Statsutskottets utlåtande nr 141.
11
Nr 141.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
klassificering av trafikanstalterna vid post- och telegrafverken
samt statens järnvägar.
(4:e avd.)
I propositionen nr 240 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för den 8 maj
1948, föreslagit riksdagen att dels godkänna av departementschefen förordade
grunder för klassificering av trafikanstalterna vid post- och telegrafverken
samt statens järnvägar, dels besluta, att vissa i nämnda statsrådsprotokoll
angivna befattningar skola från och med den 1 juli 1948 finnas
vid post- och telegrafverken samt statens järnvägar, dels bemyndiga Kungl.
Maj :t att i personalförteckningen för statens järnvägar vidtaga de ändringar,
som beträffande stationsinspektorstjänster föranledas av förstatligandet
av Västergötland—Göteborgs och trafikförvaltningens Göteborg—Dalarne—
Gävle järnvägar och till vilka pågående klassificering av trafikanstalterna
vid nämnda järnvägar kan giva anledning, dels medgiva, att i tjänsteförteckningen
må vidtagas av departementschefen förordade ändringar, dels
ock bemyndiga Kungl. Maj :t att utfärda de övergångsbestämmelser, som vid
genomförande av klassificeringen må erfordras.
Med stöd av Kungl. Maj :ts den 17 maj 1946 givna bemyndigande tillkallade
chefen för kommunikationsdepartementet den 22 i samma månad fyra
sakkunniga för att inom departementet biträda med utredning rörande ändrade
grunder för klassificering av trafikanstalterna vid post- och telegrafverken
samt statens järnvägar ävensom avgiva de förslag till klassificering
av verkens trafikanstalter, till vilka utredningen kunde föranleda. De sakkunniga,
som antogo benämningen 1946 års klassificeringskommitté, avgåvo
den 22 december 1947 betänkande i ämnet (SOU 1947: 78). I betänkandet
sammanfattar kommittén de viktigare synpunkter och förslag, som kommittén
framfört, i följande sju punkter.
1. Klassificeringen bör i största möjliga utsträckning ske efter samma
principer vid de tre verken. På grund av arbetsuppgifternas olikhet är det
emellertid icke möjligt att åstadkomma ett fullt enhetligt klassificeringssystem.
2. För allmänna klassificeringar bör icke i förväg fastställas någon viss
periodicitet. Ändring av en trafikanstalts klass eller av grunderna för klassificeringen
bör kunna ske, när övertygande skäl därtill föreligga. Urvalet av
12
Statsutskottets utlåtande nr 141.
trafikfaktorer bör vara sådant, att verksstyrelserna och personalen kunna
årligen följa utvecklingen. Kommittén har medtagit endast sådana faktorer,
vilkas storlek kan utläsas ur befintlig statistik.
3. Kommittén föreslår, att nuvarande klass 4 samt vid postverket och
statens järnvägar nuvarande klass 1 A slopas. De trafikanstalter, som tillhöra
dessa klasser, föreslås fördelade på övriga klasser efter rörelsens storlek.
Vidare föreslår kommittén, att en ny högsta klass inrättas två lönegrader
ovanför den nuvarande högsta klassen.
4. De hittills använda klassbeteckningarna föreslås utbytta mot numren
på de lönegrader, i vilka föreståndarna för vederbörande trafikanstalter äro
placerade. Vidare föreslår kommittén, att klassbeteckningarna utgå ur föreståndarbefattningarnas
benämning samt att tjänstetitlarna överpostmästare
och överinspektör utbytas mot postmästare respektive stationsinspektor.
5. I fråga om de föreståndartjänster, vilkas antal bestämmas av Kungl.
Maj :t, böra verksstyrelserna givas samma befogenhet, som för närvarande
tillkommer dem beträffande andra tjänster, d. v. s. att inom ramen av fastställd
personalstat vidtaga utbyten. Motsvarande befogenhet synes böra av
riksdagen utverkas för Kungl. Maj :t beträffande de tjänster, vilkas antal
bestämmes av riksdagen.
6. Till grund för kommitténs fördelning av trafikanstalterna på de olika
klasserna ha legat för varje verk uppgjorda poänglistor, i vilka anstalterna
ordnats efter fallande poäng. Fördelningen har skett efter erfarenhetsmässig
bedömning. Sedan ungefärliga gränslinjer uppdragits på poänglistorna, ha
trafikanstalterna inom gränsområdena ägnats närmare studium. Resultaten
av fördelningen redovisas genom uppräkning av de anstalter, som enligt
kommitténs förslag böra hänföras till de skilda klasserna.
7. Kostnaderna för genomförande av kommitténs förslag uppgå för år
räknat till 320 000 kronor och fördela sig med 107 000 kronor på postverket,
52 000 kronor på telegrafverket och 161 000 kronor på statens järnvägar.
I statsrådsprotokollet (s. 12—14) lämnas i tabellform en översikt över
kommitténs förslag till förändringar i nuvarande klassindelning.
Kommittén har under utredningsarbetets fortgång haft överläggningar
med representanter för Postmästareföreningen, Posttjänstemännens forening,
Svenska postmannaförbundet, Sveriges poststationsföreståndareförening,
Kvinnliga telegrafpersonalens förening, Svenska telegraftjänstemännens
förening, Statens järnvägars befälsförbund, Svenska järnvägarnas kontorspersonal-
och arbetsledareförbund samt Svenska järnvägsmannaförbundet.
över betänkandet ha utlåtanden avgivits av generalpoststyrelsen den 27
januari 1948, telegrafstyrelsen den 12 januari 1948, järnvägsstyrelsen den
28 januari 1948 och statens lönenämnd den 27 februari 1948.
Generalpoststijrelsen har anfört bland annat följande.
Förslaget innebär bland annat, att postdiligenstrafiken inräknas såsom
klassificeringsfaktor, vilket tidigare icke varit fallet. Enligt Kungl. Maj:ts
brev till styrelsen den 18 oktober 1935 äger styrelsen att, så länge post
-
Statsutskottets utlåtande nr 141.
13
diligenslinje icke ingår såsom faktor vid postkontorens klassificering, utbetala
särskild ersättning (gratifikation) med högst 400 kronor för år till
postmästare vid sådant postkontor, under vilket postdiligenslinje lyder. I
och med förslagets genomförande skulle således styrelsens rätt att utdela
dylik gratifikation bortfalla. Detta förhållande skulle emellertid innebära,
att postmästarna vid sex postkontor med diligensrörelse, vilka postkontor
enligt förslaget icke äro avsedda att höjas i klass, skulle få vidkännas en
inkomstminskning, vilket enligt styrelsens uppfattning icke vore skäligt.
Styrelsen hemställer därför om bemyndigande att till de postmästare, som
vid tiden för förslagets eventuella genomförande förestå ifrågavarande sex
postkontor, övergångsvis utbetala gratifikation på sätt tidigare skett så
länge postmästarna kvarstå i de innehavda befattningarna.
Departementschefen har för egen del anfört följande.
De allmänna synpunkter beträffande klassificeringen av trafikanstalterna
vid post- och telegrafverken samt statens järnvägar, vilka 1946 års klassificeringskommitté
givit uttryck åt och vilka icke mött några gensagor från
de i ärendet hörda myndigheterna, föranleda ej heller från min sida någon
erinran. Jag anser sålunda, att klassificeringen i största möjliga utsträckning
bör ske efter samma principer vid de tre verken. Likaså delar jag kommitténs
uppfattning om att någon periodicitet icke bör i förväg fastställas
för allmänna klassificeringar. Härav följer att ändring av en trafikanstalts
klass eller av grunderna för klassificeringen bör kunna ske, närhelst övertygande
skäl därtill föreligga, samt att trafikfaktorerna i enlighet med kommitténs
förslag böra utväljas så att de kunna utläsas ur befintlig statistik.
Kommitténs förslag rörande föreståndartjänsternas inplacering i löneskalan,
vilket lämnats utan erinran av de hörda myndigheterna, anser jag
mig böra tillstyrka. Jag har ej heller funnit anledning till erinran mot de
av kommittén föreslagna nya klass- och tjänstebenämningarna.
I detta sammanhang skall jag något beröra frågan om de konsekvenser,
som införandet av en ny högsta föreståndarklass kan tänkas få beträffande
vissa högre tjänster vid statens järnvägar.
Kommittén har framhållit, att ett bifall till förslaget skulle leda till att
föreståndaren (Ca 31) blir placerad en lönegrad över sin närmaste förman,
förste trafikinspektören (Ca 30). Fördenskull har kommittén räknat med
att de tre förste trafikinspektörer, som beröras av kommitténs förslag, nämligen
förste trafikinspektörerna vid 24 trafiksektionen i Stockholm, vid 5
trafiksektionen i Göteborg och vid 10 trafiksektionen i Malmö, borde erhålla
en förbättrad löneställning. I avvaktan på resultatet av pågående utredning
rörande statens järnvägars organisation torde de enligt kommitténs
mening böra tilldelas förordnande i högre lönegrad. Järnvägsstyrelsen har
framhållit, att ett genomförande av förslaget om en ny högsta klass, vilket
styrelsen icke velat motsätta sig, torde få till följd uppflyttning i lönegrad
av även ett flertal andra tjänster. Statens lönenämnd slutligen förordar,
att de tre förste trafikinspektörer, om vilka här är fråga, tills vidare
tilldelas förordnande i 32 lönegraden. Några ytterligare förändringar synas
lönenämnden icke för närvarande böra vidtagas.
För egen del ansluter jag mig till förslaget om att förenämnda förste
trafikinspektörer tills vidare tilldelas förordnande i 32 lönegraden. I samband
därmed torde böra övervägas, huruvida icke samma förfaringssätt
bör tillämpas beträffande de fyra överinspektörerna vid statens järvägar.
För närvarande äga verksstyrelserna att beträffande andra tjänster än
föreståndare för trafikanstalt vid uppkommande ledighet å tjänst inom
högst Ca 23 utbyta den lediga tjänsten mot tjänst inom lägre lönegrad.
14
Statsutskottets utlåtande nr Hl.
Kommittén har med tillstyrkan av remissmyndigheterna föreslagit, att detta
bemyndigande utsträckes till att omfatta även föreståndartjänsterna för
trafikanstalter. I praktiken skulle detta betyda, att verksstyrelse skulle äga
att höja viss anstalt i klass, om höjningen kombineras med samtidig sänkning
i klass av annan anstalt, men vidare att verksstyrelse skulle äga att
sänka viss anstalt i klass utan samtidig höjning i klass av annan anstalt.
Bemyndigandet bör enligt förslaget gälla vid byte även mellan föreståndartjänst
i högst Ca 23, som ingår i klassificeringen, och föreståndartjänst, ,som
ligger utanför klassificeringen, t. ex. vid statens järnvägar byte mellan stationsmästartjänst
och tjänst som föreståndare för trafikplats.
Mot vad sålunda föreslagits finner jag icke anledning till erinran. Jag
anser mig vidare böra förorda, att i enlighet med kommitténs av remissmyndigheterna
tillstyrkta förslag motsvarande befogenhet må tillkomma
Kungl. Maj :t beträffande befattningar i högre lönegrad än Ca 23. Den utsträckning,
i vilken berörda möjligheter kunna komma att utnyttjas, bör
anmälas av verksstyrelserna för Kungl. Maj :t beträffande befattningar i
högst Ca 23 och av Kungl. Maj :t för riksdagen beträffande befattningar i
högre lönegrad än Ca 23.
Vad generalpoststyrelsen anfört rörande utbetalande övergångsvis av gratifikation
till vissa postmästare vid postkontor, under vilka diligenslinje lyder,
föranleder icke någon erinran från min sida.
Kommitténs förslag i fråga om fördelningen av trafikanstalterna på olika
klasser anser jag mig beträffande post- och telegrafverken böra oförändrat
tillstyrka. Det bör dock såsom telegrafstyrelsen framhållit uppmärksammas,
att enligt beslut av styrelsen förvaltningen av Hultsfreds redovisningsområde
numera överflyttats från Hultsfred till Vimmerby. För statens järnvägars
del förordar jag, att de av järnvägsstyrelsen föreslagna, av lönenämnden
tillstyrkta ändringarna i kommitténs förslag vidtagas. Dessa innebära,
att Bastuträsk uppflyttas från klass 23 till klass 25, att Vretstorp
nedflyttas från klass 20 till klass 18 samt att Vinnö utgår ur förslaget.
Den nya klassificeringen synes böra genomföras från och med den 1 juli
1948. Det torde därvid få ankomma på Kungl. Maj :t att efter verksstyrelsernas
förslag meddela eventuellt erforderliga övergångsbestämmelser.
Åt 1946 års klassificeringskommitté har uppdragits att verkställa utredning
och avgiva förslag rörande klassificering av trafikanstalterna vid bl. a.
Västergötland—Göteborgs och trafikförvaltningens Göteborg—Dalarne—
Gävle järnvägar. Vid nämnda järnvägars förstatligande erfordras med nuvarande
benämningar och lönegradsplacering 1 stationsinspektor av klass
1 A i Ca 28, 5 stationsinspektorer av klass 1 B i Ca 27 och 5 stationsinspektorer
av klass 2 i Ca 25. Bemyndigande torde böra inhämtas för Kungl. Maj :t
att vidtaga de ändringar i den av riksdagen fastställda personalförteckningen
för statens järnvägar, som föranledas av statsförvärvet och till vilka utredningen
må giva anledning.
Vid bifall till vad jag i det föregående förordat skulle i stället för i respektive
verks av riksdagen fastställda personalförteckninga
r upptagna befattningar såsom föreståndare för trafikanstalt införas vid
postverket 3 postmästare i Ca 31, 30 postmästare i Ca 29, 48 postmästare
i Ca 27 och 60 postmästare i Ca 25, vid telegrafverket 3 telegrafkommissarier
i Ca 31, 22 telegrafkommissarier i Ca 29, 22 telegrafkommissarier i Ca 27
och 31 telegrafkommissarier i Ca 25 samt vid statens järnvägar 4 stationsinspektorer
i Ca 31, 21 stationsinspektorer i Ca 29, 34 stationsinspektorer
i Ca 27 och 34 stationsinspektorer i Ca 25.
I stället för i respektive verks av Kungl. Maj :t fastställda
personalförteckningar upptagna befattningar såsom föreståndare
Statsutskottets utlåtande nr 141.
15
för trafikanstalt skulle införas vid postverket 94 postmästare i Ca 23, 65
stationsmästare i Ca 20, 36 stationsmästare i Ca 18 och 41 stationsmästare
i Ca 16, vid telegrafverket 24 telegrafkommissarier i Ca 23 och 16 telegrafkommissarier
i Ca 21 samt vid statens järnvägar 116 stationsinspektorer i
Ca 23, 171 stationsmästare i Ca 20, 214 stationsmästare i Ca 18 och 236 stationsmästare
i Ca 16.
I tjänsteförteckningen skulle de förändringar vidtagas, som
framgå av redogörelsen för förändringarna i personalförteckningarna. Vidare
böra vid postverket stationsmästare av klass 8 (Ca 13) och stationsmästare
av klass 9 (Ca 11) utbytas mot stationsmästare utan klassbeteckning.
Utskottet. Det praktiska syftet med det i förevarande proposition anmälda
klassificeringsförslaget har varit att ernå en rättvis lönegradsplacering
för trafikanstalternas föreståndare. Till de allmänna grunderna för klassificeringen,
vilka icke mött några gensagor från i ärendet hörda myndigheter,
kan utskottet i likhet med departementschefen ansluta sig. I förevarande
proposition framställda förslag med avseende å fördelningen av trafikanstalterna
på olika klasser, föreståndartjänsternas inplacering i löneskalan
ävensom därav betingade ändringar i av riksdagen fastställda personalförteckningar
tillstyrkas av utskottet. Vad departementschefen i övrigt i förevarande
sammanhang anfört och förordat har icke givit utskottet anledning
till erinran.
Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen må
l:o) godkänna av departementschefen i statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för den 8 maj 1948 förordade
grunder för klassificering av trafikanstalterna vid
post- och telegrafverken samt statens järnvägar;
2:o) besluta, att antalet av följande befattningar skall
från och med den 1 juli 1948 utgöra:
vid postverket
3 postmästare ................................ Ca 31
30 postmästare ................................ Ca 29
48 postmästare ................................ Ca 27
60 postmästare ................................ Ca 25
vid telegrafverket
3 telegraf kommissarier ........................ Ca 31
22 telegrafkommissarier ........................ Ca 29
22 telegrafkommissarier ........................ Ca 27
31 telegraf kommissarier ........................ Ca 25
vid statens järnvägar
4 stationsinspektorer .......................... Ca 31
21 stationsinspektorer .......................... Ca 29
34 stationsinspektorer .......................... Ca 27
34 stationsinspektorer ..........................Ca 25;
16
Statsutskottets utlåtande nr 141.
3:o) bemyndiga Kungl. Maj:t att i personalförteckningen
för statens järnvägar vidtaga de ändringar, som beträffande
stationsinspektor stjänster föranledas av förstatligandet av
Västergötland—Göteborgs och trafikförvaltningens Göteborg
—Dalarne—Gävle järnvägar och till vilka pågående klassificering
av trafikanstalterna vid nämnda järnvägar kan giva
anledning;
4:o) medgiva, att i tjänsteförteckningen må vidtagas av
departementschefen i omförmälda statsrådsprotokoll förordade
ändringar;
5:o) bemyndiga Kungl. Maj :t att utfärda de övergångsbestämmelser,
som vid genomförande av klassificeringen må
erfordras.
Stockholm den 4 juni 1948.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Närvarande: se under utlåtandet nr 144.