Kungl. Maj.ts proposition nr 119.

1

Nr 119.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående organisationen
av den civila sjukvårdsberedskapen; given Stockholms
slott den 20 februari 1948.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Eije Mossberg.

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 20
februari 1948.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt,
Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars-, finans- och folkhushållningsdepartementen
anför chefen för inrikesdepartementet, statsrådet
Mossberg.

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj :t, på min hemställan, under
elfte huvudtiteln, punkten 5, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild
proposition i ämnet, till Medicinalstyrelsen: Beredskapsorganisation för
budgetåret 1948/49 beräkna ett förslagsanslag av 80 000 kronor.

Jag anhåller nu att få upptaga hithörande spörsmål till fortsatt behandling.

1 —Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 sand. Nr 119.

2

Kungi. Maj.ts proposition nr 119.

Sjukvårdsberedskapens hittillsvarande organisation och omfattning.

För handläggning av ärenden rörande den civila sjukvårdsberedskapen
tillskapades år 1939 en till medicinalstyrelsen anknuten organisation, kallad
medicinalstyrelsens beredskapsorganisation. Sedan
vissa delar av organisationen inordnats i medicinalstyrelsen i samband med
den av 1947 års riksdag beslutade omorganisationen av styrelsen, består
den särskilda beredskapsorganisationen numera av dels en beredskapsavdelning
vid styrelsen för ärenden angående personal- och lokalberedskapen
på den civila sjukvårdens område, dels ock en under styrelsen sorterande
sakkunnig nämnd, medicinalstyrelsens materielnämnd, med uppgift att biträda
styrelsen vid utredning och handläggning av ärenden rörande rikets
försörjning med läkemedel och sjukvårdsmateriel.

För bestridande av kostnaderna för organisationen har för innevarande
budgetår under rubriken Medicinalstyrelsen: Beredskapsorganisation anvisats
ett förslagsanslag av 80 000 kronor. Jämlikt kungl. brev den 30 juni
1947 må av detta anslag disponeras följande belopp för år räknat:

A. Beredskapsavdelningen.

Arvode till chef för avdelningen, högst
Arvode till representant hos arméöverläkaren, högst
Arvoden till tillfällig personal m. in., förslagsvis

B. Materielnämnden.

Avlöningar.

Arvoden och ersättningar till ledamöter och experter, förslagsvis
............................................ 1 000

Arvode till en verkställande tjänsteman................. 1 800

Arvode till en intendent ................................ 10 800

Arvoden till skrivbiträden, tillfällig personal m. m., förslagsvis
............................................ 11 400 25 000

6 000
9 000

20 000 35 000

Omkostnader.

Beseersättningar, förslagsvis 1 500

Expenser, förslagsvis .................................. 2 000

Kostnader för redovisning, vård och underhåll av för bered skapssjukhusen

anskaffad utrustning, förslagsvis 15 000

Övriga utgifter ........................................ 1 500 20 000

Summa kronor 80 000

Utöver vad av de sålunda givna bestämmelserna framgår må framhållas,
att beredskapsavdelningens chef och representanten hos arméöverläkaren,

3

Kungl. Maj. ts proposition nr 119.

vilken sistnämnde har till uppgift att tillvarataga den civila sjukvårdens
intressen vid krigsplacering av läkare och annan medicinalpersonal, båda
äro läkare och deltidstjänstgörande. Från delposten till arvoden till tillfällig
personal m. in. bestridas avlöningskostnader för biträdespersonal och
tillfälligt anställda befattningshavare för särskilda uppgifter, däribland en
sjuksköterska för registrerings- och krigsplaceringsärenden beträffande
sjuksköterskor, sjukgymnaster och hjälpsystrar. -— Materielnämnden, som
består av sex ledamöter, har till sitt förfogande ett kansli, ställt under ledning
av den deltidsanställde verkställande tjänstemannen. Intendenten är
heltidsanställd. Tillfälligt anställda äro en apotekarassistent och en jurist,
båda deltidstjänstgörande, samt en heltidsanställd assistent för handläggning
av materielärenden.

Rörande hittills vidtagna åtgärder av beredskapsnatur på den civila sjukvårdens
område samt beredskapsorganisationens nuvarande arbetsuppgifter
må följande anföras.

Åtgärderna för tillgodoseende av den personella beredskapen
avse registrering och krigsplacering av läkare och annan tjänstepliktig
medicinalpersonal. Omfattningen av verksamheten på detta område har
efter krigsslutet varit av reducerad omfattning. Arbetet med provisorisk
placering av tjänstepliktig personal har emellertid återupptagits sedan
Kungl. Maj:t den 25 april 1947 lämnat bemyndigande härutinnan.

Den lokala beredskapen på den civila sjukvårdens område avser
i huvudsak den under det senaste kriget tillkomna beredskapssjukhusorganisationen.
Densamma är grundad på lagen den 22 juni 1939 (nr 310) om
sjukhusvård vid krig eller krigsfara jämte kungörelsen den 3 september
1939 (nr 634) med särskilda bestämmelser angående tillämpningen av
denna lag. Jämlikt 3 § i nämnda lag skall sjukhusvård vid krig
eller krigsfara beredas vid i fred befintliga militära och civila sjukhus, vilka
fortsätta sin verksamhet utan eller med förändring i fråga om verksamhetens
art eller omfattning, samt vid under krig eller krigsfara upprättade
militära och civila sjukhus. Enligt 6 § samma lag skola samtliga sjukhus,
i den mån så erfordras, mottaga såväl civila som militära patienter.

Jämlikt bestämmelserna i förutnämnda kungörelse har medicinalstyrelsen
att utöva uppsikten över och ledningen av sjukhusvården vid civila
sjukhus. Medicinalstyrelsen har den 23 februari 1942 meddelat anvisningar
angående beredskapssjukhusens etablerande och drift in. m.

Genom brev den 3 september 1939 har Kungl. Maj:t fastställt förteckning
å de beredskapssjukhus, som skola upprättas vid krig eller krigsfara. Genom
av Kungl. Maj:t den 1 december 1939 och den 28 juni 1941 fastställda
tilläggsförteckningar har den ursprungliga förteckningen, som jämväl innehåller
uppgifter rörande antalet vårdplatser vid varje beredskapssjukhus
och vårdplatsernas fördelning på olika specialavdelningar, erhållit sin nuvarande
utformning. Totala antalet vårdplatser vid de sålunda planerade

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 119.

beredskapssjukhusen, inklusive sjukvårdsinrättningarnas vårdplatser i
fredstid, uppgår till cirka 68 000.

Kärnan i den civila beredskapssjukhusorganisationen utgöres av vissa i
fredstid befintliga civila sjukvårdsinrättningar (lasarett, sjukstugor in. fl.).
Dessa s. k. kärnsjukhus —- av vilka 109 drivas av landsting, 2 av kommuner,
7 av staten och 10 av andra huvudmän — skola vid krig eller krigsfara
fortsätta sin verksamhet med vissa förändringar i fråga om verksamhetens
art och omfattning enligt för varje beredskapssjukhus upprättad
plan. De sålunda upprättade planerna avse dels den personal (läkare,
sjuksköterskor m. fl.), som enligt fastställd placering skall tillföras vederbörande
beredskapssjukhus, dels ock de annexlokaler (skolor, gymnastiksalar
o. d.) och den utrustning, vilka skola ställas till förfogande vid varje
beredskapssjukhus, i den mån kärnsjukhusets lokaler och utrustning icke
äro tillräckliga för beredskapssjukhusets drift.

Sedan från militär sida gjorts framställning om viss utökning och omläggning
av beredskapssjukhusorganisationen pågår f. n. förarbete till en
ny förteckning över beredskapssjukhus, vilken avses skola föreläggas
Kungl. Maj :t.

I fråga om materielberedskapen må nämnas, att planer rörande
beredskapssjukhusens utrustning med sjukvårdsmateriel ursprungligen
upprättats av särskilda av medicinalstyrelsen utsedda sakkunniga, vilken
planering fortsatts av medicinalstyrelsen och dess materielnämnd. Man har
därvid utgått från att vid kärnsjukhusen befintlig materiel i första rummet
skall tagas i anspråk för beredskapssjukhusens räkning. I den mån kärnsjukhusens
tillgångar icke befunnits tillräckliga för detta ändamål, har
utrustningsbehovet tillgodosetts genom central upphandling av materiel.
Denna centralupphandling har verkställts av medicinalstyrelsens materielnämnd.
Sammanlagt har på detta sätt utrustning för omkring 46 000 vårdplatser
anskaffats, inberäknat den materiel, som upphandlats för tillgodoseende
av första ersättningsbehovet. Kostnaderna för den utrustning, som
sålunda inköpts genom materielnämndens försorg, belöpa sig till i runt tal
10 000 000 kronor och ha gäldats från de av riksdagen å tilläggsstaterna I
och II till riksstaten för budgetåret 1939/40 anvisade reservationsanslagen
för utrustning m. m. av beredskapssjukhus vid krig eller krigsfara å tillhopa
16 700 000 kronor.

Utöver den materiel, som anskaffats genom central upphandling, ha
kärnsjukhusen, på uppdrag av materielnämnden, genom lokala inköp anskaffat
viss materiel, som icke ansetts böra bliva föremål för central upphandling.
Dessa inköp ha dock varit av obetydlig omfattning.

Den genom central upphandling anskaffade sjukvårdsutrustningen har i
allmänhet av säljaren levererats direkt till vederbörande kärnsjukhus och
därstädes upplagts i förrådslokaler, som tillhöra sjukhuset eller förhyrts
för ändamålet. Den utrustning, som anskaffats för täckande av första er -

5

Kungi. Maj. ts proposition nr 119.

sättningsbehovet av materiel, har sammanförts till fyra centralförråd. Vid
de centrala beredskapsförråden förvaras även materiel, avsedd för sådana
beredskapssjukhus, som äro belägna inom vissa riskzoner och av denna
anledning icke ansetts lämpliga såsom förvaringsplatser för beredskapsmateriel.
Till redogörare för de centrala beredskapsförråden har materielnämnden
förordnat sysslomän vid sjukvårdsinrättningar — antingen statens
eller vederbörande landstings — på samma ort. I syfte att rationalisera
förrådshållningen och underlätta arbetet med erforderlig omsättning
av icke lagringsbeständig materiel ha åtgärder vidtagits för viss centralisering
av lagerhållningen. Genom beslut den 9 maj 1947 har Kungl. Maj:t
bemyndigat materielnämnden att anskaffa vissa baracker för nya centralförråd
och anvisat härför erforderliga medel. Det beräknas att omkring
hälften av den materiel, som står under nämndens förvaltning och f. n.
ligger utplacerad på omkring 120 orter, kommer att tillföras de nya
förråden.

De för beredskapssjukhusen erforderliga förråden av läkemedel ha anskaffats
av vederbörande kärnsjukhus, som även sörjt för att dessa förråd
omsatts och förnyats, i den mån så varit erforderligt till förhindrande av
att läkemedlen skulle förstöras genom långvarig lagring. Dessa förråd ha
numera avvecklats.

Kungl. Maj :t har genom brev den 30 december 1939 med stöd av 4 §
lagen om sjukhusvård vid krig eller krigsfara föreskrivit, att ett antal sjukhus
— benämnda reservsjukhus — för behandling företrädesvis av akuta
infektionssjukdomar skola genom vederbörande landstings försorg inrättas
inom vissa län. Kungl. Maj:t har vidare föreskrivit, att reservsjukhusen
skola träda i verksamhet i den ordning och i den utsträckning, medicinalstyrelsen
efter samråd med överbefälhavaren och vederbörande landstings
förvaltningsutskott föreskriver. Sjukhusen skola drivas av vederbörande
landsting med biträde, där så lämpligen kan ske, av vederbörande provinsialläkare
och förste provinsialläkare. Kostnaderna för reservsjukhusens
utrustning, iordningställande och drift bestridas av statsmedel. Utrustning
för reservsjukhusen har anskaffats av materielnämnden samtidigt med
upphandlingen av materiel för beredskapssjukhusen.

Under tiden efter krigsslutet ha förråden av materiel för beredskapssjukhusen
i icke oväsentlig grad minskats. Efter Kungl. Maj:ts bemyndigande
har materielnämnden sålunda verkställt försäljningar till svenska
sjukvårdsinrättningar av materiel, varå viss knapphet gjort sig gällande,
särskilt textilvaror. Sjukvårdsutrustning och läkemedel ha härjämte ställts
till förfogande bl. a. för den internationella hjälpverksamheten.

Materielnämnden har i betydande omfattning tagits i anspråk för nya
upphandlingar av materiel såväl i samband med nyssnämnda hjälpverksamhet
som för fredsmässiga inhemska behov. Vidare har nämndens uppgift
att vara försörjningsorgan beträffande läkemedel och sjukvårdsmate -

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 1W.

riel under nuvarande importsvårigheter medfört omfattande arbetsuppgifter.
Sedan upphandlingarna för den internationella hjälpverksamheten numera
slutförts, ha sålunda krishushållningsuppgifterna, vilka bl. a. omfatta
avgivande av yttranden i import- och exportlicensfrågor, dominerat
materielnämndens verksamhet. Bestyret med omsättning och lagring av
den för beredskapssjukhusen anskaffade materielen har därför under de
senaste åren måst i viss mån eftersättas.

Medicinalstyrelsens materielnämnds förslag av år 1945.

I skrivelse den 9 oktober 1945 framlade medicinalstyrelsens materielnåmnd
förslag till civil beredskapsorganisation på den civila sjukvårdens
område under fredstid.

I fråga om beredskapens allmänna omfattning utgick inaterielnämnden
från dels att beredskapssynpunkterna komme att beaktas i
fredstid i frågor rörande landets försörjning med läkemedel och sjukvårdsmateriel
och dels att beredskapen på den civila sjukvårdens område skulle
tills vidare i stort sett bibehållas med avseende på såväl antalet vårdplatser
vid beredskapssjukhusen som den för dessa vårdplatser anskaffade utrustningen,
såvitt anginge sjukvårdsmateriel. De förråd av läkemedel, som
anskaffats för beredskapssjukhusens räkning och lagrats vid kärnsjukhusen,
föreslogs däremot skola avvecklas, lämpligen genom överlåtelse till
vederbörande kärnsjukhus för nämndens självkostnadspris eller gällande
dagspris. (Såsom av det förut anförda framgår har sådan avveckling sedermera
ock skett.) Förråd av vissa betydelsefulla läkemedel, som icke tillverkades
inom landet, samt av råvaror för tillverkning inom landet av
viktiga läkemedel m. m. förutsattes dock skola uppläggas centralt genom
statens försorg. Denna lagerhållning borde enligt nämndens uppfattning
anförtros åt statens reservförrådsnämnd eller det centrala lagringsorgan,
som efter slutförandet av då pågående utredning rörande den fortsatta
planläggningen av den ekonomiska försvarsberedskapen kunde komma att
upprättas. Detta organ skulle jämväl ombesörja erforderlig omsättning av
de lagrade varorna. Uppgifter å de läkemedel och råvaror in. in., som sålunda
borde finnas i förråd inom landet, skulle av materielnämnden eller
det organ, som skulle övertaga dennas dittillsvarande verksamhet, tillställas
lagerhållningsorganet.

Nämnden förutsatte tillika, att vissa reservlager av andra för sjukvården
betydelsefulla importvaror, såsom operationshandskar och röntgenmateriel,
skulle finnas inom landet.

I fråga om förvaringen av den för beredskapssjukhusen
anskaffade utrustningen föreslog materielnämnden sammanförande
av densamma till centralförråd. Då vissa åtgärder i detta syfte numera

Kungl. Maj:ts proposition nr 119. 7

vidtagits, torde närmare redogörelse för förslaget i denna del icke vara påkallad.

Med avseende på materielens omsättning anförde nämnden bl.
a., att sjukvårdsmateriel, som genom statens försorg anskaffats och
lagrats för beredskapsändamål, måste, i den mån dessa varor icke vore
hållbara vid lagring, omsättas inom viss tid till förhindrande av att varorna
förstördes genom lagringen. De varor, som sålunda komme att omsättas,
borde, så länge den civila sjukvårdsberedskapen skulle uppehållas,
ersättas genom inköp och lagring av nya varor. Även sådana varor, som
vore hållbara under praktiskt taget obegränsad tid, borde omsättas i de
fall, då det på grund av den fortskridande utvecklingen på det sjukvårdstekniska
området kunde förutses eller antagas, att varor av viss typ eller
av viss beskaffenhet icke vidare komme att användas inom sjukvården.
Materielnämnden föreslog härjämte vissa närmare riktlinjer för ifrågavarande
omsättningsverksamhet.

För bedömandet av frågan angående lämpligaste organisationsformen för
sjukvårdsberedskapens centrala handhavande erinrade
nämnden om att dess dåvarande arbetsuppgifter kunde uppdelas i följande
två huvudgrupper, nämligen

a) att vidtaga sådana åtgärder, som befunnos erforderliga för att under
då rådande utomordentliga förhållanden i möjligaste mån trygga landets
försörjning med läkemedel och sjukvårdsmateriel;

b) att verkställa central upphandling, lagring och omsättning av för beredskapssjukhusen
avsedd materiel.

Nämnden framhöll vidare, att de under a) omförmälda arbetsuppgifterna,
vilka upptagit en stor del av nämndens dittillsvarande verksamhet, visserligen
syntes kunna beräknas avsevärt minska efter återgången till fredsmässiga
förhållanden, men att vissa viktiga ställningstaganden vid bedömanden
av försörj ningsfrågor ur beredskapssynpunkt dock torde bli erforderliga
jämväl i fredstid och anförtros åt därtill lämpat organ. Detta
syntes i så fall böra befrämja nämnda synpunkter dels genom egna initiativ
och dels såsom remissinstans vid beredningen av ärenden rörande ifrågakommande
försörj ningsfrågor. Kvar skulle jämväl komma att stå samtliga
under b) angivna uppgifter, dvs. upprätthållandet av materielberedskapen
på den civila sjukvårdens område.

Frågor rörande den personella beredskapen på den civila sjukvårdens
område borde enligt nämndens uppfattning, liksom dittills, handläggas av
medicinalstyrelsen. Däremot fann nämnden det nära sambandet mellan
lokal- och materielberedskapen tala för att materielnämnden eller det organ,
som komme att efterträda densamma, förutom frågor rörande inköp, lagring
och omsättning av beredskapsmateriel, handhade övervakningen av
detaljplanläggningen av beredskapssjukhus samt anskaffandet och inredningen
av lokaler för sådana sjukhus, vilka uppgifter dittills åvilat styrel -

8

Kungl. Maj. ts proposition nr 1W.

sens beredskapsavdelning. Beredskapsarbetet inom medicinalstyrelsen
skulle alltså framdeles komma att huvudsakligen avse ärenden rörande den
personella beredskapen.

Härefter yttrade nämnden i huvudsak följande.

Under utredningsarbetet har givetvis först och främst övervägts lämpligheten
av att inordna materielnämndens fortsatta verksamhet under någon
av medicinalstyrelsens byråer med särskild tanke på samordning med styrelsens
nuvarande beredskapsavdelning. En dylik anordning innebär den
uppenbara fördelen, att samtliga med den civila sjukvårdsberedskapen sammanhängande
uppgifter komme att handhavas av en och samma myndighet.
Å andra sidan synes denna omständighet icke höra vara avgörande,
därest det ur andra synpunkter icke befinnes ändamålsenligt att direkt
tillföra medicinalstyrelsen dessa uppgifter.

Materielnämnden finner erfarenheten tala för lämpligheten av att beslutanderätten
i ärenden av ifrågavarande art utövas av ett kollegium, vars
medlemmar representera de olika insikter och synpunkter, som kunna krävas
och böra anläggas vid ärendenas behandling. Ett sådant kollegium synes
emellertid av förvaltningsmässiga grunder icke höra inrättas inom styrelsens
ram. Vidare tillkommer den omständigheten att, även om styrelsen
för handläggning av här avsedda beredskapsärenden skulle kunna tillföras
den erforderliga sakkunskapen genom ett för ändamålet tillsatt organ av
rådgivande natur, dess nuvarande arbetsbörda torde vara så stor, att en
ytterligare belastning med ifrågavarande beredskapsärenden icke kan synas
önskvärd med hänsyn till styrelsens egentliga arbetsuppgifter inom hälsooch
sjukvården. Dessa synpunkter torde även ha varit utslagsgivande vid
tillkomsten av den nuvarande materielnämnden, vilken som bekant erhållit
formen av en fristående men i nära samband med medicinalstyrelsen arbetande
kommitté.

Materielnämnden, som visserligen funnit det oundgängligt att ifrågavarande
beredskapsärenden handläggas i nära anknytning till medicinalstyrelsen,
anser på anförda skäl icke lämpligt att inordna nämndens fortsatta
verksamhet direkt under medicinalstyrelsen.

Därest verksamheten skulle inordnas under redan förefintlig myndighet,
annan än medicinalstyrelsen, synas inga andra än försvarets sjukvårdsförvaltning
och centrala sjukvårdsberedningen kunna komma i fråga. Sjukvårdsförvaltningen
får antagas vara väl lämpad att tillgodose beredskapssynpunkterna
och även genom sin materielbyrå besitta erforderlig expertis
ur omsättningssynpunkt, men redan den omständigheten att sjukvårdsförvaltningen
är avsedd och inrättad speciellt för den militära sjukvården
utan närmare kontakt med huvudmännen för de sjukvårdsinrättningar,
som utgöra grundvalen för beredskapssjukhusen, gör att man enligt materielnämndens
mening måste starkt ifrågasätta dess lämplighet i övrigt för
tillgodoseende av den civila sjukvårdsberedskapens krav.

I styrelsen för centrala sjukvårdsberedningen ingå företrädare för de intressen
som enligt nämndens mening böra bevakas av ett nyinrättat beredskapsorgan,
med undantag av att i sjukvårdsberedningens styrelse civilförsvarsstyrelsen
icke är representerad. Sistnämnda omständighet synes
emellertid vara av sådan betydelse, att därest sjukvårdsberedningen komme
i fråga såsom organ för den fortsatta civila sjukvårdsberedskapen, eu ledamot
av beredningens styrelse bör förordnas efter förslag av civilförsvarsstyrelsen.

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 119.

Gentemot alternativet med centrala sjukvårdsberedningen såsom organ
för ifrågavarande beredskapsuppgifters handhavande har emellertid av
vissa av de myndigheter, med vilka materielnämnden under utredningen
samrått, framhållits den omständigheten att beredningen hade till syfte att
utöva en utredande och rådgivande verksamhet, under det att de uppgifter
varom här är fråga vore av i huvudsak verkställighetsnatur.

Beträffande kostnadssynpunkterna må anföras, att inrättandet av ett nytt
organ icke ställer sig dyrare än den kostnadsökning för centrala sjukvårdsberedningen,
som uppkommer genom ett inlemmande i beredningen av materielnämndens
verksamhet.

Vid övervägande av skälen för och emot har materielnämnden funnit,
att ett särskilt för ändamålet nyinrättat organ i nära samband med medicinalstyrelsen
bäst är ägnat att tillvarataga de betydelsefulla statliga intressen,
som sammanhänga med en tillfredsställande beredskap på den
civila sjukvårdens område. Materielnämnden har vid detta ställningstagande
jämväl beaktat de erinringar emot ett på ett tidigare stadium i utredningen
framlagt förslag med förord för alternativet centrala sjukvårdsberedningen,
vilka framställts av vissa myndigheter.

I anslutning till det anförda föreslogs, att den centrala ledningen av
lokal- och materielberedskapen skulle anförtros åt en särskild nämnd,
kallad civila sjukvårdsberedskapsnämnden och bestående av följande
ledamöter:

1 ro) 1 representant för medicinalstyrelsen,

2:o) 1 representant för försvarets sjukvårdsförvaltning, tillika representant
för försvarsstaben,

3:o) 1 representant för civilförsvarsstyrelsen,

4:o) 1 representant för statens reservförrådsnämnd,

5 ro) 1 representant för svenska landstingsförbundet.

Samtliga medlemmar föreslogos utsedda av Kungl. Maj :t på förslag av de
representerade institutionerna. Såsom ordförande skulle Kungl. Maj :t förordna
en av ledamöterna. För ledamöterna skulle utses suppleanter på
samma sätt som de ordinarie ledamöterna. Av nämndens ledamöter ansågs
en böra vara läkare och en apotekare.

Civila sjukvårdsberedskapsnämnden föreslogs skola stå under medicinalstyrelsens
överinseende. Då materielnämnden icke ifrågasatte någon ändring
i nu gällande föreskrifter rörande högsta ansvaret under Kungl. Maj :t
för den civila sjukvården, inberäknat beredskapssjukhusen, vid krig eller
krigsfara, enligt vilka bestämmelser uppsikten över och ledningen av sjukhusvården
vid civila sjukhus utövas av medicinalstyrelsen, förutsattes medicinalstyrelsens
inflytande på den nya nämndens beslut vara av avgörande
natur dels på så sätt, att medicinalstyrelsen tillerkändes direktivrätt gentemot
nämnden och dels därigenom att, därest vid besluts fattande representanten
för medicinalstyrelsen hade en från nämndens majoritet skiljaktig
mening, ärendet skulle överlämnas till medicinalstyrelsen för slutligt
avgörande.

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

Vidare föreslogs att till nämndens förfogande skulle stå en verkställande
tjänsteman (deltidstjänstgörande), som vore väl förtrogen med beredskapssjukvården
och statlig upphandlingsverksamhet, särskilt beträffande sjukvårdsmateriel,
och som därjämte ägde ingående kännedom om statsförvaltningen.
Den verkställande tjänstemannen skulle förbereda och föredraga
ärendena inom nämnden och ombesörja, att beslut av nämnden eller
i förekommande fall av medicinalstyrelsen bleve vederbörligen verkställda.
Till sitt förfogande skulle nämnden tillika ha ett kansli, bestående av en
tjänsteman med placering i lönegrad Eo 24 (intendent) och en i lönegrad
Eo 7 (kanslibiträde, tillika registrator), båda med heltidstjänstgöring. På
grundval av de erfarenheter, som vunnits inom materielnämnden och medicinalstyrelsens
beredskapsavdelning vid handläggningen av arbetsuppgifter
av samma eller liknande art som dem, vilka enligt förevarande förslag
skulle åvila civila sjukvårdsberedskapsnämnden, ansåg sig materielnämnden
kunna förutse, att dessa arbetsuppgifter icke helt kunde fullgöras av
allenast nämnda personal. Tillfällig arbetskraft och särskild expertis förutsattes
därför kunna i mån av behov anlitas. Nämndens räkenskapsbokföring
föreslogs äga rum hos medicinalstyrelsen, liksom dess in- och utbetalning
av medel borde ske över medicinalstyrelsens kassa.

Materielnämnden tilläde, att därest dess funktioner komme att övertagas
av centrala sjukvårdsberedningen, denna syntes böra utökas med ytterligare
en avdelning, förslagsvis benämnd beredskapsavdelningen. Vad som
anförts beträffande för civila sjukvårdsberedskapsnämnden erforderlig
kanslipersonal gällde i så fall även för centrala sjukvårdsberedningen, dock
att den för sjukvårdsberedskapsnämnden föreslagna tjänsten med placering
i lönegrad Eo 7 syntes kunna utbytas mot en kontorsbiträdestjänst
(lönegrad Eo 4) med hänsyn till att i beredningen redan vore inrättad en
tjänst för bland annat registratorsgöromål.

Kostnaderna för den nya nämndens verksamhet uppskattades till
sammanlagt 65 000 kronor, varav för avlöningar 30 740 kronor och för omkostnader
34 260 kronor. Samtliga dessa kostnader förutsattes skola bestridas
av staten.

Kostnaderna för uppförande av nya förrådsbyggnader ansågs likaledes
böra gäldas av anslagsmedel. På samma sätt borde jämväl bestridas utgifter
för dels större omändringar och ombyggnader av sådana fastigheter,
dels ock alla ändringsarbeten, som erfordrades för iordningställande av annexlokaler
för beredskapssjukhus.

Utgifterna för ersättningsanskaffning av sådan sjukvårdsmateriel, som
omsattes genom försäljning till sjukvårdsinrättningar, föreslogs skola gäldas
av medel, som inflöte vid omsättningen, i den mån sålunda influtna
medel vore tillräckliga för utgifternas bestridande. Därest influtna medel
icke täckte utgifterna för ersättningsanskaffningen, skulle kostnaderna för
denna bestridas av anslagsmedel.

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

Dessa kostnadsberäkningar gällde i allt väsentligt jämväl för det fall,
att materielnämndens funktioner skulle övertagas av centrala sjukvårdsberedningen.
Avlöningskostnaden beräknades i detta fall kunna jämkas
nedåt till i runt tal 28 000 kronor, huvudsakligen beroende på minskad
ersättning till den verkställande tjänstemannen. Omkostnaderna beräknades
öka med 4 000 kronor för utvidgning av beredningens lokaler.

Över materielnämndens förslag avgåvos yttranden av statskontoret, medicinalstyrelsen,
försvarsstaben, försvarets sjukvårdsförvaltning, civilförsvarsstyrelsen,
reservförrådsnämnden, ekonomiska försvarsberedskapsutredningen,
medicinalstyrelseutredningen, centrala sjukvårdsberedningen
samt styrelserna för svenska landstingsförbundet och svenska stadsförbundet.

I fråga om sj u k vårdsberedskapens omfattning samt in aterielens
förvaring och omsättning anslöto sig remissyttrandena
i allt väsentligt till materielnämndens förslag.

I fråga om sjukvårdsberedskapens centrala handhavande
voro meningarna mera delade. Särskilt på militärt håll ställde man
sig sålunda betänksam mot den uppdelning av ansvaret för sjukvårdsberedskapen,
som materielnämndens förslag innebar, och förordade, att
handhavandet av ifrågavarande beredskap i dess helhet skulle anförtros
åt medicinalstyrelsen. Flertalet remissinstanser, bl. a. medicinalstyrelsen,
centrala sjukvårdsberedningen, civilförsvarsstyrelsen och svenska landstingsförbundets
styrelse, funno dock nämndens förslag godtagbart.

För det närmare innehållet i materielnämndens förslag ävensom i de
däröver avgivna yttrandena torde få hänvisas till den i propositionen nr
185 till 1946 års riksdag intagna redogörelsen härför (s. 26 ff.).

Vid anmälan av materielnämndens förslag i nyssnämnda proposition anförde
chefen för socialdepartementet bl. a. följande.

Materielnämnden har i sitt förslag utgått från att den nuvarande beredskapen
på den civila sjukvårdens område skall tills vidare i stort sett bibehållas
beträffande såväl antalet vårdplatser vid beredskapssjukhusen som
den för dessa vårdplatser anskaffade inaterielutrustningen. Vid remissbehandlingen
har häremot icke framställts någon erinran. Några remissinstanser
ha till förtydligande av sin ståndpunkt i detta hänseende tilllagt,
att beredskapen på sjukvårdens område i princip torde böra anpassas
efter den grad av militär och allmän civilförsvarsberedskap, som vid
olika tidpunkter upprätthålles. För egen del är jag icke beredd att i nuvarande
läge taga närmare ställning till frågan om beredskapens omfattning
på förevarande område. Det synes mig i varje fall förtjäna att ytterligare
övervägas, huruvida eu beredskap av den omfattning och natur, som inaterielnämnden
tänkt sig, bör för någon längre tid vidmakthållas.

I konsekvens härmed anser jag mig icke heller böra ingå på prövning
av föreliggande förslag rörande sjukvårdsberedskapens organisation.

12

Kungl. Maj. ts proposition nr 119.

Som ytterligare skäl för ett uppskov med ställningstagandet till materielnämndens
förslag åberopade departementschefen frågans sammanhang med
det då föreliggande men ej prövade förslaget till omorganisation av medicinalstyrelsen.

Riksdagen (skr. nr 230) anmälde ej erinran mot vad departementschefen
anfört.

Medicinalstyrelseutredningens förslag.

I sitt den 5 februari 1946 avgivna betänkande med förslag angående den
centrala organisationen av det civila medicinal- och veterinärväsendet
(SOU 1946: 20) framhöll medicinalstyrelseutredningen i fråga om beredskapen
på sjukvårdens område, att frågan om och i vad mån denna beredskap
skulle bibehållas kunde med någorlunda säkerhet bedömas först mot
bakgrunden av förhållandena i världen efter ett kommande fredsslut. Rent
principiellt borde emellertid omfattningen av beredskapen på detta område
anpassas efter den grad av militär och allmän civilförsvarsberedskap, som
vid olika tidpunkter upprätthölles. Från dessa utgångspunkter syntes det
utredningen vara riktigt att liksom materielnämnden utgå från att lokaloch
materielberedskapen, som icke utan stor tidsutdräkt kunde nyorganiseras,
skulle tills vidare i stort sett bibehållas i dåvarande omfattning.
Utredningen anslöt sig jämväl i huvudsak till materielnämndens förslag
beträffande den centrala organisationen av denna beredskap. Den personella
sjukvårdsberedskapen, som läte sig snabbare upporganiseras, fann utredningen
däremot kunna hållas inom en mera begränsad ram. Utredningen
yttrade i denna del i huvudsak följande.

För upprätthållande av den personella beredskapen anser utredningen,
att nuvarande beredskapsregister över olika slag av tjänstepliktig personal
böra vidmakthållas, i första hand beträffande läkare, sjukgymnaster, sjuksköterskor
och barnmorskor samt tandläkare och apotekare. Det stadigvarande
personalbehovet härför begränsar sig väsentligen till ett fåtal befattningshavare
i biträdesställning. Huruvida och i vad mån härjämte
arbetet med s. k. krigsplacering av medicinalpersonalen bör bedrivas, bör
enligt utredningens mening avgöras mot bakgrunden av den försvarsberedskap,
som vid skilda tidpunkter i övrigt upprätthålles. Med hänsyn härtill
och då den för registrens förande erforderliga biträdespersonalen i viss utsträckning
lämpligen kan anlitas jämväl för annat arbete inom styrelsen,
anser utredningen det vara mest rationellt, att kostnaden för denna personal
överföres till medicinalstyrelsens avlöningsstat, medan kostnaderna
för övrig personal, inklusive den som vid skilda tidpunkter kan påkallas
för krigsplacering av tjänstepliktig medicinalpersonal, alltjämt bestrides
från ett särskilt anslag av förslagsanslags natur. Från detta anslag förutsättes
även kostnaderna för den föreslagna nämnden skola utgå.

Vid remissbehandlingen av medicinalstyrelseutredningens betänkande
anslöt sig statens organisationsnämnd, som tidigare icke haft tillfälle att

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 119.

uttala sig i frågan, till uppfattningen, att allt ansvar för den civila sjukvårdsberedskapen
borde åvila medicinalstyrelsen. Organisationsnämnden
betonade vidare angelägenheten av en klar gränsdragning mellan medicinalstyrelsen
och försvarets sjukvårdsförvaltning på hälso- och sjukvårdens
område.

I propositionen nr 67/1947 angående omorganisation av medicinalstyrelsen
anförde föredragande statsrådet i fråga om sjukvårdsberedskapen
bl. a. följande.

Frågan om beredskapens omfattning på den civila sjukvårdens område
kan, såsom ock i flera remissyttranden framhållits, icke avgöras isolerad
utan bör ses mot bakgrunden av det utrikespolitiska läget samt den militära
och civila försvarsberedskapens omfattning. Härjämte måste uppenbarligen
hänsyn tagas till försörjningsmöjligheterna inom och utom landet.
Dessa omständigheter ha ännu icke vunnit sådan stabilitet, att de
kunna med önskvärd klarhet överblickas. Försiktigheten synes mig därför
bjuda, att ställningstagandet till materielnämndens förslag uppskjutes
ytterligare något år.

I anslutning till det anförda uttalade föredragande statsrådet att jämväl
med prövning av materielnämndens förslag rörande den centrala organisationen
för lokal- och materielberedskapens handhavande borde anstå.

Beträffande den personella sjukvårdens omfattning och centrala organisation
förklarade föredraganden, att han kunde i allt väsentligt ansluta sig
till de av medicinalstyrelseutredningen uppdragna riktlinjerna, vilka syntes
innebära en rimlig avvägning mellan behovet av, å ena sidan, en fast
grund för beredskapens upprätthållande och, å andra sidan, en smidig anpassning
till situationens krav.

Riksdagen (skr. nr 275) framställde ej häremot erinran.

Medicinalstyrelsens anslagsäskanden för styrelsens beredskaps*
organisation för budgetåret 1948/49.

Beträffande det anslag, som under rubriken Medicinalstyrelsen: Beredskapsorganisation
anvisats för innevarande budgetår, torde få hänvisas till
den förut lämnade redogörelsen för sjukvårdsberedskapens hittillsvarande
organisation och omfattning.

I skrivelse den 24 september 1947 har medicinalstyrelsen framlagt förslag
till beräkning av medelsbehovet för styrelsens beredskapsorganisation
för budgetåret 1948/49. Härvid har styrelsen utgått från att ett definitivt
ställningstagande till det år 1945 framlagda förslaget om beredskapens
omfattning på den civila sjukvårdens område icke kunde ske, förrän pågående
utredningar om den civila och militära beredskapen avslutats. Enligt
styrelsens mening syntes man därför för budgetåret 1948/49 tills vidare
få räkna med att nuvarande organisation av beredskapens centrala

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

ledning skulle bibehållas som ett provisorium i ungefärligen nuvarande omfattning.

Såvitt gäller medicinalstyrelsens beredskap savdelning
anför styrelsen, under hänvisning till föreliggande arbetsuppgifter i anledning
av provisorisk krigsplacering av tjänstepliktig medicinalpersonal m. m.,
att även under budgetåret 1948/49 viss personal erfordrades å avdelningen.
Styrelsen anför härom.

Såsom chef för beredskapsavdelningen torde liksom hittills böra fungera
en deltidsanställd läkare. Sedan arbetsuppgifterna å avdelningen minskat,
beräknas chefsläkarens arbetstid fr. o. m. den 1 oktober 1947 kunna inskränkas
till cirka tre timmar i veckan. Vid sådant förhållande synes arvodet
till denne läkare kunna fastställas till 3 000 kronor för år.

Vidare torde det vara erforderligt, att medicinalstyrelsen fortsättningsvis
har en representant hos arméöverläkaren med uppgift att tillvarataga
den civila sjukvårdens intressen vid krigsplacering av läkare och annan
medicinalpersonal. Den erforderliga tjänstgöringstiden för denne befattningshavare,
som bör vara legitimerad läkare, kan uppskattas till cirka tre
timmar per dag. Arvodet till honom kan beräknas till 4 500 kronor för år.
Arbetet med krigsplaceringen bedrives med hjälp av ett biträde, sysselsatt
med skriv- och kontorsgöromål. Styrelsen räknar med att ifrågavarande
befattningshavare, som för innevarande budgetår finnes anställd hos arméöverläkaren
mot ett arvode av 4 320 kronor för år, erfordras jämväl under
budgetåret 1948/49.

Närmaste ansvaret för registreringen av sjuksköterskor, sjukgymnaster
och hjälpsystrar samt för arbetet med krigsplaceringen av ifrågavarande
personal har anförtrotts åt en tillfälligt anställd sjuksköterska. För nämnda
arbete erfordras härjämte tre heltidsanställda skrivbiträden, av vilka ett
avlönas från förevarande anslag. Till avlöning av sjuksköterskan beräknar
medicinalstyrelsen för kommande budgetår ett belopp av cirka 8 400
kronor samt till skrivbiträdet ett belopp av cirka 4 300 kronor. Dessutom
torde böra beräknas ett belopp av förslagsvis 5 500 kronor för avlönande
av tillfällig personal för handläggning av andra arbetsuppgifter, såsom
granskning ur sjukvårdsberedskapssynpunkt av styrelsen underställda förslag
till nybyggnader av skolor och ålderdomshem etc.

Med angivna utgångspunkter beräknar medicinalstyrelsen, som förutsätter
att Kungl. Maj :t vid oförutsedda arbetsuppgifter för beredskapsavdelningen
kommer att medgiva överskridande av anslaget, medelsbehovet för
beredskapsavdelningen för budgetåret 1948/49 till i runt tal 30 000 kronor.

Vad härefter angår anslagsbehovet för materielnämndens verksamhet
har styrelsen överlämnat en av nämnden den 19 augusti 1947
upprättad promemoria i ämnet. Vid beräkningen av medelsbehovet har
nämnden utgått från att ingen förändring i fråga om den centrala ledningen
av den civila sjukvårdsberedskapen skulle vidtagas under nästa
budgetår.

Med denna utgångspunkt beräknar materielnämnden —- som icke förutser
andra förändringar beträffande behovet av personal och dennas avlö -

Kungi. Maj:ts proposition nr 119. 15

ningsförmåner än avveckling av en deltidsanställd apotekarassistent samt
viss uppräkning av arvodena till intendenten och till skrivbiträden, tillfällig
personal m. m. — medelsbehovet för avlöningar till 31 260 kronor. För
omkostnader beräknar nämnden oförändrat belopp eller 20 000 kronor.
Det sammanlagda medelsbehovet för sin verksamhet beräknar nämnden
sålunda till 51 260 kronor.

Medicinalstyrelsen har icke funnit annan anledning till erinran mot materielnämndens
beräkning än att styrelsen ansett det av nämnden föreslagna
beloppet kunna avrundas till 50 000 kronor.

Medicinalstyrelsen har alltså beräknat det sammanlagda medelsbehovet
för budgetåret 1948/49 för styrelsens beredskapsorganisation till (30 000
+ 50 000) 80 000 kronor eller samma belopp, som anvisats för innevarande
budgetår.

Riksnämndens för ekonomisk försvarsberedskap förslag angående

sj ukvår dsberedskapen.

I skrivelse den 20 oktober 1947 har riksnåmnden för ekonomisk försvarsberedskap
framlagt förslag angående ordnandet av den ekonomiska försvarsberedskapen.
I detta förslag har även berörts frågan om fördelning
av beredskapsuppgifterna på sjukvårdens hela område, omfattande — förutom
den civila sjukvården — jämväl den militära sjukvården och civilförsvarets
sjukvård. Nämnden har därvid utgått från att det av medicinalstyrelsens
materielnämnd den 9 oktober 1945 framlagda förslaget om
inrättande av en särskild nämnd, civila sjukvårdsberedskapsnämnden, med
uPPfi*ft att handha lokal- och materielberedskapen på den civila sjukvårdens
område skulle förverkligas, samt att den personella beredskapen såsom
hittills skulle handhavas av medicinalstyrelsen. Riksnämnden har uppgjort
förslag till fördelning av beredskapsuppgifterna på olika organ,
nämligen riksnämnden, medicinalstyrelsen, försvarets sjukvårdsförvaltning,
civilförsvarsmyndigheterna och den särskilda sjukvårdsberedskapsnämnden.
För sistnämnda organs del skulle fördelningen innebära vidgade
uppgifter i förhållande till 1945 års förslag. Åt sjukvårdsberedskapsnämnden
skulle sålunda uppdragas att — förutom att handha beredskapsuppgifter
på den civila sjukvårdens område — efter anvisningar av riksnämnden
biträda vid planläggningen i övrigt av den till det ekonomiska området
hörande beredskapen på sjukvårdens område. Därvid skulle hänsyn
alltså tagas även till det militära försvarets och civilförsvarets behov. Den
närmare fördelningen av uppgifterna mellan riksnämnden och sjukvårdsberedskapsnämnden
samt övriga sjukvårdsmyndigheter föreslås skola bestämmas
genom överenskommelse mellan myndigheterna.

I vid utlåtandet fogad bilaga föreslår dock riksnämnden närmare rikt -

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 119.

linjer för fördelningen av beredskapsuppgifterna på sjukvårdens område. I
fråga om materielanskaffningen anföres härvid följande.

1. Behoven (utrustnings- och ersättningsbehoven) av läkemedel, sjukvårdsartiklar
och andra förnödenheter för sjukvården under fred, vid avspärrning
utan krig och i krig beräknas för det militära försvarets del av
försvarets sjukvårdsförvaltning, för civilförsvarets del av civilförsvarsstyrelsen
resp. de myndigheter, för vilka jämlikt 88 § civilförsvarskungörelsen
särskilda civilförsvarsföreskrifter skola utfärdas, samt för den civila
sjukvården av den föreslagna sjukvårdsberedskapsnämnden. Beräknandet
av behoven sker beträffande det militära försvaret efter anvisningar av
överbefälhavaren, beträffande nyssnämnda övriga civilförsvarsmyndigheter
efter anvisningar av civilförsvarsstyrelsen och beträffande den civila sjukvården
efter anvisningar av medicinalstyrelsen. I fråga om de olika behoven
i krig angives i vad mån dessa synas böra tillgodoses genom lagring
i fredstid genom sjukvårdsmyndigheternas försorg eller avses att täckas
genom krigsanskaffning ävensom storleken av redan befintliga lager av
sjukvårdsförnödenheter.

2. Det militära försvarets och civilförsvarets behov anmälas av försvarets
sjukvårdsförvaltning resp. civilförsvarsstyrelsen (jämväl för övriga
civilförsvar smyndigheters del) till sjukvårdsberedskapsnämnden. Nämnden
undersöker i vad mån behoven vid avspärrning och i krig kunna tillgodoses
med hänsyn till den beräknade tillgången på färdiga varor och möjlig
inhemsk produktion. I fråga om andra förnödenheter än sådana som endast
användas inom sjukvården, inhämtar sjukvårdsberedskapsnämnden
från riksnämnden besked i vad mån behoven beräknas kunna täckas. Detsamma
gäller även andra råvaror än sådana, som endast användas inom
läkemedelsindustrien. Därest det vid sjukvårdsberedskapsnämndens undersökning
skulle visa sig, att behoven överstiga de beräknade tillgångarna,
söker sjukvårdsberedskapsnämnden att i samråd med vederbörande sjukvårdsmyndigheter
sammanjämka behoven. I fråga om behoven vid avspärrning
undersöker nämnden i vad man särskilda åtgärder böra vidtagas
för behovens täckande. Behoven och tillgångarna redovisas i en allmän
försörjningsplan, utvisande för krigs- och avspärrningsalternativen de beredskapslager
av7 färdiga varor och ravaror som böra uppläggas redan i
fredstid samt de förnödenheter som beräknas skola produceras. I planen
göres även en preliminär beräkning av kostnaderna för planens genomförande.

Försörjningsplanen granskas av riksnämnden, efter erforderligt sainrad
med överbefälhavaren, civilförsvarsstyrelsen och medicinalstyrelsen. Riksnämnden
underställer därefter planen Kungl. Maj :t, i samband varmed vederbörande
sjukvårdsmyndigheter göra framställningar om anvisande av
de medel som erfordras för planens genomförande.

3. Sedan försörj ningsplanen till sina huvuddrag fastställts av^ Kungl.
Maj :t och erforderliga medel anvisats, ombesörja försvarets sjukvårdsförvaltning
(i erforderlig samverkan med krigsmaterielverket), civilförsvarsstyrelsen
resp. annan civilförsvarsmyndighet samt sjukvårdsberedskapsnämnden
anskaffningen av de lager av färdiga sjukvårdsförnödenheter av
skilda slag som enligt försörj ningsplanen äro avsedda att genom dessa
myndigheters försorg uppläggas redan i fredstid. Därvid förutsattes, att
vardera myndigheten svarar för den beredskapslagring av färdiga varor
som avser att tillgodose behoven i krig inom myndighetens verksamhets -

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 119.

område samt att sjukvårdsberedskapsnämnden därutöver ombesörjer de
beredskapslager av färdiga varor som kunna erfordras för avspärrning utan
krig. Vid anskaffningen och lagringen kan, där så av praktiska skäl är
lämpligt, reservförrådsnämnden (riksnämnden) biträda myndigheten med
anskaffning och lagring för myndighetens räkning liksom även myndigheterna
kunna biträda varandra. Anskaffningen och lagringen av råvaror
ombesörjes, om någon annan ordning icke av praktiska skäl är mera lämplig,
av reservförrådsnämnden (riksnämnden).

För lagringen upprätta vederbörande myndigheter detaljplaner. Lagringsplanerna
godkännas av riksnämnden, som skall söka tillse att lagringen
sker på ekonomiskt lämpligaste sätt.

4. Detaljplaneringen av krigsanskaffningen ombesörjes även av de i
punkt 3. omnämnda sjukvårdsmyndigheterna (jämte krigsmaterielverket)
och under medverkan av vederbörande enskilda leverantör. I krigsanskaffningsplanerna
angives så långt möjligt behovet av råvaror, arbetskraft
bränsle, trafikmedel m. in., varjämte om möjligt bör i planerna ingå av
leverantören upprättat förslag till åtgärder för behovens tillgodoseende.
Krigsanskaffningsplanerna godkännas av riksnämnden.

Det ankommer på riksnämnden att sörja för att i de godkända planerna
angivna förutsättningar angående råvaror, arbetskraft in. in. komma att så
vitt möjligt vara för handen i krig. Härav föranledd planering av arbetskraft
sker av arbetsmarknadsstyrelsen i samråd med riksnämnden och beträffande
övriga förutsättningar av riksnämnden i samråd i mån av behov
med vederbörande sjukvårdsmyndigheter.

5. Vid granskningen av lagrings- och lcrigsanskaffningsplaner äger riksnämnden
påkalla biträde av sjukvårdsberedskapsnämnden, som därvid särskilt
bör uppmärksamma, huruvida vad som framkommit vid detaljplaneringen
föranleder ändringar i den allmänna försörj ningsplanen, samt
meddela riksnämnden härom.

I proposition den 6 februari 1948 har Kungl. Maj :t på föredragning av
chefen för folkhushållningsdepartementet framlagt förslag angående den
ekonomiska försvarsberedskapens ordnande. I fråga om fördelningen av
beredskapsuppgifterna på sjukvårdens område har riksnämndens förslag
härvid godtagits. Rörande detta ärende torde i övrigt få hänvisas till förenämnda
proposition.

Materielnämndens nya organisationsförslag.

Med skrivelse den 30 januari 1948 har medicinalstyrelsen överlämnat
ett den 22 i samma månad av medicinalstyrelsens materielnämnd avgivet
förslag till organisation av en sjukvårdsberedskapsnämnd med utvidgade
uppgifter enligt de av riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap angivna
riktlinjerna.

Materielnämnden anför inledningsvis vissa synpunkter på frågan om
den civila sju k vårdsberedskapens omfattning. Härvid
uttalar nämnden som sin mening, att behovet av en organisation med upp2
B ihan g Ull riksdagens protokoll 194-8. 1 samt. Nr 119.

18

Kiingl. Maj.ts proposition nr 119.

gift att under fredstid planlägga och under krig sörja för tillgodoseendet
av befolkningens sjukvårdsbehov och då i synnerhet sjukhusbehovet vuxit,
sedan nämnden år 1945 avgav förslag i ämnet. Den vid slutet av 1930-talet
och tiden närmast därefter genomförda beredskapssjukhusorganisationen
borde därför bestå och i mån av behov effektiviseras.

I fråga om materielberedskapen erinrar materielnämnden om de vidgade
uppgifter, som enligt riksnämndens tidigare refererade förslag skulle ankomma
på ett civilt sjukvårdsberedskapsorgan, samt anför i detta sammanhang
följande.

Någon större central lagerhållning i statlig regi av färdiga varor inom
läkemedelsområdet anser materielnämnden — med vissa i och för sig mycket
betydelsfulla undantag såsom beträffande exempelvis dextran, insulin,
penicillin, streptomycin m. m. — icke erforderlig. Man har härvidlag att
tillgå och räkna med dels den tillverkningskapacitet, som förefinnes hos
industrien och apoteken — men som givetvis gör råvarulagringen desto
viktigare — dels ock den farmaceutiska distributionsapparatens egna och
med hänsyn till dennas spridning ur beredskapssynpunkt mycket betydelsefulla
lagringsmöjligheter. Annan speciell sjukvårdsmateriel än färdiga
läkemedel torde däremot böra lagerhållas av beredskapsmyndigheterna i
avsevärt större utsträckning än färdiga läkemedel; särskilt gäller detta
importvaror såsom röntgenfilm, operationshandskar, laboratorieutensilier,
ögonglas, preventivmedel in. in. ävensom förbandsgas.

Materielnämnden framlägger härefter nytt förslag rörande organisationen
av ett centralt sjukvårdsberedskapsorgan. Härvid
utgår nämnden från att på ett dylikt organ bör, såsom nämnden år
1945 föreslagit, ankomma handhavandet av lokal- och materielberedskapen
på den civila sjukvårdens område, under det att medicinalstyrelsen som
hittills skall bära ansvaret för personalberedskapen. Härjämte förutsättes
sjukvårdsberedskapsorganet skola fullgöra de av riksnämnden för ekonomisk
försvarsberedskap föreslagna nya uppgifterna.

Liksom tidigare anser materielnämnden, att för handhavandet av ifrågavarande
uppgifter bör inrättas ett särskilt organ, vilket skall ersätta den
nuvarande materielnämnden. Det nya organet föreslås — utan framhävande
av de civila funktionerna — benämnt sjukvårdsberedskapsnämnden.
Nämnden anses böra vara en självständig förvaltningsmyndighet, dock under
medicinalstyrelsens överinseende och i det beroende av denna, som
följer av medicinalstyrelsens egenskap av högsta medicinska förvaltningsorgan
under Kungl. Maj :t och som bör taga sig uttryck i viss direktivrätt
för styrelsen i enlighet med vad materielnämnden tidigare föreslagit.

I fråga om sjukvårdsberedskapsnämndens sammansättning anför materielnämnden.

Organet bör vara sammansatt på det sätt, som föreslagits i materielnämndens
förslag år 1945, dock med följande undantag. Sålunda böra vara
företrädda det rent medicinska intresset, civilförsvaret, försvarets sjukvård

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 119.

och huvudmännen för beredskapssjukhusen genom representanter för resp.
medicinalstyrelsen, civilförsvarsstyrelsen, försvarets sjukvårdsförvaltning
och svenska landstingsförbundet. Därutöver bör det rent militära intresset,
särskilt viktigt vid planläggningen av heredskapssjukhusens lokal- och
vårdplatsbehov, vara företrätt genom särskild militär representant, utsedd
av chefen för försvarsstaben. I olikhet med sitt tidigare förslag anser emellertid
materielnämnden numera, att reservförrådsnämnden (riksnämnden)
lämpligen icke bör vara representerad genom särskild ledamot. Riksnämnden
skulle nämligen eljest förutsättas bliva i viss mån bunden av vad representanten
gör eller underlåter i sitt ledamotskap. Då emellertid reservförrådsnämndens
och därigenom riksnämndens sakkunskap och erfarenheter,
särskilt i affärs- och lagringsfrågor beträffande läkemedel och sjukvårdsmateriel,
är av största värde för sjukvårdsberedskapsnämnden, bör
riksnämnden kallas att närvara vid sjukvårdsberedskapsnämndens handläggning
av nämnda frågor genom representant, som har rätt att deltaga
i förekommande överläggningar men ej i beslut.

Materielnämnden anser, med hänsyn till beräknad arbetsbörda för ordföranden
och ledamöterna, önskvärt att ersättningen till dem utgår i form
av fast arvode för år och får i sådant hänseende föreslå för ordföranden
1 200 kronor och för ledamöterna 600 kronor. Arvode till suppleanter och
experter synes lämpligen böra bestämmas till 25 kronor för sammanträde.

Sjukvårdsberedskapsnämnden föreslås skola i likhet med den nuvarande
materielnämnden ha till sitt förfogande ett kansli. Materielnämnden
framlägger förslag härom under framhållande av att vad som föreslås endast
är att betrakta som en försöksorganisation för budgetåret 1948/49.
Nämnden framhåller, att omfattningen av kanslipersonalen måste anpassas
efter den utökning av arbetsuppgifterna, som riksnämndens förslag
innebär i förhållande till 1945 års förslag och anför härefter.

Kansliet bör förestås av en i statsförvaltningen väl insatt och i ekonomiska
frågor, särskilt upphandlingsverksamhet, kunnig chef, med tjänstetiteln
kanslichef. Behov av heltidstjänstgöring för denne torde, såvitt nu
kan bedömas, icke föreligga, men det bör åligga honom att vid ledningen
av kansliarbetet dagligen övervaka detsamma. Med hänsyn till de krav, som
bör ställas på kanslichefen, och det ansvar, som åvilar honom, torde hans
arvode icke böra understiga 5 000 kronor för år. Kansliet bör vara uppdelat
på en sjukhusavdelning för handläggning huvudsakligen av ärenden
rörande beredskapssjukhusen och en planeringsavdelning för övriga arbetsuppgifter.
Å sjukhusavdelningen bör vara anställd en intendent med placering
i lönegraden Ce 27. Som medhjälpare torde han -— i varje fall för
det närmaste budgetåret — behöva en assistent med heltidstjänstgöring i
lönegraden Cg 22. Föreståndaren för planeringsavdelningen hör vara legitimerad
apotekare med hänsyn till det stora utrymme i avdelningens arbetsuppgifter,
som läkemedelsfrågorna intaga. Huruvida denne hör vara
heltidsanställd eller ej kan nu ej med tillräcklig visshet förutses mer än
för de närmaste åren, varunder behov av heltidstjänstgöring föreligger.
Med hänsyn härtill föreslås, att han tills vidare placeras som extra tjänsteman
i lönegraden Cg 29. Ett lägre arvode torde omöjliggöra anställande av
person med erforderliga kvalifikationer för befattningen i fråga. Sedan de
f. n. mycket tidsödande arbetsuppgifter, som sammanhänga med import -

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 119.

regleringen upphört eller avsevärt minskat i omfattning, torde det vara
tillräckligt med halvtidstjänstgöring för denne befattningshavare. Avdelningsföreståndaren
bör biträdas av en heltidsanställd assistent i lönegraden
Cg 22.

Förutom nämnda befattningshavare böra hos nämnden vara anställda
ett kanslibiträde (Ce 11) och två biträden för skriv- och kontorsgöromål i
lönegraden Cf 4—Ce 8. Nämndens kassarörelse förutsättes i enlighet med
det tidigare förslaget handhavas av medicinalstyrelsen och dess verksamhet
föreslås förlagd till av medicinalstyrelsen disponerade lokaler.

Härjämte bör nämnden till sitt förfogande ha en sekreterare med juridisk
utbildning och med av nämnden fastställt arvode. Nämnden bör ha
möjlighet att i mån av behov anlita extra skrivhjälp och annan personal
för tillfälliga arbetsuppgifter. Sådana arbetsuppgifter torde under de första
åren bli av mycket betydande omfattning.

Kanslichefen och intendenten böra utses av Kungl. Maj :t och övriga befattningshavare
av nämnden.

I materielnämndens förslag ingå jämväl vissa anslagsberäkningar,
avseende såväl sjukvårdsberedskapsnämndens avlönings- och omkostnadsstat
som medelsbehovet för den anskaffning och lagring av färdiga
sjukvårdsförnödenheter för en avspärrning utan krig, som enligt riksnäinndens
förslag skulle ombesörjas av sjukvårdsberedskapsnämnden.

Med utgångspunkt från den föreslagna personalorganisationen samt i
överensstämmelse med de av materielnämnden i förslaget den 9 oktober 1945
gjorda kostnadsberäkningarna avseende sjukvårdsberedskapsnämndens
omkostnader beräknar materielnämnden sjukvårdsberedskapsnämndens
medelsbehov för budgetåret 1948/49 i enlighet med följande förslag till avlönings-
och omkostnadsstat.

Avlöningsstat.

1. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj :t,

förslagsvis ................................................ 10 000

2. Avlöningar till övrig icke ordinarie personal, förslagsvis 73 000

3. Rörligt tillägg, förslagsvis .................................. 7 000

4. Arvoden till redogörare för centrala beredskapsförråd 6 000

Summa kronor 96 000

Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Maj:t, har nämnden beräknat sålunda:

Arvoden till ledamöter och suppleanter, förslagsvis 4 000

Arvode till 1 kanslichef, högst ................................ 5 000

Arvoden till av nämnden anlitade experter, högst 1 000

Summa kronor 10 000

I anslagsposten till avlöningar till övrig icke ordinarie personal har
nämnden inräknat ett belopp av 14 500 kronor för ersättningar åt extra

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

21

skrivhjälp och annan tillfällig personal, arvode åt sekreterare samt i förekommande
fall ersättning för mistade avlöningsförmåner, vikariatsersätt -

ningar m. in.

Omkostnadsstat.

1. Sjukvård m. in., förslagsvis ................................ 100

2. Reseersättningar, förslagsvis ................................ 2 500

3. Expenser, förslagsvis ...................................... 3 000

4. Övriga utgifter

a. Tomthyror och underhåll av förrådslokaler m. m., förslagsvis 5 000

b. Hyror för förrådslokaler in. m., förslagsvis ................ 11 000

c. Inköp och underhåll av inventarier, förslagsvis 3 000

d. Diverse utgifter, högst .................................. 9 660

Summa kronor 34 260

Materielnämnden har vid avgivandet av sitt förslag förutsatt, att medel
för den i medicinalstyrelsens nuvarande beredskapsorganisation ingående
beredskapsavdelningen kommer att anvisas i annat sammanhang.

För bekostandet av den anskaffning och lagring av färdiga sjukvårdsförnödenheter
för att tillgodose behovet vid avspärrning under krig, som
enligt riksnämndens förslag skulle åvila sjukvårdsberedskapsnämnden,
föreslår materielnämnden att för budgetåret 1948/49 under rubrik Anskaffning
och lagring av läkemedel och sjukvårdsmateriel uppföres ett reservationsanslag
å 3 000 000 kronor. Alternativt anser materielnämnden kunna
övervägas att kostnaderna för den anskaffning och lagring, som kan bli
erforderlig under nästa budgetår, bestridas av till reservförrådsnämndens
(riksnämndens) förfogande stående medel.

Medicinalstyrelsen har för sin del icke funnit anledning till erinran mot
vad materielnämnden anfört och hemställt.

Över materielnämndens nya förslag ha yttranden avgivits av chefen för
försvarsstaben, statskontoret, statens lönenämnd och riksnämnden för ekonomisk
försvarsberedskap.

Chefen för försvarsstaben förklarar sig intet ha att erinra mot förslaget
och tillstyrker dess genomförande snarast möjligt.

Statskontoret åberopar sitt över materielnämndens förslag av år 1945
avgivna remissyttrande, i vilket statskontoret i första hand uttalat sig för
att samtliga uppgifter på den civila sjukvårdsberedskapens område, inberäknat
materielberedskapen, borde åvila medicinalstyrelsen och i andra
hand förordat, att uppgifterna anförtroddes någon redan befintlig myndighet,
varvid centrala sjukvårdsberedningen närmast komme i betraktande.
Statskontoret säger sig alltjämt ifrågasätta lämpligheten av att för
uppgifterna i fråga inrätta ett särskilt organ. Särskilt efter tillkomsten av
riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap syntes det ligga närmast

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 119.

till liands att överlåta de göromål, om vilka i ärendet vore fråga, till medicinalstyrelsen
eller centrala sjukvårdsberedningen. Om och i den mån så
påkallades för fullgörandet av här avsedda uppgifter syntes hinder icke
möta för styrelsen att inom ramen för den nuvarande organisationen samråda
med representanter för civilförsvarsstyrelsen, försvarets sjukvårdsförvaltning
och svenska landstingsförbundet.

Statens lönenämnd, som granskat förslaget endast beträffande löne- och
därmed jämförliga frågor, påpekar att ersättning till den nuvarande materielnämndens
ordförande och ledamöter utgår jämlikt kommittékungörelsen
samt ifrågasätter, om systemet med fasta arvoden till ordförande och
ledamöter i den föreslagna nämnden är lämpligt. Man finge räkna med att
arbetsbelastningen på eu nämnd av ifrågavarande karaktär kunde växla i
betydande grad med hänsyn till tidsläget och kraven på beredskap. Som
ett alternativ ville lönenämnden framhålla möjligheten att använda en
kombination av fasta årsarvoden och ersättning per sammanträdesdag.

Vad angår kanslipersonalen finner lönenämnden det föreslagna arvodet
för befattningen som kanslichef, vilken befattning syntes vara avsedd att
uppehållas vid sidan av heltidstjänst i annat statligt verk, alltför högt.
Arvodesbeloppet borde bestämmas under hänsynstagande jämväl till den
omfattning, i vilken den juridiskt utbildade sekreteraren komme att tagas
i anspråk, och till den ersättning, som kunde komma att utgå till denne.
Vidare syntes tjänstetiteln kanslichef enligt lönenämndens mening mindre
lämplig, då här icke vore fråga om heltidsanställning och då kanslipersonalen
bleve relativt fåtalig.

Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap utvecklar i sitt yttrande
de skäl, som föranlett nämnden föreslå, att sjukvårdsberedskapsnämnden
skulle ombesörja — utöver den beredskapslagring av färdiga varor, som
avsåge krigsbehovet för dess eget verksamhetsområde — den beredskapslagring
av färdiga varor, som kunde erfordras för att tillgodose behoven
i händelse av avspärrning utan krig. Riksnämnden hade utgått ifrån att
dessa sistnämnda lager borde anses såsom en allmän reserv för landet i
dess helhet. För dessa behövdes ej samma detaljerade planläggning redan
i fredstid i fråga om lagrens användning och placering m. in., som erfordrades
för de förråd som avsåges för krigsfall. Det vore därför naturligt,
att denna lagring ombesörjdes av en och samma myndighet. Sjukvårdsberedskapsnämnden,
vilken dels skulle ha att, liksom hittills materielnämnden,
ha hand om lagring för beredskapssjukhusens del, dels ock enligt
riksnämndens förslag skulle omhänderhava vissa allmänna planeringsuppgifter,
förefölle därvid enligt riksnämndens mening vara den, som iåge
närmast till. Om det emellertid i enstaka fall visade sig av praktiska skäl,
t. ex. för att få bättre inköpsmöjligheter eller för att rationalisera lagringen,
lämpligt, att riksnämnden eller någon annan myndighet inköpte och
lagrade varor jämväl för sjukvårdsberedskapsnämndens räkning, skulle
detta kunna ske.

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 119.

I fråga om medelsbehovet för ifrågavarande lagring framhåller riksnämnden,
att densamma ansett det vara ur många synpunkter, bl. a. ur
kostnadsredovisningssynpunkt, lämpligast, att lagring av varor av sådan
speciell karaktär, varom här vore fråga, ombesörjdes av sjukvårdsberedskapsnämnden.
Om emellertid de av sjukvårdsberedskapsnämnden begärda
medlen icke ansåges böra anvisas under nästa budgetår och kostnaderna
för eventuellt erforderliga inköp icke kunde bestridas av de medel, som
kunde komma att stå till sjukvårdsberedskapsnämndens förfogande för
annan beredskapslagring, borde inköp under denna tid kunna göras av
riksnämnden.

Riksnämnden understryker slutligen vikten av att sjukvårdsberedskapsnämnden
till eu början erhåller en provisorisk organisation. Även om riksnämnden
f. n. icke hade möjlighet att närmare beräkna, i vilken grad sjukvårdsberedskapsnämndens
arbete komme att öka på grund av uppgiften
att biträda med den allmänna beredskapsplanläggningen, förutsatte riksnämnden
likväl, att arbetet härmed, sedan en försörjningsplan väl en gång
uppgjorts, komme att bli av förhållandevis ringa omfattning.

Departementschefen.

Frågan om den civila sjukvårdsberedskapens omfattning och organisation
har varit föremål för övervägande vid olika tillfällen efter det andra
världskrigets slut. Förslag i ämnet framlades sålunda i oktober 1945 av
medicinalstyrelsens materielnämnd och anmäldes i proposition till 1946
års riksdag. Slutlig ställning till spörsmålet ansågs emellertid icke böra
tagas vid detta tillfälle. Icke heller vid framläggandet för 1947 års riksdag
av förslag till omorganisation av medicinalstyrelsen, då även sjukvårdsberedskapsfrågorna
berördes, ansågs böra tagas ståndpunkt i ämnet.

Anledningen till att fasta riktlinjer för den civila sjukvårdsberedskapens
omfattning och organisation hittills icke uppdragits är att dessa spörsmål
icke kunna avgöras isolerade utan måste ses mot bakgrunden av bl. a. den
militära och civila försvarsberedskapens omfattning. På dessa områden ha
efter krigsslutet utredningar pågått, omfattande såväl det militära försvarets
som civilförsvarets och den ekonomiska försvarsberedskapens organisation
och utformning.

Vissa allmänna försvars- och beredskapsfrågor, av vilka den civila sjukvårdsberedskapen
är beroende, torde komma att underställas innevarande
års riksdag. Genom redan avlåtna propositioner kommer sålunda riksdagen
att få taga ställning till förslag angående civilförsvarets och den ekonomiska
försvarsberedskapens utformning. Jämväl i vad gäller det militära
försvaret torde betydelsefulla frågor komma att underställas riksdagens
prövning.

24

Kungl. Maj. ts proposition nr 119.

Med hänsyn till angivna förhållanden torde numera förutsättningar finnas
för fastställandet av vissa riktlinjer för den civila sjukvårdsberedskapens
omfattning och organisation. Jag förordar därför att så sker.

Beträffande den allmänna omfattningen av sjukvård sberedskapen
torde jag till en början få erinra om att anstalter hittills
vidtagits för såväl den personella beredskapens som lokal- och materielberedskapens
tillgodoseende. På det förstnämnda området har skett
legistreiing och krigsplacering av läkare, sjuksköterskor och annan medicinalpersonal.
Den lokala beredskapen har i huvudsak tillgodosetts genom
tillkomsten av en beredskapssjukhusorganisation, uppbyggd kring vissa i
fred befintliga civila sjukvårdsinrättningar — kärnsjukhus — och representerande
ett antal vårdplatser, inklusive sjukvårdsinrättningarnas vårdplatser
i fredstid, av omkring 68 000. På materielområdet har utrustningsbehovet
för beredskapssjukhusen, i den mån detta icke ansetts kunna
fyllas genom ianspråktagande av befintlig materiel vid kärnsjukhusen, tillgodosetts
genom central upphandling på statsverkets bekostnad, varvid
sammanlagt anskaffats utrustning för cirka 46 000 vårdplatser.

Jag finner för min del uppenbart att en effektiv civil sjukvårdsberedskap
maste anses som ett oundgängligt led i våra samlade försvarsanstalter.
Erinras må att de civila sjukhusen under krig skola utnyttjas för vård av
krigsskadade ävensom andra militära patienter. En god civil sjukvårdsberedskap
utgör därför en förutsättning för den militära sjukvårdens tillgodoseende.
Den förskjutning av krigföringen mot hemorten, som kännetecknade
det andra världskriget, har vidare ställt den civila sjukvården inför
nya och omfattande problem. Det moderna krigets karaktär och de
fruktansvärda vapen för hemortsbekämpning, som numera stå en anfallande
till buds, måste tyvärr — olika civilförsvarsåtgärder till trots — befaras
medföra ett starkt ökat sjukvårdsbehov för civilbefolkningen. De anstalter
som avses skola vidtagas genom civilförsvarsorganisationens försorg
begränsa sig till det första omhändertagandet av skadade och ombesörjandet
i mån av behov av transporter till sjukvårdsinrättningar.

Lägger man härtill de allmänna synpunkter som ansetts böra vara vägledande
beträffande utformningen av den militära och civila beredskapen,
leder enligt min mening detta till att vi måste vara beredda att upprätthålla
en civil sjukvårdsberedskap av i huvudsak samma karaktär som den
nuvarande. I första hand innebär detta att en beredskapssjukhusorganisation
av det slag, som tillkom under det andra världskriget, måste tills vidare
hållas vid makt. Åtgärder måste tillika vidtagas för att tillgodose såväl
personalberedskapen som behovet under krig av läkemedel och sjukvårdsmateriel.

Den närmare omfattningen vid olika tider av verksamheten på den civila
sjukvårdsberedskapens område torde böra ansluta sig till vad som gäller
i fråga om det militära försvarets och civilförsvarets beredskap. Beträf -

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

fande personalberedskapen förutsätter jag att arbetet med krigsplacering
av medicinalpersonal icke skall behöva bedrivas kontinuerligt i full omfattning
utan att en anpassning efter det vid varje tid föreliggande behovet
skall ske. Såvitt gäller lokalbei’edskapen utgår jag som redan nämnts från
att planläggningen av beredskapssjukhusen skall upprätthållas. I densamma
böra vidtagas de omläggningar och kompletteringar, som föranledas
av vunna erfarenheter. Den för beredskapssjukhusen särskilt anskaffade
inredningen anser jag böra bibehållas. I den mån omläggningar i
planläggningen föranleda kostnader för anskaffande av inredning till nya
lokaler torde frågan om anvisande av medel härtill få prövas i vanlig
ordning.

Materielberedskapen inom den civila sjukvården äger nära samband med
frågan om den ekonomiska försvarsberedskapens ordnande. Av den till
årets riksdag framlagda propositionen i detta ämne framgår, att avsikten
är att behoven (utrustnings- och ersättningsbehoven) av läkemedel, sjukvårdsartiklar
och andra förnödenheter för sjukvården under fred, vid avspärrning
utan krig och i krig jämte tillgångarna skola sammanställas i
en allmän försörjningsplan. Denna skall omfatta icke blott den civila sjukvården
utan även den militära sjukvården och civilförsvarets sjukvård. Av
planen, som i sista hand skall prövas och fastställas av Kungl. Maj :t, kommer
behovet av anskaffning och beredskapslagring av sjukvårdsförnödenheter
att framgå.

Innan en allmän försörjningsplan av nyss angivna slag föreligger är
jag icke beredd att uttala någon bestämd mening angående den omfattning,
i vilken sjukvårdsinateriel och läkemedel för den civila sjukvårdens del
skola anskaffas och lagras. I likhet med vad medicinalstyrelsens materielnämnd
anfört i samband med sitt nya organisationsförslag utgår jag emellertid
från att färdiga varor på läkemedelsområdet skola behöva lagras endast
i begränsad omfattning men att annan sjukvårdsmateriel i större
utsträckning måste hållas i förråd även under fredstid. Som följd härav
torde den för beredskapssjukhusen avsedda utrustningen till huvudsaklig
del få hållas i lager.

Jag övergår härefter till frågan om organisationen av den centrala
ledningen av den civila sjukvårdsberedskapen.

Den nu gällande ordningen innebär i detta hänseende att personal- och
lokalberedskapen handhaves av medicinalstyrelsens beredskapsavdelning
samt att ansvaret för den materiella beredskapen lagts på en under styrelsen
sorterande sakkunnig nämnd, materielnämnden. Enligt materielnämndens
år 1945 avgivna förslag skall lokalberedskapen — eller alltså i huvudsak
beredskapssjukhusens detaljplanering och utrustning — jämte materielberedskapen
överflyttas till eu särskild civil sjukvårdsberedskapsnämnd,
som sålunda skall ersätta materielnämnden. Medicinalstyrelsen skall enligt
detta förslag handhava huvudsakligen endast personalärendena. Riks -

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

nämnden för ekonomisk försvarsberedskap har i sitt tidigare refererade
förslag förordat att åt den föreslagna sjukvårdsberedskapsnämnden tillika
uppdrages att fullgöra vissa uppgifter till biträde åt riksnämnden i dennas
verksamhet. Dessa uppgifter avse i huvudsak uppgörandet av förslag till
den förut omförmälda försörj ningsplanen för sjukvårdsförnödenheter
samt handhavandet av beredskapslagring av färdiga sjukvårdsvaror för en
avspärrning utan krig. I den på riksnämndens förslag grundade propositionen
till årets riksdag förutsättes även tillkomsten av en sjukvårdsberedskapsnämnd
med utvidgade uppgifter enligt vad nyss sagts.

För egen del har jag genom utredningen och genom vad jag i övrigt inhämtat
blivit övertygad om att de betydande uppgifter, som sammanhänga
med den civila sjukvårdsberedskapen, måste till huvudsaklig del anförtros
ett organ vid sidan av medicinalstyrelsen. Styrelsens redan förut stora
arbetsbörda och omfattande personalorganisation lägga enligt min mening
hinder i vägen för att de beredskapsuppgifter, som en gång av angivna
skäl utbrutits från medicinalstyrelsen, nu återföras dit. Även om det ur
principiella synpunkter finge anses önskvärt, att samtliga uppgifter på den
civila sjukvårdens område stode under styrelsens direkta ledning, tala sålunda
rent praktiska skäl för att beredskapsuppgifterna, som i stor utsträckning
äro särpräglade, i viss omfattning anförtros åt ett fristående,
ehuru med medicinalstyrelsen nära samarbetande organ. För en dylik lösning
kan även anföras att en kollegialt beslutande enhet av den hittillsvarande
materielnämndens typ icke lämpligen kan inrymmas i medicinalstyrelsen.
Därest man åt det civila sjukvårdsberedskapsorganet, såsom
förutsatts, anförtror vissa ekonomiska beredskapsuppgifter, berörande jämväl
den militära och civilförsvarets sjukvård, torde därmed ytterligare skäl
föreligga för inrättandet av ett särskilt organ, vari representanter från berörda
intressenter kunna ingå.

Då det icke torde böra komma i fråga att uppdraga ifrågavarande beredskapsuppgifter
till centrala sjukvårdsberedningen eller annan befintlig
myndighet vid sidan av medicinalstyrelsen, ansluter jag mig till förslaget
att den nuvarande medicinalstyrelsens materielnämnd ombildas till en
sj ukvårdsberedskapsnämnd.

Enligt föreliggande förslag skall sjukvårdsberedskapsnämnden såsom
nämnts dels bära ansvaret för vidtagandet av de åtgärder, som erfordras för
upprätthållandet av lokal- och materielberedskapen på den civila sjukvårdens
område, och dels fullgöra vissa uppgifter såsom sakkunnigt organ vid
den ekonomiska beredskapsplaneringen på sjukvårdens hela område.

Beträffande de uppgifter, som avse den civila sjukvårdsberedskapen, finner
jag ej anledning till erinran mot förslaget, som innebär att lokalberedskapen,
dvs. i huvudsak detaljplaneringen av beredskapssjukhusen, överflyttas
från medicinalstyrelsen till nämnden. Det nära sambandet mellan

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

materielfrågorna, som nu handläggas av materielnämnden, och den nämnda
sjukhusplaneringen tala för en dylik överflyttning. Självfallet måste sjukvårdsberedskapsnämndens
verksamhet i fråga om den civila sjukvården
bedrivas i nära samarbete med medicinalstyrelsen. Jag återkommer till
härav betingade organisatoriska åtgärder.

Till förslaget att sjukvårdsberedskapsnämnden skall vara sakkunnigt
organ beträffande försörjningsplaneringen på hela sjukvårdsområdet —
omfattande, förutom den civila sjukvården, det militära försvarets och
civilförsvarets sjukvård — har positiv ståndpunkt tagits redan vid framläggandet
av propositionen angående den ekonomiska försvarsberedskapens
ordnande. Utöver de skäl av praktisk natur som därvid anförts för
den föreslagna anordningen vill jag här framhålla, att den sammansättning
av sjukvårdsberedskapsnämnden jag i det följande förordar synes
vara ägnad att göra nämnden väl lämpad för ifrågavarande delvis utanför
den civila sjukvården liggande uppgifter.

Nämnden bör utgöra en självständig myndighet. Särskild uppmärksamhet
påkallar frågan om nämndens ställning i förhållande till medicinalstyrelsen.
Såsom föreslagits torde styrelsen böra tillerkännas viss direktivrätt
gentemot nämnden. Densamma bör emellertid icke avse fullgörandet av
nämndens uppgifter såsom sakkunnigt organ åt riksnämnden vid den förut
omförmälda beredskapsplaneringen på sjukvårdens hela område. Denna
och övriga hithörande frågor torde böra närmare regleras i för nämnden
utfärdad instruktion.

I likhet med materielnämnden föreslår jag att sjukvårdsberedskapsnämnden
sammansättes av representanter, utsedda av Kungl. Maj :t efter
förslag av medicinalstyrelsen, chefen för försvarsstaben, försvarets sjukvårdsförvaltning,
civilförsvarsstyrelsen och svenska landstingsförbundet. Av
de skäl som lönenämnden anfört kan jag dock icke förorda, att fasta arvoden
till nämndens ordförande och ledamöter skola utgå med de föreslagna
beloppen, 1 200 resp. 600 kronor för år. I stället föreslår jag att arvodena
bestämmas till för ordföranden 600 kronor och för ledamot 300 kronor
för år, varvid tillika ersättning för deltagande i sammanträde må utgå enligt
kommittékungörelsen.

Den föreslagna organisationen av sjukvårdsberedskapsnämndens kansli
kan jag i allt väsentligt godtaga. Jag vill emellertid understryka att, såsom
materielnämnden ock förutsatt, förslaget får anses som en försöksorganisation
under nästa budgetår. Organisationen synes även böra besitta den elasticitet
som är önskvärd med hänsyn till att åtskilliga av nämndens åligganden
kunna beräknas innefatta engångsuppgifler, efter vilkas fullgörande
arbetsbelastningen på nämnden kan antagas komma att avsevärt minska.
Nämndens kansli bör under budgetåret 1948/49 förestås av en deltidstjänstgörande
befattningshavare, som bör benämnas verkställande tjänsteman.

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

Med anledning av vad lönenämnden anfört angående det föreslagna årsarvodet
till denna befattningshavare, 5 000 kronor, vill jag framhålla, att
höga kvalifikationer måste krävas av denna tjänsteman. Han torde få
svara för det praktiska handhavandet av nämndens upphandlings- och
lagringsverksamhet samt i övrigt mellan nämndens sammanträden på egen
hand fatta beslut i allehanda spörsmål av löpande natur. Jag finner mig
därför böra godtaga det föreslagna arvodet. Vidare böra finnas en intendent
såsom föreståndare för sjukhusavdelningen i lönegrad Ce 27, en föreståndare
för planeringsavdelningen i lönegrad Cg 29, två assistenter i lönegrad
Cg 22, ett kanslibiträde i lönegrad Ce 11 och två skriv- eller kontorsbiträden
i lönegrad Cf 4—Ce 8. Härjämte torde nämnden böra äga möjlighet
att i mån av behov anställa en sekreterare samt i övrigt tillfällig personal
för särskilda arbetsuppgifter.

Den verkställande tjänstemannen och intendenten böra utses av Kungl.
Maj :t, övriga befattningshavare av nämnden. Nämndens kassarörelse torde
såsom föreslagits böra handhavas av medicinalstyrelsen och lokaler för
dess verksamhet tillhandahållas av styrelsen.

De beredskapsuppgifter, som alltjämt skola handhas av medicinalstyrelsen,
torde liksom f. n. böra handläggas på en särskild beredskapsavdelning.

För bestridande av kostnaderna för sju k vårdsberedskap snämndens
verksamhet torde för nästa budgetår böra anvisas två
förslagsanslag, rubricerade Sjukvårdsberedskapsnämnden: Avlöningar och
Sjukvårdsberedskapsnämnden: Omkostnader.

Avlöningsanslaget torde böra omfatta följande anslagsposter, nämligen
arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj :t, arvoden till
redogörare för centrala beredskapsförråd, avlöningar till övrig ickeordinarie
personal samt rörligt tillägg.

Under posten arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.
Maj :t, torde böra beräknas medel för arvoden till ledamöter och suppleanter
med förslagsvis 4 000 kronor, för arvode till den verkställande tjänstemannen
med högst 5 000 kronor och för arvoden till av nämnden anlitade
experter med högst 1 000 kronor. Anslagsposten bör i enlighet härmed
upptagas till 10 000 kronor.

För arvoden till redogörare för centrala beredskapsförråd synes böra
beräknas det av nämnden föreslagna beloppet 6 000 kronor.

Från anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal böra
bestridas grundlöner, beräknade till i runt tal 58 500 kronor, till de i det
föregående angivna lönegradsplacerade befattningshavarna. Härjämte torde
under denna post böra anvisas medel för anställande av tillfällig personal.
Materielnämnden har enligt vad jag inhämtat beräknat medelsbehovet i
denna del till i avrundat belopp 14 500 kronor, varav i runda tal till extra
skrivhjälp 5 000 kronor, till sekreteraren (timavlönad) 2 200 kronor, till
sakkunniga 6 000 kronor, till mistade avlöningsförmåner (verkställande

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

tjänstemannen) 1 000 kronor och till vikariatsersättningar 300 kronor. Jag
har icke något alt erinra mot den gjorda beräkningen, men förutsätter
att sjukvårdsberedskapsnämndens behov av sekreterarbiträde skall med
den i övrigt förordade organisationen av nämndens kansli bliva av begränsad
omfattning. Till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal torde
alltså böra beräknas (58 500 + 14 500) 73 000 kronor. Anslagsposten torde
tills vidare böra uppföras förslagsvis, varvid överskridande av densamma
icke bör få äga rum utan medgivande av Kungl. Maj :t.

Till rörligt tillägg bör anvisas 7 000 kronor.

Jag föreslår alltså att anslaget till Sjukvårdsberedskapsnämnden: Avlöningar
för budgetåret 1948/49 upptages till (10 000 + 6 000 + 73 000 + 7 000)
96 000 kronor.

Mot nämndens förslag till omkostnadsstat har jag ej annan erinran, än
att delposten till diverse utgifter torde kunna begränsas till 9 400 kronor.
Till Sjukvårdsberedskapsnämnden: Omkostnader bör alltså för nästa budgetår
anvisas ett förslagsanslag av 34 000 kronor.

Medelsbehovet för medicinalstyrelsens beredskap savdelning
för budgetåret 1948/49 har av styrelsen beräknats till 30 000
kronor, vilket innebär en minskning från innevarande budgetår med 5 000
kronor. Enligt vad jag inhämtat erfordras samtliga de av styrelsen föreslagna
befattningshavarna för de beredslcapsuppgifter, huvudsakligen avseende
personalberedskapen, vilka efter den av mig förordade omläggningen
av den centrala sjukvårdsberedskapens centrala ledning alltfort
skola bestridas av medicinalstyrelsen. För bestridandet av kostnaderna för
nämnda avdelning torde för nästa budgetår böra anvisas ett förslagsanslag
av 30 000 kronor, vilket lämpligen synes kunna erhålla rubriken Medicinalstyrelsen
: Beredskapsavdelning.

1 detta sammanhang får jag anmäla, att medicinalstyrelsen i skrivelse
den 2 december 1947 hemställt om medgivande att även under budgetåret
1948/49 få disponera vid utgången av innevarande budgetår kvarstående
behållning på två å tilläggsstat I och II till riksstaten för budgetåret 1939/40
anvisade reservationsanslag till Utrustning m. m. för b er
edskap ssjukhus vid krig eller krigsfara å tillhopa
16 700 000 kronor. Med bifall till Kungl. Maj:ts i propositionen 1947:22
framställda förslag har riksdagen (skr. nr 44), som förklarat sig förutsätta,
att regleringen av kvarstående kostnader för beredskapssjukhusen
komme att bedrivas med skyndsamhet, medgivit att återstående medel av
nämnda båda reservationsanslag finge disponeras under budgetåret 1947/48.
Av medicinalstyrelsens skrivelse framgår, att styrelsen med anledning av
riksdagens förenämnda uttalande vidtagit åtgärder för reglering av kostnaderna
för beredskapssjukhusen, samt att med hänsyn därtill återstående
kostnader för byggnadstekniska åtgärder vid dessa sjukhus sannolikt

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

komme att kunna slutregleras under budgetåret 1947/48. Styrelsen anför
emellertid vidare, efter redogörelse för viss jämlikt Kungl. Maj:ts beslut
verkställd försäljning eller disposition på annat sätt av den inköpta utrustningen,
att styrelsens materielnämnd förberedde komplettering av beredskapsförråden
och avsåge att inom närmaste tiden ingå till Kungl. Maj :t
med begäran om bemyndigande härtill. Av ifrågavarande reservationsanslag
återstod den 30 juni 1947 ett belopp av 3 690 600 kronor. Enligt vad av
medicinalstyrelsen upplysts har behållningen på anslaget, vilket tillgodoföres
inkomsten av de försäljningar, som i omsättningssyfte eller jämlikt
Kungl. Maj :ts beslut av andra skäl äga rum, sedermera något ökat.

I det föregående har jag förklarat mig förutsätta att beredskapssjukhusorganisationen
skall hållas vid makt. Härav torde följa att återanskaffning
av utrustning för beredskapssjukhusen, som av olika anledningar avyttrats
efter krigsslutet, bör ifrågakomma. I fortsättningen har man vidare
att räkna med att för erforderlig omsättning av icke lagringsbeständig materiel
m. in. försäljningar och däremot svarande kompletteringsinköp måste
vidtagas, varvid ifrågavarande anslag bör tillgodoföras inkomster och debiteras
inköpskostnader. Framdeles kan härvid uppkomma behov av nyanvisning
av medel under anslaget. Av skäl som nu anförts torde åtgärd
för anslagens fortsatta disposition böra vidtagas på så sätt, att för budgetåret
1948/49 anvisas ett formellt belopp av 100 kronor under ifrågavarande
reservationsanslag. Till detta anslag torde, om riksdagen ej häremot framställer
erinran, få överföras vid utgången av budgetåret 1947/48 kvarstående
behållning å de äldre anslagen.

Av propositionen angående den ekonomiska försvarsberedskapens ordnande
framgår att kostnaderna för den anskaffning och beredskapslagring
av sjukvårdsförnödenheter för en avspärrning utan krig, som avses skola
ske under sjukvårdsberedskapsnämndens medverkan, komma att bestridas
av medel som stå till riksnämndens förfogande. Anvisning av medel till
sjukvårdsberedskapsnämnden för detta ändamål erfordras sålunda icke.

Hemställan.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen att

I. fastställa följande personalförteckning för sjukvårdsberedskapsnämnden
:

Personalförteckning.

Extra ordinarie tjänsteman i högre löne -

Befattning grad än Ce 2 4. Lönegrad

1 intendent ................................ Ce 27;

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

II. godkänna följande avlöningsstat för sjukvårdsberedskapsnämnden,
att tillämpas tills vidare fr. o. in. budgetåret
1948/49:

Avlöningsstat.

1. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj :t, förslagsvis kronor 10 000

2. Arvoden till redogörare för centrala be redskapsförråd

.................... » 6 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,
förslagsvis .................... » 73 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ............ » 7 000

Summa förslagsanslag kronor 96 000;

III. under elfte huvudtiteln för budgetåret 1948/49
anvisa

dels till Sjukvärdsberedskapsnämnden: Avlöningar ett

förslagsanslag av ...................... kronor 96 000,

dels till Sjukvärdsberedskapsnämnden: Omkostnader ett

förslagsanslag av ...................... kronor 34 000,

dels till Medicinalstyrelsen: Beredskapsavdelning ett förslagsanslag
av ........................ kronor 30 000,

dels ock till Utrustning m. m. av beredskapssjukhus vid
krig eller krigsfara ett reservationsanslag av kronor 100.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t
Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar.

Ur protokollet:
Nils Hedfors.