Statsutskottets utlåtande nr 165.
1
Nr 165.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till nya avlöningsreglementen m. m. jämte i ämnet
väckt motion.
(3:e avd.)
I propositionen nr 225 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 16 april 1948, föreslagit
riksdagen att
dels bemyndiga Kungl. Maj :t
a) att utfärda statens allmänna avlöningsreglemente och avlöningsreglemente
för folkskolan i huvudsaklig överensstämmelse med till nämnda
statsrådsprotokoll fogade reglementsförslag;
b) att under de förutsättningar och i den omfattning, som i statsrådsprotokollet
förordats, vidtaga ändringar i sålunda utfärdade reglementen;
c) att med iakttagande av de huvudgrunder, som i statsrådsprotokollet
förordats, utfärda erforderliga bestämmelser om övergång till sagda reglementen;
d)
att i huvudsaklig överensstämmelse med vad i statsrådsprotokollet
förordats meddela föreskrifter om löneklassplacering av tjänstemän, som
före den 1 juli 1947 erhållit ordinarie eller extra ordinarie tjänst motsvarande
lägst slutstadiet i reglerad befordringsgång enligt kungörelsen 1947:
436;
e) att, därest värnpliktiga med stöd av 28 § värnpliktslagen skulle inkallas
till militärtjänstgöring, innan nytt krigsavlöningsreglemente utfärdats,
besluta om de ändringar i gällande krigsavlöningsreglemente, som påkallas
av den nya löneregleringen för statens tjänstemän, eller utfärda provisoriskt
krigsavlöningsreglemente;
f) att tills vidare vid försvaret inrätta extra ordinarie tjänster i lönegrad
Ce 25 och högre lönegrad, i den mån fråga är om tjänster, för vilka avlöningskostnaderna
bestridas från sakanslag;
g) att i enlighet med vad i statsrådsprotokollet förordats meddela bestämmelser
om särskild ersättning för övertidsarbete till militärmeteorologer av
2 och 3 graden; samt
h) att i enlighet med vad i statsrådsprotokollet förordats under budgetåret
1948/49 medgiva det överskridande av genom riksdagens beslut maximerade
anslag och anslagsposter, som påkallas med hänsyn till den allmänna
löneregleringen eller regleringen av befordringsgången för biträdes- och
amanuenspersonal;
dels ock besluta, att det Kungl. Maj :t senast för budgetåret 1947/48 lämnade
bemyndigandet att medgiva överskridande av genom riksdagens beslut
1 Bihang till riksdagens protokoll 1958. 6 samt. Nr 165.
2
Statsutskottets utlåtande nr 165.
maximerade anslagsposter till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj :t, eller till avlöningar till icke-ordinarie personal skall efter
utgången av budgetåret 1947/48 äga fortsatt giltighet under budgetåret
1948/49.
Med verkan från och med den 1 juli 1947 har genomförts en allmän lönereglering
för tjänstemän (beställningshavare, lärare) vid den civila och
den militära statsförvaltningen, de högre kommunala skolorna, de statsunderstödda
sinnesslö- och epileptikerskolorna, folkskolan och skogsvårdsstyrelserna.
Från och med den 1 januari 1948 har en lönereglering enligt
samma grunder genomförts för å personalförteckning upptagna tjänstemän
vid hushållningssällskapen. Löneregleringen har icke omfattat lärare
i övningsämnen vid statliga och statsunderstödda kommunala skolor.
Av de författningar, som utfärdats i samband med löneregleringen, har
statens löneplansförordning, vilken innehåller själva lönebeloppen, definitivt
godkänts av riksdagen. De utfärdade nya avlöningsreglementena ha i
enlighet med av riksdagen fattat beslut erhållit provisorisk giltighet för tiden
1 juli 1947—30 juni 1948. Det har förutsatts, att förslag till nya reglementen
skulle framläggas för 1948 års riksdag.
1 sin berättelse för verksamhetsåret 1946/47 ha riksdagens revisorer under
§ 29 lämnat en redogörelse för gjorda iakttagelser rörande de under
innevarande budgetår gällande avlöningsförfattningarna m. m. Efter att
ha berört de svårigheter och det ökade arbete för myndigheterna, som föranletts
av den av statsmakterna beslutade omräkningen av tjänstemännens
lönetur i samband med löneregleringen, samt efter att ha ingått på
olika frågor sammanhängande med den reglerade befordringsgång, som
samtidigt med löneregleringen införts för vissa personalgrupper, ha revisorerna
gjort bl. a. följande allmänna uttalanden rörande avlöningsreglementena.
Av den lämnade redogörelsen framgår, att åtskilliga erinringar ur såväl
saklig som formell synpunkt riktats jämväl mot statens allmänna avlöningsreglemente
(motsvarande reglementen). I anledning härav vilja revisorerna
uttala, att det med hänsyn till de speciella förhållanden, under
vilka löneregleringsarbetet måst fullgöras, får anses förklarligt att vissa
brister kommit att vidlåda det nya avlöningssystemet. Revisorerna tänka
härvid bl. a. på den knappa tid som stått till buds för arbetets bedrivande
samt på de svårigheter vid författningarnas redigering, som orsakats av
lönekommitténs bundenhet vid de med personalorganisationerna träffade
överenskommelserna. Erkännas må för övrigt, att de nya reglementena i
icke oväsentliga avseenden innebära förenklingar, framför allt på grund
av den ökade omfattning i vilken olika hjälptabeller kommit till användning.
Den omarbetning av de ursprungliga författningsförslagen som verkställts
efter remissbehandlingen har vidare medfört vissa förbättringar, icke
minst i vad gäller reglementenas uppställning. Fortfarande kvarstå dock
brister i olika avseenden. Såsom tidigare omnämnts har också 1947 års
Statsutskottets utlåtande nr 165.
3
riksdag förutsatt, att genomarbetade reglementsförslag skola underställas
riksdagen, innan vederbörande avlöningsförfattningar kunna definitivt godkännas.
Revisorerna ha vidare uttalat den förhoppningen, att överarbetningen av
reglementsförslagen skulle inriktas på att giva den slutliga författningstexten
en så enkel och lättfattlig utformning som möjligt. Strävandena att på
olika vägar söka garantera största möjliga formella rättvisa åt de enskilda
tjänstemännen sinsemellan syntes sålunda icke böra drivas så långt, att de
motverkade kravet på ur administrativ synpunkt icke onödigt invecklade
och svårtolkade bestämmelser. Icke heller finge man bortse från att ifrågavarande
befattningar skulle tillämpas ej endast av specialtränad expertis
inom vissa centrala ämbetsverk utan även av befattningshavare, vilka icke
ägde särskild kameral utbildning och vilkas huvuduppgifter ofta låge helt
vid sidan av det lönetekniska området. Betydande fördelar i nu berörda avseenden
syntes kunna ernås, därest de i statens allmänna avlöningsreglemente
intagna bestämmelserna rörande undervisningsväsendet sammanfördes till
ett lämpligt antal specialförfattningar.
i syfte att förbereda framläggandet av förslag till definitiva avlöningsreglementen
ha den 5 december 1947 statens lönenämnd och ett flertal andra
myndigheter anbefallts att inkomma med yttrande rörande de erfarenheter,
som vunnits vid tillämpningen av de nya avlöningsreglementena. Tillfälle
att avgiva yttrande har vidare beretts statstjänstemännens riksförbund,
statstjänarkartellen och tjänstemännens centralorganisation.
Statens lönenämnd har vid utarbetandet av sitt yttrande haft tillgång till
övriga yttranden.
Förslag till definitiva reglementen ha utarbetats under medverkan av en
inom finansdepartementet tillsatt särskild beredning, vari ingått företrädare
för den praktiska administrationens, statens lönenämnds och 1945 års
lönekommittés synpunkter på avlöningsförfattningarna.
Överläggningar angående de nya avlöningsbestämmelserna ha hållits med
tjänstemännens huvudorganisationer, statst jänarkartellen, statstjänstemännens
riksförbund och tjänstemännens centralorganisation.
Utöver frågan om definitiva avlöningsreglementen anmälas i propositionen
frågor om sjötillägg till beställningshavare vid försvaret och om löneturen
vid tillämpning av reglerad befordringsgång samt vissa spörsmål, som sammanhänga
med avlöningsslaternas uppställning.
Allmänna synpunkter på avlöningsförfattningarna.
Å s. 8—20 i statsrådsprotokollet lämnas redogörelse dels för löneförfattningarnas
antal och utformning i såväl det närmast före den 1 juli 1947
som det under innevarande budgetår gällande statliga lönesystemet, dels
ock för de synpunkter i hithörande avseenden, som kommit till uttryck i
myndigheternas yttranden rörande vunna erfarenheter av de nya avlö
-
4
Statsutskottets utlåtande nr 165.
ningsreglementenas tillämpning. Departementschefens eget uttalande i ämnet
finnes återgivet å s. 20—27 i statsrådsprotokollet. Av uttalandet inhämtas
följande.
Ändringar i sakligt hänseende i förhållande till nu gällande reglementen
ha föreslagits endast på enstaka punkter, där administrativa och andra skäl
med särskild styrka talat för en sådan jämkning.
Vad angår frågorna om löneförfattningarnas antal och utformning framhåller
departementschefen, att avlöningsförfattningarna icke böra vara
mera differentierade eller omfattande än att det är möjligt även för den,
som ej har fackkunskaper, att utan en tidskrävande undersökning utröna
vad i ett visst hänseende gäller enligt det statliga lönesystemet. Författningarna
böra vidare utformas så, att en lönereglering icke blir svårare
att verkställa eller mera tidskrävande än nödvändigt. Av denna anledning
böra om möjligt avlöningsbestämmelserna koncentreras till ett fåtal författningar,
uppställda efter sakinnehåll. En koncentrerad uppställning efter
sakinnehåll — framhåller departementschefen vidare — medför, att förefintliga
skiljaktigheter i lönehänseende olika tjänstemannagrupper emellan
lätt kunna konstateras. Det förefaller icke otänkbart, att lättheten att överblicka
hur motsvarande sakfråga lösts för andra tjänstemän föranleder
undanröjande av icke tillräckligt motiverade skiljaktigheter olika grupper
emellan. I varje fall blir det genom sakuppställningen lättare att bedöma
konsekvenserna av en ifrågasatt specialreglering för en viss kategori. Såsom
exempel på fördelarna av en koncentration av avlöningsbestämmelserna till
ett reglemente nämner departementschefen att härigenom undvikas de svårigheter,
som gränsdragningen mellan olika reglementen kan innebära. Icke
heller erfordras bestämmelser för att reglera tjänstemans övergång från det
ena till det andra reglementets tillämpningsområde eller för att reglera avlöningsförmånerna,
då tjänsteman, som själv är underkastad ett reglemente,
uppehåller i annat reglemente avsedd tjänst.
Vad angår uppdelningen av statens allmänna avlöningsreglemente — Saar
— på olika reglementen, framhålles att inom försvaret finnes militär, civilmilitär
och civil personal och att vid skolorna finnas både lärare och andra
tjänstemän. En sådan uppdelning av författningsbestämmelserna, att försvarets
myndigheter och rektorerna skulle behöva samtidigt tillämpa olika
avlöningsreglementen, synes departementschefen opraktisk och har därför
icke förordats. Om en uppdelning skulle ske, borde tillskapas ett avlöningsreglemente
för all försvarets personal och ett avlöningsreglemente för skolornas
personal i dess helhet. Dessa särskilda avlöningsreglementen bleve
emellertid ganska vidlyftiga författningar. För egen del kan departementschefen
icke finna, att en sådan anordning skulle medföra några bestämda
fördelar för de berörda förvaltningsområdena. Vad angår skolorna erinrar
departementchefen att ett särskilt avlöningsreglemente för dem tidigare
gällt men att detta förvaltningsområde genom 1939 års riksdags beslut inordnades
under civila avlöningsreglementet och civila icke-ordinariereglementet.
Några nya synpunkter, som på ett avgörande sätt tala för ett sär
-
Statsutskottets utlåtande nr 165.
5
skiljande, ha såvitt departementschefen kunnat finna icke tillkommit. Nackdelarna
för andra av Saar omfattade förvaltningsområden av att försvarets
och skolornas personal är inordnad under Saar inskränka sig enligt departementschefens
uppfattning till att reglementet därigenom får ett större sidantal
än som eljest varit behövligt. Dessa nackdelar uppvägas emellertid
mer än väl av de fördelar, som ur allmän synpunkt följa med att bestämmelserna
koncentreras till ett reglemente. För att underlätta reglementets
användande anser departementschefen lämpligt, att de särskilda bestämmelserna
tryckas med en särskild stilsort och att till avlöningsförfattningarna
utarbetas innehållsförteckning eller sakregister.
Beträffande dispositionen av författningsmaterialet har en ändring i så
måtto vidtagits, att avlöningsbestämmelserna för befattningshavare med anställning
i viss statsunderstödd verksamhet inarbetats i förslaget till definitivt
statens allmänna avlöningsreglemente samt att avlöningsbestämmelserna
för nomadlärare och vissa befattningshavare vid sjukvårdsanstalter,
barnhem, skolhem och arbetsstugor inarbetats i förslaget till avlöningsreglemente
för folkskolan. Antalet avlöningsreglementen, beträffande vilka
förslag till definitiv utformning utarbetats, inskränker sig följaktligen till
två, nämligen 1) statens allmänna avlöningsreglemente och 2) avlöningsreglementet
för folkskolan. Reglementsförslagen ha fogats till statsrådsprotokollet
såsom bilagor 1 och 2. Som bilaga 3 har vid protokollet fogats en
sammanställning av stadgandena i förslaget till statens allmänna avlöningsreglemente
samt de under budgetåret 1947/48 och närmast dessförinnan
gällande avlöningsreglementena.
I fråga om grunderna för riksdagens medverkan vid avlöningsreglementenas
tillkomst och vid ändringar i desamma förordar departementschefen,
att Kungl. Maj :t för sig utverkar bemyndiganden att utfärda statens
allmänna avlöningsreglemente och avlöningsreglemente för folkskolan i huvudsaklig
överensstämmelse med förberörda reglementsförslag, att under
vissa närmare angivna förutsättningar ändra avlöningsbestämmelserna
ävensom att utfärda övergångsbestämmelser i samband med de nya avlöningsreglementena.
Förslaget ansluter till det förslag i nämnda hänseende
som förelädes 1947 års riksdag, med beaktande dock av riksdagens ställningstagande
vid detta tillfälle med avseende å utfärdandet av övergångsbestämmelser.
Specialmotivering till förslaget till statens allmänna avlöningsreglemente.
I avseende å motiven till de särskilda paragraferna i reglementsförslaget
lorde utskottet få hänvisa till s. 27—211 i statsrådsprotokollet. Här må allenast
följande omnämnas.
Enligt 5 § 1 mom. skola ordinarie tjänster samt extra ordinarie tjänster i
lönegraderna Ce 25—37 och Cs 1—24 inrättas och lönegradsplaceras av
Kungl. Maj :t med stöd av riksdagens beslut. Med hänsyn till den praxis,
som hittills gällt i fråga om inrättande av extra ordinarie tjänster vid för
-
6
Statsutskottets utlåtande nr 165.
svaret med anlitande av sakanslag och som anmälts för riksdagen i 1943 års
statsverksproposition (IV ht, s. 37), har Kungl. Maj :t ansett sig böra inhämta
riksdagens bemyndigande att tills vidare inrätta extra ordinarie
tjänster i lönegrad Ce 25 och högre lönegrad, i den mån fråga är om tjänster
för vilka avlöningskostnaderna bestridas från sådant anslag.
I 4 £ har i de särskilda bestämmelserna under rubriken Läroverk m. fl.
läroanstalter -en uttrycklig bestämmelse ansetts böra meddelas om att de
tjänster vid högre kommunala skolor, sinnesslöskolor och epileptikerskolor,
å vilka reglementet äger tillämpning, skola lönegradsplaceras i enlighet med
bestämmelser meddelade av Kungl. Maj :t med stöd av riksdagens beslut. Angivna
bestämmelser ha förutsatts skola ha samma innehåll som den nuvarande
tjänsteförteckningen till Ars. Därest riksdagen icke däremot framställer
erinran, har likväl ansetts böra vidtagas vissa jämkningar, nämligen
dels att det i konsekvens med vad som gäller beträffande jämförlig personal
vid de allmänna läroverken skall ankomma på skolöverstyrelsen att besluta
huruvida vid de högre kommunala skolorna icke-ordinarie lärare i praktiska
läroämnen enbart eller tillsammans med teoretiskt läroämne skall äga åtnjuta
lön som adjunktskompetent lärare, dels att det i tjänsteförteckningen
med avseende å högre folkskolor använda uttrycket yrkesämne utbytes mot
uttrycket praktiskt läroämne, dels ock att för de högre kommunala skolorna
upptagas extraordinarielönegrader med samma ordningsnummer, som nu
gälla för extralärartjänster. Beträffande sistnämnda anordning, som skulle
erhålla motsvarighet för de statliga lärarna, har departementschefen anfört
i huvudsak följande.
I ett av 1944 års personalutredning den 24 oktober 1947 avgivet betänkande
del II (SOU 1947: 58) ha framlagts förslag bland annat rörande reglerad
befordringsgång för vissa icke-ordinarie lärare vid allmänna läroverk in. fl.
läroanstalter, företrädesvis sådana med akademisk utbildning. Förslag i anledning
av personalutredningens ifrågavarande betänkande har icke avsetts
skola föreläggas innevarande års riksdag. Emellertid har vid ärendets beredning
ansetts föreligga grundad anledning att vidtaga omedelbara åtgärder för
en normalisering av väntetiden till extra ordinarie anställning för sådana
icke-ordinarie läroverkslärare m. fl., som avses i personalutredningens förenämnda
betänkande, därunder inbegripna lärare vid de högre kommunala
skolorna. En dylik normalisering ligger helt i linje med grunderna för 1947
års allmänna lönereglering. Därest riksdagen icke har något att erinra däremot,
torde för tillämpning från och med den 1 juli 1948 böra utfärdas bestämmelser
av innebörd, att icke-ordinarie lärare av här avsett slag efter
viss tids, i allmänhet två läsårs, tjänstgöring må erhålla extra ordinarie tjänst
i lönegrad med samma ordningsnummer som skulle ha gällt, om de varit
extra lärare.
I 8 $ reglementsförslaget ha meddelats bestämmelser ej endast om vikariatslöneförordnanden
utan även om andra vikariatsförordnanden, däri in
-
Statsutskottets utlåtande nr 165.
7
begripna förordnanden å lägre tjänster. Vad vikariatslöneförordnanden beträffar
har det synts lämpligt att till denna paragraf sammanföra samtliga
bestämmelser om villkoren för dem. Härigenom undvikes den dualism, som
kännetecknar Saar genom att i nämnda reglementes 6 § meddelas bestämmelser
om sättet för meddelande av förordnanden under det att dessa först
i 21 § betecknas såsom vikariatslöneförordnanden. Ur propositionens redogörelse
för hithörande spörsmål (s. 54—66) må här återgivas följande uttalande
av departementschefen beträffande 1 mom. tredje stycket.
Genom bestämmelserna i tredje stycket ha bestämmelserna om sättet för
vikariatslöneförordnandes meddelande uppmjukats. Förordnandet skall
meddelas i den för tjänstetillsättning gällande ordningen, om ej annat följer
av beslut eller bestämmelser, som meddelats av Kungl. Maj :t eller,
efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, av vederbörande myndighet. Ett bemyndigande
av angivet slag har främst synts böra lämnas de affärsdrivande
verken och andra verk med större lokalförvaltningar; Kungl. Maj :t har
emellertid även för andra fall, där så finnes lämpligt, ansetts böra kunna
meddela generella bestämmelser i ämnet. I övrigt har i detta stycke stadgats,
att vikariatslöneförordnande icke må meddelas annan än den, som
äger behörighet för tjänst av det slag förordnandet avser och är fullt lämplig
för förordnandet. Om det vid iakttagande av den föreskrivna proceduren
visar sig, att den för förordnandet mest lämplige —■ det förutsättes
att han äger behörighet för tjänsten — icke innehar i reglementet avsedd
lönegradsplacerad tjänst, skall han anställas såsom extra tjänsteman och
därvid placeras i lönegrad med samma nummer som gäller för den uppehållna
tjänsten.
Enligt 19 § 5 mom. skall det, om tjänsteman är berättigad att av statsmedel
uppbära tjänstepension eller årligt understöd, bero på beslut eller
bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj :t, om och i vad mån av sådan
anledning avdrag å lönen skall ske. Vad sålunda stadgats äger dock tilllämpning
i fråga om reservpension eller däremot svarande engångsbelopp
endast — jämlikt en i paragrafen intagen särbestämmelse för försvaret —
i den mån fråga är om militär eller civilmilitär beställningshavare. I vissa
yttranden berörda frågor om tillämpningen av ifrågavarande stadganden
ha ansetts böra bliva föremål för närmare övervägande, bland annat i samband
med utfärdandet av tilläggsbestämmelser till det definitiva reglementet.
I förevarande sammanhang har utskottet till behandling förehaft en
inom andra kammaren av herr von Friesen väckt motion (11:271), vari
hemställts, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj :t hemställa om en översyn
av gällande bestämmelser beträffande löneförmåner för pensionerade befattningshavare,
som utnyttjas i statstjänst.
Beträffande de skäl, motionären anfört till stöd för sitt yrkande, får utskottet
hänvisa till motionen.
8
Statsutskottets utlåtande nr 165.
I anslutning till stadgandet i 21 § reglementsförslaget uttalas, att vid de
överväganden, som frågorna om löneklassplacering och löneklassuppflyttning
underkastats i samband med utarbetandet av förslag till definitivt
reglemente, har den uppfattningen icke synts kunna frånkännas berättigande,
att man på detta område gått längre i detaljreglering än vad saken egentligen
är förtjänt av. Sannolikt sammanhänger detta med, att systemet med
lönegrader omfattande flera löneklasser ursprungligen betraktats så, att den
normala lönen vore den, som bestämts för lägsta löneklassen, och att frågeställningen
således närmast varit under vilka förutsättningar lönen skulle
kunna höjas på det sätt, som uppflyttning till högre löneklass innebär. Det
statliga lönesystemet har emellertid sedan lång tid fungerat så, att det förefaller
lika berättigat anse den principiellt riktiga löneställningen omspänna
alla löneklasserna inom lönegraden.
Från nyss angivna utgångspunkt synes det ligga ganska nära till hands
att utforma bestämmelserna så, att dröjsmål med löneklassuppflyttning
ej föranledes av sådan frånvaro från tjänsten, vartill tjänstemannen icke
själv varit vållande.
Förslag att i fråga om löneklassuppflyttning likställa A- eller B-avdragsledighet
för sjukdom eller svag hälsas vårdande med tjänstgöring godtogs
icke av riksdagen i samband med behandlingen av de för innevarande budgetår
gällande avlöningsreglementena. De upplysningar, som från olika
verk lämnats om frekvensen av sådana längre sjukledigheter, som enligt
gällande bestämmelser skulle föranleda dröjsmål med löneklassuppflyttning
— vid post- och telegrafverken sammanlagt omkring 35 fall på sammanlagt
25 000 tjänstemän och vid tullverket intet fall, varvid är att märka
att uppgifterna basera sig på omräkningen av löneturen och således avse
en hel generation — ha i förening med den omständigheten, att de nuvarande
bestämmelserna måste leda till en invecklad personalbokföring, synts
utgöra tillräcklig anledning till att frågan tages under förnyad prövning.
Den nuvarande bestämmelsen om uppskov med löneklassuppflyttning
på grund av mindre väl vitsordad tjänstgöring har ansetts böra utgå. Skälet
härtill är att bestämmelsen såsom sådan verkar ojämnt — den drabbar ej
den, som redan befinner sig i högsta löneklassen — och att den dessutom
endast tillämpas inom vissa verk och även där i mycket begränsad utsträckning.
Därjämte har det synts vara att föredraga att de eljest tillämpliga
straffarterna tillämpas. Det påpekas även, att i extrema fall ordinarie tjänsteman,
som missköter sig, kan förflyttas till lägre tjänst och att icke-ordinarie
tjänsteman i motsvarande fall kan entledigas. I
I 26 § reglementsförslaget behandlas frågan om läsårsdaglön till extra
lärare vid läroverk in. fl. läroanstalter.
Skolöverstyrelsen har framhållit, att läsårsdaglön till extra lärare utgår
med belopp för dag motsvarande årslönen ( = 12 månadslöner) dividerad
med det antal dagar, som läsåret i detta hänseende skall anses omfatta.
Vid allmänna läroverk omfattade läsåret 38 veckor utöver tid för inträdesoch
flyttningsprövningar, som finge pågå högst en vecka, men enligt läro
-
Statsutskottets utlåtande nr 165.
9
-verksstadgan skulle läsåret i avlöningshänseende anses omfatta 273 dagar,
och med anledning härav hade överstyrelsen beräknat läsårsdaglönen vid
bland annat allmänna läroverk till 1/m av årslönen. Tiden för inträdes- och
flyttningsprövningar omfattade olika antal dagar vid olika allmänna läroverk.
I regel omfattade den färre dagar vid mindre läroverk än vid de
större, men detta innebure icke, att varje särskild extra lärare hade ett
mindre omfattande prövningsarbete vid mindre läroverk än vid större; å
varje lärare fölle nämligen i detta hänseende i stort sett samma arbete oavsett
läroverkets storlek. Bestämmelserna om läsårsdaglön medförde, att
extra lärare vid mindre läroverk icke erhölle läsårsdaglön för flera dagar
än inträdes- och flyttningsprövningarna omfattat. Många extra lärare vid
allmänna läroverk finge alltså en årslön, som vore lägre än av årslönen
i vederbörande löneklass. Enligt överstyrelsens mening vore detta resultat
av de nya bestämmelserna icke tillfredsställande, varför bestämmelserna
borde kompletteras med en föreskrift att extra lärare, som anställts för
helt läsår, skulle uppbära läsårsdaglön för det antal dagar, läsåret i detta
hänseende skulle anses omfatta. Om läsåret och inträdesprövningarna vid
allmänt läroverk tillhopa icke omfattade 273 dagar, borde enligt överstyrelsens
mening extra lärare, såsom tidigare gällt, få tillägga överskjutande
antal dagar efter vårterminens slut.
Statens lönenämnd har uttalat, att det, även om det enligt nämndens
mening icke mötte några betänkligheter att genomföra skolöverstyrelsens
förslag vid de allmänna läroverken, med hänsyn till konsekvenserna för
andra undervisningsanstalter syntes tveksamt, om förslaget borde bifallas.
Frågan syntes för övrigt få mycket begränsad betydelse i framtiden, eftersom
lärarna skulle erhålla e. o. anställning efter 2 läsårs tjänstgöring.
Departementschefen har med hänsyn till bland annat de av lönenämnden
framhållna konsekvenserna icke ansett någon specialbestämmelse av
den av skolöverstyrelsen angivna innebörden böra meddelas.
Enligt 32 § reglementsförslaget liksom enligt Saar må övertidsersättning
icke utgå till civilmilitär personal.
Försvarets civilförvaltning har i sitt yttrande erinrat om att civilförvaltningen
tidigare i skrivelse till chefen för finansdepartementet föreslagit
sådan ändring av berörda bestämmelse, att militärmeteorologer av 2. och 3.
graden bliva berättigade till övertidsersättning. Civilförvaltningen hade i
nämnda skrivelse bland annat framhållit, att ifrågavarande civilmilitära befattningshavare
enligt av Kungl. Maj :t meddelade särskilda tillämpningsföreskrifter
till militära icke-ordinariereglementet intill den 1 juli 1947
varit berättigade till övertidsersättning.
I överensstämmelse med vad statens lönenämnd förordat har departementschefen
ansett Kungl. Maj :t böra för sig utverka riksdagens bemyndigande
att för militärmeteorologer av 2. och 3. graden meddela bestämmelser
om särskild ersättning för övertidsarbete. Ersättning avses endast skola utgå
i den mån mot övertiden svarande ledighet icke kan beredas vederbörande.
I övrigt avses i huvudsak de ersättningsgrunder skola gälla, som innefattas
i förevarande paragraf. Bestämmelserna föreslås skola erhålla giltighet räknat
från och med den 1 juli 1947.
10
Statsutskottets utlåtande nr 16-5.
I anslutning till 37 § reglementsförslaget har erinrats, att enligt gällande
bestämmelser tjänsteman vid statens vattenf allsverk, som bestrider
göromål såsom vakthavande driftledare vid driftkontor, kan erhålla
ersättning med högst 408 kronor för år enligt de närmare bestämmelser, som
meddelas av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, av vattenfallsstyrelsen.
Vidare tillämpas nu för viss annan personal, vilken fullgör
beredskapstjänst, en anordning, som innebär att tiden för beredskapstjänsten
evalveras till 48-timmarstid. Sålunda evalveras exempelvis tid för
beredskapstjänst i hemmet till en fjärdedel så lång 48-timmarstid, dock att
härvid tjänstgöringstid icke beräknas för natt. Efter evalvering av beredskapstjänsten
i 48-timmarstid ersättes den i förekommande fall såsom övertidstjänstgöring.
Fr. o. m. den 1 juli 1947 genomförd höjning av övertidsgottgörelsen
har härvid medfört, att beredskapsersättningen, som tidigare
genomsnittligt beräknats till ungefär 25 kronor för hel beredskapsvecka utom
den ordinarie arbetstiden, höjts så att den utgör ungefär 75 kronor för hel
arbetsvecka. I enlighet med ett av statens vattenfallsverks tjänstgöringsnämnd
framlagt, av vattenfallsstyrelsen biträtt förslag förordas nu, att hittills
tillämpade bestämmelser skola ersättas med föreskrifter om en särskild
beredskapsersättning. Sådan ersättning skall utgå till dels tjänsteman som
a) bestrider beredskapstjänst vid kraftverks understation, b) bestrider göromål
såsom vakthavande driftledare vid driftkontor, c) tjänstgör såsom
vakthavande vid kraftverks distrikts- eller linjekontor eller d) bestrider
beredskapstjänst under veckohelger och övriga helger vid primärstation
(kraftstation), dels ock tjänsteman tillhörande reparationspersonalen vid
Trollhätte kanalverk, vilken bestrider beredskapstjänst. Enligt förslaget
skall ersättning utgå med högst 45 kronor för vecka, då tjänstgöringen
fullgöres i hemmet, ävensom vid beredskapstjänst på tjänstestället i sådana
fall, då tjänstgöringstraktamente utgår, samt med högst 55 kronor för vecka,
då tjänstgöringen fullgöres på tjänstestället om nattvila därvid beredes och
tjänstgöringstraktamente därvid icke utgår. Någon maximiregel motsvarande
den nu gällande har icke ansetts böra föreskrivas.
Svenska järnvägsmannaförbundet har i ingiven framställning hemställt,
att särskild ersättning åt de tjänstemän vid statens järnvägar, som
fullgöra beredskapstjänst liknande den, som förekommer vid statens vattenfallsverks
primär- och understationer, fastställes i samband med det
beslut, som kan föranledas av vattenfallstyrelsens framställning i ämnet.
Den sålunda uppkomna frågan om ersättning vid statens järnvägar för beredskapstjänst
har synts vara i behov av närmare övervägande och icke
kunna nu upptagas till definitiv prövning. Det har ansetts närmast böra
ankomma på järnvägsstyrelsen att framlägga ett mera preciserat förslag
i ämnet. För den händelse vad som anses böra gälla vid statens järnvägar
kommer att i huvudsak överensstämma med vad i motsvarande hänseende
skulle gälla vid statens vattenfallsverk har emellertid Kungl. Maj :t ansetts
böra äga provisoriskt meddela bestämmelser i ämnet i avbidan på att frågan
underställes riksdagens prövning.
Statsutskottets utlåtande nr 16ö.
11
Specialmotivering till förslaget till avlöningsreglemente
för folkskolan.
I avseende å motiven till här ifrågavarande reglementsförslag får utskottet
hänvisa till s. 211—221 i statsrådsprotokollet.
Sjötillägg m. m.
Å s. 221—252 i statsrådsprotokollet lämnas en redogörelse för dels gällande
sjötilläggsbestämmelser och dessas tillämpning, dels 1945 års lönekommittés
förslag till nya bestämmelser i ämnet, dels ock de över kommittéförslaget
avgivna yttrandena.
De förordade nya bestämmelserna om sjötillägg samt om beredskapsersättning
till viss personal i sjöreserv ha av lönekommittén föreslagits skola träda
i kraft den 1 juli 1948. Med fasthållande vid tidigare gjort uttalande angående
en retroaktiv tillämpning av de blivande sjötilläggsbestämmelserna
från och med den 1 oktober 1947 har lönekommittén emellertid framlagt förslag
om en sådan tillämpning.
Departementschefen har (s. 253—255 i statsrådsprotokollet) funnit sig i
allt väsentligt kunna godtaga det av lönekommittén framlagda förslaget till
ny sjötilläggsreglering. Beträffande frågan om retroaktiv tillämpning av bestämmelserna
har departementschefen uttalat följande.
»Lönekommitténs förslag rörande en retroaktiv tillämpning enligt vissa
förenklade grunder av de nya sjötilläggsbeloppen har rönt en bestämd gensaga
från statskontorets sida och har mött vissa betänkligheter även hos
försvarets civilförvaltning. Med hänsyn icke minst till de särskilda omständigheter
i samband med förhandlingarna angående den allmänna löneregleringen,
under vilka lönekommitténs ursprungliga uttalande i frågan gjordes,
vill jag emellertid förorda lönekommitténs förslag även på denna punkt.
En ytterligare faktor, som påverkat mitt ställningstagande i frågan, är att
vid de senast förda förhandlingarna enighet kunnat uppnås om ett ur administrativ
synpunkt förenklat förfarande vid beräknandet av den retroaktiva
ersättningen oaktat att de materiella verkningarna av detta förfarande
i vissa fall komma att bli för tjänstemännen ogynnsammare, än om en
exakt beräkning hade kunnat genomföras. Med hänsyn till sistnämnda förhållande
anser jag, att man bör kunna bortse från att, såsom statskontoret
framhållit, i vissa andra fall uppkomma något för förmånliga verkningar;
enligt vad jag inhämtat ha bestämmelsernas verkningar i båda avseendena
varit väl bekanta vid lönekommitténs förhandlingar med personalorganisationerna
men ansetts kunna accepteras för att ett ur administrativ synpunkt
så föga tyngande beräkningssätt som möjligt skulle kunna tillämpas.»
12
Statsutskottets utlåtande nr 16-5.
Vissa spörsmål rörande tjänstemäns lönetur vid tillämpning
av reglerad befordring sgång.
Departementschefen har härutinnan anfört följande.
»Av den i det föregående lämnade redogörelsen framgår, att den praktiska
tillämpningen av den till befordringskungörelsen hörande övergångsbestämmelsen
(punkt 1) kommit att sträcka sig längre än som vid bestämmelsens
tillkomst varit avsett. Följden härav har blivit, att ett stort antal
tjänstemän, som tillhöra reglerad befordringsgång från och med den 1 juli
1947, placerats i högre löneklass inom vederbörande lönegrad än som skolat
följa av allmänna regler om löneklassplacering.
Befordringskungörelsen med övergångsbestämmelser avser tjänstemän
inom biträdes- och amanuenskarriärerna, vilka icke nått slutstadiet i den
reglerade befordringsgången för ifrågavarande personalgrupper, men däremot
icke dem, som redan före den 1 juli 1947 befordrats till kontorsbiträdes-
eller byråsekreterartjänst (motsvarande). För sistnämnda slag av
tjänstemän regleras löneturen från och med nämnda dag av de allmänna
övergångsbestämmelser, som meddelats i anledning av den nya löneregleringen
och som gälla för statstjänstemän i allmänhet.
Såsom av det föregående framgår har läget nu blivit det, att tjänstemän
inom biträdes- och amanuenskarriärerna, som erhållit ordinarie -— eller
extra ordinarie — kontor sbiträdes- respektive byråsekreterartjänst före den
1 juli 1947 och å vilka befordringskungörelsen icke är tillämplig, kommit
att i vissa fall erhålla sämre lönetur än de tjänstemän av motsvarande slag,
som övergått till befordringskungörelsen och inplacerats i den reglerade befordringsgången
från och med den 1 juli 1947. Statens lönenämnd har ansett
detta förhållande så otillfredsställande, att åtgärder borde vidtagas för
olägenheternas undanröjande.
För egen del är jag av samma uppfattning som lönenämnden. Jag förordar
således, att en föreskrift meddelas av i huvudsak den innebörden, att
tjänstemän, som före den 1 juli 1947 erhållit ordinarie eller extra ordinarie
tjänst motsvarande slutstadiet i reglerad befordringsgång för biträdes- eller
amanuenspersonal enligt kungörelsn 1947:436, skola räknat från och med
nämnda dag erhålla den löneklassplacering som skulle ha tillkommit dem,
därest befordringskungörelsen samt de i statens allmänna avlöningsreglemente
meddelade löneklassplaceringsbestämmelserna ägt tillämpning på dem
från tidpunkten för deras första anställning i statens tjänst.
Lönenämnden har framhållit, att en omräkning av löneturen enligt nu
förordade grunder i vissa fall kunde få betydelse även för dem, som uppnått
högre ordinarie eller icke-ordinarie tjänst än som motsvarar slutstadiet i
befordringsgången. Med hänsyn härtill har lönenämnden förordat, att omräkningen
i princip finge avse samtliga tjänstemän inom respektive karriärer.
Jag kan ansluta mig till grundtanken i lönenämndens förslag men anser,
att omräkningen av löneturen i sist avsedda fall, vilka äro svåra att
överblicka, åtminstone i viss utsträckning bör ske efter särskild framställning.
Statsutskottets utlåtande nr 16-5.
13
Med hänsyn till den räckvidd förevarande spörsmål äger anser jag erforderligt
att frågan underställes riksdagen. Jag förordar därför, att Ivungl.
Maj :t för sig utverkar riksdagens bemyndigande att meddela föreskrifter av
i huvudsak den innebörd jag i det föregående angivit.
Vad därefter angår det bl. a. av riksdagens revisorer berörda spörsmålet
om de konsekvenser för löneturen, som uppkommit genom att amanuenspersonalens
befordringsgång innefattar de tre närliggande lönegraderna
Ce 22, Ce 23 och Ce 24, låter det sig knappast göra att nu vidtaga någon
ändring i bestämmelserna med avseende på sådana tjänstemän, som under
någon längre tid tillhört amanuenskarriären. Problemet torde närmast begränsa
sig till att avse tjänstemän, som i fortsätttningen komma att anställas
inom denna karriär. Jag är icke beredd att nu taga ställning till frågan,
huruvida en ändring av befordringskungörelsens bestämmelser bör komma
till stånd, exempelvis på det sättet att lönegraden Ce 23 avskaffas inom den
reglerade befordringsgången för amanuenspersonal, eller huruvida de åberopade
olägenheterna av de nuvarande bestämmelserna eventuellt kunna undanröjas
på annat sätt. Jag vill emellertid uttala, att utnyttjandet av närliggande
lönegrader synes böra undvikas vid fastställande av reglerad befordringsgång
för nya personalkategorier.»
Frågor rörande avlöningsstaternas uppställning m. in.
I 1941 års statsverksproposition föreslog Kungl. Maj :t riksdagen bemyndiga
Kungl. Maj :t att, i huvudsaklig överensstämmelse med vad chefen för
finansdepartementet vid anmälan av för flera huvudtitlar gemensamma frågor
förordat, medgiva överskridande under budgetåret 1941/42 av genom
riksdagens beslut maximerade anslagsposter till arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Maj :t, eller till avlöningar till icke-ordinarie
personal. Enligt skrivelse 1941: 17 lämnade riksdagen det sålunda föreslagna
bemyndigandet. Detta hade, frånsett vissa krisförhållanden som nu icke
äro aktuella, funnits påkallat med hänsyn till att den omläggning av avlöningsstaterna
för allmänna civilförvaltningens myndigheter, som genomfördes
från och med budgetåret 1941/42, medförde en överflyttning till förenämnda
maximerade anslagsposter av vissa avlöningskostnader, som tidigare
belastat förslagsvis anvisade poster. Bemyndigandet har sedermera årligen
förlängts.
Ett fortsatt bemyndigande för Kungl. Maj:t att medgiva överskridande av
maximerade anslagsposter enligt de grunder, som gällt sedan år 1941, har
befunnits nödvändigt.
Liksom hittills avses riksdagen även i fortsättningen skola hållas underrättad
om den utsträckning, i vilken det ifrågavarande bemyndigandet tagits
i anspråk.
Jämväl i fråga om det för innevarande budgetår lämnade bemyndigandet
för Kungl. Maj :t att medgiva överskridanden med hänsyn till den allmänna
löneregleringen och den reglerade befordringsgången har en förlängning
ansetts erforderlig för nästa budgetår. I främsta rummet gäller detta om den
14
Statsutskottets utlåtande nr 165.
reglerade befordringsgången, vars verkningar i övergångshänseende icke
kunnat slutgiltigt regleras så tidigt, att anslagsberäkningarna kunnat exakt
anpassas därefter. Även den allmänna löneregleringen inrymmer övergångsfrågor,
vilkas slutreglering torde kunna rubba förutsättningarna för statberäkningarna
på en eller annan punkt.
I proposition 1947: 281 med förslag till statens löneplansförordning m. m.
utverkade Kungl. Maj :t riksdagens bemyndigande att, därest värnpliktiga
med stöd av 28 § värnpliktslagen skulle inkallas till militärtjänstgöring,
innan nytt krigsavlöningsreglemente utfärdats, besluta om de ändringar i
gällande krigsavlöningsreglemente, som påkallas av den nya löneregleringen
för befattningshavare i statens tjänst, som trädde i kraft den 1 juli 1947.
Motsvarande bemyndigande har ansetts böra inhämtas för tid efter den 1
juli 1948. Med hänsyn till de relativt stora skiljaktigheterna mellan de avsedda
nya fredsavlöningsbestämmelserna och de motsvarande bestämmelser,
på vilka gällande krigsavlöningsreglemente är grundat, har emellertid
sagda bemyndigande ansetts böra innefatta befogenhet för Kungl. Maj :t att,
därest så skulle visa sig lämpligare, utfärda provisoriskt krigsavlöningsreglemente.
Utskottet.
Med anledning av i propositionen anförda allmänna synpunkter på avlöning
sförfattningarna behandlar utskottet först de spörsmål, som avse riksdagens
medverkan vid avlöningsförfattningarnas tillkomst och vid ändringar
i dem. I detta hänseende har bl. a. erinrats, att propositionen nr 281
till 1947 års riksdag innehöll förslag, att ordalydelsen av avlöningsreglementena
icke skulle för godkännande underställas riksdagen. I stället skulle
riksdagen bemyndiga Kungl. Maj :t att utfärda reglementena i huvudsaklig
överensstämmelse med författningsförslag fogade vid vederbörande riksdagsskrivelse
eller vid i skrivelsen åberopat utskottsutlåtande. Härigenom
skulle Kungl. Maj:t bliva oförhindrad att vidtaga förtydliganden eller eljest
redaktionella jämkningar i författningarna, såväl vid utfärdandet som därefter.
Kungl. Maj :t skulle vidare bemyndigas utan riksdagens medverkan
ändra avlöningsbestämmelserna (a) då skäl förelåge att utsträcka tillämpningen
av enligt reglementena för vissa grupper av tjänstemän gällande
bestämmelser till andra, i stort sett likartade grupper, (b) då riksdagens
beslut i organisations- eller anslagsfrågor föranledde tillägg till eller ändringar
i reglementenas bestämmelser, så framt dessa tillägg eller ändringar
icke avveke från de principer, på vilka avlöningsreglementenas bestämmelser
vore byggda, samt (c) då skäl förelåge att i samband med ändringar
och tillägg, som avses vid (a) och (b), vidtaga vissa modifikationer av gällande
bestämmelser. Därjämte skulle Kungl. Maj:t bemyndigas att utfärda
övergångsbestämmelser, såväl i samband med den nya löneregleringens
ikraftträdande som därefter. Riksdagen fann Kungl. Maj :ts förslag värda
Statsutskottets utlåtande nr 165.
15
beaktande men ansåg sig i dåvarande läge icke böra taga ställning till här
avsedda spörsmål; riksdagen tog dock avstånd från förslaget att lämna
Kungl. Maj :t ett för framtiden gällande bemyndigande att utfärda övergångsbestämmelser.
Kungl. Maj :t erhöll endast bemyndigande att utfärda
avlöningsreglementen för tillämpning under budgetåret 1947/48 samt att
meddela övergångsbestämmelser i samband med den allmänna löneregleringen.
I nu förevarande proposition nr 225 framläggas förslag till definitiva avlöningsreglementen.
Det erinras, att dessa reglementen innehålla avlöningsbestämmelser
gemensamma för ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän och
att de således förutsätta samma medverkan från riksdagens sida vid bestämmande
av avlöningsförmånerna för ordinarie och icke-ordinarie personal.
Den ordning för reglementenas utfärdande och för detalj jämkningar
i dem, varom förslag förelädes 1947 års riksdag, framhålles såsom praktisk
och ägnad att underlätta såväl riksdagens arbete som arbetet i Kungl. Maj :ts
kansli, och de avsedda befogenheterna för Kungl. Maj:t anses vara hållna
inom snäva gränser, särskilt efter den av riksdagen angivna inskränkningen
i befogenheten att utfärda övergångsbestämmelser. Kungl. Maj :t föreslår
därför riksdagen att bemyndiga Kungl. Maj :t att utfärda avlöningsreglementen
i huvudsaklig överensstämmelse med de reglementsförslag, som fogats
vid propositionen, att under de förutsättningar och i den omfattning,
som i det föregående förordats, vidtaga ändringar i sålunda utfärdade reglementen
samt att med iakttagande av vissa angivna huvudgrunder utfärda
erforderliga bestämmelser om övergång till sagda reglementen.
Utskottet vill erinra, att anledningen till att 1947 års riksdag icke tog
ställning till Kungl. Maj :ts då framförda förslag i fråga om riksdagens medverkan
vid avlöningsreglementenas tillkomst var, att de reglementsförslag,
som framlades för riksdagen, samtidigt voro föremål för en förhållandevis
genomgripande överarbetning i formellt avseende inom finansdepartementet.
Riksdagen ansåg sig icke böra frånhända sig möjligheten att granska
framlagda reglementsförslag ur synpunkten av att lönereglementena i tillfredsställande
grad uppfyllde kraven på praktisk användbarhet. Såsom
framgår av det följande, har utskottet vid sin granskning av Kungl. Maj :ts
föreliggande förslag till definitiva reglementen ansett sig kunna godtaga
desamma, trots viss tveksamhet på enstaka punkter. Vid sådant förhållande
synas förutsättningar vara för handen för ett ställningstagande till Kungl.
Maj :ts förslag om formerna för riksdagens medverkan vid avlöningsbestämmelsernas
tillkomst ävensom om bemyndiganden för Kungl. Maj :t att vidtaga
ändringar i reglementena och utfärda övergångsbestämmelser till desamma.
Utskottet har för sin del funnit sig kunna tillstyrka dessa förslag.
Härvid har utskottet beaktat, att den av Kungl. Maj :t förordade reformen
synes ansluta sig till de rationaliseringsåtgärder, som ifrågasatts i samband
med behandlingen av frågan om riksdagens arbetsformer. Skulle anledning
härtill uppkomma, har riksdagen för övrigt möjlighet att besluta om ökad
medverkan från riksdagens sida vid ändringar i avlöningsförfattningarna.
16
Statsutskottets utlåtande nr 165.
Vad angår bemyndigandenas omfattning har utskottet förutsatt, att de modifikationer
i bestämmelserna, varom förmälas under (c) i Kungl. Maj :ts
förslag, endast avse formella jämkningar i desamma.
Såsom nyss sagts, har utskottet ansett sig böra godtaga föreliggande reglementsförslag.
Utskottet har dock funnit viss tvekan kunna råda om det
förordade systemet med de statliga avlöningsbestämmelsernas sammanförande
i ett enda reglemente, statens allmänna avlöningsreglemente. Det vill
nämligen förefalla utskottet, som om de olika förvaltningsområdenas intresse
av att erhålla för varje förvaltningsområde avpassade bestämmelser
i en lätt överskådlig författning icke tillräckligt beaktats. I detta sammanhang
må erinras om riksdagens revisorers uttalande, att betydande fördelar
skulle kunna ernås, därest bestämmelserna rörande undervisningsväsendet
sammanfördes till ett lämpligt antal specialförfattningar. Utskotlet
förutsätter, att Kungl. Maj :t i god tid före nästa lönereglering inhämtar
upplysningar om den uppfattning beträffande förevarande spörsmål, som
myndigheterna bildat sig på grundval av tillämpningen av det nya reglementet.
I viss anslutning till vad riksdagens revisorer anfört vill utskottet
även framhålla, att det vore önskvärt att vid nästa lönereglering arbetet
från början inriktades på att åstadkomma en genomgripande förenkling av
lönesystemet. Härvid har utskottet icke förbisett, att — såsom riksdagens
revisorer uttalat — de förändringar i lönesystemet, som införts på förslag
av 1945 års lönekommitté, i vissa icke oväsentliga avseenden innebära förenklingar,
framför allt på grund av den ökade omfattning i vilken olika
hjälptabeller kommit till användning, ävensom att genom de inom finansdepartementet
verkställda överarbetningarna av lönekommitténs förslag
löneförfattningarna erhållit en mera överskådlig och lättare tillgänglig utformning.
Förslaget att folkskolans avlöningsreglemente skall i särskilda kapitel
reglera avlöningsförhållandena för nomadlärare och vissa andra, folk- och
småskollärare närstående grupper föranleder icke någon erinran från utskottets
sida.
Förslaget till statens allmänna avlöningsreglemente och specialmotiveringen
till detsamma har utskottet upptagit till närmare granskning i huvudsak
endast i den mån de innefatta sakliga ändringar i förhållande till
de lönebestämmelser, som godkändes av 1947 års riksdag eller avse spörsmål,
vilka icke voro underställda nämnda riksdag. Denna granskning har
givit utskottet anledning till följande uttalanden.
I anslutning till stadgandet i 4 § 1 mom. i förslaget har Kungl. Maj :t
begärt bemyndigande att tills vidare vid försvaret inrätta extra ordinarie
tjänster i lönegrad Ce 25 och högre lönegrad, i den mån fråga är om tjänster,
för vilka avlöningskostnaderna bestridas från sakanslag. Utskottet vill
i nuvarande läge icke motsätta sig, att Kungl. Maj :t erhåller det begärda
bemyndigandet. Det synes emellertid utskottet angeläget, att avlöningskostnaderna
för ifrågavarande personal snarast överföras från sakanslag till
avlöningsanslag i den utsträckning så lämpligen kan ske. Det bör vidare
Statsutskottets utlåtande nr 165.
17
enligt utskottets mening närmare utredas, om icke — i den mån ett överförande
till avlöningsanslag icke kommer till stånd — frågor om inrättande
och lönegradsplacering av extra ordinarie tjänster i lönegrad Ce 25 och högre
med avlöning från försvarets sakanslag kunna underställas riksdagen i
samma ordning, som redan nu sker exempelvis i fråga om byggnadsstyrelsens
av byggnadsmedel avlönade tjänstemän i motsvarande löneställning.
Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot förslaget att — såsom
en provisorisk åtgärd i avvaktan på ställningstagandet till 1944 års
personalutrednings förslag angående lärarnas befordringsförhållanden —
lärare vid läroverk och därmed jämställda läroanstalter skola efter viss tids
tjänstgöring beredas extra ordinarie anställning i lönegrad med samma ordningsnummer
som skulle ha gällt, om vederbörande varit extra lärare.
Stadgandet i 8 § 1 mom. tredje stycket innebär i förhållande till de för
innevarande budgetår gällande bestämmelserna en uppmjukning i fråga
om sättet för vikariatslöneförordnandes meddelande. Sådant förordnande
skall meddelas i den för tillsättande av vederbörande tjänst gällande ordningen,
om ej annat följer av beslut eller bestämmelser, som meddelats av
Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, av vederbörande myndighet.
Ett bemyndigande av angivet slag anses främst böra lämnas de affärsdrivande
verken och andra verk med större lokalförvaltningar. Den föreslagna
jämkningen i bestämmelserna har, såsom närmare framgår av propositionen,
föranletts av att ett strängt upprätthållande av kravet på att
vikariatslöneförordnande skall meddelas i samma ordning som är stadgad
för tillsättande av den tjänst förordnandet avser i vissa fall medför ett betydande
administrativt merarbete och även stora kostnader för statsverket.
Utskottet vill med anledning härav endast uttala, att utskottet förutsätter,
att avsteg från huvudregeln om vikariatslöneförordnandes meddelande
skall av Kungl. Maj :t medgivas endast undantagsvis och att i den mån
myndighet anförtros att besluta om dylika undantag besluten komma att
föregås av överläggningar med vederbörande personalorganisation.
1 motionen II: 271 har yrkats, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj :t hemställa
om en översyn av gällande bestämmelser beträffande löneförmåner
för pensionerade befattningshavare, som utnyttjas i statstjänst.
Utskottet vill erinra, att vid 1947 års riksdag väcktes en motion (I: 218)
om utnyttjande i den statliga förvaltningen av från statstjänst pensionerade
befattningshavare och om fastställande av grunder, efter vilka ersättning
för sådan tjänstgöring borde beräknas. På förslag av första kammarens
andra tillfälliga utskott (uti. nr 11) beslöt första kammaren, att motionen
icke skulle föranleda någon kammarens åtgärd. Utskottet hade hänvisat
till att 1947 års riksdag i enlighet med vad statsutskottet förordat i
utlåtande nr 128 i anledning av riksdagens år 1940 församlade revisorers
berättelse redan uttalat sig för att frågan om en revision av ersättningsnormerna
vid anlitande i statstjänst av pensionerade befattningshavare
skulle övervägas vid den utredning angående utnyttjande av äldre arbetskraft
inom förvaltningen, som riksdagen beslutat begära hos Kungl. Maj:t.
2 Dihang till riksdagens protokoll 1948. 0 samt. Nr 165.
18
Statsutskottets utlåtande nr 165.
Utredningen skulle enligt riksdagens mening vara helt förutsättningslös.
Med beaktande av vad sålunda tidigare förekommit och då den av 1947 års
riksdag begärda utredningen enligt vad statsutskottet erfarit kommer att
inom kort igångsättas, får utskottet föreslå, att motionen II: 271 icke måtte
föranleda någon åtgärd.
Reglementsförslagets bestämmelser om löneklassplacering och löneklassuppflyttning
synas innebära betydande förenklingar i förhållande till motsvarande
bestämmelser i det för 1947 års riksdag framlagda reglementet. 1
den mån dessa förenklingar vunnits genom förändringar i bestämmelsernas
sakliga innehåll, föranleda de följande uttalanden från utskottets sida.
Vad angår förutsättningarna för löneklassuppflyttning har Kungl. Maj :t
upprepat ett för förra årets riksdag framlagt förslag, att tjänstledighet för
sjukdom in. in. med bibehållande av viss del av lönen (sjukledighet med
A- eller B-avdrag) icke skall inverka fördröjande på löneklassuppflyttning.
1945 års lönekommitté hade för sin del förordat, att sjukledigheter
omfattande mer än 600 dagar under en och samma uppflyttningsperiod till
överskjutande del skulle inverka fördröjande på uppflyttningen i samma
utsträckning som exempelvis tjänstledighet för enskilda angelägenheter med
C-avdrag. Då tjänstledighet av sist avsett slag kan förekomma under 120
dagar av en och samma 3-årsperiod utan att löneklassuppflyttningen fördröj
es, innebar lönekommitténs förslag, att tjänsteman kunde åtnjuta sjukledighet
med A- eller B-avdrag under sammanlagt 720 dagar under en 3-årsperiod
utan att uppflyttningen fördröjdes. På förslag av statsutskottet uttalade
1947 års riksdag, att riksdagen icke kunde finna sakliga skäl föreligga
för den av Kungl. Maj :t förordade ändringen av lönekommitténs förslag
och således ansåge, att detta kunde godtagas i oförändrat skick.
Utskottet måste för sin del finna, att redan 1945 års lönekommittés förslag
innebar en knappast fullt motiverad utsträckning av rätten att för löneklassuppflyttning
tillgodoräkna tid för sjukledighet. Då detta förslag var
grundat på lönekommitténs förhandlingar med personalorganisationerna,
ansåg sig emellertid utskottet vid förra årets riksdag icke böra ifrågasätta
någon ändring av detta förslag i för tjänstemännen ogynnsam riktning. Å
andra sidan ville utskottet icke tillstyrka någon ytterligare utvidgning av
rätten att för löneklassuppflyttning räkna tid för sjukledighet. Vad angår
nu föreliggande förslag har utskottet icke av motiveringen för detsamma
bibringats ändrad uppfattning i sakfrågan. Av den framlagda utredningen
framgår emellertid, att ett genomförande av Kungl. Maj :ts förslag skulle
innebära obetydliga merkostnader för statsverket men möjliggöra förenklingar
i det administrativa arbetet. Vidare må erinras, att vid så svåra sjukdomsfall,
som här äro i fråga, sjukpensionering ofta torde kunna tillgripas.
Det blir även — såsom framgår av propositionen — ett ytterst ringa
antal tjänstemän, som skulle draga fördel av en utsträckt rätt att tillgodoräkna
tid för sjukledighet. Med beaktande av anförda synpunkter har utskottet
icke ansett sig böra motsätta sig Kungl. Maj :ts förslag. Utskottet
vill dock understryka, att den föreslagna åtgärden är påkallad av admi
-
Statsutskottets utlåtande nr 165.
19
nistrativa skäl och därför icke kan giva stöd för eventuella krav på en
ytterligare utvidgning av rätten att räkna tjänstledighetstid såsom tjänstgöringstid
i och för löneklassuppflyttning. Utskottet åsyftar härmed närmast
sjukledighet, varunder tjänstemannen vidkännes C-avdrag å lönen.
Förslaget att den särskilda regeln om uppskov med löneklassuppflyttning
på grund av mindre väl vitsordad tjänstgöring skall utgå ur avlöningsreglementena
är ägnat att ingiva principiella betänkligheter. Med hänsyn till att
enligt vad som upplysts stadgandet tillämpas i mycket olika omfattning
inom skilda delar av statsförvaltningen och med beaktande av vad i övrigt
anförts till stöd för förslaget har utskottet emellertid icke velat motsätta
sig detsamma. Utskottet vill dock understryka uttalandet, att vid förekommande
behov eljest tillämpliga straff arter böra tillämpas och att — i extrema
fall — ordinarie tjänsteman, som missköter sig, kan förflyttas till
lägre tjänst och att extra ordinarie tjänsteman i motsvarande fall kan entledigas.
Enligt de i 26 § reglementsförslaget intagna särskilda bestämmelserna för
läroverk in. fl. läroanstalter skall extra lärare åtnjuta s. k. läsårsdaglön,
som utgår för varje dag läraren är anställd. Av vad som i propositionen anförts
beträffande denna löneform synes framgå, att den i vissa fall leder till
resultat, vilkas sakliga grund kan sättas i fråga. Utskottet har emellertid
icke ansett tillräcklig anledning föreligga att föreslå någon ändring i Kungl.
Maj :ts förslag. Enligt utskottets mening bör dock här förevarande spörsmål
om beräknande av lön för extra lärare ägnas fortsatt uppmärksamhet.
I anslutning till vad i de särskilda bestämmelserna i 29 § föreskrivits angående
ferier för ordinarie lärare vid vissa högskolor får riksdagen erinra,
•att på förslag av Kungl. Maj :t i årets statsverksproposition riksdagen
beslutat, att för docenten Gunnar Edvard Heckscher skall vid institutet för
socialpolitisk och kommunal utbildning och forskning i Stockholm från och
med den 1 juli 1948 inrättas en personlig professur i statskunskap i lönegraden
Ca 33. Det har därvid förutsatts, att Heckscher skall med professuren
kunna förena rektorsbefattningen vid institutet och uppbära det härför utgående
arvodet å 2 000 kronor. Utskottet vill med anledning härav framhålla,
att Heckscher i egenskap av professor bör erhålla ferier. Hans rätt
att under ferier eller annan ledighet behålla rektorsarvodet torde böra regleras
i anslutning till de för statliga befattningsarvoden gällande bestämmelserna.
Beträffande de i propositionen 1947: 281 framlagda vikariatsersättningsbestämmelserna
uttalade 1947 års riksdag, att dessa bestämmelser syntes
riksdagen väl komplicerade. Då riksdagen emellertid i dåvarande läge ansåg
sig förhindrad att framlägga förslag om ändrade grunder för vikariatsersättningens
bestämmande, godtog riksdagen Kungl. Maj :ts förslag. I nu föreliggande
förslag till definitivt reglemente ha bestämmelserna om vikariatsersättningens
beräknande uteslutits. Avsikten är att i bilaga till statens
löneplansförordning för olika, mera allmänt förekommande vikariatsfall angiva
vikariatsersättningsbeloppen, beräknade enligt de av 1947 års riksdag
20
Statsutskottets utlåtande nr 165.
godkända grunderna. För de fall, som icke skola regleras i nämnda bilaga,
skall vikariatsersättningen fastställas av Kungl. Maj :t eller enligt av Kungl.
Maj:t meddelade bestämmelser med tillämpning av nyssnämnda grunder.
Utskottet har funnit Kungl. Maj :ts förslag i fråga om vikariatsersättningsbestämmelsernas
utformning innebära betydande fördelar ur administrativ
synpunkt och tillstyrker förslagets genomförande.
Utskottet vill med hänsyn till de i propositionen anförda omständigheterna
icke motsätta sig, att Kungl. Maj :t erhåller bemyndigande att meddela
bestämmelser om särskild ersättning för övertidsarbete till militärmeteorologer
av 2 och 3 graden. Utskottet anser sig emellertid böra understryka departementschefens
uttalande, att ersättning endast bör utgå i den mån mot
övertiden svarande ledighet icke kan beredas vederbörande. Härutöver vill
utskottet med hänsyn bland annat till de stora kostnader som uppstå vid
regelbundet övertidsarbete framhålla angelägenheten av att bristen på militärmeteorologer
snarast avhjälpes.
Förslaget att erforderliga bestämmelser angående avlöningsförstärkningar,
befattningsarvoden och arvoden för särskilda uppdrag m. m. skola meddelas
i tilläggsbestämmelserna till reglementet föranleder icke någon erinran
från utskottets sida. Det gäller här, såsom i propositionen framhållits,
en registrering av ett sakinnehåll, vartill riksdagen tagit ställning i annat
sammanhang. Vad angår de föreslagna sakliga ändringarna i gällande bestämmelser
rörande förmåner av här avsett slag, har utskottet funnit anledning
att närmare beröra den beredskapsersättning, som skulle utgå till
viss personal vid statens vattenfallsverk. Utskottet har nämligen icke kunnat
undgå att finna de föreslagna högsta ersättningsbeloppen för beredskapstjänst
vid statens vattenfallsverk väl höga. De motsvara en ersättning förberedskapstimme
av ungefär 38 respektive 46 öre, varvid även tiden mellan
klockan-23 och 6 inräknats. Fråndrages sistnämnda tid, vilken hittills icke
räknats såsom tjänstgöringstid, uppgår ersättningen till ungefär 63 respektive
77 öre för timme. Anmärkas må, att därest tjänstemannen tages i anspråk
för verklig tjänstgöring under beredskapstiden, gottgörelse härför
skall beredas tjänstemannen såsom för annan övertidstjänstgöring. Även om
hänsyn tages till att tjänstemannen under beredskapstjänsten måste vistas
på tjänstestället eller i sin bostad i omedelbar anslutning till arbetsplatsen
och hålla hög beredskap, synes den föreslagna ersättningen knappast stå i
rimligt förhållande till den ersättning, som vid beredskapstjänst utgår till
vissa andra statliga befattningshavargrupper. I detta sammanhang bör även
beaktas, att frågan om ersättning för beredskapstjänst torde komma att
upptagas till närmare prövning av den utredning rörande arbete på s. k.
obekväm arbetstid för befattningshavare i statens tjänst och därmed sammanhängande
frågor, som nyligen tillsatts. Med hänsyn till anförda omständigheter
kan ifrågasättas, om icke med ett ställningstagande till vattenfallsstyrelsens
förslag borde anstå. Den ersättning, som enligt nuvarande
bestämmelser utgår efter beredskapstjänstens evalvering i 48-timmars tid,
är emellertid högre än den föreslagna beredskapsersättningen. Vid sådant
Statsutskottets utlåtande nr 165.
21
förhållande har utskottet icke velat motsätta sig det i propositionen framlagda
förslaget. Utskottet förutsätter, att de högsta beloppen endast skola
utgå vid hög beredskap, som är ofta återkommande (exempelvis varannan
vecka). I andra fall bör ersättningen minskas med beaktande av vilken grad
beredskapen har och hur ofta den återkommer.
Vad i propositionen anförts angående bemyndigande för Kungl. Maj :t att
meddela provisoriska bestämmelser om beredskapsersättning vid statens
järnvägar bör jämväl gälla andra verk, där motsvarande förhållanden föreligga.
Förslaget till folkskolans avlöning sreglemente och specialmotiveringen till
detsamma föranleda icke någon erinran från utskottets sida.
Förslagen om sjötillägg m. m. grunda sig på de resultat, som framlagts
av 1945 års lönekommitté efter förhandlingar med de berörda personalorganisationerna.
Förslagen ha i huvudsak godtagits av flertalet av de hörda
remissmyndigheterna. Utskottet har icke heller vid sin granskning av förslaget
funnit anledning ifrågasätta någon avvikelse från det vunna förhandlingsresultatet.
Detta gäller även frågan om eu retroaktiv tillämpning av
de nva sjötilläggsbeloppen från och med den 1 oktober 1947. Utskottet vill
emellertid understryka, att medgivande av en dylik retroaktiv tillämpning
utgör en ur principiella synpunkter otillfredsställande anordning, som visserligen
icke torde kunna undgås i nuvarande läge men som bör undvikas
för framtiden.
Vissa spörsmål rörande tjänstemäns lönetur vid tillämpning av reglerad
befordringsgång ha behandlats i såväl propositionen som riksdagens revisorers
berättelse. Av vad därvid anförts framgår, att en viss tolkningsfråga
beträffande retroaktiv tillämpning av befordringskungörelsen på amanuenser
och icke-ordinarie biträden för skriv- och kontorsgöromål av kammarrätten
lösts på sådant sätt, att särskilda åtgärder äro erforderliga för att
icke tjänstemän, som den 1 juli 1947 eller dessförinnan uppnått slutstadiet i
tillämplig befordringsgång, skola erhålla sämre löneklassplacering än de, å
vilka befordringskungörelsen erhållit retroaktiv tillämpning. Utskottet har
med hänsyn härtill icke velat motsätta sig, att särskilda bestämmelser om
löneklassplacering enligt i propositionen förordade grunder meddelas för de
tjänstemän, som den 1 juli 1947 innehade ordinarie eller extra ordinarie
tjänst motsvarande lägst slutstadiet i reglerad befordringsgång enligt kungörelsen
i ämnet (1947:436).
Beträffande spörsmålet om de konsekvenser för löneturen, som uppkommit
genom att amanuenspersonalens befordringsgång innefattar tre närliggande
lönegrader, förutsätter utskottet, att riksdagen skall beredas tillfälle
att på grundval av en närmare utredning pröva härmed sammanhängande
problem, exempelvis i samband med förslag om reglerad befordringsgång
för ytterligare personalkategorier.
I propositionen ha berörts vissa frågor rörande avlöningsstaternas uppställning
in. m. 1 anslutning härtill har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen
att dels bemyndiga Kungl. Maj it alt i enlighet med vad i propositionen för
-
22
Statsutskottets utlåtande nr 165.
ordats under budgetåret 1948/49 medgiva det överskridande av genom riksdagens
beslut maximerade anslag och anslagsposter, som påkallas med hänsyn
till den allmänna löneregleringen eller regleringen av befordringsgången
för biträdes- och amanuenspersonal, dels ock besluta, att det Kungl.
Maj :t senast för budgetåret 1947/48 lämnade bemyndigandet att medgiva
överskridande av genom riksdagens beslut maximerade anslagsposter till
arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj :t, eller till avlöningar
till icke-ordinarie personal skall efter utgången av budgetåret 1947/
48 äga fortsatt giltighet under hudgetåret 1948/49.
Enligt vad utskottet har sig bekant ha inom finansdepartementet tillkallats
särskilda sakkunniga för att verkställa utredning rörande avlöningsstaternas
uppställning och därmed sammanhängande frågor. I avbidan på
resultatet av denna utredning torde det vara erforderligt att förlänga det
alltsedan budgetåret 1941/42 givna bemyndigandet för Kungl. Maj :t att
medgiva överskridanden av vissa anslagsposter. Även det begärda bemyndigandet
att medgiva överskridanden med hänsyn till den allmänna löneregleringen
och den reglerade befordringsgången torde vara behövligt under
nästkommande budgetår. Utskottet förutsätter emellertid, att riksdagen
liksom hittills hålles underrättad om den utsträckning, i vilken ifrågavarande
bemyndiganden tagas i anspråk.
I de hänseenden, utskottet ej berört här ovan, har Kungl. Maj :ts förslag
ej givit utskottet anledning till uttalande.
Riksdagens revisorers berättelse, § 29, har — utöver vad som framgår av
det föregående — icke ansetts vara av beskaffenhet att från utskottets sida
påkalla något yttrande.
Vidkommande en inom andra kammaren av herrar Kempe och Senander
väckt motion (11:546) avseende rörligt tillägg å statstjänarnas löner vill
utskottet framhålla, att gällande bestämmelser i ämnet äro intagna i statens
löneplansförordning och att motionens yrkanden därför icke beröra något
ämne, som behandlas i det avlöningsreglemente, varom nu är fråga.
Utskottet ämnar återkomma till motionärernas förslag i samband med behandlingen
av propositionen nr 276 angående grunderna för höjning av löner
enligt löneplansförordningen.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A. att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj :ts förslag
I. bemyndiga Kungl. Maj :t
a) att utfärda statens allmänna avlöningsreglemente och
avlöningsreglemente för folkskolan i huvudsaklig överensstämmelse
med till statsrådsprotokollet över finansärenden
för den 16 april 1948 fogade reglementsförslag;
b) att under de förutsättningar och i den omfattning, som
i nämnda statsrådsprotokoll förordats, vidtaga ändringar i
sålunda utfärdade reglementen;
Statsutskottets utlåtande nr 165.
23
c) att med iakttagande av de huvudgrunder, som i statsrådsprotokollet
förordats, utfärda erforderliga bestämmelser
om övergång till sagda reglementen;
d) att i huvudsaklig överensstämmelse med vad i statsrådsprotokollet
förordats meddela föreskrifter om löneklassplacering
av tjänstemän, som den 1 juli 1947 eller dessförinnan
erhållit ordinarie eller extra ordinarie tjänst motsvarande
lägst slutstadiet i reglerad befordringsgång enligt
kungörelsen 1947: 43G;
e) att, därest värnpliktiga med stöd av 28 § värnpliktslagen
skulle inkallas till militärtjänstgöring, innan nytt krigsavlöningsreglemente
utfärdats, besluta om de ändringar i
gällande krigsavlöningsreglemente, som påkallas av den
nya löneregleringen för statens tjänstemän, eller utfärda
provisoriskt krigsavlöningsreglemente;
f) att tills vidare vid försvaret inrätta extra ordinarie
tjänster i lönegrad Ce 25 och högre lönegrad, i den mån
fråga är om tjänster, för vilka avlöningskostnaderna bestridas
från sakanslag;
g) att i enlighet med vad i statsrådsprotokollet förordats
meddela bestämmelser om särskild ersättning för övertidsarbete
till militärmeteorologer av 2 och 3 graden;
h) att i enlighet med vad i statsrådsprotokollet förordats
under budgetåret 1948/49 medgiva det överskridande av genom
riksdagens beslut maximerade anslag och anslagsposter,
som påkallas med hänsyn till den allmänna löneregleringen
eller regleringen av befordringsgången för biträdesoch
amanuenspersonal;
II. besluta, att det Kungl. Maj :t senast för budgetåret
1947/48 lämnade bemyndigandet att medgiva överskridande
av genom riksdagens beslut maximerade anslagsposter
till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.
Maj :t, eller till avlöningar till icke-ordinarie personal skall
efter utgången av budgetåret 1947/48 äga fortsatt giltighet
under budgetåret 1948/49;
B. att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj :t giva tillkänna
vad utskottet anfört i anledning av § 29 i riksdagens
år 1947 församlade revisorers berättelse;
C. att motionen II: 271 icke må till någon riksdagens åtgärd
föranleda.
Stockholm den 15 juni 1948.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
24
Statsutskottets utlåtande nr 165.
Vid förestående ärendens slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Lindström,
Gränebo, Larsson, Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Andrén, Mannerskantz,
Heiding, Gustaf Iwar Anderson, Sundelin och Hesselbom; samt
från andra kammaren: herrar Eriksson i Stockholm, Skoglund i Doverstorp,
Ward, Wallentheim, Lindholm, Holmström, Onsjö, Pettersson i
Degerfors, Thapper, Persson i Vinberg, Persson i Svensköp och Johansson
i Mysinge.
Stockholm 1948. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.
482025 ''