Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 7.
1
Nr 7.
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande i anledning
av väckt motion om ändrade föreskrifter rörande
flyguppvisningar.
I en inom första kammaren väckt, till dess andra tillfälliga utskott hänvisad
motion nr 209 ha herr Carl Eric Ericsson och herr Arrhén hemställt,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om utfärdande av
sådana föreskrifter för flyguppvisningar, att ett upprepande av olyckstillbud
av i motionen närmare angivet slag ej måtte förekomma.
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.
över motionen har utskottet inhämtat yttranden från luftfartsstyrelsen
och chefen för flygvapnet.
Luftfartsstyrelsen anför i huvudsak följande.
Offentlig uppvisning, tävling eller konstflygning med civila luftfartyg må
äga rum endast under de villkor och förutsättningar, som angivas i §§ 29
och 30 kungörelsen den 20 april 1928 (nr 85) med vissa bestämmelser
rörande tillämpningen av förordningen den 26 maj 1922 om luftfart. Innan
tillstånd till här åsyftad flygverksamhet meddelas, prövar luftfartsmyndigheten
ej mindre förarens kvalifikationer än även flygmaterielens lämplighet
för uppgiften i fråga. Luftfartsmyndigheten har däremot icke att taga befattning
med frågor i samband med sådan uppvisning, tävling eller konstflygning,
som utföres av flygvapnets personal och med flygvapnet tillhörande
materiel. Den av motionärerna åsyftade flyguppvisningen å Bromma
flygplats ägde rum i svenska aeroklubbens regi. Flyguppvisningen omfattade
dels en civil del, vilken stod under övervakning av flygplatsens
vanliga, luftfartsverket tillhörande trafikledning, dels ock en militär del,
som övervakades och kontrollerades av särskild trafikledarpersonal från
flygvapnet. I poliskammarens tillståndsresolution, varigenom aeroklubbens
ansökan till flyguppvisningen bifölls, intogos av luftfartsstyrelsen uppställda
villkor ävensom vissa ytterligare ur ordningshållningssynpunkt påkallade
föreskrifter. Nämnda villkor inneburo, att avancerad flygning finge
företagas på lägst 100 meters höjd, på vilken höjd manövern skulle vara
avslutad, att avancerad flygning icke finge förekomma över åskådarplatserna
samt att överflygning av åskådarplatserna icke finge ske på lägre
höjd än 100 meter. Enligt luftfartsstyrelsens uppfattning ha de vidtagna
skydds- och säkerhetsanordningarna varit tillfyllest. Flygplatsens brandoch
sjukvårdsberedskap, vars uppgift främst är att ingripa i händelse av
flyghaveri, var vid ifrågavarande tillfälle förstärkt och synes ha fungerat
1 Bihang till riksdagens protokoll 19b8. 12 samt. 2 avd. Nr 7—8.
2 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 7.
fullt tillfredsställande. De av polismyndigheten meddelade föreskrifterna
lia iakttagits. Anledningen till det i motionen omförmälda flyghaveriet
torde — enligt vad chefen för flygvapnet den 26 januari 1948 uttalat -—
vara att tillskriva felbedömning från pilotens sida vid landningen.
Luftfartsstyrelsen vill såsom sin uppfattning hävda, att det icke ligger
inom möjligheternas ram att genom föreskrifter eller andra skyddsåtgärder
helt eliminera riskerna för olyckshändelser vid vare sig flyguppvisningar
eller andra motortävlingar. Genom förbud mot konstflygning — vilket
begrepp i och för sig svårligen kan exakt definieras -— i samband med
flyguppvisningar kunna riskerna till en viss grad undvikas, men därmed
komme även ett av de mest publikdragande momenten i en uppvisning att
försvinna.
Luftfartsstyrelsen framhåller slutligen, att styrelsen i annat sammanhang
funnit anledning överväga frågan om en omarbetning av förenämnda bestämmelser
i kungörelsen nr 85/1928, vilka bestämmelser synas styrelsen
i olika hänseenden svårtolkade och opraktiska. Styrelsen har därvid framfört
sina synpunkter i ämnet i samband med pågående utredning rörande
nya offentligrättsliga bestämmelser för luftfarten.
Chefen för flygvapnet framhåller bl. a., att för förband och flygplan ur
flygvapnet, som deltogo i den flyguppvisning, varunder det i motionen omförmälda
haveriet inträffade, gällde särskilda av honom utfärdade säkerhetsföreskrifter.
Av yttrandet framgår, att dessa föreskrifter innehöllo
samma villkor angående lägsta flyghöjder och avancerad flygning, som uppställts
i poliskammarens i det föregående nämnda tillståndsresolution. Flygvapenchefen
framhåller vidare, att ifrågavarande olycka icke inträffade
under avancerad flygning utan under landningsmanöver. Allmänheten synes
ha ett berättigat intresse att få en trovärdig bild av prestationsförmågan
hos flygvapnets materiel och personal och en dylik kan ej lämnas utan
uppvisningar, vari stridsmässiga manövrer (alltså bl. a. avancerad flygning)
ingå.
För egen del får utskottet anföra.
Det är självfallet av största betydelse, att de säkerhetsföreskrifter, som utfärdas
för flyguppvisningar, äro sådana, att olycksrisker såvitt möjligt
elimineras. Även om den olyckshändelse, som närmast föranlett motionen,
icke berott på att det brustit i fråga om meddelade säkerhetsföreskrifter,
framgår dock av luftfartsstyrelsens yttrande att på området gällande bestämmelser
äro i behov av översyn. Då av chefen för kommunikationsdepartementet
tillkallad sakkunnig för förberedande utredning rörande nya
offentligrättsliga bestämmelser för luftfarten enligt vad som upplysts har
sin uppmärksamhet riktad även på denna fråga, anser utskottet anledning
saknas för riksdagen att göra någon framställning till Kungl. Maj :t i ämnet.
Utskottet får därför hemställa,
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 7.
3
att ifrågavarande motion icke måtte till någon första
kammarens åtgärd föranleda.
Stockholm den It mars 1948.
På utskottets vägnar:
OLOF LÖTHNER.
Närvarande: herrar Löthner och Birger Andersson, fru Sjöström-Bengtsson*
samt herrar Rosenberg, Lars Andersson, Grym, Einar Eriksson och
Petrén.
* Ej närvarande vid justeringen av utlåtandet.