Statsutskottets utlåtande nr 99.

1

Nr 99.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
granskningsrått för statens sakrevision i fråga om
användningen av statsunderstöd.

(3:e avd.)

I propositionen nr 147 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 27 februari 1948,
föreslagit riksdagen att bemyndiga Kungl. Maj :t att meddela generella
bestämmelser angående rätt för statens sakrevision att granska användningen
av statsunderstöd i huvudsaklig överensstämmelse med vad chefen för
finandsdepartementet förordat.

Förordningen den 4 juni 1937 (nr 304) angående skyldighet att till riksdagens
revisorer avgiva redogörelse för användningen av statsunderstöd ger
möjlighet för statsrevisorerna att utöva granskning i såväl kameralt som
sakligt hänseende. Förordningen stadgar skyldighet för den, som åtnjutit
understöd av statsmedel eller av medel influtna genom penninglotteri, så
ock för den, som enligt vad därom finnes särskilt stadgat mottagit sådant understöd
för att till annan förmedla detsamma, vare sig understödet skall
återbetalas eller icke, att efter anmodan av riksdagens revisorer till dessa
avgiva en detaljerad och, såvitt möjligt, av verifikationer bestyrkt redogörelse
för hur understödet av honom använts. Enligt förordningen äger vidare
redovisningsskyldig, som fört räkenskaper, varav fullständiga upplysningar
om understödets användning kunna inhämtas, i stället fullgöra redovisningsskyldigheten
genom att bereda revisorerna tillfälle att taga del av
räkenskaperna med tillhörande verifikationer, protokoll och andra handlingar.
Från redovisningsskyldighet är undantagen enskild person beträffande
understöd, avsett till bestridande av hans eller hans familjs personliga
utgifter, samt utländsk medborgare eller utländsk institution eller sammanslutning
beträffande understöd för internationellt ändamål.

Vid inrättandet av statens sakrevision (prop. nr 164/1943; r. skr. nr 227)
förutsattes revisionens arbetsområde i princip skola omfatta all verksamhet,
som helt eller delvis finansierades med statliga medel, således även
statsunderstödd verksamhet. Från dess granskning har emellertid enligt
särskilt av Kungl. Maj :t meddelat beslut (K. Br. 31/J2 1943) tills vidare undanlägits
statsunderstödd verksamhet i den mån icke vid statsunderstödets
åtnjutande fästs villkor, på grund varav verksamheten underkastats dylik
granskning. Anledningen härtill har varit —• förutom att sakrevisionen från
början varit att betrakta som en försöksinstilution — att särskilda undersökningar
ansetts påkallade i fråga om de närmare förutsättningarna för

1 Bihang till riksdagens protokoll 19A8. 6 samt. Nr 90.

2

Statsutskottets utlåtande nr 99.

införandet av bestämmelser om dylik granskning i statsbidragsvillkoren
samt i fråga om den omfattning granskningen borde få med avseende på
den statsunderstödda verksamheten.

Departementschefen har anfört i huvudsak följande.

Vad angår frågan i vilken utsträckning sakrevisionen bör medgivas rätt
att granska statsunderstödd verksamhet är det i första hand påkallat att
giva sakrevisionen en allmän möjlighet att granska dylik verksamhet i vad
angår själva användningen av statsbidragsmedlen. Härom kunna generella
föreskrifter lämpligen meddelas i huvudsaklig anslutning till vad som gäller
i fråga om statsrevisorernas befogenhet att granska användningen av
statsunderstöd.

Emellertid har man som förut berörts att överväga i vad mån granskningsrätten
för sakrevisionen bör utsträckas till alt icke endast avse den direkta
användningen av statsbidragsmedlen utan gälla statsbidragstagarens verksamhet
i dess helhet. Den översyn som i sådant syfte verkställts beträffande
bidragsformerna under de olika departementen har givit vid handen, att det
knappast är möjligt att uppställa några generella regler om en dylik vidgad
granskningsrätt. I sådana fall då ett mindre bidrag för ett speciellt ändamål
utgår till en institution, som i övrigt utövar eu omfattande, icke statsunderstödd
verksamhet, synes anledning knappast föreligga att utsträcka den sakliga
granskningen till hela verksamheten. I andra fall åter torde det med
hänsyn till bidragsändamålet vara svårt att upprätthålla en skillnad mellan
den direkt statsunderstödda verksamheten och verksamheten i övrigt. Att
i alla de fall där svårigheter i sistnämnda hänseende föreligga föreskriva
granskningsrätt beträffande hela verksamheten torde emellertid icke lämpligen
kunna ifrågakomma. Det må i detta sammanhang även framhållas,
att hänsynen till den kommunala självbestämmanderätten i fråga om vissa
grupper av stora bidragsanslag påbjuder försiktighet vid införande av en
mera vidsträckt granskningsrätt för sakrevisionen. Frågan om införande såsom
bidragsvillkor av bestämmelser om en längre gående granskningsrätt
än som gäller för statsrevisorerna torde därför lämpligen böra bedömas med
hänsyn till omständigheterna i varje särskilt fall.

I anslutning till dessa överväganden vill jag i nu förevarande sammanhang
inskränka mig till att förorda att generella bestämmelser meddelas om rätt
för sakrevisionen att i förekommande fall granska själva användningen av
statsunderstöd i huvudsaklig överensstämmelse med de föreskrifter som i
angivna hänseende gälla för riksdagens revisorers granskning. Framhållas
må, att redovisningsskyldigheten gentemot sakrevisionen, liksom redovisningsskyldigheten
gentemot statsrevisorerna, förutsättes skola fullgöras endast
efter särskild anmodan.

För meddelandet av de nu förordade generella bestämmelserna synes riksdagens
medverkan vara erforderlig. I flera fall, särskilt beträffande smärre
bidragsanslag till speciella ändamål, synes det visserligen klart, att Kungl.
Maj :t utan riksdagens bemyndigande äger befogenhet att intaga bestämmelser
om granskningsrätt för sakrevisionen i statsbidragsvillkoren. Som exempel
på sådana anslag kunna nämnas under andra huvudtiteln understöd åt
verksamhet för frigivna fångar in. fl., under sjätte huvudtiteln bidrag till
nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande, under åttonde huvudtiteln
bidrag till nordiska museet, under tionde huvudtiteln bidrag till svenska
turisttrafikförbundet o. s. v. I andra fall däremot torde statsbidragsbestämmelsernas
utformning, exempelvis då kungörelse utfärdats som varit förelagd
riksdagen, förutsätta riksdagens samtycke för uppställande av granskningsrätt
såsom bidragsvillkor. I åter andra fall synes frågan tveksam. Till
de båda sistnämnda grupperna kunna hänföras bidrag till kommuner, olika

Statsutskottets utlåtande nr 99.

3

kommunala samfälligheter eller kommunala inrättningar för sjukvårds-,
kommunikations-, skol- m. fl., ändamål samt bidrag till särskilda institutioners
och organisationers verksamhet såsom till hushållningssällskapen,
skogsvårdsstyrelserna, akademier, högskolor m. fl.

För utfärdandet av de generella föreskrifter för sakrevisionen angående
rätt att granska statsunderstödd verksamhet, som jag i det föregående förordat,
tillstyrker jag därför att riksdagens bemyndigande inhämtas.

En fortsatt undersökning av de olika statsbidragsfallen kommer inom
varje departement att äga rum i syfte att få närmare klarlagt i vad mån
mera vittgående bestämmelser i fråga om sakrevisionens granskning än de
nu generellt föreslagna äro påkallade. I de fall, då sådana bestämmelser anses
erforderliga och riksdagens medverkan icke erfordras, böra bestämmelserna
införas i regleringsbreven för nästa budgetår. I de fall däremot då
riksdagens bemyndigande behöver inhämtas för införandet av dylika bestämmelser
i statsbidragsvillkoren torde frågan få efter hand underställas
riksdagen i samband med äskandet av respektive bidragsanslag.

Utskottet. Sakrevisionens rätt att granska användningen av statsunderstöd
föreslås skola i huvudsak överensstämma med vad som i samma hänseende
gäller för riksdagens revisorers granskning. I den mån mera vittgående
bestämmelser om sakrevisionens granskning befinnas påkallade avses
att underställa riksdagen frågan om införande av dylika bestämmelser
i statsbidragsvillkoren i samband med äskande av respektive bidragsanslag.

Utskottet tillstyrker Ivungl. Maj :ts förslag. Då riksdagens revisorer numera
erhållit ett fast kansli föreligger anledning att i detta sammanhang
ånyo understryka vikten av direkt kontakt mellan detta och sakrevisionens
kansli i syfte att undvika dubbelarbete och för möjliggörande av det samarbete,
som må befinnas önskvärt.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må bemyndiga Kungl. Maj :t att meddela
generella bestämmelser angående rätt för statens sakrevision
att granska användningen av statsunderstöd i huvudsaklig
överensstämmelse med vad som förordats i statsrådsprotokollet
över finansärenden för den 27 februari 1948.

Stockholm den 4 maj 1948.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Lindström,
Larsson, Gustaf Karlsson, Andrén, Heiding, Gustaf Iwar Anderson, fröken
Andersson, herrar von Heland, Johan Eric Ericson, Näsström och Ohlon;
samt

från andra kammaren: herrar Eriksson i Stockholm, Svensson i
Grönvik, Ward, Rubbestad, Mårtensson, Wallentheiin, Staxäng, Lindholm,
fru Alvén, herrar Boman i Kieryd, Petterson i Degerfors och Sefve.