Statsutskottets utlåtande nr 192.

1

Nr 192.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående lönereglering
för övningslärare m. m. jämte i ämnet
väckta motioner.

(2:a avd.)

I propositionen nr 136 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 5 mars 1948, föreslagit
riksdagen att dels godkänna de i statsrådsprotokollet framlagda grunderna
för en omorganisation av övningslärarnas avlönings- och anställningsförhållanden,
avsedd att om möjligt träda i tillämpning den 1 juli
1949, dels ock medgiva, att en provisorisk förbättring av övningslärarnas
avlöningsförhållanden må verkställas för budgetåret 1948/49 i huvudsaklig
överensstämmelse med av chefen för finansdepartementet i nämnda protokoll
förordade grunder och i enlighet med de närmare föreskrifter, som
meddelas av Kungl. Maj :t.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
fru Svenson och herr Ivar Persson (1:279) och den andra inom andra
kammaren av herr Pettersson i Dahl m. fl. (II: 434), i vilka hemställts, att
riksdagen måtte besluta, att löneregleringen för övningslärare skall omfatta
även de statsunderstödda folkhögskolorna;

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Åman m. fl. (I: 289) och den andra inom andra kammaren av herr
Kgling m. fl. (II: 443), i vilka föreslagits, att lärare i kvinnlig och manlig
slöjd jämställas i lönehänseende samt att de placeras i lönegrad 19;

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Åman m. fl. (1:290) och den andra inom andra kammaren av herr
Kgling m. fl. (11:442), i vilka hemställts, att riksdagen måtte besluta, att
ordinarie lärare i teckning, musik och gymnastik vid fristående realskolor,
högre kommunala skolor och läroanstalter för blinda och dövstumma placeras
i lönegrad 23, att ordinarie lärare i hushållsgöromål vid allmänna
läroverk, kommunala och praktiska mellanskolor, högre folkskolor, läroanstalter
för blinda och dövstumma samt vid folk- och fortsättningsskolor
placeras i lägst lönegrad 20, att lärare i kvinnlig slöjd vid allmänna läroverk,
manligt seminariums övningsskola, läroanstalter för dövstumma samt
folk- och fortsättningsskolor i lönehänseende likställas med lärare i manlig
1 Dihang till riksdagens protokoll 1948. 6 samt. Nr 192.

2

Statsutskottets utlåtande nr 192.

slöjd med högre kompetens, samt att extra ordinarie övningslärare placeras
en lönegrad under här ovan föreslagna lönegrader för motsvarande ordinarie
övningslärare;

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Heiding m. fl. (I: 291) och den andra inom andra kammaren av herr
Johansson i Kalmar m. fl. (II: 445), i vilka hemställts, att riksdagen måtte
besluta, att övningslärarna i trädgårdsskötsel vid folkskoleseminarierna skola
medtagas i löneregleringen för övningslärarna samt att de skola placeras i
samma lönegrad som lärare i slöjd vid manligt seminarium, nämligen i lönegrad
Ca 23;

dels en inom första kammaren av herr Fahlander väckt motion (I: 292),
vari riksdagen föreslagits besluta, att ordinarie lärare i hushållsgöromål
vid allmänna läroverk, kommunala flickskolor, kommunala och praktiska
mellanskolor, högre folkskolor, läroanstalter för blinda och dövstumma
samt vid folk- och fortsättningsskolor placeras i samma lönegrad;

dels en inom första kammaren av herr Fahlander väckt motion (I: 293),
vari riksdagen föreslagits besluta, att tjänstgöringstiden för ordinarie lärare
i manlig och kvinnlig slöjd fastställes till 32 timmar per vecka;

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
fröken Osvald m. fl. (I: 294) och den andra inom andra kammaren av herr
Norup m. fl. (11:444), i vilka hemställts, att riksdagen måtte besluta, att
lärarinnor i hushållsgöromål vid alla andra skolformer än statens skolköksseminarium
skola placeras i lägst lönegrad Ca 20;

dels en inom första kammaren av herr Isaksson väckt motion (I: 295),
vari hemställts, att riksdagen måtte besluta, att statsbidrag till avlönande
av övningslärare vid folk- och fortsättningsskolor provisoriskt fastställes
till 85 % av avlöningskostnaden;

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
fru Sjöström-Bengtsson m. fl. (I: 309) och den andra inom andra kammaren
av herr Sundberg (II: 473), i vilka hemställts, att riksdagen ville besluta,
att manliga slöjdlärare med högre kompetens vid kvinnligt seminariums
övningsskola, allmänna läroverk, högre kommunala skolor samt folk- och
fortsättningsskolor placeras i lönegrad Ca 19 och de med lägre kompetens
i Ca 17;

dels ock en inom andra kammaren av herr Allard m. fl. väckt motion
(11:441), i vilken hemställts, att riksdagen ville besluta att ordinarie lärare
i teckning, musik och gymnastik vid fristående realskolor, högre kommunala
skolor och läroanstalter för blinda och dövstumma bibehållas i nuvarande
löneställning eller Ca 23 och att motsvarande extra ordinarie lärare
vid samma skolor jämte högre allmänna läroverken placeras i Ce 22 i
löneplan 1.

Beträffande innehållet i nämnda motioner hänvisas, i den mån detsamma
icke framgår av den följande redogörelsen, till motionerna II: 434,
I: 289, I: 290, 1:291, I: 292, I: 293, II: 444, I: 295, I: 309 och II: 441.

Statsutskottets utlåtande nr 192.

3

Kungl. Maj :ts föreliggande förslag är grundat på ett av 1941 års lärarlönesakkunniga
den 23 januari 1947 avgivet betänkande med förslag till lönereglering
för övningslärare (SOU 1947: 15). över betänkandet ha yttranden
avgivits av ett flertal myndigheter och organisationer, varjämte åtskilliga
sammanslutningar och föreningar till Kungl. Maj :t ingivit framställningar
i ämnet. Sammanfattningsvis innebär Kungl. Maj :ts förslag följande.

1. Mycket skiftande anställnings- och tjänstgöringsförhållanden gälla f. n.
för övningslärarna vid olika statliga och kommunala skolformer. Lärarna
kunna endast i mindre omfattning beredas full tjänstgöring, varför avlöningsförhållandena
äro otillfredsställande. En lönereglering för övningslärarna,
syftande till att bereda dem en säkrare och genom möjligheten till
mer omfattande tjänstgöring i det stora hela bättre ekonomisk ställning,
föreslås skola genomföras tidigast fr. o. in. den 1 juli 1949. Det nu framlagda
förslaget innefattar principerna för löneregleringen, under det att
detaljförslagen avses skola föreläggas nästa års riksdag.

2. Löneregleringen bör t. v. omfatta folk- och småskoleseminarierna, statens
skolköksseminarium och hushållsskola, de allmänna läroverken, läroanstalterna
för blinda och dövstumma, vårdanstalten för blinda med komplicerat
lyte, de högre tekniska läroverken, de högre kommunala skolorna,
folkskolan och fortsättningsskolan samt avse övningslärarna i teckning,
musik, sång, gymnastik, manlig och kvinnlig slöjd samt hushållsgöromål.

3. Undervisningsskyldigheten vid full tjänstgöring bör vara 30 veckotimmar.
Tre anställningsformer — ordinarie anställning, extra ordinarie
anställning och timläraranställning — anses till fyllest. Med ordinarie övningslärartjänst
bör alltid vara förenad full tjänstgöring och med extra
ordinarie tjänst minst halv tjänstgöring.

4. Övningslärarna böra beredas ökad tjänstgöring genom att undervisningen
vid olika skolformer kombineras samt genom att undervisning vid
olika skolor, vare sig vid samma eller olika skolformer, förenas till enhetliga
tjänster. Tjänsternas ställning i förhållande till skolorna bör regleras genom
ett system med huvudtjänst och fyllnadstjänstgöring. För att stimulera intresset
för dubbel utbildning böra tjänster inrättas i ämneskombinationerna
teckning—manlig slöjd, teckning—kvinnlig slöjd och hushållsgöromål—
kvinnlig slöjd.

5. Frågan om övningslärarnas lönegradsplacering upptages till omprövning
i hela dess vidd. Trots lönegrad ssänkningar på vissa punkter medför
förslaget för det stora flertalet övningslärare icke oväsentliga avlöningsförbättringar.

6. Statsbidrag till övningslärarnas avlöning föreslås t. v. utgå med 78
procent vid de kommunala skolorna. Vid folkskolan och fortsättningsskolan,
där statsbidrag f. n. utgår endast i ämnena manlig och kvinnlig slöjd
samt hushållsgöromål, föreslås att bidrag skall utgå för avlönande av lärare
i samtliga övningsämnen.

Löneregleringen beräknas för statsverket medföra en kostnadsökning av
minst 7 milj. kr. årligen.

7. För innevarande budgetår utgår till övningslärarna provisoriskt lönetillägg
med vissa belopp. Det föreslås, att sådant tillägg skall utgå även under
budgetåret 1948/49, ehuru enligt ändrade grunder.

De olika spörsmålen behandlas i det följande i den ordning i vilken de
upptagits i propositionen. Beträffande motiveringar för de avgivna förslagen
samt innehållet i yttranden och framställningar hänvisas — i den mån
redogörelse härför ej lämnas i det följande — lill propositionen.

4

Statsutskottets utlåtande nr 192.

I. Huvuddragen i lärarlönesakkunnigas förslag.

De sakkunniga. Vid statliga och högre kommunala skolor äro övningslärarna
liksom övriga befattningshavare placerade i viss lönegrad, men i motsats
till ämneslärarna äro de icke ens som ordinarie tillförsäkrade den löneinkomst,
som eljest enligt gällande författningar följer med lönegradsplaceringen.
Lönen utgår i förhållande till det antal veckotimmar de tjänstgöra,
och detta antal kan på grund av organisatoriska förhållanden växla
avsevärt från det ena året till det andra. I många fall motsvarar tjänstgöringen
icke ens en halvtidstjänst. Vid folkskolorna är övningslärarnas belägenhet
bättre i det avseendet, att de, i den mån deras tjänster där äro
pensionsreglerade, ha tjänstgöringens omfattning fastställd, men å andra sidan
äro icke deras löne- och anställningsvillkor generellt reglerade. En väsentlig
del av övningslärarkåren har alltså fått nöja sig med mycket blygsamma
inkomster. Å andra sidan ha de övningslärare, som vid de högre
skolformerna lyckats erhålla ordinarie anställning med 30 eller flera veckotimmar,
fått en relativt god löneställning. Skillnaden i löneförmåner är bland
övningslärarna större än inom övriga lärargrupper. På grund av dessa omständigheter
blir en reglering av övningslärarnas löne- och anställningsförhållanden
enligt lärarlönesakkunnigas mening i första hand ett organisationsproblem,
mindre en fråga om placering i viss lönegrad. Det gäller att
organisera betydligt flera tjänster, som giva vederbörande innehavare full
sysselsättning samt därmed full försörjning och bättre pensionsförmåner.

I det angivna syftet att organisera flera tjänster förorda de sakkunniga
huvudsakligen, dels att tjänstgöring vid två eller flera skolor skall kunna
förenas till en tjänst, dels ock att tjänstgöring i två övningsämnen skall
kunna förenas till en tjänst.

Såsom orsak till de ofta mycket otillfredsställande avlöningsförmånerna
för övningslärarna ha de sakkunniga angivit vissa brister i anställningsförhållandena.
Däremot säga de sakkunniga sig knappast ha funnit övningslärarnas
placering i lönegrad särskilt låg. Tvärtom har den i en del fall förefallit
de sakkunniga påfallande hög i förhållande till lönegradsplaceringen
för vissa andra lärargrupper och för statligt och kommunalt anställda befattningshavare
i övrigt.

De sakkunnigas betänkande utmynnar i förslag innebärande utfärdande
av dels stadga för övningslärare, dels ock avlöningsreglemente för övningslärare.

Departementschefen. Enligt departementschefens mening bör principbeslut
fattas angående lönereglering för övningslärarna, i huvudsak byggd på lärarlönesakkunnigas
förslag och avsedd att om möjligt träda i kraft den 1
juli 1949. I anslutning härtill har departementschefen anfört bland annat
följande.

Statsutskottets utlåtande nr 192.

5

Frågan om övningslärarnas anställnings- och löneförhållanden innesluter
en rad mycket svårlösta problem. Dessa problem sammanhänga väsentligen
med att övningsämnena i allmänhet upptagas med låga timtal i undervisningsplanerna,
varigenom, då facklärare anlitas, dessa i allenast ringa utsträckning
kunna erhålla full sysselsättning i sitt ämne vid en läroanstalt.
Lärarlönesakkunnigas förslag innebär nu i huvudsak, att befattningar med
full tjänstgöring skola inrättas genom förening av tjänstgöring vid två eller
flera skolor eller i två övningsämnen. Dessa förslag hava i allt väsentligt
godtagits av hörda myndigheter och personalsammanslutningar. De sakkunnigas
förslag innesluter emellertid icke blott organisatoriska spörsmål utan
innebär även relativt genomgripande förändringar i fråga om bl. a. övningslärarnas
löne- och pensionsförhållanden samt gällande ordning beträffande
statsbidrag till kommunalt anställda övningslärare. I dessa frågor ha
stundom meningarna gått starkt isär och i andra fall ha i yttrandena förutsatts
överarbetningar av sakkunnigförslagen eller ytterligare utredning på
vissa områden. Särskilt frågan om övningslärarnas lönegradsplacering har
varit föremål för starka meningsskiljaktigheter.

I anledning av vad sålunda framkommit vid remissbehandlingen av lärarlönesakkunnigas
betänkande synes det kunna ifrågasättas om tiden ännu
är mogen för ett genomförande av löneregleringen. Frågan har emellertid sedan
läng tid varit föremål för övervägande och har tidigare vid ett flertal
tillfällen ställts på framtiden. Sedan den 1 juli 1947 gälla vidare för de statligt
anställda övningslärarna endast provisoriska avlöningsbestämmelser,
varför önskemålen om en reglering göra sig gällande med alltmer ökad
styrka. Även skäligt hänsynstagande till personalens intressen synes mig
kräva att en fastare ordning åvägabringas. Trots de vanskligheter varmed
ett ställningstagande till de nu aktuella frågorna är förenat, är jag sålunda
beredd tillstyrka att vissa riktlinjer på grundval av lärarlönesakkunnigas
förslag nu uppdragas för en lönereglering för övningslärare. Vad beträffar
tidpunkten för ett genomförande av de sakkunnigas förslag, i den mån de
godtagas av riksdagen, anser jag löneregleringen om möjligt böra träda i
kraft vid ingången av budgetåret 1949/50.

Utskottet. Såsom av den lämnade redogörelsen framgår gälla för närvarande
mycket skiftande anställnings- och tjänstgöringsförhållanden för övningslärarna
vid olika statliga och kommunala skolformer. Lärarna kunna
i regel endast i mindre omfattning beredas full tjänstgöring, i många fall
icke ens halvtidstjänst. Då lönens storlek är direkt beroende av tjänstgöringens
omfattning, har detta medfört, att avlöningsförhållandena blivit
otillfredsställande. Enligt utskottets mening kommer ett genomförande, på
sålt departementschefen i princip tillstyrkt, av de av lärarlönesakkunniga
förordade organisatoriska åtgärderna att medföra en påtaglig förbättring
av övningslärarnas tjänstgörings- och anställningsförhållanden och därmed
även av deras avlöningsförhållanden. Detta har även vitsordats av flertalet
av de i ärendet hörda myndigheterna och personalsammanslutningarna.

Emellertid innefattar lärarlönesakkunnigas förslag icke blott organisatoriska
spörsmål utan relativt genomgripande förändringar jämväl i andra
hänseenden. De sakkunniga, som vid sin prövning av frågan om lämplig
lönegradsplacering för övningslärarna icke ansett sig strängt bundna av tidigare
placeringar, ha sålunda bland annat för vissa kategorier övningslärare

6

Statsutskottets utlåtande nr 192.

vid de statliga och högre kommunala skolorna föreslagit en relativ sänkning
av lönegradsplaceringen i förhållande till den nu gällande. Sakkunnigförslaget
har i denna del varit föremål för så starka meningsskiljaktigheter, att
det synts departementschefen kunna ifrågasättas om tiden ännu vore mogen
för ett genomförande av löneregleringen. På anförda skäl har emellertid departementschefen,
trots de vanskligheter varmed ett ställningstagande till
de nu aktuella frågorna vore förenat, ansett sig böra tillstyrka att vissa riktlinjer
på grundval av lärarlönesakkunnigas förslag nu uppdragas för en
lönereglering för övningslärare.

Utskottet delar denna departementschefens uppfattning och tillstyrker sålunda,
att principbeslut nu fattas rörande lönereglering för övningslärare.
Vad departementschefen uttalat rörande tidpunkten för löneregleringens genomförande
har icke föranlett någon erinran från utskottets sida.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj :t giva tillkänna
vad utskottet här ovan anfört.

II. Löneregleringens omfattning.

De sakkunniga. Dessa ha behandlat frågan om löneregleringens omfattning
ur tre olika synpunkter, nämligen i fråga om skolformer, ämnen och tjänster.

De skolformer de sakkunniga föreslagit skola omfattas av löneregleringen
äro folk- och småskoleseminarierna, statens skolköksseminarium och
hushållsskola, de allmänna läroverken, läroanstalterna för blinda och för
dövstumma ävensom vårdanstalten för blinda med komplicerat lyte, de högre
tekniska läroverken, de högre kommunala skolorna, folkskolan samt, med
vissa specialbestämmelser, fortsättningsskolan.

Bland undantagna skolformer märkas bl. a. folkhögskolorna samt de centrala
verkstadsskolorna. De sakkunniga ha härom anfört följande.

Med hänsyn till att de statsunderstödda folkhögskolorna i flera avseenden
intoge en särställning i förhållande till förut berörda skolformer samt
att tjänstgöringskombinationer med andra skolor endast i begränsad omfattning
syntes kunna komma till stånd ha de sakkunniga ansett, att dessa
övningslärares löner böra bliva föremål för en särskild lönereglering. Beträffande
de centrala verkstadsskolorna hade hemställts, att gymnastiklärarna
vid dessa skolor måtte inordnas under löneregleringen. I anledning
härav ha de sakkunniga framhållit, att arbetsåret vid denna skolform omfattar
omkring 46 veckor, medan läsåret vid de skolformer, som skulle bliva
föremål för en enhetlig lönereglering, i regel omfattar endast cirka 39 veckor.
På grund härav ha de sakkunniga icke ansett sig kunna förorda, att
denna skolform ingår i löneregleringen.

De sakkunniga ha vidare framhållit, att det i stor utsträckning förekomme,
att lärare, anställd inom skolform för vilken löneregleringen avsåges att
gälla, tillika tjänstgjorde vid skolform, som icke föreslagits ingå i denna.
De sakkunniga ha ansett sig böra öppna lönetekniska möjligheter för att

Statsutskottets utlåtande nr 192.

7

tjänstgöringen vid sistnämnda skolformer skall kunna inräknas i lärarens
tjänst. Sålunda borde det bl. a. öppnas möjlighet för gymnastiklärare, anställd
vid skolform, som omfattades av löneregleringen, att i sin tjänst få
inräkna även tjänstgöring vid central verkstadsskola. Tjänstgöringen å
tjänsten borde dock i sådant fall avse endast 40 veckor av arbetsåret. För
återstående sex veckor, vilka borde anses infalla under ferietid, borde timlärararvode
utgå.

De sakkunnigas förslag i fråga om ämnen innebär, att löneregleringen
skall avse övningslärare i teckning och välskrivning, musik, sång vid folkskolan
samt sång och pianostämning vid läroanstalt för blinda, gymnastik
med lek och idrott, manlig slöjd, kvinnlig slöjd samt hushållsgöromål, i
vilket ämne även ekonomilära och barnavård bör kunna inräknas, om undervisningen
omhänderhaves av lärarinna i hushållsgöromål.

I fråga om ämnet trädgårdsskötsel, ha de sakkunniga anfört följande.

Trädgårdsskötsel, som nu förekommer endast vid folk- och småskoleseminarierna,
kräver speciella tjänstgöringsförhållanden. Bland annat ha lärarna
i detta ämne att svara för seminarieträdgårdens skötsel och ekonomiska
förvaltning. De åtnjuta vidare semester i stället för ferier. De sakkunniga
föreslå därför, att trädgårdsskötsel icke bör ingå i löneregleringen.

Vad angår löneregleringens omfattning i vad avser tjänster ha de
sakkunniga ansett, att löneregleringen i princip bör begränsas till befattningshavare,
i vilkas tjänsteåligganden i huvudsak endast undervisning och
därmed förenade arbetsuppgifter ingå. I anslutning härtill anföra de sakkunniga
bl. a. följande.

Denna synpunkt har särskild betydelse för vissa lärarkategorier vid läroanstalterna
för blinda och dövstumma, där lärarna i regel knappast kunna
anses vara övningslärare i egentlig mening utan snarare böra betecknas
som arbetslärare. Även andra lärare i övningsämnen vid dessa läroanstalter
kunna i ganska stor utsträckning åläggas arbetsuppgifter vid sidan av undervisningen.
Tjänstgöringsskyldigheten kan sålunda förete så stora avvikelser
från övningslärarnas i allmänhet, att en förändring därav till större
överensstämmelse med andra övningslärare skulle kunna påverka berörda
skolors hela organisation. Med hänsyn härtill förorda de sakkunniga, att beträffande
dessa läroanstalter i varje särskilt fall bör prövas, om tjänsten
skall anses vara övningslärartjänst eller icke.

Yttranden. Löneregleringens omfattning har berörts av bl. a. statskontoret,
som därvid anfört följande.

Därest med tjänst vid skolform, som omfattas av löneregleringen, skulle
få förenas tjänstgöring vid central verkstadsskola eller annan kommunal
yrkesundervisningsanstalt, torde först böra särskilt undersökas, om vid sistnämnda
anstalter erfordras samma kompetens som vid de av löneregleringen
omfattade skolformerna. I nuvarande läge anser sig statskontoret således
icke kunna tillstyrka, att kombinationsmöjligheterna utsträckas till andra
av löneregleringen icke berörda kommunala läroanstalter än kommunala
gymnasier. I anledning av de sakkunnigas förslag, att vid förening av tjänstgöring
mellan i löneregleringen ingående skolform och skolform med längre
läsår än 40 veckor timlärararvode skulle utgå för tid utöver 40 veckor, har

8

Statsutskottets utlåtande nr 192.

statskontoret vidare erinrat om att 1944 års riksdag i fråga om särskild ersättning
åt folkskollärare vid vikariatstjänstgöring under ferietid anslöt
sig till den av statskontoret uttalade uppfattningen, att lärarna principiellt
finge anses pliktiga att utan särskild kompensation underkasta sig sådan
avkortning av ferierna, som kunde finnas vara av behovet påkallad. Riksdagen
medgav dock viss ersättning under motivering att anordningen vore
avsedd att tillgodose ett tillfälligt behov av vikarier under ferietid och endast
syntes komma att äga praktisk betydelse under då rådande extraordinära
förhållanden med militärinkallelser i större omfattning. Då nu
föreliggande förslag vore tillkommet för att i lärarnas intresse öka möjligheterna
att skapa tjänster med full tjänstgöring finner statskontoret det rimligt,
att lärarna få underkasta sig den förlängning av den årliga lästiden,
som kan förekomma vid fyllnadstjänstgöringens skola.

Departementschefen. Denne, som i huvudsak biträtt lärarlönesakkunnigas
förslag, har anfört följande.

De sakkunnigas förslag rörande löneregleringens omfattning finner jag
i allt väsentligt väl avvägda, varför jag biträder desamma. Lika med allmänna
lönenämnden finner jag det önskvärt att löneregleringen, allteftersom
erfarenheter vinnas, utsträckes att omfatta ytterligare skolformer. Sålunda
torde exempelvis böra övervägas om övningslärarna vid de statsunderstödda
privatläroverken kunna innefattas i löneregleringen, därest en
allmän lönereglering kommer till stånd vid dessa skolor. Vad statskontoret
i denna del anfört ger mig icke anledning till annat uttalande, än att den
påtalade kompetensfrågan bör uppmärksammas vid det förestående organisationsarbetet.
I likhet med statskontoret finner jag det rimligt, att
lärarna i av statskontoret angivna fall få underkasta sig den förlängning
av den årliga lästiden, som kan förekomma vid fyllnadstjänstgöringens
skola.

På grund av de särskilda tjänstgöringsförhållandena för seminarielärarna
i trädgårdsskötsel är jag icke beredd att tillstyrka, att dessa lärare skola
omfattas av löneregleringen.

Motionerna. I motionerna 1: 291 och II: 445 har bl. a. framhållits, att
arbetet för en seminarielärare i trädgårdsskötsel till både omfattning och art
gestaltade sig analogt med övriga övningslärares. I fråga om semesterförhållanden
och löneställning rådde däremot avsevärda olikheter. Efter alt
hava berört spörsmålen om ifrågavarande lärares utbildningstid och studiekostnader
hava motionärerna framhållit, att det vore av utomordentlig
betydelse att till lärare i trädgårdsskötsel vid seminarierna kunna förvärva
personer, som hade tillräckliga kvalifikationer på sitt område.

I motionerna I: 279 och II: 434, i vilka hemställts att löneregleringen för
övningslärare skall omfatta även de statsunderstödda folkhögskolorna, har
bl. a. anförts följande.

Det måste anses vara mindre tillfredsställande, att övningslärarna vid
folkhögskolorna icke innefattas i den blivande löneregleringen. Det har
utan tvivel uppstått en viss tendens att låta ungdomsskolornas lärare •—
det gäller såväl ämneslärare som övningslärare — komma i efterhand i
fråga om löneregleringar och provisoriska löneförbättringar. Det är att beklaga
att de sakkunniga ännu inte hunnit framlägga förslag om lönereglering
för folkhögskolorna liksom för lantmanna- och lanthushållsskolorna.

Statsutskottets utlåtande nr 192.

9

Vad särskilt beträffar övningslärarna vid folkhögskolorna måste deras nuvarande
lönevillkor betecknas som i hög grad otillfredsställande, en omständighet,
som givetvis icke kan undgå att i längden inverka menligt på rekryteringen.

Utskottet. Liksom departementschefen finner utskottet de sakkunnigas
förslag rörande löneregleringens omfattning i allt väsentligt väl avvägda,
varför utskottet biträder desamma. Beträffande motionerna I: 279 och II:
434 får utskottet framhålla, att enligt vad utskottet erfarit förarbeten pågå
inom 1941 års lärarlönesakkunniga för en särskild lönereglering för övningslärarna
vid folkhögskolorna. Utskottet förutsätter med hänsyn härtill,
att anställnings- och avlöningsförhållandena för nämnda lärarkategori snarast
skola komma att regleras, om möjligt samtidigt med löneregleringens
genomförande för övriga övningslärare. Vidkommande det i motionerna I:
291 och 11:445 berörda spörsmålet finner utskottet skäl föreligga för att
villkoren för seminarielärarna i trädgårdsskötsel jämföras med övriga övningslärares
och att deras lönegradsplacering omprövas i anslutning till den
förestående löneregleringens genomförande. På grund av vad utskottet sålunda
anfört torde motionerna I: 291 och II: 445 samt I: 279 och II: 434 icke
böra till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Vad departementschefen i övrigt i förevarande sammanhang anfört och
föreslagit föranleder icke någon erinran från utskottets sida.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt
med avslag å motionerna I: 291 och II: 445 samt I: 279 och
II: 434 godkänna vad departementschefen anfört rörande
löneregleringens omfattning.

III. Undervisningsskyldigheten vid full tjänstgöring.

De sakkunniga. Dessa framhålla, att den av de sakkunniga föreslagna principen,
att övningslärartjänsterna i allmänhet skola vara heltidstjänster, fordrar,
att undervisningsskyldigheten å dessa tjänster regleras på helt annat
sätt än som hittills skett. Frågan om det antal veckotimmar, som skall anses
motsvara full tjänstgöring, blir av grundläggande betydelse för hl. a.
huru många tjänster med full tjänstgöring som kunna inrättas, men även
i viss mån för huru anställningsvillkoren, exempelvis lönegradsplaceringen,
böra utformas. De sakkunniga föreslå, att undervisningsskyldigheten vid
full tjänstgöring bestämmes till ett visst antal veckotimmar utan annan variation
än den, som i speciella fall kan betingas av särskilda omständigheter.
Med utgångspunkt från detta förslag ha de sakkunniga fixerat sitt huvudförslag
så: full tjänstgöring skall anses föreligga vid en undervisning av 30
veckotimmar, d. v. s. det timtal som enligt nu gällande bestämmelser berättigar
till full lön.

10

Statsutskottets utlåtande nr 192.

Av vad sålunda anförts framgår bl. a. att de sakkunniga icke funnit det
ändamålsenligt att differentiera undervisningsskyldigheten efter de olika
övningsämnena. Visserligen skulle, säga de sakkunniga, vissa motiv härför
kunna anföras, bl. a. att för närvarande timtalet å reglerade tjänster i
manlig slöjd vid folkskola i många fall är högre än i andra övningsämnen.
En differentiering i detta avseende skulle emellertid medföra avsevärda
organisatoriska svårigheter, och en viss begränsning av undervisningsskyldigheten,
särskilt vid tjänstgöring vid mer än en skola, bleve nödvändig
av schematekniska skäl.

Departementschefen har funnit de sakkunnigas förslag i fråga om undervisningsskyldigheten
vid full tjänstgöring väl motiverat och lämpligt samt
tillstyrkt, att undervisningsskyldigheten bestämmes i enlighet med förslaget.

Motionen I: 293. I denna har rörande undervisningsskyldigheten för ordinarie
lärare i slöjd anförts följande.

I propositionen nr 136 föreslås, att tjänstgöringstiden för lärare i manlig
och kvinnlig slöjd fastställes till 30 timmar per vecka. I folkskolan har varje
slöjdgrupp nästan undantagslöst 4 timmar per vecka. Härav följer, att en lärare
i slöjd antingen får 7 grupper med en veckotjänstgöring av 28 timmar eller 8
grupper med en tjänstgöring av 32 timmar. I senare fallet måste extra arvode
utgå för de överskjutande 2 timmarna. Önskvärt vore, att nämnda lärares
tjänstgöringstid fastställdes till 32 timmar per vecka. Det skulle också kunna
betraktas såsom skäligt, då man betänker, att folkskollärares tjänstgöringstid
är 30 timmar per vecka. Den senares hemarbete torde med mer
än 2 timmar per vecka överstiga en slöjdlärares.

Utskottet har ansett sig böra tillstyrka, att undervisningsskyldigheten vid
full tjänstgöring i enlighet med departementschefens förslag bestämmes till
30 veckotimmar. Beträffande det i motionen I: 293 framförda yrkandet om
att undervisningsskyldigheten för slöjdlärare måtte bestämmas till 32 veckotimmar
får utskottet framhålla, att ehuru vissa skäl kunna anses tala för
en sådan anordning utskottet likväl med hänsyn till vad lärarlönesakkunniga
anfört icke ansett sig böra för dessa lärares vidkommande ifrågasätta
något undantag från den av departementschefen föreslagna generella bestämmelsen.
Utskottet avstyrker alltså bifall till ifrågavarande motion.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt
med avslag å motionen I: 293 godkänna vad departementschefen
anfört rörande undervisningsskyldigheten vid full
tjänstgöring.

Statsutskottets utlåtande nr 192.

11

IV. Anställningsformer. Tjänstgöring vid olika skolor. Tjänstgöring
i två övningsämnen m. m. Organisationen av övningslärarnas
tjänstgöring. Tillsättning av tjänster.

De sakkunniga. Dessa ha under rubriken anställningsformer
redovisat en av de sakkunniga verkställd provorganisation, vilken genomförts
i huvudsakligt syfte att utröna möjligheterna att inrätta ett större
antal övningslärartjänster med full tjänstgöring. Provorganisationen har
grundats på uppgifter om timtalen å olika övningslärartjänster under läsåret
1944/45.

Enligt de sakkunniga visar provorganisationen, att genom kombination
av undervisning i olika skolor och delvis även i olika övningsämnen antalet
heltidstjänster skulle bliva vida större vid de högre skolformerna än
f. n. är fallet. Framdeles skulle övningslärarna såväl vid dessa skolformer
som vid folkskolan kunna påräkna att i rimlig tid före pensionsåldern erhålla
heltidstjänster. Sammanlagda antalet provorganiserade heltidstjänster
skulle dessutom bliva något större än antalet nuvarande ordinarie tjänster.

På grund av nu anförda omständigheter ha de sakkunniga ansett sig
kunna förorda, alt endast heltidstjänster framdeles skola kunna inrättas
såsom ordinarie tjänster. Dessa tjänster böra då enligt de sakkunnigas mening
få samma karaktär som motsvarande ordinarie ämneslärartjänster. En
ordinarie övningslärare bör alltså vara garanterad den enligt löneplanen
för tjänsten angivna lönen, även om timtalet å tjänsten i något fall skulle
sjunka under det, som motsvarar full tjänstgöring.

Beträffande inrättandet av ordinarie övningslärartjänster anföra de sakkunniga
bl. a. följande.

Enligt de sakkunnigas mening bör i princip gälla, att varje övningslärartjänst
vid de högre skolformerna, som varaktigt bereder innehavaren full
tjänstgöring, skall inrättas som ordinarie tjänst. Också vid folk- och fortsättningsskolor
böra i regel ordinarie tjänster inrättas vid varaktigt behov

av heltidstjänst. .....

Vid de statliga skolformerna bestämmes f. n. antalet ordinarie tjänster av
Kungl. Maj :t och riksdagen. De sakkunniga anse, att så bör ske även i fortsättningen.
Skolöverstyrelsen, eller beträffande de tekniska läroverken överstyrelsen
för yrkesutbildning, bör äga besluta, vid vilka skoloi de föi vaije
skolform beslutade tjänsterna skola placeras.

Vid de högre kommunala skolorna ha f. n. vederbörande kommunala
myndigheter rätt att efter Kungl. Maj :ts tillstand inrätta ordinarie övningslärartjänster.
De äro dock icke skyldiga härtill. De sakkunniga vilja förorda,
alt Kungl. Maj :t bör äga att, där särskilda skäl därtill föreligga, ålägga
högre kommunal skola att inrätta ordinarie tjänst i övningsämne.

Vid folkskolan ankommer det utom i hushållsgöromål på beslut av vederbörande
skoldistrikt, om folk- och småskollärare eller facklärare skola
anlitas för undervisningen i övningsämnen. Det är givetvis önskvärt, att om
skoldistrikt anställt facklärare i ett övningsämne, vilken varaktigt kan påräkna
full tjänstgöring, denne erhåller ordinarie tjänst. De sakkunniga
anse dock, att Kungl. Maj:t bör kunna ålägga skoldistrikten att inrätta
ordinarie tjänster endast i hushållsgöromål.

12

Statsutskottets utlåtande nr 192.

Ordinarie tjänst vid högre kommunal skola eller folkskola bör enligt de
sakkunnigas uppfattning icke få inrättas utan Kungl. Maj :ts tillstånd. Likaså
borde uppkommande fråga om indragande av kommunal övningslärartjänst
vid vakans, underställas Kungl. Maj :ts prövning och avgörande.

Som tidigare angivits ha de sakkunniga föreslagit, att undervisningsskyldigheten
för alla ordinarie övningslärartjänster i princip skall motsvara
full tjänstgöring eller 30 veckotimmar. Vissa undantag från denna regel
böra emellertid enligt de sakkunnigas mening göras. Beträffande dessa undantag
har anförts i huvudsak följande.

De sakkunniga föreslå, att undervisningsskyldigheten för folk- och småskoleseminariernas
övningslärare i teckning, musik och gymnastik skall
kunna begränsas till lägst 27 veckotimmar.

Samma nedsättning bör också gälla lärarinnorna i hushållsgöromål och
därmed jämförliga ämnen vid statens skolköksseminarium. Föreskriften i
Kungl. brevet den 17 maj 1935, att en föreläsningstimme här i fråga om fullgörande
av lärares undervisningsskyldighet samt i avlöningshänseende skall
anses motsvara två vanliga undervisningstimmar, bör dessutom alltjämt äga
tillämpning.

Vidare bör någon nedsättning i undervisningsskyldigheten vara möjlig
för övningslärare, som ha särskilt krävande tjänstgöringsförhållanden i
jämförelse med andra lärare i samma ämne. Detta torde främst få tillämpning
i de fall, då en lärare tjänstgör vid två eller flera skolor och måste
företaga tidsödande resor mellan dessa eller uppehålla sig å annan ort än
bostadsorten. För att timtalet skall kunna sänkas med en veckotimme, bör
emellertid tidsförlusten genom resor o. d. vara avsevärt större än en timme
i veckan, och i intet fall bör timtalet få nedgå till lägre än 27 veckotimmar.
Därjämte skulle sådan nedsättning av undervisningsskyldigheten kunna
anses motiverad, om läraren har ett ovanligt stort antal undervisningsavdelningar,
såsom förhållandet kan vara för musiklärare vid folkskolan.

De sakkunniga föreslå vidare, att ordinarie lärare skola vara skyldiga att
mot särskild ersättning tjänstgöra högst 4 veckotimmar utöver den för
tjänsten stadgade undervisningsskyldigheten.

Enligt de sakkunnigas mening böra övningslärare liksom hittills kunna
erhålla extra ordinarie anställning, även om de icke ha full tjänstgöring.
Minimigränsen föreslås emellertid till 15 veckotimmar för alla övningslärare.
De extra ordinarie lärarna skola dessutom enligt förslaget kunna åläggas
mera omfattande tjänstgöring, i första hand inom intervallen 15—30
veckotimmar, men därutöver ytterligare 4 veckotimmar, liksom de ordinarie
övningslärarna. De sakkunniga föreslå vidare, att det nuvarande extra ordinariebegreppet
för övningslärarna utbytes mot ett begrepp, som i huvudsak
motsvarar det för folkskolans lärare gällande. Förslaget innebär, att övningslärarna
i princip skola efter en viss minimitjänstgöring erhålla extra
ordinarie anställning, så snart tiden för anställningen uppgår till minst en
termin och tjänstgöringen omfattar minst 15 veckotimmar.

Beträffande de sakkunnigas förslag rörande allmänna behörighetsvillkor
m. m. för extra ordinarie anställning hänvisas till propositionen s. 28—29.
De sakkunniga föreslå, att utöver ordinarie och extra ordinarie anställning

Statsutskottets utlåtande nr 192.

13

icke någon annan anställningsform skall förekomma för övningslärare än
anställning såsom timlärare.

I fråga om tjänstgöring vid olika skolor innebära de sakkunnigas
förslag i huvudsak följande.

Undervisning vid en skolform, som ingår i löneregleringen, skall kunna
kombineras med undervisning vid varje annan sådan skolform, där så befinnes
lämpligt. — Undervisning vid olika skolor skall kunna förenas till
enhetliga tjänster, dock endast om det sammanlagda timtalet vid skolorna
uppgår till så stort antal veckotimmar, att det berättigar till extra ordinarie
anställning. Därutöver föreslås i detta hänseende, att om en tjänst å minst
15 veckotimmar med undervisningen förlagd till olika skolor uppehälles av
timlärare, denne skall anses ha en enhetlig anställning på samma sätt som
ordinarie och extra ordinarie lärare. — Ett system med huvudtjänst och
fyllnadstjänstgöring skall läggas till grund för övningslärarnas kombinerade
tjänstgöring, Övningslärartjänst skall alltså vara placerad vid en enda
skola. — I regel skall en övningslärartjänst med tjänstgöring vid mer än en
skola vara placerad vid den skola, där större delen av tjänstgöringen fullgöres.
—• Övningslärarna skola i princip vara skyldiga att utföra fyllnadstjänstgöring.
Skyldigheten skall endast avse sådana skolformer, som omfattas"
av löneregleringen, samt dessutom kommunala gymnasier. — Öyningslärarna
skola icke äga rätt till fyllnadstjänstgöring. — I vissa fall bör
man vid fyllnadstjänstgöring kunna bortse från mindre brister i lärares
formella behörighet. — Vid kombinerad tjänstgöring skall lön utgå, som
om hela tjänstgöringen fullgjorts vid den skola, vid vilken huvudtjänsten
är placerad. Timlärararvode vid fyllnadsjänstgöring skall dock alltid utgå
med det belopp, som gäller för den skola, där undervisningen fullgöres,
och efter den ortsgrupp, till vilken nämnda skola hänförts. All avlöning
skall utbetalas vid den skola, där huvudtjänsten är placerad. — De beslutande
myndigheterna för den skola, där huvudtjänsten är placerad, skola
beträffande läraren ha i huvudsak samma befogenheter — i den mån dessa
icke överlåtits på central myndighet — som om läraren hade haft hela sin
tjänstgöring vid skolan i fråga. Dock skall även den andra skolan ha möjlighet
att bevaka sina intressen.

Beträffande förslagens närmare innebörd hänvisas till propositionen, s.
34—42.

Vad rör t j ä n s t g ö r i n g i två övnings ämnen m. in. böra enligt
de sakkunnigas mening, i syfte att stimulera lärarnas intresse för dubbel
utbildning, ordinarie tjänster inrättas i ämneskombinationerna teckning-manlig
slöjd, teckning-kvinnlig slöjd och hushållsgöromål-kvinnlig
slöjd, där redan nu vissa lärare ha föreskriven dubbel kompetens och kombinerad
tjänstgöring förekommer. De sakkunniga föreslå, att ordinarie tjänst
i två övningsämnen alltid skall tillhöra samma lönegrad som ordinarie tjänst
i det av ämnena, som medför den högre lönegradsplaceringen. De sakkunniga
anse, att ordinarie tjänst i två övningsämnen icke bör inrättas, då en
ordinarie tjänst i det ämne, som berättigar till den högre lönegraden, lämpligen
kan inrättas genom att till en tjänst förena undervisningen vid olika
skolor å samma ort. Vidare bör, uttala de sakkunniga, det ämne, som berättigar
till den högre lönegraden, omfatta minst hälften av den med tjänsten
förenade undervisningsskyldigheten.

14

Statsutskottets utlåtande nr 192.

De sakkunniga ha funnit, att icke-ordinarie tjänst bör kunna inrättas i
varje kombination av övningsämnen, därest tjänsten kan tillsättas med lärare,
som har föreskriven kompetens i båda ämnena, och därest sådan tjänst
i övrigt får anses önskvärd med hänsyn till förhållandena i varje särskilt
fall. Liksom ordinarie tjänst i två övningsämnen bör enligt de sakkunnigas
mening icke-ordinarie sådan tjänst tillhöra den högre av de lönegrader,
som gälla för motsvarande tjänster i ett av ämnena.

De sakkunniga anse, att här avsedda tjänster böra tillsättas i särskild
ordning, för att icke sökande med dubbel kompetens skola bliva i alltför
hög grad gynnade på bekostnad av dem, som ha utbildning endast i ett
ämne.

De sakkunniga ha slutligen föreslagit, att kombinerad tjänstgöring skall,
under vissa angivna förutsättningar, kunna ordnas i praktiskt läroämne
eller yrkesämne och övningsämne.

I avsnittet om organisationen av övningslärarnas
tj änstgöring erinra de sakkunniga om gällande bestämmelser rörande
fastställandet m. in. av antalet timmar i övningsämnen och uttala, att de
icke ifrågasätta någon ändring i förevarande hänseenden. De sakkunniga påpeka
emellertid att det vid de högre skolformerna stundom förekommer, att
kommunerna helt av egna medel bekosta ytterligare undervisningstimmar i
vissa övningsämnen. De sakkunniga anse, att sådan tjänstgöring bör kunna
inräknas i övningslärartjänsterna.

De sakkunniga framhålla att, därest organisationen av övningslärartjänster
med undervisning vid olika skolor skall kunna genomföras tillfredsställande,
den måste bli föremål för en fortlöpande central ledning och kontroll,
vilken främst borde utövas genom skolöverstyrelsen. Detta gör enligt de
sakkunnigas uppfattning, att överstyrelsen i vissa fall måste tillerkännas
något vidgade befogenheter.

De sakkunniga förklara sig anse, att det skulle vara önskvärt, om samtliga
statliga och statsunderstödda kommunala skolor å en ort hade en gemensam
styrelse. Samarbetet mellan skolorna skulle underlättas, och skolöverstyrelsens
arbetsuppgifter skulle kunna i viss mån decentraliseras till
dessa styrelser. Då emellertid nämnda fråga låge vid sidan av de sakkunnigas
uppdrag, ha de sakkunniga i stället föreslagit en anordning, där det
grundläggande organisationsarbetet skall ske på ett sammanträde mellan
representanter för de olika skolorna å samma ort och eventuellt närliggande
orter.

De sakkunniga påpeka, att det ligger i sakens natur, att genomförandet
av de sakkunnigas förslag i denna del kommer att medföra ökat administrativt
arbete för skolöverstyrelsen. Särskilt under de första åren, då en omfattande
omorganisation av övningslärarnas tjänstgöringsförhållanden skulle
verkställas, syntes denna ökning bli avsevärd. De sakkunniga utgå från att
skolöverstyrelsens personalbehov för ifrågavarande ändamål tillgodoses.

Vad rör tillsättning av tjänster föreslå lärarlönesakkunniga,
att de myndigheter, som nu ha befogenhet att tillsätta övningslärare, åt -

Statsutskottets utlåtande nr 192.

15

minstone tills vidare behålla denna befogenhet. De sakkunnigas förslag till
bestämmelser rörande ledigförklarande och tillsättning av övningslärartjänster
överensstämma även i övrigt i stort sett med vad som hittills gällt. De
allmänna bestämmelserna ha emellertid ansetts böra kompletteras med
vissa specialbestämmelser för de tjänster, som omfatta tjänstgöring vid mer
än en skola. Beträffande vad de sakkunniga härom närmare anfört hänvisas
till propositionen, s. 55—57. Rörande befordringsgrunderna vid tillsättning
av ordinarie och icke-ordinarie övningslärartjänster framhålles, att vid tillsättning
av sådana tjänster hittills gällande befordringsgrunder böra tillämpas
samt att tjänstgöringen vid de olika av löneregleringen berörda skolformerna
i merithänseende bör anses vara likvärdig, där ej särskilda skäl tala
för en annan värdering såsom beträffande tjänstgöring vid seminarierna.

Yttranden. Vad de sakkunniga vid behandlingen av frågan om anställningsformerna
anfört rörande nedsättningen av undervisningsskyldigheten
för vissa lärarkategorier har föranlett statskontoret till följande
uttalande.

Ur synpunkten av att bestämmelserna rörande övningslärarna bliva så
enkla som möjligt och då de skäl, som anförts för en begränsning av veckotimtalet
för full tjänstgöring för lärare vid seminarier och för vissa andra
lärarkategorier icke synas tillräckligt bärande, har statskontoret funnit sig
böra föreslå, att undervisningsskyldigheten vid full tjänstgöring bestämmes
till 30 veckotimmar vid samtliga av löneregleringen omfattade skolformer
och att undantag härifrån medgives allenast ordinarie lärare, som av schematekniska
skäl icke kan beredas fullt antal veckotimmar.

I anslutning till vad de sakkunniga anfört om organisationen av
övningslärarnas tjänstgöring har skolöverstyrelsen framhållit,
att genomförandet av sakkunnigförslaget komme att öka arbetet icke
blott för överstyrelsen utan även för rektorer, skolstyrelser och folkskolinspektörer
samt erinrat om att rektorerna vid de allmänna läroverken redan
nu ofta hade en onormalt stor arbetsbörda. Svenska stadsförbundet har funnit
de sakkunnigas uttalande om önskvärdheten av samordning av olika
skolor under en gemensam lokal styrelse beaktansvärt. Att samarbetet mellan
skolorna därigenom skulle kunna underlättas och skolöverstyrelsens
arbetsuppgifter i viss mån kunna decentraliseras till sådan styrelse samt
icke blott övningslärarnas tjänstgöringsförhållanden utan även andra frågor
kunna lösas enklare ocn smidigare än nu utgör enligt förbundets mening
mycket vägande skäl för att taga frågan om en dylik samordning under
övervägande.

De sakkunnigas förslag i fråga om tillsättning av tjänster har
icke rönt annan erinran i remissvaren, än att slöjd- och yrkeslärarnas riksförbund
framhållit önskvärdheten av att vid dylik tillsättning ett förslag på
tre personer uppsattes, i likhet med vad som sker vid tillsättning av folkskollärartjänster.

16

Statsutskottets utlåtande nr 192.

Departementschefen. I allt väsentligt har departementschefen biträtt lärarlönesakkunnigas
förslag i nu förevarande hänseenden. Vad rör anställningsformerna
har departementschefen anfört bl. a. följande.

I likhet med de sakkunniga anser jag det icke vara erforderligt, att för
övningslärare tagas i anspråk andra anställningsformer än ordinarie och
extra ordinarie anställning samt anställning såsom timlärare. Jag lämnar
vidare min anslutning till de sakkunnigas förslag rörande inrättande av
övningslärartjänster och är sålunda icke beredd att biträda framförda önskemål
om att Ivungl. Maj :t skulle bemyndigas ålägga skoldistrikt att inrätta
ordinarie tjänster även i andra övningsämnen än hushållsgöromål.
Frågan om med timläraranställning förenade löne- och andra förmåner anser
jag böra behandlas i samband med att förslag till avlöningsreglemente
för övningslärare framlägges för riksdagen. Vad rör nedsättningen av undervisningsskyldigheten
anser jag mig, på av de sakkunniga anförda skäl,
böra biträda föreliggande förslag. Med hänsyn till vad statskontoret framhållit,
finner jag mig emellertid icke kunna tillstyrka generell nedsättning
av undervisningsskyldigheten för ytterligare lärarkategorier. Jag får vidare
understryka, att nedsättning av undervisningsskyldigheten på grund av
krävande tjänstgöringsförhållanden samt av schematekniska eller andra
skäl endast bör medgivas under iakttagande av största återhållsamhet.

Rörande tjänstgöringen vid olika skolor har departementschefen
framhållit, att det givetvis föreligger svårigheter att bedöma ändamålsenligheten
av lärarlönesakkunnigas förslag i denna del, innan erfarenheter
vunnits av förslagens praktiska tillämpning. Såvitt nu kunde bedömas,
syntes emellertid de föreslagna åtgärderna vara väl ägnade att främja
det för löneregleringen angivna huvudsyftet, nämligen att bereda övningslärarna
förbättrade tjänstgöringsförhållanden. Med hänsyn härtill har
departementschefen ansett sig kunna biträda sakkunnigförslaget i denna del.

Vidkommande tjänstgöring i två övningsämnen in. in. har
departementschefen anfört följande.

De sakkunnigas förslag om inrättande av tjänster i två övningsämnen i
syfte att stimulera lärarnas intresse för dubbel utbildning kan jag tillstyrka
även om, såsom från vissa remissmyndigheter anförts, någon större effekt
åtminstone tills vidare icke synes kunna förväntas av förslagets genomförande.
Jag förutsätter, att utvecklingen på detta område noggrant följes av
skolöverstyrelsen samt att från vederbörligt håll tillses, att lärare med
mindre tillfredsställande kompetens i två övningsämnen vid tjänstetillsättningar
icke på olämpligt sätt gynnas i förhållande till lärare med gedigen
utbildning i endast ett ämne.

Mot sakkunnigförslagen i vad de avse lönegradsplacering, behörighetsvillkor
osv. för här avsedda lärare finner jag ej anledning till erinran.

Beträffande organisationen av övningslärarnas tjänstgöring
har departementschefen uttalat i huvudsak följande.

Förslagen om beslutanderätt och det administrativa förfarandet innebära
vissa avvikelser från gällande förhållanden, helt betingade av anordnandet
av kombinerad tjänstgöring vid olika skolor. Jag biträder dessa förslag.
Emellertid synes en tillämpning av de förordade anordningarna medföra
icke oväsentlig utvidgning av skolöverstyrelsens arbetsuppgifter med
åtföljande ökat personalbehov. Jag finner denna centralisering av arbets -

Statsutskottets utlåtande nr 192.

17

uppgifterna till skolöverstyrelsen i viss mån betänklig och anser, i likhet med
de sakkunniga och svenska stadsförbundet, att det skulle vara önskvärt, att
för de olika skolorna på en ort i en eller annan form inrättades ett lokalt
samarbetsorgan med befogenhet att avgöra vissa frågor om övningslärarnas
tjänstgöringsförhållanden o. dyl. Jag är emellertid icke nu beredd framlägga
preciserade förslag rörande sammansättning, arbetsformer och kompetensområde
för ett sådant organ. Det torde böra ankomma på skolöverstyrelsen,
att vid det förestående organisationsarbetet över huvud taget överväga de
olika åtgärder, som kunna vidtagas i syfte att i möjligaste mån förenkla och
rationalisera det administrativa förfarandet i samband med organisationen
av övningslärarnas tjänstgöring samt att till Kungl. Maj :t inkomma med
av dessa överväganden föranledda förslag. Till frågan om en eventuell utökning
av personalen främst vid skolöverstyrelsen anser jag mig icke nu
böra taga ställning utan förutsätter jag, att denna fråga framdeles i vanlig
ordning prövas av chefen för ecklesiastikdepartementet. Vad därvid rör organisationen
av arbetet å rektorsexpeditionerna vid de allmänna läroverken
in. fl. läroanstalter får jag erinra, att denna fråga nyligen utretts genom
särskilda sakkunniga. Kostnader för anställande av vid skolöverstyrelsen
eventuellt erforderlig tillfällig personal för det förberedande organisationsarbetets
genomförande torde böra bestridas från den i överstyrelsens avlöningsstat
upptagna 1''örslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar till
inspektörer och sakkunniga biträden in. in., vilken, om så blir erforderligt på
grund härav, torde få överskridas med det belopp, som motsvarar avlöningen
till ifrågavarande tillfälliga personal.

Vad slutligen angår tillsättning av tjänster har departementschefen
anfört följande.

De sakkunnigas förslag rörande tillsättning av tjänster kan jag i allt väsentligt
biträda. Vad rör de angivna befordringsgrunderna vill jag emellertid
— då relativt starka skäl synas tala för att ett enhetligt tillsättningsförfarande
tillämpas för samtliga lärare vid folkskolan — tillstyrka slöjdoch
yrkeslärarnas riksförbunds förslag om att ordinarie övningslärartjänst
vid folkskolan skall tillsättas på samma sätt som folkskollärartjänst, dvs. att
vid sådan tillsättning upprättas förslag på tre personer. Att härigenom icke
full överensstämmelse uppnås i fråga om tillsättningsförfarandet som sådant
för samtliga av löneregleringen berörda övningslärartjänster torde icke
medföra några påvisbara olägenheter.

Jag får slutligen framhålla, att vad jag i det föregående vid anmälan av
frågan om organisation av övningslärarnas tjänstgöring uttalat rörande förenkling
och rationalisering av det administrativa förfarandet även äger avseende
å tillsättning av tjänster.

Utskottet har för sin del funnit lärarlönesakkunnigas förslag beträffande
anställningsformer, tjänstgöring vid olika skolor och tjänstgöring i två övningsämnen
in. in. vara väl ägnade alt främja det för löneregleringen angivna
huvudsyftet, nämligen att bereda övningslärarna förbättrade tjänstgöringsoch
därmed även avlöningsförhållanden. I likhet med de sakkunniga och
departementschefen finner utskottet det sålunda vara tillfyllest, att för
övningslärarna tagas i anspråk tre anställningsformer, nämligen ordinarie
och extra ordinarie anställning samt anställning såsom timlärare. Utskottet
anser det vidare lämpligt, all tjänstgöring vid olika skolor skall kunna

- Ililianu till riksdagens protokoll 1948. (i samt. Nr 192.

18

Statsutskottets utlåtande nr 192.

förenas till enhetliga tjänster samt att därvid det redan nu vid folk- och
småskoleseminarierna tillämpade systemet med huvudtjänst och fyllnadstjänstgöring
kommer till användning. På av departementschefen anförda
skäl tillstyrker utskottet, att såväl ordinarie som icke ordinarie tjänster skola
kunna inrättas i två övningsämnen.

Utskottet vill i anslutning till vad departementschefen därom anfört framhålla
angelägenheten av att åtgärder vidtagas i syfte att i möjligaste mån
förenkla och rationalisera det administrativa förfarandet i samband med
organisationen av övningslärarnas tjänstgöring samt tillsättningen av tjänster.
Beträffande den härmed sammanhängande frågan om organisationen av
arbetet å rektorsexpeditionerna må erinras om vad utskottet förut vid innevarande
års riksdag härutinnan anfört (utlåtande nr 8 s. 71 och 113). Utskottet
tillstyrker, att övningslärartjänst vid folkskolan tillsättes på samma
sätt som folkskollärartjänst, dvs. att vid sådan tillsättning upprättas
förslag på tre personer.

Vad departementschefen i övrigt under här behandlade avsnitt anfört föranleder
ingen erinran från utskottets sida.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj :ts förslag, godkänna
vad departementschefen i förevarande hänseenden anfört.

V. Lönegrader.

De sakkunniga. Dessa ha funnit en omprövning i hela dess vidd av frågan
om lönegradsplaceringen för övningslärarna vara nödvändig främst av den
anledningen, att olika skolformer med förut mycket skiftande löneskalor
nu skulle föras in under ett enhetligt avlöningsreglemente.

Innan de sakkunniga ingå på frågan om lönegradsplaceringen för de olika
kategorierna av övningslärare var för sig, ha de framfört vissa allmänna
synpunkter, som legat till grund för deras bedömande. De framhålla i detta
sammanhang, att det ligger i sakens natur, att avvägningen av de olika synpunkterna
ställer sig svår att rättvist genomföra. Detta har varit en anledning
till att de sakkunniga iakttagit försiktighet gentemot alltför stora rubbningar
av nu gällande lönegradsplaceringar.

Vägledande för de förslag de sakkunniga framlagt ha varit de lönegradsplaceringar,
som tidigare bestämts för de olika kategorierna av ämneslärare
vid de allmänna läroverken och högre kommunala skolorna samt för folkskolans
lärare. Hänsyn har av de sakkunniga tagits till utbildningstidens
längd och till studiekostnader. Att lönegradsplaceringen ställdes i viss relation
till utbildningstiden vore ofrånkomligt. De sakkunniga ha emellertid
hävdat, att denna synpunkt icke ensam eller ens i första rummet får vara
bestämmande. Varje tendens till utbildningstidens förlängning huvudsakligen
för löneförhöjningens skull måste enligt de sakkunnigas mening bestämt
tillbakavisas.

Statsutskottets utlåtande nr 192.

19

De sakkunniga ha vidare haft att taga ställning till frågan, huruvida lönegradsplaceringen
för lärare i visst ämne bör vara densamma inom samtliga
skolformer och på skilda åldersstadier eller om differentiering i dessa
avseenden bör genomföras. De sakkunniga ha härvid funnit det rimligt, att
övningslärare vid skolformer med mer kvalificerad undervisning på grund
av lärjungarnas högre ålder erhålla en högre lönegradsplacering än övriga
lärare tillhörande samma lärarkategori. Att i stort sett samma utbildningskrav
ställas på lärarna, vare sig de tjänstgöra på högre eller lägre stadium,
utgör enligt de sakkunnigas mening icke något avgörande hinder för viss
olikhet i lönegradsplaceringen. Dessa principer — samma lönegradsplacering
för lärare i samma ämne vid olika skolformer, om lärjungarna tillhöra
samma åldersstadium, men med möjlighet till högre lönegradsplacering, om
lärjungarna i en skolform representera högre åldersstadium — ha av de
sakkunniga ansetts böra läggas till grund för samtliga förslag om lönegradsplaceringar
för övningslärarna.

Beträffande motiveringen för detta ståndpunktstagande samt beträffande
de allmänna konsekvenserna av principernas tillämpning torde få hänvisas
till propositionen, s. 58—61.

Enligt de sakkunnigas förslag skall full lön enligt löneplanen utgå till
varje ordinarie övningslärare. De sakkunniga ha vidare såsom tidigare
nämnts föreslagit, att varje övningslärare skall vara skyldig att utöver den
med tjänsten förenade undervisningsskyldigheten mot särskild ersättning
bestrida tjänstgöring med högst 4 veckotimmar. Även i fortsättningen torde
man därför enligt de sakkunnigas mening liksom hittills få räkna med att
övningslärarna särskilt i vissa ämnen i ganska stor utsträckning komma
att få uppbära avlöningsförmåner, som överstiga de belopp, som upptagas
på löneplanerna. Viss hänsyn till denna omständighet har synts de sakkunniga
böra tagas även vid lönegradsplaceringarna.

Efter dessa allmänna synpunkter på övningslärarnas lönegradsplacering
övergå de sakkunniga till att behandla de olika kategorierna av övningslärare.

Ordinarie lärare i teckning, musik och gymnastik. De sakkunniga erinra
om att sedan lång tid tillbaka lärarna i teckning, musik och gymnastik
vid de högre skolformerna varit jämställda i lönehänseende. Vid de allmänna
läroverken ha emellertid gymnastiklärarna sedan den 1 januari 1938
och vid de högre kommunala skolorna sedan den 1 januari 1939 visserligen
tillhört samma lönegrad som tecknings- och musiklärare men uppburit särskild
ersättning för arbetet med friluftsverksamheten, innebärande att till
det antal veckotimmar undervisningsskyldigheten omfattar skola för årslönernas
beräknande läggas högst tre veckotimmar. Den löneförmån i förhållande
till tecknings- och musiklärarna, som härigenom tillkommer gymnastiklärarna,
är ganska betydande.

De sakkunniga ha ansett sig böra upptaga hela frågan om ersättningen
för friluftsverksamheten till saklig omprövning och därvid kommit till det
resultatet, att det varken med hänsyn till arbetets omfattning eller utbild -

20

Statsutskottets utlåtande nr 192.

ningen finnes skäl att i fråga om lönegradsplacering göra någon åtskillnad
mellan gymnastiklärare, teckningslärare och musiklärare. Då de sakkunniga
icke heller våga hävda, att arten och betydelsen av gymnastiklärarnas
arbete skulle kunna vara tillräcklig att för dem motivera en högre lönegrad
ha de sakkunniga stannat för att placera teckningslärare, musiklärare
och gymnastiklärare i samma lönegrader.

De sakkunniga ha emellertid föreslagit viss kompensation för den hittills
utgående extra ersättningen för arbetet med friluftsverksamheten och föreslagit,
att undervisningsskyldigheten för ordinarie gymnastiklärare skall anses
fullgjord vid 28 veckotimmars undervisning. Nedsättningen bör enligt
de sakkunnigas mening begränsas till de skolformer, där lärarna för närvarande
åtnjuta särskild ersättning för arbetet med friluftsverksamheten,
d. v. s. de allmänna läroverken och de högre kommunala skolorna. I fråga
om extra ordinarie gymnastiklärare föreslå de sakkunniga, att sådana lärare
vid 14—20 veckotimmars undervisning automatiskt skola få uppbära avlöning
för en veckotimme utöver antalet undervisningstimmar och vid mer
än 20 veckotimmars undervisning för två veckotimmar utöver antalet undervisningstimmar.

De sakkunniga föreslå, att lönegraden Ca 23, motsvarande A 20, må bibehållas
för de högre allmänna läroverkens lärare, d. v. s. för flertalet av
de nuvarande ordinarie lärarna med full tjänstgöring. Samma lönegrad bör
även enligt de sakkunnigas mening på grund av lärjungarnas högre ålder
gälla gymnastiklärarna vid de högre tekniska läroverken.

I överensstämmelse med de allmänna synpunkter, som legat till grund för
de sakkunnigas bedömanden, föreslå de sakkunniga något lägre lönegrad
för lärare i teckning, musik och gymnastik vid övriga skolformer utom folkoch
småskoleseminarierna. De sakkunniga framhålla, att de från början i
detta fall ifrågasatt två lönegraders skillnad och därmed placeringen i A 18
för ifrågavarande lärare. Sedermera hade den mellanliggande lönegraden
(A 19) slopats i det nya lönesystemet, varför skillnaden blivit begränsad
till en lönegrad. De sakkunniga ha ansett sig höra acceptera denna konsekvens
av det förändrade lönesystemet och föreslå sålunda Ca 22. Denna
lönegrad innebär, framhålla de sakkunniga, en betydande höjning för folkskolans
lärare i teckning, musik och gymnastik men sänkning med en lönegrad
för realskolans och de högre kommunala skolornas lärare. I anslutning
härtill anföra de sakkunniga i huvudsak följande.

Då folkskollärarna (i skolor med 39 veckors läsår) bliva placerade i Ca
21, komma sålunda vissa övningslärare i folkskolan att få en lönegrads
bättre löneställning än de egentliga folkskollärarna. De sakkunniga äro väl
medvetna om att detta förhållande icke är fullt tillfredsställande, möjligen
med undantag för de fall, då instruktörsverksamhet ingår i övningslärarnas
uppgifter i folkskolan. I själva verket måste nog folkskolläraren anses
ha det mest ansvarsfulla arbetet, och utan tvivel har han också den största
arbetsbördan. Enligt de sakkunnigas princip, att övningslärare skola erhålla
samma avlöning för undervisning på ungefär samma åldersstadium, böra
emellertid folkskolans övningslärare vara placerade i samma lönegrad som

Statsutskottets utlåtande nr 192.

21

bl. a. realskolans, och att sänka de senares lönegradsplacering med ytterligare
en lönegrad ha de sakkunniga icke funnit tillrådligt under föreliggande
omständigheter, låt vara att ett stort antal av dessa lärare på grund av
lägre undervisningsskyldighet än 30 veckotimmar icke uppburit full lön
enligt löneplanen.

De sakkunniga ha vidare föreslagit, att lärare i teckning, musik och gymnastik
vid folk- och småskoleseminarierna placeras i Ca 25.

Som normallönegrad för de ordinarie lärarinnorna i hushållsgöromål ha
de sakkunniga föreslagit lönegraden Ca 18. Vidare ha de sakkunniga föreslagit,
att lärarinnorna vid de kommunala flickskolorna, statens normalskola
samt folk- och småskoleseminarierna placeras i Ca 20 samt lärarinnorna
vid statens skolköksseminarium i Ca 25.

Beträffande de sakkunnigas motivering för förslaget om Ca 18 såsom normallönegrad
torde få hänvisas till propositionen, s. 66.

Motiveringen för lönegraden Ca 20 för lärarinnorna vid de kommunala
flickskolorna är den att undervisningen i hushållsgöromål vid denna skolform
förekommer i större utsträckning och i högre klasser än i övriga skolformer
och därför kan drivas icke oväsentligt längre.

Ordinarie lärarinnor i kvinnlig slöjd. De sakkunniga föreslå, att sådana
ordinarie lärarinnor i kvinnlig slöjd, som inneha fullt tillfredsställande kompetens,
placeras i lönegraden Ca 18 vid kommunala flickskolor och statens
normalskola, i lönegraden Ca 23 vid folkskoleseminarier med kvinnliga seminarieelever
och vid småskoleseminarier ävensom vid statens skolköksseminarium
samt i lönegraden Ca 16 vid övriga skolor. I en lägre lönegrad,
förslagsvis Ca 13, föreslå de sakkunniga att lärarinnor med mindre tillfredsställande
kompetens bliva placerade.

Vad de sakkunniga anfört till stöd för förslaget om lönegraden Ca 16 vid
de flesta skolformerna — vilket är det grundläggande förslaget — finnes
intaget å s. 67—68 i propositionen, till vilka torde få hänvisas.

Beträffande lönegradsplaceringen för lärarinnor vid de kommunala flickskolorna
— vilka f. n. äro placerade i A 16 — framhålla de sakkunniga,
att det i enlighet med de sakkunnigas allmänna principer finnes skäl för
en något högre placering vid dessa skolor än i flertalet övriga skolformer.
Placeringen i lönegraden Ca 23 av lärarinnor i kvinnlig slöjd vid vissa seminarier
motiveras av de sakkunniga med att dessa seminarier utbilda folkoch
småskollärarinnor och att man måste räkna med att även i fortsättningen
en mycket stor del av slöjdundervisningen i folkskolan kommer att
omhänderhavas av folkskollärarinnor och småskollärarinnor.

De sakkunniga föreslå beträffande ordinarie lärare i manlig slöjd i allmänhet
två skilda lönegrader alltefter lärarens individuella kompetens, nämligen
lönegraden Ca 18 för lärare med särskilt god kompetens och lönegraden
Ca 16 för annan behörig lärare. För folkskoleseminarium, där lärarutbildning
i manlig slöjd förekommer, föreslås lönegraden Ca 23.

En lönegradsplacering, som är direkt avhängig av vederbörande befattningshavares
kompetens, fordrar ju noggranna regler för hur de olika slag

22

Statsutskottets utlåtande nr 192.

av kompetens, som må ifrågakomma, skola kunna bestämmas. De sakkunniga
ha påpekat, att det f. n. icke finns några fastställda behörighetskrav
för lärarna i manlig slöjd. Med hänsyn härtill ha de sakkunniga avgivit
förslag i detta hänseende. Rörande förslagets innebörd torde få hänvisas till
propositionen, s. 70—71.

De sakkunniga föreslå, att extra ordinarie övningslärare i regel skola placeras
endast en lönegrad under den normala lönegrad, som enligt de sakkunnigas
förslag skall gälla för motsvarande ordinarie lärare. Extra ordinarie
lärare i teckning, musik och gymnastik föreslås sålunda vid alla skolformer
utom vid seminarierna placerade i Ce 21, extra ordinarie lärare i
hushållsgöromål utom vid statens skolköksseminarium i Ce 17, extra ordinarie
lärare i kvinnlig slöjd utom vid seminarierna i Ce 15 samt extra ordinarie
lärare i manlig slöjd utom vid seminarierna i Ce 17 eller Ce 15, alltefter
sin kompetens. Vid lärarutbildningsanstalterna böra enligt de sakkunnigas
mening de extra ordinarie lärarna placeras två lönegrader under den
för motsvarande ordinarie lärare gällande lönegraden, detta bland annat
med hänsyn till relationen till ordinarie lärares placering vid övriga skolformer.

Till stöd för dessa förslag anföra de sakkunniga följande.

Av de sakkunnigas utredningar framgår, att övningslärarna måste räkna
med att under längre tid än ämneslärare och folkskollärare uppehålla
timläraranställning eller extra ordinarie anställning, innan de erhålla ordinarie
tjänster. Därtill kommer, att de i extra ordinarie anställning mera
sällan kunna påräkna full tjänstgöring. Tvärtom kommer tjänstgöringen
i många fall att bliva ganska låg. Vid de högre skolformerna skulle sålunda
enligt de sakkunnigas beräkningar antalet tjänster å 15—19 veckotimmar
i teckning, musik och gymnastik utgöra omkring hälften av det antal tjänster,
varå extra ordinarie anställning skulle erhållas. En viss kompensation
för de låga timtalen har tidigare vid de statliga läroanstalterna givits,
genom tillämpning av den s. k. treprocentsregeln vid avlöningens beräknande.
Denna kompensation kommer att försvinna vid genomförandet av
de sakkunnigas förslag. Med hänsyn till dessa förhållanden anse de sakkunniga,
att skillnaden i lönegrader mellan ordinarie och extra ordinarie
befattningar bör vara mindre för övningslärare än för ämneslärare och
folkskollärare.

Då icke-ordinarie lärare kunna beräknas i avsevärd omfattning övergå
från den ena skolformen till den andra, torde det vara lämpligt att, icke
minst på lönetekniska grunder, i allmänhet göra lönegradsplaceringen oberoende
av skolformen.

Yttranden. Från flertalet remissmyndigheters sida, och därvid främst från
personalhåll, har hävdats, att sänkning av hittills gällande lönegradsplaceringar
för övningslärarna icke borde förekomma, bl. a. av skälighetshänsyn
och därför att lönegradssänkningar kunde befaras leda till en försämrad
rekrytering av de olika övningslärarbanorna. Vidare har i remissyttrandena
genomgående framhållits, att en differentiering av övningslärarna
i lönehänseende alltefter lärjungarnas åldersstadium icke borde komma
till stånd med hänsyn till dels att det kunde ifrågasättas om undervis -

Statsutskottets utlåtande nr 192.

23

ningen på ett högre åldersstadium generellt vore mera krävande och ansvarsfull
än på ett lägre stadium och dels att införandet av ett sådant system
kunde medföra att de sämre avlönade tjänsterna bleve passagetjänster,
vilket från skolsynpunkt av skilda skäl vore mindre lämpligt. Vissa myndigheter,
däribland allmänna lönenämnden, ha anfört, att de sakkunniga
icke fullt konsekvent lyckats tillämpa ifrågavarande princip. Myndigheternas
och personalorganisationernas yttranden utmynna i regel i förslag om
oförändrade eller höjda löneställningar för de skilda övningslärarkategorierna.
Beträffande innehållet i yttrandena torde i övrigt få hänvisas till
propositionen, s. 73—82.

Departementschefen. I vad rör de allmänna principerna för
lönegradsplaceringen har departementschefen anfört följande.

För egen del anser jag i likhet med de sakkunniga, att frågan om övningslärarnas
lönegradsplacering måste upptagas till omprövning i hela dess vidd,
utan större hänsynstagande till tidigare gällande placeringar. Att så sker är
nödvändigt främst med hänsyn till att det nu gäller att under ett enhetligt
avlöningsreglemente inordna ett flertal övningslärargrupper med sinsemellan
mycket skiftande anställnings- och avlöningsförhållanden. Jag anser det
vidare vara naturligt, att en sådan omprövning kan leda till förslag, innebärande
icke blott bibehållande eller höjning av gällande lönegradsplaceringar,
utan även på vissa punkter lönegradssänkningar. Jag finner det emellertid
förklarligt, att de framlagda förslagen om lönegradssänkningar framkallat
olustkänslor främst på personalhåll och att farhågor yppats för att ett genomförande
av förslagen skulle kunna leda till försämrade rekryteringsmöjligheter.
Att jag trots detta i huvudsak anser mig kunna biträda de sakkunnigas
förslag beror i första hand på följande faktorer.

De lönegradssänkningar varom här är fråga kunna knappast betraktas
såsom lönegradsnedflyttningar i vanlig bemärkelse, karakteriserade av eu
relativ försämring av löneinkomsten för en grupp tjänster vid jämförelse
med i lönehänseende tidigare jämställda grupper. De tjänster som här föreslås
till lönegradsnedflyttning — bl. a. vissa tjänster vid de allmänna läroverken
och de högre kommunala skolorna — ha nämligen tidigare endast i
mindre utsträckning varit förenade med full tjänstgöring, vilket inneburit
att vederbörande tjänstinnehavare endast i ett mindre antal fall åtnjutit det
lönebelopp, som tillkommer heltidstjänstgörande befattningshavare i samma
lönegrad. Vid ett genomförande av de i det föregående tillstyrkta organisationsförslagen
komma dessa olägenheter att avsevärt minskas. Samtliga ordinarie
tjänster komma således, samtidigt som deras antal ökas, att i fortsättningen
vara förenade med full tjänstgöring. Även för den icke-ordinarie
personalen komma väsentliga förbättringar att vidtagas i form av ökat antal
veckotimmar med åtföljande högre löneinkomst. Ett närmare studium av
det av de sakkunniga framlagda statistiska materialet rörande resultatet av
den företagna provorganisationen visar sålunda bland annat, att under läsåret
1944/45 av 2 042 övningslärartjänster vid de högre skolformerna endast
13 % voro förenade med eu undervisningsskyldighet om 30 eller flera
veckotimmar, 32 % av tjänsterna hade 15—29 veckotimmar, medan mer
än hälften eller 55 % voro förenade med en undervisningsskyldighet om
mindre än 15 veckotimmar. Av de enligt provorganisationen för samma läsår
redovisade 1 684 tjänsterna skulle åler 41 % få 30 veckotimmar eller
mera, 24 % mellan 15 och 29 veckotimmar och endast 35 (/< mindre än

24

Statsutskottets utlåtande nr 192.

15 veckotimmar. Jag får sålunda med skärpa understryka, att ett genomförande
av sakkunnigförslaget, trots de förordade lönegradssänkningarna,
för det stora flertalet övningslärare kommer att innebära förbättringar
såväl i fråga om anställnings- som avlöningsförhållanden. Att under sådana
omständigheter tillmäta de uttalade farhågorna för ett försämrat rekryteringsläge
avgörande betydelse kan jag icke finna vara motiverat. Jag
håller vidare före, att lönegradsplaceringen av övningslärarna tidigare i
viss mån varit beroende av den synpunkten, att de i många fall låga timtalen
å övningslärartjänsterna rättvisligen borde föranleda en viss kompensation
i form av relativt hög lönegradsplacering. Då emellertid de nu föreslagna
lönegradssänkningarna komma att innebära en i förhållande till
andra befattningskategorier relativ lönesänkning endast för övningslärartjänster,
vilka redan tidigare varit förenade med mera omfattande undervisningsskyldighet
och sålunda i lönehänseende varit väl tillgodosedda, kan
jag ej heller finna billighet sskäl tala för att sänkningar överhuvud taget
icke böra vidtagas.

Att lönegradsplaceringen av övningslärarna måste ställas i viss relation
till utbildningstidens längd synes mig vara ofrånkomligt. Liksom de sakkunniga
får jag emellertid understryka, att varje tendens till en förlängning
av de redan nu långa utbildningstiderna för olika kategorier övningslärare
i huvdsakligt syfte att få till stånd en höjning av lönegradsplaceringen
måste bestämt tillbakavisas. Även de övriga av de sakkunniga framlagda
principerna för övningslärarnas lönegradsplacering kan jag i huvudsak
lämna utan erinran. Jag är dock väl medveten om att stora svårigheter
föreligga för en rättvis avvägning av de olika synpunkterna och får särskilt
framhålla, att förslaget om differentiering av övningslärarnas löneställning
alltefter lärjungarnas åldersstadium kunnat ingiva viss tveksamhet. Erinringar
härutinnan ha även framställts i remissyttrandena. De andra alternativ
till frågans lösning som erbjuda sig anser jag mig emellertid icke
kunna förorda. Att såsom från flera håll föreslagits placera huvuddelen övningslärare,
således även de hittills i regel mycket lågt avlönade övningslärarna
vid folkskolan, i samma lönegrader som de för övningslärarna vid
de allmänna läroverken och högre kommunala skolorna nu gällande, finner
jag sålunda uteslutet såväl av ekonomiska skäl som med hänsyn till de återverkningar
i form av krav på förbättrade löneställningar från andra lärarkategorier,
som eu sådan lönesättning otvivelaktigt skulle medföra. Att å
andra sidan i avsevärt större utsträckning än de sakkunniga föreslagit anpassa
lönegradsplaceringen för övningslärarna vid de högre skolformerna
ned mot rådande genomsnittslöneläge för folkskolans övningslärare finner
jag av naturliga skäl likaledes ogörligt. Med hänsyn till dessa förhållanden
har jag ansett mig i huvudsak kunna godtaga de sakkunnigas förslag även
i denna del.

Departementschefen övergår härefter till att redogöra för sitt ställningstagande
till de sakkunnigas detaljförslag rörande lönegradsplacering
av de ol i k a kategorierna ordinarie övningslärare
och anför därvid följande.

Vad först beträffar övningslärarna i teckning, musik och gymnastik anser
jag i likhet med de sakkunniga, att dessa lärare även i fortsättningen
böra jämställas i lönehänseende. Jag ansluter mig vidare till förslaget om
placering av lärarna vid folk- och småskoleseminarierna i 25 lönegraden
samt lärarna vid högre allmänna och högre tekniska läroverk i lönegrad
Ca 23. Lärarna vid övriga skolformer ha av de sakkunniga föreslagits till

Statsutskottets utlåtande nr 192.

25

inplacering i 22 lönegraden, eller en lönegrad högre än folkskollärare i skolor
med 39 veckors läsår. Detta förslag anser jag mig icke kunna tillstyrka.
En sådan placering måste nämligen anses otillfredsställande särskilt med
hänsyn till att folkskolläraren, vilket även de sakkunniga vitsordat, har det
mer ansvarsfulla arbetet och utan tvivel också den större arbetsbördan. Även
andra av mig i det föregående åberopade skäl göra eu sådan placering olämplig.
För egen del får jag förorda, att här avsedda lärare hänföras till 21 lönegraden.
Att placera lärarna vid fristående realskolor, högre kommunala skolor
och läroanstalter för blinda och dövstumma i 22 och endast folkskolans
lärare i 21 lönegraden anser jag icke böra ifrågakomnia med hänsyn främst
till att härigenom skulle skapas en lönegradsserie omfattande ej mindre än
tre intilliggande lönegrader, vilket av olika skäl måste anses mindre lämpligt.
Erinras må vidare, att de sakkunniga själva ursprungligen tänkt sig två
lönegraders skillnad mellan hithörande lärare å ena sidan vid de allmänna
läroverken och å andra sidan vid övriga skolformer, vilka lärarkategorier sålunda
skulle ha placerats i lönegraden A 20 respektive A 18. Sedermera hade
emellertid den mellanliggande lönegraden slopats och de sakkunniga ansett
sig böra acceptera denna konsekvens av det förändrade lönesystemet.

Tillräckliga skäl för uppflyttning till 24 lönegraden, på sätt skolöverstyrelsen
föreslagits, av läraren i musik vid institutet och förskolan för blinda
å Tomteboda anser jag icke föreligga.

Vad slutligen rör den hittills till vissa gymnastiklärare utgående ersättningen
för arbetet med friluftsverksamheten finner jag det såväl av den förebragta
utredningen som av vad remissmyndigheterna anfört klart framgå,
att några skäl för att fortsättningsvis bibehålla gymnastiklärarna vid denna
förmån icke föreligga. Jag anser därför, att denna särskilda ersättning icke
längre bör utgå. Däremot anser jag mig kunna biträda de sakkunnigas förslag
om viss kompensation för bortfallet av sagda förmån i form av nedsättning
av undervisningsskyldigheten vid de skolformer där ersättningen hittills
utgått.

I likhet med de sakkunniga och huvuddelen remissmyndigheter anser jag
att övningslärarna i hushållsgöromål, kvinnlig slöjd samt manlig slöjd böra
placeras i lägre löneställning än lärarna i teckning, musik och gymnastik.
För förstnämnda tre lärarkategorier ha hittills vid de olika statliga och kommunala
skolformerna, med undantag för seminarierna samt folkskolorna,
tillämpats enhetliga lönegradsplaceringar. Lärarlönesakkunniga ha i silt
förslag till lönegradsplacering av dessa lärare frångått denna ordning och
genomsnittligt placerat lärarna i hushållsgöromål i något högre löneställning
än lärarna i manlig slöjd, vilka i sin tur erhållit en något förmånligare
placering än lärarinnorna i kvinnlig slöjd. De i remissutlåtandena avgivna
förslagen åter syfta genomgående till att få samtliga här avsedda tre lärarkategorier,
eller åtminstone slöjdlärare och slöjdlärarinnor, jämställda i
lönehänseende. För egen del är jag väl medveten om de stora svårigheter —
förorsakade främst av de olika grunder för löneavvägningen, som hittills
tillämpats vid å ena sidan de allmänna läroverken och de högre kommunala
skolorna och å andra sidan folkskolorna — som mött de sakkunniga att vid
uppgörandet av sill förslag bibehålla hittillsvarande löneparitet.

Vad först rör lärarinnorna i hushållsgöromål har från vissa håll föreslagits,
att dessa lärarinnor, såsom redan i viss mån skett, skola i lönehänseende
jämställas med folkskollärarinnor och sålunda placeras i lönegrad Ca 21.
På av de sakkunniga anförda skäl kan jag icke biträda detta förslag. Lärarlönesakkunniga
ha såsom normallönegrad för skolkökslärarinnorna föreslagit
lönegrad Ca 18. Även om denna löneställning ur vissa synpunkter kan
förefalla väl låg ansluter jag mig på den av de sakkunniga anförda molive -

26

Statsutskottets utlåtande nr 192.

ringen till förslaget. Även i övrigt finner jag mig kunna förorda de av lärarlönesakkunniga
föreslagna löneställningarna för lärarinnorna i hushållsgöromål,
även om viss tvekan kan råda om huruvida tillräckliga motiv föreligga
för att hänföra lärarinnorna vid statens skolköksseminarium till så hög
löneställning som lönegrad Ca 25. Jag får härutinnan erinra om allmänna
lönenämndens uttalande angående den föreslagna tjänsteförteckningens
ojämna uppbyggnad.

Vad angår slöjdlärarinnorna må erinras, att löneställningen för dessa lärarinnor
vid folkskolan i ett stort antal fall synes hava avvägts under hänsynstagande
till den för småskollärarinnorna gällande lönegradsplaceringen
(Ca 13). I betraktande härav finner jag det uteslutet att högre löneställningar
än de av de sakkunniga föreslagna fastställas för slöjdlärarinnorna.

Lärarlönesakkunniga ha föreslagit, att för placering i 16 lönegraden av
lärarinnorna i kvinnlig slöjd vid folk- och fortsättningsskolorna skall, liksom
av övriga slöjdlärarinnor, krävas genomgång av tvåårig seminarieutbildning.
Härutöver föreslå de sakkunniga, med hänsyn till att vid de nämnda
skolformerna finnes ett ej obetydligt antal slöjdlärarinnor med mindre
omfattande utbildning, vissa övergångsbestämmelser i huvudsak innebärande,
att lärarinna med mindre tillfredsställande kompetens skall placeras
i Ca 13. Detta förslag har av Sveriges slöjdlärarinneförening tolkats så, att
lärarinnor som genomgått slöjdlärarinneutbildning av tidigare gällande omfattning,
1 y2 eller 1 år, alltid skulle hänföras till den lägre lönegraden.
Slöjdlärarinneföreningen synes emellertid icke ha beaktat ett av de sakkunniga
föreslaget övergångsstadgande, att lärarinna med sådant avgångsbetyg
från fackseminarium, som medför rätt till lönetursberäkning, skall oavsett
utbildningstidens längd vara behörig att söka och innehava ordinarie tjänst.
Såsom framgår av de sakkunnigas förslag till avlöningsreglemente, skall sådan
lärarinna placeras i lönegraden Ca 16. Jag anser mig för den skull kunna
ansluta mig till de av de sakkunniga föreslagna övergångsbestämmelserna i
detta hänseende.

Vad slutligen rör lärarna i manlig slöjd skulle möjligen, såsom de sakkunniga
och även allmänna lönenämnden uttalat, avsaknaden av ordnad lärarutbildning
eller några fastställda behörighetsvillkor kunna tala för ett
uppskov med dessa lärares definitiva lönegradsplacering. Med hänsyn till
önskemålet att snarast bringa fastare ordning i övningslärarnas anställningsoch
avlöningsförhållanden anser jag mig emellertid icke böra förorda sådant
uppskov, utan ansluter jag mig i denna del helt till sakkunnigförslaget, såväl
i fråga om lönegradsplacering som i fråga om kompetensfordringar.

Vad rör lönegradsplaceringen av extra ordinarie ö vningslärare
har departementschefen anfört följande.

De sakkunniga ha i princip föreslagit att de extra ordinarie övningslärarna
skola placeras eu lönegrad under normallönegraden för motsvarande
ordinarie övningslärare. Då extra ordinarie lärartjänst i läroämne i allmänhet
är placerad två lönegrader under motsvarande ordinarie tjänst, innebär
sakkunnigförslaget, att övningslärarna i förevarande hänsende skola erhålla
en något förmånligare ställning än övriga lärarkategorier. Detta har befunnits
motiverat främst av den anledningen, att tillämpningen vid samtliga
skolformer, på sätt de sakkunniga föreslagit, av den s. k. trettiondelsregeln
för avlöningens beräkning komme alt innebära en relativ försämring av
avlöningsförmånerna för vissa extra ordinarie övningslärare.

Till belysning av detta spörsmål torde få erinras, att för närvarande vid
bestämmande av avlöningen till ordinarie och extra ordinarie övningslärare
vid tjänstgöring av annan omfattning än 30 veckotimmar tillämpas olika

Statsutskottets utlåtande nr 192.

27

regler vid de statliga och de högre kommunala skolorna. Vid de statliga
skolorna tillämpas den s. k. treprocentregeln, enligt vilken lönen ökas eller
minskas med tre procent för varje veckotimme, varmed undervisningen inom
vissa gränser över- eller understiger 30 veckotimmar. Vid de högre kommunala
skolorna tillämpas den s. k. trettiondelsregeln, enligt vilken lönen på
motsvarande sätt ökas eller minskas med en trettiondel. Treprocentregeln är
förmånligare än trettiondelsregeln vid timtal lägre än 30 men mindre förmånlig
vid timtal utöver 30. De sakkunniga ha föreslagit, att i fortsättningen
trettiondelsregeln skall tillämpas vid beräkning av extra ordinarie lärares
avlöningsförmåner även vid de skolformer, där annan beräkningsgrund nu
förekommer. Förslaget har främst motiverats av nödvändigheten av enhetliga
grunder för lönernas beräknande vid de olika av löneregleringen berörda
skolorna.

Då övervägande skäl synas tala för de sakkunnigas förslag rörande övergång
till trettiondelsregeln för samtliga skolformer, anser jag mig kunna
tillstyrka de sakkunnigas förslag i fråga om de extra ordinarie övningslärarnas
lönegradsplacering. Såsom en följd av den i det föregående förordade
jämkningen i lönegradsplaceringen för ordinarie lärare i teckning, musik
och gymnastik böra extra ordinarie lärare i dessa ämnen vid samtliga skolformer
utom folk- och småskoleseminarier hänföras till lönegrad Ce 20.

Motionerna. 1 motionerna I: 289 och II: 443 framhålles, att den föreslagna
placeringen i lönegrad 16 av lärare i kvinnlig slöjd vid bl. a. allmänna
läroverk samt folk- och fortsättningsskolor innebär en sänkning med icke
mindre än fyra lönegrader för de allmänna läroverkens del. Lärare i manlig
slöjd vid nämnda skolformer hade föreslagits bli placerade i lönegrad 18
(vid lägre kompetens lönegrad 16). Ett stort antal myndigheter hade uttalat,
att lärare i kvinnlig slöjd i lönehänseende borde likställas med lärare i
manlig slöjd. I motionerna föreslås, att lärare i kvinnlig och manlig slöjd
jämställas i lönehänseende samt att de placeras i lönegrad 19. Såsom eu
övergångsform borde manlig slöjdlärare med lägre kompetens hänföras till
17 lönegraden.

I motionerna I: 290 och II: 442 framhålles, att frågan om avvägningen av
övningslärarnas löner principiellt kan delas i två spörsmål, nämligen dels
avvägningen övningslärargrupperna emellan, dels avvägningen av lönerna
för varje övningslärarkategori inom olika skolformer. Vad gäller relationen
mellan de olika övningslärargruppernas löneförmåner innebär, framhålla
motionärerna, Kungl. Maj :ts förslag, att tecknings-, musik- och gymnastiklärare
jämställas och erhålla den högsta löneställningen, alt skolkökslärarinnor
och manliga slöjdlärare intaga en mellanställning samt att kvinnliga
slöjdlärarinnor erhålla den lägsta lönegradsplaceringen. Motionärerna anse
det riktigt alt i lönehänseende likställa de tre förstnämnda kategorierna av
övningslärare. Däremot syntes det rimligt, att lärare i hushållsgöromål och
kvinnlig slöjd erhölle högre lönegradsplaceringar än vad i propositionen
föreslagits. Motionärerna framhålla, att föreliggande förslag för sistnämnda
lärarkategorier innebär lönegradssänkningar vid vissa skolformer. Motionärerna
erinra om vad i anslutning härtill anförts i remissyttrandena samt
anföra till stöd för en lönegradsuppflyttning följande.

28

Statsutskottets utlåtande nr 192.

Vi anse en högre lönegradsplacering än den Kungl. Maj :t föreslagit vara
motiverad för lärare i hushållsgöromål, som tjänstgöra vid bl. a. läroverk,
mellanskolor och folk- och fortsättningsskolor. Sakligt sett synes en placering
i lönegrad 21 vara starkt motiverad. Vi vilja i anslutning härtill framhålla,
att eu sådan löneställning väl överensstämmer med den differentiering
med hänsyn till elevernas åldersstadium, som lagts till grund för Kungl.
Maj :ts förslag. Om man bortser från enstaka, speciella undantagsfall, undervisa
nämligen lärare i hushållsgöromål vid de här aktuella skolformerna
icke tidigare än under elevernas sjunde skolår. Med hänsyn till den allmänna
återhållsamhet beträffande löneförhöjningar, som under nuvarande ekonomiska
läge är erforderlig, vilja vi emellertid inskränka oss till att föreslå
placering i den närmast lägre lönegraden, 20.

Vi hålla före att starka rättvisekrav fordra, att lärare i kvinnlig och manlig
slöjd jämställas i lönehänseende, och vi föreslå — i anslutning till Kungl.
Maj:ts förslag till lönegradsplacering för lärare i manlig slöjd med högre
kompetens — att lärare i kvinnlig slöjd vid bl. a. allmänna läroverk samt
folk- och fortsättningsskolor placeras i samma lönegrad.

Vad gäller frågan om avvägningen av löneförmånerna inom varje övningslärargrupp
vid de olika skolformer, där lärarna tjänstgöra, erinra motionärerna
om att Kungl. Maj :t för övningsämnena teckning, musik och
gymnastik föreslagit en differentiering mellan å ena sidan fristående realskolor
och högre kommunala skolor och å andra sidan bl. a. högre allmänna
läroverk. Härom anföra motionärerna vidare i huvudsak följande.

Det synes oss icke sakligt motiverat att hänföra lärarna vid fristående realskolor
och högre allmänna läroverk till skilda lönegrader bl. a. av skäl, som
direkt kunna hänföras till undervisningens metodik och innehåll, samt av
den anledningen, att de disciplinära svårigheterna torde vara större på realskolestadiet
än i gymnasiets högre ringar. Särskilda olägenheter ur rekryteringssynpunkt
synas också vara förenade med olika löneställningar för
dessa övningslärare vid realskolor och högre läroverk. Då undervisningen i
teckning, musik och gymnastik vid å ena sidan fristående realskolor och
kommunala flickskolor och å andra sidan högre läroverk synes oss i stort
sett lika krävande och fordra samma kompetens hos lärarna, vilja vi föreslå,
att tecknings-, musik- och gymnastiklärare vid dessa skolformer likställas
och placeras i lönegrad 23. Genom en sådan löneställning, vilken
dessa lärare redan nu åtnjuta, erhålles också en ur löneteknisk synpunkt
tillfredsställande lönegradsserie (21, 23 och 25).

I propositionen har i anledning av de föreslagna lönegradssänkningarna
framhållits, att de därav berörda lärarna på grund av att de hittills ofta icke
haft s. k. full tjänst i verkligheten komme att erhålla löneökningar trots de
föreslagna lägre lönegradsplaceringarna. Det framgår emellertid av propositionen,
att vid de högre skolformerna endast 41 % av lärarna väntas erhålla
full tjänstgöring. Det synes oss på grund härav ovisst, huruvida det
stora flertalet av dessa övningslärare i realiteten kommer att erhålla löneförbättringar.
Man torde även böra taga hänsyn till att många av de lärare,
som nu icke ha s. k. full tjänst, fått söka sig arbete på andra områden för
att få ett tillskott till den inkomst de haft som lärare. Det är självklart, att
de lärare, som efter genomförandet av förslagets organisatoriska åtgärder
få en mera omfattande lärartjänst, helt eller delvis "måste avstå från den
extrainkomst de på detta sätt förskaffat sig. Då dessutom riktigheten av
lärarlönesakkunnigas uttalande, att ett orsakssammanhang vid den tidigare
behandlingen av övningslärarnas lönefråga förelegat mellan lönegradspla -

Statsutskottets utlåtande nr 192.

29

ceriugarna och de låga timtalen å övningslärartjänsterna, synes osäker, torde
det ligga närmast till hands att behandla frågan om lönegradsplaceringarna
fristående i förhållande till frågan om kombinerad tjänstgöring.

I motionerna I: 29b och II: bH erinras, alt Ivungl. Maj :ts förslag till lönegradsplacering
av lärarinnorna i hushållsgöromål i jämförelse med nuvarande
lönegradsplaceringar innebär, att tjänsterna vid allmänna läroverk,
kommunala och praktiska mellanskolor och högre folkskolor sänkas två
lönegrader samt tjänsterna vid läroanstalter för blinda och dövstumma en
lönegrad.

Motionärerna framhålla, att det av de yttranden, som avgivits över lärarlönesakkunnigas
förslag, framgår att det förefinnes en utpräglad opinion
för att lärarinna i hushållsgöromål icke bör ha lägre löneställning än folkskollärarinna,
d. v. s. Ca 21. Motionärerna, som icke funnit en differentiering
av ifrågavarande lärarinnors löneställning alltefter lärjungarnas åldersstadium
vara lika motiverad, som då det gällde andra övningslärare, ha funnit
Ca 21 vara en principiellt rättvis normallönegrad för skolkökslärarinnorna
utom vid statens skolköksseminarium. Med hänsyn till det ekonomiska
läget ha motionärerna emellertid endast yrkat inplacering av förevarande
lärarinnor i 20 lönegraden. Till stöd för förslaget anföra motionärerna
i övrigt i huvudsak följande.

Skolköksundervisningens stora betydelse torde ingen vilja bestrida. Undervisningen
i hemmets skötsel, kostens rätta beskaffenhet samt individens
och hemmets ekonomi är av sådan vikt för ungdomens allmänna inställning
till hemarbetet och dess problem, att det icke kan anses på något
sätt motiverat att avlöna utövarna av denna undervisning sämre än många
andra lärare.

Arbetsmarknadsläget nödvändiggör att ett stort antal kvinnor måste jämsides
med sitt yrkesarbete helt omhänderhava hemmets skötsel. Andra husmödrar,
exempelvis lantbrukarhustrurna, ha att förutom själva hushållsarbetet
även sköta yttre arbete.

Under nu rådande förhållanden, då betalad arbetskraft å hushållets område
knappast kan uppbringas, ha särskilt dessa kategorier av husmödrar
ofta en alltför stor arbetsbörda. Det är därför av behovet påkallat att något
göres för att öka tillgången på hushållshjälp, och ett steg i den riktningen
vore att det husliga arbetet förlänades en högre värdesättning ur social synpunkt
än nu är fallet. Lönegradsplaceringen bör därför även ur denna synpunkt
giva mera rättvisa åt den pedagogiska verksamheten för hemarbetets
rationalisering och höjande.

Den återhållsamhet i fråga om löneökningar som under nuvarande förhållanden
befunnits nödvändig bör icke utgöra hinder för en högre lönegradsplacering
av lärarinnorna i hushållsgöromål, då dessa obestridligen tillhöra
de i lönehänseende eftersatta grupper, vilka böra tillgodoses.

I motionerna I: 309 och II: b73 har föreslagits, att manliga slöjdlärare
med högre kompetens vid kvinnligt seminariums övningsskola, allmänna läroverk,
högre kommunala skolor samt folk- och fortsättningsskolor placeras
i lönegrad Ca 19 och de med lägre kompetens i Ca 17.

Motionärerna framhålla bl. a„ alt allteftersom man kommit till större insikt
om det manuella arbetets betydelse i skolans fostrande verksamhet har

30

Statsutskottets utlåtande nr 192.

detta medfört skärpta krav på slöjdlärarnas psykologiska och pedagogiska
insikter. Emellertid hade bristen på ordnad slöjdlärarutbildning liksom hittills
av fastställda kompetenskrav medfört att slöjdlärare genom deltagande
i kurser, dels pedagogiska, dels av annan art, anordnade av skolmyndigheter
eller av lärarnas egna organisationer, sökt komplettera sina kunskaper.
Ett i motionerna angivet exempel gåve vid handen, att den utbildning, som
nu stode slöjdlärarna till buds, togo en avsevärd tid i anspråk, varför ofta
slöjdlärarna senare än andra lärare kunde påbörja sin verksamhet. Då därtill
koinme, att f. n. i de flesta fall åtskilliga år förflöte innan en slöjdlärare
kunde erhålla en extra ordinarie eller ordinarie anställning, så komrne
många av dem vid pensionsålderns inträde i den situationen, att de på grund
av otillräckligt antal tjänsteår ej erhölle full pension. Enligt motionärernas
mening torde, med utgångspunkt från i propositionen föreslagna kompetenskrav,
utbildningstidens längd såväl som ämnets betydelse för de ungas fostran
vara av den vikt, att lönesättningen borde bli sådan, att denna lärarbana
kunde draga till sig skickliga yrkesmän, vilka tillika visade intresse och
fallenhet för barns och ungdoms undervisning och uppfostran. Motionärerna
anse, att dessa synpunkter på rekryteringen till yrket bli svåra att tillgodose
med tillämpning av den i propositionen föreslagna löneplaceringen.

I motionen II: tbl ha motionärerna till stöd för sitt förslag om att ordinarie
lärare i teckning, musik och gymnastik vid fristående realskolor, högre kommunala
skolor och läroanstalter för blinda och dövstumma skola bibehållas
i lönegrad Ca 23 till en början velat fästa uppmärksamheten på att även efter
de organisatoriska åtgärdernas genomförande övningslärarna i vad avsåge
möjligheten att erhålla ordinarie anställning komme att bliva missgynnade
vid jämförelse med ämneslärare och folkskollärare. Härför borde viss
kompensation beredas övningslärarna.

Motionärerna ha vidare icke kunnat acceptera de sakkunnigas princip om
differentiering av löneställningen alltefter elevernas åldersstadium och ha
framhållit, att i vissa avseenden arbetet torde vara tyngre i bl. a. realskolorna
än i gymnasiets högsta ringar. Motionärerna ha icke kunnat finna att några
bärande skäl anförts att riksdagen skulle frångå tidigare beslut att likställighet
skall råda beträffande lönegradsplacering i de olika läroverksformerna
för tecknings-, musik- och gymnastiklärare.

Motionärerna ha framhållit, att nu ifrågavarande lärarkategorier vid realskolorna
liksom vid högre allmänt läroverk komme att även i andra avseenden
än genom sänkt lönegradsplacering få sina lönevillkor försämrade.
Sålunda komme bl. a. ersättningen för övertimmar, som hittills beräknats
efter samma proportion som för ordinarie tjänstgöring, att enligt förslaget
bliva ersatt med timlärararvode. Gymnastiklärarna komme därjämte att
drabbas av minskad ersättning för handhavandet av friluftsverksamheten.

Motionärerna understryka de farhågor, som från många håll uttalats, att
en avsevärt lägre lönenivå för realskolor och liknande komme att medföra
svårigheter för erhållande av lärare med goda kvalifikationer i mindre orter
och att dessa befattningar riskerade att i stor utsträckning bliva passage -

Statsutskottets utlåtande nr 192.

31

tjänster. Därtill komme att de högre allmänna läroverkens tjänster huvudsakligen
bleve reserverade för äldre lärare med många tjänstår. Det vore
tvivel underkastat, om dessa skolor vore betjänta därav.

Genom en lönesänkning med två lönegrader drabbades också de extra ordinarie
lärarna synnerligen ofördelaktigt. För dem med lågt timantal utgjorde
placeringen endast en lönegrad under de ordinarie icke full kompensation
för det ofördelaktiga i treprocentsregelns ersättande med trettiondelsregeln.
Motionärerna anse det därför vara naturligt, att de extra ordinarie
lärarna i berörda övningsämnen placeras i lönegrad Ce 22.

Utskottet. Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, omfattar frågan om

löneregleringen för övningslärare huvudsakligen två frågekomplex, nämligen
å ena sidan spörsmål av organisatorisk art, sammanhängande med nödvändigheten
av att förbättra övningslärarnas anställnings- och tjänstgöringsförhållanden,
å andra sidan spörsmål rörande inplacering i lönegrad
av de olika av löneregleringen berörda övningslärarkategorierna.

I det föregående har utskottet redan haft anledning framhålla, att utskottet
funnit ett genomförande av de sakkunnigas organisationsförslag
komma att medföra en icke oväsentlig förbättring av övningslärarnas anställnings-
och tjänstgöringsförhållanden och därmed även av deras avlöningsförhållanden.

En förutsättning för att organisationsförslagen praktiskt skola kunna genomföras
är emellertid, att för de av löneregleringen berörda lärargrupperna
gälla samma avlöningsbestämmelser och största möjliga enhetlighet i
fråga om lönegradsplaceringen. Förhållandena i sistnämnda hänseende äro
för närvarande mycket skiftande vid de skolformer, som avses att omfattas
av löneregleringen. Vad övningslärarnas lönegradsplacering beträffar äro
enligt utskottets mening dessa lärare vid de statliga högre läroanstalterna
och de högre kommunala skolorna vid jämförelse med andra lärarkategorier
nu förhållandevis väl tillgodosedda, under det att löneställningen för
vissa övningslärare vid folk- och fortsättningsskolan icke torde kunna anses
tillfredsställande.

De av lärarlönesakkunniga förordade förslagen, till vilka departementschefen
i allt väsentligt anslutit sig, innebära, att ökad enhetlighet på detta
område skall ernås på så sätt, att det stora flertalet av de lägst avlönade
lärarna erhålla en bättre löneställning — förutom genom förbättring i tjänstgöringsförhållandena
— genom en förmånligare lönegradsplacering än tidigare,
medan åter vissa av de nu bäst tillgodosedda lärargrupperna få vidkännas
en relativ försämring av sina avlöningsförhållanden genom sänkning
av lönegradsplaceringen. De sakkunniga ha emellertid förutsatt, att
denna försämring i flertalet fall komme att kompenseras genom förbätt -

rade anställnings- och tjänstgöringsförhållanden.

1 vissa av de över lärarlönesakkunnigas förslag avgivna yttrandena ha
emellertid uttalanden gjorts, som i princip innebära, att frågan om lonegradsplaceringen
borde behandlas utan hänsynstagande till de förbättringar

32

Statsutskottets utlåtande nr 192.

i löneförhållandena, som följde av organisationsändringarna. De nu högst
placerade övningslärarna borde för den skull, oberoende av den lönehöjning,
som kunde följa med förbättringen i anställnings- och tjänstgöringsförhållandena,
bibehållas vid nuvarande eller erhålla än högre lönegradsplacering
och enhetligheten ernås icke genom lönegradssänkningar utan enbart genom
en anpassning uppåt av löneställningen för de nu sämst tillgodosedda
lärarna. Även i de i ämnet väckta motionerna ha vissa förslag av likartad
innebörd framställts.

En genomgående tillämpning av ett dylikt tillvägagångssätt för uppnående
av en nödvändig löneutjämning skulle enligt utskottets mening kunna medföra
mindre önskvärda konsekvenser i form av dels ökade statsutgifter för
övningslärarnas avlönande, dels ock krav på förhöjda löneställningar från
andra lärarkategorier, främst vid de lägre statsunderstödda kommunala
skolformerna.

Med hänsyn härtill anser utskottet, i likhet med lärarlönesakkunniga och
departementschefen, att de två frågekomplexen — organisationsspörsmålet
och löncgradsplaceringsfrågan — icke böra behandlas var för sig utan
att de böra ses i ett sammanhang.

Utskottet anser alltså i likhet med departementschefen, att frågan om
övningslärarnas lönegradsplacering bör upptagas till omprövning i hela dess
vidd, oberoende av tidigare gällande placeringar. Utskottet finner det vidare
ofrånkomligt, att en sådan omprövning kan leda till icke blott bibehållande
eller höjning av gällande lönegradsplaceringar, utan även till lönegradssänkningar.
Utskottet får emellertid härvid understryka vad departementschefen
anfört rörande dessa lönegradssänkningars verkliga innebörd samt att ett
genomförande av departementschefens förslag, trots sänkningarna, för det
stora flertalet övningslärare kommer att innebära förbättringar såväl
i fråga om anställnings- som avlöningsförhållanden. Utskottet får i detta
sammanhang även framhålla, att enligt utskottets mening genom utfärdandet
av vederbörliga övergångsbestämmelser torde böra tillses, att ordinarie
övningslärare vid oförändrade tjänstgöringsförhållanden komma att bibehållas
vid omedelbart före löneregleringens ikraftträdande åtnjuten löneinkomst
av innehavd tjänst.

Utskottet får framhålla, att utskottet är ense med departementschefen
därom, att förslaget om differentiering av övningslärarnas löneställning'' alltefter
lärjungarnas åldersstadium är ägnat att ingiva viss tveksamhet.

I fråga om departementschefens detalj förslag rörande lönegradsplaceringen
av de olika kategorierna ordinarie övningslärare får utskottet framhålla
följande.

Vad först beträffar övningslärarna i teckning, musik och ggmnastik anser
utskottet i likhet med departementschefen, att dessa lärare fortfarande
böra jämställas i lönehänseende, samt är ense med departementschefen om
att övningslärare vid folkskolan icke rimligen böra placeras i högre lönegrad
än folkskollärare.

Statsutskottets utlåtande nr 192.

33

De av departementschefen förordade lönegradsplaceringarna för ifrågavarande
lärarkategorier hava synts utskottet väl avvägda, varför utskottet avstyrker
bifall till de i motionerna I: 290 och II: 442 samt II: 441, såvitt nu är
fråga, framställda yrkandena.

I anledning av vad departementschefen uttalat rörande löneställningen
för läraren i musik vid institutet och förskolan för blinda å Tomteboda
förutsätter utskottet att frågan huruvida denna tjänst skall anses vara
övningslärartjänst eller icke särskilt prövas i samband med löneregleringens
genomförande.

Vad angår den till gymnastiklärarna vid vissa skolformer nu utgående
ersättningen för arbetet med friluftsverksamheten, finner utskottet liksom
departementschefen skäl icke föreligga för ett bibehållande av denna förmån.
Mot departementschefens förslag rörande viss kompensation för bortfallet
av förmånen i form av nedsättning av undervisningsskyldigheten har
utskottet icke funnit något att erinra.

I likhet med departementschefen anser utskottet, att övningslärarna i
hushållsgöromål, kvinnlig slöjd och manlig slöjd böra placeras i lägre löneställning
än lärarna i teckning, musik och gymnastik. Utskottet har sålunda
icke funnit sig böra tillstyrka att lärarinnorna i hushållsgöromål, såsom
från vissa håll ifrågasatts, hänföras till samma lönegrad som folkskollärarinnorna.

Såsom normallönegrad för lärarinnorna i hushållsgöromål har föreslagits
18 lönegraden. Även om denna löneställning'', på sätt departementschefen
framhållit, ur vissa synpunkter kan förefalla väl låg, har utskottet likväl
med hänsyn till vad de sakkunniga i frågan anfört ansett sig böra biträda
förslaget. Även i övrigt ansluter sig utskottet till departementschefens
förslag i denna del och avstyrker alltså bifall till de i motionerna I: 290
och 11:442, 1:292 samt 1:294 och 11:444 gjorda yrkandena rörande skolkökslärarinnornas
löneställning.

Utskottet har icke velat motsätta sig att normallönegraden för lärarna
i kvinnlig slöjd fastställes till Ca 16.

Utskottet biträder även i övrigt de av departementschefen förordade löneställningarna
för slöjdlärarinnorna och avstyrker de i motionerna I: 289 och
II: 443 samt I: 290 och II: 442 gjorda yrkandena om högre löneställning för
vissa grupper av dessa lärarinnor.

Vad departementschefen anfört rörande kompetenskrav in. in. för slöjdlärarinnor
föranleder icke någon erinran från utskottets sida.

För lärarna i manlig slöjd har departementschefen föreslagit två skilda
normallönegrader, nämligen 18 lönegraden för lärare med högre och 16
lönegraden för lärare med lägre kompetens. Samtidigt ha av departementschefen
föreslagits vissa behörighetskrav för inplacering i de olika lönegraderna.

Såsom lärarlönesakkunniga uttalat, försvåras lönegradsplaceringen av lärarna
i manlig slöjd hland annat av den omständigheten, att det för närvarande
icke finnes någon ordnad lärarutbildning för dessa lärare. De sakil
Bihang till riksdagens protokoll 19b8. ti samt. Nr 192.

34

Statsutskottets utlåtande nr 192.

kunniga ha sålunda framhållit, att det visserligen funnes många slöjdlärare
med en formellt och även reellt sett förhållandevis svag kompetens, meij
jämväl mycket väl kvalificerade dylika lärare. Utskottet anser sig böra fästa
uppmärksamheten på de stora svårigheter, som dessa lärare i avsaknad
av en ordnad lärarutbildning haft att bemästra för afl förskaffa sig för
undervisningsuppgiftens fullföljande lämplig kompetens. Utskottet vill i
anslutning härtill framhålla nödvändigheten av att slöjdlärarnas utbildningsförhållanden
snarast möjligt ordnas på ett tillfredsställande sätt. I avvaktan
på att denna fråga upptages till övervägande anser sig utskottet icke
kunna tillstyrka högre lönegradsplacering för slöjdlärarna än den departementschefen
förordat. Utskottet avstyrker sålunda bifall till de i motionerna
I: 289 och II: 443 samt I: 309 och II: 473 framställda förslagen om placering
i 19 respektive 17 lönegraden av slöjdlärare med högre respektive lägre kompetens.
Utskottet biträder, i likhet med departementschefen, vad lärarlönesakkunniga
anfört och föreslagit rörande behörighetsvillkor m. m. för slöjdlärarna.

Vad slutligen angår principerna för lönegradsplaceringen av de extra ordinarie
lärarna föranleder departementschefens härutinnan intagna ståndpunkt
icke någon erinran från utskottets sida. Utskottet avstyrker därför
bifall till de i motionerna I: 290 och II: 442 samt II: 441 väckta förslagen om
förmånligare lönegradsplacering än vad av departementschefen föreslagits.

Av en vid detta utlåtande fogad sammanställning framgår dels i förekommande
fall den nuvarande löneställningen för de olika kategorierna övningslärare,
varvid gällande lönegrader enligt löneplan A översatts till från och
med den 1 juli 1947 gällande lönegradsnummer, dels lärarlönesakkunnigas
och departementschefens förslag till lönegradsplacering för ordinarie övningslärare,
dels ock de motionsvis framställda yrkandena i förevarande avseenden
(Bilaga).

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må

a) med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag å
motionerna I: 290 och II: 442 samt II: 441, såvitt nu är i
fråga, godkänna vad departementschefen anfört rörande lönegradsplaceringen
av ordinarie lärare i teckning, musik och
gymnastik;

b) med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag å
motionerna I: 290 och II: 442, såvitt nu är i fråga, I: 292
samt 1:294 och 11:444 godkänna vad departementschefen
anfört rörande lönegradsplaceringen av ordinarie lärare i
hushållsgöromål;

c) med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag å
motionerna 1: 289 och II: 443 samt 1: 290 och II: 442, såvitt
nu är i fråga, godkänna vad departementschefen anfört rörande
lönegradsplaceringen av ordinarie lärare i kvinnlig
slöjd;

Statsutskottets utlåtande nr 192.

35

d) i anledning av Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag
å motionerna I: 289 och II: 443, såvitt nu är i fråga, samt
1:309 och 11:473 godkänna vad departementschefen anfört
rörande lönegradsplaceringen av ordinarie lärare i manlig
slöjd;

e) i anledning av Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag å
motionerna 1:290 och 11:442 samt 11:441, såvitt nu är i
fråga, godkänna vad utskottet anfört rörande lönegradsplaceringen
av extra ordinarie övningslärare.

VI. Fortsättningsskolan.

De sakkunniga. Dessa ha, såsom närmare framgår av propositionen, s. 89
—95, framlagt vissa förslag rörande organisationen av övningslärarnas
tjänstgöring vid fortsättningsskolorna m. m., vilka förslag i princip överensstämma
med vad som förordats beträffande övriga av löneregleringen
berörda skolformer. Med hänsyn emellertid till att undervisningen i fortsättningsskolan
är anordnad på annat sätt än vid övriga skolformer — i regel
kurser på 6—8 veckor med undervisning varje vardag — ha dock vissa
modifikationer av de allmänna bestämmelserna ansetts erforderliga.

Departementschefen har i huvudsak anslutit sig till vad de sakkunniga
föreslagit. I fråga om undervisningsskyldigheten å extra ordinarie anställning
har departementschefen, på av de sakkunniga närmare anförda skäl,
ansett, att sådan anställning bör kunna beredas övningslärare vid fortsättningsskolan
vid 720 undervisningstimmar, motsvarande 4 sexveckorskurser.
— Ett av svenska skolkökslärarinnornas förening framfört förslag, att övningslärare
vid fortsättningsskolan icke borde kunna åläggas undervisning
utöver 1 080 timmar för redovisningsår, har departementschefen icke ansett
sig kunna tillstyrka.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot vad departementschefen
i förevarande sammanhang förordat.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj :ts förslag godkänna
vad departementschefen anfört rörande fortsättningsskolan.

VII. Statsbidrag. Kostnadsberäkningar.

De sakkunniga. Dessa ha framhållit, att ett genomförande av de sakkunnigas
förslag till anställnings- och avlöningsreglering för övningslärarna i viss
mån förutsätter en omläggning av stats b i dragsreglerna beträffande
folkskolan och fortsättningskolan. Då emellertid enligt de sakkunnigas
mening frågan om statsbidrag till övningslärarna ej bör lösas separat,

36

Statsutskottets utlåtande nr 192.

ha de sakkunniga f. n. endast funnit sig kunna föreslå provisoriska bestämmelser
i avvaktan på den allmänna översyn av statsbidragsbestämmelserna,
som bör ske.

De sakkunniga föreslå, att statsbidraget till avlönande av övningslärare
vid högre kommunala skolor, folkskolor och fortsättningsskolor tills vidare
fastställes till 78 procent av avlöningskostnaderna, dvs. samma procenttal,
som gäller för ämneslärare vid de förstnämnda skolorna. För folkskolornas
del innebär detta, att statsbidraget till övningslärarna blir lägre än statsbidraget
till folk- och småskollärare, såvitt gäller orter i låg ortsgrupp. Detta
syntes emellertid vara lämpligare än fastställande av ett högre procenttal
med därav följande större statsbidrag till övningslärare än till folk- och
småskollärare på orter i hög ortsgrupp, dvs. de städer och de större samhällen,
där särskilda övningslärare i första hand förekomma.

Enligt av lärarlönesakkunniga verkställda kostnadsberäkninga
r kommer löneregleringens genomförande att innebära kostnadsökningar
å tillhopa 7,o miljoner kronor vid samtliga av regleringen omfattade skolformer.
Av denna ökning skulle approximativt 0,4 milj. kr. belöpa å de statliga
skolorna, 0,3 milj. kr. å de högre kommunala skolorna, 5,i milj. kr. å
folkskolan och 1,2 milj. kr. å fortsättningsskolan. Enligt beräkningarna kunna
vidare de sammanlagda årliga avlöningskostnaderna för övningslärarna
efter reformen uppskattas till ungefär 22,9 milj. kr. och statens andel därav
till ungefär 19,i milj. kr.

Departementschefen har biträtt de sakkunnigas förslag med avseende å
statsbidragsreglerna.

Motionen I: 295. Till stöd för förslaget att statsbidrag till avlönande av
övningslärare vid folk- och fortsättningsskolor provisoriskt fastställes till 85
procent av avlöningskostnaden, har framhållits bland annat, att den genomsnittliga
statsbidragsprocenten för folkskolans lärarlöner uppginge till 87,8
procent.

Utskottet. Enligt vad utskottet under hand inhämtat torde inom en nära
framtid en allmän översyn av bestämmelserna om statsbidrag till lärarlöner
vid de högre kommunala skolorna samt folk- och småskolan komma till
stånd. Utskottet hyser den principiella uppfattningen, att det icke är skäligt,
att procentuellt mindre statsbidrag utgår för avlönande av övningslärarna
än av folkskollärarna. I avvaktan på resultatet av nämnda utredning anser
utskottet sig emellertid i likhet med departementschefen böra godtaga de av
lärarlönesakkunniga föreslagna provisoriska bestämmelserna i fråga om
statsbidrag till avlönande av övningslärare vid kommunala skolor och anser
sig sålunda icke böra biträda det i motionen I: 295 gjorda yrkandet, att
statsbidraget till avlönande av övningslärare vid folk- och fortsättningsskolor
måtte provisoriskt fastställas till 85 procent av avlöningskostnaden.

De av lärarlönesakkunniga verkställda kostnadsberäkningarna för ett genomförande
av löneregleringen ha icke föranlett något särskilt uttalande
från utskottets sida.

Statsutskottets utlåtande nr 192.

37

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj :ts förslag och
med avslag å motionen I: 295 godkänna vad departementschefen
i förevarande hänseenden anfört.

VIII. Provisoriska avlöningsbestämmelser för budgetåret 1948/49.

Propositionen. Övningslärarna ha icke blivit underkastade de år 1947 utfärdade
avlöningsreglementena. Ehuru olika bestämmelser reglera övningslärarnas
avlöningsförhållanden, åtnjuta i realiteten alla övningslärare vid
statliga och högre kommunala skolor lön enligt den i civila avlöningsreglementet
intagna löneplanen A eller därmed likalydande löneplan jämte rörligt
tillägg (15 %) och kristillägg (24,4 %) därå. Enligt beslut vid 1947 års
riksdag (prop. nr 1, bil. 2; r. skr. nr 56) utgår under innevarande budgetår
jämväl provisoriskt lönetillägg till övningslärarna. Rörliga tilläggsförmåner
utgå icke på det provisoriska lönetillägget.

Rörande provisoriska avlöningsbestämmelser för övningslärarna för nästa
budgetår har departementschefen anfört och föreslagit följande.

I gemensamma skrifter den 8 december 1947 och den 28 januari 1948 ha
musiklärarnas riksförbund, slöjd- och yrkeslärarnas riksförbund, svenska
gymnastikläraresällskapet, svenska skolkökslärarinnornas förening, Sveriges
slöjdlärarinneförening och teckningslärarnas riksförbund gjort framställningar
i fråga om övningslärarnas löneförmåner under budgetåret
1948/49. I första hand har därvid hemställts om att övningslärarna måtte
tillåtas övergå på 1947 års avlöningsreglementen. Sekundärt har hemställts
om ändrade grunder för provisoriskt lönetillägg'', syftande till att bättre än
innevarande budgetårs grunder anpassa övningslärarnas löner till den allmänna
lönenivån efter 1947 års lönereglering.

De belopp för provisoriskt lönetillägg åt övningslärare under innevarande
budgetår, som av mig föreslogos i 1947 års statsverksproposition, bilagan
För flera huvudtitlar gemensamma frågor, voro avsedda att efter vissa
schematiska grunder lämna dessa lärare en viss kompensation för att de
icke blevo delaktiga av 1947 års lönereglering. Närmast på grund av den
starka förskjutning mot högre ortsgrupper, som inträtt i och med den från
och med den 1 juli 1947 gällande dyrortsgrupperingen för de befattningshavare,
som äro underkastade 1947 års avlöningsreglementen, ha stora ojämnheter
uppkommit mellan olika övningslärare i fråga om skillnaden mellan
deras verkliga avlöning och den lön, de skulle ha erhållit därest de fått
övergå å 1947 års avlöningsreglementen. Jag har med hänsyn till det anförda
funnit skäl föreligga att föreslå ändrade grunder för bestämmandet
av övningslärarnas avlöningsförmåner under nästkommande budgetår.

Av principiella skäl kan jag icke tillstyrka, att övningslärarna redan nu,
före ikraftträdandet av löneregleringen för dessa lärare, medgivas övergå
på 1947 års avlöningsreglementen. De böra därför även under nästa budgetår
formellt kvarstå å nuvarande avlöningsbestämmelser.

I syfte att åstadkomma en utjämning av de olägenheter, som äro för
handen med den nuvarande tilläggsregleringen, vill jag föreslå, alt övningslärares
lön under nästa budgetår skall utgå enligt den äldre ortsgrupp, som
enligt nedanstående sammanställning motsvarar den nya ortsgrupp, till vilken
lärarens stationeringsort numera är hänförd.

38

Statsutskottets utlåtande nr 192.

Ny ortsgrupp

1

2

3

4

5

Motsvarande
äldre ortsgrupp

C

D

F

G

I

Genom denna anordning komma övningslärarnas löner att bättre bliva
anpassade till det nya dyrortssystemet.

Den föreslagna anordningen med lön enligt ortsgrupp, som satts i relation
till stationeringsortens ortsgrupp enligt nya systemet, innebär framför
allt en utjämning av de angivna ojämnheterna i kompensation mellan övningslärarna
inbördes. Den innebär emellertid ej någon egentlig kompensation
för 1947 års allmänna lönereglering med bortseende från den nya
ortsgruppsindelningen. Utöver den föreslagna provisoriska avlöningsanordningen
torde därför böra medgivas, att ett särskilt provisoriskt lönetilllägg
får utgå till övningslärare under budgetåret 1948/49. Med hänsyn till
den anpassning till den nya dyrortsgrupperingen, som jag nyss föreslagit,
synas de provisoriska lönetilläggen ej behöva uppdelas efter olika ortsgrupper.
Det synes skäligt, att lönetilläggen bestämmas till samma belopp i de
olika löneklasserna, som för innevarande budgetår gälla för ortsgrupperna
C—I, eller således:

Löneklass

11 och lägre

12-20......

21 och 22 ..
23 och 24 ..

Lönetillägg för
månad, kronor

... 75

... 85

... 95

... 105

Den på det statsunderstödda kommunala undervisningsväsendet belöpande
kostnaden för provisoriskt lönetillägg torde liksom tidigare böra bestridas
av statsmedel i samma utsträckning som andra kontanta avlöningsförmåner
åt de anställda. Statsverkets utgifter för det provisoriska lönetillägget
under nästa budgetår komma på grund av ordningen för utbetalning av
statsbidrag att belasta riksstaten för budgetåret 1949/50.

I anslutning härtill har departementschefen påpekat, att vid beräkningen
av de föreslagna beloppen för provisoriskt lönetillägg hänsyn ej ansetts
kunna tagas till den lönegradssänkning, som enligt departementschefens
löneregleringsförslag skulle ske beträffande vissa tjänster. Med hänsyn härtill
vore det möjligt, att lärare, som komme att beröras av sänkningen, erhölle
högre sammanlagda avlöningsförmåner under budgetåret 1948/49 än
därefter, om löneregleringen trädde i kraft vid ingången av budgetåret 1949/
50. De olika spörsmål, som sammanhängde med övergången till den föreslagna
löneregleringen, syntes framdeles få upptagas till övervägande vid
dennas definitiva genomförande.

Utskottet anser sig i likhet med departementschefen icke böra ifrågasätta,
att övningslärarna före ikraftträdandet av löneregleringen för dessa lärare
medgivas övergå på 1947 års avlöningsreglementen eller de avlöningsregle -

Statsutskottets utlåtande nr 192.

39

menten, som kunna komina att fastställas fr. o. m. den 1 juli 1948. Utskottet
tillstyrker de av departementschefen föreslagna anordningarna i syfte att
åstadkomma en provisorisk förbättring av övningslärarnas avlöningsförhållanden
för budgetåret 1948/49.

I anledning av vad departementschefen uttalat angående de spörsmål, som
sammanhänga med övergången till den nya löneregleringen, får utskottet
hänvisa till vad utskottet i det föregående i detta ämne anfört.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må medgiva, att en provisorisk förbättring
av övningslärarnas avlöningsförhållanden må verkställas för
budgetåret 1948/49 i huvudsaklig överensstämmelse med av
departementschefen förordade grunder och i enlighet med
de närmare föreskrifter, som meddelas av Kungl. Maj :t.

Stockholm den 18 juni 1948.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar Olsson,
Pauli, Larsson, Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Andrén, Heiding, Näsström,
fröken Osvald, herrar Ivar Persson och Bergh; samt

från andra kammaren: herrar Eriksson i Stockholm, Svensson i Grönvik,
Malmborg i Skövde, Bergström, Rubbestad, Mårtensson, Wallentheim,
Lindholm, Hoppe, Sefve, Persson i Vinberg och Birke.

Reservationer vid avd V. Lönegrader.

A. Beträffande ordinarie lärare i teckning, musik och gymnastik.

av herrar Johan Bernhard Johansson, Pauli, Andrén, fröken Osvald, herrar
Bergh, Malmborg i Skövde, Sefve och Birke, vilka ansett, att utskottet
bort tillstyrka, att lärare i teckning, musik och gymnastik vid fristående
realskolor, högre kommunala skolor och läroanstalter för hlinda och dövstumma
placeras i 23 lönegraden och att därför

dels det stycke i utskottets yttrande å s. 33, som börjar med orden »De
av» och slutar med orden »framställda yrkandena» bort hava följande lydelse: -

40

Statsutskottets utlåtande nr 192.

»Den av departementschefen föreslagna lönegradsplaceringen för ifrågavarande
kategori övningslärare vid folk- och småskoleseminarier, högre allmänt
läroverk samt högre tekniskt läroverk ävensom vid folk- och fortsättningsskolan
har utskottet ansett väl avvägd. Utskottet har däremot icke
funnit att vägande skäl förebragts för att, på sätt departementschefen föreslagit,
differentiera löneställningen för lärare vid, å ena sidan, högre allmänna
läroverk och, å andra sidan, fristående realskolor och högre kommunala
skolor samt läroanstalterna för blinda och dövstumma. Enligt utskottets
mening föreligga ej tillräckliga skäl att placera lärarna vid fristående
realskolor i lägre lönegrad än dem, som äro anställda vid högre allmänna
läroverk. Lärarna i särskilt gymnastik och teckning vid realskolorna ha
många gånger en mer ansvarsfull och minst lika arbetskrävande uppgift
som lärarna på motsvarande åldersstadium vid de högre läroverken. Med
hänsyn härtill anser sig utskottet böra biträda de i motionerna I: 290 och
II: 442 samt II: 441 framställda förslagen om att ordinarie lärare i teckning,
musik och gymnastik vid fristående realskolor, högre kommunala skolor
och läroanstalter för blinda och dövstumma placeras i 23 lönegraden eller
samma lönegrad som hithörande lärare vid bl. a. de högre allmänna läroverken.
»

dels ock moment a) i utskottets hemställan bort hava följande lydelse:

»a) i anledning av Kungl. Maj :ts förslag samt med bifall
till motionerna I: 290 och II: 442 samt II: 441, såvitt nu är i
fråga, godkänna vad utskottet anfört rörande lönegradsplaceringen
av ordinarie lärare i teckning, musik och gymnastik;» B.

Beträffande ordinarie lärare i hushållsgöromål.

1) av herrar Johan Bernhard Johansson, Pauli, Andrén, fröken Osvald,
herrar Bergh, Malmborg i Skövde, Sefve och Birke, vilka ansett, att utskottet
bort tillstyrka, att skolkökslärarinnorna vid samtliga skolformer utom statens
skolköksseminarium placeras i 20 lönegraden och att därför

dels det stycke i utskottets yttrande å s. 33, som börjar med orden »Såsom
normallönegrad» och slutar med orden »skolkökslärarinnornas löneställning»
bort hava följande lydelse:

»Såsom normallönegrad för lärarinnorna i hushållsgöromål har föreslagits
18 lönegraden, i vilken lönegrad skulle placeras hithörande lärarinnor
vid allmänna läroverk, kommunala och praktiska mellanskolor, högre folkskolor,
läroanstalter för blinda och dövstumma samt vid folk- och fortsättningsskolan.
I enlighet med principen om differentiering av löneställningen
alltefter elevernas åldersstadium har av departementschefen för lärarinna
vid kvinnligt folkskoleseminarium, småskoleseminarium, kommunal flickskola
och statens normalskola föreslagits en något högre löneställning, eller
inplacering i 20 lönegraden. Med hänsyn främst till den långa utbildningsti -

Statsutskottets utlåtande nr 192.

41

den för skolkökslärarinnorna finner utskottet den föreslagna norinallönegraden
väl låg. Enligt utskottets mening hava bärande skäl icke anförts för att
placera skolkökslärarinnorna vid huvuddelen av högre kommunala skolor
och därmed jämställda utbildningsanistalter i lägre lönegrad än vid de kommunala
flickskolorna. Utskottet anser sig därför böra tillstyrka bifall till de
i motionerna I: 290 och II: 442 samt I: 294 och II: 444 framförda förslagen,
att skolkökslärarinnorna vid samtliga skolformer utom statens skolköksseminarium
— där lärarinnorna i överensstämmelse med departementschefens
förslag böra inplaceras i 25 lönegraden — hänföras till 20 lönegraden. Härigenom
torde även det i motionen I: 292 framställda yrkandet få anses tillgodosett.
Utskottet vill emellertid framhålla, att detta ställningstagande från
utskottets sida icke innebär, att utskottet anslutit sig till den i vissa av de
avgivna motionerna uttalade uppfattningen, att egentligen en placering i 21
lönegraden vore motiverad för sagda lärarinnor.»

dels ock moment b) i utskottets hemställan bort hava följande lydelse:

»b) i anledning av Kungl. Maj :ts förslag samt med bifall
till motionerna 1: 290 och II: 442, såvitt nu är i fråga,
1:292 samt 1:294 och 11:444 godkänna vad utskottet anfört
rörande lönegradsplaceringen av ordinarie lärare i hushållsgöromål;» 2)

av herrar Oscar Olsson, Larsson, Karl Andersson, Gustaf Karlsson,
Bergström, Mårtensson, Wallentheim och Lindholm, vilka ansett att utskottet
bort tillstyrka, att skolkökslärarinnorna vid kommunala flickskolor placeras
i 18 lönegraden och att därför

dels del stycke i utskottets yttrande å s. 33, som börjar med orden »Såsom
normallönegrad» och slutar med orden »skolkökslärarinnornas löneställning»
bort hava följande lydelse:

»Såsom normallönegrad för lärarinnorna i hushållsgöromål har föreslagits
18 lönegraden, i vilken lönegrad skulle placeras hithörande lärarinnor
vid allmänna läroverk, kommunala och praktiska mellanskolor, högre folkskolor,
läroanstalter för blinda och dövstumma samt vid folk- och fortsättningsskolan.
I enlighet med principen om differentiering av löneställningen
alltefter elevernas åldersstadium har för lärarinna vid kvinnligt folkskoleseminarium,
småskoleseminarium, kommunal flickskola och statens
normalskola föreslagits en något högre löneställning eller 20 lönegraden.
Utskottet har icke funnit, att bärande skäl anförts för att hänföra skolkökslärarinnorna
vid de kommunala flickskolorna till högre löneställning än
vid övriga högre kommunala skolor samt de allmänna läroverken. Med hänsyn
härtill får utskottet förorda, att här avsedda lärarinnor vid de kommunala
flickskolorna placeras i 18 lönegraden. Då de kvinnliga folkskoleseminarierna
samt småskoleseminarierna ha karaktär av lärarutbildningsanstalter
och statens normalskola är övningsskola för statens skolköksseminarium,
tillstyrker utskottet, att skolkökslärarinnorna vid dessa utbildningsanstal4
Bihang till riksdagens protokoll 19i8. 6 samt. Nr 192.

42

Statsutskottets utlåtande nr 192.

ter i överensstämmelse med departementschefens förslag placeras i 20 lönegraden.
I övrigt biträder utskottet departementschefens förslag. Med vad
utskottet sålunda förordat synes det i motionen 1: 292 framställda yrkandet
få anses tillgodosett. Utskottet avstyrker bifall till de i motionerna 1: 290
och II: 442 samt I: 294 och II: 444 framställda förslagen rörande skolkökslärarinnornas
lönegradsplacering.»

dels ock moment b) i utskottets hemställan bort hava följande lydelse:

»b) i anledning av Kungl. Maj :ts förslag samt motionen
1: 292 ävensom med avslag å motionerna 1: 290 och II: 442,
såvitt nu är i fråga, samt 1: 294 och II: 444 godkänna vad
utskottet anfört rörande lönegradsplaceringen av ordinarie
lärare i hushållsgöromål;»

C. Beträffande ordinarie lärare i kvinnlig slöjd.

1) av herrar Oscar Olsson, Larsson, Karl Andersson, Gustaf Karlsson,
Bergström, Mårtensson, Wallentheim och Lindholm, vilka ansett, att utskottet
bort tillstyrka, att slöjdlärarinnorna vid kommunala flickskolor placeras
i 16 lönegraden och att därför

dels det stycke i utskottets yttrande å s. 33. som börjar med orden »Utskottet
biträder» och slutar med orden »dessa lärarinnor», bort hava följande
lydelse:

»Då utskottet icke blivit övertygat om det berättigade i att, såsom av departementschefen
föreslagits, placera slöjdlärarinnorna vid de kommunala
flickskolorna i högre lönegrad än vid bl. a. övriga högre kommunala skolor,
förordar utskottet, att slöjdlärarinnorna vid de kommunala flickskolorna
hänföras till 16 lönegraden. I övrigt biträder utskottet departementschefens
förslag och avstyrker alltså bifall till de i motionerna 1:289 och
II: 443 samt I: 290 och II: 442 gjorda yrkandena om högre löneställning för
vissa grupper slöjdlärarinnor.»

dels ock moment c) i utskottets hemställan bort hava följande lydelse:

»c) i anledning av Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag
å motionerna I: 289 och II: 443 samt I: 290 och II: 442, såvitt
nu är i fråga, godkänna vad utskottet anfört rörande
lönegradsplaceringen av ordinarie lärare i kvinnlig slöjd;»

2) av herr Pauli;

3) av fröken Osvald.

Översikt över gällande och föreslagna Iönegradsplaceringar.

Bilaga.

Nuläget

De sak-kunniga

Departe-

M c

tion

e r

Tjänster

ments-

chefen

I: 289,
II: 443

I: 290,

II: 442

I: 294,
II: 444

I: 309,
II: 473

II: 441

teckning, musik och gymnastik med lek och idrott

vid folk- och småskoleseminarierna.........................

24

25

25

—

—

—

—

—

vid högre allmänt läroverk................................

23

23

23

—

—

—

—

—

vid högre tekniskt läroverk................................

vid fristående realskolor, högre kommunala skolor och läro-anstalter för blinda och dövstumma.....................

—

23

23

—

—

—

—

—

23

22 >

21

_

23

_

_

23

vid folk- och fortsättningsskolan...........................

—

22

21

—

—

—

—

—

hushållsgöromål

vid statens skolköksseminarium............................

23

25

25

—

—

—

—

—

vid kvinnligt folkskoleseminarium, småskoleseminarium, kom-munal flickskola och statens normalskola.................

20

20

20

_

_

20

_

_

vid allmänna läroverk, kommunala och praktiska mellan-skolor och högre folkskolor..............................

20

18

18

_

20

20

_

_

vid läroanstalter för blinda och dövstumma................

19

18

18

—

20

20

—

—

vid folk- och fortsättningsskolan...........................

—

18

18

—

20

20

—

—

| kDinnlig slöjd

vid kvinnligt folkskoleseminarium, småskoleseminarium.....

22

23

23

—

—

—

—

—

vid statens skolköksseminarium............................

20

23

23

—

—

—

—

—

vid kommunal flickskola och statens normalskola...........

20

18

18

19

—

—

—

—

vid allmänna läroverk, kommunala och praktiska mellansko-lor, högre folkskolor och manligt seminariums övningsskola

20

16

16

19

18

_

_

—

vid läroanstalter för dövstumma...........................

19

16

16

19

18

—

—

—

vid folk- och fortsättningskolan............................

—

16

16

19

18

—

—

—

manlig slöjd

vid manligt folkskoleseminarium...........................

22

23

23

—

—

—

—

—

vid kvinnligt seminariums övningsskola, allmänna läroverk
och högre kommunala skolor

högre kompetens........................................

20

18

18

19

19

lägre kompetens.........................................

20

16

16

17

—

—

17

—

vid folk- och fortsättningsskolan

högre kompetens........................................

_

18

18

19

—

—

19

—

lägre kompetens.........................................

—

16

16

17

—

—

17

—

Statsutskottets utlåtande nr 192.