Statsutskottets utlåtande nr 42.

1

Nr 42.

Utlåtande i anledning av 1947 års revisionsutrednings
betänkande rörande riksdagens revisorers verksamhet,
utom i vad det avser förslag till ändrad lydelse av
§ 72 riksdagsordningen.

(4:e avd.)

Med skrivelse den 12 februari 1948 ha fullmäktige i riksgäldskontoret till
riksdagen överlämnat ett av 1947 års revisionsutredning avgivet betänkande
rörande riksdagens revisorers verksamhet. Betänkandet har i vad avser förslag
till ändrad lydelse av § 72 riksdagsordningen hänvisats till konstitutionsutskottet
samt i övrigt till statsutskottet.

Under § 1 i sin berättelse framförde riksdagens år 1946 församlade revisorer
vissa önskemål beträffande revisorernas arbete. I anslutning härtill
gjordes i berättelsen följande allmänna uttalande.

Till följd av statsförvaltningens alltjämt fortgående utvidgning och ökade
svåröverskådlighet har även revisorernas arbetsområde blivit större, samtidigt
som erforderliga undersökningar blivit alltmer arbets- och tidskrävande. De
hittills vidtagna åtgärderna för att underlätta revisorernas arbete äro därför
icke längre till fyllest. Det har visat sig allt svårare att medhinna arbetet
på den korta tid av tre månader, varunder revisorerna äro samlade, och revisorernas
behandling av frågorna blir i alltför hög grad koncentrerad till de
sista veckorna före berättelsens avgivande. En del spörsmål måste också avskrivas
eller uppskjutas till ett följande år, emedan erforderlig utredning icke
hinner slutföras.

Därest revisorerna skola kunna fullgöra sina arbetsuppgifter, framstår det
såsom nödvändigt, att i varje fall kansliets verksamhet omlägges. Kansliet
bör kunna träda i funktion vid en betydligt tidigare tidpunkt än som nu sker,
så att mera arbets- och tidskrävande utredningar i god tid kunna fullgöras av
kanslipersonalen. Det synes icke heller föreligga något hinder för att revisorerna
väljas vid början av riksdagen, exempelvis samtidigt med val till utskotten,
samt att revisorerna vid konstituerande sammanträde omedelbart
efter valet utse viss kanslipersonal, som på ett tidigt stadium får i uppdrag
att verkställa dylika utredningar. Kostnaderna härför torde väsentligen uppvägas
av minskade utgifter för extra personal, som nu i stor utsträckning måst
anlitas för att utredningarna skola i tid hinna slutföras.

Bevisorerna vilja med anledning härav framhålla önskvärdheten av att
val av revisorer förrättas vid en tidigare tidpunkt under riksdagen än som
skett under senare år.

Såsom ovan nämnts skall enligt § 72 riksdagsordningen revisionsförrättningen
taga sin början å dag, som i instruktionen bestämmes, och inom tre
månaders tid vara fullbordad. Denna bestämmelse, som synes vila på förutsättningen
att revisionsverksamheten förlöper i ett enda sammanhang,
har visat sig vara mindre lämplig. Av flera skäl skulle det vara önskvärt,
om förrättningen kunde fördelas på två tidsperioder, mellan vilka ett uppehåll
skulle äga rum. En ändring av § 72 riksdagsordningen, som otvetydigt

1—55o 48 Dihang till riksdagens ''protokoll 1948. 6 samt. Nr 42.

2

Statsutskottets utlåtande nr 42.

möjliggör en sådan uppdelning, bör därför enligt revisorernas mening komma
till stånd.

Enligt § 15 i den för riksdagens revisorer gällande instruktionen må revisorerna,
därest de finna sig för sina göromål behöva av någon Konungens
ämbetsman eller något statens verk eller inrättning inhämta muntlig eller
skriftlig upplysning, genom sin ordförande hos statsministern eller, om denne
är tjänstledig, hos statsrådets äldste i tjänst varande ledamot begära
Konungens befallning till vederbörande att meddela den äskade upplysningen.
Med anledning av nämnda föreskrift hava revisorerna i vissa fall nödgats hos
statsministern göra sådan framställning, sedan det visat sig omöjligt att av
vederbörande myndighet erhålla de begärda upplysningarna.

För de statliga revisionsorganen gäller icke någon liknande inskränkning.
Sålunda stå exempelvis statens sakrevision och riksräkenskapsverket i omedelbar
kontakt med myndigheterna.

Även om nuvarande ordning icke vållat riksdagens revisorer någon större
olägenhet i deras arbete vilja revisorerna dock ifrågasätta, om icke revisorerna
utan särskild framställning hos statsministern respektive statsrådets
äldste i tjänst varande ledamot borde äga rätt att från myndigheterna inhämta
alla de upplysningar, som erfordras för revisorernas granskningsverksamhet.

På grund av det anförda vilja revisorerna förorda, att en översyn av de
bestämmelser, som reglera riksdagens revisorers verksamhet, kommer till
stånd. Utredningen bör anförtros åt personer med ingående erfarenhet om
revisorernas arbetsförhållanden. Med hänsyn till ämnets beskaffenhet synes
det böra ankomma på fullmäktige i riksgäldskontoret att föranstalta om utredningens
verkställande.

Med anledning av vad revisorerna sålunda uttalat anförde statsutskottet
vid 1947 års riksdag i sitt utlåtande nr 128 följande.

Under senare år har statsverksamheten undergått en synnerligen kraftig
stegring och utsträckts till allt vidare områden av samhällslivet. Såsom en
följd härav ha de på riksdagens revisorer ankommande granskningsuppgifterna
avsevärt vuxit i både omfång och betydelse. Någon häremot svarande
förstärkning av revisorernas organisation har dock icke skett. I likhet med
revisorerna finner utskottet detta förhållande icke vara tillfredsställande.

Från revisorernas sida ha uttalats vissa önskemål om en effektivisering av
revisorernas arbete. Det har sålunda föreslagits att revisorerna skulle väljas
vid början av riksdagen, exempelvis i samband med utskottsvalen, vilket
framför allt skulle möjliggöra att revisorernas kansli kunde träda i funktion
betydligt tidigare än vad nu är fallet. Revisorerna ha vidare ifrågasatt en
uppdelning av revisionsförrättningen på två tidsperioder och synas även räkna
med att en förlängning av själva granskningstiden kan bli nödvändig. Enligt
revisorernas mening kunde slutligen ifrågasättas, huruvida icke revisorerna
borde äga rätt att direkt från vederbörande myndigheter inhämta för verksamheten
erforderliga upplysningar.

Yad revisorerna härutinnan anfört finner utskottet vara av den betydelse,
att en översyn av de bestämmelser som reglera revisorernas verksamhet bör
komma till stånd. Lämpligt synes vara att det i enlighet med revisorernas förslag
uppdrages åt fullmäktige i riksgäldskontoret att under beaktande jämväl
av sambandet mellan de statliga revisionsorganen och riksdagen revision
föranstalta om en dylik utredning.

Utskottets utlåtande i denna del utmynnade i en hemställan, att riksdagen
måtte uppdraga åt fullmäktige i riksgäldskontoret att föranstalta om en skynd -

Statsutskottets utlåtande nr 42.

3

sam utredning rörande riksdagens revisorers verksamhet. Sedan utskottet i
skrivelse till fullmäktige den 26 juni 1947 meddelat, att riksdagen bifallit denna
utskottets hemställan, tillsatte fullmäktige den 24 påföljande juli en kommitté
med uppdrag att efter vidare utredning av frågan till fullmäktige inkomma
med förslag i ämnet. Kommittén, som antagit benämningen 1947 års revisionsutredning,
har efter fullgjort uppdrag avgivit ett den 29 januari 1948
dagtecknat betänkande rörande riksdagens revisorers verksamhet.

Efter att inledningsvis ha meddelat vissa uppgifter rörande de revisionsorgan
i Danmark, Norge och Finland som närmast motsvara riksdagens revisorer
i Sverige, lämnar kommittén en redogörelse för nu gällande bestämmelser
rörande det på revisorerna ankommande granskningsarbetet. Kommittén
upptager därefter till behandling frågan om de administrativa revisionsorganens
ställning i förhållande till riksdagens revisorer. Kommittén har icke
funnit skäl föreligga att föreslå några regler för samarbetet mellan å ena sidan
Kungl. Maj:ts och å andra sidan riksdagens revisionsorgan. Det samarbete
som redan nu förekommer mellan de olika organens kanslier samt de redogörelser
som författningsenligt ställas till revisorernas förfogande få enligt
kommitténs mening anses vara till fyllest. I detta sammanhang framhåller
kommittén, att en närmare gränsdragning mellan sakrevisionens och riksdagens
revisorers granskningsområden skulle kunna leda till en beskärning
av riksdagens revisorers granskningsrätt, vilket icke överensstämmer med
riksdagens under senare tid vid olika tillfällen framförda önskemål om
utvidgning av denna rätt och stärkande av statsrevisionens ställning.

I § 72 riksdagsordningen stadgas att varje revision skall omfatta ett räkenskapsår.
Denna bestämmelse har emellertid ej ansetts utgöra hinder för att
levisionen utsträckts ganska långt tillbaka i tiden, då så visat sig erforderligt
för bedömande av vissa frågor. Revisionen är sålunda enligt numera
stadgad praxis icke bunden till det år, som granskningen i första hand avser.
Därtill kommer att själva räkenskapsgranskningen alltmera skjutits i bakgrunden.
De upptagna spörsmålen och framställda anmärkningarna ha haft en
generell eller princijiiell karaktär och en mera vidsträckt ekonomisk innebörd
och betydelse. Med denna förändrade inställning beträffande revisionens uppgift
är det därför enligt kommitténs mening icke av samma vikt som förut att
räkenskaperna för det budgetår, som granskningen i första hand avser, äro
avslutade, när revisorerna sammanträda. Pa anförda skäl anser kommittén att
bestämmelsen i § 72 riksdagsordningen att varje revision skall omfatta ett
räkenskapsår bör utgå.

I § 12 instruktionen för riksdagens revisorer stadgas för närvarande
följande.

Revisorerna skola tillse, att dem i behörig ordning tillhandahållas:

a) de för räkenskapsår avslutade, av föregående revisorer icke granskade
räkenskaper över alla medel, som genom allmänna bidrag tillkommit eller
genom traktater med främmande makter riket tillflutit;

4

Statsutskottets utlåtande nr 42.

b) av verk, myndigheter och inrättningar avgivna årsberättelser, så ock
alla de kungl. brev, protokoll och handlingar, på vilka nämnda räkenskaper
och berättelser grunda sig.

Dessa stadganden i instruktionen för statsrevisorerna äro emellertid -—
framhåller kommittén — icke normerande för dem, som äro underkastade
revisorernas granskning. Icke heller ha ifrågavarande bestämmelser under
senare tid av revisorerna tillämpats på sådant sätt, att det verkligen övervakats
att i § 12 omnämnda handlingar insänts till revisorerna. I stället tillgår
det numera så att revisorerna efter rekvisition erhålla de handlingar,
som erfordras för granskningen. Kommittén anser därför att i nu nämnda avseende
allenast bör stadgas, att revisorerna skola tillse, att till dem utlämnas
handling, varav de för sin granskning äro i behov, där ej enligt lag hinder
möter mot handlingens utlämnande.

Om revisorernas rätt att inhämta upplysningar är stadgat i instruktionens
§ 15. Revisorerna ha i sina ovan angivna önskemål framhållit att bestämmelsen
om hänvändelse till statsministern eller vid förfall för denne statsrådets
äldste i tjänst varande ledamot för befallning till vederbörande att
meddela äskade upplysningar icke vållat några direkta olägenheter men
ifrågasätta om bestämmelsen kan anses nödvändig. Kommittén delar denna
uppfattning och anser att revisorerna i likhet med sakrevisionen böra kunna
direkt från myndigheter inhämta muntliga eller skriftliga upplysningar. Bestämmelser
härom böra enligt kommitténs mening intagas i § 12 instruktionen.

I samma paragraf torde även — framhåller kommittén — kunna införas
en bestämmelse om hänvändelse till Kungl. Maj:t i den händelse handling,
som erfordras för granskningen, förvägras revisorerna. Denna bestämmelse
anses även böra utsträckas att gälla i fall, då vederbörande myndighet
vägrar att lämna revisorerna äskade upplysningar. Nuvarande § 15 kan därefter
enligt kommitténs mening utgå.

Den av kommittén föreslagna ändringen av § 12 i instruktionen medför
att § 13, som rör revision av ofullständiga räkenskaper, helt bör kunna utgå.
Yad som nämnes om upplysning och handling i § 16 bör likaledes kunna
uteslutas, framhåller kommittén.

I § 14 instruktionen angives den på revisorerna ankommande granskningens
omfattning. Kommittén anser, att denna paragraf till sitt allmänna
innehåll bör behållas, men föreslår, att de speciella föreskrifterna uteslutas,
då där nämnda förhållanden, exempelvis att revisorerna skola efterse att
Kungl. Maj ds beslut äro försedda med vederbörlig kontrasignation och vilka
åtgärder som vidtagits med avseende på möjligen inträffade propriebalanser,
ej längre kunna framhållas såsom föremål för revisorernas särskilda intresse.
Av samma skäl behöver enligt kommitténs mening ej särskilt i § 16 angivas,
att överskridet anslag skall anmärkas i berättelsen.

Såsom tidigare framhållits äro de nuvarande stadgandena i § 12 instruktionen
icke normerande för dem, som äro underkastade revisorernas granskning.
Vid olika tillfällen ha därför särskilda bestämmelser härom utfärdats

Statsutskottets utlåtande nr 42.

5

av Kungl. Maj:t. De grundläggande föreskrifterna i detta avseende äro meddelade
i Kungl. Maj:ts cirkulär den 14 augusti 1841 till samtliga förvaltande
verk angående deras åligganden i och för revisionen av statsverkets styrelse
och förvaltning. Genom kungörelsen den SO juni 1936 (nr 458) har Kungl.
Maj:t med upphävande av vissa äldre cirkulär och kungörelser samt vissa
delar av ovannämnda cirkulär av år 1841 ålagt verk eller inrättning, som på
grund av särskild föreskrift har att avgiva årsberättelse, att efter rekvisition
insända den jämte till grund liggande handlingar till riksdagens revisorer.
Likaså har genom förordningen den 4 juni 1937 (nr 304) stadgats skyldighet,
med vissa undantag, för den, som fått understöd av stats- eller lotterimedel,
att på anmodan redovisa för riksdagens revisorer.

Bestämmelserna rörande statsrevisionens granskningsområde äro sålunda
spridda i olika författningar. Ett förslag till sammanförande av dessa bestämmelser
till en enda författning framlades i proposition nr 155 till 1931
års riksdag. Häri hade intagits, utom skyldighet för till statsverket hörande
verk och inrättningar att efter rekvisition tillhandahålla riksdagens revisorer
verifikationer och handlingar, även redovisningsskyldighet för statsbidrag och
stadgande om meddelande av upplysningar. Kommittén anser detta uppslag
vara värt att ånyo upptagas till övervägande vid den omarbetning av föreskrifterna
angående avlämnande till riksdagens revisorer av räkenskaper
m. m., som kan föranledas av kommitténs föreliggande förslag. Kommittén
har vidare funnit det önskvärt att riksdagen i anledning av revisorernas berättelse,
i den mån densamma föranlett skrivelse till Kungl. Maj:t, även måtte
anhålla, att Kungl. Maj:t ville till nästa riksdag lämna meddelande angående
de åtgärder, som vidtagits i anledning av sådan skrivelse.

Kommittén har undersökt de möjligheter, som kunna ifrågakomma för
att stärka kontinuiteten och planmässigheten i statsrevisionens arbete. Den
viktigaste förutsättningen för att statsrevisionen skall kunna arbeta effektivt
bär kommittén funnit vara att revisorerna väljas vid riksdagens början, så
att deras kansli omedelbart kan igångsätta förarbeten för den kommande
revisionen. Uppdraget för riksdagens revisorer bör i enlighet härmed omfatta
tiden intill dess nytt val förrättas, i likhet med vad som nu gäller för
ledamöterna av utrikesnämnden. Liksom hittills bör dock revisionsberättelsen
avgivas den 15 december för att lämna tid till tryckning och förklaringar.

Kommittén föreslår därför att revisorerna väljas inom samma tid som
enligt § 36 riksdagsordningen är stadgad för tillsättande av riksdagens ständiga
utskott, d. v. s. inom sex dagar från riksdagens öppnande. Bestämmelse
härom anser kommittén böra införas i § 72 riksdagsordningen i enlighet med
ett till betänkandet fogat förslag.

Kommittén anser, att revisorerna ej böra bindas vid någon bestämd tid
för sina sammanträden. Under förra delen av deras verksamhetsår torde
sammanträdena bli relativt få för att sedan koncentreras under en period mot
slutet av året. Den ändrade uppfattning rörande revisorernas arbetssätt

6

Statsutskottets utlåtande nr 42.

som på senaste tiden framträtt talar också för en sådan anordning. Den
föreslagna friheten för revisorerna att själva välja sammanträdesdagar möjliggör
även anpassning till för ledamöterna lämpliga tider. Ett ytterligare
skäl för att revisorerna, enligt kommitténs mening, ej böra bindas vid en revisionsförrättning
liksom hittills under hösten är tillkomsten av en eventuell
höstsession för riksdagen. Revisorerna böra därför kunna förlägga exempelvis
sina inspektionsresor även till andra delar av året än hösten.

Då revisorerna under en stor del av året endast komma att sammanträda
med vissa mellanrum, torde — framhåller kommittén — kontakten med
kansliet i första hand komma att upprätthållas av ordföranden och vice ordföranden.
Det bör ankomma på ordföranden eller vid förfall för denne vice
ordföranden att avgöra när under angivna förhållanden frågor, som hänskjutas
till honom, äro av sådan vikt att revisorerna böra sammankallas.

Kommittén har utgått ifrån att samma arvoden skola utgå för revisorerna
som för riksdagens ledamöter, d. v. s. för närvarande ett månadsarvode under
revisionsförrättningen å resp. 750 och 1 000 kronor för revisor bosatt i och
utom huvudstaden. För revisor som tillika är riksdagsman skulle arvode
icke utgå under riksdagstiden, under den övriga tiden skulle arvodet maximeras
till tre månader. För revisor som icke är riksdagsman skulle arvode
utgå även under den tid, då riksdagsman äger uppbära riksdagsmannaarvode.
Arvodet anses för denna tid kunna beräknas efter sammanträdesdagarnas
antal.

Det arvode motsvarande 240 kronor för månad, som nu utgår till revisor,
som tillika är riksdagsman, under tid då han uppbär riksdagsmannaarvode,
skulle enligt kommitténs förslag upphöra.

Till ordföranden och vice ordföranden bör — framhåller kommittén — ersättning
utgå för deras särskilda arbetsbörda. Årsarvode anses härvid vara
lämpligast, och kommittén har tänkt sig ett belopp av 500 kronor till var
och en.

Det särskilda dagtraktamente, som utgår under resa, vilken av revisorerna
företages till allmänt verk eller inrättning utom huvudstaden, infördes av
1920 års riksdag och bestämdes då till 16 kronor. Beloppet sänktes sedan
av 1933 års riksdag till 10 kronor, vilket fortfarande utgår. Då detta belopp
under nuvarande förhållanden måste anses otillräckligt, föreslår kommittén,
att i stället traktamentsersättning enligt traktamentsklass A i allmänna resereglementet
tillämpas.

Bestämmelserna om revisorernas resor till och från revisionen och vid
besök i hemorten anknyta till de bestämmelser, som gälla för riksdagsmän
i motsvarande fall. Bestämmelsen, att ersättning för resa till hemorten utgår
högst för det antal resor, som motsvarar en var femtonde dag, har emellertid
borttagits för riksdagsmännens del efter införandet av fria resor och bör
enligt kommitténs mening kunna utgå även ur revisorernas instruktion, där
den ännu kvarstår i § 10.

Statsutskottets utlåtande nr 42.

7

Jämlikt § 9 instruktionen må ledighet för revisor icke beviljas för
längre tid än sammanlagt tolv dagar under hela revisionsförrättningen;
dock att där särskilda skäl prövas sådant föranleda längre ledighet än
nyss sagts må i undantagsfall av revisorerna medgivas. Kommittén har
ansett att med det föreslagna arbetssättet för revisorerna tidsbegränsningen
för ledighet kan upphöra, Framställning om ledighet skall göras
hos revisorerna, och prövning bör ske i varje särskilt fall. Fn ändring av
bestämmelserna för riksdagens ledamöter i detta avseende kan emellertid —
framhåller kommittén — även återverka på revisorernas rätt till ledighet.

I fråga om revisorernas mandattid står den ursprungliga bestämmelsen
kvar att nytt val sker vid varje lagtima riksdag. De förslag, som framställts
angående en utökning av mandatperioden, ha avslagits. Senast vid 1940
års riksdag väcktes frågan i likalydande motioner i första och andra kammaren.
Det syntes motionärerna lämpligt att låta revisorerna väljas för
fyra år i sänder, varigenom de kunde vara verksamma och planlägga kommande
arbeten även sedan ett års berättelse avlämnats. I sitt avstyrkande
utlåtande uttalade konstitutionsutskottet, att de fördelar, som en förläng
ning av revisorernas i grundlagen fastställda mandattid skulle medföra,
uppnåddes genom förnyade omval av tidigare revisorer, något som också
ägde rum. Härmed bibehölle riksdagen sin fulla frihet att välja för uppdraget
särskilt lämpade personer till revisorer och kunde, om så skulle visa
sig påkallat, i särskilt fall giva revisor kortare funktionstid.

Kommittén delar konstitutionsutskottets uppfattning att de fördelar som
följa av en förlängd mandattid kunna ernås genom omval av tidigare revisorer
och anser därför att någon ändring i nuvarande ordning icke är erforderlig.
Yad utskottet sagt om riksdagens frihet att välja för uppdraget särskilt
lämpade personer vill kommittén understryka. Revisorer med intresse
och fallenhet för uppdraget böra enligt kommitténs mening ha utsikter att
få sina mandat förnyade utan att hindras av tillämpad praxis att revisor ej
omväljes mer än ett visst antal gånger.

Kommittén har icke ansett sig böra föreslå någon ändring av antalet revisorer.
Vad beträffar frågan om att revisorerna skulle kunna avlåta framställningar
direkt till Kungl. Maj:t har kommittén icke ansett sig kunna
förorda införande av en sådan bestämmelse, då kommittén ansett, att riksdagen
först bör underrättas om revisorernas beslut, och detta sker genom
berättelsen.

Ett till revisorernas förfogande stående permanent kansli anser kommittén
vara behövligt för att mera ingående och allsidiga utredningar av de problem,
som av revisorerna upptagas till behandling, skola kunna utföras. Vid
sina överväganden rörande kansliets organisation har kommittén stannat vid
att de av revisorerna fast anställda tjänstemännen skulle utgöras av huvudsekreteraren,
benämnd kanslichef, och två avdelningssekreterare med benäm -

8

Statsutskottets utlåtande nr 42.

ningen sekreterare. En tredje avdelningssekreterare beräknas anställd mot
arvode. Biträdes- och vaktpersonal anses i viss utsträckning kunna erhållas
från riksdagens ekonomibyrå. Tillfällig arbetskraft och särskilda sakkunniga
skulle revisorerna själva liksom hittills vid behov kunna anlita. Sådan arbetsförstärkning
bör dock enligt kommitténs mening med den föreslagna arbetsordningen
kunna minskas avsevärt.

Beträffande anställningsformer och löneställning för de fast anställda
tjänstemännen har kommittén ansett att sakrevisionen kan utgöra förebild.
Personalförteckningen för sakrevisionen upptager 1 kanslichef i lönegrad
Cp 14, 3 sekreterare (förste revisorer) i högst Ce 31, 2 i högst Ce 29 samt 3
i högst Ce 27.

Kanslichefen hos riksdagens revisorer föreslår kommittén sålunda placerad
i Cp 14, d. v. s. ordinarie anställning med förordnande för viss tid.

Förordnandetiden är i sakrevisionen liksom i allmänhet i statsförvaltningen
satt till högst 6 år. I riksdagens verk förekommer däremot en förordnandetid
av högst 3 år. Sistnämnda tidsperiod anser kommittén kunna
tillämpas även för statsrevisionens kanslichef.

Yad angår anställningsformen för de båda sekreterarna har kommittén
funnit extra ordinarie anställning liksom fallet är i sakrevisionen vara lämplig.
Beträffande placeringen i lönegrad ansluter sig kommittén till det för
sakrevisionen tillämpade systemet med högst-lönegrader. På grund av de
stora krav som måste ställas på statsrevisionens personal anses löneplaceringen
ej böra sättas lägre än den som gäller för sakrevisionens högsta befattningar,
d. v. s. högst Ce 31. Med placering i högst-lönegrad lämnas riksdagens
revisorer möjlighet — framhåller kommittén — till lägre placering under
någon tid om så anses motiverat.

Kanslichefen och de båda sekreterarna böra enligt kommitténs mening
vara underkastade bestämmelserna i gällande avlöningsreglemente för riksdagens
verk. Den vid avlöningsreglementet för riksdagens verk fogade tjänsteförteckningen
föreslås därför i enlighet med ett till betänkandet fogat förslag
böra kompletteras med kansliöhefsbefattningen i Cp 14 vid riksdagens
revisorers kansli. De båda ovan nämnda befattningarna i högst Ce 31 vid
revisorernas kansli liksom kanslichefsbefattningen böra vidare enligt kommitténs
mening upptagas i särskild personalförteckning, som fastställes av riksdagen.

Till slut har kommittén upptagit en tidigare diskuterad fråga om införande
av en särskild sakrevision för riksdagens verk. Kommittén framhåller
att statsrevisionen med det fasta kansli som föreslagits bör ha större möjligheter
att ägna sig åt revisionen av riksbanken och riksgäldskontoret än
hittills, och kommittén anser därför att ett särskilt sakrevisionsorgan för riksdagens
verk icke är behövligt.

Kostnaderna för den föreslagna ändrade organisationen av statsrevisionen
skulle bli i huvudsak oförändrade beträffande arvoden och resekostnader för

Statsutskottets utlåtande nr 42.

9

ledamöter om de, såsom fallet varit under lång tid, samtidigt äro riksdagsledamöter.
Arvoden till kanslipersonalen belöpte sig under budgetåret 1946/47
till omkring 45 000 kronor och för tillfälligt anlitad arbetskraft till 33 000 kronor
eller sammanlagt 78 000 kronor.

Vid jämförelse med nedan föreslagna avlöningsstat bör — framhåller kommittén
— beaktas den allmänna höjningen av lönenivån från den 1 juli 1947.
Enligt förslaget äkulle kostnaderna för kansliet uppgå till

1 kanslichef i Cp 14, årslön ................................................ kronor 21 528

2 sekreterare i högst Ce 31 ............................................... » 32 328

Kronor 53 856

Härtill torde komma biträdes- och vaktpersonal från riksdagens
ekonomibyrå samt arvodespersonal med fastare anställning,
omkring ......................................................... kronor 25 000

Summa kronor 78 856

Det fasta kansliet skulle sålunda kunna beräknas motsvara sammanlagda
kostnaderna för kanslipersonal och tillfällig arbetskraft under nuvarande förhållanden.
Såsom ovan antytts bör emellertid enligt kommitténs mening kostnaderna
för den tillfälliga arbetskraften kunna nedbringas, möjligen till omkring
20 000 kronor, vilket belopp sålunda skulle motsvara den årliga kostnadsökningen
för statsrevisionen enligt kommitténs förslag.

Beträffande detaljutformningen av de av kommittén föreslagna ändringarna
av riksdagsordningen och instruktionen för riksdagens revisorer får utskottet
hänvisa till s. 24—25 samt 27—35 i betänkandet.

Kommittén förutsätter att erforderliga ändringar i bankoreglementet och
i reglementet för riksgäldskontoret vidtagas efter förslag av bankofullmäktige
och fullmäktige i riksgäldskontoret.

Kommittén har även utgått från att 1948 års riksdag tager definitiv ställning
till föreslagna ändringar i instruktionen för riksdagens revisorer, så att
eventuell ny instruktion kan träda i kraft omedelbart efter 1949 års riksdagsbeslut
om ändring i riksdagsordningen. Den nya avlöningsstaten för kansliet
kan då tillämpas fr. o. m. budgetåret 1949/50.

Utskottet. De av kommittén föreslagna åtgärderna ha till syfte att möjliggöra
en effektivisering av det på riksdagens revisorer ankommande granskningsakbetet.
I likhet med kommittén är utskottet av den uppfattningen, att
en sådan effektivisering måste anses vara i hög grad påkallad, icke minst
med hänsyn till den ständigt fortgående stegring som kännetecknat statsverksamheten
under senare år. Utskottet kan därför i princip helt ansluta
sig till de grundläggande tankegångar som varit vägledande för kommittén
vid fullgörandet av dess uppdrag.

Den viktigaste förutsättningen för en effektivisering av revisionens arbete
har kommittén funnit vara att revisorerna väljas redan vid riksdagens början.
Kommittén föreslår därför att revisorerna utses inom samma tid, som enligt

10

Statsutskottets utlåtande nr 42.

riksdagsordningen är stadgad för tillsättande av riksdagens ständiga utskott,
samt att revisorerna utöva sin befattning till dess nytt val av revisorer förrättas.
Beträffande ifrågavarande förslag, som påkallar ändring av § 72 riksdagsordningen,
får utskottet hänvisa till vad konstitutionsutskottet därom anfört
i sitt denna dag avgivna betänkande nr 16. Enligt vad utskottet under
hand erfarit ämnar konstitutionsutskottet — utöver vad kommittén härutinnan
förordat — föreslå riksdagen att i omförmälda grundlagsparagraf
jämväl införes en bestämmelse, som ger revisorerna möjlighet att, då särskilda
skäl därtill äro, under pågående revision omedelbart hänvända sig till
riksdagen i viss fråga. Utskottet, som ansluter sig till konstitutionsutskottets
uppfattning härvidlag, får för sin del tillstyrka, att instruktionen för riksdagens
revisorer ändras i enlighet med vad nu sagts.

Enligt kommitténs mening bör det särskilda arvode om 240 kronor för
månad, vilket f. n. utgår till revisor som under revisionsförrättningen tillika
utövar riksdagsmannauppdraget och därför åtnjuter arvode, i fortsättningen
upphöra. Utskottet finner det emellertid mindre lämpligt att i förevarande
hänseende gällande bestämmelser ändras, innan riksdagen ännu fått tillfälle
att taga ställning till den av de sakkunniga rörande riksdagens arbetsformer
aktualiserade större frågan om riksdagsledamöternas arvoden. Utskottet anser
därför att nuvarande bestämmelser tills vidare böra bibehållas, varvid i
instruktionen bör angivas, att nyssberörda särskilda arvode kan utgå blott
under en tid av högst tre månader för år. Samtidigt förutsätter utskottet,
som är av den uppfattningen att revisorerna böra komma i åtnjutande av viss
tilläggsersättning för det med uppdraget förenade merarbetet, att den nu behandlade
frågan tages under omprövning, därest ett system med fasta årsarvoden
för riksdagens ledamöter införes.

I anslutning till sina överväganden rörande revisorernas arvoden föreslår
kommittén, att ersättning i form av årsarvoden skall utgå till ordföranden
och vice ordföranden för deras särskilda arbetsbörda. Något förslag till häremot
svarande ändring av den för revisorerna gällande instruktionen har kommittén
likväl icke utarbetat. Utskottet, som ansluter sig till kommitténs ståndpunkt
i själva sakfragan, anser emellertid att uttryckliga bestämmelser härom
böra intagas i instruktionen. Kommitténs ändringsförslag i övrigt, avseende
bl. a. de paragrafer i instruktionen som reglera granskningens omfattning
och närmare karaktär, ha icke givit utskottet anledning till erinran.

Nu gällande bestämmelser angående skyldighet för statsmyndigheter och
andra att tillhandahålla riksdagens revisorer räkenskaper, räkenskapssammandrag,
förvaltningsberättelser m. in. äro spridda i ett flertal olika författningar.
Kommittén anser emellertid, att ifrågavarande bestämmelser böra sammanföras
till en enda författning. Utskottet delar denna uppfattning.

För att mera ingående och allsidiga utredningar skola kunna verkställas
rörande de problem som av revisorerna upptagas till behandling, föreligger enligt
kommitténs mening behov av ett fast kansli, som stadigvarande och icke
såsom nu endast under en kortare tid av året står till revisorernas förfogande.

Statsutskottets utlåtande nr 42.

11

Till vad kommittén härutinnan anfört kan utskottet helt ansluta sig. Utskottet
har heller intet att erinra mot att å särskild personalförteckning för riksdagens
revisorers kansli uppföras dels en befattning såsom kanslichef i lönegrad Cp 14
och dels två befattningar såsom sekreterare i högst lönegrad Ce 31 ävensom
att tjänsteförteckningen för riksdagens verk kompletteras med nyssnämnda
kanslichefsbefattning. Med hänsyn till att den på revisorerna ankommande
granskningen enligt arbetsordningen är fördelad på tre avdelningar — en organisationsform
som visat sig ändamålsenlig och jämväl i fortsättningen torde
bibehållas — räknar kommittén vidare med att mot arvode skulle behöva
anställas ytterligare en sekreterare. Utskottet, som finner det välbetänkt att
revisionens kansli uppbygges med viss försiktighet i avvaktan på närmare erfarenhet
rörande det framtida personalbehovet, har intet att invända mot en
dylik anordning. I detta sammanhang vill utskottet slutligen framhålla, att
den nya avlöningsstaten för kansliet är avsedd att tillämpas först från och
med budgetåret 1949/50, varför kommitténs förslag icke påfordra någon särskild
medelsanvisning under innevarande riksdag.

Kommittén har funnit det önskvärt att riksdagen i anledning av revisorernas
berättelse, i den mån densamma föranlett skrivelse till Kungl. Maj:t, även
måtte anhålla att Kungl. Maj:t ville till nästa riksdag lämna meddelande angående
de åtgärder, som vidtagits på grund av sådan skrivelse. Ifrågavarande
förslag vill utskottet tillstyrka. Utskottet anser sig jämväl böra understryka
vad i betänkandet sagts angående riksdagens frihet att välja för revisorsuppdraget
särskilt lämpade personer. I likhet med kommittén är utskottet sålunda
av den uppfattningen, att revisorer med intresse och fallenhet för uppdraget
böra ha utsikter att få sina mandat förnyade utan att hindras av tillämpad
praxis att revisor ej omväljes mer än ett visst antal gånger.

Yad kommittén i övrigt anfört eller föreslagit har icke givit utskottet anledning
till särskilt uttalande.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må

a) med giltighet från och med den 1 juli 1949 godkänna de av
utskottet i det föregående förordade ändringarna i instruktionen
för riksdagens revisorer av stats-, banko- och riksgäldsverken, på
sätt närmare framgår av till detta utlåtande fogad bilaga (Bilaga);

b) i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville
föranstalta om åtgärder för sammanförande av bestämmelserna
rörande riksdagens revisorers granskningsrätt till en enda författning.

Stockholm den 16 mars 1948.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

U Statsutskottets utlåtande nr 42.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Lindström,
Larsson, Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Mannerskantz, Heiding, fröken
Andersson, herrar von Heland, Johan Eric Ericson, Hesselbom och Ohlon;
samt

från andra kammaren: herrar Eriksson i Stockholm, Törnkvist, Svensson
i Grönvik, Malmborg i Skövde, Bergström, Falla, Andersson i Malmö, Rubbestad,
Wallentheim, Åkerström, Holmström och Persson i Vinberg.

Reservationer:

1) av herrar Mannerskantz, Heiding, fröken Andersson, herrar von Heland,
Ohlon, Falla och Rubbestad, vilka ansett, att utskottet bort avstyrka förslaget
om särskilt arvode till revisionens ordförande och vice ordförande och
att därför

dels det stycke i utskottets yttrande å s. 10, som börjar med »I anslutning»
och slutar med »till erinran» bort hava följande lydelse:

»I anslutning till sina överväganden rörande revisorernas arvoden föreslår
kommittén, att ersättning i form av årsarvoden skall utgå till ordföranden
och vice ordföranden för deras särskilda arbetsbörda. Något förslag till häremot
svarande ändring av den för revisorerna gällande instruktionen har kommittén
likväl icke utarbetat. Utskottet anser sig icke böra tillstyrka ifrågavarande
förslag om särskilda årsarvoden. Kommitténs ändringsförslag i övrigt,
avseende bl. a. de paragrafer i instruktionen som reglera granskningens omfattning
och närmare karaktär, ha icke givit utskottet anledning till erinran.»

dels ock femte stycket i § 10 i bilagan till utskottets utlåtande bort utgå;

2) av herrar Ohlon, Svensson i Grönvik och Malmborg i Skövde;

3) av herr Törnkvist.

Statsutskottets utlåtande nr 42.

13

Bilaga.

Förslag

till

ändring av instruktionen för riksdagens revisorer av stats-, banko och

riksgäldsverken.

Nuvarande lydelse. Föreslagen lydelse.

Gemensamma bestämmelser.

§ 1.

Så snart —.— — skilje lotten.

Vid detta sammanträde äga revisorerna
jämväl besluta om utseende
av sekreterare och organisation av
arbetet.

§ 2.

Därefter skola---och för valtning

efter i god tid utsända personliga
kallelser sammanträda i riksdagens
hus i Stockholm den 16 september
eller, om helgdag då inträffar,
dagen därefter.

§ 3.

Om under — — — anmäla reservation.

§ 4.

Till befordran av revisionsförrätt ningens

skyndsamma gång---

i plenum.

För övrigt — — — av arbetet
vid årets revisions förrättning.

§ 1.

Så snart — — — skilje lotten.

§ 2.

Därefter skola ----och för valtning

sammanträda i riksdagens
hus i Stockholm på kallelse av ordföranden.

§ 3.

Lika med nu gällande.

§ 4.

Till befordran av revisionens skyndsamma
gång — — — i plenum.

För övrigt — — — av arbetet
vid revisionen.

§ 5. § 5.

Revisorerna må åt sig utse en sekrc- Till revisorernas förfogande står
terare och en kamrerare för stats- ett av dem i enlighet med särskild
verket, en sekreterare för vartdera av personalförteckning tillsatt kansli med
banko- och riksgäldsverken samt de en kanslichef såsom ledare för det
tjänstemän i övrigt, som prövas er- dagliga arbetet samt två sekreterare,
forderliga för kansli- och kameral- vilka samtliga äro underkastade be -

14

Statsutskottets utlåtande nr 42.

Nuvarande lydelse.

göromålens utförande, ävensom nödig
vaktpersonal.

Omförmälda tjänstemän och vaktpersonal
åtnjuta ersättning, som bestämmes
av revisorerna och utbetalas
av riksgäldskontoret.

§ 6.

Över revisionsförrättningen skola
revisorerna avgiva berättelser, särskilt
angående statsverket, särskilt angående
riksbanken och särskilt angående
riksgäldskontoret.

Om tryckning, offentliggörande och
överlämnande till näst sammanträdande
riksdag och revisorer---

riksgäldskontorets reglementen.

§ 7.

Revisorerna skola —--eller

riksgäldskontoret.

§ 8.

Revisorerna äga — — — utsedda
delegerade företaga besök hos
eller resa till allmänt verk eller inrättning.

Beslut om sådant besök skall endast
i plenum kunna av revisorerna fattas.

Föreslagen lydelse.

stämmelserna i gällande avlöningsreglemente
för riksdagens verk. Kanslichefen
utses för en tid av högst tre år.

Biträdes- och vaktpersonal erhålles
från riksdagens ekonomibyrå.

Den personal, som härutöver prövas
erforderlig, anställes av revisorerna,
vilka även bestämma ersättningen för
sådan personal.

I mån av behov äga revisorerna
anlita särskilda sakkunniga.

Avlöningarna till den hos revisorerna
anställda personalen utbetalas
av riksgäldskontoret.

§ 6.

Över revisionen skola revisorerna
den 15 december eller, om helgdag då
inträffar, dagen därefter avgiva berättelser,
särskilt angående statsverket,
särskilt angående riksbanken och särskilt
angående riksgäldskontoret. Om
revisorerna finna särskild anledning
därtill föreligga, må de därjämte före
nämnda dag avgiva berättelse i visst
ämne.

Om tryckning, offentliggörande och
överlämnande till riksdagen och revisorerna
---riksgäldskontorets

reglementen.

§ 7-

Lika med nu gällande.

§ 8.

Revisorerna äga —- — — utsedda
delegerade eller ombud företaga
besök hos eller resa till allmänt verk
eller inrättning.

Beslut om resa skall endast i
plenum kunna av revisorerna fattas.

Statsutskottets utlåtande nr 42.

15

Nuvarande lydelse.

§ 9.

Uppkommer, sedan lagtima riksdag
är avslutad och innan revisorerna
jämlikt § 2 sammanträtt, liinder för
revisor att deltaga i revisionen, bör
kan därom göra anmälan kos riksdagens
fullmäktige i rilcsgäldskontoret;
och skola fullmäktige ofördröjligen inkalla
den för konom utsedda suppleanten.

Uppkommer kinder för inkallad
suppleant, skall den närmast i ordning
varande suppleanten utan dröjsmål
inkallas.

Beköver revisor under pågående
revision ledigket, skall kan därom
göra framställning kos revisorerna.
Ledighet må icke beviljas för längre
tid än sammanlagt tolv dagar under
hela revisionsförrättningen, dock att,
där särskilda skäl prövas sådant föranleda,
längre ledighet än nyss sagts
må i undantagsfall av revisorerna
medgivas.

Uteblir revisor, utan att ledighet
beviljats, skall suppleant inkallas för
den återstående tiden av revisionsförrättningen.

§ 10.

Revisor äger under revisionsförrättningen
åtnjuta arvode, som för revisor,
bosatt i huvudstaden, utgår med ett
belopp motsvarande 750 kronor för
månad ock för annan revisor med
ett belopp motsvarande 1 000 kronor
för månad, dock att arvodet till
revisor, som tillika utövar riksdagsmannauppdraget
ock därför åtnjuter
arvode, skall utgå med ett belopp
motsvarande 240 kronor för månad.

Föreslagen lydelse.

§ 9.

Uppkommer kinder för revisor att
deltaga i revisionen, bör kan därom
göra anmälan hos revisorernas ordförande,
som inkallar den för honom
utsedda suppleanten.

Uppkommer kinder för inkallad
suppleant, skall den närmast i ordning
varande suppleanten inkallas.

Beköver revisor under pågående
revision tillfällig ledigket, skall kan
därom göra framställning hos revisorerna.

Uteblir revisor, utan att ledigket
beviljats, skall suppleant inkallas för
den återstående tiden av revisorsuppdraget.

§ io.

.Revisor, som tillika utövar riksdagsmannauppdraget
ock därför åtnjuter
arvode, äger under en period
av sammanlagt högst tre månader för
år varunder riksdagen är samlad åtnjuta
arvode med ett belopp motsvarande
240 kronor för månad.

Revisor, som tillika är riksdagsman,
äger under tid, då han icke
uppbär riksdagsmannaarvode, åtnjuta
arvode för sitt revisor suppdrag under
sammanlagt högst tre månader.

Revisor, som icke är riksdagsman,

16

Statsutskottets utlåtande nr 42.

Nuvarande lydelse.

Under resa, som av revisorerna
företages till verk eller inrättning
utom huvudstaden, äger revisor uppbära
dagtraktamente med 10 kronor.

Vid resa till och från revisionsförrättningen
är revisor — — —
är fråga.

Besöker revisor — — —- i hemorten,
dock högst för det antal resor,
som motsvarar en var femtonde dag.
Sådan ersättning tillkommer dock ej
revisor under tid, då han i egenskap
av riksdagsman är berättigad
till ersättning varom nu är fråga.

Arvode och — — — 30 dagar.

§ U.

Utom den — — — nödiga utgifter.

Föreslagen lydelse.

äger under samma tid åtnjuta arvode
på enahanda sätt samt för den tid i
övrigt, som revisorsuppdraget varar,
arvodet beräknat efter sammanträdesdagarnas
antal.

Arvodet utgår för revisor, som är
bosatt i huvudstaden, med ett belopp
motsvarande 750 kronor för månad
och för annan revisor med ett belopp
motsvarande 1 000 kronor för
månad.

Till revisor som blivit vald till ordförande
eller vice ordförande utgår
särskilt arvode med ett belopp av 500
kronor för år.

Under resa, som av revisorerna
företages till verk eller inrättning
utom huvudstaden, äger revisor uppbära
traktamente enligt traktamentsklass
A i allmänna resercglementet.

Vid resa till och från revisionen
är revisor -— — — är fråga

Besöker revisor — — — i hemorten.

Revisor, som icke är riksdagsman,
äger vid resa till och från revisionen
under tid, då riksdagsman uppbär
riksdagsmannaarvode, rätt till traktamente
enligt traktamentsklass A i
allmänna resercglementet.

Arvode och — — — 30 dagar.

§ 11-

Lika med nu gällande.

Statsutskottets utlåtande nr 42.

17

§ 12.

Revisorerna skola tillse, att dem
behörig ordning tillhandahållas:

a) de för räkenskapsår avslutade,
av föregående revisorer icke granskade
räkenskaper över alla medel, som
genom allmänna bidrag tillkommit
eller genom traktater med främmande
makter riket tillflutit;

b) av verk. myndigheter och in
rättningar avgivna årsberättelser, så
ock alla de kungl. brev, protokoll och
handlingar, på vilka nämnda räkenskaper
och berättelser grunda sig.

§ 13.

Skulle en eller flera av de till
statsrevisionen hörande räkenskaper
och handlingar befinnas ofullständiga
eller icke hava undergått vederbörlig
revision, böra revisorerna det oaktat
underkasta även dessa räkenskaper
och handlingar den granskning, som
omständigh etern a medgiva.

§ 14.

Vid revisionen av statsverket skola
revisorerna efterse och granska, huruvida
utgifterna överensstämma med
stater och författningar eller eljest
meddelade bestämmelser samt huruvida
de av Kungl. Maj:t meddelade
beslut, på vilka gjorda utbetalningar
grunda sig, äro försedda med veder
börlig kontrasig nation.

Vidare skola revisorerna tillse, om
inkomsterna på rätta tider och till

Föreslagen lydelse.

§ 12.

Revisorerna skola tillse, att till
dem utlämnas handling, varav de för
sin granskning äro i behov, där ej
enligt lag hinder möter mot handlingens
utlämnande.

Revisorerna skola likaledes tillse,
att de av vederbörande myndighet erhålla
de upplysningar och uppgifter,
som erfordras för fullgörande av
deras åligganden.

Skulle av något skäl utlämnande
av dylik handling eller meddelande
av dylika upplysningar och uppgif
ter förvägras revisorerna, må de härom
göra anmälan hos Kungl. Maj.t.

(§ 13.)

Utgår.

§ 13 (14).

Vid sin granskning skola revisorerna
tillse allt som till ett tillförlitligt
omdöme om statsverkets tillstånd
och förvaltning kan anses erforderligt;
och böra revisorerna, utan
att, så vitt omständigheterna medgiva,
förbigå detaljerna, huvudsakligen
granska dispositionerna, förvaltningen
och resultaten på det hela.

6 samt. Nr 42.

Bihang till riksdagens protokoll 1948.

Nuvarande lydelse.

Särskilda bestämmelser.

1. Angående revision av statsverket.

i

2—550 48

18

Statsutskottets utlåtande nr 42.

Nuvarande lydelse.

riktiga belopp influtit i statens kassor;
huru vederbörande, åt vilka uppbörden
av statens inkomster och kontrollen
över denna uppbörd anför
trötts, fullgjort sina skyldigheter; vilka
åtgärder blivit vidtagna med avseende
på möjligen inträffade propriebalanser;
och i övrigt allt som till ett tillförlitligt
omdöme om statsverkets tillstånd
och förvaltning kan anses erforderligt;
och böra revisorerna, utan
att, så vitt omständigheterna medgiva,
förbigå detaljerna, huvudsakligen
granska dispositionerna, förvaltningen
och resultaten på det liela.

§ 15.

Finna revisorerna sig för sina gä
rornål behöva av någon Konungens
ämbetsman eller något statens verk
eller inrättning inhämta muntlig el
ler skriftlig upplysning, må revisorerna
genom sin ordförande hos statsministern
eller, om denne är tjänstledig,
hos statsrådets äldste i tjänst
varande ledamot begära Konungens
befallning till vederbörande att meddela
den äskade upplysningen.

§ 16.

Det må ankomma på revisorerna
att i den berättelse — — —- eller
lämpliga.

Finna revisorerna något av riksdagen
fastställt anslag vara över
skridet eller draget till annat ändamål,
än det av riksdagen föreskrivna,
eller ock något i övrigt vid förvaltningen
att erinra, eller är sådan upplysning
eller handling, den revisorerna,
om ock den icke avser revisionsåret.
likväl uttryckligen förkla -

Föreslagen lydelse.

(§ 15.)

Utgår.

§ 14 (16).

Det må ankomma på revisorerna

att i den eller de berättelser-----

eller lämpliga.

Finna revisorerna något vid förvaltningen
att erinra eller förmena
revisorerna på nugot sätt sin rättighet
såsom riksdagens ombud för
nära trädd, så skola de anmärka sådant
i berättelsen och avgiva utlåtande
i ämnet.

Statsutskottets utlåtande nr 42.

iy

Nuvarande lydelse. Föreslagen lydelse,

rot sin önskan att erhålla, vederbörlig
begäran oaktat, icke vorden dem
meddelad, eller förmena revisorerna
på annat sätt sin rättighet såsom
riksdagens ombud för nära trädd, så
skola de sådant allt i samma berättelse
anmärka och fullständigt utlåtande
i ämnet avgiva.

§ 17-

Berättelsen över revisionen----

i riksgäldskontoret.

§ 15 (17).

Berättelse, över revision ■— — —
i riksgäldskontoret.

2. Angående revision av riksbanken.

§ 18.

Revisorerna äga att vid sitt första
sammanträde mottaga följande berättelser,
nämligen:

a) av bankofullmäktige — — —
i riksbanken.

§ 19-

Det åligger revisorerna:

a) att granska riksbankens tillstånd
i alla dess delar samt huru
densamma blivit styrd och förvaltad
efter den tid, som senast församlade
revisorers och bankoutskotts granskning
omfattat;

b) att härvid---pensioners

beviljande.

§ 20.

Revisorerna vare---bankens

medel.

§ 21.

Den berättelse — — — i riksbanken.

§ 22.

Den i näst föregående § omförmälda
berättelsen skall — —
i riksbanken.

§ 16 (18).

Revisorerna äga att mottaga följande
berättelser, nämligen

a) av bankofullmäktige —--

i riksbanken.

§ 17 (19).

Det åligger revisorerna:

a) att granska riksbankens till
stånd samt huru densamma blivit
styrd och förvaltad efter den tid.
som föregående revisorers och bankoutskotts
granskning omfattat;

b) att härvid----pensioners

beviljande.

§ 18 (20).

Lika med nu gällande § 20.

§ 19 (21).

Lika med nu gällande 21.

§ 20 (22).

Den i näst föregående paragraf
omförmälda berättelsen, så ock berät
telse i visst ämne som rör riksbanken,
skall — — -— i riksbanken.

20

Statsutskottets utlåtande nr 42.

Nuvarande lydelse. Föreslagen lydelse.

3. Angående revision av riksgäldskontoret.

§ 23.

Revisorerna äga att vid sitt första
sammanträde av fullmäktige i riksgäldskontoret
mottaga fullmäktiges
berättelse om detta verks tillstånd
och förvaltning i dess helhet.

Övriga för — — —- i riksgäldskontoret.

§ 24.

Det åligger revisorerna:

a) att granska riksgäldskontorets
tillstånd i alla dess delar samt huru
detsamma blivit styrt och förvaltat
efter den tid, som senast församlade
revisorers och bankoutskotts granskning
omfattat;

b) att härvid---pensioners

beviljande.

§ 25.

Med undantag — — — riksgäldskontorets
medel.

§ 26.

Den berättelse — — — i riksgäldskontoret.

§ 27.

Den i näst föregående § omför mälda

berättelsen skall -—--— i

riksgäldskontoret.

§ 21 (23).

Revisorerna äga att av fullmäktige
i riksgäldskontoret mottaga fullmäktiges
berättelse om detta verks
tillstånd och förvaltning i dess helhet.

Övriga för — — — i riksgäldskontoret.

§ 22 (24).

Det åligger revisorerna:

a) att granska riksgäldskontorets
tillstånd samt huru detsamma blivit
styrt och förvaltat efter den tid, som
föregående revisorers och bankoutskotts
granskning omfattat;

b) att härvid---pensioners

beviljande.

§ 23 (25).

Lika med nu gällande § 25.

§ 24 (26).

Lika med nu gällande § 26.

§ 25 (27).

Den i näst föregående paragraf
omförmälda berättelsen, så ock berättelse
i visst ämne som rör riksgäldskontoret,
skall---i riksgälds kontoret.

Stockholm 1948. K. L. Beckmans Boktryckeri.