Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

1

Nr 107.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående tillgodoseende
av universitetets i Lund och Malmöhus läns sjukvårdsinrättningars
i Lund behov av tomtmark; given
Stockholms slott den 5 mars 19Jj8.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Josef Weijne.

JJtdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
5 mars 19A8.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt,
Zetterberg, Nilsson, Sträng, Mossberg, Weijne, Kock.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler
chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Weijne, fråga om tillgodoseende
av Lunds universitets och Malmöhus läns sjukvårdsinrättningars i
Lund behov av tomtmark samt anför därvid följande.

Inledning.

I underdånig skrivelse den 7 juni 1946 har det större akademiska konsistoriet
i Lund framlagt förslag angående tillgodoseende av universitetets i
Lund och Malmöhus läns sjukvårdsinrättningars i Lund behov av tomtmark.
De markfrågor, som därmed bragts å bane, ha länge varit aktuella.
Tnnan jag går närmare in på nämnda förslag torde jag i korthet få redogöra

1 — Bihang till riksdagens protokoll 191)8. 1 sand. Nr 107.

2 Kungl. Maj:ts ■proposition nr 107.

för de lokala förhållandena och den tidigare behandlingen av förevarande
.spörsmål.

Lokala förhållanden. De markområden, varom här är fråga, äro södra
lasarettsområdet, norra lasarettsområdet, viss gatumark samt folkskoleseminariets
område (karta över dessa områden återfinnes bland handlingarna i
ärendet).

I fråga om södra (eller gamla) lasarettsområdet (kallat Paradislyckan)
inhämtas av en år 1939 av särskilt tillkallade sakkunniga framlagd utredning
(jfr prop. 1943:275 sid. 30 f.) bland annat följande.

Enligt gjorda undersökningar äger universitetet av detta område cirka
23 980 kvadratmeter och Malmöhus läns landsting återstoden, cirka 11 000
kvadratmeter. Den av universitetet ägda delen har i olika etapper från slutet
av 1700-talet till 1865 upplåtits till tomtplats för länets sjukvårdsinrättningar
mot det att dessa inrättningar finge tagas i anspråk för klinisk undervisning.
De gjorda upplåtelserna få anses ha skett på obestämd tid, varför
rätt till uppsägning av desamma torde föreligga. Med hänsyn till det ändamål,
varför upplåtelserna skett, synes det emellertid knappast kunna ifrågasättas,
att återkallelse kan ske utan att landstinget anvisas annan plats för de
nybyggnader, som vid södra lasarettsområdets evakuering bli erforderliga,
samt erhåller skälig ersättning för på området befintliga, för sitt ändamål
användbara byggnader. (Sjukhusbyggnaderna ha i regel uppförts med bidrag
av statsmedel, en omständighet, vartill hänsyn bör tagas vid ersättningsbeloppens
bestämmande, respektive vid fråga om bidrag till uppförande av
ersättningsbyggnader å annan plats.)

På området finnas för närvarande byggnader för kirurgisk klinik, lungklinik
med radiologisk avdelning1), ögonklinik1), barnsjukhus, röntgenavdelning,
polikliniker och administration, personalbostäder, centralkök, tvättbyggnad
med verkstäder, ångpannehus, portvaktshus, byggnad för desinfektion,
kapell och filmlagerhus. Universitetets patologiska institution är även
förlagd till detta område.

De byggnader, som finnas på norra delen av ifrågavarande område —
centralköket, byggnaden för röntgen, polikliniker och administration — ha
uppförts under de sista 25 åren samt äro fullt moderna och för sin nuvarande
uppgift ändamålsenliga med undantag för belägenheten i förhållande
till de på norra området uppförda byggnaderna, med vilka kommunikation
måste ske genom över Allhelgona Kyrkogata uppbyggda gångar. Övriga
byggnader äro äldre och kunna icke anses fylla rimliga krav ur sjukhusteknisk
synpunkt, även om vissa av dem — t. ex. kirurgiska kliniken — efter
verkställda omändringar få anses i stort sett brukbara. Uppenbart är således,
att dessa äldre byggnader måste inom en jämförelsevis nära framtid ersättas
med nya och tidsenliga. Landstinget har redan beviljat anslag för nybyggnad
för ögonklinik och barnsanatorium, avsedd att förläggas till norra lasarettsområdet.

Vid en i samband med förutnämnda utredning verkställd värdering uppskattades
universitetets andel av södra lasarettsområdet till omkring 294 000
kronor och landstingets andel till omkring 130 000 kronor, medan byggna *)

Nybyggnader för radiologisk klinik och ögonklinik ha sedermera uppförts på norra lasarettsområdet.

3

Kungl. Maj ds proposition nr 107.

derna å området samtidigt värderades till 2 435 000 kronor. Landstinget
erlägger icke någon avgäld för den del av södra lasarettsområdet, som tillhör
universitetet, utan disponerar denna kostnadsfritt.

Norr om södra lasarettsområdet och skilt från detta genom Allhelgona
Kyrkogata, över vilken dock som nyss nämnts förbindelsegångar äro uppförda,
ligger norra lasarettsområdet, omfattande omkring 105 000 kvadratmeter.
Detta område, som tidigare var kyrklig jord, är numera upptaget
under statens allmänna fastighetsfond, Lunds universitets delfond. Området
disponeras för sjukhusändamål av landstinget, som härför erlägger
avgäld till universitetet. Denna avgäld uppgick för år 1945 till i runt tal
15 500 kronor.

Norra lasarettsområdet gränsar i norr till ett för gatuändamål reserverat
område, avsett för den i stadsplanen upptagna men ännu icke framdragna
Tornavägen. Detta gatuområde har jämte viss annan gatumark enligt en
av Kungl. Maj:t den 30 juni 1943 godkänd överenskommelse mellan kronan
och Lunds stad av kronan utan ersättning med full äganderätt överlåtits till
staden. Området får tillträdas av staden så snart det behöver tagas i anspråk
för det i stadsplanen avsedda ändamålet men skall intill dess stå under
vård och inseende av det större akademiska konsistoriet. Därest området
enligt blivande stadsplan skulle upphöra att utgöra gata eller annan allmän
plats, skall äganderätten till området återgå till kronan.

Norr om den planerade Tornavägen slutligen ligger ett område om ungefär
40 000 kvadratmeter, som disponeras av statens folkskoleseminarium. Detta
område, som likaledes tidigare varit kyrklig jord, överfördes 1943 till statens
allmänna fastighetsfond, byggnadsstyrelsens delfond och upptogs till ett värde
av 160 000 kronor.

Tidigare behandling av markfrågorna. Som nyss antytts har frågan om
Lunds universitets behov av tomtmark länge varit aktuell. Den 3 maj 1938
framlade sålunda byggnadsstyrelsen en byggnadsplan för universitetet jämte
utredning om universitetets dåvarande byggnadsbestånd och markinnehav
samt dess framtida behov i dylika hänseenden. Därefter tillkallade dåvarande
chefen för ecklesiastikdepartementet enligt nådigt bemyndigande
den 3 juni 1938 de i det föregående omnämnda särskilda sakkunniga (1938
års sakkunniga), vilka fingo till uppgift att verkställa fortsatt utredning i
ämnet. Dessa sakkunniga avgå vo den 27 februari 1939 utlåtande med förslag
till överenskommelse mellan staten och Malmöhus läns landsting innebärande,
bland annat, att södra lasarettsområdet skulle överlämnas av landstinget
till universitetet för tillgodoseende av dettas behov av tomtmark mot det att
landstingets markbehov skulle tillgodoses på annat sätt, bland annat genom
reserverande för ändamålet av den till folkskoleseminariet i Land upplåtna
tomten. Vid anmälan av de sakkunnigas förslag i propositionen 1943:275,
punkten 7, framhöll departementschefen önskvärdheten av att de markfrågor,
vilka rörde universitetet och landstingets sjukvårdsinrättningar i

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

Lund, åtminstone i viss utsträckning då vunne sin lösning. I princip syntes
därvid den plan, som angivits av de sakkunniga, vara lämplig. Det syntes
sålunda ofrånkomligt, att universitetet komme i besittning av åtminstone
delar av södra lasarettsområdet, men det syntes icke nödvändigt, att för det
dåvarande taga. ställning till huruvida universitetet skulle övertaga även
den norra delen av detta område med dess relativt nya och ändamålsenliga
byggnader. Departementschefen framhöll vidare, att det icke syntes vara
lämpligt att redan då reservera den till folkskoleseminariet upplåtna tomten
för utvidgning av sjukhusområdet, eftersom det icke kunde komma i fråga
att under överskådlig tid disponera den på tomten uppförda, jämförelsevis
nya och ändamålsenliga byggnaden för annat ändamål än det dåvarande.
För att möjlighet skulle skapas för en slutgiltig lösning av ifrågavarande
markfrågor föreslogs i propositionen dels att vissa områden, som då voro
kyrklig jord, däribland norra lasarettsområdet och seminarietomten skulle,
på sätt sedermera skett, mot vederlag överföras från kyrkofonden till statens
allmänna fastighetsfond, dels ock att viss mark skulle för universitetets räkning
förvärvas från Lunds stad medan å andra sidan viss gatumark skulle
överlåtas till staden samt överenskommelse träffas med staden angående
gäldande av gatukostnader m. m.

Vad departementschefen anfört angående sättet för ett slutgiltigt ordnande
av universitetets och lasarettets nu förevarande markfrågor lämnades av
riksdagen utan erinran. Därjämte anvisade riksdagen erforderliga medel dels
för överförande i enlighet med vad nyss sagts av vissa områden från kyrkofonden
till statens allmänna fastighetsfond, dels för förvärv av viss mark
från Lunds stad samt för gäldande av gatukostnader m. m.

Genom beslut den 30 juni 1943 meddelade Kungl. Maj:t erforderliga bestämmelser
i anledning av riksdagens nyssnämnda beslut. Därefter anbefallde
Kungl. Maj:t genom beslut den 29 oktober 1943 det större akademiska
konsistoriet i Lund att med Malmöhus läns landstings förvaltningsutskott
upptaga förhandlingar i syfte att åvägabringa överenskommelse med landstinget
om överlämnande till universitetet av åtminstone delar av södra lasarettsområdet
samt att till Kungl. Maj:t inkomma med det förslag, vartill
förhandlingarna kunde leda. I anledning härav har konsistoriet inkommit
med den inledningsvis omnämnda skrivelsen den 7 juni 1946 med förslag
i ämnet.

Nu föreliggande förslag.

Konsistoriet har i nyssnämnda skrivelse anmält, att de av Kungl. Maj:t
anbefallda förhandlingarna förts genom delegerade för landstingets förvaltningsutskott,
respektive konsistoriet samt att som ordförande vid förhandlingarna
fungerat landshövdingen Arthur Thomson. De förhandlingsdelegerade
hade numera slutfört sina förhandlingar och framlagt förslag till lösning
av föreliggande frågor. Detta förslag hade i princip godkänts av konsisto -

Kungl. Majds -proposition nr 107. 5

riet, som nu med överlämnande av detsamma ville förorda dess genomförande.

Från landstingets sida har i skrivelse den 26 juni 1946 meddelats, att
landstingets förvaltningsutskott vid sammanträde den 21 juni 1946 beslutat
godkänna förslaget.

Förslaget, som nära ansluter till den av 1938 års sakkunniga förordade
lösningen, är av följande lydelse:

»Förslag till lösning av frågor rörande tillgodoseendet av universitetets i
Lund och Malmöhus läns sjukvårdsinrättningars i Lund behov av tomtmark.

1.

Hela södra lasarettsområdet (icke endast södra delen därav) överlämnas
till universitetet, som därvid med äganderätt förvärvar de delar av detta
område, som tillhöra landstinget.

2.

1. Norra lasarettsområdet samt del av zoologiska institutionens tomt
upplåtes kostnadsfritt till landstinget så länge dessa områden användas för
sjukhusändamål och sjukvårdsinrättningarna ställas till förfogande för den
medicinska undervisningen och forskningen.

2. Det område, som f. n. disponeras av statens folkskoleseminarium,
reserveras på enahanda villkor för sjukvårdsinrättningarnas utbyggande.

3.

1. Södra lasarettsområdet ställes successivt — i den mån ersättningsbyggnader
iordningställas å det norra området — till universitetets förfogande.

2. Universitetet påkallar icke, att tomtområdena för nuvarande centraltvätten,
södra panncentralen, respektive nuvarande köket ställas till universitetets
disposition förrän efter tolv, respektive tjugo år från den dag, då
avtal om södra lasarettsområdet träffas mellan därtill behöriga parter. Området
i övrigt skall överlämnas till universitetet inom sex år efter nämnda
avtals slutande.

4.

Så snart avtal mellan staten och landstinget träffats samt av vederbörande
myndighet godkänt område för ny skolträdgård ställts till seminariets förfogande,
äger landstinget i mån av behov disponera över de delar av seminariets
tomt, vilka angivits å vidfogade karta1). Återstående delar av tomten
ställas till landstingets förfogande efter Kungl. Maj:ts beslut senast 20 år
efter avtalets slutande.

5.

1. Staten inlöser de å södra lasarettsområdet befintliga byggnaderna samt
lämnar ersättning för sammanbindningsgångar över Allhelgona Kyrkogata.

2. Landstinget inlöser å seminarietomten befintliga byggnader.

3. Inlösningsbeloppen bestämmas efter verkställd värdering till 50 procent
av åsatta värden.

4. Värdering verkställes av sakkunniga värderingsmän.

*) Kartan återfinnes bland handlingarna i ärendet.

6

Kungl. Maj ds proposition nr 107.

6.

Avgälden för norra lasarettsområdet skall enligt den senast verkställda
uppskattningen utgå intill slutet av det kalenderår, då södra lasarettsområdet
blivit — utom i vad avser centraltvätten, södra panncentralen och
köket — till universitetet överlämnat.

7.

Lösenbelopp för byggnader å södra lasarettsområdet erlägges i den mån
dessa byggnader överlämnas till universitetet, dock så att intet belopp utbetalas
förrän hela södra lasarettsområdet utom områdena vid köket, södra
panncentralen och centraltvätten ställts till universitetets disposition.

8.

1. Byggnaderna å södra lasarettsområdet överlämnas till universitetet
så snart ersättningsbyggnader iordningställts å område norr om Allhelgona
Kyrkogata.

2. I byggnad som överlämnats till universitetet, respektive landstinget må
för sjukhusverksamheten, respektive seminariets verksamhet avsedd specialinredning
av överlämnaren borttagas, där sådant kan ske utan väsentlig
skada för byggnaden eller där sådant, i annat fall, av mottagaren medgives.
Vid värdering för inlösen skall antecknas, vilken inredning, som må av
överlämnaren borttagas.

9.

Staten förbinder sig att — utöver den under 5 nämnda ersättningen —
bidraga med halva kostnaden för sådana nya sjukhusbyggnader, som efter
samstämmande beslut av riksdag och landsting komma att uppföras å område
norr om Allhelgona Kyrkogata, i den män dessa ersätta byggnader å
södra lasarettsområdet.»

Av handlingarna i ärendet inhämtas vidare följande.

Generalplan för lasarettet. För lasarettets del föreligger en
av arkitekten G. Birch-Lindgren utarbetad och av 1945 års landsting i princip
godkänd generalplan, vilken tillkommit som resultat av en för ändamålet
anordnad arkitekttävling. I generalplanen förutsättes, att hela södra
lasarettsområdet skall överlämnas till universitetet medan i gengäld för sjukhusändamål
skall få disponeras, förutom norra lasarettsområdet, däri inräknat
viss del av zoologiska institutionens nuvarande område, jämväl seminariet
omten samt vissa andra smärre områden.

Från landstingets sida har framhållits, att landstinget vid uppgörandet av
programmet för nämnda arkitekttävling utgått ifrån att man skulle söka att
om möjligt begränsa lasarettets utbyggnad till de ännu obebyggda områdena.
inom norra delen av kvarteret Eskil, d. v. s. inom norra lasarettsområdet,
med bibehållande av den i stadsplanen intagna Tornavägen, eventuellt
med någon förflyttning av densamma mot norr. Enligt tävlingsprogrammet
hade emellertid arkitekterna haft frihet att antingen lösa byggnadsfrågan
inom berörda områden eller att, därest detta icke läte sig göra,
jämväl helt eller delvis räkna med det norr om kvarteret Eskil belägna
område, som disponerades av statens folkskoleseminarium. För det senare
fallet hade föreskrivits, att den tävlande måste lösa uppgiften så, att de mest
aktuella byggnaderna kunde uppföras och göras bekvämt tillgängliga, utan

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

att seminariebyggnaden behövde rivas eller några mera allvarliga störningar
för arbetet inom densamma behövde uppkomma. Sedan tävlingsförslagen
inkommit, hade det emellertid visat sig, att någon tillfredsställande lösning
av lasarettets byggnadsproblem icke kunde uppnås, därest icke seminarietomten
reserverades för lasarettets behov.

Södra lasarettsområdet. I fråga om detta områdes utnyttjande
för sjukhusändamål har från landstingets sida framhållits, att det
med hänsyn till sjukhusets drift och därmed förenade kostnader icke lämpligen
kunde komma ifråga att under längre tid taga de å detta områdes
norra del förlagda byggnaderna — centralkök, röntgenavdelning och förvaltningsbyggnad
— i anspråk för nuvarande ändamål. Dessa synpunkter ha
föranlett landstingets förhandlingsdelegerade, att som villkor för områdets
överlämnande till universitetet kräva, att hela området övertages av universitetet.

Med norra 1 a s a r e 11 sf o m rå d e t skall enligt förslaget införlivas
viss del av zoologiska institutionens område, avgränsat i huvudsaklig överensstämmelse
med av 1938 års sakkunniga framlagt förslag. Lasarettsområdets
gräns i denna del skulle härigenom komma att gå i rät linje från
Helgonavägen norrut i linje med den nuvarande gränsen mellan nya ögonklinikens
område i öster och zoologiska institutionens mark.

Seminarietomten. Med hänsyn till resultatet av förutnämnda
arkitekttävling samt under åberopande av de ekonomiska värden, som för
landstingets vidkommande stode på spel, har landstingets förvaltningsutskott
i skrivelse den 1 juni 1946 uttalat, att landstinget icke kunde avstå
från södra lasarettsområdet, om landstinget icke finge garanti för att erforderlig
markkompensation erhölles norr om kvarteret Eskil. Den enda tomt,
som därvid kunde komma i fråga vore seminarietomten. Därest universitetet
avstode från sitt krav på södra lasarettsområdet, förfölle givetvis också
landstingets krav på att erhålla mark norr om kvarteret Eskil. Förvaltningsutskottet
har därvid vidare framhållit, att landstinget tills vidare endast
behövde taga i anspråk ett mindre, obebyggt område av seminarietomten,
inrymmande viss del av seminariets skolträdgård. Den återstående delen
av seminarietomten skulle reserveras för lasarettets utvidgning.

I ärendet har vidare upplysts, att Lunds stad är villig att ställa tomt till
förfogande för uppförande av ny seminariebyggnad samt anläggande av
skolträdgård.

Ga. tu in arken. En förutsättning för att seminarietomten skall kunna
med fördel användas för sjukhusändamål är att den mellan norra lasarettsområdet
och seminarietomten planerade delen av Tornavägen slopas. I ärendet
har upplysts att hinder icke torde komma att möta för en sådan ändring
av stadsplanen. Tornavägen skulle i så fall komma att framdragas norr om
seminarietomten.

I n 1 ö s e n a v s e m i n a r i e b y gg n a den. Härom har från landstingets
sida anförts följande.

Sedan länge har med hänsyn till lasarettets uppgift såsom undervisningssjukhus
vid beviljande av statsbidrag till lasarettet tillämpats den principen,
att staten bidragit med halva kostnaden för nybyggnader m. m. Då det
jämväl torde ligga i statens intresse, att landstinget i utbyte för den mark,

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

landstinget avstår till universitetet, erhåller erforderliga tomtområden, samt
då seminarieområdet, sedan det införlivats med lasarettsområdet, kommer
att tjäna den medicinska undervisningens och forskningens intressen, synes
det vara ur billighetssynpunkt motiverat, att angivna princip jämväl kommer
att tillämpas i fråga om bestämmandet av lösensumman för byggnaderna
å seminarietomten. I överensstämmelse med berörda princip bör således
landstinget endast erlägga hälften av det lösenbelopp, som efter värdering
bliver bestämt för ifrågavarande byggnader. För den händelse emellertid
förenämnda princip icke lägges till grund för inlösen av seminariebyggnaderna,
förbehåller sig landstinget rätt att taga förevarande fråga
under förnyad prövning.

Avgäldför av landstinget disponerade områden. Enligt
det framlagda förslaget skall någon avgäld icke längre utgå för de områden,
som upplåtas till landstinget. Detta förordades redan av 1938 års
sakkunniga under den uttalade förutsättningen, att landstinget till staten
överläte all sin rätt till hela södra lasarettsområdet samt förbunde sig att
ställa sjukvårdsinrättningarna till universitetets förfogande för undervisning
och forskning. För avgäldsfrihet talade enligt de sakkunniga även, att staten
i varje fall syntes böra kostnadsfritt tillhandahålla tomtmark för de nybyggnader
å norra lasarettsområdet, som utgjorde en förutsättning för södra
lasarettsområdets överlämnande till universitetet.

Remissyttranden.

Bland remissmyndigheterna ha olika uppfattningar i frågan kommit till
uttryck. Flertalet myndigheter ha dock i princip anslutit sig till det framlagda
förslaget även om också vissa, delvis ganska starka erinringar gjorts
främst i fråga om förslagets ekonomiska konsekvenser.

Byggnadsstyrelsen har sålunda förklarat sig i huvudsak icke ha något att
erinra mot det föreliggande förslaget. I fråga om inlösningen av de å södra
lasarettsområdet respektive seminarietomten befintliga byggnaderna har ämbetsverket
dock anfört följande.

I punkt 5 i föreliggande förslag till avtal föreslås att staten skall inlösa
de å södra lasarettsområdet befintliga byggnaderna samt att landstinget inlöser
å seminarietomten befintliga byggnader, varvid inlösningsbeloppen i båda
fallen bestämmas efter verkställd värdering till 50 procent av åsatta värden.

I anledning härav får styrelsen framhålla, att bestämmelsen 50 procent av
åsatta värden torde ha tillkommit med hänsyn till att kostnaderna för sådana
sjukvårdsinrättningar, som stå till förfogande för den medicinska undervisningen
och forskningen, halveras mellan staten och landstinget. Styrelsen får
i detta sammanhang emellertid även framhålla, att den inom styrelsen pågående
generalplanutredningen för universitetet fortskridit så långt, att av
densamma synes framgå, att befintliga byggnader inom södra lasarettsområdet
endast i ringa utsträckning torde kunna utnyttjas för universitetets behov,
vilket förhållande givetvis måste beaktas vid en kommande värdering.

Beträffande seminariet, vars byggnad helt bestritts av statsmedel, föreligger
icke samma utgångspunkt rörande kostnaderna. Byggnadskomplexet är
relativt nytt och synnerligen solitt uppfört, varför lösenbeloppet enligt vad
styrelsen tidigare framhållit bör bestämmas med utgångspunkt från vad det

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

skulle kosta att uppföra en liknande anläggning med avdrag för vad de befintliga
byggnaderna genom förslitning och eljest på grund av sin ålder kunna
anses ha minskat i värde.

Den nya seminarietomten, som Lunds stad enligt handlingarna skulle vara
villig att ställa till förfogande, bör planeras så tidigt, att området hunnit
bli något så när bevuxet, när flyttningen av seminariet kan tänkas bliva
aktuell.

Statskontoret har framfört vissa erinringar i fråga om förslagets ekonomiska
innebörd. Därvid har ämbetsverket anfört följande.

Förslagets ekonomiska innebörd kan icke bedömas utan uppskattning av
det värde byggnaderna på södra lasarettsområdet kunna ha för universitetet.
Uppskattning kräves även av kostnaderna för uppförande av ny byggnad
för folkskoleseminariet och iordningställande av ny seminarietomt.

Det föreslagna avtalet blir mycket kostsamt för det allmänna särskilt därigenom,
att seminarietomten tages i anspråk av landstinget. Farhågorna för
att den härav föranledda kostnadsökningen är onödig kunna icke anses undanröjda
genom den arkitekttävlan som förekommit, då programmet för
tävlingen i detta hänseende icke blivit lämpligt avfattat. Ytterligare utredning
synes därför erforderlig innan förslaget kan godtagas i vad detsamma
avser seminarietomten.

Skulle sistnämnda tomtområde komma att inbegripas i överenskommelsen,
synes ersättningen för därå befintliga byggnader böra uppgå till fulla
värdet. Det må framhållas, att kostnaderna för seminariets flyttning komma
att betydligt överstiga detta värde.

Det kapitaliserade värdet av avgälden för norra lasarettsområdet överstiger
vid en räntefot av 3 procent en halv miljon kronor. Såvitt statskontoret
kan finna, skulle enligt förslaget någon ersättning för upplåten mark framdeles
ej alls utgå. Ämbetsverket ifrågasätter om en eftergift av sådan utsträckning
kan anses tillräckligt motiverad.

Kanslern för rikets universitet har förklarat sig icke hava något att erinra
mot det föreliggande förslaget.

Skolöverstyrelsen har icke velat motsätta sig förevarande förslag under
förutsättning att tillräckliga garantier lämnades för seminariearbetets ostörda
fortgång. Överstyrelsen har anfört bland annat följande.

Redan tidigare hade överstyrelsen framhållit, att det under relativt lång
tid icke syntes böra ifrågakomma att tillgodose nagra krav. från sjukhusets
sida på att få disponera seminariets tomt. Skulle det emellertid anses nödvändigt
att disponera tomten för sjukhusets utvidgning, medförde detta givetvis
ofrånkomliga krav på att fullt vederlag lämnades, så att icke blott en välbeliigen
och lämplig tomt ställdes till förfogande utan även en tillräcklig och
ändamålsenlig byggnad uppfördes och en trädgård med samma odlingsmöjligheter
som den nuvarande anlades. Fn inom överstyrelsen gjord utredning
utvisade nämligen, att ett mycket stort behov av folkskollärare konune att
föreligga under ett par decennier framåt och att den nuvarande seminarieorganisationen
måste utvidgas rätt kraftigt. Någon möjlighet att avvara
seminariet i Lund förefunnes således icke under den tid, som nu kunde överblickas.
Ej heller syntes några förutsättningar föreligga, under vilka överstyrelsen
skulle kunna godtaga en partiell lösning av frågan, varigenom sjuk -

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

huset skulle få disponera södra delen av seminarietomten och seminariet därigenom
skulle förlora större delen av sin trädgård.

Ehuru det förefölle överstyrelsen, som om nu förevarande fråga skulle
kunna lösas fullt tillfredsställande och med avsevärt mindre kostnader för
det allmänna, om seminarietomten icke toges i anspråk för ändamålet, ville
överstyrelsen icke motsätta sig förevarande förslag, därest tillräckliga garantier
lämnades för att seminariearbetet kunde fortgå ostört och utan inskränkningar,
i fullgoda lokaler, med tillräcklig skolträdgård och möjlighet till erforderlig
utvidgning.

Från seminarieledningens sida slutligen ha framförts erinringar mot planen
att taga seminarietomten i anspråk för sjukhusändamål dels under förhandlingarnas
gång av seminariets rektor och inspektor, dels sedermera efter remiss
av skolöverstyrelsen av rektor. Därvid har anförts i huvudsak följande.

Den åvägabragta utredningen om lasarettets tomtfråga kunde ingalunda
betecknas som förutsättningslös, enär redan i programmet för arkitekttävlingen
om en generalplan för lasarettet förutsatts, att seminarietomten skulle
kunna disponeras. Någon utredning om kostnaderna för förslagets förverkägande
hade heller icke framlagts. Det skulle för seminariets fortsatta verksamhet
medföra högst allvarliga svårigheter om ifrågasatta delar av seminanetomten
nu toges i anspråk. Skulle planen, trots de stora olägenheterna,
komma i fråga till utförande, måste i varje fall'' olägenheterna i möjligaste
män minskas genom att en ny seminarieträdgård i god tid anlades. Det vore
vidare nödvändigt, att möjlighet bereddes seminariet att fortsätta, sin verksamhet
under en längre tid framåt, förslagsvis minst 20 år.

Departementschefen.

Som av det föregående framgått ha de markfrågor berörande Lunds universitet
och Malmöhus läns landstings sjukvårdsinrättningar i Lund, som
nu äro i fråga, redan tidigare i viss utsträckning varit föremål för ställningstagande
från statsmakternas sida. I propositionen 1943: 275 uttalade sålunda
dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet, att universitetet borde komma
i besittning av åtminstone delar av södra lasarettsområdet samt att landstinget
fortfarande borde få disponera norra lasarettsområdet, som dock jämte
vissa andra områden borde mot vederlag överföras från kyrkofonden till statens
allmänna fastighetsfond. Däremot ansåg departementschefen, att det
icke vore nödvändigt att för det dåvarande taga ställning till huruvida universitetet
skulle övertaga även norra delen av södra lasarettsområdet liksom att
det ej \ oie lämpligt att redan da reservera seminarietomten för utvidgning
av sjukhusområdet. Departementschefens uttalande lämnades av riksdagen
utan erinran.

Ifrågavarande markspörsmål ha därefter varit föremål för fortsatt utredning,
vilken resulterat i det förslag till lösning av hithörande frågor, för vilket
i det föregående redogjorts. Jag delar den till grund för detta förslag liggande
uppfattningen, att universitetets och landstingets behov av tomtmark
bäst kunna tillgodoses därigenom, att universitetet erhåller hela södra lasa -

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

rettsområdet, medan landstinget för sjukhusändamål får disponera norra
lasarettsområdet och seminarietomten. Detta innebär, att jag i princip ansluter
mig till förslaget i vad avser själva markdispositionen. Däremot har
jag funnit anledning till vissa erinringar i fråga om förslagets ekonomiska
innebörd m. m.

Jag vill till en början ånyo erinra om, att den universitetet tillhöriga delen
av södra lasarettsområdet torde få anses vara på obestämd tid upplåten till
landstinget för sjukhusändamål mot det att sjukhusbyggnaderna, få tagas i
anspråk för klinisk undervisning. 1938 års sakkunniga ha om denna upplåtelse
uttalat, att den knappast torde kunna sägas upp utan att landstinget
i ersättning anvisades annan tomtmark samt erhölle skälig ersättning för
å området befintliga, för sitt ändamål användbara byggnader. Jag erinrar
vidare om att staten sedan länge med hänsyn till sjukvårdsinrättningarnas
betydelse för den medicinska undervisningen och forskningen vid uppförandet
av nybyggnader för lasarettet brukat bidraga med hälften av kostnaderna.
Någon bindande förpliktelse för staten att även i fortsättningen lika med
landstinget dela kostnaderna för nya sjukhusbyggnader föreligger emellertid
för närvarande icke. I den män statsbidrag ansetts böra komma i fråga har
överenskommelse hittills träffats efter prövning i varje särskilt fall.

I fråga om inlösen av byggnaderna å södra lasarettsområdet respektive
seminarietomten har nu föreslagits, att lösenbeloppen skulle bestämmas till
50 procent av de värden, som av sakkunniga värderingsmän åsattes byggnaderna.
Därjämte har föreslagits, att staten utöver nyssnämnda ersättningar
skulle förbinda sig att bidraga med halva kostnaden för sådana nya sjukhusbyggnader,
som efter samstämmande beslut av riksdag och landsting komme
att uppföras å område norr om Allhelgona Kyrkogata, i den mån dessa ersatte
byggnader på södra lasarettsområdet. För egen del har jag icke funnit
anledning till erinran mot att staten förbinder sig att inlösa byggnaderna på
södra lasarettsområdet (inberäknat sammanbindningsgångarna över Allhelgona
Kyrkogata) mot 50 procent av värdet. En dylik halvering får anses
såsom en logisk följd av att staten på sätt och vis är hälftendelägare i sjukhusbyggnaderna.
Jag anser mig även kunna förorda, att staten pa sätt föreslagits
förbinder sig att bidraga med halva kostnaden för nya sjukhusbyggnader
i stället för byggnaderna å södra området.

Beträffande byggnaderna på seminarietomten ligga förhållandena annorlunda
till. Byggnaderna ha helt bekostats av staten, medan landstinget svarat
för viss del av kostnaderna för sjukhusbyggnaderna på södra området
och staten för återstoden. Förslaget att lösenbeloppet även i detta fall
skulle utgöra 50 procent av värdet torde förutsätta, att byggnaderna komma
att utnyttjas för sjuk vårdsändamål, i vilket fall staten skulle svara för
halva byggnadsvärdet. Däremot har hänsyn icke tagits till att ett genomförande
av förslaget i denna del skulle för staten medföra betydande kostnader,
vilka icke skulle bliva täckta även 0711 ersättning för fulla byggnads -

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

värdet skulle utgå vid inlösningen. För egen del vill jag därför, under erinran
jämväl om vad byggnadsstyrelsen och statskontoret härvidlag anfört,
på denna punkt förorda en sådan jämkning av förslaget, att seminariebyggnaderna
skola av landstinget inlösas till fulla värdet vid inlösningstil 1-fället.

Såsom förut nämnts skola lösenbeloppen enligt föreliggande förslag bestämmas
till viss procent av de värden, som av sakkunniga värderingsmän
åsattes byggnaderna. Såvitt handlingarna i ärendet giva vid handen synes
man ha tänkt sig, att antalet värderingsmän skulle vara tre, varav staten
och landstinget skulle vardera utse en och dessa två utse den tredje, samt att
tidpunkten för värderingen och de riktlinjer, som värderingsmännen vid
värderingen borde följa, skulle bestämmas framdeles genom särskild överenskommelse.

Enligt min mening torde värderingen av de olika byggnaderna med hänsyn
till att överlämnandet skall ske successivt böra äga rum efter hand och i
samband med vederbörande byggnads överlämnande. Antalet värderingsmän
torde lämpligen böra utgöra tre och utses på sätt nyss angivits, varvid statens
representant torde böra utses av byggnadsstyrelsen. En förutsättning
för att resultatet av värderingen i enlighet med föreliggande förslag skulle
bli bindande för parterna synes mig böra vara, att överenskommelse träffas
mellan parterna om de riktlinjer, som värderingsmännen böra följa vid värderingen.
Då det emellertid synes mig vanskligt att på ett ur olika synpunkter
tillfredsställande sätt uppdraga dylika riktlinjer, torde värderingsresultatet
i stället böra underställas parterna för prövning och godkännande. Skulle
parterna därvid stanna i olika beslut, torde man väl på förhandlingsvägen
kunna uppnå enighet.

I förslaget har förutsatts, att landstinget i samband med att universitetet
återfår nyttjanderätten, respektive erhåller äganderätten till de olika delarna
av södra lasarettsområdet skulle befrias från nu utgående avgäld för norra
lasarettsområdet. Likaså skulle seminarietomten upplåtas avgäldsfritt. Vad
sålunda föreslagits — vilket vid bedömande av avtalsförslaget i dess helhet
torde få anses såsom en eftergift från statens sida — anser jag mig böra godtaga.

I fråga om upplåtelsen av södra lasarettsområdet har i förslaget angivits,
att detta område i den mån ersättningsbyggnader iordningställdes å norra
området borde successivt ställas till universitetets förfogande. Samtidigt har
i fråga om huvuddelen av området förutsatts, att detta skulle överlämnas
till universitetet inom sex år från den dag då avtal om södra lasarettsområdet
träffades. Därjämte ha vissa andra tidsfrister angivits. Med hänsyn till läget
på byggnadsmarknaden är det emellertid vanskligt att nu fastslå några dylika
tidsfrister. I varje fall torde den angivna sexårsfristen vara för snävt
tilltagen.

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

Jag förutsätter, att Lunds stad, som i ärendet antytts, kommer att ställa
tomt till förfogande för uppförande av ny seminariebyggnad samt anläggande
så snart det erfordras av ny skolträdgård. Vidare erinrar jag om att vid fastställandet
av ny stadsplan, upptagande ändrad sträckning av bland annat
Tornavägen, viss gatumark, som av kronan överlåtits till staden, kommer att
återgå i kronans ägo. Denna gatumark torde böra uppföras under statens
allmänna fastighetsfond, Lunds universitets delfond. Den del av samma gatumark,
som ligger mellan norra lasarettsområdet och nuvarande seminarietomten,
bör upplåtas åt landstinget på samma villkor som norra lasarettsområdet.

Jag har icke i vidare mån än av det sagda framgår funnit anledning till
erinran mot det föreliggande förslaget. Detta torde därför med de ändringar,
som jag förordat, kunna läggas till grund för en överenskommelse i frågan
mellan staten och landstinget. Under åberopande härav hemställer jag, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Maj:t att med Malmöhus läns
landsting träffa överenskommelse om dispositionen av viss
tomtmark i Lunds stad m.m. i huvudsaklig överensstämmelse
med vad jag i det föregående förordat.

Med bifall till denna, av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga
vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Åke Bruhn-MÖUer.