Kungl. Maj:ts proposition nr 126.
1
Nr 126.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa
byggnadsarbeten för försvaret m. m.; given Stockholms
slott den 5 mars 1948.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:
GUSTAF ADOLF.
Allan Vougt.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 5 mars 1948.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt,
Zetterberg, Nilsson, Sträng, Mossberg, Weijne, Kock.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler
chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Vougt, frågor angående vissa
byggnadsarbeten m. m. för försvaret och anför därvid följande.
I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att, i
avbidan på särskild proposition i ämnet, till Vissa ytterligare markförvärv
och till Anordnande av vissa förråd för budgetåret 1948/49 beräkna investeringsanslag
av 2 400 000 kronor respektive 500 000 kronor.
1—285 48 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 126.
2
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 126.
Vid anmälan av ifrågavarande anslagsfrågor anförde jag, att vid statsverkspropositionen
avlåtande utredningsarbetet ej framförts så långt, att slutlig
ställning i ärendena kunde tagas. Jag anhöll med hänsyn härtill att framdeles
få återkomma till dessa frågor.
Sedan utredningarna numera slutförts, upptager jag i det följande till behandling
fråga om anslag till vissa ytterligare markförvärv. Anordnande av
vissa förråd har med hänsyn till nu rådande förhållanden och till viktigare
byggnadsobjekt måst uppskjutas till senare tidpunkt, varför något anslagsäskande
för detta ändamål icke kommer att framläggas för innevarande års
riksdag. Vissa andra anslagsfrågor har jag emellertid funnit vara så angelägna,
att jag icke ansett att desamma kunna uppskjutas till ett följande budgetår.
Jag avser även att i detta sammanhang anmäla en fråga om försäljning
av ett mindre markområde till Sundbybergs stad.
Det sammanlagda medelsbehovet för de markförvärv och byggnadsarbeten,
som i det följande anmälas, uppgår till 4 515 000 kronor. Därjämte erfordras
ett belopp av 200 000 kronor till värnpliktslån.
FÖRSVARETS FASTIGHETSFOND.
ARMÉNS DELFOND.
[1.] Vissa ytterligare markförvärv.
Såsom förut anförts har Kungl. Maj:t i årets statsverksproposition (kapitalbudgeten:
bil. 25, punkt 5) föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition
i ämnet, till Vissa ytterligare markförvärv beräkna ett investeringsanslag
av 2 400 000 kronor. Jag anmäler nu det slutliga medelsbehovet för
dessa markförvärv.
Utvidgning av Hallands regementes skjutfält. I sina medelsäskanden för nästa
budgetår har arméns fortijikationsförvaltning hemställt, att medel måtte anvisas
för utvidgning av Hallands regementes skjutfält, och därvid anfört i
huvudsak följande.
I skrivelse till militärbefälhavaren för tredje militärområdet hade chefen
för Hallands regemente framlagt förslag om utvidgning av regementets
skjutfält vid Nyårsåsen samt därvid framhållit, bland annat, att regementet
för utförande av skarpskjutningar med tunga vapen samt stridsskjutning i
trupp vore hänvisat till skjutfälten vid Nyårsåsen och Ringenäs. Ringenäs
skjutfält disponerades jämväl av Hallands flygflottilj för bombfällning och
skjutningar och kunde endast delvis utnyttjas av regementet. Detta skjutfält
vore icke heller lämpligt för stridsskjutning med större förband på grund
av terrängens beskaffenhet och fältets ringa bredd. I anledning härav vore
regementet för utförande av stridsskjutning i trupp m. m. så gott som uteslutande
hänvisat till Nyårsåsens skjutfält, vilket i areal innehölle cirka 161
hektar. Stridsskjutningar å detta fält kunde utföras i grupp och pluton, varvid
emellertid samtidigt högst ett kompani kunde utnyttja området. Av säkerhetsskäl
kunde övningarna endast äga rum i form av s. k. standardövningar,
koncentrerade till viss terräng. Oaktat övningarna utfördes endast i en riktning)
komme i en del fall säkerhetsgränsema för de yttre skjutområdena att
ligga utanför fältet. Det vore därför ofrånkomligt med en utvidgning av
3
Kungl. May.ts proposition nr 126.
fältet. Utvidgningen borde omfatta ett område norr och ett område söder
om nuvarande skjutfältet, vilka områden i areal innehölle sammanlagt cirka
164 hektar. Genom en sådan utvidgning skulle stridsskjutningar kunna äga
rum i större förband eller med flera mindre förband samtidigt. Terrängen
skulle vidare kunna utnyttjas på ett effektivt sätt och skjutning med skarp
ammunition kunna ske i mera omväxlande terräng och i flera skjutriktningar.
Därjämte skulle i förbandsutbildningen ingående övningar av annan art kunna
äga rum jämsides med fältmässig skjutning, varigenom en välbehövlig avlastning
av det synnerligen begränsade övningsområdet invid kasernerna skulle
komma till stånd.
Militärbefälhavaren för tredje militärområdet hade med tillstyrkan överlämnat
framställningen till fortifikationsförvaltningen. Fortifikationsförvaltningen
hade därefter uppdragit åt överlantmätaren Arvid Back att med biträde
av f. d. läns jägmästaren Gustaf Pfeiff och ingenjören Ragnar Andersson
verkställa närmare utredning. I en till fortifikationsförvaltningen överlämnad
promemoria hade överlantmätaren Back anfört, bland annat, att de
föreslagna utvidgningsområdena hade en sammanlagd areal av cirka 170,9
hektar, varav cirka 70,2 hektar inginge i det norr om skjutfältet belägna området
och cirka 92,7 hektar i det södra området. Områdena hade åsatts ett
sammanlagt försäljningsvärde av i runt tal 350 000 kronor, varav cirka 153 500
kronor belöpte å det norra området. Skjutfältets utvidgning med sistnämnda
område skulle emellertid få till följd, att en större jordbruksegendom, som
utgjorde en brukningsenhet om cirka 60 hektar åker samt 40 hektar produktiv
skogsmark, skulle mista ungefär en tredjedel av den odlade jorden samt
hela skogsmarksarealen. Med hänsyn till den skada, som jordbruket å denna
egendom skulle åsamkas vid en utvidgning av skjutfältet åt norr, hade överlantmätaren
Back i samråd med regementschefen ansett sig böra framlägga ett
annat utvidgningsförslag, betecknat alternativ II, enligt vilket någon utvidgning
åt norr icke skulle ifrågakomma utan i stället utvidgningsområdet åt
söder givas större omfattning. Utvidgningsområdet enligt alternativ II, som
å en i ärendet ingiven sammanställningskarta utmärkts med heldragen röd
begränsningslinje, innehölle i areal cirka 189 hektar, varav 187,9 hektar inginge
i de Aapnö fideikommiss tillhörande fastigheterna Kjellstorp l1—51 i
Holms socken samt Ågarp 1''—31, Svartalund l1 och Tiarp l1—71 i Vapnö
socken. Utvidgningsområdet omfattade därutöver lägenheten Karlsberg l1 i
Holms socken om 1,1 hektar. Vid värdering hade den på fideikommisset
belöpande delen av utvidgningsområdet åsatts ett försäljningsvärde av 277 030
kronor, varav belöpte 128 410 kronor å skogsmark och 148 620 kronor å öppen
mark, samt lägenheten Karlsberg l1 ett värde av 14 810 kronor, varjämte
beräknats ett belopp av 41 178 kronor såsom intrångsersättningar åt fideikommissets
arrendatorer. Sammanlagda kostnaderna för utvidgningsområdets
förvärvande hade sålunda av värderingsmännen uppskattats till i runt
tal 330 000 kronor. En lösning av frågan enligt alternativ II skulle medföra
att, utöver vad utökningen med det södra området enligt alternativ I skulle
få till följd, en arrendegård av typen familjejordbruk, ett stödjordbruk och
eu självständig bostadslägenhet skulle komma att helt införlivas med skjutfältet.
Olägenheterna därav syntes emellertid ur jordbrukets synpunkt vara
mindre än den avsevärda beskä.rn ingen av den större jordbruksegendomen,
som en lösning enligt alternativ I skulle medföra.
Regementschefen hade förordat alternativ II och därvid framhållit, att
enligt detta alternativ skjutfältet skulle tillföras ur övningssynpunkt mycket
lämplig torräng, medan utvidgningen åt norr enligt alternativ I skulle bliva
av mindre värdo ur övningssynpunkt och i huvudsak vore motiverad av säkerhetssynpunkter.
Jämväl chefen för armén hade förklarat sig förorda alternativ
j r.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 126.
Fortifikationsförvaltningen, som ansåge att en utvidgning av ifrågavarande
skjutfält finge anses synnerligen påkallad, liade funnit sig böra förorda
det såsom alternativ II betecknade utvidgningsförslaget, då detta syntes
komma att medföra mindre olägenheter ur jordbrukssynpunkt än alternativ I.
Mot den verkställda värderingen syntes intet vara att erinra. För att erhålla
en säkerhetsmarginal för möjliggörande av frivilliga uppgörelser eller
för bestridande av eventuella expropriationskostnader syntes böra räknas med
att kostnaderna för en utvidgning enligt alternativ II komme att uppgå till i
runt tal 365 000 kronor.
Fortifikationsförvaltningen har hemställt, att till utvidgning av Hallands
regementes skjutfält måtte anvisas ett belopp av 365 000 kronor.
Länsstyrelsen i Hallands län har i utlåtande i ärendet anfört, bland annat,
att länsstyrelsen hyste vissa betänkligheter mot den föreslagna utvidgningen
av övningsfältet med hänsyn till att produktionen komme att frånhändas
odlade markområden, varjämte vederbörande kommuner komme att erhålla
minskat skatteunderlag. Därest utvidgningen ansåges vara oundgängligen erforderlig,
förordade länsstyrelsen emellertid det såsom alternativ II betecknade
utvidgningsförslaget, vilket syntes komma att medföra mindre olägenheter
ur jordbrukssynpunkt än det såsom alternativ I betecknade förslaget
och vilket dessutom i kostnadshänseende vore billigare än alternativ I.
Sedan Kungl. Maj:t uppdragit åt fortifikationsförvaltningen att förhandla
om förvärv av det såsom alternativ II betecknade markområdet, har fortifikationsförvaltningen
i skrivelse den 14 februari 1948 anfört, bland annat, att
förvaltningen låtit i ärendet verkställa närmare utredning och föra erforderliga
förhandlingar, varvid följande förekommit.
Förhandlingarna hade givit vid handen, att innehavaren av Vapnö fideikommiss
icke vore villig att till kronan försälja mer än den i utvidgningsområdet
ingående öppna marken jämte vissa mindre i densamma insprängda
skogspartier. Däremot hade han intet att erinra mot att genom långfristigt
nyttjanderättsavtal tillförsäkra regementet sådan dispositionsrätt till den i utvidgningsområdet
ingående skogsmarken om sammanlagt cirka 130 hektar,
som erfordrades för regementets skjutningar och andra övningar. För den
till försäljning ifrågasatta delen fordrade fideikommissarien en köpeskilling
av 175 000 kronor, varav i runt tal 150 000 kronor för den öppna marken om
cirka 41 hektar, vilken mark tidigare åsatts ett värde av 148 620 kronor, och
25 000 kronor för de insprängda skogspartierna om sammanlagt cirka 17
hektar. Länsjägmästaren Pfeiff hade verkställt en ny värdering av skogsmarken
och därvid uppskattat dennas värde till i runt tal 1 400 kronor per hektar,
motsvarande ett belopp av 23 800 kronor för de insprängda skogspartierna om
17 hektar. Med hänsyn till resultatet av värderingarna hade fortifikationsförvaltningen
funnit den av fideikommissarien fordrade köpeskillingen skälig
och för kronan godtagbar.
Vad därefter anginge den föreslagna dispositionsrätten till skogsområdet
om cirka 130 hektar, hade enighet nåtts med fideikommissarien om en sådan
omfattning av denna nyttjanderätt, att regementets behov av ifrågavarande
skogsområde därigenom komme att bliva fullt täckt. Länsjägmästaren Pfeiff,
som verkställt eu särskild utredning rörande skälig avgift för en sådan nvttjanderättsupplåtelse,
hade förklarat sig anse en årlig arrendeavgift av 4 500
kronor skälig. Fideikommissarien hade godtagit denna avgift "samt övriga
villkor, som ur militär synpunkt befunnits erforderliga för en dispositions
-
5
Kungl. Maj.ts proposition nr 126.
rätt till området. Förvaltningen hade med innehavaren av fideikommisset
avslutat dels ett köpeavtal om förvärv för kronans räkning av den öppna marken
jämte i densamma insprängda skogspartierna för en köpeskilling om 175000
kronor och dels ett nyttjanderättsavtal om dispositionsrätt till skogsområdet
för en tid av 25 år mot en årlig avgift av 4 500 kronor. Avtalen vore avslutade
under förbehåll av Kungl. Maj:ts godkännande före den 1 september
1948.
Beträffande lägenheten Karlsberg l1 och de av fideikommissarien upplåtna
arrenderätterna hade någon uppgörelse icke kunnat träffas. Med anledning
därav syntes för förvärv av lägenheten och för inlösen av arrenderätterna
expropriationsförfarande behöva tillgripas. Till de av värderingsmännen
beräknade värdena om sammanlagt (14 810 + 41 178 =) 55 988 kronor
eller i runt tal 56 000 kronor syntes såsom säkerhetsmarginal och för täckande
av expropriationskostnaderna böra läggas 25 %. Kostnaderna kunde sålunda
beräknas uppgå till i runt tal 70 000 kronor.
De sammanlagda kostnaderna för utvidgningens genomförande skulle således
uppgå till (175 000 + 70 000 ==) 245 000 kronor, vilket belopp borde
höjas till avrundat 250 000 kronor för bestridande av avstycknings- m. fl.
kostnader i ärendet.
Den årliga arrendeavgiften om 4 500 kronor syntes böra bestridas av medel
å den under försvarets fastighetsfond upptagna titeln: Hyres- och arrendeutgifter
m. m. för av fonden förhyrda lokaler och arrenderade markområden:
Arméns delfond.
Fortifikationsförvaltningen har, med överlämnande av kronans exemplar
av ingånget köpeavtal, hemställt, att ett belopp av 250 000 kronor, i stället
för av förvaltningen tidigare föreslagna 365 000 kronor, måtte beräknas för
förvärv av ifrågavarande markområden.
Departementschefen. Hallands regemente disponerar för stridsskjutning i
trupp skjutfälten vid Nyårsåsen och Kingenäs. Skjutfältet vid Itingenäs disponeras
jämväl av Hallands flygflottilj för bombfällning och skjutningar, varjämte
fältet i viss utsträckning utnyttjas av Skånska luftvärnskåren och Göteborgs
luftvärnskår för luftvärnsskjutningar. Detta har medfört, att regementets
disposition av skjutfältet vid Ringenäs i hög grad inskränkts. För stridsskjutning
i trupp är regementet i huvudsak hänvisat till skjutfältet vid
Nyårsåsen, vilket för närvarande omfattar en areal av cirka 161 hektar. Såsom
av det anförda framgår föreligger behov av utvidgning av skjutfältet.
Med anledning härav har fortifikationsförvaltningen framlagt förslag till förvärv
av ett söder om skjutfältet beläget markområde om cirka 59 hektar,
varav 58 hektar tillhöra Yapnö fideikommiss. Ett i anslutning till utvidgningsområdet
beläget, likaledes till fideikommisset hörande skogsområde om cirka
130 hektar, vilket område fideikommissarien icke är villig avstå, föreslås
skola arrenderas för att tilläggas skjutfältet. Då de föreslagna markområdena
synas erforderliga ur såväl utbildnings- som säkerhetssynpunkt, tillstyrker
jag att medel anvisas för förvärv av desamma. Mot de av fortifikationsförvaltningen
gjorda kostnadsberäkningarna har jag intet att erinra. Det
träffade preliminära köpeavtalet rörande förvärv av mark tillhörande Yapnö
fideikommiss bör således godkännas. För förvärv av lägenheten Karlsberg
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 126.
och för inlösen av de av fideikommissinnehavaren upplåtna arrenderätterna,
rörande vilka uppgörelse ej träffats, torde expropriationsförfarande behöva
tillgripas. I enlighet härmed beräknar jag för utvidgning av Hallands regementes
skjutfält ett belopp av 250 000 kronor.
Utvidgning av Västernorr/ands regementes fältskjutningsområde. I sina medelsäskanden
för nästa budgetår har arméns fortijikationsförvaltning anmält behov
av förvärv av mark för utvidgning av Yästernorrlands regementes övningsfält
och därvid anfört i huvudsak följande.
I skrivelse till militärbefälhavaren för andra militärområdet hade chefen
för Yästernorrlands regemente föreslagit utvidgning av regementets fältskjutningsområde
vid Tjärnmyren och därvid hemställt, bland annat, att ett
område om cirka 24 hektar på västra och sydvästra stranden av den invid
stridsskjutningsterrängen belägna Östra Spannsjön måtte förvärvas för kronans
räkning.
Militärbefälhavaren hade framhållit, att ifrågavarande område erfordrades
för stridsskjutningar och grupperingsövningar med kompani och större förband
samt vore nödvändig för simutbildningen vid regementet. Chefen för
armén hade tillstyrkt, att området förvärvades.
I anledning därav hade fortifikationsförvaltningen låtit verkställa närmare
utredning rörande det ifrågasatta förvärvet. Utredningen hade givit
vid handen, att området omfattade hela fastigheterna Övergård med Önsta
l55, l64, l65 och l66 samt del av fastigheterna Övergård med önsta l37 och l63,
alla i Sollefteå stad. Samtliga fastigheter voro bebyggda med sommarstugor.
Yid den företagna värderingen, som verkställts av hemmansägaren P. Sjödin
och byggmästaren Harald Knutsson, båda i Sollefteå, hade området åsatts
ett sammanlagt försäljningsvärde av 38 700 kronor, varav 19 900 kronor belöpte
å de inom området befintliga byggnaderna.
För egen del ansåge fortifikationsförvaltningen det oundgängligen erforderligt,
att regementets fältskjutningsområde utvidgades med de till förvärv
ifrågasatta områdena för att den nuvarande stridsskjutningsterrängen skulle
kunna i full utsträckning utnyttjas. Inom området funnes sålunda en höjdsträckning,
som på grund av terrängförhållandena måste utnyttjas till stridsställningar
för tunga vapen. Hela området utmed sydvästra stranden av
sjön vore därjämte erforderligt såsom målterräng för granatkastare, vilka vid
skjutningar i högre förband än pluton av säkerhetsskäl måste anvisas målområde
utanför förbandets flyglar. Genom ett förvärv av området, vilket
jämväl vore erforderligt för pionjärutbildning, skulle vidare ytterligare sommarstugebebyggelse
inom detsamma förhindras. Förvaltningen, som icke
funnit något att erinra mot den verkställda värderingen, räknade med att för
förvärvets genomförande till värderingssumman borde läggas en säkerhetsmarginal
om förslagsvis 20 % eller i runt tal 7 800 kronor för den händelse
expropriationsförfarande skulle behöva tillgripas, ävensom ett belopp av
3 500 kronor för täckande av kostnader för expropriationsförfarande och avstyckning
m. in. För förvärvet skulle sålunda erfordras (38 700 + 7 800 +
3 500 =) 50 000 kronor.
Fortifikationsförvaltningen har alltså hemställt, att för ändamålet måtte
anvisas ett belopp av 50 000 kronor.
Sedan Kungl. Maj:t uppdragit åt fortifikationsförvaltningen att förhandla
om förvärv av området, har fortifikationsförvaltningen i skrivelse den 16
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 126.
december 1947 anfört, bland annat, att förvaltningen låtit i ärendet verkställa
närmare utredning och föra erforderliga förhandlingar, varvid följande förekommit.
Den del av fastigheten Övergård med Önsta l83, som inginge i utvidgningsområdet,
omfattade två skiften, det ena beläget söder och det andra väster
om Östra Spannsjön, om tillsammans cirka 13 hektar. Dessa skiften innehölle
ungefär hälften av fastighetens åker- och skogsareal samt all betesmark.
Å fastighetens återstående skifte, som vore beläget omedelbart norr om sjön,
vore fastighetens byggnader uppförda. Vid förhandlingarna med fastighetens
ägare hade denne förklarat, att efter en försäljning av skiftena väster och
söder om sjön fastighetens återstående areal skulle bliva för liten för fastighetens
byggnader. Familjen skulle icke heller kunna livnära sig på gårdens
avkastning. Ägaren önskade därför, att hela fastigheten skulle inlösas, samt
fordrade en köpeskilling av 35 000 kronor. Fortifikationsförvaltningen ansåge,
att ekonomiska skäl talade för ett förvärv av hela fastigheten, då vid
ett tvångsvis genomfört förvärv av skiftena väster och söder om sjön stor
risk förelåge för att kronan skulle nödgas lösa hela fastigheten eller gälda
oproportionerligt stor ersättning för skada och intrång å återstående del av
fastigheten. Därutöver funnes även vissa militära skäl som talade för ett
sådant förvärv. Det vore nämligen erforderligt att förlägga fältskjutningar
för Norrlands trängkår till regementets fältskjutningsområde, vilket i sin nuvarande
omfattning icke vore tillräckligt för båda förbanden. Yarje utökning
av regementets fältskjutningsområde komme emellertid att underlätta
förbandens gemensamma disposition av området. Vid värdering hade hela
fastigheten, som innehölle cirka 10 hektar åker och lika stor skogsareal,
åsatts ett värde av 41 200 kronor, vilket emellertid finge anses vara för högt,
då vid värderingen mark och byggnader värderats såsom skilda objekt. Fortifikationsförvaltningen
uppskattade egendomens värde till cirka 30 000 kronor,
varvid räknats med ett pris av 2 000 kronor per hektar åker och 1 000
kronor per hektar skogsmark med växande skog. Med hänsyn därtill finge
det av ägaren fordrade priset, 35 000 kronor, anses vara för kronan godtagbart
och hade förvaltningen avslutat preliminärt köpekontrakt om förvärv av
hela fastigheten för den fordrade köpeskillingen. Inom det söder om sjön
belägna skiftet hade en tomtplats upplåtits, varå uppförts en sommarstuga
samt en bastu. Dessa byggnader hade värderats till sammanlagt 2 000 kronor.
Förvaltningen hade avslutat preliminärt kontrakt om överlåtelse av
nyttjanderätten och byggnaderna till kronan mot en sammanlagd ersättning
av 2 300 kronor, vilken ersättning finge anses vara skälig och för kronan
godtagbar. Vidare hade fortifikationsförvaltningen avslutat preliminära köpekontrakt
om förvärv för kronans räkning av fastigheterna övergård med
Önsta l64 och l68 för köpeskillingar av respektive 8 000 och 3 800 kronor. Beträffande
den förstnämnda fastigheten understege köjreskillingen det fastigheten
åsatta försäljningsvärdet, 8 750 kronor. Vad anginge den sistnämnda
fastigheten hade densamma värderats till 3 200 kronor, men finge den överenskomna
köpeskillingen anses vara för kronan godtagbar, då fastigheten
tvångsvis icke syntes kunna förvärvas för lägre belopp. De sammanlagda
kostnaderna för förvärv enligt de avslutade kontrakten uppginge sålunda till
(35 000 -I- 2 300 + 8 000 + 3 800 =) 49 100 kronor.
Beträffande återstående i utvidgningsområdet ingående fastigheter, Övergård
med Önsta lr>5 och l65 samt del av Övergård med önsta l37, hade någon
uppgörelse om förvärv av desamma på för kronan godtagbara villkor icke
kunnat träffas, varför expropriationsförfarande syntes behöva tillgripas.
Fastigheterna hade värderats till respektive 4 500, 550 och 6 000 kronor eller
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 126.
sammanlagt 11 OoO kronor. Härtill syntes böra räknas med en säkerhetsmarginal
om förslagsvis 20 % eller 2 210 kronor samt cirka 5 000 kronor för
bestridande av kostnaderna för expropriationsförfarandet och för avstyckning
m. m. De sammanlagda kostnaderna för utvidgningens genomförande
skulle sålunda uppgå till (49 100 + 11 050 + 2 210 + 5 000 =) i runt tal
67 500 kronor.
Fortifikationsförvaltningen har, med överlämnande av kronans exemplar
av de fyra ingångna avtalen, hemställt, att ett belopp av 67 500 kronor, i stället
för av förvaltningen tidigare föreslagna 50 000 kronor, måtte beräknas för
förvärv av ifrågavarande markområden.
Departementschefen. Sasom av den lämnade redogörelsen framgår föreligger
behov av utökning av Västernorrlands regementes fältskjutningsområde.
Fortifikationsförvaltningen har föreslagit, att för ändamålet skulle förvärvas
vissa markområden om cirka 25 hektar, vilka äro belägna invid en i
sydligaste delen av fältskjutningsområdet befintlig mindre sjö. Områdena
äro avsedda att möjliggöra utförande av stridsskjutningar och grupperingsövningar
med kompani och större förband. Då de nu till förvärv föreslagna
områdena synas vara synnerligen värdefulla ur utbildningssynpunkt, tillstyrker
jag, att medel anvisas för förvärv av desamma. Jag förutsätter att,
därest den nu föreslagna utvidgningen av regementets fältskjutningsområde
kommer till stånd, Norrlands trängkår framdeles skall kunna förlägga sina
fältskjutningar till ifrågavarande fältskjutningsområde och att ett av fortifikationsförvaltningen
i annat sammanhang framlagt förslag till förvärv av
särskild fältskjutningsterräng för trängkårens del icke skall behöva genomföias.
Mot de av fortifikationsförvaltningen gjorda anslagsberäkningarna har
jag intet att erinra. De träffade preliminära avtalen böra således godkännas.
De markområden, rörande vilka uppgörelse ej träffats, torde böra exproprieras.
I anslutning till det anförda tillstyrker jag, att för utvidgning av
Västernorrlands regementes fältskjutningsområde beräknas 67 500 kronor.
Utvidgning av infanteriskjutskolans övningsområde. I sina medelsäskanden för
nästa budgetår har arméns fortifikations förvaltning hemställt om medel för
utvidgning av infanteriskjutskolans övningsområde vid Eosersberg och därvid
anfört i huvudsak följande.
Chefen för infanteriskjutskolan hade under senare år framlagt olika förslag
till utvidgning av skjutskolans övningsområde och därvid framhållit, att
den för närvarande till förfogande stående övningsterrängen vore av så begränsad
omfattning, att den varken ur utbildnings- eller säkerhetssynpunkt
vore tillfyllest. Dessa förslag hade emellertid varit så vittomfattande, att de
icke ansetts ekonomiskt genomförbara. På uppdrag av chefen för armén hade
emellertid chefen för infanteriskjutskolan verkställt förnyad utredning rörande
de i anslutning till övningsterrängen belägna områden, varmed ur militär
synpunkt övningsområdet oundgängligen och med det snaraste syntes behöva
utvidgas. Den av skolchefen företagna undersökningen, vid vilken hänsyn
tagits till arméns officersutbildningskommittés utredning, enligt vilken stridsskolan
för bataljonschefer samt högre stridsskolan skulle förläggas till Skil
-
9
Kungl. Maj-.ts proposition nr 126.
lingaryd, hade givit vid handen, att utvidgning av övningsterrängen vore oundgängligen
nödvändig med hänsyn till såväl säkerheten vid skjutningar som till
behovet av övningsområde för fält- och stridsskjutning samt för grupperingsoch
stridsövningar. Därest övningsområdet icke nu utvidgades, förelåge risk
för exploatering för bostadsbebyggelse av vissa i anslutning till området
belägna fastigheter. Utvidgningen borde omfatta vissa å en vid skrivelsen
fogad karta med röd färg utmärkta områden, belägna norr och öster om nuvarande
övningsområdet. Dessa områden vore ur säkerhetssynpunkt oundgängligen
erforderliga för skjutskolans övningar. Vidare skulle ett förvärv
av områdena med därå befintliga byggnader lösa de mest brännande bostadsproblemen
för skolans personal.
Chefen för armén hade meddelat fortifikationsförvaltningen, att det av
chefen för infanteriskjutskolan nu framlagda förslaget, med hänsyn till planlagd
utbildning vid skjutskolan enligt arméns officersutbildningskommittés
förslag och till i säkerhetsinstruktionen föreskriven grad av säkerhet vid övningars
anordnande och utförande, vore att anse såsom ett minimikrav. En
fortsatt utveckling av gasutblåsnings- och raketvapen syntes komma att kräva
ytterligare markförvärv. Detta borde dock icke fördröja realiserandet av
föreliggande förslag till markförvärv, vilket oberoende av resultatet av försvarskommitténs
arbete borde komma till stånd omedelbart för att verksamheten
vid skolan skulle kunna försiggå planenligt och utan olyckstillbud för
kringboende befolkning.
I anledning därav hade fortifikationsförvaltningen låtit verkställa utredning
rörande omfattningen av den föreslagna utvidgningen. Utredningen hade
givit vid handen, att utvidgningsområdena omfattade sammanlagt 23 registerfastigheter,
nämligen Tegelugnen l1, Smedstorp l1, Ängstorp l1, Hummelbo l1
samt Steninge Egnahem l1 och 21 i Husby—Ärlinghundra socken ävensom
Yalstanäs 25, 210, 2", 213, 217 och 2158, Vilhelmslund, Krogsta l1, 21, 31, 43 och
414, Brista l3 och 51, Lindsunda 81 och 82 samt Holmboda l1 i Norrsunda socken.
Fastigheterna, som tillhörde 19 olika fastighetsägare, innehölle en sammanlagd
areal av cirka 375 hektar, varav cirka 95 hektar tomt- och åkermark samt
280 hektar skogsmark in. m. Inom områdena vore uppförda sammanlagt 35
byggnader, innehållande 47 bostadslägenheter om tillsammans 127 rum och
47 kök. Jägmästaren B. von Krusenstjerna i Uppsala, som verkställt värdering
av de föreslagna utvidgningsområdena, hade enligt ett den 11 juni 1947
dagtecknat värderingsinstrument uppskattat områdenas sammanlagda försäljningsvärde
till 1 376 000 kronor, varav 725 000 kronor för byggnader.
84 600 kronor för tomt- och åkermark, 54 500 kronor för jakträtter m. m.,
23 600 kronor för skogsmark och 488 300 kronor för därå växande skog. I
värderingsinstrumentet hade särskilt framhållits, att värderingen grundats
på för det dåvarande gällande byggnads-, mark-, tomt- och virkesvärden samt
för uthyrda fastigheter med ledning av erhållna hyresvärden.
Fortifikationsförvaltningen, som icke upptagit några förhandlingar med av
utvidgningsförslaget berörda fastighetsägare, ansåge att cirka 10 % borde
läggas till värderingssumman såsom reserv för möjliggörande av frivilliga
uppgörelser och för täckande av omkostnaderna. Preliminärt beräknade förvaltningen
att 1 500 000 kronor skulle bliva erforderliga för den föreslagna
utvidgningens genomförande.
Sedan ärendet ånyo underställts arméchefens prövning, hade denne framhållit,
bland annat, att frågan om utvidgning av infanteriskjutskolans övningsområde
aktualiserats av kravet på fullgod säkerhet vid de skjutningar, som
erfordrades för utbildningens planenliga genomförande. För att skjutskolan
skulle kunna fylla avsett ändamål, måste övningarna kunna givas en fältmässig
prägel. Denna omständighet bleve så mycket mera framträdande, som det
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 126.
här gällde att bibringa befälet kunskaper och färdigheter samt med hänsyn
till utvecklingen vidgade erfarenheter, som sedan skulle komma arméns olika
truppförband till godo. För att förebygga olyckshändelser vid övningar erfordrades
därför att det föreslagna markförvärvet genomfördes.
Fortifikationsförvaltningen har hemställt, att till utvidgning av infanteriskjutskolans
övningsområde måtte anvisas ett belopp av 1 500 000 kronor.
I ärendet har länsstyrelsen i Stockholms län den 15 januari 1948 avgivit
utlåtande. Länsstyrelsen har därvid överlämnat från kommunalnämnderna i
Norrsunda och Husby-Ärlinghundra kommuner ävensom från landsfiskalen
i Knivsta landsfiskalsdistrikt samt Stockholms läns och stads egnahemsnämnd
och länets jordbrukskommission infordrade yttranden.
Stockholms läns och stads egnahemsnämnd och Stockholms läns jordbrukskommission,
som behandlat ärendet vid ett gemensamt sammanträde den 10
januari 1948, ha uttalat, att de, även om de icke ansåge sig böra avstyrka
förslaget, ville ifrågasätta lämpligheten av övningsområdets utvidgning
i den föreslagna riktningen, alldenstund bebyggelsen i närheten av förvärvsområdena
redan vore stor och kunde förväntas bliva ännu större. Svårigheter
kunde därjämte förväntas uppstå att anskaffa lämpliga bostäder åt dem,
som genom fastighetsförvärvet bleve utan bostad. Därest förvärvet komme
till stånd, förutsatte nämnden och kommissionen, att den å förvärvsområdet
befintliga åkermarken komme att väl brukas och hävdas.
Länsstyrelsen i Stockholms län har för egen del anfört, att, ehuru länsstyrelsen
funne de av egnahemsnämnden och jordbrukskommissionen anförda
synpunkterna beaktansvärda, länsstyrelsen dock icke ansåge sig böra motsätta
sig bifall till den ifrågasatta utvidgningen av infanteriskjutskolans övningsområde.
Sedan Kungl. Maj:t härefter uppdragit åt fortifikationsförvaltningen att
förhandla med vederbörande markägare om ifrågavarande markförvärv, har
fortifikationsförvaltningen i skrivelse den 14 februari 1948 anfört, bland annat,
att förvaltningen låtit i ärendet verkställa närmare utredning och föra erforderliga
förhandlingar, varvid följande förekommit.
Den tidigare i ärendet anlitade värderingsmannen hade verkställt omprövning
av den preliminära värderingen med hänsyn till att efter den förra
värderingen virkespriserna stigit, varjämte vissa tomtförsäljningar och nybyggnader
ägt rum inom utvidgningsområdena. Vidare hade det av olika
anledningar visat sig erforderligt med specialvärdering av fastigheten Hummelbo
l1 och av de till förvärv ifrågasatta delarna av fastigheterna Valstanäs
217 och Lindsunda 81. Efter samråd med chefen för infanteriskjutskolan
hade de ursprungligen till förvärv föreslagna fastigheterna Vilhelmslund och
Holmboda l1 ansetts kunna uteslutas från förvärv. Förvärvet av fastigheten
Vilhelmslund, vilken fastighet bestode av en större utanför utvidgningsområdet
belägen byggnad å ofri grund, hade motiverats av skjutskolans behov
av bostäder. Detta behov hade emellertid senare befunnits bliva tillgodosett
genom de byggnader, som vore belägna inom de till förvärv föreslagna markområdena.
Fastigheten Holmboda l1 hade ansetts böra uteslutas från förvärv,
då densamma ur säkerhetssynpunkt icke kunde anses oundgängligen
11
Kungl. Maj-.ts proposition nr 126.
erforderlig för skjutskolan. Ett mindre område om cirka 4,5 hektar av fastighetens
norra skogsskifte hade däremot ansetts böra förvärvas. Vid förhandlingar
med fastighetens ägare hade denne förklarat sig villig att överlåta detta
område till kronan i utbyte mot ett lika stort område av den till förvärv föreslagna
fastigheten Lindsunda 82, vilket senare område på grund av sitt läge
ur säkerhetssynpunkt icke vore erforderligt för skolan. Av fastigheten Steninge
Egnahem 21 inginge i det ursprungliga utvidgningsförslaget blott ett område
om cirka 8,4 hektar, vilket område värderats till cirka 20 000 kronor. Fastighetens
ägare hade emellertid förklarat sig villig att försälja hela fastigheten,
vilken omfattade sammanlagt 22,9 8 hektar, för en köpeskilling av 45 000
kronor. Med hänsyn till detta för kronan fördelaktiga pris och då risk förelåge
för att vid en eventuell expropriation av området ersättning för intrång
å återstående del av fastigheten skulle bliva oproportionerligt hög, hade hela
fastigheten ansetts böra förvärvas. Från fastigheten Lindsunda 8- hade efter
den preliminära värderingen avstyckats och frånsålts tre tomter, betecknade
Lindsunda 83, 84 och 85, vilka tomter på grund av sitt läge måste ingå i förvärvet.
Fortifikationsförvaltningen hade beträffande fastigheterna Te^elugnen l1,
Smedstorp l1, Ängstorp l1, Steninge Egnahem l1, Hummelbo l1, \ alstanäs 211,
Krogsta 414, Krogsta 131 (tidigare Krogsta l1, 21 och 31), Brista l3, Steninge
Egnahem 21, Brista 51, Yalstanäs 217 samt Lindsunda 81, 82, 83, 84 och 85 avslutat
preliminära köpekontrakt om förvärv för kronans räkning av hela
eller delar av dessa fastigheter mot köpeskillingar om sammanlagt 1 044 721
kronor. Yärderingssummorna för dessa preliminärt förvärvade fastigheter
och fastighetsdelar uppginge till sammanlagt 1 041 211 kronor. Fortifikationsförvaltningen
hade med hänsyn till föreliggande värderingar funnit varje kontrakterad
köpeskilling skälig och för kronan godtagbar. Samtliga kontrakt
vore avslutade under förbehåll av Kungl. Maj:ts godkännande före den 1
september 1948.
Vad anginge fastigheterna Yalstanäs 25, 210, 213 och 2158 samt Krogsta 43
hade någon uppgörelse på för kronan godtagbara villkor icke kunnat träffas
utan syntes för förvärvets genomförande expropriationsförfarande behöva an
litas. Till de åsatta försäljningsvärdena om sammanlagt 460 000 kronor syntes
såsom säkerhetsmarginal och för täckande av expropriationskostnaderna böra
läggas cirka 20 %>, varför kostnaderna för förvärvet i runt tal kunde beräknas
uppgå till 550 000 kronor.
De sammanlagda kostnaderna för utvidgningens genomförande skulle
således uppgå till (1 044 721 + 550 000 —) 1 594 721 kronor eller avrundat
1 600 000 kronor.
Med hänsyn till befarad intressekollision mellan skjutskolans verksamhet
på Rosersberg och flygverksamheten vid den under byggnad varande flygplatsen
vid Halmsjön hade fortifikationsförvaltningen i ärendet haft samråd
med luftfartsstyrelsen. Vid detta samråd, som föregåtts av flyg- och skjuttekniska
utredningar, hade konstaterats att, därest vissa åtgärder såsom direkt
telefonförbindelse, larmanläggning m. m. vidtogcs, någon olägenhet icke kunde
förväntas uppkomma på grund av det ringa avståndet mellan Halmsjön och
Rosersberg.
Fortifikationsförvaltningen har med överlämnande av kronans exemplar
av de fjorton ingångna köpekontrakten jämte övriga till ärendet hörande
handlingar hemställt, att ett belopp av 1 600 000 kronor, i stället för av förvaltningen
tidigare föreslagna 1 500 000 kronor, måtte beräknas för utvidgning
av ifrågavarande övningsområde.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 126.
Departementschefen. Den utbildning av olika befälskategorier inom armén,,
som bedrives vid infanteriskjutskolan, är liksom den omfattande försöksverksamheten
av särskild betydelse för armén. Det nuvarande övningsområdet
är emellertid icke tillfredsställande vare sig ur utbildnings- eller säkerhetssynpunkt.
Fortifikationsförvaltningen har med anledning härav framlagt
ett av chefen för armén tillstyrkt förslag till utökning av övningsområdet
genom förvärv av vissa norr och öster om det nuvarande övningsområdet belägna
markområden om tillhopa cirka 350 hektar. Genom ifrågavarande markförvärv
erhålles lämplig terräng såväl för fält- och stridsskjutning med olika
infanterivapen som för grupperings- och stridsövningar, varjämte säkerhetssynpunkterna
bli bättre tillgodosedda.
Mot utvidgningen ha framförts vissa erinringar med hänsyn till att ett
stort antal bostadslägenheter ingår i utvidgningsområdet. I samband med
förhandlingarna med vederbörande markägare har denna fråga ägnats särskild
uppmärksamhet, och det har härvid visat sig möjligt att bereda ett
flertal av de nuvarande ägarna tillfälle att bo kvar. I den mån bostäder efter
nuvarande ägares avflyttning bli lediga, erhåller infanteriskjutskolan en välbehövlig
förstärkning av det bostadsbestånd, som avses för skolans personal.
Av en av fortifikationsförvaltningen i samråd med luftfartsstyrelsen verkställd
undersökning framgår, att några olägenheter för flygverksamheten å
det under byggnad varande flygfältet vid Halmsjön icke synas komma att
förorsakas av skjutverksamheten vid skolan.
Med beaktande av vad här anförts tillstyrker jag, att infanteriskjutskolans
övningsområde utvidgas på sätt fortifikationsförvaltningen i sin skrivelse
den 14 februari 1948 föreslagit. Mot de av ämbetsverket gjorda anslagsberäkningarna
har jag intet att erinra. De träffade preliminära avtalen böra
således godkännas, medan de markområden, rörande vilka uppgörelse ej träffats,
torde böra exproprieras. I anslutning till det anförda föreslår jag, att
för utvidgning av infanteriskjutskolans övningsområde beräknas 1 600 000
kronor.
Utvidgning av Väddö skjutfält. I sina medelsäskanden för nästa budgetår kar
arméns fortifikations förvaltning anmält behov av förvärv av mark för utvidgning
av Väddö skjutfält och därvid anfört i huvudsak följande.
Inspektören för luftvärnet hade anmält, att behov förelåge av utvidgning
av Väddö skjutfält. Vid det ursprungliga förvärvet av skjutfältet hade hänsyn
tagits endast till behovet av mark för luftvärnsskjutning och för anordnande
av en pansarskjutningsbana. Fordringarna på luftvärnet i fråga om
lösande av markstridsuppgifter hade sedan dess i hög grad stegrats och därmed
även behovet av terräng för skjutplatser och fältmässiga övningar. Skjutfältet,
som nu omfattade cirka 135 hektar, hade i flera avseenden visat sig
otillräckligt. Sålunda vore övningsområdet för litet, antalet fältmässiga skjutplatser
för ringa samt jjansarskjutningsbanan för trång och för kort. Genom
utvidgning av fältet i nordlig och västlig riktning skulle erhållas för övningsändamål
och för anordnande av pansarskjutningsbana lämplig skogsterräng.
I skrivelse till fortifikationsförvaltningen hade chefen för armén framhållit,
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 126.
att avvägningar för en större pansarskjutningsbana borde göras, varvid emellertid
avvägningarna i första hand borde ske inom skjutfältets nuvarande område
så att utvidgning av fältet om möjligt kunde undvikas.
Sedan nämnda avvägningar slutförts, hade fortifikationsförvaltningens
skjutbaneofficer anmält, att undersökningen givit vid handen, att någon större
pansarskjutningsbana på grund av terrängförhållandena icke kunde anordnas
inom det nuvarande skjutfältet men att en bana av angivet slag kunde anläggas
inom ett område norr om fältet, vilket vore i enskild ägo men som
borde förvärvas och tilläggas skjutfältet.
Sedan fortifikationsförvaltningen låtit upprätta en sammanställningskarta
med beskrivning över det till förvärv föreslagna området, hade jägmästaren
Gunno Kinnman i Stockholm verkställt värdering av detsamma. I samband
därmed hade, efter samråd med chefen för Stockholms luftvärnsregemente,
från utvidgningen uteslutits vissa mindre skiften och skiftesdelar. Större inskränkningar
hade på grund av säkerhetsskäl icke ansetts kunna göras. Det
sålunda begränsade utvidgningsområdet vore å sammanställningskartan utmärkt
med heldragen grön begränsningslinje. Enligt ett av jägmästaren Kinnman
den 5 juni 1947 upprättat värderingsinstrument innehölle området en
areal av sammanlagt 104,3 6 hektar, varav cirka 22,5 hektar tomtmark, cirka
5,3 hektar åker- och betesmark, cirka 16,5 hektar bergmark och cirka 60
hektar skogsmark. Områdets värde hade av värderingsmannen med biträde
av vissa sakkunniga uppskattats till sammanlagt 266 758 kronor, varav 17 400
kronor i byggnadsvärde. Värderingsmannen hade framhållit, att en omfattande
bebyggelse med sommarvillor uppstått i södra delen av området och
att fortsatt upplåtelse till sådan bebyggelse planerats. Vid värderingen hade
hänsyn tagits därtill samt till det intrång, som skulle vållas av att vissa fastigheter
genom försäljningen skulle förlora större delen av sin skogstillgång.
Värderingsmannen hade ansett att till värderingssumman borde läggas cirka
20 % såsom reserv för möjliggörande av frivilliga överenskommelser.
Chefen för armén hade tillstyrkt den föreslagna utvidgningen av skjutfältet
och i samband därmed meddelat, att utvidgningsområdet eventuellt skulle
kunna utnyttjas jämväl såsom bombfällningsplats av flygvapnet, vilket för
luftvärnets del skulle medföra fördelar genom att ökade tillfällen till riktövningar
mot mål med krigsmässiga farter komme att erhållas.
Fortifikationsförvaltningen, som ansåge att Väddö skjutfält borde utvidgas
genom förvärv av det föreslagna området, hade intet att erinra mot den verkställda
värderingen. Till värderingssumman borde emellertid läggas en reserv
av 20 % jämte 5 000 kronor för bestridande av kostnaderna i ärendet.
De sammanlagda kostnaderna för utvidgningens genomförande kunde således
beräknas till i runt tal 325 000 kronor.
Fortifikationsförvaltningen har hemställt, att för ändamålet måtte anvisas
sistnämnda belopp, 325 000 kronor.
Sedan Kungl. Maj:t uppdragit åt fortifikationsförvaltningen att förhandla
med vederbörande markägare om ifrågavarande markförvärv, har fortifikationsförvaltningen
i skrivelse den 15 december 1947 anfört, bland annat, att
förvaltningen låtit i ärendet verkställa närmare utredning och föra erforderliga
förhandlingar, varvid följande förekommit.
Den tidigare i ärendet anlitade värderingsmannen hade, med biträde av
nämndemannen G. Pettersson, Väddö, verkställt omprövning av den preliminära
värderingen med hänsyn till att vissa fastighetsägare verkställt nybyggnader
och att förefintligheten av vissa tomtupplåtelser inom området konstaterats.
Vid denna värdering hade även närmare utredning verkställts rörande
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 126.
det intrång, som vid kronans förvärv av området komme att uppstå för vissa
fastigheter därigenom att de helt eller delvis komme att gå miste om skog
till husbehov. V ärderingsmännen hade i en den 3 december 1947 dagtecknad
promemoria lämnat en redogörelse för den slutgiltiga värderingen, av vilken
redogörelse framginge, att värderingssumman för i utvidgningsområdet ingående
fastigheter och fastighetsdelar beräknats till cirka 305 000 kronor.
Fortifikationsförvaltningen hade med vederbörande fastighetsägare upptagit
förhandlingar rörande förvärv av ifrågavarande fastigheter och fastighetsdelar.
Vid dessa förhandlingar hade fastighetsägarna fordrat köpeskillingar
för ett sammanlagt belopp av 335 471 kronor. Ämbetsverket hade beträffande
samtliga de fastigheter och fastighetsdelar, för vilka de fordrade
köpeskillingarna uppginge till samma belopp som de av värderingsmännen
uppskattade värdena, avslutat preliminära köpekontrakt. Likaledes hade kontrakt
avslutats om kronans övertagande av två nyttjanderätter mot fordrade
ersättningsbelopp, vilka även överensstämde med respektive värderingssummor.
De kontrakterade köpeskillingarna och ersättningsbeloppen uppginge
till sammanlagt 268 216 kronor. Kontrakten vore avslutade under förbehåll
av Kungl. Maj:ts godkännande före den 1 september 1948.
Vad anginge tre fastigheter, beträffande vilka de fordrade köpeskillingarna
väsentligt överstege respektive fastigheter åsatta försäljningsvärden, hade
någon frivillig uppgörelse om förvärv av dessa fastigheter på för kronan godtagbara
villkor icke kunnat träffas. Emellertid hade en i samråd med chefen
för Stockholms luftvärnsregemente verkställd utredning ådagalagt, att en av
dessa fastigheter, vilken innehölle en värdefull grusfyndighet, på grund av
sitt läge kunde uteslutas från förvärvet. Beträffande de två övriga fastigheterna
syntes expropriationsförfarande behöva anlitas. Dessa fastigheter
hade åsatts ett försäljningsvärde om tillhopa (15 400 + 17 400=) 32 800 kronor.
Till detta belopp borde såsom säkerhetsmarginal och för täckande av
expropriationskostnaderna läggas 20 %, varför kostnaderna för förvärvet av
fastigheterna kunde beräknas uppgå till i runt tal 40 000 kronor.
De sammanlagda kostnaderna för utvidgningens genomförande komme således
att uppgå till (268 216 + 40 000 =) 308 216 kronor, vilket belopp emellertid
syntes böra höjas till 315 000 kronor för bestridande av avstyckningsm.
fl. kostnader i ärendet.
Fortifikationsförvaltningen har, med överlämnande av kronans exemplar av
de ingångna köpekontrakten jämte övriga till ärendet hörande handlingar,
hemställt, att 315 000 kronor i stället för av förvaltningen tidigare föreslagna
325 000 kronor måtte beräknas för förvärv av ifrågavarande markområden.
Departementschefen. Luftvärnsskjutskolan disponerar för närvarande såsom
skjutfält ett markområde om cirka 135 hektar å Väddö. Såsom av det
anförda framgår föreligger behov av utvidgning av ifrågavarande skjutfält
främst för att möjliggöra anordnande av en ny pansarskjutningsbana. Med anledning
härav har fortifikationsförvaltningen framlagt förslag till förvärv av
ett norr om skjutfältet beläget markområde om cirka 105 hektar. Då en tillfredsställande
pansarskjutningsbana icke kan anordnas inom det nuvarande
skjutfältet, anser jag mig böra tillstyrka, att förenämnda område, som möjligen
även kan utnyttjas såsom bombfällningsplats för flygvapnet, förvärvas.
Mot de av fortifikationsförvaltningen gjorda kostnadsberäkningarna har
jag intet att erinra. De träffade preliminära avtalen böra således godkännas.
15
Kungl. Maj.ts proposition nr 126.
De markområden, rörande vilka uppgörelse ej träffats, torde böra exproprieras.
I enlighet härmed beräknar jag för utvidgning av Väddö skjutfält ett
belopp av 315 000 kronor.
Sammanfattning. I enlighet med vad i det föregående anförts rörande
markförvärv beräknar jag följande medelsbehov föreligga.
Utvidgning av Hallands regementes skjutfält................ kronor 250 000
Utvidgning av Västernorrlands regementes fältskjutnings
område.
....................................................... » 67 500
Utvidgning av infanteriskjutskolans övningsområde ........ » 1600000
Utvidgning av Väddö skjutfält................................ »_315 000
Summa kronor 2 232 500
För mötande av oförutsedda utgifter torde det anslag, som bör anvisas för
förutnämnda ändamål, böra bestämmas till 2 300 000 kronor, innebärande en
minskning av det i årets statsverksproposition för ändamålet beräknade medelsbehovet
med 100 000 kronor. Beloppet bör lämpligen anvisas såsom icke
specificerat investeringsanslag, beträffande vars disposition Kungl. Maj:t bör
äga meddela föreskrifter. Genom beslut den 19 september 1947 har Kungl.
Maj:t godkänt ett avtal, varigenom för kronans räkning förvärvats ett markområde
i Älvsbyn, varå avsetts skola uppföras två bostadsbyggnader, vilka
med hänsyn till befarade ras måste flyttas från annan plats. Kostnaderna för
förvärvet, 3 000 kronor, ha tills vidare bestritts från fjärde huvudtitelns anslag
till extra utgifter. Kostnaderna torde emellertid böra slutligt bestridas från
nu ifrågavarande anslag och anslaget till extra utgifter sålunda tillföras ersättning
med förenämnda belopp.
Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen
att till Vissa ytterligare markförvärv för budgetåret 1948/49 anvisa
ett investeringsanslag av 2 300 000 kronor.
[2.] Anordnande av provisoriska lokaler för försvarets forskningsanstalt.
Lokalfrågan för försvarets forskningsanstalt, vilken enligt 1944 års riksdags
beslut organiserats från och med den 1 april 1945, har ännu icke kunnat
vinna en slutgiltig lösning. Ett av byggnadsstyrelsen i skrivelse den 20 november
1946 framlagt förslag till nybyggnader, kostnadsberäknade till sammanlagt
9 200 000 kronor, har med hänsyn till rådande knapphet på material
och arbetskraft ansetts hittills icke kunna föreläggas riksdagen. Tills vidare
har anstalten provisoriskt inrymts i ett flertal byggnader i Stockholm
och dess närhet. För vidtagande av vissa provisoriska åtgärder för anstaltens
förläggning har 1947 års riksdag (propositionen nr 130; riksdagens skrivelse
nr 327) under riksstatens fjärde huvudtitel för budgetåret 1947/48 anvisat
ett reservationsanslag av 770 000 kronor.
16
Kungl. Maj-.ts proposition nr 126.
I skrivelse den 14 februari 1948 har arméns forlifikationsförvaltning anmält,
att ifrågavarande reservationsanslag vid företagen utredning visat sig
otillräckligt för genomförande av det därmed avsedda byggnadsprogrammet,
och i anslutning härtill anfört i huvudsak följande.
Fortifikationsförvaltningen hade i samråd med forskningsanstalten företagit
en utredning i syfte att nedbringa kostnaderna för de med anslaget avsedda
byggnadsåtgärderna. Utredningen hade givit vid handen, att några
möjligheter att nedbringa ifrågavarande kostnader icke förelåge. Tvärtom
hade det visat sig, att kostnaderna genomgående varit för lågt beräknade,
varför det i propositionen angivna byggnadsprogrammet icke kunde genomföras
inom ramen för anvisade medel. På sätt förutsatts i förvaltningens skrivelse
den 21 februari 1947, vilken legat till grund för förenämnda proposition
nr 130, hade förvaltningen därför i samråd med forskningsanstalten utrett,
huruvida genom ett reducerat byggnadsprogram det i propositionen angivna
behovet kunde godtagbart tillgodoses inom anslagets kostnadsram. Av
utredningen hade framgått, att så kunde ske beträffande forskningsanstaltens
avdelning 1 med obetydligt överskridande av det för denna avdelning beräknade
delbeloppet, under det att jämförelsevis avsevärda tilläggsanslag erfordrades
för avdelningarna 2 och 3. Kostnaderna för de arbeten, vilka sålunda befunnits
oundgängligen erforderliga, hade av fortifikationsförvaltningen beräknats
till i följande sammanställning angivna belopp, i vilken sammanställning
jämväl angivits de belopp, som enligt propositionen nr 130 avsetts för samma
arbeten.
Kostnad enligt |
Kostnad enligt |
Brist |
|
149 500 |
155 500 |
6 000 42 000 |
|
Avdelning 3............ |
|||
Summa |
767 500 |
1 060 500 |
293 000 |
Av den för avdelning 3 beräknade kostnaden belöpte ett belopp av
290 500 kronor på tillbyggnad av avdelningens laboratoriebyggnad i Frösunda.
Då sistnämnda belopp i stort sett motsvarade den ovan redovisade
medelsbristen av i runt tal 295 000 kronor, syntes ombyggnaden av laboratoriebyggnaden
böra uppskjutas i avvaktan på anvisande av erforderligt tillläggsanslag,
under det att övriga arbeten borde utföras med anlitande av
redan anvisade medel.
Fortifikationsförvaltningen har hemställt, att för anordnande av provisoriska
lokaler för försvarets forskningsanstalt måtte anvisas ett reservationsanslag
av 295 000 kronor.
Yidare har försvarets forskningsanstalt i skrivelse till arméns fortifikationsförvaltning
den 20 september 1947 anfört i huvudsak följande.
I syfte att vinna sådana praktiska erfarenheter, som erfordrades för närmare
planläggning av en industriell tillverkning av vissa kemiska drivmedel
avsåge forskningsanstalten att vid sin försöksanläggning i Ursvik vid
Stockholm igångsätta framställning i halvstor skala av dylika drivmedel. De
lokaler, som stode till anstaltens förfogande för kemisk-teknisk försöksdrift,
17
Kungl. Maj:ts proposition nr 126.
vore icke lämpliga för ifrågavarande arbeten på grund av tillverkningsämnenas
synnerligen eldfarliga och explosiva karaktär. För ändamålet erfordrades
därför en särskild fristående byggnad. Genom forskningsanstaltens försorg
och i samråd med byggnadsstyrelsen hade förslag uppgjorts till nybyggnad
för kemisk-teknisk försöksdrift. Då medelsbehovet inräknats i forskningsanstaltens
medelsäskanden för budgetåret 1947/48 för viss forskningsverksamhet,
hemställde forskningsanstalten, att fortifikationsförvaltningen ville hos
Kungl. Maj:t utverka, att medel för förslagets genomförande måtte få utgå
av reservationsanslaget till viss forskningsverksamhet.
I anledning härav har fortifikationsförvaltningen i skrivelse den 31 december
1947 anfört, att kostnaderna för utförande av det av forskningsanstalten
framlagda förslaget till byggnad för kemisk-teknisk försöksdrift kunde
beräknas till 215 000 kronor, varav 175 000 kronor belöpte å byggnadsarbeten,
20 000 kronor å väg- och planeringsarbeten m. m. samt 20 000 kronor å administration.
Fortifikationsförvaltningen har hemställt, att för uppförande av
ifrågavarande byggnad ett belopp av 215 000 kronor måtte ställas till förfogande
från det för budgetåret 1947/48 anvisade reservationsanslaget av
3 850 000 kronor till viss forskningsverksamhet.
Härjämte bär forskningsanstalten i skrivelse den 29 september 1947 till
fortifikationsförvaltningen hemställt, att förvaltningen måtte för budgetåret
1948/49 äska medel för vissa ytterligare byggnads- och anläggningsarbeten
vid anstalten, samt i anslutning härtill beträffande de olika byggnadsobjekten
anfört i huvudsak följande.
Avdelning 1.
Vid avdelningen påginge omfattande forskningsarbeten inom avdelningens
rök- och pyrotekniska sektioner. Röklaboratoriet vore beläget bredvid avdelningens
bibliotek och mitt inne i den annars av tjänsterum upptagna delen
av laboratoriebyggnaden. Då risk för självantändning alltid förelåge vid arbeten
med röksatser, måste det anses olämpligt att ha ett laboratorium av
ifrågavarande beskaffenhet förlagt bredvid tjänsterum och bibliotek, där
stora värden förvarades. Yidare vore den nuvarande lokalen för liten för
planerade undersökningar. Pyrotekniska sektionen arbetade likaledes med
satser som innebure åtskilliga brandrisker. Dessa arbeten bedreves för närvarande
i en träbyggnad, vilket icke heller vore tillfredsställande ur brandfaresynpunkt.
I samråd med byggnadsstyrelsen hade förslag uppgjorts att
inreda östra delen av materielbyggnadens vindsvåning, vilken för närvarande
utnyttjades som förråd och redan hade eldsäker konstruktion, till röklaboratorium
och pyrotekniskt laboratorium. För genomförande av nu angivna åtgärder
vore det nödvändigt att flytta förrådet till en fristående förrådsbyggnad.
Avdelning 2.
För inredningsarbeten i de av avdelningen disponerade lokalerna i Svea
artilleriregementes förutvarande kasern ävensom för inredande av förrådsoch
garagelokaler i anslutning till dessa erfordrades ett belopp av 20 000
kronor. I det för budgetåret 1947/48 anvisade beloppet av 770 000 kronor
hade beräknats ett belopp av 30 000 kronor för inredning av ytterligare
lokaler för avdelningens behov i artillerikasernen. Vid den beskärning av byggnadsprogrammet,
som av kostnadsskäl befunnits ofrånkomlig, hade ifråga
2—285
48 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 126.
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 126.
varande inredningsarbeten ansetts kunna överföras till en senare byggnadsetapp.
För dessa byggnadsarbeten erfordrades ett belopp av 30 000 kronor.
Det vid försöksstationen befintliga sprängämnesförrådet vore vidare otillräckligt.
Redan för närvarande måste i stor utsträckning nödvändigt lagringsutrymme
beredas genom sprängning av ur försökssynpunkt mindre aktuella
provladdningar. Härtill komme förrådsbehovet för planerade detonationsskyddsundersökningar.
Med hänsyn härtill erfordrades, att ett nytt sprängämnesförråd,
rymmande 10 ton sprängämnen, uppfördes. Slutligen erfordrades,
att en försökstunnel i berg anlades för bedrivande av undersökningar
rörande verkningarna av detonationer i skyddsrum och bergtunnlar.
Avdelning 3.
För avdelningens verksamhet erfordrades ett antal garageplatser. Dylika
platser hade icke kunnat beredas i tillgängliga lokaler vid signalregementet,
och det i laboratoriebyggnaden befintliga garaget hade måst utnyttjas som
verkstad. En tillbyggnad av regementets garage för 6 bilar vore därför nödvändig.
Därest avdelningen sedermera skulle förläggas till annan plats, kunde
tillbyggnaden utnyttjas av regementet. Härjämte borde vid Bromma flygplats
iordningställas en barack för avdelningens räkning.
Fortifikationsförvaltningen har i skrivelse den 19 december 1947 beträffande
de av forskningsanstalten föreslagna arbetena anfört, att förvaltningen
vid granskning av de föreslagna arbetena funnit desamma vara ur byggnadsteknisk
synpunkt ändamålsenliga. Kostnaderna för arbetena hade av förvaltningen
beräknats till nedan angivna belopp.
Avdelning 1.
Ombyggnadsarbeten för rök- och pyrotekniskt laboratorium... 60 000
Förrådsbyggnad ............................................................ 98 000 158 000
Avdelning 2.
Inredningsarbeten i vissa av anstalten disponerade lokaler i
Svea artilleriregementes förutvarande kasernetablissement 20 000
Inredning av ytterligare lokaler i samma etablissement ...... 30 000
Sprängämnesmagasin ...................................................... 16 500
Försökstunnel, inklusive markförvärv .............................. 280 000 346 500
Avdelning 3.
Tillbyggnad av garage ................................................... 44 000
Barack........................................................................... 50 000 94 000
Summa kronor 598 500
Fortifikationsförvaltningen bär hemställt, att för anordnande av provisoriska
lokaler för försvarets forskningsanstalt måtte anvisas ett reservationsanslag
av i avrundat tal 600 000 kronor.
Vidare har fortifikationsförvaltningen i en den 20 februari 1948 dagtecknad
promemoria anmält, att försvarets forskningsanstalt på förekommen anledning
upptagit frågan om provisoriska lokaler till förnyad prövning och
därvid funnit, att den av forskningsanstalten vid avdelning 1 föreslagna förrådsbyggnaden,
vilken kostnadsberäknats till 98 000 kronor, skulle kunna er
-
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 126.
sättas med två baracker, som fortifikationsförvaltningen kunde ställa till förfogande.
Kostnaderna för barackernas flyttning, uppförande och inredning
hade av forskningsanstalten beräknats till 30 000 kronor.
Slutligen har fortifikationsförvaltningen i skrivelse den 4 februari 1948
framlagt förslag till anordnande av en teleteknisk försöksstation på Bromma
flygplats för en kostnad av 465 000 kronor. Försöksstationen skulle utnyttjas
av, förutom forskningsanstalten, de olika försvarsgrensförvaltningarna och
luftfartsstyrelsen. Av de för anordnande av stationen erforderliga medlen
skulle 75 000 kronor belöpa å luftfartsstyrelsen. Det erforderliga beloppet
uppginge alltså till (465 000 —- 75 000 =) 390 000 kronor. Därest ifrågavarande
förslag komme att genomföras, erfordrades icke den till 50 000 kronor
kostnadsberäknade baracken för forskningsanstaltens avdelning 3, för vilken
medel äskats i fortifikationsförvaltningens förenämnda skrivelse den 19
december 1947. Fortifikationsförvaltningen har hemställt, att för anordnande
av ifrågavarande försöksstation måtte anvisas ett investeringsanslag av
390 000 kronor.
Departementschefen. Önskvärt vore, om forskningsanstaltens lokalfrågor
redan nu kunde vinna en mera definitiv lösning. Med hänsyn till det ekonomiska
läget och bristen på material torde det emellertid icke vara sannolikt,
att ett så omfattande byggnadsföretag skall kunna genomföras under
de närmaste åren. Det blir därför nödvändigt att även i fortsättningen sörja
för anstaltens lokalbehov genom provisoriska åtgärder. Då det gäller att bedöma
behovet av lokaler för anstalten måste beaktas, att forskningsverksamheten
inom försvaret för närvarande är synnerligen betydelsefull och att åtgärder,
som kunna underlätta densamma, i görligaste mån böra vidtagas. Av
vikt är emellertid, att dessa åtgärder såvitt möjligt bli ekonomiskt godtagbara
även på längre sikt.
Flertalet av de förslag, som efter framställning från forskningsanstalten
nu framlagts av fortifikationsförvaltningen, syftar till åtgärder av den natur, att
de under åtskilliga år kunna bli till nytta för anstalten. Så är särskilt förhållandet
beträffande de föreslagna arbetena vid Ursvik, för avdelning 1, och
vid den för avdelning 2 inrättade försöksstationen. Även om de inom Signalregementets
kasernetablissement inrymda delarna av anstaltens avdelning 3
vid en definitiv lösning av anstaltens lokalfråga komma att förflyttas, böra
likväl de föreslagna arbetena inom nämnda etablissement kunna komma till
god nytta för andra försvarsändamål. De ombyggnadsarbeten, som planeras
vid Svea artilleriregementes gamla kasernetablissement i Stockholm, måste
däremot betraktas såsom provisorier på tämligen kort sikt. Jag anser mig
med beaktande av här anförda synpunkter kunna med vissa i det följande
angivna begränsningar tillstyrka de framlagda förslagen.
Det av 1947 års riksdag anvisade reservationsanslaget om 770 000 kronor
för anordnande av provisoriska lokaler har visat sig otillräckligt för att samtliga
därmed avsedda arbeten skola kunna fullföljas. Med hänsyn härtill har
20
Kungi. Maj:ts proposition nr 126.
fortifikationsförvaltningen föreslagit, att ytterligare medel skola anvisas för
två i byggnadsprogrammet ingående arbeten, nämligen tillbyggnad av en
laboratoriebyggnad vid Signalregementet och inredning av ytterligare lokaler
i Svea artilleriregementes kasernetablissement. Jag tillstyrker att medel,
295 000 kronor, nu under kapitalbudgeten anvisas för det förra ändamålet.
Däremot torde samtliga inredningsarbeten i Svea artilleriregementes kasernetablissement
böra bestridas från det redan anvisade reservationsanslaget.
Kostnaderna därför ha beräknats till sammanlagt 50 000 kronor, varav 30 000
kronor redan enligt det föregående år framlagda förslaget förutsatts skola bestridas
från ifrågavarande anslag. För att bereda utrymme inom anslagets
ram för dessa arbeten toz-de ur berörda byggnadsprogram böra slopas två
andra arbeten, nämligen ombyggnad av laboratoriebyggnad vid Ursvik och
utökning av panncentral vid försöksstationen för avdelning 2. Medel för
dessa arbeten, tillhopa (32 500 + 22 200 —) 54 700 kronor, torde i stället nu
böra beräknas under kapitalbudgeten.
Forskningsanstalten har föreslagit, att två större anläggningar för försöksändamål
skola uppföras. Båda anläggningarna betecknas såsom mycket angelägna.
För den ena, avsedd för kemisk-teknisk försöksdrift, ha erforderliga
medel, 215 000 kronor, redan beräknats under det för budgetåret 1947/48 anvisade
reservationsanslaget till viss forskningsverksamhet. För den andra,
avsedd för teletekniska försök, har äskats ett belopp av 390 000 kronor. Anläggningarna
äro av permanent natur, varför medel för desamma, därest de
skola uppföras, böra anvisas under kapitalbudgeten. Jag kan icke för närvarande
av ekonomiska skäl föreslå, att medel nu beräknas för båda anläggningarna.
Då tiden icke medgivit en mera ingående jämförelse mellan de båda
projekten ur angelägenhetssynpunkt, föreslår jag, att för en anläggning för
försöksändamål nu anvisas det för den kemisk-tekniska försöksanläggningen
beräknade beloppet, 215 000 kronor, varvid det skall ankomma på Kungl.
Maj:t att efter ytterligare utredning pröva, om sistnämnda anläggning bör
utföras eller om anslagsmedlen i stället böra utnyttjas för påbörjande av den
teletekniska försöksstationen. Det minskade medelsbehovet under reservationsanslaget
till viss forskningsverksamhet torde böra beaktas vid beräkningen avsagda
anslag för nästa budgetår.
Av de byggnadsarbeten i övrigt, som i det föregående anmälts såsom erforderliga
för forskningsanstalten, anser jag mig kunna tillstyrka, att följande
komma till utförande, nämligen vid avdelning 1 ombyggnadsarbeten
för rök- och pyrotekniskt laboratorium samt flyttning och inredning av två
för förrådsändamål avsedda baracker, vid avdelning 2 uppförande av ett
sprängämnesförråd vid anstaltens försökscentral samt vid avdelning 3 tillbyggnad
av ett befintligt garage. De sammanlagda kostnaderna för dessa arbeten
uppgå till (60 000 + 30 000 -f 16 500 + 44 000 =) 150 500 kronor. Då
dessa byggnadsarbeten synas vara av investeringskaraktär, anser jag att jämväl
för dessa arbeten böra anvisas medel under kapitalbudgeten.
Förslaget om utförande av en försökstunnel kan jag icke för närvarande
tillstyrka.
21
Kungl. Maj:ts proposition nr 126.
Det sammanlagda medelsbehovet under kapitalbudgeten för nu föreslagna
byggnadsarbeten uppgår till (295 000 + 54 700 4- 215 000 + 150 500=) i runt
tal 715 000 kronor.
Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen
att till Anordnande av provisoriska lokaler för försvarets forskningsanstalt
för budgetåret 1948/49 anvisa ett investeringsanslag
av 715 000 kronor.
[3.] Anordnande av vissa lokaler för luftbevakningen.
Efter förslag av Kungl. Maj:t i 1947 års statsverksproposition (kapitalbudgeten:
bil. 25, s. 13) anvisade riksdagen (skrivelse nr 188) för budgetåret
1947/48 ett investeringsanslag av 750 000 kronor till anordnande av vissa
lokaler för luftbevakningen.
Kungl. Maj:ts förslag i förenämnda proposition grundade sig på en av
överbefälhavaren i skrivelse den 23 september 1946 gjord framställning om
anvisande av medel för genomförande av omorganisation av luftbevakningen
1 vissa delar av riket. Kostnaderna härför hade av överbefälhavaren beräknats
till 7 000 000 kronor, varav för byggnader 2 936 000 kronor.
I sina anslagsäskanden för nästa budgetår har arméns fortifikationsförvaltning
anfört, bland annat, att för genomförande av den byggnadstekniska delen
av luftbevakningens omorganisation i vissa delar av riket erfordrades återstoden
av det belopp, vilket överbefälhavaren i sin förenämnda skrivelse beräknat
för byggnadsarbeten, eller (2 936 000— 750 000 =) 2 186 000 kronor,
vilket belopp med hänsyn till vissa ökade kostnader borde upptagas till
2 200 000 kronor, överbefälhavaren hade anmodat fortifikationsförvaltningen,
att för ifrågavarande ändamål för nästa budgetår beräkna ett anslag av
2 200 000 kronor. Under åberopande härav har fortifikationsförvaltningen hemställt,
att för ändamålet måtte anvisas 2 200 000 kronor.
Ärendet är av den art, att en fullständig redogörelse för detsamma icke
bör lämnas till statsrådsprotokollet. Närmare upplysningar torde böra inhämtas
genom de handlingar, som komma att överlämnas till riksdagens vederbörande
utskott.
Departementschefen. För fullföljande av byggnadsarbetena för en första
etapp av omorganisationen av luftbevakningen inom riket, till vars påbörjande
föregående års riksdag anvisat medel, har fortifikationsförvaltningen äskat
2 200 000 kronor. Jag anser det synnerligen angeläget, att medel nu anvisas
för fortsättande av den sålunda påbörjade etappen. Dock anser jag mig endast
kunna tillstyrka, att för nästa budgetår för ändamålet anvisas ett anslag av
1 000 000 kronor.
Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen
att till Anordnande av vissa lokaler för luftbevakningen för
budgetåret 1948/49 anvisa ett investeringsanslag av 1000 000
kronor.
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 126.
[4.] Ytterligare medel till om- och tillbyggnad av garnisonssjukhuset i Boden.
Efter förslag av Kungl. Maj:t i propositionen 1943: 64 anmälde riksdagen
(skrivelse nr 337), att riksdagen dels beslutat, att garnisonssjukhuset i Boden
skulle utbyggas i enlighet med vissa av departementschefen i statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för den 5 februari 1943 angivna riktlinjer inom
ramen för en kostnad, såvitt anginge statsverket, av 1 585 000 kronor enligt
prisläget den 1 juli 1942 — motsvarande 1 465 000 kronor enligt prisläget den
1 juli 1941 — dels bemyndigat Kungl. Maj:t att med Norrbottens läns landsting
träffa erforderligt avtal rörande de ekonomiska och rättsliga frågorna
mellan landstinget och staten i samband med om- och tillbyggnaden av ifrågavarande
gamisonssjukhus, dels ock medgivit, att nämnda kostnad finge bestridas
från det under försvarsväsendets fastighetsfond, arméförvaltningens
delfond, för budgetåret 1943/44 anvisade investeringsanslaget å 24 000 000
kronor till Vissa byggnadsarbeten m. m.
Av nämnda statsrådsprotokoll framgår, bland annat, att de totala kostnaderna
för om- och tillbyggnaden av ifrågavarande garnisonssjukhus beräknats
till 4 000 000 kronor enligt prisläget den 1 juli 1942, av vilket belopp 1 585 000
kronor skulle gäldas av statsverket och 2 415 000 kronor av Norrbottens läns
landsting. Härav har för utförande av en fjärde byggnadsetapp beräknats
ett belopp av 573 800 kronor enligt prisläget den 1 juli 1942, varav 242 050
kronor skulle gäldas av statsverket medan återstoden skulle gäldas av landstinget.
Genom särskilda beslut den 6 oktober 1944 och den 23 november 1945 har
Kungl. Maj:t sedermera anvisat medel, tillhopa (102100 + 1001000=)
1 103100 kronor, för om- och tillbyggnad av sjukhusbyggnaden m. m. vid
garnisonssjukhuset i Boden. Av det av riksdagen för om- och tillbyggnad
av garnisonssjukhuset anvisade beloppet återstår sålunda odisponerat ett belopp
av (1 465 000—-1 103 100=) 361 900 kronor enligt prisläget den 1 juli
1941.
Av en vid propositionen 1946: 121 (s. 88) fogad sammanställning av byggnadsprogrammet
för armén för femårsperioden 1942/47 framgår, att en reserv
av 358 300 kronor kvarstår under de för armén anvisade investeringsanslagen
(kvotanslagen) för byggnadsprogrammets genomförande, benämnda Yissa
byggnadsarbeten m. m.
Sedermera bär 1947 års riksdag (skrivelse nr 191) efter förslag av Kungl.
Maj:t i propositionen 1947:114 medgivit, att för omändring av köksbyggnaden
m. m. vid ifrågavarande garnisonssjukhus finge —- utöver för ändamålet
tidigare avsedda medel — disponeras ett belopp av 100 000 kronor enligt prisläget
den 1 juli 1941 av det för budgetåret 1946/47 för armén anvisade investeringsanslaget
till Yissa byggnadsarbeten m. m. av 32 000 000 kronor.
I skrivelse den 5 november 1947 hemställde arméns fortifikationsförvaltning,
att för om- och tillbyggnad av köksbyggnaden m. m. vid garnisonssjukhuset
i Boden måtte anvisas ett belopp av 224 500 kronor enligt prisläget
den 1 juli 1941. Ärendet är för närvarande föremål för Kungl. Maj:ts prov
-
23
Kungl. Maj:ts proposition nr 126.
ning. Därest fortifikationsförvaltningens ifrågavarande framställning bifalles,
återstår av de av riksdagen för om- och tillbyggnad av garnisonssjukhuset anvisade
medlen ett belopp av (1565 000—-1 103 100 — 224 500=) 237 400
kronor enligt prisläget den 1 juli 1941 för utförande av förenämnda fjärde
byggnadsetapp.
I skrivelse den 22 december 1947 ha försvarets sjukvårdsförvaltning och
arméns fortifikations förvaltning efter samråd med Norrbottens läns landsting
framlagt förslag till utförande av fjärde byggnadsetappen av utbyggnaden
av garnisonssjukhuset i Boden samt i anslutning härtill anfört i huvudsak
följande.
Enligt det i propositionen 1943: 64 framlagda förslaget skulle fjärde etappen
av utbyggnaden av ifrågavarande garnisonssjukhus omfatta ombyggnad av
sjukhusflyglarnas vindsvåningar och delvis påbyggnad av ytterligare en våning,
vissa mindre iståndsättningsarbeten i äldre vårdavdelningar, anordnande
av militär tandpoliklinik och civil distriktstandpoliklinik in. m.
Beträffande militärtandpolikliniken, vilken beräknats draga en kostnad av
74 000 kronor enligt prisläget den 1 juli 1942, hade föredragande departementschefen
i det till propositionen fogade utdraget av statsrådsproto;
kollet anfört, att spörsmålet rörande ifrågavarande poliklinik borde upptagas
till övervägande vid den för det dåvarande pågående utredningen
rörande den militära tandvården. Nämnda utredning, som numera slutförts,
hade givit vid handen, att den militära tandvården borde förläggas till truppförbandssjukhusen.
Till följd därav beräknades vid nu pågående utredning
rörande truppförbandssjukvården utrymme för tandpolikliniker vid truppförbandens
sjukhus. I fråga om distriktstandpolikliniken hade från landstingets
sida meddelats, att landstinget hade för avsikt att förlägga densamma till
lokaler utanför garnisonssjukhuset. Med hänsyn därtill borde ifrågavarande
tandpolikliniker utgå ur byggnadsprogrammet och därför avsedda medel i
mån av behov tagas i anspråk för andra ändamål i samband med sjukhusets
utbyggnad.
I samband med ritningsarbetet för fjärde byggnadsetappen hade från landstingets
sida fråga väckts om en ytterligare utökning av byggnadsprogrammet.
Till grund därför hade legat en promemoria av samtliga överläkare vid garnisonssjukhuset,
i vilken anförts, bland annat, att garnisonssjukhuset hade ett
mycket starkt behov av ökat antal vårdplatser, vilket sammanhängde med den
över hela landet märkbara ökade tillströmningen till sjukhusen och med sjukvårdens
alltjämt fortgående specialisering. Behovet sammanhängde även med
de i Norrbottens län rådande speciella förhållandena, främst de stora avstånden,
vilka medförde att många patienter måste kvarstanna på sjukhuset
längre tid än vad som vore brukligt i landsdelar, där läkare i hemorten funnes
att tillgå för eftervård. Sjukhusets behov av ökat antal vårdplatser
komme att inom en snar framtid nödvändiggöra vissa nybyggnader. Med hänsyn
därtill borde den planerade nya fjärde våningen utökas att omfatta flyglarnas
hela längd, varigenom skulle vinnas ett 50-tal nya vårdplatser till
jämförelsevis ringa kostnad. De gamla vårdavdelningarna i flyglarnas två
undre våningar befunne sig i synnerligen otillfredsställande skick. Sålunda
vore biutrymmena otillräckliga varjämte tvättställ saknades i flertalet rum.
På grund därav borde i samband med sjukhusets ombyggnad även nu ifrågavarande
lokaler underkastas en genomgripande restauration.
Landstinget hade för sin del instämt i vad överläkarna anfört och därutöver
framhållit, att det utökade vårdplatsbehovet, som för landstingets del
voro att förvänta i följd av de av statsmakterna under senaste åren fattade
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 126.
besluten om utbyggnad av den allmänna sjukvården, skulle på ett såväl ur
vårdsynpunkt som i ekonomiskt avseende fördelaktigare sätt kunna tillgodoses
genom en påbyggnad av sjukhusflyglarna med ännu en våning i stället
för en eljest inom de närmaste åren ofrånkomlig nybyggnad av motsvarande
omfattning.
Sjukvårdsförvaltningen och fortifikationsförvaltningen ansåge det fullt berättigat
att, på av landstinget anförda skäl, räkna med ett utökat behov av
vårdlokaler för civila patienter vid garnisonssjukhuset i Boden, sedan detta,
numera fått karaktären av centrallasarett för landstingsområdet. Detta behov
kunde tillgodoses antingen genom nyuppförande av en friliggande vårdpaviljong
eller genom påbyggnad — utöver byggnadsprogrammet för pågående
utbyggnadsarbeten — av ytterligare en (fjärde) våning å sjukhusbyggnadernas
båda flygelpartier. Då utredning härutinnan visat, att det senare
alternativet innebure avsevärda såväl sjukvårdsorganisatoriska som ekonomiska
fördelar, förordade ämbetsverken detta alternativ. Beträffande de äldre
vårdavdelningarna, belägna inom sjukhusflyglarnas bottenvåning och våningen
1 trappa upp, hade i beslutet om sjukhusets utbyggnad icke förutsatts
några mera väsentliga ändringsarbeten. Sjukvårdsförvaltningen ansåge emellertid
att dessa lokaler borde iordningställas så att deras standard beträffande
planlösning och inredning bleve jämställd med den som efter ombyggnaden
komme att gälla för sjukhuset i övrigt. Detta innebure i stort icke någon
väsentlig ändring i själva sjuksalarnas anordnande annat än i fråga om öronvårdavdelningen,
där salarna borde uppdelas på mindre enheter. I övrigt
hänförde sig moderniseringskraven huvudsakligen till förbättring av den sanitära
utrustningen, utökning av vårdavdelningarnas biutrymmen samt omläggning
av ventilations- och uppvärmningssystemen. Förvaltningarna finge sålunda
tillstyrka, att för Norrbottens läns landsting anordnades ett utökat antal
vårdplatser genom påbyggnad av ytterligare en våning å sjukhusbyggnadernas
östra och västra flygeldelar samt att i samband därmed vissa moderniseringsåtgärder
inom de äldre vårdavdelningarna vidtoges.
Kostnaderna för den utökade fjärde byggnadsetappen av sjukhusets utbyggnad
hade av fortifikationsförvaltningen beräknats till 1560 800 kronor
enligt prisläget den 1 oktober 1946, motsvarande 1312 000 kronor enligt
1941 års prisläge. Kostnadsfördelningen för det hittills fastställda byggnadsprogrammet
hade, såsom framginge av propositionen 1943: 64, uppgjorts med
ledning av för det dåvarande tillgänglig statistik över beläggningen med militära
och civila patienter. På grundval av nämnda statistik hade kostnaderna
för de olika byggnadsobjekten fördelats mellan kronan och landstinget.
Genom det fastställda byggnadsprogrammet hade behovet av militära vårdplatser
tillgodosetts. Den nu föreslagna utökningen av antalet vårdplatser
komme därför att i sin helhet tagas i anspråk för civilt ändamål och borde
sålunda, i överensstämmelse med i nämnda proposition angivna principer,
helt bekostas av landstinget. Därvid finge det anses vara av mindre betydelse,
huruvida någon del av de nytillkomna vårdplatserna faktiskt komme att utnyttjas
för vård av militära patienter, enär i sådana fall motsvarande antal
av kronan bekostade vårdplatser komme att frigöras och kunde tagas i anspråk
för vård av civila patienter. De kostnader åter, som belöpte sig på
iståndsättning och modernisering av de nuvarande vårdavdelningarna, syntes
böra fördelas med 40 % på kronan och 60 % på landstinget. Upprustningen
av äldre fasader m. m. borde bekostas av kronan, medan i den fjärde etappen
ingående inredningsarbeten i B-avdelningen borde bekostas av landstinget.
Med tillämpning av nu angivna principer hade kostnaderna funnits böra fördelas
med 492 000 kronor på statsverket och 1 068 800 kronor på landstinget.
Landstinget hade för sin del godkänt den föreslagna utvidgningen av
25
Kungl. Maj:ts proposition nr 126.
byggnadsprogrammet och anvisat erforderliga medel för bestridande av landstingets
andel i kostnaderna samt uppdragit åt sitt förvaltningsutskott att i
fortsättningen handlägga ärendet. Förvaltningsutskottet hade sedermera meddelat,
att därest de av landstinget nu godkända arbetena helt eller delvis
icke kunde inrymmas inom den militära byggnadskvoten under de år arbetena
komme att pågå, ansträngningar från landstingets sida komme att göras
för beredande av utrymme inom den för den civila sjukvården inom landstingsområdet
avsedda byggnadskvoten.
Den nu föreslagna fjärde byggnadsetappen beräknades sålunda draga en
kostnad av 1 560 800 kronor enligt prisläget den 1 oktober 1946, varav 492 000
kronor skulle gäldas av statsverket. För etappen hade tidigare beräknats
ett belopp av 573 800 kronor enligt prisläget (Ten 1 juli 1942, motsvarande
636 900 kronor enligt prisläget den 1 oktober 1946, varav 268 400 kronor skulle
gäldas av kronan. Enligt nu föreliggande förslag erfordrades för ändamålet
sålunda ett ytterligare belopp av (1 560 800 — 636 900=) 923 900 kronor. På
kronan belöpande del därav uppginge till (492 000 — 268 400 =) 223 600 kronor,
varav emellertid 50 600 kronor borde bestridas från ordinarie underhållsanslag.
Den på kronan belöpande merkostnaden utgjorde sålunda
(223 600 — 50 600=) 173 000 kronor enligt prisläget den 1 oktober 1946, motsvarande
150 000 kronor enligt prisläget den 1 juli 1941.
Sjukvårdsförvaltningen och fortifikationsförvaltningen ha hemställt, att
för ytterligare utbyggnad av gamisonssjnkhuset i Boden måtte få tagas i anspråk
dels förenämnda för den militära tandpolikliniken i Boden avsedda belopp,
74 000 kronor enligt prisläget den 1 juli 1942, dels ett ytterligare belopp
av 150 000 kronor enligt prisläget den 1 juli 1941, att utgå av det för
budgetåret 1946/47 till Yissa byggnadsarbeten m. m. anvisade investeringsanslaget
av 32 000 000 kronor.
Departementschefen. I likhet med försvarets sjukvårdsförvaltning och
arméns fortifikationsförvaltning förordar jag, att det nu framlagda reviderade
förslaget till fjärde byggnadsetappen av utbyggnaden av garnisonssjukhuset
i Boden kommer till utförande. Enligt förslaget skall en tidigare planerad
militär tandpoliklinik liksom en likaledes planerad civil distriktstandpoliklinik
icke komma till utförande. Däremot skola sjukhusbyggnadernas
båda flygelpartier påbyggas med ytterligare en våning, varigenom cirka 50
nya vårdplatser erhållas, varjämte vissa i det ursprungliga byggnadsprogrammet
icke förutsatta moderniseringsarbeten skola komma till utförande. De
sammanlagda merkostnaderna för det nu framlagda förslaget uppgå till
923 900 kronor enligt prisläget den 1 oktober 1946. Av sistnämnda belopp
belöpa 223 600 kronor å statsverket, varav emellertid 50 600 kronor föreslås
skola bestridas från ordinarie underhållsanslag. Återstående belopp, 173 000
kronor enligt prisläget den 1 oktober 1946, beräknas motsvara 150 000 kronor
enligt prisläget den 1 juli 1941. Då jag icke har något att erinra mot att de
för anordnande av militär tandpoliklinik avsedda medlen tagas i anspråk för
utförande av nu föreslagna arbeten och då beräkningen av merkostnaderna
och den föreslagna fördelningen av kostnaderna icke givit mig anledning till
erinran, beräknar jag för gäldande av nu ifrågavarande merkostnad ott belopp
av 150 000 kronor enligt prisläget den 1 juli 1941. Kostnaderna synas, på sätt
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 126.
föreslagits, böra bestridas med anlitande av den reserv, som kvarstår inom
femårsplanens kostnadsram för arméns byggnadsarbeten. Merkostnaderna på
grund av prisstegring efter den 1 juli 1941 böra bestridas i samma ordning
som beträffande övriga byggnadsföretag, för vilka femårsplanens byggnadsanslag
tagas i anspråk.
Åberopande det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen
att medgiva, att i det föregående angivna byggnadsarbeten må
komma till utförande med anlitande av det för budgetåret
1946/47 för armén anvisade investeringsanslaget till Vissa byggnadsarbeten
m. m. av 32 000 000 kronor.
[5.] Försäljning av vissa kronan tillhöriga, i Järvafältet ingående markområden.
I skrivelse den 4 februari 1948 har arméns fortifikations förvaltning överlämnat
ett med drätselkammaren i Sundbybergs stad träffat preliminärt
köpekontrakt rörande överlåtelse till staden av två markområden i Spånga
socken samt hemställt dels att ifrågavarande köpekontrakt måtte godkännas,
dels ock att till utvidgning av Järvafältet för budgetåret 1948/49 måtte anvisas
ett investeringsanslag av 98 315 kronor.
Fortifikationsförvaltningen har i sin skrivelse anfört i huvudsak följande.
I skrivelse till arméns fortifikationsförvaltning den 28 april 1945 hade
drätselkammaren i Sundbyberg anhållit, att staden måtte få förvärva två
invid staden belägna, i Järvafältet ingående markområden vid Lötsjön, vilka
funnes angivna å en vid skrivelsen fogad ekonomisk karta över Sundbyberg.
Av områdena, i det följande betecknade med I och II, skulle område I iordningställas
såsom fritidsområde, medan område II avsåges för utvidgning av
stadens begravningsplats.
Över framställningen hade yttrande inhämtats från militärbefälhavaren för
fjärde militärområdet, som efter hörande av militärområdesläkaren förklarat
sig intet ha att erinra emot att område II och västra delen av område I
överlätes till staden men däremot avstyrkt, att den östra delen av område I,
vilken gränsade till det för uppförande av nytt garnisonssjukhus avsedda
området vid Ör, avstodes till staden. Då övningsmöjligheterna på Järvafältet
under årens lopp blivit försämrade och då ytterligare inskränkningar i
fältets användbarhet som övningsområde kunde väntas uppstå genom avstående
av mark för olika byggnadsändamål, borde överlåtelsen till staden
genomföras i form av markbyte.
Yttrande hade vidare inhämtats från försvarets sjukvårdsförvaltning, som
under framhållande av det olämpliga i att ett för friluftsliv avsett område
iordningställdes i omedelbar närhet av ett sjukhus, likaledes avstyrkt stadens
framställning i vad den avsåge förvärv av den östra delen av område I.
Yttrande i ärendet hade jämväl inhämtats av riksdagsmannen E. Fast i
dennes egenskap av inom försvarsdepartementet tillkallad sakkunnig för utredning
av sjukhusfrågor. Fast hade beträffande område I förklarat, att ur
de synpunkter han hade att företräda hinder icke syntes böra möta mot att
staden finge förvärva huvuddelen av detta område. För det blivande garnisonssjukhuset
vid Ör måste det nämligen enligt Fasts mening vara till fördel,
att de intill sjukhuset gränsande markområdena utlades för fritidsändamål.
Beträffande en mindre, å den ekonomiska kartan närmare angiven del av om
-
27
Kungl. Maj:ts proposition nr 126.
råde I syntes det dock med liiinsyn till det korta avståndet till det planerade
sjukhuset önskvärt att förhindra områdets utnyttjande för n ö j e set ab 1 i s s e in en t
eller andra för omgivningen störande inrättningar Detta mindre område
borde därför icke överlåtas till staden.
Ärendet hade därefter underställts chefen för armén, som i avgivet yttrande
anfört, att, enär övningsmöjligheterna på Järvafältet genom omfattande byggnadsverksamhet
redan hårt beskurits, någon ytterligare minskning av det för
övningsändamål lämpliga området principiellt icke borde ske. Områden i
Järvafältets utkanter borde endast avyttras, därest i värde motsvarande markområden
tillfördes fältet. I det nu aktuella fallet borde från överlåtelse till
staden undantagas den del av område I, som av riksdagsmannen Fast ansetts
böra reserveras för garnisonssjukhusets behov. Såsom förutsättning för överlåtelse
av återstående mark borde gälla, att staden på annan plats anskaffade
likvärdig och ur övningssynpunkt fullt lämplig mark.
Sedan såsom bytesobjekt föreslagits ett omedelbart norr om Järvafältet
beläget område, hade staden låtit utreda förutsättningarna för genomförande
av ett inarkbyte mellan staden och kronan. Staden hade emellertid funnit sig
icke kunna anskaffa den föreslagna bytesmarken. Ärendet hade då ånyo
underställts chefen för armén, som därvid förklarat sig intet ha att erinra mot
en försäljning under förutsättning dock att inflytande köpeskilling finge tills
vidare fonderas för att senare användas för inköp av lämplig övningsmark
för garnisonens förband.
Vid sammanträde med representanter för staden, sjukvårdsförvaltningen
och fortifikationsförvaltningen hade gränsen för området mot det blivande
sjukhuset vid ör givits en sträckning, som godtagits av alla parter.
På uppdrag av fortifikationsförvaltningen hade byggnadsingenjören A.
Nordström och jägmästaren G. Kinnman, båda i Stockholm, verkställt värdering
av de till försäljning föreslagna områdena, vilka i areal befunnits innehålla
174 016 kvadratmeter eller — om det område, som utgjorde del av
Lötsjön icke medräknades — 151 006 kvadratmeter. Värderingsmännen hade
åsatt områdena ett sammanlagt saluvärde av 98 315 kronor, vilket belopp, om
förenämnda del av Lötsjön uteslötes, motsvarade ett pris per kvadratmeter
av 65 öre.
Statens byggnadslånebyrå hade förklarat sig icke ha något att erinra mot
det områdena åsatta saluvärdet.
För egen del har fortifikationsförvaltningen i sin förenämnda skrivelse anfört
bland annat följande.
Förvaltningen ville icke motsätta sig att ifrågavarande områden överlätes
till staden. I likhet med chefen för armén ansåge förvaltningen att det icke
vore lämpligt att ytterligare minska fältets användbarhet som övningsområde
för garnisonens förband, därest icke fältet samtidigt tillfördes likvärdig
övningsmark. För en dylik utvidgning lämpligt område syntes kunna anskaffas
omedelbart norr om Järvafältet. För den händelse försäljning komme till
stånd borde därför för inköp av mark, avsedd att tilläggas Järvafältet, antingen
reserveras den köpeskilling, som av Sundbybergs stad komme att erläggas
för ovanberörda två markområden, eller ock anvisas ett investeringsanslag
å samma belopp. Förvaltningen förordade för sin del sistnämnda alternativ.
Mot det av värderingsmännen beräknade saluvärdet för de till försäljning
till Sundbybergs stad föreslagna områdena syntes från kronans sida icke kunna
riktas någon erinran, särskilt med hänsyn till att staden förbundit sig att
icke utnyttja områdena för andra ändamål än fritidsområde respektive begravningsplats.
I anledning därav hade förvaltningen med stadens drätsel
-
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 126.
kammare träffat ett under förbehåll av Kungl. Maj:ts godkännande ingånget
köpekontrakt angående överlåtelse till staden av äganderätten till områdena
mot en köpeskilling av 98 315 kronor. I köpekontraktet hade kronan förbehållit
sig återköpsrätt till de försålda områdena enligt lagen den 20 juni 1924
om återköpsrätt till fast egendom, därest områdena skulle av staden användas
för andra ändamål än som ovan angivits. Ifrågavarande områden, vilka funnes
redovisade å arméns delfond av försvarets fastighetsfond, vore icke för sig
bokförda utan inginge såsom delar av en större redovisningsenhet. Områdenas
bokförda nettovärde hade av förvaltningen uppskattats till i runt tal 38 000
kronor.
Departementschefen. Enligt det föreliggande förslaget till köpekontrakt
mellan kronan och Sundbybergs stad skall kronan för en köpeskilling av
98 315 kronor försälja två områden om tillhopa cirka 174 000 kvadratmeter i
Spånga socken. Områdena skola enligt utfästelse av staden icke användas för
andra ändamål än såsom fritidsområde och för utvidgning av en begravningsplats.
Med hänsyn till att de till försäljning föreslagna områdena icke torde
vara erforderliga ur övningssynpunkt, anser jag mig böra tillstyrka försäljning
av områdena till det pris, som preliminärt överenskommits.
De militära myndigheterna ha ansett att, därest försäljning av mark från
Järvafältet kommer till stånd, ett i värde motsvarande markområde bör tillföras
fältet. Ehuru jag delar myndigheternas principiella inställning i denna
fråga, anser jag mig dock icke kunna tillstyrka, att medel nu anvisas för
förvärv av mark för utvidgning av fältet. Därest fortifikationsförvaltningen
efter närmare undersökningar finner sig kunna föreslå förvärv av lämpligt
markområde såsom ersättning för de nu till försäljning föreslagna områdena,
bör emellertid frågan om anvisande av medel för markinköp upptagas till
förnyad prövning.
Då Kungl. Maj:t icke utan riksdagens samtycke äger besluta om försäljning
och överlåtelse av mark av ifrågavarande värde, bör ärendet underställas
riksdagens prövning.
Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen
att medgiva att, på i huvudsak de villkor som i det föregående
av mig angivits, förenämnda markområden må försäljas till
Sundbybergs stad.
MARINENS DELFOND.
[6 ] Anordnande av vissa fartygstunniar.
I sina årliga medelsäskanden har marinförvaltningen alltsedan hösten 1940
gjort framställning om medel för anordnande av fartygstunniar för lätta fartyg.
Framställningarna ha icke föranlett annan Kungl. Maj ds åtgärd än att
medel för ändamålet beräknats å beredskapsstat.
I sina anslagsäskanden för nästa budgetår har marinförvaltningen ånyo upp -
29
Kungl. Maj:ts proposition nr 126.
tagit frågan och framlagt ett byggnadsprogram för de arbeten, som i första
hand borde genomföras, samt hemställt att ett belopp av 1 000 000 kronor
måtte anvisas för påbörjande av arbetena. Byggnadsprogrammet i sin helhet
har enligt prisläget den 1 juli 1946 kostnadsberäknats till 14 840 000 kronor.
1945 års försvarslcommitté har understrukit, att en modernisering av flottans
basorganisation vore påkallad framför allt med hänsyn till det ökade behovet
av skydd för fartyg och basanläggningar mot flyganfall och mot fjärrverkande
vapen. Bland de åtgärder, som enligt kommittén borde vidtagas, vore anordnande
av fullträffsäkra fartygstunnlar. Den närmare omfattningen av de anläggningar,
som varit föremål för kommitténs prövning, framgår av betänkandets
hemliga del.
I yttrande över kommitténs betänkande har marinledningen i princip anslutit
sig till kommitténs berörda förslag men samtidigt framhållit, att anläggandet
av fartygstunnlarna borde dels snarast igångsättas, dels genomföras
i snabbare takt än kommittén räknat med. överbefälhavaren har understrukit
vad marinledningen sålunda anfört och framhållit, att de av kommittén föreslagna
medlen vore så begränsade att utbyggnadsperioden bleve längre än vad
som med hänsyn till kravet på säkerhet kunde godtagas.
Ärendet är av den natur att en fullständig redogörelse för detsamma icke
bör lämnas till statsrådsprotokollet. Närmare upplysningar torde böra inhämtas
genom de handlingar, som komma att överlämnas till riksdagens vederbörande
utskott.
Departementschefen. Liksom försvarskommittén och de militära myndigheterna
anser jag anordnandet av fullträffsäkra fartygstunnlar vara ett viktigt
led i utvecklingen av flottans basorganisation i enlighet med det senaste
krigets erfarenheter. Med hänsyn till det ekonomiska läget anser jag mig
emellertid för nästa budgetår endast böra räkna med ett belopp av 500 000
kronor för påbörjande av en av de anläggningar, som ingå i det av marinförvaltningen
framlagda byggnadsprogrammet. Ifrågavarande anläggning, som enligt
prisläget den 1 juli 1946 kostnadsberäknats till 3 600 000 kronor, avses förläggas
till mark som för ändamålet förvärvats för medel, som beviljats av
1946 års riksdag (riksdagens skrivelse 1946:516). Även om anläggandet av
fartygstunnlar sålunda endast kan påbörjas i relativt begränsad omfattning,
anser jag det vara av vikt att arbetena snarast igångsättas även ur den synpunkten,
att möjlighet därmed gives att vinna erfarenheter om hur sådana
arbeten böra bedrivas. För anläggningen i fråga ytterligare erforderliga medel
torde böra anvisas under följande budgetår. Jag förutsätter, att Kungl. Maj:t
skall äga att besluta om igångsättande av byggnadsarbetena i deras helhet
oaktat totalkostnaderna komma att överstiga det anslagsbelopp, som kan
komma att anvisas för det första budgetåret.
Åberopande det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen
att till Anordnande av vissa fartygstunnlar för budgetåret
1948/49 anvisa ett investeringsanslag av 500 000 kronor.
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 126.
FONDEN FÖR LÅNEUNDERSTÖD.
[7.] Värnpliktslån.
Enligt beslut av 1945 års riksdag har inrättats en särskild lånefond,
värnpliktslånefonden, avsedd för värnpliktigt befäl m. m. samt visst avgående
fast anställt manskap. Förutom från denna fond utgivas även värnpliktslån
dels enligt förordningen den 31 augusti 1940 (nr 824 med ändring
1942: 522) om värnpliktslån, dels enligt kungörelsen den 25 maj 1945 (nr 195)
om värnpliktslån till viss långtidsinkallad militär personal och dels enligt
kungörelsen den 29 juni 1945 (nr 495) angående värnpliktslån till vissa under
militärtjänst skadade. Enligt kungörelsen den 20 juni 1947 (nr 259) angående
tillämpning av förordningen den 31 augusti 1940 (nr 824) om värnpliktslån
har värnpliktslånenämndernas verksamhet upphört från och med den 1
juli 1947 och den låneverksamhet, som dittills ankommit på värnpliktslånenämnd,
överflyttats på försvarets socialbyrå.
Samtliga enligt här berörda författningar beviljade lån utgå numera från
det å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1945/46 under fonden för
låneunderstöd anvisade investeringsanslaget till värnpliktslån. Under fonden
för låneunderstöd ha hittills anvisats anslag till värnpliktslån å tillhopa
9 500 000 kronor.
I skrivelse den 25 oktober 1947 har försvarets socialbyrå anfört i huvudsak
följande.
Enligt vad socialbyrån inhämtat funnes den 30 juni 1947 under förenämnda
anslag disponibelt ett belopp av i runt tal 493 000 kronor. Enligt av byrån
gjord sammanställning rörande värnpliktslåneverksamheten hade visserligen
vämpliktslån enligt nu aktuella författningar beviljats med tillhopa i runt
tal 9 498 000 kronor, men den sålunda förefintliga skillnaden hade sin förklaring
i att samtliga beviljade lån icke tagits i anspråk.
Socialbyrån hade som lånemyndighet enligt berörda författningar under
tiden den 1 juli—30 september 1947 beviljat värnpliktslån med tillhopa omkring
136 000 kronor. De beviljade lånen hade företrädesvis utgått till kroppsskadade
och till långtidsinkallade. Belastningen under nämnda kvartal vore
särskilt hög, beroende i främsta rummet på att till socialbyrån vid budgetårsskiftet
från värnpliktslånenämnderna överlämnats samtliga av dessa nämnder
då ännu icke slutligt avgjorda låneärenden. Under återstående tre kvartal
av innevarande budgetår borde det under anslaget kvarstående beloppet,
(493 000 — 136 000 =) 357 000 kronor, vara tillräckligt.
Under budgetåret 1948/49 syntes skäl föreligga för antagandet, att värnpliktslån
enligt här berörda författningar komme att beviljas i relativt ringa
utsträckning. Därvid utginge socialbyrån från att övergångsförmåner till
viss långtidsinkallad militär personal icke vidare skulle utbetalas under sagda
budgetår. Värnpliktslån skulle sålunda praktiskt taget endast utgivas till
kroppsskadade. Även för dessas vidkommande kunde förväntas, att låneverksamheten
efter hand komme att ytterligare nedgå. Då medel å ifrågavarande
anslag icke kunde förväntas återstå vid utgången av budgetåret 1947/48, borde
för ifrågavarande ändamål anvisas ett investeringsanslag av 200 000 kronor.
31
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 126.
Försvarets socialbyrå bar med åberopande av det anförda hemställt, att
under fonden för låneunderstöd för budgetåret 1948/49 måtte anvisas ett
investeringsanslag av 200 000 kronor till värnpliktslån.
Försvarets civilförvaltning har i yttrande den 4 november 1947 förklarat
sig icke ha något att erinra mot socialbyråns förslag.
Departementschefen. Yärnpliktslån enligt de i det föregående omförmälda
bestämmelserna komma från och med budgetåret 1948/49 i huvudsak endast
att utgivas till vissa under militärtjänst skadade. Försvarets socialbyrå har
beräknat medelsbehovet för nästa budgetår till 200 000 kronor. Byråns beräkningar
ha icke givit mig anledning till erinran. För ändamålet synes såledesböra
anvisas ett investeringsanslag av 200 000 kronor. Fråga om anvisande av
häremot svarande avskrivningsanslag torde komma att anmälas av chefen för
finans departementet.
Åberopande det anförda får jag hemställa att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen
att till Värnpliktslån för budgetåret 1948/49 anvisa ett investeringsanslag
av 200 000 kronor.
Med bifall till vad föredragande departementschefen sålunda,
med instämmande av statsrådets övriga ledamöter,
under punkterna 1—7 hemställt förordnar Hans Maj:t
Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition av
den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Gösta af Sandeberg.