Statsutskottets utlåtande nr 212.

1

Nr 212.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
vissa åtgärder till främjande av bostadsförsörjningen
jämte i ämnet väckta motioner.

(3:e avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Maj :t föreslagit riksdagen att, i avbidan
på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1948/49 beräkna följande
anslag, nämligen under femte huvudtiteln (punkterna 56—60) till Kapitalmedelsförluster
och ränteeftergifter å tertiärlån för vissa bostadsbyggnads1''öretag
ett förslagsanslag av 150 000 kronor, till Hyresrabatter för mindre
bemedlade, barnrika familjer ett förslagsanslag av 20 000 000 kronor, till
Särskilda bostadsrabatter ett reservationsanslag av 1 000 000 kronor, till
Bidrag till främjande av bostadsbyggande på landsbygden ett reservationsanslag
av 2 500 000 kronor och till Bidrag till inrättande av pensionärshem
ett reservationsanslag av 6 000 000 kronor samt under kapitalbudgeten
(socialdepartementet, punkterna 1—3) dels under statens utlåningsfonder
till Lånefonden för bostadsbyggande ett investeringsanslag av 240 000 000
kronor dels ock under fonden för låneunderstöd till Tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet
ett investeringsanslag av 15 000 000 kronor och
till Lån till uppförande och förbättring av lantarbetarbostäder ett investeringsanslag
av 6 000 000 kronor.

Därefter har Kungl. Maj :t i propositionen nr 231, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 2 april
1948, föreslagit riksdagen att

dels godkänna av departementschefen förordade ändringar i olika avseenden
fr. o. m. den 1 juli 1948 av grunderna för den statliga låne- och
bidragsverksamheten till förmån för bostadsförsörjningen;

dels medgiva, att räntefoten för lantarbetarbostadslån, vilka må komma
att beviljas under budgetåret 1948/49, bestämmes till 3,25 procent;

dels ock för budgetåret 1948/49 anvisa följande anslag, nämligen under
femte huvudtiteln till Kapitalmedelsförluster och ränteeftergifter å tertiärlån
för vissa bostadsbyggnadsförelag ett förslagsanslag av 325 000 kronor,
till Hyresrabatter för mindre bemedlade, barnrika familjer ett förslagsanslag
av 20 000 000 kronor, till Särskilda bostadsrabatter ett reservationsanslag
av 1 000 000 kronor, till Bidrag till främjande av bostadsbyggande
på landsbygden ett reservationsanslag av 2 500 000 kronor och till Bidrag
till inrättande av pensionärshem ett reservationsanslag av 6 000 000 kronor
1 — Bihang till riksdagens protokoll It)t8. G sand. Nr 212.

2

Statsutskottets utlåtande nr 212.

ävensom å kapitalbudgeten under statens utlåningsfonder till Lånefonden
för bostadsbyggande ett investeringsanslag av 240 000 000 kronor samt under
fonden för låneunderstöd till Tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet
ett investeringsanslag av 34 000 000 kronor och till Lån till uppförande
och förbättring av lantarbetarbostäder ett investeringsanslag av
6 000 000 kronor.

I samband med Kungl. Maj :ts förevarande förslag har utskottet till behandling
förehaft följande motioner, nämligen
från första kammaren
I: 154 av herrar Tjällgren och Gränebo,

I: 403 av herr Einar Eriksson m. fl.,

I: 404 av herr Ohlon m. fl.,

I: 405 av herr Andrén m. fl., ävensom

från andra kammaren

II: 117 av herr Kempe m. fl.,

II: 191 av herr Kempe m. fl.,

II: 264 av herr Pehrsson-Bramstorp m. fl., likalydande med I: 154,

II: 559 av herr Kempe m. fl.,

II: 571 av herr Skoglund i Doverstorp m. fl., likalydande med I: 405,

II: 572 av herr Hedquist m. fl., likalydande med I: 403,

II: 573 av herr Larsson i Stockholm m. fl., likalydande med I: 404,

II: 574 av herr Severin i Gävle och fröken Nygren, samt
11:578 av herr Ståhl.

Yrkandena i nämnda motioner återfinnas här nedan efter sammanfattningen
av propositionens förslag.

Sammanfattning av i propositionen framlagda förslag.

Med utgångspunkt i de av 1946 och 1947 års riksdagar fattade besluten
om åtgärder för främjande av bostadsförsörjningen framläggas i denna
proposition förslag avseende komplettering av eller ändring i grunderna
för dels statliga lån och bidrag till nybyggnad, ombyggnad eller förbättring
av bostadshus, dels löpande bidrag, bostadsrabatter, till olika hushållskategorier.

De allmänna grunderna lör statens medverkan i fråga om
finansieringen av bostadshus.

Av 1945 års bankkommitté har förslag framlagts om att ersätta den
nuvarande ordningen beträffande bostadskreditgivningen med ett statligt
kreditgarantisystem. I propositionen förordas, att f. n. slutlig ställning
icke skall tagas till förslaget.

3

Statsutskottets utlåtande nr 212.

Lån och bidrag till enfamiljshus.

Det nya egnahemslånet.

Vissa av de villkor för det nya egnahemslånet, som fastställdes genom
principbeslut vid 1947 års riksdag och som skola tillämpas fr. o. in. den
1 juli 1948, föreslås preciserade och kompletterade. Följande förslag
framläggas.

Villkor för erhållande av statligt bottenlån.

En sänkning av lånets nedre gräns från 50 till 40 procent av den godtagbara
produktionskostnaden skall kunna medgivas, då skäl härför kunna
anses föreligga. Då särskilda skäl kunna åberopas, bör möjlighet finnas
att utsträcka lånet till att omfatta hela bottenkrediten. Den del av egnahemslånet
som ligger under 50 procent skall vara amorteringsfri.

Statlig räntegaranti.

Räntegaranti skall lämnas beträffande de under det nya egnahemslånet
liggande krediterna. Den garanterade räntan skall utgöra 3 procent. Ränteeftergift
förutsättes, så länge nuvarande ränteläge bevaras, icke behöva
beviljas i fråga om lån till rörlig ränta.

Missförhållandena på egnahemsmarknaden.

De redan vidtagna åtgärderna i syfte att komma till rätta med de rådande
missförhållandena på egnahemsmarknaden, nämligen dels uppställande
som villkor för erhållande av det nya egnahemslånet att det lånebeviljande
organet vid försäljning av egnahemmet skall pröva försäljningspriset,
samt att, därest priset är för högt, eventuellt beviljade familjebostads-
och bränslebidrag samt ränteeftergifter skola återkrävas, dels de
bostadspolitiska organens särskilda åtgöranden för att utröna huruvida
egnahemmen uppföras på spekulation, anses i nuvarande läge vara i stort
sett tillfyllest. Det förutsättes att byggnadslånebyråns undersökningar angående
åtgärder mot spekulation i egnahem fullföljas och att de förslag
framläggas, vartill dessa undersökningar kunna föranleda.

Villkor för egnahemslånet.

1. Minimikrav beträffande lägenhetens storlek.

Det av 1947 års riksdag beslutade minimivillkoret för erhållande av egnahemslån
på landsbygden föreslås skärpt på sådant sätt att i regel lån kan
utgå till egcthem om 2 rum och kök endast om detsamma även innehåller
inredningsbar vind.

2. Särskilda villkor för erhållande av kapitalsubvention.

Det fastställda kravet att lågenhetsytan skall utgöra högst omkring 120
in- i enlighet med byggnadslånebyråns nuvarande praxis föreslås beträffande
egcthem preciserat på följande sätt.

4

Statsutskottets utlåtande nr 212.

Bottenytan får
icke överstiga

Hus i ett plan

Hus i ett och ett halvt plan

Hus i två plan

100 in2
80 »
60 >

(Med bottenyta avses husets bottenyta exkl. den yta som upptages av
ytterväggarna.)

Då synnerliga skäl föreligga skall det lånebeviljande organet kunna
företaga viss jämkning uppåt av de angivna maximigränserna.

Beträffande kapitalsubventionens storlek vid ombyggnad av egethem eller
tvåfamiljshus föreslås i samband med behandlingen av frågan om nya
grunder för statligt stöd till mindre genomgripande förbättringsarbeten att
kapital subvention efter behovsprövning må kunna beviljas med ett belopp
överstigande 20 procent av ombyggnadskostnaden, dock i fråga om egethem
högst 4 000 kronor och beträffande tvåfamiljshus högst 6 000 kronor.

Beträffande subventionen till tvåfamiljshus föreslås, att denna skall
kunna utgå med 6 000 kronor endast om båda lägenheterna uppfylla de
minimikrav beträffande rumsantal och lägenhetsyta, som äro avsedda att
gälla i fråga om egethem. I de fall då endast en av lägenheterna i ett tvåfamiljshus
uppfyller minimikraven skall subvention utgå med 4 000 kronor.

3. Villkor för egnahemslån till radhusanläggningar m. m.

I propositionen föreslås att egnahemslån tills vidare må beviljas till radhusanläggningar
och enfamiljshus med gemensam panncentral under förutsättning
att varje lägenhet förvaltas av resp. bostadshavare.

Efter särskild prövning av det lånebeviljande organet, skall egnahemslån
jämte kapitalsubvention kunna beviljas kommun eller därmed jämställd
företagare, som uppför och förvaltar enfamiljshus eller radhus. Ifrågavarande
långivning förutsättes under budgetåret 1948/49 få karaktären av
försöksverksamhet.

Det särskilda stödet till lantarbetarbostäder föreslås tills vidare bibehållet.

Hyreskontrollen i avseende å tvåfamiljshus.

Hyreskontrollen i avseende å tvåfamiljshus föreslås skärpt genom föreskrift
att, därest huset är beläget i kommun, som icke har hyresnämnd, det
lånebeviljande organet skall fastställa fördelningen av den godtagna hyressumman
mellan den lägenhet fastighetsägaren själv bebor och den lägenhet
som uthyres.

Byggnadskreditiv.

Beträffande förskott å beviljat egnahemslån (byggnadskreditiv) har förordats
vissa villkor, bl. a. att ränta å dylikt förskott skall utgöra 3 procent.

Statsutskottets utlåtande nr 212.

5

Bostadsförbättringsverksamheten.

Nya grunder för statligt stöd till mindre genomgripande bostadsförbättringsarbeten
föreslås. Bestämmelserna äro avsedda att träda i kraft samtidigt
med de nya egnahemslånebestämmelserna, d. v. s. den 1 juli 1948.

Arbeten som böra ifrågakomma för förbättringsstöd.

Beträffande bostäder som beräknas bli använda på längre sikt föreslås
att statligt bostadsförbättringsstöd skall kunna utgå till anordnande av
ledningar för vatten och avlopp, förbättring av vattentäkt, till elektrisk installation
samt i särskilda fall jämväl till centralvärmeanläggning. Då det
gäller bostäder som beräknas bli använda under begränsad tid, förordas
att förbättringsstöd skall kunna utgå till förbättringsarbete avseende såväl
byggnaden som bostaden och dess utrustning. — Rent underhåll skall icke
kunna ifrågakomma för förbättringsstöd.

Behovsprövning.

Bostadsförbättringsbidrag skall kunna beviljas först efter behovsprövning
i varje särskilt fall. Det bostadspolitiska centralorganet skall utfärda
de anvisningar rörande behovsprövningen, som befinnas erforderliga.

Till förbättringsarbete, skall lån, avsett att förräntas och amorteras,
kunna beviljas utan behovsprövning.

Grunder för lån och bidrag till förbättringsarbete.

1. Lån.

Lånets storlek:

a. Då jämväl bidrag kan utgå skall lån (inkl. bidrag) kunna uppgå till
högst 90 procent av den godtagbara kostnaden.

b. Lån utan kombination med bidrag och utan behovsprövning skall
kunna uppgå till högst 75 procent av den godtagbara kostnaden.

Amortering: Lånet skall i sin helhet utgöra amorteringslån. Amorteringstiden,
vilken skall fastställas från fall till fall, förutsättes i regel bestämd
till högst 10 å 15 år och får icke överstiga 25 år.

Ränta: 3 procent.

Säkerhet: För lånet bör lämnas godtagbar säkerhet, i första hand i form
av inteckning i fastigheten.

2. Bidrag.

Bidragets storlek: högst 80 procent av den godtagbara kostnaden (i undantagsfall
högre, därest ömmande omständigheter föreligga), dock beträffande
enfamiljshus högst 1 200 kronor för anordnande av ledningar för
vatten och avlopp eller förbättring av vattentäkt och till 2 800 kronor för
andra förbättringsåtgärder eller till sammanlagt 4 000 kronor samt beträffande
tvåfamiljshus högst 1 800, 4 200 resp. 6 000 kronor.

6

Statsutskottets utlåtande nr 212.

Bidragets form: ränte- och amorteringsfritt lån resp., när jämte bidraget
beviljas lån för förbättringsarbetet, en räntefri stående del av detta lån;
bidrag å högst 500 kronor bör dock omedelbart avskrivas.

Säkerhet: Där så kan ske skall, då fråga är om bidrag överstigande 500
kronor, säkerhet lämnas i form av inteckning i fastigheten.

Särskilda villkor: teknisk och ekonomisk kontroll samt kontroll av köpeskilling
vid överlåtelse.

Särskilda frågor.

För bostäder på skogstorp, odlingslägenliet m. m. förutsättes det allmänna
bostadsförbättringsstödet göras tillämpligt.

Lån och bidrag till flerfamiljshus.

Tertiärlån och tilläggslån.

Villkoren för allmännyttiga företag.

Bostadsföretag må icke erkännas såsom allmännyttigt med mindre vederbörande
kommun utser åtminstone majoriteten av företagets styrelse.
Sådana eventuella styrelseledamöter, som icke väljas av kommunen, skola
utses av personer eller företag, vilka kunna betraktas såsom fullt fristående
från egentliga byggnadsföretagarintressen. — Bostadsrättsförening må icke
erkännas såsom allmännyttigt bostadsföretag.

Förlust resp. överskott å allmännyttigt företag bör fördelas mellan samtliga
av allmännyttigt företag inom en kommun ägda fastigheter, för vilka
lån beviljats enligt 1946 års tertiärlånekungörelse.

Kommunala bostadsbolag, som helt ägas av kommun, kunna under vissa
förutsättningar befrias från skyldighet att lämna inteckningssäkerhet för
tertiärlån.

Villkoren beträffande tilläggslån.

Möjligheter böra finnas att under nästa budgetår inrätta en femte subventionsgrupp,
därest byggnadskostnadsutvecklingen giver anledning därtill.
Det må ankomma på Kungl. Maj :t att, därest behov därav uppkommer,
inrätta en femte subventionsgrupp. Tilläggslån bör för denna subventionsgrupp
utgå med belopp, motsvarande det kapitaliserade värdet av ett för
vederbörande företag beräknat bidrag av 2 kronor per kvadratmeter lägenhetsyta,
varjämte förutsättes att ett belopp, motsvarande en fjärdedel av
tilläggslånet, regelmässigt utgår som subvention från vederbörande
kommun.

Då synnerliga skäl föreligga bör möjlighet finnas att till ett företag bevilja
tilläggslån, motsvarande en högre subventionsgrupp än den för kommunen
fastställda. Det lånebeviljande organet bör fördenskull, då vid prövning
av låneansökan behov av tilläggslån utöver det normalt inom kommu -

Statsutskottets utlåtande nr 212.

7

nen utgående befinnes föreligga, kunna erhålla bemyndigande av Kungl.
Maj :t att utsträcka tilläggslångivningen.

Det lånebeviljande organet bör ha möjlighet att till företag, som bedrivas
under vinterhalvåret, lämna större tilläggslån än som normalt utgår, s. k.
vintertillägg.

Extra tertiärlån eller tilläggslån må i vissa fall kunna lämnas för täckande
av kostnaderna för utbyte av galvaniserade varmvattenrör mot kopparrör.

Statsbidrag till anordnande av pensionärshem.

De ändringar i folkpensioneringens uppbyggnad som genomfördes vid
årsskiftet 1946/47 ha föranlett översyn av grunderna för statsbidrag till anordnande
av pensionärshem. I propositionen förordas, att bestämmelserna
rörande statsbidragets storlek skola vara oförändrade. Beträffande maximihyrorna
för pensionärshemslägenheter föreslås vissa höjningar, avsedda att
äga tillämpning fr. o. m. den 1 juli 1948. De föreslagna maximihyrorna
framgå av följande tabell.

Högsta hyra (kronor per år) för lägenhet i pensionärshem.

Bostadskostnadsgrupp

Lägenhet för

1 person

2—3 personer

4 eller flera
personer

i....................

120

180

210

2....................

160

240

280

3....................

220

330

385

4....................

280

420

490

5....................

320

480

560

Bostadsrabatter.

Familjebostadsbidraget.

Bidragsgivningens omfattning.

Familjebostadsbidrag föreslås tills vidare icke utgå till familjer i redan
befintliga lägenheter. Frågan om utsträckning av bidragsgivningen till att
avse jämväl nämnda familjer bör dock upptagas till förnyad prövning,
så snart det statsfinansiella läget anses medgiva det.

Bostadens storlek.

I fråga om enfamiljshus böra de krav på bostaden som skola uppfyllas
för erhållande av familjebostadsbidrag sammanfalla med kraven beträffande
egnahem, finansierade med stöd av egnahemslån jämte kapitalsubvention.
I anslutning härtill bör gälla att bidrag i regel kan utgå till familj
i flerfamiljshus endast om lägenhetsytan uppgår till högst 100 kvadratmeter.

8

Statsutskottets utlåtande nr 212.

Bidragets storlek.

Bidraget skall utgå med 130 kronor för barn och år dels i två- och flerfamiljshus,
dels i egethem, vilket antingen uppförts utan statligt stöd eller
ombyggts med eller utan dylikt stöd. Bidraget skall i fråga om familj i egethem,
finansierat med stöd av det nya egnahemslånet, utgöra 20 procent av
den ursprungliga kapitalkostnaden — vari icke skall inräknas ränta på
egen insats — dock lägst 130 kronor och högst 175 kronor för barn och år.

Administrativa problem.

Beträffande hyresbostäder förordas, att särskild prövning av hyrorna i
samband med utbetalning av familjebostadsbidrag skall verkställas endast
på orter, där hyresregleringslagen icke tillämpas.

I fråga om formen för utbetalning av familj ebostadsbidrag till familjer i
egnahem och, såvitt angår ägaren, tvåfamilj shus förordas, att bidraget i
första hand skall utgå såsom avdrag på kapitalkostnaderna för statligt lån,
därest sådant finnes. Avdrag skall jämväl kunna göras på kostnaderna för
lån, utlämnade av banker, försäkringsbolag och andra kreditinstitut. Särskilda
regler förordas rörande extra amortering i fall, där familjebostadsbidraget
jämte bränslebidrag överstiga kapitalkostnaderna.

Övergångsproblem.

Som allmän regel bör fastställas, att bidrag endast kan utgå till familj
i nybyggt bus som blivit inflyttningsfärdigt tidigast den 1 januari 1948 samt
till familj i ombyggt hus, där ombyggnadsarbetet avslutats tidigast vid nyss
nämnda tidpunkt. Vissa undantag från denna regel böra dock få tillämpas,
nämligen beträffande familjer som före den 1 juli 1948 erhållit familjebidrag
enligt gällande bestämmelser.

I anslutning till förslagen angående familjebostadsbidraget förordas att
frågan, huruvida särskilda bostadsbidrag skola kunna utgå till ensamstående
mödrar med minderårigt barn samt till hushåll med tuberkulos medlem,
alltjämt hålles öppen.

Trekronorsbidraget.

Bidragsgivningens omfattning.

De för innevarande budgetår fastställda grunderna för bidragsgivningen
böra tillämpas jämväl under nästa budgetår. Verksamheten som alltjämt
bör ha försökskaraktär skall vara begränsad till hushåll i av kommun eller
allmännyttigt företag förvaltade fastigheter, färdigställda tidigast den 1 juli
1946.

Kombination av familjebostadsbidrag och trekronorsbidrag.

Familj ebostadsbidrag och trekronorsbidrag skola kunna kombineras. En
kombination av de båda bidragen bör i första hand utgå till familjer med

Statsutskottets utlåtande nr 212.

9

inkomster som ligga under de för erhållande av förstnämnda bidrag fastställda
inkomststrecken. Vid kombination av bidragen böra dock icke särskilda
inkomststreck tillämpas. Inkomstprövningen bör ankomma på kommunerna.

Familjebidrag enligt nu gällande bestämmelser och trekronorsbidrag
skola icke kunna kombineras.

Särskilda frågor.

Besvärsrätten.

I propositionen föreslås, att besvär över länsbostadsnämndernas beslut
i ärenden rörande såväl lån och bidrag till bostadshus som bostadsrabatter
till vissa hushåll skola kunna anföras hos bostadsstyrelsen utom i de fall,
då beslutet avser ärendets överlämnande till styrelsen för prövning och
avgörande.

Bostadsstyrelsens beslut skola icke kunna överklagas genom besvär hos
Kungl. Maj :t utom i två fall, nämligen dels då beslut avser kommuns bidrag
till kostnader för byggnadsföretag, varom stadgas i 5 § sista stycket
1946 års tertiärlånekungörelse, dels beträffande beslut om fördelning mellan
stat och kommun av vissa förluster, som uppkommit vid förvaltning av
kommun eller allmännyttigt bostadsföretag tillhörigt flerfamiljshus och
varom stadgas i 33 § andra stycket sagda kungörelse.

Det föreslås få ankomma på Kungl. Maj :t att utfärda de närmare bestämmelser,
som befinnas erforderliga.

Avveckling av vissa av egnahemsstyrelsen och statskontoret
förvaltade fonder för bostadsändamål.

I propositionen föreslås avveckling av vissa fonder för bostadsändamål.

Räntan å äldre lån.

Frågan om sänkning av räntan å äldre lån från vissa av statens utlåningsfonder
föreslås bli föremål för slutlig prövning först efter ytterligare
övervägande.

Medclsbehovet under budgetåret 1948/49.

Vad först angår lånefonden för bostadsbyggande beräknas
härför ett investeringsanslag av 240 miljoner kronor. Från fonden anses
böra utlämnas dels tertiärlån för flerfamiljshus, dels egnahemslån, dels
ock förbättringslån utom i vad det gäller räntefri stående del av sådant
lån (förbättringsbidrag), vartill medel synts böra anvisas under anslaget
till bidrag till främjande av bostadsbyggande på landsbygden. Det förutsättes
få ankomma på Kungl. Maj:t att fördela anvisade investeringsanslag

10

Statsutskottets utlåtande nr 212.

mellan olika låneformer resp. organ. — Förvaltningen av lånefonden för
bostadsbyggandet anses fr. o. in. den 1 juli 1948 böra ombesörjas av det
bostadspolitiska centralorganet.

Vad härefter angår investeringsanslaget till tilläggslån till viss
bostadsbyggnadsverksamhet har med utgångspunkt från vissa
ändringsförslag samt från i stort sett oförändrade byggnadskostnader beträffande
denna långivning behovet av tilläggslånemedel under nästa budgetår
beräknats till ca 30 miljoner kronor. Med anledning av priskontrollnämnden
den 2 april 1948 lämnat bemyndigande att höja priserna på vissa
trävaror föreslås, att från diversemedelsfonden för prisutjämningsavgifter
till förevarande anslag skall överföras ett belopp av 4 000 000 kronor. Å
inkomstsidan i investeringsstaten för vederbörande fond föreslås samtidigt
förenämnda bidrag å 4 miljoner kronor från diversemedelsfonden för prisutjämningsavgifter
skola redovisas såsom särskilda avskrivningsmedel,
vilka anses böra disponeras för avskrivning av i fonden investerade medel
till tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet. Förslag härom avses
skola underställas riksdagen i samband med förslag till fördelning i övrigt
av influtna prisutjämningsavgifter. Med utgångspunkt från vad sålunda anförts
upptages anslaget till ifrågavarande ändamål med (30 4- 4) 34 miljoner
kronor.

Anslaget till kapital medelsförluster och ränteeftergifter
å tertiärlån för vissa b ost adsbyg gnadsföretag
föreslås för nästa budgetår skola upptagas med 325 000 kronor. Det förutsättes
härvid, att de av 1947 års riksdag fastställda reglerna för beräkning
av ränteeftergifter skola tillämpas jämväl under nästa budgetår.

Anslaget till särskilda bostads rabatter har med ledning av
verkställd undersökning rörande den omfattning i vilken kommunala och
allmännyttiga företag planerats för färdigställande under nästa budgetår
beräknats till 1 000 000 kronor.

Vad beträffar anslagen till hyresrabatter för mindre bemedlade,
barnrika familjer och till bidrag till inrättande
av pensionärshem har föreslagits, att för angivna ändamål
måtte för nästa budgetår anvisas 20 miljoner kronor resp. 6 miljoner
kronor. Därest riksdagen ej har något däremot att erinra, avses från förstnämnda
anslag jämväl under nästa budgetår skola bestridas kostnader för
bränslebidrag i samband med familjebidrag. Såvitt avser egnahem förutsättes
bränslebidrag skola utgå enligt samma grunder som under budgetåret
1947/48. I fråga om andra bostäder förutsättas grunderna för bränslebidragets
storlek få fastställas av Kungl. Maj :t. I likhet med vad som tidigare
gällt föreslås samma anslag vidare under vissa förutsättningar skola
få tagas i anspråk för beviljande av familjebidrag även åt sådana mindre
bemedlade, barnrika familjer som beretts bostad i med stöd av tertiärlån
uppförd fastighet, tillhörig kommun eller därmed i lånehänseende jämställt

Statsutskottets utlåtande nr 212.

11

företag eller kooperativt företag, eller som förhyra bostad i fastighet, förvaltad
av försvarets bostadsanskaffningsnämnd (fr. o. in. den 1 maj 1948
av fortifikationsförvaltningen).

Till bidrag till främjande av bostadsbyggande på
landsbygden och till lån till uppförande och förbättring
av lantarbetarbostäder föreslås skola anvisas investeringsanslag
av 2,5 miljoner kronor resp. 6 miljoner kronor. Liksom under
innevarande budgetår förutsättes även under budgetåret 1948/49 från anslaget
till bostadsförbättringsbidrag få bestridas utgifter för lantarbetarbostadsbidrag
samt för bidrag till fiskarbostäder.

I detta sammanhang har riksdagens medgivande ansetts böra inhämtas
till att räntefoten för lantarbetarbostadslån, som beviljas under nästa budgetår,
fastställes till oförändrat 3,25 procent i avvaktan på en slutlig prövning
av frågan om formerna för stöd till lantarbetarbostäder.

Motionerna.

I de likalydande motionerna I: 154 (av herrar Tjällgren och Gränebo)
och 11: 264 (av herr Pehrsson-Bramstorp in. fl.) har hemställts, såvitt nu
är i fråga, att riksdagen måtte besluta dels att ikraftträdandet av nya grunder
för familjebostadsbidragen uppskjutes till en ekonomiskt lägligare tidpunkt
och att bestämmelserna om trekronorsbidrag upphävas, dels att nedanstående
ändringar företagas beträffande följande anslagsposter under
V. huvudtiteln i årets statsverksproposition: 1) anslaget till hyresrabatter
för mindre bemedlade, barnrika familjer begränsas till 12 miljoner kronor,
2) anslaget till särskilda bostadsrabatter å 1 miljon kronor utgår och 3)
anslaget till bidrag till främjande av bostadsbyggandet på landsbygden
höjes till 10,5 miljoner kronor.

I de likalydande motionerna I: 403 (av herr Einar Eriksson m. fl.) och
II: 572 (av herr Hedqvist in. fl.) har hemställts, att riksdagen måtte besluta
att familjebostadsbidraget (jämte bränslebidrag) bör kunna utgå till familj
i nybyggt hus uppfört av kommun eller allmännyttigt bostadsföretag, som
blivit inflyttningsfärdigt tidigast 1 juli 1946.

I de likalydande motionerna 1: 404 (av herr Ohlon in. fl.) och II: 573
(av herr Larsson i Stockholm in. fl.) har hemställts, att riksdagen vid prövningen
av Kungl. Maj :ts förslag måtte beakta de synpunkter och förslag
som i motionerna anförts.

I de likalydande motionerna 1:405 (av herr Andrén in. fl.) och 11:571
(av herr Skoglund i Doverstorp in. fl.) har hemställts, att riksdagen med
ändring av Kungl. Maj:ts förslag måtte besluta, dels att räntegaranti i fortsättningen
icke skall utgå för lån liggande under det nya egnahemslånet
resp. tertiärlånet, dels att till allmännyttiga företag fortfarande skola räk -

12

Statsutskottets utlåtande nr 212.

nas sådana företag utan vinstsyfte i vilka kommunen icke utser styrelsens
majoritet men minst två styrelseledamöter med viss vetorätt, dels att investeringsanslaget
till lånefonden för bostadsbyggande måtte upptagas till
200 miljoner kronor, dels att anslaget till tilläggslån för viss bostadsbyggnadsverksamhet
måtte upptagas till 28 miljoner kronor, dels att familjebostadsbidrag
skall utgå allenast till familj med mer än två hemmavarande
barn under 16 år samt att anslaget för detta ändamål beräknas till 13 miljoner
kronor, dels att det äskade anslaget om 1 miljon kronor för särskilda
bostadsrabatter måtte avslås, dels ock att ett anslag å 2 miljoner kronor
måtte ställas till departementschefens förfogande för att användas till bostadsteknisk
försöksverksamhet.

I motionen II: 117 (av herr Kempe m. fl.) har hemställts, att riksdagen
för sin del måtte besluta att i »lagen om tertiär- och tilläggslån för flerfamiljshus»
4 § skall få följande lydelse:

4 §.

Tertiärlån må-----förbinda sig

a) att antingen---— lämnas;

b) att iakttaga---må meddela samt första stycket;

c) att underkasta---överbyggnadsföretaget;

d) att byggnadsföretagare, som åtnjuta lån och bidrag av statsmedel för
uppförande av hyreshus, äro skyldiga att, om kommun så beslutar, uthyra
lägenheterna genom kommunal bostadsförmedling.

I motionen 11: 191 (av herr Kempe m. fl.) har hemställts, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer om att statens byggnadslånebyrå
måtte få i uppdrag att skyndsamt utreda och framlägga förslag om lägre
räntor och ändring av lånen då det gäller statligt stöd åt allmännyttiga
företag, samt att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer om sådan
ändring av kungörelsen för tertiär- och tilläggslånen att fastigheter och
egna hem vilka uppförts med stöd av statliga lån före den 1 juli 1946 skola
erhålla en räntesänkning till 3 % på det av staten investerade kapitalet och
att dessa åtgärder användas för att sänka hyrorna i berörda fastigheter.

I motionen II: 559 (av herr Kempe m. fl.) har hemställts, att riksdagen
i anslutning till Kungl. Maj :ts proposition måtte besluta, att sådan ändring
vidtages i föreliggande förslag till familjebostadsbidrag och bränslebidrag,
att dessa bidrag tillhopa på samtliga orter komma att uppgå till minst samma
belopp som nu utgående familjebidrag, däri inberäknat enligt nu gällande
bestämmelser utgående bränslebidrag, samt att bidragen även skola utgå till
familjer med två eller flera barn under 16 år, boende i bostadshus, som färdigställts
efter ikraftträdandet av 1942 års kungörelse om tertiärlån och
tilläggslån för vissa byggnadsföretag, under villkor, som i propositionen
angivits för erhållande av familjebostadsbidrag; att utskottet med anledning
av dessa förslag beräknar och föreslår anslagen för ifrågavarande

Statsutskottets utlåtande nr 212.

13

ändamål i proportion till den ökning av utgifterna, soin förslagen medföra;
att förslaget om ändring av hyrorna i pensionärshemsbostäder icke bifalles
i annan mån än att förslaget medför sänkning av nu utgående hyror;
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer om utredning angående
familjebostadsbidrag även till enbarnsf amil jer och ensamstående mödrar
med ett eller flera minderåriga barn, vilken utredning bör bedrivas så,
att förslag kan framläggas vid början av 1949 års riksdag; samt att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer, att den nu tillämpade restriktiva
bostadspolitiken omprövas och att åtgärder vidtagas för att öka produktionen
av byggnadsmaterial och bostäder.

I motionen II: 574 (av herr Severin i Gävle och fröken Nygren) har hemställts,
att riksdagen måtte avslå förslaget i proposition nr 231 att tills vidare
egnahemslån må beviljas till radhusanläggningar med gemensam
panncentral under förutsättning att varje lägenhet förvaltas av resp. bostadshavare
och hemställa, att de förslag, vartill det bostadspolitiska
centralorganets utredning av berörda fråga kunna föranleda, framläggas
för riksdagen 1949, eller att riksdagen, för den händelse detta yrkande icke
bifalles, beslutar att beträffande egnahemslån, som beviljas till radhusanläggningar
med gemensam panncentral, kapitalsubventionen i form av
räntefristående del begränsas till 3 000 kronor per lägenhet.

I motionen II: 578 (av herr Ståhl) har hemställts, att riksdagen vid behandlingen
av propositionen måtte beakta i motionen anförda synpunkter.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden, får
utskottet hänvisa till motionerna 1:403, 1:405, 11:117, 11:191, 11:264,
11:559, 11:573, 11:574 och 11:578.

Utskottet.

Utskottet upptager inledningsvis till behandling vissa allmänna frågor
berörande grunderna för den statliga bostadspolitiken.

De allmänna grunderna för statens medverkan i fråga om finansieringen
av bostadshus. Till vad departementschefen anfört beträffande frågan om
förenkling av kreditgivningen för bostadsändamål kan utskottet ansluta sig.
Utskottet vill särskilt framhålla, att det förhållandet, att frågan om införande
av ett statligt kreditgarantisystem på förevarande område tills vidare
hålles öppen, icke bör föranleda uppskov med de åtgärder lör förenkling
av den statliga långivningen som redan nu kunna befinnas möjliga.

I motionerna 1:405 och 11:571 föreslås, att ett anslag å 2 miljoner
kronor måtte ställas till departementschefens förfogande för att användas
till bostadsteknisk försöksverksamhet. Motionärerna anse, att frågan att så
begränsa byggnadskostnaderna att en rymlig och modern bostad i en godtagbar
yttre miljö kan bringas inom flertalets ekonomiska räckvidd utan
att subventioner utgå utgör ett praktiskt produktionsproblem. Därför

14

Statsutskottets utlåtande nr 212.

kräves, att byggnadsbranschen genomgår en djupgående teknisk, organisatorisk
och ekonomisk rationaliseringsprocess. Motionärerna förorda, att man
på detta område kopplar in den enskilda företagsamheten i en hård men
rättvis konkurrens med stat och kommun.

I motionen 11:559 föreslås, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t
hemställer, att den nu tillämpade restriktiva bostadspolitiken omprövas
och att åtgärder vidtagas för att öka produktionen av byggnadsmaterial
och bostäder.

Ett stort antal utredningar, tillkomna på såväl statligt som enskilt initiativ,
pågå för närvarande i syfte att rationalisera och effektivisera byggnadsindustrien
och sänka byggnadskostnaderna. Utskottet delar den i motionerna
1:405 och 11:571 framförda uppfattningen, att uppförandet av
experimenthus, i vilka nya material och arbetsmetoder kunna prövas, bör
stödjas. Visst stöd för detta ändamål har redan lämnats av det allmänna.
Utskottet är emellertid icke berett att tillstyrka förslaget i nämnda motioner.
Skall en verksamhet av här avsett slag leda till önskat resultat torde
den böra föregås av en närmare undersökning rörande vilka byggnadstekniska
problem, som i första hand böra angripas, samt från början samoidnas
med redan pågående experiment- och forskningsverksamhet inom
husbyggandets område.

\ad angår förslaget i motionen 11:559 får utskottet erinra, att bostadsbyggandet
under de senaste åren haft större omfattning i vårt land än
någonsin tidigare. Trots de brister beträffande materialförsörjningen, delvis
betingade av importsvårigheter, som förelegat, har tillskottet av lägenheter
utgjort närmare 60 000 per år, vartill kommer en jämförelsevis omfattande
ombyggnads- och upprustningsverksamhet, särskilt på landsbygden.
Genom åtgärder av olika slag har den inhemska byggnadsmaterialproduktionen
utvidgats. Byggnadskostnaderna, som under åren 1942—46
voro praktiskt taget oförändrade, ha under den senaste tiden stigit. I första
hand till följd av bostadspolitiska åtgärder av skilda slag ha emellertid
verkningarna av denna kostnadsstegring'' i huvudsak kunnat neutraliseras
och hyresnivån i stort sett bevaras samtidigt som inkomstnivån kraftigt stigit.
Det torde icke kunna undvikas, att i ett läge utmärkt av materialbrist och
stigande löner byggnadskostnadsnivån förskjutes något uppåt. De åtgärder
som under den senaste tiden vidtagits i syfte att skapa balans på materialmarknaden
torde bl. a. föranleda, att tendenserna till prisstegringar beträffande
byggnadsmaterial försvagas. Med hänsyn till det anförda avstyrker
utskottet berörda yrkande.

Lån och bidrag till enfamiljshus. Vad först angår Kungl. Maj.ts förslag
beträffande villkoren för det nya egnahemslånet får utskottet erinra,
att i proposition (nr 235) till förra årets riksdag förslag framlades
angående bottenkrediten till en- och tvåfamiljshus. Förslaget innebar, att

Statsutskottets utlåtande nr 212.

15

statligt bottenlån i form av en fördjupning av egnahemslånet borde medgivas,
om lån mellan 0 och 50 procent av belåningsvärdet icke kunde erhållas
i öppna marknaden till 3 procents ränta eller andra särskilda skäl
kunde anföras. Vidare föreslogs, att det nya egnahemslånet icke skulle
förbindas med någon räntegaranti för underliggande krediter. Riksdagen
uttalade, att förslagen borde bli föremål för ytterligare överväganden, emedan
det kunde befaras, att de i händelse av en allmän räntehöjning skulle
föranleda avsevärda administrativa olägenheter. Det nya egnahemslånet
borde dock åtminstone i vissa fall kunna omsluta även bottenkrediten. I
förevarande proposition har frågan om införande av statliga kreditgarantier
för bostadsändamål ansetts tills vidare böra hållas öppen. Villkoren
beträffande fördjupning i vissa fall av egnahemslånet och beträffande
räntegaranti för underliggande, i öppna marknaden upptagen kredit föreslås
med hänsyn härtill skola under nästa budgetår så nära som möjligt
anslutas till nu gällande bestämmelser. Den garanterade räntan föreslås
emellertid för nästa budgetår utgöra 3 procent i stället för enligt gällande
bestämmelser 3,5 procent.

I motionerna 1:405 och 11:571 yrkas, att räntegaranti i fortsättningen
icke skall lämnas i samband med lån till vare sig enfamiljs- eller flerfamiljshus.

Kungl. Maj :ts berörda förslag till förra årets riksdag angående villkoren
för fördjupning av det nya egnahemslånet avsåg att skapa garantier för
att egnahemsbyggarna skulle kunna erhålla bottenlån till en ränta av 3
procent. Utskottet finner det av departementschefen anförda skälet för att
för nästa budgetår nära anknyta villkoren beträffande bottenkrediten till
gällande bestämmelser bärande. Genom att den garanterade räntan sänkes
från 3,5 till 3 procent vinnes det nyss angivna syftet med förra årets
förslag. Utskottet tillstyrker därför Kungl. Maj :ts förslag beträffande såväl
villkoren för fördjupning av egnahemslånet som grunderna för räntegaranti
och kan alltså icke biträda yrkandet i ovannämnda motioner i vad
de gälla frågan om räntegaranti, knuten till det nya egnahemslånet. Med
hänsyn till att frågan om införande av statliga kreditgarantier för bostadsändamål
tills vidare hålles öppen avstyrker utskottet jämväl motionärernas
förslag att för nästa budgetår räntegaranti icke skall lämnas i samband
med tertiärlån till flerfamiljshus.

Vad angår frågan om åtgärder i syfte att komma till rätta med rådande
missförhållanden på egnahemsmarknaden kan utskottet godtaga vad departementschefen
anfört. Den utvidgning av det statliga stödet beträffande
en- och tvåfamiljshus, som skall genomföras den 1 juli innevarande år,
medför att riskerna för missbruk av de statliga subventionerna öka. Utskottet
förutsätter därför, att de bostadspolitiska organen med uppmärksamhet
följa utvecklingen på egnahemsmarknaden, särskilt i vad det gäller
byggnadskostnader och försäljningspriser.

16

Statsutskottets utlåtande nr 212.

Kungl. Maj:ts förslag till precisering av de villkor för erhållande av
kapitalsubvention till en- och tvåfamilj shus, varom principbeslut fattades
förra året, kan utskottet godtaga. I vad mån kapitalsubvention bör utgå
för hus, som innehålla lokaler för ägarens eget behov eller butiker, bör
prövas av det lånebeviljande organet under hänsynstagande till bostadsytans
storlek.

I propositionen föreslås, att egnahemslån med därtill knuten kapitalsubvention
skall kunna beviljas till radhusanläggningar med gemensam
panncentral under förutsättning att varje lägenhet förvaltas av resp. bostadshavare.

I motionen II: 574 yrkas, att med förslagets genomförande skall anstå i
avvaktan på den av departementschefen ifrågasatta undersökningen av
förutsättningarna för statligt stöd till egnahem och radhus, avsedda att
uthyras. Motionärerna anse, att undersökningen bör kunna vara färdigställd
i så god tid, att förslag i ämnet skall kunna föreläggas nästa års
riksdag. För den händelse yrkandet om avslag icke bifalles föreslå motionärerna,
att beträffande egnahemslån, som beviljas till radhusanläggningar
med gemensam panncentral, kapitalsubventionen i form av räntefri stående
del begränsas till 3 000 kronor per lägenhet.

De av departementschefen anförda skälen för att bevilja egnahemslån till
radhusanläggningar med gemensam panncentral finner utskottet övertygande.
Utskottet anser sålunda, att den begränsning av materialåtgången,
som vinnes vid dylika anläggningar, i nuvarande materialläge bör tillmätas
avgörande betydelse. Ett uppskov med förslagets genomförande är därför
enligt utskottets mening icke tillrådligt. Ej heller har utskottet blivit övertygat
om lämpligheten att, såsom förordas i ovannämnda motion, kapitalsubventionen
begränsas till 3 000 kronor per lägenhet. Ett godtagande av
detta förslag skulle nämligen innebära, att till radhus, i vilka varje lägenhet
utrustats med värmepanna, skulle lämnas en större kapitalsubvention
— 4 000 kronor per lägenhet —, varvid risk skulle föreligga för att dessa
mera materialkrävande anläggningar föredroges framför anläggningar med
gemensam panncentral. Utskottet tillstyrker därför Kungl. Maj :ts förevarande
förslag men vill i anslutning härtill särskilt framhålla önskvärdheten
av att en grundlig undersökning skyndsamt verkställes av frågan
under vilka förutsättningar statligt stöd bör utgå till egnahem och radhus,
avsedda att uthyras.

Vad beträffar övriga av Kungl. Maj.t framlagda förslag angående det nya
egnahemslånet får utskottet anföra följande.

Enligt bestämmelserna i 1942 års tertiärlånekungörelse kan lån beviljas
till enfamiljshus, uppförda och förvaltade av kommun eller därmed jämställd
företagare. Endast ett mindre antal hus ha belånats på detta sätt.
I propositionen föreslås, att denna lånemöjlighet icke skall bibehållas utan
att till ifrågavarande enfamiljshus egnahemslån skall kunna beviljas på

Statsutskottets utlåtande nr 212.

17

samma villkor som beträffande enfamiljshus som ägas av bostadshavaren.
Denna långivning förutsättes under nästa budgetår få karaktären av försöksverksamhet.

Utskottet delar departementschefens uppfattning, att möjlighet bör föreligga
att bevilja statligt lån till enfamiljshus och radhus, uppförda och förvaltade
av kommun eller därmed jämställd företagare på samma villkor
som beträffande enfamiljshus som ägas av bostadshavaren. Utskottet, som

1 likhet med departementschefen anser att ifrågavarande långivning under
nästa budgetår bör ha karaktären av försöksverksamhet, förutsätter att
verksamheten tills vidare får begränsad omfattning och att lån endast beviljas
då särskilda skäl härför föreligga.

Vad härefter angår Kungl. Maj :ts förslag beträffande bostadsförbättringsverksamheten
har utskottet funnit de förordade villkoren
för lån och bidrag till förbättring av bostäder på landsbygden ändamålsenliga.
Utskottet har emellertid uppmärksammat, att svårigheter föreligga
att bedöma konsekvenserna av förslaget i vad det gäller behovsprövningen.
Departementschefen har anslutit sig till av bostadsförbättringsutredningen
framförda synpunkter på behovsprövningen men delar icke de
sakkunnigas uppfattning att särskilda inkomststreck böra fastställas. Departementschefen
anser vidare, att växlingar i anslagens storlek icke få bli
avgörande för bidragens storlek i de enskilda fallen.

Utskottet anser att skäl tala mot att ett för hela landet gemensamt inkomststreck
fastställes såsom den viktigaste grunden för behovsprövningen.
En rigorös tillämpning av ett dylikt inkomststreck skulle med
hänsyn till de olikartade förhållandena i skilda delar av landet komma att
medföra uppenbara orättvisor, såvida icke inkomststrecket sattes så högt
att till följd av begränsningen i anslagens storlek andra omständigheter
än inkomstförhållandena, t. ex. den nuvarande bostadens beskaffenhet eller
försörjningsbördans storlek, komme att tillmätas avgörande betydelse vid
behovsprövningen. Utskottet anser emellertid, att slutlig ställning till grunderna
för behovsprövningen bör tagas först sedan viss erfarenhet vunnits rörande
den nya bostadsförbättringsverksamheten. Vad beträffar frågan huruvida
bidragens storlek i de enskilda fallen bör fastställas oberoende av antalet
ansökningar om bidrag och anslagens storlek har utskottet funnit vissa
skäl tala för att hänsyn bör kunna tagas till växlingar i tillgången på medel.
Därest behovet av medel avsevärt överstiger tillgången synes sålunda
viss jämkning nedåt av bidragsbeloppen böra ifrågakomma, varigenom ett
större antal förbättringar kunna komma till stånd än eljest skulle bli fallet.

Lån och bidrag till flerfamiljshus. Vad angår flerfamiljshus i
allmänhet har i propositionen framlagts förslag om nya villkor för godkännande
av allmännyttiga bostadsföretag. Förslaget innebär, att bostadsföretag
icke må erkännas såsom allmännyttigt med mindre vederbörande
kommun utser åtminstone majoriteten av företagets styrelse och att så 2

■—Biliang till riksdagens protokoll 1948. G sand. Nr 212.

18

Statsutskottets utlåtande nr 212.

dana eventuella styrelseledamöter, som icke väljas av kommunen, skola
utses av personer eller företag, vilka kunna betraktas såsom fullt fristående
från egentliga byggnadsföretagarintressen. Bostadsrättsförening må
icke godkännas såsom allmännyttigt bostadsföretag.

I motionerna I: 404 och II: 573 föreslås, att vid bifall till den av Kungl.
Maj:t förordade huvudregeln alltjämt bör bibehållas den hittillsvarande
möjligheten att såsom allmännyttigt bostadsföretag efter prövning av omständigheterna
i varje fall godkänna även företag i vars styrelse kommun
utser mindre än flertalet, dock minst två ledamöter. Motionärerna, som
finna det självfallet att i bostadsföretags styrelse ej böra inväljas personer
som företräda byggnadsföretagarintressen och som sålunda vid prövning
av entreprenadanbud måste anses jäviga, anse enahanda jävsförhållanden
föreligga även i fråga om vid byggnadsföretag anställda, t. ex. byggnadsarbetare,
eller representanter för organisation, omfattande sådana anställda.

I motionerna I: 405 och II: 571 yrkas, att till allmännyttiga företag fortfarande
skola räknas sådana företag utan vinstsyfte i vilka kommunen icke
utser styrelsens majoritet men minst två styrelseledamöter med viss
vetorätt.

Vid en bedömning av Kungl. Maj :ts förevarande förslag bör beaktas att
detta icke berör formerna för projektering och uppförande av bostadshus.
I likhet med departementschefen anser utskottet att man bör hålla fast
vid att kommunerna i växande grad skola direkt medverka vid tillkomsten
av allmännyttiga företag. Det torde dock få förutsättas, att i flertalet fall
enskilda byggnadsföretagare komma att svara för själva uppförandet av
bostadshusen. Såsom departementschefen framhållit lämnas statligt stöd
till företag, förvaltade enligt vitt skilda grunder. Syftet med de särskilda
lånevillkoren för av kommun och allmännyttigt företag förvaltade bostadshus
är att öka tillgången på rymliga, fullgott utrustade hyresbostäder. De
statliga lånen lämnas därför intill 100 procent av avkastningsvärdet. Med
hänsyn till de gynnsamma lånevillkoren, vilka bl. a. innebära att staten tillhandahåller
hela toppkapitalet, anser utskottet det ofrånkomligt att det
allmänna under hela lånetiden har ett avgörande inflytande över företagens
skötsel. Utskottet har funnit att de krav på inflytande från det allmännas
sida som betingas av syftet med och formerna för det statliga stödet
till allmännyttiga företag tillgodoses genom Kungl. Maj :ts förevarande
förslag. Enligt förslaget i motionerna I: 404 och II: 573 skulle visserligen de
av Kungl. Maj :t förordade minimikraven gälla såsom allmän huvudregel
men undantag från regeln kunna göras efter prövning av omständigheterna i
varje fall. Enligt förslaget i motionerna 1:405 och 11:571 skulle nu gällande
villkor för godkännande av bostadsföretag såsom allmännyttigt bibehållas.
Utskottet anser i likhet med departementschefen att de minimikrav

Statsutskottets utlåtande nr 212.

19

som uppställas för godkännande av företag såsom allmännyttigt av praktiska
skäl böra göras så enkla och klara som möjligt. Med hänsyn härtill
och då förslagen i motionerna icke torde medföra några uppenbara fördelar
avstyrker utskottet nämnda förslag.

Utskottet vill härutöver särskilt framhålla, att såsom allmännyttigt icke
bör godtagas företag, vars lägenheter genom avtal eller på annat sätt helt
eller delvis förbehållas vissa kategorier av befolkningen inom vederbörande
kommun. Vid upplåtelse av lägenheter i allmännyttigt företags bostadshus
bör självfallet samtliga invånares berättigade intressen beaktas. Utskottet
förutsätter, att det lånebeviljande organet prövar denna fråga i varje enskilt
fall.

Vad departementschefen anfört beträffande bestämmelsen om täckande
av eventuellt uppkommande förlust å allmännyttigt företag kan utskottet
godtaga. Det synes sålunda fördelaktigt, att förlust resp. överskott fördelas
mellan samtliga av ett och samma allmännyttiga företag inom en kommun
ägda fastigheter, för vilka lån beviljats enligt 1946 års tertiärlånekungörelse.
Utskottet vill emellertid understryka, att en dylik ordning icke
får medföra, att intresset för en god skötsel av de enskilda bostadshusen
skjutes åt sidan. Med hänsyn härtill böra sådana uppgifter fortlöpande bokföras,
att en tillfredsställande kontroll vinnes över de enskilda husens
ekonomi.

Förslaget att kommunala bostadsbolag, som helt ägas av kommuner, under
vissa förutsättningar skola befrias från skyldighet att lämna inteckningssäkerhet
kan utskottet tillstyrka. Utskottet anser jämväl att liknande
befrielse bör lämnas beträffande tilläggslån.

I motionerna 1:404 och 11:573 föreslås, att det särskilda amorteringstvånget
för enskilda företag skall borttagas.

Utskottet får i anledning av nämnda förslag erinra att motivet för införande
av bestämmelse om extra amortering å tertiärlån beträffande enskilda
företag var att förhindra spekulativt missbruk av de statliga lånen
(statsutskottets utlåtande nr 238/1946, s. 29). I vad det gäller övriga företagarkategorier
har angivits, att kontroll är avsedd att utövas, att de allmännyttiga
och kooperativa företagen verkställa sådana avsättningar, men
att någon dylik kontroll av praktiska skäl icke syntes kunna förekomma
gentemot enskilda med den möjlighet att försälja fastigheten, som för dem
står öppen. Utskottet finner fördenskull icke anledning förorda ändring i
gällande bestämmelser om amorteringsskyldighet för enskilda företagare.

I motionen II: 117 föreslås, att i 1946 års tertiärlånekungörelse införes
en bestämmelse om att låntagare är skyldig att vid uthyrning av lägenheter
anlita kommunal bostadsförmedling.

Utskottet får erinra att kommunens inflytande över upplåtelse av lägenheter
i såväl kommunala som allmännyttiga företag redan är tryggat och

20

Statsutskottets utlåtande nr 212.

att så är fallet jämväl beträffande bostadshus som uppföras å mark som
upplåtes av kommunen, oavsett formen för förvaltning av husen. I vad det
gäller övriga kooperativa och enskilda företag finner utskottet tveksamt,
huruvida den av motionärerna föreslagna bestämmelsen är lämplig. Utskottet
anser nämligen att, därest dessa företag icke skulle äga att själva
besluta om upplåtelse av företagets bostäder, intresset för skötseln av husen
skulle kunna äventyras. Beträffande vissa typer av företag, som gjort
beaktansvärda insatser för nedbringande av bostadskostnaderna, skulle en
dylik bestämmelse vara direkt olämplig. Det förhållandet att antalet kommunala
och allmännyttiga företag tenderar att snabbt öka, varigenom
en allt större del av nytillskottet av hyresbostäder kommer att utgöras av
lägenheter över vilka kommunen har ett direkt inflytande, begränsar de
eventuella fördelarna med motionärernas förslag. Med hänsyn till det anförda
avstyrker därför utskottet förevarande förslag.

I vad det gäller bestämmelserna om tilläggslån till flerfamiljshus förordas
i propositionen vissa jämkningar, vilka bl. a. innebära att det måtte
ankomma på Kungl. Maj :t att, därest behov därav uppkommer, inrätta en
femte subventionsgrupp.

I motionerna 1:405 och 11:571 föreslås, att någon möjlighet icke bör
öppnas att utöka antalet subventionsgrupper.

I likhet med departementschefen anser utskottet, att det icke finnes anledning
att nu ompröva de hittills tillämpade grunderna för hyressättningen
i fråga om hus finansierade med hjälp av statliga lån. Härav följer,
att en viss utvidgning av tilläggslångivningen blir nödvändig, därest
byggnadskostnaderna ytterligare stegras. Utskottet tillstyrker fördenskull
Kungl. Maj :ts förslag angående inrättande av en femte subventionsgrupp
och kan alltså icke biträda avslagsyrkandet i nämnda motioner. Enligt
vad utskottet inhämtat avser endast en mindre del av produktionen av flerfamiljshus
för närvarande kommuner, placerade i de två högsta subventionsgrupperna.
Utskottet förutsätter därför att om till följd av byggnadskostnadsutvecklingen
under nästa budgetår en femte subventionsgrupp inrättas
endast ett begränsat antal, huvudsakligen mindre kommuner, kommer
att inplaceras i den nya subventionsgruppen.

Vad beträffar Kungl. Maj :ts förslag i övrigt rörande grunderna för tillläggslångivningen
under nästa budgetår förutsätter utskottet, att den möjlighet
som i fortsättningen skall finnas att till ett företag bevilja tilläggslån,
motsvarande en högre subventionsgrupp än den för kommunen fastställda,
skall utnyttjas endast i rena undantagsfall. Framställning till
Kungl. Maj :t om utsträckning av tilläggslångivningen på angivet sätt bör
allenast göras av det lånebeviljande organet, då särskilda omständigheter
över vilka den lånesökande icke kunnat råda medfört en avsevärd höjning
av produktionskostnaderna utöver vad som anses som normalt.

I fråga om pensionärs hems ver k sam heten föreslås i propo -

Statsutskottets utlåtande nr 212.

21

sitionen, att en mindre jämkning uppåt av nu gällande maximihyror i hemmen
skall genomföras. Departementschefen anser, att dessa jämkningar
av maximihyrorna icke böra föranleda ändringar i statsbidragsgrunderna
för pensionärshemmen.

I motionen II: 559 förordas, att förslaget om ändring av hyrorna i pensionärshemsbostäder
icke skall bifallas i annan mån än förslaget medför
sänkning av nu utgående hyror.

Utskottet kan godtaga de av departementschefen anförda skälen för att
vissa höjningar av maximihyrorna böra komma till stånd. Utskottet har
funnit de förordade höjningarna väl avvägda och kan därför icke biträda
ovannämnda yrkande i motionen 11:559.

Bostadsrabatter. I propositionen ha framlagts vissa förslag till precisering
av de bestämmelser angående familj ebostadsbidrag, varom
förra årets riksdag fattade principbeslut. Förslagen avse frågan om bidrag
till familjer i redan befintliga lägenheter, villkoren beträffande bostadens
storlek, bidragets storlek ävensom vissa administrativa problem. Departementschefen
förordar, att frågan om särskilda bostadsbidrag
till ensamstående mödrar med minderårigt barn samt till hushåll med tuberkulos
medlem alltjämt skall hållas öppen. Beträffande trekronor sbidraget
föreslås, att de för bidragsgivningen under innevarande budgetår
fastställda grunderna skola tillämpas jämväl under nästa budgetår.

I motionerna I: 154 och II: 264 föreslås, att ikraftträdandet av nya grunder
för familjebostadsbidrag uppskjutes till en ekonomiskt lägligare tidpunkt.
I motionerna I: 405 och II: 571 yrkas, att familjebostadsbidrag skall
utgå allenast till familj med mer än två hemmavarande barn under 16 år.
I motionen 11:578 föreslås, att familjebostadsbidrag skall utgå endast till
de största barnfamiljerna men oavsett när lägenheterna färdigställts. I motionen
II: 559 föreslås, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer
om utredning angående familjebostadsbidrag även till ettbarnsfamiljer och
ensamstående mödrar med ett eller flera barn.

Utskottet finner icke anledning förorda ett frångående av det av förra
årets riksdag fattade principbeslutet, att familjebostadsbidrag fr. o. m. den
1 juli 1948 skola utgå till familjer med minst två minderåriga barn i nyoch
ombyggda bostadshus, oavsett finansieringssätt och förvaltningsform.
Ett uppskov med reformens genomförande skulle vara förenat med betydande
olägenheter, bl. a. emedan inom vissa kommuner sådana åtgärder
redan vidtagits för att förbättra tvåbarnsfamiljers bostadsförhållanden,
vilka förutsätta att familjebostadsbidrag skall utgå till denna familjekategori
fr. o. in. nyss nämnda tidpunkt. Utskottet avstyrker därför de i motionerna
I: 154 och II: 264, I: 405 och II: 571 samt II: 578 i denna del framställda
yrkandena om ändring av förra årets principbeslut angående utvidgning
av bidragsgivningen.

Utskottet kan därför ej heller biträda yrkandet i motionen 11:559, att

22

Statsutskottets utlåtande nr 212.

riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t skall hemställa om utredning angående
familjebostadsbidrag även till ettbarnsfamiljer och ensamstående
mödrar med ett eller flera minderåriga barn. Utskottet får erinra, att enligt
Kungl. Maj :ts förslag familjebostadsbidrag fr. o. in. den 1 juli detta
år skall kunna utgå till ensamstående mödrar med minderåriga barn på
samma villkor som beträffande andra hushåll med minderåriga barn.

I motionerna I: 154 och 11:264 samt 1:405 och 11:571 föreslås, att bestämmelserna
om trekronorsbidrag upphävas.

Det löpande bidraget till hushåll med begränsade inkomster, det s. k.
trekronorsbidraget, skall enligt beslut av förra årets riksdag kunna kombineras
med familjebostadsbidrag. Grunderna för det senare bidraget ha fastställts
under hänsynstagande bl. a. till att detta bidrag i vissa fall skall
kunna kompletteras med trekronorsbidrag. Utskottet anser därför, att trekronorsbidrag
bör beviljas även under nästa budgetår och kan alltså icke
biträda yrkandet i motionerna I: 154 och 11:264 samt 1:405 och 11:571,
att bestämmelserna om trekronorsbidrag skola upphävas.

I propositionen nr 235 till förra årets riksdag förutsattes, att frågan huruvida
familjebostadsbidrag borde utgå till familjer i redan befintliga lägenheter
skulle upptagas till prövning vid 1948 års riksdag. I förevarande proposition
förordas, att bidragsgivningen tills vidare begränsas till att endast
avse familjer i ny- och ombyggda hus. Departementschefen anser emellertid,
att frågan om utvidgning av bidragsgivningen bör bli föremål för förnyad
prövning, så snart det statsfinansiella läget anses medge det.

I motionen II: 578 förordas, att bidrag skall utgå till barnrika familjer i
redan befintliga lägenheter.

Utskottet ansluter sig till departementschefens ståndpunkt, men anser
att olägenheterna med en begränsning av bidragsgivningen till familjer i
ny- och ombyggda hus äro betydande, varför det synes utskottet angeläget
att erforderliga förberedelsearbeten skyndsamt slutföras, så att en utsträckning
av bidragsgivningen kan genomföras så snart förhållandena det
medgiva.

Utskottet avstyrker därför förslaget i motionen II: 578, att bidrag skall
utgå till barnrika familjer i redan befintliga lägenheter.

I motionen II: 559 föreslås, att sådan höjning vidtages av familjebostadsbidragen
och bränslebidragen, att dessa bidrag tillhopa komma att uppgå
till minst samma belopp som nu utgående bostadsbidrag.

Utskottet, som icke har något att erinra mot det i propositionen framlagda
förslaget till precisering av bestämmelserna rörande familjebostadsbidragets
storlek, får i anledning av ovannämnda yrkande i motionen
11:559 ytterligare anföra vissa synpunkter på frågan om såväl familjebostadsbidragets
som bränslebidragets storlek.

Vad först angår familj ebostadsbidraget får utskottet erinra, att förslaget

Statsutskottets utlåtande nr 212.

23

i propositionen nr 235 till förra årets riksdag, att bidraget beträffande
familjer i flerfamiljshus borde utgå med 130 kronor per barn, byggde på
uppgifter om storleken av dittills beviljade familjebidrag till mindre bemedlade,
barnrika familjer. I genomsnitt utgjorde ifrågavarande bidrag 120
kronor per barn. De barnrika familjerna erhålla emellertid visst ytterligare
bidrag, till följd av att lägenhetshyrorna fastställas under hänsynstagande
till att kostnaderna för tomtmark icke skola förräntas. Bl. a. på
grund härav föreslogs i berörda proposition, att för det nya bidraget borde
fastställas ett belopp per barn, något överstigande 120 kronor.

Det förhållandet att familjebidraget hittills i genomsnitt utgått med 120
kronor per barn innebär att i vissa fall bidraget understigit och i andra
fall åter överstigit detta belopp. Beträffande jämförelsevis stora lägenheter
torde bidraget regelmässigt ha överstigit 130 kronor per barn. I orter där
hyresnivån är hög torde, i varje fall i vad det gäller de senaste åren, bidraget
i ett betydande antal fall ha utgått med belopp överstigande 130
kronor per barn.

Det nya bidragets form — ett fast belopp per barn i stället för viss procent
av hyran per barn — medför givetvis, att det nya bidragets storlek
för familjer med jämförelsevis stora lägenheter kommer att bli mindre än
enligt nu gällande bestämmelser. Detta synes motiverat av att det torde
kunna förutsättas, att flertalet av de familjer som förhyra större lägenheter
ha jämförelsevis goda inkomster eller ett mycket stort antal barn.
I det senare fallet kommer även enligt de nya bestämmelserna bidraget
att medföra en avsevärd hyresnedsättning.

Utskottet vill slutligen erinra om att i samband med principförslagen
i propositionen nr 235 till förra årets riksdag angående de nya bostadsbidragen
föredragande departementschefen bl. a. uttalade, att det ligger
i sakens natur att åtgärder från statens sida för främjande av bostadsförsörjningen
måste få en i viss mån schematisk utformning och
att det icke vore möjligt att så konstruera de statliga bidragen att stödet
i alla fall bleve fullt tillräckligt. Departementschefen ansåg, att de positiva
uttalanden, som gjorts av flertalet av de kommuner, vilka haft att yttra sig
över första delen av bostadssociala utredningens slutbetänkande, beträffande
önskvärdheten av att strävandena att förbättra bostadsstandarden
befordrades, tydde på att väsentliga insatser koinme att göras av kommunerna.

Till belysning av frågan om de statliga bostadsbidragens storlek enligt
dels gällande bestämmelser, dels de nya bestämmelserna får utskottet hänvisa
till följande tablå, i vilken angivas bidragens storlek i fråga om de två
vanligaste lägenhetstyperna, som förutsatts ha för stadssamhällena ordinära
hyror.

24

Statsutskottets utlåtande nr 212.

Av tablån torde framgå, att de nya bostadsbidragen i normala fall
komma att bli större än det gamla familjebidraget.

Familje-bidrag enligt

F amiljebostadsbidrag

gällande be-

man

med

stämmelser

trekronorsbidrag

(kr/år)

(kr/år)

(kr/år)

Lägenhet om två rum och kök

(Yta: 55 m2. Hyra inkl. fredsvärme: 23 kr./m2)

Familj med två minderåriga barn ..........

2531

260

425

» » tre » » ..........

380

390

555

» » fyra » * ..........

506

520

685

* » fem > * ..........

633

650

815

Lågenhet om tre rum och kök

(Yta: 70 m2. Hyra inkl. fredsvärme: 22 kr./m2)

Familj med två minderåriga barn ..........

3081

260

470

» » tre » » ..........

462

390

600

» » fyra » » ..........

616

520

730

» » fem » * ..........

770

650

860

Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet det i motionen 11:559
framlagda förslaget, att familjebostadsbidragen skola höjas, lämpligast
genom att bidragen dyrortsgraderas.

Utskottet upptager härefter till behandling frågan om grunder för beräkning
av bränslebidragets storlek.

Det synes utskottet uppenbart, att det föreslagna bidraget i många fall
skulle bli avsevärt mindre än enligt för innevarande budgetår utgående bidrag.
Utskottet anser det lämpligt, att fr. o. in. nästa budgetår samma bestämmelser
skola gälla för beräkning av bränslebidrag beträffande såväl
tidigare uppförda hus som efter den 1 januari 1948 inflyttningsfärdiga hus.
Starka skäl tala därvid för att bidraget utgår med fast belopp per lägenhet,
nämligen dels att bidrag skall utgå till familjer i hus, förvaltade av enskilda,
dels att intresset att hålla bränslekostnaderna nere bör stödjas. Utskottet
har under hänsynstagande till den under senare tid inträdda stegringen
av bränslepriserna ansett att möjlighet bör finnas att för nästa
budgetår medgiva, att bränslebidrag får utgå med belopp, något överstigande
de av förra årets riksdag fastställda. Utskottet föreslår därför, att
beträffande familjer, vilka åtnjuta familjebidrag eller familjebostadsbidrag,
skall beviljas bränslebidrag under nästa budgetår med högst 175 kronor i
södra och mellersta delarna av landet samt 200 och 225 kronor i norra
delarna av landet. Dessa bidrag böra jämväl kunna utgå till familjer i enfamiljshus,
dock att bidragen beträffande egnahem, till vilka för närvarande
utgår bidrag med 75 kronor i de södra och mellersta delarna av lan 1

Familjebidrag utgår i allmänhet icke till tvåbarnsfamilj. Barnrik familj, som beviljats
bidrag, behåller emellertid bidraget under kortare tid jämväl sedan antalet minderåriga barn

nedgått under tre.

Statsutskottets utlåtande nr 212.

25

det samt 100 och 125 kronor i de norra delarna av landet, böra utgöra högst
125, 150 resp. 175 kronor. Inom den sålunda angivna ramen bör Kungl.
Maj :t fastställa grunderna för beräkning av bränslebidrag.

Utskottet kan alltså icke biträda förslaget i motionen II: 559, att bränslebidraget
skall dyrortsgraderas och höjas så, att summan av familj ebostadsbidrag
och bränslebidrag kommer att uppgå till samma belopp som nu utgående
familjebidrag, däri inräknat bränslebidrag enligt gällande bestämmelser.

De i propositionen framlagda förslagen berörande vissa administrativa
problem, förbundna med utbetalningen av familjebostadsbidrag, kan utskottet
godtaga. Utskottet anser dock att undantag bör kunna förekomma
från den i propositionen förordade ordningen för utbetalning av bidrag till
familjer i hyresbostäder. Bidraget bör i enlighet med det av förra årets
riksdag fattade principbeslutet icke kunna utgå till familjerna i kontant
form.

Utskottet upptager härefter till behandling de i propositionen berörda
övergångs problemen.

I motionerna 1:403 och 11:572 yrkas, att familjebostadsbidrag jämte
bränslebidrag skall kunna utgå till familj i nybyggt hus, uppfört av kommun
eller allmännyttigt bostadsföretag, som blivit inflyttningsfärdigt tidigast
den 1 juli 1946. I motionen 11:559 föreslås, att familjebostadsbidrag
och bränslebidrag skola utgå till familjer, boende i hus, som färdigställts
efter ikraftträdandet av 1942 års tertiärlånekungörelse.

Utskottet förutsätter, att grunderna för familj ebidragsgivningen beträffande
hus i vilka för närvarande bo familjer som åtnjuta familjebidrag
skola vara oförändrade efter den 1 juli 1948. Familjebidrag bör alltså även
efter nämnda tidpunkt kunna beviljas dels familj, som inflyttar i dylikt
hus, dels i dylikt hus boende familj, som efter sagda tidpunkt blivit barnrik.
Utskottet anser det önskvärt, att grunderna för inkomstprövningen i
fråga om familjer som åtnjuta familjebidrag efter den 1 juli 1948 anslutas
till de grunder som skola gälla för det nya familjebostadsbidraget. Utskottet
anser att undantag bör kunna göras beträffande villkoret för erhållande
av bidrag, att lägenhet i flerfamiljshus skall ha en yta av minst 50 m-\ om
ritningar till bostadshuset godkänts av det lånebeviljande organet före den
1 juli innevarande år.

I vad det gäller övriga av Kungl. Maj :t förordade övergångsbestämmelser
anser utskottet, att visst undantag — utöver de i propositionen angivna
— bör göras från den föreslagna allmänna regeln, att familjebostadsbidrag
endast skall kunna utgå till familj i nybyggt hus som blivit inflyttningsfärdigt
tidigast den 1 januari 1948 samt till familj i ombyggt hus, där ombyggnadsarbetet
avslutats tidigast vid nämnda tidpunkt. I anslutning till
ovannämnda förslag i motionerna I: 403 och II: 572 föreslår utskottet, att

26

Statsutskottets utlåtande nr 212.

gränsen beträffande bostäder som förvaltas av kommun eller allmännyttigt
företag skall sättas vid den 1 juli 1946, varigenom vinnes, att i fråga om
samtliga här förevarande bostäder skola kunna utgå såväl familjebostadsbidrag
som trekronorsbidrag. Utskottet kan därför icke biträda yrkandet
i motionen II: 559 i denna fråga.

Särskilda frågor. Mot förslaget i propositionen i vad det gäller besvärsr
ä 11, vilket bl. a. innebär att allmän besvärsrätt skall införas beträffande
länsbostadsnämndernas beslut, har utskottet icke funnit anledning till erinran.
Utskottet kan jämväl godtaga Ivungl. Maj:ts förslag till avveckling av
vissa av egnahemsstyrelsen och statskontoret förvaltade
fonder för bostadsändamål.

I propositionen föreslås, att räntan å äldre bostadslån för närvarande
icke skall sänkas. I motionen II: 191 förordas, att beträffande såväl
en- som flerfamiljshus, uppförda med stöd av tertiärlån före den 1 juli
1946, räntan å det statliga lånet skall sänkas till 3 procent.

Utskottet delar departementschefens uppfattning, att det bör undersökas,
om icke en sådan anpassning av såväl ränte- som amorteringsvillkoren vore
möjlig, att annuiteten å tertiärlån till enfamiljshus under lånens återstående
löptid bleve jämförlig med den för det nya egnahemslånet fastställda,
d. v. s. 5,71 procent, och att även för tertiärlån till flerfamiljshus bör eftersträvas
en annuitet, som icke behöver föranleda hyreshöjning. I likhet
med departementschefen anser utskottet, att det bör ankomma på det bostadspolitiska
centralorganet att med uppmärksamhet följa denna fråga
och att efter närmare utredning framlägga de förslag som kunna befinnas
motiverade. Utskottet kan fördenskull icke biträda ovannämnda yrkande
i motionen II: 191.

I nämnda motion förordas jämväl, att byggnadslånebyrån måtte få i uppdrag
att skyndsamt utreda och framlägga förslag om lägre räntor och annan
ändring av lånen då det gäller statligt stöd åt allmännyttiga företag.
Utskottet får erinra om att frågan om statlig subvention till bostadsföretag
i form av låg ränta var föremål för ingående prövning i första delen av
bostadssociala utredningens slutbetänkande, i vilket framlades de förslag
till grunder för den statliga lån- och bidragsgivningen för bostadsändamål,
vilka sedermera lågo till grund för statsmakternas ställningstagande till
frågan. Utskottet finner fördenskull icke anledning biträda berörda
yrkande.

Medelsbehovet under budgetåret 1948/49. Vad angår Kungl. Maj:ts beräkningar
av medelsbehovet under nästa budgetår får utskottet erinra att
departementschefen förutsatt, att bostadsproduktionen under nästa år får
i stort sett samma omfattning som under de närmast föregående åren.

I motionerna I: 154 och II: 264 anföras uppgifter om bostadsbyggandets
fördelning mellan landsbygd och stadssamhällen, vilka enligt motionärernas
uppfattning visa att landsbygden missgynnats.

Statsutskottets utlåtande nr 212.

27

Utskottet delar departementschefens uppfattning, att det redan nu är
svårt att uttala sig om bostadsbyggandets sannolika omfattning under
nästa budgetår. I likhet med departementschefen anser utskottet det rimligt
att tills vidare räkna med att såsom riktpunkt för bostadspolitiken
och byggnadsregleringen under nästa budgetår bör gälla att såvitt möjligt
åstadkomma ett lägenhetstillskott under år 1949 av drygt 55 000 lägenheter.

Vad beträffar fördelningen av bostadsbyggandet mellan olika delar av
landet räknar departementschefen med att drygt 40 000 lägenheter skola
uppföras i orter med bostadsbyggnad skvot och ca 15 000 lägenheter i landets
övriga delar.

Vid en bedömning av frågan om lämplig fördelning av bostadsbyggandet
mellan landsbygd och stadssamhällen böra enligt utskottets uppfattning
följande omständigheter beaktas.

Inom tätorterna pågår en kraftig hushållsbildning, vilken medför att
antalet hushåll i dessa orter årligen ökar med i runt tal 35 000. Bostadsbyggandet
inom dessa delar av landet har under de senaste åren nätt och
jämnt täckt denna stegring av bostadsefterfrågan, vilket med andra ord
innebär, att den i början av 1940-talet uppkomna bostadsbristen icke kunnat
avvecklas. Tillskottet av hushåll i stadssamhällena är på kort sikt endast
i mycket begränsad omfattning betingad av inflyttningen till dessa
samhällen. Utskottet hyser den meningen, att det icke är rimligt att frågan
om åtgärder för att hejda befolkningsuttunningen på landsbygden löses
genom en begränsning av bostadsbyggandet inom tätorterna. Det framstår
i stället som synnerligen angeläget, att bostadsbyggandet inom dessa orter,
så fort läget på materialmarknaden medgiver det, ytterligare utvidgas för
att därigenom bostadsbristen skall kunna avvecklas.

Vad angår bostadsbyggandet och bostadsförhållandena på den egentliga
landsbygden, vartill icke hänföras mindre tätorter, bör beaktas, att det
inom denna del av landet icke föreligger bostadsbrist och icke försiggår
någon ökning av hushållsbeståndet. Bostadsbyggandet på landsbygden tjänar
i allt väsentligt syftet att förbättra de där rådande, i vissa hänseenden
mycket otillfredsställande bostadsförhållandena. Bostadsförbättringen på
landsbygden sker i olika former, nämligen genom dels nyproduktion, dels
genomgripande ombyggnad, dels mindre förbättring och upprustning av
bostadshus. Ehuru icke säkra uppgifter om ombyggnads- och förbättringsverksamhetcn
på den egentliga landsbygden föreligga, tyda tillgängliga
uppgifter på att denna verksamhet under de senaste åren haft betydande
omfattning och att höjningen av bostadsstandarden på landsbygden under
senare år skett i hastigare takt än tidigare.

Under hänvisning till det anförda anser sig utskottet kunna godtaga vad
departementschefen anfört beträffande fördelningen av bostadsbyggandet

28 Statsutskottets utlåtande nr 212.

under nästa år mellan orter med bostadsbyggnadskvot och övriga delar av
landet.

Vad angår Kungl. Maj:ts beräkning rörande särskilda anslagen till bostadsförsörjningen
har i motionerna I: 154 och II: 264 yrkats, att anslaget
till hyresrabatter för mindre bemedlade barnrika familjer begränsas till 12
miljoner, och i motionerna 1:405 och 11:571 föreslagits, att det upptages
med 13 miljoner kronor. I motionen II: 559 föreslås, att ifrågavarande anslag
beräknas under hänsynstagande till yrkandet i motionen om ändrade
grunder för beräkning av familjebostadsbidrag och bränslebidrag.

Under hänsynstagande till de av utskottet i det föregående förordade
jämkningarna i Kungl. Maj:ts förslag beträffande nya grunder för familjebostadsbidrag
och hränslebidrag förordar utskottet, att anslaget upptages
med 21 miljoner kronor.

Kungl. Maj:t har föreslagit, att till särskilda bostadsrabatter skall anvisas
1 000 000 kronor. I motionerna I: 154 och II: 264 samt I: 405 och II: 571
yrkas avslag på detta förslag.

Utskottets ställningstagande här ovan innebär, att utskottet biträder
Kungl. Maj :ts förslag.

Beträffande bidrag till främjande av bostadsbyggande på landsbygden
föreslås i motionerna I: 154 och II: 264, att det av Kungl. Maj:t äskade beloppet,
2,5 miljoner kronor, höjes till 10,5 miljoner kronor.

Den i berörda motioner förordade jämkningen i Kungl. Maj:ts förslag
finner utskottet ej anledning biträda, då vid utgången av innevarande budgetär
å ifrågavarande anslag kommer att föreligga en reservation, som beräknas
uppgå till i runt tal 25 miljoner kronor.

I motionerna 1:405 och 11:571 yrkas, att investeringsanslaget till lånefonden
för bostadsbyggande, som av Kungl. Maj:t föreslagits anvisat med
240 miljoner kronor, skall begränsas till 200 miljoner kronor. I samma
motioner föreslås, att anslaget till tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet
upptages till 28 miljoner kronor mot av Kungl. Maj:t föreslagna
34 miljoner kronor.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj :ts ifrågavarande
anslagsberäkning.

Mot Kungl. Maj :ts beräkning av medelsbehovet under övriga, här ej särskilt
nämnda anslag har utskottet ej heller funnit anledning till erinran.

Utskottet har erfarit att den i propositionen förutsatta avvecklingen av
egnahemslånefonden icke kan ske redan den 1 juli innevarande år. Med
hänsyn härtill bör i likhet med vad fallet varit under innevarande budgetår
medel beräknas till förvaltningsbidrag till förmedlare av egnahemsstatslån.
För innevarande budgetår har för ifrågavarande ändamål anvisats ett belopp
av 100 000 kronor. Utskottet förordar, att för nästa budgetår av anslaget
till bidrag till främjande av bostadsbyggande på landsbygden får

Statsutskottets utlåtande nr 212.

29

tagas i anspråk ett belopp av högst 100 000 kronor för utbetalning av
dylika förvaltningsbidrag.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen må

I. avslå ett i motionerna I: 405 och II: 571 framställt förslag
om medelsanvisning till bostadsteknisk försöksverksamhet; II.

beträffande frågan om framställning hos Kungl. Maj:t
rörande omprövning av bostadspolitiken, lämna i motionen
II: 559 framlagt förslag i detta ämne utan åtgärd;

III. beträffande räntegaranti för i öppna marknaden upptagen,
under egnahemslån liggande kredit, med bifall till
Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å motionerna 1:405
och II: 571, i vad de beröra denna fråga, godkänna vad som
anförts i statsrådsprotokollet över socialärenden för den 2
april 1948;

IV. beträffande egnahemslån med därtill knuten kapitalsubvention
till radhusanläggningar,

a) med bifall till Kungl. Maj :ts förslag och med avslag
å uppskovsyrkandet i motionen II: 574 medgiva, att sådant
understöd må beviljas för radhusanläggningar med gemensam
panncentral,

b) med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag
å motionen II: 574, i vad densamma ej behandlats under

a), godkänna vad i statsrådsprotokollet anförts om kapitalsubvention
till anläggningar med gemensam panncentral,

c) med bifall till Kungl. Maj :ts förslag godkänna vad i
övrigt anförts i statsrådsprotokollet i detta ämne;

V. beträffande egnahemslån till enfamiljshus och radhus,
uppförda och förvaltade av kommun eller därmed jämställd
företagare, med bifall till Kungl. Maj :ts förslag godkänna
vad i statsrådsprotokollet anförts;

VI. beträffande villkoren för att ett bostadsföretag skall
erkännas såsom allmännyttigt, med bifall till Kungl. Maj:ts
förslag och med avslag å motionerna I: 404 och II: 573 samt
I: 405 och II: 571, i vad nämnda motioner beröra detta
ämne, godkänna vad i statsrådsprotokollet anförts;

VII. beträffande det särskilda amorteringstvånget för
enskilda företag, avslå i motionerna I: 404 och II: 573 framställt
förslag om dess upphävande;

30

Statsutskottets utlåtande nr 212.

VIII. beträffande frågan, om skyldighet att anlita kommunal
bostadsförmedling bör upptagas såsom villkor för
tertiärlån, avslå motionen 11:117;

IX. beträffande subventionsgrupper vid tilläggslångivningen,
med bifall till Kungl. Maj :ts förslag och med avslag
å motionerna I: 405 och II: 571, i vad de beröra detta
ämne, godkänna vad i statsrådsprotokollet föreslagits;

X. beträffande maximihyrorna i pensionärshemmen, med
bifall till Kungl. Maj :ts förslag och med avslag å motionen
II: 559, i vad densamma berör detta ämne, godkänna vad
i statsrådsprotokollet anförts;

XI. beträffande frågan om visst barnantal såsom förutsättning
för familjebostadsbidrag, med avslag å motionerna
I: 154 och II: 264, I: 405 och II: 571 samt II: 578 i vad de
avse detta spörsmål, besluta ej vidtaga ändring i det av
förra årets riksdag fattade beslutet;

XII. beträffande frågan om familjebostadsbidrag till ettbarnsfamiljer
och ensamstående mödrar med ett eller flera
barn, lämna i motionen 11:559 framlagt utredningsförslag
utan åtgärd;

XIII. beträffande det s. k. trekronorsbidraget, med bifall
till Kungl. Maj :ts förslag och med avslag å motionerna
1:154 och 11:264 samt 1:405 och 11:571, i vad de avse
denna bidragsform, besluta, att sådant bidrag alltjämt skall
utgå;

XIV. beträffande frågan om familjebostadsbidrag till familjer
i redan befintliga lägenheter, med avslag å motionen
II: 578 i denna del, godkänna vad i statsrådsprotokollet
anförts;

XV. beträffande frågan om familjebostadsbidragens storlek,
med bifall till Kungl. Maj :ts förslag och med avslag å
motionen II: 559, såvitt densamma behandlar denna fråga,
godkänna vad i statsrådsprotokollet föreslagits;

XVI. beträffande bränslebidragens storlek, i anledning av
Kungl. Maj :ts förslag och motionen II: 559, såvitt densamma
behandlar denna fråga, godkänna vad utskottet förordat;

XVII. vidkommande övergångsbestämmelserna i avseende
på familjebostadsbidragen, i anledning av Kungl. Maj :ts förslag
och motionerna I: 403 och II: 572 samt med avslag på
motionen II: 559, såvitt nämnda motioner beröra detta
ämne, godkänna vad utskottet förordat;

XVIII, vidkommande ränta å äldre bostadslån, med bifall
till Kungl. Maj :ts förslag och med avslag å motionen
II: 191, godkänna vad i statsrådsprotokollet föreslagits;

Statsutskottets utlåtande nr 212.

31

XIX. beträffande frågan om nya villkor för lån till allmännyttiga
bostadsföretag, lämna i motionen II: 191 framlagt
utredningsförslag utan åtgärd;

XX. beträffande grunderna för den statliga låne- och
bidragsverksamheten till förmån för bostadsförsörjningen,
i vad de ej behandlats under I—XIX, med bifall till Kungl.
Maj :ts förslag godkänna i statsrådsprotokollet förordade
ändringar från och med den 1 juli 1948;

XXI. beträffande räntefoten för lantarbetarbostadslån,
vilka må komma att beviljas under budgetåret 1948/49, med
bifall till Kungl. Maj:ts förslag medgiva, att densamma bestämmes
till 3,25 procent;

XXII. beträffande fördelningen av bostadsbyggandet på
landsbygd och stadssamhällen, godkänna vad utskottet i
anslutning till departementschefens anförande i statsrådsprotokollet
uttalat;

XXIII. för budgetåret 1948/49 under femte huvudtiteln
anvisa

a) med bifall till Kungl. Maj :ts förslag till Kapitalmedelsförluster
och ränteeftergifter å tertiärlån för vissa bostadsbyggnadsföretag
ett förslagsanslag av 325 000 kronor,

b) i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och vad utskottet
ovan under XVI och XVII hemställt samt med avslag å
motionerna I: 154 och II: 264, I: 405 och II: 571 samt II: 559,

1 vad nämnda motioner avse beloppet av ifrågavarande anslag,
till Hyresrabatter för mindre bemedlade, barnrika familjer
ett förslagsanslag av 21 000 000 kronor,

c) med bifall till Kungl. Maj :ts förslag och med avslag
å motionerna I: 154 och II: 264 samt I: 405 och II: 571, i
vad nämnda motioner beröra ifrågavarande anslag och ej
behandlats ovan under XIII, till Särskilda bostadsrabatter
ett reservationsanslag av 1 000 000 kronor,

d) med bifall till Kungl. Maj :ts förslag och med avslag
å motionerna 1:154 och 11:264, såvitt dessa motioner beröra
nu ifrågavarande anslag, till Bidrag till främjande av
bostadsbyggande på landsbygden ett reservationsanslag av

2 500 000 kronor,

e) med bifall till Kungl. Maj:ts förslag till Bidrag till
inrättande av pensionärshem ett reservationsanslag av
6 000 000 kronor;

XXIV. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag
å motionerna I: 405 och II: 571, såvitt nämnda motioner
avse nu ifrågavarande medelsanvisning, till Lånefonden för

32

Statsutskottets utlåtande nr 212.

bostadsbyggande för budgetåret 1948/49 under statens utlåningsfonder
anvisa ett investeringsanslag av 240 000 000
kronor;

XXV. för budgetåret 1948/49 under fonden för låneunderstöd
såsom investeringsanslag anvisa,

a) med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag
å motionerna 1:405 och 11:571, i vad nämnda motioner
beröra detta anslag, till Tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet
34 000 000 kronor,

b) med bifall till Kungl. Maj:ts förslag till Lån till uppförande
och förbättring av lantarbetarbostäder 6 000 000
kronor;

XXVI. lämna utan åtgärd vad i motionerna 1: 405 och
II: 571 anförts angående uppförande av bostadshus i städernas
äldre, centrala delar.

Stockholm den 22 juni 1948.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Gränebo,
Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Mannerskantz, Heiding, Gustaf Iwar
Anderson, fröken Andersson, herrar Sundelin, Johan Eric Ericson, Rosenberg
och Hesselbom; samt

från andra kammaren: herrar Eriksson i Stockholm, Ward, Malmborg
i Skövde, Andersson i Malmö, Rubbestad, Mårtensson, Wallentheim,
Pettersson i Dahl, Åkerström, Holmström, Persson i Vinberg och Birke.

Statsutskottets utlåtande nr 212.

33

Reservationer:

1) av herrar Johan Bernhard Johansson, Mannerskantz, fröken Andersson,
herrar Holmström och Birke, vilka ansett, att utskottet bort

a) tillstyrka medelsanvisning till bostadsteknisk försöksverksamhet och
att därför

dels det stycke på s. 14 i utskottets yttrande, som börjar med orden »Ett
stort» och slutar med orden »husbyggandets område», bort hava följande
lydelse:

»Utskottet ansluter sig till de i motionerna 1:405 och 11:571 framförda
synpunkterna på frågan om åtgärder i syfte att främja strävandena alt
förbättra bostadsstandarden. Lösningen av vårt lands bostadsfråga bör i
första hand sökas i en allmän rationalisering och eflektivisering av byggnadsindustrien,
varvid det synes nödvändigt att tillvarataga de utvecklingsdrivande
krafterna på detta område. Utskottet anser att det i berörda
motioner framlagda förslaget, alt anslag tid efter annan skola beviljas för
uppförande av experimenthus, i vilka nya material och arbetsmetoder
kunna prövas, vore ägnat att underlätta strävandena att rationalisera byggnadsindustrien
och sänka byggnadskostnaderna. Utskottet förordar därför,
att ett anslag å 2 miljoner kronor ställes till departementschefens förfogande
för att användas till bostadsteknisk försöksverksamhet.»

dels ock följande moment av utskottets hemställan bort hava följande
lydelse:

»I. med bifall till motionerna 1:405 och 11:571, såvitt
nu är i fråga, till Bostadsteknisk försöksverksamhet för
budgetåret 1948/49 under femte huvudtiteln anvisa ett anslag
av 2 000 000 kronor;»

b) föreslå, att räntegaranti för lån under egnahemslån framdeles ej skall
beviljas och att därför

dels det stycke på s. 15 i utskottets yttrande, som börjar med orden
»Kung!. Maj:ts» och slutar med orden »till flerfamiljshus», bort hava följande
lydelse:

»I sitt betänkande med förslag till omläggning av den statliga kreditgivningen
för bostads- och jordbruksändamål till en statlig kreditgarantigivning
har 1945 års bankkommitté till prövning upptagit frågan, huruvida
den statliga räntegaranlin beträffande bostadslån bör bibehållas. Kommittén
har därvid särskilt framhållit, alt ett långvarigt högt ränteläge kan
tillskynda statsverket betydande utgifter. Utskottet anser de av kommittén
anförda skälen mot en statlig räntegaranti bärande och kan därför icke
tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag beträffande räntegaranti för lån liggande
under det nya egnahemslånet. I anslutning till yrkande i ovannämnda
motioner förordar utskottet, att räntegaranti i fortsättningen icke skall
lämnas i vad det gäller bostadslån. Däremot kan utskottet godtaga Kungl.
3 — Bihang till riksdagens protokoll 1948. 0 samt. Nr 212.

34 Statsutskottets utlåtande nr 212.

Maj:ts förslag beträffande villkor för fördjupning i vissa fall av egnahemslånet.
»

dels ock nedannämnda moment av utskottets hemställan bort hava följande
lydelse:

»III. beträffande räntegaranti för i öppna marknaden upptagen,
under egnahemslån och tertiärlån liggande kredit,
med avslag på Kungi. Maj:ts förslag och med bifall till motionerna
I: 405 och II: 571 i vad de beröra denna fråga, besluta
att sådan räntegaranti framdeles ej skall beviljas;»

2) av herrar Johan Bernhard Johansson, Gränebo, Mannerskantz, Heiding,
fröken Andersson, herrar Rubbestad, Pettersson i Dahl, Holmström och
Birke, vilka ansett, att utskottet bort

a) förorda en begränsning av kapitalsubventionen i fråga om radhusanläggningar
med gemensam panncentral och att därför

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 16, som börjar med orden »De
av» och slutar med orden »att uthyras», bort hava följande lydelse:

»Kungl. Maj :ts förevarande förslag syftar till att särskilt främja tillkomsten
av radhusanläggningar med gemensam panncentral. De skäl härför
som departementschefen anfört kan utskottet godtaga. Såsom departementschefen
framhållit och sedermera i ovannämnda motion understrukits
skulle ett genomförande av förslaget medföra att subventionen till ifrågavarande
radhusanläggningar bleve förhållandevis stor. Utskottet anser därför
i anslutning till förslaget i berörda motion, att kapitalsubventionen till
dessa anläggningar i varje fall tills vidare bör begränsas till 3 000 kronor
per lägenhet. Frågan om subventionens storlek bör emellertid bli föremål
för särskild uppmärksamhet i samband med den av departementschefen
ifrågasatta undersökningen av förutsättningarna för statligt stöd till egnahem
och radhus, avsedda att uthyras. Med hänsyn till önskvärdheten i nuvarande
materialläge att begränsa materialåtgången anser utskottet, att det
bör ankomma på de lånebeviljande organen att pröva under vilka förutsättningar
lån må beviljas till radhus i vilka varje lägenhet utrustats med
värmepanna. Härigenom torde den av departementschefen påvisade risken,
att lånesökande skulle slopa den planerade gemensamma panncentralen
och i stället utrusta varje lägenhet med värmepanna bli obetydlig.»

dels ock nedannämnda moment av utskottets hemställan bort hava följande
lydelse:

»IV.

b) i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med bifall
till motionen II: 574 i vad densamma ej behandlats under
a) besluta, att kapitalsubvention till anläggningar med gemensam
panncentral skall begränsas till 3 000 kronor per
lägenhet,

Statsutskottets utlåtande nr 212.

35

c) godkänna vad utskottet i övrigt anfört i ämnet;»

b) förorda, att egnahemslån tills vidare i regel ej beviljas för enfamiljshus
och radhus, som uppföras och förvaltas av kommun eller därmed jämställd
företagare och att därför

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 17, som börjar med orden »Utskottet
delar» och slutar med orden »härför föreligga», bort hava följande
lydelse:

»Utskottet anser att övervägande skäl tala för att i varje fall tills vidare
egnahemslån icke skall beviljas till enfamiljshus och radhus, som uppföras
och förvaltas av kommun och därmed jämställd företagare. I vissa fall
torde dock egnahemslån böra beviljas kommun eller därmed jämställd
företagare, som uppför enfamiljshus eller radhus, avsedda att överlåtas på
den blivande bostadshavaren.»

dels ock nedannämnda moment av utskottets hemställan bort hava följande
lydelse:

»V. beträffande egnahemslån till enfamiljshus och radhus,
uppförda och förvaltade av kommun eller därmed
jämställd företagare, i anledning av Kungl. Maj :ts förslag
besluta, att sådant lån endast må beviljas i vissa fall i enlighet
med vad utskottet förordat;»

3) av herrar Johan Bernhard Johansson, Mannerskantz, fröken Andersson,
herrar Sundelin, Malmborg i Skövde, Holmström och Birke, vilka
ansett,

a) alt utskottet icke bort tillstyrka skärpning av villkoren för godkännande
av bostadsföretag såsom allmännyttigt och att därför

dels det stycke på s. 18—19 i utskottets yttrande, som börjar med orden
»Vid cn» och slutar med orden »nämnda förslag», bort hava följande
lydelse:

»Kungl. Maj :ts förevarandc förslag innebär en skärpning av gällande
villkor för godkännande av bostadsföretag såsom allmännyttigt. Utskottet
har icke funnit tillräckliga skäl föreligga för en dylik skärpning av villkoren.
Såsom framhållits i ovannämnda motioner har den hittills tillämpade
ordningen icke givit anledning till erinran. Med hänsyn härtill och
då det synes kunna befaras, att ett genomförande av Kungl. Maj :ts förslag
skulle medföra att åtskilliga personer, som nu aktivt deltaga vid lösningen
av bostadsförsörjningsfrågan, skulle utestängas från en sådan verksamhet,
anser utskottet i anslutning till yrkandena i förenämnda motioner
att någon ändring icke bör företagas i fråga om villkoren för godkännande
av bostadsföretag som allmännyttigt;»

dels ock nedannämnda moment av utskottets hemställan bort hava följande
lydelse:

36

Statsutskottets utlåtande nr 212.

»VI. beträffande villkoren för att ett bostadsföretag skall
erkännas såsom allmännyttigt, med avslag å Kungl. Maj :ts
förslag och i anledning av motionerna I: 404 och II: 573
samt I: 405 och II: 571, i vad nämnda motioner beröra detta
ämne, besluta, att gällande villkor skola bibehållas oförändrade;» b)

att utskottet bort förorda avveckling av det särskilda amorteringstvånget
för enskilda företag och att därför

dels det stycke på s. 19 i utskottets yttrande, som börjar med orden »Utskottet
får» och slutar med orden »enskilda företagare» bort hava följande
lydelse:

»Utskottet anser att starka skäl tala för att bestämmelsen om extra amortering
å tertiärlånet beträffande enskilda företagare slopas. Det synes sålunda
önskvärt att ränte- och amorteringsvillkoren äro lika för alla företagarkategorier.
Redan det förhållandet, att amortering — utöver den extra
amorteringen — sker med årligen lika stora belopp under tertiärlånets hela
löptid medför, att de sammanlagda kapitalkostnaderna äro jämförelsevis
stora i början för att därefter successivt minska. Utskottet, som vill erinra
att det ifrågasatts huruvida icke nämnda ordning beträffande amortering
av tertiärlånet leder till att hyrorna måste sättas högre än om ränte- och
amorteringsbeloppen erlades i form av fast annuitet, anser att tillräckliga
garantier mot spekulativt missbruk erhålles även om bestämmelserna om
extra amortering slopas. Utskottet tillstyrker därför det i nämnda motioner
framställda yrkandet, att extra amortering icke längre skall krävas
beträffande enskilda företag;»

dels ock nedannämnda moment av utskottets hemställan bort hava följande
lydelse:

»VII. beträffande det särskilda amorteringstvånget för enskilda
företag, med bifall till motionerna I: 404 och II: 573,
i vad nämnda motioner ej behandlats under VI, besluta,
att amorteringsskyldigheten i fråga skall upphävas;»

4) av herrar Johan Bernhard Johansson, Gränebo, Mannerskantz, Heiding,
fröken Andersson, herrar Rubbestad, Pettersson i Dahl, Holmström
och Birke, vilka ansett, att utskottet bort avstyrka, att ytterligare en subventionsgrupp
inrättas vid tilläggslångivningen och att därför

dels det stycke på s. 20 i utskottets yttrande, som börjar med orden
»I likhet» och slutar med orden »nya subventionsgruppen» bort hava följande
lydelse:

»Utskottet har funnit ett genomförande av förslaget, att under vissa
förutsättningar ytterligare en subventionsgrupp skall inrättas, skulle kunna
få vissa icke önskvärda konsekvenser. Såsom framhålles i berörda motioner,
finnes anledning förmoda att en ''latent femte subventionsgrupp’ i och

Statsutskottets utlåtande nr 212.

37

för sig är ägnad att verka höjande på material- och arbetspriser och därmed
utgöra en inflationsdrivande faktor. I propositionen nr 235 till förra
årets riksdag framhöll föredragande departementschefen, att tilläggslånen
från början voro tänkta som en tillfällig krisåtgärd, som skulle avvecklas
så snart tillfälle därtill gavs. Såsom understrykes i nämnda motioner bör
man undan för undan söka sig fram till en naturlig balans mellan hyror
och byggnadskostnader och subventionssystemet sålunda successivt avvecklas.
I anslutning till förslaget i motionerna avstyrker därför utskottet
Kungl. Maj :ts förevarande förslag. I likhet med motionärerna anser utskottet
det angeläget, att en ingående undersökning snarast möjligt kommer till
stånd angående de frågekomplex som sammanhänga med subventionssystemets
avveckling;»

dels ock nedannämnda moment av utskottets hemställan bort hava följande
lydelse:

»IX. beträffande subventionsgrupper vid tilläggslångivningen,
med avslag å Kungl. Maj :ts förslag och med bifall
till motionerna 1:405 och 11:571, i vad de beröra detta
ämne, besluta, att antalet dylika grupper icke skall utvidgas;» 5)

av herrar Johan Bernhard Johansson, Mannerskantz, fröken Andersson,
herrar Holmström och Birke, vilka ansett, att utskottet bort tillstyrka,
att familjebostadsbidrag begränsas till familjer med minst tre minderåriga
barn och att därför

dels det stycke å s. 21—22 i utskottets yttrande, som börjar med orden
»Utskottet finner» och slutar med orden »av bidragsgivningen», bort hava
följande lydelse:

»Utskottet anser, att skäl tala mot den i propositionen föreslagna utvidgningen
av familjebostadsbidragsgivningen att avse jämväl tvåbarnsfamiljer.
Såsom framhållits i motionerna I: 405 och II: 571 står denna uppfattning
i överensstämmelse med det allmänna bostadsprogrammet, vilket
är inriktat på att två men icke flera personer skola kunna bo i samma
rum. Utskottet föreslår därför, att bidragsgivningen alltjämt skall vara
begränsad till familjer med minst tre minderåriga barn men att fr. o. in.
den 1 juli 1048 bidrag skall utgå till dessa i den omfattning som förordas
i propositionen. Utskottet avstyrker därför de i motionerna I: 154 och
11:204 samt 11:578 framställda yrkandena i denna del.»

dels ock nedannämnda moment av utskottets hemställan bort hava följande
lydelse:

»XI. beträffande frågan om visst barnantal såsom förutsättning
för familj ebostadsbidrag, med bifall till motionerna
I: 405 och II: 571 besluta, att sådant bidrag skall tillkomma
endast familjer med minst tre minderåriga barn;»

38

Statsutskottets utlåtande nr 212.

6) av herrar Johan Bernhard Johansson, Gränebo, Mannerskantz, Heiding,
fröken Andersson, herrar Rubbestad, Pettersson i Dahl, Holmström
och Birke, vilka ansett, att utskottet bort förorda upphävande av bestämmelserna
om trekronorsbidrag och att därför,

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 22, som börjar med orden »Det
löpande» och slutar med orden »skola upphävas», bort hava följande lydelse: »Utskottet

anser, att starka skäl tala för att bestämmelserna om trekronorsbidrag
upphävas. Utskottet delar den i motionerna 1:405 och 11:571
framförda uppfattningen, att kommunerna handhava dessa bidrag efter
mycket olika grunder, vilket medför en slumpmässig och föga rättvis premiering
av vissa hushåll. I anslutning till yrkanden i såväl nyssnämnda
motioner som motionerna 1:154 och 11:264 avstyrker utskottet förevarande
förslag.»

dels ock nedannämnda moment av utskottets hemställan bort hava
följande lydelse:

»XIII. beträffande det s. k. trekronorsbidraget, med avslag
å Kungl. Maj:ls förslag och med bifall till motionerna I: 154
och 11:264 samt 1:405 och 11:571, i vad de avse denna
bidragsform, besluta, att bestämmelserna om sådana bidrag
skola upphävas;»

7) av herrar Johan Bernhard Johansson, Mannerskantz, fröken Andersson,
herrar Sundelin, Malmborg i Skövde, Holmström och Birke, vilka ansett,
att utskottet bort uttala sig för att familjebostadsbidragen böra i varje
tall tills vidare begränsas till familjer i ny- och ombyggda hus och att därför

dels det stycke på s. 22 i utskottets yttrande, som börjar med orden »Utskottet
ansluter» och slutar med orden »det medgiva», hort hava följande
lydelse:

»Utskottet anser i likhet med departementschefen att bidragsgivningen, i
varje fall tills vidare, bör begränsas till familjer i ny- och ombyggda hus.
Vid en framtida prövning av frågan om utsträckning av bidragsgivningen
att avse jämväl familjer i redan befintliga bostäder bör beaktas icke endast
det statsfinansiella läget utan även det förhållandet att sistnämnda
familjer i regel ha icke obetydligt lägre bostadskostnad än de familjer som
flyttat in i nybyggda hus.»

dels ock nedannämnda moment av utskottets hemställan bort hava följande
lydelse:

»XIV. beträffande frågan om familjebostadsbidrag till
familjer i redan befintliga lägenheter med avslag å motionen
II: 578 i denna del, godkänna vad utskottet anfört;»

8) av herrar Johan Bernhard Johansson, Gränebo, Mannerskantz, Heiding,
fröken Andersson, herrar Sundelin, Malmborg i Skövde, Rubbestad,

Statsutskottets utlåtande nr 212.

39

Pettersson i Dahl, Holmström och Birke, vilka ansett, att utskottet bort tillstyrka
Kungl. Maj :ts förslag i fråga om grunder för beräkning av bränslebidragets
storlek och att därför

dels de stycken på s. 24—25 i utskottets yttrande, som börja med orden
»Det synes» och slutar med orden »gällande bestämmelser», bort hava följande
lydelse:

»Utskottet anser att samma grunder böra tillämpas vid beräkning av
bränslebidrag beträffande såväl familjer som redan erhållit familjebidrag
som familjer som efter den 1 juli detta år erhålla familjebostadsbidrag. Utskottet
anser de av Kungl. Maj :t föreslagna bestämmelserna om bränslebidrag
till sistnämnda familjer lämpliga och förordar därför att dessa skola
tillämpas beträffande samtliga familjer till vilka under nästa budgetår utgår
familjebidrag eller familjebostadsbidrag. Utskottet avstyrker alltså det
i motionen II: 559 framlagda förslaget, att bränslebidraget skall dyrortsgraderas
och höjas så, att summan av familjebostadsbidrag och bränslebidrag
kommer att uppgå till samma belopp som nu utgående familjebidrag,
däri inräknat bränslebidrag enligt gällande bestämmelser.»

dels ock nedannämnda moment av utskottets hemställan bort hava följande
lydelse:

»XVI. beträffande bränslebidragens storlek, med bifall
till Kungl. Maj :ts förslag och med avslag å motionen II: 559,
såvitt densamma behandlar denna fråga, godkänna vad i
statsrådsprotokollet förordats i vad det avser ny- och ombyggda
lägenheter samt i övrigt bifalla vad utskottet föreslagit;» 9)

av herrar Johan Bernhard Johansson, Gränebo, Mannerskantz, Hciding,
fröken Andersson, herrar Malmborg i Skövde, Rubbestad, Pettersson
i Dahl, Holmström och Birke, vilka ansett, att utskottet bort tillstyrka av
Kungl. Maj :t föreslagna övergångsbestämmelser för familjebostadsbidragen
och att därför

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 25—26, som börjar med orden »I
vad» och slutar med orden »denna fråga», bort hava följande lydelse:

»I övrigt har utskottet icke funnit anledning till erinran mot de föreslagna
övergångsbestämmelserna. Utskottet avstyrker därför de i motionerna
1:403 och 11:572 samt 11:559 föreslagna jämkningarna i den av Kungl.
Maj:t förordade allmänna regeln, att familjebostadsbidrag endast skall
kunna utgå till familj i nybyggt hus som blivit inflyttningsfärdigt tidigast
den 1 januari 1948 samt till familj i ombyggt hus, där ombyggnadsarbetet
avslutats tidigast vid nämnda tidpunkt;»

dels ock nedannämnda moment av utskottets hemställan bort hava följande
lydelse:

40

Statsutskottets utlåtande nr 212.

»XVII. vidkommande övergångsbestämmelserna i avseende
på familjebostadsbidragen, med bifall till Kungi.
Maj:ts förslag och med avslag på motionerna 1:403 och
11:572 samt 11:559, i vad nämnda motioner beröra detta
ämne, godkänna vad i statsrådsprotokollet förordats;»

10) av herrar Johan Bernhard Johansson, Gränebo, Mannerskantz,
Ileiding, fröken Andersson, herrar Rubbestad, Pettersson i Dahl, Holmström
och Birke, vilka ansett att utskottet bort uttala, att ombyggnad samt
förbättring och upprustning av befintliga bostäder på landsbygden borde
under den närmaste tiden givas största möjliga omfattning och att alltså

dels de tre stycken på s. 27—28 i utskottets yttrande, som börja med orden
»Inom tätorterna» och slutar med orden »av landet», bort hava följande
lydelse:

»Såsom framhållits i berörda motioner har det varit en allmänt omfattad
mening, att man skall söka hejda befolkningsuttunningen på landsbygden,
bl. a. genom att uppmuntra tillkomsten av industri och hantverk.
I likhet med motionärerna vill utskottet understryka, att alla dylika
försök omintetgöras, om landsbygden missgynnas vid fördelningen
av bostadsbyggnadskvoterna mellan olika delar av landet. Särskild hänsyn
synes jämväl böra tagas till det att bostadsförhållandena i viktiga
hänseenden äro sämre på landsbygden än i stadssamhällena. En avsevärd
del av bostadsförbättringsverksamheten har haft formen av genomgripande
ombyggnad samt mindre förbättring och upprustning av befintliga
bostäder. Utskottet anser det önskvärt, att denna del av bostadsförbättringsverksamheten
på landsbygden under den närmaste tiden gives
största möjliga omfattning. Särskild hänsyn bör tagas till detta önskemål
ej endast då fråga är om statligt stöd åt verksamheten utan även
vid byggnadsregleringen och kvottilldelningen.»

dels ock nedannämnda moment av utskottets hemställan bort hava följande
lydelse:

»XXII. beträffande fördelningen av bostadsbyggandet på
landsbygd och stadssamhällen, godkänna vad utskottet anfört
i anslutning till motionerna I: 154 och II: 264;»

11) av herrar Gränebo, Heiding, Sundelin, Malmborg i Skövde, Rubbeslad
och Pettersson i Dahl, vilka ansett, att utskottet bort tillstyrka medelsanvisning
till hyresrabatter för mindre bemedlade, barnrika familjer i enlighet
med Ivungl. Maj :ts förslag och att alltså

dels det stycke på s. 28 i utskottets yttrande, som börjar med orden
»Under hänsynstagande» och slutar med orden »miljoner kronor», bort
hava följande lydelse:

Statsutskottets utlåtande nr 212.

41

»Med hänsyn till vad utskottet ovan anfört anser sig utskottet icke böra
biträda de begränsningar i medelsanvisningen, som förordats i förstnämnda
fyra motioner. Utskottet anser sig å andra sidan ej heller böra tillstyrka
ett högre anslag än Kungl. Maj:t äskat.»

dels ock nedannämnda moment i utskottets hemställan bort hava följande
lydelse:

»XXIII.

b) med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å
motionerna I: 154 och II: 264, I: 405 och II: 571 samt II: 559,
i vad nämnda motioner avse beloppet av här ifrågavarande
anslag, till Hyresrabatter för mindre bemedlade, barnrika
familjer ett förslagsanslag av 20 000 000 kronor;»

12) av herrar Johan Bernhard Johansson, Mannerskantz, fröken Andersson,
herrar Holmström och Birke, vilka ansett, att utskottet bort till hyresrabatter
för mindre bemedlade, barnrika familjer tillstyrka en medelsanvisning
av allenast 15 miljoner kronor och att därför

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 28, som börjar med orden »Under
hänsynstagande» och slutar med orden »miljoner kronor», bort hava
följande lydelse:

»Under hänsynstagande till av utskottet i det föregående förordade jämkningar
i Kungl. Maj :ts förslag beträffande nya grunder för familjebostadsbidrag
och bränslebidrag förordar utskottet, att anslaget till hyresrabatter
för mindre bemedlade, barnrika familjer upptages med 15 miljoner kronor.»

dels ock nedannämnda moment av utskottets hemställan bort hava följande
lydelse:

»XXIII.

b) i anledning av Kungl. Maj:ts förslag ävensom motionerna
1:405 och 11:571 samt med avslag å såväl motionerna
I: 154 och II: 264 som motionen II: 559, i vad nämnda
motioner avse beloppet av ifrågavarande anslag, till Hyresrabatter
för mindre bemedlade, barnrika familjer ett förslagsanslag
av 15 000 000 kronor;»

13) av herrar Johan Bernhard Johansson, Gränebo, Mannerskantz, Heidiny,
fröken Andersson, herrar Rubbestad, Pettersson i Dahl, Holmström
och Birke, vilka ansett, att utskottet bort avstyrka medelsanvisning till särskilda
bostadsrabatter och att därför

dels det stycke på s. 28 i utskottets yttrande, som börjar med orden »Utskottets
ställningstagande» och slutar med orden »Maj:ts förslag», bort
hava följande lydelse:

»Utskottets ställningstagande här ovan innebär, att utskottet biträder
motionsyrkandet;»

4 — Bihany till riksdayens protokoll 19h8. 6 saml. Nr 212.

42 Statsutskottets utlåtande nr 212.

dels ock nedannämnda moment av utskottets hemställan bort hava följande
lydelse:

»XXIII.

c) med bifall till motionerna I: 154 och II: 264 samt I: 405
och 11:571, i vad nämnda motioner beröra denna anslagsfråga,
avslå Kungl. Maj:ts förslag om medelsanvisning till
särskilda bostadsrabatter;»

14) av herrar Johan Bernhard Johansson, Mannerskantz, fröken Andersson,
herrar Holmström och Birke, vilka ansett, att utskottet hort föreslå
visst uttalande angående uppförande av bostadshus i de äldre, centrala
delarna av städerna och att därför

dels det stycke på s. 28 i utskottets yttrande, som börjar med »Utskottet
har» och slutar med »ifrågavarande anslagsberäkning» bort hava följande
lydelse:

»Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts
ifrågavarande anslagsberäkning. Utskottet vill emellertid i anslutning till
vad som uttalats i motionerna 1:405 och 11:571 framhålla, att utskottet
finner det angeläget att grunderna för byggnadstillståndsgivningen ändras
på sådant sätt, att bostadshus i framtiden kunna uppföras i de äldre, centrala
delarna av städerna i väsentligt större omfattning än som för närvarande
är fallet.»

dels ock nedannämnda moment av utskottets hemställan bort hava följande
lydelse:

»XXVI. i skrivelse till Kungl. Maj :t giva tillkänna vad
utskottet i anledning av motionerna 1:405 och 11:571 anfört
angående uppförande av bostadshus i städernas äldre,
centrala delar.»

15) beträffande hyresrabatter för mindre bemedlade barnrika familjer av
herr Karl Andersson.

Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1948
817054