Statsutskottets memorial nr 106.

1

Nr 106.

Memorial i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut i fråga om
anslag för budgetåret 1948/49 till ersättning för skador
vållade av personer som avvikit från vissa anstalter
jämte i ämnet väckta motioner.

(3:e avd.)

I propositionen nr 87 hade Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 20 februari 1948,
föreslagit riksdagen att till Ersättning för skador vållade av personer som
avvikit från vissa anstalter för budgetåret 1948/49 under femte huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 5 000 kronor.

I samband med Kungl. Maj :ts förslag hade utskottet till behandling förehaft
motionerna 1:265 och 11:418 samt 1:266 och 11:426.

Statsutskottet hade i sitt utlåtande nr 93 i anledning av förenämnda proposition
och motioner anfört bland annat följande.

»I samtliga motioner har framhållits, att full ersättning bör beviljas oberoende
av den skadelidandes ekonomi. Utskottet vill icke förneka, att motionärerna
anfört vägande skäl för denna uppfattning och att den — såsom
framhållits i propositionen — bäst ansluter sig till motiveringen för ersättningen.
Utskottet delar departementschefens uppfattning, att någon sträng
begränsning till ömmande fall icke bör komma i fråga. Vid tillämpningen
bör beaktas, att införande av en ersättningsrätt utan behovsprövning framstår
såsom önskvärd, och att hänsynen till den skadelidandes ekonomiska
ställning därför ej bör föranleda bortfall eller nedsättning av en ifrågasatt
ersättning.»

I en vid utlåtandet fogad reservation hade herrar Oscar Olsson, Lindström,
Gustaf Karlsson, Gustaf hvar Anderson, Johan Eric Ericson, Ohlon,
Eriksson i Stockholm, Lindholm, Petterson i Degerfors och Persson i Vinberg
förklarat sig anse, att ifrågavarande stycke av utskottets yttrande bort
hava följande lydelse:

»I samtliga motioner har framhållits, att full ersättning bör beviljas oberoende
av den skadelidandes ekonomi. Utskottet vill icke förneka, att motionärerna
anfört vägande skäl för denna uppfattning och att den — såsom
framhållits i propositionen — bäst ansluter sig till motiveringen för ersättningen.
Utskottet delar departementschefens uppfattning, att någon sträng
begränsning till ömmande fall icke bör komma i fråga. Vid tillämpningen
bör beaktas, att införande av en ersättningsrätt utan behovsprövning framstår
såsom önskvärd, och att hänsynen till den skadelidandes ekonomiska
1 Bihang till riksdagens protokoll 1948. G samt. Nr 106.

2

Statsutskottets memorial nr 106.

ställning därför i regel ej bör föranleda bortfall eller nedsättning av en
ifrågasatt ersättning, där omständigheterna äro sådana, att skadan kan
förutses komma att omfattas av en sådan blivande rätt till ersättning.»

Enligt utskottet tillhandakomna protokollsutdrag har första kammaren
bifallit utskottets förslag, medan andra kammaren antagit det förslag, som
innefattades i reservationen.

Skiljaktigheten av de beslut, i vilka kamrarna sålunda stannat, hänför
sig till sista meningen av ifrågavarande stycke i utskottets yttrande och

framgår av följande sammanställning.

Första kammaren.

Vid tillämpningen bör beaktas, att
införande av en ersättningsrätt utan
behovsprövning framstår såsom
önskvärd, och att hänsynen till den
skadelidandes ekonomiska ställning
därför ej bör föranleda bortfall eller
nedsättning av en ifrågasatt ersättning.

Andra kammaren.

Vid tillämpningen bör beaktas, att
införande av en ersättningsrätt utan
behovsprövning framstår såsom
önskvärd, och att hänsynen till den
skadelidandes ekonomiska ställning
därför i regel ej bör föranleda bortfall
eller nedsättning av en ifrågasatt
ersättning, där omständigheterna
äro sådana, att skadan kan förutses
komma att omfattas av en sådan
blivande rätt till ersättning.

Då nämnda beslut synas kunna sammanjämkas på sätt nedan angives
får utskottets hemställa,

att riksdagen må, båda kamrarna med frånträdande av
sina förut i förevarande hänseende fattade beslut, godkänna,
att berörda mening erhåller följande lydelse:

»Vid tillämpningen bör beaktas, att införande av en ersättningsrätt utan
behovsprövning framstår såsom önskvärd, och att hänsynen till den skadelidandes
ekonomiska ställning därför i regel ej bör föranleda bortfall
eller nedsättning av en ifrågasatt ersättning.»

Stockholm den 18 maj 1948.

På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.

Stockholm 1948. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

481681