Statsutskottets utlåtande nr 202.
1
Nr 202.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
vissa frågor rörande skärgårdstrafiken jämte i ämnet
väckta motioner.
(4:e avd.)
1 propositionen nr 261 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för den 8 maj
1948, dels hemställt att riksdagen måtte avgiva yttrande över ett propositionen
bifogat förslag till förordning om ändrad lydelse av 12 § förordningen
den 25 oktober 1940 (nr 910) angående yrkesmässig automobiltrafik
m. m., dels berett riksdagen tillfälle att yttra sig i anledning av vad
departementschefen i övrigt anfört beträffande skärgårdstrafikens ordnande,
dels ock föreslagit riksdagen att å riksstaten för budgetåret 1948/49
under sjätte huvudtiteln till Understöd åt skärgårdsrederier anvisa ett reservationsanslag
av 300 000 kronor.
Propositionen har i vad avser förslaget till förordning om ändrad lydelse
av förordningen angående yrkesmässig automobiltrafik m. in. remitterats
till riksdagens andra lagutskott.
I propositionen upptages 1945 års skärgårdsutrednings förslag angående
skärgårdstrafikens ordnande till behandling. Beträffande utbyggnaden av
väg-, bro- och färjanläggningar samt farleder angivas i propositionen vissa
grunder för finansieringen av utredningens förslag, varvid dock ståndpunkt
icke tages till förslagets detaljer. Allmänna vägar för en sammanlagd kostnad
av 5,5 miljoner kronor skola utföras i förtur i skärgårdarna. Medel till
enskilda vägar samt till farledsarbeten förutsättas skola utgå från de ordinarie
anslagen efter angelägenhetsprövning i vanlig ordning. Frågan om
ändrade grunder för statsbidrag till enskilda vägar överlämnas till den inom
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen pågående utredningen rörande vissa frågor
avseende den enskilda väghållningen. Statsbidrag till farledsarbeten
föreslås utgå med högst 90 % av kostnaden. I avbidan på den ändring av
formerna för medelsanvisningen till hamn- och farledsändamål, som kan
föranledas av 1944 års hamnutrednings blivande förslag, förutsättes att
medel till statliga farledsarbeten skola kunna ställas till förfogande av reserverade
medel å anslaget till Utvidgning och förbättring av statens fiskehamnar
och farleder. I propositionen redovisas vissa åtgärder för att underlätta
anordnandet av vintervägar. Frågan om lokalisbrytningen i skärgårdarna
kommer senare att upplagas till behandling.
1 Iiihang till riksdagens protokoll 1948. 6 samt. Nr 202.
2
Statsutskottets utlåtande nr 202.
Skärgårdsutredningens förslag beträffande kommunikationsmedlen i skärgårdarna
bygger på tanken, att en samverkan mellan olika trafikmedel bör
komma till stånd och att åtminstone i vissa områden särskilda planer för
ordnandet av trafiken böra följas.
I propositionen föreslås, att i 12 § 1940 års förordning angående yrkesmässig
automobiltrafik in. m. intages stadgande om att tillstånd till linjetrafik
i erforderlig utsträckning bör upptaga föreskrift om skyldighet att
driva samtrafik med anslutande järnvägs-, spårvägs- eller sjötrafikföretag
samt om sättet för samtrafikens bedrivande.
S. k. passbåtstrafik bör upprätthållas i allmän eller enskild drift efter
prövning från fall till fall. Hänsyn bör därvid tagas till den som driver anslutande
landtrafik. Statens väghållningsskyldighet utgör ej anledning för
staten att driva passbåtstrafik. I vissa fall kan dock statligt organ vara bäst
skickat att omhänderhava sådan trafik. De av skärgårdsutredningen förordade
grunderna för subventionering av icke statliga passbåtslinjer böra i huvudsak
följas. Subventionerna böra bestridas av anslaget till Bidrag till vissa
kommunikationsändamål. Statliga passbåtslinjer i väg- och vattenbyggnadsverkets
regi böra redovisas över förrådsfonden, varvid kapitalkostnaderna
böra bestridas av anslaget till Flytande materiel och kostnaderna för
ränta och amortering samt underhåll och drift från det nyssnämnda bidragsanslaget.
Till understöd åt skärgårdsrederier föreslås ett anslag av 300 000 kronor.
Beträffande samtliga skärgårdsområden där subventionering kan ifrågakomma
förutsättes, att en omorganisation av trafiken skall komma till
stånd. I propositionen angivas vissa riktlinjer för denna omorganisation.
Understöd förutsättes skola utgå endast under en övergångsperiod och i fall
då ett dylikt ingripande från statens sida ej kan undvaras.
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
fröken Osvald och herr Osvald (1:417) och den andra inom andra kammaren
av herrar Utbult och Svensson i Ljungskile (11:585), i vilka hemställts
att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj :ts proposition nr 261
måtte för ståtliga farledsarbeten för budgetåret 1948/49 bevilja ett förslagsanslag
om 120 000 kronor samt i övrigt beakta de synpunkter, som framförts
i motionerna;
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Thun m. fl. (1:418) och den andra inom andra kammaren av herr
Thorell m. fl. (11:586), i vilka hemställts, att riksdagen måtte hemställa
hos Kungl. Maj :t dels om omedelbar utredning av kostnaderna för genomförandet
av ett i motionerna föreslaget program till skyndsam förbättring
av kommunikationerna mellan fastlandet och vissa öar inom Stockholms läns
skärgård, dels ock om framläggande för nästkommande års riksdag av proposition
om beviljande av behövligt anslag för programmets genomförande;
-
Statsutskottets utlåtande nr 202.
3
dels en inom första kammaren av herr Lundqvist väckt motion (1:423),
däri hemställts, att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj :ts proposition
nr 261 ville beakta de synpunkter och förslag, som i motionen framförts
;
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herrar Ernst Hjalmar Nilsson och Edin (I: 424) och den andra inom andra
kammaren av herrar Kårrlander och Andersson i Alfredshem (II: 590), i
vilka hemställts, att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj :ts proposition
nr 261 ville beakta de synpunkter och förslag, som i motionerna framförts;
dels
ock en inom andra kammaren av herrar Karlsson i Stuvsta och Lager
väckt motion (II: 589), däri hemställts, att riksdagen med bifall till Kungl.
Maj :ts proposition nr 261 måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om
att förelägga nästa års riksdag en plan för att i särskild ordning utbygga trafiklederna
inom Stockholms skärgård.
Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden, får
utskottet hänvisa till motionerna I: 418, 423 och 424 samt II: 585 och 589.
Utskottet. 1945 års skärgårdsutredning har framhållit, att i jämförelse
med stora delar av landet skärgårdarna äro i konununikationshänseende
eftersatta. På öarna är det allmänna vägnätet mycket svagt utvecklat. I och
med ångbåtstrafikens successiva tillbakagång har behovet av tillräckliga
vägförbindelser på öarna för anknytning mellan alltjämt trafikerade ångbåtsbryggor
och bebyggelsecentra eller mellan olika bebyggelsecentra blivit
alltmer framträdande. Under det att, i stort sett, landet i övrigt under
senare tid fått sitt kommunikationsnät avsevärt utvidgat och förbättrat, har
för skärgårdarnas del det reguljära trafikmedlet mellan öarna och fastlandet
samt mellan öarna inbördes visat en obestridlig tillbakagång. Vissa rederiföretag
ha sålunda, såsom skärgårdsutredningen framhållit, nödgats
helt nedlägga sin rörelse eller inskränka densamma genom indragning av
vissa linjer eller bryggor. En dylik indragning av bryggor, som sedan mer
än 40 år varit trafikerade inom Stockholms skärgård och som anlagts av
befolkningen, lärer, enligt vad utskottet erfarit, under allra sista tiden genomförts
eller beslutats.
De försämrade kommunikationsförhållandena försvåra uppenbarligen för
den bofasta befolkningen att bliva delaktig av de sociala och kulturella
förmånerna. Det må ej heller förglömmas att tillbakagången — särskilt indragning
av linjer och bryggor — för befolkningen innebär betydande ekonomiska
konsekvenser såväl i fråga om försvårade avsättningsmöjligheter
för naturaprodukter som beträffande möjligheten att bedriva den uthyrning
till sommargäster, som för många ger ett icke oväsentligt kontanttillskott
i förvärvsverksamheten. Det är därför förklarligt att främst skärgårdarnas
befolkning men även de, som under sommartid plägat söka rekreation
inom skärgårdsområdena, med oro följt utvecklingen på kommunikationsväsendets
område, och det är uppenbart, att stora förhoppningar knu
-
4
Statsutskottets utlåtande nr 202.
tits till resultatet av den senast verkställda utredningen rörande skärgårdskoinmunikationernas
ordnande.
Utskottet vill mot bakgrunden av det anförda för sin del kraftigt understryka
departementschefens uttalande, att kommunikationsförhållandena i
skärgårdarna lämna mycket övrigt att önska, att detta hittills icke tillräckligt
beaktats vid planläggningen av åtgärder från det allmännas sida samt
att, då trafikföretagarna icke förmått anpassa sig efter utvecklingens krav,
särskilda åtgärder böra vidtagas för att förbättra kommunikationslederna
såväl på som till öarna.
De kommunikationsfrågor, som föreligga i skärgårdarna, äro delvis av
komplicerad natur. Utskottet delar departementschefens uppfattning att det
icke är vare sig möjligt eller lämpligt att i förevarande sammanhang taga
ståndpunkt till detaljerna i det av skärgårdsutredningen framlagda förslaget,
utan att man nu bör begränsa sig till att fastslå de allmänna riktlinjer,
efter vilka det fortsatta arbetet bör bedrivas. Av det sagda följer, att utskottet
icke är berett att tillstyrka de motionsvis framförda förslagen i den mån
de avse ett avgränsat kommunikationsbehov eller sättet för dess tillgodoseende.
Angivna önskemål lära sålunda få prövas i samband med utformandet
av de detalj förslag, som bliva en följd av statsmakternas principiella
ställningstagande till förevarande spörsmål.
Vad härefter angår dessa allmänna riktlinjer innebär förslaget i fråga
om skärgårdarnas kommunikationsleder m. m. beträffande
de allmänna vägarna, att — vid sidan av vägar som redan upptagits i
flerårsplaner — vägar i förtur skola nyanläggas eller ombyggas inom en
kostnadsram av 5,5 miljoner kronor med anlitande av sedvanliga, under
sjätte huvudtiteln uppförda, mot automobilskattemedlen avräknade anslag.
Från vissa remissmyndigheters sida har riktats erinran såväl mot
den förtur, som sålunda skulle beredas skärgårdsvägarna, som mot att automobilskattemedel
skall få tas i anspråk för ändamålet. Utskottet vill för sin
del tillstyrka förslaget. Frågan om automobilskattemedlens användning i
fråga om här avsedda, företrädesberättigade vägar lärer emellertid, såsom
departementschefen framhållit, komma att bliva föremål för övervägande
av den tilltänkta utredningen om vägväsendets finansiering.
Utskottet vill i detta sammanhang i anledning av motionsvis väckta förslag,
som åsyfta anläggande av viss väg, framhålla att detaljutformningen
av det vägprogram, som skall utföras inom ramen för 5,5 miljoner kronor,
förutsättes skola ske i samband med programmets inarbetande i flerårsplanerna,
och att ändringar i förhållande till skärgårdsutredningens förslag
därvid skola kunna ifrågakomma. Utskottet vill även peka på den möjlighet
som står till buds för ortsintressena att söka få vägföretag, som icke ansetts
böra givas förtursrätt framför andra allmänna vägar, i vanlig ordning intagna
i flerårsplan.
Departementschefens ställningstagande i fråga om de enskilda vägarna
har icke föranlett erinran från utskottets sida.
Statsutskottets utlåtande nr 202.
5
Beträffande hamn- och farledsarbeten m. m. ha förordats arbeten inom
en kostnadsram av 650 000 kronor. Något särskilt anslag har emellertid för
närvarande icke äskats, utan förutsättes, att bidrag till statsunderstödda
företag skola utgå av anslaget till bidrag till handelshamnar och farleder,
samt att medel till statliga farledsarbeten under nästa budgetår i avbidan å
1944 års hamnutrednings blivande förslag skola kunna ställas till förfogande
av reserverade medel å anslaget till Utvidgning och förbättring av statens
fiskehamnar och farleder. Utskottet vill uttala sin tveksamhet huruvida det
kan anses riktigt att taga dessa huvudsakligast för fiskehamnar avsedda anslag
i anspråk för nu ifrågavarande ändamål, men vill icke rikta erinran mot
förslaget såsom en helt tillfällig anordning.
Vad i propositionen förordats i fråga om vintervägförbindelser och lokalisbrytning
tillstyrkes av utskottet.
Departementschefens förslag i fråga om skärgårdarnas kommunikationsmedel
förutsätter en vidgad samverkan mellan olika trafikmedel.
Kungl. Maj :t har föreslagit ett tillägg till 12 § förordningen om yrkesmässig
biltrafik av innebörd att tillstånd till linjetrafik i erforderlig utsträckning
skall upptaga föreskrift om skyldighet att driva samtrafik med
anslutande järnvägs-, spårvägs- eller sjötrafikföretag samt om sättet för samtrafikens
bedrivande. Riksdagens andra lagutskott har avgivit utlåtande
över propositionen i denna del och därvid tillstyrkt förslaget.
I fråga om sjötrafiken inom skärgårdsområdena har frågan, huruvida
passbåtstrafiken bör upprätthållas i allmän eller enskild drift, varit föremål
för delade meningar. Departementschefen har anslutit sig till skärgårdsutredningens
uppfattning, att staten såsom väghållare icke skall vara skyldig
att hålla jämväl båtförbindelser, utan att frågan om passbåtstrafikens ordnande
bör bedömas från fall till fall, därvid hänsyn jämväl bör tagas till vem
som driver den till passbåtslinjerna anslutande landtrafiken. Departementschefen
synes emellertid därvid hava förutsatt, att statliga passbåtslinjer skola
kunna förekomma. Utskottet finner departementschefens ställningstagande
i princip riktigt. Utskottet förutsätter emellertid, att principen icke kommer
att tillämpas alltför restriktivt, utan att vederbörlig hänsyn kommer att
tagas till berättigade krav på trafikbehovets tillgodoseende i statlig regi.
Utskottet vill framhålla, att skillnaden mellan en färjförbindelse — som nu
drives i väg- och vattenbyggnadsverkets regi — och en passbåtslinje i vissa
fall kan vara helt ringa. Enligt utskottets mening är det angeläget, att uppmärksamhet
ägnas denna fråga, och att, då föreliggande eller uppkommande
trafikbehov är av den art, att för dess tillgodoseende en färjförbindelse
ligger närmast till hands, en övergång till detta trafikmedel också upptas
till övervägande. Vid bedömandet av dessa spörsmål synas för övrigt i viss
mån samma synpunkter kunna anläggas som när fråga uppkommer att förändra
enskild väg till allmän.
Vad departementschefen anfört och förordat beträffande passbåtstrafikens
subventionering och vissa finansieringsfrågor har icke föranlett utskottet
till erinran.
6
Statsutskottets utlåtande nr 202.
Utskottet vilt i detta sammanhang jämväl framhålla följande. Det kan enligt
utskottets mening ifrågasättas, huruvida en verklig och varaktig förbättring
skall kunna ernås, därest man icke i större omfattning än skärgårdsulredningen
tänkt sig för trafikbehovets tillgodoseende bygger på fasta förbindelseleder
— vägar och broar i kombination med färjor. Det är uppenbart,
att härvidlag de ekonomiska faktorerna måste beaktas. Enligt utskottets mening
bör emellertid vid det fortsatta utredningsarbetet på ifrågavarande område
nu angivna synpunkt ägnas vederbörlig uppmärksamhet.
Vad härefter angår frågan om skärgårdsrederiernas trafik innebär skärgårdsutredningens
förslag i huvudsak, att skärgårdstrafiken så småningom
skall inordnas i större regionala företag, omfattande trafiken i dess helhet
-— såväl land- som sjötrafik inom de olika områdena — och att vederbörande
kommuner skola erhålla inflytande över den trafikapparat, som sålunda
avses skola organiseras. Jämväl utskottet anser att en dylik lösning
på längre sikt av det föreliggande problemet bor eftersträvas. Departementschefen,
som förutsatt att det framtida ordnandet av skärgårdstrafiken omedelbart
upptas till behandling av vederbörande lokala myndigheter, har ställt
sig mycket tveksam inför tanken på att ens under en övergångstid subventionera
skärgårdstrafiken, särskilt i områden, där ordnandet av trafikförhållandena
till stor del får anses vara en kommunal uppgift. Departementschefen
har emellertid ansett att, så länge nuvarande organisation består,
ett ingripande från statens sida med understöd i vissa fall svårligen kan
undvaras. Utskottet delar denna uppfattning och tillstyrker därför, att ett
särskilt anslag å 300 000 kronor anvisas för understöd åt skärgårdstrafiken.
Departementschefens uttalanden i fråga om trafikens framtida ordnande
inom Stockholms, Karlskrona och Göteborgs skärgårdar samt i Bohuslän
och inom Västernorrlands län föranleda icke något särskilt uttalande från
utskottets sida. Vad departementschefen i övrigt anfört och förordat har
icke givit utskottet anledning till erinran.
Av det anförda framgår, att i vissa hänseenden de motionsvis framförda
åsikterna rörande principerna för programmet för en förbättring av skärgårdarnas
trafikförhållanden delas av utskottet. I motionerna i övrigt framförda
synpunkter med avseende å trafikens ordnande i princip eller i det
speciella fallet har utskottet ansett sig antingen icke böra tillstyrka eller
ock ansett vara av den beskaffenhet att de icke böra föranleda något ställningstagande
från riksdagens sida.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
I. att riksdagen må
a) i anledning av Kungl. Maj :ts förslag och motionerna I:
417 och II: 585, i vad de icke avse anvisande av anslag,
1:423 samt 1:424 och 11:590 i skrivelse till Kungl. Maj :t
giva tillkänna vad utskottet ovan anfört beträffande skärgårdstrafikens
ordnande;
Statsutskottets utlåtande nr 202.
7
b) till Understöd åt skärgårdsrederier för budgetåret 1948/
49 under sjätte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av
300 000 kronor;
II. att motionerna 1:417 och 11:585, i vad de avse anvisande
av anslag till statliga farledsarbeten, icke må av riksdagen
bifallas;
III. att motionerna 1:418 och 11:586 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda;
IV. att motionen II: 589 icke må till någon riksdagens åtgärd
föranleda.
Stockholm den 18 juni 1948.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar Olsson,
Pauli, Larsson, Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Andrén, Heiding, fröken
Andersson, herrar Hesselbom, Ivar Persson och Ohlon; samt
från andra kammaren: herrar Eriksson i Stockholm, Svensson i Grönvik,
Malmborg i Skövde, Bergström, Andersson i Malmö, Rubbestad, Mårtensson,
Lindholm, Åkerström, Sefve, Persson i Vinberg och Birke.
av herr Birke.
Reservation