Statsutskottets utlåtande nr 160.

1

i

Nr 160.

Utlåtande i anledning av Kungl Maj:ts proposition angående
vissa frågor rörande försvarets organisation
jämte i ämnet väckta motioner.

(l:a avd.)

I propositionen nr 206 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 9 april 1948, föreslagit
riksdagen besluta, att försvaret i de delar, som beröras i nämnda statsrådsprotokoll,
skall organiseras på sätt av departementschefen i samma
statsrådsprotokoll angivits. Propositionen betecknas i det följande såsom
» försvarspropositionen».

I anledning av förevarande proposition ha inom riksdagen väckts följande
motioner, nämligen

inom första kammaren:
nr 358 av herr Heiiman,

» 359 » herr von Heland m. fl.,

» 361 » herr Bergvall m. fl.,

» 362 » herr Bergh m. fl.,

» 363 » herr Bergh,

» 364 » herrar Velander och Sundberg, Carl,

» 365 » herr Lodenius m. fl.,

» 366 och 367 av herrar Uhlén och Sjö samt

» 368 av herr Ewerlöf m. fl., i vad avser försvarets organisation, ävensom

inom andra kammaren:
nr 519 av herr Gustafsson i Bogla rn. fl.,

» 520 » herr Ohlin m. fl.,

» 521 » herr Håstad,

» 522 och 523 av herr Jansson i Kalix,

» 524 av herr Andersson i Dunker,

» 525 » herr Edberg m. fl.,

» 526 » herr Edberg,

» 527 » herrar Thorell och Håstad,

» 528 » herr Ljungqvist,

» 529 » herr Hagberg i Luleå m. fl.,

» 530 » herrar Håstad och Lindberg samt

» 531 » herr Skoglund i Doverstorp m. fl., i vad avser försvarets organisation.

1—loo* 48 Bihang till riksdagens protokoll 1948, 6 saml. Nr 160.

2

Statsutskottets utlåtande nr 160.

Härut-över har utskottet i förevarande sammanhang till behandling förehaft
en inom andra kammaren väckt motion, nr 22, av herr Svensson i
Ljungskile.

Motionerna I: 368 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 531 av herr Skoglund i
Doverstorp m. fl. beröra även frågor, sammanhängande med fjärde huvudtiteln
och propositionen nr 208, samt upptagas därför i annat sammanhang till behandling.

De i anledning av propositionen väckta motionerna

I: 358 av herr Heiiman och II: 519 av herr Gustafsson i Bogla m. fl., angående
inrättande av ordinarie beställningar för viss ingenjörspersonal vid
arméförvaltningen m. m. samt

1:364 av herr Yelander och herr Sundberg, Carl, samt II: 521 av herr
Håstad, angående löneställningen för flottans tjänstegrensinspektörer

torde vidare böra upptagas till behandling först i samband med behandlingen
av Kungl. Maj:ts proposition nr 209 angående vissa avlönings- m. fl.
anslag under riksstatens fjärde huvudtitel för budgetåret 1948/49 m. m.

Motionen II: 530 av herrar Håstad och Lindberg angående förlängning av
tjänstgöringstiden för värnpliktiga, som uttagas för gruppchefsutbildning,
torde, i vad den avser frågan om anslag, böra upptagas till behandling i samband
med fjärde huvudtiteln och propositionen nr 209. Sistnämnda motion
har i vad den icke avser frågan om anslag behandlats av sammansatt statsoch
andra lagutskott.

Propositionen innefattar förslag om en avsevärd förstärkning av flygvapnet,
riktlinjer för ett fortsatt utredningsarbete beträffande vissa delar av försvarsorganisationen
samt en serie delförslag men innebär ej förslag till en ny försvarsordning
eller försvarsplan i vedertagen bemärkelse. Propositionen innebär
i sina huvuddrag följande.

Förslag framlägges om komplettering av försvarets högsta ledning med ett
organ — militärledningen — bestående av överbefälhavaren och försvarsgrenschefema.

Yad armén beträffar ha — i avvaktan på militära remissyttranden — inga
frågor, som sammanhänga med de värnpliktigas rekrytering och utbildning
i förevarande sammanhang kunnat upptagas till prövning. I propositionen
räknas med vissa förbättringar av arméns krigsorganisation, som kunna vidtagas
i huvudsak inom ramen för nuvarande personal- och materieltillgång. I avbidan
på resultat av en ytterligare utredning rörande krigsorganisationens utformning
vid armén samt rörande mobiliseringsorganisationens anpassning
efter befolkningstätheten m. m. ha några mera omfattande ändringar av arméns
fredsorganisation icke nu kunnat föreslås. Förslag framläggas emellertid
rörande viss ändring av arméledningens organisation, indragning av ett kavalleriregemente
(Livregementet till häst), sammanslagning av träng-, tyg- och
intendénturtrupperna till ett nytt truppslag — underhållstrupperna — samt
en avsevärd reducering av antalet rid- och ackordhästar. Förslag framlägges

Statsutskottets utlåtande nr 160.

3

om effektivisering av arméns officersutbildning, i huvudsak enligt arméns officersutbildningskommittés
förslag, innebärande bland annat organiserande av
arméhögskola och arméns truppslagsofficersskolor. I fråga om hemvärnet
föreslås såväl förberedelser för en utökning av krigsorganisationen i enlighet
med försvarskommittéiis förslag som utökning av hemvärnsbefälet vid försvarsområdena.

I fråga om marinens organisation föreslås inga mera genomgripande förändringar.
Kustartilleriet avses åtminstone tills vidare kvarstå inom marinen.
För flottan föreslås ersättningsbyggnad av ett antal lätta fartyg samt vissa
förändringar i gällande livslängdsberäkningar för fartygen. Frågan om utflyttning
av Stockholms örlogsvarv och örlogsstation till Stockholms skärgård
föreslås snarast bli utredd. Flottans baseringsmöjligheter vid krig och
beredskap avses skola förbättras. I avseende på marinens personal förutsättas
inga större förändringar med undantag för en viss ökning av mariningenjörkåren.
De marina underofficerskårernas arbetsuppgifter, ansvarsområden m. m.
föreslås bli föremål för särskild utredning. Utbildningen för flottans stammanskap
och värnpliktiga föreslås omlagd. I samband härmed skapas en ny
central utbildningsanstalt benämnd flottans värnpliktsskola. Enligt förslaget
skola Hemsö kustartilleriförsvar och Härnösands kustartilleridetachement tills
vidare bibehållas samt luftvärnskanonutbildningen rationaliseras. Sjövärnskåren
avses få fastare organisation.

Beträffande flygvapnet innebär förslaget i huvudsak följande. Nuvarande
flygförband bibehållas med undantag för spaningsflottiljen F 2, som indrages.
Bedan beslutad förskjutning från bomb-(attack-) och spaningsförband till
dag jaktförband fullföljes. Dagjaktflyget utbygges därutöver inom flottiljorganisationens
ram, varvid i första hand tre flottiljer förstärkas med 50 %.
Nattjaktflyg tillkommer genom ombildning av en attackflottilj. Luftbevakningen
överföres till flygvapnet och moderniseras. Vissa inspektionsorgan tillkomma.
Väsentliga omläggningar av personalorganisationen företagas. Vissa
utbildningsanstalter omorganiseras och en radarskola tillkommer.

I övrigt må här nämnas förslag om provisorisk förstärkning av personalvårdsorganisationen
och ökning av den på militära syften inriktade forskningsverksamhetens
resurser, bland annat genom utbyggnad av den försvarsmedicinska
forskningen.

En närmare redogörelse för innehållet i propositionen kommer att lämnas
under samma rubriker som i propositionen. För att icke tynga framställningen
med alltför många detaljer kommer utskottet vid redogörelsen för
förarbetena till propositionen att i stor utsträckning begränsa sig till hänvisningar
till de sidor i propositionen, där utförliga upplysningar i saken
lämnats. I den mån i propositionen framförda förslag eller i övrigt gjorda
uttalanden icke blivit av utskottet berörda, hava desamma icke föranlett erinran
från utskottets sida.

För de i motionerna framställda yrkandena kommer redogörelse att lämnas
i det följande i samband med behandlingen av de särskilda avsnitt, som
beröras därav.

4

Statsutskottets utlåtande nr 160.

AVD. I. INLEDNING.

Genom beslut vid 1942 års riksdag (propositionen 210, riksdagens skrivelse
374) fastställdes en plan för den fortsatta utbyggnaden och organisationen av
landets försvarskrafter under en femårsperiod, omfattande budgetåren 1942/43
—-1946/47.1 sammanhang med beslutet gjordes även uttalanden om kostnaderna
för försvaret för tiden efter femårsprogrammets genomförande, men beslutet
innefattade likväl icke något principavgörande rörande försvarsorganisationens
gestaltning för tiden efter budgetåret 1946/47.

För att erhålla underlag för den utredning angående försvarsorganisationens
utformande efter femårsperiodens slut, som bedömdes erforderlig, uppdrog
dåvarande chefen för försvarsdepartementet den 28 juni 1944 åt överbefälhavaren
att utarbeta organisationsförslag på grundval av strategiska bedömanden
samt under hänsynstagande till erfarenheterna från det då pågående
kriget och till utvecklingstendenserna.

Den fortsatta utredningen ansågs lämpligen böra utföras inom försvarsdepartementet
av särskilda för ändamålet tillkallade sakkunniga. I samband
med att i propositionen 1945: 45 fråga underställdes riksdagen om utläggande
av vissa beställningar för flygvapnet framlades för riksdagen vissa riktlinjer,
efter vilka försvarsorganisationen kunde tänkas bliva utformad under tiden
närmast efter den löpande femårsperiodens utgång. Sedan riksdagen i skrivelse
den 13 juni 1945, nr 368, i det väsentliga givit sin anslutning till vad i nämnda
sammanhang yttrats, bemyndigade Kungl. Maj:t genom beslut den 29 juni 1945
chefen för försvarsdepartementet att åt en kommitté — 1945 års försvarskommitté
— uppdraga att verkställa utredning rörande försvarets organisation efter
utgången av budgetåret 1946/47 samt framlägga de förslag, som av utredningen
kunde föranledas. Denna kommitté tillsattes sistnämnda dag.

Sedan försvarskommittén genomgått resultatet av överbefälhavarens förberedande
utredningar, uppdrog chefen för försvarsdepartementet den 21 juni

1946 på hemställan av kommittén åt överbefälhavaren att verkställa utredning
rörande de förändringar i försvarsorganisationen, som med samtidigt tillgodoseende
i största möjliga utsträckning av effektivitetens krav borde ifrågakomma
för att begränsa de årliga försvarskostnaderna till alternativt 650, 750
och 900 miljoner kronor med iakttagande av att i kostnaderna skulle inbegripas
årskvoter för all erforderlig ersättnings- och nyanskaffning av materiel
ävensom kostnader för grundavskrivningar å byggnader samt att kostnaderna
skulle angivas efter pris- och löneläget den 1 juli 1946. Den anbefallda
utredningen överlämnades av överbefälhavaren till kommittén i tre
etapper, nämligen den 2 december 1946 samt den 12 februari och den 15 mars
1947. I anslutning härtill överlämnade överbefälhavaren vidare den 31 mars

1947 till kommittén en sammanfattning benämnd »Överbefälhavarens försvarsförslag.
Mars 1947».

Med skrivelse den 25 november 1947 har 1945 års försvarskommitté till fullgörande
av sitt uppdrag till chefen för försvarsdepartementet överlämnat betän -

Statsutskottets utlåtande nr 160.

5

kände med förslag angående försvarets organisation, del I och II (SOU
1947: 72 o. 73), av vilka del I innefattar kommitténs förslag och del II vissa
av kommitténs ledamöter och sakkunniga till förslaget fogade särskilda yttranden.
Yidare ha i särskild ordning överlämnats förslag till personalförteckningar
m. m. samt en till betänkandet hörande hemlig del, innehållande uppgifter
rörande försvarsgrenarnas krigsorganisation m. m.

AVD. II. ALLMÄNNA SYNPUNKTER.

Departementschefen har under denna, avdelning redogjort för de av försvarskommittén
anförda strategiska synpunkterna på frågan om försvarets
ordnande med avseende å dels krigsteknikens utveckling och det moderna
kriget (s. 10—31), dels Sveriges militärpolitiska läge (s. 31—39), dels ock målsättningen
för krigsmakten (s. 39—46) jämte remissmyndigheternas yttranden
i dessa frågor.

Yidare har departementschefen lämnat en redogörelse för försvarskommitténs
förslag i fråga om försvarsorganisationens utformande (s. 46—70) samt
för huvuddragen av försvarskommitténs förslag (s. 70—112) jämte däröver avgivna
remissyttranden.

För egen del har departementschefen beträffande den nu gällande försvarsorganisationen
anfört bl. a. följande.

»Det ligger i sakens natur, att 1942 års plan måste utgå från en kvalitativ
standard i stort sett jämförlig med den de stridande styrkorna hade i början
av kriget. Upprustningen inom ramen för denna plan — som innebar icke
blott att den dittills befintliga krigsmakten försågs med erforderlig utrustning
utan även att utrustning skulle anskaffas för en omfattande utbyggnad av
densamma — medgav, såvitt armén och marinen angår, i stort sett icke att
samtidigt och successivt anpassa produktionen efter krigsårens tekniska utveckling.
För flygvapnets del förelågo härvidlag gynnsammare förutsättningar.
Även om vårt försvar således i materiellt hänseende icke kunnat hålla jämna
steg med utvecklingen i de krigförande länderna, kan det dock ej vara tal om
något stillastående.»

I detta sammanhang har departementschefen i korthet erinrat om några
drag i det moderniseringsarbete, som nedlagts på vårt försvar i syfte att höja
detta över den standard, från vilken 1942 års försvarsplan utgick. Härutinnan
torde få hänvisas till den redogörelse, som lämnats å s. 113 och 114 i propositionen.

Beträffande försvarskommitténs utredningsarbete och remissbehandlingen
av kommitténs förslag har departementschefen anfört följande.

»Det uppdrag, som lämnades 1945 års försvarskommitté, avsåg att kommittén
skulle verkställa utredning rörande försvarets organisation efter utgången
av budgetåret 1946/47 samt framlägga de förslag, som kunde föranledas av
utredningen. Innebörden av det förslag, som kommittén utarbetat, är i korthet,
att man med utgångspunkt från nuvarande försvarsorganisation och med

6

Statsutskottets utlåtande nr 160.

utnyttjande av nu förefintlig materiel skall under loppet av en tioårsperiod
successivt övergå till en annan avvägning mellan försvarsgrenarna. Denna
ändrade avvägning karakteriseras främst av att marinens kostnadsram under
den närmaste tioårsperioden skulle avsevärt nedgå, medan såväl arméns som
flygvapnets kostnadsramar skulle ökas i förhållande till motsvarande medelsanvisningar
för innevarande budgetår. Härvid är att märka, att flygvapnets
organisation ännu ej är fullt utbyggd. Medelkostnaden för hela försvaret
skulle per budgetår under tioårsperioden uppgå till cirka 810 miljoner kronor,
inberäknat 10 miljoner kronor i grundavskrivningskostnader. I nyssnämnda
summabelopp har dock ej inräknats medelsbehovet för att förnya luftvärnspjäser
och viss annan luftvärnsmateriel för armén samt för att täcka vissa
brister i fråga om materielutrustningen särskilt vid armén och marinen. För
sådana ändamål liksom för modernisering av materielen och för vidmakthållande
av organisationen efter periodens slut skulle särskilda medelsanvisningar
bli erforderliga redan under perioden. Kommitténs förslag innebär
bland annat, förutom en begränsning av marinen, jämväl förbandsindragningar
vid såväl armén som flygvapnet.

Även om försvarskommitténs ledamöter samlats i en principiellt positiv
inställning till försvarsfrågan och flertalet av dess ledamöter förenat sig om
kostnadsramen, företer kommitténs betänkande dock såtillvida en bild av
splittring som åtta av de i beslutet deltagande tio ledamöterna och alla kommitténs
militära sakkunniga avgivit särskilda yttranden beträffande olika i
betänkandet behandlade frågor.

Den kritik, som riktats mot försvarskommitténs förslag, torde kunna i korthet
sammanfattas sålunda.

Det har framhållits, att varje försvagning av vår krigsmakt i nuvarande
läge måste anses betänklig och att kommitténs förhoppning, att en smidig
anpassning av organisationen skulle kunna ske efter de krav ett skärpt läge
kunde ställa, vittnade om önsketänkande. Å andra sidan har möjligheten att
göra vissa tillfälliga inskränkningar i försvarets resurser icke genomgående
avvisats. En annan synpunkt, som anlagts på förslaget, är att -— med hänsyn
till såväl utrikesläget som den pågående utvecklingen på krigsteknikens område
— en tioårsplan eller över huvud taget en fast och allmän plan för försvarets
utformning på längre sikt icke nu borde uppgöras. Genomgripande
organisationsändringar borde således icke nu beslutas utan arbetet tills vidare
inriktas på successiva och partiella reformer på grundval av vårt nuvarande
försvar. En ytterligare erinran mot förslaget är, att kommittén på längre sikt
icke i tillräcklig utsträckning tillgodosett materielbehoven, vilket småningom
skulle leda till en »urholkning» av försvarsorganisationen. I fråga om sättet
att återvinna balansen mellan materielkostnader och organisationskostnader
ha olika vägar anvisats. Å ena sidan har påyrkats en höjning av materielanslagen,
å andra sidan har det ansetts önskvärt att genom sammanpressning av
organisationen frigöra medel för att tillgodose materielbehoven. Det har därjämte
gjorts gällande, att utvecklingen på krigsteknikens område och krigs -

Statsutskottets utlåtande nr 160.

7

erfarenheterna icke tillräckligt beaktats. Mot förslaget har vidare anmärkts,
att det uppvisade väsentliga avvikelser från de i direktiven för kommittén
uppställda kraven på effektiv och modern utrustning, god utbildning av alla
vapenföra samt hög krigsberedskap. Kommittén förmenas sålunda ha gått för
långt i sina besparingssträvanden och förbisett, att vad som vunnes i pengar
vore ringa i förhållande till vad som förlorades i försvarskraft, eller, med andra
ord, att försvarets effektivitet i hög grad berodde just på det som tillskötes
till de ofrånkomliga bottenkostnaderna. Från flera håll har det betecknats
som en brist, att kommittén icke närmare granskat det ekonomiska underlaget
för försvarskostnaderna och icke heller gjort en avvägning mellan militära
kostnader och andra behov. I särskilda delar har kommitténs förslag i stor
utsträckning vunnit anslutning från hörda myndigheter och sammanslutningar.
Av en del myndigheter har uttalats, att vissa av kommittén föreslagna förändringar
vore att hälsa med tillfredsställelse eller till och med av den art, att de
kunde och borde vidtagas snarast möjligt.

För egen del finner jag det ligga i öppen dag, att frågan om den svenska
krigsmaktens omfattning, organisation och utrustning i främsta rummet måste
bedömas med utgångspunkt från utvecklingen på militärpolitikens och krigsteknikens
områden. Lika uppenbart är, att man icke kan bortse från de ekonomiska
synpunkterna och att dessa i tider av fredlig utveckling påkalla ökat
beaktande.»

Departementschefen har härefter ingått på den strategiska bakgrunden för
de i försvarspropositionen framlagda förslagen och i sådant hänseende anfört
följande.

»Yad till en början angår det militärpolitiska läget har försvarskommittén
i sitt betänkande i huvudsak återgivit en av överbefälhavaren till kommittén
lämnad redogörelse, till vilken kommittén knutit vissa reflexioner. Den bild
av utrikesläget, som betänkandet sålunda ger, har i vissa av remissyttrandena
ytterligare kompletterats och förts fram till en senare tidpunkt.

Erinras må, att försvarskommittén — ehuru den icke tilltrott sig att förutsäga
utvecklingen på det utrikespolitiska området — vid utformandet av sitt
förslag utgått från den förutsättningen, att rådande motsättningar icke skulle
leda till öppen konflikt och att, trots dagens läge, återuppbyggnadsarbetet i
de krigshärjade länderna skulle kunna bidraga till att utjämna motsättningarna
samt att härigenom väg skulle banas för en fredsperiod av icke alltför
obetydlig längd. Å andra sidan har kommittén förklarat sig icke kunna
bortse från möjligheten av en stormaktskonflikt, i vilken även vårt land på
grund av sitt geografiska läge kunde riskera att bli indraget. Vidare har kommittén
förutsatt, att en skärpning av läget skulle kunna föranleda en anpassning
av organisationen efter de ändrade förhållandena.

Efter kommittéarbetets slut har en ytterligare skärpning av motsättningarna
mellan de ledande stormakterna inträtt. Den senaste tidens händelser
utgöra led i en sedan länge pågående utveckling med alltmera utpräglade
tendenser till blockbildning. Denna utveckling har — såsom utrikes -

8

Statsutskottets utlåtande nr 160.

ministern redan den 4 februari 1948 i en till riksdagen lämnad redogörelse
konstaterat — betytt en väsentlig försämring av den politiska atmosfären i
världen och försvårat samarbetet inom Förenta Nationerna.

Det rådande utrikespolitiska läget har i olika länder utlöst åtgärder för att
stärka försvarsanstalterna. Samtidigt bedrives arbetet på militärteknikens
fortsatta utveckling med stor intensitet och betydande ekonomiska insatser.

Det är sålunda mot en mörkare bakgrund vår försvarsfråga nu avtecknar sig.
Förhoppningarna om en snabb och avgörande vändning mot trygga och stabila
förhållanden ha icke infriats och på många håll bedömas framtidsutsikterna
med pessimism. Den tilltagande osäkerheten bör dock icke uppfattas som om en
allmän konflikt vore förestående. Starka faktorer av såväl positiv som negativ
art verka alltjämt i fredsfrämjande riktning. Uppenbart är dock, att redan
försämringen i det internationella läget gör det nödvändigt att i tid sörja för
en sådan förstärkning av försvaret, att vårt land med tillförsikt kan möta de
påfrestningar en allmän konflikt skulle medföra. Därutöver är det av allra
största betydelse att under ett kritiskt läge vår utrikespolitik kan stödja sig
på ett militärt försvar av sådan styrka att det ger respekt för Sveriges vilja att
hävda sin självständighet och sin frihet.

I utrikesministerns förenämnda deklaration i riksdagen angavs som regeringens
övertygelse, att en överväldigande majoritet av det svenska folket
icke önskar ansluta sig till något stormaktsblock vare sig genom ett uttryckligt
alliansfördrag eller genom ett tyst samförstånd om ett gemensamt militärt uppträdande
i händelse av en konflikt. En sådan ståndpunkt påverkar givetvis
försvarets utformning. Den innebär sålunda ett avståndstagande från tanken,
att det militära försvarets utbyggande till den styrka som annars vore möjlig
till någon del borde underlåtas utifrån förutsättningen att i händelse av ett
krig vårt land skulle räkna med att erhålla en eller flera bundsförvanter, som
vore villiga att komplettera stridskrafterna i de delar, där »luckor» avsiktligt
lämnats öppna. Ett sådant försvarssystem är icke förenligt med en nationell
självständighetspolitik utan skulle leda till ett starkt beroende av andra
länder och nödvändigheten av ett ställningstagande på tidigt stadium i form
av en allians i mer eller mindre förtäckt form.

Stora svårigheter erbjuda sig vid bedömandet av frågan, under vilka strategiska
betingelser en omfattande krigisk konflikt skulle komma att utspelas.
Det finnes dock grund för antagandet, att mindre länder, vilka icke ha ett för
någon av de möjliga motståndarna i en konflikt synnerligen vitalt strategiskt
läge och vilka äro beslutna att föra en av ett respektingivande militärt försvar
understödd självständighetspolitik, icke sakna utsikter att hålla sig utanför
kriget. Som grundförutsättningar måste då uppställas, att denna självständighetspolitik
uppbäres av en stark och beslutsam folkmening och att de militära
försvarsmedlen äro allsidigt utbyggda och av tillbörlig styrka.

Sedd i denna belysning ter sig svensk försvarspolitik mer än någonsin som
ett odelbart helt, varvid den inre stabiliteten och fastheten i folkviljan äro
element av lika stor betydelse som ett militärt försvar, vilket i sin tur måste

Statsutskottets utlåtande nr 160. y

utbyggas genom ett val planerat civilt försvar. Vid utformningen av försvarsanstalterna
måste ständigt beaktas, att en överdimensionering kan medföra
sociala och ekonomiska verkningar, som kunna rubba den inre samlingen och
försvaga den nationella grund, varpå försvaret i dess helhet vilar. Med hänsyn
härtill är det av utomordentligt värde, att enighet inom försvarskommittén
i stort sett uppnåtts beträffande försvarets kostnadsram mellan representanter
för flertalet av de parlamentariska partierna i vårt land. Även om en
planering för en lång följd av år nu icke synes möjlig och den internationella
utvecklingen torde föranleda vissa kostnadskrävande åtgärder i syfte att
stärka vår beredskap exempelvis i fråga om materielanskaffning, är det angeläget,
att denna enighet om möjligt bevaras.

Med angivna utgångspunkter är målsättningen för försvaret redan utstakad.
Ett svenskt försvar måste vara i stånd att ge uttryck åt folkets levande försvarsvilja.
Yarje vapenför svensk, som icke bindes av andra för riksförsvaret
viktiga uppgifter, bör sättas i stånd att i ena eller andra formen militärt deltaga
i kampen för landets självständighet. Krigsmakten i dess helhet bor vara
så utbyggd att den förmår ge största möjliga eftertryck åt vårt folks vilja att
bevara landets handlingsfrihet och avvisa varje kränkning av dess integritet.
Försvarskrafterna böra, som försvarskommittén framhållit, utformas så att
en angripare i det längsta hindras få fast fot på svensk mark och att ingen del
av landet behöver uppgivas utan segt motstånd i olika former. Vidare bör
krigsmakten vara skickad att möta överrumplingsförsök, utförda med den
moderna invasionsteknikens resurser. Med den här skisserade målsättningen
måste försvaret vara allsidigt sammansatt. I stort sett torde därför det nu
förestående arbetet böra syfta till att på grundvalen av nuvarande organisation
och med utnyttjande av alla möjligheter till förenklingar och kostnadsbegränsningar
med ledning av världskrigets erfarenheter och forskningens
senaste rön göra en översyn av försvarsanstalternas ändamålsenlighet och
hållfasthet mot ett modernt krigs påfrestningar.

I fråga om krigsteknikens utveckling och det nutida kriget synas mig erfarenheterna
från andra världskriget ägnade att särskilt framhäva luftkrigföringens
betydelse. Såsom försvarskommittén framhållit har i synnerhet
denna form av krigföring genom sin inriktning icke blott mot fasta försvarsanstalter
och rörliga stridskrafter utan även mot civilbefolkning, försörjning
och kommunikationer givit kriget dess totala karaktär och därför ställt särskilda
anspråk på luftförsvar och civilförsvar. Nya perspektiv ha härvid
öppnats genom tillkomsten av atombomben och robotvapnen samt genom möjligheten
att överraskande luftlandsätta stora styrkor. Även på en mångfald
andra områden har den tekniska utvecklingen — såsom framgår av den i det
föregående lämnade redogörelsen — avsatt betydelsefulla resultat. I åtskilliga
hänseenden råder dock alltjämt stor ovisshet, och vissa av andra världskrigets
nya stridsmedel torde ännu knappast ha kommit långt över försöksstadiet.
Även om, såsom jag redan i det föregående har antytt, förutsättningar
sålunda alltjämt icke äro för handen för att ersätta vårt försvar med strids -

10

Statsutskottets utlåtande nr 160.

krafter av helt ny struktur och sammansättning, håller jag dock före, att det
är nödvändigt att redan nu draga vissa konsekvenser av utvecklingen på luftkrigföringens
område. I första hand bör härvid övervägas en förstärkning av
luftförsvaret, främst jaktflyget. I förgrunden träder vidare frågan, huruvida
arméns organisation är anpassad efter det nutida krigets och särskilt luftkrigföringens
skärpta krav. För flottans del är spörsmålet om skydd för fartygen
mot luftanfall ett problem av stor vikt.»

Departementschefen har i fortsättningen med nu angivna utgångspunkter
framlagt resultatet av sitt ståndpunkttagande till försvarskommitténs förslag
och härom anfört följande.

»Då försvarskommitténs förslag förelåg först i december 1947, har det
redan med hänsyn till den knappa tiden icke varit mig möjligt att
till 1948 års riksdag utarbeta ett förslag om en fullständig försvarsplan för
en följd av år. Särskilt frågan om värnpliktskontingentens storlek och därmed
sammanhängande spörsmål om krigsorganisationens omfattning äro för
övrigt av den art, att ytterligare överväganden äro påkallade. Härtill bidrager
även, att den uppfattningen — företrädd bland annat av ett flertal kommittéledamöter
-— alltmera stadgats, att vår arméorganisation behöver omläggas i
flera väsentliga avseenden. Den skärpning av läget, som inträtt, manar vidare
till försiktighet i fråga om organisationsändringar, som skulle innebära eu
försvagning av vårt nuvarande försvar.

De förslag jag nu går att framlägga äro sålunda icke att lätta såsom
förslag till en ny försvarsordning eller försvarsplan i vedertagen bemärkelse.
Jag har emellertid funnit mig böra angiva min syn på de huvudfrågor,
som nu äro särskilt aktuella för vårt försvar, och framlägga de förslag
som därav föranledas eller, i sådana fall då tillräckligt fasta hållpunkter
för ett slutligt bedömande saknas, vissa riktlinjer för det fortsatta utredningsarbetet.
Härtill ansluter sig en serie förslag —- till stor del grundade på
försvarskommitténs — rörande särskilda delar av försvarsorganisationen, vilka
förslag vid remissbehandlingen i huvudsak tillstyrkts eller eljest föreligga i
så utrett skick, att ett ställningstagande nu varit möjligt och lämpligt. De
huvudfrågor, som här böra närmare granskas, äro i korthet följande.

1942 års organisation av flygvapnet byggde på erfarenheter från de båda
första krigsåren. Erfarenheterna från de senare krigsåren och utvecklingstendenserna
efter kriget ha ytterligare framhävt flygstridskrafternas betydelse
för vårt försvar. Flertalet ledamöter och sakkunniga inom försvarskommittén
och ett stort antal såväl militära som civila remissmyndigheter ha i olika avseenden
anfört betänkligheter mot av kommittén föreslagna inskränkningar i
nuvarande flygvapenorganisation och i åtskilliga fall ha förslag till förstärkning
av denna organisation framlagts. Även jag är av den uppfattningen,
att det i vårt försvar måste ingå ett slagkraftigt och efter försvarsorganisationen
i övrigt väl avpassat flygvapen. Jag kan därför ej biträda försvarskommitténs
förslag att reducera flygstridskrafterna utan finner i stället nödvändigt
att föreslå en förstärkning av dem. Härtill återkommer jag i det följande
i samband med behandlingen av de olika flygslagen.

Statsutskottets utlåtande nr 160. Il Krigserfarenheterna

visa, att ohämmade luftangrepp mot befolkning, försörjning,
kommunikationer, civila och militära ledningscentra samt mot stridskrafterna
undergräva folkets motståndsvilja och avsevärt begränsa kiigsmaktens
verkningsmöjligheter. Överraskande luftangrepp i stor skala i ett krigs
inledningsskede kunna dessutom — om de ej mötas av ett betryggande luftförsvar
— försvåra eller hindra civilbefolkningens evakuering och stridskrafternas
mobilisering och koncentrering samt därmed undanrycka förs\aiaien
förutsättningar för organiserat motstånd. Krigserfarenheterna visa även, att
överraskande luftlandsättning av stora styrkor på mycket kort tid kunna
genomföras inom områden, som äro dåligt luftförsvarade. De lisker föi en
svagt luftförsvarad nation, som dessa förhållanden medföra, ha fått ökad
aktualitet genom utvecklingen efter kriget. Inom stormakterna gör man sålunda
stora ansträngningar för att bygga ut det strategiska bombflyget. Särskild
vikt lägges dessutom vid att öva luftinvasion, och härför avsedda transportflygplan
med avsevärt större kapacitet än tidigare framställas. Denna utveckling
tyder på att ett kommande krig i ännu högre grad än det senaste
kommer att präglas av operationer i och genom luften. Av det sagda framgår,
att ett starkt luftförsvar och ett effektivt försvar mot luftlandsatt trupp numera
äro grundförutsättningar för ett effektivt militärt och civilt försvar och
i vissa lägen även för att organiserat motstånd över huvud taget skall kunna
bjudas.

Jaktflyget är för närvarande och torde under den tid som nu kan överblickas
även förbli det effektivaste luftförsvarsmedlet. Det är sant, att jaktflyg
_ liksom luftvärn — med nuvarande utformning ej kan verka mot

robotvapen av V2-typ. Enda kända motmedlet är för närvarande bomb- och
attackflyg, som insättes mot utskjutningsbaser och styrstationer. Med hänsyn
till utvecklingstakten för dessa robotvapen och till nyssnämnda fortgående
utökning av stormakternas strategiska bombflyg synes det befogat att
räkna med att bemannade bombflygplan under överskådlig tid fortfarande
komma att vara det viktigaste och för den angripne farligaste medlet i eu
strategisk luftkrigföring. Även mot robotflygplan av "V 1-typ är jaktflyget
verksamt.

Försvarskommittén har föreslagit, att jaktflyget skall utökas med en nattjaktflottilj
genom ombildning av en attackflottilj, "Vissa militära och civila
mvndigheter ha uttalat sig för en förstärkning av jaktflyget. Överbefällia\aien
har sålunda föreslagit, att en nattjaktflottilj snarast skall tillföras flygvapnet,
om möjligt genom beslut av årets riksdag. Chefen för flygvapnet har framlagt
ett program för jaktflygets utveckling på längre sikt men begränsat sitt
förslag till vad som bedömts genomförbart under den närmaste femårsperioden.
Detta förslag innebär — såsom förut nämnts —- att samtliga tio dagjaktflottiljer
skulle utökas med 50 % samt att tva nattjaktflottiljer skulle organiseras,
varav en skulle nyuppsättas och en tillkomma genom omvandling av
eu attackflottilj. Med hänsyn till vad nyss anförts angående utvecklingen på
luftkrigföringens område finner även jag en förstärkning av jaktflyget nöd -

12

Statsutskottets utlåtande nr 160.

vändig. Den föreslagna åtgärden att inom flottilj organisationens ram så snart
ske kan förstärka de tio dagj aktflottilj erna med 50 %, varigenom ett godtagbart
dagjaktskydd skulle beredas landets ur försvarssynpunkt mest vitala
delar, finner jag så angelägen för försvaret i dess helhet, att förslaget i princip
bör läggas till grund för en successiv förstärkning av dagjaktflyget. Det
synes dock ej nödvändigt att vid årets riksdag besluta genomförandet av
större del av detta program än som erfordras för att trygga den närmast
förestående materielleveransen och personalrekryteringen. Jag föreslår sålunda,
att i första hand tre dagjaktflottiljer förstärkas enligt angivna grunder.
En förutsättning för att denna utbyggnad skall kunna fortsättas inom
överskådlig tid är emellertid, att förslag härom förelägges nästa års riksdag.
Detta sammanhänger såväl med personalrekryteringen som — och framför
allt -— med nödvändigheten att vidtaga åtgärder för att trygga materielleveranserna.
Vid denna tidpunkt torde man även bättre kunna överblicka, i vilken
takt en fortsatt förstärkning av dagjaktflyget kan genomföras. Jag förutsätter
därför, att en på ytterligare utredning grundad plan för denna fortsatta utk,
yggnad förelägges nästa års riksdag. Yad därefter beträffar nattjaktflyget,
finner även jag angeläget, att vårt försvar snarast tillföres nattjaktförband.
Då detta snabbast kan åstadkommas genom att omvandla en redan befintlig
flottilj, bör attackflottiljen F 1 ombildas till nattjaktflottilj, så snart lämpliga
nattjaktflygplan kunna levereras. Redan vidtagna åtgärder för att anskaffa
fem nattjaktflygplan för försök torde vara ägnade att underlätta denna ombildning.
Till den av chefen för flygvapnet föreslagna åtgärden att uppsätta
en helt ny nattjaktflottilj med början budgetåret 1951/52, vilket skulle kräva
beslut av årets riksdag, kan jag ej taga ställning nu.

Redan verkställd omvandling av två attackflottiljer till dagj aktflottilj er
och av mig — liksom av försvarskommittén — föreslagen ombildning av en
attackflottilj till natt jaktflottilj medföra, att attackflyget minskas från
sju flottiljer enligt 1942 års försvarsbeslut till fyra flottiljer. Försvarskommittén
har härutöver föreslagit indragning av attackflottiljen F 6. Ett stort
antal av försvarskommitténs ledamöter och sakkunniga samt åtskilliga militära
och civila remissmyndigheter ha uttalat sig mot den av kommittén föreslagna
försvagningen av attackflyget. Med hänsyn till attackflygets betydelsefulla
uppgifter — framför allt. vid invasionsförsvar — kan jag ej biträda förslaget
om försvagning av detta flygslag utöver den starka reducering, som
enligt vad nyss sagts blivit nödvändig för att tillgodose det oundgängliga
behovet av jaktflyg. F 6 bör således bibehållas. De av försvarskommittén
föreslagna tre flottiljerna avsågos vara utrustade med tvåmotoriga flygplan,
d. v. s. flygplan med god förmåga att uppträda under mörker och dåligt väder
och med större räckvidd och lastförmåga än enmotoriga flygplan. Hänsyn till
att attackflyget bör vara enhetligt sammansatt och till de tvåmotoriga förbandens
avsevärt större verkningsförmåga tala med styrka för att även F6
bör vara tvåmotorig flottilj, varvid man liksom i 1942 års organisation skulle
erhålla fyra tvåmotoriga attackflottiljer. Då materielförnyelse vid F6 —

13

Statsutskottets utlåtande nr 160.

som för närvarande har enmotoriga flygplan — ej beräknas skola ske förrän
omkring 1955, synes det kunna anstå med ett slutligt ståndpunkttagande till
frågan om materielens art. I händelse av övergång till tvåmotoriga flygplan
skulle ett engångsanslag motsvarande kostnadsskillnaden mellan en- och
tvåmotoriga flygplan bli erforderligt i samband med nyssnämnda materielförnyelse.

Yad beträffar spaningsflyget innebär redan av 1947 års riksdag fattat
beslut att omvandla spaningsflottiljen F11 till dagjaktflottilj, att antalet
spaningsdivisioner i fred minskas från nio enligt 1942 års försvarsbeslut till
sex. Härutöver har försvarskommittén föreslagit, att spaningsflottiljen F 2
skall indragas. Då en spaningsdivision enligt kommitténs förslag samtidigt
skulle uppsättas vid flygbaskåren, komme antalet spaningsdivisioner att utgöra
sammanlagt fyra. Mot en så långt gående reducering av spaningsflyget ha
betänkligheter anförts såväl av ett stort antal av försvarskommitténs ledamöter
och sakkunniga som av åtskilliga remissmyndigheter. Härvid har närmast
föreslagits, att ytterligare en spaningsdivision skall uppsättas vid den
kvarvarande spaningsflottiljen. Jag delar försvarskommitténs uppfattning,
att den sjöbaserade spaningsflottiljen F 2 bör indragas. Härför tala såväl
önskvärdheten av att övergå till landbaserade flygplan vid denna flottilj, som
saknar landflygfält, som behovet av alt utnyttja etablissementet för
flygvapnets radarskola. Två av flottiljens tre divisioner böra dock bibehållas
och landbaseras genom att man dels — i enlighet med kommitténs
förslag — överför en division till flygbaskåren, dels härutöver överför en
division till den kvarvarande spaningsflottiljen. Av bland annat utrymmesskäl
bör härvid F 11 bibehållas som spaningsflottilj och spaningsflottiljen
F 3 i stället omvandlas till dag jaktflottilj. För denna, i förhållande till försvarskommitténs
förslag, något starkare spaningsorganisation — sammanlagt
fem divisioner — talar bland annat invasionsteknikens utveckling, som
medför ökade risker för överraskning.

Fn förutsättning för att jaktflyget skall kunna få full verkningsförmåga
är, att luftbevakningen fungerar effektivt. Att så är fallet är givetvis av utslagsgivande
betydelse även för civilförsvaret. Jag ämnar i det följande föreslå,
att luftbevakningen överföres till flygvapnet samt att den i samband därmed
omorganiseras och förstärkes.

Det råder intet tvivel om att krigsteknikens utveckling, främst flyganfallens
ökade verkan och de stora luftlandsättningsmöjligheterna, måste påverka
arméns organisation, mobilisering och uppträdande. Åtskilliga synpunkter ha
i detta avseende framförts såväl i försvarskommitténs betänkande med därtill
fogade särskilda yttranden som av de militära remissmyndigheterna. Härvid
är det enligt mitt förmenande av vikt att hålla isär två olika begrepp, nämligen
å ena sidan lokal (regional) rekrytering och decentraliserad mobilisering,
å andra sidan lokalförsvarsförband, d. v. s. förband, åt vilka med hänsyn
till lokalt bunden verksamhet och begränsade stridsuppgifter ges mindre
tillgång på transportmedel, kvalificerat befäl och eldkraftiga vapen.

14

Statsutskottets utlåtande nr 160.

Med hänsyn till risken för blixtanfall är det ett önskemål, att mobiliseringsorganisationen
är decentraliserad för alla slag av förband. Detta tillgodosågs
under andra världskriget i viss mån genom de s. k. fältdepåerna,
som lågo spridda över landet och där arméns utrustning till stor del förvarades.
När den förstärkta försvarsberedskapen upphörde, flyttades av ekonomiska
skäl materielen in i de centraliserade fredsförråden. Detta innebär
naturligtvis en allvarlig olägenhet ur beredskapssynpunkt.

Den nuvarande mobiliseringsorganisationen bygger vidare på att ett mycket
stort antal värnpliktiga skola resa avsevärda sträckor för att inställa sig på
organisationsplatserna, vilket innebär stor tidsutdräkt, ökad belastning på det
svaga kommunikationsnätet och risker för att de värnpliktiga icke komma fram.
Mobilisering sker dessutom i allmänhet truppslagsvis, så att i anslutning till
infanteriets fredsförläggningsorter organiseras endast infanteriförband o. s. v.
Icke heller en sådan anordning är numera lämplig.

Jag avser därför att låta utreda möjligheterna att ordna en säkrare och
snabbare mobilisering av arméförbanden. Det bör övervägas, om man kan
skapa en organisation, som medger, att de värnpliktiga —- vilket truppslag
de än tillhöra — kunna ingå i ett förband, vilket utrustas nära de värnpliktigas
bostadsort. Detta förband borde då ha sådan sammansättning, att
det i händelse av överraskande anfall (i första hand luftlandsättning) omedelbart
och självständigt kan upptaga strid direkt från organiseringsplatsen.
Det alltidigt sammansatta brigadförbandet med det nuvarande infanterieller
pansarregementet som stomme, förstärkt med pansarvärns-, artilleri-,
luftvärns-, ingenjör-, signal- och underhållsförband, kan härvid tänkas utgöra
en lämplig enhet. Det synes böra övervägas, om icke antalet förband, som
organiseras i olika delar av landet, bör göras beroende av befolkningstätheten
och om icke organiseringsplatserna (med utspridda fältdepåer) böra väljas
med hänsyn till en motståndares möjlighet att göra luftlandsättning, ty en
sådan kommer sannolikt mera överraskande än en invasion över hav eller
gräns. Då befolkningstätheten är störst i södra hälften av landet, där luftlandsättningar
av mera betydande omfattning synas mest sannolika, borde
dessa krav i huvudsak kunna kombineras. I en mobiliseringsorganisation av här
skisserad art borde fredstruppförband av visst truppslag vara organiserande
myndighet icke endast för förband av eget truppslag (exempelvis ett infanteriregemente
för infanteristommen i en brigad) utan även för andra truppslag
(t. ex. i brigader ingående artilleri m. m.).

Lokal rekrytering och mobilisering förutsätter en omläggning av de värnpliktigas
uttagning och tilldelning. Möjlighet torde emellertid föreligga att
påskynda systemets genomförande genom omflyttningar inom nuvarande
organisation.

Med här skisserade system för lokal rekrytering och decentraliserad mobilisering
skulle vid överraskande krigsöppning efter kort varsel ett antal brigader
stå grupperade över hela landet — dock med särskild hänsyn till möjliga
luftlandsättningsområden — och beredda för omedelbar, aktiv strid. Fienden

Statsutskottets utlåtande nr 160.

15

torde emellertid näppeligen vara i stånd att samtidigt anfalla landet i hela
dess bredd och djup. Det blir därför nödvändigt att samla brigader — i förekommande
fall efterhand sammanförda under högre chefer — från ej angripna
delar av landet mot de områden, som fienden söker sätta sig i besittning av,
för att i förening med redan på platsen varande förband insättas mot angriparen.
Om denna samling — såsom hittills beräknats — i stor utsträckning
skall ske på järnväg, kan den genom flyganfall m. m. försvåras eller helt
omöjliggöras. Det är självfallet av stor betydelse, att dylika förband kunna
förses med sådan transportutrustning, att beroendet av sårbara järnvägar och
större landsvägar i möjligaste mån minskas. Försvarskommitténs förslag att
organisera s. k. cykeltransportkompanier är ett steg i denna riktning och bör
därför genomföras. Åtgärder av angivet slag i förening med det förbättrade
kommunikationsskydd, som blir en följd av den av mig föreslagna förstärkningen
av jaktflyget, torde öka möjligheterna att förflytta och samla förband.

Transportproblemet för att säkra underhållstjänsten kvarstår dock. Härutinnan
kan måhända ett av militärbefälhavaren för VI. militärområdet skisserat
förslag att uppbygga underhållstjänsten på andra och enklare principer
än för närvarande förtjäna undersökas. Det innebär, att underhållstjänsten i
större utsträckning skulle basera sig på djupgrupperade, redan i fredstid upplagda,
fasta förråd, vilket även är motiverat ur beredskapssynpunkt. Militärbefälhavarna
för IV. och VI. militärområdena ha även framkastat tanken, att
en ingående granskning av materielbeståndet borde göras för att i kostnadsbesparande
syfte åstadkomma en kraftsamling till förmån för den oundgängligen
nödvändiga materielen, främst vapen och ammunition. Härvid måste i
nödfall för stridsverksamheten mindre nödvändig materiel och olika slag av
tillbehör eftersättas. Enligt mitt iförmenande borde därmed också möjligheter
åstadkommas att ytterligare nedbringa antalet fordon med minskad sårbarhet
som följd. Uppslagen synas böra tagas under närmare övervägande.

Jag övergår härefter till frågan om det lokala försvarets organisation och
avvägningen mellan lokalförsvars- och fältförband.

Genom tillkomsten av lufttrupper har lantkrigföringen definitivt övergått
från att vara en kamp mellan linjer till att bli en kamp inom ytor. Snart sagt
varje plats kan när som helst utsättas för anfall av större eller mindre omfattning.
Detta har givit upphov till det svenska hemvärnet. Men dessutom finnes
ytförsvaret redan nu representerat av lokalförsvarsförband (kompanier
främst vid flygplatser och viktiga kommunikationscentra). Genom sådana åtgärder
erhålles en viss kuppberedskap vid betydelsefulla knutpunkter. Denna
kuppberedskap skall begränsa luftlandsatta förbands rörelse- och handlingsfrihet
samt bereda tid och skydd för fältförbandens samling till motanfall.
De nuvarande lokalförsvarsförbanden och hemvärnet räcka dock icke till och
sakna dessutom den tunga eldkraft, som erfordras för att bekämpa modernt
utrustad luftlandsatt trupp. Det är önskvärt, att så stor del av befolkningen
som möjligt deltager i knutpunktsförsvaret. Vapenutbildade män i trakten (i
första hand värnpliktiga med uppskov) böra därför förses med vapen genom

16

Statsutskottets utlåtande nr 160.

hemvärnet och när knutpunkten utsattes för direkt anfall deltaga i försvaret.
Jag förordar därför försvarskommitténs förslag om skyldighet för värnpliktiga
med uppskov och civilplaceringskort att i krig ingå i av hemvärnet organiserade
förband. Härigenom kommer knutpunktsförsvaret att vinna i effektivitet.
Försvaret av orter och framför allt flygfält i landets inre torde få
samma betydelse som hamnförsvaret vid kustanfall. Om motståndskraften hos
knutpunktsförsvaret skall ökas, böra befästningar förberedas (det inre befästningssystemet).
Sådana befästningar måste i princip anses lika nödvändiga
som befästningarna i gräns- och kustförsvaret (det yttre befästningssystemet).

Icke ens en stormakts samlade resurser torde medge att ansätta lufttruppanfall
samtidigt överallt mot ett sådant land som vårt. Avser en motståndare
att göra en stor luftlandsättningsoperation, synes det troligt, att denna
begränsas till något av de stora slättområdena, där de väsentliga medlen för
vår krigföring och folkförsörjning finnas. I den utsträckning jaktflyget ej
kan avslå ett sådant anfall redan under lufttransportskedet, ankommer det
på knutpunktsförsvaret — lokalförsvarsförband och hemvärn —- inom ifrågavarande
område att i samverkan med flygstridskrafter försvåra och fördröja
lufttruppernas vidare utbredning. Består armén i alltför stor utsträckning
av lokalförsvarsförband och hemvärn, bundna i knutpunktsförsvar över hela
landet, löper man dock risken, att huvuddelen kommer att stå overksam, medan
de angripna förbanden efterhand nedkämpas. Tillräckliga delar av armén besitta
nämligen under sådana förhållanden icke rörlighet för att med erforderlig
snabbhet kunna samlas till det invaderade området, ej heller eldkraft
för att verksamt ingripa mot lufttrupperna. Slutsatsen är, att försvaret mot
luftlandsättning liksom andra typer av invasion för arméns vidkommande kräver
två komponenter, å ena sidan lokalförsvarsförband och hemvärn för knutpunktsförsvaret,
å andra sidan rörliga och eldkraftiga fältförband för att slå fienden.
Stommen för de senare skulle kunna tänkas bestå av de förut skisserade
brigaderna, av vilka de som icke invecklats i de inledande striderna snarast
samlas mot de anfallna områdena. Frågan om den lämpligaste avvägningen
mellan fältförbanden och de lokala förbanden bör emellertid ingående undersökas.
I samband därmed böra de ekonomiska konsekvenserna av en omorganisation
klarläggas.

Såsom chefen för armén framhållit kräves försvar på djupet icke endast
mot luftlandsättning utan även för att fördröja en motståndare som på flera
punkter söker genombryta kust- eller gränsförsvaret. Det är av vikt, att förband
avsedda för dessa speciella uppgifter ej betungas av en allt för stor och
sårbar transport- och rörlig underhållsorganisation samt att de kunna stödjas
av för sina uppgifter lämpligt organiserade lokalförsvarsförband. Jag avser att
låta ompröva förbandens sammansättning för att nå en organisation, som bättre
än den nuvarande svarar mot målsättningen.

I samband därmed komma även projekten beträffande en elitarmé att
granskas. Det är sålunda icke otänkbart att — såsom överbefälhavaren fram -

Statsutskottets utlåtande nr 160.

IT

hållit —- den moderna materiel, som framdeles kommer att anskaffas, delvis
bör sammanhållas till vissa fältförband, vilka därigenom i materiellt hänseende
få elitkaraktär.

Sammanfattningsvis vill jag framhålla, att en omarbetning av organisationsformerna
givetvis icke kan få gå ut över kravet på att vår armé i ett tillräckligt
tidigt skede skall kunna med operativa stridskrafter möta och bekämpa varje
form av invasion.

För att icke föregripa här skisserade utredningar och undersökningar böra
enligt min mening större förändringar av arméns fredsorganisation tills vidare
icke ske.

Försvarskommittén har vid behandlingen av marinen framhållit flottans betydelse
icke blott för invasionsförsvaret utan även för neutralitetens bevarande
och sjöfartens skyddande. Till detta uttalande kan jag helt ansluta mig. Med
hänsyn till landets läge och det förhållandet, att en invasion över havet snabbt
och direkt kan träffa särskilt betydelsefulla delar av landet, är det av vikt att
vi besitta stridskrafter, som om möjligt kunna avhålla en fiende från att utnyttja
denna väg eller, om detta icke lyckas, kunna redan under det känsliga överskeppningsskedet
möta anfallet med operativa sjö- och flygförband. Genom
anfall mot en motståndares underhållstransporter över sjön kan — därest
denne trots motåtgärder fått fast fot i landet — en fördröjning av hans vidare
framträngande vinnas. Den omständigheten att sjötransporter även för vår
del torde komma att spela en viktig roll i ett krig, som berör vårt land, ställer
betydande krav på de svenska sjöstridskrafterna.

Yad åter beträffar de krav, som vid neutralitet måste ställas på sjöstridskrafterna,
äga vi färska erfarenheter. Att flottan under det senaste kriget
spelade och även inom en överskådlig framtid kan komma att spela en betydelsefull
roll såsom politisk maktfaktor synes mig otvivelaktigt. Nödvändigheten
av att på ett effektivt sätt ''kunna hävda vårt territorialvattens integritet
synes icke närmare behöva utvecklas. Mycket stora krav ställdes under
kriget på flottans beredskap, och behovet av ett betydande antal lätta fartyg,
främst jagare och minsvepare, stödda på operationsberedda förband, framgick
klart.

I detta sammanhang bör erinras, att vårt militärpolitiska läge och icke minst
Östersjöinloppens betydelse medför, att sjöstridskrafter måste kunna baseras
till såväl ost- som västkusten.

Överväganden rörande flottans sammansättning och storlek böra göras mot
bakgrunden av de synpunkter, som sålunda anförts. Flottan har under det
senaste decenniet undergått en strukturförändring i riktning mot snabbare
och lättrörligare stridskrafter, för vilka torpeden blivit alltmer betydelsefull.
Denna förändring blir än mera markerad genom att pansarskeppen, såsom
också försvarskommittén föreslagit, icke böra moderniseras. Jag vill i detta
sammanhang erinra, att den utökning av jaktflyget, som jag nyss föreslagit,
kommer att skapa ökade förutsättningar för att bereda flottan jaktskydd.

De motiv, som 1942 lågo till grund för beslutet att skapa de snabba opera 2—1002

4» Bihavg till riksdagens protokoll 1948. 6 samt. Nr 160.

18

Statsutskottets utlåtande nr 160.

tionsgrupperna, synas mig alltjämt ibärande. Erfarenheterna från kriget tyda
också på att stridsgrupper av i princip motsvarande sammansättning visat sig
väl lämpade för det moderna sjökriget. Liksom försvarskommittén räknar jag
sålunda med att flottan i huvudsak skall vara sammansatt av sådana operationsgrupper
jämte ubåts- och minsvepningsförband.

Försvarskommittén bär föreslagit, att ersättningsbyggnad skall äga rum av
jagare, ubåtar, torpedbåtar och minsvepare. Jag delar kommitténs uppfattning
i detta avseende. Fartyg av dessa typer kunna bedömas under alla omständigheter
böra ingå i flottan. De anslag till ersättningsbyggnad, med vilka
kommittén räknat, framför allt under tioårsperiodens senare del, äro så låga,
att flottan ur materielsynpunkt skulle komma att vid periodens slut bli försatt
i ett mycket ogynnsamt läge, såvida icke av kommittén nämnda ökade
anslag för byggande av lätta fartyg bli beviljade. Skulle så ej bli fallet, kommer
flottans sammansättning därjämte att bli ur operativ synpunkt ogynnsam,
bl. a. kommer en markerad brist på minsvepare att uppstå. Då jag såsom
tidigare nämnts nu icke är beredd att framlägga förslag annat än för de
närmaste åren finner jag icke anledning att här vidare ingå på frågan om de
åtgärder, som bli erforderliga för att en sådan utveckling på längre sikt skall
kunna undvikas. Den ersättningsbyggnad, som nu bör komma i fråga och till
vilken jag i annat sammanhang återkommer, bör sålunda i anslutning till
försvarskommitténs förslag avse två jagare av modifierad landskapstyp, en
division ubåtar samt torpedbåtar. Liksom försvarskommittén räknar jag med
viss modernisering av lätta fartyg.

En grundläggande förutsättning för att sjöstridskrafterna skola besitta sådan
operationsfrihet, att de vid rätt tid kunna insättas på rätt plats, är tillgång
på strategiskt välbelägna baser, utgörande de fasta punkter, från vilka
de operativa styrkorna verka. För basernas försvar erfordras kustartilleristridskrafter,
vilka därjämte ha att fylla en viktig roll i invasionsförsvaret
genom att skydda för invasion särskilt känsliga områden. Försvarskommitténs
förslag att nedlägga Hemsö kustartilleriförsvar skulle medföra, att sjöstridskrafterna
komme att sakna försvarad bas på den långa Norrlandskusten och
att ett för invasion känsligt område berövades fasta kustartillerianläggningar.
Jag kan icke nu biträda detta förslag, till vilket jag för övrigt återkommer i
det följande liksom till den betydelsefulla frågan om beredande av skydd för
fartyg och anläggningar i baserna mot anfall från luften.

Självfallet har en stormakt helt andra resurser för forsknings- och försöksverksamhet
på militärteknikens område än en mindre stat som Sverige.
Aven om vi icke kunna hålla jämna steg med stormakterna, böra vi dock, så långt
det står i vår förmåga, följa den militärtekniska utvecklingen och även göra
självständiga insatser i denna. De begränsningar i fråga om försvarskrafternas
omfattning och utrustning, som vi av ekonomiska och statsfinansiella skäl
måste ålägga oss, synas mig snarast ägnade att ytterligare markera forskningsoch
försöksverksamhetens betydelse. I nuvarande läge, då möjligheterna att
få kännedom om resultaten av motsvarande verksamhet i utlandet allt -

Statsutskottets utlåtande nr 160.

19

mera begränsas, stegras betydelsen av vårt eget forsknings- och utvecklingsarbete
ytterligare. Jag finner det därför utgöra ett befogat önskemål, att
verksamheten tillgodoses genom en förhållandevis riklig medelstilldelning.
Redan nu finnes en särskild försvarets forskningsanstalt. Jag föreslår i annat
sammanhang en ökning av medelsanvisningen till anstalten och en i viss mån
fastare uppbyggnad av dess personalorganisation. Erinras må vidare, att den av
flygförvaltningen i dess remissyttrande framförda tanken på en samordning
av det sedan lång tid bedrivna utvecklingsarbetet beträffande robotvapnen
numera är genomförd i och med att en särskild byrå för ändamålet provisoriskt
inrättats i flygförvaltningen. Jag föreslår i det följande jämväl en
utbyggnad och intensifiering av den försvarsmedicinska forskningen, påkallad
icke minst med tanke på atombombens radioaktiva verkningar och
brännskadeverkningar samt möjligheten av bakteriologisk krigföring.

Såsom kommer att framgå av det följande föreslår jag fortsatt utredning
röiande ett flertal detaljproblem. Utan att i förevarande sammanhang närmare
ingå härpå vill jag dock redan här framhålla behovet av en utredning
rörande befälsrekryteringen.

I remissyttrandena ha framkommit åtskilliga uppslag, som även om de icke
nu kunna föranleda förslag till riksdagen likväl äro av den art, att uppmärksamhet
bör ägnas dem i vederbörliga sammanhang.»

I förevarande sammanhang har departementschefen lämnat en kort översikt
över de merkostnader i förhållande till nuvarande organisationskostnader, som
skulle uppkomma vid bifall till de i försvarspropositionen upptagna förslagen
till organisationsändringar. Departementschefen har därvid framhållit, att merkostnaderna
i huvudsak hänförde sig till förstärkningen av flygvapnet, samt
understrukit, att varje beräkning av merkostnaderna på längre sikt, oavsett
ändringar i prisläget, måste vara förenad med stora svårigheter, främst beroende
på att slutlig ställning till värnpliktsfrågorna ännu ej kunnat tagas. Översikten
innehåller följande.

»Förstärkningen av tre dagjaktflottiljer skulle i och för sig medföra en ökning
av årskostnaderna, vilken skulle växa från 0,5 miljoner kronor budgetåret
1949/50 till cirka 12 miljoner kronor vid genomförd organisation. Årskostnaderna
skulle vidare ökas med cirka 7 miljoner kronor för radar- och optisk luftbevakning
samt med cirka 5 miljoner kronor för omsättning av flygvapnets mobiliseringsammunition.
Mot denna årliga kostnadsökning av cirka 24 miljoner
kronor svara avsevärda besparingar i förhållande till nuvarande organisation,
varigenom ökningen av årskostnaderna vid fullt genomförd organisation för
samtliga ovannämnda ändamal kunnat begränsas till cirka 10 miljoner kronor.
Härtill komma engångskostnader för materielanskaffning m. m. — sammanlagt
cirka 55 miljoner kronor — vilka avses skola fördelas på fem år. Av engångskostnaderna
belöpa omkring G miljoner kronor på nästkommande
budgetår.

De ökningar av försvarskostnaderna, vilka i övrigt uppkomma vid bifall
till mina förslag i det följande, uppgå till omkring 2 miljoner kronor.

20 Statsutskottets utlåtande nr 160.

Om kostnaderna för de värnpliktiga preliminärt uppskattas med utgångspunkt
från den provisoriskt förkortade övningstid, som jag i annat sammanhang
föreslår, kunna avsevärda besparingar beräknas uppkomma. Om dessa och
andra icke obetydliga besparingar — sammanlagt cirka 8 miljoner kronor —-tagas i betraktande, kan den sammanlagda nettoökning av kostnaderna på
något längre sikt, som föranledes av de förslag jag nu framlagt och i det följande
framlägger, uppskattas till (24 —14 + 2 — 8=) 4 å 5 miljoner kronor pei
år, i den mån den för närvarande kan siffermässigt angivas. I vilken utsträckning
detta är möjligt sammanhänger med förhållanden, för vilka jag närmare
redogör i samband med kostnadsberäkningarna för de särskilda försvarsgrenarna.
Till nyssnämnda belopp skulle, för den händelse försvarskommitténs
förslag om höjning av penningbidraget till de värnpliktiga bleve genomfört,
komma ett belopp, som på grund av värnpliktskontingentens varierande storlek
växlar mellan 14 och 18 miljoner kronor per år. Till frågan om penningbidragets
storlek återkommer jag vid anmälan av spörsmålet om avlöningsm.
fl. anslag för budgetåret 1948/49. Jag förutsätter, att alla ytterligare möjligheter
till besparingar skola noggrant övervägas såväl vid de fortsatta utredningar,
vilka enligt min mening böra komma till stånd, som i den löpande
verksamheten inom försvaret.»

Till förevarande avsnitt av propositionen äro att hänföra följande i anledning
av propositionen nr 206 väckta motioner:

a) De likalydande motionerna I: 359 av herr von Heland m. fl. och II: 525
av herr Edberg m.fl., i vilka hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t
måtte hemställa, att Kungl. Maj:t ville låta utreda i motionen berörda frågor
samt — för den händelse Kungl. ]VIaj:t avsage att låta dessa fiagor bli föremål
för detaljutredningar — att resultaten av dessa utredningar måtte bli
föremål för granskning och översyn av en parlamentarisk utredning. De
huvudsakliga i motionerna berörda frågorna avse en anpassning av kommande
förslag till förstärkning av försvaret med hänsyn till nödvändigheten av att
framdeles åvägabringa en tidsenlig fredsorganisation för rimliga kostnader,
förhållandet mellan arméns materielanskaffning och de fasta personalkadrernas
numerär å ena sidan samt värnpliktsutbildningens längd å andra sidan,
fältförbandens storlek och antal, förbandens vapenutrustning, decentralisering
av försvarsorganisationen och dess förråd, flottans landorganisation, flottans
sammansättning och storlek, de större fartygens livslängd, robotvapnens inverkan
på kustartilleriets organisation och utbildning, uppsättande av en
andra nattjaktflottilj på billigare sätt än genom nyuppsättning, varvid en
framkomlig väg syntes vara ombildning av en av attackflottiljerna i \ästra
Sverige till nattjaktflottilj och samtidig utökning av återstående tre attackflottiljer
med 50 %, de gotländska försvarsanstalternas omfattning och art,
bland annat beträffande kustartilleri och jaktflyg, avvägningen mellan organisations-
och materielkostnader över huvud taget samt sättet för fortsatta
utredningars bedrivande.

Statsutskottets utlåtande nr 160.

21

b) De likalydande motionerna I: 361 av herr Bergvall m. fl. och II: 520 av
herr Ohlin m. fl., vari yrkats, att riksdagen vid behandling av ifrågavarande proposition
måtte beakta i motionerna föreslagna modifieringar, kompletteringar
eller ändringar och i anslutning därtill hos Kungl. Maj:t anhålla, dels att en
översiktlig plan utarbetades över närmast avsedd avvägning mellan försvarsgrenarna
och — såvitt möjligt — förelädes nästa års riksdag, dels att det
fortsatta utredningsarbetet beträffande försvarsorganisationen bedreves på
sådant sätt, att förslag till lämpliga organisationsförändringar snarast och
efter hand kunde underställas riksdagens prövning.

I motionerna har framhållits bland annat, att den osäkerhet, som departementschefen
angivit vidlåda kostnadsberäkningarna på längre sikt, kraven på
snara kvalitetsförbättringar i åtskilliga avseenden samt omöjligheten att nu
överblicka de ekonomiska konsekvenserna av ifrågasatta men ännu icke påbörjade
utredningar underströke angelägenheten av ett utredningssystem, som
snarast och efter hand kunde avsätta påtagliga och i ekonomiskt avseende
mera överskådliga resultat.

Vad beträffar den ifrågasatta fortsatta utbyggnaden av flygvapnet har framhållits
angelägenheten av att kostnadsfrågan i sin helhet klarlades i den plan,
som förutsatts komma att föreläggas 1949 års riksdag. I samband med denna
plan borde ställning tagas till frågorna om uppsättning av en helt ny nattjaktflottilj
och om attackflottiljen F 6:s utrustande med en- eller tvåmotoriga
flygplan.

Ett genomförande av i propositionen nämnda förslag beträffande flygvapnet
syntes motionärerna på något längre sikt innebära antingen högst väsentlig
ökning av de samlade försvarsutgifterna eller sådan begränsning i de båda
övriga försvarsgrenarnas medelstilldelning, att dessas effektivitet nedsattes.
Med hänsyn härtill syntes det motionärerna angeläget, att en översiktlig plan
utarbetades över den i samband med flygvapnets utbyggnad närmast avsedda
avvägningen mellan försvarsgrenarna. Motionärerna ha också ifrågasatt, huruvida
icke även civilförsvarets kostnader borde inräknas i denna plan. I motionerna
har slutligen framhållits betydelsen av att utredningsarbetet skedde
under medverkan av bland andra representanter för riksdagen och näringslivet.

c) De likalydande motionerna I: 362 av herr Bergh m. fl. och II: 522 av
herr Jansson i Kalix, i vilka såsom högeligen angeläget framhållits, att tillbörlig
hänsyn toges till behovet och möjligheten av ett kraftigt försvar av
övre Norrland. Någon minskning av det försvar eller de truppförband, som
redan funnes i dessa trakter, borde sålunda icke ifrågasättas. Det vore tvärtom
angeläget, att de ytterligare åtgärder, som numera vore erforderliga för att
möjliggöra ett försvar, även då förbindelserna söderut icke kunde uppehållas,
snarast måtte vidtagas. Dessa åtgärder vore att anordna mobiliseringscentraler
och organisation av en underhållskår i övre Norrland samt att redan i
fredstid lägga upp förråd inom området. Under hänvisning härtill har i motionerna
yrkats, att sålunda anförda synpunkter måtte beaktas vid utforman -

22

Statsutskottets utlåtande nr 160.

det av riksdagens beslut i hithörande frågor och att, i den mån dessa överlämnades
till Kungl. Maj:t för utredning och beslut, de sålunda angivna
önskemålen underströkes.

d) De likalydande motionerna I: 368 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 531 av
herr Slcoglund i Doverstorp m. fl., i vilka såvitt nu är i fråga framhållits bl. a.
följande. Det moderna kriget ansåges ställa krav på basområden både för
försvar och anfall i helt annan utsträckning än man tidigare nödgats räkna
med. Den skandinaviska halvön hade blivit en försvarspolitisk enhet. I allt
väsentligt rådde enighet om nödvändigheten för vårt land att föra en alliansfri
utrikespolitik, vilken förutsatte ett starkt försvar. Motionärerna delade i
allt väsentligt föredragande departementschefens uppfattning om målsättningen
för vårt försvar men kunde icke godtaga den avvägning departementschefen
gjort mellan nödvändigheten att snarast möjligt konkret stärka försvarskrafterna
och de samhällsekonomiska och statsfinansiella synpunkter, som
i detta sammanhang naturligt inställde sig. Den överkonjunktur, som karakteriserade
vårt samhällsekonomiska tillstånd, medförde betydande svårigheter
för utförandet av de beställningar, som vore nödvändiga för en faktisk försvarsförstärkning.
Emellertid måste det internationella läget anses så allvarligt,
att försvaret måste givas företrädesrätt framför sådan civil produktion,
som nu måste betecknas som trots allt mindre angelägen. I anslutning
härtill har i motionerna föreslagits en avvägning mellan försvarets behov av
materielanslag — väsentligen av engångsnatur — och de ekonomiska möjligheterna,
som till graden men icke till arten skilde sig från föredragande
departementschefens. Såsom förut anmärkts komma de i motionerna med nyss
angivna utgångspunkter föreslagna åtgärderna ’ för materielanskaffning att
upptagas till behandling i samband med behandlingen av Kungl. Maj:ts
proposition nr 208 angående vissa anslag till materielanskaffning för försvaret
för budgetåret 1948/49 m. m.

e) Motionen II: 529 av herr Hagberg i Luleå m. fl., vari yrkats dels att
riksdagen måtte besluta, att flygvapnet tills vidare måtte utformas i enlighet
med 1945 års försvarskommittés förslag, dels att i anslutning till de i
propositionen anmälda utredningarna om försvarets organisation jämväl
frågorna om en centralisering av arméns värnpliktsutbildning och en differentiering
av utbildningstiden i armén i syfte att nedbringa kostnaderna måtte
bli föremål för utredning.

I vissa avseenden får utskottet anledning att även under efterföljande avsnitt
av utlåtandet återkomma till nu berörda motioner.

Utskottet. I likhet med föredragande departementschefen anser utskottet,
att frågan om den svenska krigsmaktens omfattning, organisation och utrustning
i främsta rummet måste bedömas med utgångspunkt från utvecklingen
på militärpolitikens och krigsteknikens områden men att man vid detta bedömande
uppenbarligen ej kan bortse från de ekonomiska synpunkterna. I
nuvarande situation ställa oss det ansträngda valutaläget och vår industris

Statsutskottets utlåtande nr 160. 23

möjligheter till produktion för olika samhällsviktiga ändamål inför särskilda
svårigheter.

Till vad departementschefen i propositionen anfört beträffande det militärpolitiska
läget och de konsekvenser detta för vårt lands vidkommande medför
kan utskottet i huvudsak ge sin anslutning. Utskottet är i likhet med utrikesministern
övertygat om att en överväldigande majoritet av svenska folket
icke önskar ansluta sig till något stormaktsblock vare sig genom ett uttryckligt
alliansfördrag eller genom ett tyst samförstånd om ett gemensamt militärt
uppträdande i händelse av en konflikt. En sådan ståndpunkt påverkar
givetvis försvarets utformning. Utskottet vill för sin del understryka vikten
av att vårt försvar utformas så att det ger stöd åt en nationell självständighetspolitik.
Härför förutsättes, att krigsmakten är allsidigt utbyggd och av
respektingivande styrka.

Yad angår målsättningen för försvaret kan utskottet härutinnan biträda
departementschefens uppfattning. Utskottet vill särskilt understryka departementschefens
uttalande, att ett svenskt försvar måste vara i stånd att ge uttryck
åt folkets levande försvarsvilja och att krigsmakten i sin helhet bör vara
så utbyggd, att den förmår ge största möjliga eftertryck åt vårt folks vilja att
bevara landets handlingsfrihet och avvisa varje kränkning av dess integritet.
Även enligt utskottets mening böra försvarskrafterna utformas så att de äro
skickade att möta överrumplingsförsök utförda med den moderna invasionsteknikens
resurser, att en angripare i det längsta hindras få fast fot på svensk
mark och att ingen del av landet behöver uppgivas utan segt motstånd i olika
former.

I fråga om krigsteknikens utveckling och det nutida kriget finner utskottet
anledning att liksom departementschefen särskilt framhålla den delvis ändrade
karaktär, som luftkrigföringen på sistone givit kriget, och de nya perspektiv,
som öppnats genom tillkomsten av atombomben och robotvapnen samt
genom möjligheten att överraskande luftlandsätta stora styrkor.

Mot den allmänna uppläggning av försvarsfrågan, som departementschefen
gjort mot den i propositionen skisserade strategiska bakgrunden, har utskottet
i stort sett intet att erinra. Utskottet delar även departementschefens uppfattning,
att den skärpning av läget, som inträtt, manar till försiktighet i fråga
om organisationsändringar, som skulle innebära en försvagning av vårt nuvarande
försvar. Den mångfald ovissa faktorer, som i rådande läge kännetecknar
utvecklingen på militärpolitikens och krigsteknikens områden, gör
det enligt utskottets mening icke möjligt att nu fastställa en ny försvarsordning
eller försvarsplan i vedertagen bemärkelse. Propositionen innehåller ej
heller förslag härtill utan har begränsats till förslag om en avsevärd förstärkning
av flygvapnet, riktlinjer för ett fortsatt utredningsarbete beträffande
vissa delar av försvarsorganisationen samt en serie förslag till partiella förändringar.

Vad till en början angår flygvapnet delar utskottet departementschefens
uppfattning, att erfarenheterna från de senare krigsåren och utvecklingsten -

24

Statsutskottets utlåtande nr 160.

denserna efter kriget ytterligare framhävt flygstridskrafternas betydelse för
vårt försvar. Dessa förhållanden tala enligt utskottets mening för en förstärkning
av den flygvapenorganisation, som fastställts genom beslut av 1942 och
1944 års riksdagar.

Det totala försvarets motståndskraft och uthållighet äro i hög grad beroende
av luftförsvarets styrka. Då utvecklingen tyder på att bemannade bombflygplan
under överskådlig tid fortfarande komma att utöva det allvarligaste
hotet i en strategisk luftkrigföring, torde jaktflyget under den tid, som nu
kan överblickas, förbli det effektivaste luftförsvarsmedlet. Hotet från luften
kan vidare befaras vid ett nytt krig bli ännu allvarligare än vad fallet var
under det senaste. Förslaget att så snart ske kan inom flottilj organisationens
ram förstärka de tio dagjaktflottiljerna med 50 % bör därför även enligt utskottets
mening i princip läggas till grund för en successiv förstärkning av
dagjaktflyget. I likhet med departementschefen finner utskottet emellertid ej
nödvändigt att vid årets riksdag besluta genomförandet av större del av detta
program än som erfordras för att trygga den närmast förestående materielleveransen
och personalrekryteringen. I första hand böra därför tre dagjaktflottiljer
förstärkas enligt angivna grunder. Utskottet biträder även departementschefens
förslag att ombilda attackflottiljen F 1 till nattjakt-flottilj och
finner det — med hänsyn till att nattjaktflyg nu helt saknas — angeläget,
att denna ombildning sker så snart lämpliga flygplan kunna levereras. Enär
departementschefen tillkännagivit sin avsikt att förelägga 1949 års riksdag
en på ytterligare utredning grundad plan för fortsatt utbyggnad av dagjaktflyget,
saknar utskottet anledning att nu närmare än som skett ingå på frågan
om en sådan utbyggnad. Emellertid finner utskottet önskvärt, att samtliga
kostnader för såväl berörda som andra ifrågasatta förstärkningar av flygvapnet
kunna överblickas i ett sammanhang. Utskottet räknar därför med
att i samband med nyssnämnda utredning tagas under omprövning jämväl
det av chefen för flygvapnet väckta spörsmålet om uppsättande av ytterligare
en nattjaktflottilj och frågan om de olika vägar, som därvid kunna beträdas.
Härigenom torde de önskemål, som i förevarande avseenden uttalats i motionerna
I: 359 och II: 525 samt I: 361 och II: 520, i huvudsak bli tillgodosedda.

Beträffande attackflyget kan utskottet uttala sin anslutning till departementschefens
förslag. Detta innebär bland annat, att utskottet icke kunnat
biträda det i motionerna I: 361 och II: 520 framlagda förslaget, att ståndpunkt
till frågan, om F 6 skall utrustas med en- eller tvåmotoriga flygplan, skulle
tagas redan i samband med framläggandet av nyssnämnda plan för utbyggnad
av flygvapnet. Det torde nämligen ej vara möjligt att under de närmaste
åren överblicka materielläget vid tidpunkten för ifrågavarande materielförnyelse,
som beräknas inträffa först om cirka 7 år. I den mån nyssnämnda utredning
angående fortsatt utbyggnad av jaktflyget skulle leda till förnyad
omprövning av avvägningen mellan flygslagen, bör man enligt utskottets mening
beakta, attackflygets för försvaret i stort synnerligen betydelsefulla uppgifter,
framför allt vid försvar mot invasion samt för att försvåra en motståndares
basframflyttningar nära svenskt område.

Statsutskottets utlåtande nr 160.

25

Utskottet har intet att erinra mot departementschefens förslag beträffande
spaningsflyget och räknar sålunda med att F 2 indrages, varvid två av dess
divisioner bibehållas i flygvapnets organisation, samt att med ändring av
1947 års riksdagsbeslut — spaningsflottiljen F 3 i stället för F 11 ombildas
till dagj aktflottilj.

Av vad utskottet i det föregående anfört följer, att utskottet avstyrker i
motionen II: 529 framlagt förslag, att flygvapnet tills vidare skulle utformas
i enlighet med försvarskommitténs förslag.

Vid den granskning, som utskottet underkastat de föreliggande förslagen,
har den uppfattningen alltmera befästs hos utskottet, att en översyn av vår
nuvarande arméorganisation är påkallad med hänsyn till krigsteknikens utveckling
under andra världskriget och tiden därefter. Avgörande betydelse
måste härvidlag tillmätas främst ökningen av flyganfallens verkan och av luftlandsättningsmöjligheterna.
Arméns organisation, mobilisering och uppträdande
måste uppenbarligen röna inverkan härav. En sådan översyn bör syfta
till att öka försvarsanstalternas ändamålsenlighet och stärka deras hållfasthet
mot de påfrestningar ett modernt krig kan väntas medföra.

Föredragande departementschefen har i den föreliggande propositionen
med nyss angivna utgångspunkter uppdragit vissa riktlinjer för en serie utredningar
rörande arméorganisationen och därmed sammanhängande förhållanden.
Utskottet kan i stort sett ansluta sig till vad departementschefen
därutinnan anfört. I vissa av de motioner, som väckts i anledning av förevarande
proposition, har behovet av fortsatta utredningar på ifrågavarande
område ytterligare belysts. Sålunda ha i motionerna I: 359 och II: 525 berörts
bland annat spörsmålet om avvägningen mellan å ena sidan materielanskaffningen
och de fasta personalkadrernas numerär samt å andra sidan
värnpliktsutbildningens längd ävensom frågan om förhållandet mellan fältförbandens
kvalitet och kvantitet. I samband härmed har framkastats tanken,
att fältförbandens materiel, ständigt förnyad, skulle efter hand överföras till
lokalförsvarsförbanden och därifrån till hemvärnet. I motionerna I: 361 och
II: 520, där motsvarande spörsmål beröras, har bland annat ställts frågan,
huruvida tillgången på kvalificerat befäl svarar mot organisationens omfattning.
Under det att i sistnämnda båda motioner uttalats, att utredningsarbetet
ej i förväg borde bindas med avseende å frågan, huruvida under alla förhållanden
en i stort sett lika lång militär utbildning skall krävas av samtliga värnpliktiga,
har i motionen II: 529 påyrkats utredning av frågan om en differentiering
av utbildningstiden i vad avser armén i syfte att nedbringa försvarskostnaderna
och samtidigt möjliggöra en bättre utrustning för vissa stödstyrkor.
Utskottet saknar anledning att nu fatta ståndpunkt i de frågor, som
berörts i motionerna, men utgår från att även dessa och därmed sammanhängande
spörsmål vid det förestående utredningsarbetet komma att närmare
granskas. Med anledning av vad i motionerna 1:362 och 11:522 anförts vill
utskottet framhålla, att vid ifrågavarande utredning bör ägnas uppmärksamhet
jämväl åt spörsmålet, på vad sätt övre Norrlands försvar bäst kan tillgodoses.

26

Statsutskottets utlåtande nr 160.

Den i motionerna I: 359 och II: 525 berörda frågan om de gotländska försvarsanstalternas
omfattning och art, bland annat beträffande kustartilleri
och jaktflyg, är även enligt utskottets mening förtjänt av att följas med uppmärksamhet.

Utskottet, som vill understryka flottans betydelse icke blott för försvaret
mot invasion utan även för bevarandet av vårt lands integritet över huvud taget
och för sjöfartens skyddande, ansluter sig till de allmänna synpunkter, som
departementschefen i propositionen anfört beträffande såväl flottan som
kustartilleriet.

Till departementschefens uttalanden beträffande forsknings- och försöksverksamheten
på militärteknikens område kan utskottet ansluta sig.

Beträffande den av departementschefen lämnade redogörelsen för uppkommande
merkostnader har utskottet ingen erinran men vill framhålla, att
ett genomförande av det i propositionen nr 209 framlagda förslaget om höjning
av penningbidraget till de värnpliktiga medför en utgiftsökning, som för
nästkommande budgetår beräknats till omkring 6,5 miljoner kronor.

De utredningar, för vilka riktlinjer skisserats i den föreliggande propositionen,
äro av olika beskaffenhet och röra dels specialfrågor av den natur, att
utredningsarbetet lämpligen torde kunna anförtros antingen åt militära myndigheter
eller ock åt särskilda utredningsmän med begränsade uppdrag, dels
ock spörsmål av grundläggande natur för den ena eller andra försvarsgrenen
och därmed även för försvaret i dess helhet.

Utskottet anser önskvärt, att ifrågavarande utredningar i möjligaste mån
uppdelas i sådana som böra och kunna genomföras på kort sikt och sådana
som först efter längre tid kunna väntas leda till resultat, Efter hand som
de olika utredningarna slutföras böra därav föranledda förslag underställas
riksdagens prövning.

Vad angår utredningarna beträffade de grundläggande frågorna föreligger
enligt utskottets mening ett behov av att samordna dessa utredningar och infoga
resultaten av dem i ett större sammanhang i syfte bland annat att så snart
ske kan vinna en såväl ur försvarssynpunkt som med hänsyn till de ekonomiska
konsekvenserna bättre överblick över försvarsorganisationen i dess blivande
utformning. Utan att närmare ingå på frågan om formerna för en sådan
samordning vill utskottet för sin del framhålla angelägenheten av att även
ledamöter av riksdagen medverka vid utredningsarbetet.

AVD. III. SÄRSKILDA FRÅGOR.

A. Försvarets högsta ledning.

1. Överbefälhavaren, försvarsstabschefen och försvarsgrenscheferna.

En redogörelse för förarbetena till propositionsförslaget i förevarande hänseende
har lämnats å s. 129—139 i propositionen.

Departementschefen har framhållit, att de omständigheter, som från vissa

Statsutskottets utlåtande nr 160.

27

håll åberopats såsom skäl för att slopa överbefälhavarinstitutionen i fred, icke
övertygat honom om att en sådan åtgärd skolle vara till båtnad för försvaret.
I likhet med försvarskommittén ansåge departementschefen nämligen, att de
synpunkter, som år 1942 gjort sig gällande vid institutionens infogande i fredsorganisationen,
i allt väsentligt alltjämt ägde giltighet. Institutionen borde
därför enligt departementschefens mening bibehållas även under fredsförhållanden.

Enligt försvarskommitténs förslag skulle tillskapas ett särskilt organ, benämnt
»försvarsledningen» och sammansatt av överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna
— med reservations- men icke beslutanderätt för de sistnämnda.
För sin del har departementschefen funnit de skäl, som anförts till stöd för
kommittéförslaget, bärande. Departementschefen har därför ansett sig kunna
i huvudsak ansluta sig till kommitténs förslag i förevarande hänseende. Fn
lämpligare benämning på ifrågavarande organ syntes vara »militärledningen».
Departementschefen förutsatte, att chefen för försvarsstaben utan att ingå i
militärledningen skulle äga närvara vid dess överläggningar. Av vikt vore
enligt departementschefens mening vidare, att cheferna för riksnämnden för
ekonomisk försvarsberedskap, civilförsvarsstyrelsen och försvarets forskningsanstalt
liksom också företrädare för andra myndigheter, vilkas verksamhet vore
av betydelse för det totala försvaret, bereddes tillfälle att, när så erfordrades
med hänsyn till ärendenas art, närvara vid militärledningens sammanträden.

Beträffande försvarsstabschefen har försvarskommittén — med hänsyn till
att vissa denne nu åliggande göromål föreslagits överflyttade på försvarsledningen
och överbefälhavaren — ansett att kvarvarande arbetsuppgifter
icke motiverade bibehållandet av dennes särställning i jämförelse med cheferna
för armé-, marin- och flygstaberna. Försvarsstabschefen borde därför
i fråga om ansvarighet, befogenheter och åligganden i tillämpliga delar likställas
med nyssnämnda stabschefer.

Lämpligheten av att upphäva den särställning, som försvarsstabschefen
för närvarande intoge i jämförelse med nyssnämnda stabschefer, har synts
departementschefen kunna ifrågasättas. Denna särställning innebure bland
annat, att försvarsstabschefen stode i direkt lydnadsförhållande icke blott till
överbefälhavaren utan även till Kungl. Maj:t. Ftt borttagande av denna särställning
skulle innebära, att överbefälhavaren komme att betungas med
löpande ärenden, som nu självständigt handläggas av försvarsstabschefen.
Departementschefen har erinrat, att det vid tillkomsten av 1942 års försvarsbeslut
utgjorde en grundsynpunkt, att överbefälhavarens tid och förmåga borde
bevaras åt de krigsförberedande åtgärderna och åt avgöranden i de stora frågorna
samt att det följaktligen i instruktionsväg borde sörjas för en effektiv
avlastning av överbefälhavaren från allt detaljarbete. Oavsett om en delegering
av vissa ärendens avgörande till försvarsstabschefen kunde äga rum, skulle
en sådan anordning innebära en omgång och därför te sig föga rationell. Enligt
departementschefens mening borde därför den nuvarande arbetsfördelningen
mellan överbefälhavaren och försvarsstabschefen i stort sett bibehållas.

28

Statsutskottets utlåtande nr 160.

Enligt försvarskommitténs förslag skulle — utan rubbning av grunderna
för den nuvarande ordningen — den nu instruktionsmässigt fastställda
skiljaktiga handläggningen i försvarsstaben av operationsärenden mellan
å ena sidan armén och å andra sidan marinen och flygvapnet upphöra. De
order och anvisningar, som på grundval av de av överbefälhavaren meddelade
bestämmelserna utarbetades i försvarsstaben, borde både till form och innehåll
vara ensartade, vare sig de vore ställda till militärbefälhavare (armékårchef)
eller till endera av cheferna för marinen och flygvapnet. De uppgjorda
detaljplanerna borde föredragas för överbefälhavaren av vederbörande chef.
Kommitténs förslag har icke föranlett någon erinran från departementschefens
sida.

Departementschefen har i likhet med försvarskommittén funnit, att ur det
samlade riksförsvarets synpunkt beaktansvärda skäl talade för att befattningarna
såsom överbefälhavare, försvarsstabschef och chef för försvarsstabens
operativa sektion bestredes av beställningshavare ur olika försvarsgrenar.
Möjligheten att så fördela nämnda befattningar bleve emellertid beroende
av i vad mån tillgång funnes på personal med erforderliga kvalifikationer för
ifrågakommande arbetsuppgifter. Vid behandlingen av försvarsstabens personalorganisation
avsåge departementschefen att återkomma till frågan om
vissa åtgärder, vilka kunde förväntas bidraga till att skapa en bredare rekryteringsbas
till berörda befattningar. Departementschefen har i förevarande
sammanhang även understrukit betydelsen av att ökad hänsyn till behovet av
personal för gemensamma uppgifter toges vid utbildningen av stabsofficerare
inom samtliga försvarsgrenar. En reform i sådan anda vore att bereda
stabsaspiranter ur alla försvarsgrenar tillfälle till tjänstgöring för sin utbildning
vid försvarsstaben och till växeltjänst i ledningen för andra försvarsgrenar
än den egna. Departementschefen förordade en sådan anordning.

Bättre förutsättningar för att åstadkomma en fastare samordning av den
högsta ledningen för det totala försvaret syntes departementschefen komma
att skapas genom inrättandet av den i det föregående föreslagna militärledningen,
inom vilken frågor av större räckvidd och betydelse kunde upptagas
till dryftande med företrädare för det civila och det ekonomiska försvaret. I
vad män behov härutöver förelåge av en försvarsnämnd eller ett försvarsråd
syntes departementschefen tveksamt. Från faran för överorganisation syntes
härvidlag ej kunna bortses. Såsom försvarskommittén uttalat syntes behovet
att framdeles tillsätta särskilda kommittéer för mera omfattande utredningar
rörande försvarsorganisationen icke på denna väg kunna uteslutas. Att en
nära kontakt mellan den politiska och den militära ledningen vore av största
betydelse kunde icke bestridas. I likhet med försvarskommittén vore departementschefen
dock icke övertygad om att en sådan kontakt med nödvändighet
måste bindas i en permanent institutions fastlagda former. Departementschefen
har erinrat om de vidsträckta möjligheter till en efter det särskilda
fallets art avpassad samverkan, som erbjöde sig inom statsrådsberedningens
ram. Med hänsyn härtill funne departementschefen ej tillräckliga skäl att nu
föreslå inrättande av ett organ av ifrågasatt art.

Statsutskottets utlåtande nr 160.

29

2 Försvarsstaben in. m.

Försvarskommittén har föreslagit en särskild undersökning rörande frågan
om försvarsstabens organisation. Organisationen icke blott av försvarsstaben
utan även av högkvarteret i övrigt sammanhänger emellertid, framhåller departementschefen,
i viss mån med den centrala försvarsförvaltningens organisation.
Med hänsyn härtill och då en allmän översyn av högkvarterets organisation
kunde visa sig erforderlig i samband med att 1946 års militära förvaltningsutredning
slutför sin verksamhet, syntes anledning föreligga att nu låta
med den av försvarskommittén ifrågasatta särskilda undersökningen anstå.

I avbidan på en sådan översyn som nyss antytts borde den nu tillämpade
organisationen alltjämt i stort sett gälla, dock med de ändringar, som kunde
betingas av den i det föregående föreslagna organisationen av den högsta
militära ledningen och av sådana rationaliseringsåtgärder som lämpligen
kunde vidtagas.

Enligt försvarskommitténs mening borde befattningar, vilka ej nödvändigtvis
behövde besättas med personal ur viss försvarsgren, göras lika tillgängliga
för alla tre försvarsgrenarna.

För att möjliggöra en av försvarsgrenarna helt obunden rekrytering av
den kategori officerare, som för närvarande placeras till tjänstgöring vid försvarsstaben
och avlönas från vederbörande försvarsgrens avlöningsanslag och
som icke med nödvändighet måste tillhöra viss bestämd personalkår, hai föisvarskommittén
föreslagit, att å försvarsstabens personalförteckning skall uppföras
erforderligt antal beställningar, avsedda att tillsättas medelst förordnande
tills vidare och hänförda till löneplan Md. De sålunda förordnades
pensionsberättigande beställningar vid egen försvarsgren (personalkår, truppförband)
borde därvid föras över stat. Genom att ett större antal beställningar
upptoges på försvarsstabens stat komme avlöningskostnaderna för staben att
stiga. Detta innebure emellertid ej någon merkostnad med undantag föi
kostnader för lön åt eventuella beställningshavare över stat — ty motsvarande
besparingar gjordes på försvarsgrenarnas avlöningsanslag. Överbefälhavarens
personliga stab föreslås av kommittén skola uppgå i försvarsstaben. Den för
närvarande i förstnämnda stab ingående forskningsofficeren borde därvid som
biträde erhålla en kompaniofficer. Utrikesavdelningen borde indelas i en
attachébyrå för handhavande av alla med försvarsattachéernas placering och
tjänstgöring sammanhängande frågor samt en underrättelsebyrå, var och eu
med en regementsofficer som chef. Chefen för sektion II borde tillika \aia
chef för utrikesavdelningen. Beträffande antalet försvarsattachéer ifrågasattes
icke någon ändring. Chefsexpeditionen borde liksom kassaförvaltningen
erfarenhetsmässigt inordnas i adjutanturen. Förvaltaren vid kassaforvaltningen
borde uppföras på intendenturkårens stat.

De förslag till jämkningar i försvarsstabens organisation, som försvarskommittén
framlagt, har departementschefen ansett sig kunna i huvudsak
biträda. I följande hänseenden ha förslagen dock givit departementschefen
anledning till särskilda uttalanden.

I likhet med försvarskommittén har departementschefen ansett, att forsk -

30

Statsutskottets utlåtande nr 160.

ningsoffieeren borde ingå i försvarsstaben, men har icke kunnat biträda överbefälhavarens
förslag om inrättande av en särskild forskningsavdélning.

I anledning av vad överbefälhavaren anfört har departementschefen icke
räknat med någon särskild uppljsningsavdelning.. Dess uppgifter borde omhänderhavas
av press- och filmavdelningen.

Mot personalens rekrytering till och anställning vid försvarsstaben enligt
försvarskommitténs förslag har departementschefen intet haft att erinra. Av
naturliga skäl kan det emellertid, framhåller departementschefen, icke fastslås,
att beställningarna på försvarsstabens stat under alla omständigheter skola
besättas med lika antal officerare ur de tre försvarsgrenarna. Den föreslagna
anordningen skapade clock möjligheter till eu önskvärd jämnare rekrytering
ur försvarsgrenarna.

Departementschefen har biträtt av överbefälhavaren framlagt förslag om
bibehållande av det nuvarande antalet officerare vid armé- och inrikesavdel
ningarna. Vidare har det nuvarande antalet militärassistenter vid telegrafverket
och kaptener i järnvägstjänst synts departementschefen böra tills vidare
bibehållas.

Då en utredning rörande försvarsväsendets radioanstalts omfattning och
organisation för närvarande påginge, vore departementschefen icke beredd att
nu föreslå någon väsentlig ändring härutinnan. Av samma skäl funne departementschefen
ej anledning nu tillstyrka av kommittén framlagt förslag, att särskilda
anslag för anstalten skulle uppföras i riksstaten.

Frågan huruvida militärassistenterna vid länsstyrelserna böra vara aktiva
officerare eller ej torde, framhåller departementschefen, komma att ytterligare
behandlas i samband med den översyn av länsstyrelsernas organisation, om
vilken chefen för inrikesdepartementet nyligen föranstaltat. Med hänsyn härtill
syntes någon ändring i den nuvarande militärassistentorganisationen icke för
närvarande böra vidtagas. Departementschefen har därför föreslagit, att liksom
hittills 14 kaptener upptagas på försvarsstabens stat såsom militärassistenter
vid länsstyrelserna.

Förvaltaren i kassatjänst vid försvarsstaben borde åtminstone tills vidare
kvarstå på dennas stat.

3. De centrala förvaltningsmyndigheterna.

Ehuru den pågående förvaltningsutredningen icke kunde beräknas bli slutförd
inom den närmaste tiden, har departementschefen ansett sig icke kunna
biträda av krigsmaterielverket framlagt förslag, att ett särskilt organ redan
nu skulle iniättas för samordning av förvaltningsåtgärderna de olika centrala
myndigheterna emellan. Fnder hand inhämtade upplysningar syntes departementschefen
nämligen giva anledning förvänta, att vissa förenklingar i förvaltningsorganisationen
skulle bli möjliga att vidtaga allteftersom utredningsarbetet
fortskrider.

Utskottet. I likhet med departementschefen finner utskottet övervägande
skäl tala för att överbefälhavarinstitutionen bibehålies även under freds -

Statsutskottets utlåtande nr 160. 31

förhållanden. Utskottet vill således för sin del icke förorda någon ändring
härvidlag.

Ett genomförande av det i propositionen framlagda förslaget att inrätta
ett särskilt organ, »militärledningen», sammansatt av överbefälhavaren och
försvarsgrenscheferna — med reservations- men icke beslutanderätt för de
sistnämnda i den utsträckning, som framgår av propositionen — synes utskottet
ägnat att befordra det erforderliga samarbetet inom den högsta militära
ledningen. Genom att cheferna för riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap,
civilförsvarsstyrelsen och försvarets forskningsanstalt samt företrädare
för andra berörda myndigheter skola beredas tillfälle att vid behov
närvara vid militärledningens sammanträden, blir tillskapandet av ett sådant
organ till fördel för det totala försvaret.

Även om den högsta försvarsledningens organisation i vissa främmande
länder kan åberopas till stöd för tanken att inrätta en försvarsnämnd eller
ett försvarsråd med starkt civilt inslag, har utskottet icke blivit övertygat
om att tidpunkten nu är inne för att även i vårt land skrida till en sådan
åtgärd. I varje fall böra enligt utskottets mening erfarenheter av den föreslagna
militärledningens verksamhet avvaktas, innan ståndpunkt tages i
denna fråga,

Av skäl, som departementschefen anfört, bör enligt utskottets mening med
en ifrågasatt särskild undersökning rörande försvarsstabens organisation anstå.
Anledning kan emellertid föreligga att i samband med slutförandet av
1946 års militära förvaltningsutrednings verksamhet företaga en översyn icke
blott av försvarsstabens utan av hela högkvarterets organisation.

Med anledning av departementschefens uttalande, att vissa förenklingar i
den militära förvaltningsorganisationen kunna förväntas bli möjliga att vidtaga
allteftersom förvaltningsutredningens arbete fortskrider, vill utskottet
för sin del i anslutning till motionerna I: 359 och 11: 525 ifrågasätta, om icke
en ökad decentralisering av förekommande ärendens handläggning skulle tjäna
ett sådant syfte. Framhållas må, att spörsmålet om en decentralisering i vidgad
utsträckning torde beröra även de militära myndigheterna. Vad departementschefen
i övrigt anfört rörande försvarets högsta ledning har icke givit utskottet
skäl till erinran.

B. Den militärterritoriella indelningen.

Med hänsyn till att fullständig utredning rörande den militärterritoriella
indelningen, kustartilleriets och luftförsvarets ställning inom försvarsorganisationen
samt frågan om samordning av de territoriella staberna ännu icke
förebragts har departementschefen ansett sig icke nu beredd att taga definitiv
ställning till här ifrågavarande spörsmål. Departementschefen har därför
utgått från att nuvarande militärterritoriella indelning tills vidare i stort
sett bibehålies i oförändrat skick. Till frågan om viss jämkning i nuvarande
marindistriktsindelning återkommer departementschefen i ett senare avsnitt
av propositionen.

32 Statsutskottets utlåtande nr 160.

Utskottet har intet att erinra mot vad departementschefen under förevarande
avsnitt anfört.

C. Kustartilleriets ställning inom försvarsorganisationen

Överbefälhavaren har genom en särskild kommitté, bestående av företrädare
för försvarsstaben, armén, arméförvaltningen, flottan, kustartilleriet,
marinförvaltningen, flygvapnet och flygförvaltningen låtit utreda frågan om
kustartilleriets ställning inom försvaret. Denna kommitté har enhälligt förordat,
att kustartilleriets territoriella luftvärn skulle överföras till armén.
Kommitténs flertal har dessutom föreslagit, att även kustartilleriet i övrigt
skulle överföras till armén och där med bibehållen särart bilda ett särskilt
truppslag. Företrädarna för flottan och marinförvaltningen ha däremot ansett,
att kustartilleriet med undantag av dess territoriella luftvärn borde bibehållas
inom marinen. De av nämnda kommittés ledamöter slutligen, som företrädde
flygvapnet och flygförvaltningen, ha såsom sin mening uttalat, att frågan om
kustartilleriets ställning måste göras beroende av försvarets kommande utformning
i stort. Sedan överbefälhavaren inhämtat yttranden över den sålunda
verkställda utredningen, har han låtit närmare undersöka de organisatoriska,
ekonomiska och förvaltningsmässiga konsekvenserna av att kustartilleriet
överfördes till armén.

Med hänsyn till det läge, vari utredningen rörande kustartilleriets ställning
inom försvarsorganisationen för närvarande befinner sig, har departementschefen
ansett sig icke nu vara beredd att taga slutlig ställning till denna
fråga. Departementschefen förutsätter således, att kustartilleriet i sin helhet
alltjämt tills vidare skall kvarstå såsom ett särskilt vapenslag inom
marinen.

I de likalydande motionerna I: 359 av herr von Heland m. fl. och II: 525 av
herr Edberg m. fl. har framhållits, att den tekniska utvecklingen på robotvapnens
område kunde återverka på frågan om kustartilleriets ställning.

Vidare har i de likalydande motionerna I: 361 av herr Bergvall m. fl. och
IT: 520 av herr Ohlin m. fl. framhållits önskvärdheten av att pågående utredning
om kustartilleriets ställning bedrives med all den skyndsamhet, som
omständigheterna medgiva.

Utskottet. Mot departementschefens uttalande beträffande kustartilleriets
ställning i försvarsorganisationen har utskottet intet att erinra. Utskottet
vill emellertid framhålla önskvärdheten av att utredningen rörande nämnda
spörsmål snarast slutföres.

D. Luftförsvaret.

Det militära luftförsvaret består av jaktflyg, luftvärn och luftbevakning.
Medan jaktflyget organisatoriskt ingår i flygvapnet, äro luftvärnet och luftbevakningen
uppdelade på alla tre försvarsgrenarna. En av överbefälhavaren

Statsutskottets utlåtande nr 160.

33

tillsatt luftförsvarskommitté, som haft att utreda bl. a. frågan om enhetlig
ledning av luftförsvarets skilda grenar, har föreslagit, att luftbevakningen
snarast överföres till flygvapnet och att frågan om att överföra även luftvärnet
ytterligare utredes.

Överbefälhavaren har framlagt förslag om luftbevakningens ordnande i huvudsak
innebärande att luftbevakningens ledning i krig och fred ävensom
krigsförberedelsearbetet skulle åvila chefen för flygvapnet och under honom
flygbasområdescheferna i samråd med respektive militärbefälhavare (motsvarande),
att inom flygledningen skulle inrättas en luftbevakningsinspektion,
varjämte flygförvaltningen och flygbasområdessta-berna skulle förstärkas med
viss personal, att försvarsområdesstäberna skulle kvarstå som organiserande
och utrustande myndigheter för huvuddelen av luftbevakningsförbanden, medan
en mindre del (vissa luftförsvarscentraler) skulle organiseras och utrustas
av flygflottiljerna samt att utbildningen skulle handhavas dels av flygflottiljerna,
dels av försvarsområdesstabema (huvuddelen av den frivilliga utbildningen)
.

Departementschefen bär framhållit, att utvecklingen på luft-krigföringens
område tydde på att hotet från luften vid ett nytt krig komme att -bli ännu
allvarligare än vad fallet varit under det senaste. Det måste därför vara av
särskild vikt, att luftangreppsmedlens snabba utveckling följdes av motsvarande
utveckling i fråga om luftförsvarsmedlen. Härvid vore det dock ej till
fyllest, att de olika försvarsmedlen var för sig förbättrades, utan en fortlöpande
anpassning av hela luftförsvarsorganisationen efter utvecklingens
krav måste äga rum. Såsom framhållits av försvarskommittén och luftförsvarskommittén
talade krigserfarenheterna för en enhetlig ledning av luftförsvarets
skilda grenar i såväl krig som fred. Härför talade även den
snabba tekniska utvecklingen efter kriget, som leder till ständigt högre
flyghastigheter, varigenom stridsmomenten i luftkriget bli allt kortare och
kraven på luftförsvarsmedlens samordnade insättande i rätt tid skärpas. Luftförsvarskommittén
hade även funnit, att ett sammanförande av allt luftförsvar
till en försvarsgren under chefen för flygvapnet ur många synpunkter skulle
vara fördelaktigt. Chefen för flygvapnet, som framlagt liknande synpunkter,
hade förordat en omprövning av möjligheterna att på längre sikt genomföra
en sådan omorganisation. Departementschefen har förklarat sig inse betydelsen
av ett enhetligt lett luftförsvar, som jämväl skulle underlätta samverkan
med civilförsvaret. Då vissa frågor i detta sammanhang tarvade ytterligare
bearbetning och då sådan påginge inom högkvarteret, kunde departementschefen
icke nu taga ställning till detta spörsmål i annat avseende än
vad gällde luftbevakningens ställning inom försvarsorganisationen. Departementschefen
förutsatte emellertid, att överbefälhavaren komme att förelägga
Kungl. Maj:t de ytterligare förslag till effektivisering av luftförsvarsorganisationen,
till vilka pågående utredning kunde föranleda.

Enligt departementschefens mening vore en effektiv luftbevakning — såsom
överbefälhavaren framhållit — en oundgänglig förutsättning för såväl

3—lön? 48 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 6 sand. Nr 160.

34

Statsutskottets utlåtande nr 160.

det militära som civila försvarets verksamhet och därmed även för det civila
livets fortgång nnder krig. Nuvarande luftbevakningsorganisation motsvarade
dock icke de krav, som med hänsyn till luftstridsmedlens utveckling
måste ställas på densamma. Detta berodde dels på att luftbevakningen vore
uppdelad på de olika försvarsgrenarna, varigenom enhetlig ledning i såväl
krig som fred omöjliggjordes, dels på att egentlig fredsorganisation saknades,
dels ock på att de olika delarna av luftbevakningen behövde moderniseras,
främst i vad avsåge teknisk utrustning. Det anförda talade enligt departementschefens
mening för att all luftbevakning snarast borde sammanföras
i en fast fredsorganisation under enhetlig ledning samt att erforderlig
modernisering vidtoges. Då jaktflyget borde kunna taga upp strid i tidigt
skede — om möjligt redan vid eller utanför våra kuster och gränser — vore
detta luftförsvarsmedel för sin förvarning i särskilt hög grad beroende av
nära samverkan med luftbevakningen. Med hänsyn härtill och till jaktflygets
betydelse för luftförsvaret i dess helhet syntes det departementschefen lämpligt
att sammanföra jaktstridsledning och luftbevakning under chefens för
flygvapnet enhetliga ledning. Departementschefen har därför biträtt förslaget
att överföra luftbevakningen till flygvapnet sådant förslaget av överbefälhavaren
närmare utformats samt att i samband härmed inrätta den av
överbefälhavaren likaledes föreslagna fredsorganisationen för luftbevakningen.
Omorganisationen borde påbörjas den 1 juli 1948 och genomföras
så snabbt utbildnings-, förvaltningstekniska och övriga förhållanden medgåve.
Till den närmare utformningen av organisation och utbildning ävensom
till luftbevakningens modernisering avsåge departementschefen att återkomma
vid behandlingen av flygvapnets organisation.

I de likalydande motionerna I: 361 av herr Bergvall m. fl. och II: 520 av
herr OhUn m. fl. har uttalats önskvärdheten av ett snart resultat av den pågående
utredningen rörande ett enhetligt luftförsvar.

Utskottet. Såväl krigserfarenheterna som den tekniska utvecklingen efter
kriget tala för enhetlig ledning av luftförsvarets skilda grenar i både krig och
fred. Då frågan om ett enhetligt luftförsvar för närvarande bearbetas inom
högkvarteret, kan utskottet nu ej taga ställning till detta spörsmål i hela dess
vidd. I det läge, vari utredningen i frågan nu befinner sig, vill utskottet tillstyrka
det i propositionen framlagda mera begränsade förslaget, att luftbevakningen
överföres till flygvapnet och att i samband därmed inrättas en fast
fredsorganisation för densamma. Utskottet förutsätter, att av pågående utredning
föranledda förslag till fortsatt effektivisering av luftförsvarsorganisationen
skola föreläggas riksdagen så snart ske kan.

E. Militärmusiken.

Det torde, framhåller departementschefen, vara ofrånkomligt, att det i ett
läge, då sparsamhetskraven göra sig starkt gällande, måste komma under

Statsutskottets utlåtande nr 160.

35

diskussion, huruvida värdet för försvaret av en institution sådan som militärmusiken
motiverar dess bibehållande i försvarsorganisationen. Departementschefen
har utan att nu taga ställning till detta spörsmål tillstyrkt, att
frågan, huruvida för försvarets eget behov den nuvarande musikorganisationen
kan ersättas av mindre kostnadskrävande anordningar, närmare utredes.
I syfte att få underlag för vidare överväganden har departementschefen
genom försvarsgrenscheferna infordrat vissa uppgifter rörande nu tillämpade
principer för musikkårernas utnyttjande för olika militära och civila ändamål,
musikutövningens omfattning och art m. m.

Spörsmålet, huruvida en militärmusikorganisation bör vidmakthållas med
hänsyn till det värde den kan ha ur allmänkulturell synpunkt, borde enligt
departementschefens mening såsom kommittén förutsatt lämpligen uppdragas
åt 1947 års musikutredning att klarlägga. Enligt vad departementschefen inhämtat,
hade chefen för ecklesiastikdepartementet för avsikt att vidtaga åtgärder
härför.

I avvaktan på resultat av de utredningar, som sålunda avses skola komma
till stånd, har departementschefen räknat med att nuvarande organisation
av militärmusiken tills vidare bibehålies. Av det följande framgår, att departementschefen
icke har för avsikt att nu förorda annan indragning av
befintliga förband med egna musikkårer än Livregementet till häst. Departementschefen
har därför räknat med att musikkårer bibehållas även vid Göta
artilleriregemente och Skånska kavalleriregementet. Vad sistnämnda regemente
beträffar har departementschefen ansett sig kunna tillstyrka arméchefens
förslag, att dess musikkår reduceras till typ III och att i samband därmed
musikkåren vid Skånska trängkåren utbygges till typ II. Musikorganisationen
vid förläggningsorterna Hälsingborg och Hässleholm kommer härigenom att
bli ordnad i enlighet med statsmakternas tidigare beslut (jfr propositionen
1947: 130 s. 119) med den ändringen dock, att inom Hässleholm musikkåren
anslutes till trängkåren i stället för till Skånska pansarregementet. Emellertid
har det synts departementschefen lämpligt, att även musikkåren vid Livregementet
till häst bibehålies tills vidare, främst för garnisonstjänsten i
Stockholm. Den borde därvid tilldelas Svea artilleriregemente, som sedan
länge disponerat denna musikkår tillsammans med Livregementet till häst.

Enligt vad en av försvarskommittén anlitad utredningsman anfört ha de
nuvarande befordringsförhållandena för musikpersonalen — förutom att de
för personalen själv innebära stora olägenheter i lönehänseende — medfört
svårigheter att uppehålla den musikaliska standarden hos kårerna på grund
av att de tvingat till täta personalbyten. I remissutlåtandena över kommittébetänkandet
ha krav också rests på förbättringar i dessa befordringsförhållanden.
Ehuru goda skäl talade till förmån för dessa krav, ansåge departementschefen
sig i det läge, vari frågan om militärmusikorganisationen för
närvarande befunne sig, icke kunna förorda, att de i någon större utsträckning
tillgodosåges. I anslutning till i remissyttrandena avgivna förslag har
departementschefen emellertid såsom ett provisorium förordat en viss om -

36

Statsutskottets utlåtande nr 160.

fördelning av de lägre beställningarna inom musikkårerna. Departementschefen
har sålunda föreslagit en ökning av antalet beställningar för musikfurirer
med 2 vid kårer av typ I och med 1 vid vardera av typ II och III
samt en minskning med 2 musikvicekorpraler och meniga (motsvarande) och
1 musikelev vid kårer av typ I ävensom med 1 musikvicekorpral och menig
(motsvarande) och 1 musikelev vid kårer av typerna II och III.

Av försvarskommittén framlagt förslag, att löneförmånerna för musikelever
förbättras, har departementschefen biträtt. I enlighet med vad lönenämnden
föreslagit har departementschefen ansett, att den kontanta ersättningen
till musikelevema bör utformas helt i enlighet med penningbidraget
till värnpliktig så att en förhöjning av ersättningen med 50 öre för dag inträder
efter en anställningstid, som motsvarar första tjänstgöringen för flertalet
värnpliktiga och en repetitionsövning.

Merkostnaden å avlöningsanslagen för den av departementschefen föreslagna
organisationen i förhållande till den nuvarande har beräknats till omkring
170 000 kronor. Därest värdet av naturaförmånerna till musikvicekorpraler
och meniga (motsvarande) samt musikelever tages med i beräkningen,
skulle merkostnaden komma att stanna vid omkring 60 000 kronor.

I de likalydande motionerna I: 363 av herr Ber gli och II: 523 av herr Jansson

1 Kalix har hemställts, att riksdagen måtte besluta en sådan omfördelning
av de lägre beställningarna vid musikkårerna, att vid kårer av typ I antalet
furirsbeställningar ökas med 3 och antalet platser för musikelever minskas
med 4 samt vid kårer av typ II och III antalet furirsbeställningar ökas med

2 och antalet platser för elever minskas med 3.

Utskottet. Såsom framgår av den i det föregående lämnade redogörelsen har
departementschefen i avvaktan på resultat av vissa mera genomgripande utredningar
angående militärmusiken räknat med att den nuvarande musikorganisationen
i huvudsak skall bibehållas. I anslutning härtill har i propositionen
föreslagits bland annat, att musikkåren vid Livregementet till häst (Kl) —
oavsett om regementet i övrigt indrages — tills vidare skall bibehållas men i
fortsättningen tilldelas Svea artilleriregemente (A 1), som sedan länge disponerat
denna musikkår tillsammans med förstnämnda regemente. Farhågor ha nu
yppats, att en förflyttning av musikkåren till A l:s etablissement i Spånga
skulle medföra olägenheter för sådana musikpersonalen tillhörande studerande
vid musikhögskolan som nu äro förlagda i K l:s kaserner. Utskottet utgår
från att möjligheterna att undvika dylika olägenheter skola komma under
övervägande i samband med de beslut, som måste förknippas med en indragning
av sistnämnda förband.

Det i propositionen framlagda förslaget innefattar även en provisorisk omfördelning
av de lägre beställningarna inom musikkårerna i syfte att förbättra
de nuvarande ogynnsamma befordringsutsikterna för den därav berörda personalen.
Motionerna I: 363 och II: 523 utmynna i en hemställan om längre
gående åtgärder av samma natur. Försiktigheten synes bjuda att nu stanna

Statsutskottets utlåtande nr 160. 37

vid propositionsförslaget i förevarande avseende. Utskottet kan sålunda icke
tillstyrka nämnda motioner.

Utskottet biträder förslaget om en förbättring av löneförmånerna för musikelever.

F. De värnpliktigas ekonomiska förmåner.

På frågan om penningbidraget åt de värnpliktiga, vilken icke behandlats
i propositionen nr 206, avser utskottet att ingå vid behandlingen av de i
propositionen nr 209 upptagna anslagsfrågorna för nästa budgetår.

Premier.

Departementschefen har i avvaktan på slutförande av pågående utredning
rörande värnpliktsutbildningens närmare utformning ansett sig ej beredd
att nu förorda utvidgning av rätten till premier att avse nya kategorier
värnpliktiga. Departementschefen har emellertid — i anslutning till sitt förslag
angående luftbevakningens ordnande — förutsatt, att premie finge utgå
även till värnpliktiga officerare och underofficerare vid flygvapnet i huvudsaklig
överensstämmelse med vad som gällde för motsvarande kategorier vid
armén. Då departementschefen vid behandlingen av flygvapnets organisation
föresloge, att värnpliktiga i fortsättningen icke skulle utbildas till flygförare,
bombfällare och navigatörer eller flygskyttar, kunde nuvarande bestämmelser
om premier åt dessa värnpliktskategorier utgå. Vid bifall till
det förslag till omorganisation av sjövärnskåren, som departementschefen
framlade, borde nu gällande bestämmelser om premie till sjövärnskåren tillhörande
värnpliktig, som godkänts i fänrikskurs för kåren, i stället avse värnpliktig
sjövärnsman, som genomgått godkänd utbildning till värnpliktig
officer, kategori B.

Vad angår frågan om premiebeloppens storlek har departementschefen
föreslagit fördubbling, till 1 000 kronor, av premien till värnpliktig sjövärnsman
som nyss nämnts. Detta belopp bär synts böra uppdelas så, att den
som allenast godkänts i underofficersutbildning och ej beordrats till officersutbildning
erhåller 400 kronor, under det att den som fullgör jämväl
officersutbildningen erhåller hela premien, 1 000 kronor, efter officersutbildningens
avslutande.

Departementschefen har vidare föreslagit fördubbling av nu utgående
premie om tillhopa 300 kronor för fullgjorda repetitionsövningar jämlikt 27 §
1 mom. C värnpliktslagen till sådana värnpliktiga vid marinen med examen
vid navigationsskola, som godkänts vid utbildning till värnpliktig officer vid
flottan, kategori A.

Av marinledningen föreslagen höjning av premiebeloppet till sjökapten
eller likställd, som efter ansökan utbildas till reservofficer, har departementschefen
ansett sig icke nu kunna biträda, enär detta spörsmål varit föremål
för prövning så sent som vid 1946 års riksdag, då nu utgående belopp fast -

38

Statsutskottets utlåtande nr 160.

ställdes. Ej heller har departementschefen ansett sig kunna förorda arméchefens
förslag om en differentiering av premiebeloppen för dem, som blivit
godkända såsom plutonchefs ställföreträdare (motsvarande) respektive gruppchefer
(motsvarande), därest utbildningstiden för dessa båda befälskategorier
gjordes lika lång.

Familjebidrag.

Försvarskommittén har med erinran, att chefen för försvarsdepartementet
den 28 mars 1947 uppdragit åt försvarets socialbyrå att efter samråd med
socialstyrelsen inkomma med förslag rörande de förändringar i familjebidragsförordningen,
som betingades av ett eventuellt slopande av den nuvarande
dyrortsgrupperingen i avseende på familjepenningens belopp, icke föreslagit
ändring i gällande bestämmelser om familjebidrag åt värnpliktiga (SES
1946: 99).

I avgivna remissyttranden har föreslagits utredning rörande frågor om
dels höjning av familjebidragen, särskilt familjepenningen, dels ock förenklad
tillämpning av familjebidragsbestämmelserna, varjämte berörts spörsmålet
om utvidgning av rätten till förlängt familjebidrag.

Departementschefen har funnit de synpunkter, som framkommit i remissyttrandena,
böra närmare övervägas av socialbyrån i samband med fullgörandet
av förenämnda uppdrag.

Fria resor.

Försvarskommittén har föreslagit, att de fria resornas antal även i fortsättningen,
efter samma grunder som hittills, bestämmes till tre per år.

Innan slutlig ställning tagits till spörsmålet om värnpliktsutbildningens
närmare utformning har departementschefen funnit sig icke beredd att i detalj
angiva sin ståndpunkt till frågan om antalet fria hemresor för värnpliktiga.
I princip har departementschefen emellertid ansett, att antalet sådana
resor liksom nu skall vara knutet till antalet övningsuppehåll. Därest utbildningstiden
för de värnpliktiga komme att bestämmas i enlighet med försvarskommitténs
förslag eller till kortare tid än ett år, borde enligt departementschefen
kommitténs förslag beträffande antalet fria resor läggas till
grund för blivande bestämmelser i ämnet, varvid ett motsvarande högre antal
resor borde kunna medges för dem, som fullgjorde tjänstgöring i en följd
utöver tid för första tjänstgöringen (motsvarande tjänstgöring) eller fortsatt
tjänstgöring. Det syntes få ankomma på Kungl. Maj:t att framdeles närmare
utforma erforderliga bestämmelser.

Förbättring av löneförmånerna för värnpliktiga

under utbildning till officer på aktiv stat.

Av försvarskommittén anförda skäl för beredande av en tillfredsställande
ekonomisk standard åt blivande officerare under elevtiden vid försvarets
läroverk och krigsskolan (motsvarande skolor och kurser vid marinen och

Statsutskottets utlåtande nr 160.

39

flygvapnet) ävensom till meteorologaspiranter har departementschefen ansett
bärande. I fråga om avvägningen av förmånerna åt här avsedd personal under
berörda tid har departementschefen ansett sig — i avvaktan på närmare
erfarenheter — kunna förorda av försvarskommittén angivna grunder eller
förutom naturaförmåner såsom värnpliktiga kontant ersättning med ett belopp
motsvarande lön enligt löneklass 5 av löneplan 5 i statens löneplansförordning
(SFS 1947:376). Sådan ersättning utgår enligt Kungl. Maj:ts
beslut den 3 oktober 1947 till värnpliktig, som hösten 1947 påbörjat utbildning
vid försvarets läroverk, under elevtiden vid läroverket. Departementschefen
har således ej kunnat biträda i vissa av remissyttrandena framlagda
förslag om högre ersättning än kommittén föreslagit.

Försvarskommitténs förslag innebär, att av kommittén föreslagen ersättning
skulle tillkomma värnpliktiga även under kommendering till krigsskolan
(motsvarande skolor och kurser vid marinen och flygvapnet) samt meteorologaspiranter
under motsvarande utbildning. Departementschefen har anslutit
sig till kommitténs förslag i denna del och alltså föreslagit, att värnpliktig
elev vid försvarets läroverk ävensom vid armén sådan elev vid krigsskolan,
vid marinen sådana elever vid sjökrigsskolans högre kurs jämte andra befälskurs
samt vid flygvapnet officersaspirant vid flygkadettskolan, vilken ej tillhör
kategorien fast anställt underbefäl, ävensom meteorologaspirant under
motsvarande utbildning må under elevtiden, därest han så önskar — utöver
honom tillkommande naturaförmåner — beredas kontant gottgörelse med ett
belopp, som motsvarar det enligt löneklass 5 av löneplan 5 i statens löneplansförordning
utgående beloppet. I den mån löneförmånerna till värnpliktig,
som äger uppbära familjebidrag, bli högre, därest han bibehåller värnpliktigs
avlöningsförmåner än om han erhåller sålunda föreslagen kontant ersättning,
äger han bibehållas vid de högre löneförmånerna. Billighetskäl tala enligt
departementschefens mening för att de förbättrade löneförmånerna i vad
avser värnpliktiga, som varit kommenderade till försvarets läroverk, utgå jämväl
under tiden mellan läsårets slut vid läroverket och påbörjandet av utbildningen
vid övriga bär ifrågavarande utbildningsanstalter.

Härav föranledda merkostnader i jämförelse med lönekostnaderna, om i
stället penningbidrag såsom till värnpliktiga enligt nu gällande bestämmelser
skulle utgå, ha uppskattats till omkring 257 000 kronor för år, varav
155 000 kronor belöpa å armén, 60 000 kronor å marinen och 42 000 kronor å
flygvapnet. Avlöningen åt här avsedda elever har synts böra bestridas från
vederbörande försvarsgrenars anslag till avlöningar m. m. åt värnpliktiga.

Utskottet — som i annat sammanhang behandlar en i anledning av propositionen
nr 209 väckt motion, II: 557, i vilken hemställts om beslut, att
premie skall utgå även till flottan tilldelade värnpliktiga ingenjörer — har i
stort sett intet att erinra mot vad i förevarande proposition föreslagits beträffande
de värnpliktigas ekonomiska förmåner. 1 en detalj bör emellertid
enligt utskottets mening en jämkning göras. Utskottet avser härvid förslaget

40

Statsutskottets utlåtande nr 160.

att medgiva förbättrade förmåner åt värnpliktiga elever vid försvarets läroverk
och krigsskolan (motsvarande skolor och kurser vid marinen och flygvapnet)
ävensom åt meteorologaspiranter under motsvarande utbildning.
Med värnpliktig elev vid försvarets läroverk har i propositionen närmast
åsyftats blivande officer. För flygvapnets del förekommer icke ifrågavarande
utbildningsväg till officer. Däremot kunna sådana flygvapnets värnpliktiga,
som avlagt realexamen och befinnas lämpliga för senare anställning som
meteorologaspiranter, efter frivilligt åtagande beordras till försvarets läroverk.
Vid inträdet i läroverket komma dessa värnpliktiga i regel att ha
fullgjort mellan omkring 10 och 12 månaders tjänstgöring. Med hänsyn till
denna relativt korta tjänstgöringstid och i syfte att i avlöningshänseende
vinna största möjliga överensstämmelse med vad i propositionen föreslagits
skola gälla för bl. a. blivande officerare vid armén och för meteorologaspiranter
vid flygvapnet synes för nu ifrågavarande värnpliktskategori under första studieåret
vid läroverket och därpå följande utbildning vid flygförband (sammanlagt
omkring ett år) böra utgå värnpliktig i allmänhet tillkommande förmåner.
För tid härefter intill avläggande av meteorologisk ämbetsexamen
böra förmåner utgå enligt vad i propositionen föreslagits för där avsedd personal.

G. Personalvården.

Departementschefen har helt anslutit sig till försvarskommitténs uppfattning
om personalvårdens värde för den militära tjänsten. I likhet med kommittén
har departementschefen emellertid ansett, att en slutgiltig organisation
av truppförbandens assistentverksamhet icke nu kunde bestämmas.
Assistenternas tjänstgöringsförhållanden måste enligt departementschefens
mening bli i viss män beroende av hur vämpliktsutbildningen mera definitivt
utformades. Organisationen borde därför i avvaktan på beslut härutinnan
fortfarande givas provisorisk karaktär. Framlagda förslag om fastare
anställningsform och högre löneställningar för heltidsanställda assistenter
kunde departementschefen därför icke biträda.

Kungl. Maj:t har med giltighet under innevarande budgetår medgivit, att
heltidsanställda assistenter må anställas såsom extra tjänstemän i Cg 22.
Departementschefen har förutsatt, att denna anställningsform bibehålies tills
vidare även för tid efter budgetårets utgång. Departementschefen har tillstyrkt
kommitténs förslag, att ytterligare 2 heltidsanställda assistenter beräknas
för marinen, samt räknat med att ytterligare 2 sådana assistenter skola
tillkomma för armén. Enligt kommitténs förslag skulle deltidsassistenternas
arvoden beräknas efter ett belopp av 5 kronor för timme. Efter en uppskattad
tjänstgöringstid av 500, 450 och 400 timmar per år för de tre olika
grupper, i vilka de deltidsanställda assistenterna borde indelas med hänsyn
till beräknad tjänstgöringstid, skulle dessas löneförmåner beräknas till högst
2 500, 2 250 och 2 000 kronor för befattningshavare i respektive grupper. Då
ett genomförande av kommitténs förslag, som innebär en betydande förbätt -

41

Statsutskottets utlåtande nr 160.

ring av dessa assistenters löneförhållanden, synts nödvändigt för att tillräckligt
kvalificerad personal skall kunna erhållas, har departementschefen tillstyrkt
förslaget i denna del. Hinder borde enligt departementschefen icke
föreligga att i enlighet med försvarskommitténs förslag efter vederbörande
truppförbandschefs bestämmande uppdela sådant arvode på flera befattningshavare.
Möjlighet borde också fortfarande finnas att med utnyttjande av
medel, som beräknats för löner åt heltidsanställda assistenter, i stället anställa
assistenter på deltid.

Departementschefen har fördenskull föreslagit, att den civila organisationen
för personalvården vid truppförbanden i bär förevarande del fortfarande
erhåller provisorisk karaktär samt med avseende å antalet heltidsanställda
assistenter och arvoden till deltidsanställda assistenter förstärkes i enlighet
med ovan sagts.

Utskottet. Även om utskottet funnit viss tvekan kunna råda beträffande
lämpligheten av att i större utsträckning inrätta befattningar såsom heltidsanställda
assistenter, har utskottet dock ansett sig kunna godtaga det i propositionen
framlagda förslaget såsom ett provisorium.

H. Befälsrekryteringen.

Efter att ha redogjort för resultatet av en inom försvarsdepartementet verkställd
preliminär utredning rörande lämpligaste formen för befälsrekryteringen
vid armén, vilken utredning rullat upp organisationsproblem av betydande räckvidd,
har departementschefen framhållit, att han ansett sig i frågans nuvarande
läge sakna anledning fatta ståndpunkt till det förslag, i vilket utredningen
utmynnat. Utredningen har emellertid synts departementschefen ge
vid handen, att befälsorganisationen mot bakgrunden av den gjorda utredningen
borde göras till föremål för en allsidig undersökning.

Även arméchefen har, framhåller departementschefen, synts hysa den uppfattningen,
att befälsfrågan borde underkastas särskild utredning. Även enligt
hans uppfattning kunde det bli nödvändigt att ersätta den rekrytering, som
skedde stamanställningsvägen, med en rekrytering av allt befäl ur de värnpliktigas
led. Behovet av en utredning av vårt nuvarande befälssystem i allmänhet
och rekryteringsgrunden i synnerhet har bestyrkts jämväl av svenska
underofficersförbundet och försvarsväsendets underbefälsföibund.

Den utredning, som departementschefen sålunda ansåge böra komma till
stånd och anförtros åt särskilda utredningsmän, borde närmast ha till syfte
att framlägga ett fullständigt förslag till befälsfrågans lösning vid armén och
i första hand beträffande infanteriet. Först därefter borde förslag i fråga om
försvaret i övrigt successivt utarbetas.

Vid förslagets utarbetande borde enligt departementschefen tjäna som utgångspunkt,
att det värnpliktiga befälet borde uttagas i samband med inskrivning
och till det antal, som erfordrades för att täcka dels det erforderliga

42

Statsutskottets utlåtande nr 160.

behovet i såväl fred som krig av gruppchefer, dels befälsbehovet i plutonchefseller
motsvarande befattningar i krigsorganisationen. Sättet för utbildningens
anordnande borde utredas och detaljerade utbildningsplaner utarbetas. Befälstjänstgöring
i vederbörliga befattningar borde fullgöras under den tid, som
erfordrades för befälsbehovets tillgodoseende vid utbildning av värnpliktiga
i allmänhet. Frågan i vad mån särskild ekonomisk gottgörelse borde utgå för
tid, varmed befälsutbildningen överskrede den för flertalet värnpliktiga fastställda,
borde övervägas. Under omprövning borde vidare tagas frågan, vilka
åtgärder i övrigt —• befälsutbildningens tillgodoräknande i merithänseende
m. m. — som lämpligen borde vidtagas för att motverka de olägenheter, vilka
vore förenade med den förlängda tjänstgöringen, samt för att över huvud
taget bereda här avsedda värnpliktiga trivsel under deras tjänstgöring.

Det fast anställda befälet borde enhetligt rekryteras ur de värnpliktigas
led. Även gången av utbildningen till fast anställt befäl, frågan om och med
vilket belopp särskild avlöning bör utgå under sådan utbildning och den fortsatta
befälsutbildningens anordnande vore spörsmål, som borde utredas.

En omläggning av befälsorganisationen i här avsedd riktning medförde
givetvis konsekvensei på ett flertal områden. Det borde enligt departementschefen
ankomma på utredningsmännen att klargöra dessa följdverkningar och
avgiva därpå grundade förslag till ändringar i organisationen. Slutligen borde
övergångsplaner utarbetas.

Utskottet. Det ogynnsamma rekryteringsläge, som för närvarande råder,
har bidragit till att ställa vårt nuvarande befälssystem och rekryteringsgrunderna
för detsamma under debatt. Från olika håll har ifrågasatts, huruvida
det icke kunde bli nödvändigt att ersätta den rekrytering, som skedde starnanställningsvägen,
med en rekrytering av allt befäl ur de värnpliktigas led.
Den tanken har i samband därmed framförts, att befälsorganisationen borde
omfatta en enda fast anställd befälskår. Såsom departementschefen framhållit
rullas i detta sammanhang upp svårlösta organisationsproblem av stor räckvidd.
Utskottet, som saknar anledning att nu närmare ingå på hithörande
spörsmål, finner det önskvärt, att befälsorganisationen göres till föremål för
allsidig utredning.

I. Försvarsmedicinsk forsknings- och försöksverksamhet.

Försvarsmedicinsk forskning har hittills i vårt land bedrivits i relativt begränsad
omfattning vid vissa institutioner och anstalter. Bristen på enhetlig
ledning ävensom begränsade tillgångar på medel samt på personal och lokalutrymmen
ha emellertid, enligt vad den i propositionen närmare omförmälda
försvarsmedicinska utredningskommittén framhållit, utgjort svåra hinder för
verksamhetens ändamålsenliga bedrivande. Något gemensamt program för
utredningsarbetet har icke heller funnits, varigenom i vissa fäll onödigt dubbelarbete
förekommit. Med hänsyn till den stora betydelse, som måste till -

43

Statsutskottets utlåtande nr 160.

mätas förefintligheten inom landet av en effektiv försvarsmedicinsk forskningsverksamhet,
har departementschefen funnit sig böra tillstyrka, att åtgärder
snarast vidtagas för att bereda denna forskningsgren bättre arbetsbetingelser.

I ärendet föreligger ett av försvarsmedicinska utredningskommittén avgivet,
av statens medicinska forskningsråd tillstyrkt förslag till ordnandet
av försvarsmedicinsk forsknings- och försöksverksamhet i Sverige. Kommittén
har framlagt förslag dels rörande det medicinska forskningsarbete, som
har avseende å försvaret i dess helhet, dels ock rörande den speciella medicinska
forskning, som kräves för marinens och flygvapnets del (flyg- och
dykmedicinsk forskning).

Beträffande organisationen av den försvarsmedicinska forskningen i
allmänhet har kommittén föreslagit en utbyggnad dels genom utökning av den
nuvarande medicinska sektionen inom försvarets forskningsanstalt, dit större
delen av den försvarsmedicinska forskningen avsetts skola förläggas, dels
genom förläggning av bakteriologisk forskning till statens bakteriologiska
laboratorium, dels ock genom utläggning av vissa problem, som kräva särskild
sakkunskap, på andra medicinska institutioner m. m. Mot det sålunda
framlagda programmet för utbyggnad av organisationen av försvarsmedicinsk
forskning i allmänhet har departementschefen i huvudsak intet haft att
erinra. Departementschefen har emellertid framhållit, att han icke blivit övertygad
om lämpligheten av att, såsom försvarsmedicinska utredningskommittén
ifrågasatt, till försvarets sjukvårdsförvaltning nära anknyta den militärpsykologiska
verksamhet, som för närvarande bedreves vid centrala värnpliktsbyrån.
Över huvud taget syntes departementschefen frågan om inom försvaret förekommande
dylik verksamhets arbetsuppgifter och organisationsproblem samt
dess samordning med den försvarsmedicinska forskningen tarva en närmare
undersökning. Denna omständighet borde emellertid icke utgöra hinder för
att de i första hand aktuella forskningsuppgifterna inom den försvarsmedicinska
psykiatrien och psykologien i samförstånd mellan berörda instanser
toges under bearbetning.

Vid försvarets forskningsanstalt finnas för försvarsmedicinsk forskning för
närvarande anställda 2 medicinska assistenter och 2 laboratoriebiträden.
Kommittén har angivit personalbehovet vid anstalten för ifrågavarande forskning
till 1 laborator i högst lönegrad Cp 9, 3 forskningsassistenter i Ce 27,
1 laborant i Ce 15, 2 laboratoriebiträden i Ce 13, 1 skrivbiträde i Ce 8 samt
1 djurskötare med ett årsarvode av 1 800 kronor. Mot utökningen av personalen
har departementschefen i huvudsak intet haft att erinra. Dock boide
med inrättandet av en befattning såsom forskningsassistent anstå till ett kommande
budgetår. Till frågan om löneställningen för de nytillkommande befattningshavarna
avsåge departementschefen att återkomma vid anmälan av
frågan om anslag för forskningsanstalten för nästa budgetår. Medelsbehovet
för avlöning av ifrågavarande personal vid forskningsanstalten har med utgångspunkt
från de av kommittén föreslagna löneställningarna av departementschefen
beräknats till i runt tal 74 000 kronor. För omkostnader vid

44

Statsutskottets utlåtande nr 160.

anstalten i samband med den försvarsmedicinska forskningen har departementschefen
beräknat medelsbehovet till 105 000 kronor.

Kommittén har vidare föreslagit, att vid statens bakteriologiska laboratorium
skola inrättas befattningar för 1 laborator, 1 forskningsassistent och
1 laboratoriebiträde. Under budgetåret 1948/49 syntes av medel, som riksdagen
kunde komma att anvisa för försvarsmedicinsk forskning, böra bestridas
kostnaderna för att vid laboratoriet anställa en laborator och ett laboratoriebiträde
mot arvoden motsvarande lön enligt 31 respektive 10 lönegraden.

Flygmedicinsk forskning bedrives för närvarande i huvudsak vid de
fysiologiska institutionerna vid universiteten i Uppsala och Lund, karolinska
mediko-kirurgiska institutet samt gymnastiska centralinstitutet.
Hos flygmedicinska nämnden finnas anställda 3 laboratorer och 3
laboratoriebiträden. Kommittén har ansett, att en väsentlig del av
de forskningsuppgifter, som falla inom dykmedicinens område, med fördel
kan förläggas till de fysiologiska institutioner, där flygmedicinsk forskning
nu bedrives. Åtskilliga forskningsbehov syntes dessutom kunna tillgodoses
vid försvarets forskningsanstalts medicinska sektion. I övrigt syntes undersökningar
och prov kunna ske ombord på ubåtar och bärgningsfartyg samt
vid vissa marinen tillhöriga anläggningar. Personalbehovet härför borde kunna
tillgodoses genom kommendering av marinläkare eller genom avtal med andra
läkare eller vetenskapsidkare. I likhet med kommittén har departementschefen
ansett, att den dykmedicinska forskningen bör kunna tillgodoses på
föreslaget sätt.

Beträffande ledningen av den försvarsmedicinska forskningen har kommittén
framlagt två alternativa förslag.

Enligt det ena förslaget, alternativ I, skulle inrättas ett försvarsmedicinskt
forskningsråd, direkt underställt Kungl. Maj:t, för samordnande av all försvarsmedicinsk
forskning. Såsom ledamöter i rådet skulle ingå generalläkaren,
civilförsvarsöverläkaren, chefen för försvarets forskningsanstalts kemiska
avdelning samt åtta aktiva vetenskapsidkare, representerande sju olika
medicinska discipliner. Flygmedicinska nämnden skulle antingen slopas och
dess uppgifter övertagas av rådet eller ock skulle nämnden bibehållas och
underordnas rådet, i vilket fall nämnden skulle utvidgas till att omfatta jämväl
dykmedicinska frågor.

Enligt det andra förslaget, alternativ II, vilket förordats av kommittén,
skulle under det medicinska forskningsrådet tillsättas en permanent subkommitté,
förslagsvis benämnd försvarsmedicinska nämnden, med uppgift att samordna
den försvarsmedicinska forskningen, taga initiativ till dylik forskning
samt utarbeta program för densamma. Såsom ledamöter i nämnden skulle
ingå generalläkaren, civilförsvarsöverläkaren, chefen för försvarets forskningsanstalts
kemiska avdelning, en representant för flyg- och dykmedicinsk
forskning samt tre representanter för vetenskaplig forskning. Den flyg- och
dykmedicinska forskningen borde i så fall omhänderhavas av en utvidgad flygmedicinsk
nämnd, flyg- och dykmedicinska nämnden, i vilken borde ingå,

Statsutskottets utlåtande nr 160.

45

utöver de för närvarande i nämnden ingående ledamöterna, två av chefen för
marinen utsedda ledamöter, varav en marinläkare och en sakkunnig beträffande
materielfrågor. Samarbetet mellan försvarsmedicinska nämnden och
flyg- och dykmedicinska nämnden borde ordnas på så sätt, att ordföranden i
vartdera organet inginge såsom ledamot i det andra.

Beträffande frågan om organisationen av ledningsorganet ha i remissyttrandena
delade meningar kommit till synes såväl rörande ledningsorganets organisation
som beträffande sammansättningen av organet. Departementschefen
har med hänsyn härtill ansett sig icke nu böra framlägga något förslag
rörande organisation av ett särskilt ledningsorgan för den försvarsmedicinska
forskningen i allmänhet. Den ledningsverksamhet, som avsetts skola
tillkomma den föreslagna försvarsmedicinska nämnden, borde tills vidare
kunna omhändertagas av statens medicinska forskningsråd. Departementschefen
hölle för sannolikt, att rådet kunde finna lämpligt tillsätta en subkornmitté
eller ett liknande organ för att förbereda de försvarsmedicinska frågorna.
I ett sådant organ borde då finnas representation för försvarets sjukvårdsförvaltning,
försvarets forskningsanstalt, bakteriologiska laboratoriet och civilförsvarsstyrelsen.
Rådet borde även äga disponera de medel, som riksdagen
kunde komma att anvisa för allmän försvarsmedicinsk forskning. Departementschefen
har emellertid i detta sammanhang ansett sig böra föreslå att, på sätt
föreslagits av försvarets forskningsanstalt, en företrädare för de försvarsmedicinska
intressena, lämpligen generalläkaren, insättes i anstaltens styrelse.
Departementschefen har intet haft att erinra mot att, på sätt cheferna för
marinen och flygvapnet samt flygmedicinska nämnden föreslagit, sistberörda
nämnd utvidgas till att omfatta jämväl navalmedicinen över huvud taget samt
att nämnden i överensstämmelse därmed benämnes flyg- och navalmedicinska
nämnden. I enlighet med samma myndigheters förslag borde nämnden utökas
med endast en av chefen för marinen utsedd marinläkare.

För bestridande av kostnaderna för försvarsmedicinsk forskning i övrigt
samt för försvarsmedicinska nämndens verksamhet har kommittén beräknat
ett belopp av tillhopa 168 000 kronor. Med hänsyn till den förenkling av
ledningsorganisationen, som i det föregående förordats, och då sannolikheten
talade för att forskningsarbetet icke redan under nästa budgetår kunde
upptagas i hela den utsträckning, som av kommittén förutsatts vid genomförd
organisation, borde enligt departementschefens mening medelsanvisningen
för här avsedda ändamål nu kunna något begränsas. Departementschefen
räknade med att i runt tal 154 000 kronor skulle visa sig tillräckliga.
Till detaljerna i beräkningarna ämnade departementschefen återkomma vid
anmälan av forskningsanstaltens anslag för nästa budgetår.

De av departementschefen i det föregående förordade anslagsmedlen, utom
de för försvarets forskningsanstalt avsedda medlen för avlöningar och omkostnader,
ha synts för budgetåret 1948/49 lämpligen böra anvisas under anslaget
till Viss forskningsverksamhet. För försvarsmedicinsk forskning beräknade
medel ur anslaget borde redovisas hos försvarets forskningsanstalt men

46

Statsutskottets utlåtande nr 160.

efter rekvisition utbetalas till statens medicinska forskningsråd. Frågan i vad
mån medel för motsvarande ändamål för senare budgetår borde anvisas under
åttonde och elfte huvudtitlarna borde emellertid göras till föremål för närmare
överväganden i samband med prövningen av anslagsäskandena för budgetåret
1949/50. Hänsyn borde härvid tagas till att den försvarsmedicinska forskningen
i hög grad tjänade även civilförsvarets och civilbefolkningens intressen.

De för avlöningar och omkostnader för försvarsmedicinsk forskning vid
försvarets forskningsanstalt av departementschefen förordade anslagsmedlen
(74 000 + 105 000 =) 179 000 kronor ha ansetts böra beräknas under forskningsanstaltens
anslag till avlöningar och omkostnader.

Merkostnaden för den här föreslagna förstärkningen av den försvarsmedicinska
forskningsverksamheten har beräknats till omkring 270 000 kronor.

Utskottet ansluter sig till departementschefens uppfattning, att åtgärder
snarast böra vidtagas för att bereda den försvarsmedicinska forskningen bättre
arbetsbetingelser. Yad i propositionen föreslagits beträffande organisationen
och ledningen av denna forskningsgren samt om kostnaderna för verksamheten
föranleder ingen erinran från utskottets sida.

J. Avskedsersättning m. m. till övertalig icke-ordinarie personal vid försvaret.

I anslutning till sitt förslag om en avsevärd nedskärning av fredsorganisationen
och indragning av ett antal befintliga förband föreslog 1945 års försvarskommitté
i sitt betänkande särskilda åtgärder för att bereda avskedsersättning
m. m. åt den personal, som kunde bli övertalig vid organisationens
genomförande. För icke-ordinarie befattningshavare och arbetare, vilka kunde
bli övertaliga och icke vidare kunde beredas sysselsättning i den nya försvarsorganisationen,
föreslog kommittén förtidspension eller avskedsersättning i
form av engångsbelopp. Avskedsersättning borde utgå till personal med viss
kortare anställningstid i statens tjänst och bestämmas enligt de normer, som
enligt Kungl. Maj:ts brev den 30 november 1945 tillämpades för den personal,
som blev övertalig vid omorganisationen av tvätt- och reparationstjänsten
inom försvaret eller till en respektive två månaders arbetsförtjänst alltefter
anställningstidens längd.

I propositionen har här avsett spörsmål icke upptagits till behandling.

I en i anledning av propositionen inom första kammaren väckt motion,
nr 366, av herrar Uhlén och Sjö har hemställts, att riksdagen måtte besluta,
att följande åtgärder skola vidtagas för säkerställande av vid försvarsväsendet
övertaliga icke-ordinarie beställningshavare och arbetare:

1. Förtidspensionerad personal erhåller vid den ordinarie pensionsålderns
inträde höjning av förtidspensionen till samma belopp, som skolat utgå, om
vederbörande kvarstått i tjänst intill denna ålder.

2. Personal med minst 5 års anställningstid tillförsäkras avskedsersättning
med en månadslön för varje anställningsår upp till 10 och två månadslöner
för överstigande antal anställningsår, varvid livränteförmånerna bortfalla.

Statsutskottets utlåtande nr 160.

47

Arbetare skall dock, därest han så önskar, äga bibehålla livränteförmånerna,
varvid avskedsersättning endast utgår med en månadslön för anställningstid
av upp till 10 år och två månadslöner vid anställningstid därutöver.

3. Särskilda åtgärder vidtagas för beredande av likvärdiga anställningar i
statstjänst.

4. Uppsägningstid förlänges till minst 6 månader före 1 april respektive 1
oktober avgångsåret.

Utskottet. I samband med sina förslag om indragning av ett flertal förband
och andra mera genomgripande förändringar av den nuvarande försvarsorganisationen
med därav följande omfattande personalreduceringar inom
samtliga försvarsgrenar behandlade försvarskommittén frågan om förmåner
och skyldigheter för ordinarie personal, som vid förslagets genomförande
komme att bli överförd på övergångsstat, samt om beredande av gottgörelse
åt personal tillhörande andra kategorier anställda vid försvaret, vilka bleve
övertaliga. Den nu föreliggande propositionen innefattar icke förslag om indragning
av andra förband än Livregementet till hast (K 1) och Roslagens
flygflottilj (F 2). Indragningen av K 1 avses enligt propositionen skola genomföras
under loppet av de två närmaste budgetåren och av F 2 från och med
den 1 juli 1949. Då i propositionen icke framlagts förslag om gottgörelse av
nyss angiven art, torde detta bero på att föredragande departementschefen
räknat med att behov av sådan gottgörelse knappast skulle behöva uppstå
under nästkommande budgetår vare sig i samband med nämnda förbandsindragningar
eller som följd av andra organisatoriska åtgärder.

Utskottet vill för sin del understryka angelägenheten av att personal, som
kan komma att frigöras i samband med ett genomförande av de organisatoriska
åtgärder, om vilka förslag framläggas i propositionen, såvitt möjligt beredas
andra likvärdiga anställningar i statstjänst. Sedan bättre överblick vunnits
över möjligheterna härvidlag, torde anledning föreligga för Kungl. Maj:t
att överväga frågan om och i vad mån gottgörelse, som nu är i fråga, bör utgå
samt för riksdagen framlägga de förslag, som kunna föranledas därav. Vid
dessa överväganden synas även de i motionen I: 366 framlagda synpunkterna
och förslagen böra komma under bedömande.

AVD IV. ARMÉN.

I. Krigsorganisationen.

De i propositionen framlagda förslagen beträffande arméns krigsorganisation
syfta till att omedelbart effektivisera densamma i huvudsak inom ramen
för nuvarande personal- och materieltillgång, dock utan att föiegiipa resultaten
av i annat sammanhang berörda utredningar.

För att öka antalet operativa enheter och göra desamma mera lättrörliga

48

Statsutskottets utlåtande nr 160.

och mindre sårbara för flyganfall förordas sålunda, dels att vissa av nu befintliga
fördelningar uppdelas i infanteribrigader, dels att nuvarande pansar-,
cykel- och motorbrigader omorganiseras till ett ökat antal pansarbrigader
med mindre stridsvagnsstyrka men ökad infanteristyrka i varje brigad. Infanteriets,
pansartruppernas och artilleriets eldkraft förstärkes genom ianspråktagande
av ersättningspjäser, dock inom nuvarande personalram. Infanterikanonkompanierna
anses böra organiseras så snart ske kan. För att öka rörligheten
hos samtliga infanteriregementen föreslås, att cykeltransportförband
med tillbehör organiseras. Speciella cykelregementen behövas därefter icke
vidare i organisationen. Det mest oundgängliga behovet av traktorer vid
infanteriets trossförband förutsättes kunna tillgodoses genom uttagning vid
mobilisering, medan övriga transportanordningar måste anskaffas. Möjligheter
att ordna ett ackordsystem för terrängspecialfordon avses skola utredas.

Departementschefen har förutsatt, att det bör ankomma på Kungl. Maj:t
att besluta om de effektiviseringar av arméns krigsorganisation, som sålunda
och i övrigt kunna visa sig lämpliga och möjliga att vidtaga i huvudsak inom
den nuvarande personal- och materieltillgångens ram.

I de likalydande motionerna I: 361 av herr Bergvall m. fl. och II: 520 av herr
Ohlin m. fl., för vilka motioner i korthet redogjorts under avd. II, ha framlagts
åtskilliga synpunkter på arméns krigsorganisation.

Utskottet finner angeläget, att de i propositionen framlagda förslagen beträffande
arméns krigsorganisation snarast genomföras och biträder därför
vad departementschefen under förevarande avsnitt anfört.

II. Krigsmaterielen.

I fråga om arméns krigsmateriel framhåller departementschefen dels att
brister föreligga i materieltillgången, dels att befintlig materiel är behäftad
med svagheter med avseende på moderniteten. En successiv förstärkning och
modernisering av arméns materielutrustning framstår enligt hans mening
såsom önskvärd. Särskilt nämnes behovet av ytterligare åtgärder för att
höja verkan av luftvärnets eld.

Ett flertal spörsmål rörande materielanskaffningen för armén ha berörts
i de likalydande motionerna I: 368 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 531 av herr
Skoglund i Doverstorp m. fl.

Utskottet, som icke har något att erinra mot vad departementschefen under
förevarande avsnitt anfört, vill understryka departementschefens uttalande, att
materielanskaffningen för armén icke utan våda för försvarets effektivitet
kan inskränkas under en följd av år. Till frågan om materielanskaffningen
återkommer utskottet vid behandlingen av propositionen nr 208 och i anledning
av denna väckta motioner.

Statsutskottets utlåtande nr 160.

49

III. Fredsorganisationen.

A. Arméns ledande organ.

I propositionen föreslås en sammanslagning av arméstaben och arméinspektionen
till ett stabsorgan, arméstaben. Denna stab bör enligt departementschefens
mening indelas i två sektioner, varjämte nuvarande centralavdelningen
bör delas upp på en taktikavdelning och en utbildningsavdelning. Departementschefen
har vidare förordat, att chefen för sektion II tillika bör vara inspektör
för vissa utbildningsanstalter och därmed närmast ansvarig för den
högre befälsutbildningen inom armén. Denne befattningshavare har av försvarskommittén
dessutom föreslagits som inspektör för frivilligt försvar.
Enligt departementschefens uppfattning kan den föreslagna kombinationen
av tjänster bli alltför omfattande, varför den föreslagna organisationen — i
avvaktan på slutligt ställningstagande till frågan om det frivilliga försvarets
ledning — tills vidare bör tillämpas försöksvis.

Den föreslagna omorganisationen av arméledningen medför endast obetydliga
personella förändringar. Tidpunkten för omorganisationens genomförande
anses av departementschefen böra bestämmas av Kungl. Maj:t.

Utskottet biträder den av departementschefen föreslagna principiella förändringen,
att arméstaben och arméinspektionen sammanslås till ett stabsorgan
samt att truppslagsinspektionerna erhålla en självständigare ställning
än de nuvarande truppslagsavdelningarna i arméinspektionen. Till de personella
förändringar, som föranledas av i förevarande avsnitt framförda förslag,
återkommer utskottet vid behandlingen av propositionen nr 209.

B. Militärområden och högre truppförband.

1. Territoriell indelning m. m.

I propositionen föreslås icke någon ändring av den lantmilitära territoriella
indelningen.

2. Militärbefälsstaber.

Departementschefen har förordat utredning om förslaget att förflytta III.
militärbefälsstaben till Göteborg.

I fråga om antalet generalstabskaptener vid mil,itärbefälsstaberna har
departementschefen intet att erinra mot att behovet av en ökning till två vid
varje militärbefälsstab på fastlandet tillgodoses i den mån detta kan ske
utan utökning av det nuvarande antalet kaptener vid generalstabskåren.

Beträffande särskilda ingenjörofficerare vid militärbefälsstaberna anser

4—1002 48 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 6 sand. Nr 160.

50

Statsutskottets utlåtande nr 160.

departementschefen, att detta behov alltjämt tills vidare får tillgodoses kommenderingsvägen.

Övriga av försvarskommittén föreslagna personella förändringar vid militärbefälsstaberna
äro av mindre omfattning, varför de enligt departementschefens
mening böra upptagas till prövning i vanlig ordning i samband med de årliga
anslagsäskandena.

3. Försvarsområdesstaber.

I propositionen föreslås, att nuvarande personalorganisation för försvarsområdesstabernas
förvaltnings-, expeditions- och förrådstjänst tills vidare skall
bibehållas.

Med hänsyn till Göteborgsområdets betydelse ur försvarssynpunkt har
departementschefen förordat en överste på aktiv stat i lönegrad Mo 12 såsom
försvarsområdesbefälhavare för Göteborgs—Halmstads försvarsområden.

I avsikt att kunna utnyttja äldre regementschefer för ansvarsfulla men
fysiskt mindre krävande befattningar har departementschefen föreslagit, att
för försvarsområdesbefälhavarna vid sex fredsförsvarsområden skola upptagas
befattningar för pensionerade officerare med arvode enligt löneklass 2:12.
Dylikt arvode bör enligt departementschefens uppfattning utgå till försvarsområdesbefälhavarna
för Malmö, Kristianstads, Kalmar—Växjö, Härnösands—
Sundsvalls, Norrköpings—Linköpings och Uppsala—Yästerås försvarsområden.
Det bör emellertid stå Kungl. Maj:t fritt att, då så av särskilda skäl
finnes påkallat, utbytesvis disponera sådant högre arvode för annat än något
av de nämnda områdena, dock med beaktande av vederbörandes särskilda
kvalifikationer för bestridande av befattning inom visst försvarsområde. Ändringen
föreslås skola genomföras successivt vid inträffande avgångar och icke
genom att nuvarande försvarsområdesbefälhavare uppflyttas.

Av försvarskommittén föreslagen utökning av varje försvarsområdesstab
med en aktiv officer, kapten eller löjtnant, såsom mobiliseringsofficer har
departementschefen ansett böra tillgodoses kommenderingsvägen inom ramen
för nuvarande personalstater.

På vissa i propositionen närmare angivna skäl föreslås en ökning av antalet
hemvärnsofficerare med fem samt av antalet hemvärnsunderofficerare
likaledes med fem. Benämningen biträdande hemvärnsofficer bör enligt departementschefens
mening ersättas med benämningen hemvärnsofficer.

Vad beträffar fomoblottor biträder departementschefen principen, att i
regel en fomoblotta bör beräknas för varje i försvarsområde ingående lottaförbund
och att arvodets storlek får regleras med hänsyn till arbetsuppgifternas
omfattning.

Utskottet. Mot vad departementschefen anfört beträffande den militärterritoriella
indelningen samt militärbefäls- och försvarsområdesstabernas
sammansättning har utskottet icke något att erinra.

Statsutskottets utlåtande nr 160.

51

C. Truppslag och truppförband m. m.

1. Allmänna grunder.

I propositionen har framhållits, att storleken av den värnpliktskontingent,
som skall utbildas i fred, och dennas fördelning på försvarsgrenar och truppförband
äro av grundläggande betydelse för fredsorganisationens utformning
samt på längre sikt jämväl för krigsorganisationens numerär. De delar av
försvarskommitténs betänkande som behandla värnpliktsutbildningen och värnpliktskontingentens
omfattning och fördelning hade vid propositionens avgivande
ännu icke blivit föremål för slutligt yttrande från de militära myndigheterna.
Av denna anledning och med hänsyn till den i annat sammanhang
berörda utredningen om mobiliserings- och utbildningsorganisationens närmare
anpassning efter befolkningstätheten finner departementschefen icke möjligt
att nu föreslå mera omfattande ändringar av fredsorganisationen utom beträffande
kavalleriet och underhållstrupperna, varför dessa truppslag behandlats
i särskilda avsnitt.

I fråga om I7:s nuvarande dubbelförläggning till Ystad och Revinge anser
departementschefen, att densamma icke bör bibehållas på grund av de stora
olägenheter ur utbildnings- och effektivitetssynpunkt och de betydande extra
kostnaderna för resor, transporter och traktamenten, som den medför. Departementschefen
påpekar de betydande olägenheter som skulle vara förknippade
med en samförläggning av regementet till Revinge enligt försvarskommitténs
förslag och anser nu föreliggande utredningar avgjort tala för regementets
samlande till Ystad. Departementschefen avser att låta närmare undersöka
såväl frågan om kostnaderna för erforderlig tillbyggnad i Ystad som frågan
om Revingeförläggningens framtida användning och har icke ansett sig kunna
tillmötesgå Ystads stads önskan att få frågan avgjord redan detta år. Då
departementschefen emellertid finner de skäl, som staden anfört för en snabb
handläggning av frågan beaktansvärda, bör det enligt hans mening få ankomma
på Kungl. Maj:t att, därest den fortsatta utredningen skulle bestyrka
riktigheten av den hittills gjorda undersökningens resultat, vidtaga de förberedande
åtgärder, som kunna erfordras i fråga om markavtal m. m., innan
förslag i ärendet förelägges 1949 års riksdag.

På grund av föreslagen omorganisation av krigsorganisationens pansarbrigader
har förordats, att 11 och I 7 skola organiseras såsom pansarinfanteriregementen
och att vissa regementens karaktär av cykelregementen skall upphöra
i samband med att cykeltransportförband tillföras armén.

Det vid 11 provisoriskt förlagda garnisonskompaniet bör inordnas i detta
regemente. Dessutom föreslås ändring av namnet på 112, Jönköpings-Kalmar
regemente, till Norra Smålands regemente.

Enligt departementschefens mening bör det militära brevduveväsendet avvecklas.

52

Statsutskottets utlåtande nr 160.

TJtskottet har i stort sett intet att erinra mot vad departementschefen i
förevarande avseenden anfört.

Beträffande förläggningen av I 7 tala även enligt utskottets mening åtskilliga
skäl för att regementet bör samlas till Ystad. Såsom departementschefen
framhållit föreligga ännu icke fullt genomarbetade förslag i frågan. Enligt
utskottets mening bör resultatet av den fortsatta utredningen avvaktas, innan
slutlig ståndpunkt tages till förläggningsfrågan.

2. Vissa frågor rörande truppförbandens

inre organisation.

I fråga om fredstruppförbandens organisation för stabs- och förvaltningstjänsten
förutsätter departementschefen efter hand fortsatta organisationsundersökningar.
I avvaktan på resultaten av pågående försök har departementschefen
icke funnit anledning att nu taga ställning till frågan om behovet
av en särskild stabschef. Framlagda förslag och utredningar synas departementschefen
giva vid handen, att frågan om den äldre underofficers- och överfurirspersonalens
sysselsättning kan lösas på ett sätt, som medger såväl att
den nuvarande underofficerskadern bibehålies som att överfurirskadern utbygges
i önskvärd omfattning. Möjligheter finnas tydligen, anför departementschefen
vidare, att i inretjänstbefattningar eller i instruktörstjänst utnyttja
den för regelbunden placering i trupptjänst överåriga personalen. Hur
kompaniadjutantsbefattningarna skola fördelas mellan de olika kategorierna får
enligt departementschefens mening bli en lämplighetsfråga. I likhet med organisationsnämnden
anser departementschefen, att överfurirerna böra i erforderlig
omfattning utbildas i kompaniadjutantstjänst. Utbyggnaden av överfurirskadern
bör dock ske med viss försiktighet, enär endast erfarenheten syntes
kunna avgöra, om en så hög åldersgräns för överfurirernas övergång till inre
tjänst eller viss instruktörstjänst som 43 år kan tillämpas.

Utskottet. Yad i propositionen anförts beträffande truppförbandens inre
organisation anser sig utskottet kunna biträda.

3. Kavalleriet.

Försvarskommitténs förslag beträffande kavalleriet innebar, att av nuvarande
truppförband — Livregementet till häst (Kl), Skånska kavalleriregementet
(K 2), Livregementets husarer (K 3) och Norrlands dragonregemente
(K 4) — Kl och K 2 skulle indragas. För att säkerställa en tillräckligt snabb
och decentraliserad organisering av kavalleriförband borde två mobiliseringscentraler
ingå i kavalleriet och anordnas i östra och södra Sverige. En närmare
redogörelse för kommitténs förslag i förevarande hänseende samt däröver
avgivna yttranden återfinnes i propositionen 206 s. 249 ff.

Departementschefen anför, att han icke förbiser betydelsen av en av chefen
för armén påbörjad utredning rörande kavalleriets användbarhet med hänsyn

Statsutskottets utlåtande nr 160.

53

till erfarenheterna under andra världskriget, vilken utredning enligt departementschefens
mening bör på lämpligt sätt infogas i den av honom förordade
utredningen rörande arméns organisation och problem, som sammanhänga med
dess rörlighet in. m. Det oaktat förklarar sig departementschefen dela försvarskommitténs
mening att kavalleriets omfattning i fred utan olägenhet bör
kunna beskäras. Den i propositionen föreslagna reduktionen anses kunna ske
utan att en särskild övergångsstat inrättas.

Efter granskning av de krigs- och fredsorganisatoriska faktorer, som påverka
kavalleriorganisationen, har departementschefen funnit de skäl, som av
försvarskommittén anförts för att bibehålla i första hand K 3, Skövde, och
K 4, Umeå, såsom kavalleriförband, vara bärande. På grunder, som främst
sammanhänga med de båda övriga förbandens placering, kasern- och övningsförhållanden,
anser departementschefen, att K1, Stockholm, närmast bör
ifrågakomma till indragning och förordar därför, att K 1 indrages och ersättes
med en mobiliseringscentral samt att i anslutning till översynen av
arméns organisation en utredning verkställes om i vilken mån K 2 bör på
lämpligt sätt helt eller delvis omorganiseras. Pör en sådan lösning talade
enligt departementschefens mening det påfallande behovet av en viss kuppberedskap
vid den smalaste delen av Öresund samt folktätheten i Skåne, som
gjorde det önskvärt, att ett förband vore förlagt i nordvästra delen av landskapet.

Vad K 1 beträffar hade, anför departementschefen vidare, övningsmöjligheterna
i kasernens närhet alltmer försämrats genom exploatering av Norra
Djurgården. En ytterligare beskärning av regementets övningsmark syntes i
längden icke kunna förhindras. Det syntes i detta sammanhang få erinras, att
1945 års markkommission ansett nödvändigt att för olika statliga och kommunala
byggnadsändamål få disponera ytterligare delar av Ladugårdsgärde och
K l:s nuvarande kasemområde. En utflyttning av K 1 till Järvafältet hade
för övrigt tidigare varit planerad, då övningsmöjligheterna vid kasernen i staden
ansetts otillfredsställande.

Av skäl som närmare angivas under avsnittet Arméns hästar i propositionen,
anser departementschefen, att K l:s indragning bör genomföras under de närmaste
två budgetåren. Försvarskommittén har föreslagit, att den mobiliseringscentral,
som borde ersätta regementet, skulle anslutas till ridskolan på Strömsholm.
Förslag har även framkommit om att endera bibehålla en skvadron vid
K 1 eller utöka ridskolans övningstrupp till en reducerad skvadron. Dessa
frågor borde närmare utredas i samband med planläggningen av K l:s avveckling.
Även spörsmålet om utnyttjandet i detalj av K l:s kasern och i samband
därmed erforderliga ändringsarbeten borde göras till föremål för särskild
utredning.

I motionen II: 524 av herr Andersson i Dunker har hemställts, att riksdagen
måtte avslå förslaget att indraga Livregementet till häst i Stockholm.

Å andra sidan ha herrar Thorell och Håstad i motionen II: 527 hemställt,

54

Statsutskottets utlåtande nr 160.

att frågan om den föreslagna indragningen av Livregementet till häst måtte
upptagas till avgörande först sedan utredningarna om kavalleriets framtida
krigsorganisation och lokalfrågorna fullständigt slutförts, varjämte herr Ljungqvist
i motionen II: 528 hemställt, att frågan om nämnda indragning måtte
upptagas till avgörande först sedan utredningarna om kavalleriets framtida
krigsorganisation samt om med regementets kaserner sammanhängande militära
lokalfrågor fullständigt slutförts.

Utskottet biträder departementschefens uppfattning, att en återgång tills
vidare till tre kavalleriförband i fred, med vilket antal 1942 års försvarsbeslut
räknade, synes möjlig att genomföra. Utskottet finner de försämrade övningsförhållandena
för K 1 samt angelägenheten av att för andra ändamål utnyttja
förbandets nuvarande etablissement och kasernområde tala för indragning av
detta förband. Utskottet avstyrker alltså motionerna II: 524, II: 527 och II: 528.

4. Underhållstrupperna.

Departementschefen har föreslagit en sammanslagning av träng-, tyg- och
intendenturtrupperna till ett nytt truppslag, underhållstrupperna, varvid de
nuvarande trängkårerna böra ombildas till underhållsregementen, i första hand
genom införlivande av ett tygkompani med varje trängkår. Departementschefen
har icke blivit övertygad om lämpligheten av att, såsom försvarskommittén
föreslagit, sammanföra all intendenturutbildning till ett särskilt förband. Enligt
departementschefens uppfattning bli fördelarna med det nya truppslaget
underhållstrupperna icke fullt utnyttjade, om intendenturutbildningen isoleras
från övrig utbildning i underhållstjänst. Departementschefen är emellertid
icke utan ytterligare undersökning rörande förläggningsförhållandena och
dessas beroende av sjukvårdsutbildningens centralisering beredd att nu föreslå
intendenturutbildningens inordnande i underhållsregementena. Därest undersökningen
giver vid handen, att detta är möjligt skulle bland annat Int. l:s
etablissement vid Ulriksdal kunna utnyttjas för annat ändamål. En möjlighet
vore därvid att dit förlägga arméns signalskola, vars förläggningsfråga
är brännande. Departementschefen avsåge att låta närmare undersöka hithörande
förhållanden.

I propositionen föreslås, att vid fälttygkåren och intendenturkåren nu redovisade
underofficerare — utom förvaltare —- samt underbefäl, vilka tjänstgöra
som truppbefäl vid tyg- och intendenturtrupperna, skola överföras till underhållstruppernas
stat.

I fråga om den stampersonal, som erfordras för sjukvårdstjänsten inom
armén, förordar departementschefen, att denna rekryteras inom respektive
truppslag samt därefter — från och med furirsbefordran — hänföres till
underhållstrupperna.

Utskottet ansluter sig till förslaget, att nuvarande tyg-, träng- och intendenturtrupperna
skola sammanslås till ett gemensamt truppslag. I fråga om be -

Statsutskottets utlåtande nr 160.

55

nämningen underhållsregemente på de med vardera ett tygkompani utökade
trängkårerna, anser utskottet, att denna fråga bör göras till föremål för
ytterligare överväganden i samband med den av departementschefen förebådade
utredningen rörande möjligheterna att ansluta jämväl intendenturutbildningen
till ifrågavarande förband. Utskottet anser emellertid, att truppslaget såsom
sådant bör benämnas underhållstruppema och har intet att erinra mot de
förslag i övrigt, som departementschefen framlagt i förevarande sammanhang.

D Vissa personal kårer.

På grund av föreslagen omorganisation av arméledningen räknar departementschefen
för det närmaste budgetåret med möjligheten att utbyta nuvarande
beställningar för arméinspektör i lönegrad Mo 17 och arméstabschef i lönegrad
Mo 14 mot beställningar för arméstabschef i lönegrad Mo 17 eller Mo 14
och chef för sektion II i lönegrad Mo 14. I fråga om militärbefälsstaberna
tillstyrker departementschefen i princip, att två generalstabskaptener skola
beräknas för varje militärbefälsstab på fastlandet, men anför, att detta personalbehov
finge tillgodoses genom lämplig placering av nu befintligt antal
generalstabskaptener.

Departementschefen biträder försvarskommitténs förslag, att militälrbefälsstabernas
stabstygofficerare överföras till fälttygkårens stat, att fälttygkårens
fanjunkare, sergeanter, överfurirer och furirer överföras till underhållstrupperna
(underhållsregementena) i samband med att tygtrupperna inordnas
i det nya truppslaget underhållstruppema, att tygingenjörerna övergångsvis
inordnas i arméingenjörkåren samt att förvaltarbeställningar för truppförbandens
tygunderofficerare tillkomma på fälttygkårens stat efterhand som den
rationaliserade organisationen kan genomföras.

Däremot har departementschefen funnit sig icke kunna biträda förslaget
att överföra truppförbandens tygofficerare till fälttygkårens stat.

Departementschefen har föreslagit, att furirer i beställningsmannatjänst
med oförändrad anställningsform skola sammanföras till en gemensam personalkår
under tygstaten.

Förslaget att i samband med intendenturtruppernas inordnande i underhållstrupperna
överföra intendenturkårens nuvarande fanjunkare, sergeanter,
överfurirer och furirer till underhållstruppernas (underhållsförbandens) stater
tillstyrkes av departementschefen.

I fråga om fältläkarkårens sammansättning förutsattes i princip inga förändringar.
Likaså föreslås, att fältveterinärkåren tills vidare i princip skall
kvarstå oförändrad.

I motionen I: 367 av herrar Uhlén och Sjö har hemställts, att riksdagen
måtte uttala, att rekrytering av, såvitt nu är i fråga, teknikerpersonal, tyghantverkare
och tygverkmästare i största utsträckning skall ske från de yrkesskickliga
yrkesarbetarnas led och att — när det gäller tillsättandet av arbetsledare
för civila yrkesarbetare — denna rekrytering undantagslöst sker på detta sätt.

56

Statsutskottets utlåtande nr 160.

Utskottet tillstyrker vad departementschefen under förevarande avsnitt
anfört, men vill med anledning av motionen I: 367 som sin mening uttala att,
när det gäller tillsättandet av arméns teknikerpersonal i allmänhet lämpligheten
bör tillmätas avgörande vikt oavsett om rekryteringen sker från militär
eller civil personal.

E. Arméingenjörkåren.

I propositionen föreslås inrättande av en arméingenjörkår. I fråga om
kompetenskraven för kårens personal föreslås, att i princip examen från teknisk
högskola bör fordras för alla befattningar såsom vapen- och signalingenjörer
samt för motoringenjörer i ledande befattningar, under det att lägre
kompetenskrav kunna uppställas för vissa motoringenjörer. Sistnämnda ingenjörer
böra enligt departementschefens mening erhålla icke-ordinarie anställning
och benämnas extra ordinarie arméingenjörer men böra tillhöra arméingenjörkåren.
Ifrågavarande ingenjörer anses böra hänföras till 24 och 22
lönegraderna. Möjlighet bör föreligga för ingenjörer med lägre kompetens
att på grund av visad praktisk duglighet vinna ordinarie anställning inom
arméingenjörkåren. Krigsorganisationens behov av ingenjörspersonal i befälsställning
motiverar jämväl, anför departementschefen, att en reservorganisation
skapas inom arméingenjörkåren.

Till frågan om arméingenjörkårens rekrytering på längre sikt har departementschefen
icke nu tagit ställning. Departementschefen har emellertid biträtt
försvarskommitténs uppfattning, att de nu befintliga extra ordinarie
arméingenjörer, som besitta för avsedd verksamhet erforderliga kvalifikationer,
böra överföras till ordinarie anställning.

I avvaktan på en blivande översyn av frågan om löneställningen för ingenjörspersonalen
inom statsförvaltningen i dess helhet förordas i propositionen
lönegradsplaceringar och tjänstebenämningar enligt följande tablå.

Lönegrad

Tjänstebenämning

Cp 14

Ca 83

Ca 31

Ca 29

Ca 27

Ce 24

Ce 22

Arméöverdirektör

Armédirektör av 1. graden

Armédirektör av 2. graden

Arméingenjör av 1. graden

Arméingenjör av 2. graden

E. o. arméingenjör

E. o. arméingenjör

Av olika skäl har departementschefen icke ansett möjligt att nu binda sig
för ett slutläge i fråga om arméingenjörkårens omfattning. Ett preliminärt
beräknat slutläge, i vilket fördelningen på befattningar endast är att anse
såsom en beräkningsgrund, framgår av propositionen s. 279. Beträffande de
beställningar för arméingenjörer, som av departementschefen anses böra upptagas
för budgetåret 1948/49, hänvisas till propositionen nr 209.

57

Statsutskottets utlåtande nr 160.

Enligt departementschefens mening böra nu förefintliga tygingenjörsbeställningar
överföras till arméingenjörkåren och benämnas armédirektorer.
En avveckling av dessa beställningar avses successivt skola äga rum. Dessa
beställningar böra således icke få utnyttjas för befordran inom arméingenjörkåren.

Utskottet anser sig i likhet med departementschefen böra förorda inrättande
av en särskild arméingenjörkår. Mot den föreslagna organisationen av
kåren har utskottet intet att erinra.

F. Utbildningsanstalter.

I fråga om arméns utbildningsanstalter framläggas i propositionen förslag,
som i princip överenstämma med försvarskommitténs på officersutbildningskommitténs
betänkande grundade förslag. Kursomfång samt lärar- och elevantal
m. m. vid de olika skolorna bli, framhåller departementschefen, beroende
av hur försvarsorganisationen kommer att på längre sikt utformas. Departementschefen
förklarar sig därför icke beredd att nu taga ställning till dessa
spörsmål i detalj. I propositionen förutsattes, att verksamheten vid de särskilda
skolorna skall kunna bedrivas inom ramen för arméns nuvarande personalorganisation.
Uppkommande personalfrågor anses i övrigt få i vanlig
ordning bedömas i samband med de årliga anslagsäskandena.

Av avsedda ändringar i utbildningsanstalternas organisation må namnas
förslag att sammanföra arméns truppslagsofficersskolor till en gemensam skola
(ATOS) samt organiserandet av en arméhögskola (AHS) genom att sammanslå
krigshögskolan med artilleri- och ingenjörhögskolan. I fråga om arméhögskolan
förordas, att övergång till den nya organisationen förberedes utan avvaktan
på den lösning av lokalfrågan, som försvarskommittén förutsatt. Undersökningar
böra göras om de lokala förutsättningarna för att sammanföia tygoch
intendenturförvaltningsskoloma till en gemensam arméns förvaltningsskola.

Erågan om en sammanslagning av försvarsgrenarnas högskolor till en för
försvaret gemensam högskola synes liksom det av officersutbildningskommittén
väckta förslaget att inrätta ett institut för högre försvarsstudier böra
enligt departementschefens mening närmare undersökas.

Utskottet. Mot de i propositionen anförda grunderna för organisationen av
arméns utbildningsanstalter har utskottet intet att erinra.

G. De frivilliga försvarsorganisationerna (utom hemvärnet).

Departementschefen utgår från att de uppgifter, som för närvarande åvila
de frivilliga försvarsorganisationerna, i princip böra kvarstå oförändrade. Försvarskommittén
har förordat betydande anslagshöjningar och andra åtgärder

5“ Statsutskottets utlåtande nr 160.

i syfte att förbättra arbetsbetingelserna för de frivilliga organisationerna. På
grund av att åtskilliga spörsmål i samband med de frivilliga försvarsrörelsernas
verksamhet — avseende bl. a. ekonomisk gottgörelse under frivillig
utbildning och tjänstgöring, det frivilliga försvarsarbetets samordning, ledning
och ekonomi samt uppdelningen av arbetsuppgifterna på olika organisationer
— anses tarva närmare utredning samt med hänsyn till sammanhanget
mellan försvarskommitténs förslag i vad avser det frivilliga försvarsarbetet
och värnpliktsfrågorna framlägger departementschefen icke något slutligt
förslag i fråga om dessa organisationer. Även om andra skäl än de, som
försvarskommittén skjutit i förgrunden, kunna motivera en ökad medelsanvismng
till de frivilliga försvarsorganisationerna, finner departementschefen icke
anledning att för budgetåret 1948/49 —- utöver den i statsverkspropositionen
förordade icke obetydliga anslagshöjningen — föreslå någon ytterligare ökning
av medelstilldelningen till nu ifrågavarande ändamål. Inom den sålunda
vidgade kostnadsramen avses även skola inrymmas medelsbehov för samma
budgetår i anledning av luftbevakningens omorganisation.

I samband med att det militära brevduveväsendet avvecklas föreslås i
pi opositionen, att särskilt anslag skall utgå till svenska brevduveförbundet.
För nästkommande budgetår föreslås, att de medel, som äskats för det militära
brevduveväsendet, måtte få tagas i anspråk för den civila verksamheten på
samma område.

TJtskottet vill understryka de frivilliga försvarsorganisationernas betydelse
för vidmakthållande och stärkande av försvarsviljan inom landet och för tillgodoseende
av krigsorganisationens befälsbehov. Nu rådande ekonomiska
läge manar emellertid till försiktighet vid medelsanvisningen för budgetåret
1948/49. Härtill återkommer utskottet vid behandlingen av fjärde huvudtiteln.

H. Hemvärnet.

I pi opositionen förutsättes, att bestämmelser skola utarbetas om skyldighet
för värnpliktiga, som erhållit uppskov eller civilplaceringskort att, sedan
inkallelse av värnpliktiga till beredskapstjänstgöring enligt 28 § värnpliktslagen
skett, fullgöra tjänstgöring i av hemvärnet organiserade förband. Hemvärnets
sålunda utökade krigsorganisation avses kunna successivt tilldelas
vapen i den mån sådana frigöras vid en modernisering av arméns handvapenutrustning
samt genom att i viss utsträckning utnyttja ersättningsreserven
av handvapen.

Departementschefen har ansett önskvärt att successivt förse hemvärnet
med moderna vapen, främst närpansarvärns- och automatvapen, men framhållit,
att en avvägning här finge ske mot andra angelägna behov.

Benämningarna hemvärnschef, hemvi}rnskretsbefälhavare och hemvärns -

59

Statsutskottets utlåtande nr 160.

områdesbefälhavare föreslås ändrade till rikshemsvärnschef, kretshemvärnschef
och hemvärnschef.

Av försvarskommittén berörda personalfrågor för hemvärnet böra enligt
departementschefens mening upptagas i kommande anslagsäskanden, men
redan nu framhålles, att beaktansvärda skäl tala för att en beställning för
chef för hemvärnets stridsskola uppföres å personalförteckningen för hemvärnet.

Utskottet har intet att erinra mot vad departementschefen anfört med avseende
på hemvärnet.

I. Arméns hästar.

I propositionen föreslås en begränsning av antalet ridhästar vid armén.
Departementschefen räknar med att — sedan viss förändring av mobiliseringsorganisationen
och remontutbildningen skett samt säkrare underlag erhållits
för bedömande av möjligheterna att genomföra ytterligare motorisering —
i en andra etapp en ytterligare begränsning av hästantalet skall visa sig
möjlig.

Den i första etappen föreslagna minskningen omfattar totalt omkring 1 000
ridstamhästar. Enär det ur ekonomisk synpunkt är önskvärt, att nedskärningen
icke sker på för kort tid, anser departementschefen, att minskningen bör fördelas
på de två närmaste åren med omkring halva antalet vartdera året. Den
föreslagna fördelningen av hästar på truppslagen och förbanden samt erforderligt
antal ackordhästtjänstgöringsdagar framgår av propositionen (s. 319
—321).

Draghästantalet föreslås i huvudsak oförändrat. Att märka är emellertid,
att de s. k. ekonomihästarna, vilka nu utgöras av ständigt inkallade ackordhästar,
i stället redovisats såsom stamdraghästar.

Enär ett genomförande av en omläggning av remontutbildningen kräver
en tid av tre år, blir en härav förorsakad minskning av hästantalet aktuell
först senare.

Utskottet. Vad i propositionen anförts beträffande arméns hästar föranleder
ingen erinran från utskottets sida.

IV. Kostnadsberäkningar för armén.

Enär arméns kostnader till väsentlig del äro beroende av värnpliktsfrågorna,
har departementschefen icke kunnat framlägga någon kostnadsberäkning på
längre sikt för samtliga anslag inom armén.

I förhållande till kostnaderna för nuvarande organisation beräknas i propo -

60 Statsutskottets utlåtande nr 160.

sitionen imättandet av arméingenjörkåren medföra en anslagsökning med
i runt tal 200 000 kronor. Förändringen av vissa försvarsområdesbefälhavares
ställning och ökningen av antalet hemvärnsofficerare och -underofficerare
medför en årlig kostnadsökning av sammanlagt 55 000 kronor. Nedgången i
antalet hästar innebär en årlig besparing av cirka 1,3 miljoner kronor.

Under förutsättning att den i propositionen föreslagna fredsorganisationen
bibehålies, medför en avkortning av första tjänstgöringen från 11 till 9 månader
— även för de värnpliktiga, som skola utbildas till gruppchefer (motsvarande)
— en årlig besparing av åtminstone 6,5—8 miljoner kronor, allt
efter växlingarna i värnpliktskontingenternas storlek.

Utskottet. Yad under detta avsnitt anförts föranleder intet särskilt uttalande
från utskottets sida.

AVD. V. MARINEN.

I. Krigs- och fredsorganisation.

Försvarskommittén har föreslagit, att Hemsö kustartilleriförsvar skall i
sinom tid nedläggas och Härnösands kustartilleridetaehement indragas. I vissa
yttranden har förordats, att kustartilleriförsvaret skall bibehållas men personal
för detsamma utbildas vid annat truppförband än detachementet, vilket
sålunda skulle indragas.

Med hänsyn till sjöstridskrafternas behov av ett försvarat basområde på
Norrlandskusten samt kravet på ett- i möjligaste mån starkt invasionsförsvar
har departementschefen ansett, att Hemsö kustartilleriförsvar åtminstone tills
vidare borde bibehållas. Ej heller förslaget om indragning av Härnösands
kustartilleridetaehement har departementschefen i nuvarande läge kunnat biträda.
Detachementet har salunda ansetts tills vidare böra kvarstå i organisationen.

Det av försvarskommittén framlagda förslaget om överförande av delar
av kustartilleriets luftvärn till armén har departementschefen ansett böra bedömas
bland annat i samband med den större frågan om kustartilleriets ställning
inom försvarsorganisationen. I avvaktan på resultatet av pågående utredning
i sistnämnda fråga föreslås sålunda i propositionen, att luftvärnet tills
vidare i nuvarande omfattning skall kvarstå inom kustartilleriet, varvid dock
organisationskostnaderna böra nedbringas genom i annat sammanhang förordad
rationalisering av luftvärnskanonutbildningen.

Utskottet. Yad i propositionen anförts i fråga om marinens krigs- och
fredsorganisation föranleder icke någon erinran från utskottets sida.

Statsutskottets utlåtande nr 160.

61

II. Marinens ledande organ.

1. Marinstaben.

Departementschefen har i fråga om marinstabens organisation i stort sett
anslutit sig till försvarskommitténs förslag. Några genomgripande förändringar
i organisationen förutses icke.

Yissa ärenden, som nu handläggas inom marinstaben, böra enligt förslag i
propositionen överföras till kustartilleriinspektionen och beställningen för
souschefen i marinstaben i samband härmed flyttas till personalförteckningen
för staben i syfte att medgiva ett friare personval.

Marinledningens förbindelsecentral bör enligt departementschefens mening
åtminstone tills vidare bibehållas.

Försvarskommitténs i propositionen redovisade beräkningar rörande behovet
av militär personal har departementschefen funnit i huvudsak välmotiverade.

I propositionen föreslås, att en befattning för handläggning av ärenden
rörande marinlottorna skall tillkomma inom marinstaben. Däremot har försvarskommitténs
förslag om inrättande av en befattning för en stabsredaktör
icke ansetts tillräckligt styrkt.

2. Kus tartilleriinspektionen.

Departementschefen har icke förutsatt någon principiell ändring i inspektörens
för kustartilleriet ställning och tjänsteutövning. I enlighet med försvarskommitténs
förslag har i propositionen förordats en utökning av kustartilleriinspektionens
personal med två kaptener.

På ett av inspektören för kustartilleriet väckt förslag om återinförande av
benämningen chef för kustartilleriet har departementschefen ej funnit anledning
ingå med hänsyn bland annat till det läge, vari utredningen om kustartilleriets
ställning för närvarande befinner sig.

3. Tjänst eg rens inspektörerna.

Försvarskommittén har av skäl, för vilka närmare redogöres i propositionen,
föreslagit en uppdelning av den nuvarande inspektörens för torped- och ubåtsvapnen
verksamhetsområde. Departementschefen har ansett de anförda skälen
bärande och har därför —• särskilt med hänsyn till den ökade betydelse, som
övervattenstorpedvapnet fått och kommer att få inom flottan — föreslagit, att
nämnda inspektörs åligganden uppdelas på en inspektör för torpedvapnet och
en för ubåtsvapnet, samtidigt som den befintliga tjänsten såsom assistent hos
den nuvarande inspektören indrages.

Departementschefen har vidare biträtt försvarskommitténs förslag, att vissa
tjänstegrensinspektörer jämte större delen av hos dem tjänstgörande personal
vid krigsorganisation skola utnyttjas i andra befattningar och inspektörstjänsterna
därvid uppehållas av reservpersonal.

I övrigt räknas i propositionen med att nuvarande organisation i avseende
på tjänstegrensinspektörerna i huvudsak skall bibehållas.

62

Statsutskottets utlåtande nr 160.

Utskottet. Mot vad i propositionen anförts rörande marinstaben, kustartilleriinspektionen
och tjänstegrensinspektörerna finner utskottet icke anledning
till erinran.

III. Marindistrikten.

Departementschefen har icke förutsatt någon ändring i nu gällande militärterritoriella
organisation i vad rör marinen. Antalet marindistrikt skulle sålunda
tills vidare alltjämt utgöra 6 och de marina försvarsområdenas ställning
förbli oförändrad.

Försvar skommitténs förslag att Norrlandskustens marindistrikt icke skulle
vara organiserat i fred utan endast såsom krigsmarindistrikt samt att Öresunds
och Sydkustens marindistrikt skulle sammanslås har på i propositionen närmare
anförda skäl icke ansetts nu böra genomföras. Däremot kunde den särskilda
beställningen för chefen för Norrlandskustens marindistrikt indragas
och chefen för Hemsö kustartilleriförsvar förordnas att tillika tjänstgöra som
marindistriktschef i fred med en sjöofficer som stabschef. I krigsorganisationen
borde befälet över marindistriktet på sätt kommittén föreslagit utövas
av officer i reserven.

Då departementschefen, av skäl som i annat sammanhang angivas, ansett
att marinens underofficersskola alltjämt bör vara direkt underställd chefen för
marinen, har i propositionen räknats med att skolan liksom hittills i förvaltningshänseende
skall lyda direkt under vederbörande centrala förvaltningsmyndigheter.

Vid vissa marindistriktsstaber har en deltidstjänstgörande marinlotta ansetts
böra tillkomma för handläggning av lottaärenden.

I övrigt har departementschefen i princip intet haft att erinra mot vad
försvarskommittén föreslagit.

Utskottet. Utskottet finner icke anledning till erinran mot vad i propositionen
anförts rörande marindistriktsorganisationen.

IV. Flottan.

A. Fartygsmaterielen.

1. Fartygens livslängder och utrangering.

Departementetschefen har liksom försvarskommittén funnit lämpligt att vid
beräkning av fartygens livslängder med vissa jämkningar utgå från hittills
tillämpade grunder.

Med hänsyn till ubåtsmaterielens alltmera komplicerade natur och de särskilda
säkerhetskrav, som av hänsyn till personalen måste ställas på densamma,
borde ubåtarnas totala livslängd minskas från 21 till 18 år. I motsats
till vad nu är fallet borde ubåtarna under hela sin livslängd hänföras till
linjeflottan.

Statsutskottets utlåtande nr 160.

63

Beträffande vissa jagare, vilka blivit färdigbyggda vid sådan tid, att det ej
varit möjligt att vid byggandet i nämnvärd grad beakta den tekniska utvecklingen
under kriget, bar departementschefen förordat en jämkning nedåt av
livslängderna i överensstämmelse med försvarskommitténs förslag. Fordringarna
på kust jagarnas prestanda och modernitet borde med hänsyn till
fartygens avsedda utnyttjande kunna sättas något lägre än för övriga jagare.
Kust jagarna borde såsom marinledningen förordat hänföras till eskortfartyg
utan ändring av hittills beräknad livslängd.

För de större torpedbåtarna har i propositionen preliminärt räknats med
en livslängd av 15 år i linjeflottan.

Mot försvarskommitténs på livslängdsberäkningarna grundade förslag till
ungefärliga tidpunkter för utrangering av vissa fartyg har departementschefen
i princip icke haft något att erinra. Förslaget finge emellertid icke anses
bindande och det borde liksom hittills få ankomma på Kungl. Maj:t att från
fall till fall avgöra tidpunkten för utrangeringar under hänsynstagande till
såväl fartygens tillstånd och stridsvärde som det rådande utrikespolitiska
läget.

I särskilt yttrande till försvarskommitténs betänkande ifrågasatt specialundersökning
rörande utrangering av äldre fartyg har departementschefen
funnit åtminstone i nuvarande läge icke påkallad.

2. Ersättningsbyggnad.

Departementschefen har förordat, att flottans ersättningsbyggnad för den
närmaste framtiden inriktas på att vidmakthålla beståndet av jagare och
lättare fartygstyper samt att planenligt komplettera detsamma med ett antal
större torpedbåtar. Under budgetåret 1948/49 borde sålunda påbörjas byggande
av dels två jagare av modifierad landskapstyp, avsedda att ersätta
jagare, som skola avföras ur linjeflottan, dels tre ubåtar av ny typ, avsedda
att ersätta båtar, som skola utrangeras, dels fyra mindre torpedbåtar. Detta
förslag anslöte till det ersättnings byggnadsprogram, med vilket försvarskommittén
räknat för tioårsperiodens första del. Något närmare utformat förslag
till ersättningsbyggnad för en så lång tidsperiod som kommittén avsett vore
departementschefen icke beredd att nu framlägga. Ej heller ville departementschefen
binda sig för den takt, i vilken de till nybyggnad föreslagna fartygen
borde färdigställas.

I propositionen har vidare understrukits betydelsen av att den påbörjade
moderniseringen av flottans fartyg bleve fullföljd ävensom att erforderliga
medel avsåges för fortsättande av den försöksverksamhet, som påginge och
vilken avsåge såväl fartygsmateriel som vapen, ammunition m. in. av delvis
helt nya typer.

Utskottet har i förevarande sammanhang till behandling förehaft motionen
II: 22 av herr Svensson i Ljungskile, som hemställt, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t måtte hemställa om en undersökning, huruvida de under

64

Statsutskottets utlåtande nr 160.

kriget nybyggda kryssarna kunna försäljas på för Sverige acceptabla villkor
samt att de förslag, som därav kunna föranledas, framläggas för riksdagen.

3. Fredsrustningar.

Behovet av fredsrustningar bestämmes främst av utbildnings- och beredskapskrav.
Försvarskommittén har från sina utgångspunkter ansett sig böra
i viss man skjuta de sistnämnda i bakgrunden. Departementschefen har framhållit,
att åtminstone i nuvarande läge även beredskapssynpunkterna måste
beaktas vid bestämmande av fredsrustningarnas omfattning men har i övrigt
icke ingått på denna fråga, då det ankommer på Kungl. Maj:t att inom ramen
för tillgängliga medel besluta om rustningar och förbandsindelning.

Anslaget för underhåll av flottans fartyg vore för närvarande svårt att beräkna
på lång sikt och påverkades därjämte av fredsrustningarnas omfattning.
Departementschefen har förutsatt, att medelsbehovet i vanlig ordning komme
att prövas i samband med de årliga medelsäskandena.

Utskottet. De förslag till jämkningar i hittills tillämpade livslängder för
vissa fartygstyper och fartyg, som i propositionen framlagts, finner utskottet
välmotiverade. Utskottet vill även ansluta sig till vad departementschefen
anfört i fråga om utrangering av fartyg.

Liksom departementschefen anser utskottet, att flottans ersättningsbyggnad
närmast bör syfta till vidmakthållande av beståndet av jagare och lättare
fartygstyper samt nybyggnad av ett antal större torpedbåtar. Fartyg av
dessa typer synas, såvitt nu kan bedömas, under alla omständigheter böra
ingå i flottan. Utskottet vill sålunda tillstyrka, att ersättningsbyggnad av
två jagare, tre ubåtar och fyra mindre torpedbåtar påbörjas under budgetåret
1948/49. Även till vad i övrigt under förevarande avsnitt av propositionen
anförts vill utskottet ansluta sig.

Utskottet avstyrker motionen II: 22.

Vad i propositionen anförts rörande fredsrustningar föranleder ingen erinran
från utskottets sida.

B. Artillerimateriel m. m.

I propositionen har framhållits, att vissa brister för närvarande föreligga
i avseende på vapen, ammunition och tekniska hjälpmedel samt därjämte behov
av sådan materiel av helt nya typer.

Departementschefen har funnit angeläget, att flottan beredes möjlighet att
på ett tillfredsställande sätt följa med i den vapentekniska utvecklingen och
avhjälpa föreliggande brister. Närmare ställning till medelsbehovet borde
dock icke tagas nu utan prövning borde i vanlig ordning ske från år till år.

Utskottet ansluter sig till vad i förevarande avsnitt av propositionen
anförts.

Statsutskottets utlåtande nr 160.

65

C. Basorganisationen.

Departementschefen har framhållit den stora betydelse, som en fullgod
basorganisation har för flottans uthållighet och förmåga att fylla sina uppgifter,
och därvid särskilt betonat vikten av ett effektivt skydd mot flyganfall
och mot fjärrverkande vapen. I enlighet med försvarskommitténs förslag borde
sålunda en modernisering och utbyggnad av basorganisationen komma till
stånd, främst syftande till ett ökat utnyttjande av bombsäkra anläggningar
för skydd av fartyg, verkstäder och förråd. Våra vidsträckta skärgårdar erbjöde
särskilt gynnsamma förutsättningar härför. Den omfattning av utbyggnaden,
med vilken försvarskommittén räknat, borde kunna tjäna som en riktpunkt
för utvecklingen.

I likhet med försvarskommittén har departementschefen föreslagit, att nuvarande
örlogsvarv och örlogsstationer skola bibehållas. Den i ett särskilt
yttrande föreslagna utredningen angående möjligheterna att centralisera varv
och stationer har departementschefen funnit i nuvarande läge icke påkallad.
Som skäl härför har åberopats, dels att en sådan centralisering skulle medföra
uppenbara nackdelar ur beredskaps- och mobiliseringssynpunkt, dels strategiska
skäl, dels att en koncentration av verksamheten — i varje fält så länge
fullträffsäkra verkstadsanläggningar icke stå till förfogande — syntes stå i
strid med krigserfarenheterna, vilka tvärtom talade för en spridning av anläggningar
av denna art med hänsyn till faran för anfall från luften.

Frågan om flyttning av Stockholms örlogsstation och varv borde enligt
departementschefens mening hänskjutas till särskild utredning. Åt denna
borde uppdragas att med beaktande av alla på frågan inverkande faktorer
snarast utarbeta förslag med kostnadsberäkningar till flyttning av såväl station
som varv till plats inom Stockholms skärgård.

I avseende på övriga basanläggningar borde nu inga förändringar vidtagas
beträffande Hårsfjärdens örlogsdepå i avvaktan på resultatet av den föreslagna
utredningen rörande flyttning av Stockholms örlogsstation och varv.
Gustafsviks örlogsdepå borde i fred bibehållas vid nuvarande organisation.
Med den icke påbörjade övningsbasen vid Marstrand borde tills vidare anstå.
Begreppet Fårösunds förrådsdepå kunde utgå ur marinorganisationen.

I de likalydande motionerna I: 359 av herr von Heland m. fl. samt II: 525
av herr Edberg m. fl. ha motionärerna — med full förståelse för de synpunkter,
som i propositionen anförts mot en centralisering av örlogsstationer och varv
— framhållit, att det torde vara önskvärt att undersöka, om icke flottans basorganisation
i land kunde skäras ned. Det vore sålunda angeläget, att den
föreslagna utredningen angående flyttning av Stockholms örlogsstation utvidgades
till en allmän översyn av flottans landorganisation i avsikt att nedbringa
årskostnaderna i fred. Innan en sådan utredning igångsattes, vore
det önskvärt, att riksdagen definitivt fattade ställning till frågan, huruvida
vi för framtiden skulle ha en lätt flotta, och i så fall av vilken storleksordning,
eller om de större fartygen — kryssarna — skulle ersättas. Detta syntes

5—1002 48 Bihang till riksdagens protokoll li)48. (1 sand. Nr 160.

Öb

Statsutskottets utlåtande nr 160.

nämligen vara av betydelse för landorganisationens utformning. Ur denna
synpunkt borde även frågan om de större fartygens livslängd omprövas.

I de likalydande motionerna I: 361 av herr Bergvall m. fl. och II: 520 av
herr Ohlin m. fl. har framhållits önskvärdheten av att den ifrågasatta utredningen
om flyttning av Stockholms örlogsstation och örlogsvarv bedreves med
all den skyndsamhet, som omständigheterna medgåve. Det syntes motionärerna
också angeläget, att av marinförvaltningen framförda önskemål rörande
krigsförtöjningsplatser bleve uppmärksammade.

Utskottet ansluter sig till departementschefens uppfattning, att en modernisering
och utbyggnad av flottans basorganisation bör verkställas, främst
syftande till att genom ökat utnyttjande av bombsäkra anläggningar skapa ett
effektivt skydd mot flyganfall och mot fjärrverkande vapen.

I likhet med departementschefen anser utskottet vidare, att befintliga
örlogsstationer och örlogsvarv böra bibehållas och att en särskild utredning
bör komma till stånd rörande frågan om flyttning av Stockholms örlogsstation
och örlogsvarv. Utskottet delar den i motionerna I: 361 och II: 520 uttalade
åsikten, att det är önskvärt, att denna utredning snarast genomföres.

Med anledning av det i motionerna I: 359 och II: 525 framförda förslaget,
att utredningen i frågan skulle utvidgas till en allmän översyn av flottans
landorganisation i avsikt att nedbringa årskostnaderna i fred, vill utskottet
dels framhålla, att en sådan utvidgning torde komma att medföra eu icke
önskvärd fördröjning av utredningen, dels erinra, att omfattande organisationsundersökningar
och försök under medverkan av statens organisationsnämnd
för närvarande pågå eller avses skola igångsättas i syfte att rationalisera och
förbilliga landorganisationen, vilken därjämte i vissa delar torde komma att
beröras av den pågående utredningen angående sammanslagna staber. Härtill
kommer, att frågan om en förskjutning av vissa arbetsuppgifter i fred från
Stockholms till Karlskrona örlogsvarv enligt departementschefens mening
bör prövas vid utredningen om flyttning av Stockholms örlogsstation och
varv. Det kan förväntas, att nämnda undersökningar och försök komma att
verka i den riktning, som i motionerna avses. Sistnämnda båda motioner
torde i förevarande del få anses besvarade med vad utskottet sålunda anfört.

Vad i propositionen i övrigt anförts rörande basanläggningar föranleder
ingen erinran från utskottet.

D. Flottans personal.

1. Officerare.

Försvarskommittén har i besparingssyfte räknat med att officerare och
underofficerare i reserven samt värnpliktigt befäl skulle utnyttjas i betydligt
större utsträckning än hittills skett. Emellertid täcker tillgången på sådan
personal åtminstone för närvarande icke behovet. Med hänsyn härtill och då

67

Statsutskottets utlåtande nr 160.

de av kommittén tillämpade beräkningsgrunderna skulle medföra bestämda
nackdelar ur beredskapssynpunkt har departementschefen icke nu kunnat förorda
övergång till nämnda beräkningsgrunder.

Då gällande stater för officerare, såsom även försvarskommittén antytt, i
huvudsak motsvara mobiliseringsbehovet vid nuvarande organisation, har
departementschefen räknat med att nämnda stater tills vidare skola i stort
sett bibehållas. I andra sammanhang föreslagna organisationsförändringar
avses i vad rör officerspersonalen skola genomföras inom ramen för befintliga
stater, dock att den nuvarande beställningen för chefen för Norrlandskustens
marindistrikt anses böra indragas. Den beställning i lönegrad Ma 10, som nu
är avsedd för assistenten hos inspektören för torped- och ubåtsvapnen, bör
enligt propositionen avses för stabschefen i Norrlandskustens marindistrikt.

2. Underofficerare.

Departementschefen har framhållit, att de skiljaktigheter, som för närvarande
föreligga i avseende på befordringsförhållanden mellan flottans underofficerare
och motsvarande personal vid armén och flygvapnet, i sin mån
kunna ha bidragit till de betydande vakanser bland flottans underofficerare,
som nu föreligga framför allt inom maskinavdelningen och vilka äro av den
omfattning, att särskilda åtgärder kunna visa sig erforderliga. En närmare
utredning rörande underofficerarnas arbetsuppgifter, ansvarsområden, tjänsteställning,
anställningsvillkor m. m. borde med anledning härav komma till
stånd.

I en till Kungl. Maj:t gjord framställning, för vilken redogjorts å s. 362 i
propositionen, har hemställts, att maskinbefälsorganisationen vid marinen
måtte göras till föremål för särskild utredning. Departementschefen har emellertid
i likhet med chefen för marinen och svenska underofficersförbundet ansett,
att utredningen borde avse marinens underofficerskårer i deras helhet.
Vid utredningen, som borde verkställas snarast, borde bland annat frågan om
uppdragande av allmänna riktlinjer för förvaltares placering och befordran
tagas under övervägande, varjämte borde undersökas, huruvida och i vilken
omfattning det kunde visa sig möjligt att ersätta underofficerare i mindre
kvalificerade befattningar med långtjänstunderbefäl.

I avvaktan på resultatet av denna utredning har departementschefen räknat
med i huvudsak oförändrad organisation för flottans underofficerskår under
det närmaste budgetåret. Genom de marina myndigheternas försorg borde
dock en viss återhållsamhet vid rekryteringen tills vidare iakttagas.

I de likalydande motionerna I: 365 av herr Lodenius m. fl. samt 11: 526 av
herr Edberg har hemställts, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till
Kungl. Maj:t begära, att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa en speciell utredning
av maskinbefälsorganisationen vid marinen med beaktande av vissa i
motionen närmare angivna synpunkter samt till nästa års riksdag förelägga
riksdagen förslag i ärendet.

Statsutskottets utlåtande nr 160.

68

3. Manskap.

Departementschefen har framhållit, att behovet av underbefäl för flottan
icke kunde slutligt fastställas, förrän resultatet av den tidigare föreslagna utredningen
rörande marinens underofficerskårer föreligger. Med hänsyn härtill
borde i nuvarande läge icke några mera väsentliga förändringar vidtagas i
fråga om flottans manskapsstat, vilken tills vidare bör uppbyggas enligt 1944
års manskapsutrednings principer. En omprövning av frågan borde enligt propositionen
äga rum, så snart förutsättningar härför förelåge.

4. Reservpersonal.

Departementschefen har förutsatt, att chefen för marinen skall uppmärksamma
den för närvarande dåliga rekryteringen av nautiskt utbildad reservpersonal
och vidtaga på honom ankommande åtgärder för att i den mån så
är möjligt förbättra rekryteringen av sådan personal till flottan.

5. Övrig personal.

Departementschefen har anfört, att de grunder, enligt vilka försvarskommittén
beräknat behovet av civil personal, i åtskilliga avseenden icke vore tilllämpliga
på den i propositionen föreslagna organisationen. Med hänsyn härtill
och då kommitténs beräkningar hänförde sig till tioårsperiodens slut hade
departementschefen icke funnit anledning att närmare ingå på frågan utan
förutsatt, att behovet av civil personal komme att i vanlig ordning prövas
från år till år.

6. Rekrytering.

Under framhållande av att det ankomme på Kungl. Maj:t att i kommandoväg
utfärda närmare bestämmelser rörande de värnpliktigas tilldelning har
departementschefen uttalat, att han saknade anledning att taga ställning till
av försvarskommittén verkställda beräkningar rörande flottans årsbehov av
värnpliktiga.

Utskottet. Till vad i propositionen anförts rörande flottans personal vill
utskottet i huvudsak ansluta sig. Med hänsyn till den brist på maskinbefäl,
som f. n. råder vid marinen, samt till att maskinbefälets arbetsuppgifter delvis
äro av annan art än de som åligga flertalet övriga underofficerare vid marinen
finner utskottet sig böra tillstyrka det i motionerna I: 365 och II: 526 framlagda
förslaget, att maskinbefälsorganisationen göres till föremål för särskild
utredning.

E. Utbildningen.

1. De värnpliktigas utbildning.

Frågan om de värnpliktigas utbildning behandlas närmare i propositionen
nr 207, i vilken föreslås en genomgripande omläggning av utbildningssystemet

Statsutskottets utlåtande nr 160.

69

för flottans värnpliktiga. Omläggningen innebär bland annat en centralisering
av den grundläggande utbildningen till en för de tre örlogsstationerna gemensam
värnpliktsskola. Departementschefen har i förevarande sammanhang föreslagit,
att denna centrala värnpliktsskola bör skapas, oavsett vilket beslut i
fråga om värnpliktstidens längd som kan komma att fattas. Skolans organisation
beröres närmare vid behandlingen av marinens undervisningsanstalter.

2. Fast anställt manskaps utbildning jämte underofficersutbildning.

Departementschefen har liksom försvarskommittén ansett en rationalisering
av stammanskapets vid flottan utbildning böra komma till stånd bland
annat med hänsyn till de växande kraven på underbefälets yrkesskicklighet
och befälsförmåga.

Kommittén har såsom framgår av propositionen s. 370 och 371 icke funnit
möjligt att framlägga ett definitivt förslag till utbildningens ordnande utan
inskränkt sig till att framlägga vissa principiella synpunkter på frågan. Till
dessa har departementschefen icke kunnat helt ansluta sig bland annat på
grund av den markerade koncentration av den allmänbildande undervisningen
till första kontraktstidens senare del, som ifrågasatts. Med hänsyn härtill
har departementschefen låtit chefen för marinen undersöka möjligheterna att
ordna utbildningen med utgångspunkt från vissa i propositionen s. 372 angivna
förutsättningar. Undersökningen har resulterat i ett förslag till utbildningsgång,
som skulle medge att inom en treårig utbildningstid till furir inrymma
såväl den erforderliga ökningen av yrkesutbildningen som en allmänbildande
utbildning av minst samma omfattning som för närvarande. Tiden
för praktisk tjänst ombord har härvid måst något begränsas. Förslaget innebär
bland annat, att rekrytering av stampersonalen från de värnpliktiga underlättas.

Departementschefen har funnit den sålunda föreslagna utbildningsgången
vara i huvudsak lämplig och har förordat, att den skall provisoriskt tillämpas
i avvaktan på att slutlig ställning kan tagas till frågan om utbildningen av
stampersonalen vid flottan.

Beträffande yrkesutbildningen har departementschefen förordat en centralisering
till för samtliga tre örlogsstationer gemensamma skolor. Den fortsatta
utbildningen till underofficer och officer förutsättes äga rum efter i
huvudsak nuvarande principer, dock att av chefen för marinen föreslagen överflyttning
av marinens tekniska linje vid försvarets läroverk till tekniska läroverk
bör försöksvis prövas.

3. Officersutbildningen.

Departementschefen har beträffande officersutbildningen anslutit sig till
vad försvarskommittén anfört och sålunda föreslagit, att rekryteringen av
sjöofficerskåren skall äga rum enligt två linjer, nämligen studentlinjen och
manskapslinjen. Tillräckliga skäl för att bland de regelmässiga rekryteringsvägarna
upptaga den provisoriska s. k. reservofficerslinjen förelåge enligt

70

Statsutskottets utlåtande nr 160.

departementschefens mening icke. Möjlighet borde dock lämnas öppen att i
undantagsfall utnyttja även sistnämnda linje.

Utskottet. Under förutsättning av riksdagens bifall till i propositionen
nr 207 föreslagen omläggning av utbildningssystemet för flottans värnpliktiga
tillstyrker utskottet departementschefens i förevarande avsnitt framlagda förslag
om inrättande av en central värnpliktsskola. Vad i propositionen i övrigt
anförts rörande utbildningen vid flottan föranleder ingen erinran från utskottets
sida.

V. Kustartilleriet.

A. Kustartilleriets lokala organisation.

I propositionen har, såsom tidigare framhållits, räknats med att Hemsö
kustartilleriförsvar och Härnösands kustartilleridetachement åtminstone tills
vidare skola bibehållas samt att kustartilleriets luftvärn i avvaktan på utredningen
om kustartilleriets ställning inom försvarsorganisationen tills vidare
i nuvarande omfattning skall kvarstå inom vapnet.

Departementschefen har icke ansett sig kunna taga ställning till frågan
om beräkningen av personal för kustartilleriförsvaren, däri inbegripet den
regionala förrådsorganisationen, samt för truppförbanden, förrän resultaten
av pågående organisationsförsök föreligga.

I avsikt att rationalisera utbildningsarbetet har departementschefen föreslagit,
att luftvärnskanonutbildningen för hela kustartilleriet sammandrages
till luftvärnsbataljonen vid Vaxholms kustartilleriregemente. I samband härmed
borde av den vid vartdera av Karlskrona och Älvsborgs kustartilleriregementen
befintliga luftvärnsbataljonen stab och ett kompani indragas
samt återstående kompani hänföras till sjöfrontsbataljon.

Departementschefen har funnit lämpligt, att till kustartilleriets skjutskola
knuten personal helt får ägna sig åt uppgifter sammanhängande med verksamheten
vid skolan.

I förevarande sammanhang må erinras om de i det föregående under avd.
II. Allmänna synpunkter redovisade likalydande motionerna I: 359 av herr
von Heland m. fl. samt II: 525 av herr Edberg m. fl., i vilka framhållits, att
ändrade krav kunde komma att uppställas på de gotländska försvarsanstalternas
omfattning och art, bland annat beträffande kustartilleri.

Utskottet. Mot vad i propositionen anförts rörande kustartilleriets lokala
organisation har utskottet intet att erinra.

B. Kustartilleriets materiel.

Departementschefen har anfört, att hans uttalande beträffande artillerimateriel
m. m. för flottan i fråga om angelägenheten att på ett tillfredsstäl -

Statsutskottets utlåtande nr 160. 71

lande sätt följa med i den vapentekniska utvecklingen och avhjälpa föreliggande
brister i allt väsentligt gällde även för kustartilleriet.

Utskottet ansluter sig till vad i propositionen under förevarande avsnitt anförts.

C. Kustartilleriets personal.

1. Officerare.

Departementschefen har framhållit, att kustartilleriets lokala organisation
med hänsyn till pågående organisationsförsök icke nu kunde slutligt utformas.
Koncentreringen av luftvärnskanonutbildningen till en plats syntes
i och för sig medge en viss minskning av officerskåren. Då den avkortade
första tjänstgöringen för de värnpliktiga krävde effektivisering av utbildningen
och då nytillkommen materiel medförde krav på helt ny utbildning,
som ännu ej kunde överblickas, vore departementschefen icke nu beredd att
av nämnda anledning föreslå några förändringar i kustartilleriets officerskår.
Departementschefen thar emellertid räknat med att beställningen för
souschefen i marinstaben överföres från kustartilleriets till marinstabens stat.

2. Underofficerare.

I propositionen föreslås, såsom tidigare nämnts, att en utredning rörande
de marina underofficerskårernas arbetsuppgifter, rekryteringsmöjligheter
m. m. skall verkställas. Även om denna utredning sannolikt komme att utvisa
vissa möjligheter till en mindre reducering av kustartilleriets underofficerskår,
har departementschefen icke funnit anledning att föregripa utredningen
genom att nu föreslå några förändringar beträffande denna kår.
Departementschefen har emellertid förutsatt, att i avvaktan på utredningsresultat
en viss återhållsamhet iakttages i fråga om rekryteringen av underofficerskåren.

I detta sammanhang må erinras om de under avsnittet D. Flottans personal
redovisade likalydande motionerna I: 365 av herr Lodenius m. fl. samt II: 526
av herr Edberg rörande maskinbefälsorganisationen vid marinen.

3. Manskap.

I propositionen framhålles, att de föreliggande stora manskapsvakanserna
vid kustartilleriet medfört, att 1944 års manskapsutrednings beräkningsgrunder
ej kunnat prövas i praktiken. Med hänsyn härtill och till det förhållandet,
att den kommande utredningen om underofficerskåren syntes komma att
påverka även manskapsstaten, har departementschefen ansett sig för närvarande
icke böra frångå ifrågavarande beräkningsgrunder. Då det emellertid
syntes ogörligt att anställa överfurirer i den takt manskapsutredningen förutsatt,
har i propositionen räknats med att antalet överfurirer för de närmaste
budgetåren ej komme att överstiga 110. Huruvida en ytterligare ökning
av detta antal, i avsikt att begränsa rekryteringsbehovet av fast anställt
manskap, framdeles borde komma till stånd, kunde icke nu avgöras.

Statsutskottets utlåtande nr 160.

72

4. Övrig personal.

I fråga om övrig personal har departementschefen hänvisat till vad tidigare
anförts under motsvarande avsnitt beträffande flottan.

5. Rekrytering.

Under framhållande av att det ankomme på Kungl. Maj:t att i kommandoväg
reglera frågan om de värnpliktigas tilldelning, har departementschefen
ansett sig sakna anledning att i propositionen närmare beröra densamma.
Vid den organisation av kustartilleriet, med vilken i propositionen räknats,
erfordrades dock en större tilldelning av värnpliktiga än försvarskommittén
förutsatt.

Utskottet. Mot vad i propositionen anförts beträffande kustartilleriets personal
har utskottet icke funnit anledning till erinran. Vad utskottet vid behandlingen
av flottans personal anfört rörande särskild utredning angående
maskinbefälsorganisationen gäller jämväl motsvarande personalkategori vid
kustartilleriet.

VI. För marinen gemensam personal.

A. Marinintendenturkåren.

Departementschefen har i avvaktan på resultat av pågående organisationsundersökningar
och särskilda utredningar, varav kårens slutliga omfattning
vore beroende, föreslagit, att marinintendenturkåren tills vidare skall bibehållas
vid sin nuvarande omfattning. Då det kunde antagas, att genom
nämnda undersökningar och utredningar komme att klarläggas, att en viss
minskning av stampersonalen vore möjlig, borde kårens rekrytering redan nu
i görligaste mån anpassas därefter och tills vidare ske med utgångspunkt
från den av försvarskommittén beräknade omfattningen av kåren.

Utskottet. Till vad i propositionen anförts rörande marinintendenturkåren
ansluter sig utskottet.

B. Mariningenjörkåren.

Departementschefen har framhållit, att företagna utredningar rörande den
tekniska tjänsten inom marinen bestyrkt behovet av en förstärkning av den
tekniska personalen. Av skilda orsaker, bland annat den alltjämt snabba utvecklingen
inom den tekniska tjänsten och pågående eller planerade organisationsundersökningar
m. m., vore det emellertid icke möjligt att för närvarande
definitivt fastställa omfattningen av den erforderliga personalökningen.
Tills vidare bär departementschefen förutsatt, att mariningenjörkåren
i överensstämmelse med försvarskommitténs förslag successivt skulle
kunna utökas med 10 beställningar efter närmare prövning i varje särskilt fall.

Försvarskommitténs förslag att ur mariningenjörkåren avföra nuvarande

Statsutskottets utlåtande nr 160. to

beställningar för specialingenjörer i verkstadsingenjörs-, stationsingenjörs0011
kemistbefattningar bär av departementschefen tillstyrkts. Härvid har
förutsatts, att för befattningarna skulle i män av behov i fortsättningen avses
civil personal, avlönad av sakanslag. I överensstämmelse med försvarskommitténs
förslag har departementschefen vidare föreslagit, att åtgärder
vidtagas för en successiv avveckling av kategorien specialingenjörer i dess
nuvarande form genom övergång till aspirantrekrytering av all personal inom
kåren. Härigenom skulle den nuvarande uppdelningen på egentliga mariningenjörer
och specialingenjörer upphöra och ett enhetligt befordringssystem
inom mariningenjörkåren skapas. Under övergångstiden borde möjlighet till
direktanställning av specialingenjörer alltjämt förefinnas.

Utskottet. Med hänsyn bland annat till den snabba tekniska utveckling,
som ägt rum under kriget och som alltjämt pågår, anser utskottet en viss
ökning av mariningenjörkåren ofrånkomlig och finner angeläget, att kåren
gives sådan organisation och sammansättning, att kraven på kvalificerad
ingenjörspersonal kunna fyllas. Utskottet delar departementschefens uppfattning,
att slutlig ställning till frågan om mariningenjörkårens omfattning icke
nu kan tagas och vill även i övrigt ansluta sig till vad i propositionen under
förevarande avsnitt anförts.

C. Marinläkarkåren.

Departementschefen har icke varit beredd att för innevarande års riksdag
framlägga förslag om militärsjukvårdens organisation i anledning av det betänkande
i ämnet, som avgivits av 1944 års militärsjukvårdskommitté, och har
därför räknat med att den nuvarande organisationen för den marina hälsooch
sjukvården tills vidare skall bibehållas.

Försvarskommitténs förslag om ökning av marinläkarkaren med en ny beställning
för en biträdande läkare hos marinöverläkaren har departementschefen
icke kunnat biträda. Däremot har departementschefen tillstyrkt kommitténs
förslag om inrättande av en ny beställning för en marinläkare av

1. graden vid Göteborgs örlogsstation, jämväl avsedd för tjänst vid Älvsborgs
kustartilleriregemente, samt biträtt marinmyndigheternas förslag om en
särskild beställning för en marinläkare av 1. graden vid flottans värnpliktsskola
från tidpunkten för skolans inrättande. Utöver dessa utökningar av
personalorganisationen, vilka icke syntes föregripa en eventuell omorganisation
av den marina sjukvården, har departementschefen icke ansett sig kunna
förorda någon ändring av marinläkarkårens nuvarande omfattning i vad avsåge
ordinarie personal och arbetsuppgifter.

Behovet av icke-ordinarie marinläkarpersonal har departementschefen ansett
böra prövas särskilt för varje budgetår. Till en av marinöverläkaren
ånyo upptagen fråga om inrättande av särskilda beställningar för stabsläkare
å kustflottan är departementschefen icke nu beredd att taga ställ -

Statsutskottets utlåtande nr 160.

ning. Försvarskommitténs förslag att marinläkarstipendiaterna skulle utgå
ur organisationen och ersättas med marinläkare av 2. graden har ansetts
tarva ytterligare överväganden och borde ses i samband med motsvarande
fråga för armén.

Utskottet ansluter sig till vad i propositionen anförts rörande marinläkarkåren.

D. Marinens poliskår.

Mot försvarskommitténs förslag att öka marinens poliskår med sex beställningar
för extra ordinarie poliskonstaplar för bevakningen vid Göteborgs
örlogsstation och örlogsvarv har departementschefen icke haft något att
erinra.

Kommitténs förslag, att poliskåren därutöver och i anslutning till vidgade
uppgifter skulle tillföras ett antal nya beställningar, bär departementschefen
däremot ansett böra ytterligare övervägas. Departementschefen har
ej heller varit beredd att taga ställning till den i remissyttranden upptagna
frågan om behovet av polispersonal för kustartilleriet. Vid sådant förhållande
har departementschefen ej heller ansett anledning föreligga att, såsom försvai
skommittén förutsatt, nu vidtaga ändring i fråga om polispersonalens
lydnadsställning.

Utskottet. Vad i propositionen anförts rörande marinens poliskår föranleder
ingen erinran från utskottets sida.

VII. Utbildningsanstalter.

Departementschefen har såsom tidigare nämnts ansett, att en centralisering
av den förberedande militära utbildningen för de värnpliktiga till en
flottans värnpliktsskola borde komma till stånd. Skolan borde förläggas till
Karlskrona och underställas chefen för Karlskrona örlogsstation. Organisationen
boide, såsom försvarskommittén föreslagit, till en början givas försöksmässig
karaktär. Verksamheten vid skolan beräknades kunna börja
hösten 1948.

Departementschef en har anslutit sig till försvarskommitténs förslag, att
flottans sjömansskola underställes chefen för Sydkustens marindistrikt, men
har på anförda skäl räknat med att marinens underofficersskola liksom hittills
skall lyda direkt under chefen för marinen.

Frågan om behovet av tjänstebostäder för instruktionspersonalen vid
underofficersskolan borde närmare undersökas.

På i propositionen närmare anförda skäl har departementschefen förutsatt,
att behovet av personal för marinens utbildningsanstalter på vanligt sätt
prövas från år till år. De principer, enligt vilka försvarskommittén utfört
sina beräkningar, borde därvid i tillämpliga delar beaktas.

Statsutskottets utlåtande nr 160.

75

Utskottet, som tidigare biträtt i propositionen framlagt förslag om inrättande
av en central värnpliktsskola för flottan, har icke funnit anledning till
erinran mot vad under förevarande avsnitt av propositionen anförts.

VIII. Frivilliga organisationer.

På i propositionen närmare anförda skäl har departementschefen tillstyrkt,
att sjövärnskåren omorganiseras i huvudsak enligt ett av marinchefen
framlagt och av försvarskommittén tillstyrkt förslag. Jämväl i vad
förslaget avser särskilda ersättningar åt viss personal vid kåren samt ökade
förmåner till aspiranter och sjövärnsmän, vilka ersättningar och förmåner i
stort sett överensstämde med vad i motsvarande hänseenden gällde för personal
vid hemvärnet och den frivilliga befälsutbildningen, bär departementschefen
i princip tillstyrkt detsamma. Verksamheten vid sjövärnskåren i dess
nya form har under budgetåret 1948/49 förutsatts få bedrivas inom ramen
för de medel, som i redan framlagt förslag avsetts för kåren.

Utskottet. Den omorganisation av sjövärnskåren, som i propositionen föreslagits,
bör enligt utskottets mening vara ägnad att skapa ökade förutsättningar
för kåren att fylla sina uppgifter. V ad i propositionen i förevarande
sammanhang anförts har icke givit utskottet anledning till erinran.

IX. Kostnadsberäkningar för marinen.

Departementschefen har framhållit, att organisationskostnaderna påverkades
dels av de föreslagna mindre ändringarna i vad rör den fast anställda
personalen, dels av den förutsatta minskade tjänstgöringstiden för de värnpliktiga,
dels ock av den förordade omorganisationen av sjövärnskåren.

I fråga om den fast anställda personalen innebure de föreslagna ändringarna
en merkostnad av omkring 175 000 kronor, i huvudsak hänförlig till
de förutsatta mindre ökningarna av mariningenjör- och marinläkarkårerna
samt marinens poliskår.

Av departementschefen föreslagen minskning av värnpliktstidens längd
komme att sänka de nuvarande kostnaderna för de värnpliktigas förmåner
med omkring 1,4 miljoner kronor.

Sjövärnskårens omorganisation medförde en kostnadsökning på omkring
50 000 kronor vid genomförd organisation.

Departementschefen har vidare framhållit, att organisationskostnaderna
kunde på längre sikt förväntas bli påverkade av pågående och föreslagna organisationsundersökningar
och särskilda utredningar.

Förordade ändringar i fråga om manskapets utbildning syntes vid genomförd
organisation komma att innebära vissa besparingar, främst i vad avsåge
övningskostnaderna. Storleken av besparingarna kunde emellertid icke
nu angivas.

Under framhållande av att någon plan på längre sikt för ersättningsbygg -

76

Statsutskottets utlåtande nr 160.

nåd och modernisering av fartyg samt anskaffning av vapenmateriel m. m.
icke framlagts har departementschefen förutsatt, att frågan i vilken omfattning
medel härför samt för materielens underhåll borde anvisas skulle prövas
år från år.

Förordad utbyggnad av flottans basanläggningar komme att medföra ökat
medelsbehov för ersättning till marinens delfond av försvarets fastighetsfond.
Då den omfattning och den takt, i vilken utbyggnaden avsåges skola
ske, förutsatts skola prövas år från år, kunde storleken av denna merkostnad
icke nu beräknas.

Utskottet. Yad i propositionen under detta avsnitt anförts föranleder intet
uttalande från utskottets sida.

AVD. VI. FLYGVAPNET.

I. Krigsorganisationen.

Departementschefen bär ej haft annan erinran mot de av försvarskommittén
angivna principerna för flygvapnets organisation i krig (propositionen
s. 407) än att även den optiska luftbevakningen borde infogas i denna.
Däremot borde omfattningen av den av kommittén föreslagna krigsorganisationen
anpassas efter de ändringar i fråga om förbandens antal och storlek,
som departementschefen föreslagit (se avd. IL). Flygvapnets krigsorganisation
skulle sålunda omfatta: 1. Flygledningen i högkvarteret, bestående
av chefen för flygvapnet med flygstaben, flygöverläkaren och flygförvaltningen.
2. Krigsflygförband. 3. Fem flygbasområden, vartdera under
befäl av en flygbasområdeschef med stab. 4. Krigsbasförband. 5. Depåer.
6. Utbildnings an stal t er. 7. Flygverkstäder. 8. Flygtransportförband.
9. Kadarorganisation för jaktstridslednings- och flygsäkerhetstjänst.
10. Luftbevakningen, bestående av radar- och optisk luftbevakning.

Departementschefen har vidare framhållit, att möjligheterna att fälla
minor från flygplan borde närmare undersökas samt att frågan om flygtransportkårens
utnyttjande för andra försvarsändamål än flygvapnets personaloch
materieltransporter borde uppmärksammas inom högkvarteret.

Utskottet. Yad departementschefen föreslagit beträffande flygvapnets
krigsorganisation föranleder ej någon erinran från utskottet.

II. Fredsorganisationen.

A. Flygvapnets ledande organ m. m

1. Flygstaben.

I propositionen bär föreslagits, att flygstaben skall bestå av stabsohef,
souschef och inspektör för flygsäkerhetstjänsten samt av operations-, orga -

Statsutskottets utlåtande nr 160.

77

nisations-, utbildnings-, personal-, signal-, flygsäkerhets- och väderleksavdelningar
ävensom av pressektion och expedition. I jämförelse med nuvarande
organisation innebär förslaget, att en inspektör för flygsäkerhetstjänsten tillkommer
samt att utbildningsavdelningens personalsektion — i likhet med
vad som nu provisoriskt tillämpas — brytes ut ur denna avdelning och organiseras
som en självständig personalavdelning. Chefen för expeditionen
major på aktiv stat — föreslås bli ersatt med en pensionerad officer i arvodesbefattning.
Beträffande övriga jämkningar i de olika avdelningarnas organisation
torde få hänvisas till s. 409—412 i propositionen. För inspektören
för flygsäkeidietstjänsten redogöres närmare under 2. Inspektionsmyndigheter.

2. Inspektionsmyndigheter.

Departementschefen har — med hänsyn till betydelsen av en effektiv ledning
och kontroll av den tekniska utbildningen och dennas tillämpning vid
förbanden m. m. — föreslagit, att det från och med budgetåret 1948/49 skulle
inrättas en direkt under chefen för flygvapnet lydande inspektion för
den tekniska tjänsten. Denna borde förläggas till Stockholm och bestå
av en inspektör (alternativt ur officers- eller flygingenjörspersonalen och
hänförd till lönegraden Mo 14 respektive Co 14), en assistent (alternativt
flygdirektör av 1. eller 2. graden eller också överstelöjtnant eller major), 2
kaptener, 1 flygdirektör av 2. graden, 1 flygingenjör av 2. graden, 2 mästare,
av vilka en materielmästare tills vidare borde ersättas med en fanjunkare, 1
pensionerad underofficer i arvodesbefattning samt 1 biträde för skriv- och
kontorsgöromål.

För att emå enhetlig ledning och kontroll av flygsäkerhetstjänsten —
varmed i ifrågavarande sammanhang avsåges såväl den egentliga flygsäkerhetstjänsten
som de med denna verksamhet nära förbunda verksamhetsgrenarna
signaltjänst (inklusive radartjänst) och väderlekstjänst — borde en
inspektör för flygsäkerhetstjänsten (överste i lönegraden Mol4) tillkomma
vid flygstaben från och med budgetåret 1948/49. Flygstabens flygsäkerhets-,
signal- och väderleksavdelningar borde fungera söm arbetsorgan
åt inspektören och i frågor, som fölle inom dennes verksamhetsområde, vara
direkt underställda honom.

En fast fredsorganisation för luftbevakningen har föreslagits tillkomma,
och i samband därmed borde en luftbevakningsinspektion inrättas
vid flygledningen. Härför redogöres närmare under avsnittet Luftbevakningen.

3. Flygöverläkaren, flygförvaltningen
samt personal till staber m, m.
utom flygvapnet.

Departementschefen har framhållit, att den till flygöverläkarens förfogande
ställda personalen borde utökas med en undersökningsläkare, förste

78

Statsutskottets utlåtande nr 160.

flygläkare, med uppgift att centralt verkställa undersökningar av aspiranter
och stamflygförare, följa utvecklingen på det flygmedicinska området, vara
ledamot av haverikommissioner m. m. Antalet arvodesanställda flygläkare av

2. graden — med begränsad årlig tjänstgöringsplikt — borde ökas från 9
till 26.

I fråga om flygförvaltningen har departementschefen — med hänsyn
till pågående torvaltningsutredning — i huvudsak endast föreslagit sådana
jämkningar i nuvarande organisation, som vore en följd av den föreslagna
krigs- och fredsorganisationen för flygvapnet i övrigt, Härutinnan torde få
hänvisas till propositionen s. 418 och 419.

Vad beträffar personal till staber m. m. utom flygvapnet bär departementschefen
framhållit, att det tills vidare borde anstå med att — i
överensstämmelse med försvarskommitténs förslag — inrätta en militärbyrå
vid luftfartsstyrelsen. Tills vidare borde nu vid luftfartsstyrelsen deltidstjänstgörande
flygassistent (regementsofficer) heltidsplaceras därstädes. Beträffande
övriga smärre justeringar av nuvarande organisation torde få hänvisas
till propositionen s. 419 och 420.

Utskottet. Med hänsyn till betydelsen av effektiv ledning och kontroll av
den tekniska tjänsten samt av flygsäkerhetstjänsten biträder utskottet departementschefens
förslag att inrätta en direkt under chefen för flygvapnet lydande
inspektion för den tekniska tjänsten samt en beställning för inspektör för flygsäkerhetstjänsten,
den sistnämnde avsedd att inordnas i flygstaben. Utskottet
har ej heller i övrigt någon erinran mot vad i propositionen föreslagits i förevarande
avsnitt.

B. Luftbevakningen.

Såsom närmare framgår av avd. III. Särskilda frågor. D. Luftförsvaret
har departementschefen biträtt överbefälhavarens förslag att överföra luftbevakningen
till flygvapnet och att inrätta en fast fredsorganisation för densamma,
Påbörjad modernisering av luftbevakningen borde — i överensstämmelse
med försvarskommitténs av överbefälhavaren tillstyrkta förslag — fullföljas
så snabbt omständigheterna medgåve. Med hänsyn till betydelsen såväl
för riksförsvaret i dess helhet som för samhällslivet av att luftbevakningen
fungerade effektivt, vore det av särskild vikt, att moderniseringen av
luftbevakningen — om detta visade sig möjligt ur utbildnings- och materielanskaffningssynpunkt
— genomfördes i snabbare takt än försvarskommittén
räknat med, nämligen sju år, räknat från och med budgetåret 1947/48. Denna
modernisering avsåge omläggning av luftbevakningssystemet och i samband
därmed bland annat anordnande av vissa centraler, utökning och modernisering
av radarluftbevakningen samt anordnande av direkta signalförbindelser.

Vad beträffar luftbevakningsorganisationens närmare utformning har departementschefen
biträtt överbefälhavarens förslag att för tillgodoseende av
luftbevakningens ledning dels inrätta en luftbevakningsinspektion vid flyg -

Statsutskottets utlåtande nr 160.

79

ledningen, dels — såsom framgår av propositionen s. 422—425 — förstärka
flygförvaltningen, flygbasområdesstaberna samt F 4 och F 21. Luftbevakningsinspektionen
borde bestå av en inspektör för luftbevakningen (överste i
lönegraden Mo 14), en major eller kapten som stabsobef, tre kaptener — varav
en jämväl deltidstjänstgörande i flygförvaltningen — och ett kanslibiträde.
Till inspektionen borde kommenderas en officer ur luftvärnet.

Departementschefen har ej haft något att erinra mot överbefälhavarens
förslag angående principerna för handläggning av förvaltningsfrågor rörande
luftbevakningsorganisationen, för uppsättning av luftbevakningsförband m. m.
vid krig, för att tillgodose luftbevakningens personalbehov samt för utbildning
av luftbevakningspersonal. Beträffande innebörden av dessa förslag
torde få hänvisas till propositionen s. 423 och 424. Här må endast erinras,
att utbildning av värnpliktiga officerare och underofficerare i luftbevakningstjänst
föreslagits skola införas vid flygvapnet och förläggas till flygkadettskolan,
som i samband därmed skulle något förstärkas. Departementschefen
har vidare — i avvaktan på erfarenheter av den planerade luftbevakningsutbildningen
— förutsatt, att flygvapnets behov av värnpliktiga i luftbevakningstjänst
(utom radartjänst) skulle kunna tillgodoses utan ökning av dess
värnpliktskontingent. För att tillgodose behovet av värnpliktiga i radartjänst
borde flygvapnets värnpliktskontingent — i överensstämmelse med försvarskommitténs
förslag — utökas med omkring 200 man.

Omorganisationen av luftbevakningen borde påbörjas den 1 juli 1948 och
genomföras så snabbt utbildnings- och förvaltningstekniska förhållanden medgåve.

I de förut berörda likalydande motionerna I: 361 av herr Bergvall m. fl.
och II: 520 av herr Ohlin m. fl. har bland annat understrukits vikten av att
moderniseringen av luftbevakningen — i samband med dess överförande
till flygvapnet —- genomföres med största skyndsamhet.

Utskottet. Mot den utformning av luftbevakningsorganisationen, som
föreslagits i propositionen, har utskottet intet att erinra. Utskottet vill understryka
vikten av att den föreslagna moderniseringen av luftbevakningen genomföres
snarast möjligt.

C. Indelning i flygbasområden.

Departementschefen har — i likhet med försvarskommittén — utgått från
att nuvarande indelning i flygbasområden skall bibehållas i avvaktan på resultaten
av pågående utredningar beträffande såväl den militärterritoriella
organisationen som luftförsvarets organisation. I fråga om vissa av departementschefen
föreslagna smärre jämkningar i flygbasområdesstabernas organisation
torde få hänvisas till propositionen s. 426 och 427.

Utskottet har intet att erinra mot vad i propositionen föreslagits beträffande
indelning i flygbasområden samt flygbasområdesstabernas organisation.

80

Statsutskottets utlåtande nr 160.

D. Flygförband m. m.

1. Indelning i flygslag och flygflottiljer.

Departementschefen har — såsom angivits redan under avd. II. — föreslagit,
att i flygvapnets organisation skulle ingå 16 flygflottiljer, av vilka
10 dagjaktflottiljer (F 3, F4, F8, F9, F 10, F12, F 13, F 15, F16, F18),
1 nattjaktflottilj (Fl), 4 attackflottiljer (F6, F 7, F14, F17) och 1 spaningsflottilj
(Fil), den sistnämnda omfattande fyra flygande divisioner.
Härtill skulle komma en spaningsdivision vid flygbaskåren och en flygräddningsgrupp
vid den radarskola — förlagd till nuvarande F2:s etablissement
i Hägernäs — som föreslagits skola tillkomma. Departementschefen har uttalat
sig för successiv förstärkning av de tio dagjaktflottiljerna med 50 % i
förhållande till nu gällande organisation och bär föreslagit, att i första hand
tre flottiljer skulle förstärkas.

Beträffande övergången till denna organisation har departementschefen
föreslagit, att spanings flottilj en F 2 skulle indragas från och med den 1 juli
1949 och att i samband därmed en av dess divisioner skulle överföras till
flygbaskåren F 21 och en till spaningsflottiljen Fil, att spaningsflottiljen
F 3 skulle omvandlas till dagjaktflottilj så snart ske kunde, vilket beräknades
kunna bli fallet omkring 1949/50, att förstärkningen av tre dagjaktflottiljer
med 50 %, som beräknades kunna komma till stånd under de närmaste
tre budgetåren, skulle genomföras så snabbt som materielleveranserna
medgåve och att — såsom i det föregående angivits — en plan för fortsatt
förstärkning av dagjaktflyget enligt samma grunder skulle föreläggas 1949
års riksdag, att attackflottiljen F1 skulle ombildas till nattjaktflottilj så
snart lämpliga flygplan kunde levereras, att torpedflottiljen F 17 skulle omvandlas
till attackflottilj under budgetåret 1948/49, samt att attackflottiljen
F7 skulle organiseras som tvåmotorig flottilj i samband med Flis ombildning
till nattjaktflottilj och med utnyttjande av denna flottiljs nuvarande
attackflygplan. Starka skäl talade för att attackflottiljen F 6, som nu vore
utrustad med enmotoriga flygplan, skulle organiseras som tvåmotorig flottilj
vid tidpunkten för nästa flygmaterielfömyelse vid detta förband. Då denna
beräknades skola ske ''först omkring 1955, syntes det kunna anstå med slutligt
ståndpunkttagande till denna fråga. Övergångsplanen vore ungefärlig,
och det borde ankomma på Kungl. Maj:t att med hänsyn till flygmateriel- och
omskolningsläget m. fl. förhållanden närmare fastställa tidpunkter för ifrågavarande
organisationsändringar ävensom vilka tre dagjaktflottiljer som i
första hand skulle förstärkas.

2. Flygeskadrarna.

Departementschefen har föreslagit, att flygvapnet i fred skulle indelas i
fyra flygeskadrar med följande sammansättning:

1. flygeskadern, attackeskader med stab i Stockholm, omfattande F 6,
F 7, F 14 och F 17;

Statsutskottets utlåtande nr 160. 81

2. flygeskadern, jakteskader med stab i Göteborg, omfattande F 4,
F 9, F 10, F 12 och F15;

3. flygeskadern, jakteskader med stab i Stockholm, omfattande Fl,
F 3, F 8, F 13, F 16 och F18;

4. flygeskadern, spaningseskader med stab i Stockholm, omfattande
F 11, F 21, flygräddningsförbandet samt den i fred tidvis organiserade reservflygkåren,
som i annat sammanhang föreslagits skola tillkomma. Eskaderchefen
borde tillika vara inspektör för flygvapnets fotografitjänst.

Det borde liksom för närvarande ankomma på Kungl. Maj:t att anpassa
eskaderindelningen efter ändrade förhållanden i fråga om eskadrarnas krigsuppgifter
m. m.

I avvaktan på resultatet av en — sedermera igångsatt — utredning rörande
löneställningen för vissa högre statstjänstemän kunde ställning nu ej tagas
till frågan om förbättrad löneställning för eskadercheferna.

Beträffande vissa av departementschefen föreslagna jämkningar i eskaderstabernas
organisation torde få hänvisas till propositionen s. 431—433.

3. Flygflottiljerna.

Försvarskommittén ansåg det vara en fråga av största vikt för vår totala
krigsberedskap, att vid flygflottiljerna i fredstid bedreves flygövningar i
sådan omfattning, att största möjliga antal divisioner innehade hög krigsberedskap.
De i 1942 års försvarsbeslut uppdragna allmänna riktlinjerna
för flottilj förbandets organisation och för beräkningen av personalbehovet
borde fortfarande gälla. Vissa ändringar i flottilj organisationen nödvändiggjordes
av vunna erfarenheter och av redan påbörjade eller av försvarskommittén
ytterligare föreslagna ändringar i flygvapnets personalorganisation.
Beträffande innebörden av försvarskommitténs förslag rörande flottiljernas
organisation torde få hänvisas till propositionen s. 433—435.

Departementschefen har icke haft något att erinra mot de allmänna synpunkter
försvarskommittén anfört i förevarande avseende men har med hänsyn
till pågående organisationsundersökningar icke tagit slutlig ställning till
detaljfrågorna rörande flottiljernas organisation. Med hänsyn till de besparingar,
som försvarskommitténs förslag innebure, har departementschefen
ansett sig böra i huvudsak lägga detsamma till grund för beräkningarna
rörande personalbehovet vid fullt genomförd organisation och därmed sammanhängande
kostnader.

Departementschefens förslag till förstärkning av vissa dagjaktflottiljer
innebär, att de flygande divisionerna tillföras 50 % flera krigsflygplan, varjämte
antalet flygförare och teknisk personal ökas i motsvarande grad. Den
fast anställda personalen vid en flottilj utökas med omkring 15 %>.

Frågor rörande flottiljernas personal ha i propositionen behandlats under
avsnittet Flygvapnets personal.

6—iooa 48 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 6 samt. Nr 160.

82

Statsutskottets utlåtande nr 160.

4. Flygbaskåren.

Departementschefen har i huvudsak godtagit försvarskommitténs förslag
rörande flygbaskårens organisation, enligt vilket ingen annan principiell
ändring föreslås än att — som i det föregående berörts — en spaningsdivision
skulle förläggas till kåren. I propositionen har förutsatts, att stabs- och förvaltningstjänsten
vid kåren framdeles skall bli föremål för organisationsundersökningar.

I förevarande sammanhang torde böra erinras om följande tidigare i detta
utlåtande behandlade motioner, nämligen de likalydande motionerna I: 359 av
herr von Heland m. fl. och II: 525 av herr Edberg m. fl., de likalydande motionerna
I: 361 av herr Bergvall m. fl. och II: 520 av herr Ohlin m. fl. samt motionen
II: 529 av herr Hagb&rg i Luleå m. fl.

I motionerna 1:359 och II: 525 har hemställts, att riksdagen ville i
skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om utredning beträffande vissa i motionerna
berörda frågor, nämligen, såvitt flygvapnet angår, dels huruvida icke
den av chefen för flygvapnet föreslagna andra nattjaktflottiljen skulle kunna
organiseras på billigare sätt än genom nyuppsättning, varvid en framkomlig
väg syntes vara att ombilda ytterligare en attackflottilj till natt jaktflottilj,
samtidigt som återstående tre attackflottiljer utökades med 50 %>, dels
rörande de gotländska försvarsanstalternas omfattning och art, bland annat
beträffande jaktflyg.

I motionerna 1:361 och II: 520 har beträffande den ifrågasatta fortsatta
utbyggnaden av flygvapnet framhållits angelägenheten av att kostnadsfrågan
i sin helhet klarlades i den plan, som förutsatts komma att
föreläggas 1949 års riksdag. I samband med denna plan borde ställning
tagas till frågorna om uppsättning av en helt ny nattjaktflottilj och om
attackflottiljen F 6:s framtida utrustande med en- eller tvåmotoriga flygplan.

I motionen II: 529 har hemställts bland annat, att riksdagen måtte besluta,
att flygvapnet tills vidare utformas i enlighet med 1945 års försvarskommittés
förslag.

Utskottet har i avd. II. närmare behandlat såväl departementschefens förslag
som väckta motioner beträffande flygförbanden. Yad departementschefen
i övrigt anfört i förevarande avsnitt ger ej utskottet anledning till erinran.
Metoden att förstärka flygstridskrafterna i första hand inom ramen för befintlig
flottiljorganisation finner utskottet lämplig.

E. Centrala flygverkstäder.

Departementschefen har i fråga om dessa verkstäder endast föreslagit vissa
smärre jämkningar i personalbehovet, beträffande vilka torde få hänvisas till
propositionen s. 437. Till ett av flygledningen ifrågasatt utbyte av ett antal

Statsutskottets utlåtande m 160.

83

flygingenjörer mot flygdirektörer har departementschefen ansett sig icke nu
kunna taga ställning.

Utskottet har intet att erinra mot vad i propositionen föreslagits rörande
de centrala flygverkstäderna.

F. Flygvapnets personal.

1. Allmänna grunder.

Den personalorganisation, som fastställdes genom 1942 års försvarsbeslut
och 1944 års riksdagsbeslut angående F 18, har sedermera undergått vissa
förändringar, av vilka de mest genomgripande äro införandet av kategorierna
stamflygförare och flygtekniker.

Försvarskommittén framhöll, att den, för att åstadkomma en med krigsorganisationen
så nära som möjligt överensstämmande fredsorganisation,
vid beräknandet av flygvapnets personalstyrka i fred i huvudsak utgått från
krigsbehovet. Beredskaps- och effektivitetssynpunkter talade enligt kommitténs
mening för att all i flygstyrkorna ingående personal borde vara fast
anställd, men kommittén hade av kostnads- m. fl. skäl måst begränsa den
fast anställda personalen till 2 3U av hela antalet. Beräkningen av personalbehovet
för flygvapnets sjukvårdsorganisation och för flygförvaltningen byggde
— framhöll kommittén vidare — i huvudsak på nuvarande organisation.

Departementschefen har i allt väsentligt anslutit sig till de allmänna synpunkter,
från vilka försvarskommittén utgått vid beräknandet av personalbehovet,
och har i stort sett funnit den av kommittén föreslagna allmänna utformningen
av flygvapnets personalorganisation lämplig.

Departementschefen bär framhållit, att bland annat resultatet av pågående
organisationsundersökningar och den tekniska utvecklingens krav kunde
komma att föranleda jämkningar i personalorganisationen. De beräkningar
rörande behovet av personal vid fullt genomförd personalorganisation, som
departementschefen framlade, vore därför närmast att betrakta såsom en
grund för beräkningen av flygvapnets årskostnader vid genomförd organisation
och som en riktlinje vid personalrekryteringen. Personalbehovet för
Västgöta flygflottilj (F 6) hade beräknats såsom för en enmotorig flottilj.

Utskottet. Vad i propositionen anförts i förevarande avsnitt föranleder
ingen erinran av utskottet. De föreslagna rationaliseringarna i personalorganisationen
och den betydande personalminskningen äro enligt utskottets
mening att hälsa med tillfredsställelse.

2. Militär personal.

Departementschefen bär i princip tillstyrkt de av försvarskommittén föreslagna
minskningarna i antalet officerare (utom officerare i intendenturbefattning
samt musikpersonal) och beräknat behovet av sådana officerare till

84

Statsutskottets utlåtande nr 160.

693 (för nuvarande organisation beräknas 723) med den fördelning på tjänstegrader
m. m., som framgår av propositionen s. 446. Härutöver ba tre befattningar
beräknats kunna bestridas alternativt av officerare eller flygingenjörspersonal.

I fråga om officerare i intendenturbefattning har departementschefen föreslagit
ökning med 1 kapten i förhållande till nuvarande organisation.

Vad underofficerare (utom musikpersonal) beträffar innebär departementschefens
förslag i huvudsak — förutom att underofficerare i flygförartjänst
efter hand avvecklas, vilket riksdagen tidigare beslutat — att förvaltare
i flygstationslbefattning och i iförrådsbefattning (flygmateriel) samt stations-
respektive förrådsunderofficerare på längre sikt ersättas med civilmilitär
personal, att samtliga underofficerare i kassatjänst skola vara förvaltare,
att beställningar för förvaltare i signalbefattning inrättas i utbyte mot
officersbeställningar, att antalet underofficerare såsom signalister och såsom
trupputbildare avsevärt minskas samt att materielunderofficerare utgå ur
organisationen. Till frågan, om chefen för flottiljs (motsvarande) byggnadsavdelning
framdeles bör vara underofficer (förvaltare) eller civil kasernföreståndare
har departementschefen icke varit beredd att för närvarande taga
slutlig ställning. Vid personalberäkningarna har departementschefen dock
utgått från att förvaltare i kasernbefattning tills vidare avses för dessa
tjänster. Behovet av underofficerare (utom musikpersonal) har departementschefen
beräknat till 369 (för nuvarande organisation beräknas 853) med den
fördelning på tjänstegrader och yrkesgrenar, som framgår av propositionen
s. 447. Motiven för departementschefens förslag rörande underofficerarna
framgå av propositionen s. 440—441.

Vad stammanskapet (utom musikpersonal) angår har departementschefen
räknat med att överfurirsbeställningar inrättas för trupputbildare, att pågående
utbyggnad av stamflygförarkategorien fullföljes, att antalet stammanskap
som trupputbildare och signalister (nu benämnda signalmekaniker)
nedbringas väsentligt, att rekryteringsunderlaget för de civilmilitära flygteknikerna
i avvaktan på resultatet av pågående rekryteringsförsök fortfarande
skall vara stammanskap, samt att sjukvårdsunderbefäl tills vidare fortfarande
skall ingå i organisationen. Behovet av stammanskap har departementschefen
beräknat till 2 000 (enligt 1942 års försvarsbeslut och 1944 års riksdagsbeslut
4 535), med den fördelning på beställningar och yrkesgrenar, som
framgår av propositionen s. 448.

I fråga om värnpliktiga har departementschefen föreslagit, att i nuvarande
organisation ingående värnpliktiga bombfällare och navigatörer, flygskyttar
samt underofficerare skola utgå, samt att värnpliktiga officerare och
underofficerare i luftbevakningstjänst skola tillkomma. I avvaktan på resultatet
av pågående organisationsundersökningar har departementschefen beräknat
flygvapnets normalbehov av värnpliktiga (utom studenter och likställda)
till 4 787 (nu 5 500).

Musikpersonalen har i propositionen föreslagits skola ökas med 8 musik -

Statsutskottets utlåtande nr 160. 85

furirer samt minskas med 8 musikvicekorpraler eller meniga och 8 musikelever.

Behovet av pensionerad personal i arvodesbefattningar har av departementschefen
beräknats till 50 officerare och 80 underofficerare (för nuvarande
organisation ha beräknats 51 respektive 104).

Behovet av militär personal på reservstat — som i princip beslutats 1942
men hittills icke inrättats — har av departementschefen beräknats till 23
officerare och 18 underofficerare. Fördelningen på tjänstegrader framgår av
propositionen s. 444 och 449. Förslaget innebär minskning med 3 underofficerare
i förhållande till det beräknade behovet för nuvarande organisation.

I fråga om militär personal i reserven innebär departementschefens förslag
— förutom att reservofficerare och reservunderofficerare i flygförartjänst
efter hand utgå, varom riksdagen tidigare beslutat — att reservofficerare
i flygspanartjänst utgå, att antalet reservofficerare i bastjänst och i
intendenturbefattning nedbringas, att reservofficerare i luftbevakningstjänst
tillkomma samt att antalet reservunderofficerare som flygsignalister och i
marktjänst avsevärt minskas. Departementschefen har beräknat behovet av
reservofficerare till 349 och av reservunderofficerare till 138 (för nuvarande
organisation ha beräknats 525 respektive 286).

Vad kommenderade Officerare ur andra försvarsgrenar beträffar har departementschefen
ansett, att frågan hur behovet av flygspanare skall tillgodoses
bör närmare utredas. Behovet av kommenderade officerare har i
propositionen beräknats till 33 under sommarhalvåret och 29 under vinterhalvåret
(enligt 1942 års försvarsbeslut 81 respektive 72).

Utskottet. Mot vad i propositionen under förevarande avsnitt anförts har
utskottet i huvudsak ingen erinran att framställa.

3. Civilmilitär personal.

I avvaktan på resultatet av 1946 års militära förvaltningsutredning har
departementschefen tills vidare beräknat behovet av flygingenjörspersonal till
108, innebärande ökning med en beställningshavare i förhållande till nuläget.
Beställningarnas fördelning på tjänstegrader framgår av propositionen s. 454.
Härutöver ha 3 befattningar beräknats kunna alternativt bestridas av officerare
eller flygingenjörspersonal. Till av försvarskommittén och i vissa
remissyttranden framlagda förslag om utbyte av ett antal flygingenjörsbeställningar
mot flygdirektörsbeställningar har departementschefen icke varit beredd
att nu taga ställning.

Behovet av flygläkarpersonal har av departementschefen beräknats till 23
på aktiv stat och 26 arvodesanställda (nu 21 respektive 9). Fördelningen på
tjänstegrader framgår av propositionen s. 450 och 455. Departementschefen
har i likhet med försvarskommittén ansett, att frågan om flygförarutbildning
av flygläkare bör bli föremål för närmare utredning.

86

Statsutskottets utlåtande nr 160.

Yad meteorologpersonalen beträffar har departementschefen beräknat behovet
till 92 (nu 94), av vilka 3 på marinens personalförteckningar. I jämförelse
med nuvarande organisation innebär förslaget, att 2 beställningshavare
i Ca 26 tillkomma samt att 4 i Ce 19 utgå.

Behovet av verkmästare och mästare vid fullt genomförd personalorganisation
har departementschefen beräknat till 114 respektive 366 (nu 41 respektive
265) med den fördelning på beställningar och yrkesgrenar, som framgår
av propositionen s. 455. Departementschefen har — såsom närmare framgår
av det följande — räknat med att av de befattningar, för vilka i den fullt
genomförda personalorganisationen avsetts verkmästare och mästare, 74
respektive 77 tills vidare liksom hittills skola besättas med militära förvaltare
respektive fanjunkare. Till vissa personalorganisationers förslag om förbättrade
befordringsmöjligheter för elektro- (nu benämnda signal-) och vapenmästare
har departementschefen icke varit beredd att nu taga ställning.

Antalet flygtekniker har departementschefen beräknat till 1 861.

Med hänsyn särskilt till betydelsen för flygsäkerhetstjänsten av en effektiv
räddnings- och brandorganisation har departementschefen funnit försvarskommitténs
förslag att inrätta en civilmilitär flottiljpolisorganisation som ersättning
för nuvarande militära vaktplutoner vara lämpligt. Motiven för förslaget
framgå närmare av propositionen s. 451—452. 1 avvaktan på resultatet av pågående
organisationsundersökningar har departementschefen beräknat behovet
av flottiljpoliser vid varje flottilj (motsvarande) till 14 — vilka skulle ersätta
1 officer, 4 underofficerare, 5 underbefäl och 45 värnpliktiga — eller sammanlagt
258, av vilka 19 i Ca 16 och 239 i Ca 14.

Behovet av förrådsvaktmästare har departementschefen beräknat till liksom
nu 39.

Yad angår civilmilitär personal på reservstat och i reserven har departementschefen
föreslagit, att en reserv av förtidsavgångna mästare och verkmästare
inrättas. Tjänstgöringsskyldigheten i fred för denna personal borde
enligt propositionen överensstämma med vad som funnes föreskrivet för
övrig personal i marktjänstbefattning. Departementschefen har icke varit
beredd att för närvarande tillstyrka ett av försvarsväsendets underbefälsförbund
framlagt förslag att inrätta en reserv för förtidsavgångna flygtekniker.
Behovet av här ifrågavarande personal har departementschefen beräknat till
på reservstat 1 flygläkare av 1. graden (liksom nu) och i reserven 21 flygingenjörer
(liksom nu), 8 verkmästare, 62 mästare och 20 meteorologer.

Utskottet. Vid bifall till propositionen komma befordringsutsikterna för
den civilmilitära tekniska personalen vid flygvapnet att i vissa avseenden bli
ogynnsammare än vid övriga försvarsgrenar. Med hänsyn till möjligheterna
att rekrytera och inom flygvapnet behålla väl kvalificerad personal för den
betydelsefulla tekniska tjänsten förutsätter utskottet, att befordringsfrågan
ägnas uppmärksamhet av Kungl. Maj:t. I övrigt har utskottet i stort sett intet
att erinra mot vad i propositionen anförts under detta avsnitt.

Statsutskottets utlåtande nr 160.

87

4. Civil personal.

Försvarskommittén föreslog en nettoökning med 222 befattningar för från avlöningsanslag
avlönad ordinarie och extra ordinarie civil personal i förhållande
till det i flygvapnets personalförteckning för budgetåret 1947/48 upptagna antalet
dylika befattningar. Utökningarna berodde enligt kommittén i stor utsträckning
på att viss i nuvarande organisation ingående personal — såsom pensionerad
personal i arvodesbefattningar, extra och från sakanslag avlönad civil personal,
fast anställt manskap, värnpliktiga m. fl. — utbytts mot ordinarie och
extra ordinarie civil personal.

En sammanfattning av de mera väsentliga förändringarna enligt försvarskommitténs
förslag återfinnes på s. 456—457 i propositionen.

Departementschefen har framhållit, att han i andra sammanhang tagit ställning
till vissa frågor rörande behovet av civil personal. I övrigt har departementschefen
ansett sig kunna i huvudsak tillämpa de av försvarskommittén
använda beräkningsgrunderna rörande denna personal såsom underlag vid
kostnadsberäkningarna för fullt genomförd flygvapenorganisation.

Utskottet. Mot vad i propositionen anförts rörande flygvapnets civila
personal har utskottet intet att erinra.

5. Befordringsutsikter och pensionsåldrar.

Försvarskommittén framhöll i huvudsak, att den icke funnit anledning
föreslå några principiella ändringar i den i samband med 1942 års försvarsbeslut
utarbetade planen för en tioårig uppsättning av flygvapnets
personalorganisation. På grund av den snabba uppsättningstakten komme
den årliga pensionsavgången under en följd av år att bliva obetydlig med ett
efter hand inträdande befordringsstopp som följd. Ehuru detta talade för en
långsammare takt, ansåg sig kommittén -— med hänsyn till förbandens krigsduglighet
och flygsäkerheten — icke kunna tillråda en sådan anordning.

Vad befordringsutsikterna beträffar torde få hänvisas till propositionen
s. 458.

Departementschefen har anslutit sig till de synpunkter, försvarskommittén
anlagt på frågan om den takt, i vilken personalorganisationen lämpligen bör
uppsättas, och har, i likhet med försvarskommittén, funnit angeläget, att åtgärder
i görligaste mån vidtagas för att minska de ogynnsamma efterverkningarna
av den snabba uppsättningstakten.

Vad beträffar pensionsåldrarna för flygande personal har departementschefen
understrukit den väsentliga betydelse, som måste tillmätas ett av försvarskommittén
och chefen för flygvapnet berört spörsmål om vidgad möjlighet
att från flygtjänsten lösgöra sådan personal, som ej längre lämpar sig
för dylik tjänst.

Utskottet ansluter sig i princip till vad i propositionen anförts under förevarande
avsnitt. Med hänsyn såväl till den berörda personalens intressen

88

Statsutskottets utlåtande nr 160.

eom framför allt till rekryteringen anser utskottet angeläget, att de olägenheter
i olika avseenden, som sammanhänga med personalorganisationens
snabba utbyggnad, ägnas särskild uppmärksamhet av Kungl. Maj:t och
vederbörliga myndigheter. Utskottet finner det vidare betydelsefullt, att
frågan om pensionsåldrar för flygande personal och det därmed sammanhängande
spörsmålet om vidgad möjlighet att från flygtjänsten lösgöra personal,
som ej längre lämpar sig för sådan tjänst, bringas till en lösning.

6. Personalorganisationens genomförande.

Departementschefen har framhållit, att av försvarskommittén framlagd plan
för personalorganisationens utbyggnad — vilken avsetts endast som en riktlinje
— i huvudsak torde kunna följas. De av försvarskommittén föreslagna
övergångsanordningarna, beträffande vilkas innebörd i huvudsak torde få hänvisas
till propositionen s. 459—461, har departementschefen, utan att därmed
taga ställning i detalj och med de avvikelser, som föranleddes av ställningstagandet
enligt det föregående, i huvudsak tillstyrkt utom i vad avsåge förslaget
att inrätta en övergångsstat.

Vad angår frågan om att överföra vissa underofficerare (förvaltare i flygstations-
respektive förrådsbefattning samt stations- och förrådsunderofficerare)
till civilmilitär anställningsform har departementschefen erinrat, att han
räknat med civilmilitär personal för ifrågavarande befattningar vid fullt genomförd
personalorganisation. Det hade emellertid framkommit, att starka slitningar
kunde förväntas uppstå mellan de nuvarande civilmilitära beställningshavama
och de överförda underofficerarna på grund av olika befordringsmöjligheter.
Med hänsyn härtill syntes det — har departementschefen vidare
anfört — böra anstå med frågan om det sätt, på vilket övergången till den
nya personalorganisationen skulle ske. Tills vidare har departementschefen
räknat med att dessa befattningar skola besättas med underofficerare enligt
nu tillämpade rekryteringsgrunder, så länge för befattningarna lämpade underofficerare
finnas att tillgå.

För stammanskap, som vid övergången till den nya personalorganisationen
redan påbörjat sin utbildning, böra enligt försvarskommitténs av departementschefen
godtagna förslag i princip bibehållas de möjligheter till vidareutbildning
och befordran till officer och underofficer, som förelegat vid rekryteringstillfället,
och följaktligen även till beställningar, som icke längre skola ingå i
den nya organisationen, fullt genomförd.

Vad beträffar frågan om att inrätta en övergångsstat för viss personal, som
av försvarskommittén beräknats bli övertalig i den föreslagna personalorganisationen,
har i propositionen framhållits, att frågan hur många beställningshavare,
som kunde komma att bli övertaliga, berodde på bland annat resultatet
av pågående organisationsundersökningar vid flottilj. Om särskilda övergångsanordningar
skulle visa sig erforderliga, sedan resultatet av dessa undersökningar
lagts fram, torde — har departementschefen slutligen anfört — förslag
härom få föreläggas riksdagen.

Statsutskottets utlåtande nr 160.

89

Erinras må i detta sammanhang, att i motionen I: 366 av herrar Uhlén
och Sjö har, såsom under avd. III. angivits, hemställts om vissa åtgärder för
att tillgodose övertalig icke-ordinarie personal m. fl.

Utskottet ansluter sig i princip till vad i propositionen anförts rörande personalorganisationens
genomförande. Under avd. III. J. har utskottet upptagit
till behandling i motionen I: 366 framställda yrkanden.

G. Rekrytering.

Beträffande den huvudsakliga innebörden av försvarskommitténs förslag
rörande rekryteringen torde få hänvisas till propositionen s. 463—465.

Vad beträffar frågan om rekryteringen av flygtekniker har i propositionen
uttalats, att denna kan upptagas till slutlig behandling tidigast under år 1949.

I propositionen har vidare anförts, att mästare och verkmästare i princip
böra rekryteras från flygtekniker respektive mästare och endast undantagsvis
från civila yrkesmän.

I motionen I: 367 av herrar Uhlén och Sjö har hemställts, att riksdagen
måtte uttala, att rekrytering av, såvitt nu är i fråga, teknikerpersonal, mästare
och verkmästare i största utsträckning skall ske från de yrkesskickliga arbetarnas
led och att — när det gäller tillsättandet av arbetsledare för civila yrkesarbetare
— denna rekrytering undantagslöst sker på detta sätt.

Utskottet anser, att rekryteringen till flygteknikerbeställningarna i princip
bör ske från personal, vars utbildning särskilt tillrättalagts för de med dessa
beställningar förenade arbetsuppgifterna, d. v. s. från militära eller civila
hjälptekniker. Frågan huruvida rekryteringen framdeles skall äga rum från
endera av eller båda dessa personalkategorier bör enligt utskottets mening
hållas öppen, tills pågående rekryteringsförsök avsatt resultat. De i motionen
I: 367 framförda önskemålen finner utskottet sig vad flygvapnet beträffar
böra biträda endast i så måtto att — utöver vad departementschefen särskilt
anfört — även flygtekniker undantagsvis böra kunna rekryteras från civila
yrkesmän, då lämplig, för ifrågavarande beställningar direktrekryterad personal
icke finnes tillgänglig eller då särskilda förhållanden i övrigt så påkalla.
Vad i propositionen i övrigt anförts föranleder ingen erinran av utskottet.

H. Utbildning.

Departementschefen har icke tagit slutlig ställning till frågan om utbildningen
av de värnpliktiga.

Departementschefen har anfört, att försvarskommitténs förslag i fråga om
flertalet övriga personalkategorier — vars innebörd närmare framgår av propositionen
s. 468—470 — innebär bibehållande av eller smärre jämkningar
i nu tillämpad eller planerad utbildningsgång.

90

Statsutskottets utlåtande nr 160.

Den av försvarskommittén föreslagna centraliseringen av de praktiskteoretiska
perioderna av det fast anställda manskapets utbildning till flygvapnets
centrala skolor har departementschefen funnit lämplig.

Enligt vad departementschefen vidare anfört, bör frågan om utbildning till
och vidareutbildning av officerare upptagas till närmare prövning i samband
med en av departementschefen förutsatt utredning angående högskoleutbildningen
inom försvaret. Det syntes böra övervägas, huruvida icke i samband
härmed även flygingenjörspersonalens utbildning borde uppmärksammas.

I avvaktan på närmare erfarenheter har departementschefen i princip biträtt
försvarskommitténs förslag om utbildning av flottiljpoliser.

Yad angår frågan om flygövningarnas omfattning har departementschefen
framhållit, att denna är av väsentlig betydelse för flygvapnets effektivitet.
De av försvarskommittén föreslagna ändringarna i grunderna för beräkningen
av flygtidsbehovet — vilkas innebörd framgår av propositionen s. 470 -—
byggde främst på de med ledning av nuvarande erfarenheter bedömda förhållandena
efter övergång till kommande reaktionsdrivna krigsflygplantyper, om
vilka kännedom i vissa avseenden saknades. Även om de föreslagna ändringarna
i beräkningsgrunderna i avvaktan på närmare erfarenheter tills vidare kunde
i huvudsak godtagas, har departementschefen dock understrukit betydelsen av
att ifrågavarande spörsmål ägnas särskild uppmärksamhet. Det sammanlagda
årliga flygtidsbehovet vid fullt genomförd personalorganisation har i propositionen
beräknats till cirka 180 000 flygtimmar, vartill skulle komma ett ytterligare
flygtidsbehov för målflygning åt armén och marinen.

Utskottet. Yad i propositionen i här berörda del anförts ger utskottet icke
anledning till erinran.

I. Utbildningsanstalter.

I propositionen har föreslagits, att de nuvarande utbildningsanstalterna
utom underofficersskolan efter vissa organisatoriska ändringar bibehållas, att
en i flygvapnets centrala skolor ingående trupputbildarskola tillkommer, att
en särskild radarskola inrättas och att flygförvaltningens verkstadsskola göres
permanent.

Vad beträffar försvarskommitténs förslag angående de olika utbildningsanstalterna,
vilka med vissa jämkningar godtagits av departementschefen,
torde i huvudsak få hänvisas till propositionen s. 473—476.

Vad beträffar flygkrigshögskolan innebär departementschefens förslag, att
1 kapten utbytes mot 1 kanslibiträde.

Beträffande flygkadettskolan har departementschefen räknat med att till
denna skola förlägges även utbildning av flygande personal i reservflygkåren
och allmän flygträning av stammanskap vid försvarets läroverk ävensom utbildning
i luftbevakningstjänst av värnpliktiga officerare och underofficerare
(årligen omkring 45 respektive 15).

Statsutskottets utlåtande nr 160.

91

Yad krigsflygskolan angår har departementschefen räknat med i huvudsak
samma organisation som för närvarande. Vissa ändringar i personaluppsättningen
föranleddes av den föreslagna personalorganisationen för flygvapnet
och det ändrade antalet elever i grundläggande flygutbildning. Skolans stab
och specialdivision borde organiseras på i huvudsak samma sätt som motsvarande
organ vid flottilj. Antalet inryckande elever har beräknats till omkring
300, vilka borde fördelas på två flygskolor.

Vad flygvapnets centrala skolor beträffar har — såsom tidigare berörts
departementschefen i princip biträtt försvarskommitténs förslag att till dessa
skolor helt förlägga den del av manskapsutbildningen, som tidigare varit uppdelad
på de olika flottiljernas (motsvarande) manskapsskolor. De centrala skolorna
ha föreslagits skola bestå av gemensam stab, trupputbildarskola, signalskola
och teknisk skola. Underofficersutbildningen — som nu äger rum vid
en särskild underofficersskola — borde bedrivas vid underofficerskurser inom
trupputbildarskolan respektive signalskolan. Elevantalet vid stabiliserad personalorganisation
— utom elever i vissa specialkurser — har tills vidare beräknats
till 665.

En över skolcheferna stående chef för alla tre skolorna borde tillkomma.
Till frågan om löneställningen för denne — av försvarskommittén föreslagen
till Ma 12 eller Ma 11 — har departementschefen i detta sammanhang icke
tagit ställning. För befattningen som chef för den tekniska skolan borde avses
en major eller kapten eller också en flygdirektör av 2. graden eller flygingenjör
av 2. graden. Med anledning av att försvarskommittén vid behandlingen av de
centrala skolorna berört vissa byggnadsfrågor har departementschefen uttalat
bland annat, att särskild uppmärksamhet bör ägnas frågan, hur den tekniska
skolans lokalbehov på längre sikt bör tillgodoses.

Departementschefen har med hänsyn till den stora betydelse, som måste
tillmätas utbildningen i radartjänst, i likhet med försvarskommittén föreslagit,
att en särskild radarskola inrättas och förlägges till nuvarande F 2:s etablissement,
Till skolan borde, i varje fall tills vidare, förläggas även den föreslagna
flygräddningsgruppen. Departementschefen har i princip godtagit försvarskommitténs
förslag till organisation av radarskolan jämte flygräddningsgruppen.
Behovet av militär och civilmilitär personal (utom elever och värnpliktiga)
har i propositionen beräknats till 1 överstelöjtnant som chef, 1 major
eller kapten, 4 kaptener, 3 löjtnanter, 2 förvaltare, 5 fanjunkare, 4 sergeanter,
5 överfurirer, 16 furirer, 2 pensionerade underofficerare i arvodesbefattningar,
1 flygdirektör av 2. graden, 1 flygingenjör av 2. graden, 1 flygläkare av 1.
graden, 2 beställninghavare tilhörande militärmeteorologpersonalen, 2 verkmästare,
11 mästare, 30 flygtekniker, 6 flottiljpoliser och 1 förrådsvaktmäistare.

Utskottet. Vad i propositionen anförts rörande utbildningsanstalternas
organisation och personalbehov föranleder icke någon principiell erinran från
utskottets sida. I likhet med departementschefen finner utskottet lämpligt,
att en särskild radarskola organiseras och förlägges till etablissementet i

92

Statsutskottets utlåtande nr 160.

Hägernäs. Till denna skola torde även böra förläggas den förberedande, i
huvudsak allmänbildande utbildningen av stamflygförare med folkskolekompetens,
vilken utbildning hittills provisoriskt varit förlagd till Svea flygflottilj.

J. Väderleksorganisationen.

Med anledning av ett av 1''örsvarskommittén framlagt förslag om indragning
av väderleksstationen i Fårösund har departementschefen erinrat, att
Kungl. Maj:t numera medgivit, att denna station finge indragas och dess
uppgifter övertagas av den civila flygväderlekstjänsten i Visby.

Behovet av personal vid flygstabens väderleksavdelning har av departementschefen
behandlats under avsnittet Flygvapnets ledande organ m. m.

TJtskottet har intet att erinra mot vad i propositionen anförts under detta
avsnitt. Enligt vad utskottet erfarit har Kungl. Maj:t den 4 juni 1948 medgivit,
att observationscentralstationen i Karlstad må indragas och dess uppgifter
övertagas av den civila flygväderlekstjänsten därstädes.

K. Övriga frågor.

Departementschefen har anfört, att i princip intet vore att erinra mot försvarskommitténs
förslag att för flygvapnets krigsorganisation inrätta en
reservflygkår för vissa begränsade spanings- och övervakningsuppgifter. Det
borde ankomma på Kungl. Maj it att utfärda närmare föreskrifter angående
tjänstgöringsförhållanden m. m. för kårens värnpliktiga flygande personal
(f. d. stamflygförare).

Vad beträffar målflygning åt armén och marinen har i propositionen icke
förutsatts någon principiell ändring i nu gällande ordning.

I fråga om understöd åt privatflyget har departementschefen i huvudsak
anslutit sig till försvarskommitténs förslag att sådant understöd alltjämt skall
utgå, avse den motorlösa flygningen och utnyttjas på sådant sätt att så många
ynglingar som möjligt ges tillfälle till utbildning i motorlös flygning.

Med en ifrågasatt särskild utredning rörande understöd åt det privata
motorflyget har departementschefen ansett böra tills vidare anstå.

Utskottet. I likhet med departementschefen finner utskottet lämpligt, att
en reservflygkår inrättas för att i görligaste mån kompensera redan beslutad
minskning av spaningsflyget.

Mot vad i övrigt av departementschefen anförts under detta avsnitt har
utskottet ingen principiell erinran att framställa.

III. Flygmaterielen.

Beträffande försvarskommitténs förslag och synpunkter rörande flygmaterielen
torde få hänvisas till propositionen s. 481—483.

Statsutskottets utlåtande nr 160.

93

Departementschefen har i allt väsentligt anslutit sig till de synpunkter,
försvarskommittén anlagt på frågan om flygmaterielens förnyelse. Materielförnyelsen
borde således i princip grundas på den inhemska flygindustrien.

I likhet med försvarskommittén har departementschefen ansett 7 år vara den
genomsnittligt största livslängd för krigsflygplan i första linjen, som kan godtagas.
Mot de livslängder för flygmaterielen i övrigt, som försvarskommittén
lagt till grund för sina kostnadsberäkningar, har departementschefen icke haft
något att erinra.

I likhet med försvarskommittén har departementschefen vidare ansett, att
flygmaterielen liksom nu bör förnyas successivt medelst tämligen jämna årliga
anslag.

Då våra nuvarande resurser för flygteknisk forsknings- och försöksverksamhet
icke motsvarade de krav som numera måste ställas, har departementschefen
ansett en utökning härvidlag ofrånkomlig. Departementschefen har
vidare uttalat, att det ur försvarets synpunkt är av stor betydelse, att frågan
om ordnandet av den högre undervisningen på de flyg- och flygmotortekniska
områdena så snart ske kan bringas till en lösning.

Yad beträffar möjligheterna att på längre sikt förse flygvapnet med materiel
har departementschefen anfört, att härför erforderliga industriella förutsättningar
redan nu finnas inom landet såväl för den av departementschefen nu
föreslagna organisationen som för en organisation, i vilken även återstående
sju dagjaktflottäljer förstärkts. Den närmast förestående materielanskaffningen
för förstärkning av tre dagjaktflottiljer har i propositionen beräknats
skola ske genom köp utifrån, medan förstärkningen av återstående dagjaktflottiljer
beräknats kunna ske genom inhemsk tillverkning.

Mot vad försvarskommittén anfört rörande flygmaterielens underhall har
departementschefen i princip icke haft något att erinra.

Utskottet ansluter sig till de förslag och synpunkter rörande flygmaterielen,
som framlagts i propositionen. Enligt utskottets mening maste det anses
synnerligen betydelsefullt, att i fråga om forskning och högre teknisk undervisning
betingelser snarast skapas för att vår flygindustri även i fortsättningen
skall kunna förse våra stridskrafter med fullt modern och ur flygsäkerhetssynpunkt
tillfredsställande flygmateriel.

IV. Kostnadsberäkningar för flygvapnet.

Departementschefen har framhållit att, även om den av honom föreslagna
organisationen för flygvapnet innebure vissa förstärkningar i jämförelse med
försvarskommitténs förslag, de båda organisationerna till sin struktui voie
väl överensstämmande. Med utgångspunkt från kommitténs kostnadsberäkningar
för flygvapnet, som i princip kunde godtagas, hade kostnadsberäkningarna
därför begränsats till att avse de större organisationsändringar i
förhållande till kommitténs förslag, som förordats i propositionen. Kommit -

94

Statsutskottets utlåtande nr 160.

téns förslag innebure — även oavsett föreslagna förbandsindragningar —
väsentliga besparingar i förhållande till nuvarande organisation fullt genomförd.
Kostnadsberäkningarna grundade sig på pris- och löneläget den 1 juli
1947.

Departementschefen har beräknat årskostnaderna (utom ersättning till försvarets
fastighetsfond) för flygvapnet — luftbevakningen inräknad — vid
genomförd organisation till 280,7 miljoner kronor, varav cirka 12 miljoner
kronor för förstärkning av tre dagjaktflottiljer. Detta innebär en ökning med
cirka 26 miljoner kronor i förhållande till försvarskommitténs förslag och med
cirka 10 miljoner kronor vid jämförelse med nu gällande organisation fullt
genomförd. Under övergångsåren skulle årskostnaderna bli betydligt lägre.

Förutom årskostnaderna tillkomme vissa engångskostnader, vilka — utöver
kostnaderna för av försvarskommittén angivna byggnadsobjekt — beräknades
uppgå till cirka 66 miljoner kronor. Av engångskostnaderna erfordrades cirka
55 miljoner kronor för förstärkning av tre dagjaktflottiljer och — i överensstämmelse
med försvarskommitténs förslag — 10,5 miljoner kronor för materielanskaffning
åt den optiska luftbevakningen. Härtill skulle komma vissa
engångskostnader för ombildning av attackflottiljen F 1 till nattjaktfiottilj.

Merkostnaderna under driftbudgeten för budgetåret 1948/49 i förhållande
till i årets statsverksproposition upptagna medel för flygvapnet beräknades
uppgå till cirka 8 miljoner kronor, varav cirka 2 miljoner — för den optiska
luftbevakningen — skulle överföras från övriga försvarsgrenar.

Beträffande den närmare fördelningen av flygvapnets års- och engångskostnader
för olika ändamål och på olika budgetår torde få hänvisas till propositionen
s. 485—491.

För fullständighetens skull vill utskottet i detta sammanhang erinra om
det redan under avd. II. omnämnda, i de likalydande motionerna I: 361 av herr
Bergvall m. fl. och II: 520 av herr Ohlin m. fl. framförda önskemålet att, beträffande
den ifrågasatta fortsatta utbyggnaden av flygvapnet, kostnadsfrågan i
sin helhet klarlades i den plan, som förutsatts komma att föreläggas 1949 års
riksdag.

Utskottet. Mot i propositionen framlagda kostnadsberäkningar för flygvapnet
har utskottet i huvudsak intet att erinra.

AVD. VII. VISSA FÖR FÖRSVARET GEMENSAMMA ÄNDAMÅL.

A. Försvarets forskningsanstalt.

Försvarskommittén har på grundval av en av försvarets forskningsanstalt
till kommittén överlämnad promemoria föreslagit ökad medelsanvisning till
forskningsanstalten. Kommittén har därvid framhållit betydelsen av att vårt
land noggrant och i den utsträckning våra resurser medgåve följde den militärtekniska
utvecklingen för att om möjligt i god tid kunna få fram ända -

Statsutskottets utlåtande nr 160.

95

målsenliga stridsmedel samt därigenom i görligaste mån säkerställa sig mot
överraskningar. Kommittén funne därför starka skäl tala för att vi i mån
av vår förmåga borde ställa erforderliga medel till förfogande för ifrågavarande
ändamål.

Kommittén bär därför ansett sig böra förorda, att forskningsanstalten erhåller
ökad medelstilldelning för de närmaste budgetåren. Samtidigt bär
kommittén anfört, att största möjliga varsamhet syntes påkallad vid utbyggandet
av den fasta personalorganisationen.

Departementschefen bär funnit goda skäl tala för att forskningsanstaltens
personalorganisation i viss utsträckning konsoliderades. Härav betingade
detaljförslag komme att framläggas vid behandlingen av frågan om medelstilldelning
till anstalten för nästa budgetår.

I anledning av ett av forskningsanstalten i yttrande över försvarskommitténs
betänkande framställt förslag, att värnpliktiga med naturvetenskaplig
eller teknisk utbildning i betydligt större utsträckning än för närvarande
skulle placeras till tjänstgöring vid anstalten, har departementschefen anfört,
att frågan härom framdeles borde övervägas i samband med övriga värnpliktsfrågor.

TJtskottet har intet att erinra mot vad departementschefen i förevarande
avsnitt av propositionen anfört.

B. Fältövningar m. m.

Under det till försvarsstaben uppförda reservationsanslaget till övningar
har för innevarande budgetår beräknats ett belopp av 7 500 kronor för anordnande
av fältövningar m. m. för försvarsstabens egen personal. För nästa
budgetår har för detta ändamål i årets statsverksproposition (bil. 6, punkt 24)
under motsvarande anslag beräknats samma belopp.

Försvarskommittén bär föreslagit ökad medelsanvisning för dylik övningsverksamhet.
Kommittén har därvid anfört, att önskemål framförts om anordnande
av befälsövningar av strategisk natur, vid vilka såväl högkvarteret som
cheferna för försvarsgrenarnas operativa enheter ställdes inför de kombinerade
operationernas speciella problem. Med hänsyn till det nutida krigets
totala karaktär hade vidare framhållits nödvändigheten av en intim samverkan
även mellan försvarets målsmän och olika civila myndigheter. Samarbetet
måste förberedas i fred och grundas på ömsesidig kunskap om det militärpolitiska
läget och de olika parternas möjligheter. Civila och militära
högre chefer måste få tillfälle att i applikatorisk form studera de uppgifter,
inför vilka de en gång kunde bli ställda. De principer och metoder för
kombinerade operationer, som kunde utarbetas med ledning av krigserfarenheter,
applikatoriska studier och fältövningar borde jämväl utprövas under
krigsmässiga övningar, vilka dock tills vidare borde inskränkas till att äga
rum i genomsnitt vart tredje år. Slutligen hade särskilda utbildningskurser
för försvarsstabens personal ansetts erforderliga.

96

Statsutskottets utlåtande nr 160.

Försvarskommittén har ansett, att bärande skäl anförts för anordnande av
här avsedda övningar oöh kurser m. m. och föreslagit, att anslag skulle årligen
anvisas för ändamålet med ett sammanlagt belopp av 85 500 kronor.

I yttrande över försvarskommitténs betänkande har överbefälhavaren framhållit,
att erfarenheterna från andra världskriget understrukit vikten av friktionsfri
samverkan mellan stridskrafter ur olika försvarsgrenar och av nära
samarbete mellan krigsmakten, civilförsvaret och övriga civila myndigheter.
Formerna för denna samverkan måste studeras och övas. Det syntes överbefälhavaren
betydelsefullt, att den av försvarskommittén föreslagna verksamheten
i sådant syfte komme till stånd i full utsträckning redan under
nästkommande budgetår. Med hänsyn till den snabba tekniska och taktiska
utvecklingen vore det nödvändigt att vid sidan av den militärtekniska forskningen
även kunna bearbeta nya rön ur tekniska och strategiska synpunkter
och med hänsyn till svenska förhållanden. Dylika forskningsuppgifter kunde
ej genomföras utan regelbundet återkommande kurser och tillämpningsövningar
av operativ art.

Departementschefen har uttalat, att av försvarskommittén och överbefälhavaren
anförda synpunkter för anordnande av här avsedda övningar syntes
vara av natur att böra vinna beaktande. I den mån övningar ägde rum med
personal ur försvarsstaben borde tagas i anspråk det för försvarsstaben uppförda
anslaget till övningar. I den mån personal ur försvarsgrenarna deltoge,
syntes kostnaderna böra bestridas från vederbörande försvarsgrens övningsanslag.
För framtiden erforderliga medel för dessa övningar borde begäras
i de årliga medelsäskandena. På grund härav vore departementschefen
icke beredd att nu föreslå särskild medelsanvisning för bär avsedda ändamål.

Utskottet. Mot vad departementschefen härutinnan anfört har utskottet
icke funnit anledning till erinran.

C. Befäls- och specialistutbildning av vissa värnpliktiga.

Departementschefen har i enlighet med vad försvarskommittén förordat i
princip tillstyrkt, att särskild befäls- och specialistutbildning komme till
stånd för värnpliktiga, som vore avsedda att i krig utnyttjas i vissa befattningar
av icke rent militär natur, såsom personalvårdsassistenter, själavårdspersonal,
tolkar, post- eller telegrafpersonal, stabsredaktörer och förplägnadsassistenter.
Utbildningen i fråga borde förläggas efter första tjänstgöringens
(motsvarande tjänstgörings) avslutande. Möjligheterna att inpassa densamma
i värnpliktstjänstgöringen bleve därför beroende av huru denna tjänstgöring
komme att utformas på längre sikt. Då förslag därom icke nu kunde
framläggas, kunde departementschefen heller icke nu mera i detalj taga ställning
till förslaget. Skulle emellertid en dylik utbildning lämpligen kunna
anordnas, syntes Kungl. Maj:t äga att utan riksdagens medverkan föranstalta
härom.

Statsutskottets utlåtande nr 160.

97

Utskottet har intet att erinra mot att Kungl. Maj:t, därest så befinnes
möjligt och lämpligt, föranstaltar om anordnande av sådan utbildning som
här avses.

D. Försvarets brevskola.

Försvarskommittén har anfört, att numera vunna erfarenheter rörande den
verksamhet, som hittills bedrivits vid arméns brevskola, enligt vad från militärt
håll gjorts gällande, givit vid handen, att korrespondensundervisning med
gott resultat borde kunna utnyttjas inom krigsmakten i väsentligt större
utsträckning än hittills varit fallet och att verksamhetsområdet fördenskull
borde utvidgas att avse jämväl personal tillhörande marinen och flygvapnet.
Kommittén ville med hänsyn därtill i anslutning till tidigare förslag i ämnet
förorda, att en särskild försvarets brevskola inrättades. Personalen vid
skolan syntes kunna begränsas till en chef, major (kommendörkapten av 2.
graden) eller kapten i lönegrad Ma 10 eller Md 9, en militär lärare, löjtnant,
i lönegrad Md 7, tre civila lärare, varav två i lönegrad Ce 27 och en i lönegrad
Ce 24, samt två biträden för skriv- och kontorsgöromål. För avlöningar
till skolans personal beräknades 81 500 kronor och för omkostnader vid skolan
BO 000 kronor för budgetår. I den mån kurser anordnades allenast för en försvarsgren,
borde desamma bestridas från vederbörligt övningsanslag.

Departementschefen har anfört, att han med hänsyn till numera vunna
erfarenheter rörande värdet av korrespondensmetoden för militär undervisning
ansåge sig kunna förorda, att denna form av undervisning infördes jämväl
för marinen och flygvapnet och därvid även gåves en fastare organisation.
Liksom hittills syntes verksamheten böra bedrivas vid en särskild skola.
Departementschefen föresloge, att en för försvaret gemensam skola, försvarets
brevskola, inrättades. Vad beträffade personalorganisationen vid skolan
och personalens löneställningar kunde departementschefen ansluta sig till försvarskommitténs
förslag, med den ändringen dock att alla de tre civila lärarna
åtminstone tills vidare placerades i lönegraden Ce 24.

Utskottet har intet att erinra mot vad i detta avsnitt av propositionen
anförts och föreslagits.

E Åtgärder för att säkerställa krigsmaktens försörjning i krig

Departementschefen har framhållit, att under beredskapstiden stora belopp
ställts till förfogande för åtgärder i syfte att höja den industriella kapa
citeten för krigsmaktens försörjning i krig. Åtgärderna hade avsett såväl anskaffning
av maskiner och byggande av fabriker som anskaffning av råvaror
och mellanlager för krigsindustritillverkning. I samband med att krigshandlingarna
upphört och beredskapen hävts hade det program för utbyggnaden
på detta område som då fortfarande var under fullföljande avbrutits och
vissa medel, som funnits reserverade för ändamålet, inbesparats (jfr prop.

7—1002 48 Bi hav (j till riksdagens protokoll 1948. 6 sand. Nr 160.

98

Statsutskottets utlåtande nr 160.

1945:386, s. 10 o. 11). I avvaktan på försvarskommitténs förslag hade sedermera
i stort sett inga ytterligare medel anvisats för här ifrågavarande
ändamål.

Det vore givetvis en angelägenhet av största vikt, att krigsmaktens försörjning
i krig med materiel och förnödenheter vore i erforderlig grad tryggad.
De åtgärder härför, som borde vidtagas, måste noggrant planläggas för
att största möjliga effekt skulle kunna utvinnas ur medel, som kunde ställas
till förfogande för ändamålet. På skilda områden påginge närmare utredredningar
för en dylik planläggning.

Departementschefen vore icke beredd att för närvarande ange något mått
på medelsbehovet för här ifrågavarande ändamål. Till frågan om medel för
vissa åtgärder till tryggande av krigsmaktens försörjning, vilka i nuvarande
läge syntes vara särskilt angelägna, finge departementschefen anledning att
återkomma i annat sammanhang.

Utskottet, som vid behandlingen av propositionen nr 208 återkommer till
frågan om materielanskaffningen för försvaret, har intet att erinra mot vad
departementschefen i förevarande avsnitt av propositionen anfört.

F. Lottaorganisationen.

Den av riksförbundet Sveriges lottakårer (SLK) bedrivna verksamheten
har av försvarskommittén bedömts vara av sådant värde för krigsmakten, att
kommittén förordat höjning av nu utgående bidrag (140 000 kronor) till 370 000
kronor för år. Kommittén har därvid icke förutsatt någon ändring i lottarörelsens
ställning eller verksamhet i stort. Vidare har kommittén förutsatt, att
kostnader för lottors deltagande i fälttjänstövningar och dylikt liksom hittills
skulle bestridas av vederbörlig försvarsgren.

Departementschefen har med hänsyn till den ståndpunkt han intagit till
frågan om ökad medelsanvisning till de under Avd. IV. Armén redovisade
frivilliga försvarsorganisationerna och innan bättre överblick vunnits över
den omfattning, som luftbevaknings utbildningen kunde beräknas få under
nästkommande budgetår, ansett sig icke kunna förorda en höjning av medelsanvisningen
till lottaorganisationen utöver den, som föreslagits i innevarande
års statsverksproposition.

Utskottet har intet att erinra mot propositionen i denna del.

AVD VIII. BYGGNADER M M.

Försvarskommittén har verkställt utredning rörande de förändringar i försvarets
byggnadsbestånd, som skulle bli en följd av kommitténs förslag, samt
även upptagit till behandling frågor angående byggnadsbehov, som oberoende
därav kunde göra sig gällande under den närmaste tioårsperioden. Därvid hade

Statsutskottets utlåtande nr 160.

99

anmälts önskemål om byggnadsföretag, till vilkas bestridande skulle erfordras
— inberäknat kostnaderna för av kommitténs förslag direkt eller indirekt föranledda
byggnadsarbeten — investeringsanslag till belopp av för armén
139 303 000 kronor, för marinen 85 955 000 kronor (därav 42 000 000 kronor för
utbyggande av flottans basorganisation in. in.), för flygvapnet 136 700 000 kionor
(därav 75 400 000 kronor för flygfältsarbeten och 50 000 000 kronor för
bergshangarer in. fl. befästningsanläggningar) samt för byggnadsföretag av
för flera försvarsgrenar gemensam natur såsom bergrum för drivmedelsförråd
och den optiska luftbevakningen 23 900 000 kronor eller allt som allt
385 858 000 kronor. Mot dessa investeringsanslag skulle svara ett grundavskrivningsbehov
av tillhopa 190 157 000 kronor. Härutöver borde enligt kommittén
tagas i beaktande ett belopp av 9 200 000 kronor för försvarets forskningsanstalt.

I fråga om möjligheterna att tillgodose byggnadsbehov, som icke direkt
föranleddes av försvarskommitténs förslag utan som ur andra synpunkter
kunde anses erforderliga, har kommittén inskränkt sig till ett allmänt påpekande,
att vissa av de ifrågasatta byggnadsföretagen syntes vara av den art,
att de ur olika synpunkter tedde sig såsom särskilt angelägna. Hit vore att
hänföra byggande av flygfält samt bergrum. Med hänsyn till de avsevärda
kostnaderna härför vore det ofrånkomligt att räkna med en under avsevärd
tid fortgående successiv utbyggnad av sådana anläggningar. Jämväl
byggnadsföretag, avsedda att främja utbildningens effektivitet, borde enligt
försvarskommittén givas företräde framför andra byggnadsobjekt.

Med hänsyn till nödvändigheten att i rådande läge starkt begränsa de
allmänna utgifterna har kommittén ansett sig böra räkna med att byggnadsverksamheten
för försvarsändamål under de närmaste åren måste i hög grad inskränkas.
Med hänsyn särskilt till att medel redan beviljats för ett stort antal
byggnadsföretag, för vilka byggnadstillstånd ännu icke lämnats, har försvarskommittén
för sin del ansett sig böra stanna vid att beräkna grundavskrivningsbehovet
för byggnads-, flygfälts- och andra anläggningsarbeten till i
genomsnitt 10 miljoner kronor för år. Kommittén har dock samtidigt uttalat,
att ett förändrat konjunkturläge kunde nödvändiggöra en omprövning av hela
förevarande frågekomplex.

Under ett särskilt avsnitt i betänkandet har kommittén behandlat frågan
om befästningar. Kommittén har därvid återgivit ett uttalande i ämnet av överbefälhavaren
av innebörd att det av främst ekonomiska skäl icke vore möjligt
att i fredstid utbygga samtliga önskvärda permanenta befästningar i fullt
färdigt skick. En viss kontinuerlig byggnadsverksamhet för befästningar
borde emellertid enligt överbefälhavarens mening äga rum i fred. Omfattningen
härav borde bestämmas under hänsynstagande dels till behovet av
befästningar ur strategisk synpunkt inom det ena eller det andra området,
dels till ekonomiska skäl.

Frågan om uppförande av bergrumsanläggningar har kommittén behandlat
tillsammans med övriga byggnadsfrågor. För befästningar för markstridskraf -

100

Statsutskottets utlåtande nr 160.

ter och den militära ledningen har kommittén med hänsyn till den behållning,
som funnes å härför redan anvisade anslag, ansett sig icke i nuvarande läge
böra beräkna medel.

Departementschefen har framhållit, att huvuddelen av de byggnadsföretag,
som försvarskommittén här angivit, tidigare anmälts av de medelsäskande
myndigheterna. Alltefter angelägenhetsgrad hade de fått inpassas i den byggnadskvot,
som tillmätts försvaret. Så länge de förhållanden bestode, som betingade
den nuvarande regleringen av byggnadsverksamheten, syntes samma
förfarande få tillämpas även i fortsättningen. Frågan vilka byggnadsföretag
som närmast borde komma till utförande finge därför prövas för varje budgetår.

Utskottet. Vad departementschefen i förevarande avseende anfört ger ej
utskottet anledning till erinran.

AVD. IX. UTSKOTTETS HEMSTÄLLAN

Under åberopande av vad utskottet i det föregående anfört får utskottet
hemställa,

A. att riksdagen må, med avslag å motionerna 1:363 samt
II: 22, 523, 524, 527 och 528, besluta, att försvaret i de delar, som
beröras i Kungl. Maj:ts proposition nr 206, skall organiseras på
sätt i nämnda proposition angivits med de avvikelser därifrån,
som betingas av vad utskottet i det föregående anfört;

B. att motionerna 1:359, 361, 362, 365, 366 och 367 samt
II: 520, 522, 525, 526, 529 ävensom I: 368 och II: 531 — de båda
sistnämnda i vad de avse försvarets organisation — i den mån
de icke kunna anses besvarade genom utskottets hemställan
under punkten A, icke må föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 15 juni 1948.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Pauli, Lindström,
Gränebo, Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Andrén, Gustaf Iwar
Anderson, Gillström, von Heland, Sundelin och Lundgren; samt

från andra kammaren: herrar Eriksson i Stockholm, Skoglund i Doverstorp,
Ward, Andersson i Malmö, Wallentheim, Lindholm, Holmström, Onsjö,
Thapper, Persson i Vinberg, Persson i Svensköp och Johansson i Mysinge;
dock att

från och med AVD. III deltagit herr Hesselbom i stället för herr Karl
Andersson.

Statsutskottets utlåtande nr 160.

101

Reservationer:

1) vid AVD. It. ALLMÄNNA SYNPUNKTER (s. 22—26) av herrar Johan
Bernhard Johansson, Andrén, Lundgren, Skoglund i Doverstorp och Holmström; 2)

vid AVD. III. SÄRSKILDA FRÅGOR, A. FÖRSVARETS HÖGSTA
LEDNING (s. 30 och 31) av herrar Lindström, Gillström, Eriksson i Stockholm,
Word, Wallentheim och Lindholm, vilka ansett, att utskottets yttrande
bort hava följande lydelse:

»Det totala kriget ingriper på samhällslivets alla områden och berör
mer eller mindre direkt varje medborgare. De strategiska beslut, som
skola fattas, äro därför numera icke något, som endast berör krigsmakten utan
hela landets försörjning, dess administration i stort m. fl. i det civila samhällslivet
djupt ingripande faktorer. Detta kräver, att en intim kontakt skapas
mellan den militära ledningen å ena sidan och den politiska ledningen samt
det civila samhällets olika delar å den andra. Det medför också, att en militär
fackman icke med säkerhet bäst lämpar sig för att fatta de avgörande strategiska
besluten.

I de flesta demokratiska stater med krigserfarenhet ligger försvarets högsta
ledning i händerna på en regeringsmedlem med konstitutionellt ansvar. Kontakten
mellan politisk och militär ledning samt det civila samhällslivet skapas
i regel genom ett krigskabinett eller försvarsråd, i vilket ingår regeringschefen,
de statsråd, som handlägga med försvaret närmast sammanhängande
frågor, cheferna för de olika försvarsgrenarna samt representanter för civilförsvaret
och den ekonomiska försvarsberedskapen.

Vid en organisation, byggd på sådana principer, bör den politiska ledningen
bära huvudansvaret för de avgörande strategiska besluten under närmaste
medverkan av den högsta sakkunskapen inom olika militära områden.
Försvarsgrenschefernas föredragningar inför högsta försvarsledningen böra anpassas
därefter. Verkställandet av de militära beslut, som fattas, åligger givetvis
den rent militära ledningen. Detta förutsätter, att en prövning av överbefälhavarinstitutionens
berättigande kommer till stånd. En på krigs- och fredserfarenheter
stödd undersökning rörande dessa frågor anser utskottet påkallad.

Samordningen av krigsplanläggningen i stort och de för försvarsgrenarna
gemensamma större och viktigare spörsmålen kräver enligt erfarenheter från
de krigförande ett koordinationsorgan. Inom vissa länder sker detta genom
en liten försvarsstab, sammansatt av representanter för olika försvarsgrenar;
inom andra länder genom att delar av försvarsgrensstaberna direkt samarbeta.
Den svenska försvarsstaben lider enligt mångstämmiga uttalanden av
påtagliga brister. Dess omfattning tynger arbetet i ledningen. Dubbelarbete,
förseningar och oklarhet i ansvarsfördelningen äro påtalade nackdelar, vartill
kommer en snedvridning av organisationen, som följer av att den operativa
ledningen är i princip olika ordnad för å ena sidan armén och å andra sidan

102

Statsutskottets utlåtande nr 160.

marinen och flygvapnet. Därjämte synas kostnaderna för ledningen vara oproportionerligt
stora. En avsevärd förenkling och decentralisering i samband
med en minskning av försvarsstabens omfattning förefaller vara påkallad.

Departementschefen har föreslagit vissa åtgärder, som äro ägnade att i viss
mån åstadkomma förbättringar inom den högsta ledningen under fredsförhållanden.
Dessa åtgärder vill utskottet icke motsätta sig. Emellertid äro departementschefens
förslag enligt utskottets mening icke tillräckliga för att skapa
en på erfarenheterna byggd lämplig, förenklad och effektiv militär högsta
ledning. Frågan om högsta militärledningens organisation bör därför göras
till föremål för ny allsidig och förutsättningslös utredning.

Med anledning---- militära myndigheterna;»

3) vid AVD. IV. ARMÉN. III. C. 3. KAVALLERIET (s. 54) av herrar
Johan Bernhard Johansson, Andrén, Lundgren, Skoglund i Doverstorp och
Holmström, vilka ansett, att utskottets yttrande bort hava följande lydelse:

»Ur mobiliserings-, kuppberedskaps- och övningssynpunkt måste det
anses vara av betydelse att i Stockholm äga tillgång till ett kavalleriförband.
De av departementschefen berörda lokalbehoven synas vidare kunna tillgodoses
på annat sätt än genom ianspråktagande av K l:s etablissement. Med
hänsyn till nu angivna förhållanden och då utredning pågår om kavalleriets
framtida organisation, förordar utskottet, i överensstämmelse med motionerna
II: 527 och II: 528, att frågan om den föreslagna indragningen av
K 1 skall upptagas till avgörande först sedan nyssnämnda utredning och den
planerade utredningen om lokalfrågorna slutförts;»

4) vid AVD. IV. ARMÉN. III. I. ARMENS HÄSTAR (s. 59) av herrar
Johan Bernhard Johansson, Andrén, Lundgren, Skoglund i Doverstorp och
Holmström, vilka ansett, att utskottets yttrande bort hava följande lydelse:

»Vad i propositionen anförts beträffande arméns hästar föranleder ingen
annan erinran från utskottets sida än att hänsyn måste tagas till de förändringar,
som bliva en följd av att frågan om indragningen av K 1 skjutes på
framtiden;»

5) vid AVD. V. MARINEN. IV. A. FARTYGSMATERIELEN (s. (54) av
herr von Heland;

6) vid AVD. V. MARINEN. IV. D. FLOTTANS PERSONAL (s. 68) av
herr Lundgren.

Stockholm 1948. K. L. Beckmans Boktryckeri.