Statsutskottets utlåtande nr 222.
1
Nr 222.
Utlåtande i anledning av väckta motioner om åtgärder för avhjälpande
av bostadsbehovet för de vid ämbetsverken
å Ladugårdsgärdet och Mariebergsområdet anställda
tjänstemännen.
(4:e avd.)
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herrar Lundqvist och Åman (I: 157) och den andra inom andra kammaren
av herr Holmström m. fl. (II: 248), har hemställts, att riksdagen måtte i
skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att mark för bostadsändamål inom kronans
exploateringsområden i Stockholm måtte ställas till förfogande för
avhjälpnade av bostadsbehovet för de vid ämbetsverken å Ladugårdsgärde
och Mariebergsområdet anställda tjänstemännen.
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sin hemställan får
utskottet hänvisa till motionen II: 248.
I anledning av motionerna ha, efter därom i vederbörlig ordning framställd
begäran, yttranden avgivits av byggnadsstyrelsen, djurgårdsnåmnden
och 1945 års markkommission.
De ifrågavarande yttrandena torde såsom bilagor få fogas vid detta utlåtande
(Bilaga A, B och C).
Utskottet. Utskottet vill icke förneka, att nu rådande förhållanden på bostadsmarknaden
i huvudstaden för statstjänstemännen medföra svårigheter i
olika hänseenden. Liknande svårigheter föreligga emellertid för andra bostadssökande.
Enligt statsmakternas under de senaste åren fattade beslut
i bostadspolitiska frågor har ansvaret för planläggning och ledning av bostadsproduktionen
ansetts böra åvila vederbörande kommun. Av motionärerna
åberopade exempel å statlig medverkan till åtgärder för uppförande
av bostäder åt statstjänstemän måste enligt utskottets mening ses mot
bakgrunden av de speciella behov åtgärderna avsett tillgodose. Såsom
djurgårdsnämnden framhållit är det givet, att om staten beslutar förlägga
exempelvis ett regemente eller ett sjukhus till ett mindre samhälle, detta
beslut kan föra med sig ett behov av nya bostäder, som det överstiger kommunens
förmåga att tillgodose. En statlig medverkan till bostadsproblemets
lösning i dessa fall torde emellertid ha förekommit först sedan det konstaterats,
att kommunal eller enskild bostadsproduktion över huvud taget icke
varit att påräkna.
1—Bihang till riksdagens protokoll 1948. 6 samt. Nr 222.
2
Statsutskottets utlåtande nr 222.
Utskottet delar djurgårdsnämndens uppfattning, att tillkomsten av ett
nytt statligt ämbetsverk i och för sig icke behöver betyda en sådan belastning
å bostadsmarknaden i huvudstaden, att grunden för principen om
kommunens ansvar för bostadsförsörjningen därigenom rubbas. Å andra
sidan föreligger uppenbarligen ett visst statligt intresse av att i samband
med uppförande av större ämbetskomplex, sådana som de å Gärdet och
Marieberg, i förhållande till dessa komplex välbelägna bostäder uppföras.
Även om utskottet icke anser, att statliga markområden böra av staten
exploateras i syfte att bereda tjänstemännen förtursrätt till bostäderna,
är utskottet likväl av den meningen att staten i sin mån kan böra medverka
för bostadsbehovets tillgodoseende genom upplåtelse av tillgängliga,
för andra statliga ändamål icke erforderliga markområden. Därvid har
djurgårdsnämnden angivit en framkomlig väg vara att till vederbörande
personalorganisation upplåta tomt, under villkor att bostäderna i första
hand avses för medlemmarna i organisationen.
Av djurgårdsnämndens yttrande framgår, att viss kronan tillhörig mark
står till förfogande för bostadsbebyggelse å Ladugårdsgärdet samt inom
Mariebergs-Konradsbergsområdena. Med erinran härom samt under framhållande
av nämndens uttalande, att nämnden för sin del är beredd att i
den mån tillgängliga markutrymmen förslå eller kunna frigöras från nuvarande
användning medverka till att avhjälpa bostadsbehovet för tjänstemännen
vid ämbetsverken å Ladugårdsgärdet och Mariebergsområdet, får
utskottet hemställa,
att motionerna I: 157 och II: 248 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 22 juni 1948.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Gränebo,
Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Mannerskantz, Heiding, Gustaf Iwar Anderson,
fröken Andersson, herrar Sundelin, Johan Eric Ericson, Rosenberg
och Hesselbom; samt
från andra kammaren: herrar Eriksson i Stockholm, Ward, Malmborg
i Skövde, Andersson i Malmö, Rubbestad, Mårtensson, Wallentheim,
Pettersson i Dahl, Åkerström, Holmström, Hoppe och Birke.
Statsutskottets utlåtande nr 222.
3
Bilaga A.
Till Riksdagens statsutskott.
Byggnadsstyrelsen delar den i motionen framförda uppfattningen, att
bostadsbristen för närvarande innebär allvarliga olägenheter.
Till de i motionen framförda förslagen och de av motionärerna i övrigt
framförda synpunkterna vill styrelsen dock anföra följande.
Beträffande de åberopade, av vissa såväl statliga som andra organ vidtagna
åtgärderna i fråga om bostadsanskaffning gäller, att i dessa fall särskilda
förutsättningar äro för handen. Sålunda har det ansetts nödvändigt
att för befattningshavare vid militära etablissement och flera av de affärsdrivande
verkens anläggningar, ofta förlagda å smärre orter utan hyresmarknad
eller med endast ringa sådan, anordna bostäder, varvid även
tjänstgöringstiden och beredskapssynpunkter varit utslagsgivande. Däremot
förekomma tjänstebostäder knappast vid de militära och affärsdrivande
verkens centrala organ i städerna med huvudsakligen administrativa uppgifter.
Bestämmelserna i boställsordningen för folkskolans lärare avse endast
sådana orter ute i landet, där hyreslägenheter saknas.
I fråga om de i motionen anförda exemplen på civila företag, som tillhandahålla
bostäder åt de anställda, torde böra framhållas, att HSB:s
tjänstemän icke ha beretts andra möjligheter än utomstående att teckna
sig såsom medlemmar i respektive föreningar i avsikt att erhålla lägenheter
inom ramen för HSB:s rörelse.
Att större industriföretag, i synnerhet utanför Stockholm, sedan gammalt
pläga hålla bostäder åt personalen, torde i detta fall sakna betydelse
som jämförelseobjekt.
Beträffande uppgiften, att förläggningen av ämbetsverken och upplåtandet
av mark för bostadsändamål följa olika utvecklingslinjer, bör framhållas,
att det just är inom de i motionen berörda områdena för ämbetsverkens
placering, som kronan genom upplåtelse av mark möjliggjort den
enda mera betydande bebyggelsen för bostadsändamål i den inre staden
under de senaste 10—15 åren. Att, såsom föreslås, verkställa eu markinventering
i avsikt att vid planerandet av nya byggnader för ämbetsverken
även kunna reservera tillräcklig mark för bostäder innebär sålunda
i och för sig intet nytt. Då emellertid tillgången inom Stockholm på mark
för statliga ändamål och främst för nya ämbetsverk redan är ytterligt
knapp, torde intet stå att vinna genom en dylik prövning. Icke heller torde
motionärerna avse, att sådana ämbetsverk, som med nödvändighet måste
förläggas till huvudstaden, skulle kunna placeras i ytterområdena. Byggnadsstyrelsen
är av den uppfattningen att, sedan normala förhållanden inträtt
på byggnads- och bostadsmarknaden, dels större möjligheter skola
föreligga för tjänstemännen liksom för andra att genom flyttning erhålla
i förhållande till arbetsplatsen lämpligare belägna bostäder, dels ock de
för en storstad eljest typiska trafiksvårigheterna skola kunna efter hand i
rimlig utsträckning övervinnas.
Byggnadsstyrelsen har även ansett sig böra i frågan samråda med djurgårdsnämnden
och har därvid funnit, att såväl vid Ladugårdsgärdet som å
Mariebergsområdet viss ytterligare mark finnes tillgänglig för bostadsbebyggelse.
Nämnden lärer i eget yttrande komma att närmare redogöra
bärför.
4
Statsutskottets utlåtande nr 222.
I fråga om de föreslagna formerna för upplåtande åt tjänstemän av
eventuellt tillgängliga bostäder i nybyggnader torde det enligt byggnadsstyrelsens
mening bereda svårigheter att för kronans del förena de i motionen
avsedda villkoren med markförsäljningen i fråga. Det synes styrelsen
böra ankomma på respektive personalorganisationer att i en eller
annan form försäkra sig om rätten till förvärv av dylika lägenheter för
sina medlemmars räkning.
Stockholm den 8 april 1948.
HENNING LEO.
GUNNAR WEJKE.
Casper Tham.
Bilaga B.
Till Riksdagens statsutskott.
Genom Kungl. Maj :ts remiss den 27 februari 1948 har djurgårdsnämnden
anbefallts avgiva yttrande till statsutskottet över motion II: 248 om
åtgärder för avhjälpande av bostadsbehovet för de vid ämbetsverken å
Ladugårdsgärdet och Mariebergsområdet anställda tjänstemännen.
I anledning härav får djurgårdsnämnden till en början lämna en redogörelse
för vilka under nämndens förvaltning stående områden, som kunna
antagas komma i fråga för bostadsbebyggelse.
Vad först Ladugårdsgärdet angår, återstå där följande områden, som enligt
gällande stadsplan äro avsedda för bostadsändamål och för vilka förslag
till annan användning icke föreligger:
1) Ett område vid Gustaf Adolf skyrkan, bestående av kvarteren Rekryten
och Infanteristen samt delar av kvarteret Fältprästen.
Inom detta område kunna enligt stadsplanen utvinnas 2 250 normaleldstäder
om 30 kvadratmeter. Området ingår emellertid till största delen i
Svea livgardes och Stockholms luftvärnsregementes kasernområden och användes
för närvarande för förrådsbyggnader och för luftvärnsregementets
övningar. Till en mindre del är området tills vidare upplåtet med nyttjanderätt
till Stockholms stad såsom park. Området kan icke tagas i anspråk för
bostadsbebyggelse, förrän de militära dispositionerna av marken upphöra.
2) Ett område vid norra ändan av Artillerigatan, bestående av kvarteren
Ryttmästaren och Dragonen samt delar av kvarteren Stångkusken och
Marketenteriet.
Detta område inrymmer enligt gällande stadsplan 1 675 normaleldstäder.
Det ingår emellertid i Svea artilleriregementes förutvarande och Livregementets
till häst nuvarande kasernområde och är bebyggt med ett stort
antal militära förrådsbyggnader. Endast ett tomtområde om 400 eldstäder
i kvarteret Stångkusken är obebyggt, men detta område erfordras tills vidare
för livregementets övningar. Området kan således icke till någon del
användas för bostadsändamål förrän den militära användningen upphör.
3) Kvarteret Rio vid Värtavägen—Sandhamnsgatan, inrymmande enligt
stadsplan 279 normaleldstäder (3-våningshus). Kvarteret disponeras för
Statsutskottets utlåtande nr 222.
5
närvarande för kungliga teatrarnas kulissmagasin, vilka icke torde kunna
flyttas till annan plats inom avsevärd tid. Om stadsplanen för kvarteret
ändras, så att bebyggelsen får ske i 7-våningars punkthus, torde emellertid
en tomt vid Värtavägen (ca 100 eldstäder) kunna göras disponibel för
bostadsbebyggelse.
4) Kvarteren Genua och Smyrna vid Sandhamnsgatan, innehållande enligt
stadsplan 315 normaleldstäder (3-våningshus).
Kvarteret Smyrna bör göras till föremål för stadsplaneändring, varvid
3-våningsbebyggelsen ändras till bebyggelse med 6—7-våningars punkthus.
Efter stadsplaneändring respektive intagande i stadsplan kunna följande
områden tillkomma:
5) Kvarteren Lissabon och London.
Viss del av kvarteret Lissabon är reserverad tills vidare för stadens räkning
(skoländamål) enligt 1931 års ladugårdsgärdesavtal. Skulle staden
emellertid icke behöva området för skola, äger kronan efter stadsplaneändring
utnyttja det för bostadsbebyggelse. Delar av kvarteren Lissabon och
London på ömse sidor om Sehlstedtsgatan avses enligt gällande stadsplan
utnyttjade för enfamiljshusbebyggelse motsvarande omkring 300 normaleldstäder.
Denna stadsplan synes böra ändras till hyreshusbebyggelse i
samband med stadsplaneändring för skoltomten i kvarteret Lissabon. Genomförandet
av en sådan stadsplaneändring skulle medföra, att omkring
780 normaleldstäder skulle kunna bli tillgängliga. Stadsplaneändring för
skoltomten förutsätter emellertid att staden tar ställning till frågan om
skolans förläggning. Detta ställningstagande sammanhänger i sin tur med
frågan, när kvarteret Skvadronen, som också reserverats för bl. a. skoländamål,
kan frigöras från militär användning.
6) Område norr om östhammarsgatan.
Området förvaltas av kungl. järnvägsstyrelsen och är delvis bebyggt med
bostadshus för järnvägsmän och vissa av staden disponerade äldre bostadshus.
Enligt 1931 års avtal skall området tillhöra kronans exploateringsområde
och intagas i stadsplan. En stadsplaneläggning av området med
6- och 7-våningars punkthus för bostadsändamål skulle kunna innebära en
framtida reserv av ca 450 normaleldstäder.
7) Område mellan Värtavägen, Valhallavägen och Banergatans förlängning.
Detta område är beläget utanför 1931 års stadsplaneområde och beröres
icke i 1931 års avtal. Om området intages i stadsplan och disponeras för
bostadsbebyggelse, torde där kunna inrymmas omkring 700 normaleldstäder.
8) Ovan icke nämnda, odisponerade områden inom 1931 års stadsplaneområde.
Enligt 1931 års avtal äger kronan rätt att med stadens medverkan få sådan
stadsplaneändring genomförd för mark, som i 1931 års stadsplan reserverats
för allmänna byggnader och för idrottsändamål, att marken i
stället kan användas för bostadsbebyggelse. Omfattningen av de markområden
av nyssnämnd karaktär, för vilka en stadsplaneändring skulle
kunna genomföras i syfte att öka tillgången på bostadstomter, blir beroende
på behovet av mark för statliga byggnader och undandrar sig djurgårdsnämndens
bedömande.
Sammanfattningsvis kan den ungefärliga tillgången på bostadsmark å
Ladugårdsgärdet angivas sålunda:
6
Statsutskottets utlåtande nr 222.
enligt gällande stadsplan
1) område vid Gustaf Adolfskyrkan .... 2 250 eldstäder
2) » » Artillerigatan .......... 1 675 »
3) kvarteret Rio .................... 279 »
4) kvarteren Genua och Smyrna ...... 315 »
Summa 4 519 eldstäder
efter stadsplaneändring respektive antagande av ny
stadsplan
5) kvarteren Lissabon och London .... 780 eldstäder
6) område vid Östhammarsgatan ...... 450 »
7) område mellan Värtavägen, Valhalla
vägen
och Banérgatans förlängning . . 700 »
Summa 1 930 eldstäder
Tillhopa således 6 449 eldstäder.
Inom Ladugårdsgärdet finnas stora områden som enligt gällande eller
föreslagen stadsplan äro avsedda för allmänna byggnader (exempelvis kvarteret
Förrådsbacken samt kasernområdena för II, Lv 3, Al och Kl). En
del av dessa områden (kvarteret Förrådsbacken, kvarteren Troppen, Plutonen
och Kompaniet samt kvarteren Divisionen, Artilleristen, Fyrverkaren
och Konstapeln) ha tidigare varit intagna i stadsplan såsom bostadsområden,
och besluten om deras ändrade användning medföra bortfall av omkring
5 500 bostadseldstäder. Kvarteren Troppen, Plutonen och Kompaniet
ha efter överläggningar mellan vederbörande departement, byggnadsstyrelsen
och djurgårdsnämnden föreslagits disponerade för främmande makters
legationsbyggnader. Djurgårdsnämnden har i förevarande ärende varit i
samråd med byggnadsstyrelsen och erfarit att byggnadsstyrelsen ansett
samtliga övriga nu ifrågavarande områden, i den del beslut icke redan fattats
om deras speciella användning, fortfarande böra reserveras för statens
allmänna byggnader.
I detta sammanhang må särskilt framhållas att Stockholms stads önskemål
om bevarande såsom park och friluftsområde av de östra delarna av
Norra Djurgården lett till att staden genom ett år 1946 träffat avtal erhållit
nyttjanderätt på 50 år till den öppna delen av Ladugårdsgärdet samt
enligt ett nu föreliggande förslag till avtal avses förvärva äganderätten till
det s. k. Kaknäsområdet. Möjligheten att här skapa nya bostadsområden
har alltså bortfallit genom dessa stadens krav på friområden. Ett område
utanför 1931 års stadsplan, som alltjämt är i kronans hand och som skulle
kunna komma i fråga för bostadsbebyggelse (ca 1 400 eldstäder), är norra
delen av den s. k. Kampementsbacken. Denna mark har emellertid staden
begärt att få förvärva för sjukhusändamål.
Av den sålunda lämnade redogörelsen framgår, att inom Ladugårdsgärdet
endast jämförelsevis obetydliga områden äro omedelbart disponibla
för bostadsbebyggelse.
Inom Mariebergs-Konradsbergsområdena disponeras marken norr om
Rålambsvägen f. n. huvudsakligen av Psykiatriska sjukhuset. Det sammanlagda
antalet normaleldstäder, som enligt 1937 års stadsplan skulle
inrymmas inom denna norra del av områdena, uppgår till 4 694. Härav
Statsutskottets utlåtande nr 222.
7
hänföras omkring 290 eldstäder till mark i kvarteret Taffelberget utanför
sjukhusområdet. Inom detta kvarter ha emellertid nyligen uppförts kontorsbaracker
för bränslekommissionen, vilka torde omöjliggöra tomtmarkens
användning för bostadsändamål under en tid av 10 å 15 år framåt.
Återstoden av nyssnämnda 4 694 eldstäder kan icke tagas i anspråk för
bostadsbebyggelse annat än i den mån mark frigöres från sjukhusanvändningen.
Frigörandet av ytterligare mindre delar av sjukhusområdet för
bostadsbebyggelse ha vederbörande sjukhusmyndigheter åtminstone hittills
motsatt sig.
Marken söder om Rålambsvägen och väster om Birgittavägen disponeras
huvudsakligen för militära ändamål (ammunitionsfabriken och arméns
signalskola) och inrymmer enligt 1937 års stadsplan 4 079 bostadseldstäder.
Av dessa eldstäder äro cirka 840 belägna utanför de av militära myndigheter
disponerade områdena, nämligen
i kvarteret Trängkåren ........
» » Trådkompaniet .....
» » Klastorp ...........
» » Styckgjuteriet ......
» » Gamla Konradsberg .
116 eldstäder
194 »
186 *
178 »
166 »
Summa 840 eldstäder
Marken öster om Birgittavägen och Essingevägen, enligt 1937 års stadsplan
inrymmande 2 508 eldstäder, avses disponerad för allmänna byggnader
och hotell.
För närvarande skulle alltså inom Mariebergs-Konradsbergsområdena
kunna stå till förfogande för bostadsbebyggelse endast nyssnämnda mark
i kvarteren Trängkåren in. fl., inrymmande sammanlagt 840 normaleldstäder.
Om statsmakterna beslutade att Psykiatriska sjukhuset och arméns
signalskola inom en nära framtid skulle förflyttas från de områden de nu
innehava, skulle tydligen stora möjligheter vinnas att anskaffa mark för
bostadsändamål i denna del av staden. Huruvida vissa delar därvid böra
reserveras för statens allmänna byggnader är ännu icke utrett.
Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen är den mark, som
enligt gällande stadsplan avsetts för bostadsbebyggelse, i stor utsträckning
för närvarande bunden vid användning för militära och andra statliga
ändamål. I den mån så är förhållandet stå dessa områden tydligen icke till
förfogande för avhjälpande av den akuta bostadsbristen, utan äro att betrakta
som en reserv för framtiden.
Djurgårdsnämnden får därjämte framhålla, att under de senaste åren
från Stockholms stads sida framställts önskemål om sådana ändringar i
gällande stadsplaner för såväl Ladugårdsgärdet som Marieberg och Konradsberg,
vilka skulle medföra att kvartersmark för bostadsändamål utlägges
till tomtmark för stadens allmänna byggnader och ytterliga parker. Så
länge förhandlingar pågått i anledning av dessa framställningar, har den
härav berörda mark, som eljest stått till förfogande, icke kunnat av djurgårdskommissionen
eller djurgårdsnämnden planläggas och disponeras för
tomtförsäljning. Häri ligger alltså en bidragande orsak till den stagnation i
bostadsproduktionen inom Ladugårdsgärdet och Konradsberg-Marieberg,
som rått de senaste åren.
8
Statsutskottets utlåtande nr 222.
Enligt statsmakternas under de senaste åren fattade beslut i bostadspolitiska
frågor har vederbörande kommun ansvaret för planläggning och
ledning av bostadsproduktionen inom kommunens område. Bostadsförsörjningen
får sålunda i första hand anses vara en kommunal angelägenhet.
Givet är att om staten beslutar att förlägga exempelvis ett regemente
eller ett sjukhus till något mindre samhälle, detta beslut kan föra med sig
ett behov av nya bostäder, som det överstiger kommunens förmåga att
tillgodose. I en sådan situation torde det få anses vara statens skyldighet
att se till att erforderliga bostäder framskaffas. I en stad av Stockholms
storlek torde däremot tillkomsten av nya statliga ämbetsverk och institutioner
i och för sig icke behöva betyda en sådan belastning, att principen
om kommunens ansvar för bostadsförsörjningen därigenom skulle rubbas.
Betta ansvar innebär bland annat skyldighet att med hjälp av stadsplaneanordningar
och kommunikationsmedel sörja för att arbetsplatser och
bostäder lämpligt fördelas på de olika stadsdelarna.
Detta utesluter emellertid icke, att staten, vilken såsom arbetsgivare har
ett direkt intresse av att dess anställda kunna erhålla i förhållande till arbetsplatsen
lämpligt belägen bostad, bör så långt det är möjligt medverka härtill.
I nuvarande läge, då bostadsunderskott föreligger och hyresmarknaden
är väsentligt mindre rörlig än tidigare och därjämte statsapparaten kraftigt
utvidgats på olika områden, har staten — såsom motionärerna närmare
utvecklat — särskild anledning att tillse, att välbelägna bostäder
produceras i samband med uppförandet av nya ämbetshus. En bidragande
orsak till att staten bör träda in när det gäller bostäder på Ladugårdsgärdet
ligger också däri att så förhållandevis stora områden här reserverats för
statliga ändamål och att endast staten är ägare till exploateringsbar mark
inom dessa delar av staden.
Vilket eldsladsantal inom närbelägna områden, som man i varje särskilt
fall bör räkna med såsom erforderligt för befattningshavare vid ett ämbetsverk,
kan ju endast uppskattningsvis bedömas, eftersom befattningshavarnas
egna önskemål i första hand bli avgörande och en mängd olika faktorer
här kunna spela in. Förslagsvis kan man måhända antaga att hälften av
de anställda önska erhålla bostad inom sådana områden, som av kronan
skulle kunna ställas till förfogande i närheten av arbetsplatsen.
Såvitt djurgårdsnämnden kan finna, är det i förevarande sammanhang
väsentligaste syftet vunnet, därest bostäder sålunda kunna successivt tillskapas
i samband med tillkomsten av de nya arbetsplatserna. En annan
fråga är, huruvida dessa bostäder kunna eller böra för framtiden reserveras
för statsanställda. Att byggnaderna skulle uppföras av staten och bibehållas
i statens ägo torde enligt djurgårdsnämndens mening knappast komma
i fråga. Skulle tomtförsäljning ske till enskilda köpare, saknas möjlighet
att förbehålla blivande bostadslägenheter för en viss kategori av hyresgäster.
Däremot skulle måhända en viss säkerhet i detta hänseende kunna
erhållas, om vederbörande personalorganisation, på sätt motionärerna förordat,
i förekommande fall finge förvärva tomt med villkor att i första hand
upplåta lägenheter åt sina medlemmar. Djurgårdsnämnden utgår därvid
från att det icke kan anses lämpligt att i alltför hög grad koncentrera bostäderna
för befattningshavare i ett och samma verk. Frågan om den lämpligaste
formen för tillhandahållande av bostadstomterna bör enligt djurgårdsnämndens
mening göras till föremål för ytterligare utredning.
Statsutskottets utlåtande nr 222.
9
Med utgångspunkt från vad ovan anförts och under beaktande jämväl
av vad motionärerna andragit får djurgårdsnämnden uttala, att djurgårdsnämnden
för sin del är beredd att i den mån tillgängliga markutrymmen
förslå och kunna frigöras från nuvarande användning medverka till att
avhjälpa bostadsbehovet för tjänstemännen vid ämbetsverk å Ladugårdsgärdet
och Mariebergsområdet.
Stockholm den 16 april 1948.
DJURGÅRDSNÄMNDEN.
HARALD MALMBERG.
Nils Edling.
Bilaga C.
Till Riksdagens statsutskott.
Enligt resolution den 27 februari 1948 har Kungl. Maj:t anmodat 1945
års markkommission att avgiva yttrande över en inom riksdagen väckt,
till dess statsutskott hänvisad motion nr II: 248 om åtgärder för avhjälpande
av bostadsbehovet för de vid ämbetsverken å Ladugårdsgärdet och
Mariebergsområdet i Stockholm anställda tjänstemännen.
I anledning härav får 1945 års markkommission anföra följande.
Enligt ett av kommissionen den 20 mars 1946 avgivet, av Stockholms
stadsfullmäktige och statsmakterna sedermera godkänt förslag till avtal
har kronan till staden överlåtit äganderätten till bl. a. ett område om ca
4 250 kvm i kvarteret Ormbäraren å Mariebergsområdet att av staden användas
för skola och därmed sammanhängande ändamål. Den 12 september
1946 har kommissionen avgivit förslag till avtal mellan kronan och
Stockholms stad om bl. a. upplåtelse till staden under 50 år av ett område
om ca 1 000 000 kvm å Ladugårdsgärdet för användning såsom obebyggt
friområde. Detta avtalsförslag har i allt väsentligt godkänts av stadsfullmäktige
och statsmakterna. Vidare har kommissionen den 17 juni 1947
avlämnat förslag till avtal angående överlåtelse å Stockholms stad av bl. a.
kronan tillhörig mark om ca 835 000 kvm inom det s. k. Kaknäsområdet
å Djurgården. Sistnämnda avtalsförslag, som godkänts av Stockholms stadsfullmäktige,
är alltjämt beroende på statsmakternas prövning.
För närvarande pågå inom markkommissionen förhandlingar rörande
ett av Stockholms stad framställt önskemål att få förvärva norra
delen av Kampementsbacken å Ladugårdsgärdet för uppförande av ett
kroppssjukhus. Vidare har kommissionen upptagit fråga om ändring av
stadsplanen för den öster om nuvarande Rirgittavägen och söder om Rålambsvägen
belägna delen av Mariebergsområdet, varvid syftet är att möjliggöra
markens användning för statliga ämbetsbyggnader, bl. a. ett redan
påbörjat nybygge för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och lultfartsstyrelsen.
I sammanhang härmed har övervägts möjligheten att disponera den
sydöstra delen av Mariebergsområdet för ett större hotell, avsett att betjäna
företrädesvis personer som ankomma till Stockholm med flyg.
2 — Ilihang till riksdagens protokoll 1948. 6 samt. Nr 222.
10
Statsutskottets utlåtande nr 222.
Utöver vad nu nämnts komma frågor om dispositionen av kronans mark
å Ladugårdsgärdet och inom Mariebergsområdet icke att handläggas av
markkommissionen, som avser att slutföra sitt arbete under den allra närmaste
tiden. På grund härav kan kommissionen icke yttra sig om i vad
mån återstående bebyggbar mark kan användas för bostadsändamål utan
torde det tillkomma djurgårdsnämnden att i första hand taga ståndpunkt
till dessa frågor.
Stockholm den 12 april 1948.
FÖR 1945 ÄRS MARKKOMMISSION:
TORSTEN NOTHIN.
Nils Joachimsson.
Centraltryckeriet, Esselte ab. Stockholm 1948
841877