budgetåret 1949/50. Detta är emellertid
den tidigast tänkbara tidpunkt för ikraftträdandet, ty jag förutsätter, att
för ett genomförande av de omfattande organisatoriska åtgärder, vilka jag
i det följande kommer att förorda, kommer att åtgå relativt lång tid för
erforderliga förberedelsearbeten. Vidare är jag icke beredd att för arets
riksdag framlägga förslag till avlöningsreglemente för övningslärare. Jag
får härutinnan erinra, att lärarlönesakkunniga avgåvo sitt betänkande vid
en tidpunkt då 1945 års lönekommittés förslag till statens allmänna avlöningsreglemente
ännu icke framlagts. De sakkunnigas förslag till avlöningsreglemente
bör därför överarbetas, i syfte att bringa det i närmare
överensstämmelse med statens allmänna avlöningsreglemente. Denna överarbetning
bör av naturliga skäl icke ske förrän sistnämnda reglemente slutligt
fastställts.

I anledning av det anförda tillstyrker jag att för riksdagen nu framlägges
förslag till principbeslut angående lönereglering för övningslärarna, i huvudsak
byggd på lärarlönesakkunnigas förslag och avsedd att om möjligt
träda i kraft den 1 juli 1949.

I anledning av vad de sakkunniga anfört rörande de av kyrkomusikerutredningen
framlagda förslagen får jag framhålla, att behandlingen av
nu förevarande spörsmål icke är avhängig av ett ställningstagande till frågan
om löneregleringen för kyrkomusikerna. Genomförandet av sistnämnda
lönereglering i enlighet med utredningens förslag blir sålunda i här förevarande
avseende endast en senare organisationsfråga, i huvudsak innebärande,
att ett visst antal undervisningstimmar i musik och sång kommer att
fullgöras av kyrkomusiker i stället för av övningslärare. Båda löneregleringarna
beräknas träda i kraft samtidigt.

Jag övergår härefter till att redogöra för innehållet i det nu föreliggande
betänkandet, varvid jag, på sätt i det föregående antytts, i huvudsak endast
berör sådana frågor, till vilka ett ställningstagande redan nu erfordras för
igångsättande av förberedelserna för löneregleringens genomförande. Frågorna
behandlas härvid i den ordning, vari de upptagits i betänkandet. Beträffande
historiska data samt uppgifter rörande gällande bestämmelser utöver
de, som medtagas i redogörelsen, torde jag få hänvisa till betänkandet
(s. 7—7(>).

10

Kungl. Maj-.ts proposition nr 136.

Löneregleringens omfattning.

De sakkunniga. I betänkandet har frågan om löneregleringens omfattning
upptagits till behandling ur tre olika synpunkter, nämligen omfattningen i
fråga om skolformer, ämnen och tjänster. Därvid har anförts i huvudsak
följande.

Skolformer. De sakkunniga framhålla, att av de i direktiven angivna skolformer,
vilka förutsatts skola ingå i löneregleringen, allmänna läroverk,
högre kommunala skolor och folkskolor ha undervisningen anordnad på i
stort sett likartat sätt. Huvuddelen övningslärare vore anställda vid dessa
skolformer. Av de sakkunnigas undersökningar framginge, att i teckning,
musik och gymnastik med lek och idrott ett betydande antal tjänster kunde
organiseras genom att tjänstgöring för lärare vid allmänna läroverk och högre
kommunala skolor kombinerades. I manlig och kvinnlig slöjd samt hushållsgöromål
åter vore möjligheterna att organisera tjänster med undervisning
enbart vid dessa skolformer ej lika stora. Däremot kunde ett större
antal sådana tjänster komma till stånd genom kombinationer mellan folkskolor
och nämnda högre skolformer.

Rörande förhållandena vid folkskolorna anföra de sakkunniga följande.

Folkskolans övningslärare ha ännu icke varit föremål för någon allmän
statlig lönereglering. De av skoldistrikten beslutade anställnings- och avlöningsvillkoren
äro ofta ogynnsamma för övningslärarna, varför en lönereglering
för dem är särskilt påkallad. Emellertid utgår nu icke statsbidrag
till folkskolans facklärare i teckning, musik och gymnastik med lek och
idrott. För undervisningen i manlig och kvinnlig slöjd samt hushållsgöromål
ha såsom villkor för statsbidrag fastställts vissa minimiarvoden, vilka
helt täckas av statsbidraget. Dessa arvoden äro emellertid ganska låga. Beträffande
folkskolan är vidare att märka, att det ankommer på beslut av
skoldistrikten, huruvida undervisning i manlig och kvinnlig slöjd samt hushållsgöromål
över huvud taget skall meddelas. Dessutom äga distrikten avgöra,
i vad mån undervisningen i övningsämnen utom hushållsgöromål skall
fullgöras av facklärare eller av folk- och småskollärare. De sakkunniga vilja
icke ifrågasätta någon ändring i dessa hänseenden i annan mån, än att statsbidrag
under vissa förutsättningar bör kunna utgå till samtliga övningslärare
i folkskolan och täcka en väsentlig del av avlöningen. I övrigt bör regleringen
vid folkskolan endast gälla de övningslärare, för vilka statsbidrag
utgår. Distrikten böra emellertid vara oförhindrade att anställa lärare på
andra villkor, därest statsbidrag ej sökes till lärarnas avlöning.

Statligt anställda övningslärare finnas, anföra de sakkunniga, förutom vid
de allmänna läroverken även vid statens skolköksseminarium och hushållsskola,
folk- och småskoleseminarier, läroanstalter för blinda och dövstuinma,
vårdanstalten för blinda med komplicerat lyte och högre tekniska läroverk.
För dessa skolformer gällde redan enhetliga bestämmelser. Undervisningens
art och kraven på lärarnas utbildning vore i stort sett desamma.
Lästiderna vore visserligen något avvikande från de allmänna läroverkens
men olikheterna äro enligt de sakkunnigas mening icke större, än att enhetliga
bestämmelser alltjämt böra kunna tillämpas å dem. De sakkunniga
föreslå, att dessa skolformer skola ingå i löneregleringen.

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

Bland andra kommunala skolor än högre kommunal skola och folkskola
hade de kommunala gymnasierna undervisningen anordnad på i stort sett
samma sätt som de hittills berörda skolformerna. Statsbidrag utginge emellertid
icke till lärarnas avlöning. Därest statsbidrag skall utgå bör det enligt
de sakkunnigas mening avse både ämneslärare och övningslärare. Frågan
härom syntes emellertid icke böra prövas i detta sammanhang varför de
kommunala gymnasierna f. n. icke borde ingå i löneregleringen.

Beträffande enskilda skolor påginge utredning om en lönereglering för
lärarna vid de statsunderstödda privatläroverken. Innan denna slutförts,
synes det enligt de sakkunnigas mening böra anstå med lönereglering för
övningslärarna enligt det lönesystem, som av de sakkunniga föreslås.

Av skolformer med mera speciella tjänstgöringsförhållanden ha de sakkunniga
särskilt berört fortsättningsskolan. Den vore vanligen och särskilt
på landsbygden koncentrerad till kortare kurser om 6—8 veckor med undervisning
5 timmar varje vardag. I manlig och kvinnlig slöjd samt hushållsgöromål
undervisade emellertid samma lärare ofta både vid distriktets folkskola
och fortsättningsskola. De sakkunniga ha med hänsyn härtill ansett
sig böra föreslå lönereglering även för fortsättningsskolans övningslärare.

Med hänsyn till att de statsunderstödda folkhögskolorna i flera avseenden
intoge en särställning i förhållande till förut berörda skolformer samt
att tjänstgöringskombinationer med andra skolor endast i begränsad omfattning
syntes kunna komma till stånd ha de sakkunniga ansett, att dessa
övningslärares löner höra bliva föremål för en särskild lönereglering.

Det förekomme i stor utsträckning, att lärare, anställd inom skolform,
för vilken löneregleringen avsåges att gälla, tillika tjänstgjorde vid skolform,
som icke föreslagits ingå i denna. De sakkunniga ha ansett sig böra
öppna lönetekniska möjligheter för att tjänstgöringen vid sistnämnda skolformer
skall kunna inräknas i lärarens tjänst.

Beträffande de centrala verkstadsskolorna hade hemställts, att gymnastiklärarna
vid dessa skolor måtte inordnas under löneregleringen. I anledning
härav ha de sakkunniga framhållit, att arbetsåret vid denna skolform omfattar
omkring 46 veckor, medan läsåret vid de skolformer, som skulle bliva
föremål för en enhetlig lönereglering, i regel omfattar endast cirka 39 veckor.
På grund härav ha de sakkunniga icke ansett sig kunna förorda, att
denna skolform ingår i löneregleringen. Däremot borde det öppnas möjlighet
för gymnastiklärare, anställd vid skolform, som omfattades av löneregleringen,
att i sin tjänst få inräkna även tjänstgöring vid central verkstadsskola.
Tjänstgöringen å tjänsten borde dock i sådant fall avse endast 40
veckor av arbetsåret. För återstående sex veckor, vilka borde anses infalla
under ferietid, borde timlärararvode utgå.

De sakkunniga anmäla till sist att de senare i ett särskilt betänkande
komma att framlägga förslag till lönereglering för vissa lärargrupper vid
statsunderstödda sinnesslöskolor och fristående arbetshem.

De sakkunniga föreslå alltså lönereglering för folk- och småskoleseminarierna,
statens skolköksseminarium och hushållsskola, de allmänna lärover -

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 136.

ken, läroanstalterna för blinda och för dövstumma ävensom vårdanstalten
för blinda med komplicerat lyte, de högre tekniska läroverken, de högre
kommunala skolorna, folkskolan samt, med vissa specialbestämmelser, fortsättningsskolan.

Ämnen. Vid behandlingen av frågan, om vilka ämnen, som borde omfattas
av den ifrågasatta löneregleringen ha de sakkunniga först framhållit, att de
vanligaste övningsämnena, nämligen teckning, välskrivning, musik, gymnastik
med lek och idrott, manlig slöjd, kvinnlig slöjd och hushållsgöromål, givetvis
böra ingå i löneregleringen. Med musik bör jämställas sång i folkskolan
samt sång och pianostämning vid läroanstalt för blinda.

I fråga om övriga övningsämnen ha de sakkunniga anfört följande.

Barnavård och ekonomilära förekomma vid kommunala flickskolor och
vissa andra skolformer. De sakkunniga anse, att ekonomilära i den mån,
som undervisningen däri omhänderhaves av lärarinna i hushållsgöromål,
bör ingå i löneregleringen. I mindre utsträckning handhaves undervisningen
i barnavård av lärarinnor i hushållsgöromål. De sakkunniga förorda därför
att undervisning i barnavård bör kunna inräknas i den med tjänst i hushållsgöromål
förenade tjänstgöringen.

De sakkunniga ha icke ansett tillräckliga skäl föreligga för att låta ämnena
pappslöjd och kindergartenarbete ingå i löneregleringen.

Trädgårdsskötsel, som nu förekommer endast vid folk- och småskoleseminarierna,
kräver speciella tjänstgöringsförhållanden. Bland annat ha lärarna
i detta ämne att svara för seminarieträdgårdens skötsel och ekonomiska
förvaltning. De åtnjuta vidare semester i stället för ferier. De sakkunniga
föreslå därför, att trädgårdsskötsel icke bör ingå i löneregleringen.

De sakkunnigas förslag innebär sålunda, att löneregleringen skall avse
övningslärare i teckning och välskrivning, musik, sång vid folkskolan samt
sång och pianostämning vid läroanstalt för blinda, gymnastik med lek och
idrott, manlig slöjd, kvinnlig slöjd samt hushållsgöromål, i vilket ämne
även ekonomilära och barnavård bör kunna inräknas, om undervisningen
omhänderhaves av lärarinna i hushållsgöromål.

Tjänster. De sakkunniga anse, att löneregleringen i princip bör begränsas
till befattningshavare, i vilkas tjänsteåligganden i huvudsak endast undervisning
och därmed förenade arbetsuppgifter ingå. Denna synpunkt har,
påpeka de sakkunniga, särskild betydelse för vissa lärarkategorier vid läroanstalterna
för blinda och dövstumma, där lärarna i regel knappast kunna
anses vara övningslärare i egentlig mening utan snarare böra betecknas
som arbetslärare. Även andra lärare i övningsämnen vid dessa läroanstalter
kunna i ganska stor utsträckning åläggas arbetsuppgifter vid sidan av undervisningen.
Tjänstgöringsskyldigheten kan sålunda förete så stora avvikelser
från övningslärarnas i allmänhet, att en förändring därav till större
överensstämmelse med andra övningslärare skulle kunna påverka berörda
skolors hela organisation. Med hänsyn härtill förorda de sakkunniga, att beträffande
dessa läroanstalter i varje särskilt fall bör prövas, om tjänsten
skall anses vara övningslärartjänst eller icke.

Slutligen erinra de sakkunniga därom, att vid de högre kommunala skolorna
lärare i praktiska läroämnen och yrkesämnen genom 1942 års löne -

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

reglering jämställts med lärare i teoretiska ämnen. Kvinnlig slöjd och hushållsgöromål
samt i en del fall manlig slöjd vore emellertid såsom praktiska
läroämnen och yrkesämnen så lika motsvarande övningsämnen, att lärarna
i praktiska läroämnen och yrkesämnen enligt de sakkunnigas uppfattning
borde vara skyldiga att å sina tjänster undervisa i motsvarande övningsämnen,
liksom det borde åligga övningslärare att undervisa i motsvarande praktiska
läroämne eller yrkesämne. Beträffande övningslärarna borde dock i
regel fordras, att de hade erforderlig kompetens för sådan undervisning.

Yttrandena. De sakkunnigas förslag beträffande löneregleringens omfattning
har i allmänhet lämnats utan erinran i remissyttrandena. Följande
särskilda yrkanden och uttalanden ha dock gjorts.

Skolöverstyrelsen har icke kunnat finna de av de sakkunniga anförda skälen
för utelämnandet av lärarna i trädgårdsskötsel vid seminarierna helt
övertygande. Då det emellertid syntes vålla vissa svårigheter att inpassa
dessa lärare i det förordade avlöningssystemet, vore det enligt överstyrelsens
mening lämpligast, att lärarna i trädgårdsskötsel avlönades enligt statens
allmänna avlöningsreglemente, men deras lönevillkor borde jämföras
med övriga övningslärares och deras lönegradsplacering bestämmas i samband
med löneregleringen för dessa. Vad beträffar ämnena pappslöjd och
kindergartenarbete har skolöverstyrelsen utgått från att i undervisningsskyldigheten
för lärare i manlig eller kvinnlig slöjd framdeles, liksom hittills,
kan ingå, förutom träslöjd och metallslöjd resp. sömnad, även pappslöjd
och kindergartenarbete.

Allmänna lönenåmnden har framhållit önskvärdheten av att, sedan praktisk
erfarenhet vunnits rörande tillämpningen av de sakkunnigas förslag,
frågan om en utvidgning av löneregleringen till ytterligare skolformer tages
under övervägande.

Statskontoret framhåller, att, därest med tjänst vid skolform, som omfattas
av löneregleringen, skulle få förenas tjänstgöring vid central verkstadsskola
eller annan kommunal yrkesundervisningsanstalt, först torde böra
särskilt undersökas, om vid sistnämnda anstalter erfordras samma kompetens
som vid de av löneregleringen omfattade skolformerna. I nuvarande
läge anser sig statskontoret således icke kunna tillstyrka, att kombinationsmöjligheterna
utsträckas till andra av löneregleringen icke berörda kommunala
läroanstalter än kommunala gymnasier. I anledning av de sakkunnigas
förslag, att vid förening av tjänstgöring mellan i löneregleringen ingående
skolform och skolform med längre läsår än 40 veckor tinrlärararvode
skulle utgå för tid utöver 40 veckor, har statskontoret vidare
erinrat om att 1944 års riksdag i fråga om särskild ersättning åt
folkskollärare vid vikariatstjänstgöring under ferietid anslöt sig till den
av statskontoret uttalade uppfattningen, att lärarna principiellt finge anses
pliktiga att utan särskild kompensation underkasta sig sådan avkortning
av ferierna, som kunde finnas vara av behovet påkallad. Riksdagen
medgav dock viss ersättning under motivering att anordningen vore av -

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 136.

sedd att tillgodose ett tillfälligt behov av vikarier under ferietid och endast
syntes komma att äga praktisk betydelse under då rådande extra-ordinära
förhållanden med militärinkallelser i större omfattning. Då nu föreliggande
förslag vore tillkommet för att i lärarnas intresse öka möjligheterna att
skapa tjänster med full tjänstgöring finner statskontoret det rimligt, att
lärarna få underkasta sig den förlängning av den årliga lästiden, som kan
förekomma vid fyllnadstjänstgöringens skola.

Departementschefen. De sakkunnigas förslag rörande löneregleringens
omfattning finner jag i allt väsentligt väl avvägda, varför jag biträder desamma.
Lika med allmänna lönenämnden finner jag det önskvärt att löneregleringen,
allteftersom erfarenheter vinnas, utsträckes att omfatta ytterligare
skolformer. Sålunda torde exempelvis böra övervägas om övningslärarna
vid de statsunderstödda privatläroverken kunna innefattas i löneregleringen,
därest en allmän lönereglering kommer till stånd vid dessa
skolor. Vad statskontoret i denna del anfört ger mig icke anledning till
annat uttalande, än att den påtalade kompetensfrågan bör uppmärksammas
vid det förestående organisationsarbetet. I likhet med statskontoret
finner jag det rimligt, att lärarna i av statskontoret angivna fall få underkasta
sig den förlängning av den årliga lästiden, som kan förekomma vid
fyllnadstjänstgöringens skola.

På grund av de särskilda tjänstgöringsförhållandena för seminarielärarna
i trädgårdsskötsel är jag icke beredd att tillstyrka, att dessa lärare skola
omfattas av löneregleringen. Jag förutsätter, att i undervisningsskyldigheten
för lärare i manlig eller kvinnlig slöjd framdeles liksom hittills kan
ingå, förutom träslöjd och metallslöjd respektive sömnad, även pappslöjd.

Undervisningsskyldigheten vid full tjänstgöring.

De sakkunniga. I fråga om undervisningsskyldigheten vid full tjänstgöring
innebär de sakkunnigas förslag i första hand, att denna skyldighet skall
bestämmas till ett visst antal veckotimmar utan annan variation än den,
som i speciella fall kan betingas av särskilda omständigheter. Detta innebär
alltså ett avsteg från vad som gäller i fråga om undervisningsskyldigheten
för adjunkter och ämneslärare vid de högre skolformerna, vilken bestämmes
från fall till fall. Med utgångspunkt från detta förslag ha de sakkunniga
fixerat sitt huvudförslag sa: full tjänstgöring skall anses föreligga
vid en undervisning av 30 veckotimmar, d. v. s. det timtal som enligt nu
gällande bestämmelser berättigar till full lön. Vissa undantag från denna
regel förutsättas dock böra medgivas.

De sakkunniga framhålla, att den av de sakkunniga föreslagna principen,
att övningslärartjänsterna i allmänhet skola vara heltidstjänster fordrar,
att undervisningsskyldigheten å dessa tjänster regleras på helt annat

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

15

sätt än som hittills skett. Frågan om det antal veckotimmar, som skall anses
motsvara full tjänstgöring, blir av grundläggande betydelse för bl. a.
huru många tjänster med full tjänstgöring som kunna inrättas, men även
i viss mån för huru anställningsvillkoren, exempelvis lönegradsplaceringen,
böra utformas.

För nuvarande förhållanden på detta område lämnas i betänkandet följande
redogörelse.

Den årliga lästiden är vid flertalet av de skolformer, som skola omfattas
av den gemensamma löneregleringen, 38—39 veckor. En kortare lästid
förekommer endast i undantagsfall, nämligen vid statens skolköksseminarium,
där emellertid det synnerligen krävande och kvalificerade arbetet
särskilt för lärarinnorna i hushållsgöromål samt arbete med inventering efter
läsårets slut in. in. bör kunna uppväga det kortare läsåret, ävensom vid ett
fåtal folkskolor och högre folkskolor. Längre läsår ha de tekniska fackskolorna
(40 veckor). Dessa variationer äro enligt de sakkunnigas mening
så pass obetydliga, att de icke böra föranleda några särsbestämmelser i fråga
om undervisningsskyldigheten. Vid fortsättningsskolorna däremot råda
speciella förhållanden. Undervisningen där är vanligen koncentrerad till
kortare kurser, i regel 6 ä 8 veckor. Detta nödvändiggör specialbestämmelser
om evalvering av kurserna till del av normalt läsår.

Från olikheterna i fråga om undervisningstimmarnas längd torde man
kunna helt bortse. I regel skall undervisningstimme omfatta 45 minuter, i
vissa fall 40 minuter (den tredje och därpå följande timmar på morgonen
och efter frukostrasten vid allmänna läroverk och högre kommunala skolor)
och i några fall 50 minuter (de högre tekniska läroverken).

Större växlingar förekomma endast i ämnet hushållsgöromål. Undervisningen
löper här i allmänhet i eu följd utan raster. Vid folkskolan räknas
60 minuter som en undervisningstimme i hushållsgöromål. Vid läroverken
och de högre kommunala skolorna har icke någon bestämd praxis utformats.
Vanligen omfattar en dags undervisning utöver de egentliga lektionstiderna
om 45 eller 40 minuter även viss tid motsvarande rasterna, men
det förekommer stundom, att undervisningen begränsas till den tid, som
betingas av antalet lektioner. De sakkunniga finna denna olikhet mindre
tillfredsställande. Det förhållandet, att undervisningen i hushållsgöromål
vanligen ej avbrytes av raster, bör icke kunna åberopas som stöd för en
minskning av lärarinnans tjänstgöring med tid, som i andra fall motsvarar
rasterna. Andra lärare äro nämligen mer eller mindre sysselsatta under
rasterna med iordningsställande av undervisningsmateriel före eller efter
lektionerna eller med vakttjänstgöring. Till frågan om undervisningstidens
längd i detta ämne, vilken givetvis bör avgöras från pedagogiska synpunkter,
anse sig de sakkunniga i övrigt icke behöva taga ställning på annat sätt
än att de sakkunniga vilja uttala önskemålet om större likformighet olika
skolformer emellan.

Till stöd för sitt förslag att undervisningsskyldigheten skall bestämmas
till ett visst antal veckotimmar anföra de sakkunniga:

Beträffande full tjänstgöring gäller för närvarande för statliga och högre
kommunala skolor, att full lön enligt löneplanen utgår vid eu undervisning
av 30 veckotimmar. Detta gäller samtliga övningsämnen. Vid folkskolan
variera timtalen å reglerade tjänster betydligt i olika skoldistrikt och ämnen.
I allmänhet håller sig timtalet kring 30, men särskilt i manlig och även
kvinnlig slöjd är ett högre timtal vanligt. Ofta ligger undervisningsskyldigheten
här inom eu viss intervall.

16

Kungi. Maj.ts proposition nr 136.

En jämförelse med motsvarande ämnes- och klasslärare visar följande.

Vid folkskolan, där klasslärarsystemet vanligen tillämpas, har undervisningsskyldigheten
bestämts till ett visst antal veckotimmar. För folkskollärare
är den 30 veckotimmar. I s. k. hjälpklass är dock undervisningsskyldigheten
4 veckotimmar lägre, och även i övrigt kan nedsättning medgivas
under vissa villkor. För adjunkter vid allmänna läroverk och ämneslärare
vid skolformer motsvarande realskolan utgör undervisningsskyldigheten 24
—30 veckotimmar eller i medeltal 27 veckotimmar, varvid dock vid tjänstgöring
å gymnasiet, i realskolas eller kommunal mellanskolas högsta klass
eller i kommunal flickskolas högsta klasser reduktion av antalet veckotimmar
skall företagas efter vissa normer. Vid de högre skolformerna bestämmes
sålunda undervisningsskyldigheten från fall till fall. Orsaken
härtill är delvis, att en lärare av pedagogiska skäl bör åtminstone under
några är i följd undervisa samma lärjungar i sina ämnen, vilka icke ha
samma antal veckotimmar i alla klasser. Framför allt betingas emellertid
skiftningarna i ämneslärares undervisningsskyldighet av att olika ämnen
och olika undervisningsstadier äro olika krävande, bland annat med avseende
på lärarens hemarbete. Fn lärare med 24 veckotimmars undervisning
och många skrivlag kan sålunda vara minst lika arbetstyngd som en
lärare med 30 veckotimmar utan egentliga skrivlag. Tjänstgöringens omfattning
för olika ämneslärare bestämmes enligt läroverksstadgan av rektor
med hänsyn till tjänstgöringens beskaffenhet och till den tid, som erfordras
för fullgörande av arbetet vid sidan av lektionstimmarna.

Beträffande övningslärarna föreligga icke samma skäl till variation av
den undervisningsskyldighet, som skall anses motsvara full tjänstgöring.
Givetvis måste även övningslärarna utföra visst arbete vid sidan av lektionstimmarna.
För gymnasiets teckningslärare kan sålunda granskning
av lärjungarnas linearritning bliva ganska tidskrävande. Musiklärarna äro
ofta nödsakade att skriva ut noter och duplicera notskrift och måste alltemellanåt
lägga ned tid och arbete på skolkörens eller skolorkesterns medverkan
vid skolfester eller andra framträdanden för offentligheten. För
gymnastiklärarnas del tillkommer arbetet med planläggning och övervakning
av lärjungarnas friluftsverksamhet, och de anlitas därjämte ofta för
ledning av frivillig idrottsverksamhet bland skolans elever. Lärarinnor i
hushållsgöromål ha att ombesörja inköp och förvaring av matvaror samt
bokföra inkomster och utgifter, och i fortsättningen torde de också komma
att i betydande utsträckning tagas i anspråk för den lokala skolmåltidsverksamheten
— i vilken omfattning detta arbete bör medföra särskild ersättning,
undandrager sig för närvarande varje bedömande. Lärarinnor i
kvinnlig slöjd få ofta svara för inköpet av material, och lärare i manlig
slöjd skola ställa i ordning verktyg och hålla slöjdsalens utrustning i gott
skick. I det stora hela måste emellertid övningslärarnas arbete med preparationer
betraktas såsom mindre ansträngande än ämneslärarnas, och till
dessas skrivningsrättning ha de att uppvisa endast relativt obetydliga motsvarigheter.
Därtill kommer, att deras arbete vid sidan av lektionstimmarna
i regel är tämligen konstant år från år.

De sakkunniga ha alltså stannat för att föreslå, att undervisningsskyldigheten
för övningslärare bestämmes till ett visst antal veckotimmar utan
annan variation än den, som i speciella fall kan betingas av särskilda omständigheter.
Enligt de sakkunnigas mening finnes sålunda icke tillräcklig
anledning till reduktion av timtalet vid undervisning å högre åldersstadium,
såsom förhållandet är beträffande ämneslärarna. I stället bör hänsyn till

Kungl. Maj.ts proposition nr 136-

17

det mer krävande arbetet å högstadiet tagas vid lönegradsplacering av övningslärarna
vid olika skolformer. Icke heller synes det de sakkunniga
ändamålsenligt att differentiera undervisningsskyldigheten efter de olika
övningsämnena. Visserligen skulle vissa motiv härför kunna anföras, bland
annat att för närvarande timtalet å reglerade tjänster i manlig slöjd vid
folkskola i många fall är högre än i andra övningsämnen. En differentiering
i detta avseende skulle emellertid medföra avsevärda organisatoriska
svårigheter, och en viss begränsning av undervisningsskyldigheten, särskilt
vid tjänstgöring vid mer än en skola, blir nödvändig av schematekniska
skäl. De sakkunniga finna därför, att de olika fordringarna på lärarna i olika
övningsämnen icke böra föranleda någon differentierad undervisningsskyldighet
utan i stället böra tagas i beaktande vid lönegradsplaceringen.
I manlig slöjdlärares åligganden bör dock ingå att verkställa erforderliga
reparationer å inventarier och att hålla verktyg i gott stånd.

Huvudförslaget motiveras av de sakkunniga på följande sätt.

Vid bestämmandet av det antal veckotimmar, som undervisningsskyldigheten
å heltidstjänst skall omfatta, har man en given utgångspunkt däri, att
för närvarande lön enligt löneplanen vid de högre skolformerna skall utgå
vid 30 veckotimmars undervisning. Till samma timtal är ju också folkskollärarnas
undervisningsskyldighet fixerad, och vidare utgör 30 veckotimmar
den övre gränsen för ämneslärarnas å realskolestadiet undervisningsskyldighet.
De sakkunniga ha dock övervägt, om icke — med hänsyn
till att övningslärarnas arbete vid sidan av lektionerna i regel måste anses
mindre tidskrävande än ämneslärarnas och folkskollärarnas — full tjänstgöring
för övningslärare lämpligen borde fastställas till ett något högre
timtal. Betydande olägenheter skulle emellertid vara förenade med en sådan
höjning. Redan schematekniskt skulle den stöta på svårigheter. Sålunda
kan i hushållsgöromål i regel icke mer än 30 veckotimmar uttagas på grund
av timplanerna. I de fall, då en lärare har sin tjänstgöring fördelad på
olika skolor och icke under en rast kan förflytta sig från en skola till en
annan, torde det också ofta nog bli svårt att få in ett högre timtal på arbetsordningen,
i all synnerhet som man torde få räkna med att antalet lektionstimmar
å schemat i överensstämmelse med förslag av 1940 års skolutredning
minskas från för närvarande sju till sex om dagen. Beträffande
gymnastiklärarna gäller därjämte, att de på grund av timplanen för de
högre skolorna i regel måste tjänstgöra under minst fyra veckodagar vid
samma skola och sålunda, om de ha kombinerad tjänstgöring, under minst
två veckodagar vid mer än en skola. Därtill kommer, att det sammanlagda
timtalet i ett övningsämne ofta är knappt vid de högre skolorna. Skulle
ett högre timtal än 30 fordras för full tjänstgöring, skulle antalet tjänster
med sådan tjänstgöring bli ganska begränsat, även om möjligheterna till
kombinationer med andra skolor utnyttjades.

Som förut antytts ha de sakkunniga också framhållit, att det på grund av
särskilda omständigheter hör kunna medgivas, att undervisningsskyldigheten
i vissa fall må anses vara fullgjord även vid något lägre antal veckotimmar
än 30. De sakkunniga påpeka, att vid folk- och småskoleseminarierna
ha särskilt lärarna i teckning, musik och gymnastik, vilka skola utbilda
seminarieeleverna i vederbörande ämne, elt betydande arbete vid sidan av
''1 Hihang till riksdagens protokoll 1!)48. 1 sand. Sr 130.

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

lektionstimmarna med preparationer, handledning in. in. Deras undervisningsskyldighet
bör därför enligt de sakkunnigas mening kunna anses vara
fullgjord vid 27 veckotimmars undervisning. Vidare bör enligt de sakkunnigas
uppfattning någon nedsättning av undervisningstimmarnas antal vara
möjlig för övningslärare, som ha särskilt krävande tjänstgöringsförhållanden
i jämförelse med andra lärare i samma ämne. Slutligen påpeka de sakkunniga,
att de i samband med frågan om lönegradsplaceringen föreslå viss
nedsättning för gymnastiklärare vid vissa skolformer.

Yttrandena. De sakkunnigas förslag i denna del har genomgående tillstyrkts
eller lämnats utan erinran. Statskontoret har emellertid funnit det uppenbart,
att övningslärarnas arbete vid sidan av lektionstimmarna är mindre
tidskrävande än ämneslärarnas. Det låge därför nära till hands, att för övningslärarna
fastställdes en mera omfattande undervisningsskyldighet vid
full tjänstgöring än 30 veckotimmar. På grund av de av de sakkunniga anförda
skälen mot en sådan utökning av antalet veckotimmar ville statskontoret
likväl icke förorda en dylik ändring av förslaget. Svenska seminarielärarföreningen
har ifrågasatt, om icke undervisningsskyldigheten för övningslärare
hellre än att anknytas till visst bestämt timtal borde, på samma
sätt som för ämneslärare, definieras med viss angiven latitud. Åtminstone
för seminariernas lärare syntes detta inte vålla några svårigheter.

Departementschefen. De sakkunnigas förslag i fråga om undervisningsskyldigheten
vid full tjänstgöring synes mig väl motiverat och lämpligt. Jag tillstyrker
därför, att undervisningsskyldigheten bestämmes i enlighet med
nämnda förslag. Till frågan om nedsättning av undervisningsskyldigheten
i vissa fall återkommer jag i det följande.

Anställningsformer.

De sakkunniga. Ordinarie anställning. I huvudsakligt syfte att utröna möjligheterna
att inrätta ett större antal övningslärartjänster med full tjänstgöring
ha de sakkunniga verkställt en provorganisation av övningslärarnas
tjänstgöringsförhållanden, grundad på uppgifter om timtalen å olika
övningslärartjänster under läsåret 1944/45. För provorganisationen redogöres
utförligt i en bilaga till betänkandet. Beträffande dess ändamål och
genomförande anföres därvid i huvudsak följande.

Provorganisationen avser tjänster vid de skolor, som skulle ingå i löneregleringen
utom folk- och fortsättningsskolan. Vid provorganisationen har
tjänstgöring vid skolor å samma eller närliggande orter i samma övningsämne
förenats till enhetliga tjänster. Dessutom ha i begränsad omfattning
organiserats en del tjänster i ämneskombinationerna teckning-manlig slöjd,
teckning-kvinnlig slöjd och hushållsgöromål-kvinnlig slöjd. I hushållsgöromål
och kvinnlig slöjd samt i viss mån i manlig slöjd ha även redovisats
tjänster i motsvarande praktiska läroämnen och yrkesämnen. Med de provorganiserade
tjänsterna har, om ock i begränsad omfattning, förenats tjänstgöring
vid folk- och fortsättningsskolan samt även med andra statliga eller
statsunderstödda kommunala eller enskilda skolor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

19

Provorganisationen har särskilt syftat till att ådagalägga, i vilken omfattning
tjänster kunna organiseras, som varaktigt bereda innehavarna
full tjänstgöring. Såsom full tjänstgöring har härvid i enlighet med de
sakkunnigas förslag ansetts undervisning minst 30 veckotimmar eller vid
seminarierna 27 veckotimmar. Dessa tjänster ha redovisats särskilt och
betecknats heltidstjänster. I vissa fall ha tjänster med lägre än nämnda
timtal redovisats som heltidstjänster, då timantalet efter läsåret 1944/45
stigit. Vederbörande skolledare ha hörts över ifrågasatta heltidstjänster
med tjänstgöring vid mer än en skola eller i mer än ett ämne. 1 regel ha
endast sådana heltidstjänster organiserats, mot vilka skolledarna icke haft
något att erinra.

Även deltidstjänster ha emellertid organiserats, såvida det sammanlagda
timtalet vid olika skolor eller i olika ämnen uppgått till minst 15 veckotimmar.
Där tjänst å minst 15 veckotimmar icke kunnat erhållas, har någon
kombination icke verkställts. Samma lärare kan därför tänkas uppehålla
mer än en i provorganisationen upptagen tjänst å sammanlagt mindre
än 15 veckotimmar. Däremot är det avsett, att lärare skall kunna uppehålla
endast en tjänst å minst 15 veckotimmar, som ingår i provorganisationen.
Av de för läsåret 1944/45 redovisade faktiskt föreliggande tjänsterna
ha i många fall två eller stundom tre uppehållits av samma lärare.

De sakkunniga ha strävat efter att endast upptaga sådana kombinationer,
som i och'' för sig borde vara ganska lätta att genomföra och alltså
borde kunna komma till stånd i samband med eller inom en relativt kort
tid efter löneregleringens genomförande. Bland annat ha kombinationer
med folk- och fortsättningsskolan och skolformer, som icke ingå i löneregleringen,
ifrågasatts endast i ringa omfattning. Av schematekniska eller
andra skäl torde de provorganiserade tjänsterna stundom ha bort tilldelas
ett annat timtal eller ersatts med andra kombinationer. I stort sett torde
dock provorganisationen belysa möjligheterna att förbättra övningslärarnas
anställningsförhållanden vid de högre skolformerna.

Vid provorganisationen har hänsyn icke tagits till nuvarande övningslärares
anställnings- och tjänstgöringsförhållanden eller till deras särskilda
önskemål. Provorganisationen är nämligen avsedd att belysa, i vilken
grad systemet med kombinerade tjänster i och för sig kan förbättra övningsiärarnas
tjänstgöringsförhållanden, sedan det i större utsträckning genomförts.
De sakkunniga utgå emellertid från, att vid löneregleringens genomförande
vederbörlig hänsyn tages till redan anställda övningslärares önskemål
beträffande tjänstgöringsförhållanden.

Beträffande enskildheterna i provorganisationen torde få hänvisas till
betänkandet (s. 291—349).

Provorganisationen har givit följande resultat (se tab. nästa sida).

De sakkunniga anföra i anslutning härtill bl. a.:

För läsåret 1944/45 redovisas timtalen nämnda år å ordinarie, extra
ordinarie och extra tjänster, medan återstående timmar vid varje särskild
skola redovisats som en enda tjänst, även om flera lärare varit anställda,
utom i de fall då timtalet överstigit 30. I gymnastik ha dessutom timtalen
alltid uppdelats å manliga och kvinnliga lärare. Samma lärare ha i stor
utsträckning uppehållit mer än eu av de för läsåret 1944/45 redovisade
tjänsterna.

Vid provorganisationen har undervisning vid olika skolor och delvis i
olika övningsämnen sammanförts till en tjänst. Sådana kombinationer ha
dock icke verkställts annat än då tjänster å minst 15 veckotimmar kunnat
bildas. Möjligheterna till kombinationer ha utnyttjats med viss försiktighet.

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 136.

Antal tjänster med

1—7

8-14

15—19 20-24

25-29

30-

Summa

v e c

< o t i m m a

Teckning: läsåret 1944/45 ..

54

121

55

46

40

90

406

enligt provorganisationen......

30

29

54

40

18

1fi4l

Musik: läsåret 1944/45

140

99

36

33

28

22

358

enligt provorganisationen........

94

22

43

21

102

871

277

Gymnastik: läsåret 1944/45....

82

156

74

63

61

84

520

enligt provorganisationen........

26

69

83

48

20

1781

424

Manlig slöjd: läsåret 1944/45 ...

96

44

6

8

3

11

168

enligt provorganisationen........

84

23

3

3

32

261

142

Kvinnlig slöjd: läsåret 1944/45...,

99

97

33

41

39

43

352

enligt provorganisationen........

80

47

25

13

32

130i

298

Hushällsgöromål: läsåret 1944/45....

59

67

16

32

31

33

238

enligt provorganisationen........

56

32

7

9

82

96>

208

Det är avsett, att samma lärare skall kunna uppehålla en enda av de provorganiserade
tjänsterna, såvida icke det sammanlagda timtalet å två tjänster
är mindre än 15 veckotimmar.

Vid folkskolan är proportionen mellan tjänster med full tjänstgöring
och andra tjänster redan nu ganska gynnsam.

De sakkunniga utgå från att de vid de högre skolformerna redovisade
tjänsterna å 1—14 veckotimmar i manlig och kvinnlig slöjd samt hushållsgöromål
i stor utsträckning skola kunna förenas med tjänster med högre
timtal vid folkskolan och sålunda uppehållas av vid folkskolan anställda
övningslärare. Härigenom skulle tjänstgöringsförhållandena vid folkskolan
bliva bättre.

I manlig slöjd kommer timtalen vid realskolor och kommunala mellanskolor
att öka väsentligt, i den mån ämnet blir obligatoriskt.

I teckning, musik och gymnastik med lek och idrott äro kombinationer
med folkskolan likaledes önskvärda. De torde dock ej, åtminstone under
den närmaste tiden, bliva så vanliga utom möjligen i gymnastik. Till
tjänsterna å 1—7 veckotimmar möter det nu stora svårigheter att erhålla
fackutbildade lärare. En del av dem uppehållas av kvinnliga övningslärare,
som ingått äktenskap och icke önska högre timtal. Någon ändring i detta
hänseende torde icke vara att påräkna. Det är dock önskvärt, att tjänster
i dessa ämnen å åtminstone 8 veckotimmar uppehållas av övningslärare.
Enligt provorganisationen skulle proportionen mellan heltidstjänster, andra
tjänster med minst 15 veckotimmar och tjänster å 8—14 veckotimmar
i dessa tre ämnen vid de högre skolformerna bliva 429—337—120 eller i
procent 48—38—14. I musik äro emellertid timtalen tills vidare lägre än
enligt de beslutade timplanerna, vilka i denna del ännu icke trätt i kraft.

Även en relativt obetydlig ökning av timtalen i musik skulle avsevärt
öka möjligheterna att organisera heltidstjänster i ämnet. Därtill kommer
att 1942 års kyrkomusikerutredning framlagt förslag, att med kyrkomusikerbefattningarna
skulle förenas undervisningsskyldighet vid ifrågavarande
skolor. Enligt de sakkunnigas mening skulle det för skolväsendet
vara särskilt önskvärt, om tjänster med låga timtal i musik kunde uppe 1

En del av dessa tjänster ha för närvarande något lägre timtal än 30.

2 En del av dessa tjänster ha mer än 29 veckotimmar, vilket dock icke beräknas kunna bli
varaktigt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

21

hållas av kyrkomusiker. I så fall skulle tjänstgöringsförhållandena i ämnet
musik bliva gynnsamma.

Enligt de sakkunniga visar provorganisationen, att genom kombination
av undervisning i olika skolor och delvis även i olika övningsämnen antalet
heltidstjänster skulle bliva vida större vid de högre skolformerna än
för närvarande är fallet. Framdeles skulle övningslärarna såväl vid dessa
skolformer som vid folkskolan kunna påräkna att i rimlig tid före pensionsåldern
erhålla heltidstjänster. Sammanlagda antalet provorganiserade
heltidstjänster skulle dessutom bliva något större än antalet nuvarande
ordinarie tjänster, såsom följande uppställning utvisar.

1

Antal

veckotimmar

Ant

al t j ä

n s t e r

Teck-

ning

Musik

Gymna-

stik

Manlig

slöjd

Kvinnlig

slöjd

Hushålls-

göromål

Summa

Ordinarie

tjänster läsåret 1944/45.

8 14............

5

19

6

—

9

2

41

15—19............

20

23

8

—

8

2

61

20—24............

29

25

32

—

26

12

124

25-29............

24

25

49

1

27

22

148

30- ............

79

18

73

7

37

23

237

Summa

157

no

168

8

107

61

611

Provorganiserade heltidstjänster.

164

87

178

26

130

96

681

I anslutning till denna uppställning anföra de sakkunniga:

Av uppställningen framgår, att antalet heltidstjänster skulle bliva 681
mot 611 ordinarie tjänster vid de högre skolformerna läsåret 1944/45. Heltidstjänsternas
antal skulle bliva större än antalet ordinarie tjänster i varje
övningsämne utom musik, där endast 87 heltidstjänster skulle kunna inrättas,
medan antalet ordinarie tjänster nu är 110, därav 42 å mindre än
20 veckotimmar. Som nämnts kunna dock flera heltidstjänster i musik
organiseras, om de fastställda timplanerna träda i kraft, varjämte en del av
undervisningen eventuellt kommer att överföras å kyrkomusikerbefattningar.
Vidare är att märka, att ett stort antal ordinarie tjänster utom i
manlig slöjd för närvarande ha mycket låga timtal. Av provorganisationen
framgår vidare, att heltidstjänsterna delvis skulle organiseras vid andra
skolformer än där de ordinarie tjänsterna nu äro placerade. Särskilt vid
realskolorna blir antalet heltidstjänster lägre än nuvarande antalet ordinarie
tjänster, medan motsatsen gäller för de högre kommunala skolorna.

På grund av nu anförda omständigheter ha de sakkunniga ansett sig
kunna förorda, att endast heltidstjänster framdeles skola knnna inrättas
såsom ordinarie tjänster. Dessa tjänster böra då enligt de sakkunnigas mening
få samma karaktär som motsvarande ordinarie ämneslärartjänster. En
ordinarie övningslärare bör alltså vara garanterad den enligt löneplanen
för tjänsten angivna lönen, även om timtalet å tjänsten i något fall skulle
sjunka under det, som motsvarar full tjänstgöring. Det nuvarande systemet,

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

enligt vilket lönen utgår i förhållande till det antal veckotimmar, som övningsläraren
tjänstgör, skulle alltså upphöra för de ordinarie lärarnas del.

Beträffande inrättandet av ordinarie övningslärartjänster anföra de sakkunniga
följande.

Därest endast heltidstjänster skola kunna inrättas som ordinarie tjänster,
komma efter hand ett icke obetydligt antal nuvarande ordinarie tjänster
vid högre skolformer att avvecklas. Detta förhållande bör kompenseras av
att nya ordinarie tjänster i stället inrättas, där möjligheter till full tjänstgöring
erbjuda sig. Enligt de sakkunnigas mening bör i princip gälla, att
varje övningslärartjänst vid de högre skolformerna, som varaktigt bereder
innehavaren full tjänstgöring, skall inrättas som ordinarie tjänst. Proportionen
mellan ordinarie och icke ordinarie övningslärare vid dessa skolor
skulle annars ställa sig synnerligen ogynnsam för dessa grupper av befattningshavare.
Även med denna princip tillämpad blir proportionen avsevärt
mindre förmånlig för övningslärarna vid de högre skolorna än för ämneslärarna.
Också vid folk- och fortsättningsskolor böra i regel ordinarie
tjänster inrättas vid varaktigt behov av heltidstjänst.

Vid de statliga skolformerna bestämmas för närvarande antalet ordinarie
tjänster av Kungl. Maj :t och riksdagen. De sakkunniga anse, att så bör ske
även i fortsättningen. Tjänsternas placering vid olika skolor har hittills
bestämts av Kungl. Maj :t. Placeringarna komma emellertid framdeles att
i hög grad bero på hur tjänstgöringen vid närliggande skolor uppdelas på
olika tjänster, vilken bedömning lämpligen bör ankomma på skolöverstyrelsen.
Skolöverstyrelsen, eller beträffande de tekniska läroverken överstyrelsen
för yrkesutbildning, bör då även äga besluta, vid vilka skolor de för
varje skolform beslutade tjänsterna skola placeras. Givetvis må ordinarie
övningslärare, som innehar tjänst vid viss skola, icke kunna förflyttas till
annan skola annat än efter beslut av Kungl. Maj:t.

Vid de högre kommunala skolorna ha för närvarande vederbörande kommunala
myndigheter rätt att efter Kungl. Maj :ts tillstånd inrätta ordinarie
övningslärartjänster. De är o dock icke skyldiga härtill, något som sannolikt
torde bero på de oftast låga timtalen i övningsämnena. Av de sakkunnigas
utredningar framgår, att man just vid dessa skolor skulle kunna inrätta
ett flertal ordinarie heltidstjänster. Eftersom antalet sådana tjänster
blir relativt lågt vid de högre skolformerna, är det av stor betydelse, att
dessa tjänster inrättas. De sakkunniga vilja också erinra om att det beträffande
ämneslärare finnes föreskrivet, att ett visst antal ordinarie tjänster
skola finnas vid varje kommunal mellanskola och kommunal flickskola.
En sådan bestämmelse kan visserligen icke införas beträffande övningslärarna
på grund av de olika förhållandena i olika skolor och olika ämnen.
De sakkunniga vilja dock förorda, att Kungl. Maj :t bör äga att, där särskilda
skäl därtill föreligga, ålägga högre kommunal skola att inrätta ordinarie
tjänst i övningsämne. Enligt de sakkunnigas uppfattning bör dylikt
åläggande i allmänhet ej ifrågakomma, såvida icke minst 20 veckotimmar
av tjänstgöringen faller å den kommunala skolan. Endast om en del av
tjänstgöringen skall fullgöras vid folkskolan å orten, kan det vara motiverat
att ålägga den högre kommunala skolan att inrätta ordinarie tjänst,
även om timtalet vid sistnämnda skola uppgår endast till 15.

Vid folkskolan ankommer det utom i hushållsgöromål på beslut av vederbörande
skoldistrikt, om folk- och småskollärare eller facklärare skola
anlitas för undervisningen i övningsämnen. Det är givetvis önskvärt, att om
skoldistrikt anställt facklärare i ett övningsämne, vilken varaktigt kan påräkna
full tjänstgöring, denne erhåller ordinarie tjänst. De sakkunniga

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 136.

anse dock, att Kungl. Maj :t bör kunna ålägga skoldistrikten att inrätta
ordinarie tjänster endast i hushållsgöromål.

Efter genomförandet av den föreslagna löneregleringen kommer, anföra
de sakkunniga, inrättandet av en ordinarie övningslärartjänst att beröra
samtliga skolor i närheten. Dels kan läraren komma att tjänstgöra även
vid annan skola än den, där tjänsten är placerad, dels kan inrättandet av
tjänsten förhindra, att en motsvarande tjänst inrättas vid någon annan
skola. Dessutom kommer varje ordinarie tjänst vid högre kommunal skola
eller folkskola att öka behovet av statsbidrag. Sådan tjänst bör därför enligt
de sakkunnigas uppfattning icke få inrättas utan Kungl. Maj :ts tillstånd.
Uppkommer fråga om indragande av kommunal övningslärartjänst
vid vakans, bör frågan likaså underställas Kungl. Maj :ts prövning och avgörande.
I dylika ärenden bör, framhålla de sakkunniga, givetvis skolöverstyrelsens
yttrande alltid inhämtas.

Som tidigare angivits ha de sakkunniga föreslagit, att undervisningsskyldigheten
för alla ordinarie övningslärartjänster i princip skall motsvara
full tjänstgöring eller 30 veckotimmar. Det har emellertid ock påpekats, att
vissa undantag från denna regel böra göras enligt de sakkunnigas mening.
För dessa undantag ha de sakkunniga närmare redogjort vid behandlingen
av förevarande fråga om den ordinarie anställningen. Därvid har anförts i
huvudsak följande.

De sakkunniga föreslå, att undervisningsskyldigheten för folk- och småskoleseminariernas
övningslärare i teckning, musik och gymnastik skall
kunna begränsas till lägst 27 veckotimmar.

Samma nedsättning bör också gälla lärarinnorna i hushållsgöromål och
därmed jämförliga ämnen vid statens skolköksseminarium. Föreskriften i
Kungl. brevet den 17 maj 1935, att en föreläsningstimme här i fråga om fullgörande
av lärares undervisningsskyldighet samt i avlöningshänseende skall
anses motsvara två vanliga undervisningstimmar, bör dessutom alltjämt äga
tillämpning.

Vidare bör någqn nedsättning i undervisningsskyldigheten vara möjlig för
övningslärare, som ha särskilt krävande tjänstgöringsförhållanden i jämförelse
med andra lärare i samma ämne. Detta torde främst få tillämpning i
de fall, då en lärare tjänstgör vid två eller flera skolor och måste företaga
tidsödande resor mellan dessa eller uppehålla sig å annan ort än bostadsorten.
För att timtalet skall kunna sänkas med en veckotimme, bör emellertid
tidsförlusten genom resor o. d. vara avsevärt större än en timme i veckan,
och i intet fall bör timtalet få nedgå till lägre än 27 veckotimmar. Därjämte
skulle sådan nedsättning av undervisningsskyldigheten kunna anses
motiverad, om läraren har ett ovanligt stort antal undervisningsavdelningar,
såsom förhållandet kan vara för musiklärare vid folkskolan.

Den särskilda ersättning, som för närvarande utgår till gymnastiklärare
vid högre allmänna läroverk och högre kommunala skolor för arbetet med
planläggning och övervakande av lärjungarnas friluftsverksamhet, bör ut -

24

Kungi. Maj:ts proposition nr 136.

bytas mot en minskning av tjänstgöringen, så att en sådan lärares undervisningsskyldighet
må kunna anses vara fullgjord vid 28 veckotimmars undervisning.

Om timtalet vid en skola tillfälligt sjunker under 30 veckotimmar och
fyllnadstjänstgöring vid annan skola icke lämpligen kan beredas läraren,
bör i regel lärarens undervisning utfyllas till 30 veckotimmar genom undervisning
utanför den egentliga timplanen, t. ex. i frivillig teckning, instrumentalmusik
eller hållningsrättande gymnastik, eller genom extra gruppindelning
i slöjd.

Beträffande lösandet av vissa svårigheter i övningsämnet musik ha de
sakkunniga anfört följande.

1933 års timplaner för övningsämnet musik vid de allmänna läroverken
ha ännu icke trätt i kraft. Timtalen äro därför omkring 20 % lägre än de
skulle ha varit enligt timplanen, även om en viss successiv utökning förekommit
under de allra sista åren. Undervisningsavdelningarna få därför ofta
goras ganska stora, och särskilt har undervisningen i instrumentalmusik blivit
beskuren. Reduceringen av timtalen betyder, att ett läroverk, som för
narvarande har omkring 24 veckotimmars undervisning i musik eller därutover,
skul e fa ett timtal av lägst 30 vid timplanens fullständiga genomföra!i
^sakkunnigas mening bör skolöverstvrelsen vara oförhindrad
att, därest en skola har ordinarie musiklärare, som ej skulle kunna
beredas tull tjänstgöring vid tilldelning av undervisningstimmar enligt de
vanliga normerna, för skolan bestämma ett något ökat timtal. Därigenom
skulle undervisningsavdelningarna kunna göras något mindre eller instrumentalmusiken
få någon timmes utökning. Dock må icke det timtal överskridas,
som skolan skulle ha erhållit vid full tilldelning enligt timplanen.

Häreftei ha de sakkunniga angivit ett par fall, då viss utökad tjänstgöringsskyldighet
bör kunna åläggas övningslärare. Först har därvid påpekats,
att med hänsyn till arbetsfördelningen vid en skola det stundom kan möta
\issa
får just det timtal, som skall svara mot hans undervisningsskyldighet. Läraren
bör då, om erforderliga timmar i ämnet finnas tillgängliga, enligt de
sakkunnigas mening vara skyldig att undervisa ytterligare någon eller några
veckotimmar mot särskild ersättning för de timmar, varmed hans undervisning
överskrider den för honom gällande undervisningsskyldigheten. Vidare
framhålla de sakkunniga, att det i ganska många fall torde bliva svårt att
ordna undei visningen i ett övningsämne vid en skola, om icke den ordinarie
läraren åtager sig undervisning under några timmar utöver det för hans
tjänst fastställda timtalet. De sakkunniga föreslå därför, att ordinarie lärare
skola vara skyldiga att mot särskild ersättning tjänstgöra högst fyra
veckotimmar utöver den för tjänsten stadgade undervisningsskyldigheten.
Lärare, som tjänstgör vid mer än en skola med tidsödande resor mellan
skolorna, bör dock i regel icke åläggas sådan tjänstgöring.

Slutligen föreslå de sakkunniga, att för ordinarie övningslärare skall
öppnas samma möjlighet att beviljas nedsättning av tjänstgöringstiden mot
A-, B- eller C-avdrag å lönen, som gäller för ordinarie statliga ämneslärare.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

25

Extra ordinarie anställning. För närvarande kan extra ordinarie anställning
beredas övningslärare vid statliga skolor, så snart undervisningsskyldigheten
omfattar minst 8 veckotimmar. För statstjänstemän i allmänhet
fordras i regel full tjänstgöring för sådan anställning; dock att extra ordinarie
anställning kan erhållas vid minst halvtidstjänstgöring. Vid de högre
kommunala skolorna är minimigränsen för extra ordinarie anställning av
övningslärare 20 veckotimmar.

De sakkunniga föreslå, att övningslärare även i fortsättningen skola kunna
erhålla extra ordinarie anställning, även om de icke ha full tjänstgöring.
Minimigränsen föreslås emellertid till 15 veckotimmar för alla övningslärare.
De extra ordinarie lärarna skola dessutom enligt förslaget kunna åläggas
mera omfattande tjänstgöring, i första hand inom intervallen 15—30
veckotimmar, men därutöver ytterligare 4 veckotimmar, liksom de ordinarie
övningslärarna.

Till stöd för dessa förslag anföres i betänkandet:

Enligt de sakkunnigas provorganisation skulle vid de högre skolformerna
antalet tjänster med låga timtal avsevärt reduceras. Bland annat skulle
tjänster å 8—14 veckotimmar vid de högre skolformerna minska från 584
till 222. Vid folkskolan är antalet tjänster med låga timtal redan nu ganska
ringa. Genomföras de sakkunnigas förslag, torde övningslärarna sålunda
kunna räkna med att några år efter examen erhålla tjänster å minst 15
veckotimmar. Heltidstjänster kunna de däremot icke påräkna förrän efter
åtskilliga års tjänstgöring.

På grund av det anförda anse de sakkunniga, att övningslärare liksom
nu böra kunna erhålla extra ordinarie anställning, även om de icke ha full
tjänstgöring. Befordringsgången skulle eljest bli betydligt sämre för dem än
för ämneslärare och förvaltningspersonalen i allmänhet. Minimigränsen bör
emellertid kunna fastställas till 15 veckotimmar, d. v. s. halvtidstjänstgöring
eller den tjänstgöring, som eljest inom statsförvaltningen är minimigräns
för extra ordinarie anställning. Detta innebär en höjning av det erforderliga
timtalet för de statliga skolornas övningslärare men en sänkning
för de högre kommunala skolornas.

Timtalen å icke-ordinarie övningslärartjänster torde ofta komma att variera
från år till år. Inträdande växlingar i timtalen i övningsämnen komma
sålunda nästan uteslutande att beröra de icke ordinarie tjänsterna, eftersom
ordinarie lärare så vitt möjligt skola beredas konstant full tjänstgöring.
Dessutom torde kombinationer av undervisning vid olika skolor stundom
behöva ändras, utökas eller indragas. De extra ordinarie lärarna böra
därför kunna åläggas att inom en relativt vid intervall fullgöra undervisning
det antal timmar, som från år till år kan erfordras. De sakkunniga
förorda att intervallen skall omfatta 15—30 veckotimmar. Dessutom böra
extra ordinarie lärare liksom ordinarie lärare vara skyldiga att mot särskild
ersättning tjänstgöra ytterligare 4 veckotimmar eller tillhopa 34 veckotimmar.

De sakkunniga föreslå vidare, alt det nuvarande extra ordinariebegreppet
för övningslärarna utbytes mot ett begrepp, som i huvudsak motsvarar det
för folkskolans lärare gällande. Förslaget innebär, att övningslärarna i princip
skola efter eu viss minimitjänstgöring erhålla extra ordinarie anställning,
så snart tiden för anställningen uppgår till minst en termin och tjänst -

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

göringen omfattar minst 15 veckotimmar. Till stöd för detta förslag anföra
de sakkunniga följande.

Vid de allmänna läroverken är antalet extra ordinarie befattningar i olika
övningsämnen bestämt av Kungl. Maj :t. Befattningarna äro egentligen icke
knutna till särskilda skolor utan till befattningshavarna, vilka av skolöverstyrelsen
antagas till extra ordinarie lärare »vid de allmänna läroverken».
Om en sådan extra ordinarie lärare överflyttas från en skola till en annan,
följer också den extra ordinarie befattningen med honom. Vid andra statliga
skolformer däremot äro de extra ordinarie befattningarna stundom
knutna till viss läroanstalt. Så är också förhållandet med de högre kommunala
skolorna, där Kungl. Maj :t för varje särskilt fall medgiver inrättande
av extra ordinarie tjänst, vilken sedan tillsättes av vederbörande
skolstyrelse. Vid folkskola förekommer extra ordinarie anställning för övningslärare
endast i ringa omfattning.

Om efter genomförandet av de sakkunnigas förslag rätten till extra ordinarie
anställning skulle knytas till särskilda tjänster, konune sådan anställning
otvivelaktigt i ganska många fall ej att beredas övningslärare med
minst 15 veckotimmars undervisning, även om medel till sådana tjänster
vore beviljade i erforderlig omfattning. Uppkomme en tjänst med varaktigt
minst 15 veckotimmars undervisning, torde det nämligen dröja ett eller
annat år, innan beslut fattades om dess inrättande såsom extra ordinarie.
Föreläge risk för att timtalet kunde nedgå till mindre än 15 veckotimmar,
skulle en extra ordinarie tjänst sannolikt icke komma att inrättas. Särskilt
å mindre orter kunde det ej sällan inträffa, att under ett eller flera år i
följd undervisning i olika skolor kunde kombineras till en befattning på
minst 15 veckotimmar, utan att tjänsten skulle kunna göras till extra ordinarie.
Bestämmelserna om tjänstgöring vid olika skolor å samma tjänst
skulle vidare medföra, att särskilt i de största städerna en del lärare kunde
påräkna sammanlagt minst 15 veckotimmars undervisning vid statliga och
kommunala skolor men ofta måste få tjänstgöringen förlagd till olika skolor
under olika läsår. För sådana lärare torde extra ordinarie tjänster knappast
komma att inrättas i större utsträckning. Vikarierande lärare å vakanta
ordinarie kommunala övningslärartjänster skulle icke heller kunna innehava
extra ordinarie anställning under denna tjänstgöring. Vid vikariat å
ordinarie statliga övningslärartjänster kunde visserligen en extra ordinarie
lärare förordnas att fullgöra tjänstgöringen, men då torde en annan lärare
utan extra ordinarie anställning i hans ställe få uppehålla en tjänstgöring
av lägst 15 veckotimmar.

Systemet med till vissa skolor knutna extra ordinarie tjänster ställer sig
sålunda så pass ogynnsamt för övningslärarna, att de sakkunniga icke anse
sig kunna förorda detsamma. Något gynnsammare skulle situationen bliva,
om på sätt, som nu tillämpas vid de allmänna läroverken, extra ordinarie
anställning knötes till lärarna och dessa kunde placeras vid varje av regleringen
berörd statlig eller kommunal skola. En sådan anordning kan emellertid
icke gärna genomföras utan centraliserad tillsättning av icke ordinarie
tjänster. Även de kommunalt anställda extra ordinarie övningslärarna
skulle sålunda förordnas av skolöverstyrelsen. De sakkunniga anse, att ett
sådant ingrepp icke bör ske i de kommunala myndigheternas rätt att själva
tillsätta sina lärare. Anordningen i fråga skulle också medföra en icke önskvärd
belastning för den centrala administrationen.

För folk- och småskollärare tillämpas efter 1942 års lönereglering ett mer
automatiskt verkande system. Vid folkskolorna finnas numera icke några
särskilda extra ordinarie tjänster, utan varje för minst en termin anställd

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

27

lärare med full tjänstgöring anses ha extra ordinarie anställning, därest
lian fyller behörighetsvillkoren för extra ordinarie anställning och ledigforklarande
ägt rum, då så fordras. Anledningen till införandet av detta system,
som visat sig fungera väl, var i första hand folkskolans uppdelning på
mindre enheter utan organisatoriskt samband med varandra vid tjänstetidsättning.
Systemet företer till sina verkningar viss likhet med det, som tilllämpas
för befattningshavarna vid de statliga verken. Där finnas visserligen
formellt sett extra ordinarie tjänster, men antalet tjänster i de lagre lönegraderna
är icke konstant, och tjänstemännen bruka efter viss tid befordras
till extra ordinarie oberoende av det förutvarande antalet extra ordinarie
tjänster. I praktiken är sålunda icke heller här den extra ordinarie anställningen
knuten till på förhand bestämda tjänster.

De sakkunniga vilja förorda ett liknande system för ovnmgslararna. I
princip böra övningslärarna efter en viss minimitjänstgöring erhålla extra
ordinarie anställning, så snart tiden för anställningen uppgår till minst en
termin och tjänstgöringen omfattar minst 15 veckotimmar. Möjligheterna
att bereda övningslärarna pensionsberättigande anställning skulle i sa fall
betydligt ökas, och de skulle i regel kunna påräkna att efter några ar erhalla
sådan anställning. Vidare skulle befordran till extra ordinarie anställning
bli jämnare, och det skulle icke i lika hög grad som eljest bero av tillfälligheter,
om en lärare kunde vinna extra ordinarie anställning eller icke.
Lärarna skulle också lättare kunna överflyttas från en skola till en annan
utan att förlora den extra ordinarie anställningen. Slutligen skulle skolöverstyrelsens
arbete med organisationen av tjänstgöringen underlättas högst

väsentligt. ,.

Med det föreslagna systemet följer, att en lärare, som erhållit extra ordinarie
anställning, måste vara beredd att särskilt under de första aren mista
sin anställning som extra ordinarie, om timtalet å tjänsten skulle sjunka
under 15 veckotimmar eller om den tjänst han uppehållit blir tillsatt med
ordinarie innehavare. Han kan i så fall få övergå till icke pensionsberattisande
tiänstsörins med sämre avlöningsförmåner. Statligt anställd extra ordinarie
lärare torde icke heller kunna bibehållas vid sin rätt till ersättning
för flyttningskostnader. De sakkunniga vilja icke underskatta tyngden av
dessa invändningar, men finna å andra sidan, att övningslärarna med eu
annat system överhuvud taget icke skulle kunna påräkna extia ordinarie
anställning under den tid, som deras enligt de sakkunnigas förslag extra oidinarie
anställning skulle kunna betraktas såsom mindre säker. Vissa ogynnsamma
konsekvenser borde också kunna elimineras genom specialbestammelser,
som de sakkunniga ämna föreslå, t. ex. angående tnnlarararvodena.
I det stora hela skulle enligt de sakkunnigas mening det föreslagna systemet
vara förmånligt för övningslärarna. Att en dylik förmån är väl motiverad
med hänsyn till övningslärarnas befordringsgång, ha de sakkunniga ovan

framhållit. „

De sakkunniga vilja i detta sammanhang erinra om att 194a ars lonekommitté
hland annat uttalat följande: »Det synes lönckommittén angelaget,
att de förmåner, som den extra ordinarie anställningen bereder, skola kunna
tillkomma tjänstemännen, även om anställningens varaktighet icke ar tullt
säker. Härav följer å andra sidan, att extra ordinarie tjänsteman hor kunna
entledigas, bland annat, om den extra ordinarie tjänsten blir överflödig.»

(SOU 1946: 48 sid. 18.) .

För statsverket skulle det angivna systemet med extra ordinarie anställning,
som icke är knuten till vissa tjänster, icke medföra några svåröveisk
åd liga ekonomiska konsekvenser. Antalet limmar i olika övningsämnen

28

Kungi. Maj:ts proposition nr 136.

och skolor skall fastställas i enlighet med i timplaner eller eljest meddelade
direktiv, och angående undervisningsavdelningarnas storlek finnas redan
föreskrifter eller kunna ytterligare föreskrifter utfärdas. Antalet lärartimmar
i olika övningsämnen är sålunda i stort sett begränsat genom författningar
eller eljest utfärdade direktiv. I den mån en prövning i det enskilda
tallet blir nödvändig, bör den ligga hos skolöverstyrelsen.

Beträffande folk- och småskollärare gäller vidare, att de betraktas som
extra ordinarie, även då de från början varit förordnade för del av termin i
ett skoldistrikt men förordnandet i samma distrikt sedan förlängts till terminens
slut. Vidare betraktas anställningen såsom avseende hel termin,
aven om anställningstiden understiger det för terminen gällande dagantalet
med högst fem dagar på grund av avbrott i anställning under terminen, anställnings
tillträdande efter terminens början eller anställnings avslutande
före terminens utgång. Motsvarande bör gälla även för övningslärarna.

För extra ordinarie anställning bör i regel fordras att tjänstgöringen ledigförklarats.
ö

I fråga om allmänna behörighetsvillkor för extra ordinarie anställning
uttala de sakkunniga i första hand, att de extra ordinarie övningslärarna
givetvis skola uppfylla sådana behörighetsvillkor som beträffande hälsotillstånd,
oförvitlig vandel m. m. Men dessutom bör enligt de sakkunnigas
mening för övningslärarna liksom för folk- och småskollärarna gälla, att de
icke bliva berättigade till extra ordinarie anställning, förrän de efter vederbörlig
examen eller behörighetsförklaring fullgjort viss minimitjänstgöring.
Denna tjänstgöring föreslås av de sakkunniga fastställd till 600 timmar.
De sakkunniga anföra i denna fråga bland annat följande.

Enligt folkskolans avlöningsreglemente fordras för anställning som extra
ordinarie lärare, att två år förflutit efter vederbörlig examen och att läraren
efter nämnda examen tjänstgjort minst 256 dagar med full tjänstgöring
i det statliga eller det statsunderstödda kommunala undervisningsväsendet.
Detta innebär, att visserligen två år skola hava förflutit efter examen
men att läraren därunder endast behöver ha tjänstgjort ett år. övningslärarna
kunna under de första åren efter examen icke påräkna full
eller ens halv tjänstgöring. Dessutom kan antalet veckotimmar växla avsevärt
under olika terminer och vid vikariat även under terminerna. Med
hänsyn härtill synes det lämpligast att fordra, att läraren skall ha tjänstgjort
sammanlagt ett visst antal timmar (således icke veckotimmar). De
sakkunniga förorda för sin del timtalet 600, som ungefärligen motsvarar
tjänstgöring 15 veckotimmar under ett läsår (15 X 39 = 585) eller 8 veckotimmar
under två läsår (8 X 2 X 39 = 624).

För underlättande av detta timtals uträknande bör gälla, att vid anställning
med tjänstgöring visst antal veckotimmar antalet veckotimmar må
multipliceras med det antal veckor, som få tillgodoräknas.

I anslutning till vad som föreskrives i läroverksstadgan bör nu nämnda
tjänstgöring kunna fullgöras vid skola, som omfattas av löneregleringen,
eller vid musikhögskolan, gymnastiska centralinstitutet, konstfackskolan i
Stockholm, försvarets läroverk, kommunalt gymnasium, central verkstadsskola,
statsunderstödd kommunal yrkes- eller lärlingsskola, statsunderstödd
folkhögskola eller enskild skola under skolöverstyrelsens omedelbara inseende.

Fiån ifrågavarande krav pa tjänstgöring efter behörighetsförklaring bör
dock skolöverstyrelsen äga att helt eller delvis dispensera dels lärare, som

Kungl. Maj.ts proposition nr 136.

29

innan han av överstyrelsen förklarats behörig till övningslärartjänst, under
längre tid undervisat i det eller de ämnen, som ingå i sådan tjänst, eller i
motsvarande praktiska läroämnen eller yrkesämnen, dels övningslärare, som
är behörig att anställas som extra ordinarie folk- eller småskollärare.

I anslutning härtill uttala de sakkunniga, att de föreslagna behörighetsvillkoren
böra uppställas även för ordinarie anställning, även om de där i
regel torde sakna praktisk betydelse.

I fråga om extra ordinarie övningslärares avlöning uttala de sakkunniga
i detta sammanhang, dels att det nuvarande systemet, enligt vilket lönen
varierar i förhållande till tjänstgöringens omfattning, bör bibehållas, varvid
lön enligt löneplanen bör utgå vid full tjänstgöring, d. v. s. 30 veckotimmar,
dels ock att extra ordinarie övningslärare böra erhålla kalenderårsavlöning.

Slutligen göra de sakkunniga bl. a. följande uttalanden i fråga om extra
ordinarie övningslärares anställningstid.

Extra ordinarie övningslärare bör anställas tillsvidare, där ej tiden för
tjänstgöringens upphörande från början kan angivas. Det är av vikt, att
tidpunkten för anställningens upphörande så vitt möjligt angives redan
vid anställandet av läraren. Kan icke en bestämd tidpunkt angivas, bör dock
mången gång tiden för anställningen kunna angivas på annat sätt, exempelvis
så länge viss annan lärare åtnjuter tjänstledighet eller så länge en tjänst
är vakant.

Då extra ordinarie lärare skall erhålla lön även under ferietid, bör extra
ordinarie anställning räknas från ingången av ifrågavarande kalenderhalvår.
Tjänstgöringen skall som nämnts regelmässigt börja med ingången av
höstterminen, men även då läraren under en termin erhåller extra ordinarie
anställning efter tidigare timläraranställning, bör den extra ordinarie anställningen
räknas retroaktivt från kalenderhalvårets början. Är tjänstgöring avsedd
att fortgå till slutet av en termin, bör likaså den extra ordinarie anställningen
räknas till utgången av samma kalenderhalvår. Om en vid en
skola anställd extra ordinarie lärare icke kan påräkna fortsatt tjänstgöring
vid skolan under hela den följande höstterminen, skall den extra ordinarie
anställningen anses upphöra den 1 juli. Läraren skulle eljest uppbära väl
stor lön under sommarferierna utan att utföra motsvarande arbete under
höstterminen. Skall däremot tjänstgöringen upphöra under pågående vårtermin,
bör den extra ordinarie anställningen anses upphöra vid samma
tidpunkt, som tjänstgöringen upphör.

Entledigande av extra ordinarie lärare bör ske skriftligen senast tre månader
före anställningens upphörande, utom då läraren anställts för viss tid
eller då timtalet från början av en termin nedgår från minst 15 till mindre
än 15 veckotimmar. Har en lärare gjort sig skyldig till tjänstefel, behöver
icke heller fastställd uppsägningstid iakttagas.

Timläraranställning. Vid de statliga skolorna fanns vid betänkandets avgivande
förutom extra ordinarie anställning tre olika anställningsformer
för icke-ordinarie övningslärare, nämligen anställning såsom extra lärare,
såsom biträdande lärare och såsom timlärare. Anställningsformen biträdande
lärare tillämpas ej efter den 30 juni 1947.

De sakkunniga föreslå, att utöver ordinarie och extra ordinarie anställning
icke någon annan anställningsform skall förekomma för övningslärare än

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

anställning såsom timlärare, övningslärare skola alltså enligt de sakkunnigas
förslag anställas såsom timlärare dels å varje tjänst med mindre än 15
veckotimmars undervisning, dels å tjänst om 15 veckotimmar eller mera,
om tjänstgöringen icke omfattar hel termin eller om läraren icke äger med
avseende å utbildning eller tidigare tjänstgöring föreskriven behörighet för
extra ordinarie anställning eller tjänsten icke ledigförklarats, då så föreskri
ve s.

Till stöd för sitt förslag ha de sakkunniga anfört följande.

För förordnande som extra lärare erfordras för närvarande anställning
för minst en termin och tjänstgöring av samma omfattning, som är föreskriven
för extra ordinarie lärare. Enligt de sakkunnigas förslag skulle
lärarna i regel kunna påräkna extra ordinarie anställning redan efter två års
tjänstgöring. Under tiden dessförinnan kan det knappast anses föreligga
tillräckliga skäl att tillförsäkra läraren den rätt till bl. a. sjukavlöning, som
för närvarande följer med extra anställning i statens tjänst. Till jämförelse
må påpekas, att extra anställning enligt folkskolans avlöningsreglemente
icke medför rätt till sjukavlöning. Det bör också framhållas, att anställningen
som extra lärare icke haft eller kunnat ha samma betydelse för övningslärare,
vilkas avlöning utgått i proportion till antalet undervisningstimmar,
som för ämneslärare, vilkas undervisningsskyldighet å heltidstjänst varierar
alltefter tjänstgöringens beskaffenhet och den tid, som erfordras för fullgörande
av arbete vid sidan av lektionstimmarna. Innan denna anställningsform
infördes, då motsvarande lärare avlönades såsom timlärare, hade nämligen
lärare med full tjänstgöring i regel lägre ersättning vid undervisning
av lärjungar å högre åldersstadium än å ett lägre åldersstadium. På grund
av vad här anförts ha de sakkunniga ansett, att övningslärare icke skola
kunna anställas som extra lärare. Denna anställningsform har för övrigt
icke heller hittills förekommit för övningslärare vid högre kommunala skolor.

På i stort sett samma grunder ha de sakkunniga uteslutit anställningen
som biträdande lärare. Den har under de senaste åren förekommit Vid
statliga läroanstalter, då lärarens tjänstgöring omfattat endast en del av en
termin eller då läraren icke uppfyllt de för extra lärare fastställda kompetenskraven.
Ersättning har utgått med för motsvarande extra lärare i löneplanen
angivna belopp utan rörligt tillägg och kristillägg men uppräknade
med visst procenttal. Den vid de högre kommunala skolorna förekommande
anställningsformen vikarierande lärare bör likaledes bortfalla.

I samband med detta sitt förslag påpeka emellertid de sakkunniga, att
av den verkställda provorganisationen framgår, att antalet tjänster med en
tjänstgöring av 8—14 veckotimmar vid de högre skolformerna alltjämt skulle
bliva ganska stort. Sammanlagt skulle 222 sådana tjänster kvarstå, varav
69 i gymnastik med lek och idrott. Dessa tjänster torde, uttala de sakkunniga,
vanligen komma att uppehållas av fackutbildade övningslärare, och i
varje fall vore det för skolväsendet önskvärt, att så skedde. På grund härav
förordade de sakkunniga, att då sådan tjänst uppehälles av övningslärare,
som är behörig till extra ordinarie anställning, denne bör vara berättigad
till ett högre arvode än det, som eljest utgår vid timläraranställning.

31

Kungl. Maj.ts proposition nr 136.

Yttrandena. De sakkunnigas förslag under detta avsnitt ha i huvudsak
lämnats utan erinran i remissvaren. Endast vissa detalj erinringar ha framförts
på sätt av det följande framgår.

Skolöverstyrelsen tillstyrker de förslag, som gälla anställningsformerna,
dock med den reservationen, att timlärare efter viss kortare
tids tjänstgöring borde komma i åtnjutande av motsvarande sociala förmåner
som extra tjänstemän eller i övrigt jämförliga befattningshavare.
Uttalanden av motsvarande innebörd ha gjorts av statsläroverkens rektorsförening
samt av de till tjänstemännens centralorganisation anslutna övningslärarorganisationerna.
(I det följande användes för dessa personalorganisationer
samlingsbeteckningen övningslärarorganisationerna.)

Övning slärarnas centralråd har hemställt, att extra tjänst med därmed
förenade förmåner måtte åtfölja varje tjänstgöring, som under de två närmast
följande åren efter avlagd kompetensexamen fullgöres minst en termin
och omfattar lägst femton veckotimmar. Teckningslärarnas riksförbund
erinrar om att timlärare numera erhåller lön under sjukdom och
hemställer, att denna förmån utsträckes att gälla för lägst åtta veckotimmars
tjänstgöring. Härigenom bleve det icke nödvändigt att bibehålla anställningsformen
extra lärare.

Vad rör nedsättningen av undervisningsskyldigheten
för vissa lärarkategorier anför statskontoret:

Ur synpunkten av att bestämmelserna rörande övningslärarna bliva så
enkla som möjligt och då de skäl, som anförts för en begränsning av veckotimtalet
för full tjänstgöring för lärare vid seminarier och för vissa andra
lärarkategorier icke synas tillräckligt bärande, har statskontoret funnit sig
böra föreslå, att undervisningsskyldigheten vid full tjänstgöring bestämmes
till 30 veckotimmar vid samtliga av löneregleringen omfattade skolformer
och att undantag härifrån medgives allenast ordinarie lärare, som
av schematekniska skäl icke kan beredas fullt antal veckotimmar. Tjänstgöringsskyldigheten
bör dock i sistnämnda fall utnyttjas på annat sätt, exempelvis
genom fyllnadstjänstgöring i annat ämne, i vilket läraren kan
äga kompetens, eller ock utfyllas genom undervisning utanför timplanen.
I detta sammanhang får statskontoret också förorda, att den särbestämmelse,
som gäller beträffande statens skolköksseminarium, att en föreläsningstimme
skall anses motsvara två vanliga undervisningstimmar, upphäves
i samband med löneregleringen.

Skolöverstyrelsen har på vissa av överstyrelsens konsulent för musikundervisning
anförda skäl funnit sig böra föreslå, att musiklärare vid allmänna
läroverk och högre kommunala skolor tillgodoräknas högst en timme
för arbete vid sidan av det rena lektionsarbetet. Av innehållet i en del
till skolöverstyrelsen inkomna yttranden att döma syntes vidare den föreslagna
bestämmelsen om tillgodoräknande av högst tre veckotimmar »då
eljest särskilda skäl föreligga» icke sällan behöva tillämpas i fråga om
lärarinnorna i hushållsgöromål, för vilka det med gällande timplaner förelåge
svårigheter att bereda full tjänstgöring. I detta sammanhang har skolöverstyrelsen
vidare erinrat om att lärarinnorna i hushållsgöromål har vis -

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

sa uppdrag i samband med skolmåltidsverksamheten. Tillräcklig erfarenhet
hade emellertid ännu icke vunnits för att överstyrelsen skulle kunna
framlägga förslag om inräknande av sådant arbete i undervisningsskyldigheten.
Svårigheterna att bereda skolkökslärarinnorna full tjänstgöring
vid tillämpning av gällande timplaner ha understrukits av flick- och samskolelärarnas
riksförbund samt av svenska skolköksiärarinnornas förening,
vilken förening vidare framhåller, att en nedsättning av tjänstgöringsskyldigheten
vid undervisning i hushållsgöromål i s. k. hjälpklass, vilken undervisning
vore särskilt krävande, kunde vara skälig samt att ersättning
för skolköksiärarinnornas bestyr med skolmåltidsverksamheten givetvis
borde utgå, varvid främst syntes böra ifrågakomma tillgodoräkning vid bestämmande
av undervisningsskyldigheten.

Övningslärarorganisationerna ha anslutit sig till de sakkunnigas förslag
i denna del med den av skolöverstyrelsen föreslagna ändringen och i samband
härmed understrukit, att en allmänt formulerad bestämmelse rörande
reducerad undervisningsskyldighet för lärare med särskilt krävande
tjänstgöringsförhållanden vore starkt motiverad icke endast då fyllnadstjänstgöring
föranledde tidsödande resor utan även i de fall, då övningslärare
hade att undervisa särskilt stora klassavdelningar eller då han hade
att arbeta med sammanslagna klassavdelningar. Organisationerna ha vidare
framhållit, att även lärare i manlig och kvinnlig slöjd vid seminarierna hade
ett betungande merarbete vid sidan av lektionstimmarna. Även för dessa
lärare kunde en reducering av undervisningsskyldigheten ifrågasättas.

Svenska seminarielärarföreningen har föreslagit, att full tjänstgöring för
samtliga lärare å seminariestadiet räknas vid 27 veckotimmar, och svenska
gymnastikläraresällskapet, att undervisningsskyldigheten för gymnastiklärarna
vid de högre tekniska läroverken får nedsättas en eller annan
veckotimme med hänsyn främst till läsårets och lektionstimmarnas längd
vid dessa läroanstalter.

Slöjd- och yrkeslärarnas riksförbund har fäst uppmärksamheten på att
för folk- och småskollärare undervisningsskyldigheten reduceras med fyra
veckotimmar vid tjänstgöring i hjälp- och psykopatklass. Förbundet anser
att motsvarande stadgande bör gälla även för slöjdlärare med dylik tjänstgöring.

Beträffande skyldigheten att utöver fastställd undervisningsskyldighet
fullgöra högst fyra veckotimmar har skolöverstyrelsen ställt sig något
tveksam.

Vidkommande de allmänna behörighetsvillkoren för extra
ordinarie anställning har överstyrelsen för yrkesutbildning påpekat, att de
sakkunniga förordat, att stipulerad tjänstgöring efter avlagd examen bl. a.
skulle få fullgöras vid statsunderstödd kommunal yrkes- eller lärlingsskola.
överstyrelsen yrkar härvidlag på en utvidgning i så måtto, att tjänstgöringen
skulle få fullföljas vid statsunderstödd kommunal anstalt för yrkesundervisning
utan inskränkning. Svenska skolköksiärarinnornas förening har
föreslagit, att sådan tjänstgöring, varom här är fråga, måtte få fullgöras

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

vid samtliga läroanstalter, som stå under skolöverstyrelsens, överstyrelsens
för yrkesutbildning, lantbruksstyrelsens, medicinalstyrelsens och socialstyrelsens
omedelbara inseende, såsom vid lanthushållsskolor, sjuksköterskeskolor
och hemvårdarinnekurser.

Vad slutligen rör inrättandet av nya tjänster har slöjdoch
grkeslärarnas riksförbund uttalat den önskan, att skoldistrikt bör vara
skyldigt att vidtaga åtgärder för ordnande av övningslärartjänst, så snart
tillräckligt antal undervisningstimmar i de olika skolformerna finnes för
en tjänst inom distriktet. Sveriges slöjdlärarinneförening föreslår, att skoldistrikten
skola kunna åläggas att inrätta extra ordinarie tjänster i kvinnlig
slöjd. Föreningen anser, att facklärare, där timtalet inom distriktet är
tillräckligt, bör handhava undervisningen i kvinnlig slöjd. Federationen
Sveriges allmänna folkskollörarförening åter har starkt understrukit, att
vidmakthållandet av klasslärarsystemet måste anses som en av folkskolans
förnämsta tillgångar, särskilt under de sex första skolåren. Ett förstärkande
av anställnings- och avlöningsförhållandena finge inte föra med sig,
att övningsämnena i folkskolan helt överlämnades åt övningslärare. Folkskolans
lärare funne i sådana undervisningsgrenar som exempelvis ämnena
slöjd och gymnastik utomordentligt goda medel att lära känna sina elevers
anlag och utöva inflytande på dem. I lärarens fostrande uppgift vore detta
av allra största betydelse.

Departementschefen. I likhet med de sakkunniga anser jag det icke vara
erforderligt, att för övningslärare tagas i anspråk andra anställningsformer
än ordinarie och extra ordinarie anställning samt anställning såsom timlärare.
Jag lämnar vidare min anslutning till de sakkunnigas förslag rörande
inrättande av övningslärartjänster och är sålunda icke beredd att biträda
framförda önskemål om att Kungl. Maj :t skulle bemyndigas ålägga
skoldistrikt att inrätta ordinarie tjänster även i andra övningsämnen än
hushållsgöromål. Någon risk att ett genomförande av sakkunnigförslaget i
förevarande del skulle medföra svårighet att vidmakthålla klasslärarsystemet
vid folkskolan synes mig knappast föreligga.

Frågan om med timläraranställning förenade löne- och andra förmåner
anser jag böra behandlas i samband med att förslag till avlöningsreglemente
för övningslärare framlägges för riksdagen. Jag får emellertid erinra,
att för läsåret 1947/48 meddelats särskilda bestämmelser angående
timarvoden åt vissa lärare i övningsämnen, bland annat innebärande, att
timlärare under vissa angivna förutsättningar erhålla del av arvode jämväl
under sjukdom. Då även efter ett genomförande av de sakkunnigas
förslag på det organisatoriska området ett relativt stort antal övningslärare
komma att vara anställda såsom timlärare, avser jag att närmare överväga,
i vilken utsträckning dessa timlärare böra komma i åtnjutande av
sociala förmåner.

Vad rör nedsättningen av undervisningsskyldigheten anser jag mig, på
av de sakkunniga anförda skäl, böra biträda föreliggande förslag. Med hän 3

Bilianq till riksdagens protokoll 1948. 1 samt Nr 136.

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 136.

syn till vad statskontoret framhållit, finner jag mig emellertid icke kunna
tillstyrka generell nedsättning av undervisningsskyldigheten för ytterligare
lärarkategorier. Jag får vidare understryka, att nedsättning av undervisningsskyldigheten
på grund av krävande tjänstgöringsförhållanden
samt av schematekniska eller andra skäl endast bör medgivas under iakttagande
av största återhållsamhet. Till frågan om undervisningsskyldigheten
för vissa gymnastiklärare återkommer jag i det följande vid behandlingen
av frågan om lönegradsplacering av övningslärarna.

Vad slutligen rör de allmänna behörighetsvillkoren finner jag icke skäl
föreligga att, med hänsyn till vad härutinnan framhållits från vissa personalsammanslutningar,
förorda ändring av de sakkunnigas förslag. Frågan
om en eventuell utvidgning av den kategori läroanstalter, vid vilken den
för extra ordinarie anställning erforderliga tjänstgöringen efter vederbörlig
examen skulle få fullgöras, bör därför övervägas först sedan tillräckliga
erfarenheter vunnits för frågans bedömande.

Tjänstgöring vid olika skolor.

De sakkunniga. I fråga om tjänstgöring vid olika skolor innebära de sakkunnigas
förslag i huvudsak följande. Undervisning vid en skolform, som
ingår i löneregleringen, skall kunna kombineras med undervisning vid varje
annan sådan skolform, där så befinnes lämpligt. — Undervisning vid olika
skolor skall kunna förenas till enhetliga tjänster, dock endast om det sammanlagda
timtalet vid skolorna uppgår till så stort antal veckotimmar, att
det berättigar till extra ordinarie anställning. Därutöver föreslås i detta hänseende,
att om en tjänst å minst 15 veckotimmar med undervisningen förlagd
till olika skolor uppehälles av timlärare, denne skall anses ha en enhetlig
anställning på samma sätt som ordinarie och extra ordinarie lärare.

— Ett system med huvudtjänst och fyllnadstjänstgöring skall läggas till
grund för övningslärarnas kombinerade tjänstgöring, övningslärartjänst
skall alltså vara placerad vid en enda skola. — I regel skall en övningslärartjänst
med tjänstgöring vid mer än en skola vara placerad vid den
skola, där större delen av tjänstgöringen fullgöres. Vissa undantag böra dock
förekomma. — övningslärarna skola i princip vara skyldiga att utföra fyllnadstjänstgöring.
Skyldigheten skall icke vara begränsad till något visst
timtal men den skall endast avse sådana skolformer, som omfattas av löneregleringen,
samt dessutom kommunala gymnasier. Det bör skapas garantier
mot att tjänstgöringen organiseras så, att den medför större olägenheter
för lärarna. — övningslärarna skola icke äga rätt till fyllnadstjänstgöring.

— I vissa fall bör man vid fyllnadstjänstgöring kunna bortse från mindre
brister i lärares formella behörighet. — Vid kombinerad tjänstgöring skall
lön utgå, som om hela tjänstgöringen fullgjorts vid den skola, vid vilken
huvudtjänsten är placerad. Timlärararvode vid fyllnadstjänstgöring skall
dock alltid utgå med det belopp, som gäller för den skola, där undervis -

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

35

ningen fullgöres, och efter den ortsgrupp, till vilken nämnda skola hänförts.
All avlöning skall utbetalas vid den skola, där huvudtjänsten är placerad.
— För i anledning av fyllnadstjänstgöring företagna resor skall en övningslärare
erhålla ersättning. I vissa fall skall även traktamentsersättning utgå.
Ersättningens storlek skall bestämmas av skolöverstyrelsen. — De beslutande
myndigheterna för den skola, där huvudtjänsten är placerad, skola
beträffande läraren ha i huvudsak samma befogenheter — i den mån dessa
icke överlåtits på central myndighet — som om läraren hade haft hela sin
tjänstgöring vid skolan i fråga. Dock skall även den andra skolan ha möjlighet
att bevaka sina intressen.

Skolformer. Efter att ha framhållit, att det är en väsentlig förutsättning
för genomförandet av de sakkunnigas förslag till lönereglering, att tjänstgöring
vid olika skolor kan förenas till enhetliga tjänster, uttala de sakkunniga
i fråga om de skolformer, vid vilka en kombinerad tjänstgöring bör
kunna förekomma, i huvudsak följande.

Vid de av löneregleringen berörda skolformerna ha övningslärarna i stort
sett likartade tjänstgöringsförhållanden. Kombinationer mellan dessa skolor
medföra därför i regel knappast särskilda svårigheter i fråga om tjänstgöring
eller i lönetekniskt hänseende. De sakkunniga förorda med hänsyn härtill,
att undervisning vid en skolform, som ingår i löneregleringen, bör kunna
kombineras med undervisning vid varje annan sådan skolform, där så befinnes
lämpligt. Beträffande fortsättningsslcolor råda dock speciella förhållanden.

Vidare bör, såsom i kapitlet Löneregleringens omfattning framhållits, i
av lönereglering berörd tjänst få inräknas tjänstgöring vid kommunalt gymnasium,
central verkstadsskola eller annan statlig skola eller vissa andra
skolor, om skolöverstyrelsen finner skäl därtill föreligga. Den skola, som
mottager läraren för tjänstgöring, bör givetvis ersätta avlöningskostnaderna.

Timtalet å kombinerade tjänster. De sakkunniga framhålla, att de genom
sitt förslag till förenande av undervisning vid olika skolor till enhetliga
tjänster framför allt avse att i större utsträckning bereda övningslärarna
ordinarie eller extra ordinarie anställning med därmed förenad rätt till pension,
sjukavlöning, sjukvårdsförmåner in. in. Vissa krav måste emellertid
uppställas på tjänsternas timtal, för att ett dylikt förenande till enhetliga
tjänster skall kunna verkställas. Härom anföres i betänkandet:

Enligt de sakkunnigas förslag skulle för ordinarie anställning fordras
full tjänstgöring och för extra ordinarie anställning tjänstgöring om i regel
minst 15 veckotimmar, medan tjänster med lägre antal veckotimmar
skulle berättiga endast till timläraranställning. Då timlärararvode utgår, är
det emellertid särskilt beträffande tjänster å mindre än 15 veckotimmar
för läraren av mindre betydelse, om hans undervisning vid olika skolor betraktas
som en enhetlig tjänst eller som skilda tjänster. De sakkunniga anse
därför, att undervisning vid olika skolor skall kunna förenas till enhetliga
tjänster, endast om det sammanlagda timtalet vid skolorna uppgår till så
stort antal veckotimmar, att det berättigar till extra ordinarie anställning.

Tjänster å minst 15 veckotimmar måste emellertid uppehållas av timlärare,
dels om innehavaren ännu icke blivit behörig till extra ordinarie anställning,
dels vid vikariat under kortare tid än eu termin, dels om föreskrivet

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

ledigförklarande icke ägt rum. I sådana fall kan det vara en fördel för timläraren,
att anställningen betraktas som enhetlig. Har han erhållit anställning
efter ledigförklarande, bör t. ex. nytt ledigförklarande icke äga rum,
om han sedermera blir behörig till extra ordinarie anställning. Ur administrativ
synpunkt torde det också bli enklare att i detta hänseende tillämpa
samma bestämmelser på en tjänst oavsett den för läraren gällande anställningsformen.
De sakkunniga anse därför, att om en tjänst å minst 15 veckotimmar
med undervisningen förlagd till olika skolor uppehälles av timlärare,
denne skall anses ha en enhetlig anställning på samma sätt som ordinarie
och extra ordinarie lärare.

Huvudtjänst och fyllnadstjänstgöring. De sakkunniga lämna först en redogörelse
för de olika möjligheter, som för närvarande finnas reglerade i
fråga om övningslärares tjänstgöring vid flera skolor samtidigt. Det framhålles,
att det om samtliga fall, då en övningslärare för närvarande tjänstgör
vid mer än en skola, gäller, att förordnandena äro formellt sett helt
oberoende av varandra. Kombinationen är därför av mer tillfällig karaktär.
Initiativet till sådan dubbel eller i en del fall flerdubbel anställning har
icke heller utgått från central myndighet utan fått tagas av vederbörande
lärare själv, möjligen av rektorerna vid berörda skolor.

De sakkunniga framhålla härefter, att om undervisningen vid olika skolor
förenas till en tjänst, måste tjänstens ställning i förhållande till skolorna
närmare regleras. Om de möjligheter, som därvid yppa sig, och om vissa
praktiska frågor i samband med det system, som de sakkunniga välja, anföres
i betänkandet:

En möjlighet vore att betrakta en sådan tjänst såsom gemensam för skolorna.
Då måste emellertid för skolornas samarbete vid tillsättning av lärare
och handläggning av andra frågor rörande läraren införas regler, som i flera
hänseenden skulle väsentligt avvika från nu gällande bestämmelser. Om
tjänstgöring vid en av skolorna efter någon tid skulle behöva utbytas mot
tjänstgöring vid en annan skola, måste också tjänsten ombildas och nytt tillsättningsförfarande
eventuellt äga rum. Vidare måste ofta tjänstgöring vid
statliga och kommunala skolor kombineras, och en tjänst skulle då samtidigt
vara statlig och kommunal. De sakkunniga kunna icke förorda ett sådant
system.

Däremot synas knappast några mera vägande erinringar kunna göras
mot ett system med huvudtjänst och fyllnadstjänstgöring, motsvarande den
anordning, som under senare tid tillämpats, då lärare vid folk- och småskoleseminarierna
på grund av tillfällig minskning av antalet undervisningsavdelningar
fått utföra viss del av sin tjänstgöring vid andra läroanstalter. De
sakkunniga anse, att detta system bör läggas till grund för övningslärarnas
kombinerade tjänstgöring. Övningslärartjänst bör alltså vara placerad vid
en enda skola. Med denna huvudtjänst bör fyllnadstjänstgöring vid annan
skola kunna förenas såväl vid inrättandet av tjänsten som senare, och fyllnadstjänstgöring
vid en skola bör kunna utbytas mot sådan tjänstgöring vid
annan skola, utan att tjänsten därigenom anses ändra karaktär eller nytt
ledigförklarande blir erforderligt. I sådana fall, då flera kommunala skolor
ha gemensam styrelse, bör dock tjänsten kunna avse de under styrelsen sorterande
skolorna utan att vara knuten till en av dessa skolor. Vid folkskolan
bör vidare läraren vara anställd inom skoldistriktet och ej vid en bestämd
folkskola.

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

För huvudtjänsten torde i stort sett kunna gälla de bestämmelser, som
avse övningslärartjänster i allmänhet.

Huvudtjänstens placering. Som förut nämnts anse de sakkunniga, att en
övningslärartjänst med tjänstgöring vid mer än en skola i regel bör vara
placerad vid den skola, där större delen av tjänstgöringen fullgöres. Dock
bör detta enligt de sakkunnigas mening ej alltid vara avgörande för tjänstens
placering vid inrättandet av en ordinarie tjänst. Om t. ex., uttala de
sakkunniga, beträffande en sådan tjänst, som omfattar tjänstgöring vid ett
högre allmänt läroverk och en kommunal mellanskola, kan förutses, att
huvuddelen av tjänstgöringen redan inom något eller några år kommer att
förläggas till den kommunala mellanskolan, bör den redan från början
placeras vid den kommunala mellanskolan, även om tjänstgöringen där till
att börja med skulle vara mindre omfattande än vid det högre allmänna
läroverket. Likaså bör en ordinarie tjänst bibehållas vid den skola, där
den är placerad, så länge samma innehavare uppehåller tjänsten, även om
timtalet där skulle minskas, så att det blir lägre än vid den andra skolan.
Innan ny innehavare tillsättes, bör i sådant fall prövas, om icke tjänsten
bör överflyttas till sistnämnda skola.

Om vissa frågor, som kunna uppkomma när det gäller placering av ickeordinarie
tjänst, anföra de sakkunniga:

Icke-ordinarie tjänst bör automatiskt placeras vid den skola, som har det
största antalet undervisningstimmar å tjänsten. Någon överflyttning bör
dock icke förekomma under pågående läsår och icke heller i sådana fall, då
på grund av förhållanden, som ej kunnat förutses, timtalen förskjutits efter
skolöverstyrelsens beslut rörande timfördelningen för nästfoljande läsår.
Växlingar i tjänstens placering alltefter mindre förskjutningar i timtalen
måste ävenledes anses mindre lämpliga såväl för läraren som skolorna.
Sålunda måste läraren få nytt förordnande, och utfärdande av tjänstgöringsbetyg
försvåras. Tillhöra skolorna olika ortsgrupper, kommer lärarens
avlöning att växla, vilket även blir fallet, om lönegradsplaceringen ändras.
Det kan också förefalla rimligt, att en kombinerad icke-ordinarie tjänst
med tjänstgöring vid samrealskola och kommunal mellanskola med huvudtjänsten
från början vid den statliga skolan får, åtminstone till uppkommande
vakans, ha huvudtjänsten kvar å denna skola, även om timtalet i
den kommunala skolan skulle stiga och bliva något högre än i samrealskolan.
På grund härav bör skolöverstyrelsen äga befogenhet att besluta om
annan placering av icke-ordinarie tjänst än vid den skola, som har det
högsta timtalet "å tjänsten. Tjänstgöring vid skola, som ej ingår i löneregleringen,
skall givetvis alltid anses som fyllnadstjänstgöring.

Lärarnas skyldighet att åtaga sig fyllnadstjänstgöring. De sakkunniga
ha flerstädes i betänkandet påpekat, att det är av stor vikt att möjligheterna
att organisera kombinerade tjänster tillvaratagas. Särskilt å mindre
orter bliva kombinationsalternativen ganska få, och i många fall gives endast
en enda möjlighet. Om i sådana fall en lärare vid eu skola skulle kunna
vägra att utföra fyllnadstjänstgöring vid en annan skola med lågt timtal,
skulle den särskilde övningslärare, som måste anställas vid den senare
skolan, enligt de sakkunnigas uppfattning få mycket otillfredsställande

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

tjänstgöring. Det syntes då bliva svårt att erhålla en kvalificerad facklärare,
och skolan kunde rent av få nöja sig med lärare utan föreskriven utbildning.
Både för skolväsendet och övningslärarkåren är det alltså ett
intresse, att den enskilde läraren icke obehörigen skall kunna vägra att
utföra fyllnadstjänstgöring. De sakkunniga anse därför, att övningslärarna
i princip skola vara skyldiga att utföra fyllnadstjänstgöring. Detta bör enligt
de sakkunnigas mening gälla icke endast, när en tjänst ledigförklarats
med angivande av fyllnadstjänstgöring vid viss skola, utan även eljest, när
det ur undervisningens synpunkt kan anses motiverat att kombinera tjänstgöring
vid två eller flera skolor. Fyllnadstjänstgöring vid en skola bör också
kunna utbytas mot sådan tjänstgöring vid annan skola.

Skyldigheten att utföra fyllnadstjänstgöring bör dock enligt de sakkunnigas
uppfattning avse endast sådana skolformer, som omfattas av löneregleringen,
samt dessutom kommunala gymnasier. Fyllnadstjänstgöring vid
andra skolformer bör kunna äga rum endast efter lärarens medgivande.
I regel torde fyllnadstjänstgöringen, om fyllnadstjänstgöring icke varit bestämd
redan vid ledigförklarandet, icke komma att omfatta något större
antal veckotimmar. De sakkunniga ha emellertid icke ansett, att skyldigheten
att fullgöra fyllnadstjänstgöring bör begränsas till något visst timtal.
En extra ordinarie lärare å eu tjänst å exempelvis 18 veckotimmar bör sålunda,
uttala de sakkunniga, sedermera kunna åläggas fyllnadstjänstgöring
vid annan skola med högst 16 veckotimmar, så att den sammanlagda
undervisningsskyldigheten uppgår till maximitjänstgöring eller 34 veckotimmar.
I regel bör dock tjänstgöringen icke överstiga 30 veckotimmar.

Sedan de sakkunniga uppdragit dessa riktlinjer för bestämmandet av lärarnas
skyldigheter att åtaga sig fyllnadstjänstgöring, framhålla de, att det
för lärarna i allmänhet innebär en del olägenheter att tjänstgöra vid två
skolor. Särskilt om skolorna ligga på större avstånd från varandra kunna
dessa olägenheter bliva avsevärda. När en lärare av särskilda skäl icke önskar
åtaga sig en fyllnadstjänstgöring, bör därför enligt de sakkunnigas
mening försök göras att så vitt möjligt organisera tjänstgöringen på annat
sätt. De sakkunniga anse sålunda, att garantier böra skapas mot att tjänstgöringen
medför större olägenheter för lärarna. I detta hänseende anföra
de sakkunniga följande.

frågor om fyllnadstjänstgöring böra avgöras centralt av skolöverstyrelserna.
Vid folkskolan böra dock skoldistrikten efter hörande av statens
folkskolinspektör äga besluta därom.

Ordinarie lärare bör äga företräde framför icke-ordinarie lärare till
tjänstgöring vid den skola, där tjänsten är placerad, såvida ej särskilda förhållanden
föranleda undantag. Finnas vid skolan två eller flera ordinarie
iärare i samma övningsämne, bör den i tjänsten äldre läraren äga sådant
företräde framför den i tjänsten yngre. Icke-ordiaarie lärare däremot bör
icke äga företrädesrätt till tjänstgöring vid den skola, där hans tjänst är
placerad, men i allmänhet torde det befinnas lämpligast att där giva honom
högsta möjliga timtal intill full tjänstgöring.

I vissa fall kunna emellertid skäl föreligga att ej tilldela en övningslärare
all undervisning i ämnet vid en skola. I gymnastik bör undervisningen av

39

Kungl. Maj.ts proposition in 136.

manliga och kvinnliga lärjungar uppdelas å manliga och kvinnliga -lärare
ej blott på högre åldersstadium, där sådan uppdelning är föreskriven, utan
helst också på lägre stadium, om förhållandena det medgiva. I kvinnlig
slöjd vid skola med enbart kvinnliga lärjungar kan det av schematekniska
skäl vara lämpligast att vid uppdelning av klass i undervisningsavdelningar
anställa två lärarinnor, som samtidigt undervisa var sin avdelning. Om en
lärare i manlig eller kvinnlig slöjd vid tolkskola har lyllnadstjänstgöiing i
kommunal mellanskola eller realskola med lågt timtal i ämnet, bör han kunna
åtaga sig all tjänstgöring i den senare skolan, även om timtalet i folkskolan
skulle vara tillräckligt för full tjänstgöring. Vid folkskola ställer
det sig nämligen i allmänhet lättare att ordna undervisning med ett lägre
timtal i dessa ämnen med hjälp av tillgängliga lärarkrafter. Slutligen kan
det stundom vara ändamålsenligt, att undervisningen i ett övningsämne vid
en skola å en mindre ort fullgöres såsom fyllnadstjänstgöring av en lärare
med huvudtjänst vid en skola å en större ort i närheten, trots att tillfredsställande
tjänstgöring skulle kunna beredas läraren utan nämnda fyllnadstjänstgöring.
Å den större orten torde det nämligen vara avsevärt lättare att
även för ett mindre antal veckotimmars undervisning förvärva kompetent
lärare.

I första hand böra givetvis kombinerade tjänster omfatta skolor a samma
ort, men även skolor "å närliggande orter böra komma i fråga. Kommunikationerna
mellan skolorna böra emellertid i dessa fall vara så goda, att läraren
icke behöver övernatta utanför bostadsorten. Han bör på morgonen eller
förmiddagen kunna resa från den ort, där huvudtjänsten är placerad, till
den skola, där fyllnadstjänstgöring skall ske, och sedan efter ett par timmars
undervisning företaga återresan på eftermiddagen eller kvällen. Stundom
kan det dock vara lämpligt, att läraren två eller tre dagar i följd utför
fyllnadstjänstgöring vid skolan utanför hemorten och övernattar där.
Dock bör en sådan anordning tillämpas endast undantagsvis, dels på grund
av schematekniska svårigheter i övrigt, dels med hänsyn till att den blir
ganska pressande för läraren. Försiktighet bör sålunda iakttagas vid inrättande
av särskilt ordinarie tjänster, som förutsätta dylika åtgärder.

För gymnastik med lek och idrott föreligga speciella förhållanden. Ämnet
förekommer vanligen fyra olika veckodagar för varje undervisningsavdelning.
En lärare med kombinerad tjänstgöring måste alltså minst två dagar
i veckan kunna undervisa vid mer än en skola. När skolorna äro belägna å
olika orter, måste därför kommunikationerna orterna emellan vara särskilt
gynnsamma, om fyllnadstjänstgöring skall kunna lörekomma.

Fyllnadstjänstgöring bör avse helt läsår, såvida icke tjänsten tillträdes
under pågående läsår. Den som vikarierar å tjänst med fyllnadstjänstgöring,
bör dock, oberoende av vikariatets längd, vara skyldig att fullgöra fyllnadstjänstgöringen.
Däremot bör varken ordinarie eller icke-ordinarie lärare
vid eu skola kunna åläggas atl tillfälligtvis, t. ex. på grund av sjukdomsfall
eller annan tjänstledighet under kortare tid än en termin, tjänstgöra
vid annan skola.

Läsåren vid de olika skolformerna kunna börja och sluta vid olika tidpunkter.
För övningslärare med ferier böra sommarferierna icke utan hans
medgivande kunna inskränkas till mindre än 45 dagar.

Kompetenskrav vid fyllnadstjänstgöring. De sakkunniga framhålla, alt
övningslärare i allmänhet bör fylla de formella kompetenskrav, som uppställas
för motsvarande anställning vid den skola, där fyllnadstjänstgöringen
äger rum. Man bör emellertid kunna bortse från mindre brister i den

40

Kungi. Maj:ts proposition nr 136.

formella behörigheten, om läraren kan anses i sak kompetent att handha
undervisningen, särskilt om fyllnadstjänstgöringen icke omfattar något
större antal veckotimmar. Musiklärare bör t. ex. kunna utföra fyllnadstjänstgöring
vid folk- och småskoleseminarium, även om han icke avlagt
högre organistexamen, och vid folkskola anställd lärarinna i hushållsgöromål,
vilken genomgått å lanthushållning inriktad utbildning, bör kunna
fullgöra fyllnadstjänstgöring vid skolformer, där denna utbildning eljest ej
godtages.

Avlöningsfrågor. Till stöd för sitt förslag, att lön vid kombinerad tjänstgöring
skall utgå, som om hela tjänstgöringen fullgjorts vid den skola där
huvudtjänsten är placerad, anföra de sakkunniga följande.

Vid fyllnadstjänstgöring i skolform med högre lönegradsplacering än
den, som är fastställd för huvudtjänsten, skulle det vara möjligt att låta ett
tilläggsarvode utgå, som motsvarade skillnaden i lön mellan de båda lönegraderna,
men om huvudtjänsten har den högre lönegradsplaceringen, kan
ett motsvarande avdrag knappast göras. En annan utväg vore att fastställa
viss reducering av timtalet vid fyllnadstjänstgöring i skolor med högre lönegradsplacering
än huvudtjänstens och motsvarande ökning av timtalet vid
fyllnadstjänstgöring i skolor med lägre lönegradsplacering. Sådana reduktioner
skulle emellertid enligt de sakkunnigas förslag icke förekomma vid
tjänstgöring å olika stadier inom en och samma skola, och i övrigt skulle
den ifrågasatta anordningen i många fall vara svår att rättvist genomföra.
Den skulle därjämte komplicera den administrativa handläggningen på ett
sätt, som knappast kunde motsvara eventuella ekonomiska fördelar därav
för det allmänna och för en del av de enskilda befattningshavarna.

Beträffande vissa särproblem i fråga om timlärararvode uttala de sakkunniga
:

Timlärararvode vid fyllnadstjänstgöring bör dock alltid utgå med det
belopp, som gäller för (ten skola, där undervisningen fullgöres, och efter
den ortsgrupp, till vilken nämnda skola hänförts. En timlärare med fyllnadstjänstgöring
— sådana fall kunna inträffa vid vikariat, ävensom när
läraren icke fullgjort föreskriven minimitjänstgöring — skall alltså kunna
få timlärararvode med olika belopp för veckotimme å huvudtjänsten och å
fyllnadstjänstgöringen. När en ordinarie lärare har tjänstgöring utöver
den med tjänsten förbundna undervisningsskyldigheten, skall undervisningen
å huvudtjänst alltid vara det primära. Timlärararvodet för de överskjutande
veckotimmarna skall alltså, om fyllnadstjänstgöring ingår i tjänsten, utgå
med det belopp, som gäller för den skolform, där fyllnadstjänstgöringen utföres.
På samma sätt skall förfaras, när en extra ordinarie lärare har mer
än 30 veckotimmars tjänstgöring.

Sitt förslag, att avlöning till ordinarie och extra ordinarie lärare samt timlärararvode
alltid skola utbetalas av den skola, där huvudtjänsten är placerad,
motivera de sakkunniga med att tjänstgöringsförhållandena vid de
av löneregleringen omfattade skolformerna äro i stort sett likartade, varför
tjänstledigheter och ferier knappast torde komplicera beräkningen av avlöningen
eller arvodet.

Reseersättning. Som förut nämnts föreslå de sakkunniga, att av statsmedel
skall utgå resekostnads- och traktamentsersättning i vissa fall till öv -

41

Kungl. Maj.ts proposition nr 136.

ningslärare för i anledning av fyllnadstjänstgöring företagna resor. Härom
anföres:

Reseersättning brukar redan nu under vissa villkor utbetalas åt lärare vid
tjänstgöring vid mer än en statlig skola. De sakkunniga anse sig emellertid
icke kunna föreslå någon tillämpning av allmänna resereglementet. Vid resa
å tåg bör läraren äga rätt till ersättning efter 3 klass. Dagtraktamente bör
ej utgå, om läraren samma dag kan återvända till stationeringsorten. Ersättning
för nattlogi till statligt anställda lärare, som tjänstgöra å två orter,
utgår för närvarande blott i mycket begränsad omfattning. Genomföres de
sakkunnigas förslag, böra lärarna kunna tillerkännas traktamente, icke blott
då återresa samma dag ej är möjlig, utan även så snart återresa till hemorten
på eftermiddagen skulle medföra mera avsevärda olägenheter för läraren.
Traktamentets storlek bör fastställas med hänsyn både till kostnaderna
för nattlogi och ökade uppehållskostnader i övrigt. Det bör för enkelhetens
skull i regel fastställas till ett visst belopp för natt räknat, förslagsvis sju
kronor. Rektorerna böra om möjligt ordna lärarens tjänstgöring så, att hans
resor underlättas och uppehåll å annan ort än stationeringsorten undvikes.
Kostnader för resor i samma ort böra ej ersättas.

Vissa skäl skulle tala för att resekostnaderna skola ersättas av den skola,
där fyllnadstjänstgöring äger rum. Emellertid kan ofta den skola, där tjänsten
är placerad, ha ett lika stort intresse av att få fyllnadstjänstgöring anordnad.
Att i varje särskilt fall på lämpligt sätt fördela kostnaderna skulle
stöta på avsevärda svårigheter. Fördelningen skulle också lätt kunna oisaka
tvister eller irritation mellan skolorna. De sakkunniga vilja därför föreslå,
att rese- och traktamentskostnaderna i sin helhet ersättas av statsmedel.

I de fall, då rese- och traktamentsersättning skall utgå av statsmedel, bör
ersättningen bestämmas av skolöverstyrelsen.

Beslutanderätten. De sakkunniga ha, som förut angivits, föreslagit, att beslutanderätten
beträffande en övningslärare med fyllnadstjänstgöring vid
annan skola i huvudsak skall förbehållas de beslutande myndigheterna för
den skola, där huvudtjänsten är placerad, men att även den andra skolan
skall ha möjlighet att bevaka sina intressen. Beträffande möjligheterna till
ett sådant bevakande anföra de sakkunniga följande.

Lämpligen bör detta tillgå på det sättet, att denna skola alltid skall få
tillfälle att vitro sig, innan beslut beträffande läraren fattas av sådan räckvidd,
att skolan beröres därav. Så bör ske bland annat vid tjänstetillsättning,
varom de sakkunniga i kapitlet Tillsättning av tjänster komma att föreslå
närmare bestämmelser, samt vid utfärdande av tjänstgöringsbetyg. Tjänstgöringsbetyg
bör gälla hela tjänstgöringen, sålunda även fyllnadstjänstgöringen
med angivande av vid vilken eller vilka skolor den ägt rum. Betyget
bör, efter samråd med rektor vid skola, där fyllnadstjänstgöring utförts, utfärdas
av rektor vid den skola, där huvudtjänsten är placerad. Vidare bör
fyllnadstjänstgöringens skola äga påfordra, att beslut i frågor rörande fyllnadstjänstgöringen
fattas av huvudtjänstens skola, samt äga underställa
varje beslut beträffande läraren skolöverstyrelsens prövning.

Rektorn för den skola, vid vilken fyllnadstjänstgöring utföres, bör givetvis
kunna lämna läraren erforderliga anvisningar in. in. beträffande tjänstgöringen
vid skolan. Ävenså bör rektorn, om läraren gör sig skyldig till
mindre försummelser under fyllnadstjänstgöringen, äga påpeka saken för
läraren. Så snart det blir fråga om disciplinära åtgärder, skall frågan däremot
hänskjulas till den skola, där huvudtjänsten är placerad. Del ankommer
då på denna skola att i vanlig ordning handlägga ärendet.

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

Vid uppgörandet av arbetsordning böra rektorerna samråda om den
lämpligaste fördelningen av tiderna för lärarens tjänstgöring. Den skola,
där huvudtjänsten är placerad, bör i detta fall icke ensam ha beslutanderätt.
Kan enighet ej uppnås, bör frågan hänskjutas till skolöverstyrelsen eller vid
tvist mellan två skoldistrikt till statens folkskolinspektör.

Vad ovan sagts om rektor, gäller vid folkskolan i tillämpliga delar skolstyrelsens
ordförande, kommunal folkskolinspektör eller distriktsöverlärare.

Yttrandena. Enligt skolöverstyrelsens mening ha de sakkunniga på ett
skickligt sätt löst den svåra frågan om förening av tjänstgöring vid olika
skolor till enhetliga tjänster genom förslaget om huvudtjänst och fyllnadstjänstgöring.
Det låge emellertid i sakens natur, att deras detaljförslag knappast
kunde underkastas en kritisk granskning innan de prövats i praktiken.

Vissa remissmyndigheter ha uttalat, att avlöningen borde — i de fall då
lönen å tjänsten vid fyllnadstjänstgöringens skola vore högre än lönen
å huvudtjänsten — utgå i direkt proportion till antalet timmar vid de olika
skolformerna.

Federationen Sveriges allmänna folkskollärarförening har starkt betonat
nödvändigheten av att timfördelningen mellan de olika skolorna verkställes
i samförstånd mellan de olika skolledarna. Folkskolans lärare kunde inte
acceptera en anordning, som skulle kunna medföra avsevärda olägenheter
av schemateknisk eller pedagogisk art enbart av den anledningen, att en
övningslärare måste beredas fyllnadstjänstgöring ett antal timmar i folkskolan.

Med anledning av att de sakkunniga uttalat, att av fyllnadstjänstgöring
föranledda resor inom en och samma ort icke böra ersättas, har bl. a.
allmänna lönenämnden erinrat, att ersättning enligt vissa grunder numera
utgår till skolsköterskor, vilka tjänstgöra vid mer än ett läroverk i Stockholm.

Departementschefen. Såsom skolöverstyrelsen framhållit föreligga givetvis
svårigheter att bedöma ändamålsenligheten av lärarlönesakkunnigas
förslag beträffande övningslärarnas tjänstgöring vid olika skolor, innan
erfarenheter vunnits av förslagens praktiska tillämpning. Såvitt nu kan
bedömas, synas emellertid de föreslagna åtgärderna vara väl ägnade att
främja det för löneregleringen angivna huvudsyftet, nämligen att bereda
övningslärarna förbättrade tjänstgöringsförhållanden. Med hänsyn härtill
anser jag mig kunna biträda sakkunnigförslaget i denna del.

Till frågan om grunderna för medgivande av resekostnads- och traktamentsersättning
till övningslärare för i anledning av fyllnadstjänstgöring
företagna resor är jag icke beredd att nu taga ställning. Denna fråga, som
i viss mån är beroende av ställningstagandet till ett i annat sammanhang
väckt förslag om revidering av bestämmelserna i 17 § allmänna resereglementet,
torde få anmälas i samband med framläggandet av avlöningsreglementet
för övningslärarna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

43

Tjänstgöring i två övningsämnen m. m.

De sakkunniga. Ordinarie tjänster i två övningsämnen. För att stimulera
lärarnas intresse för dubbel utbildning böra enligt de sakkunnigas mening
ordinarie tjänster inrättas i ämneskombinationerna teckning-manlig slöjd,
teckning-kvinnlig slöjd och hushållsgöromål-kvinnlig slöjd, där redan nu
vissa lärare ha föreskriven dubbel kompetens och kombinerad tjänstgöring
förekommer. De sakkunniga anse emellertid, att antalet ordinarie
tjänster i teckning och manlig eller kvinnlig slöjd bör hållas relativt lågt,
intill dess att ett större antal lärare förvärvat föreskriven kompetens i
båda ämnena. I andra kombinationer av övningsämnen torde enligt de
sakkunnigas mening åtminstone f. n. antalet lärare med erforderlig utbildning
vara så lågt, att tjänster icke skulle kunna tillsättas efter konkurrens
mellan flera sökande.

Vid inrättandet av tjänst i två övningsämnen kan svårighet uppstå att
bestämma tjänstens lönegrad, därest nämligen tjänsterna i enbart ettdera
av de två ämnena tillhöra olika lönegrad. De sakkunniga föreslå, att ordinarie
tjänst i två övningsämnen alltid skall tillhöra samma lönegrad som
ordinarie tjänst i det av ämnena, som medför den högre lönegradsplaceringen.
Till stöd för detta förslag anföra de sakkunniga i huvudsak följande.

Ordinarie tjänster i enbart teckning skulle enligt de sakkunnigas förslag
i regel tillhöra en betydligt högre lönegrad än tjänster i manlig eller kvinnlig
slöjd vid samma skolformer. Vidare skulle tjänster i hushållsgöromål i
regel vara placerade två lönegrader högre än tjänster i kvinnlig slöjd.

Om ordinarie tjänst i två av ifrågavarande ämnen placerades i lägre lönegrad
än tjänst i det ämne, som har den högre lönegradsplaceringen,
torde innehavare av tjänst i två ämnen efter några år söka sig till tjänst
enbart i det ämne, som har den högre lönegradsplaceringen. Ur skolans
synpunkt äro ofta förekommande växlingar å ordinarie tjänster icke önskvärda.
En sådan lönegradsplacering skulle icke heller kompensera lärarna
för den mera omfattande och kostsamma utbildning, som den dubbla kompetensen
krävt. Då lärare med utbildning i två övningsämnen dessutom få
anses vara av särskilt värde för skolväsendet, anse de sakkunniga, att ordinarie
tjänst i två övningsämnen bör tillhöra samma lönegrad som ordinarie
tjänst i det av ämnena, som medför den högre lönegradsplaceringen.
Tjänster i teckning och manlig slöjd samt i teckning och kvinnlig slöjd
skulle sålunda tillhöra samma lönegrad som motsvarande tjänster i enbart
teckning. Tjänster i hushållsgöromål och kvinnlig slöjd skulle i regel tillhöra
samma lönegrad som motsvarande tjänster i enbart hushållsgöromål.

Å dessa tjänster skulle alltså undervisningen i det ena ämnet avlönas
högre, än om den uppehållits av facklärare med kompetens i endast detta
ämne. Med hänsyn härtill bör enligt de sakkunnigas mening ordinarie tjänst
i två ämnen icke inrättas, då en ordinarie tjänst i det ämne, som berättigar
till den högre lönegraden, lämpligen kan inrättas genom att till en tjänst
förena undervisningen vid olika skolor å samma ort. Vidare bör, uttala de

44

Kungi. Maj:ts proposition nr 136.

sakkunniga, det ämne, som berättigar till den högre lönegraden, omfatta
minst hälften av den med tjänsten förenade undervisningsskyldigheten eller
i regel minst 15 veckotimmar. Skulle timtalet varaktigt sjunka under
hälften, bör frågan om förflyttning upptagas till prövning.

Beträffande inrättandet av dylika tjänster anföres i övrigt följande.

Det bör i och för sig icke föreligga något hinder för att i en ordinarie
tjänst förena undervisning i ett övningsämne vid en skola och fyllnadstjänstgöring
i annat ämne vid annan skola.

Inrättande av ordinarie tjänst i två övningsämnen bör ske på samma
sätt som inrättande av ordinarie tjänst i ett ämne. Vid statliga skolor torde
det emellertid vara svårt att förutse, till vilket antal tjänster böra inrättas
i två ämnen. Med hänsyn härtill böra i de personalförteckningar, som
Kungl. Maj :t och riksdagen besluta, antalet sådana tjänster icke fixeras.
I stället böra tjänster i två ämnen ingå i det antal, som bestämts för det
ämne, som har den högre lönegradsplaceringen. I personalförteckningen
bör sålunda angivas ett visst antal ordinarie lärare i exempelvis »teckning
eller teckning och manlig slöjd eller teckning och kvinnlig slöjd». Det
bör därefter ankomma på skolöverstyrelsen att inom den angivna ramen
bestämma antalet tjänster i ett eller två övningsämnen.

Slutligen uttala de sakkunniga, att tillsättningsförfarandet å ordinarie
tjänster i två ämnen bör vara detsamma som för ordinarie tjänster i ett
ämne.

Icke-ordinarie tjänster i två övningsämnen. I de ämneskombinationer,
vari ordinarie tjänster skulle kunna inrättas, böra enligt de sakkunnigas
mening även icke-ordinarie tjänster kunna förekomma. Särskilt för teckningslärarna
syntes kombinationerna med manlig och kvinnlig slöjd kunna
bliva av värde. Vid de sakkunnigas provorganisation av övningslärartjänster
hade 5 ordinarie och 36 icke-ordinarie tjänster i teckning erhållit tjänstgöring
vid skolor å olika orter. Dessa borde i viss utsträckning kunna ersättas
med tjänster i teckning och slöjd med all tjänstgöring å en och samma
ort. För skolorna, särskilt å mindre orter, skulle emellertid också andra
ämneskombinationer vara värdefulla. Även om endast ett begränsat antal
lärare skaffade sig sådan utbildning, borde det vara möjligt att för dem
inrätta icke-ordinarie tjänster i två ämnen. De sakkunniga anse alltså, att
icke-ordinarie tjänst bör kunna inrättas i varje kombination av övningsämnen,
därest tjänsten kan tillsättas med lärare, som har föreskriven
kompetens i båda ämnena, och därest sådan tjänst i övrigt får anses önskvärd
med hänsyn till förhållandena i varje särskilt fall. De sakkunniga
anföra vidare:

Liksom ordinarie tjänst i två övningsämnen bör icke-ordinarie sådan
tjänst tillhöra den högre av de lönegrader, som gälla för motsvarande tjänster
i ett av ämnena. Skall i en icke-ordinarie tjänst i två ämnen ingå undervisning
i två skolor, bör tjänsten placeras vid den skola, som i båda
ämnena sammanlagt har det största timtalet, och tillhöra den lönegrad,
som gäller för det ämne, som medför den högre lönegradsplaceringen vid
skolan. Skolöverstyrelsen bör dock äga besluta, att tjänsten skall placeras

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

på annat sålt och tillhöra annan lönegrad, därest särskilda omständigheter
föreligga.

Minst hälften av undervisningen hör vidare liksom beträffande ordinarie
tjänster fullgöras i det ämne, som berättigar till den högre lönegradsplaceringen.
Timtalet å icke-ordinarie tjänst kan emellertid variera mellan 15
och 30 veckotimmar, och om två ämnen inga i tjänsten, kan från år till år
än det ena och än det andra ämnet få det högre timtalet. Det skulle emellertid
icke vara lämpligt, om icke-ordinarie tjänst i två ämnen skulle kunna
inrättas endast för de år, då det ämne, som berättigar till den högre
lönegraden, uppgår till minst hälften av undervisningen.

De sakkunniga föreslå därför, att icke-ordinarie tjänst i två ämnen skall
kunna inrättas, så snart timtalet i det ämne, som berättigar till den högre
lönegraden, uppgår till minst 8 veckotimmar, d. v. s. det lägsta hela timtal,
som motsvarar minst hälften av den lägsta undervisningsskyldigheten
å extra ordinarie tjänst. I det ämne, som eljest medför en lägre löneställning,
bör läraren såsom extra ordinarie icke få avlöning för flera timmar
än i förstnämnda ämne. För överskjutande timmar bör timlärararvode utgå
med belopp, som gäller för det ämne, som medför den lägre löneställningen.

Därest tjänster i vartdera av de båda ämnen, som ingå i en icke-ordinarie
tjänst, tillhör samma lönegrad, böra timtalen i ämnena kunna variera utan
annan begränsning än att de sammanlagt skola uppgå till minst 15 veckotimmar.

Är timtalet i det övningsämne, som medför den högre lönegradsplaceringen,
mindre än 8 veckotimmar, bör en icke-ordinarie tjänst i två övningsämnen
icke få inrättas.

Det bör i och för sig icke vara något hinder för att bilda en icke-ordinarie
tjänst i två ämnen med all undervisning i det ena ämnet vid en skola och
all undervisning i det andra ämnet såsom fyllnadstjänstgöring vid en annan
skola.

Icke-ordinarie tjänster i två övningsämnen böra enligt de sakkunnigas
mening inrättas på liknande sätt som sådana tjänster i ett övningsämne.
Beträffande statliga och högre kommunala skolor bör alltså skolöverstyrelsen
äga besluta i detta hänseende. Vid folkskolan bör det ankomma på
beslut av därav berörda skolstyrelser.

De sakkunniga anse emellertid, att sådana tjänster böra tillsättas i särskild
ordning, för att icke sökande med dubbel kompetens skola bliva i
alltför hög grad gynnade på bekostnad av dem, som ha utbildning endast
i ett ämne. Ledigförklarandet bör avse tjänstgöringen i vartdera ämnet för
sig, men samtidigt bör angivas, att om samma sökande tillsättes i båda
ämnena, en tjänst i två ämnen skall anses föreligga. Härigenom kan, framhålla
de sakkunniga, en viss konkurrens uppstå mellan sökande med kompetens
i endast ettdera av ämnena och sökande med kompetens i båda ämnena.
Att sökande har kompetens i två ämnen bör dock i sådana fall tillmätas
särskild betydelse. Tjänstgöring i teckning bör, om så befinnes
lämpligt, kunna ledigförklaras samtidigt med tjänstgöring både i manlig
slöjd och i kvinnlig slöjd. Tillsättes sökande med kompetens i teckning
och manlig slöjd, kombineras dessa ämnen till eu tjänst; tillsattes åter
sökande med kompetens i teckning och kvinnlig slöjd, kombineras dessa
ämnen till en tjänst.

46

Kungi. Maj:ts proposition nr 136.

Allmänna behörighetsvillkor för tjänster i två övningsämnen. De sakkunniga
anse, att kraven pa lärarutbildningen i ett visst övningsämne i princip
böra vara desamma, vare sig läraren utbildas i endast detta ämne eller
även i annat övningsämne. Den allmänna pedagogiska skolning, som lärare
förvärvat genom utbildning i ett övningsämne, bör dock kunna räknas honom
till godo vid utbildning i ytterligare ett övningsämne. För lärare, som utbildats
eller förklarats behörig i två övningsämnen, bör för att läraren skall
bliva behörig till ordinarie eller extra ordinarie anställning enligt de sakkunnigas
mening vara tillfyllest, att han fullgjort sammanlagt 600 undervisningstimmar,
därav minst 150 timmar i det ämne, där han haft den minst
omfattande undervisningen. Beträffande ett av ämnena bör vidare den tid,
som skall ha förflutit efter examen eller behörighetsförklaring, kunna begränsas
till ett år. Dessa modifierade villkor böra gälla, även om läraren
söker tjänst i ettdera ämnet.

Tjänstgöring i praktiskt läroämne eller yrkesämne. I detta hänseende
gäller enligt redogörelse i betänkandet för närvarande i huvudsak följande.

Praktiska läroämnen och yrkesämnen förekomma vid praktiska mellanskolor
och yrkesbestämda högre folkskolor samt vid praktiska linjer av
kommunala flickskolor och stundom realskolor och kommunala mellanskolor.
Vissa av dessa ämnen motsvara i viss mån övningsämnen, men
undervisningen har givetvis en mera yrkesbetonad karaktär. Detta gäller
hushållsgöromål och kvinnlig slöjd (sömnad) men stundom även verkstadsarbete,
som då motsvarar manlig slöjd. Ritteknik företer däremot större
avvikelser från övningsämnet teckning. Det förekommer i ganska stor utsträckning,
att samma lärare undervisar i både övningsämne och i motsvarande
praktiska läroämne eller yrkesämne. Även om undervisningen
sker vid samma skola, kunna för närvarande övningsämnen och motsvarande
praktiska läroämnen och yrkesämnen ej förenas till en tjänst, vilket
innebär avsevärda olägenheter för lärarna.

I de praktiska läroämnena och yrkesämnena ställas större krav på lärarnas
utbildning än i motsvarande övningsämnen. I hushållsgöromål och
kvinnlig slöjd är visserligen seminarieutbildningen densamma, men för behörighet
till tjänster i praktiska läroämnen eller yrkesämnen fordras dessutom
längre kvalificerad tjänstgöring och kompletterande utbildning m. in.

De sakkunniga anse, att lärare i praktiska läroämnen och yrkesämnen
skola kunna å sina tjänster även undervisa i motsvarande övningsämnen.
Motsvarande övningslärartjänster äro visserligen i regel placerade i en
något lägre lönegrad, men om timantalet i övningsämnet icke är för högt,
får det anses vara till fördel både för skolväsendet och lärarna att kunna
förena denna undervisning till enhetliga tjänster. Dessa böra tillhöra samma
lönegrad som tjänster i enbart praktiskt läroämne eller yrkesämne.

Emellertid bör enligt de sakkunnigas mening även i övningslärartjänster
kunna inräknas undervisning i motsvarande praktiska läroämnen och yrkesämnen
ävensom, där så befinnes lämpligt, i ritteknik vid de högre tekniska
läroverken. Medgivande därom bör emellertid i varje sådant fall inhämtas
av vederbörande överstyrelse, enär prövning av övningslärarens
kompetens för uppgiften i varje särskilt fall torde vara erforderlig. De

47

Kungi. Maj:ts proposition nr 136.

sakkunniga anse, att övningslärare bör vara skyldig att fullgöra sådan undervisning.

Om övningslärartjänst eller tjänst i praktiskt läroämne eller yrkesämne
bör inrättas, bör enligt de sakkunniga bero på vilketdera ämnet som har
det större timtalet.

Yttrandena. Skolöverstyrelsen uttalar, att den delar de sakkunnigas uppfattning
om värdet av mångsidig utbildning och skulle finna även andra kombinationer
önskvärda än dem de sakkunniga föreslagit. Man finge emellertid
räkna med att tillgodogörande av utbildningen i visst övningsämne
krävde speciella anlag och att det knappast vore troligt, att personer med
disposition för dubbel utbildning underkastade sig sådan, såvitt löneförmånerna
icke slode i rimlig proportion till den dubbla kompetensen. Även
stalsläroverkens rektorsförening har ifrågasatt om någon effekt kan förväntas
av förslaget om förening av tjänster i två övningsämnen.

Flick- och samskolelärarnas riksförbund har hyst vissa farhågor för att
systemet med tjänster i två övningsämnen skulle kunna leda till ett gynnande
av mindre dugande lärarkrafter med hänsyn främst till att det syntes
kunna bliva frestande för aspiranter med mindre starka utbildningsmeriter
i ett övningsämne, att komplettera utbildningen i ett annat och därigenom
ernå vissa fördelar i förhållande till lärare med goda meriter i ett ämne.
Riksförbundet anser därför skäl föreligga att utvecklingen av kompetensförhållandena
följes med stor uppmärksamhet. Svenska seminarielärarföreningen
anser det fara värt, att därest tjänst ledigförklaras i två övningsämnen
man åtminstone f. n. måste nöja sig med mindre kompetent lärarkraft
i det ena ämnet.

Kommunala mellanskolornas rektorsförening anser, att en kombination
av två övningsämnen skulle göra det möjligt att i större omfattning samla
en lärares undervisning till en enda skola, varför en sådan kombination
vore värd att uppmuntras och givas företräde framför tjänst i ett ämne
vid flera skolor.

Sveriges slöjdlärarinneförening samt slöjd- och yrkeslärarnas riksförbund
säga sig ha förutsatt, att kombinerad tjänst i två övningsämnen endast
inrättas då av organisatoriska skäl tjänst i ettdera ämnet icke kan
anordnas. Riksförbundet har vidare påpekat, att en kombination av övningsämnena
teckning-slöjd torde stöta på särskilda svårigheter, om en
nöjaktig kompetens skall krävas i båda ämnena.

Departementschefen. De sakkunnigas förslag om inrättande av tjänster
i två övningsämnen i syfte att stimulera lärarnas intresse för dubbel utbildning
kan jag tillstyrka även om, såsom från vissa remissmyndigheter
anförts, någon större effekt åtminstone tills vidare icke synes kunna förväntas
av förslagets genomförande. Jag förutsätter, att utvecklingen på
detta område noggrant följes av skolöverstyrelsen samt att från vederbörligt
håll tillses, att lärare med mindre tillfredsställande kompetens i två

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 136.

övningsämnen vid tjänstetillsättningar icke på olämpligt sätt gynnas i förhållande
till lärare med gedigen utbildning i endast ett ämne.

Mot sakkunnigförslagen i vad de avse lönegradsplacering, behörighetsvillkor
osv. för här avsedda lärare finner jag ej anledning till erinran.

Organisationen av övningslärarnas tjänstgöring.

De sakkunniga. Antalet timmar i övningsämnen. För gällande bestämmelser
i detta hänseende lämnas i betänkandet följande redogörelse.

Enligt gällande timplaner och eljest meddelade direktiv skola övningsämnen
obligatoriskt ingå med visst antal veckotimmar i undervisningen
inom de olika klasserna eller ringarna av vederbörande skolform. I gymnastik
och musik skola ofta flera klasser sammanföras till en undervisningsavdelning,
medan i manlig och kvinnlig slöjd samt hushållsgöromål klasserna
stundom uppdelas å flera undervisningsavdelningar. Därutöver förekomma
övningsämnena i begränsad omfattning som frivilliga ämnen. Vid
folkskolan ankommer det för närvarande på vederbörande skoldistrikt, om
manlig och kvinnlig slöjd samt hushållsgöromål över huvud taget skola ingå
i undervisningen. Flertalet distrikt ha dock sådan undervisning.

Antalet sålunda erforderliga lärartimmar i olika övningsämnen fastställes
före läsårets början för varje statlig skola av vederbörande överstyrelse.
Vid de högre kommunala skolorna fastställer skolöverstyrelsen före läsårets
början för varje skola det antal lärartimmar i varje övningsämne, för vilket
statsbidrag må utgå. Vid folkskolan bestämma skoldistrikten själva timtalen
i övningsämnena i enlighet med timplaner och eljest lämnade direktiv.
Teckning, musik och gymnastik ingå vanligen i klasslärarens undervisning,
och om facklärare anlitas i dessa ämnen, utgår icke statsbidrag till hans
avlöning utom i undantagsfall, främst då facklärare uppehåller de timmar,
varmed överlärares undervisningsskyldighet nedsatts.

De sakkunniga uttala, att de icke ifrågasätta ändring i förevarande hänseenden.
Beträffande folkskolan förorda dock de sakkunniga, att statsbidrag
skall utgå efter delvis andra grunder och även till facklärare i teckning,
musik (sång) och gymnastik med lek och idrott.

Vidare påpeka de sakkunniga, att det vid de högre skolformerna stundom
förekommer, att kommunerna helt av egna medel bekosta ytterligare undervisningstimmar
i vissa övningsämnen. För lärarna skulle det, uttala de
sakkunniga, i löne- och pensionshänseende ofta vara oförmånligt, om denna
tjänstgöring icke finge inräknas i deras tjänster. Likaså skulle organisationen
av tjänsterna i vissa fall komma att mindre väl svara mot de faktiskt
föreliggande förhållandena. De sakkunniga anse därför, att sådan
tjänstgöring bör kunna inräknas i övningslärartjänsterna. Förutsättningen
bör dock enligt de sakkunnigas uppfattning vara, att såväl skolöverstyrelsen
som vederbörande kommun lämna sitt medgivande härtill. Tjänstgöringen
i fråga bör i så fall anses ingå i löneregleringen, och lärarna böra icke äga
rätt att undandraga sig tjänstgöringen. Statsbidrag bör dock icke utgå till
avlöningen för dessa timmar.

Kungl. Maj.ts proposition nr 136. 49

I detta sammanhang göra de sakkunniga följande uttalande beträffande
de statliga skolorna.

För närvarande bestämmes antalet undervisningstimmar i varje övningsämne
av Kungl. Maj:t, och nämnda tal äro maximerade. Då skolöverstyrelsen
före början av ett läsår skall fastställa antalet undervisningstimmar vid
varje särskild skola, måste överstyrelsen sålunda icke blott taga hänsyn
till timplaner och eljest meddelade bestämmelser utan också tillse, att det
beviljade sammanlagda timtalet i ämnet för skolformen icke överskrides.
Skolöverstyrelsens beräkningar av nämnda totala timtal i samband med
dess framställning om anslag för ett följande budgetår måste därför ske
med en noggrannhet, som blir mycket tidskrävande. Likväl kan det inträffa,
att timtalen på grund av ändrade förhållanden icke helt motsvara det
verkliga behovet. Detta tillvägagångssätt har fördenskull visat sig föga
ändamålsenligt, och efter genomförandet av de sakkunnigas förslag, som
bl. a. innebär inrättande av heltidstjänster med viss möjlighet till nedsättning
i undervisningsskyldigheten, när särskilda skäl därtill föranleda, skulle
anordningen medföra ytterligare svårigheter och osäkerhet i beräkningen. I
övrigt har dylik maximering hittills icke förekommit vid de högre kommunala
skolorna, och några egentliga olägenheter härav ha icke försports.
Genom de gällande timplanerna regleras i själva verket automatiskt tilldelningen
av undervisningstimmar i de obligatoriska övningsämnena. Om så
skulle befinnas erforderligt — det skulle i så fall främst gälla uppdelningen
i undervisningsavdelningarna i gymnastik, där skiftande förhållanden vid
olika skolor nödvändiggöra något varierande uppdelningar — kunna allmänna
direktiv komplettera timplanens bestämmelser.

De sakkunniga föreslå, att de totala timtalen i obligatoriska övningsämnen
icke vidare skola maximeras av Kungl. Maj :t. Endast för frivilliga grenar
av ett övningsämne, såsom frivillig teckning, hållningsrättande gymnastik
och manlig slöjd i sådana klasser, där undervisning däri är frivillig,
bör enligt de sakkunnigas mening maximering bibehållas. Vidare bör för
ämnet musik, så länge timplanerna i ämnet vid de högre skolformerna icke
blivit genomförda, av Kungl. Maj :t lämnas anvisning för i vilken utsträckning
undervisningstimmar däri må tilldelas skolorna.

Beslutanderätten. De sakkunniga framhålla att, därest organisationen av
övningslärartjänster med undervisning vid olika skolor skall kunna genomföras
tillfredsställande, den måste bli föremål för en fortlöpande central
ledning och kontroll. Det gör enligt de sakkunnigas uppfattning, att skolöverstyrelsen
i vissa fall måste tillerkännas något vidgade befogenheter.

Om beslutanderätten i organisationsfrågor anföra härefter de sakkunniga
följande.

Tjänst i övningsämne med undervisning vid två skolor eller i två övningsämnen
bör inrättas genom särskilt beslut av vederbörande skolmyndighet.
Om en lärare på eget initiativ skaffar sig tjänstgöring vid olika
skolor eller i olika ämnen å sammanlagt minst 15 veckotimmar, bör han
ej anses ha eu enhetlig tjänst, såvida ej särskilt beslut härom fattas.

Vid de statliga läroanstalterna utom de högre tekniska läroverken kan
skolöverstyrelsen i detalj reglera all fyllnadstjänstgöring, eftersom överstyrelsen
tillsätter varje övningslärare och bestämmer omfattningen av hans
tjänstgöring. De högre tekniska läroverken sortera under överstyrelsen för

4 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. AV 136.

50

Kurtgl. Maj.ts proposition nr 136.

yrkesutbildning. Enligt de sakkunnigas mening bör skolöverstyrelsen efter
samråd med överstyrelsen för yrkesutbildning äga besluta, att viss tjänstgöring
vid tekniskt läroverk skall ingå som fyllnadstjänstgöring i tjänst
vid annan skola eller att i tjänst vid tekniskt läroverk skall ingå fyllnadstjänstgöring
vid annan skola. Det torde därvid bliva fråga huvudsakligen
om tjänster i gymnastik.

De högre kommunala skolorna äro redan nu föremål för en detaljerad
kontroll från skolöverstyrelsens sida. I fortsättningen bör skolöverstyrelsen
kunna föreskriva, att viss tjänstgöring vid högre kommunal skola skall
ingå som fyllnadstjänstgöring i tjänst vid annan skola eller att i tjänst vid
högre kommunal skola skall ingå fyllnadstjänstgöring vid annan skola. Innan
skolöverstyrelsen fattar beslut härom, bör den högre kommunala skolans
styrelse ha beretts tillfälle att yttra sig.

Bestämmelserna om fyllnadstjänstgöring skulle emellertid kunna bli illusoriska,
om de kommunala myndigheterna finge fastställa timtalen å övningslärartjänsterna.
På grund härav bör skolöverstyrelsen framdeles vid
de högre kommunala skolorna årligen fastställa antalet undervisningstimmar
i veckan icke blott å varje ordinarie övningslärartjänst utan också å
icke-ordinarie tjänst, om timtalet uppgår till minst 15 veckotimmar.

Vid folkskolan besluta skoldistrikten själva, i vilken omfattning facklärare
i övningsämnen skola anställas. Skolöverstyrelsen har icke heller för
närvarande detaljerade uppgifter om tjänstgöringsförhållandena beträffande
facklärare i övningsämnen vid folkskolan, och det skulle medföra ett
avsevärt administrativt arbete att årligen införskaffa sådana uppgifter. De
sakkunniga anse därför, att folkskolan även i fråga om fyllnadstjänstgöring
bör få intaga eu självständigare ställning än de högre kommunala skolorna.
I teckning, musik (sång! och gymnastik med lek och idrott bör det sålunda
få bero på överenskommelse mellan skoldistriktet och skolöverstyrelsen,
om undervisning vid folkskola och högre skolform skall förenas till
en tjänst. Kombination av undervisning i dessa ämnen vid olika folkskolor
bör bero på överenskommelse mellan skoldistrikten.

1 manlig och kvinnlig slöjd samt hushållsgöromål är det emellertid nödvändigt
med ett närmare samarbete mellan folkskola och högre skolformer.
Särskilt är det önskvärt, att folkskolans övningslärare å mindre orter uppehålla
undervisningen i dessa ämnen vid sådana realskolor och kommunala
skolor, som icke ha mera än omkring 10 veckotimmar i ifrågavarande ämne.
De sakkunniga anse, att skolöverstyrelsen, om särskilda skäl föreligga,
bör kunna ålägga skoldistrikt att avstå från övningslärare i dessa ämnen
för fyllnadstjänstgöring vid högre skolform, dock med högst 10 undervisningstimmar
i veckan. Vid de högre skolformerna finnas emellertid också
ett flertal tjänster i dessa ämnen, vilka genom utfyllnad av timtalen vid
folkskolan böra kunna inrättas såsom ordinarie eller i varje fall såsom
icke-ordinarie med inemot 30 veckotimmars tjänstgöring. På grund härav
bör skolöverstyrelsen, om särskilda skäl föreligga, kunna ålägga skoldistrikt
att för fyllnadstjänstgöring mottaga vid högre skolform anställd lärare i
ifrågavarande ämnen. Sådan fyllnadstjänstgöring bör dock icke få bliva av
den omfattningen, att distriktets ordinarie övningslärare i ämnena icke
kunna beredas full tjänstgöring. Vidare bör skoldistrikt efter anvisning av
statens folkskolinspektör vara skyldigt att för fyllnadstjänstgöring i dessa
ämnen mottaga ordinarie övningslärare från annat skoldistrikt, som där
ej kan beredas full tjänstgöring.

Beträffande kommunala gymnasier bör skolöverstyrelsen äga besluta, att
skolan skall för fyllnadstjänstgöring mottaga av överstyrelsen anvisad lärare,
därest detta intagits i villkoren för dimissionsrätten. Vid andra sko -

Kungl. Maj.ts proposition nr 136.

51

lor, som icke omfattas av löneregleringen, bör däremot fyllnadstjänstgöring
kunna organiseras endast efter överenskommelse med vederbörande
skolas styrelse.

Det administrativa förfarandet. Enligt gällande bestämmelser skall rektor
vid allmänt läroverk och seminarium före den 1 maj och rektor vid
högre kommunal skola före den 1 april inkomma med förslag, i vilken utsträckning
under nästföljande läsår eller viss del därav icke-ordinarie lärarkrafter
böra tjänstgöra vid läroanstalten utöver den ordinarie personalen.
Skolöverstyrelsen fastställer därefter för varje dylik skola sammanlagda
antalet veckotimmar, som undervisning må äga rum i de olika övningsäinnena,
och det antal veckotimmar, som beräknas för ordinarie lärare.

De sakkunniga förklara sig anse, att det skulle vara önskvärt, om samtliga
statliga och statsunderstödda kommunala skolor å en ort hade en gemensam
styrelse. Samarbetet mellan skolorna skulle underlättas, och skolöverstyrelsens
arbetsuppgifter skulle kunna i viss mån decentraliseras till
dessa styrelser. Icke blott övningslärarnas tjänstgöringsförhållanden utan
även andra frågor skulle kunna lösas enklare och smidigare än nu. Då emellertid
nämnda fråga ligger vid sidan av de sakkunnigas uppdrag, ha de
sakkunniga i stället föreslagit en anordning, där det grundläggande organisationsarbetet
skall ske på ett sammanträde mellan representanter för
de olika skolorna å samma ort och eventuellt närliggande orter. De sakkunniga
anföra härom.

Frågor om fyllnadstjänstgöring böra lämpligen väckas i samband med
att rektorerna vid läroverk och högre kommunala skolor till skolöverstyrelsen
inkomma med förslag angående behovet av icke-ordinarie lärarkrafter.
Tidpunkten för avgivande av sådant förslag torde för de högre
kommunala skolornas del kunna framflyttas till den 1 maj för att bliva
densamma som Aid läroverken. Samtidigt bör frågan även upptagas av
folkskolorna och andra skolor, där kombinerad tjänstgöring kan komma
i fråga. Representanterna för de olika skolorna å samma och eventuellt
närliggande orter böra härvid först sammanträda och överlägga om möjligheterna
att organisera övningslärartjänster genom fyllnadstjänstgöring
vid olika skolor. Övningslärare och andra av frågan berörda lärare (såsom
ämneslärare med undervisning i övningsämne) böra beredas tillfälle
att närvara vid sådant sammanträde och framlägga sina önskemål. Vanligen
torde det vara enklast, att varje skola efter nämnda överläggning avgiver
särskilt förslag om anlitande av andra skolors övningslärare för fyllnadstjänstgöring
eller fyllnadstjänstgöring vid andra skolor för skolans
egna lärare. Det bör åligga rektorerna för övriga skolor, som beröras av
ett sådant förslag, att avgiva skriftligt yttrande häröver, lämpligen tecknat
å eller bilagt det förslag, som avgives i ärendet. Om fyllnadstjänstgöring
därvid avstyrkes, bör avstyrkandet vara motiverat. Därest fyllnadstjänstgöring
eller inrättande av tjänst icke föreslås, oaktat timtalen vid de olika
skolorna skulle möjliggöra eu sådan anordning, böra skälen härför angivas.
Med ledning av sålunda inkomna uppgifter bör skolöverstyrelsen ha
möjlighet att avgöra, om undervisning vid olika skolor bör kombineras till
eu tjänst, samt fastställa antalet veckotimmar å tjänsterna. Med ett sådant
förfaringssätt skulle överstyrelsen ha att taga befattning med tjänstgöringsförhållandena
för övningslärare vid folkskolan endast i den mån fyllnadstjänstgöring
kan komma i fråga.

52

Kungl Maj:ts proposition nr 136.

De sakkunniga påpeka, att det ligger i sakens natur, att genomförandet
av de sakkunnigas förslag kommer att medföra ökat administrativt arbete
för skolöverstyrelsen. Särskilt under de första åren, då en omfattande omorganisation
av övningslärarnas tjänstgöringsförhållanden skall verkställas,
torde denna ökning bli avsevärd. De sakkunniga utgå från att skolöverstyrelsens
personalbehov för ifrågavarande ändamål tillgodoses. Ävenså
torde det, säga de sakkunniga, få anses oundgängligt, att särskilda konsulenter
för teckning och manlig slöjd anställas — i övriga övningsämnen
finnas redan dylika konsulenter.

Yttrandena. Skolöverstyrelsen erinrar om att medel för anställande av
konsulent i manlig slöjd vid överstyrelsen upptagits i riksstaten för budgetåret
1947/48. Genomförandet av sakkunnigförslaget kommer vidare enligt
skolöverstyrelsens mening icke blott att öka arbetet för överstyrelsen
utan även för rektorer, skolstyrelser och folkskolinspektörer, och överstyrelsen
kände sig nödsakad erinra om att rektorerna vid de allmänna läroverken
redan nu ofta hade en onormalt stor arbetsbörda. Statsläroverkens
rektorsförening har understrukit vikten av att rektorsexpeditionerna snarast
möjligt tilldelades effektiv kameral arbetskraft.

Sveriges slöjdlårarinneförening framhåller det stora behovet av att minst
en heltidsanställd konsulentbefattning i kvinnlig slöjd inrättas vid skolöverstyrelsen.

Svenska stadsförbundet har funnit de sakkunnigas uttalande om önskvärdheten
av samordning av olika skolor under en gemensam lokal styrelse
beaktansvärt. Att samarbetet mellan skolorna därigenom skulle kunna underlättas
och skolöverstyrelsens arbetsuppgifter i viss mån kunna decentraliseras
till sådan styrelse samt icke blott övninglärarnas tjänstgöringsförhållanden
utan även andra frågor kunna lösas enklare och smidigare än nu,
utgör enligt styrelsens mening mycket vägande skäl för att taga frågan om
en dylik samordning under övervägande. Styrelsen anför vidare:

Även om de sakkunniga kunna anses ha fog för sin uppfattning, att
denna fråga legat vid sidan av deras uppdrag, torde den böra beaktas vid
förevarande ärendes fortsatta handläggning. Tvärtemot det av de sakkunniga
tydligen omfattade önskemålet om decentralisering av skolöverstyrelsens
arbetsuppgifter innebär den anordning, som de i stället förordat, ytterligare
centralisering till överstyrelsen. De ha också framhållit, att genomförandet
av denna anordning skulle medföra avsevärd ökning av överstyrelsens
arbete med därav följande stegring av dess personalbehov.

Styrelsen kan förstå, om man tvekar att i förevarande sammanhang upptaga
nyssnämnda fråga till prövning i hela dess vadd, då densamma givetvis
måste övervägas med hänsyn till många andra spörsmål än det här aktuella.
Men det synes icke kunna vara omöjligt att i allt fall anordna ett sådant
samarbete mellan de ifrågakommande lokala skolstyrelserna beträffande
de här aktuella tjänstgöringsfrågorna, att dessa kunna lösas enklare och
smidigare och utan den icke önskvärda centraliseringen till skolöverstyrelsen.
Styrelsen vill för sin del förorda, att man — om prövning av den
vidare samordningsfrågan måste anstå — söker åstadkomma en dylik lösning
genom bestämmelser om ett lokalt samarbetsorgan för ändamålet,

Kungl. Maj.ts proposition nr 136.

53

konstituerat enligt relativt enkla regler om representation däri för de särskilda
styrelserna och utrustat med befogenhet att bestämma i dessa frågor.

Departementschefen. I fråga om grunderna för bestämmandet av antalet
undervisningstimmar förutsätta de sakkunniga endast vissa smärre
ändringar i förhållande till nuvarande ordning. I detta sammanhang uttala
emellertid de sakkunniga, att det synes önskvärt, att den nu förekommande
årliga maximeringen av antalet undervisningstimmar i varje övningsämne
i fortsättningen endast bibehålies för de frivilliga grenarna av ett
övningsämne. Det framhålles, att skolöverstyrelsens arbete med uppgörande
av underlag för beslut om ifrågavarande maximering är relativt tidskrävande
och vidare, att tilldelningen av undervisningstimmar i de obligatoriska
övningsämmena i själva verket regleras automatjiskt genom de
fastställda timplanerna. Då gällande ordning synes innebära viss onödig
arbetsbelastning för skolöverstyrelsen, anser jag mig för egen del böra tillstyrka
sakkunnigförslaget. Ej heller i övrigt har jag någon erinran mot vad
de sakkunniga i denna del anfört.

Förslagen om beslutanderätt och det administrativa förfarandet innebära
vissa avvikelser från gällande förhållanden, helt betingade av anordnandet
av kombinerad tjänstgöring vid olika skolor. Jag biträder även dessa
förslag. Emellertid synes en tillämpning av de förordade anordningarna
medföra icke oväsentlig utvidgning av skolöverstyrelsens arbetsuppgifter
med åtföljande ökat personalbehov. Jag finner denna centralisering av arbetsuppgifterna
till skolöverstyrelsen i viss mån betänklig och anser, i
likhet med de sakkunniga och svenska stadsförbundet, att det skulle vara
önskvärt, att för de olika skolorna på en ort i en eller annan form inrättades
ett lokalt samarbetsorgan med befogenhet att avgöra vissa frågor om
övningslärarnas tjänstgöringsförhållanden o. dyl. Jag är emellertid icke
nu beredd framlägga preciserade förslag rörande sammansättning, arbetsformer
och kompetensområde för ett sådant organ. Det torde böra ankomma
på skolöverstyrelsen, att vid det förestående organisationsarbetet överhuvud
taget överväga de olika åtgärder, som kunna vidtagas i syfte att i
möjligaste mån förenkla och rationalisera det administrativa förfarandet
i samband med organisationen av övningslärarnas tjänstgöring samt att
till Kungl. Maj :t inkomma med av dessa överväganden föranledda förslag.
Till frågan om en eventuell utökning av personalen främst vid skolöverstyrelsen
anser jag mig icke nu böra taga ställning utan förutsätter jag, att
denna fråga framdeles i vanlig ordning prövas av chefen för ecklesiastikdepartementet.
Vad därvid rör organisationen av arbetet å rektorsexpeditionerna
vid de allmänna läroverken in. fl. läroanstalter får jag erinra,
att denna fråga nyligen utretts genom särskilda sakkunniga. Kostnader
för anställande av vid skolöverstyrelsen eventuellt erforderlig tillfällig personal
för det förberedande organisationsarbetets genomförande torde böra
bestridas från den i överstyrelsens avlöningsstat upptagna förslagsposten

54

Kungl. Maj.ts proposition nr 136.

till arvoden och särskilda ersättningar till inspektörer och sakkunniga biträden
m. in., vilken, om så blir erforderligt på grund härav, torde få
överskridas med det belopp, som motsvarar avlöningen till ifrågavarande
tillfälliga personal.

Tillsättning av tjänster.

De sakkunniga. Ordinarie tjänster. Systemet med fyllnadstjänstgöring får,
framhålla de sakkunniga, till följd, att tillsättningen av övningslärartjänst
ej sällan kommer att påverka förhållandena icke blott vid den skola, där
tjänsten är placerad, utan även vid andra skolor i närheten, där fyllnadstjänstgöring
fullgöres eller kan komma att fullgöras. En enhetlig och så vitt
möjligt opartisk prövning av de olika skolornas intressen i detta hänseende
skulle, såsom tidigare framhållits, enligt de sakkunnigas mening lättast
komma till stånd, om för såväl statliga som kommunala skolor å en ort
funnes en gemensam styrelse. En annan utväg vore, att även de kommunala
tjänsterna tillsattes av skolöverstyrelsen. Detta skulle emellertid innebära
en betydande inskränkning i den kommunala beslutanderätten. De sakkunniga
anse sig därför icke böra påyrka en sådan anordning utan föreslå, att
de myndigheter, som nu ha befogenhet att tillsätta övningslärare, åtminstone
tills vidare behålla denna befogenhet. Övningslärartjänster vid statliga
skolor böra sålunda tillsättas av vederbörande överstyrelse och vid kommunala
skolor av vederbörande kommunala styrelse. Detta bör gälla, oberoende
av om fyllnadstjänstgöring vid annan skola ingår i tjänsten eller icke.

Rörande tillsättningsförfarandet anföra de sakkunniga till en början följande.

Då ordinarie tjänst beräknas bliva ledig till följd av innehavarens pensionering
eller blivit ledig på grund av dödsfall eller av annan anledning,
som icke kunnat i förväg beräknas, bör —- i överensstämmelse med vad
som nu är föreskrivet för de allmänna läroverken -—- vid statlig skola rektor
och vid annan skola skolstyrelsen till vederbörande överstyrelse insända
förslag, hur med tjänsten skall förfaras. Efter prövning av förslaget
beslutar överstyrelsen, vilka åtgärder som skola vidtagas. Om tjänsten
anses böra indragas, skall frågan därom underställas Kungl. Maj :ts prövning
och avgörande. Därest beslut fattats om tjänstens återbesättning, skall
tjänsten kungöras ledig i Post- och Inrikes Tidningar av överstyrelsen, när
tjänsten är statlig, och i andra fall av skolans styrelse. Dock bör överstyrelsen,
då särskilda skäl därtill föreligga, äga att utan ledigförklarande kalla
lärare till ordinarie tjänst vid folk- eller småskoleseminarium eller till
tjänst vid statens skolköksseminarium. Ansökningstiden bör vara trettio
dagar. Tjänsten bör sökas hos den myndighet, som ledigförklarat den. Innan
tjänst vid statlig skola tillsättes, bör vederbörande rektor ha beretts
tillfälle att yttra sig över ansökningarna. I nämnda tidning bör även tillsättningen
kungöras.

Dessa allmänna bestämmelser om ledigförklarande och tillsättning av ordinarie
övningslärartjänster, vilka i stort sett överensstämma med vad som
hittills gällt, måste enligt de sakkunnigas mening kompletteras med vissa

Kungl. Maj.ts proposition nr 136. 00

speciella bestämmelser för de tjänster, som omfatta tjänstgöring vid mer
än en skola. Härom anföres:

För att de kombinerade tjänsterna skola bliva organiserade så ändamålsenligt
som möjligt, bör vid varje uppkommande ledighet frågan om tjänstens
organisation i fortsättningen tagas under omprövning. Rektor vid den
skola, där en tjänst med tjänstgöring vid flera skolor är placerad, eller
beträffande folkskolan den kommunala inspektören eller distriktsöverläraren
eller skolstyrelsens ordförande bör därför, då en sådan kombinerad
tjänst beräknas bliva ledig eller blivit ledig, kalla skolledarna vid de
av löneregleringen berörda skolorna å orten till sammanträde för överläggning,
om tjänsten bör bibehållas, ändras, indragas eller överflyttas till
annan skola. Även av frågan berörda lärare böra därvid få tillfälle att
framlägga sina synpunkter. I det förslag rörande tjänsten, som sedan av
rektor vid statlig skola respektive styrelsen för kommunal skola ingives till
vederbörande överstyrelse, böra uppgifter lämnas om de önskemål, . som
framförts vid sammanträdet, om det beräknade antalet veckotimmar i tjänsten
vid de skolor, som beröras eller kunna förväntas bliva berörda av tjänsten,
om skolväsendets sannolika utveckling å orten och om andra förhållanden,
som kunna vara av betydelse för ärendets prövning.

Innan en tjänst med tjänstgöring vid flera skolor tillsättes, bör den eller
de skolor, där fyllnadstjänstgöring skall utföras, få tillfälle att yttra sig
över ansökningarna. Sådant yttrande bör avgivas vid statlig skola av rektor
och vid kommunal skola"av vederbörande skolas styrelse. Är tjänsten
placerad vid statlig skola, bör denna skolas rektor, sedan han själv yttrat
sig, för yttrande översända ansökningarna till fyllnadstjänstgöringens skola.
Om åter tjänsten är placerad vid kommunal skola, bör det få ankomma
på denna skolas styrelse att avgöra, huruvida skolans rektor skall yttra
sig över ansökningarna, innan dessa för yttrande översändas till fyllnadstjänstgöringens
skola. Yttrandena i här nämnda fall böra avgivas skriftligt.
Det torde emellertid kunna förutsättas, att de olika skolledarna före
avgivandet av yttrandena muntligen samråda i ärendet och i flertalet fält
uppnå enighet om vilken sökande som i första rummet bör förordas.

Om kommunal skolas styrelse tillsätter annan sökande å ordinarie tjänst
än den, som förordats av fyllnadstjänstgöringens skola, bör denna skola ha
rätt att underställa beslutet vederbörande överstyrelses prövning.

lcke-ordinarie tjänster. Icke-ordinarie övningslärartjänster böra enligt de
sakkunnigas mening tillsättas av samma myndigheter som ordinarie tjänster,
alltså vid statliga skolor av vederbörande överstyrelse och vid kommunala
skolor av vederbörande skolas styrelse. Dock bör enligt de sakkunniga
vid statliga skolor rektor äga förordna övningslärare vid vikariat i överensstämmelse
med vad som enligt läroverksstadgan gäller för lärare i allmänhet.

Beträffande ledigförklarande av icke-ordinarie tjänster anföra de sakkunniga
bland annat följande.

För att i möjligaste mån göra de icke-ordinarie övningslärarnas anställningsmöjligheter
oberoende av tillfälligheter och obehörigt inflytande, böra
även icke-ordinarie tjänster tillsättas efter kungörelseförfarande, om undervisningen
uppgår till visst antal veckotimmar och avses omfatta icke
alltför begränsad tid. De sakkunniga finna lämpligt, att antalet veckotimmar
och tjänstgöringstidens omfattning sammanfaller med vad som berätti -

56

Kungl. Alaj.ts proposition nr 136.

gar till extra ordinarie anställning. Vid ledigförklarandet bör angivas dels
det beräknade antalet veckotimmar å tjänsten, dels också för hur lång tid
anställningen kan beräknas.

Eftersom tillsättningen av icke-ordinarie tjänster ofta blir brådskande,
bör ansökningstiden göras kortare än för ordinarie tjänster och begränsas
till 20 dagar. Alltid, där så är möjligt, bör tjänsten ledigförklaras så tidigt,
att den kan tillträdas vid terminens början.

Sökandena skola omedelbart skriftligen underrättas om tillsättningen,
och den, som tillsätts, skall därefter utan dröjsmål meddela, huruvida han
mottager förordnandet. Inkommer icke sådant meddelande inom 10 dagar
efter det han underrättats därom, bör annan av sökandena kunna utses.

Tjänsten bör kunna tillträdas, även om beslutet om tillsättningen icke
skulle ha hunnit vinna laga kraft. Om besvär över tillsättningen skulle anföras
och bifallas, bör den nye innehavaren av tjänsten icke få tillträda
tjänsten under löpande termin.

Undantag från regeln om ledigförklarande av icke-ordinarie anställning
om lägst 15 veckotimmar bör kunna göras, om tjänsten icke kunnat ledigförklaras
så tidigt, att läraren hinner tillträda tjänsten vid terminens början.
Vissa garantier torde emellertid i sådana fall böra anses erforderliga,
för att icke en lärare med relativt svaga meriter skall kunna tillskansa sig
en mer varaktig anställning till förfång för bättre meriterade. Sålunda bör
skyldighet föreligga att i god tid före nästa termins början ledigförklara
tjänsten, om anställningen kan beräknas bliva utsträckt även över den
terminen.

Den lärare, som efter kungörelseförfarande erhållit en extra ordinarie
anställning, bör vara berättigad att utan nytt kungörelseförfarande behålla
sin anställning, även om denna utsträckes utöver den vid ledigförklarandet
angivna tiden eller tjänstgöringen utökas till ett högre timtal eller, i fråga
om tjänst med fyllnadstjänstgöring, tjänsten på grund av ändrade timtal
överflyttas till annan skola. Skulle timtalet nedgå till mindre än 15 veckotimmar
och anställningen sålunda förändras från extra ordinarie anställning
till timläraranställning, bör läraren, om han kvarstår å tjänsten som
timlärare, utan kungörelseförfarande erhålla extra ordinarie anställning å
tjänsten, därest timtalet ånyo uppgår till lägst 15 veckotimmar.

Undantag från regeln om kungörelseförfarandet bör slutligen också kunna
medgivas, om en lärare under eu längre tid, förslagsvis 5 år, innehaft
timläraranställning å en tjänst med mindre än 15 veckotimmars undervisning,
dock lägst 8 veckotimmar, och timtalet å tjänsten stiger till 15
veckotimmar eller däröver. I sådana fall bör emellertid frågan, huruvida
tjänsten skall ledigförklaras eller icke, hänskjutas beträffande högre skola
till vederbörande överstyrelse och beträffande folkskolan till statens folkskolinspektör.

Icke-ordinarie tjänst skall enligt de sakkunnigas förslag ledigförklaras
beträffande statlig skola av skolans rektor och beträffande annan skola av
vederbörande skolas styrelse. Rörande tillsättningsförfarandet anföra de sakkunniga
följande.

Ansökning till ledigförklarad icke-ordinarie tjänst bör ingivas till rektor
vid den skola, där tjänsten är placerad, oavsett om tjänsten är statlig eller
kommunal. Vid statlig skola bör rektor så skyndsamt som möjligt översända
ansökningshandlingarna till överstyrelsen ‘med angivande av vilken eller
vilka sökande han främst anser sig böra förorda. Om fyllnadstjänstgöring
ingår i tjänsten, bör han före avgivande av förord ha sainrått med rektor

57

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

vid den skola, där fyllnadstjänstgöringen skall fullgöras. Skulle rektor vid
den senare skolan vara av annan mening än rektor vid den skola, där
tjänsten är placerad, bör detta angivas. Givetvis bör rektor vid fyllnadstjänstgöringens
skola äga att, därest han så önskar, skriftligt motivera sin
avvikande mening. Motsvarande bör gälla, om tjänsten är placerad vid kommunal
skola och följaktligen skall tillsättas av denna skolas styrelse.

I de fall, då ledigförklarande av icke-ordinarie anställning för hel termin
ej medhinnes och tjänsten för terminen i fråga far tillsättas utan kungörelseskyldighet,
bör skyldighet föreligga att hos skolöverstyrelsens extralärarbyrå
efterhöra aspiranter å tjänsten. Detsamma bör beträffande högre
skola gälla, så snart en lärare med lägst 8 veckotimmars tjänstgöring erfordras
för längre tid än 14 dagar.

över besluten om tillsättning av övningslärare bör högre kommunal skola
vara skyldig att snarast efter tillsättningen till skolöverstyrelsen insända
protokollsutdrag. Härav bör framgå, om kungörelseförfarande ägt rum eller
om extralärarbyrån anlitats. Om intetdera skett, böra skälen härför angivas.
Skoldistrikt bör vara skyldigt att på samma sätt till statens folkskolinspektör
lämna meddelande om tillsättning av övningslärare vid folkskolan
för tid uppgående till minst en termin.

Befordringsgrunder. De sakkunniga göra också vissa uttalanden angående
befordringsgrunderna vid tillsättning av ordinarie och icke-ordinarie övningslärartjänster.
Härvid framhålles, att vid tillsättning av sadana tjänster - •
även tjänster å mindre än 15 veckotimmar -— hittills gällande befordringsgrunder
böra tillämpas, nämligen i första hand undervisningsskicklighet och
nit samt sätt att behandla lärjungarna och förmåga att bland dem uppehålla
ordning, i andra hand exemansbetyg o. d. och i tredje hand tidigare
tjänstgöringstid. Vid denna tillämpning må enligt de sakkunnigas mening
en mindre underlägsenhet enligt en föregående befordringsgrund uppvägas
av ett större företräde enligt en senare.

Vidare förorda de sakkunniga, att tjänstgöringen vid de olika av löneregleringen
berörda skolformerna i merithänseende bör anses vara likvärdig,
där ej särskilda skäl tala för en annan värdering såsom beträffande tjänstgöring
vid seminarierna.

Yttrandena. De sakkunnigas förslag i fråga om tillsättning av övningslärartjänster
har icke rönt annan erinran i remissvaren, än att slöjd- och
yrkeslårarnas riksförbund framhållit önskvärdheten av att vid dylik tillsättning
ett förslag på tre personer uppsattes, i likhet med vad som sker vid
tillsättning av folkskollärartjänster.

Departementschefen. De sakkunnigas förslag rörande tillsättning av tjänster
kan jag i allt väsentligt biträda. Vad rör de angivna befordringsgrunderna
vill jag emellertid — då relativt starka skäl synas tala för att ett enhetligt
tillsättningsförfarande tillämpas för samtliga lärare vid folkskolan
— tillstyrka slöjd- och yrkeslårarnas riksförbunds förslag om att ordinarie
övningslärartjänst vid folkskolan skall tillsättas på samma sätt som folkskollärartjänst,
d. v. s. att vid sådan tillsättning upprättas förslag på tre
personer. Att härigenom icke full överensstämmelse uppnås i fråga om till -

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

sättningsförfarandet som sådant för samtliga av löneregleringen berörda
övningslärartjänster torde icke medföra några påvisbara olägenheter.

Jag får slutligen framhålla, att vad jag i det föregående vid anmälan avfrågan
om organisation av övningslärarnas tjänstgöring uttalat rörande förenkling
och rationalisering av det administrativa förfarandet även äger avseende
å tillsättning av tjänster.

Lönegrader.

De sakkunniga. En omprövning i hela dess vidd av frågan om lönegradsplaceringen
för övningslärarna har enligt de sakkunnigas mening varit nödvändig
främst av den anledningen, att olika skolformer med förut mycket
skiftande löneskalor nu skulle föras in under ett enhetligt avlöningsreglemente.
Det har ej synts de sakkunniga rimligt, att lärare med samma kompetens
skola uppbära väsentligt olika avlöning för likvärdig undervisning på
ungefär samma åldersstadium. Åtskilliga jämkningar ha därför måst företagas,
och det må då också, uttala de sakkunniga, anses förklarligt, om de
sakkunniga icke ansett sig kunna föreslå enbart jämkningar uppåt.

Innan de sakkunniga ingå på frågan om lönegradsplaceringen för de olika
kategorierna av övningslärare var för sig, ha de framfört vissa allmänna synpunkter,
som legat till grund för deras bedömande. De framhålla i detta sammanhang,
att det ligger i sakens natur, att avvägningen av de olika synpunkterna
ställer sig svår att rättvist genomföra. Detta har varit en anledning
till att de sakkunniga iakttagit försiktighet gentemot alltför stora rubbningar
av nu gällande lönegradsplaceringar. I en del fall ha dock, framhålla
de sakkunniga, dylika rubbningar icke kunnat undvikas. Efter dessa påpekanden
anföra de sakkunniga i fråga om de allmänna synpunkterna i huvudsak
följande.

Vägledande för de förslag, som komma att framläggas, ha varit de lönegradsplaceringar,
som tidigare bestämts för de olika kategorierna av änineslärare
vid de allmänna läroverken och högre kommunala skolorna samt
för folkskolans lärare. Hänsyn har därvid tagits dels till tjänstgöringens
art och omfattning, dels till utbildningstidens längd och studiekostnader. Att
lönegradsplaceringen för övningslärare ställes i viss relation till utbildningstiden
är ofrånkomligt — så har ju också skett beträffande övriga lärare.
De sakkunniga vilja emellertid hävda, att denna synpunkt icke ensam
eller ens i första rummet får vara bestämmande. Då skulle risk uppstå för
ett sådant system, att det för en höjning av lönegradsplaceringen för en
viss kategori av lärare blott erfordrades, att utbildningstiden förlängdes
med ett eller annat år. Varje tendens till utbildningstidens förlängning huvudsakligen
för löneförhöjningens skull måste enligt de sakkunnigas mening
bestämt tillbakavisas. Givetvis är det för varje lärarkategori önskvärt,
att den får en så god utbildning som möjligt, men utbildningskravet får
icke drivas hur långt som helst utan måste avvägas i förhållande till vad
som kan anses rimligt och ur ekonomisk synpunkt möjligt att fordra avvederbörande
lärare. Lönegradsplaceringen kan sålunda icke rätta sig enbart
efter utbildningstiden utan måste också taga hänsyn till vad som ur andra
synpunkter kan befinnas skäligt.

59

Kungl. Maj.ts proposition nr 1

16.

De sakkunniga ha vidare haft att taga ställning till frågan, huruvida lönegradsplaeeringen
för lärare i visst ämne bör vara densamma inom samtliga
skolformer och på skilda åldersstadier eller om differentiering i dessa

avseenden bör genomföras. .

Folkskolans och fortsättningsskolans övningslärare ha i regel avseyart
lägre avlöningsförmåner än de högre skolformernas. Detta galler speciellt
om lärarinnorna i kvinnlig slöjd men även om övriga lärarkategorier, icke
minst gymnastiklärarna. De sakkunniga finna detta förhållande oegentligt.
Enligt den uppfattning, de sakkunniga kommit till, företer nämligen undervisningen
i övningsämnen av elever på samma åldersstadium i regel icke
några större olikheter inom skilda skolformer. En enhetlig lonegradsplacering
i ett och samma övningsämne på sannna åldersstadium oavsett skolformen
bör därför vara den riktiga. De sakkunniga vilja även påpeka, att
den ur löneteknisk synpunkt är synnerligen önskvärd, eftersom kombinerad
tjänstgöring inom olika skolformer är en förutsättning för åstadkommande
av väsentligt förbättrade anställningsförhållanden för övmngslararna.

En viss precisering av uttrycket »samma åldersstadium» torde har vara
erforderlig. De sakkunniga ha därvid ansett, att realskolan och därmed
jämförliga skolformer i stort sett representera samma åldersstadium som
folkskolan och fortsättningsskolan. Redan nu lopa flera av realskolans
klasser parallellt med folkskolans, och skillnaden i ålder vid realexamen
och vid fortsättningsskolans avslutande är sålunda relativt obetydlig —
högst ett par år. Med den förlängning av folkskoletiden, som man torde fa
räkna med, blir det än mer än för närvarande befogat att betrakta tolkskolan
och realskolan som samma åldersstadium. Det bör också påpekas,
att övningsämnena slöjd för flickor och slöjd för gossar icke förekomma i
realskolans högsta klasser och timtalen understiga folkskolans.

Något annorlunda ställer sig problemet vid undervisning a skilda åldersstadier.
Givetvis kräver t. ex. undervisningen i linearritning på gymnasiet
större kvalifikationer och medför även en avsevärt större arbetsbelastning
än teckningsundervisningen i realskolan. Rörledningen ställer också storre
krav på gymnasiets musiklärare än på realskolans, och gymnastik- och
idrottsövningarna bli mer avancerade i gymnasiet. Vidare förekommer slöjd
för flickor och hushållsgöromål i större utsträckning och i högre klasser i
den kommunala flickskolan än i Övriga skolformer och kan darfor drivas
icke oväsentligt längre. I här berörda fall ha emellertid lönegrad splaceringarna
varit enhetliga för de högre skolformerna utom beträffande seminarierna,
som härvidlag intaga en särställning.

Före 1937 års lönereglering rådde viss differentiering i löneavseende mellan
de högre allmänna läroverkens och realskolornas lärare i teckning, musik
och gymnastik. Såsom av en tidigare i betänkandet lämnad redogore se
framgår, hade den grundats på olika kompetensfordringar (utom i musik).
Sedan det visat sig, att även realskolans lärare regelmässigt hade den högre
kompetensen, fann 192(1 års lärarlönekommittc motiverat, att olikheten i loneavseende
försvunne, och till denna mening anslöto sig också skolöverstyrelsen,
1928 års lönekommittc och läroverkslonesakkunniga. Det antoides
därvid även, att undervisningen i övningsämnen kunde sägas vara ungefär
lika krävande vid båda slagen av skolor. De sakkunniga kunna pa grunder,
som nyss framhållits, icke helt ansluta sig till denna mening. Av
annan anledning har emellertid den gemensamma lönegradsplaceringen hittills
kunnat anses försvarlig. Vid de högre allmänna läroverken ha namliden
berörda övningslärare — utom i musik i stor utsträckning kunnat
beredas full tjänstgöring, medan de vid realskola och mellanskola i regel

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

kunde olägenheten av en nödtvungen begränsning av tjänstgöringens omfattning
tor realskolans lärare i viss mån sägas vara kompenserad av att
dessa lärare trots något mindre kvalificerat arbete voro placerade i samma

onegrad som gymnasiets lärare. Detta skäl för gemensam lönegradsplacenng
bortfaller i och med att samtliga ordinarie lärare enligt de sakkunnigas
förslag skola erhålla full tjänstgöring. De sakkunniga finna därför sakligt
befogat att pa ena eller andra sättet återgå till viss differentiering mellan
lärare i teckning, musik och gymnastik vid å ena sidan högre allmänt läroverk
och andra sidan övriga skolformer. Likaså torde en differentiering
mellan lärarinnorna i hushållsgöromål och kvinnlig slöjd i kommunala flickskolor
a ena sidan och övriga skolformer å andra sidan vara motiverad.

De sakkunniga ha efter övervägande av olika möjligheter funnit, att en
sådan differentiering bör taga sig uttryck i olika lönegradsplacering. De
sakkunniga erinra i detta sammanhang om att differentiering i löneavseende
— och en mycket kraftig sådan — f. n. råder mellan folkskolans övningslärare
och de högre skolformernas övningslärare. Såsom av det föregående
framgår, kunna de sakkunniga icke finna några bärande skäl för
differentiering i lönegrader enbart på grund av skolformen. Däremot synes
det de sakkunniga rimligt, att övningslärare vid skolformer med mer
kvalificerad undervisning på grund av lärjungarnas högre ålder erhålla en
högre lönegradsplacering än övriga lärare tillhörande samma lärarkategori.
Att i stort sett samma utbildningskrav ställas på lärarna, vare sig de tjänstgöra
på högre eller lägre stadium, utgör enligt de sakkunnigas mening icke
något avgörande hinder för viss olikhet i lönegradsplaceringen. Dessa principer
— samma lönegradsplacering för lärare i samma ämne vid olika
skolformer, om lärjungarna tillhöra samma åldersstadium, men med möjlighet
till högre lönegradsplacering, om lärjungarna i en skolform representera
högre åldersstadium — ha av de sakkunniga ansetts böra läggas till
grund för samtliga förslag om lönegrads placeringar för övning slärarna.

De allmänna konsekvenserna av de sakkunnigas ställningstagande i överensstämmelse
med nämnda principer angivas av de sakkunniga i korthet
bliva följande.

... Konsekvensen härav blir, att lärare i teckning, musik och gymnastik
lämpligen böra placeras i högre lönegrad vid de högre allmänna läroverken
an vid realskola, folkskola och därmed jämförliga läroanstalter. Den kommunala
fhckskolan torde i detta avseende böra jämställas med realskolan,
v idare bora lärarinnor i kvinnlig slöjd och i hushållsgöromål placeras i
högre lönegrad vid kommunal flickskola än vid Övriga skolor, frånsett seminarierna.
Fortsättningsskolan torde, även där den är vrkesbestämd, genomgående
böra likställas med folkskola. Vid den omständigheten, att en
vid skola med högre lönegradsplacering utnämnd övningslärare delvis får
sin tjänstgöring förlagd till skolans lågstadium, bör emellertid ej fästas

^r\ särställning intaga övningslärarna vid folk- och småskoleseminarierna.
Delvis aro dessa läroanstalters lärjungar avsevärt äldre än Övriga skou-fj’
•°C^1 ^ram^°r allt bör hänsyn tagas till att seminarierna äro lärarutbildningsanstalter.
Samtliga övningslärare vid folk- och småskoleseminanerna
utom lärarinnorna i hushållsgöromål och i vissa fall lärarna i manhg
slöjd och kvinnlig slöjd deltaga i utbildningen av lärare i respektive öv -

61

Kungl. Maj.ts proposition nr 136.

ningsämnen. Deras tjänstgöring blir därför väsentligt mer kvalificerad och
åtskilligt mer arbetstyngd än övriga övningslärares. De sakkunniga ha av
denna anledning redan föreslagit något minskad undervisningsskyldighet
för dem, men därjämte är det enligt de sakkunnigas mening av stor vikt,
att seminariernas övningslärartjänster erhålla en sådan lönegradsplacering,
att de verkligen kunna draga till sig de mest kvalificerade lärarna.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår ha nu gällande lönegradsplaceringar
för läroverkens ämneslärare och för folkskolans lärare varit
vägledande för de sakkunnigas förslag till lönegradsplaceringar av övningslärarna.
De sakkunniga anse dock att det knappast är tillräckligt att härvidlag
nämna endast lönegradernas nummer. Även vissa för övningslärarnas
avlöning speciella förhållanden borde tagas i betraktande.

Övningslärarna vid de statliga och högre kommunala skolorna uppbära
f. n. full lön enligt löneplanen vid 30 veckotimmars undervisningsskyldighet.
Undervisningsskyldigheten kan emellertid bestämmas till högre timtal
än 30, dock högst 34. För varje veckotimme, varmed deras undervisningsskyldighet
överstiger 30 veckotimmar, erhålla de lön med vid de statliga
läroanstalterna 3 % och vid de högre kommunala skolorna 7*> av beloppet
enligt löneplanen, dock för högst 4 veckotimmar enligt denna beräkningsgrund.
På det sättet kommer i verkligheten en del övningslärare att erhålla
lön som om de varit placerade i högre än innehavande lönegrad. En
jämförelse, framhåller de sakkunniga, mellan t. ex. läroverksadjunkternas
23 lönegrad och teckningslärarnas 20 lönegrad blir därför ganska haltande,
i all synnerhet som adjunktens arbetsbörda med 27 veckotimmars undervisning
och rättande av ett antal skrivlag kan vara minst lika betungande som
teckningslärarens med 32—34 veckotimmars undervisning. För gymnastiklärarnas
del tillkommer ytterligare ersättning för arbete med friluftsverksamheten,
i regel med belopp motsvarande avlöningen för 3 veckotimmars
undervisning. En gymnastiklärare med 34 veckotimmars undervisningsskyldighet
och ersättning för friluftsverksamheten kommer sålunda upp till avlöningsförmåner,
som överstiga en läroverksadjunkts.

Enligt de sakkunnigas förslag skall full lön enligt löneplanen utgå till
varje ordinarie övningslärare. De sakkunniga ha vidare föreslagit, att varje
övningslärare skall vara skyldig att utöver den med tjänsten förenade undervisningsskyldigheten
mot särskild ersättning bestrida tjänstgöring med
högst 4 veckotimmar. Även i fortsättningen torde man därför enligt de
sakkunnigas mening få räkna med att övningslärarna särskilt i vissa ämnen
i ganska stor utsträckning komma att få uppbära avlöningsförmåner,
som överstiga de belopp, som upptagas på löneplanerna. Viss hänsyn till
denna omständighet har synts de sakkunniga böra tagas även vid lönegradsplaceringarna.

Efter dessa allmänna synpunkter på övningslärarnas lönegradsplacering
övergå de sakkunniga till att behandla de olika kategorierna av Övningslärare.

62

Kungi. Maj.ts proposition nr 136.

Ordinarie lärare i teckning, musik och gymnastik. De sakkunniga erinra
om att sedan lång tid tillbaka lärarna i teckning, musik och gymnastik
vid de högre skolformerna varit jämställda i lönehänseende. Vid de allmänna
läroverken ha emellertid gymnastiklärarna sedan den 1 januari 1938 och
vid de kommunala skolorna sedan den 1 januari 1939 visserligen tillhört
samma lönegrad som tecknings- och musiklärare men uppburit särskild
ersättning för arbetet med friluftsverksamheten, innebärande att till det
antal veckotimmar undervisningsskyldigheten omfattar skall för årslönernas
beräknande läggas högst tre veckotimmar. Den löneförmån i förhållande
till tecknings- och musiklärarna, som härigenom tillkommer gymnastiklärarna,
är ganska betydande.

De sakkunniga ha ansett sig böra upptaga hela frågan om ersättningen
för friluftsverksamheten till saklig omprövning och anföra härom till en
början i huvudsak följande.

Det står utom allt tvivel, att gymnastiklärarna måste anses ha ett mycket
ansvarsfullt arbete. Den fysiska fostran har med rätta fått en allt större
betydelse i skolarbetet, och även på lärjungarnas allmänna uppträdande
kunna gymnastiklärarna utöva stort inflytande. Det bör vidare framhållas,
att gymnastiklektionerna måste anses ganska pressande på grund av
stora gymnastikavdelningar och till följd av ansvaret för lärjungarnas liv
och lem under t. ex. redskapsgymnastik och idrottsövningar. Därtill kommer
det extra arbete med planläggning och ledning av friluftsverksamheten,
soin åligger gymnastiklärarna. Givetvis kan gymnastikläraren också i icke
ringa utsträckning tagas i anspråk för frivillig gymnastik- och idrottsverksamhet
inom skolan, där hans medverkan visserligen icke är obligatorisk
men likväl svår att undandraga sig.

Fråga är emellertid, om gymnastiklärarna i dessa avseenden intaga någon
absolut särställning i förhållande till tecknings- och musiklärarna.
Även ämnena teckning och musik torde kunna göra anspråk på en betydelsefullare
roll i skolarbetet än tidigare. Det kan t. ex. anföras, att enligt
skolöverstyrelsens kungörelse med anvisningar rörande meritvärdering vid
tillsättande av folk- och småskollärartjänster betyg i teckning i folkskollärar-
och småskollärarexamina i likhet med betygen i modersmålet, matematik
samt psykologi och pedagogik skall ha dubbelt så stort poängvärde
som betyg i övriga ämnen. Liksom gymnastiklärarna få också musiklärarna
vid de högre skolformerna delvis arbeta med mycket stora undervisningsavdelningar.
Vid folkskolorna åter ha musiklärarna ofta ett mycket
stort antal undervisningsavdelningar med kanske endast en veckotimme i
varje klass, vilket givetvis måste tynga arbetet väsentligt.

Vad arbete vid sidan av lektionerna beträffar, har teckningslärarnas
granskning av linearritningsuppgifter redan omnämnts. Musiklärarna å sin
sida få nedlägga tid på utskrift av noter, ledning av liturgiska morgonandakter,
övningar av skolorkester, musikalisk underhållning vid skolfester
in. m. Det förefaller sannolikt, att detta arbete i regel icke går upp mot gymnastiklärarnas
arbete, utom de egentliga undervisningstimmarna, arbetet
med friluftsverksamheten inberäknat, men troligen är skillnaden mindre än
man ofta föreställer sig. På grund av det förhållandet, att en avsevärd ersättning
för närvarande utgår för friluftsverksamheten, må man nämligen
icke överskatta detta arbetes omfattning.

63

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

Efter en närmare redogörelse för omfattningen av friluftsverksamheten
uttala de sakkunniga, att det under alla omständigheter synes stå ganska
klart, att gymnastiklärarens merarbete i förhållande till teckningslärarna
och musiklärarna särskilt på grund av friluftsverksamheten icke kan ha den
omfattning, att det ensamt skulle kunna motivera högre lönegradsplacering.

Icke heller gymnastiklärarnas utbildningsförhållanden giva enligt de sakkunnigas
uppfattning anledning till någon särställning. Till stöd härför anföres
i betänkandet:

För inträde å gymnastiska centralinstitutet fordras i praktiken studentexamen,
och utbildningstiden är för närvarande tvåårig. I teckningslärarinstitutet
är utbildningstiden nominellt fyraårig men i praktiken med få
undantag femårig. I fråga om teoretiska förkunskaper erfordras lägst realexamen
eller motsvarande kunskaper samt från och med läsåret 1947—48
studentkunskaper i matematik å latinlinjen. En betydande del av institutets
elever — innevarande läsår drygt 30 % — ha emellertid avlagt studentexamen.
För behörighet som musiklärare är utbildningstiden särskilt dryg.
Efter realexamen erfordras i allmänhet ganska tidsödande förstudier —
medelåldern vid inträde i musiklärarklassen vid musikhögskolan år 22 år
— och vid musikhögskolan är studietiden i genomsnitt ungefär fyra år. För
tjänst vid seminarierna ingår dessutom högre organistexamen i behörighetsvillkoren.
Om musiklärarnas utbildning gäller därjämte, att den är förhållandevis
dyrbar till följd av nödvändigheten att anskaffa noter och inköpa
eller förhyra olika slags musikinstrument. De sakkunniga ha ovan förklarat,
att de icke anse utbildningstidens längd och kostnader böra vara ensamt
avgörande för lönegradsplacering, men så mycket är dock tydligt, att
en jämförelse i detta avseende mellan gymnastiklärare, teckningslärare och
musiklärare icke utfaller till förmån för en högre placering av den förstnämnda
gruppen.

De sakkunniga ha sålunda kommit till det resultatet, att det varken med
hänsyn till arbetets omfattning eller utbildningen finnes skäl att i fråga om
lönegradsplacering göra någon åtskillnad mellan gymnastiklärare, teckningslärare
och musiklärare. Då de sakkunniga icke heller våga hävda, att arten
och betydelsen av gymnastiklärarnas arbete skulle kunna vara tillräcklig
att för dem motivera en högre lönegrad ha de sakkunniga stannat för att
placera teckningslärare, musiklärare och gymnastiklärare i samma lönegrader.

De sakkunniga ha emellertid föreslagit viss kompensation för den hittills
utgående extra ersättningen för arbetet med friluftsverksamheten. Enär härvid
den nuvarande formen med särskild ersättning förefallit de sakkunniga
administrativt och lönetekniskt för otymplig för att bibehållas för ordinarie
lärare, föreslå de sakkunniga, att gymnastiklärarnas undervisningsskyldighet
bör anses fullgjord vid något mindre än 30 veckotimmars tjänstgöring.
En minskning av tjänstgöringen med tre veckotimmar, motsvarande det
nuvarande tillägget vid mer omfattande tjänstgöring, har emellertid synts
de sakkunniga för kraftigt tilltagen. I betraktande av de här föreliggande
speciella förhållandena ha de sakkunniga emellertid icke velat motsätta sig
en minskning med 2 veckotimmar vid de skolformer, där särskild ersätt -

64

Kungl. Maj.ts proposition nr 136.

ning för närvarande utgår. De sakkunniga föreslå därför att undervisningsskyldigheten
för ordinarie gymnastiklärare skall anses fullgjord vid 28
veckotimmars undervisning. Nedsättningen bör enligt de sakkunnigas mening
begränsas till de skolformer, där lärarna för närvarande åtnjuta särskild
ersättning för arbetet med friluftsverksamheten, d. v. s. de allmänna
läroverken och de högre kommunala skolorna. När det gäller extra ordinarie
gymnastiklärare och andra gymnastiklärare med mindre än 28 veckotimmars
undervisning, går det icke att på samma sätt minska tjänstgöringen.
I stället föreslå de sakkunniga, att sådana lärare vid 14—20 veckotimmars
undervisning automatiskt skola få uppbära avlöning för en veckotimme
utöver antalet undervisningstimmar och vid mer än 20 veckotimmars
undervisning för två veckotimmar utöver antalet undervisningstimmar.

De ordinarie lärarna i teckning, musik och gymnastik äro för närvarande
placerade i lönegraden A 211 vid folk- och småskoleseminarierna samt i 20
lönegraden vid de allmänna läroverken och de högre kommunala skolorna.
Vid folkskolorna äro avlöningsförmånerna varierande, enligt de sakkunnigas
uppgifter i flertalet fall motsvarande lönegraderna A 15 eller A 14, beträffande
gymnastiklärarna dock i stor utsträckning motsvarande All.

De sakkunniga föreslå, att lönegraden Ca 23, motsvarande A 20, må bibehållas
för de högre allmänna läroverkens lärare, d. v. s. för flertalet av
de nuvarande ordinarie lärarna med full tjänstgöring. Samma lönegrad bör
även enligt de sakkunnigas mening på grund av lärjungarnas högre ålder
gälla gymnastiklärarna vid de högre tekniska läroverken. De sistnämnda
gymnastiklärarnas undervisningsskyldighet bör dock bestämmas till 30 veckotimmar,
eftersom friluftsverksamhet icke förekommer vid dessa skolor.

I överensstämmelse med de allmänna synpunkter, som legat till grund för
de sakkunnigas bedömanden och för vilka i det föregående redogjorts, föreslå
de sakkunniga något lägre lönegrad för lärare i teckning, musik och
gymnastik vid övriga skolformer utom folk- och småskoleseminarierna. De
sakkunniga förmäla, att de från början i detta fall ifrågasatt två lönegraders
skillnad och därmed placeringen i A 18 för ifrågavarande lärare. Sedermera
hade den mellanliggande lönegraden (A 19) slopats i det nya lönesystemet,
varför skillnaden blivit begränsad till en lönegrad. De sakkunniga
ha ansett sig böra acceptera denna konsekvens av det förändrade lönesystemet
och föreslå sålunda Ca 22. Denna lönegrad innebär, framhålla de sakkunniga,
en betydande höjning för folkskolans lärare i teckning, musik och
gymnastik men sänkning med en lönegrad för realskolans och de högre kommunala
skolornas lärare. I anslutning härtill anföra de sakkunniga följande.

Då folkskollärarna (i skolor med 39 veckors läsår) bliva placerade i Ca
21, komma sålunda vissa övningslärare i folkskolan att få en lönegrads
bättre löneställning än de egentliga folkskollärarna. De sakkunniga äro väl
medvetna om att detta förhållande icke är fullt tillfredsställande, möjligen
med undantag för de fall, då instruktörsverksamhet ingår i övningslärarnas

1 Övningslärarna ha icke överförts till det f. o. m. den 1 juli 1947 tillämpade nya statliga
lönesystemet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

65

uppgifter i folkskolan. I själva verket måste nog folkskolläraren anses ha
det mest ansvarsfulla arbetet, och utan tvivel har han också den största
arbetsbördan. Enligt de sakkunnigas princip, att övningslärare skola erhålla
samma avlöning för undervisning på ungefär samma åldersstadium — en
princip, som de sakkunniga icke vilja göra avsteg från, utan att undervisningens
art kan motivera det — böra emellertid folkskolans övningslärare
vara placerade i samma lönegrad som bl. a. realskolans, och att sänka de
senares lönegradsplacering med ytterligare en lönegrad ha de sakkunniga
icke funnit tillrådligt under föreliggande omständigheter, låt vara att ett
stort antal av dessa lärare på grund av lägre undervisningsskyldighet än 30
veckotimmar icke uppburit full lön enligt löneplanen. För att disproportionen
mellan avlöning och arbetsbelastning ej skall bli alltför påfallande
vid jämförelse mellan folkskollärare och gymnastiklärare, föreslå dock de
sakkunniga, att gymnastiklärare vid folkskola skola vara skyldiga att undervisa
30 veckotimmar. I detta fall kan ju icke tidigare åtnjuten ersättning
för friluftsverksamheten åberopas som skäl för nedsättning av undervisningsskyldigheten.
Det kan också anföras, att gymnastiklärarna vid folkskolan
i regel ha mindre undervisningsavdelningar — vanligen en klassavdelning
— och icke i samma utsträckning som vid de högre skolorna organisera
och svara för friluftsverksamheten.

Folk- och småskoleseminariernas lärare i teckning, musik och gymnastik
äro för närvarande placerade en lönegrad högre än de allmänna läroverkens.
I verkligheten, framhålla de sakkunniga, ha lärarna i gymnastik
vid seminarierna trots sitt mer kvalificerade arbete varit lägre avlönade, alldenstund
de icke uppburit särskild ersättning för arbetet med friluftsverksamheten.
För att tjänsterna vid seminarierna skola kunna besättas med
särskilt väl kvalificerade sökande, är enligt de sakkunnigas mening den nuvarande
skillnaden i lönehänseende för ringa. De sakkunniga föreslå därför,
att dessa tjänster placeras i Ca 25.

Sammanfattningsvis ha de sakkunniga beträffande här föreslagna lönegrader
konstaterat, att de — bortsett från de speciella förhållandena för
gymnastiklärarna och den mindre förmånliga beräkningen vid tjänstgöring
över 30 veckotimmar — innebära en höjning för seminariernas och framför
allt folkskolans övningslärare, bibehållande av nuvarande lönegrad för
de högre allmänna läroverkens lärare samt någon sänkning för realskolans
och de högre kommunala skolornas lärare. De sakkunniga säga sig vara
övertygade om, att den för dessa olika lärare föreslagna omregleringen i det
hela innebär en icke oväsentlig förbättring. Lika övertygade äro de sakkunniga
om, att en dylik förbättring är synnerligen motiverad för lärarna i
dessa för ungdomens fostran och undervisning betydelsefulla ämnen.

Ordinarie lärarinnor i hushållsgöromål. För närvarande förekomma icke
några ordinarie lärarinnor i hushållsgöromål vid de allmänna läroverken.
Vid de kommunala flickskolorna och vid seminarierna äro de ordinarie lärarinnorna
i hushållsgöromål placerade i 16 lönegraden. I folkskolan och
fortsättningsskolan äro avlöningsförmånerna mycket skiftande och, enligt
vad som framgått av de sakkunnigas utredning, i allmänhet låga.

Som normallönegrad för de ordinarie lärarinnorna i hushållsgöromål fö 5

Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 sand. Nr 136.

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

reslå de sakkunniga lönegraden Ca 18, d. v. s. den lönegrad som närmast
motsvarar förutvarande lönegraden A 14. Vidare föreslå de sakkunniga, att
lärarinnorna vid de kommunala flickskolorna och vid folk- och småskoleseminarierna
placeras i lönegraden Ca 20 samt lärarinnorna vid statens skolköksseminarium
i lönegraden Ca 25.

Till stöd för förslaget om Ca 18 såsom normallönegrad anföra de sakkunniga
följande.

I fråga om tjänstgöring och utbildning torde lärarinnorna i hushållsgöromål
närmast böra jämföras med folkskollärarinnor. Emellertid torde
folkskollärarinnornas arbete få anses något mer betungande dels till följd
av mer omfattande hemarbete, dels till följd av det allmänna ansvar för
lärjungarnas fostran, som åvilar dem. Enligt de sakkunnigas mening böra
därför lärarinnorna i hushållsgöromål i regel erhålla en något lägre löneställning
än folkskollärarinnorna, vilka tillhöra A 17 eller, vid 36‘/, veckors
läsår, A 16. De sakkunniga föreslå Ca 18 som normallönegrad, d. v. s. den
lönegrad som närmast motsvarar A 14. De sakkunniga förbise icke, att
skäl för en något högre lönegradsplacering kunna åberopas, icke minst därför
att skolkökslärarinnornas insats för skapande av sundare och mer rationella
hushållsvanor kan vara av mycket stor nationalekonomisk betydelse.
Särskilt med hänsyn till det stora antal skolkökslärarinnor vid folkskola
och fortsättningsskola, som komma att omfattas av löneregleringen och
därigenom få sin avlöning högst väsentligt förbättrad, ha de sakkunniga
dock icke ansett sig böra föreslå högre placering än den nu angivna.

Motiveringen för lönegraden Ca 20 för lärarinnorna vid de kommunala
flickskolorna är den, som av de sakkunniga angivits i de allmänna synpunkterna
på lönegradsfrågan, nämligen att undervisningen i hushållsgöromål vid
denna skolform förekommer i större utsträckning och i högre klasser än i
övriga skolformer och därför kan drivas icke oväsentligt längre. Härutöver
anföra de sakkunniga i fråga om detta förslag:

Lönegraden Ca 20 motsvarar visserligen i regel A 16, till vilken de kommunala
flickskolornas lärarinnor nu hänföras. Det bör dock anmärkas, att
dessa såsom anställda vid högre kommunal skola för närvarande icke kunna
uppflyttas i lönegradens högsta löneklass, och då därjämte lägsta löneklassen
enligt A-planen bortfallit, ha i själva verket dessa lärarinnor genom
placering i Ca 20 vunnit en lönegrad i förhållande till sin nuvarande ställning.
Med kommunal flickskola bör i detta fall statens normalskola likställas,
bl. a. på grund av att 7-årig flickskolelinje där ingår. Denna skola är
även övningsskola för statens skolköksseminarium, och undervisningen i
hushållsgöromål torde även framdeles i stor utsträckning uppehållas av
lärarinnor vid nämnda seminarium. Även lärarinnor vid folk- och småskoleseminarierna
böra enligt de sakkunnigas uppfattning placeras i denna lönegrad
på grund av seminarieelevernas högre ålder och tidigare åtnjuten undervisning
i ämnet.

Förslaget, att lärarinnorna vid statens skolköksseminarium skola placeras
i lönegraden Ca 25, motiveras av de sakkunniga med att dessa lärarinnor ha
att undervisa och handleda de blivande lärarinnorna i hushållsgöromål, varför
det synes angeläget att de få en lönegradsplacering som svarar mot deras
betydelsefulla uppgifter.

Kungl. Maj.ts proposition nr 136.

67

Ordinarie lärarinnor i kvinnlig slöjd. De sakkunniga föreslå, att sådana
ordinarie lärarinnor i kvinnlig slöjd, som inneha fullt tillfredsställande kompetens,
placeras i lönegraden Ca 18 vid kommunala flickskolor och statens
normalskola, i lönegraden Ca 23 vid folkskoleseminarier med kvinnliga seminarieelever
och vid småskoleseminarier ävensom vid statens skolköksseminarium
samt i lönegraden Ca 16 vid övriga skolor. I en lägre lönegrad,
förslagsvis Ca 13, föreslå de sakkunniga att lärarinnor med mindre tillfredsställande
kompetens bliva placerade.

Till stöd för sitt förslag om lönegraden Ca 16 vid de flesta skolformerna

— vilket är det grundläggande förslaget — anföra de sakkunniga följande.

Lönegradsplaceringen av lärarinnor i kvinnlig slöjd erbjuder särskilda
vanskligheter, därför att dessa lärarinnor för närvarande ha synnerligen skiftande
avlöningsförmåner. Å ena sidan ha de en relativt hög lönegradsplacering
(A 16) vid de allmänna läroverken, där dock endast ett litet fåtal ha full
tjänstgöring, och vid de högre kommunala skolorna, däribland de kommunala
flickskolorna, där ganska många ha full tjänstgöring. Å andra sidan
är avlöningen i regel låg i folkskolorna och fortsättningsskolorna, där det
överväldigande antalet slöjdlärarinnor äro anställda. Vanligt är, att de där
ha ungefär samma löneställning som småskollärarinnor (A 9), men i många
fall är avlöningen avsevärt lägre, stundom motsvarande de lägsta lönegraderna
på nuvarande A-plan eller rent av därunder. I ett litet antal skoldistrikt
— däribland dock stora skoldistrikt som Stockholm och Göteborg

— äro de förhållandevis väl avlönade.

De sakkunniga finna sig icke ha någon anledning att beträffande slöjdlärarinnorna
frångå principen om lika lön i folkskola och realskola, och
det kan under sådana förhållanden svårligen undgås, att de sakkunnigas
förslag till lönegradsplacering måste stanna någonstädes mellan de för närvarande
högst avlönades och de lägre avlönades.

En sänkning med fyra lönegrader vid flera skolformer, låt vara, att icke
så många lärarinnor vid dessa skolformer haft annat än ganska begränsad
tjänstgöring, är givetvis en mycket uppseendeväckande åtgärd. Och även
bortsett från den helt naturliga opposition, som ett sådant förslag måste
framkalla från den därav berörda lärarkårens sida, kunna tvivelsutan invändningar
göras mot denna placering, invändningar av olika innebörd alltefter
utgångspunkten. Att slöjdlärarinnorna böra placeras betydligt lägre
än folk skollärarinnorna, torde vara ganska obestridligt. Dels föreligger alltjämt
viss skillnad i utbildningstidens omfattning, dels måste folkskollärarinnornas
arbete anses mer arbetstyngt och ansvarsfullt. Det är dock fördenskull
icke givet, att så mycket som fem lönegraders skillnad därigenom
kan motiveras. Även placeringen i förhållande till skolkökslärarinnorna är
något osäker. Denna senare lärarkategori har dock något längre utbildningstid,
och den har också i regel varit något bättre avlönad vid folk- och fortsättningsskolorna
än slöjdlärarinnorna. De sakkunniga ha likaså kommit till
den uppfattningen, alt skolkökslärarinnornas arbete är något mer krävande i
fråga om preparationer och organisationsförmåga — eleverna representera
också i stort sett något senare ålderskategorier. Framstår en placering av
slöjdlärarinnorna i Ca 16 relativt låg ur senast anförda synpunkter, kan den
åter från en annan utgångspunkt synas förhållandevis hög. I stor utsträckning
är nu slöjdlärarinnornas avlöning vid folkskola reglerad till ungefärlig
överensstämmelse med småskollärarinnornas. Dessa senare äro placerade
i A 9, närmast motsvarande Ca 13. Då småskollärarinnornas arbete icke kan
sägas vara av mindre betydelse för det uppväxande släktets fostran än slöjdlärarinnornas,
kunna slöjdlärarinnorna med placering i A 12 förefalla gyn -

68

Kungi. Maj:ts proposition nr 136.

nade i förhållande till småskollärarinnorna. De sakkunniga vilja emellertid
erinra om, att de i sitt betänkande med förslag till folkskolans avlöningsreglemente
m. m. (SOU 1942: 9) förklarade, att framför allt med hänsyn
till relationen mellan kvinnliga folk- och småskollärares löner »skäl kunde
anföras för vidtagande av åtgärder i syfte att giva småskollärare en något
förmånligare lönegradsplacering» men att »de sakkunniga jämväl med beaktande
av det allmänna ekonomiska läget ansett sig icke kunna framlägga
förslag härom». I anledning av proposition med förslag till folkskolans avlöningsreglemente
uttalade också 1942 års riksdag (skrivelse nr 443), att
frågan om den riktiga avvägningen mellan småskollärarnas och folkskollärarnas
löner icke torde kunna »på ett definitivt sätt upptagas till omprövning,
förrän det slutgiltiga resultatet av 1940 års skolutrednings pågående
arbete föreligger och ställning tagits till spörsmålet om småskolans och folkskolans
inbördes förhållande i organisatoriskt hänseende». Särskilt som
småskollärarinnornas löneställning, enligt vad av ovanstående framgår, för
närvarande är något svävande, ha de sakkunniga icke ansett småskollärarinnornas
placering i A 9 behöva utgöra något oöverstigligt hinder för en
mer definitiv placering av slöjdlärarinnorna i Ca 16. I övrigt bör enligt de
sakkunnigas mening i ett avlöningsreglemente, som skall omfatta samtliga
övningslärare men inga andra befattningshavare, jämförelsen mellan de
olika kategorierna av övningslärare i första hand bli bestämmande för lönegradsplaceringarna.

Beträffande lönegradsplaceringen för lärarinnor vid de kommunala flickskolorna
— vilka för närvarande äro placerade i A 16 — framhålla de
sakkunniga, att det i enlighet med de sakkunnigas allmänna principer finnes
skäl för en något högre placering vid dessa skolor än i flertalet övriga
skolformer. De sakkunnigas förslag (Ca 18) innebär, påpeka de sakkunniga,
i realiteten en sänkning med en lönegrad för deras vidkommande —
för närvarande kunna ju kvinnliga lärare vid de högre kommunala skolorna
icke uppflyttas i högsta löneklassen inom lönegraden.

Placeringen i lönegraden Ca 23 av lärarinnor i kvinnlig slöjd vid vissa
seminarier, nämligen folkskoleseminarier med kvinnliga seminarieelever
och småskoleseminarierna, motiveras av de sakkunniga med att dessa
seminarier utbilda folk- och småskollärarinnor och att man måste räkna
med att även i fortsättningen en mycket stor del av slöjdundervisningen
i folkskolan kommer att omhänderhavas av folkskollärarinnor och småskollärarinnor.
Fördenskull är det enligt de sakkunnigas uppfattning av
särskild betydelse, att man till nämnda befattningar vid seminarierna kan
förvärva väl kvalificerade innehavare. De sakkunniga uttala i detta sammanhang,
att vid folkskoleseminarium med enbart manliga seminarieelever,
där sålunda undervisning i kvinnlig slöjd förekomme endast i övningsskolan,
lärarinnorna i ämnet borde vara placerade i samma lönegrad som vid
annan folkskola.

I detta sammanhang förmäla de sakkunniga, att det vid statens skolköksseminarium
och hushållsskola finnes en ordinarie befattning i kvinnlig slöjd
i lönegraden A 16. De sakkunniga föreslå, att denna befattning placeras i
lönegraden Ca 23 med hänsyn till att enligt vad de sakkunniga inhämtat
med tjänsten är förenat kravet på ett mycket kvalificerat arbete.

Kungi. Maj:ts proposition nr 136.

69

Som förutsättning för placering i de föreslagna lönegraderna bör enligt
de sakkunnigas mening gälla, att lärarinnan genomgått tvåårig seminariekurs.
Vid folk- och fortsättningsskolorna finnes dock ett ej obetydligt antal
slöjdlärarinnor med mindre omfattande utbildning. Det har förefallit
de sakkunniga obilligt att helt utesluta sådana lärarinnor från rätt till ordinarie
tjänst. De sakkunniga föreslå därför, att skolöverstyrelsen bemyndigas
medgiva behörighet för lärarinna, som under en längre följd av år,
förslagsvis 10 år, undervisat i kvinnlig slöjd, att antagas till ordinarie lärarinna,
utan hinder av att hon saknar nämnda tvååriga seminarieutbildning.
Sådan lärarinna bör dock placeras i lägre lönegrad, förslagsvis Ca 13. I
samma lönegrad böra även nu fast anställda lärarinnor med mindre tillfredsställande
kompetens placeras.

Till slut göra de sakkunniga följande allmänna uttalande i anledning av
de föreslagna lönegradsplaceringarna för lärarinnor i kvinnlig slöjd.

Beträffande lönegradsplaceringarna för lärarinnor i kvinnlig slöjd vilja
de sakkunniga slutligen uttala, att dessa placeringar även för de sakkunniga
framstå som förhållandevis låga vid jämförelse med de placeringar, som
föreslagits för vissa andra lärarkategorier. Om — för att taga ett extremt
fall — en flicka med anlag både för teckning och handarbete efter avlagd
realexamen eller förvärvad realskolekompetens står i valet mellan att utbilda
sig till teckningslärarinna eller slöjdlärarinna, kan hon, om hon anlägger
enbart ekonomiska synpunkter på frågan, knappast tveka i valet.
Väljer hon teckningslärarbanan, kan hon få den två eller högst tre år
längre utbildningtiden kompenserad genom ungefär sex lönegraders bättre
lönegradsplacering, motsvarande i högsta löneklassen en löneskillnad på
ungefär 3 200 kronor om året å högsta dyrort och ungefär 2 800 kronor å
lägsta dyrort. När de sakkunniga ändock, trots starka betänkligheter mot
en lönerelation av sådan art, icke ansett sig kunna för slöjdlärarinnornas
del sträcka sig högre än som skett, har till sist hänsynen till löneregleringens
verkningar för slöjdlärarinnorna blivit avgörande för ställningstagandet.
Det förhåller sig nämligen så, att ehuru de under nuvarande förhållanden
bäst betalade befattningarna få lönegraden avsevärt sänkt och befattningarna
över lag kunna anses lågt placerade i förhållande till övriga övningslärarkategorier,
det likväl icke torde vara någon kategori av övningslärare
— det skulle i så fall vara skolkökslärarinnorna — som i det stora
hela få icke blott sina anställningsformer väsentligt förbättrade utan också
i ekonomiskt avseende göra så stora vinster genom ett realiserande av de
sakkunnigas förslag, som just slöjdlärarinnekåren.

Ordinarie lärare i manlig slöjd. I betänkandet lämnas följande uppgifter
om för närvarande förekommande ordinarie tjänster i manlig slöjd och
därå utgående löneförmåner. Vid de allmänna läroverken förekomma inga
ordinarie lärartjänster i manlig slöjd, och vid de högre kommunala skolorna
finnes för närvarande endast en ordinarie befattning i manlig slöjd
som övningsämne. Denna befattning är placerad i A 16. Vid folkskoleseminarier
med manliga seminarieelevcr äro ordinarie tjänster i manlig
slöjd placerade i A 18 vid övriga seminarier saknas ordinarie tjänster i
ämnet. Vid folkskolorna är lönesättningen skiftande. Vanligast är, att avlöningsförmånerna
motsvara lönegraderna 10—15.

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

De sakkunniga föreslå beträffande ordinarie tjänster i manlig slöjd i allmänhet
två skilda lönegrader alltefter lärarens individuella kompetens,
nämligen lönegraden Ca 18 för lärare med särskilt god kompetens och lönegraden
Ca 16 för annan behörig lärare. För folkskoleseminarium, där
lärarutbildning i manlig slöjd förekommer, föreslås lönegraden Ca 23.

Till stöd för förslaget med två skilda lönegrader i de flesta skolformer
anföra de sakkunnniga:

Lönegradsplaceringen av lärarna i manlig slöjd försvåras väsentligt av
tvenne omständigheter: dels finnes icke någon ordnad lärarutbildning eller
några fastställda behörighetskrav för dessa lärare, dels torde det vara nödvändigt
att för deras vidkommande beakta den rådande konkurrensen å
arbetsmarknaden. Den förra av dessa omständigheter skulle möjligen kunna
tala för uppskov med slöjdlärarnas mera definitiva lönegradsplacering,
till dess deras utbildning blivit ordnad. De sakkunniga anse sig dock ej
böra föreslå, att så sker. Det finns många slöjdlärare med en formellt och
väl även reellt sett ganska svag kompetens, men det finns också mycket
väl kvalificerade lärare. Det framstår icke minst med hänsyn till konkurrensen
på arbetsmarknaden angeläget, att dessa senare lärare få lön
efter sina kvalifikationer och icke lockas över till andra banor. Slöjdlärarbanan
måste göras så pass lönande, att den också kan draga till sig skickliga
yrkesmän och betala de kostnader dessa måst lägga ned på att skaffa
sig erforderliga pedagogiska insikter. Det skulle dock icke vara tillräckligt
motiverat att utsträcka en mera förmånlig lönegradsplacering även till lärare,
som icke äga eller komma att förvärva annat än tämligen medelmåttiga
kvalifikationer. De sakkunniga vilja därför beträffande manlig slöjd
föreslå — förutom speciella lönegradsplaceringar vid vissa läroanstalter
— två skilda lönegrader alltefter lärarens individuella kompetens och ha
därvid stannat för Ca 18, närmast motsvarande A 14, för lärare med särskilt
god kompetens och Ca 16 för annan behörig lärare.

En lönegradsplacering, som är direkt avhängig av vederbörande befattningshavares
kompetens, fordrar ju noggranna regler för hur de olika slag
av kompetens, som må ifrågakomma, skola kunna bestämmas. De sakkunniga
ha i sitt nyss återgivna uttalande påpekat, att det för närvarande icke
finns några fastställda behörighetskrav för lärarna i manlig slöjd. Med
hänsyn härtill ha de sakkunniga avgivit förslag i detta hänseende. De sakkunniga
anföra följande.

Givetvis ställer det sig svårt att avväga och rättvist tillämpa två olika
behörighetskrav, när icke en metodiskt genomförd lärarutbildning kan läggas
till grund för bedömandet. De sakkunniga vilja betona, att kraven på
den högre kompetensen icke få sättas för lågt. Det bör fordras såväl framstående
yrkesskicklighet och överblick över yrkesfrågor som pedagogisk
förmåga och erfarenhet av undervisning. Förslagsvis vilja de sakkunniga
nämna följande behörighetskrav:

gesällprov i snickeri eller metallarbete vid exempelvis lärlingsskola, vilket
helst bör ha berättigat till silvermedalj;

kurs i metallslöjd, om gesällprov avlagts i snickeri, och kurs i snickeri,
om gesällprov avlagts i metallarbete;

kurs i teckning;

slöjdpedagogiska kurser, minst av den omfattning som kurserna i träslöjd
och metallslöjd vid slöjdseminariet på Nääs;

71

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

auskultation under minst tre månader hos någon eller några av skolöverstyrelsen
anvisade slöjdlärare;

erforderlig allmänbildning. — Särskilt i och med att slöjden vinner insteg
i även de högre klasserna i realskolan och därmed jämförliga skolformer,
skulle ett eftersättande av detta sista krav kunna ogynnsamt påverka
undervisningen. De sakkunniga vilja dock icke uppställa realexamen som
villkor, men denna examen eller styrkta motsvarande kunskaper böra betraktas
som en merit.

Innan slöjdlärarutbildningen blivit närmare reglerad, torde det bora ankomma
på skolöverstyrelsen att efter prövning i varje särskilt fall meddela
behörighet. Skolöverstyrelsen bör därvid icke vara bunden av alltför detaljerade
kompetensföreskrifter utan ha möjlighet att taga hänsyn till bland
annat ådagalagd speciell pedagogisk skicklighet. För detta uppdrags fullgörande
torde det vara oundgängligen nödvändigt, att en särskild konsulent
för manlig slöjd anställes inom skolöverstyrelsen.

Även på den lägre kompetensen böra bestämda krav upprätthållas. Sålunda
bör det fordras god yrkesskicklighet, dokumenterad genom gesällprov
eller på annat sätt, kurs i teckning samt slöjdpedagogiska kurser,
minst av den omfattning som den s. k. andra kursen vid slöjdseminariet
på Nääs. Också i detta fall bör skolöverstyrelsen efter individuell prövning
meddela behörighet.

Till stöd för förslaget om inplacering i lönegraden Ca 23 av lärarna i manlig
slöjd vid vissa seminarier anföra de sakkunniga följande.

Lärarna i manlig slöjd vid folkskoleseminarierna skola utbilda de manliga
seminarieeleverna att undervisa i ämnet. I regel ha de nu anställda
slöjdlärarna avlagt folkskollärarexamen. Då övningsskollärarna vid seminarierna
äro placerade i A 20, framstår slöjdlärarnas nuvarande placering
i A 18 såsom väl låg. De sakkunniga föreslå fördenskull Ca 23 motsvarande
A 20. Att seminariernas slöjdlärare själva avlagt folkskollärarexamen, torde
ha visat sig fördelaktigt ur flera synpunkter, men enligt de sakkunnigas
uppfattning böra dock icke ifrågavarande tjänster vara förbehållna
slöjdlärare med folkskollärarexamen. Vid dessa tjänsters tillsättning böra
emellertid sökandenas pedagogiska förmåga och insatser tillmätas särskild
betydelse. Vid folkskoleseminarier, där lärarutbildning i manlig slöjd icke
förekommer, liksom vid småskoleseminarium böra slöjdlärarna tillhöra
samma lönegrader som vid vanlig folkskola.

Extra ordinarie lärare. De vid tidpunkten för betänkandets avgivande gällande
lönegrads- och löneklasskillnaderna mellan ordinarie och extra ordinarie
lärare av olika kategorier framgå av följande i betänkandet intagna
uppställningar.

Adjunkt

Ämnesläria

Övningsskol-

lärare

Folkskollärare

Småskollär:a

Löne-

grad

Löne-

klass

Löne-

grad

Löne-

klass

Löne-

grad

Löne-

klass

Löne-

grad

Löne-

klass

Löne-

grad

Löne-

klass

Ordinarie.....

23

23—26

21

21—24

20

20—23

17

17—21

9

9—13

'' Extra ordinarie

21

20—23

18

17-21

18

17—21

15

14—18

7

6—10

Skillnad

2

3

3

4-3

O

3-2

rt

3

t>

3

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

Lär. i

teckning,

musik, gymnastik

Lär.

i bl. a. kvinnlig slöjd

Seminarierna

Allm.

lärov.

Seminarierna

Allm.

lärov.

Löne-

Löne-

Löne-

Löne-

Löne-

Löne-

Löne-

Löne-

grad

klass

grad

klass

grad

klass

grad

klass

Ordinarie.....

21

21—24

20

20—23

18

18—22

16

16—20

Extra ordinarie

18

17-21

18

17—21

16

15-19

15

14-18

Skillnad

3

4-3

2

3-2

2

3

1

2

Ovanstående tabeller utvisa, att extra ordinarie lärare i allmänhet äro
placerade två lönegrader och tre löneklasser under motsvarande ordinarie
lärare. För den större löneskillnaden mellan seminariernas ordinarie och
extra ordinarie lärare i teckning, musik och gymnastik har, påpeka de sakkunniga,
anförts som skäl, att man velat giva de extra ordinarie lärarna
samma löneställning som vid de allmänna läroverken, då man räknade med
att dessa lärare skulle i rätt stor utsträckning flytta från den ena skolformen
till den andra. Att skillnaden mellan ordinarie och extra ordinarie
lärare i kvinnlig slöjd vid de allmänna läroverken fastställts till endast en
lönegrad, synes icke ha motiverats.

I detta sammanhang påpeka de sakkunniga ock, att i statens nya lönesystem
- som fr. o. m. den 1 juli 1947 genomförts för statens tjänstemän i
allmänhet — extra ordinarie befattningshavare åtnjuta lön enligt samma
löneklasser som ordinarie befattningshavare i samma lönegrad. Detta betyder,
att de extra ordinarie adjunkterna automatiskt uppflyttats en löneklass
och övriga extra ordinarie lärare två löneklasser utom i lönegradens slutlöneklass,
där uppflyttningen stannat vid en löneklass.

De sakkunniga föreslå, att extra ordinarie övningslärare i regel skola placeras
endast en lönegrad under den normala lönegrad, som enligt de sakkunnigas
förslag skall gälla för motsvarande ordinarie lärare. Extra ordinarie
lärare i teckning, musik och gymnastik föreslås sålunda vid alla
skolformer utom vid seminarierna placerade i Ce 21, extra ordinarie lärare
i hushållsgöromål utom vid statens skolköksseminarium i Ce 17, extra
ordinarie lärare i kvinnlig slöjd utom vid seminarierna i Ce 15 samt extra
ordinarie lärare i manlig slöjd utom vid seminarierna i Ce 17 eller Ce 15,
alltefter sin kompetens. Vid lärarutbildningsanstalterna böra enligt de sakkunnigas
mening de extra ordinarie lärarna placeras två lönegrader under
den för motsvarande ordinarie lärare gällande lönegraden, detta bland
annat med hänsyn till relationen till ordinarie lärarens placering vid övriga
skolformer.

Till stöd för dessa förslag i fråga om extra ordinarie övningslärares lönegradsplacering
anföra de sakkunniga följande.

Av de sakkunnigas utredningar framgår, att övningslärarna måste räkna
med att under längre tid än ämneslärare och folkskollärare uppehålla
timläraranställning eller extra ordinarie anställning, innan de erhålla ordinarie
tjänster. Därtill kommer, att de i extra ordinarie anställning mera

73

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

sällan kunna påräkna full tjänstgöring. Tvärtom kommer tjänstgöringen
i många fall att bliva ganska låg. Vid de högre skolformerna skulle sålunda
enligt de sakkunnigas beräkningar antalet tjänster å 15—19 veckotimmar
i teckning, musik och gymnastik utgöra omkring hälften av det antal tjänster,
varå extra ordinarie anställning skulle erhållas. En viss kompensation
för de låga timtalen har tidigare vid de statliga läroanstalterna givits
genom tillämpning av den s. k. treprocentsregeln vid avlöningens beräknande.
Denna kompensation kommer att försvinna vid genomförandet av
de sakkunnigas förslag. Med hänsyn till dessa förhållanden anse de sakkunniga,
att skillnaden i lönegrader mellan ordinarie och extra ordinarie
befattningar bör vara mindre för övningslärare än för ämneslärare och
folkskollärare.

Då icke-ordinarie lärare kunna beräknas i avsevärd omfattning övergå
från den ena skolformen till den andra, torde det vara lämpligt att, icke
minst på lönetekniska grunder, i allmänhet göra lönegradsplaceringen oberoende
av skolformen. Extra ordinarie lärare i teckning, musik och gymnastik
böra därför tillhöra samma lönegrad, oberoende av om de tjänstgöra
vid högre allmänt läroverk eller realskola, högre kommunal skola
eller folkskola. Motsvarande bör gälla om extra ordinarie lärarinnor i hushållsgöromål
och i kvinnlig slöjd, vare sig de äro anställda vid kommunal
flickskola eller annan skola. Undantag bör enligt de sakkunnigas mening
göras endast för det fall, att extra ordinarie lärare tjänstgör vid läroanstalt,
som utbildar lärare i hans ämne. För att lärarutbildningsanstalterna skola
tillförsäkras utmärkta lärare även i icke-ordinarie anställning, böra extra
ordinarie lärare vid dessa skolor få en högre lönegradsplacering än vid
övriga. Beträffande ordinarie lärarna i manlig slöjd ha de sakkunniga förordat
en viss lönedifferens alltefter individuell kompetens. De sakkunniga
finna även motiverat, att extra ordinarie lärare i manlig slöjd erhålla olika
lönegradsplacering allt efter sin kompetens på sätt som gäller för ordinarie
lärare.

Yttrandena. Principer för lönegradsplaceringen. Skolöverstyrelsen
har icke funnit de sakkunnigas förslag acceptabla, i den mån
de innebära sänkningar i gällande lönegrader, överstyrelsen anser vidare,
i olikhet mot de sakkunniga, att frågan om lönegradsplaceringen skall behandlas
fristående i förhållande till frågan om kombinerad tjänstgöring. Endast
i den mån gällande lönegrader varit för höga vid full tjänstgöring bör
sänkning vidtagas. Skolöverstyrelsen har icke funnit att de sakkunniga lämnat
övertygande skäl vare sig för uppfattningen att en del lönegradsplaceringar
vore för höga eller för antagandet om visst samband mellan den enligt
de sakkunnigas uppfattning höga lönegradsplaceringen och det låga timtalet.
Gentemot de sakkunnigas uppfattning, att övningslärarnas placering
i lönegrad i en del fall förefallit påfallande hög i förhållande till vissa andra
lärargrupper och till statligt och kommunalt anställda befattningshavare i
övrigt, har överstyrelsen likaledes framställt erinran. Skolöverstyrelsen har
gjort invändningar mot det sätt på vilket de sakkunniga tillämpat principen
om lönegradsplacering med hänsyn till elevernas åldersstadium. Skolöverstyrelsen
anser för sin del, att lönegradsplaceringen bör ske enligt följande
principer: Vid lärarutbildningsanstalterna bör avlöningen vara sådan, att
särskilt kvalificerade lärare söka sig dit. I övrigt bör lön utgå med samma

74

Kungi. Maj:ts proposition nr 136.

belopp för samma kompetens oavsett åldersstadium. Ingen övningslärargrupp
bör erhålla sänkt lönegradsplacering, förrän bärande skäl framlagts
för att av riksdagen tidigare beslutad lönegradsplacering är för hög i förhållande
till lönegradsplacering för lärargrupper med normerande lönesättning.

Övning slärarorganisationerna ha anslutit sig till de sålunda av skolöverstyrelsen
angivna principerna för lönegradsplacering av övningslärarna.

Allmänna lönenämnden har i princip anfört, att det ville synas lönenämnden,
som om skillnaden i löneställning mellan övningslärare i teckning, musik
och gymnastik, å ena sidan, och övriga övningslärare, å andra sidan,
vore alltför stor i fråga om andra lärare än dem, som hade hand om utbildning
av lärare i vederbörande övningsämne (seminarielärare). Tjänsteförteckningen
för övningslärarna hade härigenom blivit ojämnt uppbyggd i så
måtto, att skillnaden i löneställning mellan seminarielärarna i teckning,
musik och gymnastik och lärarna i samma övningsämnen vid övriga skolformer
blivit betydligt mindre än motsvarande skillnad i fråga om övningslärarna
i hushållsgöromål, kvinnlig slöjd och manlig slöjd.

Lönenämnden har vidare funnit tvekan råda om lämpligheten av att differentiera
lönegradsplaceringen för de övningslärare, som icke äro seminarielärare
i ovan angivna begränsade bemärkelse, efter det åldersstadium, å vilket
de undervisa. Lönenämnden anför härom följande.

Enligt lönenämndens mening kan det sättas i fråga, huruvida — såsom
de sakkunniga hävdat — undervisningen i gymnastik är mera krävande å
gymnasiet än å realskolestadiet. Det vill förefalla lönenämnden, som om upprätthållande
av disciplinen inom de stora gymnastikavdelningarna i realskolan
kan vara nog så betungande som ansvaret för den mera avancerade
gymnastiken å gymnasiet. Vad folkskolan angår lära undervisningsavdelningarna
i gymnastik merendels endast omfatta en klass, vilket torde underlätta
ledandet av gymnastikövningarna. Skall en gränsdragning göras
mellan gymnastikundervisningen å olika skolformer, synas därför skäl tala
för att folkskolornas gymnastiklärare placeras lägre än de övriga skolformernas,
beträffande vilka någon differentiering icke synes påkallad. Vad
angår musik- och teckningslärarna är lönenämnden icke beredd att på grundval
av vad i betänkandet anförts taga ställning till frågan om differentiering
av löneställningen efter olika åldersstadier. Vissa praktiska olägenheter synas
emellertid lönenämnden vara förbundna med de av de sakkunniga föreslagna
lönegradsplaceringarna, som torde komma att medföra, att lärare
vid realskola efter rätt lång tjänstgöring å detta stadium skulle i icke obetydlig
omfattning söka och erhålla tjänst vid högre allmänt läroverk med
delvis ändrade arbetsuppgifter. I detta sammanhang må erinras, att lönenämnden
i utlåtande den 25 januari 1945 angående lärarpersonalens vid
tekniska skolan i Stockholm löneställning in. in. uttalade, att det enligt
nämndens mening vore förtjänt av övervägande, om icke en förkortning av
teckningsutbildningen från 4 år till förslagsvis 3 år kunde genomföras.

Beträffande differentieringen efter åldersstadium må ytterligare framhållas,
att de sakkunniga icke lyckats genomföra densamma konsekvent. Vid
kommunal flickskola, som i avseende å ämnena teckning, musik och gymnastik
skulle anses tillhöra samma grupp som realskola, tillhöra sålunda de
högsta åldersklasserna ett högre åldersstadium än realskolans avslutnings -

75

Kungi. Maj:ts proposition nr 136.

klass. Vidare må erinras, att vid folk- och småskolan de fyra första klasserna
tillhöra ett lägre åldersstadium än realskolans lägsta klass. Hittills
har även en markerad skillnad upprätthållits i löneläget mellan, å ena sidan,
folk- och fortsättningsskolor och, å andra sidan, de högre statliga och kommunala
skolorna. Så länge detta förhållande består, synes knappast lämpligt
att placera vissa övningslärare vid folk- och fortsättningsskolorna i samma
lönegrad som motsvarande övningslärare vid realskolor och högre kommunala
skolor, särskilt som dessa övningslärare därvid skulle erhålla högre
löneställning än folkskollärarna.

Statsläroverkens rektorsförening har icke ansett sig kunna biträda den
av de sakkunniga föreslagna lönedifferentieringen på skilda åldei sstadier.
En lönegradsplacering enligt denna princip, vilken f. ö. icke konsekvent
tillämpats av de sakkunniga, skulle bl. a. leda till att övningslärartjänsterna
vid realskolan i än högre grad än hittills bleve »passage-tjänster». Rektorsföreningen
har i samband härmed fäst uppmärksamheten vid att lådande
lönesystem för skilda lärarkategorier icke synts rätt avvägt i förhållande
till utbildning, ansvar och arbetsprestation, såsom förhållandet mellan
adjunkts lön och den föreslagna teclcningslärarlönen visade. Adjunkt tillhörde
således lönegrad Ca 26 och teckningslärare vore föreslagen i Ca 23.
Adjunkten hade i genomsnitt 27 veckotimmar och hemarbete med ungefar
18 timmar per vecka. Motsvarande siffror för teckningsläraren kunde sättas
till 30 resp. 6—8. Å 3-ort skulle detta, bortsett från rörligt tillägg, innebära
för adjunkt 235 kronor per arbetsveckotimme och för teckningslärare
247 kronor.

Invändningar mot de föreslagna lönegradssänkningarna samt mot principen
om lönedifferentiering efter lärjungarnas åldersstadium ha gjorts av
övningslärarorgnnisationerna, praktiska mellanskolornas och högre folkskolornas
lärarförening samt flick- och samskolelärarnas riksförbund. Kommunala
mellanskolornas rektorsf örening har, med hänsyn till de otillfredsställande
löneställningar de sakkunniga förordat för övningslärarna, ansett
att förslaget i denna del bör omprövas.

Svenska stadsförbundet har i princip uttalat, att de avsevärda lönehöjningar,
som de sakkunnigas förslag genomgående innebure framför allt för
folk- och fortsättningsskolor, vore ägnade att väcka betänkligheter.

Fredrika-Bremerförbundet, Sveriges husmodersföreningars riksförbund
och yrkeskvinnors samarbetsförening ha icke kunnat värja sig för misstanken,
att orsaken till att lärarna i hushållsgöromål och kvinnlig slöjd erhållit
så låg lönegradsplacering i förhållande till andra lärarkategorier vore
att söka däri, att undervisningen i dessa ämnen helt ombesörjdes av kvinnor.
Förbunden anse det vidare icke vara möjligt att göra en riktig och rättvis
avvägning av lönegradsplaceringen olika övningslärargrupper emellan.
Det vore nämligen omöjligt att genomföra eu gradering av de olika ämnena
efter deras betydelse ur uppfostringssynpunkt. I betänkandet sökte man
förgäves en logisk linje i de differentieringar, som gjorts. Med hänsyn härtill
hävda sammanslutningarna, att samtliga övningslärare böra jämställas i
lönehänseende. Tjänstemännens centralorganisation har likaledes funnit

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

sakkunnigförslaget i vad det avser löneställningarna för lärarna i hushållsgöromal
och kvinnlig slöjd vara influerat av att dessa tjänster uppehållas
av kvinnor. Sveriges slöjdlärarinneförening har uttalat sympatier för en
lönesättning, innebärande att alla lärarna i de olika övningsämnena hänföras
till samma lönegrad i samma skolform.

Teckning, musik och gymnastik. Med utgångspunkt från
principerna samma lön för samma kompetens oavsett åldersstadium samt
ingen sänkning av gällande placering har skolöverstgrelsen tillstyrkt placering
av här avsedda lärare vid folk- och småskoleseminarierna i Ca 25. Vidare
har överstyrelsen förordat, att ordinarie musiklärare vid institutet och
förskolan för blinda å Tomteboda hänföres till Ca 24, med hänsyn till de
speciella krav, som ställas på denne lärare. För ordinarie lärare vid övriga
skolformer föreslår överstyrelsen Ca 23. överstyrelsen är, liksom de sakkunniga,
medveten om att placeringen i lönegrad av de ifrågavarande övningslärarna
i folkskolan icke blir tillfredsställande. Enligt överstyrelsens
förslag skulle dessa övningslärare bli placerade två lönegrader (i stället för
en lönegrad enligt de sakkunnigas förslag) över folkskollärare i skolor med
39 veckors läsår. Detta förhållande — det vore fråga om ett jämförelsevis
ringa antal lärare, av vilka huvudparten tjänstgjorde i Stockholm eller Göteborg
— borde emellertid icke få verka sänkande på lönegradsplaceringen i
högre skolformer. Därest instruktörsverksamhet kunde åläggas de ifrågavarande
lärarna i folkskolan, syntes emellertid intet vara att erinra mot den
av överstyrelsen för dem föreslagna placeringen.

Statskontoret framhåller, att den mest framträdande förbättringen, som
skulle följa med ett genomförande av de sakkunnigas förslag, vore den, att
övningslärare i teckning, musik och gymnastik vid folkskolan skulle erhålla
samma löneställning som motsvarande lärare vid realskolan och
t. o. in. placeras en lönegrad högre än folkskollärare. Detta förslag har statskontoret
ansett sig böra bestämt avstyrka, allra helst som de sakkunniga
själva understrukit, att folkskolläraren måste anses ha det mest ansvarsfulla
arbetet och utan tvivel också den största arbetsbördan. Ville man i
likhet med de sakkunniga fasthålla vid ett genomförande enbart för övningslärarna
av principen om samma lön för undervisning på samma åldersstadium
och uppställde man icke krav på längre undervisningsskyldighet
för övningslärare än för folkskollärare, syntes uteslutet att hänföra övningslärare
i fråga ens till samma lönegrad som gällde för folkskollärare. Statskontoret
föreslår fördenskull, att lägsta lönegraden för ordinarie lärare i
teckning, musik och gymnastik bestämmes till Ca 20. För de båda övriga
lönegrupperna har statskontoret i så fall förordat Ca 22 och Ca 24.

Allmänna lönenämnden har funnit den av de sakkunniga verkställda utredningen
rörande gymnastiklärarnas arbete med friluftsverksamheten och
den därvid gjorda jämförelsen med musik- och teckningslärarna närmast
tala mot att gymnasliklärarna vid de allmänna läroverken och de högre
kommunala skolorna erhålla minskning i undervisningsskyldigheten med

77

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

anledning av berörda verksamhet. En viss inkonsekvens vidlådde även de
sakkunnigas förslag i denna del, eftersom angivna förmån begränsats till de
skolformer, vid vilka gymnastiklärarna redan nu åtnjöte kompensation för
arbete med friluftsverksamheten.

Kommunala mellanskolornas rektorsförening föreslår, emedan enligt föreningens
mening inga bärande skäl föreligga för en differentiering, att övningslärarc
i teckning, musik och gymnastik vid realskolor, kommunala
mellanskolor in. fl. erhålla samma lönegradsplacering som av de sakkunniga
föreslagits för motsvarande övningslärare vid de högre allmänna läroverken.
Samma önskemål beträffande främst de kommunala flickskolorna
har uttalats av flick- och samskolelärarnas riksförbund. Praktiska mellanskolornas
och högre folkskolornas lärarförening föreslår, att hithörande lärare
vid skolor inom föreningens verksamhetsområde hänföras till lägst
lönegrad Ca 23.

Svenska gymnastikläraresällskapet, som säger sig hålla före, att gymnastiklärarna
vid realskolor, högre kommunala skolor samt fortsättningsskolor
för dövstumma böra placeras i samma lönegrad som dessa lärare vid
de högre allmänna läroverken, hemställer, att ersättning för friluftsverksamhetens
handhavande vid realskolor, högre kommunala skolor, högre allmänna
läroverk samt seminarierna måtte utgå i form av en lönegrad.
Flick- och samskolelärarnas riksförbund har funnit det önskvärt, att samma
värdering som tidigare får gälla för gymnastiklärarnas plikter i samband
med frilufts- och idrottsverksamheten.

Svenska stadsförbundet har funnit nedsättningen av vissa gymnastiklärares
undervisningsskyldighet såsom en kompensation för bortfall av tidigare
utgående ersättning för friluftsverksamheten mindre lyckad. Förbundet
har vidare bestämt avstyrkt, att lärare i teckning, musik och gymnastik
vid »övriga skolformer» placeras i högre lönegrad än folkskollärare
och har för egen del stannat för en inplacering av dessa lärare i Ca 21.

Teckningslärarnas riksförbund slutligen anser att teckningslärare vid
högre allmänna läroverk, realskolor, kommunala mellanskolor och flickskolor
samt högre folkskolor böra placeras i Ca 23. I princip borde även
teckningslärarna vid folkskolorna hänföras till sistnämnda lönegrad. Förbundet
har dock tills vidare ansett sig böra godtaga den av de sakkunniga
föreslagna lönegraden Ca 22.

Hushållsgöromål. Förslaget om inplacering av ordinarie lärare
i hushållsgöromål vid statens skolköksseminarium i Ca 25 tillstyrkes av
skolöverstyrelsen. För samtliga övriga kategorier föreslår överstyrelsen placering
i Ca 21.

Statskontoret — som i likhet med de sakkunniga i princip funnit det motiverat,
att lärare i hushållsgöromål, kvinnlig slöjd och manlig slöjd hänföras
till något lägre löneläge än lärare i teckning, musik och gymnastik
__tillstyrker, att lärarinnor i hushållsgöromål vid statens skolköksseminarium
erhålla samma löneställning som övningslärare i teckning, musik

78

Kungl. Maj.ts proposition nr 136.

och gymnastik vid folk- och småskoleseminarierna eller enligt statskontorets
förslag Ca 24. Vad angår övriga lärare i hushållsgöromål samt lärare i
slöjd, med undantag för sådana lärare vid seminarierna, har statskontoret
icke funnit tillräckliga skäl för en differentiering i enlighet med de sakkunnigas
förslag. Icke heller har ämbetsverket övertygats om det berättigade
i att placera lärarinnor i hushållsgöromål, vilka vid sidan av sina kontanta
löneförmåner skulle äga åtnjuta fri kost i samband med de praktiska
övningarna, två lönegrader högre än lärarinnor i kvinnlig slöjd. Mera tillfredsställande
skulle enligt statskontorets mening vara, om samtliga ifrågavarande
lärarinnor hänfördes till samma lönegrad som lärare i manlig
slöjd med högre kompetens vid andra skolformer än folkskoleseminarier,
eller i enlighet med de sakkunnigas förslag Ca 18.

För lärarinnor i hushållsgöromål har allmänna lönenämnden funnit arbetsuppgifternas
art och omfattning kunna åberopas som skäl för en förhöjning
av den föreslagna normallönegraden Ca 18.

Överstyrelsen för yrkesutbildning har funnit den föreslagna lönegradsplaceringen
för lärarinnor i kvinnlig slöjd och hushållsgöromål väl låg.
Förslaget innebure bl. a., att, där fyllnadstjänstgöring skulle fullgöras vid
anstalt för yrkesundervisning, denna tjänstgöring komme alt i lönehänseende
kompenseras lägre än motsvarande tjänstgöring i samma ämnen vid
heltidsanställning i flertalet skolor för yrkesundervisning. Den värdesättning
av det husliga arbetets betydelse, som härvid kommit till uttryck i
förslaget, syntes även kunna komma att menligt inverka på rekryteringen
inom yrkesområdet.

Svenska seminarielärarföreningen hemställer, att ordinarie lärarinnor i
hushållsgöromål vid seminarierna måtte placeras i lönegrad Ca 22 med hänsyn
till den utomordentliga samhällsekonomiska betydelsen av den undervisning,
som dessa lärarinnor meddelade.

Statsläroverkens rektorsförening har framhållit vikten av att lärarna i
kvinnlig slöjd och hushållsgöromål icke erhålla så väsentligt nedsatta löner,
som enligt sakkunnigförslaget ej sällan skulle bliva fallet. Härvid ha särskilt
understrukits lärarnas omfattande utbildning, den stora nationalekonomiska
betydelsen av undervisningen i dessa ämnen, den teoretiska undervisningen
samt konkurrensen om arbetskraften. Uttalande av liknande innebörd
har gjorts av kommunala mellanskolornas rektorsförening, som förordar
en inplacering av skolkökslärarinnorna i Ca 21. Någon löneskillnad
för lärare vid kommunala flickskolor och övriga skolor syntes icke motiverad.
Praktiska mellanskolornas och högre folkskolornas lärarförening föreslår,
att hithörande lärare vid skolor inom föreningens verksamhetsområde
hänföras till Ca 20.

Flick- och samskolelärarnas riksförbund har framhållit önskvärdheten
av att skolköks- och slöjdlärarinnornas lönesättning upptages till ny omprövning
samt att lönerna härvid icke utmätas enligt principen om ett mellanläge
mellan uppenbart underhaltiga och i och för sig såsom fullt skäliga
ansedda löner utan med hänsyn till arbetsuppgifternas verkliga värde

79

Kungi. Maj.ts proposition nr 136.

för elevernas utbildning och fostran. Att stora grupper av slöjdlärarinnor
hittills varit underbetalade finge sålunda icke bli ett skäl för att ge kåren
i dess helhet en sämre löneställning än vad som eljest vore skäligt.

Svenska landskommunernas förbund har icke funnit det bärande, att
skolkökslärarinnorna hänföras till lägre löneställning än folkskollärarinnor,
särskilt som man från landskommunalt håll redan tidigare icke varit
främmande för tanken, att i lönehänseende jämställa dessa lärarkategorier.

Svenska skolkökslärarinnornas förening är av den uppfattningen, att det
är fullt motiverat och berättigat, att inom folk- och fortsättningsskolor lärarinnorna
i hushållsgöromål i lönehänseende jämställas med folkskollärare
och att inom övriga skolformer med undervisning i ämnet på det grundläggande
stadiet lärarinnorna erhålla en motsvarande lönegradsplacering. Föreningen
yrkar således, att de lärarinnor, som av de sakkunniga hänförts till
Ca 18, uppflyttas till Ca 21. Vidare hemställes, att lärarinnor i hushållsgöromål
vid folkskoleseminarier med kvinnliga elever och vid småskoleseminarierna
placeras i Ca 22.

Styrelsen för Göteborgs skolköksseminarium håller före, att ett godtagande
av de sakkunnigas förslag till lönegradsplacering av skolkökslärarinnorna
skulle kunna leda till försämrad rekrytering av denna lärarkategori.
Styrelsen ville därför hävda, att en grundlig omprövning av den föreslagna
lönegradsplaceringen för lärarinnorna i hushållsgöromål vore i hög grad påkallad
särskilt med hänsyn till den placering, som föreslagits för lärare i
teckning, musik och gymnastik.

Tjänstemännens centralorganisation slutligen har framhållit, att lärarna i
hushållsgöromål borde beredas en mera tillfredsställande lönegradsplacering
än den de sakkunniga föreslagit.

Kvinnlig slöjd. Skolöverstyrelsen har anmält, att i en hel del av
de till styrelsen inkomna yttrandena de sakkunnigas förslag om inplacering
av här avsedda lärare vid kommunal flickskola och statens normalskola i
Ca 18 och vid övriga skolformer i Ca 16 varit föremål för kritik. För sin
del tillstyrker överstyrelsen, att förevarande befattningshavare vid kvinnligt
folkskoleseminarium, småskoleseminarium och statens skolköksseminarium
placeras i Ca 23. För samtliga övriga grupper utom för lärarinnor med
mindre tillfredsställande kompetens föreslås Ca 20 och för de undantagna
lärarinnorna Ca 16.

Statskontoret förordar, att lärare i slöjd vid seminarierna hänföras till
samma lönegrad som lärare i teckning, musik och gymnastik vid högre allmänt
läroverk, eller Ca 22. För övriga hithörande lärare föreslår statskontoret,
i överensstämmelse med vad som i det föregående anförts under rubriken
hushållsgöromål, lönegrad Ca 18.

Allmänna lönenämnden har funnit, att ämnena kvinnlig slöjd och manlig
slöjd i lönehänseende böra vara i princip jämställda. Samma uttalande har
gjorts av federationen Sveriges allmänna folkskollärarförening, övningslärarorganisationerna
samt tjänstemännens centralorganisation. Överstyrelsen

80

Kungl. Maj.ts proposition nr 136.

för yrkesutbildning har, såsom angivits under rubriken hushållsgöromål,
funnit löneställningen för här avsedda lärarinnor vara för lag.

Svenska seminarielärarf öreningen har ansett, att slöjdlärarna med hänsyn
till lönegradsplaceringen icke vederfarits full rättvisa. Föreningen hemställer,
att ordinarie lärare i kvinnlig slöjd vid seminarierna — i likhet
med lärare i teckning, musik och gymnastik — placeras i lönegrad Ca 25,
därest de ha med lärarutbildningen att göra, samt ordinarie lärarinna i
kvinnlig slöjd vid manligt seminariums övningsskola i Ca 20. Kommunala
mellanskolornas rektorsförening har funnit en inplacering av huvuddelen
lärarinnor i handarbete i Ca 20 fullt motiverad. Praktiska mellanskolornas
och högre folkskolornas lärarförening föreslår, att hithörande lärare vid
skolor inom föreningens verksamhetsområde hänföras till Ca 20.

Svenska stadsförbundet har ansett, att den lägre placeringen av lärare i
kvinnlig slöjd, lönegrad Ca 13, hör angivas i tjänsteförteckningen på motsvarande
sätt som skett för lärare i manlig slöjd.

Sveriges slöjdlärarinneförening håller före, att de genom statsmakternas
beslut tidigare fastställda lönegraderna för slöjdlärarinnor vid kommunala
flickskolor, statens normalskola, högre allmänna läroverk, kommunala mellanskolor,
högre folkskolor och liknande skolformer ej böra sänkas. Föreningen
vill vidare starkt understryka lämpligheten av att lärarna i husligt
arbete likställas i lönehänseende. I konsekvens härmed har föreningen föreslagit,
att slöjdlärarinna vid nyssnämnda skolformer placeras i Ca 20 samt
lärarna vid folk- och fortsättningsskolor i Ca 20 eller övergångsvis i Ca 18.
Motivet för sistnämnda förslag vore bl. a., att föreningen ansåge, att den
aktuella löneregleringen borde anses som ett provisorium, som kunde behöva
omprövas efter det 1946 års skolkommission och utredningen rörande utbildningen
på det husliga arbetets område slutfört sina uppdrag. Vidare uttalar
föreningen rörande behörighetsvillkoren för slöjdlärarinnor följande.

De sakkunniga anse, att efter reglementets ikraftträdande fordringar för
erhållande av ordinarie tjänst skola vara tvåårigt seminarium. De sakkunnig
tyckas ha förbisett, att tvåårigt seminarium för slöjdlärarinnor inrättades
så tidigt som 1922 i Stockholm. Slöjdlärarinneföreningen anser, att vid
löneregleringens genomförande fast anställd slöjdlärarinna som innehar avgångsbetyg
från fackseminarium skall, oavsett utbildningstidens längd, placeras
i samma lönegrad som de slöjdlärarinnor, vilka genomgått tvåårigt
seminarium.

De sakkunnigas uttalande angående behörighetskraven synes även innebära,
att en fastare anställd slöjdlärarinna, som haft en tjänstgöring av viss
omfattning skulle — även om hon saknade fackutbildning över huvud taget
— efter det skolöverstyrelsen medgivit vederbörande behörighet erhålla
t. o. m. ordinarie anställning. Slöjdlärarinneföreningen har förståelse för
att viss hänsyn bör tagas även till denna kategori, men föreningen anser
det icke riktigt, att dessa, vilka helt sakna seminarieutbildning, skola få
ordinarie anställning. I de speciella fall, som här kunna komma i fråga, anser
föreningen den extra ordinarie anställningsformen fullt tillräcklig.

Manlig slöjd. De sakkunnigas argument, att slöjdlärarbanan måste
göras så pass lönande, att den kan draga till sig skickliga yrkesmän och

81

Kungl. Maj.ts proposition nr 136.

betala de kostnader dessa måst nedlägga på att skaffa sig erforderliga pedagogiska
insikter, tyder enligt skolöverstyrelsens mening på behov av högre
lönegradsplaceringar än de sakkunniga föreslagit, överstyrelsen tillstyrker
inplacering i Ca 23 vid manligt folkskoleseminarium men föreslår, att övriga
lärare med högre kompetens placeras i Ca 20. Därigenom skulle dessa
lärare komma i samma lönegrad, som överstyrelsen föreslagit för fullt
kompetenta seminarieutbildade lärare i kvinnlig slöjd. De manliga lärarna
med lägre kompetens syntes lämpligen böra placeras i två lönegrader lägre,
dvs. i Ca 18. Kompetenskraven borde vara sådana, att lärarna icke kunde
anses ha erhållit en för hög placering i jämförelse med de lärare i kvinnlig
slöjd, som med hänsyn till icke fullständig seminarieutbildning föreslagits
till inplacering i Ca 16.

Statskontoret förordar, att lärare i slöjd vid seminarierna hänföras till
samma lönegrad som lärare i teckning, musik och gymnastik vid högre
allmänt läroverk, eller Ca 22. För övriga hithörande lärare föreslår statskontoret,
i överensstämmelse med vad som i det föregående anförts under
rubriken hushållsgöromål, lönegrad Ca 18. Lärare i manlig slöjd med
lägre kompetens borde så som de sakkunniga föreslagit inplaceras i Ca 16.

Såsom i det föregående nämnts har allmänna lönenåmnden funnit ämnena
kvinnlig och manlig slöjd böra i lönehänseende i princip jämställas.
Vad angår lönegradsplaceringen av lärarna i manlig slöjd borde emellertid
med ett slutligt ställningstagande anstå, till dess att deras utbildningsförhållanden
ordnats på ett tillfredsställande sätt.

Huruvida lönegradsplaceringen för lärare i manlig slöjd kunde anses
lämpligt avvägd med hänsyn till dessa lärares arbetsuppgifter, har undandragit
sig överstyrelsens för yrkesutbildning bedömande. Ur synpunkten
att åstadkomma en god rekrytering av kåren genom förvärv av skickliga
yrkesmän, syntes emellertid denna placering vara väl låg.

Svenska seminarielärarföreningen hemställer, att ordinarie lärare i manlig
slöjd vid seminarium måtte placeras i lönegrad Ca 25 därest de ha med
lärarutbildningen att göra. Föreningen har därvid icke närmare ingått på
frågan, om den av de sakkunniga föreslagna planen för förvärvande av den
»högre» kompetensen verkligen är den för en seininarielärare i slöjd lämpligaste.
Härom anföres vidare:

Styrelsen är av den uppfattningen, att tyngdpunkten i utbildningen bör
förskjutas från det yrkestekniska momentet till det pedagogiska och får
måhända i annat sammanhang anledning att närmare ingå på detta problem.
För en på detta sätt lagd utbildning blir emellertid den erforderliga
tiden ingalunda kortare än för det av de sakkunniga antydda. Samtliga
ordinarie lärare i manlig slöjd vid seminarierna äro — på ett enda undantag
när — även examinerade folkskollärare. För utvecklingen av den pedagogiska
sidan av slöjden har detta förhållande utan tvivel haft eu gynnsam
inverkan, och del får nog anses önskvärt, att slöjdlärarbefattningarna även
i fortsättningen besättas med personer, som avlagt folkskollärarexamen.
För att stimulera slöjdintresserade folkskollärare att meritera sig även för
slöjdlärartjänst är det därför av största vikt, att lönegradsplaceringen inte
blir för låg.

(i Iiihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 136.

Kungl. Maj.ts proposition nr 136.

82

Statsläroverkens rektorsförening har understrukit, att utbildningen av
lärare i manlig slöjd är heterogen och bristfällig, varför den snarast borde
omorganiseras och förbättras, särskilt med hänsyn till att ämnet sannolikt
komine att i allt större utsträckning bli obligatoriskt.

Kommunala mellanskolornas rektorsförening och praktiska mellanskolornas
och högre folkskolornas lärarförening förorda lönegrad Ca 20 för
lärare i manlig slöjd med högre kompetens. För lärare med lägre kompetens
föreslår lärarföreningen lönegrad Ca 18.

Slöjd- och yrkeslärarnas riksförbund har framhållit, att det stora flertalet
slöjdlärare tillägnat sig en gedigen utbildning trots saknaden av en
statlig utbildningsanstalt, en utbildning, som i många fall låge betydligt
högre än de kompetensfordringar de sakkunniga föreslagit som behörighetskrav
för lärare med särskilt god kompetens. Med hänsyn bl. a. härtill har
förbundet funnit det synnerligen motiverat, att lärare i manlig slöjd med
särskilt god kompetens, vid »övriga skolformer» placeras i lönegrad Ca 19
som ordinarie. Den av de sakkunniga föreslagna differentieringen har riksförbundet
ansett sig kunna godtaga som en övergångsform intill dess frågan
om slöjdlärarnas utbildning på ett tillfredsställande sätt ordnats. Slöjdlärare
med lägre kompetens borde tills vidare placeras lägst i Ca 17.

Extra ordinarie lärare. Skolöverstyrelsen har funnit, att de
sakkunniga anfört synnerligen bärande skäl för en förmånlig placering av
de extra ordinarie lärarna, och föreslår därför, att dessa lärare placeras vid
lärarutbildningsanstalterna på sätt de sakkunniga föreslagit två lönegrader
och i övrigt en lönegrad under de ordinarie. Statskontoret anser, att de sakkunniga
anfört vägande skäl för att övningslärarna såsom extra ordinarie
böra erhålla något bättre löneställning i förhållande till ordinarie övningslärare
än extra ordinarie ämneslärare och folkskollärare i förhållande till
ordinarie sådana lärare. Emellertid finge beaktas, att 1944 års personalutredning
fått i uppdrag att utreda frågan om en befordringsgång för ämneslärare.
I avvaktan härpå ansåge sig statskontoret icke kunna tillstyrka de
sakkunnigas förslag. Ämbetsverket förordade i stället, att extra ordinarie
övningslärare tills vidare genomgående placerades två lönegrader lägre än
motsvarande ordinarie lärare.

Vad de sakkunniga anfört i fråga om relationen mellan de ordinarie och
de extra ordinarie övningslärarnas avlöning har i princip icke föranlett
någon erinran från allmänna lönenämnden.

Beträffande förslaget om de extra ordinarie lärarnas placering en lönegrad
lägre än de ordinarie anser svenska stadsförbundet det kunna ifrågasättas,
om de av de sakkunniga anförda skälen för att ställa övningslärarna
bättre än ämnes- och folkskollärare äro tillräckligt bärande.

Departementschefen. Vad rör de allmänna principerna för lönegradsplacering
av övningslärarna ha lärarlönesakkunniga, såsom framgår av den lämnade
redogörelsen, funnit en omprövning i hela dess vidd av löneställningsfrågan
vara motiverad. De sakkunniga ha sålunda vid sina ställningstagan -

Kungl. Maj.ts proposition nr 136.

83

den icke ansett sig bundna av tidigare gällande placeringar för övningslärarna.
Vägledande för förslagen har i stället varit lönegradsplaceringen för
ämneslärarna vid de allmänna läroverken och de högre kommunala skolorna
samt folkskolans lärare. Betydelse har vidare tillmätts arten och omfattningen
av övningslärarnas tjänstgöring, utbildningstidens längd samt studiekostnaderna.
Vidare ha de sakkunniga ansett samma lönegradsplacering
böra tillämpas för lärare i samma ämne vid olika skolformer, om lärjungarna
tillhöra samma åldersstadium, men med möjlighet till högre lönegradsplacering,
om lärjungarna i en skolform representera högre åldersstadium.
Slutligen ha de sakkunniga fäst visst avseende vid det förhållandet, att övningslärarna
i relativt stor utsträckning uppbära avlöningsförmåner, som
överstiga de lönebelopp, som utgå i vederbörlig lönegrad. Med utgångspunkt
från dessa principer ha de sakkunniga framlagt förslag till lönegradsserier
för de olika övningslärarkategorierna, vilka i förhållande till hittills tillämpade
löneställningar innebära icke blott oförändrade eller höjda löneställningar
utan även i vissa fall lönegradssänkningar.

Från flertalet remissmyndigheters sida, och därvid främst från personalhåll,
har hävdats, att sänkning av hittills gällande lönegradsplaceringar för
övningslärarna icke borde förekomma, bl. a. av skälighetshänsyn och därför
att lönegradssänkningar kunde befaras leda till en försämrad rekrytering av
de olika övningslärarbanorna. Vidare har i remissyttrandena genomgående
framhållits, att en differentiering av övningslärarna i lönehänseende alltefter
lärjungarnas åldersstadium icke borde komma till stand med hänsyn
till dels att det kunde ifrågasättas om undervisningen på ett högre åldersstadium
generellt vore mera krävande och ansvarsfull än på ett lägre stadium
och dels att införandet av ett sådant system kunde medföra att de
sämre avlönade tjänsterna bleve passagetjänster, vilket från skolsynpunkt
av skilda skäl vore mindre lämpligt. Vissa myndigheter, däribland allmänna
lönenämnden, har anfört, att de sakkunniga icke fullt konsekvent lyckats
tillämpa ifrågavarande princip. Myndigheternas och personalorganisationernas
yttranden utmynna i regel i förslag om oförändrade eller höjda löneställningar
för de skilda övningslärarkategorierna.

För egen del anser jag i likhet med de sakkunniga, att frågan om övningslärarnas
lönegradsplacering måste upptagas till omprövning i hela dess vidd,
utan större hänsynstagande till tidigare gällande placeringar. Att så sker är
nödvändigt främst med hänsyn till att det nu gäller att under ett enhetligt
avlöningsreglemente inordna ett flertal övningslärargrupper med sinsemellan
mycket skiftande anställnings- och avlöningsförhållanden. Jag anser det
vidare vara naturligt, att en sådan omprövning kan leda till förslag, innebarande
icke blott bibehållande eller höjning av gällande lönegradsplaceringar,
utan även på vissa punkter lönegradssänkningar. Jag finner det emellertid
förklarligt, att de framlagda förslagen om lönegradssänkningar framkallat
uluslkänslor främst på personalhåll och att farhågor yppats för att ett genomförande
av förslagen skulle kunna leda till försämrade rekryteringsmöjligheter.
Att jag trots detta i huvudsak anser mig kunna bilrada de sakkunnigas
förslag beror i första band pa följande faktorer.

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

De lönegradssänkningar varom här är fråga kunna knappast betraktas
såsom lönegradsnedflyttningar i vanlig bemärkelse, karakteriserade av eu
relativ försämring av löneinkomsten för en grupp tjänster vid jämförelse
med i lönehänseende tidigare jämställda grupper. De tjänster som här föreslås
till lönegradsnedflyttning — bl. a. vissa tjänster vid de allmänna läroverken
och de högre kommunala skolorna — ha nämligen tidigare endast i
mindre utsträckning varit förenade med full tjänstgöring, vilket inneburit
att vederbörande tjänstinnehavare endast i ett mindre antal fall åtnjutit det
lönebelopp, som tillkommer heltidstjänstgörande befattningshavare i samma
lönegrad. Vid ett genomförande av de i det föregående tillstyrkta organisationsförslagen
komma dessa olägenheter att avsevärt minskas. Samtliga ordinarie
tjänster komma således, samtidigt som deras antal ökas, att i fortsättningen
vara förenade med full tjänstgöring. Även för den icke-ordinarie
personalen komma väsentliga förbättringar att vidtagas i form av ökat antal
veckotimmar med åtföljande högre löneinkomst. Ett närmare studium av
det av de sakkunniga framlagda statistiska materialet rörande resultatet av
den företagna provorganisationen visar sålunda bland annat, att under läsåret
1944/45 av 2 042 övningslärartjänster vid de högre skolformerna endast
13 % voro förenade med en undervisningsskyldighet om 30 eller flera
veckotimmar, 32 % av tjänsterna hade 15—29 veckotimmar, medan mer
än hälften eller 55 % voro förenade med en undervisningsskyldighet om
mindre än 15 veckotimmar. Av de enligt provorganisationen för samma läsår
redovisade 1 684 tjänsterna skulle åter 41 % få 30 veckotimmar eller
mera, 24 % mellan 15 och 19 veckotimmar och endast 35 % mindre än
15 veckotimmar. Jag får sålunda med skärpa understryka, att ett genomförande
av sakkunnigförslaget, trots de förordade lönegradssänkningarna,
för det stora flertalet övningslärare kommer att innebära förbättringar
såväl i fråga om anställnings- som avlöningsförhållanden. Att under sådana
omständigheter tillmäta de uttalade farhågorna för ett försämrat
rekryteringsläge avgörande betydelse kan jag icke finna vara motiverat.
Jag håller vidare före, att lönegradsplaceringen av övningslärarna tidigare
i viss mån varit beroende av den synpunkten, att de i många fall
låga timtalen å övningslärartjänsterna rättvisligen borde föranleda en
viss kompensation i form av relativt hög lönegradsplacering. Då emellertid
de nu föreslagna lönegradssänkningarna komma att innebära en i förhållande
till andra befattningskategorier relativ lönesänkning endast för övningslärartjänster,
vilka redan tidigare varit förenade med mera omfattande
undervisningsskyldighet och sålunda i lönehänseende varit väl tillgodosedda,
kan jag ej heller finna billighetsskäl tala för att sänkningar överhuvud
taget icke böra vidtagas.

Att lönegradsplaceringen av övningslärarna måste ställas i viss relation
till utbildningstidens längd synes mig vara ofrånkomligt. Liksom de sakkunniga
får jag emellertid understryka, att varje tendens till en förlängning
av de redan nu långa utbildningstiderna för olika kategorier övningslärare
i huvudsakligt syfte att få till stånd en höjning av lönegradsplace -

85

Kangl. Maj.ts proposition nr 136.

ringen måste bestämt tillbakavisas. Även de övriga av de sakkunniga framlagda
principerna för övningslärarnas lönegradsplacering kan jag i huvudsak
lämna utan erinran. Jag är dock väl medveten om att stora svårigheter
föreligga för en rättvis avvägning av de olika synpunkterna och får särskilt
framhålla, att förslaget om differentiering av övningslärarnas löneställning
alltefter lärjungarnas åldersstadium kunnat ingiva viss tveksamhet. Erinringar
härutinnan ha även framställts i remissyttrandena. De andra alternativ
till frågans lösning som erbjuda sig anser jag mig emellertid icke
kunna förorda. Att såsom från flera håll föreslagits placera huvuddelen övningslärare,
således även de hittills i regel mycket lågt avlönade övningslärarna
vid folkskolan, i samma lönegrader, som de för övningslärarna vid
de allmänna läroverken och högre kommunala skolorna nu gällande, finner
jag sålunda uteslutet såväl av ekonomiska skäl som med hänsyn till de återverkningar
i form av krav på förbättrade löneställningar från andra lärarkategorier,
som en sådan lönesättning otvivelaktigt skulle medföra. Att å
andra sidan i avsevärt större utsträckning än de sakkunniga föreslagit anpassa
lönegradsplaceringen för övningslärarna vid de högre skolformerna
ned mot rådande genomsnittslöneläge för folkskolans övningslärare finner
jag av naturliga skäl likaledes ogörligt. Med hänsyn till dessa förhållanden
har jag ansett mig i huvudsak kunna godtaga de sakkunnigas förslag även
i denna del.

Jag övergår härefter till att redogöra för mitt ställningstagande till de
sakkunnigas detalj förslag rörande lönegradsplacering av de olika kategorierna
ordinarie övningslärare.

Vad först beträffar övningslärarna i teckning, musik och gymnastik anser
jag i likhet med de sakkunniga, att dessa lärare även i fortsättningen
böra jämställas i lönehänseende. Jag ansluter mig vidare till förslaget om
placering av lärarna vid folk- och småskoleseminarierna i 25 lönegraden
samt lärarna vid högre allmänna och högre tekniska läroverk i lönegrad
Ca 23. Lärarna vid övriga skolformer ha av de sakkunniga föreslagits till
inplacering i 22 lönegraden, eller en lönegrad högre än folkskollärare i skolor
med 39 veckors läsår. Detta förslag anser jag mig icke kunna tillstyrka.
En sådan placering måste nämligen anses otillfredsställande särskilt med
hänsyn till att folkskolläraren, vilket även de sakkunniga vitsordat, har det
mer ansvarsfulla arbetet och utan tvivel också den större arbetsbördan. Även
andra av mig i det föregående åberopade skäl gör en sådan placering olämplig.
För egen del får jag förorda, att här avsedda lärare hänföras till 21 lönegraden.
Att placera lärarna vid fristående realskolor, högre kommunala skolor
och läroanstalter för blinda och dövstumma i 22 och endast folkskolans
lärare i 21 lönegraden anser jag icke höra ifrågakomma med hänsyn
främst till att härigenom skulle skapas en lönegradsserie omfattande
ej mindre än tre intilliggande lönegrader, vilket av olika skäl måste anses
mindre lämpligt. Erinras må vidare, att de sakkunniga själva ursprungligen
tänkt sig två lönegraders skillnad mellan hithörande lärare å ena sidan vid

86

Kungl. Maj.ts proposition nr 136.

de allmänna läroverken och å andra sidan vid övriga skolformer, vilka lärarkategorier
sålunda skulle ha placerats i lönegraden A 20 respektive A 18.
Sedermera hade emellertid den mellanliggande lönegraden slopats och de
sakkunniga ansett sig böra acceptera denna konsekvens av det förändrade
lönesystemet.

Tillräckliga skäl för uppflyttning till 24 lönegraden, på sätt skolöverstyrelsen
föreslagit, av läraren i musik vid institutet och folkskolan för blinda
å Tomteboda anser jag icke föreligga.

Vad slutligen rör den hittills till vissa gymnastiklärare utgående ersättningen
för arbetet med friluftsverksamheten finner jag det såväl av den förebragta
utredningen som av vad remissmyndigheterna anfört klart framgå,
att några skäl för att fortsättningsvis bibehålla gymnastiklärarna vid denna
förmån icke föreligga. Jag anser därför, att denna särskilda ersättning icke
längre bör utgå. Däremot anser jag mig kunna biträda de sakkunnigas förslag
om viss kompensation för bortfallet av sagda förmån i form av nedsättning
av undervisningsskyldigheten vid de skolformer där ersättningen hittills
utgått.

I likhet med de sakkunniga och huvuddelen remissmyndigheter anser jag
att övningslärarna i hushållsgöromål, kvinnlig slöjd samt manlig slöjd böra
placeras i lägre löneställning än lärarna i teckning, musik och gymnastik.
För förstnämnda tre lärarkategorier ha hittills vid de olika statliga och
kommunala skolformerna, med undantag för seminarierna samt folkskolorna,
tillämpats enhetliga lönegradsplaceringar. Lärarlönesakkunniga ha
i sitt förslag till lönegradsplacering av dessa lärare frångått denna ordning
och genomsnittligt placerat lärarna i hushållsgöromål i något högre löneställning
än lärarna i manlig slöjd, vilka i sin tur erhållit en något förmånligare
placering än lärarinnorna i kvinnlig slöjd. De i remissutlåtandena avgivna
förslagen åter, syfta genomgående till att få samtliga här avsedda
tre lärarkategorier, eller åtminstone slöjdlärare och slöjdlärarinnor, jämställda
i lönehänseende. För egen del är jag väl medveten om de stora svårigheter
— förorsakade främst av de olika grunder för löneavvägningen, som
hittills tillämpats vid å ena sidan de allmänna läroverken och de högre
kommunala skolorna och å andra sidan folkskolorna — som mött de sakkunniga
att vid uppgörandet av sitt förslag bibehålla hittillsvarande löneparitet.

Vad först rör lärarinnorna i hushållsgöromål har från vissa håll föreslagits,
att dessa lärarinnor, såsom redan i viss mån skett, skola i lönehänseende
jämställas med folkskollärarinnor och sålunda placeras i lönegrad Ca
21. På av de sakkunniga anförda skäl kan jag icke biträda detta förslag.
Lärarlönesakkunniga ha såsom normallönegrad för skolkökslärarinnorna
föreslagit lönegrad Ca 18. Även om denna löneställning ur vissa synpunkter
kan förefalla väl låg ansluter jag mig på den av de sakkunniga anförda
motiveringen till förslaget. Även i övrigt finner jag mig kunna förorda de
av lärarlönesakkunniga föreslagna löneställningarna för lärarinnorna i hushållsgöromål,
även om viss tvekan kan råda om huruvida tillräckliga motiv

87

Kungi. Maj:ts proposition nr 136.

föreligga för att hänföra lärarinnorna vid statens skolköksseminarier till så
hög löneställning som lönegrad Ca 25. Jag får härutinnan erinra om allmänna
lönenämndens uttalande angående den föreslagna tjänsteförteckningens
ojämna uppbyggnad.

Vad angår slöjdlärarinnorna må erinras, att löneställningen för dessa lärarinnor
vid folkskolan i ett stort antal fall synes hava avvägts under hänsynstagande
till den för småskollärarinnorna gällande lönegradsplaceringen (Ca
13). I betraktande härav finner jag det uteslutet att högre löneställningar
än de av de sakkunniga föreslagna fastställas för slöjdlärarinnorna.

Lärarlönesakkunniga ha föreslagit, att för placering i 16 lönegraden av
lärarinnorna i kvinnlig slöjd vid folk- och fortsättningsskolorna skall,
liksom av övriga slöjdlärarinnor, krävas genomgång av tvåårig seminarieutbildning.
Härutöver föreslå de sakkunniga, med hänsyn till att vid de
nämnda skolformerna finnes ett ej obetydligt antal slöjdlärarinnor med
mindre omfattande utbildning, vissa övergångsbestämmelser i huvudsak innebärande,
att lärarinna med mindre tillfredsställande kompetens skall placeras
i Ca 13. Detta förslag har av Sveriges slöjdlärarinneförening tolkats så,
att lärarinnor som genomgått slöjdlärarinneutbildning av tidigare gällande
omfattning, 1 7* eller 1 år, alltid skulle hänföras till den lägre lönegraden.
Slöjdlärarinneföreningen synes emellertid icke ha beaktat ett av de sakkunniga
föreslaget övergångsstadgande, att lärarinna med sådant avgångsbetyg
från fackseminarium, som medför rätt till lönetursberäkning, skall oavsett
utbildningstidens längd vara behörig att söka och innehava ordinarie tjänst.
Såsom framgår av de sakkunnigas förslag till avlöningsregleinente, skall sådan
lärarinna placeras i lönegraden Ca 16. Jag anser mig för den skull kunna
ansluta mig till de av de sakkunniga föreslagna övergångsbestämmelserna
i detta hänseende.

Vad slutligen rör lärarna i manlig slöjd skulle möjligen, såsom de sakkunniga
och även allmänna lönenämnden uttalat, avsaknaden av ordnad
lärarutbildning eller några fastställda behörighetsvillkor kunna tala för ett
uppskov med dessa lärares definitiva lönegradsplacering. Med hänsyn till
önskemålet att snarast bringa fastare ordning i övningslärarnas anställningsoch
avlöningsförhållanden anser jag mig emellertid icke böra förorda sadant
uppskov, utan ansluter jag mig i denna del helt till sakkunnigförslaget, såväl
i fråga om lönegradsplacering som i fråga om kompetensfordringar.

Efterföljande tabell utvisar de ordinarie övningslärarnas lönegradsplacering
enligt nu gällande bestämmelser, de sakkunnigas förslag och det förslag,
som jag i det föregående framlagt. (Nuvarande löneställningar ha i
tabellen översatts till fr. o. in. den 1 juli 1947 gällande lönegradsnummer.)

88

Kungl. Maj.ts proposition nr 136.

Tjänster

teckning, musik och gymnastik med lek och
idrott

Nuläget

De sak-kunniga

Departe-

mentschefen

vid folk- och småskoleseminarierna ......

24

25

25

vid högre allmänt läroverk ........

23

23

23

vid högre tekniskt läroverk.......

vid fristående realskolor, högre kommunala
skolor och läroanstalterna för blinda och

23

23

dövstumma ..............

23

22

21

vid folk- och fortsättningsskolan ....

hushållsgöromål

22

21

vid statens skolköksseminarium ......

vid kvinnligt folkskoleseminarium, småsko-leseminarium, kommunal flickskola och

23

25

25

statens normalskola ...........

vid allmänna läroverk, kommunala och
praktiska mellanskolor och högre folk-

20

20

20

skolor ................

20

18

18

vid läroanstalter för blinda och dövstumma

19

18

18

vid folk- och fortsättningsskolan ........

kvinnlig slöjd

vid kvinnligt folkskoleseminarium, småsko-

18

18

leseminarium ...............

22

23

23

vid statens skolköksseminarium.......

vid kommunal flickskola och statens nor-

20

23

23

malskola ...............

vid allmänna läroverk och manligt semina-

20

18

18

riums övningsskola .........

20

16

16

vid läroanstalter för dövstumma ....

19

16

16

vid folk- och fortsättningsskolan ....

manlig slöjd

—

16

16

vid manligt folkskoleseminarium .....

vid kvinnligt seminariums övningsskola,
allmänna läroverk och högre kommuna-la skolor

22

23

23

högre kompetens ............

20

18

18

lägre kompetens ..........

vid folk- och fortsättningsskolan

20

16

16

högre kompetens ...........

—

18

18

lägre kompetens ...........

—

16

16

89

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

De sakkunniga ha i princip föreslagit, att de extra ordinarie övningslärarna
skola placeras en lönegrad under normallönegraden för motsvarande
ordinarie övningslärare. Då extra ordinarie lärartjänst i läroämne i allmänhet
är placerad två lönegrader under motsvarande ordinarie tjänst,
innebär sakkunnigförslaget, att övningslärarna i förevarande hänseende
skola erhålla en något förmånligare ställning än övriga lärarkategorier.
Detta har befunnits motiverat främst av den anledningen, att tillämpningen
vid samtliga skolformer, på sätt de sakkunniga föreslagit, av den s. k. trettiondelsregeln
för avlöningens beräkning komme att innebära en relativ försämring
av avlöningsförmånerna för vissa extra ordinarie övningslärare.

Till belysning av detta spörsmål torde få erinras, att för närvarande vid
bestämmande av avlöningen till ordinarie och extra ordinarie övningslärare
vid tjänstgöring av annan omfattning än 30 veckotimmar tillämpas olika
regler vid de statliga och de högre kommunala skolorna. Vid de statliga
skolorna tillämpas den s. k. treprocentregeln, enligt vilken lönen ökas eller
minskas med tre procent för varje veckotimme, varmed undervisningen
inom vissa gränser över- eller understiger 30 veckotimmar. Vid de högre
kommunala skolorna tillämpas den s. k. trettiondelsregeln, enligt vilken
lönen på motsvarande sätt ökas eller minskas med en trettiondel. Treprocentregeln
är förmånligare än trettiondelsregeln vid timtal lägre än 30 men
mindre förmånlig vid timtal utöver 30. De sakkunniga ha föreslagit, att i
fortsättningen trettiondelsregeln skall tillämpas vid beräkning av extra ordinarie
lärares avlöningsförmåner även vid de skolformer, där annan beräkningsgrund
nu förekommer. Förslaget har främst motiverats av nödvändigheten
av enhetliga grunder för lönernas beräknande vid de olika
av löneregleringen berörda skolorna.

Då övervägande skäl synas tala för de sakkunnigas förslag rörande övergång
till trettiondelsregeln för samtliga skolformer, anser jag mig kunna
tillstyrka de sakkunnigas förslag i fråga om de extra ordinarie övningslärarnas
lönegradsplacering. Såsom en följd av den i det föregående förordade
jämkningen i lönegradsplaceringen för ordinarie lärare i teckning,
musik och gymnastik böra extra ordinarie lärare i dessa ämnen vid samtliga
skolformer utom folk- och småskoleseminarier hänföras till lönegrad
Ce 20.

Fortsättningsskolan.

De sakkunniga. Vid fortsättningsskolan är undervisningen ofta och särskilt
på landsbygden koncentrerad till kurser på 6—8 veckor med undervisning
varje vardag. Det förekommer dock, särskilt i städerna, att en större
eller mindre del av kursen är fördelad på eu längre tidsperiod med undervisning
endast en eller annan dag i veckan. Kurserna kunna vara förlagda
såväl till den tid, varunder läsåret vid folkskolan i samma skoldistrikt pågår,
som till folkskolans ferietid. Undervisningen i fortsättningsskolan är

90

Kung!. Maj:ts proposition nr 136.

sålunda icke uppdelad på läsår på samma sätt som vid övriga skolformer,
vilka ingå i löneregleringen. I övrigt är fortsättningsskolan endast i större
skoldistrikt av sådan omfattning, att den kan bereda lärare full sysselsättning.

Av övningsämnen ingå i fortsättningsskolan praktiskt taget endast manlig
och kvinnlig slöjd samt hushållsgöromål. Vid den yrkesbestämda fortsättningsskolan
betecknas ämnena arbetskunskap. De sakkunniga ha ansett,
att ämnet arbetskunskap i detta sammanhang bör jämställas med övningsämne.

Undervisningen i manlig och kvinnlig slöjd vid fortsättningsskolan uppehälles
i stor utsträckning såsom bisyssla av folk- och småskollärare och
andra, ofta utan mera omfattande utbildning härför. Det finnes dock många
facklärare, vilka ha undervisning i dessa ämnen såsom huvudsyssla och
vilka besitta en fullgod facklig och pedagogisk utbildning. I hushållsgöromål
uppehälles undervisningen regelmässigt av facklärare med samma utbildning,
som kräves vid högre skolformer. Ett mycket stort antal av dessa
lärare har undervisningen vid fortsättningsskolan som huvudsyssla. En
mycket stor del av nämnda undervisning fullgöres nu mot timlärararvode.
Även om löneregleringen genomföres, torde enligt de sakkunnigas uppfattning
timlärararvode komma att utgå i stor utsträckning.

De sakkunniga framhålla, att vid en lönereglering för fortsättningsskolans
övningslärare deras speciella tjänstgöringsförhållanden måste beaktas. Bestämmelserna
måste utformas så, att de kunna tillämpas, oaktat något bestämt
läsår icke föreligger och tjänstgöringen vissa tidsperioder av året kan
omfatta ett större och andra tider ett lägre timtal för vecka. Slutligen måste
hänsyn tagas till att en och samma lärare ofta tjänstgör inom olika skoldistrikt
under olika tider av året samt att läraren olika år tjänstgör inom
olika skoldistrikt. Av särskild betydelse ha de sakkunniga ansett det vara
att i sa stor utsträckning som möjligt kunna bereda icke-ordinarie lärare
med tjänstgöring i olika skoldistrikt ordinarie och extra ordinarie anställning.

De sakkunniga säga sig ha eftersträvat att åstadkomma enkla och lätttillämpliga
bestämmelser för fortsättningsskolan. Reglerna ha härigenom i
vissa hänseenden blivit något summariska och för lärarna mindre gynnsamma
än vid andra skolformer. De sakkunniga ha emellertid funnit, att
det endast med dylika förenklade regler över huvud taget är möjligt att
inordna fortsättningsskolan i löneregleringen. Jämfört med nuvarande anställningsförhållanden
medför löneregleringen större fördelar för fortsättningsskolans
lärare än för andra lärare.

Undervisningsskyldigheten. Ä reglerade tjänster vid fortsättningsskolan
angives undervisningsskyldigheten nu vanligen i timmar för redovisningsår.
Ofta angives en intervall, t. ex. 1 000—1 200 timmar. Undervisningsskyldigheten
företer stora olikheter i skilda skoldistrikt, och i samma skoldistrikt
är den stundom olika för tjänster i olika övningsämnen.

91

Kunfjl. Maj:ts proposition nr 136.

Då undervisningsskyldigheten vid fortsättningsskolan icke är knuten till
visst läsår med fastställda ferier utan tjänstgöringens omfattning för vecka
kan variera under olika tidsperioder av året, kan enligt de sakkunnigas
mening undervisningsskyldigheten här icke som vid övriga i löneregleringen
ingående skolformer bestämmas till visst antal veckotimmar för läsår. De
sakkunniga förorda, att undervisningsskyldigheten vid fortsättningsskolan
angives i undervisningstimmar för redovisningsår eller för kalenderhalvår.
Härvid bör hänsyn tagas endast till faktiskt fullgjord tjänstgöring. Om undervisningen
varit inställd t. ex. på grund av helgdag, böra undervisningstimmar
för ifrågavarande dag icke få tillgodoräknas.

Då lärare anställd vid fortsättningsskola även å sin tjänst har fyllnadstjänstgöring
vid folkskolan eller annan högre skolform, som ingår i löneregleringen,
bör enligt de sakkunnigas uppfattning vid beräknande av undervisningens
omfattning varje veckotimmes undervisning under ett läsår
anses motsvara 36 undervisningstimmar. En veckotimmes undervisning under
en termin bör anses motsvara 18 veckotimmar, oavsett terminens längd.
Vid folkskolan kan det emellertid inträffa, att undervisningen i manlig och
kvinnlig slöjd samt hushållsgöromål icke pågår hela läsåret. Sådana fall
torde även eljest kunna inträffa. Vid evalvering från veckotimmar till undervisningstimmar
bör då antalet undervisningstimmar beräknas genom att
antalet veckor multipliceras med antalet veckotimmar.

För lärare anställd vid folkskolan eller högre skolform bör på motsvarande
sätt 36 undervisningstimmar vid fortsättningsskolan under ett redovisningsår
anses motsvara en veckotimme under ett läsår och 18 undervisningstimmar
under ett kalenderhalvår en veckotimme under en termin.

Enligt de sakkunnigas mening bör full tjänstgöring vid fortsättningsskola
motsvara 6 sexveckorskurser med 5 undervisningstimmar om dagen, såsom
nu ofta är fallet i hushållsgöromål, d. v. s. 1 080 timmar för redovisningsår.
Vid folkskolan skall i ett läsår å 39 veckor ingå 214 verkliga undervisningsdagar,
inräknat tid för friluftsverksamhet. Vid en undervisning av 5 timmar
om dagen uppgår alltså timtalet vid folkskolan till (5 X 214 =) 1 070
timmar för år. Det föreslagna timtalet för fortsättningsskolan svarar sålunda
ganska väl mot den faktiska tjänstgöringen vid folkskolan.

I manlig och kvinnlig slöjd vid fortsättningsskolan undervisa emellertid
lärarna ofta mer än 30 timmar i veckan. I manlig slöjd omfattar sålunda
lärarens undervisning ej sällan 36 timmar i veckan. I sådana fall skulle den
med full tjänstgöring förenade undervisningen kunna fullgöras på (1 080/36
—) 30 veckor. En så kort tidsperiod för full tjänstgöring ha de sakkunniga
ansett vara mindre lämplig och förorda, att högst 30 timmar i veckan
må inräknas i den tjänst, varå läraren har ordinarie eller extra ordinarie
anställning. Vid full tjänstgöring måste då en sådan lärare meddela undervisning
minst 36 veckor. För timmar utöver 30 under en vecka bör timlärararvode
utgå. Dessa timmar böra anses infalla i slutet av veckan, sedan
läraren fullgjort 30 timmars undervisning.

De sakkunniga ha funnit, att ordinarie lärare vid fortsättningsskolan

92

Kungl. Maj.ts proposition nr 136.

liksom ordinarie lärare vid övriga skolformer bör uppehålla heltidstjänst
och sålunda ha en undervisningsskyldighet av 1 080 timmar för varje redovisningsår.
Han bör vara garanterad lön enligt löneplanen, även om timtalet
i något fall skulle sjunka under 1 080 timmar. Vidare bör ordinarie lärare
kunna åläggas att utöver full tjänstgöring mot timlärararvode fullgöra tjänstgöring
av sådan omfattning, att den motsvarar ytterligare en sexveckorskurs,
d. v. s. 180 timmar. Sammanlagt bör alltså en sådan lärare vara
skyldig att meddela undervisning (1 080 + 180 =) 1 260 timmar. Detta
är visserligen något mer än som skulle gälla för andra skolformer men
motsvarar dock ej mer än 42 veckors tjänstgöring med 30 undervisningstimmar
i veckan.

Undervisningsskyldigheten å extra ordinarie anställning bör enligt de
sakkunnigas mening fastställas till 720 timmar för redovisningsår. Hinder
bör därvid icke möta att, om så befinnes lämpligt, fördela undervisningen
så, att exempelvis 270 timmar falla på ena halvåret och 550 timmar på
andra halvåret. De sakkunniga anföra vidare:

Liksom ordinarie lärare bör extra ordinarie lärare kunna åläggas undervisning
under 1 260 timmar för redovisningsår, dock att ersättning med
timlärararvode skall utgå för timmar utöver 1 080. Vidare bör vid bestämmande
av undervisningsskyldigheten endast 30 timmar i veckan få ingå i
den extra ordinarie anställningen. För ytterligare timmar under en vecka
bör timlärararvode utgå.

Extra ordinarie anställning vid fortsättningsskola bör liksom vid övriga
skolformer kunna avse även ett kalenderhalvår. I så fall bör undervisningsskyldigheten
omfatta lägst 360 och högst 540 timmar för halvåret och
läraren kunna åläggas att mot timlärararvode tjänstgöra ytterligare 90
timmar.

Om en lärare, som från början anställts som timlärare för tjänstgöring
exempelvis 180 timmar under ett halvår, sedermera får tjänstgöringen
i samma skoldistrikt utökad till lägst 360 veckotimmar, bör han änses ha
extra ordinarie anställning under halvåret. Lönen för under samma halvår
redan fullgjord tjänstgöring bör retroaktivt omräknas. Sådan retroaktiv
anställning som extra ordinarie lärare bör däremot icke medgivas, om
timlärare sedermera erhölle utökad tjänstgöring i annat skoldistrikt. Under
ett och samma kalenderhalvår bör lärare icke äga rätt att erhålla extra
ordinarie anställning å mer än en tjänst. Har en lärare under pågående
termin, exempelvis den 1 mars, slutat extra ordinarie anställning vid folkskola
eller högre skola, bör han icke kunna erhålla extra ordinarie anställning
vid fortsättningsskola samma kalenderhalvår, även om han därunder
skulle erhålla tjänstgöring å minst 360 timmar.

Tjänstgöring i skilda skoldistrikt. De sakkunniga framhålla, att timtalen
i skoldistrikten på landsbygden vanligen äro så låga, att de icke förslå att
bereda läraren ens extra ordinarie anställning. Om sådan anställning skall
kunna komma i fråga, måste därför läraren tjänstgöra inom flera skoldistrikt.
Sådan kombinerad tjänstgöring bör emellertid komma till stånd
under viss tillsyn och ledning av statens folkskolinspektör. Varje inspektionsområde
bör härvid beträffande fortsättningsskolan i viss mån betraktas
som en enhet, och endast tjänstgöring inom samma inspektionsområde bör
kunna förenas till en tjänst.

93

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

Härom anföra de sakkunniga bl. a. följande.

I hushållsgöromål är sådan kombinerad tjänstgöring redan provisoriskt
organiserad. Enligt kungörelsen 1944: 225 åligger skoldistrikt, som önskar
statsbidrag till undervisning i detta ämne å icke med pensionsrätt reglerad
befattning, att för sådan undervisning för varje redovisningsår anställa den
eller de lärarinnor, som statens folkskolinspektör anvisar. Inspektören äger
för anvisad lärarinna efter samråd med skolstyrelserna eller representantei
för dessa bestämma, å vilken tid kurserna i ämnet skola äga rum i de
skoldistrikt, där lärarinnan skall tjänstgöra.

De sakkunniga anse, att nämnda provisoriska organisation bor ersattas
av ett system, som närmare ansluter sig till det för övriga skolformer föreslagna
systemet med huvudtjänst och fyllnadstjänstgöring. Huvudtjansten
bör placeras vid det skoldistrikt, som har det största timtalet, och tjänstgöringen
vid andra skoldistrikt bör betraktas som fyllnadstjänstgöring.
Inspektören bör dock äga rätt att bestämma annan placering av huvudtjänsten,
varvid särskilt bör beaktas, var läraren är bosatt.

De sakkunniga anse, att statens folkskolinspektör bör tillerkännas följande
befogenheter i fråga om fyllnadstjänstgöring vid fortsättningsskolan.
Inspektören bör liksom vid folkskolan kunna ålägga skoldistrikt att tor
fyllnadstjänstgöring mottaga ordinarie lärare, vilken är anstalld vid lolkeller
fortsättningsskolan i annat skoldistrikt och i sistnämnda distrikt icke
kan erhålla full tjänstgöring. Sådant åläggande bör dock ej mkrakta pa
distriktens möjligheter att bereda sina egna lärare full tjänstgöring i ämnet.
Liksom vid folkskolan bör Kungl. Maj :t dessutom kunna ålagga skoldistrikt
att inrätta ordinarie tjänst i hushållsgöromål.

Beträffande icke-ordinarie tjänster bör det åligga inspektören att i god
tid före varje redovisningsår i samråd med representanter för skoldistrikten
upprätta en plan, huru undervisningen skall organiseras i olika tjänster
inom inspektionsområdet. I planen bör angivas, vilka skoldistrikt som bora
förena sig om en tjänst, under vilka tider kurserna i distrikten bora paga
och i vilket distrikt tjänsten bör placeras. Det bör därefter åligga av planen
berörda skoldistrikt att i god tid före den 1 juli eller den Hd, da tjänstgöringen
skall börja, taga ställning till planen. Vilja de avtala andra kombinationer,
bör inspektörens medgivande fordras. Skoldistrikt, som motsätter
sig av inspektören föreslagen eller godtagen kombination med annat
eller andra skoldistrikt, bör icke äga rätt till statsbidrag för undervisningen

1 "Såsom förutsättning för att tjänstgöring inom olika skoldistrikt skall
kunna förenas till sådan tjänst, som berättigar till extra ordinarie anställning,
bör i regel gälla, att vederbörligt beslut härom föreligger fore tjänstgöringens
början samma redovisningsår eller kalenderhalvår. En i behörig
ordning inrättad icke-ordinarie tjänst, vare sig tjänstgöringen skall fullgöras
i ett enda eller i flera skoldistrikt, bör emellertid under redovisningsårets
eller kalenderhalvårets lopp efter medgivande av statens folkskolmsnektör
och beslut av därav berörda skoldistrikt kunna undergå jamkmngar
i fråga om sin organisation eller utökas med tjänstgöring i ytterligare nagot

skoldistrikt.

Tjänstgöring i två ämnen. De sakkunniga ha erinrat om att tjänstgöring i
två övningsämnen stundom förekommer vid fortsättningsskolan, nämligen
i hushållsgöromål och kvinnlig slöjd. De för sådan tjänstgöring eljest gällande
reglerna böra tillämpas även bär. Sålunda böra ordinarie och extra
ordinarie lärare tillhöra den lönegrad, som gäller för enbart hushållsgoro -

94

Kungl. Maj.ts proposition nr 136.

mål. Timtalet i hushållsgöromål bör ingå med minst hälften i tjänsten. Beträffande
icke-ordinarie tjänster bör hushållsgöromål omfatta minst 360
timmar för år eller 180 timmar för halvår, och kvinnlig slöjd bör icke få
ingå i tjänsten med högre timtal än hushållsgöromål. För timmar i kvinnlig
slöjd därutöver bör det för kvinnlig slöjd gällande timlärararvodet utgå.

Ledigförklarande. I fråga om ledigförklarande av ordinarie tjänster och
icke-ordinarie tjänster, där extra ordinarie anställning kan komma i fråga,
anse de sakkunniga, att samma regler böra gälla som för övningslärare vid
folkskolan. I regel böra alltså sådana tjänster ledigförklaras, innan de tillsättas,
där ej särskilda skäl föreligga. Liksom för övriga skolformer bör
gälla, att ledigförklarande ej erfordras vid fortsatt förordnande å samma
tjänst eller då fyllnadstjänstgöring från år till år växlar mellan olika skoldistrikt
eller då huvudtjänsten på grund av ändrat timtal eller av annan
anledning flyttas till annat skoldistrikt, övergångsvis bör gälla, att de av
skolöverstyrelsen till visst inspektionsområde hänvisade lärarinnorna i hushållsgöromål
böra kunna första året efter löneregleringens genomförande
anställas å tjänst inom samma inspektionsområde med rätt till extra ordinarie
anställning, utan att ledigförklarande ägt rum. Därefter böra de äga
rätt till fortsatt extra ordinarie anställning å samma tjänst utan nytt ledigförklarande.
Statens folkskolinspektör bör vidare under första året av stadgans
tillämpning kunna ålägga skoldistrikt att anställa sådan lärarinna.

Lönegrader. De sakkunniga framhålla, att det i fråga om fortsättningsskolans
övningslärare är att märka, att de i regel undervisa elever på samma
åldersstadium som i folkskolans 7 och 8 klasser. Vidare torde fortsättningsskolan
med tiden ersättas av en utvidgad folkskola och fortsättningsskolans
övningslärare i samband därmed övergå till folkskolan. Med hänsyn
härtill ha de sakkunniga förordat, att ordinarie och extra ordinarie övningslärare
vid fortsättningsskolan placeras i samma lönegrader som övningslärarna
vid folkskolan. Vidare ha de sakkunniga ansett, att skillnad
i lönehänseende icke bör göras mellan undervisning, som bedrives såsom
övningsämne och såsom s. k. arbetskunskap. Lönegradsplaceringarna skulle
alltså bliva följande.

Lönegrad

Ca

Manlig slöjd, högre kompetens............ 18

» » , lägre » ............ 16

kvinnlig slöjd........................ 16

hushållsgöromål.......................... 18

Utbetalning av avlöning och fördelning av kostnaderna. Vid tjänstgöring
enbart vid fortsättningsskolan men med tjänstgöringen å samma tjänst
förlagd till olika skoldistrikt, bör enligt de sakkunnigas mening det skoldistrikt,
där tjänsten är placerad, vara huvudman. Detta skoldistrikt bör
till ordinarie och extra ordinarie lärare utbetala all avlöning, sålunda
även sådant timlärararvode, som kan utgå vid tjänstgöring i annat

95

Kungi. Maj:ts proposition nr 136.

skoldistrikt. Vidare bör samma skoldistrikt vid tjänstledighet anställa vikarie
och utbetala avlöningen till denne. För de sammanlagda kostnaderna
å tjänsten under redovisningsåret bör distriktet rekvirera statsbidrag. Den
del av nämnda avlöningskostnader, som icke täckes av statsbidraget, bör
fördelas mellan samtliga skoldistrikt, som det året ingått i tjänsten, i
förhållande till antalet undervisningstiinmar inom varje skoldistrikt.

Ersättning för bostadsförmån bör enligt de sakkunnigas uppfattning utbetalas
av varje skoldistrikt för sig direkt till läraren.

I den mån ersättning för resor skall utgå av statsmedel, bör läraren å
härför avsett formulär rekvirera ersättningen hos vederbörande myndighet.

Då lärare, som är anställd vid fortsättningsskolan, har fyllnadstjänstgöring
vid folkskola eller högre skola, måste särbestämmelser tillämpas. Detsamma
gäller, då lärare, som är anställd vid folkskolan eller annan skolform,
har fyllnadstjänstgöring vid fortsättningsskolan. Avlöningen vid fortsättningsskolan
beräknas nämligen med hänsyn till antalet undervisningstimmar,
medan den vid övriga skolformer beräknas i förhållande till antalet
veckotimmar.

Vid beräkning av undervisningens omfattning skall en veckotimme anses
motsvara 36 undervisningstimmar; härvid bör hänsyn ej tagas till brutna
tal. Sedan undervisningen vid vardera skolformen fastställts, bör undervisningen
vid vardera skolan i lönehänseende behandlas särskilt. Reglerna
om avlöning, tjänstledighetsavdrag och timlärararvode vid fortsättningsskolan
bör gälla för den del av tjänstgöringen, som fullgöres vid fortsättningsskolan,
och på motsvarande sätt bör förfaras med tjänstgöringen vid
den andra skolformen. Vardera skolan bör till läraren utbetala sin del av
lönen.

Yttrandena. Skolöverstyrelsen understryker ett av de kommunala folkskolinspektörerna
i Stockholm och Malmö gjort uttalande om svårigheten
att bereda lärare vid fortsättningsskolan 1 080 timmars tjänstgöring per
år. Allmänna lönenämnden erinrar om att för extra ordinarie anställning
vid fortsättningsskola enligt de sakkunnigas förslag skall fordras en undervisningsskyldighet
av lägst 720 undervisningstimmar. Då full undervisningsskyldighet
omfattar 1 080 undervisningstimmar, kräves — till skillnad
från vad som föreslagits för extra ordinarie övningslärare vid andra
skolformer — mer än hälften av full undervisningsskyldighet för vinnande
av extra ordinarie anställning. Lönenämnden säger sig knappast ha funnit
övertygande skäl vara anförda för att i detta avseende behandla fortsättningsskolans
övningslärare annorlunda än andra skolformers.

Svenska skolkökslärarinnornas förening har rörande tjänstgöringsförhållandena
vid fortsättningsskolan uttalat följande.

Lönen för fortsättningsskolans lärarinnor skall enligt förslaget beräknas
efter effektiva undervisningstimmar. Full tjänstgöring utgör 1 080 timmar.
Med 30 veckotimmar kommer detta att motsvara 36 effektiva arbetsveckor.
Därtill skola fortsättningsskolans lärare i likhet med andra övningslärare
kunna åläggas viss fyllnadstjänstgöring. För lärare inom andra skolfor -

96

Kungl. Maj.ts proposition nr 136.

mer förutsättes, att denna tjänstgöring förlägges till samma tidsperiod,
som den övriga tjänstgöringen. För fortsättningsskolans lärare ha de sakkunniga
tänkt sig, att denna fyllnadstjänstgöring skall kunna förläggas
efter de 36 tjänstgöringsveckorna, på så sätt att den sammanlagda tjänstgöringstiden
skall kunna komma att uppgå till 42 effektiva arbetsveckor.
Detta borde dock endast få ske i sällsynta undantagsfall och efter skolöverstyrelsens
medgivande. I realiteten ha de lärarinnor inom fortsättningsskolan
— och dessa äro de flesta — som icke äro stationerade på en plats,
längre tjänstgöring än vad som framgår av deras tjänstgöringstid. Tid för
upp- och nedpackning av köksinventarier tar en tid av tre dagar per kurs
För sex kurser blir detta sammanlagt tre veckor. Ferierna för dessa lärarinnor
måste ofta anpassas efter för skoldistrikten lämpliga kurstider, varför
de ej sällan komma att erhålla jämförelsevis dåliga, ofta ej sammanhängande
ferier. Man måste protestera emot att fortsättningsskolans övningslärare,
vilka ej sällan ha det mest slitsamma arbetet i ofta dåliga lokaler,
skola bli sämre ställda vad fyllnadstjänstgöringen beträffar än andra
övningslärare.

Departementschefen. De sakkunnigas här redovisade förslag rörande organisation
av tjänstgöringen vid fortsättningsskolorna m. m. överensstämma i
princip med motsvarande förslag beträffande övriga av löneregleringen berörda
skolformer. Med hänsyn emellertid till att undervisningen i fortsättningsskolan
är anordnad på annat sätt än vid övriga skolformer — i regel
kurser på 6—8 veckor med undervisning varje vardag — bliva vissa modifikationer
av de allmänna bestämmelserna nödvändiga. Jag ansluter mig i
huvudsak till de sakkunniga. Vad rör undervisningsskyldigheten å extra
ordinarie anställning anser jag, på av de sakkunniga anförda skäl, att sådan
anställning bör kunna beredas övningslärare vid fortsättningsskolan
vid 720 undervisningstimmar, motsvarande 4 sexveckorskurser. Det av svenska
skolkökslärarinnornas förening framförda förslaget, att övningslärare
vid fortsättningsskolan icke bör kunna åläggas undervisning utöver 1 080
timmar för redovisningsår, kan jag icke tillstyrka.

Statsbidrag.

De sakkunniga. Enligt gällande bestämmelser utgår statsbidrag till avlönande
av övningslärare vid högre kommunala skolor enligt samma
grunder, som gälla för statsbidrag till ämneslärare vid skolorna, d. v. s.
statsbidraget utgör 78 procent av avlöningskostnaderna. Vid folkskolan
och fortsättningsskolan utgår statsbidrag till avlönande av lärare i manlig
slöjd, kvinnlig slöjd och hushållsgöromål med belopp motsvarande den för
vederbörliga ämnen och skolformer bestämda minimiavlöningen. Däremot
utgår icke något statsbidrag till avlönande av särskilda lärare i musik,
teckning och gymnastik.

Ett genomförande av lärarlönesakkunnigas förslag till anställnings- och
avlöningsreglering för övningslärarna förutsätter i viss mån en omläggning
av statsbidragsreglerna beträffande folkskolan och fortsättningsskolan. Härom
anföra de sakkunniga bl. a. följande.

97

Ktingl. Maj:ts proposition nr 136.

Genom den föreslagna regleringen med dess likställighet i anställningsformer
för lärare i olika ämnen accentueras det otillfredsställande med de
nuvarande reglerna, att kommunerna icke erhålla något statsbidrag till
avlönande av övningslärare i vissa ämnen. Vid ett genomförande av de sakkunnigas
förslag om kombinerade tjänster framträder även önskemålet om
samma statsbidragsregler för alla de avsedda skolformerna med större styrka.
För en kommun måste det te sig svårförklarligt, om den till avlönande
av två övningslärare, som båda tjänstgöra i t. ex. kommunal mellanskola
och folkskola, skulle erhålla olika utmätt statsbidrag på den grund, att den
ene lärarens tjänst ansåges hänförd till kommunala mellanskolan och den
andres till folkskolan.

Problemet om det lämpliga statsbidraget till övningslärarnas löner kompliceras
emellertid därigenom, att det icke kan ses som en isolerad fråga
utan intimt sammanhänger med frågan om statsbidrag till avlönande av
ämneslärarna vid de högre kommunala skolarna och av folk- och småskollärarna.
Som förut nämnts, utgör statsbidraget till de angivna ämneslärarnas
avlöning för närvarande 78 procent av avlöningskostnaderna. Statsbidraget
til! folk- och småskollärares avlöning utgår i regel med ett belopp
motsvarande hela avlöningen, minskad med det för vederbörande lärare
gällande oreducerade hyresavdraget. Detta sätt att bestämma statsbidraget
till folk- och småskollärares avlöning medför, att statsbidraget procentuellt
sett varierar rätt väsentligt. Det är olika stort för folkskollärare och småskollärare.
Inom samma lönegrad varierar det med hänsyn till olika löneklasser.
Inom samma löneklass är det också olika stort på olika ortsgrupper
och icke ens lika stort för alla lärare inom samma ortsgrupp och löneklass,
enär det är direkt beroende av den hyresgrupp, till vilken lärarens
stationeringsort blivit hänförd, och dyrortsgrupp och hyresgrupp i många
fall ej överensstämma. Statsbidraget till avlönande av folkskolans lärare
kan i stort sett sägas växla mellan 70 och 90 procent av hela avlöningen.
Det är procentuellt störst på orter i låg ortsgrupp. Det är vidare nagot
större beträffande småskollärarna än beträffande folkskollärarna.

Enli°t de sakkunnigas mening måste man utgå från att ett statsbidragssystem
sådant som det, som gäller beträffande tolk- och småskollärares avlöning
icke kan genomföras beträffande övningslärarna ens vid folkskolan.
Tjänstebostäder till övningslärare torde nämligen icke kunna ifrågakomma,
och då framstår en anknytning till vissa hyresavdrag såsom synnerligen
onaturlig. Ett annat system måste därför väljas. Härvid framträder med
särskild styrka ovannämnda önskemål att erhålla ett enhetligt statsbidragssvstem
för alla övningslärare, oberoende av vid vilken skolform de aro anställda
och i vilka ämnen de undervisa. Tänkbart vore emellertid att enhetligheten
skulle kunna sträcka sig längre och omfatta även alla andra
lärare vid ifrågavarande skolor. Detta skulle medföra en omläggning av
nu »ällande statsbidragsbestämmelser för folkskolans lärare. Problemet
utökas därför till en allmän översyn av bestämmelserna om statsbidrag till
lärarlöner vid nämnda skolor, ett problem som ar av den räckvidd, att det
ej kan lösas utan omfattande utredningar.

Då enligt de sakkunnigas mening frågan om statsbidrag till övningslärarna
ej bör lösas separat, finna de sakkunniga sig för närvarande endast
kunna föreslå provisoriska bestämmelser i avvaktan på den allmänna översvn
av statsbidragsbestämmelserna, som bör ske.

liiluing till riksdagens \irotokoll HUS. 1 samt. Nr 136

98

Kungl. Maj.ts proposition nr 136.

De sakkunniga föreslå, att statsbidraget till avlönande av övningslärare
vid högre kommunala skolor, folkskolor och fortsättningsskolor tills vidare
fastställes till 78 procent av avlöningskostnaderna, d. v. s. samma procenttal,
som gäller för ämneslärare vid de förstnämnda skolorna. För folkskolornas
del innebär detta, att statsbidraget till övningslärarna blir lägre än statsbidraget
till folk- och småskollärare, såvitt gäller orter i låg ortsgrupp. Detta
synes emellertid vara lämpligare än fastställande av ett högre procenttal
med därav följande större statsbidrag till övningslärare än till folk- och
småskollärare på orter i hög ortsgrupp, d. v. s. de städer och de större samhällen,
där särskilda övningslärare i första hand förekomma.

Yttrandena. Riksräkenskapsverket har förklarat sig intet ha att erinra
mot att de sakkunnigas förslag i denna del godtages såsom ett provisorium
i avvaktan på vidare utredning i frågan.

I övrigt har förslaget till statsbidrag icke föranlett något uttalande av
remissmyndigheterna.

Departementschefen. Jag biträder de sakkunnigas förslag i fråga om
statsbidrag till avlönande av övningslärare vid kommunala skolor.

Kostnadsberäkningar.

De sakkunniga betona, att kostnadsberäkningarna i detta fall äro mycket
svåra att verkställa. Genomföres de sakkunnigas organisationsförslag, bliva
nämligen kostnaderna i hög grad beroende av, i vilken utsträckning undervisning
vid olika skolor och i skilda övningsämnen kombineras till enhetliga
tjänster. De sakkunniga räkna med att kombinationer inom några år
efter löneregleringens ikraftträdande skola kunna genomföras i ungefär den
omfattning, som framgår av den av dem verkställda provorganisationen avundervisningen
läsåret 1944/45. Detta ger emellertid icke några säkra utgångspunkter
för en kostnadsberäkning, framhålla de sakkunniga, emedan
sedan nämnda läsår antalet undervisningsavdelningar betydligt ökat vid de
flesta skolformer. De sakkunnigas provorganisation motsvarar därför ej
längre den organisation, som undervisningen torde erhålla, sedan löneregleringen
trätt i kraft.

Då kostnaderna alltså icke kunna beräknas utan hänsyn till den blivande
organisationen av undervisningen och en ny provorganisation skulle taga
en avsevärd tid att färdigställa, ha de sakkunniga ansett sig nödgade att
grunda sina beräkningar å provorganisationen för läsåret 1944/45. De ha
därvid verkställt undersökningar angående avlöningskostnaderna nämnda
läsår dels enligt faktiskt föreliggande organisation och dels enligt provorganisationen.
I båda fallen har avlöningen beräknats enligt det nya statliga
lönesystemet. För folk- och fortsättningsskolorna, vilka icke innefattas i
den av de sakkunniga verkställda provorganisationen, ha de sakkunniga
medelst andra beräkningsgrunder erhållit vissa approximativa kostnadsbelopp.

99

Kungl Maj:ts proposition nr 136.

Enligt de kostnadsberäkningar, de sakkunniga sålunda redovisa, kommer
löneregleringens genomförande att innebära kostnadsökningar å tillhopa
ungefär 7,0 miljoner kronor vid samtliga av regleringen omfattade skolformer.
Av denna ökning skulle approximativt 0,4 milj. kr. belöpa å de statliga
skolorna, 0,3 milj. kr. å de högre kommunala skolorna, 5,i milj. kr. å
folkskolan och 1,2 milj. kr. å fortsättningsskolan.

Enligt de sakkunnigas beräkningar kunna vidare de sammanlagda årliga
avlöningskostnaderna för övningslärarna efter reformen uppskattas till ungefär
22,9 milj. kr. och statens andel därav till ungefär 19,i milj. kronor.

Provisoriska avlöningsbestämmelser för budgetåret 1948/49.

Som förut angivits ha övningslärarna icke blivit underkastade de år 1947
utfärdade avlöningsreglementena utan stå kvar å äldre bestämmelser. Ehuru
olika bestämmelser reglera övningslärarnas avlöningsförhållanden, åtnjuta
i realiteten alla övningslärare vid statliga och högre kommunala skolor
lön enligt den i civila avlöningsreglementet intagna löneplanen A eller
därmed likalydande löneplan jämte rörligt tillägg (15 %) och kristillägg
(24,4 %) därå. Enligt beslut vid 1947 års riksdag (prop. nr 1, bil. 2; r. skr.
nr 56) utgår under innevarande budgetår jämväl provisoriskt lönetillägg till
övningslärarna. Bestämmelser därom äro meddelade i kungörelse den 30
juni 1947, nr 541. Enligt denna kungörelse utgår provisoriskt lönetillägg
med belopp, som framgår av följande sammanställning.

Löneklass

Provisoriskt lönetillägg
Månadsbelopp, kronor

Ortsgrupp

A

Ortsgrupp

B

Ortsgrupp
C—I

11 och lägre ............

115

95

75

12-20..................

125

105

85

21 och 22 ..............

135

115

95

23 och 24 ..............

145

125

105

Rörliga tilläggsförmåner utgå icke på det provisoriska lönetillägget.

I gemensamma skrifter den 8 december 1947 och den 28 januari 1948 ha
musiklärarnas riksförbund, slöjd- och yrkeslärarnas riksförbund, svenska
gymnastikläraresållskapet, svenska skolkökslärarinnornas förening, Sveriges
slöjdlärarinneförening och teckningslärarnas riksförbund gjort framställningar
i fråga om övningslärarnas löneförmåner under budgetåret
1948/49. I första hand har därvid hemställts om att övningslärarna måtte
tillåtas övergå på 1947 års avlöningsreglementen. Sekundärt har hemställts
om ändrade grunder för provisoriskt lönetillägg, syftande till att bättre än
innevarande budgetårs grunder anpassa övningslärarnas löner till den allmänna
lönenivån efter 1947 års lönereglering.

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

De belopp för provisoriskt lönetillägg åt övningslärare under innevarande
budgetår, som av .mig föreslogos i 1947 års statsverksproposition, bilagan
För flera huvudtitlar gemensamma frågor, voro avsedda att efter vissa
schematiska grunder lämna dessa lärare en viss kompensation för att de
icke blevo delaktiga av 1947 års lönereglering. Närmast på grund av den
starka förskjutning mot högre ortsgrupper, som inträtt i och med den från
och med den 1 juli 1947 gällande dyrortsgrupperingen för de befattningshavare,
som äro underkastade 1947 års avlöningsreglementen, ha stora
ojämnheter uppkommit mellan olika övningslärare i fråga om skillnaden
mellan deras verkliga avlöning och den lön, de skulle ha erhållit därest
de fått övergå å 1947 års avlöningsreglementen. Jag har med hänsyn till det
anförda funnit skäl föreligga att föreslå ändrade grunder för bestämmandet
av övningslärarnas avlöningsförmåner under nästkommande budgetår.

Av principiella skäl kan jag icke tillstyrka, att övningslärarna redan nu,
före ikraftträdandet av löneregleringen för dessa lärare, medgivas övergå
på 1947 års avlöningsreglementen. De böra därför även under nästa budgetår
formellt kvarstå å nuvarande avlöningsbestämmelser.

I syfte att åstadkomma en utjämning av de olägenheter, som äro för
handen med den nuvarande tilläggsregleringen vill jag föreslå, att övningslärares
lön under nästa budgetår skall utgå enligt den äldre ortsgrupp, som
enligt nedanstående sammanställning motsvarar den nva ortsgrupp, till
vilken lärarens stationeringsort numera är hänförd.

Genom denna anordning komma övningslärarnas löner att bättre bliva
anpassade till det nya dyrortssystemet.

Den föreslagna anordningen med lön enligt ortsgrupp, som satts i relation
till stationeringsortens ortsgrupp enligt nya systemet, innebär framför
allt en utjämning av de angivna ojämnheterna i kompensation mellan övningslärarna
inbördes. Den innebär emellertid ej någon egentlig kompensation
för 1947 års allmänna lönereglering med bortseende från den nya
ortsgruppsindelningen. Utöver den föreslagna provisoriska avlöningsanordningen
torde därför böra medgivas, att ett särskilt provisoriskt lönetillägg
får utgå till övningslärare under budgetåret 1948/49. Med hänsyn till
den anpassning till den nya dyrortsgrupperingen, som jag nyss föreslagit,
synas de provisoriska lönetilläggen ej behöva uppdelas efter olika ortsgrupper.
Det synes skäligt, att lönetilläggen bestämmas till samma belopp
i de olika löneklasserna, som för innevarande budgetår gälla för ortsgrupperna
C—1, eller således:

Ny ortsgrupp

Motsvarande
äldre ortsgrupp

1

2

3

4

5

C

D

F

G

I

Kungl. Maj.ts proposition nr 136.

101

Löneklass

11 och lägre

12—20.....

21 och 22 ..

23 och 24 ..

Ifrågavarande belopp böra i förekommande fall jämkas i förhållande till
undervisningsskyldigheten på samma sätt som lönen; dock att det provisoriska
lönetillägget icke bör få utgå med högre belopp än som för olika
fall nyss angivits.

Jag vill påpeka, att vid beräkningen av de föreslagna beloppen för provisoriskt
lönetillägg hänsyn ej ansetts kunna tagas till den lönegradssänkning,
som enligt mitt löneregleringsförslag skall ske beträffande vissa tjänster.
Med hänsyn härtill är det möjligt, att lärare, som kommer att beröras
av sänkningen, erhåller högre sammanlagda avlöningsförmåner under budgetåret
1948/49 än därefter, om löneregleringen träder i kraft vid ingången
av budgetåret 1949/50. De olika spörsmål, som sammanhänga med övergången
till den föreslagna löneregleringen, torde framdeles få upptagas till övervägande
vid dennas definitiva genomförande.

Den på det statsunderstödda kommunala undervisningsväsendet belöpande
kostnaden för provisoriskt lönetillägg torde liksom tidigare böra bestridas
av statsmedel i samma utsträckning som andra kontanta avlöningsförmåner
åt de anställda. Statsverkets utgifter för det provisoriska lönetillägget
under nästa budgetår komma på grund av ordningen för utbetalning av
statsbidrag att belasta riksstaten för budgetåret 1949/50.

Lönetillägg för
månad, kronor

... 75

... 85

... 95
... 105

Hemställan.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna de framlagda grunderna för en omorganisation
av övningslärarnas avlönings- och anställningsförhållanden,
avsedd att om möjligt träda i tillämpning den
1 juli 1949;

dels ock medgiva, att en provisorisk förbättring av övlingslärarnas
avlöningsförhållanden må verkställas för
budgetåret 1948/49 i huvudsaklig överensstämmelse med av
mig i det föregående förordade grunder och i enlighet med
de närmare föreskrifter, som meddelas av Kungl. Maj :t.

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Ivar Löfqvist.

487214. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1948.