Statsutskottets utlåtande nr 181.

1

Nr 181.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående bi -

drag till vissa plankostnader m. m.

(4:e avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Maj :t under sjätte huvudtiteln, punkten
57, föreslagit riksdagen att i avbidan på den proposition i ämnet, som kunde
bliva riksdagen förelagd, till Bidrag till vissa plankostnader m. m. för
budgetåret 1948/49 beräkna ett reservationsanslag av 100 000 kronor.

Därefter har Kungl. Maj :t i propositionen nr 227, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för den
23 april 1948, föreslagit riksdagen att under sjätte huvudtiteln för budgetåret
1948/49 anvisa, dels till Bidrag till upprättande av byggnadsplaner
in. in. ett förslagsanslag av 100 000 kronor, dels ock till Bidrag till upprättande
av generalplaner och regionplaner ett reservationsanslag av 175 000
kronor.

I den nya byggnadslagen, som trätt i kraft den 1 januari 1948, har förutsatts
att statsbidrag skulle kunna utgå till kostnader för upprättande eller
ändring av generalplan på landet (98 §), av byggnadsplan (111 §) samt av
regionplan (132 §).

Efter därom av Kungl. Maj :t i proposition 1947: 245 framlagt förslag har
riksdagen för innevarande budgetår anvisat ett reservationsanslag av 100 000
kronor till Bidrag till vissa plankostnader m. in., avsett att användas för
bidrag till kostnader för upprättande eller ändring av regionplaner.

Vad beträffar frågan om statsbidrag till kostnaderna för byggnads- och
generalplaner erhöll kommittén för stadsplaneväsendets omorganisation
den 11 april 1947 Kungl. Maj:ts uppdrag att överarbeta de förslag till statsbidragsgrunder,
som i detta hänseende framlagts av stadsplaneutredningen
1942 (SOU 1945: 15). Kommittén har den 18 oktober 1947 inkommit med
förslag i ämnet. Utlåtanden över förslaget ha avgivits av byggnadsstyrelsen,
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, statskontoret och samtliga länsstyrelser.

Kommittén har först till behandling upptagit frågan om täckandet av
kostnaderna för upprättande och ändring av byggnadsplaner på landet och
i stad samt för genomförande av byggnadsplaner och därefter frågan om
kostnaderna för upprättande och ändring av stadsplaner på landet samt
slutligen spörsmålet om kostnaderna för upprättande och ändring av generalplaner.

Bihang till riksdagens protokoll 1''J''iS. (i sand. Nr 181—188.

2

Statsutskottets utlåtande nr 181.

Upprättande och ändring av byggnadsplaner. I 111 § av den nya bgggnadslagen
stadgas, alt kostnaden för upprättande eller ändring av byggnadsplan
på landet skall till den del, den ej täckes av statsmedel, gäldas av
kommunen i den mån det med hänsyn till dess intresse av planen och övriga
omständigheter finnes skäligt. Återstoden skall fördelas mellan markägarna
efter den areal byggnadsmark, som enligt planen tillkommer envar
av dem, och med hänsyn jämväl till den bebyggelse, som planen medgiver
dem. Föranleda särskilda omständigheter alt vad sålunda skulle belöpa
å viss markägare icke står i skäligt förhållande till den nytta han har av
planen, skall beloppet jämkas samt kommunens och övriga markägares
bidrag bestämmas med hänsyn härtill. Beslut om kostnadsfördelningen meddelas
av länsstyrelsen. Jämlikt 76 § byggnadslagen äger Kungl. Maj :t förordna,
att vad i nämnda lag med avseende å landet är stadgat om byggnadsplan
skall tills vidare äga tillämpning inom visst område som hör till stad.
De i byggnadslagen meddelade bestämmelserna för stad skola enligt 88 §
samma lag äga motsvarande tillämpning för köping och kunna vidare jämlikt
90 § genom förordnande av Kungl. Maj:t göras tillämpliga även i fråga
om tätare befolkad ort på landet.

I särskild proposition den 23 april 1948, nr 226, har föreslagits sådan
ändring i 111 § byggnadslagen, att kommunen i första hand skall svara för
plankostnaderna, i den mån ej bidrag enligt vad särskilt må vara stadgat
utgår av statsmedel, samt att markägare skall vara skyldig att deltaga i
kostnaderna endast försåvitt planen för honom medför avsevärd nytta.

De förut citerade föreskrifterna i 111 § byggnadslagen lämna icke någon
anvisning om i vilka fall och med vilka belopp statsbidrag bör utgå.

För att få ett underlag för bedömningen av föreliggande spörsmål beträffande
byggnadsplanerna har kommittén för stadsplaneväsendets omorganisation
verkställt en beräkning av storleken av de med en byggnadsplans
upprättande förenade kostnaderna och har därvid kommit till att den genomsnittliga
kostnaden för en medelstor byggnadsplan (50 hektar) skulle
uppgå till 5 800 kronor, därav 3 000 kronor för kartan och 2 800 kronor för
planarbetet.

Enligt kommitténs mening bör statsbidragets syfte vara att stimulera
upprättandet av byggnadsplaner. I vissa fall kunna emellertid, påpekar
kommittén, omständigheterna vara sådana att statsunderstöd framstår som
överflödigt. För en kommun med goda ekonomiska resurser skulle en nedsättning
av kommunens kostnadsandel betyda föga ur stimulanssynpunkt,
eftersom plankostnaderna sällan uppgå till mera betydande belopp. Kommittén
anser därför, att kommuner med skatteunderlag av viss storlek eller,
beträffande städer, med visst mera betydande innevånarantal böra uteslutas
från statsbidrag. Därjämte framhåller kommittén, att det även i fråga om
markägarna i många fall saknas anledning att bevilja vederbörande statsbidrag.
Kommittén föreslår sålunda — av skäl som finnas närmare redovisade

Statsutskottets utlåtande nr 181.

3

i förenämnda proposition angående ändring i 111 § byggnadslagen — att
statsbidrag icke skall komina markexploatör till godo.

Kommittén har funnit befogat, att statsbidraget till upprättande av byggnadsplaner
differentieras efter resp. kommuners ekonomiska bärkraft. För
att undvika en prövning av varje kommuns bidragsbehov föreslår kommittén,
att bidraget graderas efter en viss skala. Såsom norm för graderingen
bör enligt kommittén tagas kommunens skatteunderlag. Denna princip
har av statsmakterna redan godkänts på andra områden där stat och
kommun deltaga i kostnaderna, nämligen i fråga om byggnader för folkskoleväsendet,
skolmåltider samt folkpensioner. I anslutning till sina uttalanden
i samband med behandlingen av frågan om införande av en fast
bidragsprocent föreslår kommittén, att bidragets storlek begränsas till lägst
20 och högst 50 % av planutgifterna, sedan på markexploatör belöpande
kostnadsandel frånräknats. Den föreslagna bidragsskalan skulle få följande
utseende:

Antal skattekronor per innevånare

Statsbidragsprocent

högst 4

50

över 4

» 8

40

» 8

» 12

30

» 12

» 20

20

Under erinran om att det beträffande ändring av gällande
byggnädsplaner i byggnadslagen förutsatts, att samma regler skola
tillämpas som vid upprättande av nya planer, uttalar kommittén, att de av
kommittén föreslagna bidragsreglerna böra tillämpas även i nu avsedda fall.

Kommittén har föreslagit, att statsbidrag skall kunna utgå för kostnad
för byggnadsplan i stad och för kostnad för minskning av för stora byggnadsplaneområden.

Departementschef en har i denna del anfört följande.

Såsom jag inledningsvis erinrat har i en särskild proposition denna dag
förslag framlagts om viss ändring i 111 § byggnadslagen. Enligt detta lagförslag
skall kostnaden för upprättande eller ändring av byggnadsplan gäldas
av kommunen, i den mån ej bidrag enligt vad särskilt må vara stadgat
utgår av statsmedel; dock skall markägare, därest planen för honom medför
avsevärd nytta, vara skyldig att gälda så stor del av kostnaden som
svarar mot hans del av planområdets areal. I vissa undantagsfall kan markägarens
andel jämkas. Vid tillämpning av dessa bestämmelser skulle statsbidraget
komma enbart kommunen till godo.

Enligt stadsplaneutredningens av statsmakterna vid behandlingen av förslaget
till byggnadslag biträdda uttalande borde statsbidrag till upprättande
av byggnadsplan utgå dels i de fall då staten hade direkt nytta av planen,
exempelvis genom att i planen reserverats mark för allmän väg, dels ock
då någon markägares börda framstode som särskilt betungande. Genomföres
förenämnda lagändring kommer frågan om statsbidrag till enskild
markägare att sakna aktualitet. Vad angår det av stadsplaneutredningen

4

Statsutskottets utlåtande nr 181.

föreslagna, till vissa särskilda statliga intressen knutna bidraget torde, såsom
kommittén för stadsplaneväsendets omorganisation påvisat, ett på
dessa grunder konstruerat bidragssystem komma att visa sig både tidsödande
och besvärligt att tillämpa, eftersom en sådan bidragsform uppenbarligen
förutsätter att en i och för sig vansklig värdering av statens intresse
måste göras för varje särskild byggnadsplan. För övrigt vill jag i
detta sammanhang framhålla, att den reglering av tätbebyggelse, som påkallas
med hänsyn till det allmänna vägnätet, visserligen ofta är en angelägenhet
av stor betydelse för staten såsom väghållare men att man också
kan se denna fråga ur en annan synpunkt. Det kan sålunda ifrågasättas
huruvida icke de samhällen, vilka ha eller skulle få tillgång till allmän
väg, måste anses ha så stort intresse i frågan, att de skäligen böra medverka
till att samhällets bebyggelseplanering utan kostnad för väghållaren
ordnas på sådant sätt att vägen icke får ett i förhållande till bebyggelsen
olämpligt läge. Med hänsyn till vad här anförts anser jag avgörande skäl
föreligga att frångå de av stadsplaneutredningen angivna grunderna för
statsbidrag till byggnadsplaner.

Kommittén för stadsplaneväsendets omorganisation har med en huvudsakligen
helt annan motivering lagt fram förslag till ett statsbidragssystem
på förevarande område. Kommittén anser att statsbidragets syfte hör vara
att stimulera upprättandet av byggnadsplaner. I den mån behovet av sådan
ekonomisk stimulans anses bottna i bristande intresse eller förståelse för
bebyggelseplaneringens betydelse från kommunernas sida, kan jag icke biträda
kommitténs förslag, enär en sådan motivering enligt min mening
strider mot den kommunala självstyrelsens principer. Däremot kan jag
ansluta mig till tankegången att plankostnaderna för kommuner med
mindre ekonomisk bärkraft kunna bliva i viss mån betungande och att
statsbidrag ur denna synpunkt kan vara motiverat. I likhet med kommittén
anser jag, att bidraget härvid bör utgå enligt vissa på förhand fixerade, lätt
tillämpbara normer och att det bör differentieras efter kommunernas ekonomiska
bärkraft. Med dessa utgångspunkter har jag icke funnit anledning
till erinran mot den av kommittén föreslagna bidragsskalan, som innebär
att bidrag skulle utgå med lägst 20 och högst 50 % av planutgifterna,
sedan på s. k. markexploatör belöpande kostnadsandel frånräknats, samt
att kommuner med ett skatteunderlag av mer än 20 skattekronor per innevånare
skulle undantagas från rätt till bidrag. Länsstyrelsen i Jönköpings
län har föreslagit, att bidragsberäkningen skulle ske med utgångspunkt
från medeltalet av antalet skattekronor per innevånare under en femårsperiod.
För min del har jag icke funnit tillräckliga skäl föreligga att frångå
kommitténs förslag i denna del, enligt vilket det aktuella skatteunderlaget
skulle vara avgörande för bidragets storlek.

Såsom bland andra länsstyrelsen i Kronobergs län påpekat torde landskommunernas
ekonomiska bärkraft komma att genomsnittligt sett förstärkas
efter genomförande av den nya kommunindelningen. Med hänsyn härtill
synes en omprövning av bidragssystemet böra ske så snart verkningarna
av kommunindelningsreformen kunna överblickas.

Ändring av byggnadsplan torde i statsbidragshänseende böra jämställas
med upprättande av byggnadsplan. Kommitténs förslag om införande av
särskilda, mera förmånliga bidragsregler i fråga om kostnaderna för sådan
ändring av byggnadsplan som innebär minskning av för stort planområde
anser jag mig icke böra tillstyrka. Vad särskilt angår kommunernas delaktighet
i dylika kostnader vill jag understryka att det bör ligga i kom -

Statsutskottets utlåtande nr 181.

o

munernas intresse att få till stånd erforderlig begränsning av planområdena,
enär förutsättningarna att inom rimlig tid och för skäliga kostnader realisera
byggnadsplanerna härigenom betydligt ökas. Beträffande kommitténs
uttalanden om hänsynstagande till de enskilda markägarna torde jag kunna
begränsa mig till att hänvisa till att frågan i denna del icke behöver närmare
diskuteras, därest den föreslagna ändringen i 111 § byggnadslagen
genomföres. Jag förordar alltså, att statsbidrag till kostnaderna för minskning
av byggnadsplaneområde skall utgå enligt samma regler som bidrag
till upprättande av byggnadsplan.

Kommittén har föreslagit att statsbidrag skulle kunna utgå till kostnaderna
för upprättande eller ändring av byggnadsplan i stad eller stadsliknande
samhälle enligt samma grunder som för landskommun, dock att
städer och samhällen med mer än 10 000 innevånare skulle undantagas
från rätt till bidrag. Med anledning härav får jag framhålla följande. De
i 76 § hyggnadslagen meddelade föreskrifterna om tillämpning av byggnadsplaneinstitutet
i stad ha karaktären av undantagsbestämmelser; normalt
skall detaljplaneringen inom stad ske genom stadsplan. För att möjliggöra
en ökad kontroll över att byggnadsplaneinstitutet icke användes i
fall då stadsplan rätteligen bör komma i fråga har i byggnadslagen föreskrivits,
att prövningen av hithörande frågor skall ankomma på Kungl.
Maj:t. Eftersom medgivande att upprätta byggnadsplan i stad sålunda kan
innebära en förmån för staden genom att den på detta sätt undgår den
mera betungande skyldigheten att upprätta stadsplan, följer härav att det
i sådana fall icke finnes anledning att lämna bidrag av statsmedel. Med
hänsyn härtill och då finansieringen av de jämförelsevis ringa kostnader
varom här är fråga i allmänhet icke torde behöva bereda några större svårigheter
för stadssamhällena med deras större ekonomiska resurser, anser
jag mig ej böra tillstyrka förslaget om införande av statsbidrag till städer
och stadsliknande samhällen för upprättande och ändring av byggnadsplan.

Vid bifall till bär och i det följande framlagda förslag om statsbidrag till
plankostnader torde det få ankomma på Kungl. Maj :t att utfärda erforderliga
bestämmelser i ämnet. Dessa böra träda i kraft den 1 juli 1948. Bidrag synes
emellertid böra utgå även till kostnaderna för sådana byggnadsplaner som
fastställts under första hälften av år 1948, oavsett om fördelningen av kostnaderna
skett före eller efter tidpunkten för bidragsbestämmelsernas ikraftträdande.
Beträffande byggnadsplan, som fastställts efter ingången av år
1948 men före ikraftträdandet av den föreslagna ändringen i 111 § byggnadslagen,
torde härvid böra gälla att statsbidrag må kunna, med tillämpning
av de för bidrag till kommunerna förordade principerna, utgå jämväl
till ägare av mark som ingår i byggnadsplanen, dock ej till sådan markägare
som enligt nyssnämnda paragraf i dess ändrade lydelse fortfarande
skulle vara skyldig att deltaga i plankostnaden.

Genomförande av byggnadsplaner. Kommittén föreslår, alt länsstyrelsen
må på ansökan av vägförening kunna bevilja bidrag av statsmedel till föreningen
för sådan ersättning som föreningen kan få utgiva enligt 116 §
byggnadslagen, varvid bidraget avses skola bestämmas enligt samma grunder
som gälla för byggnadsbidrag till enskild väg. Detta uppgår numera
till i regel högst 60 % av kostnadsbeloppet.

Till anläggande av enskild väg utgår bidrag av statsmedel enligt 1948 års
kungörelse, varvid hinder icke torde möta att i anläggningskostnaderna in -

6

Statsutskottets utlåtande nr 181.

räkna ersättning för markupplåtelse och annat intrång. Bidrag utgår även
till underhållet. Vad gäller andra allmänna platser än vägar saknas emellertid
f. n. möjlighet för en vägförening, som enligt byggnadslagen skall handhava
även sådana platser, att erhålla statsbidrag för anläggning och underhåll.
Kommittén förordar att bidrag må lämnas härtill enligt samma grunder
som gälla för enskild väg.

Här ifrågavarande bidrag böra enligt kommitténs mening bestridas från
anslaget Bidrag till vissa plankostnader m. in.

Departementschefen har för egen del uttalat följande.

Stadsplaneutredningens och organisationskommitténs förslag att länsstyrelse
skall på ansökan av vägförening kunna bevilja bidrag av statsmedel
till föreningen till kostnaderna för sådan ersättning, som föreningen kan få
utgiva enligt 116 § byggnadslagen eller för markupplåtelse och annat intrång,
då mark tages i anspråk för annan i byggnadsplan utlagd allmän
plats än väg, har icke givit mig anledning till erinran. Dylikt bidrag bör utgå
med högst 60 % av ersättningens belopp. I fråga om ersättning enligt 116 §
byggnadslagen bör dock bidrag utgivas endast under förutsättning att ersättningen
måste anses vara för vägföreningens medlemmar synnerligen
betungande.

Vad angår frågan om kostnaderna för iordningställande och underhåll
av annan i byggnadsplan ingående allmän plats än väg kan jag icke dela
kommittéernas uppfattning att anledning skulle föreligga att lämna bidrag
av statsmedel för sådant ändamål. Skötseln av dylika allmänna platser är
en uppgift av betydelse huvudsakligen för trevnaden inom vederbörande
samhälle och har enligt min mening icke något samband med statens funktioner
på vägväsendets och bebyggelseplaneringens område.

Upprättande och ändring av stadsplaner på landet. Till upprättande och
ändring av stadsplan i stad har aldrig utgått statsbidrag. Genom den nya
byggnadslagen har införts möjlighet även för landskommun att för visst
område få upprätta stadsplan. Kommittén anser det angeläget, att staten
söker stimulera upprättandet av stadsplaner på landet, och föreslår därför,
att statsbidrag, beräknat enligt samma grunder som föreslagits för nya
byggnadsplaner, må kunna utgå för sådant ändamål. Kommittén påpekar,
att markägarna icke äga skyldighet att bidraga, när det gäller stadsplan,
varför statsbidraget i sin helhet skulle komma kommunen till godo.

Departementschefen har icke funnit tillräckliga skäl föreligga att införa
statsbidrag på förevarande område.

Upprättande och ändring av genex-alplaner. Beträffande kostnaderna för
upprättande av generalplan i stad utsäges ingenting i byggnadslagen. Angående
generalplan på landet stadgas i 98 § byggnadslagen, att då generalplan
upprättas genom länsstyrelsens försorg, kostnaden skall gäldas av
kommunen, i den mån bidrag ej enligt vad särskilt må vara stadgat utgår
av statsmedel. Detsamma skall gälla vid ändring av generalplan.

Kommittén föreslår, att såväl städer som landskommuner få göra ansökan
hos Kungl. Maj :t om statsbidrag till upprättande och revidering av
generalplaner.

Statsutskottets utlåtande nr 181.

i

Beträffande beräkningen av statsbidraget framhåller kommittén, att någon
fast norm för bidragets storlek ej torde kunna uppställas med hänsyn
till generalplanernas skiftande karaktär och svårighetsgrad. Bidrag bär
dock icke utgå till planer av enkel beskaffenhet och liten omfattning. Kommunen
bör som regel förutsättas täcka minst 50 % av kostnaderna. Statsbidraget
bör beviljas på förhand men icke utbetalas förrän planen är färdigställd.
Om den vid granskning befinnes icke uppfylla skäliga fordringar,
bör statsbidraget innehållas. Statsbidrag till genomförandet av fastställd
generalplan anses icke böra utgå.

Departementschefen har anfört följande i fråga om förevarande avsnitt.

Medan det på landet är länsstyrelserna som i första hand ansvara för att
erforderliga åtgärder vidtagas i fråga om bebyggelseplaneringen, är detta för
städernas och de stadsliknande samhällenas vidkommande främst eu kommunal
uppgift. Med hänsyn härtill förefaller det mig naturligt att stadssamhällena
böra, utan ekonomisk medverkan från statens sida, också svara
för planeringskostnaderna, vilket ju för övrigt är en princip som sedan
gammalt ägt tillämpning i fråga om kostnaderna för upprättande och ändring
av stadsplan. Vad beträffar den nu föreliggande frågan må vidare
framhållas att — såsom vissa av remissmyndigheterna också påpekat — ett
statsbidrag knappast heller kan vara motiverat ur den synpunkten att plankostnaderna
skulle kunna bliva betungande för stadssamhällena i förhållande
till deras ekonomiska bärkraft. På grund av det anförda anser jag,
i likhet med stadsplaneutredningen, att statsbidrag till upprättande eller
ändring av generalplan i stad eller stadsliknande samhälle icke bör utgå.

Vad angår landskommunerna är jag beredd att tillstyrka, att sådan kommun
må, efter prövning av Ivungl. Maj :t i varje särskilt fall, kunna erhålla
bidrag till upprättande eller ändring av generalplan med högst 50 % av
kostnaden. Från bidrag böra emellertid i allmänhet undantagas sådana
generalplaner, vilka icke äro avsedda att fastställas eller äro av enkel beskaffenhet
och liten omfattning. Bidragets storlek bör bestämmas med
hänsynstagande till vederbörande kommuns ekonomiska bärkraft på liknande
sätt som föreslagits i fråga om byggnadsplan.

Anslagsberäkning. I denna del har departementschefen uttalat följande.

Vid bifall till vad jag i det föregående förordat skulle det ankomma på
länsstyrelsen att handlägga bidragsärendena i fråga om byggnadsplaner.
Stora svårigheter föreligga åtminstone för närvarande att med någon större
grad av säkerhet uppskatta medelsbehoven på detta område, vilket sammanhänger
bl. a. därmed alt erfarenhet ännu icke vunnits om den nya lagstiftningens
verkningar. Vad som erbjuder svårigheter är icke blott att beräkna
det erforderliga totalbeloppet för landet utan även att fördela detta
belopp mellan de olika länsstyrelserna, så alt var och en av dem får just
så mycket medel till sitl förfogande som täcker behovet under budgetåret.
Med hänsyn härtill och då det föreslagna bidragssystemet är avsett att
fungera i enlighet med vissa generella normer baserade på bestämda objektiva
förutsättningar, synes bidragsbeviljandet icke böra ställas i beroende
av en av statsmakterna på förhand för budgetåret fastställd anslagsram.
.lag vill alltså föreslå, att de medel som avses för bidrag till byggnadsplaner
anvisas under elt anslag av förslagsanslags karaktär och att detta anslag
därvid ställes till länsstyrelsernas förfogande ulan någon maximering. För

8

Statsutskottets utlåtande nr 181.

bidrag till general- och regionplaner torde däremot böra anvisas ett reservationsanslag.
Mitt förslag innebär sålunda att det nuvarande reservationsanslaget
till Bidrag till vissa plankostnader in. in. ersättes med ett förslagsanslag,
benämnt Bidrag till upprättande av byggnadsplaner in. in., samt
ett reservationsanslag med benämningen Bidrag till upprättande av generalplaner
och regionplaner.

Organisationskommittén har beräknat medelsbehovet för bidrag till upprättande,
ändring och genomförande av byggnadsplaner till sammanlagt
130 000 kronor.

Vid behandlingen av kommitténs förslag till bidragsgrunder har jag förordat
de avvikelserna från förslaget att bidrag icke skulle utgå till planläggningsarbetet
i städer och stadsliknande samhällen och ej heller till
genomförande av byggnadsplan i vad avser iordningställande och underhåll
av annan i sådan plan ingående allmän plats än väg. Jag har därjämte
avstyrkt kommitténs förslag att bidrag till revidering av äldre byggnadsplaner
skulle utgå enligt en förmånligare skala än vad som avses gälla
beträffande annan ändring av byggnadsplan. Vid beaktande av dessa ändrade
förutsättningar för anslagsberäkningen borde den av kommittén föreslagna
medelsanvisningen rätteligen kunna minskas något. Hänsyn torde
också böra tagas till det förhållandet att den rådande bristen på kompetenta
planförfattare lärer komma att åtminstone under de närmaste åren
väsentligt hämma planläggningsarbetets utveckling. Å andra sidan må
framhållas, att de genomsnittskostnader för planarbetet varmed kommittén
räknat äro grundade på det löneläge som rådde för statstjänstemännen
före löneregleringen den 1 juli 1947 och således torde vara något för låga
i förhållande till den numera rådande kostnadsnivån. Vid övervägande av
dessa omständigheter har jag stannat vid att föreslå att för bidrag till upprättande,
ändring och genomförande av byggnadsplaner för nästa budgetår
beräknas ett belopp av 100 000 kronor.

Vad angår generalplanearbetet får jag erinra om att jag i motsats till
kommittén funnit bidrag icke böra utgå till städer och stadsliknande samhällen
för sådant ändamål. Jag vill därjämte framhålla att den förut omnämnda
bristen på fackmän ger anledning att även på detta område räkna
med vissa temporära svårigheter för planeringsverksamheten och en därav
betingad begränsning av medelsbehovet. Med hänsyn till vad sålunda anförts
och då för regionplaneringen icke torde krävas högre belopp än det
som anvisats för innevarande budgetår, har jag ansett mig böra föreslå, att
medelsanvisningen för nästa budgetår till bidrag till generalplaner och
regionplaner begränsas till 175 000 kronor. Det torde få ankomma på
Kungl. Maj:t att meddela beslut om överflyttning till det nya reservationsanslaget
av vid utgången av budgetåret 1947/48 eventuellt kvarstående medel
å anslaget Bidrag till vissa plankostnader m. m.

Utskottet. Det i propositionen nr 226 framlagda förslaget till lag om ändrad
lydelse av 111 § byggnadslagen har numera varit föremål för riksdagens
prövning. Förslaget, som avser att åstadkomma förenklade regler för
fördelning av kostnaden för upprättande eller ändring av byggnadsplan,
innebär att kostnaden skall gäldas av vederbörande kommun, i den mån
ej bidrag utgår av statsmedel. Markägare, som har avsevärd nytta av planen,
skall dock vara skyldig att deltaga i kostnaden. De nya bestämmelserna
förutsättas i propositionen skola tillämpas endast i de fall då bygg -

Statsutskottets utlåtande nr 181.

9

nadsplan fastställts efter ikraftträdandet av bestämmelserna. Lagförslaget
har antagits av riksdagen (skrivelse nr 275), som emellertid med bifall
till en i ämnet väckt motion därvid kompletterat förslaget med den
bestämmelsen att lagen skall äga tillämpning jämväl beträffande före
ikraftträdandet enligt byggnadslagen fastställd byggnadsplan, därest beslut
om kostnaden icke meddelats före ikraftträdandet, dock att i dylikt fall
markägare icke må åläggas att bidraga till kostnaden med större andel än
som skolat påföras honom vid tillämpning av äldre lag.

I nu förevarande proposition har framlagts förslag i fråga om de grunder,
efter vilka statsbidrag skall utgå vid upprättande eller ändring av
byggnadsplaner. Enligt de nya bestämmelserna i byggnadslagen kan statsbidrag
icke längre utgå till markägare. För kommunernas del åter förordas,
att statsbidrag skall kunna utgå endast till landskommun med
mindre ekonomisk bärkraft. De föreslagna grunderna — enligt vilka statsbidrag
skola utgå med lägst 20 och högst 50 procent av planutgifterna, sedan
på s. k. markexploatör belöpande kostnadsdel frånräknats, och differentieras
under hänsynstagande till kommunernas skatteunderlag, därvid
kommuner med ett skatteunderlag av mer än 20 skattekronor per invånare
undantagas från bidrag — ha icke föranlett erinran från utskottets
sida. Vad departementschefen i övrigt i förevarande sammanhang anfört
och förordat tillstyrkes av utskottet med den modifikation som må betingas
av riksdagens förberörda beslut rörande tillämpningen av 111 § byggnadslagen,
i dess nya lydelse, beträffande före lagändringens ikraftträdande
fastställda byggnadsplaner.

Utskottet tillstyrker i propositionen framlagt förslag att bidrag av statsmedel
— högst 60 procent — i visst fall skall kunna utgå till vägförenings
kostnader för genomförande av byggnadsplan, ävensom att landskommunerna
skola, efter prövning i varje särskilt fall, kunna erhålla bidrag
högst 50 procent — till upprättande eller ändring av generalplan.

Departementschefens förslag beträffande anvisande av medel till ifrågavarande
bidragsverksamhet har icke föranlett någon erinran Irån utskottets
sida.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen må för budgetåret 1948/49 under sjätte
huvudtiteln anvisa

a) till Bidrag till upprättande av byggnadsplaner in. in.
ett förslagsanslag av 100 000 kronor;

b) till Bidrag till upprättande av generalplaner och
regionplaner ett reservationsanslag av 175 000 kronor.

Stockholm den 15 juni 1948.

På statsutskottets vägnar:

.1. It. JOHANSSON.

Närvarande: se under utlåtandet nr 183.