Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

1

Nr 100.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till
riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap för budgetåret
1948/49, m. 772.; given Stockholms slott den 6
februari 1948.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag ur statsrådsprotokollet
över folkhushållningsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

G. E. Slräng.

Sammanfattning.

1. Enligt den för riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap gällande
provisoriska instruktionen är nämnden under Kungl. Maj :t centralorgan
för den ekonomiska försvarsberedskapen. Nämnden har i denna sin egenskap
att leda, övervaka och samordna landets försvarsförberedelser på det
ekonomiska området. För att riksnämnden skall kunna fullgöra dessa betydelsefulla
uppgifter, torde dess organisation nu böra utbyggas och dess
uppgifter och befogenheter mera definitivt angivas.

2. I syfte att undvika dubbelarbete och samtidigt främja en önskvärd
rörlighet i beredskapsarbetet på det ekonomiska området torde hithörande
arbetsuppgifter i möjligaste mån böra under riksnämndens ledning handhavas
av de myndigheter, som syssla med motsvarande fredsproblem. Härvid
torde vissa myndigheter, exempelvis arbetsmarknadsstyrelsen, kommunikation
sverken, den föreslagna sjukvårdsberedskapsnämnden samt den
blivande jordbruksnämnden (och i avvaktan på dennas inrättande livsmedelskommissionen)
böra under riksnämndens allmänna tillsyn ansvara
1—Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 100.

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

för beredskapsarbetet inom vissa delområden. Andra myndigheter torde
böra lämna riksnämnden biträde vid utformningen av beredskapen inom
deras områden. På de delområden, där lämpliga beredskapsorgan ej finnas,
torde riksnämnden själv böra taga hand om detaljplaneringen av försvarsberedskapen.
Det föreslås, att riksnämnden från och med den 1 juli
1948 skall övertaga de beredskapsuppgifter, som åvila krisorganen, dock
med undantag för livsmedelskommissionen, samt att reservförrådsnämnden
från samma dag skall uppgå i riksnämnden.

3. Riksnämnden föreslås organiserad på tre avdelningar, nämligen en
allmän avdelning, en särskild planeringsavdelning och en affärsavdelning.

4. Finansieringen av nämndens inköps- och lagringsverksamhet föreslås
ordnad på så sätt, att en särskild kapitalfond, benämnd statens reservförrådsfond,
inrättas per den 30 juni 1948. Till denna fond överföras reservförrådsnämndens
tillgångar. Det förutsättes, att reservförrådsnämndens
kredit i riksgäldskontoret kvarstår men att densamma icke får tagas
i anspråk annat än efter beslut av Kungl. Maj :t.

5. Det föreslås, att riksdagen måtte medgiva, att vissa i statens reservförrådsnämnds
verksamhet uppkomna förluster få täckas genom ianspråktagande
av erforderligt belopp av nämndens överskott.

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

3

Utdrag av protokollet över folkhushållningsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 6 februari 19t8.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt,
Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen
för folkhushållningsdepartementet, statsrådet Sträng.

I årets statsverksproposition (tolfte huvudtiteln, punkterna 3—5) har
Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i
ärendet, till Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap: Avlöningar,
Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap: Omkostnader samt Omkostnader
för statlig lagerhållning för budgetåret 1948/49 beräkna förslagsanslag
av respektive 638 600 kronor, 150 000 kronor och 1 000 000 kronor.
Jag torde nu ånyo få till behandling upptaga ifrågavarande spörsmål. I
samband härmed torde jag även få anmäla frågan om täckandet av vissa
på statens reservförrådsnämnds verksamhet uppkomna förluster.

Inledning.

I samband med avlåtande av proposition (nr 339) till riksdagen hösten
1946 angående den ekonomiska försvarsberedskapens framtida organisation
m. m. uttalade min företrädare i ämbetet, att ett centralorgan för den
ekonomiska försvarsberedskapen snarast borde inrättas, men att organets
uppgifter och befogenheter tills vidare i vissa hänseenden icke borde fastställas
utan dessa frågor göras till föremål för närmare utredning inom
organet. Det föreslagna centralorganets uppgifter skulle sålunda till en början
till väsentlig del bliva av utredande karaktär. Emellertid borde detsamma
så organiseras, att det omedelbart kunde vara berett att börja sin
egentliga planläggande verksamhet och övertaga direkta förvaltningsuppgifter.
I och med att krisorganen kunde avveckla sin verksamhet, borde
centralorganet för den ekonomiska försvarsberedskapen kunna övertaga
dem åvilande uppgifter av beredskapskaraktär. Det borde även vara möjligt
att redan på ett tidigare stadium, innan ett krisorgan definitivt avvecklats,
till centralorganet överföra vissa beredskapsuppgifter. Särskilt syntes
detta vara tänkbart på bränsleförsörjningens område.

Efter en granskning av olika ifrågasatta alternativ beträffande central -

4

Kungl. Maj:t$ proposition nr 100.

organets organisation stannade föredragande departementschefen vid att
förorda inrättandet av en ny statlig myndighet, benämnd riksnämnden för
ekonomisk försvarsberedskap och bestående av en generaldirektör och chef
jämte fyra ledamöter, vilka alla skulle utses av Kungl. Maj :t. Med hänsyn
till att omfattningen av nämndens verksamhetsområde till att börja med
komme att bliva något obestämt, borde riksnämndens kansli icke redan
från början definitivt utformas utan tills vidare få en mera provisorisk
karaktär.

Riksdagen fann för sin del (skrivelse nr 511) övervägande skäl tala för
att riksnämnden i den av departementschefen föreslagna beskurna organisationsformen
borde komma till stånd. Emellertid ansåg riksdagen, att,
sedan riksnämnden inkommit till Kungl. Maj :t med förslag rörande dess
uppgifter, befogenheter och framtida organisation, detta spörsmål borde
underställas riksdagens prövning. Riksdagen utgick därvid från att utredningen
skulle kunna så bedrivas, att ärendet kunde framläggas för 1948
års riksdag.

Riksdagen, som icke funnit anledning till erinran mot vad departementschefen
i övrigt i olika hänseenden anfört och föreslagit, fastställde följande
personalförteckning för riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap att
tillämpas från och med den 1 januari 1947.

Personalförteckning.

Tjänstemän å ordinarie stat.

1 generaldirektör .................. C 15 (nu

1 byråchef ........................ C6 (»

1 kontorsbiträde .................. A4 (»

Tjänstemän å övergångsstat.

1 kanslichef ...................... B2 (»

1 förste byråsekreterare ............ A 26 ( »

1 aktuarie ........................ A21 (»

Genom beslut den 30 december 1946 förordnade Kungl.
nämnden för ekonomisk försvarsberedskap skulle inrättas från och med
den 1 januari 1947, och utfärdade provisorisk instruktion för nämnden
(S. F. S. 1946: 897). Enligt denna är nämnden under Kungl. Maj:t centralorgan
för landets ekonomiska försvarsberedskap och har i denna sin egenskap
att leda, övervaka och samordna landets försvarsförberedelser på det
ekonomiska området. Det åligger i enlighet härmed nämnden att verka för
och, i den mån detta icke ankommer på annan myndighet, inom ramen för
tillgängliga medel ombesörja, att erforderliga förberedelser bliva vidtagna,
så att under krig, krigsfara eller andra av krig föranledda utomordentliga
förhållanden försvarets behov av förnödenheter må kunna tillgodoses, folk -

Cp 22)
Cr 10)
Ca 8 )

Co 14)

Ca 29)

Ca 24)

Maj :t, att riks -

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

försörjningen tryggas och näringslivets fortgång i möjligaste män säkerställas,
allt med beaktande av att landets tillgångar på ändamålsenligaste
sätt utnyttjas för ernående av effektivitet och varaktighet i behovstäckningen.
Det ankommer vidare på nämnden att allteftersom krisorganens
verksamhet avvecklas, såvida ej Kungl. Maj:t annorlunda förordnar, övertaga
dem åliggande uppgifter av beredskapskaraktär.

I samband med beslutet om riksnämndens inrättande uppdrog Kungl.
Maj :t åt nämnden att — efter överläggningar med ifrågakommande myndigheter
rörande den närmare gränsdragningen mellan dessa myndigheter
och riksnämnden i fråga om detaljplanläggning på olika områden av den
ekonomiska försvarsberedskapen samt i samband därmed om riksnämndens
befogenheter gentemot andra myndigheter och gränsdragningen mellan
den militära och den ekonomiska försvarsberedskapen — överväga och
till Kungl. Maj :t inkomma med förslag angående riksnämndens framtida
organisation ävensom förslag till slutgiltig instruktion för nämnden.

I enlighet med detta Kungl. Maj:ts uppdrag har riksnämnden med skrivelse
den 20 oktober 1947 överlämnat utlåtande angående ordnandet av den
ekonomiska försvarsberedskapen jämte vissa därtill hörande bilagor, däribland
förslag till instruktion för riksnämnden.

Över utlåtandet hava yttranden avgivits av försvarsstaben, armé-, marinoch
flygförvaltningarna, försvarets sjukvårdsförvaltning, krigsmaterielverket,
arméns fortifikationsförvaltning, fartygsuttagningskommissionen, medicinalstyrelsen
efter hörande av medicinalstyrelsens materielnämnd, civilförsvarsstyrelsen,
statens arbetsmarknadskommission, generalpoststyrelsen,
telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen,
luftfartsstyrelsen, statens biltrafiknämnd, statskontoret,
riksräkenskapsverket, konjunkturinstitutet, allmänna lönenämnden, statens
organisationsnämnd, veterinärstyrelsen, kommerskollegium, försäkringsinspektionen,
statens krigsförsäkringsnämnd, statens reservförrådsnämnd,
statens industrikommission, statens livsmedelskommission, statens
bränslekommission, statens handelskommission, statens trafikkommission,
statens priskontrollnämnd, riksbanksfullmäktige, 1945 års försvarskommitté,
1946 års militära förvaltningsutredning, överståthållarämbetet samt
länsstyrelserna i Stockholms, Kronobergs, Malmöhus, Göteborgs och Bohus,
Kopparbergs, Gävleborgs och Norrbottens län.

Nuvarande organisation på den ekonomiska försvarsberedskapens

område.

Riksnämnden har i sitt utlåtande inledningsvis redogjort för tidigare vidtagna
åtgärder och den hittillsvarande organisationen på den ekonomiska
försvarsberedskapens område. Vad angår den tidigare utformningen av den
centrala organisationen på detta område må här hänvisas till vad i propo -

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

sition 339 till 1946 års riksdag, sid. 2—6, anförts beträffande rikskommissionen
för ekonomisk försvarsberedskap. I nämnda proposition har även
redogjorts för den överföring av rikskommissionens uppgifter till andra
organ, i första hand de särskilda krisorganen, som ägde rum efter krigsutbrottet
år 1939. Beträffande de övriga organ, som ha att handlägga frågor,
som falla inom ramen för eller gränsa intill området för den ekonomiska
försvarsberedskapen må i anslutning till riksnämndens redogörelse
anföras följande.

För att, bland annat, omhänderhava planeringen av krigsmaterielindustrien
inrättades år 1943 krigsmaterielverket. Enligt instruktionen för verket
(S. F. S. 1944: 339) har detta att i enlighet med instruktionen eller eljest
meddelade föreskrifter förbereda och genomföra de åtgärder, som erfordras
för att försvarets behov av för dess krigsberedskap erforderlig materiel och
övriga förnödenheter på bästa sätt tillgodoses i enlighet med fastställda planer
eller vederbörande myndighets anvisningar. Vid framläggandet av propositionen
angående inrättandet av detta verk anförde föredragande departementschefen
(prop. nr 180/43 s. 120), att förslaget grundade sig på
förutsättningen, att ett organ alltjämt i en eller annan form komme att finnas
för central samordning och handläggning av landets försörjningsfrågor
i deras helhet. I samband med den framtida avvecklingen av krisadministrationen
måste ett avgörande träffas om de former, i vilka en dylik allmän
planering skulle bedrivas. Den framtida lösningen av den generella planeringsfrågan
kunde föranleda vissa jämkningar i krigsmaterielverkets organisation
och befogenheter. Jämlikt bemyndigande av 1944 års riksdag (prop.
nr 271, rskr nr 473) har Kungl. Maj:t inom samtliga län utom Gotlands tillsatt
ombud för krigsmaterielverket, krigsindustriombud. Enligt instruktion
den 14 december 1945 åligger det ombuden bl. a. att biträda krigsmaterielverket
med sakkunskap i frågor rörande den inom ombudets distrikt belägna
industriens ianspråktagande för försvarets räkning. Ombuden skola
vidare i viss utsträckning tillhandagå lokala militära myndigheter och länsstyrelsen
med sakkunskap i industriella frågor.

På förslag av Kungl. Maj:t (prop. nr 318 och 323) beslöt 1937 års riksdag,
att inköp och lagring av vissa importvaror, såsom råvaror för industriens
behov, fasta och flytande bränslen, smörjoljor, läkemedel m. fl,
varor, skulle äga rum för statens räkning samt att de med upphandlingen
och lagringen sammanhängande uppgifterna skulle handhavas av ett särskilt
centralorgan. Den 25 juni 1937 tillsatte Kungl. Maj:t statens reservför
rådsnämnd. Enligt instruktionen för nämnden (S. F. S. 1937: 754) utgör
nämnden organ för handläggning av frågor rörande inköp och lagerhållning
för statens räkning av importvaror, vilkas befintlighet inom landet i
händelse av avspärrning i varutillförseln är av vikt för upprätthållande av
landets näringsliv och folkförsörjning samt för den ekonomiska försvarsberedskapen
i övrigt. Genom beslut av 1937, 1938, 1939 och 1940 års lag -

7

Kungl. Maj.ts propostion nr tOU.

tima riksdagar ställdes sammanlagt 420 milj. kronor till förfogande för
upphandling av utländska varor. Vidare medgav 1939 års urtima riksdag
på förslag av Kungl. Maj:t (prop. 36) att vid försäljning av varor ur statens
reservförråd inflytande inkomster finge användas för återköp av varor
för lagring. Under kriget har nämnden därjämte i stor utsträckning erhållit
Kungl. Maj :ts uppdrag att inköpa inom landet tillverkade varor. Härför
ha särskilda medel anvisats. Intill krigsutbrottet den 1 september 1939
hade reservförrådsnämnden inköpt utländska varor för i runt tal 215 milj.
kronor, varav varor för ca 160 milj. kronor hade inkommit till landet, och
till den 1 april 1940 för omkring 285 milj. kronor, av vilka till landet hade
inkommit varor till ett inköpsvärde av ca 220 milj. kronor. Intill den 1 juli
1947 ha varor inköpts till ett sammanlagt inköpsvärde av ca 1 240 milj.
kronor, varav utländska varor för ca 985 milj. kronor och inhemska varor
för 235 milj. kronor. Under och efter kriget ha varorna till största delen
försålts, och den 1 juli 1947 funnos i lager varor till ett medelanskaffningsvärde
av allenast ca 125 milj. kronor. Ekonomiska försvarsberedskapsutredningen
föreslog, att reservförrådsnämndens verksamhet skulle övertagas av
riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap, och Kungl. Maj :t anslöt sig
till detta förslag. Dock skulle reservförrådsnämndens verksamhet överföras
till riksnämnden först sedan närmare riktlinjer uppdragits för riksnämndens
verksamhet i olika hänseenden. Riksdagen framställde icke någon erinran
häremot.

Arbetsmarknadskommissionens befattning med uppskovsväsendet och
därmed sammanhängande frågor ävensom den av kommissionen bedrivna
allmänt planläggande verksamheten rörande arbetskraftsdispositionen under
krigsförhållanden har jämlikt 1947 års riksdags beslut övertagits av
statens arbetsmarknadsstyrelse. Vad särskilt angår de uppgifter för styrelsen,
som avse dispositionen av arbetskraften under krig och jämställda förhållanden,
uttalade riksdagen en bestämd förväntan, att omfattningen av
dessa uppgifter bleve föremål för särskilt övervägande i samband med att
Kungl. Maj :t utfärdade instruktion för ämbetsverket, enär dylika uppgifter
under fredsförhållanden borde så långt möjligt begränsas och förenklas
i syfte att spara arbetskraft. Frågan om det militära uppskovsväsendets
handhavande in. m. syntes vidare böra tagas under förnyat övervägande i
anslutning till att arbetsuppgifterna för riksnämnden i detalj bestämdes.
I anslutning härtill fann riksdagen det tveksamt, huruvida ifrågavarande
arbetsuppgifter motiverade inrättandet, på sätt föreslagits i Kungl. Maj:ts
proposition, av en försvarsbyrå inom styrelsen. Med hänsyn till bl. a. att
sagda byrås arbetsuppgifter konime att bliva föremål för nytt övervägande
i samband med att uppgifterna för riksnämnden slutgiltigt bestämdes, ville
dock riksdagen icke motsätta sig att en särskild försvarsbyrå inginge i styrelsens
organisation men förutsatte, att riksdagen sedermera bleve satt i
tillfälle att taga frågan om byråns bestånd under nytt övervägande.

8

Kungl. Maj:ts propostion nr 100.

Utredningen rörande ett centralt arbetsmarknadsorgan hade föreslagit,
att arbetsmarknadsstyrelsen skulle träda i den nuvarande riksblockmyndighetens
ställe såsom centralorgan för arbetsblockorganisationen. I sitt yttrande
över utredningens förslag i denna del föreslog emellertid riksnämnden,
att frågan om arbetsblockorganisationens fortsatta utformning och
uppgifter skulle bli föremål för utredning, innan frågan om centralmyndigheten
för densamma löstes. Riksnämnden förklarade sig tillika hava för
avsikt att gemensamt med livsmedels- och arbetsmarknadskommissionerna
upptaga dessa frågor till överläggning. I propositionen föreslogs, att riksblockmyndigheten
finge bestå i avbidan på resultatet av den av riksnämnden
omnämnda utredningen. Någon erinran häremot framfördes ej av riksdagen.
Arbetsmarknads- och livsmedelskommissionerna samt riksnämnden
hava numera utsett var sin representant för att verkställa ifrågavarande utredning.

Enligt beslut av 1947 års riksdag skall en statens jordbruksnämnd inrättas
för att under Kungl. Maj:t handhava ledningen av den prisreglerande
verksamheten på jordbrukets område. Denna skall vidare handhava vissa
beredskapsfrågor beträffande livsmedelsförsörjningen. Den närmare gränsdragningen
mellan jordbruksnämndens och riksnämndens arbetsuppgifter
är avsedd att fastställas av Kungl. Maj :t. Organisationen av jordbruksnämnden
skall närmare övervägas och föreläggas riksdagen, innan det
nya organet träder i verksamhet.

I sitt den 10 januari 1947 avgivna betänkande (S. O. U. 1947:10) har
1945 års civilförsvar sutredning berört frågan om det inbördes förhållandet
mellan civilförsvaret och den ekonomiska försvarsberedskapen. Civilförsvarsutredningen
har därvid, under hänvisning till sitt yttrande över ekonomiska
försvarsberedskapsutredningens betänkande, såsom sin åsikt anfört,
att en markerad väsensskillnad syntes komma att bestå mellan de båda
formerna av försvarsberedskap, även om vissa gränsområden funnes. Utredningen
har sålunda ansett sig böra vidhålla sin tidigare intagna ståndpunkt,
att civilförsvaret och den ekonomiska försvarsberedskapen borde representeras
av skilda centralmyndigheter. Ett nära samarbete i alla frågor av gemensamt
intresse måste emellertid självfallet äga rum. I utlåtandet över
utredningens betänkande anslöt sig riksnämnden till denna ståndpunkt och
anförde, att förhållandet mellan civilförsvarsstyrelsen och riksnämnden i
fråga om försvarsförberedelserna på det ekonomiska området borde närmare
regleras genom överenskommelse mellan styrelsen och riksnämnden,
på samma sätt som förutsattes komma att ske beträffande flera andra myndigheter.
Jämväl chefen för inrikesdepartementet har vid behandlingen
av denna fråga i samband med remiss till lagrådet av lagen om fortsatt
giltighet av civilförsvarslagen den 15 juli 1944 (nr 536) intagit samma
ståndpunkt.

Det militära försvarets organisation är f. n. föremål för överarbetning i
flera hänseenden. Sålunda har bl. a. 1945 års försvarskommitté avgivit be -

9

Kungi. Maj:ts proposition nr 100.

tänkande rörande försvarets organisation efter budgetåret 1947/48 (S. O. U.
1947: 72 och 73). En omorganisation av fortifikations- och byggnadsförvaltningen
inom försvaret har beslutats av 1947 års riksdag. Försvarets
centrala förvaltningsmyndigheters organisation i övrigt är föremål för
översyn av 1946 års militära förvaltningsutredning. Frågan om ledningen
av hälso- och sjukvården inom försvarsväsendet in. m. har utretts av 1944
års militärsjukvårdskommitté (S. O. U. 1944:66 och 1947:5).

Den 9 oktober 1945 framlade medicinalstyrelsens materielnämnd förslag
om civil beredskapsorganisation på sjukvårdens område under fredstid.
Förslaget innebar bl. a. att samtliga uppgifter, som avse upprätthållande
av lokal- och materielberedskapen, skulle anförtros åt en av Kungl. Maj :t
utsedd nämnd, sammansatt av representanter för medicinalstyrelsen, svenska
landstingsförbundet och andra intressenter. Medicinalstyrelsen skulle
emellertid alltjämt under Kungl. Maj :t bära högsta ansvaret för den civila
sjukvården vid krig eller krigsfara samt handlägga frågor rörande den
personella beredskapen i samråd med vederbörande militära centralmyndighet.

Den ekonomiska försvarsberedskapen.

Riksnämndens framställning.

I fortsättningen av sitt utlåtande tar riksnämnden upp frågan om den
ekonomiska försvarsberedskapens innebörd samt området för densamma.
Som bakgrund härtill har riksnämnden lämnat en kortfattad översikt över
de olika grenarna av försvarsberedskapen.

a) Olika grenar av försvarsberedskapen. Nämnden sammanfattar under
benämningen försvarsberedskap de åtgärder på skilda områden, varigenom
åsyftas att göra landet bättre rustat mot de påfrestningar, som kunna väntas
uppkomma, därest landet skulle råka i krig eller om de normala förbindelsevägarna
på grund av internationella förvecklingar skulle bli mer
eller mindre fullständigt avskurna. Icke minst med hänsyn till den snabbhet
i krigföringen, som utmärker det moderna kriget, och överraskningsmomentets
stora betydelse i detsamma är det, framhåller riksnämnden,
angeläget att försvaret så snart som möjligt efter ett krigsutbrott bringas
upp till full effektivitet. Särskilt gäller detta beträffande ett litet land som
Sverige. Ett effektivt försvar kräver därför en kraftanspänning av nationen
med utnyttjande av alla dess resurser. För att eu sådan skall kunna
åstadkommas utan tidsutdräkt krävas förberedelser på en mångfald av
samhällslivets verksamhetsområden. Dessa försvarsförberedelser måste
samordnas och bringas i samklang med varandra.

Riksnämnden sammanför de verksamhetsområden, på vilka försvarsförberedelser
erfordras, i fyra huvudgrupper: 1) det militära försvaret, uppburet
av den militära försvarsorganisationen med överbefälhavaren som

10

Kungl. Maj.ts proposition nr t OO.

högsta myndighet under Kungl. Maj:t; 2) ett civilförsvar till skydd för civilbefolkning
och egendom, för vilket den centrala ledningen under Kungl.
Maj:t utövas av civilförsvarsstyrelsen; 3) den ekonomiska verksamheten
samt 4) den administrativa verksamheten.

Efter att ha erinrat om att civilförsvaret enligt gällande lag i ämnet har
till uppgift att i de hänseenden Konungen bestämmer utöva sådan verksamhet
för rikets försvar, som icke åvilar krigsmakten, så ock annan i samband
därmed stående verksamhet, anför riksnämnden härom.

Civilförsvarets uppgifter bestämmas närmare i civilförsvarskungörelsen,
enligt vilken det tillkommer civilförsvaret bland annat att planlägga och i
enlighet med meddelade föreskrifter verkställa erforderliga åtgärder för
civilbefolkningens samt anläggningars, byggnaders och annan egendoms
skyddande mot fientliga anfall, särskilt flyganfall, ävensom mot spioneri
och sabotage, samt att planlägga och genomföra undanförsel och förstöring
i den mån sådan verksamhet icke enligt vad därom är eller kan varda bestämt
åvilar annan myndighet än civillörsvarsmyndighet. Vidare har det
tillagts civilförsvaret att i övrigt handhava sådan på det allmänna ankommande
civil verksamhet för rikets försvar, som icke enligt vad därom är
eller kan varda föreskrivet åvilar annan myndighet än civilförsvarsmyndighet.

Enligt ordalagen skulle sistnämnda föreskrift innebära, att civilförsvaret
skulle handlägga i stort sett alla försvarsberedskapsfrågor, som icke tillhöra
krigsmaktens beredskap eller — på grund av stadgandet i 1 § av riksnämndens
instruktion —— den ekonomiska beredskapen. De beredskapsuppgifter,
som med denna tolkning skulle åvila civilförsvaret, bliva mycket mångskiftande
och omfattande samt, såsom av det följande torde framgå, omspänna
praktiskt taget hela det civila samhällslivet i övrigt. Detta torde dock knappast
ha varit avsikten med stadgandet, och det har ej heller av civilförsvarsstyrelsen,
enligt vad riksnämnden inhämtat, uppfattats så. Civilförsvarets
verksamhetsområde skulle sålunda enligt civilförsvarsstyrelsen vara begränsat
till vad som hör samman med civilförsvaret i egentlig mening, nämligen
i huvudsak att söka skydda befolkning och egendom från skada på grund
av krigshandlingar. Civilförsvarsstyrelsens uppgift i avseende å försvarsberedskapen
är därför närmast att förbereda den verksamhet, som civilförsvaret
i denna inskränkta mening har att utöva i krig. Enligt 88 § i civilförsvarskungörelsen
skola dock beträffande civilförsvaret vid försvarsväsendets
etablissement och byggnader samt anläggningar m. in. tillhörande vissa
under kommunikationsdepartementet lydande myndigheter gälla de föreskrifter,
som Kungl. Maj :t i särskild ordning meddelar. I fråga om anläggningar
av väsentlig betydelse för kraftförsörjningen i riket finnas särskilda
bestämmelser i lagen den 12 juni 1942 om särskilda skyddsåtgärder för
vissa kraftanläggningar.

Nämnden har härefter understrukit, att i det moderna kriget det militära
och civila försvaret måste underbyggas av samhällsverksamheten i övrigt.
Särskilt betydelsefulla äro i detta sammanhang, framhåller riksnämnden,
de verksamhetsgrenar, som taga sikte på att tillgodose de många materiella
behov, som uppkomma under krig och vilkas tillgodoseende ofta utgöra
en nödvändig förutsättning för ett framgångsrikt försvar. Denna verk -

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

samhet bör planeras i tid och erforderliga åtgärder vidtagas för att omedelbart
efter ett krigsutbrott möjliggöra ett så effektivt försvar som möjligt.
En tillfredsställande försvarsberedskap på det ekonomiska området utgör
därför ett nödvändigt led i landets allmänna försvarsberedskap.

Vid sidan av denna ekonomiska verksamhet skola emellertid även andra
samhälleliga funktioner uppehållas under krig. Härom anför riksnämnden.

Visserligen kan förväntas, att den normala samhällsverksamheten i betydande
utsträckning kommer att ligga nere under krig, men uppenbart är
att den statliga och kommunala administrationen måste i begränsad omfattning
fungera även i ett dylikt läge. Vissa verksamhetsgrenar böra utökas,
såsom t. ex. hälso- och sjukvården, och andra fortgå i inskränkt omfattning
och med delvis ändrad inriktning, såsom socialvården och rättsvården.
Även nya verksamhetsområden tillkomma, såsom t. ex. säkerhetstjänsten.
Även på dessa verksamhetsområden påkallas därför en viss beredskap.
På grund av deras mångskiftande karaktär är det givetvis svårt att
finna någon lämplig benämning som täcker hela detta beredskapsområde.

I det följande användes emellertid härför benämningen administrativ beredskap.
Något särskilt organ, som har att svara för beredskapen på hela
denna områdesgrupp, finnes icke. Detta får därför anses åvila Kungl. Maj :t.

Efter att på detta sätt ha i stora drag grupperat de till försvarsberedskapen
hörande arbetsuppgifterna inom de fyra huvudområden, som berörts i
det föregående, framhåller riksnämnden, att en klar skiljelinje mellan
dessa icke finnes. Emellertid är det enligt nämndens mening av stor vikt,
att på ett eller annat sätt en gräns dragés mellan myndigheternas arbetsområden,
så att ansvarsfördelningen blir klar, liksom det å andra sidan vid
planläggningen av försvarsförberedelserna är önskvärt, att nära kontakt
hålles mellan de för olika grenar av försvarsberedskapen ansvariga myndigheterna.
Nämnden anför härom.

Det är emellertid av stor vikt, att en gräns på ett eller annat sätt dragés
mellan myndigheternas arbetsområden i beredskapsfrågor så att ansvarsfördelningen
blir klar. Vid fastställandet av dessa gränser är det ej möjligt
att följa den gjorda schematiska uppdelningen. Det synes sålunda exempelvis
ofrånkomligt att den militära organisationen sysslar även med frågor
rörande civilförsvaret och den ekonomiska verksamheten. Att de militära
myndigheterna böra medverka vid utformandet av försvarsberedskapen på
det ekonomiska området är därför helt naturligt.

För att ernå enhetlighet vid planläggningen av försvarsförberedelserna
är det önskvärt att en nära kontakt uppehälles mellan överbefälhavaren
jämte försvarsstabschefen samt civilförsvarsstyrelsen och riksnämnden.
Det synes ock lämpligt att det allmänna försvarsberedskapsläget blir föremål
för regelbundna gemensamma överläggningar mellan nyssberörda myndigheter.
Särskilt för riksnämndens del framstår därvid som eu angelägen
uppgift att verka för att kostnaderna för försvarsförberedelserna hållas så
låga som möjligt utan eftersättande av försvarets effektivitet. Vid dessa
överläggningar böra även spörsmål rörande beredskapen inom det administrativa
området kunna i mån av behov diskuteras samt eventuella framställningar
till Kungl. Maj:t i dylika frågor övervägas. Kungl. Maj:t bör
självfallet hållas noga underrättad om läget på beredskapsområdet.

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

b) Allmänna synpunkter på den ekonomiska försvarsberedskapen. Efter
att sålunda ha satt in den ekonomiska försvarsberedskapen i dess samband
med försvarsberedskapen i allmänhet har riksnämnden i sitt utlåtande gått
närmare in på frågorna rörande utformningen av och området för den ekonomiska
försvarsberedskapen.

Vid behandlingen av hithörande spörsmål utgår nämnden från den
skärpning i det ekonomiska läget, som oundvikligen uppkommer vid krig
eller krigsfara. Till den ekonomiska verksamhetens normala uppgift att
tillgodose befolkningens behov av varor och tjänster av olika slag kommer
i en dylik situation som en primär uppgift att underbygga det militära och
civila försvaret. Detta innebär, att en rad nya behov tillkomma, vilka måste
täckas, samtidigt som de ekonomiska resurserna minskas, bland annat
genom att den krigstjänstdugliga personalen dragés bort från produktivt
arbete samt genom krigshandlingar. Härav följer att en omfattande omställning
av landets näringsliv blir nödvändig. En dylik måste äga rum
även i det fall, då landet utan att indragas i krig utsättes för fara därför
och då handelsförbindelserna med utlandet bli helt eller till väsentlig del
avbrutna. För att en dylik omställning skall kunna ske på sådant sätt, att
landets tillgångar utnyttjas för ernående av största möjliga effektivitet i
behovstäckningen, erfordras omfattande förberedelser på näringslivets
skilda områden.

Dessa förberedelser böra, framhåller nämnden, innefatta dels en planering
av den ekonomiska verksamheten i landet under krig eller avspärrning
med åtföljande krigsfara, dels vissa verkställighetsåtgärder redan
innan den situation inträtt, som planeringen avser. I planeringen torde som
väsentliga moment böra ingå utarbetandet av förslag till riktlinjer för hur
den ekonomiska verksamheten skall bedrivas under ifrågavarande förhållanden,
däribland även förslag till erforderliga regleringsanordningar för
viktigare behovsområden samt till de organ, som behövas för dessa anordningars
genomförande. Verkställighetsåtgärderna åter torde i stor utsträckning
böra bestå i uppläggandet av reservlager av importerade varor.

Beträffande planeringsarbetets allmänna uppläggning har riksnämnden
bland annat anfört.

Då förslaget till ifrågavarande riktlinjer liksom planeringen i övrigt helt
bygger på antaganden om förhållandena i det läge, som planeringen avser,
samt man redan från början bör räkna med att dessa antaganden endast
i begränsad omfattning komma att motsvara verkligheten, är det uppenbart,
att planeringsverksamheten ej bör göras alltför detaljerad. Betydelsen
av densamma torde väsentligen ligga däri, att den utgör grundval för bedömning
av erforderliga verkställighetsåtgärder i fredstid och för vad som
bör göras omedelbart vid eller under närmaste tiden efter inträdet av krig
eller avspärrning samt av den behövliga utbyggnaden av den statliga förvaltningsapparaten
i nyss omförmält läge.

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

Riksnämnden har vidare understrukit det nära sambandet mellan å ena
sidan beredskapsarbetet på det ekonomiska området och å andra sidan landets
allmänna försvarsberedskap. Enligt nämndens mening bör man vid
planeringsarbetet på den ekonomiska försvarsberedskapens område, såvida
ej Kungl. Maj:t annorlunda förordnar, utgå från den vid varje tillfälle gällande
och av statsmakterna antagna krigsorganisationen för det militära
och civila försvaret. De försvarsförberedelser på det ekonomiska området,
som i anslutning härtill anses påkallade, böra vidare enligt nämndens mening
med hänsyn till deras nödvändighet för försvarsorganisationens effektivitet
åtminstone i huvudsak vidtagas oavsett det aktuella politiska läget.

För den närmare utformningen av ifrågavarande förberedelseverksamhet
är det av stor betydelse, om man räknar med att ett indragande i krig föregåtts
av en avspärrning, varigenom tillförseln av olika varor helt eller delvis
stoppats. Nämnden anför härom.

I det fall att Sverige indrages i krig, innan den internationella oro, som
kan antagas föregå en dylik situation, föranlett några starkare rubbningar
i vår utrikeshandel, torde man kunna räkna med ett i stort sett ostört inhemskt
näringsliv vid planeringen av dess omställning m. m. Har Sverige
däremot före indragandet i krig under en längre tid varit avstängt från
tillförsel utifrån, måste man utgå från att en betydande omställning av
näringslivet redan skett, och att som följd därav utgångsläget vid bedömande
av den ytterligare omläggning som erfordras i krig, är helt annorlunda
än i förra fallet. Dessa olikheter skärpas, om under avspärrningstiden
landet befunnit sig i beredskapstillstånd med som följd därav minskade
ekonomiska resurser och vidgade behov från försvarets sida. Vid
sidan av överväganden, vilka förberedelser som böra vidtagas med hänsyn
till att landet indrages i krig, innan några allvarligare störningar i vår utrikeshandel
skett, bör sålunda även övervägas, vilka förberedelser, som ur
allmän försörjningssynpunkt kunna anses påkallade med hänsyn till risken
av att landet avspärras och fara föreligger för att landet därefter indrages
i krig. Planeringsverksamheten på det ekonomiska beredskapsområdet
synes sålunda lämpligen kunna uppdelas i dels planering av åtgärder
varigenom avses att i görligaste mån trygga försörjningen inklusive tillgodoseendet
av försvarets behov vid avspärrning med åtföljande krigsfara
och dels planering av de särskilda åtgärder, som erfordras i händelse av
krig. En dylik uppdelning synes även lämplig ur arbetssynpunkt.

Ett annat spörsmål, som det är nödvändigt att taga ställning till vid utformningen
av försvarsförberedelserna på det ekonomiska området, gäller
den grad av behovstäckning, som under krig eller avspärrning skall eftersträvas
i fråga om andra behov än försvarsbehoven. Denna fråga får enligt
nämnden bedömas med hänsyn till att förhållandena bli väsentligt
olika under avspärrning och i krig. Vid krigsfall torde man få räkna med
att största möjliga krigsansträngningar måste åstadkommas omedelbart
vid krigsutbrottet och tiden närmast därefter, varför behovstäckningen i
övrigt då får komma i andra rummet. Under en avspärrning blir det där -

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

emot av stor vikt att undvika en alltför stark nedskärning av de civila behoven.
Särskilt stora bli kraven på förberedelserna i fråga om ordnandet
av försörjningen, därest beredskapstillstånd skulle komma att råda under
hela eller större delen av avspärrningstiden. I ett dylikt läge måste man
nämligen räkna med att anspråken från försvarets sida bli avsevärt större
än de normala fredsbehoven. Erfarenheterna från den gångna krigstiden
giva enligt riksnämndens mening tydligt vid handen, att planering med avseende
på försörjningen under en avspärrning måste fullföljas med verkställighetsåtgärder
redan under fredstid. Dessa förberedelser böra emellertid
kunna växla med hänsyn till det aktuella politiska läget och faran för internationella
förvecklingar.

Verkställighetsåtgärderna böra enligt riksnämndens uppfattning i betydande
utsträckning bestå i uppläggande av reservlager av importerade varor.
Beträffande denna lagringsverksamhet samt om förutsättningarna för
att i en avspärrningssituation grunda försörjningen på inhemsk produktion
anför riksnämnden.

Erfarenheterna under den gångna krigstiden hava tydligt visat värdet
ur försörjningssynpunkt av de reservlager, som funnos i landet vid krisens
utbrott. Även ur rent ekonomisk synpunkt torde det i många fall vara berättigat
med reservlager. Vissa undersökningar rörande statens reservförrådsnämnds
verksamhet visa sålunda att för åtskilliga varor värdestegringen
efter krigsutbrottet skulle ha täckt lagringskostnaderna under ett
mycket stort antal år. Man kan därför ej utan vidare utgå från att anskaffning
under avspärrning eller krig, om sådan överhuvud taget kan
komma till stånd, blir billigare än tidigare upplagda reservlager. Emellertid
är det givet att försörjningen i ett sådant läge i huvudsak bör bygga på
den inhemska produktionen. Särskilt gäller detta i fråga om vissa för vår
försörjning grundläggande varuslag. På livsmedelsområdet hava statsmakterna
redan beaktat detta genom det 1947 fattade beslutet om den framtida
jordbrukspolitiken. På industriens områden finnas ock onekligen vissa
områden, vilka ur beredskapssynpunkt kräva särskilt beaktande. Givet är
dock att man därvid måste iakttaga den allra största försiktighet så att ej
en snedvridning av landets industriella produktion åstadkommes till nackdel
för befolkningens utkomstmöjligheter och försörjning under fredliga
förhållanden. Ståndpunktstagande till dessa frågor från statsmakternas
sida måste därför självfallet i varje särskilt fall föregås av grundliga utredningar
och överväganden.

Beträffande kostnaderna för beredskapsarbetet på det ekonomiska området
har riksnämnden understrukit vikten av att desamma hållas så låga
som möjligt utan eftersättande av försvarets effektivitet, detta vad angår
såväl den organisatoriska utbyggnaden av beredskapen som vidtagandet av
olika verkställighetsåtgärder. Å andra sidan torde emellertid, enligt nämndens
mening, en tillfredsställande beredskap på det ekonomiska området
vara en förutsättning för att kostnaderna för den militära och den civila
försvarsorganisationen i fred skola kunna med bevarande av organisationens
effektivitet i krig nedbringas så långt som möjligt.

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

c) Området för den ekonomiska försvarsberedskapen. Beträffande området
för den ekonomiska försvarsberedskapen har riksnämnden framhållit,
att detsamma i princip bör omfatta hela det ekonomiska verksamhetsområdet.
Även om svårigheter föreligga att närmare definiera vad som ur
nu förevarande synpunkt bör hänföras till ekonomisk verksamhet, bör
dock enligt nämndens mening i praktiken en gränsdragning kunna genomföras
utan alltför stora vanskligheter. Densamma torde få ske med hänsyn
till lämplighetssynpunkter och i samråd mellan de ledande myndigheterna
på olika beredskapsområden. I väsentliga frågor torde avgörandet
böra hänskjutas till Kungl. Maj:t. Vad angår förhållandet mellan den ekonomiska
och den administrativa beredskapen framhåller riksnämnden, att
vissa delområden inom det administrativa beredskapsarbetet höra så nära
samman med den ekonomiska verksamheten, att det kan övervägas, om
de ej böra hänföras dit.

Även om en fullt klar principiell gränsdragning för det ekonomiska beredskapsområdet
ej kan åstadkommas, torde det emellertid, framhåller
nämnden, vara lämpligt att statsmakterna uppdraga vissa allmänna riktlinjer
härför. Beträffande innebörden av dessa riktlinjer anför riksnämnden.

Till den ekonomiska verksamheten är i första hand att hänföra produktion
av och handel med olika förnödenheter, såsom jordbruksprodukter,
bränsle, råvaror för den industriella produktionen, färdiga industriprodukter,
in. m. Med förnödenheter torde i detta sammanhang böra likställas
kraft, gas och dylikt. Behoven av förnödenheter kunna emellertid tillgodoses
ej endast genom nyproduktion utan även genom reparation. Särskilt i
krig torde denna senare verksamhet bliva av mycket stor betydelse.

Till den ekonomiska försvarsberedskapen höra även erforderliga förberedelser
för disposition på mest ändamålsenliga sätt av den tillgängliga
arbetskraften till olika ekonomiska ändamål. I första hand bör därvid i
samråd med den militära försvarsorganisationen och civilförsvarsorganisationen
bedömas huru stor arbetsstyrka som i en förutsatt krissituation
kan stå till förfogande för ekonomisk verksamhet. Därefter bör planeras
huru denna arbetsstyrka skall fördelas å olika behovsområden. I förberedelserna
på hithörande område ingår vidare bl. a. att vidtaga åtgärder
för att i mån av behov erhålla reservarbetskraft lämplig för detta ändamål.

Ett viktigt led i den verksamhet, som tager sikte på att söka tillgodose
behoven av förnödenheter utgör vidare transportarbetet. Att trafikväsendet
i den mån del har denna syftning bör hänföras till det ekonomiska beredskapsområdet
är därför helt naturligt. Åtskilliga andra transportbehov än
dem som avse förnödenhetsförsörjningen finnas visserligen, vilka i en
situation, varom här är fråga, böra fyllas. Såväl det militära försvaret som
civilförsvaret tager landets transportapparat i anspråk i betydande omfattning.
Även för uppehållande av samhällslivet i övrigt kräves, att trafikmedel
i viss utsträckning stå till förfogande. I den mån dessa behov ej
anses böra täckas genom särskild utlagning av trafikmedel eller eljest i
särskild ordning, måste de tillgodoses i konkurrens med de transportbehov
som framträda vid bl. a. varuförsörjningens ordnande. Eu enhetlig ledning
av det civila trafikväsendet i krig blir därför ofrånkomlig. Oavsett

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

huru denna ledning organiseras —• utredning härom pågår inom riksnämnden
i samarbete med bl. a. försvarsstaben och civilförsvarsstyrelsen —
torde förberedelserna för trafikväsendets ordnande i krig eller under avspärrning
med krigsfara böra anses tillhöra området för den ekonomiska
försvarsberedskapen.

En verksamhetsgren, som nära sammanhänger med förnödenhetsförsörjningen,
är även anskaffning av erforderliga lokalutrymmen. I den mån
reservförråd av större omfattning anses böra finnas erfordras härför lagerlokaler.
Konkurrens uppstår därvid med bl. a. det militära försvaret, civilförsvaret
och sjukvården. Frågan om huru dessa konkurrensspörsmål
skola lösas är för närvarande föremål för utredning inom försvarsstaben
och civilförsvarsstyrelsen. I visst sammanhang med problemet om anskaffningen
av behövliga lagerutrymmen står även spörsmålet om industriens
lokalisering. Uppenbart är att till den del detta spörsmål bör bedömas
under beaktande även av ekonomiska beredskapssynpunkter detta utgör
en uppgift tillhörande den ekonomiska försvarsberedskapen. Även frågan
om ordnandet av en effektiv byggnads- och reparationsberedskap för ekonomiska
ändamål torde tillhöra det ekonomiska beredskapsområdet.

Det synes vidare uppenbart, att till det ekonomiska beredskapsområdet
böra hänföras spörsmål, som gälla försäkring av transporter mot krigsrisker.
Man torde emellertid ej kunna begränsa sig endast till sådan försäkringsverksamhet.
Att staten i händelse av krigiska förvecklingar alldeles
oavsett om landet är indraget i krig eller ej övertager eller fördelar
ansvaret för med kriget förenade risker för ekonomisk verksamhet synes
helt naturligt och torde för övrigt utgöra en nödvändig förutsättning för
en förnuftig ordning i fråga om landets ekonomiska verksamhet.

I en sådan situation, varom här är fråga, blir det vidare en viktig uppgift
för det allmänna att skydda prisnivån. Härav påkallade förberedelser
äro otvivelaktigt att räkna till den ekonomiska försvarsberedskapen. Detsamma
torde gälla de förberedelser, som må anses erforderliga för att
skapa en tillfredsställande ordning på hyresmarknaden. Begreppsmässigt
torde även förberedelser på valuta- och /rrecWområdena liksom även förberedelser
på det finansiella och penning politiska området böra tillföras området
för den ekonomiska försvarsberedskapen.

d) Erforderlig organisation för handhavandet av försvarsförbercdelserna
på det ekonomiska området. Den omständigheten, att arbetet på den ekonomiska
försvarsberedskapens område kommer att växla i omfattning med
hänsyn till det utrikespolitiska läget och faran för internationella förvecklingar,
medför att den för denna beredskap avsedda organisationen bör
bliva i viss mån rörlig och kunna anpassas efter förhandenvarande förhållanden.
En viss fast grundorganisation är dock nödvändig, därest ett effektivt
beredskapsarbete skall kunna bedrivas.

Den önskvärda rörligheten i beredskapsverksamheten underlättas enligt
riksnämndens mening därigenom, att försvarsförberedelserna på det ekonomiska
området liksom på andra beredskapsområden handhavas av myndigheter,
som syssla med motsvarande fredsproblem. För en dylik anordning
talar, framhåller riksnämnden, även det förhållandet, att det torde
bliva de ordinarie statliga och kommunala myndigheterna, som komma att
administrera de statliga åtgärderna vid ett plötsligt inträffande krigsfall.

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

17

Vid avspärrning kan det visserligen bliva lämpligt att inrätta särskilda
krisorgan för handhavandet av de regleringsåtgärder, som då torde bliva
erforderliga. I vad mån det kan befinnas lämpligt att på dylika organ överflytta
även arbetet med försvarsförberedelserna får enligt nämndens mening
bedömas vid en tidpunkt, då en dylik fråga blir aktuell.

Nämnden har vidare understrukit vikten av det enskilda näringslivets
medverkan i försvarsförberedelserna. En dylik medverkan kan, framhåller
nämnden, liksom anknytningen av beredskapsverksamheten till därför lämpade
statliga och kommunala myndigheter bidraga till att göra verksamheten
mindre tungrodd. Skulle däremot försvarsförberedelserna på det
ekonomiska området i sin helhet eller till större delen sammanföras till en
enda myndighet, komme denna att svälla ut till ett mycket stort ämbetsverk
med alla därav följande nackdelar.

Riksnätnnden övergår efter att ha framlagt dessa allmänna synpunkter
på den ekonomiska försvarsberedskapens organisation till en närmare redogörelse
för vilka statliga myndigheter, som böra medverka i beredskapsarbetet.
Nämnden har härvid förutsatt, att, i den män eu mera detaljerad
arbetsfördelning erfordras, denna bör ske genom överenskommelser mellan
berörda verk. Dessa överenskommelser böra enligt nämndens mening upprättas
skriftligt och underställas Kungl. Maj :t för godkännande.

Till följd av att beredskapsverksamheten decentraliseras till flera myndigheter
och organ, blir det en angelägen uppgift att samordna de olika
myndigheternas och organens verksamhet på detta område. Denna uppgift
åligger riksnämnden enligt den för denna gällande instruktionen. Om
innebörden av detta åliggande anför riksnämnden.

Detsamma innebär, såsom nämnden tidigare utvecklat, att det under
Kungl. Maj:t ankommer närmast på riksnämnden att, efter samråd i mån
av behov med överbefälhavaren och civilförsvarsstyrelsen, bedöma i vad
mån viss arbetsuppgift tillhör det ekonomiska försvarsberedskapsområdet
ävensom att svara för att försvarsförberedelserna på detta område äro samordnade
sinsemellan och med övriga försvarsförberedelser. I åliggandet ingår
emellertid även att tillse att erforderliga försvarsförberedelser inom
det ekonomiska beredskapsområdet vidtagas på alla delområden av betydelse.
Denna uppgift måste tillmätas stor vikt, då genom den ekonomiska
beredskapsverksamhetens uppdelning på flera myndigheter viss fara onekligen
uppstår för att något delområde i gränserna mellan de olika myndigheternas
arbetsområden kan bliva förbisett. I den mån lämplig myndighet
eller organisation saknas för handhavande av erforderliga försvarsförbercdelser
på något delområde, bör det ankomma på riksnämnden att svara
för att förberedelserna bliva vidtagna.

Beträffande beredskapsarbetet på livsmedelsförsörjningens område erinrar
riksnämnden om att 1047 års riksdag i princip beslutat, att eu statens
jordbruksnämnd skall inrättas, på vilken skall ankomma att handhava
den prisreglerande verksamheten på jordbrukets område. Jordbruksnämn 2—

Ilihang till riksdagens protokoll HUS. t sand. Nr 100.

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

den skall därutöver handhava vissa beredskapsuppgifter i fråga om livsmedelsförsörjningen.
Den närmare gränsdragningen mellan riksnämndens
och jordbruksnämndens arbetsuppgifter skall verkställas av Kungl. Maj:t.
Beträffande hithörande gränsdragningsfrågor anför riksnämnden.

Till jordbruksnämndens beredskapsområde böra räknas samtliga varor,
som på ett eller annat sätt ingå i jordbruksregleringen. Detta bör gälla
även om sådana varor som samtidigt användas även inom industrien. I så
fall bör det åvila den myndighet, som har att närmast svara för industriens
försörjning, att utreda dess behov samt redovisa detta till jordbruksnämnden
samt i övrigt biträda vid planering av erforderliga förbrukningsregleringar.
Däremot bör det ej ankomma på jordbruksnämnden att svara för
förberedelserna beträffande industriprodukter, som användas inom jordbruket.
Nämnden bör dock lämna sin medverkan vid bedömande av jordbrukets
behov och vid erforderlig planering av produkternas fördelning
bland jordbrukarna. I fråga om andra livsmedel än jordbruksprodukter —
hit höra bl. a. fisk och vissa kolonialvaror — kan det förefalla tveksamt,
på vilken organisation det bör ankomma att svara för erforderliga försvarsiörberedelser.
Delade meningar i denna fråga ha ock framträtt.

Dessa frågor hava emellertid under krisen ankommit på livsmedelskommissionen
alt handlägga. Det torde kunna förutsättas, att livsmedelskommissionens
erfarenheter och kunskaper från den gångna krisen komma
att finnas samlade även i den blivande jordbruksnämnden. Med hänsyn
härtill synes det riksnämnden vara att förorda, att dessa varuområden
åtminstone till en början tillföras jordbruksnämnden. Skulle det senare
visa sig att förberedelserna på dessa områden lämpligen böra handhavas
av annat organ, möter det givetvis intet hinder att en överflyttning sker.

Beträffande beredskapsuppgifterna på sjukvårdens område erinrar riksnämnden
om att desamma för närvarande handhavas av försvarets sjukvårdsförvaltning,
civilförsvar sstyrelsen och medicinalstyrelsen. Till medicinalstyrelsen
är knuten en särskild beredskapsorganisation, bestående av
dels en särskild avdelning för handläggning av ärenden rörande personaloch
lokalberedskapen på den civila sjukvårdens område, dels ock en sakkunnig
nämnd, medicinalstyrelsens materielnämnd, som har till uppgift
att biträda styrelsen vid handläggningen av ärenden angående rikets försörjning
med läkemedel och sjukvårdsmateriel. I fråga om inrättande av
en särskild civil sjukvårdsberedskapsnämnd för handhavande av lokaloch
materielberedskapen på sjukvårdens område, såsom föreslagits av medicinalstyrelsens
materielnämnd, anför riksnämnden.

Riksnämnden har vid sitt övervägande av fördelningen av beredskapsuppgifterna
på sjukvårdens område utgått ifrån att ett sådant organ kommer
att inrättas. Åt detta torde böra uppdragas att — förutom att handhava
beredskapsuppgifter på den civila sjukvårdens område — efter anvisningar
av riksnämnden biträda vid planläggningen i övrigt av den till
det ekonomiska området hörande beredskapen på sjukvårdens område.
Därvid skall hänsyn alltså tagas även till det militära försvarets och civilförsvarets
behov. Den närmare fördelningen av uppgifterna mellan riksnämnden
och sjukvårdsberedskapsnämnden samt övriga sjukvårdsmyndig -

Kiingl. Maj.ts proposition nr 100

19

heter torde böra bestämmas genom överenskommelse mellan myndigheterna.
Ett förslag till riktlinjer för uppgifternas fördelning har uppgjorts
inom riksnämnden.

Beträffande veterinärväsendet föreslår riksnämnden, att arméförvaltningen
och veterinär styrel sen var för sitt verksamhetsområde skola svara
för förberedelserna i fråga om materielberedskapen.

Vad angår produktionen och omsättningen av industrivaror framhåller
riksnämnden, att för närvarande ej finnes något ordinarie statligt organ,
som lämpar sig för att handhava försvarsförberedelserna. Krigsmaterielverkets
planering av anskaffningen av industrivaror avser i huvudsak allenast
krigsmateriel, varför nämnden finner det tveksamt, om verket kan
lämpa sig som regleringsorgan i fråga om landets försörjning i dess helhet.
De industrifrågor, som kommerskollegium sysslar med, äro vidare i regel
av annan art än nu ifrågavarande uppgifter. Vad åter angår statens industrikommission
förutsätter riksnämnden, att denna skall upphöra med sin
verksamhet, så snart förhållandena det medgiva. Nämnden förordar därför,
att planläggningen på det industriella området anförtros åt riksnämnden,
som enligt nämndens förslag även bör övertaga industrikommissionen
åvilande beredskapsuppgifter från den 1 juli 1948. Riksnämnden förutsätter
emellertid, att industrikommissionen, så länge den består, skall medverka
till beredskapsfrågornas lösning inom sitt verksamhetsområde.

En liknande uppfattning uttalas av riksnämnden beträffande bränsleoch
kraftförsörjningen. Riksnämnden anför härom.

Vad som nyss sagts beträffande den myndighet, som bör svara för beredskapen
i fråga om försörjningen med industrivaror, torde även böra gälla
beträffande bränsleförsörjningen. Visserligen verka på sistnämnda område
förutom bränslekommissionen åtskilliga myndigheter och statliga företag,
såsom domänstyrelsen, skogsstyrelsen, aktiebolaget svensk torvförädling
in. fl. men vart och ett av dessa organ företräder endast en mindre del av
bränsleområdet och saknar därför den överblick över bränsleförsörjningen
i dess helhet, som lärer vara en önskvärd förutsättning för att de skola
kunna svara för förberedelserna på området. Givetvis böra de dock medverka
vid deras utformning. Även på kraftförsörjningens område synas
försvarsförberedelserna böra i princip åvila riksnämnden, varvid dock,
därest den centrala driftledningen kommer att bestå, på denna bör ankomma
att svara för detaljarbetet i fråga om kraftproduktion och -distribution.
I övrigt bör på sistnämnda delområde vattenfallsstyrelsen och
svenska vattenkraftföreningen kunna lämna en mycket värdefull medverkan.
I anslutning till vad tidigare anförts beträffande industrikommissionens
sysslande med beredskapsfrågor på industriområdet torde beträffande
bränslekommissionen böra gälla, att kommissionen bör deltaga i beredskapsverksamheten
på bränsleområdet, så länge den består, men att ansvaret
för verksamheten bör åvila riksnämnden från och med den 1
juli 1948.

1 fråga om beredskapsuppgifterna på arbetsmarknadens område anför
riksnämnden.

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 100

Enligt riksnämndens mening bör på arbetsmarknadsstyrelsen ankomma
att i första hand svara för försvarsberedskapsåtgärderna på arbetsmarknadens
område. Förberedelserna på arbetsmarknadens område komma i första
hand att bestå i ett klargörande av tillgången på arbetskraft i olika lägen samt
behovet därav. I samband därmed måste ett övervägande ske i vad mån krigstjänstskyldig
och för civilförsvarsuppgifter avsedd personal kan avstås för
ekonomisk verksamhet. Ett dylikt övervägande bör ske av överbefälhavaren,
civilförsvarsstyrelsen och riksnämnden gemensamt efter erforderlig utredning
av vederbörande beredskapsorgan på arbetsmarknadens område. Självfallet
bör arbetsmarknadsstyrelsen deltaga i dylikt samråd. Med ledning av
ett sådant övervägande böra därefter olika uppskovsfrågor handläggas av
arbetsmarknadsstyrelsen. I försvarsförberedelserna bör vidare ingå att planera
arbetskraftens fördelning, utbildning av arbetskraft samt kanske främst
anskaffningen av reservarbetskraft. Jämväl denna planering bör handhavas
av arbetsmarknadsstyrelsen. Såsom tidigare berörts har riksdagen beträffande
försvarsbyrån framhållit att det synts tveksamt huruvida de på denna
byrå under fredstid fallande arbetsuppgifterna motivera inrättandet av en
särskild byrå och förutsatt att riksdagen sedermera bleve satt i tillfälle att
taga frågan om byråns bestånd under nytt övervägande, sedan uppgifterna
för riksnämnden slutligt bestämts. Riksnämnden vill med anledning härav
framhålla, att det med hänsyn till vad nyss anförts angående arbetskraftsplaneringens
avgörande betydelse för den ekonomiska försvarsberedskapen
synes riksnämnden nödvändigt att erforderliga förberedelser vidtagas redan
i fredstid. De uppgifter härför som komma att åvila arbetsmarknadsstyrelsen
torde bliva av en sådan omfattning att de motivera inrättandet av en
särskild byrå.

Med hänsyn till den avgörande betydelse som planeringen av arbetsmarknaden
har för hela beredskapsverksamheten på det ekonomiska området är
det nödvändigt med ett mycket nära samarbete mellan riksnämnden och arbetsmarknadsstyrelsen.
Nämnden ifrågasätter därför om ej chefen för försvarsbyrån
i arbetsmarknadsstyrelsen bör vara skyldig att, i den mån så prövas
erforderligt, lämna föredragningar i beredskapsfrågor på arbetsmarknadens
område inför riksnämnden. Givetvis skall i dylikt fall arbetsmarknadsstyrelsens
chef eller hans ställföreträdare beredas tillfälle närvara vid föredragningen.

På kommunikationsväsendets område böra försvarsförberedelserna enligt
riksnämndens förslag ankomma dels på de statliga kommunikationsverken,
dels på riksnämnden. Järnvägsstyrelsen, telegrafstyrelsen, generalpoststyrelsen,
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt luftfartsstyrelsen föreslås sålunda
skola omhänderhava beredskapsarbetet inom sina resp. verksamhetsområden.
Järnvägsstyrelsen föreslås även skola handhava förberedelserna
i vad avser de enskilda järnvägarna. Samtliga nyssnämnda verk böra enligt
riksnämndens mening även kunna medverka som lagerhållare vid utformningen
av den ekonomiska beredskapen i allmänhet.

I fråga om motorfordonstrafiken, på vilket område försvarsförberedelserna
tidigare handhafts av statens trafikkommission, föreslår riksnämnden, att
beredskapsuppgifterna överföras till nämnden från och med den 1 juli 1948.
Nämnden förutsätter, att — förutom trafikkommissionen, så länge denna

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

hestår — biltrafiknämnden och länsstyrelserna skola medverka vid förberedelsearbetet
på detta område.

Även försvarsförberedelserna på sjöfartens område föreslås av nämnden
skola handhavas av densamma från och med den 1 juli 1948. Härvid iörutsätter
nämnden medverkan av kommerskollegium, varjämte bl. a. chefen
för marinen och fartygsuttagningskommissionen förutsättas deltaga i förberedelseverksamheten
på detta område.

Riksnämnden har understrukit behovet av eu samordning av trafikväsendet
i dess helhet under avspärrning och särskilt under krig. Beträffande frågan
om vilken myndighet, som i krig skall handhava den civila trafikledningen,
har riksnämnden förklarat sig icke ännu vara beredd att ange någon
egen uppfattning. Nämnden, som fäster stor vikt vid denna fråga, anser att
densamma bör bringas till sin lösning i samband med pågående planering
av den inre trafiken, i vilken deltaga representanter för bl. a. riksnämnden,
försvarsstaben och civilförsvarsstyrelsen.

På försäkringsverksamhetens område böra enligt riksnämndens förslag
bl. a. försäkringsinspektionen och kommerskollegium deltaga i beredskapsarbetet.
Nämnden har i detta sammanhang erinrat om, att Kungl. Maj :t den
13 december 1946 godkänt ett avtal mellan statens krigsförsäkringsnämnd
och vissa försäkringsanstalter rörande statens övertagande av krigsförsäkringar
vid framtida krig, varvid Kungl. Maj :t tillika förklarat att efter krigsförsäkringsnämndens
upphörande kommerskollegium skall företräda staten
enligt avtalet. Det torde enligt riksnämndens förslag få ankomma på
denna att i samråd med övriga berörda ämbetsverk ordna samarbetet på
detta område.

Beträffande beredskapsarbetet på vissa andra områden av den ekonomiska
verksamheten anför riksnämnden.

På bankväsendets område — valuta- och kreditmarknaden böra erforderliga
förberedelser åvila i första hand riksbanken. Även på detta område
är det nödvändigt med nära samarbete med andra beredskapsorgan. Detta
samarbete synes kunna ordnas genom överenskommelse mellan riksnämnden
och riksbankens ledning.

Den statliga verksamheten i krig eller under avspärrning kommer i hog
grad att påverkas av penning- och skattepolitiska synpunkter. En uppläggning
i stort av de olika problem, som uppträda i ett sådant läge, samt ett
angivande av de olika vägar efter vilka en lösning principiellt bör sökas
torde därför vara av stort värde som underlag för olika överväganden av
teoretisk innebörd. Det torde lämpligen böra ankomma på konjunkturinstitutet
att lämna en dylik analys, varvid erfarenheterna från den gångna tiden
bliva av stort värde.

I anslutning till nu berörda analys torde erforderliga förberedelser betratfande
statens prisregi erande verksamhet i krig böra utformas. Planeringen
av erforderliga organ synes därvid böra åvila riksnämnden. Erforderliga
regleringar rörande hyresersättningar torde, därest det föreslagna bostadspolitiska
centralorganet kommer till stånd, böra planeras under medverkan
av detta.

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

Av särskild vikt för den centrala beredskapsorganisationens effektivitet är
medverkan från de militära myndigheternas och civilförsvarsorganisationens
sida. Beträffande samarbetet mellan den militära förvaltningsorganisationen
och riksnämnden anger nämnden följande riktlinjer.

1. Behov av förnödenheter vid avspärrning och i krig redovisas efter anvisningar
av överbefälhavaren av vederbörande förvaltningsmyndighet, varvid
i fråga om färdigvaror, för vilkas framställning åtgå bränsle, råvaror och
hjälpmateriel, behovet av dylika råvaror och hjälpmateriel angives.

2. Förvaltningsmyndigheten bedömer i samråd med riksnämnden och i enlighet
med överbefälhavarens anvisningar huru stor del av behovet vid avspärrning
och i krig, som bör täckas genom lagring i fredstid i myndighetens
regi. Återstoden av krigsbehovet tillgodoses beträffande färdigvaror och vissa
därmed likställda varor genom krigsanskaffning (produktion eller ianspråktagande
av enskilda varulager) samt beträffande råvaror och liknande varor
genom lagring i riksnämndens regi.

3. För tillgodoseende av krigsanskaffningsbehovet föranstaltar förvaltningsmyndigheten
i samråd med riksnämnden samt under direkt medverkan
av vederbörande enskilda företag om utarbetande av anskaffningsplaner. I
dessa angivas bl. a. sammanlagda behovet av arbetskraft, råvaror av olika
slag, bränsle, trafikmedel m. in., varjämte bör om möjligt i planerna ingå
av vederbörande företag upprättat förslag till åtgärder för behovens tillgodoseende.
Vid planeringen torde man böra utgå från att endast ett begränsat
antal industriella anläggningar kunna drivas i krig.

4. Krigsanskaffningsplanerna granskas av riksnämnden samt fastställas
i mån av behov av Kungl. Maj:t. Det ankommer på riksnämnden att sörja
för att de förutsättningar angående tillhandahållande av arbetskraft,
bränsle, råvaror, trafikmedel m. m„ som angivas i planerna, komma att så
vitt möjligt vara för handen i krig. Härav föranledd planering verkställes i
fråga om arbetskraften av arbetsmarknadsstyrelsen i samråd med riksnämnden
samt i övrigt av riksnämnden i samråd med olika myndigheter.

Enligt riksnämndens mening böra samma riktlinjer i huvudsak kunna
tillämpas för samarbetet mellan civilförsvarsmyndigheterna och riksnämnden
i fråga om planläggningen av civilförsvarets materielanskaffning. Beträffande
förhållandet i övrigt mellan civilförsvaret och den ekonomiska
beredskapsorganisationen anför riksnämnden.

Enär civilförsvarets uppgift i stor utsträckning är att skydda arbetskraft
och för näringslivet viktiga förnödenheter mot krigshandlingar, har civilförsvarets
verksamhet även i övrigt en nära anknytning till det ekonomiska
beredskapsområdet. Ett nära samarbete erfordras mellan den ekonomiska
försvarsberedskapsorganisationen och civilförsvarsorganisationen i fråga
om planering av utrymning, undanförsel, industrievakuering och förstöring,
klassificering av olika industriföretag efter angelägenhetsgrad med hänsyn
till bevaknings- och luftskyddsåtgärder ävensom uppbyggande av reparationsberedskap.
Beträffande fördelningen av arbetsuppgifter mellan civilförsvarsorganisationen
och beredskapsorganisationen på sistberörda områden
har riksnämnden i utlåtande i anledning av civilförsvarsutredningens
betänkande anfört bl. a. följande om undanförseln.

23

Knngl. Maj.ts proposition nr 100.

I föreliggande betänkande behandlas tämligen ingående fördelningen av
arbetsuppgifter vid undanförsel av olika slag (s. 86 ff.). Utredningen ansluter
sig därvid till nuvarande ordning, vilket innebär, att civilförsvaret
skall handhava erforderliga verkställighetsåtgärder. Som allmän princip
bör vidare enligt utredningen gälla, att civilförsvarets befattning med undanförselfrågor
begränsas till vad som är nödvändigt med hänsyn till civilförsvarsorganens
verkställighetsuppgifter. Häremot har riksnämnden ej
något att invända. Ej heller finner nämnden anledning till erinran i princip
mot de slutsatser, som utredningen drager av detta sitt uttalande i
fråga om den närmare fördelningen av arbetsuppgifterna mellan civilförsvaret
och riksnämnden jämte övriga myndigheter med beredskapsuppgifter
på det ekonomiska området. Avgörande i dessa frågor bör emellertid
träffas genom överenskommelser mellan de olika ämbetsverken eller, om
dessa ej kunna enas, av Kungl. Maj :t.

Skulle central planering visa sig behövlig på andra områden, där det är
lämpligt med en civil fältorganisation för planernas verkställighet i krig,
bör civilförsvarsstyrelsen enligt riksnämndens förslag vara den myndighet,
som i allmänhet lämpligast bör handhava planeringen. Även i sådana frågor
bör samråd ske med riksnämnden.

I anslutning till de riktlinjer för den centrala beredskapsorganisationen,
som riksnämnden sålunda uppdragit, har nämnden även anfört vissa synpunkter
på frågan om den ekonomiska beredskapens anknytning även till
lokala organ. Nämnden finner för sin del en dylik anknytning ofrånkomlig
med hänsyn till behovet av lokal planering inom olika områden. Nämnden
anför härom.

På åtskilliga områden, såsom i fråga om bl. a. livsmedels- och bränsleförsörjningen
samt arbetskraftförhållandena, kräves planering av den lokala
verksamheten i händelse av krig. Härför erfordras medverkan av lokala
beredskapsorgan. Därtill kommer, med hänsyn till att, såsom inledningsvis
framhållits, i det nutida kriget krigshandlingar i stor omfattning
kunna förväntas komma att riktas mot den civila verksamheten att det
framstår som nödvändigt, att i krig lokala organ finnas med överblick över
förhållandena inom sina respektive verksamhetsområden, vilka vid behov
kunna omedelbart ingripa och leda den ekonomiska verksamheten. Vidare
föreligger möjlighet att viss del av landet kort tid efter ett krigsutbrott avspärras
från landet i övrigt. I sådant fall erfordras att myndigheter finnas
inom det avspärrade området, som äro i stånd att fullgöra de uppgifter,
vilka eljest skulle ha åvilat de centrala myndigheterna. För närvarande finnas
visserligen kristidsstyrelser och kristid snämnder, vilka i viss mån
kunna tillgodose behovet av lokala beredskapsorgan. Dessa komma emellertid
att upphöra med sin verksamhet så snart förhållandena det medgiva.
Den lokala beredskapsverksamheten bör därför omhänderhavas av andra
organ.

Nämnden erinrar om att på vissa beredskapsområden en dylik organisation
redan finnes. På arbetsmarknadens område finnas sålunda länsarbetsnämnder
och arbetsförmedlingsanstalter i olika kommuner. Civilförsvaret
har sin lokala organisation knuten till länsstyrelserna och kommunerna.

24

Kanyl. Maj.ts proposition nr 100.

A\en krigsmaterielverket har en lokal organisation i krigsmaterielonibuden
i de olika länen. På andra viktiga beredskapsområden saknas däremot en
liknande organisation. Nämnden vill för sin del framföra tanken på en anknytning
av den lokala försvarsberedskapsverksamheten på det ekonomiska
området till länsstyrelserna, vilka redan nu handlägga vissa beredskapsuppgifter,
framför allt på civilförsvarets område. Enligt nämndens mening
kunna skäl anföras för att länsstyrelsernas försvarsavdclningar omorganiseras
så att på dessa jämte därtill knutna sakkunniga kan ankomma att i
enlighet med av central myndighet meddelade anvisningar handhava jämväl
ekonomiska beredskapsfrågor. Nämnden förordar att hithörande spörsmål
bli föremål för närmare övervägande i samband med en avsedd utredning
om länsstyrelsernas organisation.

e) Riksnämndens för ekonomisk försvarsberedskap arbetsuppgifter.

I anslutning till vad riksnämnden tidigare anfört beträffande organisationen
på den ekonomiska försvarsberedskapens område och arbets- och ansvarsfördelningen
mellan olika här ifrågakommande myndigheter har
nämnden närmare angivit de arbetsuppgifter, som enligt dess mening böra
åvila densamma. Beträffande förhållandet mellan å ena sidan riksnämnden
och å andra sidan de andra myndigheter, som, var och en inom sitt
område, böra medverka i arbetet med den ekonomiska försvarsberedskapen,
anför nämnden.

En förutsättning för att riksnämnden skall kunna fullfölja sin övervakande
och samordnande uppgift är att åt nämnden beredes möjlighet att
följa den beredskapsverksamhet, som bedrives av övriga myndigheter eller
organ på ifrågavarande område. Av vad förut anförts framgår att ett flertal
centrala statliga myndigheter böra medverka vid försvarsförberedelsernas
utformning på det ekonomiska området. I avseende å formerna för
denna medverkan kunna emellertid myndigheterna indelas i två grupper.
Å ena sidan finnas förutom riksnämnden åtskilliga myndigheter, såsom
exempelvis arbetsmarknadsstyrelsen, den blivande jordbruksnämnden,
kommunikationsverken in. fl., på vilka bör ankomma att under riksnämndens
allmänna tillsyn svara för de ekonomiska försvarsförberedelserna på
visst eller vissa delområden. Till denna grupp synas även höra försvarets
förvaltningsmyndigheter och civilförsvarsstyrelsen, vilka såsom förut
nämnts ha omfattande uppgifter på det ekonomiska beredskapsområdet. Å
andra sidan finnas flera statliga myndigheter och allmänna organ, vilka
visserligen icke i större utsträckning handhava ekonomiska försvarsberedskapsuppgifter
men vilkas sakkunskap, där så befinnes lämpligt, bör utnyttjas
vid beredskapens utformning inom deras verksamhetsområde utan
att därför ansvaret för att beredskapen blir tillfredsställande ordnad ankommer
på dem. Såsom exempel på myndigheter, som enligt riksnämndens
mening äro att hänföra till den senare kategorien, kunna nämnas kommerskollegium,
skogsstyrelsen m. fl.

I fråga om myndigheter av den förra kategorien synes det ofta önskvärt
att inom vederbörande ämbetsverk en särskild beredskapsbyrå eller sektion
inrättas för handläggning av beredskapsfrågor. Så har ock skett inom

25

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

arbetsmarknadskommissionen samt inom kommunikationsverken. I dessa
fall är det givet av största vikt med ett mycket nära samarbete med riksnämnden.
Önskvärt är att detta kommer till uttryck i respektive verks instruktioner.
Vidare bör riksnämnden äga infordra de uppgifter angående
av verken bedriven beredskapsverksamhet, som nämnden anser erforderliga.
Beträffande arbetsmarknadsstyrelsen synes det vidare kunna ifrågasättas
att den chefstjänsteman, som handhar beredskapsverksainheten
inom styrelsen, skall vara skyldig att på anmodan av riksnämnden inför
denna föredraga beredskapsfrågor på arbetsmarknadens område. Om
nämnden skall kunna fullgöra sin uppgift att samordna försvarsförberedelserna
på det ekonomiska området bör vidare nämnden äga befogenhet
att, då nämnden så prövar erforderligt, efter samråd med vederbörande
myndighet meddela anvisningar för myndighetens arbete på området. Anvisningarna
kunna vara antingen allmänna, avseende förutsättningarna för
beredskapsverksainheten i allmänhet, eller ock speciella och avseende beredskapen
på visst område. Riksnämndens anvisningar böra ha den innebörden,
att om myndighet icke anser sig böra efterkomma dem det bör
åligga myndigheten att ofördröjligen underställa ärendet Kungl. Maj :t. Sådana
ärenden torde böra beredas och föredragas inom folkhushållningsdepartementet.

I anslutning härtill framhåller nämnden, att det skulle vara till fördel
ur olika synpunkter, om en allmän bestämmelse utfärdades av innebörd,
att statlig eller kommunal myndighet skall vara skyldig att, om riksnämnden
eller annan beredskapsmyndighet i samråd med riksnämnden så påfordrar,
biträda vid planläggning av den ekonomiska försvarsberedskapen.
Beslut rörande täckning av de särskilda kostnader, som i sådant fall kunna
uppkomma för myndighet eller organ, vars biträde sålunda påfordras, bör
enligt nämnden meddelas av Kungl. Maj :t.

Riksnämnden har vidare framhållit, att på densamma bör ankomma att
planlägga den särskilda lagstiftning, som i händelse av sådan kris, varom
nu är fråga, bör ligga till grund för olika specialförfattningar. Likaledes
bör det åvila nämnden att planera organisationen av de särskilda myndigheter,
som kunna bli erforderliga vid avspärrning, liksom även att uppgöra
förslag till den omorganisation av existerande myndigheter, som i en dylik
situation kan krävas. Därest dylik planering skall äga rum på område, där
försvarsförberedelserna handhavas av annan myndighet än riksnämnden,
förutsätter nämnden, att ifrågavarande myndighet medverkar vid densamma.

Beträffande de arbetsuppgifter, som böra åvila nämnden på de områden,
där den själv skall handhava beredskapsverksamheten, anför nämnden.

Riksnämndens uppgift är ej endast att samordna och leda försvarsförberedelserna
på det ekonomiska området, utan den har därjämte att på de
delområden, där lämpliga beredskapsorgan ej finnas, själv taga hand om
beredskapsverksamheten. Denna omfattar, som av det föregående framgår,
dels planering och dels verkställighetsåtgärder. Planeringsverksamheten
torde lämpligen i enlighet med vad förut utvecklats kunna i stort selt
sammanföras i två arbetsområden, nämligen dels planering av försörj -

26

Kungl. Maj. ts proposition nr 100.

ningen under avspärrning med åtföljande krigsfara och dels planering av
hushållningen under krig. I förra hänseendet synes planeringsarbetet böra
i första hand bestå i upprättande av provisoriska försörjningsplaner med
ledning av redan tillgängligt material. Dessa planer böra därefter omprövas
i syfte att utan eftersättande av kravet på beredskapens effektivitet
nedbringa kostnaderna för i planerna eventuellt ingående verkställighetsåtgärder.
För att planeringsverksamheten skall bliva så långt möjligt realistisk
och ändamålsenlig kräves att riksnämnden kan följa utvecklingstendenserna
på de skilda områden, som beröras av ifrågavarande verksamhet.
Med hänsyn härtill är det av synnerlig vikt, att nämnden får tillfälle
att medverka vid genomförande av i beredskapsplanerna ingående verkställighetsåtgärder.
Härigenom ernås en omedelbar kontakt med bl. a.
näringslivet. Givetvis skulle ur nu angivna synpunkt vara fördelaktigt om
åt nämnden, i den mån så ur andra synpunkter anses lämpligt, uppdrages
att handhava även andra verkställighetsuppgifter än de nu berörda. Detta
får dock enligt nämndens mening under inga omständigheter medföra att
nämndens möjligheter att hävda försvarsberedskapssynpunkterna minskas.
I det följande utgår nämnden från att dess arbetsuppgifter begränsas till
vad som har samband med den ekonomiska försvarsberedskapen.

En genomgående förutsättning för att nämnden skall kunna fullgöra
sina arbetsuppgifter med avseende på planläggningen av varuförsörjningen
är tillgång till statistiska uppgifter rörande bl. a. produktion, import
och lager. Nämnden har under medverkan av kommerskollegium och
generaltullstyrelsen igångsatt en undersökning i syfte att utröna möjligheterna
att undanröja vissa nu föreliggande brister i fråga om industrioch
handelsstatistiken. Nämnden förutsätter vidare, att, därest en fortlöpande
lagerstatistik införes, rörande vars anordnande utredning pågår
genom konjunkturinstitutet, nämnden skall bli satt i tillfälle att använda
denna statistik för sina syften. Nämnden räknar med att på grundval av
dylik statistik kunna på ett enkelt sätt upprätta summariska försörjningsplaner
för olika importvaror. För viktigare varuområden avser emellertid
nämnden att genomföra en mera ingående planering med beaktande av
bland annat möjligheterna till omställningar av produktion och konsumtion
samt nyttjande av ersättningsvaror.

En planering av krigshushållningen med varor måste emellertid enligt
nämndens mening sträcka sig vida längre. För en dylik erfordras bland
annat ett bedömande av vilka industrier, som i händelse av krig kunna
förväntas få fortsätta sin drift, och upprättande på grundval härav av ett
beredskapsregister över dessa företag. I varje fall för ett flertal av dessa
beredskapsindustrier erfordras vidare en noggrann planering av deras produktion
i krig. Vid denna böra enligt nämndens mening i första hand företagen
själva medverka. Nämnden erinrar i detta sammanhang om lagen
den 16 april 1937 (nr 159) om skyldighet för näringsidkare m. fl. att biträda
vid arbetet å rikets ekonomiska försvarsberedskap, i vilken lag riksnämnden
i särskild skrivelse föreslagit vissa ändringar. Vid planeringen
böra vidare medverka de myndigheter och organisationer, som framträda

21

Kungl. Mnj:ts proposition nr 100.

som beställare av de tillverkade produkterna. Då lämpligt organ saknas,
som kan uppträda som beställare av de erforderliga varorna, bör riksnämnden
inträda i denna funktion. Beträffande nämndens övriga uppgifter
i detta sammanhang anföres i utlåtandet.

I övrigt torde nämndens uppgift i huvudsak bli att fastställa krigsindustriproduktionens
omfattning i avseende å olika varor samt att samordna
de olika krigsanskaffningsplanerna med varandra och verka för att förutsättningarna
för planernas verkställande i fråga om arbetskraft, bränsle,
råvaror m. in. komma att vid behov vara för handen, varvid den närmare
planeringen i fråga om arbetskraften ankommer på arbetsmarknadsstyrelsen
jämte länsarbetsnämnderna. Särskilt vid fullgörande av dessa uppgifter
synes angeläget att riksnämnden kan påräkna medverkan och biträde
av industriens centrala branschorganisationer.

Av särskild vikt i detta sammanhang är givetvis tillgodoseendet av behovet
av krigsmateriel. Som beställande myndighet framträder därvid de
militära förvaltningsmyndigheterna, främst krigsmaterielverket. 1 det föregående
ha angivits vissa riktlinjer för huru arbetsfördelningen mellan
riksnämnden och förvaltningsmyndigheterna ansetts böra åtminstone tillsvidare
ske. I den mån erfarenheterna skulle visa att dessa riktlinjer böra
ändras, bör detta ske genom överenskommelse mellan nämnden och myndigheterna.

Beträffande försvarsförberedelserna på trafikens område erinrar nämnden
om att under trafikkommissionens regi verkställts en planläggning av landets
motorfordonstrafik under krig eller krigsfara. Då denna planläggning
emellertid har karaktären av ett provisorium, har riksnämnden under
medverkan av berörda myndigheter påbörjat en allmän översyn över den
ekonomiska försvarsberedskapen på hela trafikområdet. Beträffande uppgifterna
för pianläggningsarbetet på detta område anför nämnden.

Vid denna översyn bör i första hand utredas förefintliga trafikbehov
samt de ytterligare sådana behov, som kunna uppkomma i händelse av
kris, ävensom tillgången av trafikmedel och personal för dessa behovs tillgodoseende.
Med ledning härav bör övervägas i vilken utsträckning och på
vad sätt trafikbehoven i angiven situation böra och kunna tillgodoses.

En i sammanhanget uppkommande fråga utgör registreringen av de för
det civila trafikarbetet tillgängliga transportmedlen. I vad gäller fartyg har
denna fråga behandlats av en av Kungl. Maj :t på sin tid tillsatt kommitté,
som framlagt förslag om bl. a. registrering av samtliga maskindrivna fartyg
av viss minimistorlek. Förslaget har dock i denna del ännu ej föranlett
någon åtgärd. I vad angår motorfordonen sker för närvarande registrering
dels lokalt vid länsstyrelserna i såväl bilregister som transportberedskapsregister,
dels centralt i det centrala bilregistret och i det s. k. militärregistret.
Utredningen bör överväga möjligheterna av att förenkla det nuvarande
systemet för registrering av transportmedel utan eftersättande av
beredskapssynpunkter.

I fråga om uttagning av transportmedel jämlikt de militära och civila
uttagningsförordningarna böra undersökas formerna för eu samordning av
uttagningsverksamheten med dispositionen av transportmedlen för civila
ändamål på sådant sätt, att planläggningen av denna disposition ej genom

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

uttagningen onödigtvis försvåras. Samråd bör på detta område ske med de
myndigheter, som f. n. handha uttagningen av transportmedel. Anskaffandet
av besättning till fartyg samt förare till lastbilar och omnibusar, som
icke genom militär myndighets eller civilförsvarsmyndighets försorg bemannas,
bör ordnas på ett effektivt sätt, så att de ur försvarets och folkförsörjningens
synpunkt angelägna transporterna icke i händelse av krig
bliva eftersatta på grund av brist på personal. I fråga om anskaffandet av
denna personal böra givetvis arbetsmarknadsstyrelsen och länsarbetsnämnderna
medverka.

Då de verkställighetsåtgärder, som böra ankomma på riksnämnden,
torde bli av mycket skiftande slag, har riksnämnden ej funnit det möjligt
att ge någon allmän karakteristik av desamma. Såsom ett par huvuduppgifter
anger riksnämnden dels stimulerande av en intensifierad forskning
samt experiment- och annan undersökningsverksamhet i syfte att skapa
gynnsamma utgångspunkter för den inhemska produktionen, dels uppläggandet
av reservlager. Vad angår forskningsuppgifterna pekar nämnden
särskilt på betydelsen av en vidgad och intensifierad forskning på torvområdet.
I fråga om lagringsverksamheten erinrar nämnden om att enligt
Kungl. Maj :ts proposition nr 339 till 1946 års riksdag, vilken på här ifrågavarande
punkt av riksdagen lämnades utan erinran, reservförrådsnämnden
skall uppgå i riksnämnden. Denna skall därför ha till uppgift även
att inköpa och lagra samt, i den mån så anses lämpligt, försälja varor av
betydelse för försörjningen, givetvis inom den ram, som statsmakterna må
komma att bestämma. Beträffande principerna för denna verksamhet anför
nämnden.

I den mån förhållandena bliva mera normala, komma kommissionerna
att bortfalla och nya direktiv behövas rörande inköpen och lagringen. Till
denna fråga torde riksnämnden få tillfälle återkomma. Redan nu vill
nämnden dock framhålla, att enligt nämndens mening en viss rörlighet i
fråga om storleken av de statliga reservlagren är önskvärd, så att lagret
för olika varor kan variera mellan vissa gränser. Den lägsta gränsen bör
därvid vara avvägd med hänsyn till vad som behövs för den händelse landet
indrages i krig, utan att avspärrning föregått. Den högre gränsen bör
bestämmas med utgående från vad som behövs enligt de allmänna försörjningsplanerna.
Inom dessa gränser bör lagret kunna växla med konjunkturerna
och det utrikespolitiska läget. Detta innebär, att vid lagrets omsättning
detta ej skulle behöva förnyas om priserna äro höga, i vidare mån
än som erfordras för att hålla lagret vid minimistorleken, såvida ej det
utrikespolitiska läget till annat föranleder. Genom ett dylikt förfaringssätt
vinner man att lagerhållningen kan drivas efter affärsmässiga grunder
och kostnaderna som följd därav hållas nere. Självfallet förutsätter
nämnden att försäljningsverksamheten bedrives så att enskilt intresse ej
därigenom skadas eller obehörigen gynnas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

Yttrandena.

29

Flertalet av de i ärendet hörda myndigheterna ha icke framfört några
erinringar emot förslaget att nu genomföra en utbyggnad av riksnämndens
organisation. Vissa myndigheter ha understrukit vikten av att denna
utbyggnad kommer till stånd snarast möjligt. Överbefälhavaren har sålunda
framhållit, att riksnämnden med hänsyn till den ekonomiska försvarsberedskapens
stora betydelse såsom underlag för det militära försvaret
och civilförsvaret snarast möjligt bör få en organisation, som möjliggör
en effektiv verksamhet inom riksnämndens hela arbetsfält. Liknande
uttalanden ha gjorts av statens organisationsnämnd, civilförsvarsstgrelsen
och 1946 års militära förvaltningsutredning. Ä andra sidan ha bl. a. krigsmatericlverket,
statens industrikommission och länsstyrelsen i Göteborgs
och Bohus län såsom sin mening uttalat, att försvarsfrågan borde lösas,
innan frågan om nämndens organisation upptoges till slutgiltig prövning.
Jämväl fullmäktige i Riksbanken förorda uppskov med riksnämndens utbyggnad
och anföra.

Fullmäktige anse det visserligen vara av vikt, att den militära beredskap,
som Sverige under fredstid anser sig böra uppehålla, kompletteras genom
en i möjligaste mån tillfredsställande ekonomisk beredskap. Emellertid äro
förhållandena för närvarande sådana, att man måste iakttaga synnerlig
försiktighet, då det gäller att utbygga statens verksamhet. Största möjliga
sparsamhet med statens medel måste upprätthållas, varjämte man bör beakta
angelägenheten av att icke i nuvarande läge öka anspråken på personal
för statliga uppgifter. Fullmäktige anse därför, att det tills vidare
bör anstå med att utbygga riksnämnden på sätt föreslagits i nämndens
skrivelse. Därav torde följa, att de statliga kommissioner, som för närvarande
ha sig anförtrodda vissa uppgifter beträffande den ekonomiska försvarsberedskapen,
böra bibehållas vid dessa uppgifter även efter utgången
av innevarande budgetår.

Ej heller statskontoret anser sig kunna biträda nämndens uppfattning
att tidpunkten för genomförande av eu fastare organisation nu kunde anses
vara inne. Härvidlag borde enligt statskontoret tagas i beaktande, att
det utrikespolitiska liksom även det ekonomiska läget vore ytterligt labilt,
samt att den militära försvarsorganisationen låge i stöpsleven. Nu angivna
faktorer omöjliggöra enligt statskontorets uppfattning ett bedömande av
organisationens storleksordning och utformning i detalj.

Riksnämndens förslag att anknyta beredskapsverksamheten i fred till
därför lämpade myndigheter och organ har i huvudsak vunnit anslutning
i yttrandena. Däremot ha från olika håll betänkligheter anmälts gentemot
nämndens förslag, alt arbetsfördelningen mellan riksnämnden och andra
organ och myndigheter i vissa fall skulle regleras genom skriftliga, av
Kungl. Maj:t godkända överenskommelser mellan nämnden och vederbörande
verk. Krigsmaterielverket, som i princip anser förfarandet innebära

Kungi. Maj.ts proposition nr 100.

30

en smidig lösning av hithörande frågor, har funnit detsamma innebära
den olägenheten, att det för utomstående myndigheter skulle ställa sig
onödigt besvärligt att vinna en klar bild av den ekonomiska försvarsberedskapens
organisation. Civilförvaltningen ifrågasätter för sin del, om icke
arrangemanget i praktiken torde bliva svårtillämpligt och ägnat att leda
till kompetenstvister myndigheterna emellan. Fortifikationsförvaltningen
motsätter sig förslaget av formella skäl. Sålunda finner förvaltningen själva
principen, att en myndighet skall genom överenskommelse med annan
myndighet kunna utvidga eller inskränka sitt ämbetsområde vara för
svensk förvaltningsrätt främmande. Förvaltningen anför vidare.

Ett ämbetsförhållande innebär att en myndighet ansvarar för handläggningen
av vissa ärenden. Detta ansvar torde myndigheten icke genom egna
åtgärder kunna undandraga sig, och ej heller torde annan myndighet kunna
ikläda sig detsamma. Behörighet att besluta om förändringar härutinnan
torde endast kunna tillkomma den, som fastställt myndighetens instruktion
eller annorledes beslutat rörande dess behörighetsområde, nämligen
i förevarande fall Kungl. Maj :t. Kungl. Maj :ts prövning torde ej heller
kunna bindas genom överenskommelse ämbetsverken emellan. Den rätta
formen för hithörande frågors avgörande torde vara den i dylika fall vanligen
brukliga, d. v. s. en av berörda myndigheter till Kungl. Maj :t gemensamt
ingiven framställning med motiverat förslag. Att i den Kungl. Maj :ts
beslut föregående proceduren inskjuta en förvaltningsrättsligt sett betydelselös,
skriftlig överenskommelse myndigheterna emellan synes icke vara
motiverat.

Fortifikationsförvaltningen har även anmält avvikande mening i en annan
fråga av formell karaktär. Sålunda finner förvaltningen den föreslagna
ordningen för hänskjutande av ett ärende till Kungl. Maj:ts prövning,
då viss myndighet vägrat efterkomma av nämnden meddelad anvisning
beträffande beredskapsverksamheten, icke riktig. Medan riksnämnden
föreslagit, att det i dylikt fall skulle åligga vederbörande myndighet
att underställa ärendet Kungl. Maj :ts prövning, har fortifikationsförvaltningen
ansett det i princip böra ankomma på den initiativtagande myndigheten,
d. v. s. i detta fall riksnämnden, att hänskjuta ärendet till Kungl.
Maj :t.

Vad i riksnämndens utlåtande anförts i fråga om nämndens arbetsuppgifter
och dess planerings- och verkställighetsåtgärder har i stort sett icke
föranlett några invändningar i yttrandena. Dock har konjunkturinstitutet
vid redogörelsen för riksnämndens planläggningsverksamhet funnit behovet
av statistisk information vara otillräckligt beaktat. Institutet
ifrågasätter, om en mer omfattande ekonomisk försvarsberedskap överhuvud
taget kan planläggas utan en genomgripande upprustning på den
ekonomiska statistikens område.

Vad särskilt angår riksnämndens uppläggande av reservlager anför
reservförrådsnämnden, som instämmer i riksnämndens synpunkter på
lagringsverksamheten, i huvudsak följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

31

Såsom allmän regel för reservförrådsnäinndens hittillsvarande verksamhet
har riksdagen uppställt, att reservlagren skola så förvaltas, att en i
möjligaste mån affärsmässig avveckling icke äventyras. Enligt reservförrådsnämndens
mening är det angeläget, att principen om affärsmässig drift
icke släppes, när planeringsorganet skall övertaga även affärsverksamheten.
Erfarenheterna från reservförrådsnäinndens verksamhet visa, att en
affärsmässig drift bör vara möjlig även med vederbörligt tillgodoseende av
beredskapssynpunkterna. Förutsättning för sådan drift av riksnämndens
affärsavdelning är bl. a., att beslut, som röra affärsavdelningens köp, lagring
och försäljning, skola kunna fattas snabbt och utan onödig omgång
och att köp och försäljningar få ske utan iakttagande av upphandlingsförordningens
föreskrifter. De av riksnämnden föreslagna instruktionsbestämmelserna
synas medgiva sådan handläggning av affärsavdelningens
ärenden och torde få anses tillfredsställande ur angivna synpunkter.

I detta sammanhang vill reservförrådsnämnden beröra en fråga, som är
av principiellt intresse och av betydelse för det affärsmässiga resultatet av
lagringsverksamheten. Reservförrådsnämnden har i en del fall, i regel på
grund av att myndigheter och statliga företag icke själva haft medel för
inköp av vissa erforderliga varor, tvingats inköpa och lagra varor, som uteslutande
varit avsedda för dessa myndigheters eller företags egna förbrukning
och som ofta icke kunnat användas av andra. Det bör enligt reservförrådsnämndens
mening icke åligga det centrala lagringsorganet att finansiera
andra myndigheters eller statliga företags upphandling och lagerhållning,
utan det centrala lagringsorganets uppgift bör vara att köpa, lagra
och omsätta sådana varor, som skola utgöra en allmän reserv för landet.
Självfallet kunna gränsfall uppkomma, som få bedömas från fall till fall,
men varor som äro avsedda uteslutande för viss myndighets eller statligt
företags egen konsumtion böra enligt reservförrådsnäinndens mening ägas
av resp. myndighet eller företag. Detta utesluter icke, att det centrala lagringsorganet
kan biträda myndigheter och statliga företag både med inköp
och lagring av varor. Med hänsyn till den sakkunskap på området, som
finnes hos det centrala lagringsorganet, kan detta tvärtom i många fall
vara lämpligt. Lagringsorganets självkostnader för inköp och lagring för
annan myndighets eller statligt företags räkning böra dock bäras av vederbörande
myndighet eller företag.

Priskontrollnämnden framhåller, att bestämmelserna om allmänt prisstopp
jämväl böra gälla för riksnämndens inköpsverksamhet.

Frågan om den ekonomiska försvarsberedskapens anknytning till olika
centrala organ har berörts i ett flertal remissutlåtanden, varvid i allmänhet
beredskapen på det egna området i första hand behandlats.

Beredskapen på livsmedelsområdet har sålunda blivit föremål
för yttrande från livsmedelskommissionen, som biträder förslaget
att hithörande frågor skola handläggas av den blivande jordbruksnämnden.
Kommissionen framhåller emellertid, att gränsdragningen mellan å
ena sidan jordbruksnämnden och å andra sidan med denna i faeredskapsavsecnde
parallellställda myndigheter och riksnämnden icke syntes fullständigt
klarlagd i förslaget, samt att det ej heller vore klarlagt, hur varu -

32

Kungl. Mnj:ts proposition nr 100.

slagen i beredskapshänseende skulle fördelas mellan myndigheterna. Härutinnan
anför kommissionen vidare.

I detta sammanhang vill kommissionen erinra om, att beredskapsarbetet
på livsmedelsområdet hittills alltsedan krigsutbrottet 1939 har handhafts
av livsmedelskommissionen. För närvarande kan sägas, att i livsmedelskommissionen
finnes en fullständig beredskapsorganisation i verksamhet,
inom vars olika avdelningar och tillhörande lokala organisationer
— kristidsstyrelser och kristidsnämnder — ej blott sakkunskap på hithörande
område finnes samlad utan även den närmaste kontakt med näringslivet
för närvarande består. Vidare handläggas inom livsmedelskommissionen
ett antal frågor, vilka under nuvarande kristid hava en aktuell karaktär
men under ett fredsskede otvivelaktigt endast skulle utgöra ’beredskapsuppgifter’,
t. ex. förbrukningsregleringsuppgifter. Såsom förhållandena
på sista tiden utvecklat sig lärer väl vara ovisst, såväl när livsmedelskommissionens
ledning av livsmedelsförsörjningen inom vårt land kommer
att upphöra, som när den föreslagna jordbruksnämnden kan komma
att träda i verksamhet.

Gränsdragningen mellan riksnämndens och jordbruksnämndens beredskapsuppgifter
synes med hänsyn till det nu sagda böra tills vidare få anstå
och frågan härom upptagas i samråd med riksnämnden samtidigt som
förslag avlämnas till organisation av statens jordbruksnämnd. Om detta
förslag bifalles, torde hinder likväl ej möta för en successiv reglering av
beredskapsärendena mellan riksnämnden och livsmedelskommissionen i
den mån förslag härom efter överenskommelse mellan riksnämnden och
livsmedelskommissionen kunna underställas Kungl. Maj :t.

Krigsmaktens förseende med livsmedel i händelse av mobilisering förutsätter
särskild planläggning, vilken givetvis i första hand bör omhänderhas
av de militära förvaltningsmyndigheterna. Emellertid kräves en nära samverkan
mellan nämnda förvaltningsmyndigheter och de för den ekonomiska
försvarsberedskapen ansvariga myndigheterna. Det synes naturligt att livsmedelskommissionen
liksom hittills blir den civila myndighet, som härvid
har att bevaka beredskapsintresset. Likaledes bör det ankomma på kommissionen
att hos de militära myndigheterna tillvarataga jordbrukets intressen
vid uttagning av hästar och traktorer för krigsmaktens behov under
krig. Även förande av krigsindustriregister eller det centralregister med
likartat syfte som framdeles kan komma att upprättas bör i vad avser livsmedelsområdet
alltfort handhavas av livsmedelskommissionen.

Riksnämndens förslag om inrättande av särskild civil sjukvårdsberedskapsnämnd
för handhavande av frågor sammanhängande med beredskapen
på sjukvårdens område bär i princip vunnit de hörda
myndigheternas gillande. Överbefälhavaren har sålunda förklarat sig icke
vilja motsätta sig, att en särskild sjukvårdsberedskapsnämnd inrättas. Såväl
försvarsstaben som försvarets sjukvårdsförvaltning borde emellertid
vara representerade i nämnden för att militära synpunkter utan tidsutdräkt
skulle kunna tillföras densamma. Omfattningen av den nya organisationen
borde i görligaste mån begränsas. Försvarets sjukvårdsförvaltning
förordar en begränsning av beredskapsnämndens uppgiftsområde, såtillvida
att det icke borde åvila densamma att taga befattning med granskningen
av det militära utrustningsbehovet, vars omfattning och storlek till

33

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

alla delar stode i direkt proportion till gällande krigsorganisation. Förvaltningen
ifrågasätter jämväl lämpligheten av att sjukvårdsberedskapsnämnden
skall ombesörja de beredskapslager av färdiga varor, som kunna erfordras
för avspärrning utan krig. Medicinalstijrelsen, som i ärendet inhämtat
yttrande av styrelsens materielnämnd, har erinrat om att den civila
sjukvårdsberedskapsnämnd, om vars inrättande styrelsen den 23 oktober
1945 till Kungl. Maj :t ingivit ett av materielnämnden utarbetat förslag, avsetts
skola övertaga dels materielnämndens nuvarande arbetsuppgifter, dels
ock från medicinalstyrelsens beredskapsavdelning ärenden angående detaljplanering
av beredskapssjukhus samt anskaffande och inredning av
lokaler för sådana sjukhus. Nämnden hade förutsatts skola stå under styrelsens
överinseende och styrelsens inflytande på densamma skulle vara av
avgörande natur. Styrelsen har härefter anfört.

Ur de synpunkter, medicinalstyrelsen har att företräda, innebär riksnämndens
förslag en förbättring därigenom, att den undersökning av anmälda
behov av läkemedel, sjukvårdsartiklar och andra förnödenheter,
som sjukvårdsberedskapsnämnden i förslaget tillagts, ger densamma en
överblick över det totala behovet av förnödenheter för sjukvården. Medicinalstyrelsen
finner sjukvårdsberedskapsnämnden på grund av dess föreslagna
sammansättning och inom densamma samlad erfarenhet väl skickad
att biträda riksnämnden på ifrågavarande område. Den utvidgning av
sjukvårdsberedskapsnämndens arbetsuppgifter, som riksnämnden föreslagit,
torde emellertid förutsätta, att jämväl riksnämnden erhåller viss direktivrätt
gentemot nämnden. Härvid uppstå måhända svårigheter att fastställa
gränser mellan medicinalstyrelsens och riksnämndens befogenheter.
Styrelsen förutsätter emellertid, att denna fråga blir närmare belyst vid de
samråd riksnämnden förutskickat skola äga rum mellan berörda myndigheter.
Medicinalstyrelsen anser sig böra framhålla, att den ställning, sjukvårdsberedskapsnämnden
kommer alt intaga genom att den skall fullgöra
föreslagna uppgifter åt riksnämnden, ger densamma ett ökat ansvar, som
emellertid icke samtidigt bör medföra någon utvidgning av medicinalstyrelsens
ansvar i fråga om sjukvårdsberedskapen. På medicinalstyrelsen bör
fortfarande oförändrat endast falla ansvaret för den civila sjukvårdens
behov.

Veterinärstijrelsen har framhållit, att sjukvårdsberedskapsnämnden jämväl
bör handhava läkemedelsberedskapen för det civila veterinärväsendet.
Beträffande beredskapen på veterinär väsendets område
har veterinärstyrelsen i övrigt särskilt fäst uppmärksamheten på
vikten av att lagret av sera och vacciner sprides på depåer i olika delar av
riket samt att importen av mul- och klövsjukevacciner tryggas.

Riksnämndens uppfattning, att nämnden lämpligen bör i egen regi handlägga
frågor sammanhängande med beredskapen på det industriella
området delas i allmänhet av de remissmyndigheter, som
yttrat sig över utlåtandet härutinnan. Statens industrikommission har dock
funnit det tillfyllest, att man från och med nästkommande budgetår till

3 liihnng till riksdagens protokoll 1948. 1 sand. Nr 100.

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

nämnden överflyttar endast vissa speciella kategorier, såsom tillverkning
av konstgummi och koksagys. Kommerskollegium förutsätter, att kollegium
erhåller kännedom om planläggningsarbetets fortskridande ävensom
rätt att genom representant närvara vid nämndens plenisainmanträden, då
sådana frågor dryftas, som angå dess verksamhetsområde.

Angående beredskapen på bränsleförsörjningens o mråde
anser bränslekommissionen, att riksnämnden snarast möjligt bör
omhändertaga beredskapsuppgifterna på sådana områden, där kommissionen
inte längre är verksam. Däremot har kommissionen ifrågasatt lämpligheten
av att överflyttning till nämnden sker även av planläggningsarbetet
inom områdena för exempelvis fossila bränslen, brännved och eldningsolja,
vilka alltjämt omfattas av kommissionens verksamhet. Mot en dylik
överflyttning talar enligt kommissionen, att det med hänsyn till de ytterst
begränsade personella resurserna icke synes troligt, att sådant planläggningsarbete
effektivt skall kunna åstadkommas utan anlitande av den sakkunskap,
som är samlad hos kommissionen.

Beträffande beredskapen på kraftförsörjningens område
vill vattenfallsstyrelsen icke motsätta sig att i instruktionen för styrelsen
införes lämplig bestämmelse om samarbete i vissa frågor mellan styrelsen
och riksnämnden. Styrelsen anser hinder icke möta att centrala driftsledningen
efter bränslekommissionens upphörande övertager även en del beredskapsuppgifter,
som avse konsumtionen av kraft. Bränslekommissionen
finner med hänsyn till att principbeslut numera föreligger om bibehållande
av CDL-organisationen, att riksnämndens handhavande av kraftförsörjningsfrågor
bör kunna inskränkas till kontakt med denna organisation,
lämpligen genom att en representant för nämnden i fortsättningen kallas
att närvara vid CDL:s sammanträden.

Vad försörjningen med arbetskraft angår tillstyrka överbefälhavaren,
fortifikationsförvaltningen, civilförsvarsstyrelsen och arbetsmarknadskommissionen
vad riksnämnden härutinnan föreslagit i syfte att
få till stånd en tillfredsställande beredskap på området. Vattenfallsstyrelsen
förutsätter, att styrelsen även i fortsättningen skall utgöra uppskovsmyndighet
för egen personal, vilken tillhör uppskovsgrupp 1.

Vidkommande beredskapen på det statliga kommunikationsväsendets
område har järnvägsstyrelsen framhållit, att järnvägarnas
försvarsberedskap, vilken innesluter såväl tekniska och administrativa
som ekonomiska element, är reglerad genom av Kungl. Maj :t
utfärdade författningar, och att anslag för densamma anvisas på styrelsens
framställning. Styrelsen har vidare förklarat sig i avsaknad av detaljerade
förslag till överenskommelse angående den närmare fördelningen av
beredskapsuppgifterna vara ur stånd att slutgiltigt taga ställning till frågan.
Telegrafstyrelsen har i princip icke funnit någon erinran mot vad i utlåtandet
på ifrågavarande område anförts, men vill emellertid framhålla att

35

Kungi. Maj.ts proposition nr JOO.

styrelsen beröres av den ekonomiska försvarsberedskapen icke endast såsom
företagare, som vid krig eller krigsfara blir beroende av nyttigheter,
materiel och arbetskraft, utan i än större utsträckning i egenskap av teletrafikföretag
av kraven på telekommunikationer för alla de organ, som
skola deltaga i den ekonomiska försvarsberedskapen. Generalpoststyrelsen
har i huvudsak intet att erinra mot de uppdragna riktlinjerna för postverkets
medverkan vid försvarsförberedelserna på det ekonomiska området,
men anser det medarbetarskap under eget ansvar, som skulle åläggas verket,
icke fullt tydligt framgå av det uppgjorda förslaget till instruktion
för nämnden. Styrelsen betonar vidare, att postarbetet till sin natur är sådant,
att tillgodoseendet av verkets behov av personal, lokalutrymmen,
transportfordon, drivmedel och ett stort antal förbrukningsartiklar är en
förutsättning för att styrelsen skall kunna sörja för upprätthållandet av
postverkets verksamhet under avspärrning eller i krig. Styrelsen framhåller
slutligen, att möjligheterna till medverkan som lagerhållare för verkets
del äro begränsade. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som i princip icke
har något att erinra mot förslaget i vad detsamma avser verkets medverkan
som lagerhållare, framför dock betänkligheter mot att verket förutsättes
skola stå som lagerhållare jämväl utanför det egna arbetsområdet.
Såväl väg- och vattenbyggnadsstyrelsen som generalpoststyrelsen förutsätter,
att av dylik lagerhållning betingade kostnader icke komma att belasta
den egna budgeten. Beträffande den civila luftfarten torde enligt luftfartstyrelsens
uppfattning till det ekonomiska beredskapsområdet böra hänföras
dels den civila flygtrafiken under förstärkt försvarsberedskap eller
krig, dels ock anläggningsarbeten berörande de statliga civila flygfälten
med tillhörande byggnader och övrig utrustning.

Rörande beredskapen på motorfordonstrafikens område
har trafikkommissionen anfört.

En sektionering av beredskapsarbetet efter olika tidslägen i stället för
efter fack kan statens trafikkommission i vad angår transportberedskapen
samt därmed sammanhängande frågor angående bränsleförsörjningen för
sin del icke förorda. Kommissionen anser tvärtom enhetlighet beträffande
planläggningen av transportberedskapen och bränsleförsörjningen böra i
möjligaste mån åstadkommas därigenom, att det ifrågavarande planeringsarbetet
anförtros ett enda organ inom riksnämnden för varje fackområde.
Kommissionen förordar därför, i enlighet med sin tidigare här ovan relaterade
ståndpunkt, att transport- och bränslefrågorna utbrytas från den
föreslagna särskilda planeringsavdelningen och förläggas till fristående avdelningar
eller byråer inom nämnden, eller i varje fall, såsom den ekonomiska
försvarsberedskapsutredningen föreslagit, till en gemensam fristående
byrå. De kvalifikationer, som av riksnämnden ansetts böra innehavas
av chefen för den särskilda planeringsavdelningen, äro icke de för ledningen
av planeringsarbetet med avseende å transportberedskapen väsentliga.
För sistnämnda arbetsuppgifter erfordras speciell sakkunskap såväl
beträffande landsvägs- som järnvägs- och sjötrafiken.

Kommissionen har i anslutning härtill förklarat sig kunna tillstyrka riks -

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

nämndens förslag, att nämnden den 1 juli 1948 övertager beredskapsuppgifterna,
endast under förutsättning att nämnden utbygges i enlighet med
av kommissionen anförda synpunkter. Intill dess så skett är enligt kommissionen
någon ändrad handläggningsordning för dessa arbetsuppgifter
icke önskvärd.

Angående bereds k apsver k sam heten på sjöfartens område
erinrar kommerskollegium om den s. k. sjöf artsdetalj en i marinstaben.
För övrigt hänvisas till vad kollegiet anfört i fråga om den industriella
beredskapen. Fartygsutlagningskommissionen har — med instämmande
av trafikkommissionen — anfört i huvudsak följande.

Fartygsuttagningskommissionen har av nämndens utlåtande bibragts
den uppfattningen att uttagningen av fartyg i fredstid alltjämt skall ankomma
på fartygsuttagningskommissionen, därvid ett samarbete med riksnämnden
givetvis skall etableras. Vad nämnden vid sådant förhållande
mer direkt skulle övertaga blir försvarsförberedelserna för det icke uttagna,
fria tonnaget. Det vill förefalla som om fartygsuttagningskommissionen
ej minst på grund av sin sammansättning — i kommissionen ingå representanter
för chefen för försvarsstaben (1), sjöförsvaret (2), kommerskollegium
(1) samt rederinäringen (2), varjämte förslag föreligger om att i
kommissionen skall ingå en representant för civilförsvarsstyrelsen — väl
skulle lämpa sig att biträda nämnden vid dessa försvarsförberedelser. Härför
talar jämväl att fartygsuttagningskommissionen redan i samband med
uttagningen måste bilda sig en allmän uppfattning om transportbehoven
i deras helhet och möjligheten att tillgodose dem. (''Uttagningen skall så
bedrivas, att sådana icke militära behov som skola tillgodoses även under
krig bliva i minsta möjliga mån åsidosatta.’)

Fartygsuttagningskommissionen vill sålunda ifrågasätta huruvida det
icke står bäst i överensstämmelse med betänkandets allmänna principer att
fartygsuttagningskommissionen som förutsättes skola även i fortsättningen
avgiva förslag till uttagning av fartyg —- biträder riksnämnden vid försvarsförberedelserna
på sjöfartens område. Arbetsformerna mellan riksnämnden
och fartygsuttagningskommissionen torde i så fall kunna utformas
i samråd mellan dessa myndigheter.

Beträffande frågan om samordning av särskilt den civila
trafiken i krig uttala länsstyrelserna i Kronobergs och Norrbottens
län att trafikledningen i mellaninstansen bör handhavas av länsstyrelserna.

Mot riksnämndens förslag i vad detsamma avser beredskapen på
försäkringsområdet samt det finansiella området ha
remissmyndigheterna icke funnit skäl till erinran.

Vad angår de av riksnämnden uppdragna riktlinjerna för samarbetet
mellan den militära förvaltningsorganisationen och
nämnden har desamma i huvudsak vunnit de militära myndigheternas
gillande. Marinförvaltningen ifrågasätter emellertid om icke åt nämnden,
som väl komme att disponera särskild sakkunskap, borde överlåtas att ur
framlagda behovssiffror över materiel och förnödenheter av olika slag

37

Kungl. Alaj.ts proposition nr 100.

draga alla härledningar om behov av råvaror, arbetskraft in. in.

Vidkommande den ekonomiska beredskapens anknytning jämväl till
vissa lokala organ har riksnämndens förslag härutinnan genomgående
tillstyrkts av de hörda myndigheterna. Sålunda ha samtliga hörda länsstyrelser
intagit en positiv ställning till länsstyrelsernas medverkan i den
ekonomiska försvarsberedskapen, varvid flertalet styrelser beaktat möjligheten
av en omorganisation av styrelsernas nuvarande försvarsavdelningar.
Livsmedelskommissionen, som delar länsstyrelsernas uppfattning härutinnan,
framhåller emellertid att, så länge kristidsstyrelser och kristidsnämnder
bestå, en överflyttning av dessa organs arbetsuppgifter på länsstyrelserna
icke bör äga rum. Vattcnfallsstijrelsen ifrågasätter för sin
del om icke blockorganisationen, åtminstone på kraftförsörjningens område,
skulle kunna användas för lokala beredskapsuppgifter.

Departementschefen.

Erfarenheterna av den moderna krigföringen ha ådagalagt vikten av att
det militära och civila försvaret effektivt underbygges av samhällsverksamheten
i övrigt. Ett framgångsrikt försvar förutsätter bland annat, att de
materiella behov av olika slag, som uppkomma under krig, kunna tillgodoses.
För att i händelse av krig åtgärder i detta syfte skola kunna genomföras
med erforderlig snabbhet, måste redan i fredstid omsorgsfulla förberedelser
vidtagas och en planering av hithörande verksamhet äga rum.
Även ett framgångsrikt mötande av de svårigheter, som följa av att landet
i samband med internationella förvecklingar avspärras från sin reguljära
varutillförsel, förutsätter att erforderliga förberedelser härför vidtagits.

Enighet torde också råda därom, att den militära och civila försvarsberedskapen
måste kompletteras med en ekonomisk försvarsberedskap.
Denna ekonomiska försvarsberedskap bör taga sikte icke endast på att
tillgodose de krav, som från försvarets sida måste ställas på landets produktionsförmåga
vid avspärrning eller under krig, utan även på att trygga
försörjningen i dylika situationer. För att dessa uppgifter skola kunna på
bästa möjliga sätt genomföras erfordras såväl en omsorgsfull planering
som vidtagandet av vissa verkställighetsåtgärder redan under fredstid. Under
de år, som föregingo det senaste världskriget, genomförde rikskommissionen
för ekonomisk försvarsberedskap ett omfattande planeringsarbete, vilket
i viss utsträckning lades till grund för de speciella krisåtgärder, som
sedermera genomfördes. Genom beslut av 1946 års riksdag inrättades för
dessa beredskapsuppgifter ett nytt ämbetsverk, riksnämnden för ekonomisk
försvarsberedskap, tills vidare dock med en starkt beskuren organisation
och med begränsade arbetsuppgifter.

Det nu föreliggande spörsmålet avser ett utbyggande av riksnämndens
organisation och eu utvidgning av dess arbetsuppgifter, så att densamma

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

kan fungera som den centrala och ledande myndigheten på den ekonomiska
försvarsberedskapens område och även själv övertaga vissa beredskapsuppgifter,
särskilt sådana som tidigare åvilat vissa krisorgan. Nämnden
har i sitt utlåtande utgått ifrån, att en dylik utbyggnad av nämndens
organisation och verksamhet bör äga rum från och med ingången av budgetåret
1948/49. De flesta av de hörda myndigheterna ha icke haft några
erinringar att göra häremot. Från A''issa håll ha dock invändningar rests
emot detta förslag. Dessa invändningar synas kunna sammanfattas i tre
huvudgrupper. Dels har man av statsfinansiella skäl ansett en dylik utvidgning
av den statliga verksamheten i nuvarande läge ägnad att inge betänkligheter,
dels har det gjorts gällande att ett beslut rörande den närmare
utformningen av organisationen för den ekonomiska försvarsberedskapen
borde anstå, till dess beslut fattats rörande försvarsorganisationen,
och dels ha de nu befintliga krisorganen ansetts kunna tills vidare bibehållas
vid de beredskapsuppgifter, som för närvarande åvila dem.

Betänkligheterna mot att i nuvarande ansträngda finansiella läge företaga
en förhållandevis stark utbyggnad av riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap
äro i och för sig lätta att förstå. Det för riksdagen framlagda
förslaget till inkomst- och utgiftsstat för budgetåret 1948/49 grundar
sig på principen om sträng återhållsamhet med utgifterna på alla de punkter,
där sådan varit möjlig. Att under sådana förhållanden nu bygga ut
ett nytt ämbetsverk kan givetvis inge betänkligheter. Emellertid torde det
vara nödvändigt att se frågan om den ekonomiska beredskapens ordnande
i ett vidare sammanhang. Jag vill erinra om att i det nyligen framlagda
förslaget till riksstat för 1948/49 äskas under fjärde huvudtiteln anslag till
försvarsväsendet å sammanlagt något över 736 miljoner kronor. Det förtjänar
också nämnas, att det förslag angående försvarets organisation, som
framlagts av 1945 års försvarskommitté, utgår ifrån en kostnadsram av 810
miljoner kronor. Härtill komma kostnaderna för civilförsvarsorganisationen.
Upprätthållandet av en militär och civil beredskap är sålunda förenat
med mycket betydande kostnader. Det måste under sådana förhållanden
vara så mycket mera angeläget, att effektiviteten hos den med så stora
kostnader uppbyggda och vidmakthållna försvarsberedskapen icke äventyras
genom bristande planläggning av försvar sförberedelserna på det ekonomiska
området.

Jag kan med hänsyn till vad nu anförts icke finna den i viss mån ansträngda
ekonomiska situationen utgöra ett bärande motiv för ett uppskov
med utbyggnaden av riksnämndens organisation. Tvärtom anser jag det,
med hänsyn till de sammanlagt mycket betydande belopp, som måste användas
för att vidmakthålla landets försvarsorganisation, angeläget att
den ekonomiska försvarsberedskapen utbygges på sådant sätt, att brister
härutinnan icke äventyra effektiviteten av övriga försvarsförberedelser.

Jag kan icke heller dela den i vissa yttranden uttalade uppfattningen, att

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

detta spörsmål bör upptagas, först sedan definitiv klarhet vunnits i fråga
om det militära försvarets framtida gestaltning. Även om vissa sidor av
planeringsverksamheten på den ekonomiska försvarsberedskapens område
synas bli beroende av den militära försvarsorganisationens uttormning,
torde flertalet av de uppgifter, som möta denna verksamhet, bli i stort sett
av samma karaktär oavsett modifikationer i den militära försvarsorganisationen.
Förändringar i denna synas i varje fall icke kunna i nämnvärd
grad inverka på nämndens organisation eller på uppläggningen av dess
arbete i stort.

Vad åter angår tanken att beredskapsuppgifterna på vissa områden tills
vidare skulle handhavas av de nu befintliga krisorganen vill jag erinra
om att huvuduppgiften för dessa måste vara att handlägga med det aktuella
krisläget sammanhängande frågor. Det torde därför knappast kunna
undgås, att beredskapsuppgifterna inom dessa organ erhålla en i viss mån
undanskymd ställning. Särskilt stor blir risken härför vid en av en skärpning
i den aktuella situationen föranledd ökning av krisorganens arbetsbelastning.
Att söka motverka denna risk genom en sådan utbyggnad av
krisorganen, att desamma få större möjligheter att ägna sig även åt beredskapsuppgifterna
synes mig å andra sidan vara mindre lämpligt, bland
annat med hänsyn till att dessa organ äro avsedda att avvecklas, så snart
detta med hänsyn till försörjningsläget blir möjligt.

Med stöd av vad nu anförts biträder jag sålunda förslaget, att riksnämndens
organisation utbygges från och med ingången av budgetåret 1948/49.

De allmänna synpunkter, som riksnämnden anlagt på den ekonomiska
försvarsberedskapen och omfattningen av densamma föranleda ingen erinran
från min sida. Beredskapsarbetet bör sålunda inriktas dels på en
planering av den ekonomiska verksamheten i landet under krig eller avspärrning
med åtföljande krigsfara, dels på vissa verkställighetsåtgärder,
framför allt uppläggande av reservlager av importerade varor. Med hänsyn
till det nära samband, som bör råda mellan dessa båda linjer i beredskapsarbetet,
finner jag det ändamålsenligt, att även beredskapslagringen
i fortsättningen omhänderhaves av riksnämnden. Reservförrådsnämnden
bör sålunda från och med ingången av nästkommande budgetår upphöra
med sin verksamhet och uppgå i riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap.
Till härmed sammanhängande spörsmål återkommer jag längre
fram.

Vid den närmare utformningen av den ekonomiska försvarsberedskapen
synes man ha att välja mellan tvenne grundprinciper. Å ena sidan kan
man tänka sig att dessa beredskapsuppgifter i möjligaste mån samlas hos
ett enda centralt organ, som i så fall kommer att lå svara för planläggnings-
och verkställighetsuppgifterna på i stort sett hela den ekonomiska
försvarsberedskapens område. Å andra sidan kan man tänka sig en förhållandevis
långt driven decentralisering på detta område. Fn dylik bör
innebära, att för svar sförberedelserna på det ekonomiska området i största

40

Kanyl. Maj. ts proposition nr 100.

möjliga utsträckning komina att handhavas av de myndigheter, som syssla
med motsvarande fredsproblem, medan riksnämnden själv övertager detaljplaneringen
av den ekonomiska försvarsberedskapen på de områden, där
lämpliga statliga organ icke finnas. Riksnämnden har grundat sitt förslag
på den sistnämnda principen. Jag vill för min del ansluta mig till
nämndens ståndpunkt i denna fråga. En långt driven centralisering
av arbetsuppgifterna på detta område skulle nämligen medföra behov
av en mycket omfattande central organisation. Riksnämnden för ekonomisk
försvarsberedskap skulle i så fall behöva utbyggas till ett mycket
stort ämbetsverk, och riskerna för tungroddhet i arbetet skulle
utan tvivel bliva betydande. Genom en fördelning av arbetsuppgifterna
mellan olika organ och myndigheter av det slag, som riksnämnden förutsatt,
torde erforderlig smidighet och rörlighet i beredskapsarbetet lättast
kunna åstadkommas.

Samtidigt som arbetsuppgifterna på lämpligt sätt fördelas, måste emellertid
organisationen givas sådan fasthet och enhetlighet, att garantier vinnas
för att beredskapsarbetet på olika områden genomföres på ett effektivt
sätt. Riksnämnden måste därför erhålla en ledande ställning på hela den
ekonomiska försvarsberedskapens område. I gällande instruktion för
nämnden har detta uttryckts så, att nämnden har att leda, övervaka och
samordna landets försvarsförberedelser på det ekonomiska området.

Denna nämndens ställning förutsätter, att densamma erhåller befogenhet
att lämna i beredskapsarbetet deltagande myndigheter anvisningar rörande
arbetets bedrivande. Givetvis böra dylika anvisningar föregås av
samråd mellan nämnden och ifrågavarande myndighet. Myndighet, som
icke anser sig böra följa de av riksnämnden lämnade anvisningarna, bör
vara skyldig att omedelbart bringa frågan under Kungl. Maj :ts prövning.
Dylika ärenden böra handläggas inom folkhushållningsdepartementet.

Beträffande den mera detaljerade arbetsfördelningen mellan olika myndigheter
har riksnämnden uttalat, att densamma borde kunna ske genom
skriftliga överenskommelser, vilka skulle underställas Kungl. Maj:t för
godkännande. Häremot har i vissa yttranden rests den invändningen, att
dylika överenskommelser skulle sakna förvaltningsrättslig grund, varför
ifrågavarande förhållanden i stället borde regleras genom föreskrifter i
vederbörande verks instruktioner. Även om invändningen formellt sett
kan ha visst fog för sig, synes den mig i praktiken icke böra tillmätas allt
för stor betydelse. Jag vill erinra om att nämnden förutsatt, att ifrågavarande
överenskommelser skola underställas Kungl. Maj :t för godkännande.
Det torde då få ankomma på Kungl. Maj :t att avgöra, huruvida desamma
böra ge anledning till ändring i instruktionerna. Därest överenskommelserna
avse att på längre sikt reglera hithörande angelägenheter,
kan det måhända vara lämpligt att desamma giva anledning till motsvarande
ändringar i instruktionerna, vilket däremot icke torde böra bli fallet,
därest överenskommelserna avse endast en mera tillfällig reglering av ar -

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

betsfördelningen. I den mån dylika ändringar i arbetsfördelningen föranleda
ändring i vederbörande verks behov av tjänster eller i övrigt av
deras anslagsbehov, vilket emellertid i allmänhet icke torde bli fallet, få
givetvis härigenom uppkommande spörsmål i sedvanlig ordning underställas
riksdagen. Med hänsyn till vad nu anförts torde den av riksnämnden
föreslagna metoden för reglering av frågor rörande arbetsfördelningen mellan
olika verk och myndigheter på den ekonomiska försvarsberedskapens
område icke behöva ingiva några betänkligheter.

Till riksnämndens förslag beträffande beredskapsuppgifternas fördelning
mellan olika centrala organ kan jag, med vissa modifikationer, ansluta
mig. Beredskapsuppgifterna på jordbrukets och livsmedelsförsörjningens
område böra sålunda under riksnämndens allmänna ledning ankomma på
det ämbetsverk, som enligt beslut av 1947 års riksdag skall inrättas för att
handhava den prisreglerande verksamheten på jordbrukets område. Frågan
om den närmare gränsdragningen mellan riksnämndens och jordbruksnämndens
arbetsuppgifter torde få upptagas till prövning i samband med
inrättande av jordbruksnämnden. I avvaktan härpå torde beredskapsuppgifterna
på dessa områden tills vidare på i stort sett samma sätt som hittills
få handhavas av livsmedelskommissionen, som härvid bör samråda
med riksnämnden. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att i den mån
så erfordras utfärda föreskrifter rörande den närmare ansvars- och arbetsfördelningen
mellan riksnämnden och kommissionen.

I enlighet med riksnämndens förslag böra beredskapsuppgifterna i fråga
om produktionen och omsättningen av industrivaror från och med den
1 juli 1948 överflyttas på riksnämnden. Härvid förutsättes dock, att industrikommissionen
— liksom vid behov givetvis även andra myndigheter —
även i fortsättningen medverkar till beredskapsfrågornas lösning inom sitt
verksamhetsområde.

Ansvaret för beredskapsarbetet på bränsle- och kraftförsörjningens område
bör likaledes åvila riksnämnden. På sådana områden av bränsleförsörjningen,
som för närvarande handhavas av bränslekommissionen, fossila
bränslen, brännved och eldningsolja, torde denna emellertid tills
vidare få under riksnämndens överinseende handhava vissa beredskapsuppgifter,
medan däremot riksnämnden får förutsättas helt övertaga planeringsarbetet
inom vissa andra hithörande områden, exempelvis beträffande
torv, inhemska flytande ersättningsbränslen, gengasdriften samt frågan
om upplagring av importerade flytande bränslen. Likaså får centrala
driftsledningen förutsättas komma att medverka i detaljarbetet i fråga om
planläggningen av kraftförsörjningen.

För beredskapsarbetet på arbetsmarknadens område torde, såsom riksnämnden
föreslagit, arbetsmarknadsstyrelsen böra svara. Med beredskapsuppgifterna
sammanhängande spörsmål rörande arbetsmarknadsstyrelsens
organisation komma att upptagas av chefen för socialdepartementet i sam -

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

band med framläggandet av förslag rörande anslag till arbetsmarknadsstyrelsen
för budgetåret 1948/49.

Vad riksnämnden anfört rörande beredskapsarbetet på kommunikationsväsendets
område finner jag mig kunna i huvudsak biträda. Rörande de
statliga kommunikationsverkens medverkan i beredskapsarbetet torde mellan
dessa och riksnämnden få träffas närmare överenskommelser, vilka
böra underställas Kungl. Maj :t för godkännande. Härvid torde även de
olika verkens möjligheter att medverka som lagerhållare få närmare prövas.
Ansvaret för försvarsförberedelserna i fråga om motorfordonstrafiken
och sjöfarten bör från och med den 1 juli 1948 övertagas av riksnämnden.
Jag förutsätter emellertid, att riksnämnden härvid på motortrafikens område
kommer att biträdas i första hand dels av trafikkommissionen, så
länge denna består, dels av biltrafiknämnden och länsstyrelserna. Motsvarande
medverkan på sjöfartens område bör lämnas av, bland annat, kommerskollegium
och fartygsuttagningskommissionen.

Beredskapsuppgifterna på sjukvårdens område äro för närvarande splittrade
på tre olika myndigheter, nämligen försvarets sjukvårdsförvaltning,
civilförsvarsstyrelsen och medicinalstyrelsen. För ärenden rörande personal-
och lokalberedskapen på den civila sjukvårdens område finnes en särskild
avdelning inom sistnämnda styrelse. Till denna är vidare knuten en
sakkunnig nämnd, medicinalstyrelsens materielnämnd, som har att biträda
styrelsen i frågor rörande försörjningen med läkemedel och sjukvårdsmateriel.
Denna uppdelning av ansvaret för beredskapen på detta viktiga
område mellan olika myndigheter medför onekligen vissa svårigheter, såväl
då det gäller att få erforderlig överblick över de föreliggande behoven som
beträffande den avvägning mellan dem, som måste äga rum vid planeringen
av beredskapen. Dessa brister torde kunna avhjälpas därigenom att, i enlighet
med vad riksnämnden förutsatt, den av medicinalstyrelsens materielnämnd
föreslagna civila sjukvårdsberedskapsnämnden kommer till stånd.
Förslag om inrättandet av en dylik nämnd kommer också att framläggas
av chefen för inrikesdepartementet.

Sjukvårdsberedskapsnämnden bör vara det centrala organet för beredskapen
på sjukvårdens område, i den mån detta är att hänföra till den
ekonomiska försvarsberedskapen. Det bör sålunda ankomma på densamma
att undersöka i vad mån de på detta område föreliggande behoven av
läkemedel, sjukvårdsartiklar och andra förnödenheter för sjukvården vid
avspärrning och i krig kunna tillgodoses med hänsyn till den beräknade
tillgången på färdiga varor och möjlig inhemsk produktion samt att, i
mån av behov och efter samråd med vederbörande sjukvårdsmyndigheter,
sammanjämka behoven. Den av sjukvårdsberedskapsnämnden sålunda upprättade
försörjningsplanen bör granskas av riksnämnden och av denna efter
erforderligt samråd med berörda myndigheter underställas Kungl. Maj :t.

Anskaffningen av de lager av sjukvårdsförnödenheter, som i beredskapssyfte
böra uppläggas under fredstid, bör ombesörjas av försvarets sjuk -

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

vårdsförvaltning, civilförsvarsstyrelsen och sjukvårdsberedskapsnämnden.
Var och en av dessa myndigheter bör svara för den beredskapslagring av
färdiga varor, som avser att tillgodose behoven i krig inom resp. myndighets
verksamhetsområde. Härutöver bör sjukvårdsberedskapsnämnden ombesörja
den lagring av färdiga varor, som erfordras för att tillgodose behoven
under en avspärrning. Lagringsplanerna böra godkännas av riksnämnden,
som även själv i allmänhet torde böra svara för anskaffning och
lagring av erforderliga råvaror.

Beredskapsuppgifterna inom andra verksamhets- och förvaltningsgrenar,
som kunna hänföras till det ekonomiska området, torde få handläggas av
de myndigheter, som syssla med motsvarande fredsproblem. Jag förutsätter
emellertid, att riksnämnden följer försvarsförberedelserna även på dylika
områden och i mån av behov, efter samråd med vederbörande myndigheter,
vidtager de åtgärder, som må finnas påkallade i syfte att samordna beredskapsarbetet
på olika delområden.

Vid den närmare utformningen av beredskapsåtgärderna på det ekonomiska
området får vidare en nära samverkan förutsättas äga rum mellan
å ena sidan riksnämnden och å andra sidan de militära myndigheterna och
civilförsvarsstyrelsen. Vid den planering av hushållningen under avspärrning
och krig, som det ankommer på nämnden att verkställa, måste nämligen
en av utgångspunkterna vara de behov av förnödenheter, som anmälts
av nyssnämnda myndigheter.

Till frågan om de organisatoriska anordningar, som erfordras för att
åstadkomma ett effektivt samarbete mellan riksnämnden och andra i beredskapsarbetet
deltagande centrala myndigheter återkommer jag längre
fram.

Emellertid torde, såsom riksnämnden anfört, beredskapsarbetet få anknytas
även till lokala myndigheter. I första hand komma härvid länsstyrelserna
i fråga. Lämpligast torde dessas medverkan böra ordnas på så
sätt, att länsstyrelsernas försvarsavdelningar få till uppgift att handhava
jämväl ekonomiska försvarsberedskapsfrågor. Hithörande spörsmål torde
emellertid böra ytterligare övervägas i samband med den utredning om
länsstyrelsernas organisation, som chefen för inrikesdepartementet har för
avsikt att igångsätta.

Handhavandet av de lokala beredskapsuppgifterna på arbetsmarknadens
område torde få ankomma på länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingsanstalterna.
Likaså torde krigsmaterielombuden få på sitt område lämna
erforderlig medverkan. Vidare kunna tillsvidare kristidsstyrelserna och
kristidsnämnderna tagas i anspråk för genomförandet av erforderliga beredskapsuppgifter
på jordbrukets och livsmedelsförsörjningens område.

Grunderna för den arbetsfördelning mellan å ena sidan riksnämnden för
ekonomisk försvarsberedskap och å andra sidan övriga i den ekonomiska
försvarsberedskapen deltagande myndigheter, som enligt min mening bör
äga rum, kunna alltså sammanfattningsvis angivas på följande sätt. Vid

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

sidan av riksnämnden böra vissa myndigheter, såsom exempelvis arbetsmarknadsstyrelsen,
jordbruksnämnden (och innan denna kommer till
stånd livsmedelskommissionen) samt kommunikationsverken under riksnämndens
allmänna tillsyn svara för de ekonomiska försvarsförberedelserna
på visst eller vissa delområden. Detsamma bör gälla om försvarets
förvaltningsmyndigheter och civilförsvarsstyrelsen. Därutöver böra
emellertid andra statliga myndigheter, i den mån så befinnes lämpligt,
lämna biträde vid den ekonomiska försvarsberedskapens utformning inom
deras områden, utan att fördenskull ansvaret för att beredskapen på dessa
områden blir tillfredsställande ordnad skall åvila dem. Det torde få ankomma
på Kungl. Maj :t att beträffande de till den förstnämnda kategorien
hänförliga myndigheterna besluta om de ändringar i resp. verks instruktioner,
som kunna bliva påkallade för att säkra ett effektivt samarbete
mellan dem och riksnämnden. Spörsmålet om skyldighet för andra
myndigheter att biträda vid planeringen av den ekonomiska försvarsberedskapen
har jag för avsikt att upptaga i samband med att jag framlägger
förslag till ny lag om skyldighet för näringsidkare m. fl. att biträda vid
rikets ekonomiska försvarsberedskap.

Vid sidan om sin uppgift att samordna och leda försvarsförberedelserna
på det ekonomiska området bör riksnämnden äga att på de delområden,
där lämpliga beredskapsorgan ej finnas, själv taga hand om beredskapsverksamheten.
Vad riksnämnden anfört angående uppläggningen av detta
arbete ger icke anledning till någon erinran från min sida. Det torde emellertid
få ankomma på Kungl. Maj :t att meddela de närmare anvisningar
för nämndens fortsatta verksamhet, som kunna befinnas påkallade.

Riksnämndens organisation.

Riksnämndens framställning.

I den senare delen av sitt utlåtande har riksnämnden kommit in på frågorna
om nämndens organisation och framlagt förslag till den utbyggnad
därav, som enligt nämndens mening nu bör äga rum. Nämnden har härvid
inledningsvis lämnat en kortfattad översikt över den nuvarande organisationen,
varur må anföras följande.

Enligt för riksnämnden gällande instruktion (1946: 897) utgöres nämnden
av en generaldirektör och chef, tillika ordförande i nämnden, samt
fyra ledamöter, vilka samtliga förordnas av Kungl. Maj :t på viss tid, generaldirektören
för högst sex år och ledamöterna för högst tre år i sänder.
Generaldirektören är i främsta rummet inför Kungl. Maj :t ansvarig för
fullgörandet av riksnämndens åligganden och bör tillse, att nämndens personal
med nit och noggrannhet fullgör sina skyldigheter.

Av riksnämnden in pleno skola följande ärenden avgöras:

45

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

a) ärenden, i vilka framställning eller utlåtande skall avgivas till Kungl.
Maj:t eller chef för statsdepartement och som äro av större vikt;

b) viktigare frågor angående nämndens organisation samt frågor om instruktion
och arbetsordning för nämnden;

c) framställningar om anslag till nämnden;

d) fastställande av utgiftsstater; samt

e) övriga frågor, som generaldirektören anser böra handläggas i denna
ordning.

Vid nämndens sammanträden äga cheferna för försvarsstaben, krigsmaterielverket
och arbetsmarknadsstyrelsen samt ordföranden i statens livsmedelskommission
att själva eller genom av dem utsedda företrädare närvara
och yttra sig, dock utan rätt att deltaga i besluten men med rätt att
få sin mening antecknad till protokollet, därest densamma avviker från
nämndens beslut.

Med hänsyn till behovet av ett nära samarbete mellan riksnämnden och
civilförsvarsstyrelsen i många frågor har nämnden inbjudit även chefen för
civilförsvarsstyrelsen att själv eller genom en av honom utsedd företrädare
närvara vid nämndens sammanträden. Nämnden föreslår, att en bestämmelse
av denna innebörd intages i den nya instruktionen. Samtidigt framhåller
nämnden, att närvaro av ifrågavarande verkschefer torde erfordras,
endast då ärenden av större vikt eller ärenden, som mera direkt beröra
vederbörandes verksamhetsområde, behandlas. Nämnden förutsätter vidare,
att även representanter för andra centrala ämbetsverk efter kallelse böra
kunna närvara vid handläggningen av ärenden, som beröra deras verksamhetsområde.
Det allmänna beredskapsläget bör enligt nämndens mening
bliva föremål för regelbundna gemensamma överläggningar mellan överbefälhavaren
och civilförsvarsstyrelsen samt riksnämnden. I detta sammanhang
har nämnden även berört frågan om inrättandet av ett allmänt försvarsberedskapsråd.
Nämnden har emellertid icke ansett sig böra framföra
något förslag till organisatoriska anordningar i sådant syfte, enär detta
spörsmål enligt nämndens mening bör bedömas ur andra och vidare synpunkter
än densamma i nu förevarande sammanhang haft att utgå ifrån.

Vid utformandet av sitt förslag till en utbyggnad av riksnämndens organisation
har nämnden utgått ifrån att beredskapsverksamheten på det ekonomiska
området bör växla till sin omfattning med hänsyn till växlingarna
i det utrikespolitiska läget. I enlighet härmed bör nämndens organisation
vara i viss mån rörlig. Nämndens arbete bör sålunda i stor utsträckning
bedrivas med mer eller mindre tillfälligt anställd personal och med anlitande
av särskilda, för speciella uppdrag tillkallade utredningsmän. Givetvis
bör emellertid en minimiorganisation av mera fast anställd personal finnas,
dels för att handhava de administrativa och affärsmässiga uppgifter,
som åvila nämnden, dels för att följa och samordna utredningsarbetet och
för att omhänderhava sådana planeringsarbeten, som böra utföras inom
själva nämnden. Nämnden har utvecklat dessa synpunkter på följande sätt.

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

Utredningsmännen avses icke komma att helt ägna sig åt sitt uppdrag
utan torde i regel kunna fullgöra detta vid sidan av sin övriga tjänst. Genom
en sådan arbetsform vinnas åtskilliga fördelar. Sålunda ernås bl. a.,
att i planeringsarbetet kunna inkopplas personer, vilka tidigare sysslat med
liknande problem och därför äga erfarenhet på området. Vidare hållas näringslivet
och andra av landets ekonomiska försvarsberedskap berörda intressen
i kontakt med planeringsarbetets fortgång. Det blir också möjligt
att med detta förfaringssätt skapa större bredd på planeringsarbetet utan
alltför stora kostnader. Det synes önskvärt, att möjligheten för nämnden
att jämväl i fortsättningen använda denna arbetsform kommer till uttryck
i instruktionen. Enklast synes detta kunna ske, genom att i denna intages
en föreskrift om att nämnden äger utse personer med beprövad erfarenhet
av verksamheten inom särskild näringsgren att antingen var för sig eller
gemensamt fortlöpande biträda nämnden vid planering av försvarsförberedelserna.
Det bör åligga den som mottagit dylikt uppdrag att av eget
initiativ rikta nämndens uppmärksamhet på sådana förhållanden inom hans
verksamhetsområde, som kunna vara av särskild betydelse för nämndens
arbete. En bestämmelse av denna innebörd finnes i instruktionen för statens
industrikommission.

Även om riksnämndens planeringsarbete sålunda torde till stor del böra
ombesörjas med anlitande av tillfälligt anställda personer, är det uppenbart,
att en viss minimiorganisation av mera fast anställd personal måste finnas.
Denna erfordras främst för att handhava de administrativa och affärsmässiga
uppgifter, som åvila nämnden, däri inräknat jämväl planeringsuppgifter
av mera allmän räckvidd. Men även i fråga om den nämnden åvilande
särskilda planeringsverksamheten är det nödvändigt att hos nämnden finnes
ett mindre antal personer, som kunna följa och samordna det arbete
som bedrives av de av nämnden anlitade utredningsmännen ävensom omhänderhava
planeringsarbetet på områden där förfarandet med särskilda
utredningsmän ej lämpligen bör användas. Dessa personer böra jämte övriga
högre befattningshavare inom riksnämndens minimiorganisation vidare
utgöra den kärna, varpå nämnden har att bygga vid den utvidgning
av organisationen, som kan bliva nödvändig för det "fall att det internationella
läget föranleder till en intensifiering av beredskapsverksamheten.
Detta medför att nämndens organisation under normala förhållanden i jämförelsevis
stor utsträckning bör bestå av väl kvalificerade personer med
överblick av näringslivets behov och resurser samt med fallenhet och läggning
för det speciella arbete, som beredskapsverksamheten omfattar.

Vid den närmare utformningen av organisationsförslaget har riksnämnden
utgått ifrån att i minimiorganisationen böra ingå sådana befattningshavare,
som regelmässigt bruka uppföras i ämbetsverkens personalförteckning,
nämligen ordinarie och extra ordinarie personal i lönegrad Ce 24 eller
högre lönegrad, jämte övrig personal i mån av behov.

För att biträda i frågor, som röra nämndens förhållande till militära
myndigheter, föreslår nämnden, att en regementsofficer utses till förbindelseman.
Denne bör enligt förslaget upptagas å försvarsstabens stat.

Med hänsyn till de arbetsuppgifter, som åvila riksnämnden, föreslås
denna organiserad på tre avdelningar, nämligen allmänna avdelningen,

Kungl. Maj :ts proposition nr 100.

47

planeringsavdelningen och affärsavdelningen. Beträffande allmänna avdelningens
arbetsuppgifter och organisation anför riksnämden.

Inom den allmänna avdelningen böra, såvida ej annat i särskilt fall bestämmes
av nämnden, handläggas anslagsfrågor samt ärenden angående
riksnämndens organisation och personal, frågor rörande organisationen i
övrigt av den ekonomiska försvarsberedskapen ävensom frågor rörande tillsyn
av olika myndigheters försvarsförberedelser på det ekonomiska området,
författningsfrågor samt administrativa och juridiska frågor i allmänhet
ävensom frågor rörande organisationsplaner för behövliga särskilda förvaltningsorgan
i händelse av krig eller avspärrning. I avdelningen bör vidare
ingå en särskild sektion för omhänderhavande av nämnden åvilande
statistisk verksamhet, förande av register m. m. Den å sektionen befintliga
biträdespersonalen bör kunna anlitas i mån av behov vid utredningar och
dylikt å andra avdelningar. Till avdelningen bör vidare höra ett för hela
nämnden gemensamt skrivkontor, registratorskontor och arkiv. Kassakontoret
synes däremot böra vara förlagt till affärsavdelningen.

Enligt riksnämndens förslag bör avdelningen förestås av en kanslichef,
förordnad förslagsvis på sex år och placerad i lönegrad Cp 14. Med avseende
på lönegradsplaceringen erinrar nämnden om att i personalförteckningen
för rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap på sin tid fanns
upptagen en kanslichefsbefattning i lönegrad B 2, vilken i avlöningshänseende
motsvarar Cp 14. Förslaget innebär vidare att på avdelningen placeras
två byrådirektörer, därav en i lönegrad Ca 31 och en i lönegrad Ce 31.
Av dessa byrådirektörer avses den ene i första hand skola medverka vid på
avdelningen ankommande planeringsarbete, medan den andre avses skola
handlägga vissa på nämnden ankommande administrativa uppgifter ävensom
ärenden, som sammanhänga med andra myndigheters beredskapsverksamhet.
Utöver dessa föreslås en byrådirektör i lönegrad Ca 31 såsom chef
för den till allmänna avdelningen hörande statistiska sektionen. Vidare
föreslås för den allmänna avdelningen en byråsekreterare i lönegrad Ca 24
och en aktuarie i lönegrad Ce 24. Övrig mera fast anställd personal på avdelningen
skall enligt förslaget utgöras av en amanuens i högst lönegrad
Ce 23, en arkivarie, som samtidigt är registrator, i lönegrad Ca 15, en kansliskrivare
å statistiska sektionen likaledes i lönegrad Ca 15, ett kanslibiträde
i lönegrad Ca 11, två expeditionsvakter, därav en i lönegrad Ca 11 och en i
lönegrad Ca 9, ett kontor sbiträde i lönegrad Ca 8 samt en extra ordinarie
telefonist.

Beträffande planeringsavdelningens arbetsuppgifter anför riksnäinnden.

På den särskilda planeringsavdelningen bör ankomma att i den mån detta
icke ankommer på allmänna avdelningen, handhava planeringsverksamheten
på de delområden av det ekonomiska beredskapsområdet där planeringen
ej lämpligen bör uppdragas åt annan myndighet. Avdelningen har
sålunda i främsta rummet att svara för fullgörande av nämnden själv åvilande
planeringsuppgifter beträffande landets försörjning med bränsle och
industrivaror samt för tillgodoseende av landets trafikbehov i krig och under
avspärrning ävensom beträffande krigsviktiga företags verksamhet i

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

krig. Vidare bör å avdelningen handläggas frågor rörande främjande av ur
beredskapssynpunkt viktig forskningsverksamhet och dylikt.

Avdelningen bör enligt nämndens förslag ledas av en överingenjör, som
förordnas på viss tid, förslagsvis 6 år, och placeras i lönegrad Cp 14. Motsvarande
tjänsteman hos rikskommissionen var placerad i B 1. Nämnden
framhåller, att innehavaren av nu ifrågasatta befattning om möjligt bör
vara en väl kvalificerad ingenjör med erfarenhet från industriell verksamhet
samt med fallenhet och läggning för planeringsarbete. Därjämte torde
enligt förslaget å avdelningen böra finnas en byrådirektör i lönegrad Ca 31
och en befattningshavare i lönegrad Ce 27 för handläggning av frågor rörande
landets försörjning i händelse av avspärrning ävensom en byrådirektör
i lönegrad Ce 31, en förste byråsekreterare i lönegrad Ce 29 och en befattningshavare
i lönegrad Ce 24 för handläggning av frågor sammanhängande
med upprättande av ltrigshushållningsplaner. Avdelningschefen
bör enligt nämndens mening särskilt till en början främst ägna sig åt med
krigshushållningsplaneringen sammanhängande frågor.

I fråga om affärsavdelningens uppgifter anför riksnämnden.

På affärsavdelningen bör i första hand ankomma att fullgöra de arbetsuppgifter
som för närvarande åvila statens reservförrådsnämnd, vilken enligt
uttalande i 1946 års proposition angående inrättande av riksnämnden
skall upphöra med sin verksamhet i samband med att den slutliga organisationen
för nämnden fastställes. Inom avdelningen skola sålunda handläggas
frågor rörande köp, lagring och försäljning av varor, anskaffande av lagringsutrymmen
samt andra med riksnämndens affärsverksamhet sammanhängande
spörsmål.

Beträffande affärsavdelningens chefsfråga anför nämnden.

Chefen för avdelningen torde böra erhålla benämningen direktör och
lämpligen förordnas på viss tid, förslagsvis sex år. Med hänsyn till den konkurrens
från näringslivet, som torde göra sig gällande vid förvärvet av en
lämplig person på denna mycket viktiga post, torde direktören ej böra placeras
i lägre lönegrad än Cp 17. Detta motsvarar en årlig lön av cirka 23 600
kronor. Reservförrådsnämndens direktör åtnjuter för närvarande ett årligt
arvode av 25 800 kronor. Då det synes i hög grad angeläget att kunna förvärva
denne till den nya posten som riksnämndens affärschef och detta
näppeligen kan ske utan att avlöningen åtminstone blir oförändrad, får
riksnämnden föreslå, att därest reservförrådsnämndens nuvarande direktör
förordnas till innehavare av befattningen i fråga, medgivande lämnas att utbetala
ett årligt tilläggsarvode av 2 500 kronor.

På avdelningen bör vidare enligt nämndens förslag finnas en direktörsassistent
i löneställningen Ce 31 samt en förrådschef i löneställningen Ce 33.
På den förre bör ankomma närmast att biträda direktören vid inköp och
försäljningar. Under direktörens bortovaro bör direktörsassistenten inträda
i hans ställe. Förrådschefen bör åligga att svara för vård av lager, anskaffande
av lagringsutrymmen, tillsyn av i riksnämndens ägo befintliga byggnader
och anläggningar in. in. dylikt. Särskilt de stora oljecisternerna, som

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

49

under kriget byggts och som för närvarande förvaltas av reservförrådsnämnden,
kräva, framhåller riksnämnden, stor sakkunskap och omsorg.
Vidare bör å avdelningen enligt förslaget finnas en kamrer i löneställningen
Ce 27 för att handha ledningen av nämndens bokföring och kassarörelse
ävensom en förrådsingenjör, likaledes i löneställningen Ce 27, vilken skall
ha att biträda förrådschefen i dennes arbete. Kamreraren avses i frågor,
som ej beröra nämndens affärsverksamhet, vara underställd kanslichefen
och i övrigt chefen för affärsavdelningen. Därjämte föreslår riksnämnden,
att å avdelningen skola finnas två befattningshavare i löneställningen Ce 24,
varav en avses skola syssla med lagringsfrågor och en med inköps- och försälj
ningsfrågor. Ytterligare personal, som nämnden anser erforderlig å avdelningen,
utgöres av en assistent åt kamreraren i löneställningen Ce 21. eu
kassör i löneställningen Ce 15, två språkkunniga stenografer, därav en i
Ce 15 och en i Ce 11, en maskinbokförare i löneställningen Ce 11, ett kanslibiträde
i Ce 11 och två kontorsbiträden i högst Ce 8.

Med hänsyn till angelägenheten av att personalen på affärsavdelningen
skall kunna smidigt anpassas efter växlande behov, räknar riksnämnden
med att tidvis ett relativt stort antal extra befattningshavare erfordras på
denna avdelning.

Å riksnämndens personalstat finnas för närvarande upptagna, förutom
generaldirektören och chefen för nämnden, en byråchef i löneställningen
Cr 10 med förordnande tillsvidare och ett kontorsbiträde i lönegraden Ca 8.
Båda dessa befattningshavare torde enligt nämnden kunna beredas plats
inom den ovan föreslagna personalramen.

Därjämte finnas å övergångsstat upptagna en kanslichef i löneställningen
Co 14 och en förste byråsekreterare i lönegrad Ca 29 samt en aktuarie i
lönegrad Ca 24. Av dessa har kanslichefen alltsedan 1940 varit sysselsatt
med utarbetande av redogörelser för krisförvaltningen enligt uppdrag av
Kungl. Maj :t. Nämnden meddelar, att denne har förklarat sig, sedan detta
uppdrag slutförts, ej vilja återgå till sin tjänst hos riksnämnden. De båda
övriga befattningshavarna äro för närvarande placerade hos statens livsmedelskommission.
Nämnden utgår ifrån att några särskilda belopp till avlöningar
för ifrågavarande befattningshavare ej behöva beräknas.

Nämnden har vidare påpekat, att riksnämnden och reservförrådsnämnden
i fråga om sina medelsförvaltningar för närvarande icke intaga ställningen
såsom huvudförvaltningar och sålunda icke hava dragningsrätt på
statsverkets checkräkning eller egna konton i rikshuvudboken. Den omfattning,
som riksnämndens verksamhet kommer att få, därest reservförrådsnämnden
inordnas i riksnämnden, motiverar enligt riksnämndens mening,
att nämnden beredes ställning såsom huvudförvaltning. Härigenom skulle
enligt nämndens mening onödig omgång undvikas, varjämte skulle vinnas
att riksnämndens tillgångar och skulder komme att redovisas å särskilt
konto i rikshuvudboken.

4 — llihang till riksdagens protokoll 19i8. 1 saml. Nr 100.

50

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

Kostnads- och anslagsberäkningar.

En organisation av den omfattning, som framgår av riksnämndens här
ovan refererade förslag, utgör enligt nämndens mening den minimiorganisation,
som erfordras för att densamma skall kunna på ett tillfredsställande
sätt fullgöra sina uppgifter. Personalförteckningen för denna minimiorganisation
skulle sålunda upptaga följande befattningar.

Tjänstemän å ordinarie stat.

Befattning

Lönegrad

1 generaldirektör .......................

Cp 22

1 direktör .............................

Cp 17

1 kanslichef ...........................

Cp 14

1 överingenjör .........................

Cp 14

3 byrådirektörer .........................

Ca 31

1 byråsekreterare .......................

Ca 24

1 arkivarie och registrator

Ca 15

1 kansliskrivare .........................

Ca 15

1 förste expeditionsvakt

Ca 11

1 kanslibiträde .........................

Ca 11

1 expeditionsvakt

.. Ca 9

1 kontorsbiträde .........................

. . Ca 8

Tjänstemän å övergångsstat.

1 kanslichef ...........................

.. Co 14

1 förste byråsekreterare .................

.. Ca 29

1 aktuarie .............................

Ca 24

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad

än Ce 24.

1 förrådschef ...........................

. . Ce 33

1 direktörsassistent .....................

Ce 31

2 byrådirektörer .......................

Ce 31

1 förste byråsekreterare .................

. Ce 29

1 förste byråsekreterare .................

. . Ce 27

1 kamrerare ...........................

Ce 27

1 förrådsingenjör .......................

Ce 27

Medelsbehovet till avlöningar och arvoden beräknas av riksnämnden på
följande sätt.

Till löner åt de på ordinarie stat upptagna tjänstemännen, inklusive tilllägg
enligt samma grunder som de för innevarande år gällande, erfordras
ett belopp av 196 200 kronor.

Till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj :t erfordras
14 500 kronor enligt följande beräkning:

51

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

arvoden till 4 nämndledamöter å 3 000 kronor 12 000: —

personligt tillägg till chefen för affärsavdelningen 2 500: —

Summa kronor 14 500: —

Till avlöningar åt de i personalstaten upptagna extra ordinarie tjänstemännen
i högre lönegrad än Ce 24 erfordras enligt riksnämndens beräkning
ett belopp av 120 800 kronor och till avlöningar åt annan extra ordinarie
personal 115 100 kronor eller tillhopa för extra ordinarie personal
235 900 kronor.

Vidare har nämnden till sakkunniga beräknat ett belopp av förslagsvis
22 000 kronor, därav för affärsavdelningen 10 000 kronor.

Avlöningsstaten för den av riksnämnden föreslagna minimiorganisationen
skulle sålunda sluta på (196 200 + 14 500 + 235 900 + 22 000) = 486 600
kronor.

Riksnämnden har i anslutning till dessa beräkningar erinrat om att
ekonomiska försvarsberedskapsutredningen i silt i februari 1946 avlämnade
betänkande räknade med en avlöningsstat för riksnämnden av 584 000
kronor, vilket belopp med nuvarande lönenivå av nämnden beräknas motsvara
i runt tal 690 000 kronor.

De nu anförda kostnadsberäkningarna hänföra sig till den minimiorganisation,
som enligt nämndens förslag bör utgöra kärnan i det centrala
beredskapsorganet. För budgetåret 1948/49 beräknar nämnden, att härutöver
ett visst behov av mera tillfälligt anställd personal kommer att föreligga.
Vid sina beräkningar av kostnaderna härför har nämnden utgått
ifrån att de erfarenheter och det utredningsmaterial, som finnas samlade
hos krisförvaltningen, snarast böra bringas till användning i det fortsatta
planeringsarbetet på det ekonomiska försvarsberedskapsområdet. För att
så skall kunna ske erfordras att nämndens arbete erhåller en viss icke
alltför ringa bredd. Vad särskilt angår affärsavdelningens verksamhet har
nämnden utgått ifrån att reservförrådsnämndens gummiringsavdelning
skall kunna avvecklas före den 1 juli 1948 men alt verksamheten i övrigt
skall bliva av jämförelsevis betydande omfattning. Utgående från dessa
förutsättningar har riksnämnden för budgetåret 1948/49 till avlöningar för
icke fast anställd personal, utöver det nyss angivna beloppet av 22 000
kronor till sakkunniga i en minimiorganisation, beräknat ett belopp av
170 000 kronor. Till icke fast anställd personal samt sakkunniga beräknar
nämnden sålunda ett belopp av sammanlagt 192 000 kronor, därav 52 000
kronor till extra personal på affärsavdelningen, 10 000 kronor till sakkunniga
på affärsavdelningen samt 130 000 kronor till extra och tillfälligt anställd
personal och sakkunniga å nämndens övriga avdelningar. Sammanlagt
skulle sålunda för budgetåret 1948/49 för avlöningar och arvoden erfordras
ett belopp av (196 200 + 14 500 + 235 900 + 192 000 =) 638 600 kronor.
Till jämförelse härmed kan nämnas, att reservförrådsnämndens och

52

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

riksnämndens avlöningsanslag för innevarande budgetår uppgå till sammanlagt
438 500 kronor.

Till omkostnader beräknar riksnämnden ett belopp av 150 000 kronor,
därav till reseersättningar 50 000 kronor, till tekniska undersökningar
10 000 kronor, till sjukvård 2 000 kronor och till expenser 88 000 kronor.

Till omkostnader för statlig lagerhållning under budgetåret 1948/49 har
riksnämnden, i anslutning till av vissa av statens reservförrådsnämnd
verkställda beräkningar, ansett ett belopp av 1 000 000 kronor vara erforderligt.

Vad angår finansieringen av inköps- och försäljningsverksamheten har
riksnämnden erinrat om, att denna för reservförrådsnämndens vidkommande
jämlikt beslut av 1946 års riksdag sker genom en rörlig kredit,
som upplagts i riksgäldskontoret, samt att reservförrådsnämnden genom
beslut av Kungl. Maj:t den 29 juni 1946 erhållit bemyndigande att för sin
inköpsverksamhet disponera denna kredit intill ett belopp av 100 000 000
kronor. Till det konto, som öppnats för reservförrådsnämnden i riksgäldskontoret,
skola inbetalas inflytande försäljningsmedel. Nämnden äger att
för sin inköpsverksamhet, utöver nyssnämnda kredit, disponera det tillgodohavande,
som härigenom kan uppstå. Detta tillgodohavande, som den
16 juli 1947 uppgick till 35 000 000 kronor, jämte inflytande försäljningsmedel
samt nämnda kredit å 100 000 000 kronor vore enligt riksnämndens
mening tillräckligt för de inköp, som kunna bliva aktuella intill utgången
av budgetåret 1948/49, ävensom för täckande av omkostnaderna för tull
och skatter samt för varornas uppläggande på lager. Någon utökning avkrediten
anser riksnämnden vid sådant förhållande tills vidare icke erforderlig.

Yttrandena.

Angående riksnämndens förslag till organisation föreligga ett relativt
stort antal yttranden. På frågor om den av nämnden föreslagna personalorganisationens
omfattning har emellertid endast ett fåtal av de hörda
myndigheterna funnit skäl att närmare ingå. Av dessa hava överbefälhavaren,
försvarets sjukvårdsförvaltning samt länsstyrelsen i Malmöhus
län icke funnit anledning till erinran. Krigsmaterialverket hyser vissa betänkligheter
mot att organisationen redan nu utbygges i sådan omfattning,
som nämnden föreslagit, men framhåller svårigheterna att rätt bedöma
frågan.

Kommerskollegium ifrågasätter, huruvida en så snabb utökning av riksnämndens
organisation är tillrådlig, och förordar att nämnden erhåller en
mera elastisk organisation i avvaktan på ytterligare erfarenheter av dess
verksamhet. Statskontoret ställer sig avvisande mot att nu upptaga det
föreliggande organisationsförslaget till prövning och avgörande. Därest

53

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

emellertid det nuvarande provisoriet redan nu anses böra ersättas av en
fastare organisation, finner sig statskontoret likväl icke kunna tillstyrka
det av nämnden såsom minimiorganisation angivna förslaget. Redan kostnaderna
förefalla i dagens läge avskräckande höga.

Beträffande ledningen av nämnden ifrågasätter överbefälhavaren och
1946 års militära förvaltningsutredning, att cheferna för försvarsstaben,
krigsmaterielverket, civilförsvarsstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen
samt ordföranden i livsmedelskommissionen, såsom handhavande med
nämndens verksamhet nära sammanhörande arbetsuppgifter, borde i egenskap
av adjungerade ledamöter knytas till nämnden, var och en för sitt
arbetsområde. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ifrågasätter, att styrelsens
chef eller representant för denne borde kallas till nämndens sammanträden
i ärenden berörande styrelsens ämbetsområde. Denne skulle därvid
äga rätt att yttra sig och få sin mening antecknad till protokollet, därest
denna avveke från nämndens beslut.

Vikten av regelbundna överläggningar rörande det allmänna försvarsberedskapsläget
understrykes av överbefälhavaren, 1946 års militära förvallningsutredning
och 1945 års försvarskommitté. Det framhålles, att föreskrifter
om sådana överläggningar borde intagas i vederbörandes instruktioner.
Förvaltningsutredningen och försvarskommittén beröra även frågan
om eventuellt inrättande av ett allmänt försvarsberedskapsråd. Under
det att förvaltningsutredningen i likhet med nämnden anser, att spörsmålet
bör bedömas ur vidare synpunkter, uttalar försvarskommittén som sin
uppfattning att ett dylikt beredskapsråd icke torde vara behövligt utan
borde formerna för det erforderliga samarbetet fastmera med fördel kunna
ordnas under hand.

Vad det närmare utformandet av den föreslagna minimiorganisationen
beträffar vill civilförsvarsstyrelsen — under poängterande av den nedslående
erfarenheten av de följder, som frånvaron av tillräckligt antal och tillräckligt
väl avlönade befattningar medför — för sin del bestämt tillstyrka,
att för ernående av tillräcklig effektivitet den föreslagna regleringen av
ordinarie och extra ordinarie befattningar, i varje fall i stort sett, fastställdes.
Lönenämnden är av annan mening. Den anser det med hänsyn
till svårigheterna att hedöma det riktiga löneläget vara mindre lämpligt
att redan från och med nästa budgetår inrätta ett så stort antal ordinarie
befattningar, som riksnämnden föreslagit. På grund härav och då arvodestjänster
ansetts böra normalt utbytas mot lönegradsplacerade befattningar,
torde personalen i större utsträckning än som föreslagits böra erhålla extra
ordinarie respektive extra anställning. Lönenämndens uppfattning delas
härutinnan av statskontoret, som ifrågasätter om icke försiktigheten bjuder
att vid övergången till eu fastare organisation tills vidare uppföra de nyinrättade
befattningarna på extra ordinarie stat. Statskontoret anser vidare,
att omprövning av personaluppsättningen bör ske i syfte att nedbringa

54

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

avlöningskostnaderna. Anledning förelåge t. ex. icke att inrätta byrådirektörer
i den omfattning, som föreslagits. Till en början kunde enligt statskontorets
förmenande förste byråsekreterare i lönegrad 29 komma i fråga.

Förslaget att en regementsofficer på försvarsstabens stat bör utses att
som förbindelseman biträda i frågor rörande nämndens förhållande till de
militära myndigheterna tillstyrkes av överbefälhavaren och 19i6 ars militära
försvaltningsutredning, som förorda, att vederbörande officers arbetsuppgifter
bliva reglerade i nämndens instruktion. Ej heller civilförvaltningen
och 1015 års försvarskommitté finna principiellt skäl till erinran.
Saken torde dock enligt civilförvaltningens mening bliva beroende av statsmakternas
beslut i försvarsfrågan. Försvarskommittén föreslår, att eu
redan på försvarsstabens stat uppförd regementsofficer tills vidare bör
komma i fråga för denna uppgift.

Enligt utlåtandet bör nämndens arbetsuppgifter fördelas på tre avdelningar,
nämligen allmänna avdelningen, planeringsavdelningen samt affärsavdelningen.
Statskontoret anför i detta sammanhang, att nämnden uppenbarligen
haft förhållandena vid krisorganen till närmaste förebild och icke
den för jämbördiga ämbetsverk och myndigheter vedertagna ordningen. Det
vore enligt statskontorets uppfattning naturligare att för ett verk av ifrågavarande
storleksordning välja den vanliga byråindelningen.

Vad först den föreslagna allmänna avdelningen angår bör densamma enligt
statskontoret utbytas mot en kanslibyrå, under ledning av en administrativ
byråchef i lönegrad Ca 33 (i stället för den föreslagna kanslichefen).
Som chef för den statistiska sektionen borde vidare en förste aktuarie
i lönegrad 29 vara tillfyllest. Beträffande den i lönegrad Ce 23 föreslagna
amanuensen hänvisa civilförvaltningen och lönenämnden i fråga om löneplacering
till kungörelsen 1947:436 angående reglerad befordringsgång för
viss icke ordinarie personal i statens tjänst. Kungörelsen torde enligt lönenämnden
jämväl få avseende å vissa befattningar, som föreslagits placerade
i lönegrad Ce 24 ävensom å den i utlåtandet omnämnda telefonisten.
Lönenämnden framhåller vidare, att för den föreslagna befattningen som
arkivarie och registrator bör användas tjänstebenämningen registrator samt
för den i It lönegraden placerade expeditionsvakten benämningen förste
expeditionsvakt.

I fråga om organisationen av nämndens planeringsavdelning uttala sig
trafikkommissionen, järnvägsstyrelsen och statskontoret. Trafikkommissionen
anmäler en från nämnden avvikande mening rörande arbetsfördelningens
organisation å avdelningen. Kommissionen hävdar, att planeringsarbetet
för varje fackområde i princip bör anförtros ett enda organ inom
nämnden samt förordar för den skull, att transport- och bränslefrågorna
utbrytas från avdelningen och förläggas till fristående avdelningar eller
byråer inom nämnden, eller i varje fall till en gemensam fristående byrå.
Kommissionen anser vidare, att vad i utlåtandet angivits angående avdel -

Kungl. Maj:ts proposition nr 100. 55

ningschefens kvalifikationer icke är väsentligt för planeringsarbetet i vad
detsamma avsåge transportberedskapen. Härför kräves speciell sakkunskap
såväl beträffande landsvägs- som järnvägs- och sjötrafik — en synpunkt
som delas av järnvägsstyrelsen. Statskontoret, som vill utbyta avdelningen
mot en planeringsbyrå, anser, att chefen, en teknisk byråchef
(överingenjör), bör placeras i lönegrad Cp 12 i stället för Cp 14.

Vidkommande slutligen nämndens affärsavdelning har till en början den
för chefen för avdelningen, direktören, föreslagna löneställningen — förutom
av lönenämnden, som härutinnan icke haft någon erinran att göra
— tagits i betraktande av försvarets civilförvaltning och statskontoret.
Civilförvaltningen, som icke framfört någon anmärkning angående den
föreslagna lönegraden Cp 17, ifrågasätter en begränsning av det föreslagna
årliga tilläggsarvodet till 2 200 kronor. Härigenom skulle reservförrådsnämndens
nuvarande chef, vilken utlåtandet haft i åtanke som chef för
affärsavdelningen, erhålla ungefär oförändrade löneförmåner. Statskontoret
däremot skärskådar den blivande affärschefens lönefråga ur helt annari
synvinkel. Den omständigheten att man inom krisorganen nödgats tilllämpa
helt andra löneprinciper än statens sedvanliga för att för arbetsuppgifter
av tillfällig eller i varje fall tidsbegränsad karaktär kunna förvärva
lämpliga arbetskrafter i konkurrens med det enskilda näringslivet,
finge enligt statskontorets mening icke tagas till intäkt för att fastlåsa
detta högre löneläge vid övergång till en fastare organisation med den säkrare
anställning, som en dylik möjliggör. Statskontoret avstyrker därtör
förslaget i vad detsamma avser affärschefen. För övrigt anser statskontoret
i likhet med vad tidigare anförts om de två andra avdelningarna att
i avdelningens ställe en byrå, förrådsbyrå, borde komma i fråga, under ledning
av en byråchef i lönegrad Cp 12.

Beträffande övriga befattningshavare vid affärsavdelningen föreslår
statskontoret, att förrådschefen ersättes med en befattningshavare i högst
byrådirektörs löneställning. Civilförvaltningen förordar, att den i lönegrad
Ce 27 föreslagna kamreraren upptages såsom ordinarie. Rörande kamrerarens
assistent ävensom två befattningar för kontorsbiträden hänvisar
civilförvaltningen till den i det föregående berörda kungörelsen 1947: 4116
om reglerad befordringsgång. Lönenämnden förutsätter, att den för närvarande
pågående utredningen beträffande löneställningen för den högre
biträdespersonalen inom statsförvaltningen jämväl kommer att omfatta
personal hos riksnämnden, som föreslagits i 15 och 11 lönegraderna.

Slutligen uttalar reservförrådsnämnden, som upprättat riksnämndens
förslag angående personalbehovet vid affärsavdelningen, den förhoppningen
all vid tillsättande av tjänster hänsyn tages till reservförrådsnämndens
personal.

På frågan om finansieringen av riksnämndens inköpsodi
lagringverksamhet har riksräkenskapsverket närmare ingått.

56

Kungl. Mnj. ts proposition nr 100.

Etter att ha erinrat om att reservförrådsnämndens kapital är i sin helhet
avskrivet anför verket.

De inköpta varorna ha ursprungligen finansierats med dels den i remissakten
omnämnda krediten hos riksgäldskontoret och dels investeringsanslag,
bokförda över fonden för förlag till statsverket. Genom omsättning av
varor och genom försäljning av varor som icke återanskaffats ha under
tiden sedan reservförrådsnämndens bildande uppkommit betydande vinster,
vilka i sin helhet använts för återbetalning av hos riksgäldskontoret lyftade
medel. Till följd härav äro de för verksamheten använda investeringsanslagen
numera i sin helhet återbetalade. Krediten i riksgäldskontoret, vilken
uppgår till 100 miljoner kronor, är helt outnyttjad. Därjämte ha uppkommit
likvida medel till ett belopp av 43 miljoner kronor, vilka innestå
hos riksgäldskontoret oeh på bankräkningar. Sannolikt inrymma även de
bokförda fordringarna vissa reserver som kunna öka likviditeten. Samtliga
dessa medel komma icke till synes i riksbokslutet.

Enligt riksräkenskapsverkets uppfattning kan det icke vara riktigt, att
tillgångar av denna storleksordning och en verksamhet av denna omfattning
redovisas vid sidan av riksbokföringen och helt utanför budgeten.
Rätteligen borde det betydande kapital, över vilket reservförrådsnämnden
törtogar, upptagas såsom en tillgång i rikshuvudboken. Om så skedde,
borde även vinster av försäljningar, i den mån medlen icke skola användas
för nya inköp, redovisas till budgeten. Detta förutsätter emellertid, att de
ifrågavarande tillgångarna upptagas till redovisning på någon kapitalfond.
Eftersom någon för redovisningen av dessa tillgångar lämpad kapitalfond
icke nu finnes upptagen i rikshuvudboken, förordar riksräkenskapsverket
för sin del, att samtliga dessa tillgångar upptagas till redovisning under en
för ändamålet avsedd ny kapitalfond, vilken bör bildas per den 30 juni
1948 och förslagsvis benämnas statens reservförrådsfond.

På denna kapitalfond böra enligt riksräkenskapsverkets mening till redovisning
upptagas reservförrådsnämndens likvida medel och utestående
fordringar samt varulagrets värde. Beträffande grunderna för värdering
och bokföring av dessa tillgångar anför riksräkenskapsverket.

Den värderingsprincip, som hittills begagnats och som lett till det s. k.
medelinköpsvärdet, är icke rationell. I avvaktan på nya principer för värdering
av sådana varulager vill riksräkenskapsverket förorda, att varulagret
tills vidare upptages till sitt förkrigsvärde eller till nuvärde, om detta
är lägre än förkrigsvärdet. På tillgångssidan böra i så fall varorna upptagas
till sitt inköpsvärde och på skuldsidan bör skillnaden mellan detta
värde och förkrigsvärdet upptagas under ett värderegleringskonto. Eventuellt
kan dock ifrågasättas, att man för en fond av denna karaktär avstår
från värderegleringskontot och endast uppför det bokförda nettovärdet på
tillgångssidan. Fondens kapitalbehållning skulle med utgångspunkt från
dessa förutsättningar kunna upptagas till cirka 100 å 120 miljoner kronor.
Därest fonden i fråga uppföres som tillgång i rikshuvudboken, kommer det
belopp, varmed statsskulden överstiger statens bokförda tillgångar, att
minskas i motsvarande mån. Denna konsekvens av den föreslagna anordningen
är enligt riksräkenskapsverkets uppfattning önskvärd. Riksräkenskapsverket
vill vidare — med hänsyn till bland annat att de vinster av
reservförrådsnämndens verksamhet, som uppkommit under kriget och som

57

Knngl. Maj. ts proposition nr 100.

kunna anses uttryckta i den här angivna behållningen, rätteligen hade
hort komma till synes i budgeten — ifrågasätta, om man inte i samband
härmed borde minska förlusten i budgetutjämningsfonden med samma belopp.
En sådan bokföringstransaktion, som icke berör innevarande års
riksstat, bör i nästa bokslut komma till synes på kontot för budgetutjämningsfonden
såsom en över denna fond redovisad särskild korrigeringspost,
skild från budgetutfallet i övrigt.

I fråga om riksnämndens uttalande, att något anslag för reservförråden
icke erfordrades utan att kapitalbehovet kunde tillgodoses med den kredit
av 100 000 000 kronor, som genom Kungl. Maj :ts beslut den 29 juni 1946
öppnats för reservförrådsnämnden i riksgäldskontoret, samt med utnyttjande
av nämndens likvida medel, anför riksräkenskapsverket.

Riksräkenskapsverket vill härtill erinra, att den kredit för statlig lagerhållning
som öppnats i riksgäldskontoret ursprungligen avsågs skola användas
för omvandling av en del av valutareserven och guldkassan i varor.
I nuvarande läge kan en sådan omvandling av valutareserven och den återstående
guldkassan i varor icke anses aktuell. Det kan under sådana förhållanden
enligt riksräkenskapsverkets uppfattning icke vara riktigt, att
riksnämnden skall kunna själv disponera över en kredit i riksgäldskontoret.
Därest medel komma att erfordras för ökning av de statliga reservförråden,
böra därför sådana medel anvisas över kapitalbudgeten genom för
ändamålet uppförda investeringsanslag. Den kredit i riksgäldskontoret,
som beviljats för detta ändamål, bör stå till förfogande endast i det fall
att varuanskaffning blir så brådskande, att ny medelsanvisning över riksstaten
icke kan avvaktas. Krediten får i så fall karaktären av en beredskapsfullmakt,
som endast bör kunna användas under vissa bestämda
förutsättningar. Riksräkenskapsverket vill därför förorda, att krediten fåi
lagas i anspråk allenast efter beslut av Kungl. Maj:t.

Departementschefen.

Enligt den instruktion, som för närvarande gäller lör riksnämnden för
ekonomisk försvarsberedskap, består denna av en generaldirektör och fyra
ledamöter, samtliga förordnade av Kungl. Maj :t för viss tid. Något skäl att
nu företaga någon förändring härutinnan synes mig icke föreligga. Däremot
torde chefen för civilförsvarsstyrelsen böra beredas tillfälle att närvara
vid nämndens sammanträden och där yttra sig, dock utan rätt att
deltaga i besluten men med rätt att få sin mening antecknad till protokollet,
därest densamma avviker från nämndens beslut. Denna rätt tillkommer
för närvarande cheferna för försvarsstaben, krigsmaterielverket
och arbetsmarknadsstyrelsen samt ordföranden i statens livsmedelskommission.
Ifrågavarande verkschefer torde emellertid behöva deltaga i nämndens
sammanträden endast då ärende av större vikt eller mera allmän betydelse
behandlas eller när ärendet direkt berör det verksamhetsområde,
som vederbörande företräder. Jag förutsätter att även dieterna för andra

58

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

centrala ämbetsverk eller representanter för dem kallas att närvara vid
handläggningen av ärenden, som beröra deras verksamhetsområden.

I syfte att säkra den erforderliga kontakten mellan riksnämnden och de
militära myndigheterna har nämnden föreslagit, att en regementsofficer
skulle utses till förbindelseman. Enligt vad jag inhämtat torde detta uppdiag
emellertid icke få karaktär av heltidssyssla. Med hänsyn härtill synes
denna lråga kunna lösas utan att eu särskild befattning inrättas för ändamålet.

Beträffande riksnämndens organisation i övrigt delar jag nämndens uppfattning,
att densamma bör vara i viss mån rörlig. Den mera fast anställda
personalen bör sålunda begränsas till vad som erfordras för att erhålla en
effektivt arbetande kärna. I övrigt får nämndens arbete i förhållandevis
stor utsträckning bedrivas med mer eller mindre tillfälligt anställd personal
och speciellt med anlitande av för särskilda ändamål tillkallade sakkunniga.
Genom att så sker kan nämndens organisation lättast anpassas
etter de vid varje särskilt tillfälle föreliggande arbetsuppgifterna. A andra
sidan medför emellertid en dylik utformning av organisationen, att stora
krav komma att ställas på nämndens mera fast anställda personal. På
denna komma nämligen att läggas icke endast löpande administrativa och
affärsmässiga uppgifter, utan densamma måste även vara i stånd att följa
och samordna det arbete, som bedrives av de av nämnden anlitade särskilda
utredningsmännen. Vissa av nämndens mest krävande arbetsuppgifter få
vidare förutsättas bliva av sådan karaktär, att desamma icke lämpligen
böra anförtros åt utomstående personer. Dessa förhållanden synas mig
böra leda till den slutsatsen, att samtidigt som den hos riksnämnden mera
fast anställda personalen totalt sett bör bliva relativt begränsad till antalet,
densamma måste innefatta ett icke alltför litet antal högt kvalificerade
personer.

De krav på rörlighet och effektivitet i riksnämndens organisation, som
jag nu i korthet antytt, synas mig kunna lättast tillgodoses om nämnden i
enlighet med vad densamma i sitt utlåtande föreslagit organiseras på vissa
avdelningar i stället för på olika byråer. Jag kan sålunda icke dela de synpunkter
på detta spörsmål, som — utifrån olika utgångspunkter och med
olika syften — anförts av bl. a. statskontoret och trafikkommissionen, utan
biträder nämndens förslag, att densamma organiseras på tre avdelningar,
en allmän avdelning, närmast underställd en kanslichef, en särskild planeringsavdelning
under en överingenjör samt en affärsavdelning med en
direktör såsom chef. Av dessa befattningshavare torde i enlighet med riksnämndens
förslag direktören böra placeras i lönegrad Cp 17 och överingenjören
i Cp 14. Däremot synes mig den av riksnämnden föreslagna lönegradsplaceringen
för kanslichefen vara väl hög. Å andra sidan kan jag
med hänsyn till karaktären och omfattningen av de arbetsuppgifter, som
komma att åvila kanslichefen, icke dela statskontorets uppfattning, att

59

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

han hör placeras i lönegrad Ca 33. Redan det förhållandet, att den ekonomiska
försvarsberedskapen spänner över ett utomordentligt vidsträckt område,
kommer att ställa mycket stora krav på kanslichefen, som närmast
under aeneraldireklören får förutsättas bli den sammanhållande och sam O ordnande

kraften i riksnämndens arbete. Då härtill kommer, att de arbetsuppgifter,
som den ekonomiska försvarsberedskapen innefattar, till stor
del äro av mycket svårlöst beskaffenhet, förordar jag, att kanslichefen placeras
i lönegrad Cp 12. Det synes mig vidare föreligga skäl för att reservförrådsnämndens
direktör beredes tillfälle att utan minskning av den till
honom nu utgående lönen övergå i riksnämndens tjänst såsom direktör
och chef för dess affärsavdelning. Jag anser mig alltså böra förorda, att ett
personligt lönetillägg av 2 500 kronor får utgå till nämndens direktör.

Beträffande personalbehovet på de olika avdelningarna har nämnden för
allmänna avdelningen räknat med bl. a. tre byrådirektörer, därav två i
lönegrad Ca 31 och en i lönegrad Ce 31. Av dessa avses en skola medverka
vid på avdelningen ankommande planeringsarbete och en annan att handlägga
på nämnden ankommande administrativa uppgifter ävensom ärenden
sammanhängande med andra myndigheters beredskapsverksamhet. Då det
får förutsättas, att även kanslichefen kommer att i betydande utsträckning
ägna sig åt de nämnda arbetsuppgifterna, synes det mig vara tillfyllest
att för dem räkna med endast en byrådirektör stjänst, som bör placeras
i lönegrad Ca 31. Riksnämnden har vidare räknat med en byrådirektör
i denna lönegrad såsom chef för nämndens statistiska sektion. På
grund av den stora betydelse, som tillgången till en omfattande och omsorgsfullt
analyserad statistik har för nämndens planläggningsarbete, måste
mycket stora krav ställas på innehavaren av denna tjänst, såväl i fråga
om mångsidig förtrogenhet med det statistiska materialet som beträffande
förmåga av djupgående analys. Det bör vidare åligga honom att hålla nära
kontakt med de myndigheter, inom vilka sådant statistiskt arbete bedrives,
som är av vikt för nämndens verksamhet. Med hänsyn härtill ansluter jag
mig till riksnämndens förslag på denna punkt. Vad nämnden i övrigt anfört
beträffande personalbehovet inom denna avdelning föranleder i stort
sett ingen erinran från min sida. I enlighet med lönenämndens förslag
torde dock den föreslagna befattningen som arkivarie och registrator böra
benämnas registrator. .lag förutsätter vidare, alt kungörelsen om reglerad
befordringsgång för viss icke-ordinarie personal i statens tjänst (1947 nr
43(1) beaktas vid lönegradsplaceringen av därav berörda tjänstemän.

För planeringsavdelningen räknar nämnden bl. a. med två byrådirektörer,
av vilka den ene närmast avses komma all arbeta med spörsmål
sammanhängande med landets försörjning under avspärrning, medan den
andre enligt nämndens förslag skall ha till uppgift att under avdelningschefens
omedelbara ledning arbeta med spörsmål sammanhängande
med krigshushållningsplaneringen. Vad nämnden i fråga om denna avdelning
föreslagit finner jag mig kunna biträda.

60

Kungl. Maj.ts proposition nr JOO.

För affärsavdelningen föreslår riksnämnden bl. a. eu direktörsassistent
i löneställningen Ce 31 samt en förrådschef i löneställningen Ce 33. Direktörsassistenten
skall icke endast biträda direktören vid inköp och försäljningen
utan även vid direktörens bortovaro träda i hans ställe. Förrådsehefen
skall bl. a. svara för vården av nämndens lager, ha tillsyn över
byggnader och andra anläggningar, exempelvis oljecisterner. Arbetsuppgifterna
äro sålunda i båda fallen synnerligen maktpåliggande. Att såsom
statskontoret föreslagit ersätta förrådschefen med en befattningshavare i
högst byrådirektörs löneställning synes mig uteslutet med hänsyn till svårigheterna
att i konkurrens med det enskilda näringslivet erhålla en dugande
kraft för ifrågavarande uppgifter, som i huvudsak äro av teknisk
natur. Jag vill i detta sammanhang erinra om att reservförrådsnämnden
i sitt senaste bokslut redovisar ett varulager, värderat till omkring 125
miljoner kronor. Jag biträder nämndens förslag i fråga om nu berörda
tjänster och finner ej heller anledning till erinran mot vad nämnden i
övrigt anfört och föreslagit beträffande personalbehovet på nämndens
af färsavdelning.

Såsom nämnden anfört torde särskilda belopp icke behöva beräknas till
avlöningar för de befattningshavare, som äro upptagna å övergångsstat,
nämligen en kanslichef i löneställningen Co 14, en förste byråsekreterare i
Ca 29 samt en aktuarie i Ca 24.

Riksnämnden har beräknat medelsbehovet till avlöningar och arvoden
för den i det föregående angivna organisationen på följande sätt.

Kronor

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän ...................... 196 200

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj :t 14 500

3. Avlöningar till extra ordinarie personal .................... 235 900

Härutöver räknar nämnden för hudgetåret 1948/49 för extra personal
och sakkunniga med ett medelsbehov av 192 000 kronor. Till stöd för
denna beräkning har nämnden särskilt framhållit vikten av att omedelbart
ge arbetet en ej alltför ringa bredd, så att det material, som nu finnes samlat
hos krisorganen, snarast kan bringas till användning i det fortsatta
arbetet med planeringen av den ekonomiska försvarsberedskapen.

De av riksnämnden verkställda kostnadsberäkningarna böra justeras med
hänsyn till vad jag anfört om kanslichefens löneställning och antalet byrådirektörer.
I övrigt föranleda beräkningarna ingen annan erinran från min
sida än att kostnaderna böra uppdelas på avlöningar till ordinarie tjänstemän,
avlöningar till icke ordinarie personal, ersättningar till sakkunniga
samt rörligt tillägg. Jag delar även nämndens uppfattning att ett ej alltför
snävt tilltaget belopp bör stå till nämndens förfogande för extra personal
och sakkunniga. Anslagsposterna höra i avlöningsstaten upptagas
förslagsvis. Överskridande av anslagsposterna till arvoden och särskilda

61

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

ersättningar bestämda av Kungl. Maj:t samt till avlöningar till icke-ordinarie
personal ävensom ersättningar till sakkunniga bör få äga rum endast
i det fall, att Kungl. Maj :t finner särskilda omständigheter därtill
föranleda.

Beträffande riksnämndens omkostnader under budgetåret 1948/49 är det
svårt att nu göra någon säker beräkning. Jag finner mig emellertid kunna
godtaga nämndens beräkningar på denna punkt. Till riksnämndens omkostnader
torde alltså böra anvisas ett förslagsanslag av 150 000 kronor,
fördelat på följande sätt.

Reseersättningar, förslagsvis, .......................... kronor 50 000

Sjukvård, förslagsvis ................................ » 2 000

Expenser, förslagsvis ................................ » 88 000

Tekniska undersökningar, förslagsvis .................. » 10 000

Summa kronor 150 000

Till omkostnader för statlig lagerhållning under budgetåret 19^8/49 har
riksnämnden beräknat, att ett belopp av 1 000 000 kronor kommer att erfordras.
Från detta anslag bestridas dels kostnaderna för kompletteringsoch
underhållsarbeten å de av nämnden förvaltade cisternanläggningarna,
löner till den lokala personalen jämte övriga kostnader för driften av
cisternanläggningarna, dels lagringskostnader för nämndens varulager, såsom
lagerhyror m. m. Beräkningen föranleder ingen erinran från min sida.

Finansieringen av inköps- och lagringsverksamheten sker för närvarande
genom en rörlig kredit, som upplagts i riksgäldskontoret. Genom Kungl.
Maj :ts beslut den 29 juni 1946 har statens reservförrådsnämnd erhållit bemyndigande
att för sin inköpsverksamhet disponera denna kredit intill ett
belopp av 100 000 000 kronor. Till det konto, som öppnats för reservförrådsnämnden
i riksgäldskontoret, skola inflytande försäljningsmedel inbetalas.
Reservförrådsnämnden äger att, utöver nämnda kredit, disponera det tillgodohavande,
som uppkommer genom inbetalningen av försälj ningsmedel.
Reservförrådsnämnden förfogar för närvarande över likvida medel till ett
belopp av 43 000 000 kronor, som innestå hos riksgäldskontoret och på
bankräkningar. Reservförrådsnämndens varulager upptogs den 30 juni
1947 till omkring 125 000 000 kronor.

Såsom riksräkenskapsverket i sitt yttrande framhållit synes det mindre
lämpligt att tillgångar av denna storleksordning redovisas vid sidan av
riksbokföringen och utanför budgeten. Med hänsyn härtill synas dessa tillgångar
böra upptagas till redovisning under en ny kapitalfond. Denna bör
bildas per den 30 juni 1948 och benämnas statens reservförrådsfond. På
denna kapitalfond böra till redovisning upptagas reservförrådsnämndens
likvida medel och utestående fordringar samt varulagrets värde.

Av en sådan anordning följer, att, därest ytterligare medel komma att
erfordras för ökning av de statliga reservförråden, sådana böra anvisas

62

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

över kapitalbudgeten. Med hänsyn till de förhållandevis betydande likvida
medel, som för närvarande stå till förfogande, torde för budgetåret 1948/49
ytterligare belopp för detta ändamål ej behöva anvisas.

Vid detta ställningstagande har jag utgått ifrån, att även den kredit
för statlig lagerhållning, som öppnats i riksgäldskontoret, står till förfogande,
därest så skulle erfordras. Densamma bör emellertid få tagas i anspråk
allenast efter beslut av Kungl. Maj :t.

Av de medel, som sålunda komma att stå till förfogande för den statliga
lagringsverksamheten, böra även bestridas kostnaderna för den lagring av
läkemedel och sjukvårdsmateriel, vilken, såsom jag tidigare anfört, bör
ankomma på sjukvårdsberedskapsnämnden. För detta ändamål torde för
budgetåret ett belopp av 3 000 000 kronor böra beräknas.

Täckande av vissa förluster på statens reservförrådsnämnds verksamhet.

Genom beslut den 3 oktober 1941 ålade Kungl. Maj:t statens reservförrådsnämnd
bl. a. att efter utgången av varje budgetår inkomma med
uppgift om den minskning i inkomster, som uppstått genom att nämnden
i enlighet med av Kungl. Maj :t meddelade föreskrifter vid försäljning av
varor tilllämpat priser, understigande gällande marknadspris å vederbörande
varuslag. Tillika förklarade Kungl. Maj:t sig vilja med stöd av sålunda
inkomna uppgifter årligen till prövning upptaga frågan om anvisande
av medel från driftbudgetsanslag för ersättning av den inkomstminskning,
som uppkommit på grund av försäljningar under gällande marknadspris
eller under gällande inköpspris.

Reservförrådsnämndens framställning.

Reseruförrådsnämnden har i skrivelse den 8 januari 1948 anmält vissa
förluster, som uppstått efter utgången av budgetåret 1945/46 och som hänföra
sig till varor, vilka nämnden i prisreglerande eller produktionsstödjande
syfte på särskilda uppdrag av Kungl. Maj:t inköpt och därefter med
Kungl. Maj :ts bemyndigande försålt till priser, som kunnat erhållas, även
om dessa understigit nämndens självkostnader.

Aluminium. Reservförrådsnämnden har jämlikt bemyndiganden av
Kungl. Maj :t den 9 oktober 1942 och den 4 februari 1944 inköpt vissa partier
aluminium från Svenska aloxidverken aktiebolag och aktiebolaget
Svenska aluminiumkompaniet till ett pris av för vissa partier 4 kronor 29
öre för kilogram och för andra partier 4 kronor 55 öre för kilogram. Nämndens
totala lager av aluminium uppgick den 1 juli 1946 till i runt tal 2 385
ton. Självkostnaden för lagret av importerat och inhemskt aluminium uppgick
till 8 824 500 kronor eller ca 3 kronor 70 öre per kilogram. Sedan sistnämnda
tidpunkt har försålts sammanlagt 1 912 878 kilogram till ett genomsnittspris
av 1 krona 55 öre per kilogram. Nämndens förlust å ifrågavarande
försäljning uppgår till 4 112 687 kronor 70 öre.

Kungl. Maj.ts proposition nr 100. 63

Apatitslig och smältfosfat. Genom beslut den 10 maj 1946 uppdrog Kungl.
Maj :t åt nämnden att från Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag inköpa ca
5 784 ton apatitslig till ett pris av 935 264 kronor 7 öre eller 161 kronor 70
öre per ton. Kungl. Maj:t godkände tillika ett mellan nämnden och Wargöns
aktiebolag träffat avtal om omarbetning av 2 500 ton dylik apatitslig
till smältfosfat. Av den med anledning av nämnda uppdrag inköpta apatitsligen
bär nämnden låtit omarbeta ca 423 ton till smältfosfat, varvid ett
genomsnittspris för sligen av 28 kronor per ton beräknades. A detta sligparti
uppstod en förlust av 133 kronor 70 öre per ton eller sammanlagt
56 569 kronor. Av nämnda kvantitet apatitslig erhölls 525,5 ton smältfosfat
med ett tillverkningsvärde av 129 kronor 70 öre per ton. Vid försäljningen
av smältfosfatet erhölls ett pris av 95 kronor 29 öre per ton, vadan en förlust
uppstått å 18 079 kronor 83 öre. Sammanlagda förlusten å smältfosfatet
och den för framställningen använda apatitsligen uppgick till 74 648 kronor
83 öre.

Bonnarör. Genom beslut den 10 mars 1944 bemyndigade Kungl. Maj :t statens
industrikommission att med ett bolag, som avsågs skola bildas för
ändamålet, träffa avtal om framställning av tryckrör (s. k. Bonnarör).
Kungl. Maj :t uppdrog samtidigt åt reservförrådsnämnden att inköpa de
kvantiteter tryckrör, till vilka kronan på grund av ifrågavarande avtal
kunde bliva skyldig att anskaffa köpare. På grund av detta beslut har
nämnden måst inlösa 18 113 meter bonnarör i olika dimensioner för
1 067 118 kronor 20 öre. Av denna kvantitet har försålts sammanlagt 15 806
meter för 704 615 kronor 84 öre. På denna försäljning har uppstått en förlust
av 205 030 kronor 56 öre.

Koppar. Genom beslut den 12 maj 1944 bemyndigade Kungl. Maj :t industrikommissionen
att med aktiebolaget Ferrolegeringar träffa avtal om
framställning av elektrolytkoppar i huvudsaklig överensstämmelse med ett
av kommissionen framlagt avtalsförslag. Kungl. Maj :t uppdrog samtidigt
åt reservförrådsnämnden att inköpa de partier koppar, till vilka kronan
på grund av avtalet kunde bliva skyldig att anskaffa köpare. Med anledning
av nämnda beslut har nämnden inköpt 152 728 kilogram koppar från
aktiebolaget Ferrolegeringar till ett medelinköpspris av 1 krona 61 öre för
kilogram. Av detta parti har hittills försålts 8 792 kilogram till ett genomsnittspris
av 1 krona 25 öre för kilogram. Härvid har uppstått eu Förlust av
3 072 kronor 96 öre.

Gjutna tryckrör. Genom beslut den 26 maj 1944 uppdrog Kungl. Maj:t
åt reservförrådsnämnden att inköpa de kvantiteter gjutna tryckrör, vartill
kronan enligt av industrikommissionen med vissa företag ingångna produktionsavtal
kunde bliva skyldig att anskaffa köpare. Nämndens lager av
tryckrör, som på grund av detta uppdrag inköpts, uppgick den 1 juli 1946
till 4 289 meter av olika dimensioner med ett inköpsvärde av 367 396 kronor
53 öre. Hela kvantiteten har försålts för 241 892 kronor 35 öre. Förlusten
bar sålunda uppgått till 125 504 kronor 18 öre.

Nickel. Genom beslut den 8 oktober 1943 uppdrog Kungl. Maj:l al re -

64

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

servförrådsnämnden att inköpa bl. a. de kvantiteter nickel, till vilka kronan
enligt ett av industrikommissionen med Bolidens gruvaktiebolag ingånget
produktionsavtal kunde bliva skyldig anskaffa köpare. Nämndens lager
av dylik nickel uppgick den 1 juli 1946 till 816 240 kilogram. Nämndens
självkostnadspris för ifrågavarande nickel uppgick till 14 kronor 34 öre
per kilogram. Av detta nickel har nämnden försålt 89 945 kilogram till ett
genomsnittspris av 3 kronor 32 öre per kilogram. Härvid har uppstått en
förlust av 991 541 kronor.

Personbilsboggiaggregat. Genom beslut den 12 mars 1943 föreskrev Kungl.
Maj :t, att reservförrådsnämnden skulle inköpa personbilsboggiaggregat,
som kronan enligt avtal mellan statens priskontrollnämnd och Ford Motor
Company aktiebolag, General Motors Nordiska aktiebolag och aktiebolaget
Volvo kunde bliva skyldig att inköpa. Med anledning härav inköpte nämnden
tillhopa 294 st. aggregat för 134 222 kronor 76 öre. Ifrågavarande aggregat
ha sedermera försålts, delvis som skrot, för 32 499 kronor 29 öre. En
förlust har således uppstått å 101 723 kronor 47 öre.

Zink. Genom beslut den 16 april 1943 uppdrog Kungl. Maj:t åt reservförrådsnämnden
att inköpa de kvantiteter zink, till vilka kronan på grund av
avtal mellan industrikommissionen och Trollhättans elektrothermiska aktiebolag
kunde bliva skyldig att anskaffa köpare. På grund härav har reservförrådsnämnden
från bolaget inköpt 3 693 978 kilogram zink för
4 211 337 kronor 15 öre, varjämte nämnden till bolaget jämlikt beslut av
Kungl. Maj :t den 7 december 1945 utbetalat ett belopp av 74 400 kronor i
stället för att inköpa ytterligare 248 ton zink. Nämndens sammanlagda kostnad
för ifrågavarande zinkparti uppgår således till 4 285 737 kronor 15 öre,
vilket betyder ett genomsnittspris av 1 krona 16 öre för kilogram. Den 1
juli 1946 hade nämnden i lager 2 753 349 kilogram av ifrågavarande zinkparti.
Denna kvantitet har sedermera försålts till ett genomsnittligt pris av
89 öre per kilogram, varvid uppstått en förlust av 747 605 kronor 71 öre.

Hudar. Genom beslut den 15 februari och 5 juli 1946 har Kungl. Majt
uppdragit åt reservförrådsnämnden att inköpa sammanlagt omkring 1 088
ton danska hudar. Ifrågavarande inköp verkställdes för nämndens räkning
av Svenska garveriidkarnas import- och råvaruförening 1940 u. p. a., som
sedermera även på uppdrag av nämnden sålt hudarna till garverierna. Härvid
har uppstått en förlust av 354 399 kronor 83 öre, för vilken täckning
av subventionsmedel icke kunnna erhållas.

Bildäck. Genom beslut den 11 oktober och 15 november 1946 uppdrog
Kungl. Maj :t åt reservförrådsnämnden att från aktiebolaget Leopold Svedberg
i Norrköping inköpa sammanlagt ca 3 450 för bilar avsedda ytterdäck
av gummi. Med anledning härav inköpte nämnden 3 115 st. bildäck för
1 002 811 kronor. Vid försäljning av dessa däck har erhållits 497 129 kronor
89 öre, vadan på affären uppstått en förlust av 505 681 kronor 11 öre.

Ovan angivna förluster uppgå till sammanlagt (4 112 687: 70 + 74 648: 83
+ 205 030: 56 + 3 072: 96 + 125 504: 18 + 991 541 + 101 723: 47 -L 747 605:71

65

Kungl. Maj ds proposition nr 100.

+ 354 399:83 + 505 681: 11 =) 7 221 895 kronor 35 öre. Då såsom inledningsvis
nämnts dessa förluster icke uppkommit i nämndens ordinarie
verksamhet utan samtliga hänföra sig till inköp, som nämnden i prisreglerande
eller produktionsfrämjande syfte verkställt enligt särskilda uppdrag
av Kungl. Maj :t, har nämnden ansett, att särskilda medel böra anvisas för
täckande av dessa förluster.

Reservförrådsnämnden har därför i sin nyssnämnda skrivelse hemställt,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att för ändamålet anvisa ett belopp
av 7 221 895 kronor 35 öre.

Reservförrådsnämnden har i detta sammanhang anmält, att ytterligare
en del i nämndens återstående lager ingående varor, som inköpts eller tillverkats
på grund av särskilda uppdrag av Kungl. Maj :t, beräknas medföra
förluster för nämnden. Därest vid försäljning av dessa varor inom landet
nu gällande priser kunna utvinnas, beräknas förlusterna uppgå till sammanlagt
i runt tal 12 081 000 kronor. Vid försäljning till förkrigspriser eller
nupris, om detta för några varor är lägre än förkrigspriset, skulle sammanlagda
förlusterna uppgå till omkring 13 813 000 kronor.

Departementschefen.

De förluster, som i anslutning till reservförrådsnämndens skrivelse redovisats
i det föregående, ha i huvudsak uppkommit därigenom, att sedan
Kungl. Maj :t uppdragit åt reservförrådsnämnden att i prisutjämnande eller
produktionsstödjande syfte verkställa inköp av vissa varor till pris motsvarande
produktions- eller importkostnaderna, varorna sedermera utförsålts
till priser, som understigit inköpspriset. I ett fall har den redovisade
förlusten delvis en i viss mån annan karaktär, i det att reservförrådsnämnden
efter beslut av Kungl. Maj :t utbetalat ett visst belopp i stället för att
inköpa ytterligare kvantiteter zink. Denna utbetalning har ansetts kunna
åläggas reservförrådsnämnden, enär densamma i annat fall blivit skyldig
inköpa ifrågavarande parti zink och därefter nödsakad att utförsälja detsamma
till ett pris understigande inköpspriset. Ifrågavarande utbetalning
är därför närmast att jämställa med de övriga förlusterna och torde lämpligen
böra regleras i samma ordning som dessa.

Under tidigare år ha förluster av ifrågavarande slag täckts genom att
medel anvisats från det å förskottsstat upptagna anslaget till pris- och handelsreglerande
åtgärder eller från särskilt anslag för ändamålet å driftbudgeten.
Med hänsyn till det avsevärda överskottet å nämndens verksamhet
för räkenskapsåret 1945/46 medgav emellertid riksdagen år 1947, att
då föreliggande underskott finge täckas ur nämndens odisponerade reserv.

Även i år synes sistnämnda förfaringssätt kunna användas. Reservförrådsnämndens
bokslut för räkenskapsåret 1946/47 visar nämligen, att om
inneliggande varulager, vars förkrigsvärde (eller nuvärde om detta är lägre)
angives till omkring 59 000 000 kronor, nedskrives till 0, en odisponerad
reserv av omkring 53 000 000 kronor kvarstår.

5 — B i han g till riksdagens protokoll 19b8. 1 sand. Nr 100.

66

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

Hemställan.

Under åberopande av vad i det föregående anförts får jag hemställa, att
Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

I. godkänna de riktlinjer för riksnämndens för ekonomisk
förvarsberedskap uppgifter, befogenheter och organisation,
som angivits i det föregående;

II. fastställa följande personalförteckning för riksnämnden
för ekonomisk försvarsberedskap:

Personalförteckning.

Tjänstemån å ordinarie stat.

1 generaldirektör .............................. Cp 22

1 direktör .................................... Cp 17

1 överingenjör ................................ Cp 14

1 kanslichef ................................. Cp 12

3 byrådirektörer ................................ Ca 31

1 byråsekreterare .............................. Ca 24

1 registrator .................................. Ca 15

1 kansliskrivare ................................ Ca 15

1 förste expeditionsvakt ........................ Ca 11

1 kanslibiträde ................................ Ca 11

1 expeditionsvakt .............................. Ca 9

1 kontorsbiträde ................................ Ca 8

Tjänstemän å övergångsstat.

1 kanslichef .................................. Co 14

1 förste byråsekreterare ........................ Ca 29

1 aktuarie .................................... Ca 24

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än Ce 24.

1 förrådschef .................................. Ce 33

1 direktör sassistent ............................ Ce 31

1 byrådirektör .................................. Ce 31

1 förste byråsekreterare ........................ Ce 29

1 förste byråsekreterare ........................ Ce 27

1 kamrerare.................................... Ce 27

1 förrådsingenjör .............................. Ce 27

III. godkänna följande avlöningsstat för riksnämnden för
ekonomisk försvarsberedskap, att tillämpas tills vidare från
och med budgetåret 1948/49.

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

67

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 174 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar bestämda av

Kungl. Maj :t, förslagsvis .................... 14 500

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal, förslagsvis
.................................. 366 200

4. Ersättningar till sakkunniga, förslagsvis ...... 22 000

5. Rörligt tillägg, förslagsvis .................. 44 600

Summa kronor 621 300

IV. under tolfte huvudtiteln för budgetåret 1948/49 anvisa dels

till Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap:

Avlöningar ett förslagsanslag av ........ kronor 621 300

dels till Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap:

Omkostnader ett förslagsanslag av ...... kronor 150 000

dels ock till Omkostnader för statlig lagerhållning ett förslagsanslag
av........................ kronor 1 000 000

V. medgiva, att för finansieringen av riksnämndens för
ekonomisk försvarsberedskap inköps- och lagringsverksamhet
må per den 30 juni 1948 bildas en ny kapitalfond, benämnd
statens reservförrådsfond, och att till denna fond
må överföras statens reservförrådsnämnds tillgångar;

VI. medgiva, att den rörliga kredit, som jämlikt beslut av
1946 års riksdag upplagts i riksgäldskontoret för finansiering
av statens reservförrådsnämnds inköps- och försäljningsverksamhet,
må överföras på riksnämnden för ekonomisk
försvarsberedskap samt att riksnämnden må, efter
beslut av Kungl. Maj :t, disponera denna kredit intill ett belopp
av 100 000 000 kronor;

VII. bemyndiga Kungl. Maj :t att meddela föreskrift om
att i det föregående angivna förluster å reservförrådsnämndens
verksamhet å tillhopa omkring 7 222 000 kronor skola
täckas ur förefintligt överskott å verksamheten i övrigt.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majestät
Konungen, att proposition skall avlåtas till
riksdagen av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar. TT , , „ .

Ur protokollet:

Curt Nordwall.

G8

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sid.

Inledning ...................................................... 3

Nuvarande organisation på den ekonomiska (örsvarsberedskapens område...... 5

Den ekonomiska försvarsberedskapen .................................. 9

Riksnämndens framställning ...................................... 9

Yttrandena .................................................... 29

Departementschefen.............................................. 37

Riksnämndens organisation .......................................... 44

Riksnämndens framställning ...................................... 44

Kostnads- och anslagsberäkningar.................................. 50

Yttrandena .................................................... 52

Departementschefen.............................................. 57

Täckande av vissa förluster på statens reservförrådsnämnds verksamhet ...... 62

Reservförrådsnämndens framställning................................ 62

Departementschefen.............................................. 65

Hemställan....................................................... 66

Iditnä tryckeri, Esselte ab. Stockholfii 1348

816110