18
Statsutskottets utlåtande nr 228.
Nr 228.
Utlåtande i anledning av väckta motioner om anläggande av en
mellanriksjärnväg Trgsil—Stöa—Dalarna.
(4:e avd.)
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr E. Persson m. fl. (1:11) och den andra inom andra kammaren av herr
Ericsson i Sörsjön m. fl. (II: 18), har hemställts, att riksdagen måtte besluta
att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t måtte föranstalta
om utredning angående anläggande av mellanriksjärnväg Trysil—
Stöa—Dalarna, varvid i första hand avses upptagande av underhandlingar
med norska regeringen för träffande av erforderlig överenskommelse härom,
samt för riksdagen framlägga det eller de förslag som därav kunna
föranledas.
Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden, får
utskottet hänvisa till motionen II: 18.
Över motionerna ha, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning,
länsstyrelsen i Kopparbergs län och järnvägsstyrelsen avgivit yttranden.
Länsstyrelsens yttrande fogas såsom bilaga till utskottets förevarande
utlåtande (Bilaga), under det att utskottet i fråga om järnvägsstyrelsens
yttrande får hänvisa till bilaga C till utskottets utlåtande nr 227.
Utskottet. I sitt denna dag avgivna utlåtande nr 227 har utskottet ansett
sig böra förorda en utredning rörande frågan om en järnvägsförbindelse
mellan Ljusdal och norska gränsen. De skäl som av utskottet därvid anförts
synas icke med samma styrka kunna åberopas till förmån för det i
motionerna I: 11 och II: 18 framförda projektet om anläggande av en mellanriksjärnväg
Trysil—Stöa—Dalarna. Det torde sålunda icke med fog
kunna göras gällande, att de ifrågavarande trakterna av Dalarna skulle i
kommunikationshänseende vara speciellt eftersatta. Ur allmänt ekonomisk
eller allmänt social synpunkt synes ej heller något särskilt trängande behov
av den föreslagna järnvägen föreligga. Det i motionerna I: 11 och II: 18
framförda förslaget befinner sig därtill, såsom av järnvägsstyrelsen framhållits,
på ett vida tidigare förberedelsestadium än frågan om en järnvägsförbindelse
mellan Ljusdal och norska gränsen. I motsats till sistnämnda
Statsutskottets utlåtande nr 228.
19
projekt har sålunda förslaget om en mellanriksbana genom Dalarna icke
gjorts till föremål för någon preliminär utredning i tekniskt eller ekonomiskt
avseende. Icke heller ha av motionärerna lämnats några konkreta
uppgifter som kunde tjäna till ledning för ett närmare bedömande av
frågan.
Ovisshet måste alltså anses råda rörande såväl de sannolika anläggningskostnaderna
som det förväntade driftresultatet. Enligt järnvägsstyrelsens
mening synes emellertid mycket tala för att räntabiliteten för en mellanriksbana
Dalarna—Trysil måste bli ännu mera otillfredsställande än som
av de verkställda utredningarna blivit ådagalagt i fråga om en järnväg
Ljusdal—norska gränsen. Styrelsen betonar vidare att, för den händelse
järnvägen skall ingå som led i en ny mellanriksbaneförbindelse, viss del
av den för densamma påräkneliga trafiken icke är ny trafik utan sådan
som för närvarande ombesörjes av andra järnvägar.
Av nu anförda skäl finner utskottet det icke påkallat, att genom statsmakternas
försorg någon särskild utredning verkställes rörande förslaget
om anläggande av en mellanriksjärnväg Trysil—Stöa—Dalarna. Det är
emellertid möjligt att den av utskottet i utlåtandet nr 227 förordade utredningen
rörande frågan om en järnvägsförbindelse mellan Ljusdal och
norska gränsen icke kan undgå att ägna uppmärksamhet jämväl åt förevarande
järnvägsprojekt i den del det avser att tillgodose behovet av en
mellanriksbana i ifrågavarande landsdel.
Utskottet får under åberopande av det anförda hemställa,
att motionerna I: It och II: 18 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 26 juni 1948.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Närvarande: se under utlåtandet nr 227.
Reservation
av herr Boman.
20
Statsutskottets utlåtande nr 228.
Bilaga.
Till Riksdagens Statsutskott.
Sedan länsstyrelsen i Kopparbergs län anmodats att avgiva yttrande över
två i riksdagen väckta motioner I: It och II: 18 med yrkande om utredning
angående anläggande av mellanriksjärnväg Trysil—Stöa—Dalarna får länsstyrelsen
anföra följande.
En sammanbindning av de svenska och norska järnvägsnäten å någon
plats mellan Charlottenberg och Storlien synes vara av behovet påkallad.
De nuvarande förbindelserna mellan mellersta Sverige och mellersta Norge
äro synnerligen dåliga och all samfärdsel mellan dessa trakter måste ske
med mycket stora omvägar. Åtskilliga skäl tala för att en dylik sammanbindning
bör göras till järnvägslinjen Vansbro—Särna. För den händelse
det norska järnvägsnätet utbygges till Trysilbygden, blir avståndet mellan
denna nya linje och nyssnämnda järnväg på svenska sidan relativt kort,
vadan kostnaderna för en sammanbindning borde te sig överkomliga. Vilken
sträckning en sådan sammanbindningsbana skulle erhålla måste bli
beroende på en samordning av de svenska och de norska intressena samt
hänsynen till lämpligaste terrängförhållanden. I de trakter, som en dylik
bana skulle beröra på svenska sidan, är bebyggelsen tämligen gles, varför
byggnadstekniska skäl kunna få bli bestämmande.
Länsstyrelsen tillstyrker att en utredning företages i motionens syfte,
under förutsättning att man på norsk sida är villig att göra en motsvarande
undersökning.
I behandlingen av detta ärende ha deltagit landshövdingen Gustaf Andersson
och landssekreteraren Emil Lindström.
Falun i landskansliet den 2 mars 1948.
GUSTAF ANDERSSON.
Emil Lindström.
Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1948
817082