Statsutskottets utlåtande nr 211.

9

Nr 211.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag
för budgetåret 1948/49 till åtgärder för arbetsmarknadens
reglering in. m. jämte i ämnet väckt motion.

(3 :e avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Maj :t under femte huvudtiteln, punkterna
50 och 51, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition
i ämnet, för budgetåret 1948/49 såsom reservationsanslag beräkna till Åtgärder
för arbetsmarknadens reglering in. in. 10 000 000 kronor samt till
Kostnader för överflyttning av arbetskraft 5 000 000 kronor.

Därefter har Kungl. Maj :t i propositionen nr 249, under åberopande av
bilagt utdrag ur statsrådsprotokollet över socialärenden för den 8 maj 1948,
föreslagit riksdagen att för budgetåret 1948/49 under femte huvudtiteln såsom
reservationsanslag anvisa till Kostnader för arbetslöshetens bekämpande
m. in. 4 000 000 kronor, till Kostnader för överflyttning av arbetskraft
7 000 000 kronor, till Kostnader för arbetsmarknadsstyrelsens förrådsverksamhet
1 300 000 kronor samt till Kostnader för främjande av företagsverksamhet
in. in. 1 500 000 kronor.

I samband med Kungl. Maj :ts förslag har utskottet till behandling förehaft
en inom andra kammaren av herr Senander m. fl. väckt motion (II:
579), i vilken hemställts, att riksdagen måtte bemyndiga Kungl. Maj:t att
med verkan fr. o. in. den 1 juli 1948 provisoriskt höja arkivarbetarnas löner
med 50 kronor per månad i varje dyrortsgrupp.

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande får
utskottet hänvisa till motionen.

I skrivelse den 8 april 1948 har arbetsmarknadsstyrelsen framlagt förslag
rörande beräkningen av medelsbehovet för nästa budgetår. Vidare har styrelsen
med skrivelse den 22 april samma år överlämnat sedvanlig verksamhetsberättelse
för år 1947. Nämnda berättelse har — med undantag av avsnittet
om arbetsmarknaden under år 1947, vilket återgivits i propositionen
å s. 2—8 — såsom bilaga fogats vid propositionen.

Den sannolika utvecklingen på arbetsmarknaden. I sin skrivelse den 8
april 1948 har arbetsmarknadsstyrelsen givit en bedömning av den sannolika
utvecklingen på arbetsmarknaden under återstoden av år 1948. En redogörelse
härför finnes intagen i propositionen å s. 8—14, till vilken utskottet
får hänvisa.

10

Statsutskottets utlåtande nr 211.

Departementschefen har i denna del anfört följande.

»De tendenser, som under senare år gjort sig gällande på arbetsmarknaden
och som analyserats i de två senaste årens arbetsmarknadspropositioner,
kvarstå i stort sett oförändrade. Bristen på arbetskraft inom vissa
delar av näringslivet är sålunda fortfarande framträdande. Den sedan flera
år pågående minskningen av arbetslösheten har fortgått. Vad som återstår
är huvudsakligen en mindre restarbetslöshet, till stor del säsongbetonad,
i de gamla arbetslöshetsområdena. Antalet hjälpsökande arbetslösa nådde
i augusti 1947 lägsta hittills noterade siffra.

I vilken utsträckning regleringen av importen och byggnadsverksamheten
kommer att friställa arbetskraft kan ännu icke med säkerhet överblickas.
Det torde emellertid finnas goda möjligheter för denna arbetskraft att
vinna anställning inom andra yrkesområden. Enligt en av arbetsmarknadsmyndigheterna
företagen undersökning skulle i februari 1948 inom hela näringslivet
föreligga en brist på ca 60 000 arbetare. Även om de faktiska möjligheterna
att anställa ytterligare arbetare starkt begränsas av svårigheterna
att skaffa bostäder, är denna siffra ägnad att belysa att arbetsmarknaden
alltjämt torde komma att präglas av den fulla sysselsättningen och t. o. m.
av en viss brist på arbetskraft.

Hjälpverksamheten beträffande arbetslösa torde sålunda alltjämt komma
att få en mycket begränsad omfattning. Då emellertid denna verksamhet
trots sin ringa omfattning visat sig draga förhållandevis höga kostnader,
har jag låtit verkställa en översyn av densamma genom särskilda sakkunniga.
Härför torde redogörelse få lämnas i ett följande avsnitt.

Å andra sidan påkallar läget på arbetsmarknaden omfattande åtgärder
för att förse viktiga avsnitt av näringslivet med arbetskraft. Arbetsmarknadsstyrelsen
samarbetar sålunda kontinuerligt med fackliga representanter
för att underlätta övergången för friställd arbetskraft från byggnadsfacken
till andra arbetsområden. Vidare har jag efter bemyndigande den 19 mars
1948 tillkallat särskilda sakkunniga med uppdrag att skyndsamt framlägga
förslag till åtgärder för att underlätta rekryteringen av arbetskraft till järnbruken.

Särskilda åtgärder ha jämväl vidtagits för att tillföra vissa arbetsområden
arbetskraft från utlandet. Intill den 1 maj 1948 ha under förmedling
av arbetsmarknadsmyndigheterna inkommit från Italien ca 940 personer,
från Ungern ca 730 personer och från Österrike ca 520 personer, oberäknat
icke arbetsplacerade familjemedlemmar. Denna verksamhet är emellertid
numera ställd under avveckling.

Behovet av åtgärder för att tillgodose skogsbrukets behov av arbetskraft
bar kvarstått och torde komma att kvarstå relativt lång tid. Under den senaste
tiden har det visat sig nödvändigt att stödja överflyttning av arbetskraft
till skogsbruket icke blott för brännvedsavverkningen utan även för
gagnvirkesavverkningen.

De partiellt arbetsföra utgöra en arbetsreserv, som under senare år lämnat
icke obetydliga tillskott till arbetsmarknaden. Ytterligare åtgärder för
att infoga partiellt arbetsföra i arbetslivet förberedas.»

Statsutskottets utlåtande nr 211.

11

Riktlinjerna för hjälpverksamheten vid arbetslöshet. Med stöd av givet
bemyndigande tillkallade departementschefen den 19 december 1947 sakkunniga,
vilka antagit benämningen 1947 års arbetslöshetssakkunniga, för
att verkställa översyn av tillämpade regler för anordnande av beredskapsarbeten
in. in. och framlägga därav föranledda förslag. De sakkunniga ha
den 17 mars 1948 avgivit betänkande (stencilerat) i de frågor, som hänvisats
till deras bedömande. De sakkunniga ha härvid till en början lämnat
en redogörelse för arbetslösheten under 1940-talet och sedan redogjort för
hjälpverksamheten f. n. med särskild hänsyn till beredskapsarbeten. Härefter
ha de behandlat riktlinjerna för hjälpverksamheten under nuvarande
förhållanden. De sakkunniga ha slutligen till övervägande upptagits frågan
om beredskapslagringens storlek. Betänkandet har varit föremål för remissbehandling.
I propositionen har (s. 16—34) återgivits huvuddragen av vad
de sakkunniga anfört samt remissmyndigheternas yttranden.

Departementschefen har i denna fråga anfört följande.

»Bortsett från den korttidsarbetslöshet, som betingas av anställningsbyten
och liknande omständigheter, förekommer numera i vårt land i stort sett
arbetslöshet endast vintertid och även då utgöras de arbetslösa till största
delen av arbetskraft, som av särskilda skäl — främst ålder, sjuklighet och
bundenhet vid bostadsorten — icke kan utnyttja de sysselsättningsmöjligheter
näringslivet erbjuder. Kostnaderna för arbetslöshetshjälpen ha emellertid
icke minskat i samma utsträckning som antalet hjälpta arbetslösa.
Utgifterna under anslaget till åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m.
uppgingo sålunda under budgetåret 1946/47 till ca 30 miljoner kronor och
beräknas för innevarande budgetår till ca 23 miljoner kronor. I detta läge
har jag ansett det lämpligt att verkställa en översyn av formerna för hjälpverksamheten
vid arbetslöshet och att undersöka möjligheten att vidtaga
omläggningar i kostnadsbesparande syfte. Utredning i ämnet har skett genom
särskilda sakkunniga, 1947 års arbetslöshetssakkunniga.

Såsom framgår av vad tidigare anförts bli beredskapsarbetena en relativt
dyrbar hjälpform vid arbetslöshet av ringa omfattning. Kostnaderna
för hjälpverksamheten skulle sålunda kunna nedbringas avsevärt genom
att understödslinjen gåves ett ökat utrymme på bekostnad av arbetslinjen.
De sakkunniga ha prövat i vad mån en dylik förskjutning vore lämplig.
De ha emellertid funnit, att även under nuvarande förhållanden arbetslinjen
bör givas företräde. 1 remissyttrandena har denna uppfattning enstämmigt
gillats. Ehuru vissa skäl tala för en ökad tillämpning av understödslinjen
vid en arbetslöshet av så ringa omfattning som den nuvarande, ansluter
jag mig likaledes till de sakkunnigas förslag. Såväl samhällsekonomiska
som sociala skäl väga tungt till förmån för arbetslinjen. Givet\is förutsätter
jag, att eu ekonomisk prövning alltid måste äga rum när fråga uppkommer
om anordnande av ett nytt beredskapsarbete eller upptagande av
ett nedlagt sådant och kostnaderna därvid vägas mot effekten ur hjälpsynpun
Ut.

De sakkunniga ha vidare prövat frågan om beredskapsarbetena böra er -

12

Statsutskottets utlåtande nr 211.

sättas med arbeten, till vilka bidrag lämnas ur ordinarie anslag till anläggningsarbeten.
De sakkunniga anse, att en sådan åtgärd bör komma i fråga
endast för sysselsättning av arbetslösa byggnads- och anläggningsarbetare
i egentlig mening. Detta synes i stort sett riktigt. Såsom bl. a. väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen anfört torde dock undantag kunna visa sig lämpliga.
Jag vill härjämte i anslutning till vad som anförts av bl. a. arbetsmarknadsstyrelsen
erinra, att byggnadstillstånd för arbeten, som avses för
sysselsättande av arbetslösa byggnads- och anläggningsarbetare, endast kunna
lämnas i den omfattning som är förenlig med den allmänna investeringspolitiken.

Från den utgångspunkten att beredskapsarbetena i framtiden böra behålla
sin nuvarande plats i hjälpsystemet ha de sakkunniga diskuterat
möjligheterna att nedbringa kostnaderna för dessa arbeten. De ha härvid
kommit till det resultatet, att det knappast är möjligt att övergå till mindre
materielkrävande arbeten eller att öka arbetenas storlek för att därigenom
minska kostnaderna. Däremot ha de sakkunniga ansett, att kostnaderna för
statsverket skola kunna minskas genom att statskommunala arbeten anordnas
i större utsträckning än hittills skett. De sakkunniga räkna sålunda
med att en kostnadsminskning skulle uppkomma på grund av att med avseende
på icke förutsedda merkostnader vid statskommunala beredskapsarbeten
tillämpas för statsverket gynnsammare regler än med avseende
på dylika merkostnader vid statliga beredskapsarbeten. Vidare skulle
enligt de sakkunniga kostnaderna minskas av den anledningen att dagsverkskostnaden
för statskommunala arbeten på landsbygden, där vid en
omläggning de statskommunala arbetena skulle öka, är lägre än den genomsnittliga
dagsverkskostnaden. De sakkunniga ha räknat med att de statskommunala
arbetena under nästa budgetår skulle få samma omfattning som de
statliga.

Arbetsmarknadsstyrelsen har förklarat sig ha för avsikt att ändra sin
praxis beträffande statsbidrag till merkostnader vid statliga beredskapsarbeten
till överensstämmelse med praxis beträffande de statskommunala arbetena.
Styrelsen har tillstyrkt, att statskommunala arbeten i ökad utsträckning
komma till användning. Dock anser styrelsen icke möjligt att de statskommunala
arbetena under nästa budgetår skola kunna ökas i den utsträckning
de sakkunniga antagit. Förslaget om ökad användning av statskommunala
arbeten har i övrigt lämnats utan erinran i remissyttrandena.
Stadsförbundet har dock förklarat, att en sådan ökning icke bör få medföra
någon övervältring av utgifter på kommunerna.

För egen del får jag i ifrågavarande hänseende anföra följande.

De nu tillämpade olika reglerna beträffande statsbidrag till statliga resp.
statskommunala beredskapsarbeten innebära, att om exempelvis ett vattenoch
avloppsledningsföretag anordnas som beredskapsarbete i statlig regi
och kostnader utöver de från början beräknade kostnaderna uppstå, staten
bestrider hela merkostnaden, medan om arbetet utföres i kommunal regi

Statsutskottets utlåtande nr 211.

13

kommunen i regel endast får bidrag med skälig del av merkostnaden och
själv får bestrida återstoden. Enligt vad jag inhämtat ha dylika merkostnader
på grund av den stigande lönenivån och prisutvecklingen under de
senaste åren uppkommit i ett flertal fall. Ibland ha merkostnaderna uppgått
till mycket betydande belopp. Intet skäl synes numera kunna åberopas
för att upprätthålla denna olikhet i statsbidragsreglerna. Dessa böra
därför ändras i enlighet med vad arbetsmarknadsstyrelsen anfört. Jag förutsätter,
att statsbidragsreglerna liksom hittills skola kunna jämkas i särskilda
fall.

Sedan denna ändring genomförts komma statsverkets kostnader, om förhållandena
i övrigt äro lika, att bli i stort sett desamma om ett visst arbetsföretag
utföres i statlig eller kommunal regi. Då emellertid kommunerna
icke sällan torde ha möjlighet att ulan nämnvärt ökade kostnader utnyttja
egen arbetsledarpersonal och egna förråd samt i övrigt i vissa hänseenden
torde ha lägre kostnader än de som uppkomma vid de statliga arbetena,
synes det sannolikt att vissa kostnadsbesparingar kunna uppstå genom att
de statskommunala arbetena beredas ökat utrymme. Jag kan därför ansluta
mig till de sakkunnigas uppfattning, att man i större utsträckning än
hittills skett bör anlita den statskommunala formen för beredskapsarbetenas
bedrivande.

I detta sammanhang må emellertid framhållas, att förutsättningar för
övergång från statliga till statskommunala arbeten torde föreligga endast i
begränsad omfattning. I vart fall sakna mindre kommuner ofta erforderlig
teknisk organisation för att kunna driva arbeten i egen regi, alla kommuner
kunna icke erbjuda lämpliga arbetsobjekt o. s. v. En överflyttning till den
statskommunala arbetsformen torde därför under den närmaste tiden endast
kunna ske i begränsad omfattning.

Svenska stadsförbundet har givit uttryck åt farhågor för att ökningen
av de statskommunala beredskapsarbetena skall medföra en övervältring av
kostnader på kommunerna. Bortsett från den kostnadsökning för kommunerna,
som måste bli följden av förenämnda ändring av statsbidragsreglerna,
torde en nämnvärd ökning av kommunernas kostnader kunna uppkomma
endast om vägarbetena, vilka i regel helt bekostas av statsmedel,
skulle kraftigt minska till förmån för vatten- och avloppsledningsföretag
eller andra företag, till vilka kommunerna vanligen bidraga. Det synes
icke sannolikt, att utvecklingen skall leda till någon mera betydande ändring
i detta hänseende. I varje fall torde det under nu rådande förhållanden
icke framstå som någon olägenhet för kommunerna att de beredas möjlighet
att utföra ofta angelägna arbeten, vilka eljest i många fall skulle få
anstå.

Möjligheten alt finna nya former för arbetslöshetshjälp enligt arbetslinjen
för partiellt arbetsföra bör, såsom arbetsmarknadsstyrelsen anfört,
prövas.

De sakkunniga ha föreslagit, alt vissa kostnader, som nu belasta anslaget

14

Statsutskottets utlåtande nr 211.

till åtgärder för arbetsmarknadens reglering in. in. men som icke direkt avse
arbetslöshetshjälp, skola bestridas i annan ordning. Till de sakkunnigas
förslag i denna del återkommer jag. I nämnda sammanhang ha de sakkunniga
emellertid framlagt vissa förslag rörande färdigställningsarbetena. De
sakkunniga ha sålunda föreslagit vissa åtgärder för att minska behovet av
färdigställningsarbeten. Mot dessa åtgärder har jag icke något att erinra. De
sakkunniga ha vidare förordat, att arbetsmarknadsstyrelsens befogenhet att
besluta om färdigställningsarbeten skall begränsas till att avse arbeten, vilka
var för sig beräknas draga en kostnad av högst 10 000 kronor. Denna
gränsdragning synes under nuvarande förhållanden lämplig men bör kunna
ändras av Kungl. Maj :t om så befinnes lämpligt.

Härefter torde jag få beröra frågan om den beredskapslagring av arbetsmaskiner
m. in., som ombesörjes av arbetsmarknadsstyrelsen. Tidigare har
på grundval av ett av investeringsutredningen framlagt förslag avsetts, att
denna beredskapslagring skall omfatta materiel, som tillsammans med vägoch
vattenbyggnadsstyrelsens materiel är tillräcklig för ca 15 000 man. Faktiskt
kan såsom beredskapslager endast räknas arbetsmarknadsstyrelsens
förråd, vilket i fråga om vissa arbetsmaskiner förslår för 7 000—8 000 man
men icke innehåller fullgod maskinuppsättning ens för detta antal. De sakkunniga
ha i enlighet med de för dem meddelade direktiven prövat frågan
om storleken av beredskapslagringen. De ha härvid föreslagit, att styrelsens
förråd skall begränsas till att omfatta materiel för ca 6 000 man. Såsom
arbetsmarknadsstyrelsen anfört, kan en beredskapslagring av denna omfattning
anses tillräcklig om den avses för en säsongarbetslöshet av något
större omfattning än den under de senaste åren vanliga. Det torde emellertid
få anses överensstämma med de grundsatser, som präglat bl. a. investeringsplanläggningen,
att sätta målet för beredskapen mot arbetslöshet högre. Jag
anser mig därför icke böra förorda en begränsning av arbetsmarknadsstyrelsens
lagerhållning i den föreslagna omfattningen. Ehuru jag å andra
sidan icke nu kan tillstyrka, att lagerhållningen ökas till den av investeringsutredningen
föreslagna omfattningen, anser jag, att förråden tills vidare
böra i stort sett bibehållas vid nuvarande storlek och i mindre omfattning
kompletteras.

Med anledning av vad de sakkunniga anfört rörande de särskilda omständigheter,
som föreligga beträffande arbetslösheten i Norrbottens län, torde
jag i detta sammanhang slutligen få anföra, att de sakkunnigas betänkande
torde böra överlämnas till Norrlandskommittén för att av kommittén tagas
i beaktande vid fullgörande av dess utredningsuppdrag.»

Maximibeloppen för kontantunderstöd enligt hjälpkungörelsen. Kontantunderstödsverksamheten
enligt kungörelsen den 30 juni 1934 (nr 434) angående
statlig och statsunderstödd hjälpverksamhet vid arbetslöshet (hjälpkungörelsen)
omfattar dagunderstöd och hyreshjälp.

Dagunderstödet utgår sedan mars 1944 med de maximibelopp som framgå
av följande uppställning.

Statsutskottets utlåtande nr 211.

15

Ensamstående

Varje

barn

Ortsgrupp

16—17 år

över 17 år

Makar

1-3

barnet

4-6

barnet

I..........

........ 1: 50

2: 50

4: —

0: 85

0: 80

11..........

........ 1:75

2: 75

4: 25

1:05

0: 80

III..........

........ 2: —

3: —

4: 50

1: 25

0:80

För makar med tre barn utgår alltså dagunderstödet med högst resp.
6:55, 7:40 och 8: 25 kronor i de tre ortsgrupperna samt för makar med
sex barn med högst resp. 8: 95, 9: 80 och 10: 65 kronor.

Såväl dagunderstöd som understöd från arbetslöshetskassa kan i särskilda
fall kombineras med hyreshjälp. Även denna är graderad enligt nämnda
dyrortsgruppering och utgick intill den 1 juli 1947 i de olika ortsgrupperna
med högst 40, 60 och 90 kronor för familjeförsörjare samt med
högst 20, 30 och 45 kronor för ensamstående. Den 9 maj 1947 bemyndigade
emellertid Kungl. Maj :t arbetsmarknadskommissionen att fr. o. m. förstnämnda
dag fastställa maximibeloppen för hyreshjälp i Stockholm till 120
kronor för familjeförsörjare och 60 kronor för ensamstående samt i Göteborg
till 100 resp. 50 kronor.

Härjämte uppdrog Kungl. Maj :t den 9 maj 1947 åt arbetsmarknadskommissionen
att i samråd med socialstyrelsen verkställa en allmän översyn
av gällande grunder för kontantunderstödens beräknande i syfte att åstadkomma
en lämplig anpassning mellan de erkända arbetslöshetskassornas
och arbetslöshetsnämndernas understödsverksamhet ävensom mellan dessa
båda hjälpformer och övriga socialhjälpsformer, i samband varmed jämväl
frågan om bibehållande av kontantunderstödens dyrortsgradering borde
upptagas till prövning.

I propositionen nr 286 till 1947 års riksdag anförde föredragande statsrådet
(s. 24) — efter att ha redogjort för Kungl. Maj :ts den 9 maj 1947
meddelade beslut — att dyrortsgraderingen enligt 1935 års folkpensioneringslag
syntes böra bibehållas till dess ställning kunde tagas till resultatet
av nyssberörda allmänna översyn. Ortsgrupperingen borde även efter den
nya folkpensioneringslagens ikraftträdande tills vidare bygga på förhållandena
den 31 december 1947. I skrivelse nr 448/1947 uttalade riksdagen, att
vad föredragande statsrådet anfört rörande maximibeloppen för kontantunderstöd
enligt hjälpkungörelsen och om dyrortsgraderingen av kontantunderstöden
icke föranlett riksdagen till någon erinran. Riksdagen förutsatte,
att på den pågående utredningen rörande, bl. a., dyrortsgraderingens slopande
grundat förslag skulle komma att föreläggas 1948 års riksdag.

I skrivelse den 25 mars 1948 har arbetsmarknadsstyrelsen hemställt, att
dagunderstödsbeloppen och vissa hyreshjälpbelopp måtte höjas. Beträffande
detta förslag och de däröver inhämtade yttrandena får utskottet hänvisa till
propositionen (s. 42—47).

Departementschefen har i detta sammanhang anfört följande.

»Den översyn av gällande grunder för kontantunderstödens beräknande,
som arbetsmarknadsstyrelsen bar i uppdrag att verkställa i samråd med

16

Statsutskottets utlåtande nr 211.

socialstyrelsen, har icke hunnit slutföras. Förslag rörande bl. a. dyrortsgraderingens
slopande kan därför icke, såsom 1947 års riksdag förutsatt, föreläggas
årets riksdag. Arbetsmarknadsstyrelsen har emellertid i avbidan på
fullföljandet av nämnda översyn lagt fram ett förslag till provisorisk förbättring
av kontantunderstöden. Enligt förslaget skulle dagunderslöden till
ensamstående personer över 17 år höjas med 1 krona till högst 3 kronor
50 öre, 3 kronor 75 öre och 4 kronor för dag i resp. tre ortsgrupper. För 16-och 17-åringar skulle i fortsättningen gälla samma belopp. Tilläggen för
make och barn skulle anpassas till vad som gäller beträffande daghjälp från
erkända arbetslöshetskassor. Slutligen skulle maximibeloppen för hyreshjälp
höjas i Stockholm och Göteborg, varjämte bränslekostnader skulle få
inräknas i hyreshjälpen.

1 samtliga yttranden över förslaget har framhållits, att de nu utgående
understöden äro alltför låga. Vissa erinringar ha dock gjorts mot förslagets
detaljer. Med hänsyn främst till löneutvecklingen under de senaste åren
linner jag för egen del, att det är rimligt att kontantunderstödens belopp
något höjas. Jag är därför beredd att tillstyrka förslagets genomförande som
ett provisorium.

I likhet med arbetsmarknadsstyrelsen och de remissinstanser, som yttrat
sig i saken, anser jag sålunda, att den minskning eller utjämning av differensen
mellan daghjälp från de erkända arbetslöshetskassorna och dagunderstöd,
som skulle bli en följd av höjningen, icke bör hindra förslagets genomförande.
I flera yttranden har påpekats, att åtgärder böra vidtagas för
återställande av sagda relation. Med anledning härav får jag erinra, att med
det arbetsmarknadsstyrelsen och socialstyrelsen givna utredningsuppdraget
är avsett att åstadkomma en lämplig anpassning mellan arbetslöshetskassornas
och arbetslöshetsnämndernas understödsverksamhet ävensom mellan
dessa båda hjälpformer och övriga socialhjälps!’ormer. Under det fortsatta
utredningsarbetet torde böra undersökas, i vad mån höjningen av dagunderstödsbeloppen
bör inverka på utformningen av bestämmelserna om
daghjälp och tilläggen därå.

Jag tår understryka, att de föreslagna dagunderstöds- och hyreshjälpsbeloppen
äro maximibelopp samt att kommun alltså icke äger medgiva högre
understöd än som svarar mot den arbetslöses efter behovsprövning konstaterade
hjälpbehov.

Med hänsyn till att det nyssnämnda utredningsuppdraget icke avslutats,
synes det icke lämpligt att nu företaga ytterligare ändringar i gällande bestämmelser.
Jag avstyrker sålunda ett förslag från svenska stadsförbundet
rörande ändring av bestämmelsen att summan av dagunderstöd och hyreshjälp
icke får uppgå till de inkomster vederbörande åtnjutit under förutvarande
anställning.»

Anställningsförhållandena för arkivarbetare m. fl. Den 15 februari 1946
uppdrog Kungl. Maj :t åt statens arbetsmarknadskommission att verkställa
en översyn av organisationen och utformningen av de s. k. arkivarbetena

Statsutskottets utlåtande nr 211.

17

jämte därmed sammanhängande spörsmål samt att till Kungl. Maj :t inkomma
med de förslag, vilka kunde föranledas av utredningen, Inom kommissionen
uppdrogs utredningen åt särskilda sakkunniga, i det följande
benämnda arkivarbetssakkunniga.

I propositionen nr 286 till 1947 års riksdag, till vilken proposition torde
få hänvisas, har intagits en redogörelse för ett av de sakkunniga den 20
januari 1947 avgivet förslag till lönevillkor in. in. för arkivarbetare. I propositionen
förordades ett från de sakkunnigas uppfattning avvikande förslag
innebärande, att arkivarbetslönen i ortsgrupperna 1—5 skulle bestämmas
till resp. 320, 330, 340, 350 och 360 kronor för månad. Samma lönevillkor
borde gälla för personer, som beredas s. k. musikerhjälp. Riksdagen
biföll förslaget (skrivelse nr 448).

Den 30 juni 1947 bemyndigade Kungl. Maj :t arbetsmarknadskommissionen
(arbetsmarknadsstyrelsen) att i enlighet med det i propositionen förordade
förslaget meddela ändrade föreskrifter angående arkivarbeten och
musikerhjälp. Vidare bemyndigades kommissionen (styrelsen) att under
innevarande budgetår utbetala högst 40 stipendier, vart och ett å 550 kronor
för månad, till framstående vetenskapsmän bland utländska flyktingar
här i landet, vilka sysselsättas med forskningarbete vid vetenskapliga institutioner.
Detta antal har sedermera höjts till 42.

Antalet arkivarbetare utgjorde den 31 mars 1948 inalles 696, varav 335
svenskar. 459 tillhörde ortsgrupp 5. Antalet personer, som erhöllo musikerhjälp,
var samma dag 87, varav huvudparten voro bosatta i Stockholm
eller angränsande kommuner. Av i arkivarbeten och musikerhjälp sysselsatta
personer voro 115 kvinnor.

I skrivelse den 22 april 1948 har arbetsmarknadsstyrelsen hemställt om
förhöjning av lönerna vid arkivarbeten och musikerhjälp.

Departementschefen har för egen del anfört följande.

»Såsom framgår av vad arkivarbetssakkunniga och arbetsmarknadsstyrelsen
anfört, torde den justering av arkivarbetarlönerna som genomfördes
föregående år i vissa fall icke ha medfört någon reell höjning av arkivarbetarnas
inkomster. Med hänsyn härtill och då löneläget för arkivarbetarna i
och för sig måste anses förhållandevis lågt, finner jag det skäligt, att möjlighet
till en ytterligare jämkning uppåt av arkivarbetarlönerna öppnas. Jag
är emellertid icke beredd alt på grundval av den föreliggande framställningen
taga slutlig ställning till det belopp varmed lönerna böra höjas. Det torde
därför böra få ankomma på Kungl. Maj :t att, i den mån närmare utredning
rörande inverkan av skattemyndigheternas praxis beträffande existensminimum
m. m. ge anledning därtill, företaga en provisorisk höjning av arkivarbetarlönerna
inom den av arbetsmarknadsstyrelsen angivna ramen.

På av arbetsmarknadsstyrelsen angivet skäl torde stipendierna till vissa
utländska vetenskapsmän böra höjas med 25 kronor till 575 kronor för
månad. Jag räknar med att antalet stipendier kan höra ökas något under
nästa budgetår.»

2 Biliang till riksdagens protokoll 1948. 6 samt. Nr 210—211.

18

Statsutskottets utlåtande nr 211.

Anslagsuppdelningen. Under de nuvarande reservationsanslagen till åtgärder
för arbetsmarknadens reglering in. in. och till kostnader för överflyttning
av arbetskraft redovisas utgifterna för ett stort antal delvis mycket
olikartade ändamål. En uppdelning av nämnda anslag har tidigare ifrågasatts.
1945 års riksdagsrevisorer framhöllo sålunda önskvärdheten härav.
Riksdagen fann dock (skrivelse nr 212/1946, p. 7) välbetänkt, att en viss
försiktighet iakttoges i ifrågavarande hänseende.

Det har ansetts lämpligt, att frågan om anslagen till arbetsmarknadsorganens
verksamhet upptages till behandling i samband med översynen av riktlinjerna
för hjälpverksamheten vid arbetslöshet. Avsikten har därvid främst
varit att undersöka lämpligheten av att det nuvarande anslaget till åtgärder
för arbetsmarknadens reglering uppdelas på två anslag, av vilka det ena
kunde benämnas anslag för arbetsmarknadsberedskapen och det andra anslag
för arbetslöshetens bekämpande. Syftet härmed skulle vara att särskilja
de kostnader, som avse beredskap för en arbetsmarknadskris, från kostnaderna
för den aktuella hjälpverksamheten.

Det av de sakkunniga framlagda, av arbetsmarknadsstyrelsen tillstyrkta
förslaget tillgodoser endast delvis det angivna syftet. Den föreslagna uppdelningen
har emellertid med ett undantag godtagits. .lag tillstyrker sålunda,
att ett särskilt anslag avses för kostnader för förrådsverksamheten oaktat
under detta anslag enligt förslaget skola redovisas såväl kostnader för den
för den nuvarande hjälpverksamheten in. in. erforderliga förrådsorganisationen
som kostnaderna för den på arbetsmarknadsstyrelsen ankommande
beredskapslagringen. Departementschefen har icke heller något att erinra
mot den av arbetsmarknadsstyrelsen föreslagna gränsdragningen mellan det
i huvudsak för arbetslöshetsbekämpande åtgärder avsedda anslaget samt det
anslag, som avses för överflyttningsåtgärder beträffande arbetskraft. Däremot
har icke tillstyrkts förslaget, att ett särskilt anslag skulle avses för kostnader
för nedlagda arbeten, färdigställningsarbeten och arbetsledarpersonal
i disponibilitet. I stället har förordats, alt ifrågavarande kostnader bestridas
från anslaget till kostnader för arbetslöshetsbekämpande åtgärder.

Departementschefen har tillstyrkt förslaget att de understöd, som lämnas
till vissa företagareföreningar, skola redovisas under särskilt anslag.

Anslagen föreslås rubricerade på följande sätt.

Kostnader för arbetslöshetens bekämpande in. m.

Kostnader för överflyttning av arbetskraft.

Kostnader för arbetsmarknadsstyrelsens förrådsverksamhet.

Kostnader för främjande av företagsverksamhet in. in.

De titlar, varå kostnaderna skola bokföras under varje särskilt anslag,
torde få fastställas av arbetsmarknadsstyrelsen.

De sakkunniga ha föreslagit, att kostnaderna för generalplaneutredningar
för vatten och avlopp skola bestridas från anslag under sjätte huvudtiteln.
Med hänsyn till de av arbetsmarknadsstyrelsen åberopade omständigheterna
har ansetts lämpligt, att dessa kostnader, såsom styrelsen tänkt sig, un -

Statsutskottets utlåtande nr 211.

19

der nästa budgetår bestridas från det under femte huvudtiteln anvisade anslaget
till planering av allmänna arbeten.

Kostnader för arbetslöshetens bekämpande m. m. Efter en redogörelse för
de sakkunnigas och arbetsmarknadsstyrelsens förslag i ämnet (s. 54—59)
har departementschefen anfört följande.

»Arbetsmarknadsstyrelsen har beräknat, att vid utgången av innevarande
budgetår skall finnas en reservation av 13 823 000 kronor å anslaget till
åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. Av denna reservation föreslås
13 753 000 kronor överföras till ciet nya anslaget till kostnader för arbetslöshetens
bekämpande. Styrelsen har beräknat anslagsbehovet för nästa
budgetår till 3 900 000 kronor. Styrelsen har emellertid vid sina beräkningar
icke upptagit ett belopp av ca 1 500 000 kronor för understöd till
företagareföreningar under innevarande budgetår. Då detta belopp i stort
sett torde komma att disponeras för avsett ändamål, bör den beräknade
reservationen minskas med motsvarande belopp. Å andra sidan har styrelsen
icke räknat med någon inkomst i form av intressentbidrag under
nästa budgetår. Medelsbehovet bör enligt min mening av denna anledning
kunna minskas med ett belopp, som jag uppskattar till 1 200 000 kronor.
Vidare torde det av styrelsen för statliga beredskapsarbeten beräknade
kostnadsbeloppet 8 000 000 kronor kunna minskas med 500 000 kronor.
Mot styrelsens beräkningar i övrigt av medelsbehovet under ifrågavarande
anslag har jag icke något att erinra. Såsom jag tidigare anfört böra emellertid
de kostnader, som av de sakkunniga och styrelsen upptagits under
ett särskilt anslag till kostnader för övriga arbetsmarknadsåtgärder,
bestridas från anslaget till kostnader för arbetslöshetens bekämpande m. m.
Då jag kan godtaga arbetsmarknadsstyrelsens uppskattning av ifrågavarande
kostnader, förordar jag, att ytterligare 300 000 kronor beräknas under
arbetslöshetsanslaget.

Jag beräknar sålunda det sammanlagda medelsbehovet under anslaget till
kostnader för arbetslöshetens bekämpande m. in. till (3 900 000 -\-1 500 000 —
1 200 000 — 500 000 + 300 000) 4 000 000 kronor.»

Kostnader för överflyttning av arbetskraft. Från delta anslag anses fortfarande
i främsta rummet böra bestridas kostnaderna för åtgärder, som
befinnas erforderliga för att tillgodose behovet av arbetskraft inom sådana
yrkesområden, som äro av särskild betydelse för folkbushållet eller för landets
ekonomiska försvarsberedskap. Liksom hittills anses Kungl. Maj.t
böra äga befogenhet att meddela de bestämmelser rörande bidrag till överflyttande
av arbetskraft, som befinnas nödvändiga.

Under innevarande budgetår ha de största kostnaderna för ifrågavarande
ändamål avsett skogsbrukets försörjning med arbetskraft. Sålunda ha

20

Statsutskottets utlåtande nr 211.

kostnaderna för arbetspremier, vilka utgått under tiden intill den 1 oktober
1947, utgjort ca 17 400 000 kronor. Arbetspremier komma icke att erfordras
under nästa budgetår. Medel för ändamålet ha icke heller beräknats av
arbetsmarknadsstyrelsen. Under tiden intill den 15 april 1948 ha vidare på
grund av Kungl. Maj :ts beslut den 21 februari 1947 utgått ortstillägg till vissa
arbetstagare från annat yrkesområde än skogsbruket, vilka utfört avverkning
av brännved. Ortstillägg har utgått i stort sett endast till familjeförsörjare
och har utgjort 3 kronor för arbetsdag, dock högst 75 kronor för månad. Den
2 april 1948 har Kungl. Maj :t meddelat nya bestämmelser i ämnet, vilka i
huvudsak innebära att bidrag kan utgå även till annan än familjeförsörjare,
varvid bidraget utgår med 2 kronor för arbetsdag, dock högst 50 kronor för
månad, samt att bidrag utgår även vid avverkning av gagnvirke. Samtidigt
har benämningen ortstillägg utbytts mot överflyttningsbidrag. Anledningen
till bidragsbestämmelsernas utvidgning är att gagnvirkesavverkningen av
handelspolitiska skäl ansetts böra forceras, vilket icke synts möjligt utan
särskilda åtgärder för att främja tillströmningen av arbetskraft till skogsbruket.

Arbetsmarknadsstyrelsen har beräknat vissa särskilda belopp för åtgärder
i syfte att infoga partiellt arbetsföra i arbetslivet. Det rör sig här om
en försöksverksamhet i olika hänseenden, för vilken planer ännu endast
delvis framlagts. Det anses vara av stor vikt att arbetsinarknadsorganen
beträffande de partiellt arbetsföra få söka sig fram till lämpliga former och
medel för deras inordnande å arbetsmarknaden. Det föreslås få ankomma på
Kungl. Maj :t att meddela erforderliga bestämmelser för försöksverksamheten.

Från ifrågavarande anslag anses även böra bestridas kostnaderna för
biträdespersonal m. m. åt byggnadsberedningen.

Medelsbehovet under detta anslag har beräknats till 7 000 000 kronor.

Kostnader för arbetsmarknadsstyrelsens förrådsverksamhet. Arbetsmarknadsstyrelsen
har sammanfattningsvis beräknat inkomster och utgifter för
förrådsverksamheten sålunda:

Inkomster

utestående fordringar.................................... 130 000

slitagedebitering av andra anslag................ 310 000

hyresersättningar.............................. 400 000

försäljningar

maskiner........................... 130 000

redskap ..........

förläggningsmateriel

40 000

20 000 190 000 900 000

Summa inkomster kronor 1 030 000

Statsutskottets utlåtande nr 211.

21

U tgifter

lönekostnader och förrådskostnader...... 430 000

nytt centralförråd..................... 200 000

återanskaffning på grund av förslitning av

maskiner........................... 400 000

återanskaffning av redskap och förlägg ningsmateriel

...................... 50 000

reservdelar ........................... 150 000

nyanskaffning av maskiner............. 370 000

arbetsredskap för skogsarbetare.................

utrustning för flyktingar.......................

1 600 000
375 000

780 000 2 755 000

beräknade utestående fordringar........................... 130 000

Summa utgifter kronor 2 885 000.

Departementschefen har härom anfört följande.

»Jag har tidigare givit uttryck åt den uppfattningen, att arbetsmarknadsstyrelsens
beredskapslager icke böra minskas i den omfattning de sakkunniga
föreslagit samt att styrelsens materielbestånd i viss utsträckning bör
kompletteras. Styrelsen har beräknat, att för nyanskaffning av maskiner
för beredskapsarbeten under nästa budgetår erfordras 370 000 kronor. Med
hänsyn till vad som upplysts rörande materielbeståndets ålder anser jag
ofrånkomligt, alt utöver återanskaffning på grund av förslitning vissa inköp
av materiel göras under nästa budgetår. Med hänsyn till det trängda
läget på materialmarknaden synes dock det härför beräknade beloppet böra
begränsas till 100 000 kronor. Beträffande det av arbetsmarknadsstyrelsen
beräknade beloppet för utrustning av flyktingar torde böra upplysas, att det
avser kostnader för sådan utrustning, bestående av kläder m. m„ som erfordras
på mottagningsförläggningarna och för att sätta flyktingarna i stånd
att antaga arbete på den svenska arbetsmarknaden. Jag anser emellertid
att den härför avsedda medelsposten bör kunna beräknas till 500 000 kronor.
Mot styrelsens beräkning i övrigt av medelsbehovet under detta anslag har
jag intet att erinra. Jag beräknar sålunda medelsbehovet under anslaget till
(1 855 000 — 270 000 — 280 000) 1 305 000 kronor, vilket belopp torde kunna
avrundas till 1 300 000 kronor.

Jag finner det lämpligt, att Kungl. Maj :t meddelar närmare bestämmelser
angående storleken av det belopp, som av arbetsmarknadsstyrelsen må disponeras
för materielinköp.»

Kostnader för främjande av företagsverksamheten m. m. Det statliga stödet
åt företagareföreningarna har innevarande budgetår lämnats i samma
former som tidigare. Förskjutningen från subventions- till lånelinjen har
fortgått. Under budgetåret 1945/46 utgjorde sålunda subventionsbeloppet
14,4 procent av den för verksamheten totalt disponerade summan. Motsvarande
procenttal utgjorde för budgetåret 1946/47 11,2 och för tiden V, 1947—
''A 1948 9,7.

22

Statsutskottets utlåtande nr 211.

I propositionerna nr 293/1946 och 286/1947 har erinrats, att inom handelsdepartementet
tillkallade sakkunniga framlagt förslag till ordnande av
kreditgivnings- och rådgivningsverksamhet för hantverk och småindustri
samt bildande av företagsnämnder. Enligt vad departementschefen inhämtat
har chefen för handelsdepartementet icke för avsikt att framlägga förslag i
ämnet för innevarande års riksdag. Under sådana förhållanden anses stödet
åt företagareföreningarna även för nästa budgetår få utgå i hittills tillämpade
former. Alltjämt erfordras inom vissa delar av landet stödåtgärder för
att utveckla ett mångsidigare näringsliv. Under nu rådande förhållanden anses
dessa åtgärder dock få avvägas så att de icke medverka till en ytterligare
utveckling av de s. k. serviceyrkena. Ehuru från innevarande budgetår
komma att överstå ett antal låneansökningar, vilka torde vara förtjänta av
bifall, har med hänsyn härtill och till angelägenheten av investeringarnas begränsning
i nuvarande läge icke ansetts böra förordas höjning av det belopp,
som avses för nu ifrågavarande ändamål. Till kostnader för främjande av
företagsverksamhet in. m. föreslås att ett reservationsanslag av 1 500 000
kronor anvisas.

Utskottet. Vad departementschefen anfört beträffande utvecklingen på
arbetsmarknaden och riktlinjerna för hjälpverksamheten vid arbetslöshet
har från utskottets sida icke föranlett någon erinran.

I utlåtande (nr 228/1947) över motsvarande anslagsäskanden för innevarande
budgetår förutsatte utskottet, att den pågående utredningen rörande
bl. a. slopandet av dyrortsgraderingen av dagunderstödet och hyreshjälpen
skulle komma att föreläggas innevarande riksdag. Departementschefen
har nu anmält, att utredningen icke hunit slutföras samt i avbidan på att så
skall ske föreslagit vissa provisoriska förbättringar av kontantunderstöden.

Utskottet biträder de av departementschefen i detta sammanhang framlagda
förslagen.

Kung]. Maj :ts förslag innebär, att Kungl. Maj:t skall äga möjlighet att
provisoriskt höja arkivarbetarnas löner fr. o. in. den 1 juli 1948 med 30 kronor
per månad i varje ortsgrupp i den mån närmare utredning rörande inverkan
av skattemyndigheternas praxis beträffande existensminimum in. m.
giver anledning därtill. I motionen II: 579 yrkas, att Kungl. Maj:t måtte bemyndigas
att fr. o. in. förenämnda dag provisoriskt höja ifrågavarande månadslöner
med 50 kronor i varje dyrortsgrupp. Utskottet är med hänsyn till
den prövning frågan nu är föremål för från de sakkunnigas sida icke berett
tillstyrka större provisorisk höjning än den av Kungl. Maj:t förordade.

Beräkningen av medelsbehovet under anslaget till kostnader för överflyttning
av arbetskraft har ej givit utskottet anledning till erinran. Utskottet
vill i detta sammanhang framhålla önskvärdheten av att sammanställningar
över samtliga kostnader för den genom särskilda åtgärder till Sverige överförda
utländska arbetskraften lämnas i samband med anslagsäskandena.

Kungl. Maj :t har anmält, att Kungl. Maj :t beslutat om ortstillägg till vissa
arbetstagare från annat yrkesområde än skogsbruket, vilka utfört avverkning
av brännved och gagnvirke.

Statsutskottets utlåtande nr 211.

23

Det måste anses vara av stort intresse att Kungl. Maj :t äger möjlighet att
inom detta område vidtaga åtgärder med den skyndsamhet omständigheterna
kunna påfordra. Med hänsyn härtill har vad departementschefen anfört
i denna del ej givit utskottet anledning till erinran.

I övrigt har Kungl. Maj :ts förslag icke givit utskottet anledning till
erinran.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen må

I. beträffande kontantunderstöden med bifall till Kungl.
Maj :ts förslag godkänna i statsrådsprotokollet över socialärenden
för den 8 maj 1948 föreslagna provisoriska förbättringar; II.

beträffande ortstillägg till arbetstagare lämna vad härutinnan
i statsrådsprotokollet anförts utan erinran;

III. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag för budgetåret
1948/49 under femte huvudtiteln såsom reservationsanslag
anvisa

a) till Kostnader för arbetslöshetens bekämpande m. m.
4 000 000 kronor;

b) till Kostnader för överflyttning av arbetskraft 7 000 000
kronor;

c) till Kostnader för arbetsmarknadsstyrelsens förrådsverksamhet
1 300 000 kronor;

d) till Kostnader för främjande av företagsverksamhet
m. m. 1 500 000 kronor.

Stockholm den 22 juni 1948.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Närvarande: se under utlåtandet nr 210.

Reservationer:

1) av herrar Johan Bernhard Johansson, Mannerskantz, Rubbestad och
Pettersson i Dahl, vilka ansett, att utskottet bort föreslå avskaffande av dyrortsgraderingen
beträffande dagunderslöden och att därför,

24

Statsutskottets utlåtande nr 211.

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 22, som börjar med orden »Utskottet
biträder» och slutar med orden »framlagda förslagen», bort hava följande
lydelse:

»Utskottet finner det angeläget, att dyrortsgraderingen beträffande dagunderstöden
redan nu slopas. Understöden böra maximeras till de för närvarande
för ortsgrupp 111 gällande beloppen. Den av departementschefen förordade
höjningen av maximibeloppen för dagunderstöd åt ensamstående personer
över 17 år, av tilläggen för make och barn samt av hyreshjälpen är
utskottet under för handen varande omständigheter icke berett tillstyrka. I
övrigt böra nu gällande bestämmelser vinna tillämpning. Vad nu förordats
föranleder enligt utskottets mening icke någon ändring av beräkningen av
anslaget till arbetslöshetens bekämpande m. m.»;

dels ock nedannämnda moment av utskottets hemställan bort hava följande
lydelse:

»I. beträffande kontantunderstöden i anledning av Kungl.
Maj :ts förslag besluta upphäva dyrortsgraderingen av dagunderstöden
och jämväl i övrigt godkänna vad utskottet anfört.
»

2) av herrar Johan Bernhard Johansson, Gränebo, Mannerskantz, Heiding,
fröken Andersson, herrar Sundelin, Malmborg i Skövde, Rubbestad, Pettersson
i Dahl, Holmström och Birke, vilka ansett, att Kungl. Maj :ts beslut om
ortstillägg till vissa arbetstagare från annat yrkesområde än skogsbruket
bort föranleda viss erinran och att därför

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 23, som börjar med orden »Det
måste» och slutar med orden »till erinran», bort hava följande lydelse:

»Enligt utskottets mening böra åtgärder av nu ifrågavarande slag underställas
riksdagens prövning. Utskottet förutsätter således att ändrade regler
i berörda hänseende icke framdeles meddelas utan riksdagens hörande.»;

dels ock nedannämnda moment av utskottets hemställan bort hava följande
lydelse:

»11. beträffande ortstillägg till arbetstagare uttala, alt ändrade
bestämmelser i ämnet ej böra meddelas utan riksdagens
hörande.»

Stockholm 1948. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

482115