Statsutskottets utlåtande nr 191.

23

Nr 191.

Utlåtande i anledning av väckt motion om ersättning till värnpliktige
K. G. Sjöberg för skada, ådragen under militärt
jänstgöring.

(l:a avd.)

I en inom andra kammaren av herr Dahlgren väckt motion (II: 291) har
hemställts, att riksdagen måtte, utan hinder av att vederbörande myndigheter
funnit ersättning icke kunna utgå, tillerkänna värnpliktige Knut
Georg Sjöberg ersättning för de kostnader, som denne haft att vidkännas
i anledning av honom genom olycksfall åsamkad skada, ävensom livränta
till följd av för framtiden bestående nedsättning av arbetsförmågan, allt enligt
i militärersättningsförordningen stadgade grunder.

Över motionen har, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning,
riksförsäkringsanstalten avgivit yttrande, vilket fogas såsom bilaga till
utskottets utlåtande. (Bilaga.)

Utskottet. Det är givetvis ofta förenat med svårigheter att avgöra i vad
mån sjukdom eller skada kan anses ådragen i tjänsten eller icke. Av handlingarna
i nu förevarande ärende framgår sålunda, att inom läkarexpertisen
delade meningar råda, huruvida ltausalsammanhang föreligger mellan
militärtjänstgöringen och de ryggbesvär, varav Sjöberg lider. Då man av
omständigheterna att döma i detta fall icke kan utesluta möjligheten att
samband finnes mellan Sjöbergs militärtjänstgöring och hans efter den 28
december 1943 kvarstående besvär, vill utskottet icke ställa sig avvisande
till det framställda ersättningsanspråket. Utskottet är därför berett tillstyrka,
att Sjöberg i anledning av olycksfallet beredes någon ekonomisk gottgörelse
av allmänna medel. Det synes utskottet lämpligen böra få ankomma
på Kungl. Maj :t att efter ytterligare utredning i ärendet avgöra, i vad mån
ersättning bör utgå i enlighet med de i riksförsäkringsanstaltens yttrande
den 27 april 1948 angivna grunder eller i annan form. Uppkommande kostnader
torde böra bestridas från anslaget till Diverse pensioner och understöd
in. in.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må i anledning av motionen II: 291 medgiva,
att till K. G. Sjöberg må efter ytterligare utredning på

24

Statsutskottets utlåtande nr 191.

grund av i nämnda motion angivet olycksfall från anslaget
till Diverse pensioner och understöd m. m. utbetalas ersättning
med belopp, som Kungl. Maj :t må äga bestämma.

Stockholm den 18 juni 1948.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Närvarande: se under utlåtandet nr 184.

Statsutskottets utlåtande nr 191.

25

Bilaga.

Till riksdagens statsutskott.

I skrivelse den 27 februari 1948 har Kungl. Maj :t — med överlämnande
av en i riksdagens andra kammare väckt motion nr 291 om ersättning till
värnpliktige K. G. Sjöberg för skada, ådragen under militärtjänstgöring —
anbefallt riksförsäkringsanstalten att till riksdagens statsutskott avgiva yttrande
över ifrågavarande motion.

Till åtlydnad härav får riksförsäkringsanstalten anföra följande.

Sjöberg, som är född den 24 februari 1921, fullgjorde militärtjänstgöring
vid Svea trängkår under tiden 9 april 1942—30 september 1943. Vid inryckningen
antecknades å läkarkortet, att Sjöberg hade s. k. kutrygg och var
plattfotad samt att hans vänstra ben var kortare än det högra. Han deltog
i rekrytutbildning som fullt vapenför och uttogs sedermera den 4 april 1943
till bilförare. Under lastning och lossning av gods den 21 juli 1943 råkade han
halka, varvid han fick en svår och ihållande värk i ryggen. Han sjukanmälde
sig dagen därpå, blev intagen på etappsjukhus och vårdades där till och
med den 24 i samma månad under diagnos rygginsufficiens och spina bifida
occulta. Vid utskrivningen från sjukhuset hade han fortfarande smärtor i
ryggen och erhöll därför lindrigare tjänstgöring till utryckningen den 30
september 1943.

Enligt läkarintyg och journalutdrag från karolinska sjukhuset, där Sjöberg
kom under behandling den 12 oktober 1943, hade han den 2 i samma
månad deltagit i stensättningsarbete och därefter fått förnyade ryggbesvär.

Genom beslut den 9 december 1943 förklarade riksförsäkringsanstalten,
att ersättning jämlikt 1927 års militärersättningsförordning icke kunde tillerkännas
Sjöberg för den försämring av ryggåkomma, av vilken han lidit
efter militärtjänstgöringens upphörande, enär hans tjänstgöring icke skäligen
kunde antagas hava väsentligen bidragit till försämringen.

Sedan Sjöberg vid besök å riksförsäkringsanstalten den 13 december 1943
förklarat sig missnöjd med ovannämnda beslut samt meddelat, att han vid
det uppgivna arbetet den 2 oktober samma år icke utfört stensättning utan
endast lättare göromål, upptog anstalten ersättningsfrågan till förnyad prövning.
Efter inhämtat yttrande av sin överläkare, professorn A. Troell, förklarade
riksförsäkringsanstalten genom beslut den 29 december 1943, att anstalten
icke funnit skäl göra ändring i sitt beslut den 9 i samma månad.

över riksförsäkringsanstaltens beslut den 9 december 1943 anförde Sjöberg
besvär hos försäkringsrådet. Sedan riksförsäkringsanstalten i anledning
härav verkställt ytterligare utredning och i ärendet inhämtat yttrande av
sin biträdande läkare, docenten Sture Rödén, som därvid ansåg, att ersättning
borde utgå för försämring av ryggåkomma, tillerkände anstalten genom
beslut den 20 juni och 18 juli 1944 med ändring av sina tidigare beslut
Sjöberg för försämring av ryggåkomma sjukpenning jämte "dyrtidstillägg
med 4 kronor 55 öre för dag för tiden 12 oktober—28 december 1943.
Vid sjukpenningens bestämmande antogs Sjöbergs årliga arbetsförtjänst
jämlikt 8 g militärersättningsförordningen utgöra 1 7G4 kronor. Då Sjöberg
enligt upplysning till riksförsäkringsanstalten från Solna idrottsstyrelse
återgått i arbete den 29 december 1943, förklarade anstalten i sitt sistnämnda
beslut tillika, att anstalten funnit sådant samband mellan Sjöbergs militärtjänstgöring
och lians efter den 28 i samma månad kvarstående besvär
icke föreligga, att ytterligare ersättning enligt militärersättningsförordningen
kunde utgå till honom.

över nyssnämnda beslut anförde Sjöberg besvär hos försäkringsrådet,
som efter verkställd ytterligare utredning genom utslag den !) januari 1940
icke fann skäl göra ändring i överklagade beslutet.

8 niluiiu/ till riksdnyens protokoll 1''J''iH. (i samt. Xr ISI 191.

26

Statsutskottets utlåtande nr 191.

Av riksförsäkringsanstaltens och försäkringsrådets handlingar i ärendet
samt av uppgifter, som riksförsäkringsanstalten genom motionären införskaffat,
inhämtas i huvudsak följande rörande Sjöbergs hälsotillstånd och
arbetsförmåga efter den 28 december 1943. Intill den 14 mars 1944 hade han
anställning vid Solna idrottsstyrelse som spärrvakt och städare. Sistnämnda
dag måste han på grund av ökade ryggbesvär åter söka behandling å karolinska
sjukhusets gymnastikavdelning, där han den 4 april försågs med
gipskorsett. Den 5 juni 1944 erhöll han anställning vid Solna parkavdelning.
Enär Sjöberg fick ökade ryggbesvär, så snart han lade av gipskorsetten,
hänvisades han till vanföreanstalten för erhållande av drällkorsett. Sjöberg,
vars nyssnämnda anställning upphört den 20 oktober 1944 på grund
av arbetsbrist, erhöll tygkorsett den 11 december samma år. Från och med
den 1 januari 1945 anställdes han ånyo vid Solna idrottsstyrelse. Då någon
förbättring av ryggbesvären icke inträdde, anlades den 15 mars 1945 åter
gipskorsett, som Sjöberg bar till i januari 1946, då han försågs med läderkorsett
för stadigvarande bruk. Den 20 april 1947 slutade Sjöberg sin anställning
vid idrottsstyrelsen och övergick till sin faders entreprenadrörelse,
där han är anställd som bilförare och tidskrivare.

Riksförsäkringsanstalten har tillika inhämtat yttrande av sin biträdande
läkare, docenten Gunnar Thorsén, som uttalat, att Sjöbergs ryggbesvär
vore betingade av statiska deformiteter, vilka icke vållats av hans militärtjänstgöring.
Därest emellertid likartade besvär utan statiskt underlag antoges
vara ådragna under militärtjänstgöring samt tillika bliva för framtiden
bestående, borde besvären anses medföra en invaliditet av högst 25
procent.

Med anledning härav får riksförsäkringsanstalten meddela, att anstalten,
därest Sjöbergs efter den 28 december 1943 kvarstående ryggbesvär
skulle hava ansetts ådragna under militärtjänstgöring, skulle hava tillerkänt
honom livränta enligt ovannämnda förordning tills vidare med 294
kronor för år, varvid arbetsförmågan skulle hava ansetts nedsatt med 25
procent. Å livräntan skulle enligt därom gällande särskilda bestämmelser
hava utgått dyrtidstillägg med 30 procent under år 1943 och med 40 procent
för tiden från och med den 1 januari 1944 tills vidare till och med
den 31 december 1948. Från och med den 1 juli 1946 skulle därjämte hava
utgått ersättningstillägg enligt 3 § förordningen den 29 juni 1946 angående
provisorisk förbättring av vissa ersättningar i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring vid förstärkt försvarsberedskap
in. in., med 66 kronor för år jämte 40 procent dyrtidstillägg därå samt
ersättningstillägg enligt 4 § samma förordning med 396 kronor för år. Under
ovannämnda förutsättning skulle riksförsäkringsanstalten sålunda hava
utgivit till Sjöberg livränta jämte dyrtidstillägg för tiden 29—31 december
1943 med 382 kronor 20 öre för år och för tiden 1 januari 1944—30 juni
1946 med 411 kronor 60 öre för år samt livränta jämte ersättnings- och
dyrtidstillägg från och med den 1 juli 1946 tills vidare med 900 kronor för
år. Därjämte skulle riksförsäkringsanstalten hava utgivit ersättning för erforderlig
läkarvård in. m.

Riksförsäkringsanstaltens och försäkringsrådets handlingar i ärendet bifogas
jämte de av motionären till anstalten inlämnade handlingarna.

I detta ärendes handläggning har deltagit, förutom undertecknade, byråchefen
Källström.

Stockholm den 27 april 1948.

DAVID ÖSTRAND.

Gunnar Nordmark.

487878. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1948.