Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 6.
5
Nr 6.
Fösta kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande i anledning
av väckt motion om åtgärder för beredande av
större bekvämlighet åt resande barn och mödrar med
minderåriga barn å statens järnvägar.
I en inom första kammaren väckt, till dess andra tillfälliga utskott hänvisad
motion nr 103 har herr Arrhén m.fl. anhållit, att riksdagen måtte
besluta att genom skrivelse till Kungl. Maj :t förorda att de åtgärder, som
i motionen omnämnas, bringas till SJ:s kännedom i och för bedömande och
verkställighet.
De i motionen avsedda åtgärderna, som skulle ha till syfte att bereda
större bekvämlighet åt resande barn och mödrar med minderåriga barn å
statens järnvägar, bestå i dels att antalet barnkupéer skulle utökas, dels
ock att de å fjärrtågen anställda tågstäderskorna skulle få till uppgift att
jämväl vara ”tågvärdinnor”. Vidare framhålles i motionen önskvärdheten
av att flera järnvägsstationer förses med rullstolar.
I övrigt får utskottet beträffande motiveringen hänvisa till motionen.
Över motionen har utskottet inhämtat yttrande från järnvägsstyrelsen
och Svenska järnvägsmannaförbundet.
Järnvägsstgrelsens yttrande innehåller i huvudsak följande.
Barnkupéer. Sedan anordningen med särskilda s. k. barnkupéer år 1939
påbörjats, framföras numera dagligen icke mindre än 174 barnkupéer under
sommarmånaderna och 153 under övriga månader; en ökning till 186 resp.
160 torde komma att genomföras till nästa tidtabellsperiod. En mindre
ökning eller ett anordnande av barnkupéer i andra tåg än där de nu förekomma
kan i vissa fall vara både önskvärt och motiverat. Detta låter sig
dock icke genomföras på grund av materielbrist.
Andra resande få numera icke taga plats i barnkupé, även om denna vid
något tillfälle skulle vara tom. Styrelsen kommer att under loppet av detta
år förse barnkupéerna med särskilda lås -— dessa beställdes för övrigt redan
hösten 1946 — varigenom dels vårdarna kunna låsa om sig, dels konduktörspersonalen
får möjlighet hindra andra resande att taga plats i en eventuellt
oanvänd kupé.
År 1945 tillkommo de första specialinredda barnkupévagnarna med särskilda
sovhyllor, skötrum m. in., av vilka för närvarande 25 st. äro i trafik.
Ytterligare ett 90-tal vagnar äro avsedda att iordningställas så snart materiel
och utrustningseffekter, vilka beställts för snart ett par år sedan, hunnit
levereras. När detta arbete en gång blir färdigt, komma ca 230 specialinredda
barnkupéer att vara i trafik.
6
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 6.
Tågvärdinnor. Om man i enlighet med motionärernas mening skulle sammanslå
tågstäderske- och tågvärdinneverksamheten, skulle detta i praktiken
kunna leda till att ingen av de två arbetsuppgifterna bleve fylld. En tågstäderska
i ett normalt snälltåg har att ombesörja rengöring i omkring 10
boggievagnar med ett 20-tal toaletter. För att denna renhållning skall kunna
skötas på ett för den resande allmänheten önskvärt sätt, bör tågstäderskan
få arbeta ostörd, om man bortser från enklare rutinfrågor från resande
om restaurangvagnens plats i tåget etc. Tågstäderskor följa icke tågen
från utgångs- till bestämmelsestationen. I regel påstiga tågstäderskorna
under vägen efter några timmars resa från tågets utgångsstation. De utföra
sedan sitt uppsnyggningsarbete i tåget under dettas gång några stationshåll
och lämna tåget likaledes i regel under vägen före tågets ankomst till
dess slutstation. Tågstäderskor finnas sålunda i tjänst på tågen endast
relativt kortvariga stunder. Arbetet med rengöringen måste därför forceras.
Det synes, att en tågvärdinneverksamhet kan fylla sin mission bäst, om
den får bedrivas helt skild från andra arbetsuppgifter. Här träder då omedelbart
de ekonomiska synpunkterna in. Man måste räkna med, vilket även
synes ha varit motionärernas tanke, att tågvärdinnor för att rätt kunna
fylla sin uppgift böra ha en annan och högre kompetens än tågstäderskorna,
och som följd därav måste i avlöningshänseende ställas högre än sistnämnda
kategori. Detta avlöningsförhållande torde accentueras genom nu
rådande situation på arbetsmarknaden. Även om tågvärdinnorna av motionärerna
tänkts enbart för resande av kategorierna barn och mödrar med
barn, för vilket även viss specialutbildning torde behövas, bör man i praktiken
räkna med, att tågvärdinnorna komma att anlitas även av resande
i allmänhet, och det torde därför ligga i en god planering, att de valdes med
hänsyn till andra arbetsuppgifter av mera kvalificerat slag, upplysningar
till utlänningar etc. Detta i förening med de säkerligen påfrestande tjänstgöringsförhållandena
torde göra, att avlöning, inkluderande eventuella milpengar
för åkande personal, måste bliva en faktor av rätt väsentlig betydelse.
Det förtjänar i detta sammanhang att framhållas en viss olikhet mellan
t. ex. flyg och järnväg, i vad det rör möjligheterna till resandeservice genom
särskilda värdinnor. Ett flygplan tar maximalt omkring 40 passagerare. Ett
normalt statens järnvägars snälltåg medför 800 resande och mer.
En — även för barn och mödrar med barn — tillfredsställande service
genom tågvärdinnor torde således kunna vinnas endast genom införande
av en helt ny, till numerären relativt kraftig tjänstemannagrupp vid statens
järnvägar, ett arrangemang av betydande ekonomisk räckvidd. Järnvägsstyrelsen
har gentemot motionärernas parallell med förhållanden i utlandet
framhållit det i utlandet ofta florerande systemet med drickspengar, vilket
gör, att transportföretagets avlöning till personal av här berört slag kan
hållas låg och personalens avlöning till stor del upptages direkt från all
-
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 6.
7
mänheten, som alltså får särskilt betala varje tjänst, ett system, som är
helt främmande för svensk mentalitet.
Ehuru således både praktiska och ekonomiska skäl för närvarande tala
mot en tågvärdinneverksamhet på statens järnvägar, kommer dock styrelsen
att ha sin uppmärksamhet riktad på frågan.
Rullstolar. Frågan om rullstolar vid statens järnvägars stationer har varit
föremål för uppmärksamhet från styrelsens sida under ett flertal år.
För närvarande äro 38 stationer utrustade med rullstolar; vid 12 av
stationerna ha rullstolarna erhållits som lån eller gåva av Röda korset. Dessutom
väntas, att ytterligare en station erhåller rullstol inom den närmaste
tiden. Som jämförelse kan nämnas, att år 1942 voro 21 stationer och år
1944 30 stationer utrustade med rullstolar. Inom den närmaste tiden väntas
ett antal rullstolar bliva levererade, delvis som ersättning för gamla och
förslitna sådana.
Sedan det mest angelägna behovet tillgodosetts, återstår det, av behovsundersökningen
att döma, 25 statens järnvägars stationer, där det ansetts
önskvärt med rullstolar.
I den mån leveransmöjligheterna så medgiva, komma de nämnda stationer,
som ännu ej erhållit rullstolar, att förses med sådana. Styrelsen kommer
även i fortsättningen att ägna uppmärksamhet åt denna fråga, så att
de stationer, där behov av rullstolar kan uppstå, bliva tillgodosedda.
Järnvägsstyrelsen förklarar sig slutligen icke ha något att erinra mot att
de i föreliggande motion upptagna frågorna överlämnas till styrelsen för
de åtgärder styrelsen finner möjliga och lämpliga.
Svenska järnvägsmannaförbundets styrelse framhåller bl. a. att den service
som för närvarande står de resande till buds torde tämligen väl motsvara
vad som rimligen kan begäras och ur affärsekonomisk synpunkt kan
vara ändamålsenligt. Därmed är icke sagt, att ytterligare förbättringar
skulle vara uteslutna. Det bör emellertid enligt förbundsstyrelsens mening
kunna överlåtas åt järnvägsstyrelsen att utan särskilda direktiv och vid
lämplig tidpunkt vidtaga i motionen avsedda åtgärder, i den mån det visar
sig praktiskt möjligt.
För egen del får utskottet anföra.
Utskottet finner motionens syfte beaktansvärt. Av järnvägsstyrelsens
yttrande framgår, att styrelsen har för avsikt att i ökad omfattning anordna
modernt utrustade barnkupéer ävensom att anskaffa flera rullstolar men
att möjligheterna för närvarande äro begränsade med hänsyn till leveranssvårigheter.
Beträffande tågvärdinneverksamheten anses praktiska och ekonomiska
skäl för närvarande tala emot de föreslagna åtgärderna. Då det
närmast ankommer på järnvägsstyrelsen att taga initiativ till dylika åtgärder
och styrelsen, såsom remissvaret utvisar, kommer att ha sin uppmärksamhet
riktad på förevarande frågor, anser utskottet anledning saknas
8 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 6.
för riksdagen att till Kungl. Maj :t göra någon framställning i ämnet. Utskottet
får därför hemställa,
att ifrågavarande motion icke måtte till någon första
kammarens åtgärd föranleda.
Stockholm den 4 mars 1948.
På utskottets vägnar:
OLOF LÖTHNER.
Närvarande: herrar Löthner och Birger Andersson, fru Sjöströin-Bengtsson,
herrar Lars Andersson, Grym, Annér och Hugo Sundberg* samt fru
Flood.
* Ej närvarande vid justeringen av utlåtandet.
Stockholm, Tryckeriaktiebolaget Tiden, 1948