Statsutskottets utlåtande nr 225.

1

Nr 225.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
subventionering av införseln av vissa varor m. m.
jämte i ämnet väckta motioner.

(2:a avd.)

I propositionen nr 284 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över folkhushållningsärenden för den 28 maj
1948, föreslagit riksdagen medgiva, dels att det av riksdagen å riksstaten
för budgetåret 1947/48 under elfte huvudtiteln till Subventionering av införseln
av vissa varor anvisade reservationsanslaget även fortsättningsvis
må användas till därför avsett ändamål, dels ock att för subventionering
av hushållens bränslekostnader under år 1948/49 må användas ett belopp
av intill 30 000 000 kronor av de medel, som finnas tillgängliga i kolclearingkassan.

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Mannerskantz m. fl. (1:432) och den andra inom andra kammaren
av herr Skoglund i Dover storp in. fl. (II: 605), i vilka hemställts, att riksdagen
måtte avslå Kungl. Maj:ts proposition nr 284;

dels ock en inom andra kammaren av herr Rubbestad väckt motion
(11:604), vari likaledes hemställts, att riksdagen måtte avslå nämnda
proposition.

I propositionen har inledningsvis lämnats en redogörelse för användningen
av anslaget till Subventionering av införseln av vissa varor för budgetåret
1947/48, av vilken redogörelse inhämtas bland annat följande.

Subventionskostnaderna under första halvåret 1947 ha enligt uppgift
från statens priskontrollnämnd uppgått till omkring 16 000 000 kronor, därav
omkring 5 100 000 kronor för bomull och 10 800 000 kronor för hudar.
Då det för budgetåret 1946/47 för ändamålet anvisade reservationsanslaget
uppgick till 25 000 000 kronor, har till innevarande budgetår kvarstått ett
belopp av omkring 9 000 000 kronor. För år 1947/48 har sålunda stått till
förfogande ett sammanlagt belopp av (9 000 000 + 35 000 000 =) 44 000 000
kronor. Kostnaderna för de under innevarande år vidtagna subventioneringsåtgärdcrna
beräknas av priskontrollnämnden till 13 400 000 kronor,
därav omkring 7 000 000 kronor för bomull och 6 400 000 kronor för hudar.
Ä det av riksdagen för subventionering av införseln av vissa varor anvisade
reservationsanslaget kan sålunda vid budgetårets utgång beräknas kvarstå
eu reservation av omkring 30 000 000 kronor. Att reservationen kommer
att uppgå till detta förhållandevis betydande belopp beror dels på att subventionering
av bomull icke ägt rum efter den 1 januari 1948, dels på alt

1 Hihang till riksdagens protokoll 1958. <> sand. Nr 225.

2 Statsutskottets utlåtande nr 225.

importen av hudar under andra halvåret 1947 varit av mycket begränsad
omfattning.

Departementschefen liar anfört i huvudsak följande.

Att subventioneringen av bomull slopades från och med den 1 januari
1948 grundade sig på det förhållandet, att de för subventioneringens genomförande
angivna betingelserna icke längre ansågos vara för handen. Jag
erinrar om att såsom en dylik förutsättning angivits, bland annat, att sannolika
skäl talade för antagandet, att prisstegringen till mera väsentlig del
vore av övergående natur. Förväntningarna om en prissänkning utomlands
ha emellertid hittills icke infriats. Priserna på såväl bomull som hudar ligga
tvärtom nu på en högre nivå än då subventioneringen började tillämpas.
Även om något bestämt omdöme icke kan uttalas om den kommande prisutvecklingen,
synas för närvarande knappast några mera bärande skäl
kunna anföras för en mera betydande och varaktig nedgång i prisläget inom
den närmaste tiden.

Vid ett bedömande av frågan om subventioneringens fortsatta tillämpning
torde emellertid även vissa andra omständigheter böra beaktas. Jag
vill i detta sammanhang erinra om de överläggningar med tjänstemännens
huvudorganisationer i fråga om grunderna för de nyreglerade lönernas och
pensionernas höjning för tiden efter innevarande budgetårs utgång, för
vilka en redogörelse lämnats i proposition 276 till årets riksdag. Såsom i
nämnda proposition angivits, ha organisationerna härvid ansett sig kunna
godtaga, att nuvarande procenttal för höjningen, 12 procent, får gälla jämväl
under återstående delen av innevarande år. Vid detta sitt ståndpunktstagande
ha organisationerna utgått ifrån att nu förutsebara prisstegringar
icke skola behöva föranleda en höjning av indextalet i 1935 års serie med
mer än ett par enheter och att i övrigt prisfördyring för konsumenterna i
möjligaste mån elimineras. Den av årets jordbrukskalkyl föranledda prisförbättringen
på jordbruksprodukter har med hänsyn härtill i väsentlig
utsträckning ansetts böra ske genom anslag finansierade över budgeten. Anslag
för detta ändamål har i annat sammanhang äskats.

För genomförandet av den vid uppgörelsen med tjänstemännens huvudorganisationer
förutsatta prisstabiliseringen erfordras emellertid härutöver
ytterligare åtgärder. Sålunda torde det för att undgå en ytterligare höjning
av priserna på bomullsvaror bli nödvändigt att återinföra subventioneringen
av bomull. Vidare torde subventioneringen av hudar böra fortsätta. Dessutom
synas vissa subventionsåtgärder erfordras för att förebygga en stegring
av hushållens bränslekostnader.

Den totala kostnaden för en subventionering av införseln av bomull och
hudar under budgetåret 1948/49 synes kunna beräknas till minst 20 000 000
kronor, fördelade med omkring 10 000 000 kronor för bomull och omkring
10 000 000 kronor för hudar. Med hänsyn till det ovissa prisläget måste
kostnadsberäkningen givetvis anses vara tämligen osäker. Då emellertid,
såsom tidigare framhållits, vid innevarande budgetårs utgång en reservation
av omkring 30 000 000 kronor beräknas kvarstå på anslaget till Subventionering
av införseln av vissa varor, synas kostnaderna för de ifrågasatta
subventionsåtgärderna kunna täckas utan att ytterligare medel behöva
äskas för ändamålet.

Med hänsyn till att betingelserna för subventioneringen numera äro
andra än de av riksdagen vid dess behandlingar av frågan angivna, torde
riksdagens medgivande böra inhämtas att under nu rådande förutsättningar

Statsutskottets utlåtande nr 22.5.

disponera ifrågavarande anslag för fortsatt importsubventionering. Ett dylikt
medgivande torde böra avse tiden till och med den 30 juni 1949.

Subventioneringen bör, liksom hittills varit fallet, begränsas till att avse
sådana importerade råvaror eller intill råvarustadiet stående varor, vilkas
importpriser utöva ett avsevärt inflytande på den allmänna prisnivån inom
landet, dock med möjlighet för Kungl. Maj :t att i fall, där särskilt starka
prispolitiska skäl kunna anföras, förordna om importsubventionering även
av andra än nu angivna varuslag. Subventionsåtgärder böra kunna vidtagas
endast efter beslut av Kungl. Maj :t i varje särskilt fall. Kungl. Maj :t
bör därvid på samma sätt som hittills skett meddela närmare föreskrifter
rörande subventioneringens utformning i detalj. En redogörelse för vidtagna
subventionsåtgärder torde böra framläggas för 1949 års riksdag.

I anslutning till den tidigare berörda uppgörelsen angående storleken
av det rörliga tillägget å de statsanställdas löner under andra halvåret 1948
och den därvid angivna förutsättningen om stabilisering av prisnivån har
fråga uppkommit rörande viss subventionering av hushållens bränslekostnader
under budgetåret 1948 49. Den höjning av normalpriserna på ved,
som genomförts i samband med slopandet av produktionspremierna, jämte
höjda priser på koks och stegrade transportkostnader beräknas nämligen,
enligt vad jag inhämtat från statens bränslekommission, medföra en ökning
av bränslekostnaderna med omkring 30 000 000 kronor. Med hänsyn till den
tidigare berörda uppgörelsen med tjänstemännens organisationer synes det
angeläget att undvika, att denna kostnadsökning får slå igenom i hushållens
bränslekostnader. För detta ändamål erfordras en subventionering. Vid
en dylik synes det vara lämpligast att i första hand sänka priserna på de
dyraste bränslena. På grund härav ävensom av tekniska skäl torde subventionen
böra läggas på antracit och antracitbriketter samt koks.

Denna subventionering synes kunna genomföras med anlitande av medel,
som finnas tillgängliga i den av bränslekommissionen förvaltade kolclearingkassan.
Enligt vad bränslekommissionen upplyst beräknas kassans
säkra tillgångar den 30 juni 1948 komma att utgöra omkring 68 000 000
kronor. Härifrån avgå emellertid omkring 30 000 000 kronor, motsvarande
de överföringar från kassan som enligt gjorda åtaganden skola äga rum
nämnda dag. Vid det nya bränsleårets ingång kan kolclearingkassan sålunda
beräknas uppgå till 38 000 000 kronor. Då kassan står prisfallsgaranti
för förhållandevis betydande kvantiteter fossila bränslen i lagerhandeln
och dessutom vissa kostnader även i fortsättningen måste täckas
ur densamma, kan det i händelse av en fortsatt sjunkande pristendens
längre fram bli nödvändigt att tillföra kassan ytterligare medel. Därest så
blir fallet, torde denna fråga framdeles få underställas riksdagen.

.lag får sålunda förorda, att riksdagens medgivande inhämtas till genomförande
av en subventionering av hushållens bränslekostnader under
bränsleåret 1948/49 med anlitande av de medel, som finnas tillgängliga i
kolclearingkassan. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att meddela
föreskrifter rörande den närmare utformningen av subventioneringen.

Till stöd för det i motionerna 1: 432 och II: C>0~> framförda yrkandet om
avslag å propositionen har till en början anförts följande.

Frågan om importsubventionering efter kriget förelädes första gången
1946 års höstriksdag. Förslaget därom motiverades då med hänvisning till
att tillfälliga höjningar av världsmarknadspriserna på vissa varor borde
förhindras all slå igenom i de inhemska konsumtionspriserna. Med hänvis -

4

Statsutskottets utlåtande nr 22.7.

ning till att i annat fall förelåge risk för ett genombrytande av det dåvarande
s. k. indextaket lät man då de från flertalet håll med skärpa understrukna
principiella betänkligheterna mot en dylik subventionering vika,
särskilt som avsikten var att denna skulle tillämpas restriktivt och endast
äga rum »där sannolika skäl förelåge för antagandet, att prisstegringen
vore av övergående karaktär». Under dessa av Kungl. Maj :t uppdragna
förutsättningar fann sig riksdagen kunna godtaga en importsubventionering.
När frågan om fortsatt subventionering underställdes 1947 års riksdng,
gjordes från föredragande departementschefen i proposition nr 250 än
mer restriktiva uttalanden beträffande subventioneringens tillämpning. Det
underströks, att endast »därest den internationella prishöjningen kunde antagas
vara av övergående art» borde subventioneringen fortsätta. Skulle
priserna stabilisera sig på då rådande höga nivå, skulle uppenbarligen frågan
komma i ett helt annat läge. På något längre sikt syntes det nämligen
enligt departementschefen »icke möjligt att genom subventionsåtgärder
uppehålla en i viss mån konstlad skillnad mellan den utländska och den
inhemska prisnivån». Med hänsyn till att »den under det senast förflutna
året inträffade prisstegringen åtminstone i viss utsträckning vore av övergående
natur» synes det »påkallat att ännu någon tid framåt vidtaga åtgärder
för att begränsa återverkningarna på den svenska marknaden» av
den internationella prishöjningen. I sitt bifall till propositionens hemställan
framhöll riksdagen ånyo de vådor, som enligt riksdagen voro förenade med
en subventionering, och underströk vikten av att subventioneringen tilllämpades
restriktivt »och allenast under av departementschefen angivna
förhållanden».

Under framhållande att de av riksdagen tidigare uppdragna förutsättningarna
för en fortsatt importsubventionering enligt departementschefens
eget påpekande icke längre förelåge, varför man kunnat vänta, att någon
sådan icke i fortsättningen skulle föreslås, har i motionerna vidare anförts
följande.

Denna konsekvens har emellertid departementschefen icke dragit. I stället
förordar han under framhållande av att »även vissa andra omständigheter
böra beaktas» en fortsatt subventionering. Dessa andra omständigheter
anses tydligen det förhållandet utgöra, att tjänstemännens huvudorganisationer
vid överenskommelsen angående fixering av lönehöjningen
för innevarande år utgått från att »nu förutsebara prisstegringar icke skola
behöva föranleda en höjning av indextalet i 1935 års serie med mer än ett
par enheter». Här införes en helt ny motivering för ett bibehållande av
subventioneringen. »För genomförandet av den vid uppgörelsen med
tjänstemännens huvudorganisationer förutsatta prisstabiliseringen» föreslår
departementschefen ett återinförande av den vid senaste årsskifte upphävda
subventioneringen av bomull, fortsatt subventionering av hudar samt
ny subventionering av hushållsbränsle, allt till ett sammanlagt belopp av
ca 50 milj. kronor för nästa budgetår.

Den prishöjning, som skulle bliva följden av ett uteblivande av den av
Kungl. Maj :t föreslagna subventioneringen i dess helhet, skulle emellertid
knappt föranleda en stegring i 1935 års levnadskostnadsindex med en enhet.
Med hänsyn till uppgörelsen med tjänstemännen behöver man därför icke
hysa några betänkligheter mot ett riksdagens avslag å Kungl. Maj :ts förevarande
proposition. Sammanlagt skulle denna index, som nu ligger på

Statsutskottets utlåtande nr 225.

5

163,5 enheter, få röra sig upp till 169 utan att något högre lönetillägg än
det till 12 procent fixerade skulle utgå. Här finnes sålunda en relativt vid
marginal för andra prisstegringar.

Ett fortsättande av subventionering av vissa importvaror i nuvarande helt
förändrade läge skulle innebära dels ett avsteg från tidigare principer och
dels beträdandet av eu samhällsekonomiskt mycket farlig väg. Konsekvenserna
därav äro oöverskådliga. Vad särskilt beträffar det föreslagna sättet
för finansiering av subventionerna å hushållsbränsle, måste detta sägas vara
anmärkningsvärt. Kolclearingkassans medel äro avsedda till helt andra
ändamål än en dylik subventionering. Hur skola för övrigt dessa medel en
gång återbetalas till kassan?

Ett beaktande av de här framförda omständigheterna bör därför föranleda
till ett riksdagens avslag på Ivungl. Maj :ts föreliggande förslag i dess
helhet.

I motionen II: 604 har motionären anfört bland annat följande.

Man måste i detta sammanhang erinra sig att regeringen föreslagit och
riksdagen bifallit extra konsumtionsskatter för att uppsuga överflödig köpkraft
för överbalansering av budgeten. Genom subventioneringen ökar man
ju återigen köpkraften. Kan man verkligen kalla ett sådant förfarande för
ett konsekvent handlande? Enligt min mening kan den frågan icke besvaras
jakande.

Motivet för denna subventionering, att densamma skulle motverka en
eventuell fördyring av levnadskostnaderna, finner jag vara mycket överdrivet.
Såsom framgår av den till proposition nr 286 fogade bilagan B. (den
s. k. nationalbudgeten) beräknas de samlade levnadskostnaderna för år
1947 belöpa sig till 16 192 miljoner kronor. Om de femtio miljoner kronor
som här föreslås till subventionering i stället få slå igenom i det allmänna
prisläget, betyder detta följaktligen en ökning av levnadskostnaderna med
endast 0,31 procent. Följaktligen spelar detta ur indexsynpunkt en mycket
liten roll.

Utskottet. Såsom av den lämnade redogörelsen framgår upphörde subventioneringen
av införseln av bomull med utgången av år 1947 medan
däremot subventioneringen av införseln av hudar bibehållits under budgetåret
1948/49. Departementschefen har erinrat, att förutsättningarna
för subventioneringen under föregående år, nämligen antagandet att de
internationella prisstegringarna på här ifrågavarande konsumtionsvaror
vore till mera väsentlig del av övergående natur, icke motsvarats av den
faktiska utvecklingen. Enligt departementschefen kunde något bestämt
omdöme icke uttalas om den kommande prisutvecklingen; några bärande
skäl för en mera betydande och varaktig nedgång i prisläget inom den närmaste
tiden kunde för närvarande knappast anföras.

Departementschefen har emellertid funnit, att för genomförandet av den
vid uppgörelse med tjänstemännens huvudorganisationer rörande grunderna
för de nyreglerade lönernas och pensionernas höjning för tiden efter
utgången av budgetåret 1947/48 förutsatta prisstabiliseringen erfordrades
fortsatt subventionsförfarande beträffande hudar och återinförande av subventioneringen
av bomull. Dessutom har departementschefen förordat sub -

6

Statsutskottets utlåtande nr 225.

ventionsåtgärder för att förebygga en stegring av hushållens bränslekostnader;
sistnämnda subventionering är avsedd att läggas på antracit, antracitbriketter
och koks.

Utskottet vill i anslutning till vad fjolårets riksdag uttalade i ärendet
framhålla, att utskottet är medvetet om de vådor, som äro förenade med
en subventionering av ifrågasatt slag. Utskottet har likväl på de skäl departementschefen
anfört ansett sig böra tillstyrka, att ett subventionsförfarande
i av departementschefen angiven omfattning må komma till stånd
under nästa budgetår. Utskottet får understryka vikten av att subventioneringen
tillämpas restriktivt. I enlighet med vad av departementschefen
därom anförts förutsätter utskottet, att redogörelse kommer att framläggas
för 1949 års riksdag angående vidtagna subventionsåtgärder.

I överensstämmelse med vad av fjolårets riksdag uttalades förutsätter
utskottet vidare, att priskontrollnämnden har sin uppmärksamhet riktad
på frågan om skäligheten av mellanhandsvinsterna och tillser, att effektivast
möjliga priskontroll upprätthålles inom de produktionsområden, som
komma att få del av subventioneringen.

Kostnaderna för den föreslagna subventioneringen under nästa budgetår
hava av departementschefen beräknats till för hudar och bomull inemot
20 000 000 kronor, fördelade med omkring 10 000 000 kronor på vartdera
varuslaget, och för hushållens bränslekostnader till omkring 30 000 000
kronor.

Kungl. Maj :ts förevarande förslag innebär dels att det för budgetåret
1947/48 anvisade reservationsanslaget till Subventionering av vissa varor —
å vilket anslag enligt vad departementschefen upplyst vid utgången av
nämnda budgetår en reservation av omkring 30 000 000 kronor beräknades
kvarstå — finge även fortsättningsvis användas för därmed avsett ändamål,
dels ock att för subventionering av hushållens bränslekostnader under budgetåret
1948/49 finge användas ett belopp av intill 30 000 000 kronor av de
medel, som funnes tillgängliga i den av bränslekommissionen förvaltade
kolclearingkassan.

Utskottet har funnit sig böra godtaga ifrågavarande förslag till subventioneringens
finansiering under nästa budgetår. Såsom departementschefen
framhållit torde det under vissa förhållanden framdeles kunna bliva nödvändigt
att tillföra kolclearingkassan ytterligare medel; därest så bleve fallet
komme denna fråga att underställas riksdagen.

Av den ståndpunkt utskottet i det föregående intagit följer, att utskottet
avstyrker bifall till motionerna I: 432 och II: 605 samt II: 604.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och
med avslag å motionerna 1:432 och 11:605 samt 11:604
medgiva

Statsutskottets utlåtande nr 225.

7

a) att det av riksdagen å riksstaten för budgetåret 1947/48
under elfte huvudtiteln till Subventionering av införseln av
vissa varor anvisade reservationsanslaget även fortsättningsvis
må användas till därför avsett ändamål,

b) att för subventionering av hushållens bränslekostnader
under år 1948/49 må användas ett belopp av intill
30 000 000 kronor av de medel, som finnas tillgängliga i kolclearingkassan.

Stockholm den 26 juni 1948.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar
Olsson, Lindström, Larsson, Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Mannerskantz,
Heiding, Boman, fröken Andersson, herrar Sundelin och Ivar Persson;
samt

från andra kammaren: herrar Eriksson i Stockholm, Skoglund i Doverstorp,
Svensson i Grönvik, Malmborg i Skövde, Falla, Rubbestad, Wallentheim,
Lindholm, Åkerström, Petterson i Degerfors, Persson i Vinberg
och Jansson i Kalix.

Reservationer:

1) av herrar Johan Bernhard Johansson, Mannerskantz, fröken Andersson,
herrar Skoglund i Doverstorp, Falla och Rubbestad vilka ansett, att utskottets
yttrande och hemställan bort hava följande lydelse:

»I propositionen nr 250 till 1947 års riksdag framhöll föredragande departementschefen,
att subventioneringen av viss import (hudar och bomull)
borde fortsätta endast därest den internationella prisstegringen kunde antagas
vara av övergående karaktär och att det på längre sikt icke syntes
möjligt att genom subventionsåtgärder uppehålla en i viss mån konstlad
skillnad mellan den utländska och den inhemska prisnivån. Riksdagen
underströk (skrivelse nr 418) också vikten av att subventioneringen tilllämpades
allenast under av departementschefen angivna förhållanden.

I nu föreliggande proposition har departementschefen emellertid erinrat,
att förmodandet att de internationella prishöjningarna endast vore av övergående
art icke motsvarats av den faktiska utvecklingen; priserna på de
subventionerade varorna låge i stället på en högre nivå än då subventio -

8

Statsutskottets utlåtande nr 225.

neringen började. De skäl, som tidigare anförts för ifrågavarande subventionering
föreligga således enligt utskottets mening icke längre.

Såsom ett nytt skäl för ett fortsatt subventioneringsförfarande har departementschefen
nu anfört, att hänsyn måste tagas till den överenskommelse
som träffats med tjänstemännens huvudorganisationer och vilken som
förutsättning haft en viss prisstabilisering. Utskottet kan för sin del icke
finna det motiverat att på grund härav i fortsättningen bibehålla subventioneringen
av importen av hudar och bomull, ej heller såsom departementschefen
föreslagit utvidga subventionsåtgärderna till att omfatta även
hushållsbränsle. Ett bortfall av subventioneringen torde enligt utskottets
mening icke kunna i någon högre grad påverka indextalet, vartill kommer,
att ett överflyttande av prishöjningen från varupriset till skattemedel —
något som ett godkännande av departementschefens förslag i realiteten
innebär — kan medföra att tjänstemännen, sedan numera vid indexberäkningarna
hänsyn icke tages till skatterna, icke komma att erhålla den kompensation
för dyrtiden, som i annat fall skulle tillkomma dem.

Departementschefen har vidare föreslagit, att 30 000 000 kronor av kolclearingkassans
medel skulle tagas i anspråk för subventionering av hushållens
bränslekostnader. Samtidigt har departementschefen framhållit, att
det kunde befinnas nödvändigt att i stället framdeles tillföra kassan ytterligare
medel. Denna nya typ av subventioner skulle således nu betalas ur
kolclearingkassan men med stor sannolikhet framdeles få bekostas av
skattemedel.

Det förefaller under sådana förhållanden föga rationellt att å ena sidan,
såsom riksdagen redan beslutat, genom ökade skatter av olika slag söka
minska inflationsgapet med omkring 500 000 000 kronor men å andra sidan
såsom här föreslås åstadkomma en utgiftsminskning för konsumenterna
genom den nu föreslagna subventioneringen, som skulle komma att öka
statsutgifterna i inflationsdrivande riktning med omkring 50 000 000 kronor.
Utskottet kan icke finna en dylik ekonomisk politik tillrådlig.

På grund av vad utskottet sålunda anfört har utskottet ansett sig böra
biträda de i motionerna I: 432 och II: 605 samt II: 604 framställda yrkandena
och hemställa,

att riksdagen må med bifall till motionerna I: 432 och
11:605 samt 11:604 avslå Kungl. Maj:ts ifrågavarande
proposition.»

2) beträffande subventionering av hushållens bränslekostnader av herr
Boman;

3) beträffande subventionering av hushållens bränslekostnader av herrar
Heiding, Sundelin, Ivar Persson, Svensson i Grönvik och Malmborg i
Skövde.

Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1918

817072