Kungl. May.ts proposition nr 129.
1
Nr 129.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pensionsreglering
för vissa befattningshavare vid statens krisorgan;
given Stockholms slott den 5 mars 1948.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:
GUSTAF ADOLF.
Ernst Wigforss.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5 mars
1948.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg,
Nilsson, Sträng, Mossberg, Weijne, Kock.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om pensionsreglering
för vissa befattningshavare vid statens krisorgan samt anför därvid följande.
Inledning.
De statliga krisorganen äga betydligt större frihet att inom ramen för anvisade
medel bestämma de individuella lönerna och antalet befattningshavare
än civilförvaltningen i övrigt. Detta sammanhänger med de förhållanden,
under vilka krisorganen arbeta. Några bestämda organisationsplaner ha sålunda
i allmänhet icke kunnat på förhand upprättas, utan personalorganisationen
har uppvuxit under trycket av de yttre omständigheterna och de ofta
1 Bilianq till riksdagens protokoll 191*8. 1 samt. Nr 129.
2
Kungi. Maj.ts proposition nr 129.
snabba växlingarna i arbetsvolym. Arbetsuppgifterna äro också i stor utsträckning
artskilda från dem, som normalt förekomma inom den statliga
förvaltningen. Även krisorganens mera tidsbegränsade natur har föranlett,
att organisationen ansetts icke böra uppbyggas så fast som inom civilförvaltningen
i övrigt.
I enlighet med nämnda synpunkter ha anställnings- och avlöningsförhållandena
för personalen vid krisorganen reglerats på annat sätt än inom den
övriga civilförvaltningen. Befattningshavarna ha ej inordnats under de allmänna
statliga avlöningsreglementena. Ej heller finnes vid krisorganen motsvarighet
till anställningsformerna ordinarie, extra ordinarie och extra. För
ledamöterna i krisorganen bestämmer Kungl. Maj :t löneförhållandena från
fall till fall och de lyda icke under några generella lönebestämmelser. Beträffande
övrig personal gäller att lönen bestämmes antingen av Kungl.
Maj :t i det enskilda fallet, eller av vederbörande krisorgan enligt en av Kungl.
Maj:t för varje krisorgan fastställd löneplan, upptagande ett antal lönegrupper
samt maximi- och minimilön för varje grupp.
För befattningshavarna ha dessutom alltsedan den 1 maj 1941 gällt vissa
i särskild kungörelse meddelade avlöningsbestäminelser. Den nuvarande kungörelsen
är av den 30 juni 1947 (SFS nr 540). I den fastställas vissa uppsägningstider
för personalen (3 §). Vidare bestämmes semestertidens längd (4 §)
samt löneavdragens storlek under olika slag av tjänstledighet (5 §), därvid
i huvudsak en anpassning skett till de föreskrifter, som numera gälla för
extra tjänstemän med nyreglerade löner i statstjänst. Slutligen är att märka,
att genom denna kungörelse samtliga befattningshavare med minst 6 månaders
anställning erhållit samma förmåner i fråga om sjukvård och begravningshjälp,
som tillkomma tjänstemän, underkastade statens allmänna avlöningsreglemente.
Kungl. Maj :t bestämmer genom särskilda beslut, vid vilka
krisorgan kungörelsens bestämmelser skola äga tillämpning.
De av Kungl. Maj :t fastställda löneplanerna för de olika krisorganen omfatta
sju olika lönegrupper. Inom varje lönegrupp har Kungl. Maj :t fastställt
ett minimiläge och ett maximiläge, inom vilken ram krisorganet har
att fastställa den enskilda befattningshavarens avlöning. Maximibeloppen
inom de olika grupperna äro för alla krisorgan desamma. Däremot växla
minimibeloppen samt de befattningshavartyper, som återfinnas inom de
olika grupperna, beroende på att exempelvis vid en del krisorgan ingenjörspersonal
icke ingår i personaluppsättningen. Gemensamt för de olika löneplanerna
är vidare, att krisorganet har befogenhet att inom ramen för anvisade
medel bestämma antalet befattningshavare i lönegrupperna I—V,
medan Kungl. Maj :t fastställer det högsta antal, som må anställas med avlöning
efter grupp VI eller VII.
De olika löneplanerna ha i det följande sammanställts i en löneplan. Vid
ett studium av denna är således att märka dels att minimilönerna i vissa fall
kunna vara högre än som där angivits, dels ock att icke någon löneplan för
ett visst krisorgan upptager alla de befattningar, som återfinnas i de olika
lönegrupperna.
Kungl. Maj:ts proposition nr 129.
3
Löneplan.
Lön för |
Lön |
för |
|||||
Löne- |
månad |
Löne- |
månad |
||||
grupp |
lägst |
högst |
grupp |
lägst |
högst |
||
Kr. |
Kr. |
Kr. |
Kr. |
||||
I |
|||||||
Kontorsvakt............ |
VI |
||||||
Arkivbiträde............ |
125 |
400 |
|||||
Telefonist............... |
|||||||
Kontorsbud............. |
|||||||
Ingenjör................ |
550 |
1050 |
|||||
II |
Kontorsbiträde.......... |
225 |
475 |
||||
Expeditionsvakt......... |
|||||||
.......... |
Sekreterare............. |
||||||
Förste expeditionsvakt... |
275 |
550 |
Bitr. sekreterare......... |
||||
Tr |
Expert................. |
||||||
VII |
|||||||
Sekreterare............. |
|||||||
IV |
Kansliskrivare.......... |
||||||
Förste aktuarie.......... |
|||||||
Registiator.............. |
|||||||
Assistent................ |
325 |
700 |
Förste ingenjör.......... Byrådirektör............ |
700 |
1250 |
||
Kamrerare (och därmed |
|||||||
Kassör.................. |
jämförlig befattningsha- |
||||||
v |
|||||||
Förste inspektör......... |
|||||||
400 |
900 |
Expert................. |
|||||
Kurator................ |
Förste revisor........... |
Befattningshavarna vid statens krisorgan äro icke i denna sin egenskap tillförsäkrade
någon pensionsrätt. Rätt till pension av statsmedel ha alltså endast
de befattningshavare vid krisorganen, som antingen redan äro pensionerade
från annan statlig tjänst eller ock inneha pensionsberättigande anställning
hos annat statligt verk eller hos kommun eller dylikt och under
tjänstgöringen hos det statliga krisorganet åtnjuta tjänstledighet från den
pensionsberättigande anställningen.
Fråga om beredande av pensionsrätt åt befattningshavarna vid de statliga
krisorganen har uppkommit i olika sammanhang. Bland annat underställde
statens priskontrollnämnd i skrivelse den 3 mars 1947 Kungl. Maj :t
frågan om en reglering av pensionsförhållandena för befattningshavarna hos
nämnden, över denna framställning avgåvos efter remiss utlåtanden av
statskontoret och överrevisionen för krisförvaltningen, vilka båda myndigheter
delade åsikten att åtgärder för beredande av säkrare anställningsförhållanden
för krisorganens personal vore påkallade.
I anledning av vad sålunda förekommit tillkallade jag statskommissarien
K. A. Lindbergson med uppdrag alt såsom utredningsman inom finansdepar
-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 129,
tementet verkställa en utredning av möjligheterna att åstadkomma en pensionsreglering
för krisorganens personal.
Utredningsmannen har med skrivelse den 23 december 1947 överlämnat en
promemoria med förslag till pensionsrätt för vissa befattningshavare vid
statens krisorgan, över promemorian ha efter remiss utlåtanden avgivits av
statskontoret, överrevisionen för krisförvaltningen, statens industrikommission,
statens bränslekommission, statens livsmedelskommission, statens handelskommission,
statens trafikkommission, statens priskontrollnämnd, statens
hyresråd och valutakontoret, varjämte clearingnämnden och Handelstjänstemannaförbundet
inkommit med var sin skrift i anledning av promemorian.
Utredningsmannens förslag.
1. Allmänna synpunkter.
Utredningsmannen upptager till behandling fyra olika alternativ för pensionsfrågans
ordnande och föreslår den lösningen av frågan, att de allmänna
pensionsreglementena under vissa förutsättningar göras tillämpliga å krisorganens
befattningshavare. Utredningsmannen anför i huvudsak följande.
Utvecklingen under det gångna året tyder på att ännu icke möjlighet förefinnes
att annat än i begränsad omfattning avveckla krisadministrationen.
Vissa krisorgan, t. ex. handelskommissionen, ha i stället fått utbygga sin
verksamhet. Under dessa förhållanden lära knappast förutsättningar föreligga
att giva de olika krisorganen en någorlunda fast personalorganisation,
varför en reglering av tjänsterna genom deras hänförande under statens
allmänna avlöningsreglemente svårligen kan komma till stånd.
Att som priskontrollnämnden närmast tänkt sig tillskapa en pensionsrätt
för personalen genom anslutning till icke statlig pensionsinrättning lärer
å andra sidan få anses av principiella skäl uteslutet, enär det här gäller
helt statsavlönade befattningshavare.
En annan möjlighet vore att göra arbetarpensionsreglementena tillämpliga
i förevarande fall. Härigenom skulle ett visst pensionsskydd tillskapas.
Pensionsunderlagen komme emellertid därvid att så väsentligt avvika från
de underlag, som fastställts i de allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena
för befattningshavare med liknande arbetsuppgifter som personalen
vid krisorganen, att befogade invändningar mot en dylik lösning kunna
göras.
Den framkomliga utvägen synes i stället vara, att Kungl. Maj :t med stöd
av 1 § 2 mom. allmänna tjänstepensionsreglementet föreskriver, att sagda
reglemente och därmed även allmänna familjepensionsreglementet skall
kunna göras tillämpligt å befattningshavarna under vissa bestämda förutsättningar.
Med hänsyn till de avsevärda ekonomiska konsekvenser för statsverket,
ett dylikt medgivande skulle få, lärer Kungl. Maj :t dock svårligen
utan riksdagens hörande kunna fatta ett beslut av sådan innebörd.
2. Pensionsregleringens omfattning.
Den i inledningen nämnda kungörelsen (nr 540/1947) med vissa avlöningsbestämmelser
för befattningshavare vid statens krisorgan äger enligt
Kungl. Maj :ts beslut tillämpning vid följande myndigheter, här upptagna
enligt utredningsmannens gruppering.
5
Kungi. Maj:ts proposition nr 129.
Grupp A. Statens industrikommission
» bränslekommission
» livsmedelskommission
» handelskommission
» trafikkommission
» priskontrollnämnd
» hyresråd
Överrevisionen för krisförvaltningen
Grupp B. Medicinalstyrelsens materielnämnd
Statens reservförrådsnämnd
» byggnadslånebyrå
Jordbrukets byggnadsstudiekommitté
Grupp C. Statens krigsförsäkringsnämnd
Clearingnämnden
Flyktkapitalbyrån
Grupp D. Statens utlänningskommission
» organisationsnämnd
Valutakontoret.
Utredningsmannen uttalar, att en pensionsreglering bör övervägas för
industrikommissionen, bränslekommissionen, livsmedelskommissionen, handelskommissionen,
trafikkommissionen, priskontrollnämnden, hyresrådet
och överrevisionen för krisförvaltningen. I princip böra i pensionsregleringen
även inneslutas de under livsmedelskommissionen lydande lokala organen
kristidsstyrelserna ävensom de till trafikkommissionen hänförliga trafikledarna
i länen.
1 ill stöd för detta sitt förslag anför utredningsmannen:
Grupp A innefattar de krisorgan, för vilka med hänsyn till den långa
tid, verksamheten pågått, en möjlighet till pensionsrätt för personalen framstått
som mest angelägen. Härvid bör även beaktas, att — såvitt nu kan bedömas
— det måste anses mycket osäkert, när en avveckling av verksamheten
vid dessa krisorgan kan komma till stånd.
Grupp B innefattar sådana myndigheter, i fråga om vilka förslag framlagts
eller inom den närmaste tiden torde komma att framläggas, syftande
till att giva verksamheten en fastare organisation bl. a. genom inrättande
av pensionsberättigande tjänster. Med hänsyn härtill lärer i vart fall för
närvarande dessa myndigheter böra hållas utanför den i detta sammanhang
tänkta pensionsregleringen.
Vad angår de under grupp C angivna myndigheterna pågår en successiv
avveckling av verksamheten vid krigsförsäkringsnämnden och clearingnämnden,
varför dessa synas böra hållas utanför den nu aktuella pensioneringen.
Flyktkapitalbyråns verksamhet lärer, såvitt nu kan bedömas, komma
att omspänna en så kort tidrymd, att behov knappast föreligger av
pensionsrätt för befattningshavarna.
Av de till grupp D hänförda myndigheterna intaga utlänningskommissionen
och organisationsnämnden såtillvida en särställning, att dessa myndigheter
hava möjlighet inrätta erforderligt antal extraordinarie tjänster.
Vid sådant förhållande lärer behov icke föreligga av en särskild pensionsreglering
för dessa myndigheters vidkommande. Med hänsyn till valutakontorets
nära anknytning till riksbanken och cirkulationen av befattningshavare
mellan dessa båda myndigheter har valutakontoret icke ansetts böra
inbegripas i den särreglering av pensionsförhållanden vid krisorganen, varom
fråga är.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 129.
Vad härefter angår pensionsregleringens omfattning i fråga om befattningshavarna,
framgår av utredningsmannens promemoria, att en pensionsreglering
kan bliva aktuell för 1 299 befattningshavare vid de centrala krisorganen,
för 8 av de 23 trafikledarna samt för ett icke utrönt antal av kristidsstyrelsernas
1 034 befattningshavare.
Utredningsmannen har infordrat uppgifter i skilda hänseenden beträffande
befattningshavarna hos de åtta krisorgan, som enligt utredningsmannens
uppfattning syntes i första hand komma i fråga för en pensionsreglering.
I promemorian lämnar utredningsmannen följande kortfattade redogörelse
för resultatet av en statistisk bearbetning av de inkomna uppgifterna.
En fullständig redogörelse lämnas i fyra tabellbilagor till promemorian.
I tabellbilagorna redovisas sammanlagt 2 460 befattningshavare, av vilka
1 403 tjänstgöra vid centralorganen och 1 057 vid de lokala organen. Enligt
lämnade preliminära uppgifter skulle av personalen vid centralorgan
104 hava sin pensionering ordnad, varför en pensionsreglering kan bliva
aktuell för 1 299 befattningshavare. Motsvarande uppgifter föreligga icke
för kristidsstyrelsernas 1 034 befattningshavare. Av de 23 trafikledarna hava
icke mindre än 15 pensionsrätt eller uppbära pension.
Av de i runt tal 1 300 befattningshavare vid centralorganen, som icke
hava sin pensionsfråga ordnad, uppbära ungefär en fjärdedel månadslöner
mellan 300—400 kronor och en fjärdedel löner mellan 401—550 kronor,
medan en fjärdedel torde kunna förutsättas uppbära löner mellan 551
—700 kronor. Återstående fjärdedel är tillförsäkrad månadslöner, överstigande
700 kronor.
Av tabellverket kan vidare utläsas, att den 1 december 1947 av nyssnämnda
1 300 befattningshavare vid centralorganen icke fullt hälften eller
endast omkring 580 befattningshavare kunde åberopa sig å mer än 36 månaders
statsanställning. Vad angår levnadsåldern hade ungefär 250 icke
uppnått 25 år, medan av återstoden mer än 400 överskridit 4Ö-årsåldern.
3. Huvudgrunder för en pensionering.
Under denna rubrik har utredningsmannen till en början anfört följande.
Vissa svårigheter möta att av den verkställda undersökningen rörande
avlöningsförhållandena draga några bestämda slutsatser rörande löneläget
för krisorganens personal i jämförelse med vad staten betalar befattningshavare
med likartade arbetsuppgifter och reglerad avlöning. En sådan jämförelse
är å andra sidan önskvärd ur den synpunkten, att det icke kan anses
motiverat, att staten sörjer för en pensionering av personalen, om lönesättningen
genomgående gjorts högre vid krisorganen i avsikt att därigenom
kompensera den osäkrare anställningen och frånvaron av pensionsrätt,
samt detta högre löneläge efter pensionsrättens införande bibehålies.
o Sakläget synes närmast vara följande. Under de första verksamhetsåren
lågo ersättningarna till krisorganens tjänstemän icke obetydligt högre än
lönerna för motsvarande anställningshavare med reglerad avlöning. Under
de senaste åren har emellertid denna skillnad alltmera utjämnats. Genom
1947 års lönereglering erhöllo sålunda statliga befattningshavare i de lägsta
lönegraderna och mellangraderna så stora förbättringar, att några mera väsentliga
skillnader i lönehänseende mellan dessa befattningshavare och
krisförvaltningens tjänstemän med likartade arbetsuppgifter icke längre
torde förefinnas. För personalen i chefsställning synas några generella slut
-
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 129.
satser icke kunna dragas rörande löneläget, framför allt av den anledningen
att mera allmänt högre tjänstetitlar användas än inom förvaltningen i övrigt.
Slutsatsen skulle närmast bliva den, att löneläget icke förefaller anmärkningsvärt
högt, men att däremot »inflation» råder i Iråga om tjänstebenämningarna.
Av det anförda torde framgå, att vissa förutsättningar föreligga för en
pensionering utan rubbning av lönesättningen. I det föregående har emellertid
påvisats, att spännvidden mellan minimi- och maximilön i de olika
lönegrupperna är mycket stor. Kommer då härtill, att icke alltför stor betydelse
kan tillmätas tjänstebenämningarna, saknas därmed grundförutsättningarna
för att vid pensionens utmätande endast utgå från befattningarna.
På grund av vad sålunda anförts har utredningsmannen föreslagit, att
pensionsrätten skall göras personlig och sålunda icke automatiskt
följa med innehavet av viss befattning. Utredningsmannen har vidare
föreslagit, att pensionsrätten skall göras subsidiär, d. v. s. från
pensionsregleringen skola undantagas samtliga befattningshavare, som redan
äro pensionerade eller i sin anställning hos krisorganet bibehålla i annan
tjänst förvärvad pensionsrätt. Härom anföres i promemorian:
En annan fråga, som uppställer sig, är i vad mån befattningshavare, som
under sin tjänstgöring hos kommission är bibehållen pensionsrätt i annan
anställning, skall bliva delaktig i den nya pensioneringen. I anledning härav
må framhållas, att den pensionsrätt, som kan tillskapas för krisorganen,
icke kan bygga på samma fasta grunder, som eljest tillämpas vid statlig
lönesättning och pensionering, nämligen en grundlig avvägning av det med
befattningen förenade ansvaret och arbetets kvalitet. Under sådana förhållanden
ligger närmast till hands, att genomföra regleringen i förin av en
subsidiär pensionering — en pensionering i andra hand sålunda —- som
bör insättas i det fall befattningshavaren icke i annan ordning kan vara
tillförsäkrad ett rimligt skydd för sina efterlevande och för sin ålderdomsför
sörj ning. Härtill kommer, att avsevärda tekniska svårigheter möta att
kumulera i vart fall två statliga pensionsrätter.
Utredningsmannen har vidare föreslagit, att pensionsrätt alltid skall givas
befattningshavare efter skäli g hetsprövning samt att för
pensionsrätts inträde skall fordras en karenstid av 36 anställningsmånader,
en minimiålder av 22 år och en maximiålder av 53
år ävensom att befattningshavaren har svenskt medborgarskap.
Skyldighet bör ock stipuleras för pensionsrättssökande att förete 1 ä k arbe
t y g, innan pensionsrätt kan vinnas. De sistnämnda två villkoren ha
föreslagits med den motiveringen, att samma krav enligt författning eller
vedertagen praxis gäller beträffande sådan statens allmänna avlöningsreglemente
underkastad tjänsteman, som önskar vinna pensionsberättigande
anställning i statens tjänst.
Slutligen har utredningsmannen föreslagit, att heltidsanställning
skall fordras för att pensionsrätt skall ifrågakomma.
Förslaget om pensionsrätt endast efter skälighetsprövning har av utredningsmannen
motiverats på följande sätt.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 129.
o Med hänsyn till den personliga lönesättningen synes icke vara att tillråda,
att pensionsrätten automatiskt tillföres viss befattningshavare, som
har anställning av sådan karaktär, att en pensionsrätt kan komma i fråga.
I enstaka fält kan nämligen befattningshavaren hava betingat sig och även
erhållit en högre lön än andra anställningshavare med motsvarande arbetsuppgifter
under motivering, att lönetillskottet skall användas för att betala
försäkringsavgifter i en eller annan form. Vidare är det icke otänkbart,
att hos krisorganet äro anställda befattningshavare, vilka myndigheten
med hänsyn till deras kvalifikationer icke önskar knyta fastare till
sig, eller vilkas arbetsuppgifter äro av mycket tidsbestämd karaktär. Det
bör därför ankomma å vederbörande myndighet att pröva, om och i vad
mån en befattningshavare i sin anställning hos krisorganen skäligen bör
erhålla pensionsrätt.
till stöd för förslagen om karenstid samt minimi- och maximiålder har
utredningsmannen anfört följande.
Statstjänstemän, å vilka statens allmänna avlöningsreglemente är tilllämpligt,
erhålla som regel icke omedelbart pensionsrätt vid inträde i
statstjänst utan först efter viss aspiranttjänstgöring. Aspiranttiden är högst
36 månader. Uppenbarligen måste man även för krisförvaltningens personal
kräva en viss minimianställningstid i statstjänst för att pensionsrätt
skall kunna medgivas. Denna tidrymd synes lämpligen böra bestämmas
till 36 månader. Härvid uppställer sig frågan, i vilken omfattning denna
tjänstgöring bör hava varit förlagd till krisförvaltningen. Å ena sidan bör
tjänstgöringstiden där göras så lång, att icke mera tillfälliga anställningshavare
inbegripas länder pensioneringen; å andra sidan innebär kravet på
36 månaders statstjänst redan detta en viss garanti för att vederbörande
lämpligen kan tillförsäkras pensionsrätt. Preliminärt har diskuterats 12
månader. Under hand har emellertid uttalats önskvärdheten av en avkortning
av denna tid. Med beaktande av vad sålunda förekommit föreslås som
allmänt villkor för pensionsrätt, att vederbörande tjänstgjort 36 anställningsmanader
i statstjänst, varav minst 6 månader inom krisförvaltningen.
Vid fastställandet av begreppet anställningsmånad torde kunna tillämpas
30 § 2 inom. statens allmänna avlöningsreglemente.
Enligt 5 § statens allmänna avlöningsreglemente kan första pensionsberättigande
anställning (extra ordinarie) tidigast vinnas vid uppnådda
20 års ålder. Med hänsyn till den nu ifrågasatta pensioneringens personliga
karaktär synes tillräckliga skäl icke förefinnas att sätta kravet
på levnadsålder så lågt. Även om åldersgränsen fastställes till 25 år, förefinnas
goda möjligheter för anställningshavare, vilka kunna påräkna en
fortsatt statstjänst intill pensionsålderns inträde, att räkna fullt antal
tjänstår. Emellertid har av rekryteringshänsyn uttalats önskvärdheten av
en lägre åldersgräns. Då frågan har förhållandevis begränsad räckvidd,
synas några allvarliga betänkligheter icke möta mot att fixera åldersgränsen
något lägre än 25 år, förslagsvis till 22 år.
Formellt utgöres den övre åldersgränsen för förvärv av pensionsberättigande
anställning av pensionsåldern (som regel 60—65 år). Emellertid torde
i allmänhet det mera sällan förekomma, att i pensionsberättigande statsanställning
i annat än å rena nyckeltjänster antagas befattningshavare,
som uppnått 50-årsåldern, och vilka icke kunna åberopa tidigare statsanställning.
De personer, som efter uppnådda 50 år erhållit anställning i krisförvaltningen,
måste förutsättas hava i annan ordning sörjt för sin ålderdomsförsörjning.
Med hänsyn härtill synes det icke obefogat att från pensio
-
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 129.
neringen utesluta de befattningshavare, som vid karenstidens utgång uppnått
53 års ålder. I realiteten innebär detta, att statsanställningen skall
hava påbörjats före fyllda 50 år.
I fråga om kravet på heltidsanställning påpekar utredningsmannen först,
att enligt statens allmänna avlöningsreglemente extra ordinarie befattning
kan innehavas även av annan än heltidsanställd befattningshavare. Härefter
anför utredningsmannen:
Huvudsyftet med den föreslagna pensioneringen för krisförvaltningen är
emellertid att — oaktat de lönetekniska och därmed även pensionstekniska
svårigheter, som uppenbarligen föreligga — söka åstadkomma ett pensionsskydd
för de grupper anställningshavare, för vilka en dylik åtgärd framstår
som mest angelägen. Med denna utgångspunkt lära de deltidsanställda
böra hållas utanför. Heltidsanställning bör således fordras för att pensionsrätt
skall ifrågakomma. Hinder bör emellertid icke möta mot att
låta en befattningshavare, som har delad tjänstgöring i två krisorgan,
som omfattas av regleringen, t. ex. industrikommissionen och priskontrollnämnden,
erhålla pensionsrätt, såframt den sammanlagda tjänstgöringen
är att anse som heltidstjänstgöring (normalt 42 timmar i veckan). Däremot
bör givetvis icke en kortare tids nedsättning av tjänstgöringsskyldigheten
för en eljest å heltid arbetande befattningshavare, t. ex. i samband
med barnsbörd, medföra förlust av pensionsrätten. Å andra sidan torde
ligga i den anställningsform, som tillämpas inom krisförvaltningen, att
tjänstledighet mot C-avdrag för vård av enskilda angelägenheter (t. ex. för
provtjänstgöring i enskilt företag) icke bör beviljas för längre tid. Den
längsta tid, som kan komma i fråga, synes vara det antal månader, som
fastställts som uppsägningstid för befattningshavaren i fråga (maximum 3
månader).
4. Pensionsunderlag.
Utredningsmannen framhåller, att det även för befattningshavarna själva
måste framstå såsom mera angeläget, att pensionsunderlagen hållas på en
sådan nivå att en framtida övergång till annan statstjänst underlättas,
än att fastställa så speciella pensionsunderlag, att en anpassning svårligen
låter sig göra. Härtill kommer, uttalar utredningsmannen, att med
hänsyn till den personliga lönesättningen stor varsamhet måste iakttagas
vid utmätandet av pensionen. Givet är också enligt utredningsmannens
uppfattning, att, om de befattningshavare, som ha pensionsrätt i annan
statstjänst, hållas utanför pensioneringen, man bör eftersträva, att dessa
därigenom icke komma i sämre läge än de, vilka skulle innefattas i regleringen.
Utredningsmannen föreslår, att fyra olika pensionsunderlag skola tilllämpas.
Ett större antal pensionsunderlag är enligt utredningsmannens
uppfattning ej påkallat med hänsyn till pensioneringens summariska karaktär.
Pensionsunderlagen i de fyra pensionsgrupperna föreslås bestämda
till samma belopp som pensionsunderlagen för lönegraderna Ca 8, 13, 19
och 23 (eller löneklasserna 11, 16, 22 och 26) enligt allmänna tjänstepensionsreglementet.
Uppflyttning från lägre till högre pensionsgrupp före
-
10
Kungl. Maj ds proposition nr 129.
slås också skola ske enligt vissa regler. Utredningsmannen anför om dessa
förslag i huvudsak följande.
Den lägsta gruppen synes lämpligen erhålla samma pensionsunderlag
som kontorsbiträde (8 lönegraden) (Pensionsgrupp I). Härigenom vinnes
en god anslutning till den fr. o. m. den 1 juli 1947 inom statsförvaltningen
tillämpade befordringsgången för biträdespersonal.
Efter minst tre års tjänstgöring med placering i denna pensionsgrupp
bör befattningshavare, som tilldelats arbetsledarskap eller i övrigt anförtrotts
så kvalificerade uppgifter, att vederbörande hänförts till lägst IV
lönegruppen, kunna erhålla det pensionsunderlag, som är fastställt för kontorister
med reglerad avlöning, vilka äro placerade i 13 lönegraden (Pensionsgrupp
II).
Till denna pensionsgrupp böra också omedelbart efter karenstidens utgång
kunna hänföras befattningshavare, som förvärvat högre yrkesutbildning,
exempelvis genomgått tekniskt läroverk och handelsgymnasium
m. in. i det fall yrkesutbildningen prövas vara av särskild betydelse för
tjänstgöringen och befattningshavaren placerats i lägst lönegrupp V. Sistnämnda
grupp befattningshavare bör efter ytterligare tre års tjänstgöring
kunna beredas någon förbättring i sina pensionsförmåner under förutsättning,
att mera ansvarskrävande göromål ålagts dem, vilket bör ha kommit
till uttryck genom en uppflyttning till lägst lönegrupp VI. Pensionsunderlaget
föreslås i detta fall skola motsvara 19 lönegraden (kontorsskrivare,
postassistent in. fl.), och pensionsgruppen erhålla beteckningen III.
Inom krisorgan sysselsättas i icke obetydlig omfattning personer med
akademisk examen eller examen från högskola. I de fall högskoleutbildning
är önskvärd för arbetsuppgifternas fullgörande, synes det rimligt och bäst
överensstämmande med inom statsförvaltningen eljest tillämpade principer,
att dessa erhålla en något förmånligare ställning. Vid karenstidens utgång
böra dessa sålunda placeras i pensionsgrupp III, därest vederbörande åtnjuter
avlöning enligt lägst lönegrupp VI samt hava möjlighet erhålla någon
förbättring i sina förmåner efter tre års tjänstgöring. Detta bör ske genom
uppflyttning till den högsta pensionsgruppen — /V —, vilken föreslås skola
motsvara pensionsunderlaget i 23 lönegraden. Ett villkor härför bör dock
vara, att vederbörande är inplacerad i högsta lönegruppen eller VII. Det
lärer böra ankomma å Kungl. Maj :t att avgöra, om och i vad mån pensionsrätt
skall medgivas befattningshavare med av Kungl. Maj :t fastställd avlöning.
Familjepensionsunderlagen böra följa tjänstepensionsunderlagen. I enlighet
härmed skulle följande pensionsgrupper fastställas.
Pensionsgrupp
PG I......
PG II......
PG III......
PG IV......
Pensionsunder- |
Begynnelse-underlag för |
|
lag för löne-klass ilöne-plan 1). |
Familjepen- sionsunderlag |
|
11 |
3 528 |
1 524 |
16 |
4 308 |
1 836 |
22 |
5 712 |
2 340 |
26 |
7 128 |
2 916 |
Inplaceringen skulle sålunda ske i följande ordning:
Vid karenstidens utgång må befattningshavare placeras i
1) PG III om han dels avlagt examen vid universitet eller högskola, och
denna examen prövas vara av särskild betydelse för tjänstgöringen inom
krisförvaltningen, dels ock uppbär avlöning enligt lägst lönegrupp VI;
Kunffl. Maj:ts proposition nr 129.
11
2) PG II om han dels genomgått tekniskt läroverk och handelsgymnasium
eller förvärvat annan likvärdig yrkesutbildning, som prövas vara av särskilt
värde för tjänstgöringen inom krisförvaltningen, dels ock placerats lägst i
lönegrupp V;
3) PG I i övriga fall.
Efter ytterligare tre års tjänstgöring må befattningshavare, placerad i
1) PG III uppflyttas till PG IV, om han är hänförd till lönegrupp VII;
2) PG II uppflyttas till PG III, om han är hänförd till lägst lönegrupp VI;
3) PG I uppflyttas till PG II, om han är hänförd till lägst lönegrupp IV.
Trafikledarna i länen böra, beroende å utbildningen, vid karenstidens utgång
inplaceras i PG II eller PG III samt efter 3 år uppflyttas i PG III respektive
PG IV.
Slutligen framhåller utredningsmannen att, om pensionsunderlagen fastställas
efter i huvudsak de föreslagna normerna, det icke torde möta alltför
stora svårigheter i framtiden att överföra en del av personalen till annan
statstjänst utan rubbning av pensionsunderlagen. Även om pensionerna icke
alltid komma att svara mot underlagen — eftersom vederbörande befattningshavare
i allmänhet icke torde kunna räkna fullt antal tjänstår för
pension — måste dock enligt utredningsmannens uppfattning den föreslagna
regleringen anses utgöra ett rimligt skydd för befattningshavaren och
hans efterlevande.
5. Beslutanderätt m. m.
I andra frågor än de, för vilka i det föregående redogjorts, torde enligt
utredningsmannens mening i huvudsak kunna tillämpas de i 1947 års allmänna
tjänste- och familj epensionsreglementen meddelade bestämmelserna.
Dock måste i detta sammanhang lösas den frågan, vem som skall besluta,
om en viss befattningshavare skall erhålla pensionsrätt eller ej och, om
han erhåller sådan rätt, till vilken pensionsgrupp han skall hänföras. Utredningsmannen
föreslår, att denna beslutanderätt skall överlåtas till överrevisionen
för krisförvaltningen samt anför härom följande.
Närmast till hands ligger att överlämna beslutanderätten åt vederbörande
krisorgan. Emellertid är det i högsta grad angeläget, att enhetliga principer
komma till tillämpning. Med hänsyn härtill synes åt överrevisionen för krisförvaltningen
kunna anförtros att besluta i dessa frågor. Vederbörande krisorgan
bör givetvis vara skyldigt att inkomma med förslag och fullständig
utredning i ärendet. Överrevisionen bör även äga möjlighet att vid karenstidens
utgång inplacera befattningshavare i PG II (och efter 3 år i PG III),
även om vederbörande icke har den skolunderbyggnad, som normalt skulle
fordras för inplacering i denna grupp, under förutsättning att befattningshavaren
tilldelats så självständiga och ansvarsfulla arbetsuppgifter, att en
högre placering synes motiverad. Däremot torde kravet på högskoleutbildning
för placering vid karenstidens utgång i PG III (och efter 3 år i PG IV)
icke höra kunna av överrevisionen eftergivas. Skulle i något undantagsfall
särskilt vägande skäl anföras för en inplacering i denna grupp av annan
personal, lärer frågan härom böra underställas Kungl. Maj :t.
Genom överrevisionens försorg böra vidare föras matriklar över tjänstemän
med pensionsrätt, därvid hör angivas tidpunkten för pensionsrätter
inträde och upphörande, pensionsunderlag, ledigheter, som inverka på tjänstårsberäkningen,
in. in.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 129.
Fråga om pensionsrätt för befattningshavare med av Kungl. Maj :t fastställd
avlöning bör enligt utredningsmannens mening avgöras av Kungl.
Maj :t.
Fråga om rätt att komma i åtnjutande av pension eller livränta bör, framhåller
utredningsmannen, prövas och avgöras av statskontoret i den ordning,
som stadgats i pensionsreglementena.
6. Pensionsregleringen vid kristidsstyrelserna.
Utredningsmannen framhåller, att den föreslagna regleringen närmast tager
sikte på förhållandena inom de åtta centrala krisorgan, som i det föregående
angivits och för vilka lönegrupperingen tillämpas. För kristidsstyrelsernas
personal föreligga enligt utredningsmannen icke sådana uppgifter
om deras löneförhållanden, att i nuvarande läge ståndpunkt kan tagas till
frågan, i vad mån de föreslagna grunderna kunna tillämpas å dessa. Vid
kristidsstyrelserna saknas sålunda bl. a. den hållpunkt, som lönegrupperingen
utgör. Skulle emellertid för centralorganens del en reglering efter de föreslagna
riktlinjerna anses böra genomföras, bör enligt utredningsmannens
mening åt livsmedelskommissionen kunna uppdragas att med tillämpning
av dessa riktlinjer inkomma med utredning och förslag angående pensionering
av kristidsstyrelsernas personal.
7. Övergångsanordningar.
Härom anför utredningsmannen följande.
Vid den tidpunkt, då den föreslagna pensionsregleringen kan bringas till
verkställighet (förslagsvis den 1 juli 1948) uppställer sig det spörsmålet, om
och i vad mån befattningshavare, som tillförsäkras pensionsrätt i samband
därmed, skall som tjänstår för pension få räkna tid före nämnda tidpunkt.
Uppenbarligen måste sådan tillgodoräkning medgivas i viss utsträckning,
om syftet med pensionsregleringen skall tillgodoses. I viss anslutning till
tidigare tillämpade principer för tillgodoräkning av tjänstår för pension kan
övervägas, om icke två tredjedelar av hela den tid, under vilken vederbörande
tidigare innehaft statsanställning, bör få tillgodoräknas. Ett annat alternativ
synes vara, att hela tjänstetiden i statstjänst efter avdrag av tre år
(motsvarande karenstiden) bör tillgodoföras vederbörande. Lösningen av
detta spörsmål sammanhänger i viss mån med frågan, om och i vad mån en
partiell tillgodoräkning av karenstiden i andra fall än övergångsfallen med
stöd av stadgandet i 15 § 3 mom. allmänna tjänstepensionsreglementet anses
kunna medgivas. Skulle karenstiden som närmast motsvarar aspiranttjänstgöring,
hållas utanför tillgodoräkningen, synes hela tjänstetiden med
avdrag av 3 år böra få tillgodoräknas. Avses däremot tvåtredjedelsregeln
även i fortsättningen skola upprätthållas, ligger närmast till hands att tillgodoräkna
två tredjedelar av hela tiden i statstjänst före pensionsrättens
inträde.
Vid övergången torde en del fall inträffa, där vederbörande befattningshavare
visserligen icke inträtt i krisförvaltningens tjänst före fyllda 53 år,
men väl fullgjort 3 års heltidstjänstgöring i annan statstjänst utan pensionsrätt
före nämnda tidpunkt. Detta är fallet exempelvis för vissa befattningshavare
hos livsmedelskommissionen, vilka överfördes till kommissionen
från tidigare arbetande statliga nämnder. I dessa och andra liknande
13
Kungi. Maj:ts proposition nr 129.
övergångsfall synes kravet på anställning hos vederbörande krisorgan före
fyllda 53 år kunna eftergivas, om vederbörande kan åberopa sig å 36 månaders
annan statsanställning före nämnda tidpunkt.
Slutligen må uppmärksammas, att en del befattningshavare, vilka i princip
borde komma i fråga för pensionsrätt, redan vid den tidpunkt, då pensionsregleringen
kan träda i kraft, uppnått pensionsåldern. Det förutsättes
att även för dessa Kungl. Maj :t skall äga besluta om pensionering.
Yttrandena.
Mot utredningsmannens allmänna synpunkter på frågan om
den lämpligaste anordningen av förevarande pensionering har statskontoret
riktat erinringar. Ämbetsverket har framhållit, att det vid tidigare tillfällen,
då fråga varit om pensionsrätt för krisorganspersonal, förordat, att
krisorganens personal skulle inordnas under det för statstjänstemännen genomförda
nya lönesystemet och därvid beredas extra ordinarie eller extra
anställning alltefter tjänsternas vikt och anställningens varaktighet, extra
ordinarie anställning dock endast där så motiverades av anställningens längd
och möjligheten att använda anställningshavaren i annan statlig tjänst. Med
en sådan reglering av pensionsfrågan skulle följa, att spörsmålet om pensionering
av den vid krisorganisationens avveckling övertaliga personalen
finge bedömas enligt de principer, som gälla i fråga om beviljande av riksdagspensioner.
Härefter har statskontoret uttalat följande.
Statskontoret har alltså i enlighet med sin i tidigare likartade sammanhang
uttalade principiella inställning avvisat tanken, att en särskild på
pensionsrätt grundad pensionering vid sidan av den för statstjänstemännen
reguljära skulle anordnas för krisorganisationens personal. Däremot torde
ur angivna synpunkt icke vara något att erinra mot att för den vid krisorganisationens
avveckling övertaliga personalen, som ej vunnit pensionsberättigande
anställning, ordna en summarisk pensionering av understödskaraktär
efter samma mönster som pensioneringen av viss arbetarpersonal
enligt kungörelsen nr 490: 1947. En dylik pensionering borde dock uteslutande
taga sikte på sådan personal, som kommit att kvarstå i statstjänst under
längre tid och som vid krisorganets avveckling uppnått högre ålder.
Det föreliggande förslaget, som åsyftar att för viss statsanställd personal
ordna en till 1947 års allmänna tjänst^- och familjepensionsreglementen formellt
ansluten särskild pensionering efter summariska och från reglementenas
allmänna pensionsbestämmelser i flera avseenden starkt avvikande
grunder, innebär alltså ett väsentligt avsteg från de principer, som hittills
tillämpats vid den statliga pensioneringens ordnande. Statskontoret kan därför
icke undgå att hysa starka betänkligheter mot en sådan speciell reglering
av pensionsförhållandena för berörda personal.
Därest emellertid dylika betänkligheter anses icke böra tillmätas avgörande
betydelse, synes knappast annat återstå än att söka en lösning av pensionsfrågan
i huvudsak efter de riktlinjer, som angivits i promemorian.
I övrigt har mot de av utredningsmannen framförda allmänna synpunkterna
icke riktats annan erinran, än att priskontrollnämnden uttalat, att enligt
dess uppfattning det framlagda förslaget icke torde ha någon större
verkan när det gällde att underlätta anställandet av ny arbetskraft.
14
Kungl. Maj.ts proposition nr 129.
Förslaget till pensionsregleringens omfattning har föranlett erinran
av valutakontoret och clearingnämnden, vilka ansett att deras tjänstemän
borde omfattas av förslaget.
I anledning av förslaget, att pensionsrätten skall vara subsidiär, har
trafikkommissionen uttalat, att detta borde gälla endast under den förutsättningen,
att den pensionsrätt den anställde redan åtnjuter ej medför sämre
förmåner, än vad som skulle tillkomma honom, därest han pensionerades
uteslutande enligt de föreslagna bestämmelserna. Priskontrollnåmnden har
ansett att, eftersom pensionsrätten enligt utredningsmannens förslag skulle
göras personlig och beroende av beslut av överrevisionen för varje särskilt
fall, det icke borde vara nödvändigt att från pensionsregleringen undantaga
envar, som i sin anställning hos krisorganet bibehölle i annan tjänst
förvärvad pensionsrätt. Personer, som redan vore pensionerade, borde dock
undantagas från här ifrågavarande pensionsreglering.
Förslaget om en k a r e n s t i d av 36 månader har föranlett det uttalandet
från statskontoret, att vid prövning om pensionsrätt skall ifrågakomma
hansyn bör tagas till åtnjuten längre sjukledighet sålunda att tidpunkten
för pensionsrättens inträdande därigenom uppskjutes. Priskontrollnåmnden
har intet att erinra mot förslaget om karenstid såsoin sådant, men föreslår,
att hela karenstiden får tillgodoräknas vid tjänstårsberäkningen. Nämnden
anför härom följande.
Beträffande karenstiden har nämnden icke något att invända mot att
såsom allmänt villkor för pensionsrätt föreskrives, alt vederbörande skall ha
tjänstgjort 36 anställningsmånader i statstjänst, varav 6 månader inom
krisförvaltningen. Med statstjänst bör därvid emellertid kunna jämställas
annan tjänst som enligt statens allmänna avlöningsreglemente får tillgodoräknas
vid tjänstårsberäkning. Vidare torde det icke vara rimligt att, på sätt
utredningsmannen föreslagit, räkna tjänstgöringen under karenstiden såsom
aspiranttid, som icke grundar någon pensionsrätt. Enligt uppgift svnes aspiranttiden
i de ordinarie statsverken numera oftast icke överstiga 1—l1/., år,
innan extra ordinarie anställning, som grundar pensionsrätt, erhålles. På
g!und av att full tjänstetid av 25 respektive 30 år inom krisorganen icke
ar tänkbar och anställningen för befattningshavarna innebär stor osäkerhet
for framtiden, torde det vara rimligt, att befattningshavarna erhålla den
kompensationen, att hela karenstiden får grunda pensionsrätt. Detta framstår
som än mera skäligt med hänsyn till att aspiranttiden, åtminstone
nos priskontrollnämnden, sällan torde överstiga 3—6 månader, varefter
frågan om aspirantens lämplighet omedelbart upptages till slutlig prövning.
Därtill kommer att frånräknande av aspiranttiden saknar betydelse för befr[fringf’;<v-e
i de ordinarie verken, som kunna räkna med att ändock
erhalla tull tjänstetid och därmed oavkortad pension. Krisorganens person£!
,fr.r<^e däremot i allmänhet icke kunna räkna med mer än några års anställning,
varifrån enligt utredningsmannens förslag skulle avräknas ei endast
aspiranttiden utan hela karenstiden av 3 år. Eu dylik avkortning av
tjänster sberäkningen med kanske hälften eller mera måste anses orimlig
Nämnden föreslår sålunda att hela karenstiden får tillgodoräknas vid tiänstarsberäkningen.
J
Den föreslagna maxim iåldern för förvärv av pensionsrätt, 53 år,
har i vissa remissvar ansetts vara för låg. Sålunda har den föreslagits höjd
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 129.
till 55 år av trafikkommissionen, till 56 år av priskontrollnämnden och till
58 år av Handelstjänstemannaförbundet. Bränslekommissionen har ansett
denna åldersbestämmelse knappast vara väl motiverad. Kommissionen har
i stället föreslagit, att en viss pensionsålder uttryckligen fastställes och jämväl
sättes som övre åldersgräns för förvärv av pensionsrätt.
Kravet på heltidsanställning för att pensionsrätt skall kunna
beviljas bör enligt industrikommissionens mening uppmjukas så, att en
mindre reduktion av tjänstgöringstiden icke bör utesluta pensionsrätt.
Utredningsmannens förslag till pensionsunderlag har blivit föremål
för erinringar i flera av remissvaren. Sålunda ha handelskommissionen,
priskontrollnämnden och Handelst jänstemannaförbundet ansett fem
pensionsgrupper erforderliga. Handelskommissionen har föreslagit, att pensionsunderlagen
anknytas till löneklasserna It, 16, 19, 23 och 26, medan
priskontrollnämnden föreslagit en allmän höjning av underlagen i de av utredningsmannen
föreslagna fyra pensionsgrupperna och insättande av en
ny lägsta grupp för befattningshavarna i lönegrupperna I och II. Enligt
nämndens mening borde pensionsunderlagen anknytas till löneklasserna 6,
12, 18, 24 och 27. Handelstjänstemannaförbundet har ansett, att utöver de
av utredningsmannen föreslagna fyra pensionsgrupperna borde inrättas en
femte grupp, för vilken pensionsunderlaget borde anknytas till löneklass 29
eller 30.
Trafikkommissionen har ansett, att pensionsunderlaget för pensionsgrupp
IV borde motsvara pensionsunderlaget för 24 lönegraden, d. v. s. 27 löneklassen.
Övriga förslag i samband med förslaget till pensionsunderlag ha bland
annat föranlett följande uttalanden i remissvaren. Handelskommissionen
har ifrågasatt lämpligheten av den föreslagna särbestämmelsen för befattningshavare
med akademisk eller viss annan examen. Statskontoret har
anfört:
Enligt förslaget skulle anställningshavare, som uppflyttats till högre lönegrupp,
under vissa villkor kunna erhålla förbättrad pensionsställning.
Härvid förutsättes givetvis att uppflyttning till högre lönegrupp allenast sker
då detta är betingat av förändringar i befattningshavarens arbetsuppgifter.
Inom allmänna arbetsmarknaden är det vanligt, att löneförhöjning, som erhålles,
när mindre än 15 år återstå till pensionsåldern, ej får inverka på
pensionen. Enligt förslaget skall befattningshavare, som vid karenstidens
utgång uppnått 53 års ålder, vara utesluten från möjlighet att erhålla pensionsrätt.
Statskontoret vill vid sådant förhållande föreslå, att befattningshavare
efter uppnåendet av angivna ålder icke skall kunna erhålla uppflyttning
till högre pensionsgrupp. Vid övergång till annan statstjänst för
vilken pensionsunderlaget är lägre än vad som gäller för befattningshavaren
i hans anställning hos krisorganet, skall han ej äga kvarstå på det högre
underlaget.
Förslaget att låta placeringen i pensionsgrupp i viss mån anknytas till vederbörandes
utbildning finner statskontoret sig böra giva sin anslutning
med hänsyn till den uppenbara olikformighet, som präglar löneställningen
hos de olika krisorganen.
16
Kungi. Maj:ts proposition nr 129.
I fråga om beslutanderätten har överrevisionen för krisförvaltningen
uttalat, att därest beslutanderätten i vissa frågor skulle anförtros åt
överrevisionen, den förutsatte att för uppgiften kvalificerad personal skulle
ställas till revisionens förfogande. Statskontoret har framhållit, att beslut
av överrevisionen borde fattas efter samråd med statskontoret. Vidare borde,
när det gällde befattningshavares inplacering i eller uppflyttning i pensionsgrupp,
statskontorets yttrande inhämtas i tveksamma fall.
Livsmedelskommissionen anser, att frågan om pensionsrätt för k r i stidsstyrelsernas
personal bör upptagas till behandling samtidigt
som för centralorganen. Enligt kommissionens uppfattning torde det ej
möta större svårigheter att inplacera denna personal i de för centralorganen
använda lönegrupperna. Kommissionen förmäler, att den ämnar inom kort
inkomma med utredning i detta hänseende.
Trafikledarna i länen böra, anser trafikkommissionen, med hänsyn
till sin kvalificerade tjänstgöring samtliga placeras i PG III från början.
Kommissionen framhåller, att det för närvarande bereder kommissionen
stora svårigheter att bibehålla dessa befattningshavare i tjänst.
På grund av svårigheten att i pensionsåldershänseende direkt tillämpa
tjänstepensionsreglementets bestämmelser har statskontoret föreslagit, att
en enhetlig pensionsålder bestämmes för varje pensionsgrupp. Enligt
statskontorets mening bör för anställningshavare tillhörande grupp I
eller II gälla 60 års pensionsålder, för grupp III 63 år samt för grupp IV 65
år. Bränslekommissionen har uttalat, att det syntes skäligt, att Kungl. Maj:t
efter framställning från vederbörande krisorgan skulle äga besluta om höjning
av pensionsåldern för viss befattningshavare över den normala. Som
skäl härför har angivits, att det i åtskilliga fall förekommit, att såväl statstjänstemän,
som överskridit pensionsåldern i sin egentliga statsanställning,
som personer, vilka icke haft egentlig statstjänst men för dylik tjänst skulle
ha varit överåriga, visat sig fullt kvalificerade för arbete inom krisförvaltningen.
Priskontrollnämnden har uttalat, att den beträffande befattningshavare
med av Kungl. Maj :t direkt fastställd avlöning förutsatte, att pensionsfrågan
utan dröjsmål ordnades även för dem och att därvid pensionsförmånerna
med hänsynstagande till tjänstetidens begränsade varaktighet, avvägdes så,
att de motsvarade pensionsrätten för jämställda befattningshavare i den
ordinarie statsförvaltningen.
Slutligen må följande uttalanden och förslag av statskontoret här återgivas.
Tid, under vilken befattningshavare är tillförsäkrad pensionsrätt, bör tillgodoräknas
honom i full utsträckning. Anställningstid i statlig tjänst, som
ligger före den tidpunkt befattningshavaren fått pensionsrätt, bör likaledes
tillgodoföras honom i sin helhet dock med avdrag av 3 år. Av tid som infaller
före den 1 juli 1947 skall dock avdragas minst en tredjedel.
Rätten till tjänste- respektive familjelivränta enligt de blivande pensionsbestämmelserna
för krisorganens personal bör upphöra vid befattningshavarens
övergång till annan pensionsberättigande statstjänst. För pension i
denna senare befattning bör i gengäld anställningstiden vid krisorganisatio
-
17
Kungl. Maj.ts proposition nr 129.
nen få räknas i den omfattning så fått ske enligt förstnämnda pensionsbestämmelser.
Befattningshavare, som på grund av tidigare statsanställning
blivit berättigad till livränta, bör äga avstå från denna rätt mot att för pension
eller livränta enligt här avsedda bestämmelser i full utsträckning få
föra sig tillgodo den anställningstid, på vilken den avstådda livräntan
grundats.
Med pensionerna, som böra bestridas från de reguljära pensionsanslagen,
bör följa rätt till rörligt tillägg enligt samma grunder, som gälla för pensioner
enligt 1947 års allmänna tjänste- och familjepensionsbestämmelser.
Till den föreslagna pensionsregleringen torde såsom promemorieförfattaren
framhåller riksdagens medverkan vara erforderlig. Kungl. Maj :t bör
emellertid förbehålla sig rätt att i särskilda fall medgiva avvikelse från de
blivande pensionsbestämmelserna.
Departementschefen.
Ur personalens synpunkt är det givetvis en påtaglig olägenhet att pensionsrätt
helt saknas för ett stort antal befattningshavare inom krisförvaltningen.
Detta gäller ej minst för dem, som under en följd av år tillhört
krisorganen och vilka vid en övergång till annan anställning icke kunna
få i pensionshänseende tillgodoräkna sin tidigare verksamhet hos kommissionerna.
Men även för krisorganen själva skulle förekomsten av en pensionsrätt
för personalen vara av betydelse vid den nyrekrytering, som är erforderlig
för verksamhetens bedrivande. Härigenom skulle även i viss mån
kunna undanröjas de olägenheter, som äro förbundna med att befattningshavarna
i många fall söka sig bort från krisorganen för att på annat håll
kunna erhålla pensionsberättigande anställning. För egen del anser jag
skäl tala för alt personalen vid krisförvaltningen i en eller annan form kommer
i åtnjutande av såväl tjänste- som familjepensionsrätt.
Frågan om pensionsrätt för krisorganens personal innefattar emellertid
åtskilliga svårlösta problem. Närmast till hands kunde måhända synas
ligga att bereda befattningshavarna extra ordinarie anställning och därmed
förenad pensionsrätt. En dylik lösning synes emellertid med hänsyn til!
krisorganens tillfälliga karaktär och därmed sammanhängande förhållanden
icke böra ifrågakomma annat än i undantagsfall. Det bör även framhållas,
att den friare anpassning till löneläget på allmänna arbetsmarknaden,
som hittills förekommit inom krisorganen, här är att föredraga framför
den mera stela lönesättningen enligt avlöningsreglementena. En allmännare
övergång till extra ordinarie anställning skulle för övrigt nödvändiggöra
ett invecklat system med personliga lönetillägg av olika slag.
Enligt min mening tala övervägande skäl för att pensioneringen anordnas
i huvudsaklig anslutning till det av utredningsmannen framlagda
förslaget. Pensioneringen skall alltså — med väsentliga undantag — följa
de allmänna pensionsreglementenas bestämmelser. Med hänsyn till att flertalet
befattningshavare vid krisorganen med sannolikhet komma att avgå
ur statstjänst före pensionsålderns inträde, kommer pensioneringen i de
2 Bihang till riksdagens protokoll 19i8. 1 sand. Nr 129.
18
Kungl. Maj.ts proposition nr 129.
flesta fall att innebära rätt till livränta i stället för vanlig pension. Det må
framhållas, att pensionsrätten icke innebär garanti för längre varaktighet
i anställningen.
Beträffande pensionsregleringens omfattning tillstyrker jag utredningsmannens
förslag med det tillägget, att regleringen också torde böra omfatta
valutakontorets personal. Clearingnämndens befattningshavare torde däremot
på bl. a. det skäl, som av utredningsmannen angivits, böra lämnas
utanför regleringen.
Utredningsmannens förslag, att pensionsrätten skall vara personlig och
subsidiär samt att den skall beviljas efter skälighetsprövning, kan jag tillstyrka.
Detsamma gäller förslaget om 36 månaders karenstid. Beträffande
sistnämnda förslag delar jag dock statskontorets uppfattning, att åtnjuten
längre sjukledighet eller annan ledighet bör uppskjuta tidpunkten för pensionsrättens
inträde.
Vad utredningsmannen föreslagit i fråga om minimi- och maximiålder
samt läkarbetyg, svenskt medborgarskap och heltidsanställning såsom villkor
för pensionsrätt finner jag lämpligt. De ändringsyrkanden i nämnda
hänseenden, som framförts i vissa yttranden, kan jag alltså icke biträda.
Jag tillstyrker även förslagen i fråga om beslutanderätten, dock med det
av statskontoret förordade tillägget, att överrevisionens beslut skola meddelas
efter samråd med statskontoret.
Utredningsmannens förslag beträffande pensionsunderlagen innebär onekligen
en mycket stark koncentration i jämförelse med den stora mångfalden
av förekommande lönebelopp. Skäl kunde tala för någon utökning av
pensionsgruppernas antal liksom för någon höjning av pensionsunderlaget
i den högsta pensionsgruppen. Förslag i båda dessa hänseenden ha ock
framförts i yttrandena. På de av utredningsmannen anförda skälen är jag
emellertid beredd att tillstyrka det av honom framlagda förslaget. Med
hänsyn till att vissa befattningshavare på grund av dem åliggande arbetsuPPgifter
åtnjuta löneförmåner, som understiga dem, som tillkomma biträdespersonal
inom den reglerade befordringsgången, torde dock bemyndigande
böra lämnas Kungl. Maj :t att, då så befinnes påkallat, för viss befattningshavare
eller viss grupp av befattningshavare fastställa lägre pensionsunderlag
än det för PG I gällande.
Jag tillstyrker statskontorets förslag om fastställande av vissa pensionsåldrar,
enhetliga för alla befattningshavare inom samma pensionsgrupp.
Med hänsyn till att den i tjänstepensionsreglementet reglerade möjligheten
till anstånd med avsked icke lämpligen torde kunna anlitas i ett pensionssystem
med personlig pensionsrätt, är jag också beredd att tillstyrka
bränslekommissionens förslag, att Kungl. Maj :t bör äga besluta om höjning
av pensionsåldern i enstaka fall.
Jag biträder även statskontorets förslag, att pensionsrätten skall upphöra
vid övergång till annan pensionsberättigande statsanställning, samt
att åt Kungl. Maj :t bör inrymmas en rätt att, när så befinnes påkallat,
meddela beslut om avvikelse från bestämmelserna.
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 129.
I anledning av vad som anförts rörande kristidsstyrelsernas personal, föreslår
jag, att denna personal i princip skall innefattas i pensionsregleringen,
samt att åt Kungl. Maj :t lämnas ett bemyndigande, att efter den av livsmedelskommissionen
angivna ytterligare utredningen vidtaga för ändamålet
erforderliga anordningar. I fråga om trafikledarnas inplacering i pensionsgrupper
ansluter jag mig till utredningsmannens förslag.
För tjänstårsberäkning i pensionshänseende bör enligt min mening hänsyn
få tagas till två tredjedelar av tid för heltidstjänstgöring i av pensionsregleringen
omfattat statligt krisorgan före pensionsrättens inträde beträffande
vederbörande befattningshavare. Fråga om tillgodoräkning av tid
för annan tjänstgöring torde i enlighet med de i pensionsreglementena meddelade
bestämmelserna böra avgöras av Kungl. Maj :t.
Å pensionerna bör utgå rörligt tillägg enligt samma grunder, som gälla
i fråga om pensioner enligt 1947 års allmänna pensionsreglementen. Pensionerna
torde böra bestridas från de reguljära pensionsanslagen.
Den pensionsreglering, som jag sålunda förordat, torde böra träda i kraft
den 1 juli 1948.
Hemställan.
Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att
Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen
att bemyndiga Kungl. Maj :t att, i huvudsaklig överensstämmelse
med vad jag i det föregående förordat, meddela
dels pensionsbestämmelser för vissa befattningshavare vid
statens krisorgan, att tillämpas från och med den 1 juli
1948, dels ock i anslutning därtill erforderliga övergångsbestämmelser.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Ivar Löfqvist.