Kungl. Maj.ts proposition nr 120.

1

Sr 120.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående eftergift av
viss ogulden arvsskatt för Fliseryds fideikommiss;
given Stockholms slott den 20 februari 19b8.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredraganden hemställt.

GUSTAF.

John Ericsson.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 20
februari 19b8.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg,
Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.

Statsrådet Ericsson anmäler fråga om eftergift till viss del av ogulden
arvsskatt för Fliseryds fideikommiss och anför därvid följande.

Den 15 januari 1946 avled laboratorn, leg. läkaren C. F. Richard Nordenankar
från Stockholm, vilken sedan sin faders död den 18 februari 1941
varit, innehavare av Fliseryds fideikommiss (numera bestående av fastigheten
nr 9 i kv. Guldfisken, Grevturegatan 38 i Stockholm och vissa lösören).
Han efterlämnade såsom dödsbodelägare änkan Agnes M. Nordenankar,
född Wirgin, samt tre omyndiga barn, nämligen två döttrar och sonen
Johan F. G. Nordenankar, till vilken fideikommisset numera övergått.

Sedan boet efter dr Nordenankar enligt beslut av Stockholms rådhusrätt
avträtts till förvaltning av boutredningsman, advokaten Carl Norström i

Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 sand. Nr 120.

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 120.

Stockholm, har denne i en till Kungl. Maj :t ställd, den 25 juni 1946 dagtecknad
skritt, vari dödsbodelägarna instämt, under förmälan att enligt den efter
dr Nordenankar upprättade bouppteckningen brist förelåge i boet,
hemställt, att Kungl. Maj :t måtte eftergiva det dr Nordenankar åvilande
arvsskattebelopp, som återstått oguldet vid dödsfallet, eller 39 840 kr. jämte
ränta. Den arvsskatt, som denne haft att erlägga för fideikommissfastigheten
— skatten å lösegendomen hade redan tidigare erlagts — uppginge
till 47 812 kr. Kungl. Maj :t hade genom resolution den 22 januari 1943
medgivit en fördelning av arvsskatten å högst aderton årliga inbetalningar,
och det oguldna kapitalbeloppet utgjorde vid dödsfallet 39 840 kr.

Ansökningen tillstyrktes av Stockholms rådhusrätt och av överståthållarämbetet.
Däremot förklarade statskontoret sig på anförda skäl icke kunna
tillstyrka densamma.

Dödsboet hade dessförinnan i en den 2 mars 1946 till överståthållarämbetet
inkommen skrift anhållit om eftergift av arvsskattebeloppet in. in.
överståthållarämbetet fann enligt resolution den 8 april 1946 ansökningen
icke kunna lagligen bifallas. Efter besvär av dödsboet ha såväl kammarrätten
som regeringsrätten prövat ärendet och ej funnit skäl göra ändring
härutinnan.

Sedermera har Norström i en till Kungl. Maj :t ställd, den 20 december
1947 dagtecknad skrift anfört, att dödsboets ekonomiska ställning i någon
mån förbättrats, bl. a. genom försäljning av viss fast egendom, samt
att dödsboet på grund härav kunde erbjuda icke förmånsberättigade fordringsägare
— till vilka statsverket hörde beträffande ifrågavarande oguldna
arvsskatt — ett ackord av 27 procent. Statsverkets fordran uppginge
vid slutet av år 1947 till 43 539 kr. 58 öre, varav 39 840 kr. kapitalskuld
och 3 699 kr. 58 öre ränta. Norström hemställde, med ändring av sin tidigare
framställning, att Kungl. Maj :t måtte, utan att dödsboet försattes i
konkurs, såsom full betalning för arvsskatten godtaga nyssnämnda ackordserbjudande.

Enligt en av Norström upprättad tablå avseende dödsboets ställning vid
1947 års utgång skulle i händelse av en då inträffande konkurs dess tillgångar
utgöra 36 936 kr. 95 öre och dess skulder sammanlagt 82 225 kr.
19 öre, varav 20 139 kr. vore prioriterade och 62 086 kr. 19 öre, däribland
arvsskatten, icke prioriterade fordringar. De oprioriterade fordringsägarna
skulle således vid en eventuell konkurs erhålla en utdelning av i runt tal
27 procent. Statsverket uppnådde således icke någon fördel genom att låta
försätta dödsboet i konkurs. Däremot skulle ett sådant förfaringssätt medföra
stora såväl personliga som ekonomiska besvärligheter för dödsbodelägarna.

Statskontoret har i utlåtande över sistnämnda framställning med åberopande
av vad dess ombudsman yttrat i ärendet förordat bifall till densamma.
Ombudsmannen har i betraktande av föreliggande särskilda omständigheter
funnit övervägande skäl tala för ett bifall till den gjorda framställningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 120.

3

Föredraganden. Även om jag i princip anser stor återhållsamhet påkallad
vid beviljande av undantag i speciella fall från gällande skattelagstiftning,
har jag ansett mig böra tillstyrka, att i förevarande fall förslag framlägges
för riksdagen om viss eftergift av ogulden arvsskatt. I sak innebär
den av dr Nordenankars dödsbo gjorda framställningen, sådan den nu
fullföljts, icke något egentligt efterskänkande av skatt utan endast att statsverket
skulle utan att sätta dödsboet i konkurs godtaga en sådan reglering
av den oguldna arvsskatten, som kan beräknas motsvara den sannolika
utdelningen i en eventuell konkurs. Dödsboet har bjudit ett ackord av
27 procent, vilket jag i likhet med statskontoret anser böra godtagas, då
ett konkursförfarande, som icke medför någon fördel ur statens synpunkt,
bör undvikas. Vid bifall härtill kan av arvsskatten för fideikommissfastigheten
beräknas bli gäldat ett belopp av sammanlagt nära 20 000 kr.

Det har synts mig desto mera skäligt att tillmötesgå dödsboets i och för
sig rimliga begäran, som både den nu avlidne dr Nordenankar och dennes
fader onekligen kommit att träffas förhållandevis tungt av arvsskatten på
grund av sina kortvariga innehav av Fliseryds fideikommiss. Fadern innehade
detta endast i icke fullt tre år och dr Nordenankar själv i knappt
fem år. För lindrande av arvsskattens tryck vid kortvariga fideikommissinnehav
har i 1941 års arvsskatteförordning stadgats eftergift av skatt vid
dödsfall inom fem år — mot tidigare i ett fall som dr Nordenankars två
år — efter skattskyldighetens inträde. På grund av övergångsbestämmelserna
till nämnda förordning har emellertid detta stadgande prövats icke
vara tillämpligt i förevarande fall. Om nyssnämnda stadgande hade varit
tillämpligt, skulle arvsskatten på grund därav ha begränsats till ett belopp,
som endast obetydligt överstiger vad dödsboet enligt förut angivna förslag
skulle komma att sammanlagt få gälda.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att såsom full betalning för den arvsskatt för Fliseryds
fideikommiss, jämte ränta, som återstod ogulden vid laboratorn,
leg. läkaren C. F. Richard Nordenankars död, må
godtagas ett ackord om 27 procent av det vid 1947 års utgång
beräknade skuldbeloppet å 43 539 kr. 58 öre.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Erik Skiöld.