Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2.

1

Nr 2.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition angående
välfärdsanordningar för sjöfolk i hamn, dels i
ämnet väckta motioner, dels ock väckt motion angående
bidrag till uppförande av ett sjömanshem i
Antwerpen.

Genom en den 10 mars 1948 dagtecknad proposition, nr 174, har Kungl.
Maj :t, under åberopande av protokollet bilagda i statsrådet och lagrådet
förda protokoll, föreslagit riksdagen
dels att antaga följande förslag till

Lag

om avgifter till välfärdsanordningar för sjöfolk i hamn.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Till välfärdsanordningar för sjöfolk i hamn skall, förutom bidrag av allmänna
medel, i den omfattning nedan sägs utgå en avgift (välfärdsavgift)
från svenska sjömän och redare.

2 §•

Välfärdsavgiften utgör fyra öre för dag och sjöman under tid då sjömannen
varit för utrikes fart påmönstrad å svenskt handelsfartyg. Semester
som infaller i omedelbar anslutning till avmönstring inräknas i nämnda
tid. Avgiften skall utgivas till hälften av sjömannen och till hälften av
redaren.

3 §■

Med sjöman förstås i denna lag envar som är inskriven vid sjömanshus.
Med handelsfartyg förstås i denna lag fartyg som nyttjas till handelssjö1''art
eller resandes fortskaffande eller till annat ändamål som med handelssjöfarten
har gemenskap, såsom bogsering, isbrytning, bärgnings- och dykeriföretag.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 6 samt. 2 avd. Nr 2.

2 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2.

4 §.

Närmare bestämmelser angående avgifternas beräknande och erläggande
meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1948.

dels ock att å riksstaten för budgetåret 1948/49 under tionde huvudtiteln
till Avsättning till handelsflottans välfärdsfond anvisa ett förslagsanslag av
450 000 kronor.

I anledning av propositionen ha inom riksdagen väckts två motioner, nämligen
motionerna i andra kammaren nr 435 av herrar Lindberg och Lundgren
och nr 460 av herr Gustafsson i Bogla.

I motionen II: 435 hemställes,

»att riksdagen ville besluta, dels

att Handelsflottans välfärdsråd gives en självständig ställning; dels
att välfärdsadministrationen handhaves av ett särskilt för ändamålet upprättat
socialt orienterat organ; dels

att välfärdsrådets instruktioner bliva sådana att det frivilliga hjälparbetet
erhåller statsunderstöd utan hämmande föreskrifter; samt dels

att de frivilliga organisationer, som redan äro verksamma inom välfärdsarbetet,
beredas tillräcklig och på förhand fastställd representation i rådet».

I motionen II: 460 framhålles såsom önskvärt, att en eventuell kommande
föreskrift om organisationsformen för studiearbetet bland sjömännen icke
i sin formulering ger företräde åt särskilt nämnt studieförbund, utan endast
föreskriver att samarbete med statligt erkänt studieförbund bör etableras
och hemställes, »att vederbörande utskott vid sin behandling av Kungl.
Maj :ts proposition nr 174 må beakta de i motionen anförda synpunkterna».

Före avlämnandet av propositionen nr 174 har inom riksdagen väckts en
motion, nr 257 i andra kammaren av herrar Lindberg och Lundgren, vari
hemställes, »att riksdagen ville såsom bidrag till den svenska avdelningen
av Föreningen för skandinaviska sjömanshem i utländska hamnar för bestridande
av avdelningens andel i kostnaderna för nybyggnad av ett sjömanshem
i Antwerpen samt för hemmets utrustning bevilja ett belopp av
600 000 kronor».

Propositionen nr 174 har hänvisats till statsutskottet såvitt angår anslag
under tionde huvudtiteln. I övrigt har propositionen hänvisats till lagutskott
och tilldelats andra lagutskottet.

Motionerna 11:435 och 11:469 ha hänvisats till lagutskott och tilldelats
andra lagutskottet.

Motionen II: 257 har hänvisats till statsutskottet.

Enligt överenskommelse mellan statsutskottet och andra lagutskottet ha

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2. 3

propositionen och motionerna hänskjutits till behandling av sammansatt
stats- och andra lagutskott.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i propositionen framlagda
förslagen, ävensom i fråga om de skäl motionärerna andragit till stöd för
sina yrkanden får utskottet hänvisa till propositionen och motionerna.

Internationellt samarbete för sjömännens välfärd.

Frågan om välfärdsåtgärder för sjöfolk i hamn har varit föremål för behandling
vid internationella arbetsorganisationens sjöfartskonferenser. Sålunda
antogs vid arbetsorganisationens fjärde sjöfartskonferens i Geneve
1936 en rekommendation (nr 48) avseende åtgärder till främjande av sjömännens
välfärd i hamnarna. Däri rekommenderades bl. a., att verksamheten
skulle samordnas nationellt och internationellt samt att i större
hamnar skulle inrättas sjömanshem och sjömansinstitut för att därigenom
sjömännen skulle beredas bostad och tillfällen till rekreation. Vidare anbefalldes,
att i varje större hamn skulle upprättas en offentlig eller offentligt
erkänd institution, vilken kunde tjänstgöra som ett utredande, samordnande
och kontrollerande organ beträffande välfärdsverksamheten bland sjömännen.

I propositionen nr 239 till 1938 års riksdag, vilken bl. a. även behandlade
förenämnda rekommendation, uttalade föredragande departementschefen,
att lagstiftningsåtgärder eller andra särskilda åtgöranden från de svenska
statsmakternas sida icke vore påkallade i anledning av rekommendationen
men att åtskilligt kunde och borde göras i syfte att bereda sjömännen bättre
skydd och hjälp främst genom uppmuntran och stöd åt den frivilliga välfärdsverksamheten.

Vid Joint Maritime Commissions konferens i London 1942 voro även sjöfolkets
välfärdsfrågor föremål för behandling. Denna organisation, som utgjorde
en sammanslutning av västmakternas sjöfartsorganisationer, uttalade
i en vid konferensen antagen resolution bl. a., att finansieringen av åtgärderna
till sjömännens bästa borde ske på en tillräcklig och bestående
grundval och icke uteslutande vara beroende av så kallade välgörenhetsorganisationer
samt att verklig tillsyn över välfärdsanordningarna borde utövas
av representanter för de organisationer, som direkt befattade sig med fartyg
och sjöfart.

Under och efter det senaste världskriget har ett intensivt arbete, delvis
i ny anda, för sjömännens hästa förekommit, framför allt i den anglosachsiska
världen. Särskilt torde för vårt vidkommande värdefulla erfarenheter
kunna hämtas från Storbritannien och Norge. Samhället har i de nämnda
länderna tagit ett ökat ansvar för verksamheten, och denna har kommit att
bedrivas efter nya principer, vilka stå i överensstämmelse med av sjöfolket
självt uttalade önskemål. Prägeln av välgörenhet över välfärdsanordningarna
har sålunda försvunnit. Sjöfolket har i allt större utsträckning sam -

4 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2.

manförts med andra kategorier yrkesfolk, och de hotell och klubbar till vilka
de haft företräde ha fått en modernare och trivsammare prägel. De frivilliga
organisationerna ha emellertid fortsatt sin verksamhet. Denna har dock i
viss utsträckning underställts kontroll av särskilda organ.

Vid den internationella arbetsorganisationens femte sjöfartskonferens i
Seattle 1946 antogs på svenskt initiativ en resolution, vari uttalades önskvärdheten
av att befrämja välfärdsarbetet bland sjömännen i alla sjöfartsländers
hamnar och att i detta syfte draga fördelar av de erfarenheter, som
gjorts av de organisationer, vilka under kriget ai''betat på detta område.

Härjämte uppmanades i resolutionen internationella arbetsorganisationens
styrelse att undersöka, vilka åtgärder som vidtagits i anledning av den
vid Genévekonferensen antagna rekommendationen, samt att överväga frågan
om främjande av sjömännens välfärd i hamnarna genom ömsesidigt, internationellt
samarbete.

Utredning i vårt land av frågan om åtgärder för främjande
av sjömännens välfärd i hamnarna.

År 1931 tillkallades sakkunniga (sjömansutredningen av år 1931) med
uppgift att utreda frågan om välfärdsarbetet för sjömännen. I ett 1933 avgivet
betänkande (SOU 1934: 5) föreslogo de sakkunniga stöd åt det frivilliga
arbetet på detta område.

År 1946 tillkallades utredningsmän för att verkställa utredning och avgiva
förslag i fråga om sjöfolkets levnads- och arbetsförhållanden. Bland annat
skulle utredningsmännen undersöka möjliga utvägar att utvidga välfärdsanordningarna
för sjöfolket i svenska och utländska hamnar.

Utredningen, som antagit benämningen 1946 års sjömanskommitté, har
den 15 april 1947 avgivit betänkande angående välfärdsanordningar för sjöfolk
i hamn (SOU 1947:29).

I betänkandet framhålles, att arbets- och levnadsvillkoren för sjöfolket i
vissa hänseenden äro sämre än för motsvarande kategorier i land och att
detta bidragit till att vissa rekryteringssvårigheter uppkommit för sjöfartsnäringen.
Sjöfolket har icke i nämnvärd utsträckning kunnat utnyttja de
omfattande välfärdsåtgärder, som av statsmakterna vidtagits för i land anställda,
påpekas det. Det får därför anses angeläget, att motsvarande förmåner
beredas sjöfolket anser kommittén, vilket i främsta rummet bör ske
genom förbättring av välfärdsanordningarna i hamnarna. Denna förbättring
kan emellertid enligt kommittén genomföras endast om det allmänna påtager
sig ökat ansvar för välfärdsarbetet. I betänkandet framläggas förslag till
förbättrade välfärdsanordningar i hamnarna. De välfärdsanordningar i hamnarna,
som för närvarande äro tillgängliga för sjömännen, äro de s. k. sjömanshemmen
samt läs- och skrivrummen. Beträffande båda dessa slag av
välfärdsanordningar framlägger kommittén vissa reformförslag. För dessa
kommer redogörelse att lämnas i det följande.

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2.

5

Sjömanshem. Sjöfartshotell.

I vårt land finnas för närvarande 10 sjömanshem nämligen i Göteborg,
Stockholm, Hälsingborg, Malmö, Norrköping, Landskrona, Sundsvall, Luleå,
Härnösand och Oskarshamn, vilka ha till huvudsaklig uppgift att till billigt
pris bereda logi åt sjöfolk. I sjömanshemmen finnas i regel även läs- och
skrivrum samt smärre bibliotek, medan serveringsrörelse endast undantagsvis
förekommer. Sjömanshemmen i Göteborg och Oskarshamn äro rent
kommunala inrättningar. Kommunalt inflytande utövas även i fråga om
sjömanshemmen i Landskrona, Luleå och Malmö. Sjömanshemmet i Sundsvall
står under ledning av sjömanshusdirektionen därstädes, medan sjömanshemmen
i Hälsingborg, Härnösand och Norrköping stå under enskild
ledning. Stockholms sjömanshem står under tillsyn och förvaltning av en
särskild styrelse.

Skillnaden i standard mellan de olika sjömanshemmen är påtaglig. Medan
sjömanshemmen i Göteborg, Härnösand, Landskrona och Luleå kunna betecknas
som fullt moderna, äro flera av de andra sjömanshemmen icke
tidsenliga. Sjömanshemmens ekonomi har i många fall varit vacklande, och
detta har någon gång medfört, att rörelsen temporärt måst nedläggas. Statliga
bidrag ha i vissa fall utgått till sjömanshemmen. Vidare ha stadsfullmäktige
och andra kommunala myndigheter i viss utsträckning lämnat sjömanshemmen
ekonomiskt stöd.

Sjömans kommittén framhåller, att behovet av sjömanshem, vilka böra få
karaktären av verkliga hotell, är framträdande. Beteckningen sjömanshem
är enligt kommitténs uppfattning olämplig, då den kan giva en utomstående
intryck av att det är fråga om något slags »anstalt», där sjöfolk får bo gratis,
och bör utbytas mot beteckningen sjöfartshotell. Det synes kommittén
angeläget att antalet sjömanshem väsentligt ökas. Kommittén har gjort en
ungefärlig beräkning av behovet av dylika hotell. En sammanfattning av de
resultat, till vilka kommittén kommit återfinnes på sidan 5 i propositionen.

Välfärdsarbetet i främmande hamnar har sedan länge varit ordnat i skandinaviskt
samförstånd. I Europa tillhöra praktiskt taget alla skandinaviska
sjömanshem föreningen för skandinaviska sjömanshem i utländska hamnar.
Föreningen har sin centrala ledning, överstyrelsen, i Oslo och består av
en svensk, en norsk och en dansk avdelning, vardera med sin särskilda styrelse.
Från handels- och sjöfartsfonden har den svenska avdelningen erhållit
bidrag för åren 1903—1938 samt 1945—1947. Avdelningen har dessutom
vid skilda tillfällen erhållit bidrag av allmänna medel för att uppföra
sjömanshem eller för andra speciella ändamål.

De svenska sjömanshem, som finnas på den nordamerikanska kontinenten,
omhänderhas av svensk-amerikanska kyrkliga sammanslutningar. I
Buenos Aires har i början av år 1947 invigts ett nytt sjömanshem, som bekostats
av enskild person.

Sjömanskommittén har ansett behovet av sjöfartshotell i Europa för när -

6 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2.

varande vara mest framträdande i Antwerpen, Rotterdam och London. Åtgärder
böra vidare enligt kommitténs mening även vidtagas för att ordna sjömäns
inkvartering i New York och San Francisco. Kommittén har vidare
beträffande behovet av sjöfartshotell utomlands uttalat:

Behovet av sjöfartshotell i utländska hamnar är naturligen beroende av
omfattningen av den svenska sjöfarten på respektive hamnar.---Un der

fartygens besök i utländska hamnar sker av olika anledningar ofta avmönstringar,
vilket i sin tur gör det nödvändigt att anställa nya män i de avmönstrades
ställe. På de fartyg som anträder sina resor från svensk hamn
är besättningen i regel anställd på villkor att avgång från tjänsten skall ske
i svensk hamn, dock att sjöman efter sedvanlig uppsägning äger frånträda
tjänsten i enva,'' lastnings- och lossningshamn, därest han varit i tjänst ett
år på fartyget. För övrigt tillkommer flera av- och påmönstringar på grund
av sjukdomsfall. På en del fartyg, särskilt passagerarfartyg, finns dessutom
ibland behov av att öka den besättning som påmönstrats i hemlandet.

Vad beträffar fartyg som gör resor enbart mellan främmande hamnar, är
besättningarna på dessa mestadels mönstrade på villkor som medger frånträdande
av tjänsten i varje hamn där myndigheterna så tillåter. På dessa
fartyg måste av naturliga skäl ombyte av personal i betydande utsträckning
ske, icke endast vid sjukdomsfall utan även på grund av att sjömännen av
olika anledningar lämnar sina befattningar samt tar semester.

Del är därför av stor betydelse för dessa fartygs drift att de har möjlighet
att anställa svensk arbetskraft. Det är även av vikt att svenska sjömän som
vistas i utländska hamnar kan beredas tillfredsställande bostadsmöjligheter.
Av icke oväsentlig betydelse är därvid att kontakten med hemlandet och med
svensk sjöfart kan bevaras. Även ur social synpunkt har sjöfartshotellen en
betydelsefull uppgift att fylla. Det har tidigare från flera svenska konsuler
i utlandet framhållits att inrättandet av skandinaviska sjömanshem medfört
förbättrade levnadsförhållanden för sjöfolket. En anständig bostad måste
vidare kunna beredas t. ex. sjöfolk som utskrivs från sjukhus under den tid
de väntar på hemtransport eller ny anställning.

Sjömanskommittén har beträffande de grundläggande principer, som enligt
kommitténs uppfattning böra tillämpas vid driften av sjöfartshotell i vårt
land, gjort följande uttalande:

Sjöfartshotellen bör så långt möjligt drivas som affärsföretag till sjöfolkets
tjänst. Principerna för sjöfartshotellens drift bör inte mera avsevärt
avvika från dem som tillämpas vid vanliga hotell. Bestämmelser om att gästerna
måste vara inne före visst klockslag eller erlägga särskild avgift om de
önskar komma in på hotellet efter viss tid och liknande föreskrifter med
tycke av förmynderskap bör sålunda icke förekomma. Gästerna bör kunna
disponera sina rum även på dagarna.

Beträffande driften av sjöfartshotell utomlands har kommittén gjort uttalanden
av samma innebörd som de nu återgivna. Kommittén har framhållit,
att det icke funnes anledning att upprätta skilda avdelningar för befäl
och manskap. Beträffande serveringen av mat och dryck på hotellen har
kommittén uttalat:

Den vid hotellen bedrivna bespisningsverksamheten bör om möjligt erhålla
rent restaurangmässig karaktär, så att de olika måltiderna serveras
inom vissa icke för snävt tilltagna tider på dygnet; helst bör vissa delar av

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2. 7

hotellens restaurangavdelningar även stå öppna för allmänheten. Beträffande
servering av Öl, vin och sprit synes icke, som nu är fallet, en generell
regel böra tillämpas innebärande förbud mot sådan servering. Om det med
hänsyn till lokala förhållanden kan anses lämpligt att sådana drycker under
kontroll serveras hotellens restauranggäster, bör detta även vara tillåtet.
Lämpligheten härav bör prövas från fall till fall.

Sådana avgifter böra enligt kommitténs uppfattning uttagas på hotellen,
att driftskostnaderna täckas. Kommittén har uttalat, att det icke kan anses
lämpligt, att sjömän vistas på sjöfartshotell utan att erlägga betalning och
att hjälpbehövande sjömän böra hänvisas till de socialvårdande myndigheterna.

Läs- och skrivrum. Klubbrum.

Läs- och skrivrum för sjömännen funnos vid 1947 års ingång i 45 svenska
hamnar. I läsrummen tillhandahållas i regel ett flertal tidningar och tidskrifter.
Oftast äro lokalerna utrustade med radio och sällskapsspel samt
i vissa fall även med smärre bibliotek. Stundom förekommer mindre serveringsrörelse
särskilt i samband med samkväm. Vidare anordnas på sina
håll föreläsningar och filmförevisningar. I styrelserna för läsrummen sitta
i regel prästmän eller personer som intaga en ledande ställning inom frikyrkliga
samfund och verksamheten har ofta religiös prägel. Endast i enstaka
fall synas stadgarna för läsrumsstyrelserna innehålla bestämmelse om
att personer med kännedom om sjöfolk och deras levnadsvanor skola tillhöra
styrelsen.

Verksamheten finansieras väsentligen genom basarer, försäljningar av
syföreningars arbeten, insamlingar bland rederier och enskilda samt kollektmedel.
Statliga bidrag ha ej förekommit men kommunerna lämna i flera
fall årliga bidrag. Mindre bidrag utgå dessutom i vissa fall av sjömanshusmedel.

Sjömansinstitutet i Stockholm ombesörjer numera en väsentlig del av välfärdsarbetet
bland sjömännen i Stockholm. Institutet omfattar rymliga läsoch
skrivrum, bibliotek, lokaler för studiecirklar, gymnastiksal, duschrum
och tvättstuga samt rum för servering. Vidare har institutet en större föreläsningssal
samt verkstadslokaler där undervisning bedrives. Till institutet
utgick anslag av lotterimedel under åren 1937 och 1938.

Sjömanskommittén har gjort en beräkning av behovet utav läs- och skrivrum
i vårt land. En sammanfattning av de resultat, till vilka kommittén
kommit, återfinnes på sidan 5 i propositionen. Beträffande driften av läsoch
skrivrum i Sverige har kommittén framhållit, att lokalerna böra få ökad
prägel av klubbrum, samt vidare bl. a. uttalat:

Den praxis som uppkommit vid flertalet av läsrummen, att servering av
kaffe endast skall ske någon eller några kvällar i veckan synes vara mindre
lämplig och kommittén vill i stället förorda att möjligheter skapas för
mindre serveringsrörelse under hela den tid läsrummen är öppna och att de

8 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2.

ökade kostnader som ett sådant arrangemang skulle medföra täcks genom
att sjömännen får betala självkostnadspris för sin förtäring. Beträffande
den allmänna driften i övrigt bör denna ha en så modern prägel som möjligt;
förbud mot rökning och andra restriktioner som har smak av förmynderskap
bör sålunda icke förekomma. Det är även ett önskemål att
religiös propaganda icke bedrives i läsrummen, utan att den religiösa verksamheten
begränsas till gudstjänsterna.

En form av underhållning för sjömän som synes förekomma i mycket
ringa utsträckning i Sverige är utflykter, visningar och rundturer. Dylika
arrangemang är mycket populära bland sjöfolk, och det vore därför enligt
kommitténs mening lämpligt att föreståndarna i ökad utsträckning, i mån
av ekonomiska möjligheter, försökte anordna utflykter och visningar i våra
hamnar för sjömän av såväl svensk som annan nationalitet.

Läs- och skrivrummen, stundom kallade »sjömanskyrkor», ha i utlandet
väsentligen samma funktion som motsvarande anordningar i hemlandet. De
stå i flertalet fall under ledning av svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse.
»Sjömanskyrkornas» verksamhet avser, förutom att tillgodose rent religiösa
uppgifter, främst att inrätta och sköta läsrum för sjöfolk i utländska hamnar
samt att i anslutning härtill bereda sjömännen tillfälle att njuta av
god underhållning, erhålla råd och upplysningar i skilda angelägenheter
in. in. Föreståndarna för läsrummen, oftast sjömanspräster, besöka regelbundet
de svenska fartyg som anlöpa hamnar inom de distrikt där de äro
verksamma. För att leda verksamheten i de olika hamnarna hade styrelsen
under år 1945 i sin tjänst 16 sjömanspräster och 9 assistenter, varav 5
prästerliga, 1 lärare, 1 församlingssyster, och vidare ett antal vaktmästare.

Sjömansvårdsstyrelsen finansierar till övervägande del sin verksamhet genom
gåvor och kollekt etc. Från och med budgetåret 1942/43 anslås ur kyrkofonden
medel till avlöningar åt vissa sjömanspräster, för närvarande sammanlagt
9. Vissa statsbidrag ha även utgått.

Evangeliska fosterlandsstiftelsens sjömansmission omfattar stationer i
Grimsby, Immingham, Hamburg, Liverpool och Liibeck. I Boston finns ett
läs- och skrivrum, en s. k. sjömansklubb, Scandinavian Sailors Home, som
förestås av en svensk-amerikansk prästman, tillhörande svenska missionskyrkan
(svenska missionsförbundet).

Sjömanskommittén anser, att klubbrum för sjömän utomlands för närvarande
behöva inrättas i Istanbul, Lissabon och Narvik. I en nära framtid
torde det enligt kommitténs uppfattning även kunna överblickas, huruvida
ytterligare klubblokaler behöva inrättas även i andra utländska hamnar.

Beträffande verksamhetens bedrivande i utländska hamnar har kommittén
bl. a. anfört:

Kommittén vill för de utländska klubbrummens vidkommande särskilt
understryka behovet av lämpliga referensbibliotek. Radio, tidningar och sällskapsspel
bör fritt få disponeras av de besökande. Serveringsrörelsen bör
även i detta fall ges en något mera affärsmässig prägel och inte få formen
av kaffebjudningar. Vad underhållningen beträffar vill kommittén särskilt
förorda att utflykter, rundturer och besök på industrianläggningar och intressanta
platser i största möjliga utsträckning anordnas.

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2.

9

Verksamheten i de främmande hamnarna förutsättes i flertalet fall liksom
nu stå under ledning av svenska kyrkans sjömanspräster. I den mån
längre fram en ny typ av klubbrum utan anknytning till kyrklig verksamhet
kan komma att upprättas, bör ledningen av dessa anförtros åt män ur
sjöfolkets egna led.

Andra former för välfärdsarbete.

Till välfärdsarbetet torde kunna räknas även det arbete, som utföres av
svenska sjömansbiblioteket i Göteborg samt den studieverksamhet som anordnas
av olika bildningsförbund.

Departementschefen beträffande välfärdsarbetet.

Beträffande det fortsatta välfärdsarbetet bland sjömännen uttalar föredragande
departementschefen, statsrådet Gjöres, i propositionen:

Sjöfolkets behov av välfärdsanordningar i hamnarna har hittills i väsentlig
omfattning tillgodosetts genom insatser från enskilt håll. I många fall
ha också betydelsefulla resultat nåtts utan medverkan av stat eller kommun.
Det behjärtade arbete, som sålunda utförts och alltjämt utföres, är
värt allt erkännande från det allmännas sida.

Det rådande tillståndet i fråga om välfärdsanordningarna är dock ingalunda
i alla avseenden tillfredsställande. Det förhållandet att olika organisationer
stå bakom välfärdsarbetet har medfört, att standarden och typen
på välfärdsanordningarna är ganska växlande. Och som helhetsomdöme
måste nog anses gälla att de nuvarande välfärdsanordningarna genomsnittligt
sett icke äro av den kvalitet och den omfattning, som sjöfolket med
hänsyn till yrkets påfrestningar och betydelse bör äga rätt att kräva.

Utomlands har särskilt under krigsåren mycket åtgjorts från statsmakternas
sida för att främja sjöfolkets välfärd. Den prägel av välgörenhet,
som verksamheten ofta haft, har därigenom försvunnit. Tiden synes nu
vara inne också för Sveriges del att staten tager ett ökat ansvar för välfärdsanordningarna
för sjöfolk i hamn. Detta bör kunna ske på ett sådant
sätt att de frivilliga insatserna icke hämmas utan att i stället det nuvarande
fruktbärande samarbetet mellan samhälleliga organ och enskilda skall
kunna fortsätta.--- —

Kommitténs bedömning av behovet av nya välfärdsanordningar har i allt
väsentligt godtagits av alla i ärendet hörda myndigheter och organisationer.
För egen del finner jag det synnerligen önskvärt, att det av kommittén
skisserade programmet genomföres. Rådande läge gör det emellertid nödvändigt
att låta utbyggnaden ske långsammare än som i och för sig vore

önskvärt.---Det må här anmärkas, att staten åtminstone tills vidare

icke bör äga eller driva välfärdsinrättningar för sjöfolk. Det synes lämpligare
att dessa inrättningar liksom hittills äro antingen kommunala eller också
skötta av föreningar eller sammanslutningar. Då statsbidrag lämnas till verksamheten
bör detta självfallet ske under sådana villkor, att trygghet vinnes
för att medlen på bästa sätt användas till det ändamål, för vilka de avsetts.

10

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2.

Välfärdsarbetets organisation.

Sjömanskommittén har uttalat, att det arbete som hittills bedrivits varit
av utomordentlig betydelse och värt allt erkännande. Kommittén understryker
emellertid behovet av att verksamheten samordnas under enhetlig ledning.
För närvarande saknas i stort sett möjlighet att på mest ändamålsenliga
sätt avpassa välfärdsarbetet efter det på olika orter och inom olika
verksamhetsområden förekommande behovet. I överensstämmelse med de
principer som kommit till uttryck vid välfärdsarbetets omorganisation i
Norge har kommittén funnit den lämpligaste organisatoriska lösningen av
förevarande problem vara att inrätta ett offentligen erkänt organ med uppgift
att leda och samordna verksamheten. Kommittén föreslår sålunda, att
ett statligt samarbetsorgan, ett handelsflottans välfärdsråd, tillsättes.
Beträffande rådets uppgifter och sammansättning enligt kommitténs
förslag får utskottet hänvisa till den redogörelse därför, som lämnats på sidorna
7 och 8 i propositionen.

Föredragande departementschefen har i organisationsfrågan bl. a. uttalat:

Kommitténs förslag om inrättande av ett handelsflottans
välfärdsråd finner jag välbetänkt. Rådet bör benämnas handelsflottans
välfärdsråd och bestå av en opartisk ordförande och ett antal representanter
för intresserade sammanslutningar och organisationer. Det torde
få ankomma på Kungl. Maj :t att pröva vilka som böra vara representerade
i rådet. De allmäna riktlinjer, som sjömanskommittén föreslagit beträffande
välfärdsrådets verksamhet, böra enligt min mening läggas till grund för
rådets arbete. Medan välfärdsrådets verksamhet främst bör vara av allmänt
rådgivande art, synes själva välfärdsadministrationen böra förläggas till
kommerskollegium.

Sjömanskommittén framhåller, att det lokala välfärdsarbetet är enkelt
och praktiskt organiserat i många mindre och medelstora svenska hamnar.
Sjömanshemmen och de enskilda läsrummen stå under ledning av särskilda
styrelser. Kommittén finner att ytterligare organ för välfärdsarbetet icke böra
skapas på sådana orter. För att styrelserna skola få bättre kontakt med
sjöfolket och med de kommunala myndigheterna finner kommittén önskvärt,
att de verksamma enskilda föreningarna komplettera sina styrelser
med representanter för sjömän och för kommuner. Redareintresset torde
redan på de flesta platser vara representerat. Där studiecirkelverksamhet
anordnas bör samarbete etableras med Arbetarnas bildningsförbund, uttalar
kommittén.

Välfärdsarbetets organisationsfråga i de mindre, svenska hamnarna torde
sålunda enligt kommitténs mening kunna lösas på ett effektivt och enkelt
sätt utan direkt statlig medverkan. I större sjöfartscentra såsom Göteborg,
Stockholm, Malmö, Hälsingborg samt Landskrona är däremot läget
ett annat. På dessa orter komma, framhåller kommittén, sannolikt även
i framtiden flera från varandra helt fristående välfärdsinstitutioner att bedriva
sin verksamhet. Sjöf artshotellen och klubbrummen äro av sådan storlek
att de icke utan stora svårigheter kunna förenas. Dessutom finnas i

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2. 11

Göteborg andra välfärdsföretag, såsom svenska sjömansbiblioteket och den
av arbetarnas bildningsförbund ledda verksamheten för att organisera studiecirklar
ombord å fartygen. De erfarenheter som vinnas inom en gren
av välfärdsarbetet böra tillgodogöras även de andra, och starka skäl tala
för att i de fem städerna särskilda lokala välfärdskommittéer bildas. Dylika
kommittéer böra utses av välfärdsrådet.

Välfärdskommittéernas uppgift blir, anför sjömanskommittén, att vara
samarbetsorgan för de skilda välfärdsinstitutionerna. Bland de spörsmål,
som kommittéerna komma att få taga ställning till, kunna nämnas ansökningar
om ekonomiskt stöd från stat och kommun. Inom välfärdskommittéerna
böra vidare dryftas större problem, som de enskilda institutionerna
ha att taga ställning till. Välfärdskommittéerna kunna även få till uppgift
att uppdraga gränserna mellan olika institutioners arbetsfält.

Kommittén framhåller angelägenheten av att uppdelningen av välfärdsarbetet
icke leder till kraftödande splittring av arbetet eller till rivalitet
mellan organisationer och konkurrens om verksamhetsområdena. För att
skapa garantier för ett fruktbärande samarbete förordas att lokala välfärdskommittéer
utses av välfärdsrådet även i utländska hamnar.

Valfärdsarbetets finansering.

Sjömanskommittén förutsätter i sitt betänkande, att kommunerna skola
taga en betydande del i finansieringen av välfärdsanordningarna i vårt land.
I första hand böra dessa kunna ställa tomter till förfogande kostnadsfritt,
på vilka sjöfartsholell eller klubblokaler för sjömän kunna uppföras. De
böra vidare i viss utsträckning kunna bevilja räntefria lån till de olika välfärdsföretagen.
Kommittén anser emellertid välfärdsanordningar för sjöfolk
i hamnarna vara en angelägenhet av den omfattning och vikt att det allmänna
bör bidraga i större utsträckning än kommunerna kunna väntas
vara beredda att göra. Det bör därför ankomma på staten att bidraga till
nyanläggningar och omfattande renoveringar av sjöfartshotell och klubbrum
för sjömän i Sverige. Beträffande anordningarna i utlandet måste givetvis
staten i främsta rummet bära kostnaderna för dessas upprättande, ehuru
kommittén i detta liksom i föregående fall förutsätter, att betydande bidrag
såsom hittills lämnas från enskilt håll. Den privata insamlingsverksamheten
torde även underlättas genom att staten kommer att bära huvudansvaret för
verksamhetens fortbestånd och anordningarnas kvalitet.

På grundval av de av kommittén utförda behovsundersökningarna har
kommittén beräknat att såsom engångsanslag skulle erfordras, till sjöfartshotell
i Sverige 4 000 000 kronor, till klubbrum i Sverige 500 000 kronor, till
sjöfartshotell i utlandet 2 100 000 kronor och till klubbrum i utlandet 900 000
kronor. Ytterligare 500 000 kronor böra emellertid, framhåller kommittén,
reserveras för vissa speciella ändamål. Kommittén föreslår, att till täckande
av dessa kostnader en särskild välfärdsfond för sjöfolk om 8 miljoner kro -

12 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2.

nor upprättas, ur vilken anslag under den närmaste femårsperioden kunna
anvisas till ifrågavarande ändamål.

Såvitt kommittén kan finna torde, yttrar kommittén, årliga bidrag till
driften vid sjöfartshotellen icke behöva utgå regelbundet. Däremot torde
under särskilda, extraordinära omständigheter mindre anslag behöva lämnas
till verksamheten. Verksamheten vid klubbrummen för sjömän åter kan
icke väntas på ett tillfredsställande sätt kunna upprätthållas utan att mindre
årliga bidrag lämnas till driften. Medelsbehovet härför kan emellertid icke
beräknas för närvarande, och kommittén föreslår att medel för detta ändamål
anvisas först sedan välfärdsrådet haft möjlighet utföra mera hållbara
beräkningar rörande behovet. De årliga kostnaderna för välfärdsrådets verksamhet
ha beräknats till cirka 10 000 kronor.

Föredragande departementschefen har endast ansett sig kunna förorda
att ett mindre belopp, förslagsvis 300 000 kronor, anvisas för nya välfärdsanordningar
för sjöfolk i hamn samt uttalat, att det torde få ankomma på
Kungl. Maj :t att efter vederbörlig utredning besluta, till vilka särskilda välfärdsanordningar
medlen skola användas.

De medel, som sålunda skulle anvisas, böra enligt departementschefens
uppfattning användas till nya byggnadsföretag, tomtköp och andra större
investeringar. Däremot böra underhålls- och driftskostnader, smärre investeringar
och andra utgifter, som mera äga karaktär av löpande kostnader,
bestridas i annan ordning.

Frågan huru de årliga kostnaderna för välfärdsanordningarna för sjöfolk
i hamn skola täckas har upptagits till behandling i en inom handelsdepartementet
utarbetad promemoria av den 6 december 1947. I promemorian
pekas på att de årliga kostnaderna för välfärdsarbetet i Norge finansieras
genom ett avgiftssystem samt att en liknande lösning föreslagits för
Danmarks vidkommande. Den norska avgiften utgör 240 öre per sjöman och
månad, av vilka 60 öre erläggas av sjömannen, 60 öre av redaren samt 120
öre av staten. De medel som inflyta jämte räntor å dessa må användas till
att täcka välfärdsrådets fasta administrationsutgifter samt till att främja
välfärdsanordningarna. Medlen hänföras till en driftsfond, som administreras
av det norska välfärdsrådet. Enligt ett danskt kommittéförslag skulle
välfärdsavgifter upptagas på danska fartyg med 8 öre per man och dag, av
vilka 2 öre skulle erläggas av sjömannen, 2 öre av redaren och 4 öre av staten.
Såsom motivering för sitt förslag anför den danska kommittén, att det
vore naturligt att både redare och sjöfolk lämna bidrag till välfärdsanordningarna,
vilka äro i hela sjöfartsnäringens intresse. När välfärdsarbetet finansieras
av staten, redarna och de ombordanställda själva, kommer, framhålles
i promemorian, även detta att bidraga till att utplåna det drag av
välgörenhet, som hittills vilat över anordningar av denna art och som uppenbarligen
avhållit många sjömän från att draga nytta av de institutioner, som
funnits.

I promemorian hävdas, att vad som anförts av den danska kommittén med
fog syntes kunna åberopas jämväl för vårt lands vidkommande. Otvivelak -

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2. 13

tigt kunde det också här anses skäligt och lämpligt att redarna och de sjöfarande
bidroge till täckande av kostnaderna för välfärdsarbetet. En välfärdsavgift
syntes enklast kunna beräknas per dag, varvid beloppet lämpligen
kunde sättas lika med det i Danmark föreslagna eller 8 öre, att erläggas
med 2 öre av sjömannen, 2 öre av redaren och 4 öre av staten.

Föredragande departementschefen har beträffande sättet för bestridande
av de löpande kostnaderna för välfärdsanordningarna uttalat:

Det är ännu för tidigt att bedöma hur stora belopp som komma att erfordras
för löpande kostnader i samband med att välfärdsanordningarna
utbyggas. Det i departementspromerian framförda och av vederbörande
organisationer gillade förslaget synes emellertid innebära så stora fördelar
ur allmän synpunkt att staten bör biträda detsamma.

Avgifter böra erläggas för alla svenska sjömän, som äro påmönstrade
svenska fartyg på utrikes rulla. Det kan därjämte övervägas huruvida avgifter
böra utlagas även för utländska sjömän, som äro mönstrade på
svenska fartyg. Sålunda har den s. k. sjömanspensionsutredningen i sitt
den 17 januari 1948 avgivna betänkande föreslagit, att pensionsavgifter
skulle uttagas av såväl svenska som utländska sjömän. Kungl. Maj :t har
ännu icke tagit ställning till nämnda förslag, vilket är under remissbehandling.
Då frågan om skyldighet för utländska sjömän att erlägga pensionsavgifter
sålunda ännu icke prövats, synes det mig för närvarande riktigast
föreslå, att välfärdsavgifterna tills vidare uttagas allenast för svenska sjömän.
Det kan vidare ifrågasättas, att avgifter borde uttagas även av sjömän
i inrikes fart. Då emellertid dessa sjömän till stor del icke äro mönstringspliktiga,
är det av redovisningstekniska skäl mindre lämpligt att av dem
uttaga avgifterna. Redarnas och sjöfolkets avgifter böra uppbäras hos sjömanshusen
och därifrån inlevereras till kommerskollegium. Närmare bestämmelser
om uppbörden torde få meddelas i administrativ ordning.

Vad angår frågan om storleken av statens bidrag till de löpande kostnaderna
må anmärkas, att beloppet kan till storleken slutligt fastställas först
i efterhand, då mönstringssiffrorna kunna redovisas. Det för nästa budgetår
erforderliga beloppet kan uppskattats till 150 000 kronor. Kommerskollegium
bör avsätta medlen till en särskild fond, handelsflottans välfärdsfond.
Det synes också lämpligt att de statliga bidragen till anläggningskostnader
tillföras fonden, varvid dock bör iakttagas att anläggningsmedel
och medel avsedda för löpande kostnader böra räkenskapsmässigt hållas
skilda. De statsmedel, som enligt vad jag i det föregående tillstyrkt,
böra utgå till engångsutgifter och löpande utgifter för välfärdsverksamheten,
böra alltså anslagstekniskt upptagas såsom avsättning til! handelsflottans
välfärdsfond. För nästa budgetår skulle avsättningen utgöra
(300 000 + 150 000 =) 450 000 kronor. Enär det statliga beloppet för löpande
kostnader icke kan, såsom jag nyss erinrat, till summan fastställas
förrän i efterhand, torde avsättningsanslaget upptagas såsom förslagsanslag.

Ur handelsflottans välfärdsfond böra enligt departementschefens åsikt
medel tagas till bestridande av kostnaderna för handelsflottans välfärdsråd
och för den personalökning inom kommerskollegium, som kan föranledas
av del framlagda organisalionsförslaget.

Redarnas och sjöfolkets bidragsplikt till välfärdsanordningarna har i pro -

14 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2.

positionen föreslagits fastställd i en lag om avgifter till välfärdsanordningar
för sjöfolk i hamn.

Lagrådets utlåtande har inhämtats över förslaget. Förslaget har av lagrådet
lämnats utan erinran.

Yttranden.

över sjömanskommitténs betänkande och den inom handelsdepartementet
utarbetade promemorian av den 6 december 1947 ha yttranden avgivits
av olika myndigheter och organisationer. Beträffande innehållet i yttrandena
tår utskottet hänvisa till den redogörelse, som lämnats i propositionen.

Förslaget om bidrag till uppförande av ett sjömanshem

i Antwerpen.

Utskottet får hänvisa till motionen II: 257 för närmare kännedom om de
skäl, som anförts till stöd för yrkandet om bidrag till den svenska avdelningen
av Föreningen för skandinaviska sjömanshem i utländska hamnar för
bestridande av avdelningens andel i kostnaderna för nybyggnad av ett sjömanshem
i Antwerpen samt för hemmets utrustning.

Utskottet får erinra om att sjömanskommittén i sitt betänkande omnämnt
Antwerpen först bland de hamnar, i vilka uppförande av sjöfartshotell enligt
kommitténs uppfattning nu vore aktuellt. Kommittén har till belysande av
behovet av ett hotell i staden uttalat:

I Antwerpen planerar föreningen för skandinaviska sjömanshem i utländska
hamnar att bygga ett nytt hotell avsett att mottaga 84 gäster. Ehuru
uppgift över det antal sjömän som normalt uppehåller sig i staden i väntan
på anställning icke lämnats, kan man med ledning av antalet mönstringar
uppskatta deras antal till mellan 15 och 30. Efter kriget har två större
svenska rederier öppnat linjetrafik på portugisiska och medelshavshamnar
med Antwerpen som nordligaste hamn. För närvarande sysselsättes på
dessa linjer sammanlagt 12 fartyg, och behovet av en svensk arbetskraftsreserv
i Antwerpen kan därför väntas bli större än vad som här uppskattningsvis
angivits.

Utskottet.

Utskottet hälsar med tillfredsställelse det initiativ till förbättrande av förhållandena
för sjöfolk i hamn, som tagits genom förevarande proposition.
Välfärdsarbetet för sjömännen har hittills i huvudsak byggts på insatser
av frivilliga krafter. Dessa ha utfört ett mycket värdefullt arbete. De frivilliga
organisationernas resurser ha emellertid varit begränsade, vilket i
vissa fall medfört, att välfärdsanordningarna icke motsvarat sjöfolkets berättigade
anspråk. Det fortsatta välfärdsarbetet synes, såsom i propositio -

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2. 15

nen föreslagits, i första hand böra avse upprättande av nya sjöfartshotell
och nya klubbrum samt modernisering av äldre motsvarande anordningar.
De i propositionen framlagda förslagen utgöra ett första steg mot förverkligandet
av det program för det fortsatta välfärdsarbetet till sjömännens
bästa, som sjömanskommittén framlagt. Kostnaderna för genomförandet av
detta program, vilket innefattar tillgodoseende av de mest angelägna behoven
av välfärdsanordningar under den närmaste femårsperioden, ha av
sjömanskommittén beräknats till 8 miljoner kronor. Med hänsyn till det
rådande statsfinansiella läget anser sig utskottet i likhet med föredragande
departementschefen för närvarande icke kunna förorda, att programmet genomföres
i den takt, som sjömanskommittén föreslagit. Det synes utskottet,
även bortsett från det nuvarande ekonomiska läget, välbetänkt att tills
vidare iakttaga en viss återhållsamhet vid förverkligandet av sjömanskommitténs
program, till dess att tillräcklig erfarenhet vunnits av det delvis
efter nya principer bedrivna välfärdsarbetet.

Utskottet anser sig i huvudsak kunna instämma i sjömanskommitténs i
det föregående återgivna uttalanden angående principerna för driften av
sjöfartshotellen och klubbrummen. Lämpligast torde enligt utskottets förmenande
vara, att några allmängiltiga regler härför icke fastställas utan
att en anpassning sker efter förhållandena i de olika hamnarna. Därvid förtjäna
de i motionen II: 435 framförda synpunkterna beträffande spritserveringen
å sjöf artshotellen att allvarligt beaktas. Klubbrummen böra enligt
utskottets åsikt såvitt möjligt inrättas i anslutning till sjöfartshotellen,
så att de äro lätt tillgängliga för sjöfolket. Ett dylikt förläggande av klubbrummen
medför dessutom den fördelen, att en ekonomiskt fördelaktig samdrift
av institutionerna möjliggöres. Avgifterna vid hotellen anser utskottet
i likhet med sjömanskommittén såvitt möjligt böra bestämmas så, att
de löpande utgifterna täckas. Under alla omständigheter bör det enligt utskottets
uppfattning undvikas, att sjöfartshotellen i likhet med de flesta
nu drivna sjömanshemmen erhålla prägeln av välgörenhetsinrättningar. De
nu radande förhallandena ha medfört, att många sjömän icke äro benägna
att taga in på sjömanshemmen, så länge de själva kunna bekosta sitt uppehälle.
Utskottet delar sjömanskommitténs uppfattning, att gästerna på sjöfartshotellen
alltid böra betala för sig. I motionen II: 435 har påtalats, att
sjömanskommittén icke lämnat någon anvisning om huru de sjömän, som
drabbats av ai betslöshet, skola kunna tillgodogöra sig välfärdsverksamhetens
förmåner, när deras ekonomiska resurser äro uttömda. Utskottet utgår
ifrån att Kungi. Maj :t uppmärksammar detta viktiga spörsmål och söker
finna en tillfredsställande lösning av detsamma.

Utskottet anser i likhet med föredragande departementschefen, att staten
åtminstone tills vidare icke hör äga eller driva välfärdsinrättningar. Det
torde vara lämpligare, att dessa liksom hittills skötas av kommuner, föreningar
och andra sammanslutningar eller enskilda personer.

I motionen II: 435 har framhållits vådan av att sådana villkor uppställas
för statsbidrag till de frivilliga välfärdsorganisationerna, som strida mot

16

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2.

deras ideella inriktning och göra dem benägna att avböja den ekonomiska
hjälpen. Utskottet anser i likhet med motionärerna, att för ekonomisk hjälp
till de frivilliga organisationerna icke böra uppställas sådana villkor, som
i alltför hög grad ingripa i deras verksamhet.

I propositionen har föreslagits, att ett handelsflottans välfärdsråd skall
tillsättas med utredande och rådgivande uppgifter vid hjälpverksamhetens
bedrivande. Departementschefen har ansett det lämpligt att överlämna åt
Kungl. Maj :t att pröva, vilka som böra vara representerade i rådet. Utskottet
anser goda skäl tala för att ett dylikt välfärdsråd inrättas och har
intet att erinra mot att dess ledamöter utses av Kungl. Maj :t. Utskottet
har därvid utgått från att Kungl. Maj :t har för avsikt att lämna de organisationer
och sammanslutningar, som böra vara representerade i rådet,
tillfälle att inkomma med förslag, innan ledamöterna utses.

Välfärdsadministrationen har enligt propositionen föreslagits förlagd till
kommerskollegium. Kollegium skall även tillhandagå välfärdsrådet med
mera preliminära utredningar och undersökningar och i regel ombesörja den
fortsatta handläggningen av de utredningar och förslag, som av rådet överlämnats
till Kungl. Maj :t. I motionen II: 435 har framhållits angelägenheten
av att välfärdsrådet erhåller en från kommerskollegium fristående ställning
och hemställts, att välfärdsadministrationen måtte anförtros åt ett särskilt
for ändamålet upprättat socialt orienterat organ. Enligt utskottets uppfattning
torde farhågorna för att kommerskollegium med den i propositionen
föreslagna organisationen skulle erhålla ett alltför stort inflytande vara
överdrivna. Rådet har givetvis möjlighet att lämna anvisningar om huru
det önskar, att utredningsarbetet inom kommerskollegium skall bedrivas,
och att i samband med att utredningar och förslag överlämnas till Kungl.
Maj :t göra de påpekanden, som kunna anses nödiga. Vidare förtjänar beaktas,
att det torde ställa sig betydligt dyrare att giva rådet en egen administration
än att för förekommande administrativa göromål anlita tjänstemän
inom kommerskollegium. Utskottet hyser dessutom betänkligheter
mot att förorda tillskapandet av ett nytt organ, vilket efter hand kan svälla
ut till ett nytt ämbetsverk. Revisionen av den penningförvaltning, som skall
ombesörjas för välfärdsrådets räkning, torde dessutom kunna göras effektivai
e, om de administrativa göromålen uppdragas åt tjänstemän inom
kommerskollegium än om de handhavas av ett självständigt organ. Skulle
den i propositionen föreslagna organisationsformen i tillämpningen befinnas
olämplig, torde det icke bereda några större svårigheter att överföra de administrativa
uppgifterna till ett självständigt organ.

Vad sjömanskommittén uttalat angående organiseringen av det lokala
välfärdsarbetet finner utskottet välbetänkt.

I motionen 11:460 har påtalats, att sjömanskommittén, där studiecirkelverksamhet
anordnas, rekommenderat samarbete mellan det lokala välfardsorganet
och Arbetarnas bildningsförbund. Motionären har framhållit
som önskvärt, att en eventuellt kommande föreskrift om organisationsformen
för studiearbetet bland sjömännen icke i sin formulering ger företräde

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2. 17

åt särskilt nämnt studieförbund, utan endast föreskriver, att samarbete med
statligt erkänt studieförbund bör etableras.

Bland sjömännen har de senaste åren pågått en livlig studieverksamhet.
Arbetarnas bildningsförbund har intagit en ledande ställning i detta bildningsarbete.
Utskottet finner det med hänsyn härtill naturligt, att de lokala
välfärdsorganen i första band böra söka samarbete med Arbetarnas
bildningsförbund. Detta utesluter dock icke, att samarbete bör kunna etableras
även med andra av staten understödda studieförbund, om praktiskt behov
därav skulle föreligga.

Utskottet anser sig böra biträda propositionens förslag, att 300 000 kronor
skola anvisas till nya välfärdsanordningar för sjöfolk i hamn. Utskottet
har icke något att erinra mot att Kungl. Maj :t efter vederbörlig utredning
får besluta, till vilka särskilda välfärdsanordningar medlen skola användas.

1 motionen II: 257 har hemställts, att riksdagen till den svenska avdelningen
av Föreningen för skandinaviska sjömanshem i utländska hamnar
för bestridande av avdelningens andel i kostnaderna för nybyggnad av ett
sjömanshem i Antwerpen måtte bevilja ett belopp av 600 000 kronor. Utskottet
anser sig icke kunna tillstyrka detta yrkande med hänsyn till att
utskottet icke har överblick över behoven av välfärdsanordningar på andra
håll och till att det här gäller ett betydande belopp. Då angelägenheten av
det planerade bygget är tydligt ådagalagd, utgår utskottet emellertid från att
Kungl. Maj :t tager under övervägande, vilka åtgärder som kunna vidtagas
för att i görligaste mån tillgodose motionärernas önskemål.

I propositionen har föreslagits, att de svenska sjömän, som äro påmönstrade
svenska fartyg på utrikes rulla, samt deras redare med en särskild välvärdsavgift
skola bidraga till de löpande kostnaderna för välfärdsanordningarna.
Avgiften skulle utgöra fyra öre för dag och sjöman och utgivas till
hälften av sjömannen och till hälften av redaren. I motionen II: 435 har
gjorts gällande, att det vore mera hållfast, om hela kostnaden bleve lagd
på staten. Därutöver ha motionärerna bl. a. framhållit, att långt ifrån alla
sjömän kunna komma i åtnjutande av de förmåner, som välfärdsanordningarna
avse att erbjuda. Mot uttagandet av avgiften talar vidare, att det inflytande
beloppet beräknas bli jämförelsevis ringa, medan uppbörden och
redovisningen av medlen måste vålla ett avsevärt arbete. Häremot kan genmälas,
att kostnaderna för inkasseringen av avgifterna, vilken enligt förslaget
skall ombesörjas av sjömanshusen, torde bli relativt små. Ur rättvisesynpunkt
är det icke tillfredsställande, att endast de för utrikes fart påmönstrade
sjömännen skola betala välfärdsavgift. Såsom departementschefen
framhållit, är det emellertid av redovisningstekniska skäl svårt att uttaga
avgifter även av sjömän i inrikes fart, vilka till stor del icke äro mönstringspliktiga.
Utskottet förväntar emellertid, alt Kungl. Maj :t har sin uppmärksamhet
fäst på denna fråga och undersöker, om icke eu rättvis och tekniskt
godtagbar lösning av densamma är möjlig. Vad som framför allt talar
för att avgiften bör uttagas är, att detta bidrager till atl utplåna det drag
av välgörenhet, som hittills vilat över välfärdsanordningarna för sjömän.

2 Uihang till riksdagens protokoll 19b8. 6 samt. 2 avd. Nr 2.

18 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2.

Inom utskottet har ifrågasatts, om icke avgifterna borde ersättas av bidrag
i annan form från redarnas och de anställdas organisationer. Mot en lösning
efter denna linje kan invändas, att icke alla redare och sjömän äro anslutna
till respektive organisationer. Trots att skäl, som framgår av det nu anförda,
tala mot uttagandet av en välfärdsavgift, har utskottet likväl icke velat
motsätta sig förslaget om införande av en dylik avgift framför allt med hänsyn
till angelägenheten av att välfärdsverksamheten påbörjas i den föreslagna
jämförelsevis blygsamma omfattningen och icke ytterligare inskränkes
av hrist på medel. Utskottet utgår emellertid ifrån att frågan om välfärdsavgiftens
uttagande tages under omprövning av Kungl. Maj :t, därest redarna
och sjöfolket skulle framställa önskemål om att få lämna bidrag till välfärdsarbetet
i annan form än den nu föreslagna, och att Kungl. Maj :t under
angiven förutsättning förelägger riksdagen de förslag till ändrade bestämmelser,
som kunna finnas lämpliga.

Staten skall enligt propositionen bidraga till de löpande utgifterna för
välfärdsarbetet med samma belopp som redarna och sjöfolket tillhopa eller
med fyra öre för dag och sjöman. Storleken av statens bidrag, som kan slutligt
fastställas först i efterhand, sedan mönstringssiffrorna blivit tillgängliga,
uppskattas av departementschefen till 150 000 kronor. Utskottet tillstyrker,
att staten bidrager till de löpande utgifterna för välfärdsarbetet i
enlighet med vad som nu föreslagits, och har icke något att erinra mot det
belopp, till vilket bidraget beräknats. Utskottet har icke något att erinra
mot att statens bidrag till anläggningskostnader och löpande kostnader för
välfärdsverksamheten avsättas till en särskild fond, handelsflottans välfärdsfond.
Då storleken av statens bidrag till den löpande verksamheten kan
bestämmas först i efterhand synes lämpligt, att det sammanlagda avsältningsanslaget
upptages såsom förslagsanslag.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen måtte antaga det genom propositionen
framlagda förslaget till lag om avgifter till välfärdsanordningar
för sjöfolk i hamn;

B. att riksdagen måtte till Avsättning till handelsflottans
välfärdsfond för budgetåret 1948/49 under tionde huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 450 000 kronor;

C. att motionerna II: 435 och II: 460 måtte anses besvarade
genom vad utskottet i det föregående anfört; samt

D. att motionen 11:257 icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Stockholm den 22 juni 1948.

På sammansatt stats- och andra lagutskotts vägnar:

DAVID NORMAN.

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2. 19

Vid ärendets behandling ha närvarit:

från statsutskottet: herrar Lindström, von Heland, Lundgren, Lindholm,
Holmström och Thapper; samt

från andra lagutskottet: herrar Norman, Hage, Carl Eric Ericsson, Olovson
i Västerås, Rgberg* och Jacobsson i Igelsbo.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer:

1) av herr Holmström;

2) av herrar Lindström och Lindholm, vilka ansett, att det uttalande utskottet
gjort å sidan 16 och vilket börjar med orden »Välfärdsadministrationen
har» och slutar med orden »självständigt organ» ävensom utskottets
hemställan under C. bort ha följande lydelse:

Välfärdsadministrationen har enligt propositionen föreslagits förlagd till
kommerskollegium. Kollegium skall även tillhandagå välfärdsrådet med mera
preliminära utredningar och undersökningar och i regel ombesörja den fortsatta
handläggningen av de utredningar och förslag, som av rådet överlämnats
till Kungl. Maj :t. I motionen II: 435 har framhållits angelägenheten
av att välfärdsrådet erhåller en från kommerskollegium fristående ställning
och hemställts, att välfärdsadministrationen måtte anförtros åt ett särskilt
för ändamålet upprättat socialt orienterat organ. Utskottet delar motionärernas
farhågor för att kommerskollegium, som icke kan anses väl ägnat
att lösa sociala frågor, med den i propositionen föreslagna organisationen
erhåller ett alltför stort inflytande beträffande här avsedda frågor. Enligt
utskottets uppfattning bör, såsom motionärerna föreslagit, ett självständigt
organ i direkt anslutning till välfärdsrådet tillskapas för att närmast omhänderha
ledningen av detta arbete. Utskottet får erinra om att Svenska sjöfolksförbundet
i sitt remissvar givit uttryck åt samma uppfattning. Det
torde böra ankomma på Kungl. Maj :t att utfärda bestämmelser om hur det
föreslagna organet skall vara sammansatt samt erforderliga föreskrifter för
dess verksamhet.

C. att riksdagen måtte, med bifall till motionen 11:435,
i vad den avser välfärdsrådets verksamhetsformer, hos
Kungl. Maj :t anhålla om utarbetande av sådana direktiv
för rådets administrativa och utredande organ, att dessa
erhålla en från kungl. kommerskollegium fristående ställning,
samt att motionen 11:435 i övrigt ävensom motionen
11:460 måtte anses besvarade genom vad utskottet i det
föregående anfört; samt

20 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2.

3) av herrar Lindström, Lindholm och Thapper beträffande utskottets uttalande
angående studieverksamhetens bedrivande bland sjömännen, vilket
uttalande börjar med orden »Bland sjömännen» och slutar med orden »skulle
föreligga». (Första stycket å s. 17 i utlåtandet). Uttalandet borde enligt
herrar Lindströms, Lindholms och Thappers åsikt ha haft följande lydelse:

Arbetarnas bildningsförbund intager för närvarande en dominerande ställning
i bildningsarbetet bland sjömännen. Enligt utskottets uppfattning skulle
det vara olämpligt, om detta arbete splittrades på flera olika bildningsförbund.
En nedgång i studieintresset kunde lätt bliva följden. Med hänsyn
härtill anser sig utskottet kunna instämma i det av sjömanskommittén
gjorda uttalandet, att de lokala välfärdsorganen, då de anordna studiecirkelverksamhet,
böra samarbeta med Arbetarnas bildningsförbund.

4) av herr Holmström beträffande utskottets uttalande angående studieverksamhetens
bedrivande bland sjömännen, vilket uttalande börjar med
orden »Bland sjömännen» och slutar med orden »skulle föreligga». (Första
stycket å s. 17 i utlåtandet). Uttalandet borde enligt herr Holmströms
åsikt ha haft följande lydelse:

Utskottet kan icke godtaga propositionens förslag om att studieverksamheten
bland sjömännen skall överlämnas till Arbetarnas bildningsförbund.
Det är principiellt oriktigt att lämna något särskilt studieförbund företräde
till utövande av bildningsarbete bland sjömännen, särskilt som redan nu
även andra av staten understödda bildningsförbund utöva sådan verksamhet.
Några svårare olägenheter torde icke kunna uppstå, därest flera bildningsförbund
samtidigt bedriva sin verksamhet bland sjömännen.

Särskilt yttrande

av herr Olovson i Västerås, som anfört:

Inom utskottet har jag framfört den meningen, att det föreslagna handelsflottans
välfärdsråd skulle organiseras som ett rådgivande och utredande
organ med självständig ställning. Rådet skulle sålunda ha att utöva
sin verksamhet direkt under Kungl. Maj :t.

Vidare har jag inom utskottet yrkat, att riksdagen icke nu skulle antaga
det i propositionen intagna förslaget till lag om avgifter till välfärdsanordningar
för sjöfolk i hamn. Det synes nämligen vara föga rationellt att
på föreslaget sätt inkassera 2 öre per man och dag av varje svensk sjöman
under tid, då han för utrikes fart varit inmönstrad å svenskt handelsfartyg.
Det skulle också ligga en orättvisa i att sjömän i inrikes fart, som
ju kunna tillgodogöra sig vad välfärdsanordningarna i svenska hamnar ha
att bjuda, skulle vara befriade från att erlägga den ifrågavarande avgiften.
Enligt min mening borde det kunna anstå till nästa års riksdag med att
lösa frågan om sjömännens och rederiernas bidrag. Under tiden till dess
kunde det undersökas om icke redarnas och sjöfolkets organisationer kun -

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2. 21

de vara villiga att i någon utsträckning lämna bidrag till den ifrågavarande
verksamheten. I avvaktan på resultatet av en sådan undersökning borde
statens bidrag kunna höjas med ett belopp motsvarande det beräknade bidraget.

Då emellertid propositionen kommit under behandling i utskottet först
omedelbart före riksdagsarbetets avslutning, har det icke varit möjligt att
reservationsvis framlägga tillräckligt väl övervägda ändringsförslag i fråga
om organisationen. Ett avvisande av förslaget till lag om avgift till välfärdsanordningar
för sjöfolk i hamn utan anvisande av medel motsvarande vad
denna avgift beräknas giva skulle ju kunna äventyra utbyggandet av välfärdsanordningarna
i den begränsade omfattning departementschefen föreslagit.
Då jag icke vill medverka till något sådant, nödgas jag nöja mig
med att på detta sätt anmäla avvikande mening.